690/1968

Given i Helsingfors den 20 december 1968.

Lag angående ändring- av lagen om pension för arbetstagare.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 6 § 3 mom., 13 § och 17 § 1 om. lagen den 8 juli 1961 om pension för arbetstagare (395/61), av dessa lagrum 6 § 3 mom. sådant det lyder i lagen den 30 december 1965 (707/65) och 13 § sådan den delvis ändrad lyder den 22 november 1963 (525/63), samt fogas till lagen nya 5a, 7 b och 12 a §§ som följer:

5 a §.

Är beloppet av på denna lag underställda arbetsförhållanden grundad, i enlighet med 5 § 1 mom. beräknad pension till arbetstagare, som är född före den 1 juli 1919, mindre än i denna paragraf avsett minimibelopp, förhöjes det till minimibeloppet.

Pensionens minimibelopp utgör, om såsom till pension berättigande tjänstgöringstid skall räknas tiden från och med den 1 juli 1962 tills arbetstagaren uppnår 65 års ålder, följande procenttal av den pensionsgrundande lönen:

Födelseår Pension i procent av lönen
1897 16
1898 17
1899 18
1900 19
1901 20
1902 21
1903―1919 22

Skall såsom till pension berättigande tjänstgöringstid icke räknas hela den i 2 mom. nämnda tiden, utgör pensionens minimibelopp en proportionellt lika stor del av minimibeloppet enligt 2 mom. som antalet fulla tjänstgöringsmånader efter den 1 juli 1962 utgör av det i förenämnda hela tjänstgöringstiden ingående antalet fulla månader.

Har arbetstagare under i 2 mom. nämnda tid stått i flere denna lag underställda arbetsförhållanden, beräknas det i 2 och 3 mom. avsedda beloppet särskilt för ettvart av dem, och såsom pensionens minibelopp anses summan av dessa belopp.

Social- och hälsovårdsministeriet må utfärda närmare bestämmelser angånde uträknandet av pensionens minimibelopp.

6 §.

Har invaliditet inträtt innan ett år förflutit från arbetsförhållandets upphörande, räknas vid fastställandet av invalidpension på grand av detta arbetsförhållande såsom till pension berättigande tid även tiden mellan invaliditetens början och uppnåendet av pensionsåldern. På samma sätt fortares, om det på grund av uppgift av arbetstagare eller förmånstagare utredes, att från arbetsförhållandets upphörande till invaliditetens början förflutit färre än 360 sådana dagar, för vilka arbetstagaren icke erhållit dagunderstöd i enlighet med lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor.


7 b §.

Har arbetstagare, efter det arbetsförhållandet avbrutits, erhållit dagunderstöd i enlighet med lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor, förnöjes pensionen med arbetelöshetstillägg. Dagunderstöd, som erlagts för tiden före början av det kalenderår, under vilket arbetstagaren fyllt 23 år, samt för det år, under vilket pensionsfallet inträffat, och för det föregående kalenderåret, berättigar likväl icke till arbetslöshetstillägg.

Arbetslöshetstälägget uträknas genom att multiplicera pensionens belopp med antalet arbetslöshetsmånader och dividera produkten med det tal, som erhålles genom att subtrahera antalet arbetslöshetsmånader från antalet sådana fulla månader, som ingå i tiden från det arbetstagaren fyllt 23 år, likväl tidigast från och med den 1 juli 1962, tills han uppnått 65 års ålder. Arbetslöshetemånaderna bestämmas såsom fulla månader på basen av det sammanlagda antalet sådana dagar, för vilka arbetstagaren erhållit understöd, som i enlighet med 1 mom. berättigar till arbetslöshetstillägg, och så att månaden anses ha 30 dagar.

12 a §.

För täckande av det ansvar och de kostnader, som beaktandet av arbetslöshetstid förorsakar i denna lag och i lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden avsedda pensionsanstalter, skall den i lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor avsedda centralkassan för arbetslöshetskassorna inom tid, som bestämmes av social- och hälsovårdsministeriet, årligen till pensionsskyddscentralen erlägga en försäkringspremie, som beräknas enligt ett av social- och hälsovårdsministeriet fastställt procenttal av de stödavgifter centralkassan erlagt. Detta procenttal skall fastställas så, att i försäkringspremie enligt uppskattning inflyter samma belopp, som skulle erhållas, om för löner, som motsvara i 7 b § avsedda arbetslöshetsunderstöd, skulle erläggas en mot medelpremien enligt denna lag svarande premie.

De medel, som i enlighet med 1 mom. erhållits i försäkringspremier, gottgör pensionsskyddscentralen pensionsanstalterna enligt grunder, som på framställning av pensionsskyddscentralen fastställas av social- och hälsovårdsmunisteriet.

13 §.

Social- och hälsovårdsministeriet äger rått att fastställa den del av pensionsförsäkringspremien, som arbetsgivaren skall bekosta, till ett lägre belopp än vad i lagarna om försäkringsbolag och understödskassor är stadgat, under förutsättning, att till säkerhet för den brist, som sålunda uppkommer i premie- och ersättningsreserven, premiekreditförsäkring upptages. Dylik kreditförsäkring skall även upptagas till säkerhet för den ansvarsbrist, som ansluter sig till pensionsstiftelses i -enlighet med denna lag försiggående verksamhet.

Säkerheten för i denna lag förutsatta pensionskassas och pensionsstiftelses placeringar och fordringar skall utgöras av placeringskreditförsäkring.

Premie- och placeringskreditförsäkring skola upptagas i pensionsskyddscentralen, såframt ej social- och hälsovårdsministeriet medgivit, att de regleras på annat sätt. Pensionsskyddscentralen är skyldig att bevilja och hålla i kraft sådan försäkring, likväl under förutsättning, att för kreditförsäkringsbeloppet, till den del det överstiger av social- och hälsovårdsministeriet på förslag av pensionsskyddscentralen fastställt gränsbelopp, vid anfordran ställes i 47 § 1 mom. lagen om försäkringsbolag avsedd eller av pensionsskyddscentralen godkänd annan säkerhet.

Utgör i 2 mom. avsedd placeringskreditförsäkring säkerhet för försäkringsbolags eller pensionskassas placering eller fordring, må den utan hinder av vad i lagen om försäkringsbolag eller med stöd av lagen om understödskassor är stadgat innefattas i täckningen för premie- och ersättningsreserven.

Det ansvar, som uppkommer av pensionsskyddscentralens kreditförsäkringsverksamhet, bokföres såsom, försäkringsfond bestående av premiereserv och ersättningsreserv. Beträffande sagda reserver skall i tillämpliga delar iakttagas, vad i lagen om försäkringsbolag om sådana reserver är stadgat.

Är för pensionskassa eller pensionsstiftelse i denna paragraf avsedd kreditförsäkring icke i kraft eller ställes vid anfordran icke i 3 mom. avsedd säkerhet, äger social- och hälsovårdsministeriet rätt att skrida till åtgärder för kassans eller stiftelsens upplösning.

17 §.

Arbetsgivare är skyldig att till pensionsanstalt, pensionsskyddscentralen och i denna lag avsedd besvärsmyndighet lämna alla uppgifter, som äro av nöden för verkställigheten av denna lag, och sagda anstalter äga rätt att i arbetsgivarens böcker granska uppgifternas riktighet. Insänder icke arbetsgivare dessa uppgifter, må den premie, som skall påföras honom, fastställas enligt uppskattning. Vad ovan stadgats om arbetsgivare, gäller i tillämpliga delar även i lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor avsedd arbetslöshetskassa.



Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Likväl tillämpas stadgandena i 5 a § på pensioner, som grunda sig på före lagens ikraftträdande inträffade pensionsfall, om pensionerna även annars skulle utbetalas för tid efter lagens ikraftträdande.

Vid tillämpning av stadgandena i 7 b § beaktas, om av stadgandena icke annat följer, dagunderstöd, som erlagts för tid efter år 1966.

Har arbetsgivare innan denna lag trädde i kraft för såna arbetstagare anordnat pensionsskydd, där pensionen är till beloppet större än pensionen enligt minimivillkoren i lagen om pension för arbetstagare, må utan hinder av vad annorstädes i lag är stadgat, genom ändring av villkoren för ifrågavarande försäkring eller stadgarna för pensionskassa eller pensionsstiftelse, från det tidigare pensionsskyddet göras ett avdrag motsvarande pensionsförhöjningarna enligt denna lag under förutsättning, att pensionsskyddet som helhet icke kan anses ha minskats till sitt penningvärde. Härvid må medel, som frigöras från det tidigare pensionssystemet, i enlighet med av social- och hälsovårdsministeriet utfärdade anvisningar användas för finansiering av det i lagen om pension för arbetstagare avsedda pensionsskyddet. Social- och hälsovårdsministeriet må även i övrigt utfärda närmare anvisningar rörande tillämpningen av detta moment.

Helsingfors den 20 december 1968.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Social- och hälsovårdsminister
A-L. Tiekso.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.