639/1966

Given i Helsingfors den 16 december 1966.

Lag angående ändring av lagen om pension för arbetstagare.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 1 § 3 mom., 4 §, 5 § 1 mom., 7 § 2 mom. 8 § 1 mom., 8 a §, 8 b § 1 och 2 mom., 11 § 1 mom., 12 § och 21 § lagen den 8 juli 1961 om pension för arbetstagare (395/61), av dessa lagrum 1 § 3 mom., 7 § 2 mom. och 21 § sådana de lyda i lagen den 30 december 1965 (707/65), 4 § sådan den delvis ändrad lyder i lagarna den 22 november 1963 och den 30 december 1965 (525/63), 5 § 1 mom. sådant det lyder i lagen den 30 december 1964 (696/64), 8 § 1 mom. och 8 a § sådana de lyda i lagen den 20 maj 1966 (299/66), 8 b § 1 och 2 mom. sådana de lyda i lagen den 22 november 1963 och 12 § sådan den lyder i lagen den 9 februari 1962 (135/62), samt fogas till lagen nya 4 a, 4 b. 7 a och 19 b §§ och till lagens 8 § ett nytt 6 mom., som följer:

1 §.

Arbetsgivare är berättigad att på villkor, som stadgas genom förordning, innefatta sig själv i pensionsskydd, som han i enlighet med denna lag anordnat för sina arbetstagare, särskilt för sig för ålders- och invalidpensionens och särskilt för sig för familjepensionens del.


4 §.

Arbetstagare äger rätt till ålders- och invalidpension samt hans anhöriga rätt till familjepension enligt denna lag. Grundar sig rätten att erhålla pension på två eller flere arbetsförhållanden, sammanräknas de på ettvart arbetsförhållande grundade pensionerna på sätt nedan stadgas.

Rätt att erhålla ålderspension tillkommer arbetstagare, sedan han fyllt 65 år, under förutsättning, att han icke längre står i denna lag underställt arbetsförhållande.

Arbetstagare, som på grund av sjukdom, lyte eller skada är oförmögen att utföra sitt tidigare arbete eller annat arbete, som med beaktande av hans ålder, yrkesskicklighet och övriga omständigheter bör anses vara lämpligt för honom och trygga honom en skälig utkomst, och vars invaliditet, med beaktande av den tid, som förflutit från dess inträde, kan antagas fortgå utan avbrott minst ett år, är berättigad att erhålla invalidpension från ingången av den månad, som närmast följer på invaliditetens inträde, dock icke retroaktivt för längre tid än ett år före ansökan om pensionen. Beviljas arbetstagare pension retroaktivt och har till honom för samma tid mod stöd av sjukförsäkringslagen erlagts dagpenning för samma sjukdom, lyte eller skada, utbetalas den del av pensionen, som motsvarar dagpenningen, till sjukförsäkringsfonden. Rätten att erhålla invalidpension upphör, då pensionstagaren återfått sin arbetsförmåga. Då mottagare av invalidpension uppnår till erhållande av ålderspension berättigande ålder, förändras invalidpensionen till ålderspension.

Förorsakas invaliditet av sjukdom, lyte eller skada, som arbetstagaren var behäftad med vid arbetsförhållandets början, är han berättigad till invalidpension på grund av detta arbetsförhållande endast ifall invaliditeten inträtt tidigast då ett år förflutit från arbetsförhållandets början.

Ägde arbetstagare vid sin död rätt till ålders- eller invalidpension enligt i denna lag stadgade minimivillkor eller åtnjöt han nämnda pension, äga efter sådan förmånslåtare manlig förmånslåtares änka, vars äktenskap hade ingåtts innan förmånslåtaren fyllt 65 år, samt förmånslåtarens barn och sådant barn till nämnda änka, vars utkomst förmånslåtaren och änkan gemensamt dragit försorg om, med i 4 a § stadgade begränsningar såsom förmånstagare rätt att erhålla familjepension. Med barn avses härvid även adoptivbarn samt barn utom äktenskap, som förmånslåtaren lagligen erkänt eller beträffande vilket förmånslåtarens försörjningsskyldighet fastställts genom avtal eller domstols beslut.

För förhindrande av invaliditet eller för förbättrande av arbets- och förvärvsförmågan må arbetstagare givas medicinalvård, utbildning och arbetsvård samt efter manlig arbetstagares död hans änka beviljas lån för utbildning och arbetsvård. Lån, som beviljats i enlighet med vad ovan sagts, må på av socialministeriet fastställda villkor beaktas som täckning för försäkringsfond och pensionsansvar utan att därtill fordras säkerhet, som förutsättes i lagstiftningen rörande pensionsanstalterna. Under enahanda förutsättningar må lånet utan hinder av vad i 19 a § stadgas återindrivas från låntagarens familjepension.

4 a §.

Änka betraktas som förmånstagare, om förmånslåtaren efterlämnat till familjepension berättigat barn, som är antingen änkans eget barn eller sådant annat barn, vars utkomst förmånslåtaren och änkan gemensamt dragit försorg om, eller om änkan vid förmånslåtarens död fyllt 40 år och äktenskapet fortgått minst tre år.

Barn betraktas som förmånstagare, därest det vid förmånslåtarens död icke fyllt 18 år. Likaså betraktas som förmånstagare barn, som vid förmånslåtarens död fyllt 18, men icke 21 år och som är på i 4 § 3 mom. avsett sätt långvarigt arbetsoförmöget, ifall arbetsoförmågan inträtt, innan barnet fyllde 18 år.

Såsom förmånstagare betraktas likväl icke barn, som adopterats av tredje person, ej heller person, som genom brottslig handling uppsåtligen förorsakat förmånslåtarens död.

4b §.

Rätten att erhålla familjepension begynner från början av den månad, som följer efter förmånslåtarens död, likväl för sådant barns del, som föds efter förmånslåtarens död, från början av den månad, som följer efter födelsen. Utan särskilda skäl utbetalas pensionen icke retroaktivt för längre tid än ett år före pensionsansökningen.

Rätten att erhålla familjepension upphör för änkas del, då hon ingått nytt äktenskap, och för barns del, då det fyllt 18 år eller, då pension beviljats barn, som vid förmånslåtarens död fyllt 18 år, då barnet återfått sin arbetsförmåga. Likaså upphör barns rätt att erhålla familjepension, då det adopterats av tredje person.

Åt änka, vars rätt att erhålla pension enligt 2 mom. upphör, erlägges i ett för allt ett belopp, som är lika stort som familjepensionen för två års tid hade varit, om hon ensam varit förmånstagare.

Är barn, då det fyller 18 år, på i 4 § 3 mom. avsett sätt långvarigt arbetsoförmöget, fortsättes på särskild ansökan utbetalningen av pensionen utan hinder av vad i 2 mom. är stadgat om pensionens upphörande, då barnet uppnår sagda ålder, så länge arbetsoförmågan fortgår utan avbrott.

5 §.

Ålders- och invalidpensionens belopp utgör för varje hel månad av den till pension berättigande tjänstgöringstiden 1/12 procent av den pensionsgrundande lönens belopp. Är pensionstagare född år 1916 eller tidigare, förhöjes den sålunda uträknade pensionen till den del den grundar sig på tjänstgöring efter den 30 juni 1962, enligt följande procenttal:

Födelseår Förhöjningsprocent
1916 3
1915 6
1914 9
1913 13
1912 17
1911 21
1910 27
1909 33
1908 41
1907 50
1906 61
1905 75
1904 93
1903 117
1902 147
1901 183
1900 225
1899 275
1898 347
1897 470

7 §.

Utredes det på grund av uppgift av arbetstagare eller förmånstagare, att den pensionsgrundande lönen i arbetstagarens eller förmånslåtarens senaste arbetsförhållande, som faller under denna lag, av undantagsskäl varit lägre än hans i enlighet med 9 § justerade lön i samma arbetsförhållande, innan sådant skäl yppade sig, under så lång tid, att den större lönen kunde anses såsom stabiliserad, och inverkar denna omständighet väsentligt på pensionsskyddet, anses såsom pensionsgrundande lön medelbeloppet av den arbetsförtjänst, han hade åtnjutit, om nämnda skäl icke hade förelegat. Utredes det, att den pensionsgrundande lönen av undantagsskäl är på motsvarande sätt högre än förenämnda stabiliserade arbetsförtjänst, må den pensionsgrundande lönen på samma sått sänkas.


7 a §.

Om förmånstagarna äro minst tre är familjepensionen lika stor som den ålders- eller invalidpension enligt i denna lag stadgade minimivillkor, som förmånslåtaren vid sin död erhöll eller, därest han då icke åtnjöt pension, som han hade haft rätt att erhålla, om han vid tidpunkten för sin död blivit arbetsoförmögen. Vid uträkning av pensionens belopp beaktas likväl icke förhöjning av förmånslåtarens pension i enlighet med 5 § 2 mom., ej heller eventuellt avdrag från sagda pension i enlighet med 8 §. Äro förmånstagarna två, utbetalas tre fjärdedelar, och finnes endast en förmånstagare, hälften av förenämnda familjepension.

Familjepensionen fördelas mellan förmånstagarna sålunda, att änka erhåller tvä och ettvart barn en lika stor andel därav.

Förändras antalet förmånstagare, justeras familjepensionens belopp och dess fördelning mellan förmånstagarna från början av den utbetalningsperiod, som följer efter förändringen.

8 §.

Ifall ålders- eller invalidpension, som utgår enligt de i denna lag stadgade minimivillkoren, eller, då arbetstagare dessutom erhåller ålders- eller invalidpension med stöd av lagen om sjömanspensioner, på stadgandena i lagen om olycksfallsförsäkring baserad livränta, med stöd av lagen om trafikförsäkring på grund av ådragen egen skada beviljad fortsatt ersättning, med stöd av lagen om skada, ådragen i militärtjänst, beviljad livränta eller i 4 mom. avsedd grundpension eller annan därmed jämförbar, på arbets- eller tjänsteförhållande grundad pension, det sammanlagda beloppet av dessa prestationer överstiger den nedan i 2 mom. stadgade samordningsgränsen, avdrages från ålders- eller invalidpensionen enligt denna lag ett belopp, som utgör en lika stor del av överskottet som den enligt de i denna lag stadgade minimivillkoren utgående pensionen utgör av samtliga grundpensioner.


Överstiger det sammanlagda beloppet av familjepension enligt i denna lag stadgade minimivillkor samt pension eller fortsatt ersättning med stöd av annan lag eller offentlig pensionsstadga, vilka beviljats förmånstagarna med anledning av samma förmånslåtares död, samordningsgränsen, avdrages det överskjutande beloppet från den enligt denna lag utgående pensionen. Härvid beaktas likväl icke för viss tid beviljad förhöjning av till förmånstagare med stöd av annan lag eller offentlig pensionsstadga beviljad pension eller fortsatt ersättning. Samordningsgränsen utgör 60 procent av den i enlighet med 2 och 3 mom. uträknade samordningsgrunden för den förmånslåtarens pension, som ligger till grund för familjepensionen. Har familjepensionen på grund av förmånstagarnas antal minskats i enlighet med 7 a § 1 mom. nedsättes samordningsgränsen i samma proportion.

8 a §.

Förutom i de i 2 mom. nämnda fallen förrättas samordning i enlighet med 8 § ånyo endast om ålders- eller invalidpensionstagare på grund av nytt pensionsfall beviljas i denna lag avsedd ålders- eller invalidpension eller annan i 8 § 4 mom. avsedd grundpension eller om beloppet av sådan pension på grund av besvär förändras, dock icke i det fall, då invalidpension förändras till ålderspension utan att grunderna för pensionens belopp härigenom förändras.

Beviljas mottagare av ålders- eller invalidpension, som utgår enligt denna lag eller lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden, i 8 § 1 mom. avsedd pension, livränta eller fortsatt ersättning eller beviljas mottagare av familjepension, som utgår enligt sagda lagar, i 8 § 6 mom. avsedd pension eller fortsatt ersättning, förrättas i 8 § avsedd samordning ånyo. På ansökan förrättas i 8 § 1 mom. avsedd samordning även ånyo, om beloppet av sådan annan pension, livränta eller fortsatt ersättning, som inverkat på samordningen, väsentligt förändrats.

8 b §.

Invalidpension samt i 4 a och 4 b §§ avsedd familjepension åt arbetsoförmöget barn skola förvägras eller minskas, därest arbetstagare eller sagda barn uppsåtligen förorsakat sin invaliditet. Likaså må utbetalningen av pensionen inställas, därest pensionstagaren utan godtagbart skäl icke samtyckt till av pensionsanstalt påbjuden och bekostad undersökning eller vård, med undantag för undersöknings- eller vårdåtgärd, som bör anses livsfarlig, eller om han utan giltig orsak undandragit sig arbetsvård eller utbildning.

Vid anordnande av pensionsskydd må bestämmas:

1) att i 1 mom. avsedd pension må minskas, ifall pensionstagaren förorsakat sin invaliditet genom grovt vållande eller ådragit sig sjukdom, lyte eller skada genom brottslig handling; och

2) att erläggandet av i enlighet med denna lag utgående pension eller del därav må inställas för den tid, under vilken pensionstagare avtjänar frihetsstraff eller är intagen i tvångsinrättning eller tvångsarbetsanstalt.


11 §.

Anordnar arbetsgivare med anlitande av pensionsförsäkring eller pensionsstiftelse pensionsskydd, som uppfyller i denna lag stadgade minimivillkor, för sådana arbetstagare, som till följd av arbetsförhållandets kortvarighet eller annars på grund av stadgandena i 1 § icke äro underställda denna lag, eller eljest bättre pensionsskydd än vad ovan i 4―9 §§ är stadgat eller innefattar han i det pensionsskydd han anordnar erläggande av begravningsbidrag eller annan sådan förmån, som icke förutsattes i minimivillkoren, är han berättigad att på de villkor socialministeriet föreskriver underställa ett sådant pensionssystem stadgandena i denna lag genom att registrera det i pensionsskyddscentralen, varefter beträffande detsamma stadgandena i denna lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.


12 §.

Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensionerna bestämmes och de omkostnader pensionsanstalterna åsamkas av pensionerna fördelas mellan pensionsanstalterna, försåvitt dessa ej annorlunda överenskommit, på följande sätt:

1) för ålderspension åt arbetstagare, som den 1 juli 1962 icke fyllt 50 år, till den del pensionen grundar sig på tjänstgöringstid före det kalenderår, under vilket arbetstagaren fyller 55 år, svarar envar pensionsanstalt med det belopp, som motsvarar vad enligt av socialministeriet fastställda allmänna grunder för tiden före pensionens beviljande skall erläggas till anstalten i pensionsförsäkringspremier eller skall beräknas utgöra anstaltens pensionsansvar;

2) för invalidpension, som beviljats med tillämpning av 6 § 3 mom., samt för familjepension, till grund för vilken ligger förmånslåtarens invalidpension, uträknad med tillämpning av 6 § 3 mom., till den del den utbetalats för tiden före utgången av den månad, under vilken förmånslåtaren skulle ha uppnått pensionsåldern, i dessa pensioner även inbegripet jämlikt lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden måhända utgående del av pension, men icke med stöd av 9 § efter pensionens begynnelse företagna förhöjningar, svarar enbart den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets arbetstagaren eller förmånslåtaren hörde på grund av i sagda moment avsett arbetsförhållande;

3) för ovan i 11 § avsedda tilläggsförmåner svarar den pensionsanstalt, som beviljat dem, till den del förmånen motsvarar vad enligt av socialministeriet fastställda grunder skall erläggas till anstalten i premier eller beräknas utgöra anstaltens pensionsansvar;

4) för övriga pensioner, med undantag av enligt 9 § 1 mom. 2 punkten lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden utgående belopp, så ock för de delar av pensionerna, som överstiga de i 1―3 punkterna angivna beloppen, samt för kostnader, föranledda av en allmän förändring av premiernas eller fondernas beräkningsgrunder, och för i 9 § 1 mom. 3 punkten lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden avsedd andel i kostnaderna för pensionsskyddet enligt sagda lag svara pensionsanstalterna gemensamt enligt av socialministeriet för de olika slagen av kostnader fastställda grunder; samt

5) för kostnaderna för pensionsskyddscentralen till den del de icke förorsakas av bedrivandet av kreditförsäkring eller av arbeten, som utföras för pensionsanstalterna mot särskild ersättning, svara pensionsanstalterna gemensamt i förhållande till omfattningen av den verksamhet de enligt denna lag bedriva, dock sålunda, att från dessa kostnader först bör avdragas vad pensionsskyddscentralen erhållit i nedan i 15 § föreskriven gottgörelse.

Ansvara till följd av samtidiga arbetsförhållanden två eller flera pensionsanstalter för i 1 mom. 2 punkten avsedd pension, fördelar sig ansvaret för pensionen mellan dessa i proportion till de delar av pensionen, som grunda sig på sagda arbetsförhållanden.

För kostnader, som föranledas av 4 § 6 mom. och 4 b § 3 mom., svara pensionsanstalterna med iakttagande i tillämpliga delar av vad beträffande kostnaderna för invalid- och familjepension är stadgat.

Skulle pension eller i 9 § avsett tillägg eller i 11 § avsedd tilläggsförmån till följd av att pensionsanstalt gått i konkurs, i sin helhet eller till en del icke längre vara tryggad, svara härför eller för del därav pensionsanstalterna gemensamt enligt av socialministeriet fastställda grunder.

Den på försäkringsbolagen och pensionskassorna fallande andelen av de i 1 mom. 4 och 5 punkterna samt 3 och 4 mom. avsedda omkostnaderna beaktas årligen enligt av socialministeriet fastställda grunder vid bestämmandet av storleken av pensionsförsäkringspremien. På av socialministeriet uppställda villkor och enligt av ministeriet fastställda grunder må likväl för erläggandet av nämnda kostnader även tillämpas ett tillvägagångssätt, som innebär fondering på förhand. Detsamma gäller även beräkning av pensionsstiftelses pensionsansvar.

Pensionsskyddscentralen utfärdar vid behov närmare anvisningar beträffande ansvarighetens fördelning och avgör saken, ifall meningsskiljaktigheten uppkomma mellan pensionsanstalterna.

Ansökan om och utbetalning av pension.
19 b §.

Är pensionssökande minderårig eller år han på grund av sjukdom eller av annan orsak oförmögen att själv söka pension och saknar han förmyndare eller för ändamålet tillförordnad god man, må av pensionsanstalten godkänd nära anhörig eller annan person, som huvudsakligen dragit försorg om honom, i egenskap av bevakare av hans intressen föra hans talan i ärende rörande pension som utgår enligt denna lag. Den, som fyllt 18 år, må även, därest ej särskilt hinder föreligger, själv göra ansökan rörande sin pension.

Under i 1 mom. stadgade förutsättningar må pensionsanstalt även utbetala pension åt nära anhörig till pensionstagare eller annan person eller åt minderårig pensionstagare, som fyllt 18 år.

21 §.

Den som icke åtnöjes med pensionsanstalts eller pensionsskyddscentralens beslut i ärende rörande pension eller rörande skyldigheter, som i denna lag stadgats för pensionsanstalt eller arbetsgivare, må däri söka ändring genom skriftliga besvär hos pensionsnämnden senast före klockan 12 den trettionde dagen efter den dag, då ändringssökanden fick del av pensionsanstaltens eller pensionsskyddscentralens beslut.

Den som icke åtnöjes med pensionsnämndens beslut i ovannämnt ärende, må däri söka ändring genom skriftliga besvär hos försäkringsdomstolen inom ovan stadgad tid från det han fick del av beslutet,

Vad i 19 b § är stadgat beträffande ansökan om pension, äger motsvarande tillämpning vid sökande av ändring i pensionsanstalts, pensionsskyddscentralens eller pensionsnämndens beslut.

Skola besvär över pensionsnämndens beslut icke omedelbart avvisas eller förkastas, skall på tjänstens vägnar bemötande avkrävas motparten.

Om i samband med besvär icke annat visas, anses ändringssökande hava fått del av beslutet den sjunde dagen efter det beslutet under den av honom uppgivna adressen postades av pensionsanstalten, pensionsskyddscentralen eller pensionsnämnden.

Pensionsanstalts och pensionsskyddscentralens beslut skall oberoende av ändringssökande lända till efterrättelse tills ärendet avgjorts genom laga kraft vunnet beslut.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Vad i 12 § 1 mom. 2 punkten är stadgat om pensionsanstalts ansvar för familjepension, tillämpas likväl först på de fall, då förmånslåtaren avlidit år 1971 eller senare.

Har arbetsgivare innan denna lag trädde i kraft anordnat familjepensionsskydd för sina arbetstagare, må utan hinder av vad annorstädes i lag är stadgat, genom ändring av villkoren för ifrågavarande försäkring eller stadgarna för pensionskassa eller pensionsstiftelse, det tidigare familjepensionsskyddet omvandlas så, att det motsvarar stadgandena i denna lag, eller från det tidigare familjepensionsskyddet göras ett avdrag motsvarande familjepensionerna enligt denna lag under förutsättning, att familjepensionsskyddet som helhet icke kan anses hava minskats till sitt penningvärde. Härvid må medel, som frigöras från det tidigare familjepensionssystemet, i enlighet med av socialministeriet utfärdade anvisningar användas för finansiering av det i lagen om pension för arbetstagare avsedda pensionsskyddet. Socialministeriet må även i övrigt utfärda närmare anvisningar rörande tillämpningen av detta moment.

Helsingfors den 16 december 1966.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Socialminister
Matti Koivunen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.