420/1962

Given i Nådendal den 27 juli 1962.

Lag om medling i arbetstvister.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Förlikningsman.

1 §.

För medling i arbetstvister mellan arbetsgivare och arbetstagare och för främjande av relationerna mellan dem tillsättes en riksförlikningsman, så ock nödigt antal distriktsförlikningsmän, vilkas antal och verksamhetsområden fastställas genom förordning och vilka handhava sitt uppdrag såsom bisyssla.

För viss förlikningsuppgift må tillsättas en tillfällig förlikningsman eller förlikningsnämnd.

2 §.

Riksförlikningsmannen utnämnes av republikens president för fyra år i sänder. Innehar den som utnämnts till riksförlikningsman tidigare statstjänst eller -befattning, är han befriad från handhavandet av denna under den tid han tjänstgör såsom riksförlikningsman.

Distriktsförlikningsmännen tillsättas av statsrådet för tre år i sänder. Statsrådet förordnar någon av distriktsförlikningsmännen till suppleant för riksförlikningsmannen.

Tillfällig förlikningsman samt ordförande och ledamöter i förlikningsnämnd förordnas av socialministeriet.

3 §.

Riksförlikningsmannen äger

1) i samverkan med arbetsmarknadsorganisationerna söka främja relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare samt deras organisationer;

2) på begäran av parterna fungera såsom ordförande vid underhandlingar angående åvägabringande av kollektivavtal;

3) i hela landet leda förlikningsverksamheten vid arbetstvister och i första hand själv vidtaga de förlikningsåtgärder, som föranledas av arbetstvister, vilka omfatta flera distriktsförlikningsmäns verksamhetsområde;

4) vara förman för distriktsförlikningsmännen och avgöra frågor rörande deras befogenheter;

5) vid behov förordna distriktsförlikningsman att med dennes samtycke utföra viss förlikningsuppgift utom sitt verksamhetsområde antingen självständigt eller såsom biträde åt riksförlikningsmannen;

6) vid behov hos socialministeriet göra framställning om tillsättande av tillfällig förlikningsman eller förlikningsnämnd; samt

7) utföra övriga uppgifter, som statsrådet tilldelat honom.

4 §.

Vid förfall för riksförlikningsmannen bör dennes suppleant draga försorg om de på riksförlikningsmannen ankommande uppgifterna.

5 §.

Distriktsförlikningsman äger att

1) på begäran av parterna fungera såsom ordförande vid underhandlingar angående åvägabringande av kollektivavtal;

2) ofördröjligen hos riksförlikningsmannen anmäla arbetstvist, som yppat sig inom hans verksamhetsområde och som kan äventyra arbetsfreden;

3) vidtaga de förlikningsåtgärder, som föranledas av arbetstvister, vilka yppa sig inom hans verksamhetsområde; samt

4) utföra de uppgifter, som riksförlikningsmannen jämlikt 3 § ålägger honom.

6 §.

Om jäv för förlikningsman gäller vad om domarjäv är stadgat.

2 kap.

Igångsättande av arbetsinställelse.

7 §.

Arbetsinställelse må icke inledas eller sådan utvidgas eller igångsättas med anledning av uppkommen arbetstvist, såframt icke riksförlikningsmannen och motparten senast två veckor därförinnan tillställts skriftligt meddelande, i vilket orsakerna till den tillämnade arbetsinställelsen eller till utvidgningen av sådan samt tidpunkten för dess begynnande ävensom dess omfattning nämnts. Meddelaren må endast med motpartens samtycke uppskjuta inledandet av tillämnad arbetsstrid eller utvidgande av sådan till en senare tidpunkt eller begränsa den till mindre omfattning än i meddelandet nämndes.

Meddelande, varom ovan stadgats, att det skall tillställas riksförlikningsmannen, må tillställas vederbörande distriktsförlikningsman, om det avser åtgärd för inledande av arbetsstrid endast inom hans verksamhetsområde.

8 §.

Vid arbetstvist, på grund varav tillämnad arbetsinställelse eller utvidgande av sådan med hänsyn till dess omfattning eller arbetsområdets beskaffenhet anses beröra samhällets livsviktiga funktioner eller avsevärt skada allmänt intresse, må socialministeriet, i syfte att reservera tillräcklig tid för medling, för en tid av högst 14 dygn, räknat från den meddelade tidpunkten för arbetsstridens begynnande, förbjuda den tillämnade arbetsinställelsen eller utvidgningen av denna. Sådant förbud skall delgivas parterna senast tre dygn före den tidpunkt, då arbetsstriden begynner.

Part må icke utan motpartens medgivande inleda tillämnad arbetsinställelse eller utvidga eller igångsätta sådan senare än inom tre dygn efter det tiden för förbudet gått till ända. Tidpunkten för arbetsstrids begynnande bör alltid delgivas förlikningsman och motpart senast tre dygn, innan förbudet upphör att gälla.

3 kap.

Förlikningsåtgärder.

9 §.

Sedan vederbörande förlikningsman mottagit i 7 § förutsatt meddelande, bör han ofördröjligen skrida till åtgärder, som han finner ändamålsenliga för tvistens biläggande. Även eljest, då förlikningsman fått kännedom om arbetstvist, som äventyrar arbetsfreden, må han ingripa.

10 §.

Förlikningsman må, då han finner sådant ändamålsenligt eller part det begär, kalla parterna till förhandling, vid vilken förlikningsmannen är ordförande och bestämmer, på vilket sätt och i vilken ordning tvistepunkterna skola behandlas.

Part skall infinna sig till förhandling, som bestämts av förlikningsman, eller låta sig där företrädas samt lämna de uppgifter förlikningsmannen finner nödiga. Part må ställa villkoret, att meddelade uppgifter icke utan tillstånd av honom må yppas för andra.

Innan förhandlingarna inledas eller medan de pågå må förlikningsmannen underställa parternas prövning, huruvida icke tidpunkten för inledande av den tillämnade arbetsstriden borde uppskjutas, tills resultatet av förlikningen framgått.

11 §.

Vid fullgörandet av sina förlikningsuppgifter äger förlikningsman, efter att grundligt hava gjort sig förtrogen med tvisten och på dess bedömande väsentligen inverkande omständigheter samt parternas fordringar, söka förmå parterna att noggrant fastställa tvistepunkterna och inskränka dessa till det minsta möjliga samt vinnlägga sig om att åvägabringa förlikning parterna emellan närmast på grundvalen av deras egna förslag och anbud, i vilka förlikningsmannen äger föreslå sådana eftergifter och jämkningar, som ändamålsenlighet och billighet synas kräva.

12 §.

Förlikningsman må i samband med förlikning på eget initiativ höra sakkunniga eller andra för erhållande av uppgifter nödiga personer; och bör åt dem av statens medel erläggas ersättning, som förlikningsmannen prövar skälig, om de sådan begära.

För kostnader, som vållats part genom medling, svare han själv.

13 §.

Lyckas förlikningsman icke genom förhandlingar eller på annat sätt bilägga tvisten, må han förelägga parterna ett i skriftlig form utarbetat förlikningsförslag jämte uppmaning till dem att inom en kort, av honom utsatt frist godkänna detsamma. Förlikningsförslaget må icke utan förlikningsmannens samtycke bringas till offentligheten, innan förlikningen genomdrivits eller avbrutits.

Godkänna parterna icke förlikningsförslaget, skall förlikningsmannen pröva, huruvida förlikningen bör fortsättas eller avbrytas.

Finner förlikningsman, att förutsättningar för framläggande av i 1 mom. nämnt förlikningsförslag icke finnas, må han avbryta förlikningen.

14 §.

Åvägabringas förlikning, skola villkoren därför antecknas i förlikningsmannens protokoll.

15 §.

Hava parter för förlikning eller avgörande av arbetstvist tillsatt ett särskilt organ, bör meddelande därom tillställas riksförlikningsmannen. I sådan tvist må icke ingripas genom vidtagande av förlikningsåtgärder, försåvitt icke organet handlagt ärendet utan framgång eller omständigheterna giva vid handen, att det icke kommer att skrida till sitt värv eller hava framgång däri.

16 §.

Tvist, som berör kollektivavtal och som ankommer på arbetsdomstolen eller som enligt avtal bör avgöras av skiljemän, hör icke till det medlingsförfarande, varom stadgas i detta kapitel; och bör förlikningsman, som erhållit utredning, att tvisten är av nämnda slag, därom meddela parterna.

4 kap.

Särskilda stadganden.

17 §.

Den som bryter mot förbud varom stadgas i 7 § 1 mom. eller i 8 § 2 mom. denna lag eller som utfärdats jämlikt 8 § 1 mom., straffes med böter.

Allmän åklagare må icke väcka åtal för brott mot förbud, som nämnes i 7 § 1 mom. denna lag, såframt icke sakägare anmält det till åtal.

18 §.

Yppar förlikningsman olovligen yrkes- eller affärshemlighet, som han i sin befattning erfarit, eller omständighet, som delgivits honom på villkor, varom nämnes i 10 § 2 mom., straffes med böter.

Har förlikningsman begått i 1 mom. nämnd handling i avsikt att förskaffa sig själv eller annan ekonomisk förmån eller för att skada annan, straffes med fängelse.

Här nämnt brott må icke åtalas av allmän åklagare, såframt sakägare icke anmält det till åtal.

19 §.

Myndighet vare pliktig att vid behov på anhållan lämna förlikningsman den handräckning han för utförande av i denna lag stadgade uppdrag behöver.

20 §.

Åt riksförlikningsman utgår lön ur statsmedel enligt med honom träffat avtal.

Övriga förlikningsmäns arvoden och andra kostnader för förlikningsverksamheten bestridas av statsmedel.

Av förlikningsman utfärdade handlingar och expeditioner äro fria från stämpelskatt och andra avgifter.

21 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen och verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

22 §.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1962, och genom densamma upphäves lagen den 12 juli 1946 om medling i arbetstvister (570/46).

Nådendal den 27 juli 1962.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Socialminister
Olavi Saarinen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.