358/1962

Given i Helsingfors den 15 juni 1962.

Lag om enskilda vägar.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

Denna lag gäller alla enskilda vägar, med undantag av sådana vägar, som endast ägaren eller innehavaren av vederbörande fastighet äger rätt att nyttja. På sådan väg, som även annan är berättigad att nyttja, men till vilken ingen äger bestående nyttjanderätt, trillämpas denna lag endast i de delar, i vilka därom är uttryckligen stadgat.

2 §.

Vad i denna lag stadgas angående fastighet, gäller i tillämpliga delar även gruva samt, därest omständigheterna prövas det kräva, sådan byggnad eller inrättning på annans mark, som är avsedd att vara bestående.

Såsom likställd med ägare anses i denna lag innehavare av fastighet, som äger bestående eller under hans livstid eller annars under obestämd tid gällande rätt att besitta fastigheten.

3 §.

Finnas i lag för något fall stadganden angående enskild väg eller väg, som skall såsom sådan anses, vilka innehålla avvikelser från eller något utöver vad i denna lag stadgas, skall sådant särskilt stadgande och med stöd därav utfärdad föreskrift lända till efterrättelse. I övrigt skall denna lag tillämpas jämväl på vägar, som med stöd av annan än denna lag byggts eller byggas såsom enskild väg eller på annan grund skola såsom enskild väg anses.

Denna lag skall även tillämpas på stads- och byggnadsplaneområden, likväl icke i fråga om väg eller annan trafikled, som med stöd av stads- eller byggnadsplanebestämmelse eller lagen den 20 februari 1960 om skifte inom planläggningsområde (101/60) anlagts i byggnadskvarter. Tillämpningen av lagen upphör, då väg eller vägdel eller sådan trafikled, till vilken trafiken på densamma är avsedd att överföras, som gata eller byggnadsplaneväg upplåtes till allmänt bruk, såsom därom är särskilt stadgat eller bestämt. I beslut, varigenom gata eller byggnadsplaneväg godkännes för sitt ändamål, skall bestämmas, beträffande vilka vägar eller vägdelar denna lags tillämpning på motsvarande sätt upphör.

På stadsplane- eller byggnadsplaneområde skall kommun från den tidpunkt den blivit skyldig att anlägga gata eller väg, till vilken trafiken på enskild väg eller del därav är avsedd att överföras, eller begynt bygga sådan gata eller väg, omhändertaga väghållningen i fråga om sådan gata, väg eller del därav. Vägdelägare eller väglag, då vägdelägarna bilda sådant, äger rätt att förelägga frågan om kommunens skyldighet att omhändertaga väghållningen länsstyrelsen för behandling, och länsstyrelsen må vid vite förständiga kommunen att fullgöra denna skyldighet.

Då lagens tillämpning i enlighet med 2 mom. upphör, skall beträffande väglags upplösning och gäldandet av dess skulder iakttagas, vad i 84 § 3 mom. är stadgat om indragning av väg. Likaså skall 87 § tillämpas, i den mån vägområde icke tillhör i 2 mom. avsedd gata eller byggnadsplaneväg.

4 §.

Denna lag medför icke ändring i vad som bör anses vara gällande angående rätten att beträda annans mark och röra sig därstädes.

5 §.

Till väg höra vägbana samt de områden, anläggningar och anordningar, som varaktigt erfordras för dess bestånd och användning, såsom vägren, slänt, bankett och dike, så ock omkörnings- och vändplats, till väg ansluten, för väghållningen erforderlig upplagsplats, bro, trumma, färja med färjläge, skyddsräck och vägmärke, efter vad i varje enskilt fall bör anses nödigt.

Enskild väg kan även vara gångstig eller väg, som användes endast vintertid. Väg, som huvudsakligen är avsedd för av skogshushållningen betingade transporter, benämnes nedan skogsväg.

Om byggande av bro, trumma och färja med färjläge samt därtill hörande anordningar i vattendrag gäller, vad därom är särskilt stadgat. Om byggande av bro eller trumma på annans område gäller, om därtill icke fordras i vattenlagen stadgat tillstånd, vad i denna lag är stadgat om byggande av väg, men vid utförandet av arbetet skola därjämte stadgandena i vattenlagen iakttagas.

6 §.

Väghållning omfattar byggande och underhåll av väg.

Med byggande av väg avses anläggning av ny väg samt flyttning, breddning och annan förbättring av förefintlig väg.

Såsom underhåll av väg anses åtgärder, som äro av nöden för bibehållande av vägen i ett skick, som motsvarar dess ändamål, däri inberäknat öppenhållande av väg vintertid samt renhållning.

7 §.

Väg skall till sin sträckning och bredd samt även eljest byggas så, att ändamålet därmed på bästa möjliga sätt uppnås, utan att någon åsamkas större skada eller förfång än behovet kräver.

Väg skall hållas i det skick dess ändamål och nyttan därav förutsätta, likväl med beaktande av, att underhållet icke förorsakar vägdelägarna oskäliga kostnader.

Yrkar vägdelägare väghållning enligt en uppenbart högre standard än vad ovan sagts, skall han, vid behov i förskott, erlägga de därav föranledda merkostnaderna.

På område, för vilket stads- eller byggnadsplan fastställts eller där tätbebyggelse finnes eller är stadd i utveckling, må väg icke byggas så, att genomförandet av den fastställda eller framtida planen därigenom skulle kunna försvåras.

2 kap.

Vägrätt samt annan för väghållning och nyttjande av väg erforderlig rätt.

8 §.

Är det för fastighets ändamålsenliga nyttjande av vikt att erhålla vägförbindelse över annan fastighets område och länder detta icke till betydande förfång för den senare fastigheten, skall av denna upplåtas område, som fastställes vid nedan stadgad vägförrättning, att användas för ovan i 5 § avsedda vägändamål. Sådan bestående nyttjanderätt till annan fastighets område benämnes vägrätt.

Lag samma vare i fråga om upplåtelse av nödigt tilläggsområde för flyttning eller annan förbättring av förefintlig väg, såframt av 16 § icke annat följer.

9 §.

Är förefintlig väg av vikt för ett ändamålsenligt nyttjande av fastighet, som icke äger rätt till denna väg, skall vägrätt beviljas för nämnda väg, såframt ej därigenom betydande förfång tillskyndas den fastighet, på vars mark vägen är belägen, eller någon, som sedan gammalt äger rätt till vägen.

Ovan i 1 mom. avsedd vägrätt beviljas vid vägförrättning eller genom vederbörande vägnämnds eller, då vägdelägarna bilda ett väglag, genom dettas beslut i enlighet med vad nedan är stadgat.

10 §.

Är förefintlig väg för den, som lovligen idkar trafik eller annan näring, av vikt för idkande av denna näring, skall honom beviljas rätt att nyttja vägen, om denna till sin byggnad är för ifrågavarande trafik lämplig och den fastighet, på vars område vägen är belägen, eller någon, som tidigare äger rätt till vägen, icke därigenom tillskyndas betydande förfång. Här avsedd rätt må beviljas av väglag eller vederbörande vägnämnd.

11 §.

Därest vägrätt eller rätt att nyttja väg icke med stöd av 8, 9 eller 10 § må beviljas på grund av det förfång nyttjandet av vägen förorsakar, må rätt till vägen likväl grundas, om förfånget kan undgås genom begränsning av användandet av vägen till viss årstid eller till transporter av visst slag eller genom beviljande av på annat sätt begränsad rätt till vägen.

12 §.

Kräves oundgängligen för väghållningsskyldighetens fullgörande, att grus, sten eller annat väghållningsämne till undvikande av oskäliga kostnader tages från annan fastighets mark, må det förordnas, att sådan rätt skall medgivas för vägen, såframt betydande förfång icke därigenom tillskyndas sagda fastighet. Samtidigt må förordnas om nyttjande av annan vag eller annans mark för transport av väghållningsämne.

13 §.

Påkallar användande av väg för virkesforsling upplagring av virket vid vägen, må det förordnas, att för detta ändamål skall medgivas nyttjanderätt till nödig mark, såframt detta till undvikande av oskäliga kostnader är nödvändigt och den fastighet, till vilken området hör, icke därigenom tillskyndas betydande förfång.

14 §.

Ovan i 12 och 13 §§ avsedda rättigheter grundas vid vägförrättning och hänföras de av dem föranledda kostnaderna till kostnaderna för byggande av vägen. Beviljad rätt tillkommer vägdelägarna gemensamt. Ombesörjes väghållningen likväl på grundvalen av vägdelning och det endast för någon vägdelägare är nödvändigt att erhålla väghållningsämne från annan fastighets mark, må i 12 § avsedd rätt medgivas endast honom. Vid beviljande och nyttjande av rättigheterna skall beaktas, att den fastighet, till vilken rätten hänför sig, icke tillskyndas större skada eller förfång än vad behovet oundgängligen kräver.

15 §.

Då ovan i detta kapitel avsedd rätt beviljas, skola de begränsningar, som vid nyttjandet av rättigheterna skola beaktas, vid behov samtidigt fastställas, samt, såvida fråga icke är om rätt till förefintlig väg, likaså det område, till vilket rätten hänför sig. I ovan i 12 § avsett fall skall därjämte fastställas, huruvida och i vilken omfattning även områdets ägare tillkommer rätt att där taga väghållningsämne.

16 §.

Vägrätt, som vid vägförrättning eller medelst vägnämnds eller väglags beslut beviljats i enlighet med stadgandena i denna lag, så ock i 12 och 13 §§ avsedda rättigheter gälla såsom bestående nyttjanderättigheter utan hinder av annan rätt, som hänför sig till fastigheten. Sådan vägrätt erhåller likaså den, som med stöd av nedanstående stadganden förpliktats att såsom vägdelägare deltaga i väghållningen. En liknande rätt uppstår till tilläggsområde, som erfordras för uträtning, breddning eller annan förbättring av väg, flyttning av väg likväl undantagen, och som med markägarens samtycke tagits i användning.

Näringsidkare med stöd av 10 § beviljad rätt att nyttja väg är utan hinder av annan rätt till fastigheten i kraft, så länge vägen fortgående begagnas för den näringsverksamhet, för vilken rätten beviljats.

17 §.

Vägrätten innefattar rätt att från det till vägen hörande området avlägsna träd, buskar och andra naturhinder, som äro till men för väghållningen, samt att avhugga grenar, som sträcka sig över sagda område.

Utanför det i 1 mom. nämnda området må rätt beviljas att avlägsna träd och buskar eller grenar av sådana, vilka uppenbart äro ägnade att äventyra trafiksäkerheten, likväl icke träd eller buskar, som växa på tomt eller byggnadsplats eller i trädgård eller som annars tagits under särskild omvårdnad, med mindre synnerligen vägande skäl därtill föreligga. Om avlägsnande av här avsedda träd och buskar eller avhuggning av grenar skall det ifrågavarande områdets ägare eller innehavare på förhand i god tid underrättas.

Utgör anordning eller anläggning eller ock fristående byggnad, som icke användes såsom bostad, sådant hinder för anläggning av ny väg eller flyttning av väg, att anläggningen av vägen utan flyttning av anordningen, anläggningen eller byggnaden skulle medföra ansenlig stegring av kostnaderna eller betydande olägenhet, och flyttningen icke förorsakar dess ägare skada eller nämnvärt förfång, må vid vägförrättning rätt beviljas till flyttning av anordningen, anläggningen eller byggnaden till lämplig plats.

18 §.

Grind eller bom må förbjudas på väg, om förbudet på grund av trafiken bör anses nödigt och oskäligt förfång därigenom icke tillskyndas den fastighet, över vars område vägen löper. Sådant förbud må likväl icke utfärdas, om trafiksäkerheten eller annat viktigt skäl bör anses kräva grindens eller bommens bibehållande.

19 §.

Därest det prövas ur trafiksäkerhetssynpunkt påkallat, må uppförande utan vägnämndens tillstånd av byggnad eller trafiksäkerheten äventyrande stängsel eller annan Varaktig anordning vid enskild väg eller del därav på närmare än tolv meters avstånd från vägbanans mittlinje förbjudas.

Angående byggnadslov samt byggande på område, för vilket fastställts i byggnadslagstiftningen förutsatt plan eller föreskrift, gäller, vad därom är särskilt stadgat.

20 §.

I 18 § eller 19 § 1 mom. avsett förbud må helt eller delvis upphävas, om dess vidmakthållande blivit överflödigt eller vägande skäl för dess upphävande eljest anförts.

Förbud eller upphävande av förbud skall utan dröjsmål bevisligen delgivas sakägarna eller kungöras på sätt i 43 § 1 mom. stadgas.

21 §.

Grundar sig rätt att bygga väg över annans fastighets område eller att nyttja förefintlig väg eller i 12 eller 13 § avsedd rätt endast på avtal, som ingåtts, medan denna lag är i kraft, binder avtalet endast dem, som ingått eller godkänt detsamma eller äro deras arvingar.

I fråga om sådan på avtal grundad väg eller rätt skola, förutom vad i 1 mom. är sagt, endast tillämpas stadgandena i 11 kapitlet av denna lag.

3 kap.

Väghållningsskyldighet.

22 §.

Envar, som erhållit rätt till väg eller vars fastighet helt eller delvis är belägen på det område, som vägen bör anses betjäna genom att den erfordras eller kan begagnas för transporter till och från området, är skyldig att såsom vägdelägare i enlighet med sin andel bygga och underhålla vägen. Den, som icke sedan gammalt är vägdelägare, må likväl icke förpliktas att i egenskap av sådan deltaga i väghållningen i fråga om förefintlig väg, så länge denna icke begagnas för hans fastighet.

Motsätter sig en betydande del av dem, som skulle vara skyldiga att deltaga i väghållningen, anläggningen av ny väg, och skulle den planerade vägen uppenbarligen för flere fastigheters vidkommande tills vidare behövas endast i ringa mån, må beslut fattas om anläggning av vägen endast på åtgärd av dem, som önska det, utan att de övriga förpliktas att deltaga däri.

Framställes yrkande på fastighetsägares deltagande i väghållning i egenskap av vagdelägare, men vägen på grund av annan förefintlig förbindelseled till fastigheten eller av annan sådan orsak endast i ringa mån är för fastigheten behövlig och ägaren meddelar, att han för fastighetens del avstår från användande av vägen, må han icke förpliktas att i egenskap av vägdelägare deltaga i väghållningen.

23 §.

Väghållningsskyldigheten skall fördelas mellan vägdelägarna efter den nytta envar bör anses hava av vägen. Vid uppskattningen av nyttan skall beaktas storleken av vägdelägarens område inom det område, som vägen betjänar, och i vilken mån vägen för varje delägares del användes eller kommer att användas för olika transporter samt på grund av den av vägdelägare måhända idkade näringen användes av hans kunder.

För fördelning av väghållningsskyldigheten och de därav föranledda kostnaderna mellan vägdelägarna fastställas för dem i enlighet med de i 1 mom. stadgade grunderna vägenheter. De på grund av dessa fastställda avgifterna benämnas vägavgifter. Förorsakar byggande av väg till någon del, som icke länder alla vägdelägarna till gagn, särskilda kostnader, må för fördelning av dem särskilda vägenheter fastställas.

Länder byggande av väg huvudsakligen fastighet till nytta först senare, är fastighetens ägare berättigad att fordra, att erläggandet av den av byggandet föranledda vägavgiften för hans fastighets del fastställes i form av högst tio lika stora annuiteter.

Är likväl väg i stad eller köping belägen inom stadsplaneområde och kunna fastigheterna invid vägen jämföras med bebyggda tomter, må väghållningsskyldigheten fördelas enligt enahanda grunder som skyldigheten att underhålla gata.

24 §.

Bör den, som erhållit rätt till väg, anses hava haft betydande nytta av det byggande av vägen, som ägt rum under de tio senast förflutna åren, innan rätten till vägen uppstod, må han åläggas att ersätta en skälig del av de kostnader vägens byggande åsamkat.

Vad i 1 mom. är sagt gäller icke fastigheter, som uppstått genom delning, såframt den delade fastiglieten ägt rätt till ifrågavarande väg.

25 §.

Användes skogsväg enbart för transporter, som betingas av skogshushållningen, må, om synnerligt skäl därtill anses föreligga, på förslag av sakägare bestämmas, att de för underhåll av vägen nödiga medlen icke skola uppbäras av vägdelägarna i form av vägavgifter utan såsom transportavgifter, vilka på grundvalen av fullbordade transporter skola erläggas av dem, som begagnat vägen för sådant ändamål. Samtidigt skola grunderna för fastställande av dessa avgifter bestämmas med beaktande av de olika transporternas inverkan på underhållskostnaderna för vägen.

Transportavgift skall debiteras, då transporten ägt rum, och erläggas inom den vid debiteringen fastställda tiden.

26 §.

Den, som jämlikt 80 § tillfälligt begagnar väg, skall som ersättning därför erlägga transportavgift. Avgiften skall fastställas i enlighet med vad som anses skäligt med beaktande av den vägavgift, som påföres delägare för motsvarande nyttjande av vägen, och den särskilda ökning av underhållskostnaderna, som begagnandet av vägen måhända förorsakar.

27 §.

Är någon enligt 25 § 1 mom. eller 26 § skyldig att erlägga transportavgift, skall han ofördröjligen efter det transporten avslutats lämna sysslomannen eller bestyrelsen eller den, som meddelat tillstånd till begagnande av vägen, utredning angående den transporterade varumängden, transportsättet och -tiden, vid äventyr att avgiften eljest må fastställas enligt uppskattning.

28 §.

Den, som beviljats rätt till förefintlig väg eller förpliktats att deltaga i väghållningen i fråga om sådan väg, skall påföras vägenheter. Har lägenhet, som äger rätt till vägen, delats, skola de nya lägenheterna likaså påföras vägenheter, såframt de vid delningen erhållit rätt till vägen.

Erfordras väg icke längre för fastighets behov på grund av att till fastighet erhållits annan förbindelseled eller förhållandena annars väsentligt förändrats, må vägdelägare yrka på befrielse från delägarskap och väghållningsskyldighet.

29 §.

Hava de omständigheter, som inverka på väghållningsskyldigheten eller dess fördelning, väsentligt förändrats, skola i fördelningen av vägenheterna på yrkande av vägdelägare vidtagas härav påkallade ändringar.

Har fördelningen av vägenheterna varit i kraft under minst fem år, äger vägdelägare, oberoende av den i 1 mom. nämnda förutsättningen, rätt att fordra helt och hållet ny fördelning.

30 §.

På sakägares förslag må ändringar vidtagas i grunderna för fastställandet av de i 25 § 1 mom. nämnda transportavgifterna, då skäl därtill prövas föreligga med anledning av förändring i penningvärdet eller av annat sådant vägande skäl.

31 §.

Har vägdelägare eller den, som mot transportavgift äger tillstånd att använda väg, begagnat den på sätt, som icke beaktats, då vägenheterna eller grunderna för transportavgifterna fastställdes och som betydligt ökat vägens förslitning eller skadat den, är han skyldig att ersätta merkostnaderna för iståndsättandet av vägen.

32 §.

Väghållningen skall ombesörjas för gemensam räkning. Vägdelägarna eller väglag må likväl besluta, att väghållningen helt eller delvis skall försiggå på grundvalen av vägdelning sålunda, att varje delägare ansvarar för väghållningen beträffande en viss sträcka av vägen. Vid verkställande av vägdelning må, om skäl därtill anses föreligga, väghållningen i fråga om bro eller annat vägavsnitt, som medför särskilda kostnader, påföras alla eller vissa vägdelägare gemensamt.

Vägdelning, vid vilken på väghållningskostnaderna inverkande omständigheter skola beaktas, sker på grundvalen av de för vägdelägarna fastställda vägenheterna sålunda, att för envar fastställes en mot dem svarande väglett. Vägdelägare, som icke har ägande- eller besittningsrätt till fastighet, må dock åläggas att fullgöra sin väghållningsskyldighet medelst vägavgifter, som fastställas på grundvalen av vägenheter.

Vägdelning skall, då skäl därtill anses föreligga, verkställas särskilt för byggande av väg och särskilt för underhåll av väg.

4 kap.

Ersättningar.

33 §.

För upplåtelse av mark samt för skada eller men, som eljest tillskyndas ägare avfastighet till följd av åtgärd med stöd av denna lag, erlägges ersättning.

Rätt till ersättning föreligger dock icke, därest det överenskommits eller uppenbarligen förutsatts, att ersättning icke skall utgå, ej heller med anledning av åtgärder på område, som vid vägförrättning anvisats för väg, om dessa vidtagits först efter det området anvisats för vägändamål.

För olägenhet, som uppstår till följd av förbud, varom stadgas i 19 § av denna lag, må ersättning bestämmas att utgå endast om olägenheten är synnerligen betydande.

34 §.

Innehar någon nyttjande-, servituts- eller annan bruksrätt till fastighet, till vilken i denna lag avsedd åtgärd hänför sig, eller rätt att därifrån avskilja visst område, äger han jämte fastighetsägaren rätt att uppbära ersättning för förlusten av denna sin rätt, eller för minskningen i dess värde; och skall denna ersättning beaktas vid fastställandet av ersättningen åt fastighetens ägare.

35 §.

Ersättning skall, såframt ej annat följer av grunden för dess fastställande, bestämmas att utgå i ett för allt.

36 §.

Rätten till i ett för allt utgående ersättning åt ägare av fastighet hör till fastigheten och kan icke överlåtas eller utmätas särskilt för sig. Överlåtelse eller betalning av ersättning åt annan än fastighetens ägare är utan verkan gentemot den, som i fastigheten har inteckning eller panträtt för ogulden köpeskilling.

37 §.

Ersättning i ett för allt skall, såframt ej annat vid dess fastställande beslutats, betalas efter det den blivit genom laga kraft vunnet beslut fastställd. På ersättningen skall fastställas en ränta av sex procent från sagda tidpunkt eller, om den åtgärd, som ligger till grund för ersättningen, vidtages därförinnan, från sagda dag.

5 kap.

Väg förrättning.

38 §.

Angående rättigheter och skyldigheter, som härflyta av anläggning av ny väg och flyttning av väg, grundande av vägrätt till sådan förefintlig väg, till vilken ingen annan än fastighetens ägare eller innehavare tidigare haft bestående rätt, samt beviljande av ovan i 12 och 13 §§ avsedda rättigheter, så ock angående rätt till mark, som erfordras för annan förbättring av väg än flyttning, därest fastighetens ägare icke samtyckt till upplåtelse av marken, beslutes vid vägförrättning på platsen.

Vid vägförrättning behandlas även de i 5 § lagen den 21 maj 1954 om rätt till förutvarande vägområde (245/54) avsedda frågorna om upplåtande av förutvarande vägmark till begagnande såsom enskild väg.

Vid ovan i 1 och 2 mom. avsedd vägförrättning må beslut fattas om grundande av nödig vägrätt till förefintlig enskild väg även i andra än det i 1 mom. särskilt nämnda fallet.

Likaså skall vid vägförrättning handläggas frågan därom, huruvida någon äger rätt till väg eller motsvarande, på annan lag grundad bestående nyttjanderätt, då ovisshet därom uppstått.

39 §.

Rätt att påyrka vägförrättning och att vid förrättningen föra talan för fastighet, som saken angår, tillkommer fastighetens ägare.

Rätt till talan vid vägförrättning tillkommer även vägdelägare, som jämlikt 10 § erhållit rätt till vägen, så ock innehavare av nyttjande-, servituts- eller annan bruksrätt eller rätt att avskilja visst område, såframt saken berör hans rätt.

Har fastighet eller i denna paragraf avsedd rättighet efter förrättningens början övergått till ny ägare eller innehavare, är denne vid förrättningen bunden av det, vartill tidigare ägare eller innehavare lagligen samtyckt eller förpliktats.

40 §.

Vägförrättning verkställes av lantmäteriingenjör med biträde av två för skiftesförrättningar valda gode män eller ock av två medlemmar av vägnämnden eller i ärenden, som böra anses vara av ringa betydelse, enligt förrättningsingenjörens prövning med biträde av två ojäviga vittnen.

Angående medlems av vägnämnd rätt att erhålla arvode och ersättning för resekostnader samt dagtraktamente gäller vad om i 1 mom. avsedd god man är stadgat.

Sådan fastighetsingenjör i stad eller köping, som får verkställa stycknings- och vissa andra lantmäteriförrättningar, må även i sitt verksamhetsdistrikt med kommunens samtycke verkställa i 1 mom. avsedd vägförrättning.

41 §.

Förordnande om vägförrättning skall sökas skriftligen hos lantmäterikontoret i det län, inom vilket vägen eller största delen av densamma ligger.

Ansökan bör såvitt möjligt åtföljas av förteckning över de fastigheter, jordägare samt innehavare av nyttjande-, servituts- och annan bruksrätt ävensom utbrytningsrätt, som förrättningen avsett att direkt beröra. Därest avsikten är att erhålla rätt till förefintlig väg, är meddelande om vilken väg det är fråga om tillfyllest. Bilda delägarna i sådan väg ett väglag, skall i ansökningen likväl även nämnas sysslomannen eller någon av bestyrelsens ordinarie medlemmar. Härutöver skall av ansökan framgå de i förteckningen nämnda sakägarnas boningsorter och sökandens postadress.

Hava sakägarna överenskommit om frågor rörande väghållningen, äger lantmäteriingenjör på anhållan av sakägare rätt att, även utan förordnande av lantmäterikontoret, åtaga sig vägförrättning. I 2 mom. nämnd utredning samt de åtkomst- och andra handlingar, som styrka rätt att föra talan, skola härvid företes förrättningsingenjören, som inom trettio dagar skall till lantmäterikontoret anmäla, att han mottagit uppdraget.

42 §.

Gäller vägförrättning skogsväg, skall förrättningsingenjören om förrättningen underrätta vederbörande skogsvårdsnämnd, på vilken det ankommer att, om den finner det nödigt, förordna sakkunnig att på nämndens bekostnad biträda vid vägförrättningen.

I annat än i 1 mom. nämnt fall äga förrättningsmännen befogenhet att, då de finna det nödigt, kalla sakkunniga att biträda vid behandlingen av särskilda frågor vid förrättningen. Härvid skall till efterrättelse lända, vad om sakkunniga och dem tillkommande arvoden är i lagen om skifte stadgat.

43 §.

Förrättningsingenjören skall kalla sakägarna till vägförrättningen genom att tillkännagiva tiden och platsen för sammanträdet medels kungörelse på kommunens anslagstavla minst fjorton dagar före sammanträdets början.

Om sammanträdet skall dessutom envar sakägare, som framgår av handlingarna eller är av förrättningsingenjören eljest känd, underrättas. Då fråga är om fastighet, som har flere ägare, är det dock tillfyllest, att en av ägarna underrättas, såframt han är bosatt på fastigheten. Gäller förrättningen fastighet i statens, kommuns eller församlings ägo eller besittning, skall förrättningsingenjören om sammanträdet underrätta den myndighet, som förvaltar fastigheten eller utövar tillsyn över densamma. Här avsett meddelande skall anses behörigen tillställt, om det minst fjorton dagar före sammanträdets början lämnats till posten för befordran såsom rekommenderat brev. Är sakägares boningsort icke känd, skall brevet adresseras till den fastighet saken angår.

I kungörelse och meddelande skola sakägarna anmodas att infinna sig till förrättningen samt att där förete de åtkomst- och andra handlingar, som styrka deras rätt att föra talan.

Befinnes det, att alla de, som äro sakägare vid förrättning, äro vid densamma tillstädes eller minst fjorton dagar före dess början bevisligen av förrättningsingenjören erhållit uppmaning att infinna sig, må förrättningen verkställas, ändå att sammanträdet icke blivit på sätt i denna paragraf stadgats kungjort och delgivet.

44 §.

Meddelande om vägförrättning skall tillställas vederbörande vägnämnd eller den myndighet, som handhar dess åligganden. Därest fråga är om anläggande eller flyttning av väg, varvid vägen komme att leda in på allmänt vägområde eller järnvägs-, spårvägs- eller kanalområde, skola vederbörande myndigheter underrättas om vägförrättningen.

Gäller vägförrättning byggande av väg på område, för vilket stads- eller byggnadsplan fastställts, skall meddelande om förrättningen tillställas kommunens styrelse.

I denna paragraf avsett meddelande skall om möjligt lämnas minst fjorton dagar förrän det i meddelandet nämnda ärendet behandlas vid förrättningen.

Vid vägförrättning äga i 1 och 2 mom. avsedda myndigheter rätt att avgiva yttrande i saken.

45 §.

Måste vägförrättning tills vidare uppskjutas och kan dagen för följande sammanträde ej utsättas och sakägarna därom meddelas före sammanträdets avslutande, skall dagen för följande sammanträde delgivas på sätt i 43 § stadgas eller sakägarna överenskommit. Angående sådan fortsatt förrättning skola i 43 § 2 mom. och 44 § nämnda myndigheter särskilt underrättas.

Hava icke alla de ägare av fastigheter, vilkas mark erfordras för vägändamål, eller de, som förpliktas att deltaga i väghållningen, erhållit i 43 § avsedd personlig kallelse eller infunnit sig till förrättningen, skall den uppskjutas och sådan kallelse tillställas dem. Utgör det nödiga området förefintlig väg eller för flere fastigheter samfällt område, är uppskov med förrättningen för meddelande av personlig kallelse likväl icke av behovet påkallat.

46 §.

Förrättningsmännen samt sakkunniga och hjälpmanskap, som anlitats vid förrättningen, må icke hindras att beträda ägor och på desamma utsätta märken, om förrättningen det påkallar. Skada på växande gröda och träd må dock såvitt möjligt undvikas.

I trädgård eller på annan plats med planteringar må träd icke utan ägarens tillstånd skadas eller fällas.

Har någon genom åtgärder, som avses i denna paragraf, tillskyndats skada, äger han rätt att med anledning därav för förrättningsmännen framlägga sina ersättningskrav att avgöras vid vägförrättningen.

47 §.

Kostnaderna för vägförrättningen skola bestridas av sökanden. Äro flera vägdelägare sakägare, skall det belopp, som sökanden äger erlägga, fördelas mellan dem efter vägenheterna eller, om denna fördelningsgrund i fråga om någon delägare icke skäligen kan tillämpas, efter vad skäligt prövas. Har vägförrättning sökts utan anledning, stanna kostnaderna sökanden till last.

48 §.

Vid vägförrättning skall efter sakens natur och med beaktande av stadgandena i 49 § avgöras:

1) huruvida väg för fastighet må byggas över annan fastighets område och huruvida vägrätt till förefintlig väg skall grundas;

2) vägens läge och bredd;

3) huruvida medgiven rätt till väg skall begränsas på sätt i 11 § är stadgat;

4) inom vilken tid byggande av väg skall vara slutfört såframt utsättandet av viss termin befinnes nödigt;

5) vilka som äro skyldiga att i egenskap av vägdelägare bygga och underhålla vägen;

6) huru många vägenheter varje vägdelägare skall påföras och huruvida väghållningsskyldigheten skall fullgöras gemensamt eller enligt vägdelning, i vilket fall delningsinstrument skall upprättas eller för fördelningen redogöras i protokollet, varjämte väglotterna skola utmärkas på marken;

7) huruvida för väghållningsskyldighetens fullgörande eller för vägens begagnande skall medgivas i 12 eller 13 § avsedd rätt;

8) huruvida och i vilken utsträckning i 17 § 2 eller 3 mom. avsedd rätt skall beviljas eller i 18 § eller 19 § 1 mom. nämnt förbud skall utfärdas;

9) huruvida för sådan virkestransport på skogsväg, som avses i 25 §. skall uppbäras transportavgift, för vilken, såframt beslut fattas om att uppbära sådan, betalningsgrunderna skola bestämmas vid förrättningen;

10) huruvida ersättning enligt bestämmelserna i 4 kap. skall erläggas samt, om sådan skall utgå, till vem, till vilket belopp och inom vilken tid det skall ske samt huruvida ersättningsskyldigheten åvilar vägdelägarna gemensamt eller endast någon eller några av dem;

11) huru förrättningskostnaderna skola fördelas mellan sakägarna; samt

12) övriga frågor, som höra till dem, vilka skola avgöras vid vägförrättning och som på förslag av sakägarna eller förrättningsmännen upptagits till behandling.

Har beslut fattats om byggande av väg, skall över de för vägen erforderliga områdena upprättas karta och beskrivning samt vid behov kostnadsförslag för byggande av vägen. Vägområdena ävensom i 12 och 13 §§ avsedda områden skola till erforderlig del även utmärkas på marken.

49 §.

Hava sakägarna överenskommit om frågor rörande vägrätten och väghållningen, skall vid vägförrättningen prövas, huruvida överenskommelsen i sin helhet eller till någon del kan godtagas såsom grund för förrättningen.

Befinnes överenskommelsen stå i strid med stadgandena i 7 § 4 mom. eller uppenbart komma att belasta fastighet avsevärt mera än stadgandena i denna lag förutsätta, må överenskommelsen icke till dessa delar godkännas.

Avser förrättning kolonisations- eller skogsväg, för vilken med statsmedel utarbetad plan i vederbörlig ordning godkänts, må vägens planenliga läge icke ändras, såframt icke vägande skäl därtill föreligga. På de fastigheters områden, vilkas ägare ingått avtal om byggande och underhåll av sådan väg, må vägarbetet påbörjas redan före vägförrättningen. Kolonisationsstyrelscn eller forststyrelsen äger rätt att vid behov påyrka här avsedd vägförrättning.

50 §.

Vid vägförrättning, vid vilken beslut om anläggning av ny väg eller grundande av vägrätt till förefintlig väg fattas, skall samtidigt förordnas om grundande av ett av vägdelägarna bildat väglag för skötseln av angelägenheter, som beröra vägen, om detta på grund av vägdelägarnas antal eller för vederbörligt handhavande av väghållningen eller av annan sådan orsak bör anses nödigt. Väglag må i enlighet med vad som prövas ändamålsenligt grundas för hela vägen eller för viss del av denna, eller ock må särskilda väglag grundas för vägens olika delar. Grundande av gemensamt väglag för ny, ännu icke anlagd väg och förefintlig väg må likväl icke förordnas, om flertalet av de närvarande delägarna i den förefintliga vägen motsätta sig detta.

Då förordnande om grundande av väglag givits, skola vägdelägarna med beaktande av stadgandena i 66 § vid vägförrättningen besluta, huruvida väglagets verkställande organ skall vara en syssloman eller en av tre medlemmar bestående bestyrelse samt vilken benämning som skall användas om vägen. Samtidigt skola vägdelägarna utse sysslomannen och en suppleant för honom eller medlemmar i bestyrelsen och för dem två suppleanter.

Förrättningsingenjören skall underrätta vederbörande vägnämnd om grundande av väglaget. I meddelandet skola lämnas de uppgifter, som erfordras för den förteckning, som föres över enskilda vägar, och till detsamma skall fogas en kopia av den i 48 § 2 mom. avsedda kartan.

51 §.

Såframt ej annat följer av stadgandena i denna lag, skall i fråga om förfarandet vid vägförrättning, kostnaderna för förrättningen och indrivningen av dem, granskningen av förrättningen samt sökande av ändring i beslut, som vid förrättningen fattats, eller i åtgärd, som därvid vidtagits, i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad i skifteslagstiftningen i motsvarande delar är föreskrivet angående servitutsförrättning.

I fråga om anteckning i jordregistret skola likaså i tillämpliga delar gällande stadganden angående servitutsförrättning iakttagas, med beaktande av att anteckning skall göras även om sådan vägrätt, som stiftas till förmån för ovan i 2 § nämnd gruva, byggnad eller inrättning.

6 kap.

Vägnämnds åligganden.

52 §.

Beträffande förefintlig väg skall kommuns vägnämnd, därest överenskommelse mellan sakägarna i ärende, över vilket de äga förfoga, icke kunnat träffas eller ärendet enligt 48 § icke skall avgöras vid vägförrättning, besluta angående följande frågor:

1) beviljande av rätt, som avses i 9 och 10 §§ denna lag, samt vidtagande av åtgärder, som förutsättas i 17 § 2 mom.;

2) i 18 och 19 §§ nämnda förbud eller upphävande av dem i enlighet med 20 §;

3) i 24, 31, 33 och 34 §§ avsedda ersättningar;

4) fastställande av vägenheter enligt 23 §. därest vägnämnden enligt 9 eller 10 § beviljat rätt till vägen eller därest vägenheterna eller de dem motsvarande proportionstalen icke eljest redan äro fastställda eller genom beslut av väglaget bestämts enligt 64 §;

5) delning av väg på sätt i 32 § är stadgat, då väghållningen skall ombesörjas på grundvalen av vägdelning;

6) på grund av framställning till nämnden eller på dess eget initiativ om grundande av väglag, med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 50 § är stadgat, samt om nedan i 69 § avsedda åtgärder;

7) förordnande av syssloman eller medlemmar i bestyrelse eller suppleanter för dessa i det i 58 § 3 mom. avsedda fallet;

8) huruvida för virkesforsling på skogsväg i stället för vägavgifter skola uppbäras transportavgifter, så ock angående grunderna för transportavgifterna och ändringar i dem med beaktande av stadgandena i 25, 26 och 30 §§;

9) ärenden, som vägdelägarna eller andra sakägare med stöd av 70 § förelägga vägnämnden för avgörande;

10) nedan i 71 § avsedda meningsskiljaktigheter mellan vägdelägarna rörande väghållningen, då de icke bilda väglag;

11) nedan i 10 kap. nämnda ärenden, med undantag av dem, som avses i 80 § 3 mom.; samt

12) andra ärenden, som jämlikt denna lag ankomma på vägnämnden.

Uppstår vid handläggningen av ärende i vägnämnden ovisshet därom, huruvida till den väg, som ärendet gäller, föreligger i denna lag stadgad eller motsvarande på annan lag grundad bestående nyttjanderätt, skall nämnden, utan att avgöra ärendet, anvisa vederbörande att hänskjuta frågan om rätten till vägen till behandling vid vägförrättning eller att, därest förutsättningar därtill föreligga, vid vägförrättning söka vägrätt till vägen.

Vid handläggningen av ovan i denna paragraf avsedda ärenden skall vägnämnden även fatta beslut om skyldigheten att erlägga förrättningskostnaderna.

53 §.

Ärenden, som enligt denna lag ankomma på vägnämnd, skola handläggas av vägnämnden i den kommun, inom vilken vägen eller största delen av densamma är belägen Berör ärendet likväl fristående åtgärd, som skall vidtagas enbart på annan kommuns område, skall ärendet handläggas av vägnämnden i denna kommun. Befinner sig vägen delvis på inom kommunens område beläget, till annan kommun hörande område, anses den även till denna del lyda under förstnämnda kommuns vägnämnd.

54 §.

Vägnämnds förrättning skall, därest det för sakens utredande anses nödigt, hållas på ort och ställe. Nämndens ordförande må vid behov redan före förrättningen förordna två av nämndens medlemmar att förrätta syn.

Vad i 39 § 1 och 2 mom. är stadgat angående rätt att föra talan, i 41 § 2 mom. angående ansökans innehåll, i 43 och 45 §§ angående delgivning åt sakägarna av tid och plats för förrättningen samt i 47 § angående erläggande av förrättningskostnaderna, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse även vid förrättning, som avses i denna paragraf.

I övrigt gäller angående behandling av ärende och fattandet av beslut i vägnämnd i tillämpliga delar vad angående kommuns styrelse är stadgat.

55 §.

Ändring i vägnämnds beslut i enlighet med denna lag sökes medelst besvär hos ägodelningsrätten. Besvären skola anföras skriftligt och till desamma skall fogas utdrag eller officiell avskrift av vägnämndens protokoll i ärendet jämte beslut. Besvärshandlingarna skola ingivas av besväranden personligen eller av hans befullmäktigade ombud eller genom bud eller med posten tillställas lantmäterikontoret i vederbörande län senast före klockan tolv den trettionde dagen efter det vägnämndens beslut fattats.

56 §.

Vägnämnd skall föra förteckning över de ärenden den handlagt och på begäran lämna sakägare uppgifter om samt utdrag ur och avskrifter av beslut och handlingar.

Vägnämnd skall likaså föra särskild förteckning över de enskilda vägar, beträffande vilka väglag grundats för skötseln av deras angelägenheter. Av förteckningen skall framgå vägens benämning samt sysslomannens eller medlemmarnas av bestyrelsen och dessas suppleanters namn och adress. I förteckningen må därtill antecknas de fastigheter, vilkas ägare äro vägdelägare, så ock uppgifter rörande andra eventuella vägdelägare.

57 §.

Vad i denna lag är stadgat om vägnämnd skall äga motsvarande tillämpning på kommunal myndighet, som med stöd av lag eller förordnande handhar vägnämndens åligganden.

7 kap.

Väglag och dess organ.

58 §.

Väglag må grundas endast vid vägförrättning eller genom vägnämnds beslut i enlighet med vad ovan är stadgat.

Syssloman eller medlemmar i bestyrelse samt dessas suppleanter väljas för fyra år i sänder. Till nämnda uppdrag må utses även annan än vägdelägare. Ej må någon dock utan sitt samycke utses till uppdraget.

Har väglag underlåtit att utse syssloman eller medlemmar av bestyrelse eller suppleanter för dessa, skall vägnämnden på yrkande av vägdelägare eller av den, vars fördel eller rätt saken eljest angår, eller, då skäl därtill föreligger, på eget initiativ fastställa en tid, inom vilken vägdelägarna skola förrätta val. Förrättas icke valet, skall vägnämnden förordna syssloman, medlem av bestyrelse eller suppleant.

59 §.

Bestyrelse utser bland sina ordinarie medlemmar ordförande och viceordförande.

Bestyrelsen sammanträder vid behov på kallelse av ordföranden eller viceordföranden och är beslutför, då ordföranden eller viceordföranden och två ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.

Vid meningsskiljaktighet gäller som bestyrelsens beslut den åsikt, som omfattats av flertalet

60 §.

Syssloman, så ock medlem av bestyrelse och suppleant för dem samt revisor, då sådan jämlikt 64 § 2 mom. 10 punkten förordnats att granska räkenskaperna, äger rätt till skäligt, vid väglagets stämma fastställt arvode för sitt uppdrag.

61 §.

Väglagets stämma tillkommer befogenhet att befria sysslomannen, medlem av bestyrelsen eller suppleant för dessa eller revisor från uppdraget redan före mandattidens utgång.

62 §.

Väglag må ingå för väghållningen nödiga förbindelser, anskaffa lös egendom samt kära och svara.

Väglagets namn tecknas av sysslomannen eller i dennes ställe av hans suppleant eller, då för skötseln av väglags angelägenheter tillsatts bestyrelse, av tvenne ordinarie medlemmar av bestyrelsen tillsammans.

Stämning, påbud av myndighet eller annat meddelande anses hava kommit till väglagets kännedom, då det i laga ordning delgivits sysslomannen eller dennes suppleant eller ordinarie medlem av bestyrelsen. Har meddelande lämnats person, som enligt den i vägnämnden förda förteckningen över enskilda vägar är syssloman eller suppleant för denne eller medlem av bestyrelsen, skall delgivandet anses giltigt, ändå att vederbörande icke längre omhänderhar ifrågavarande uppdrag.

63 §.

Syssloman och medlem av bestyrelsen skall med omsorg handhava väglagets angelägenheter. Har han vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet åsamkat väglaget skada, är han skyldig att ersätta denna, såvida icke den åtgärd, av vilken skadan föranletts, blivit vid granskningen av räkenskaperna eller annars godkänd. Är hans vårdslöshet ringa, må ersättningsbeloppet eller, om flere äro ansvariga för ersättningen, hans andel däri minskas.

64 §.

Därest ej annat följer av stadgandena i 52 § besluta vägdelägarna om väghållningen och andra angelägenheter, som angå väglaget, vid väglagets stämma.

Vid väglagets stämma skall särskilt fattas beslut om:

1) beviljande av vägrätt i enlighet med 9 § eller rätt för näringsidkare att nyttja väg i enlighet med 10 §;

2) fastställande och ändring av vägenheter och transportavgifter i enlighet med 26, 28, 29 och 30 §§;

3) fastställande av budget för följande räkenskapsår;

4) fastställande av debiteringslängd för väg- och transportavgifter;

5) upptagande av penninglån med iakttagande av vad i 76 § är stadgat;

6) förvärvande av ovan i 12 och 13 §§ avsedda rättigheter samt, då skäl därtill föreligger, utfärdande av föreskrifter angående väghållningen åt sysslomannen eller bestyrelsen;

7) huruvida och på vilka villkor underhållet av väg, som ansluter sig till väglagets väg, delvis eller helt må Övertagas att av väglaget omhänderhavas;

8) val av syssloman och suppleant för denne eller medlemmar i bestyrelsen och suppleanter för dessa;

9) när väglagets räkenskapsår skall begynna och sluta;

10) granskning och godkännande av redovisningen för föregående räkenskapsår eller, om redovisningen på grund av ärendenas omfattning eller av annan orsak icke kan granskas eller godkännas vid stämman, om förordnande av tvenne personer att på förhand eller efteråt granska redovisningen och lämna mötet redogörelse för granskningens resultat; samt

11) utfärdande av sådant förbud, varom stadgas i 80 § 1 mom.

65 §.

Väglag skall, såframt ej vägdelägarna annorlunda besluta, sammanträda till årsstämma varje år före utgången av juni månad och vid behov till stämma även däremellan. Stämman sammankallas av sysslomannen eller bestyrelsens ordförande eller vid behov av dessas suppleant. Kallelsen skall minst fjorton dagar före stämman delgivas vägdelägarna genom rekommenderat brev eller på annat sätt bevisligen eller ock genom kungörelse om stämman såsom i 43 § 1 mom. är stadgat, varjämte de vägdelägare, vilkas adress är känd, skola erhålla meddelande därom medelst brevkort. Rekommenderat brev eller brevkort skall inlämnas till posten för befordran senast fjorton dagar före stämman.

Underlåter syssloman eller bestyrelsens ordförande att sammankalla årsstämma eller vägrar han att kalla vägdelägarna till extra stämma, må vägnämnden på ansökan av vägdelägare, efter att hava berett sysslomannen eller bestyrelsen tillfälle att bliva hörd, berättiga sökanden att kalla vägdelägarna till stämma på sätt i 1 mom. är stadgat.

66 §.

Vid väglagsstämma räknas rösterna enligt det antal vägenheter, som påförts varje vägdelägare, likväl så, att som sådan vägdelägares röstantal, som påförts ett större antal vägenheter än en femtedel av de vid stämman företrädda delägarnas sammanlagda antal vägenheter, beaktas endast en tredjedel av det antal vägenheter, som överstiger sagda femtedel. Ärendena avgöras med enkel röstövervikt. Falla rösterna lika, gälle den åsikt, som omfattats av stämmans ordförande.

Vägdelägare äger rätt att befullmäktiga annan att utöva hans talan och rösträtt vid väglagets stämma.

Vid stämman skall föras protokoll, som undertecknas av ordföranden och två vid stämman valda protokoll justerare och som senast fjorton dagar efter stämmans slut skall hållas tillgängligt för sakägarna. Den, vars fördel eller rätt ärende kan beröra, är berättigad att av sysslomannen eller bestyrelsens ordförande på anhållan utfå utdrag eller styrkt avskrift av protokollet. På väglagsstämma ankommer att besluta, huruvida för utdrag och avskrifter skall erläggas lösen, samt, om lösen skall erläggas, bestämma grunderna därför.

67 §.

Sysslomannen eller bestyrelsen åligger:

1) att själv eller genom befullmäktigat ombud föra väglagets talan inför domstol och myndighet samt att i övrigt företräda väglaget;

2) att föra bok över väglagets inkomster, utgifter och medel samt för granskning avgiva redovisning för föregående räkenskapsår;

3) att utarbeta förslag till väglagets budget för följande räkenskapsår samt framlägga det för fastställelse vid väglagsstämma;

4) att i de fall, som avses i 26, 28, 29 och 30 §§, utarbeta förslag till ändring eller ny fördelning av vägenheterna eller ändring av trafikavgifterna att fastställas av väglagsstämma;

5) att för fastställelse vid väglagsstämma upprätta debiteringslängd, som utvisar storleken av den mot vägenheten svarande vägavgiften, beloppet av den på grundvalen av vägenheterna beräknade vägavgift, som skall erläggas av varje vägdelägare, sammanlagda beloppet av de vägavgifter vägdelägarna skola erlägga samt betalningstiden för dem ävensom, då i 25 eller 26 § nämnda transportavgifter skola uppbäras, uppgöra debiteringslängd över dem;

6) att ombesörja indrivningen av fastställda väg- och transportavgifter samt även i övrigt sköta väglagets ekonomi och medel;

7) att meddela vägnämnden de uppgifter, som skola införas i den i 56 § 2 mom. avsedda förteckningen;

8) att tills vidare eller för viss tid förbjuda eller begränsa sådant begagnande av väg eller vägdel, som äventyrar dess skick, då vägen på grund av tjällossning eller regn eller av annan sådan orsak till sin byggnad försvagats;

9) att, då skäl därtill anses föreligga, fastställa största tillåtna belastning för bro eller färja;

10) att, vid behov på villkor, som sysslomannen eller bestyrelsen fastställt, meddela tillstånd att tillfälligt, såsom i 80 § 1 mom. stadgas, begagna väg eller överskrida den tillåtna belastningen för bro eller färja eller till annan särskild transport, som kan skada vägen; samt

11) att sörja för att vägen hålles i skick samt att ombesörja övriga åligganden och ärenden, som beröra den gemensamma väghållningen, i enlighet med denna lag och vid väglagsstämma måhända meddelade anvisningar.

68 §.

Debiteringslängd för väg- och transportavgifter skall hållas tillgänglig för sakägarna under fjorton dagar före den väglagsstämma, vid vilken längden skall fastställas. Om längdens framläggande skall meddelas i kallelsen till stämman. Vid densamma äga vägdelägare och de, som påförts transportavgift, vilken omnämnes i 25 eller 26 §. rätt att framställa anmärkning mot längden.

69 §.

Beslut att ansluta väg eller vägdel till väglagets väg eller att avskilja sådan från densamma, så ock om sammanslagning av två eller flere väglag eller om delning eller indragning av väglag fattas av vägnämnden i enlighet med vad den ändamålsenliga skötseln av väghållningen bör anses påkalla.

Har i 1 mom. avsett ärende icke behandlats vid vederbörande väglagsstämma, må vägnämnden icke avgöra det förrän väglagsstämman beretts tillfälle att avgiva utlåtande i saken. Ny, ännu icke byggd väg må icke i strid med väglagsstämmans beslut anslutas till väglagets väg.

70 §.

Vägdelägare eller annan sakägare, som anser, att väglagsstämmas beslut icke fattats i laga ordning eller annars icke är lagenligt eller att beslutet kränker hans rätt eller vägdelägarnas likställighet, är berättigad att förelägga ärendet vägnämnden för avgörande. Vägdelägare eller annan vid stämman närvarande sakägare skall framställa yrkande härom hos vägnämnden inom trettio dagar efter det beslutet fattades.

Angår beslutet sådan sakägares rätt, som icke är vägdelägare och icke varit närvarande vid stämman, skall beslutet bevisligen delgivas honom, och äger han rätt att inom den i 1 mom. nämnda tiden, räknat från delgivningsdagen, förelägga ärendet vägnämnden för avgörande.

8 kap.

Om vägdelägare, som icke bilda väglag.

71 §.

Bilda vägdelägare icke väglag, är av vägdelägarna vidtagen åtgärd, som berör väghållningen, såsom sådan bindande för delägare endast såframt överenskommelse därom träffats.

För avtal eller förbindelse rörande väg ansvara inför avtalspart endast de vägdelägare, som ingått avtalet eller förbindelsen.

Uppkommer vägdelägare emellan meningsskiljaktighet i angelägenhet, som berör väghållningen, äger delägare rätt att förelägga frågan vägnämnden för avgörande. Berör meningsskiljaktigheten vägdelägares skyldighet att deltaga i kostnaderna för åtgärder, som annan vägdelägare, utan att delägarna överenskommit därom, vidtagit beträffande vägen, ankommer det på vägnämnden att avgöra huruvida åtgärden bör anses hava länt även honom till gagn och, om yrkande därom framställts inom tre år efter det åtgärden genomfördes, förplikta honom att ersätta en skälig del av kostnaderna, likväl högst så mycket, som motsvarar den nytta han erhållit.

72 §.

Vägdelägare, som icke bilda väglag, kära och svara, med nedannämnda undantag, gemensamt i ärenden, som beröra vägen.

Vägdelägare må ensam utföra talan till alla delägares förmån. Rätten må likväl förordna, att övriga delägare, som äro kända, eller åtminstone de av dem, som saken särskilt berör, skola instämmas för att höras. Delägare, som ensam utfört talan, äger rätt att av de övriga delägarna erhålla deras andel av kostnaderna, såframt det, som genom rättegången vunnits, förslår härtill, eller deras deltagande i kostnaderna annars prövas skäligt.

Äro vägdelägarna flera, må de instämmas i enlighet med 11 kap. 14 § rättegångsbalken eller så, att stämningen delgives åtminstone en delägare, varjämte till riktigheten bestyrkt avskrift av stämningen jämte stämningsansökan anslås såsom angående offentliga kungörelser är stadgat. Utan hinder härav må rätten vid handläggningen av ärendet förordna käranden att instämma sådan vägdelägare, som icke särskilt erhållit meddelande om stämningen, för att av rätten höras.

9 kap.

Ansvar på grund av väghållning.

73 §.

För förbindelse, som härflyter av gemensam väghållning, skola de, som vid förbindelsens tillkomst voro vägdelägare, ansvara sinsemellan i enlighet med den skyldighet, som vid sagda tidpunkt enligt vägenheterna åvilade dem att deltaga i väghållningen i fråga om den väg eller det vägavsnitt förbindelsen avser. Har härav föranledd avgift eller del därav icke kunnat indrivas hos ansvarsskyldig, svare de övriga för det bristande beloppet i det förhållande deras vägenheter angiver.

Vid delning av fastighet övergår ansvaret för ingången förbindelse på de vid delningen bildade fastigheterna i det förhållande de vägenheter, som påföras dem, angiver.

Tillkommer, efter det förbindelse ingåtts, i andra än i 2 mom. nämnda fall ny väghållningsskyldig och den åtgärd, som föranlett förbindelsen, länder även honom till gagn vid nyttjande av vägen, må vid fastställandet av vägenheter för honom tillika beslutas, att han skall ansvara för förbindelsen i enlighet med sina vägenheter, likväl icke med ett större belopp, än vad som motsvarar den nytta han har av åtgärden.

Vad ovan är stadgat om förbindelse gäller även förpliktelse på annan grund.

74 §.

Har fastighet Övergått till ny ägare på annat sätt än genom exekutiv auktion, är även denne ansvarig för de av väghållningen härflytande förpliktelser, som under den tid denna lag är i kraft uppkommit för den förra ägaren, likväl icke för sådan penningavgifter, som denne försummat att erlägga och som varit oguldna under längre tid än tre år.

75 §.

Vägdelägare, som erlagt betalning för annan därtill skyldig delägare, har fordringsrätt mot denne för vad han sålunda erlagt.

Har ny ägare av fastighet med stöd av 74 § nödgats erlägga av den förra ägaren försummad vägavgift eller för fullgörande av tidigare, i 73 § avsedd förbindelse eller förpliktelse betalning, som föranletts av byggande av väg eller därav, att någon betalningsskyldigs andel icke kunnat indrivas, äger den nya ägaren rätt att kräva den erlagda betalningen av den föregående ägaren.

I denna paragraf avsedda krav handläggas vid allmän domstol.

76 §.

Av andra än allmänna medel beviljat lån, som vägdelägarna beslutat upptaga för längre tid än ett år, skall medelst årliga amorteringar återbetalas inom tio år.

77 §.

Har borgenär av väglaget yrkat betalning av klar och till betalning förfallen gäld och har väglaget icke tillgångar att betala gälden, skall sysslomannen eller bestyrelsen ofördröjligen vidtaga åtgärder för debitering och indrivning av de vägavgifter, som skola uppbäras för gäldens betalning.

Försummar syssloman eller bestyrelse sin i 1 mom. stadgade skyldighet, äger vägnämnden befogenhet att på ansökan av borgenären och efter att hava berett sysslomannen eller bestyrelsen tillfälle att bliva hörd, förordna god man att i stället för sysslomannen eller bestyrelsen vidtaga i 1 mom. avsedda åtgärder.

Till god man förordnad äger rätt att för det uppdrag han fullgjort av väglaget uppbära skäligt arvode, vars belopp, därest överenskommelse därom icke träffas, fastställes av vägnämnden.

78 §.

Obetalda vägavgifter och räntor på dem må uttagas ur den fastighet, till vilka avgifterna hänföra sig, med samma förmånsrätt, som är stadgad för ur fastighet utgående offentligträttsliga fordringar, såframt icke avgifterna varit obetalda under längre tid än tre år från förfallodagen eller såframt åtgärder för deras indrivning inom sagda tid vidtagits och indrivningen utan avbrott fortsatts. Sagda förmånsrätt medför likväl icke ändring i deras rätt, som i fastigheten hava inteckning, fastställd i stöd av en före denna lags ikraftträdande gjord ansökan, eller före sagda tidpunkt uppkommen panträtt för ogulden köpeskilling.

79 §.

Äger vägdelägare icke sådan fastighet, ur vilken vägavgift kan uttagas med förmånsrätt, må vägdelägarna besluta, att sagda vägdelägare skall ställa säkerhet för betalningen av den del av gälden eller annan förpliktelse, som motsvarar vägdelägarens andel i ansvarigheten, eller att vägdelägaren i förskott skall betala sin andel av gälden eller fullgöra annan förpliktelse. I förskott erlagt belopp må icke användas eller utmätas för annat ändamål än till infriande av ifrågavarande förpliktelse.

10 kap.

Tillfälligt begagnande av väg och användande av annan mark tillfälligt såsom väg.

80 §.

Den, som icke äger rätt till väg, må av vägdelägare eller, om delägarna bilda väglag, av sysslomannen eller bestyrelsen beviljas tillstånd att emot ovan i 26 § stadgad ersättning begagna vägen för vissa tillfälliga transporter. Vägdelägarna eller väglag må likväl för dem, som icke äga rätt till vägen, utfärda allmänt förbud mot färdsel på vägen med alla eller vissa slag av motor- eller hästfordon eller mot transport av arbetsmaskiner på vägen, såframt av 96 § icke annat följer. Sådant förbud utgör icke hinder för färdsel till vägdelägares fastighet i lovliga ärenden och hindrar icke syssloman eller bestyrelse att bevilja ovan avsett tillstånd till tillfälligt begagnande av väglagets väg, om vägande skäl därtill föreligga.

Begagnar någon, som icke äger rätt till vägen eller med stöd av 1 mom. icke är berättigad att färdas på densamma, tillfälligt vägen för trafik med motor- eller hästfordon eller för transport av arbetsmaskin, är han skyldig att på anfordran erlägga i 26 § avsedd ersättning för begagnande av vägen samt att, om vägen skadats ersätta skadan.

Har väg begagnats i strid med ovan i 1 mom. avsett förbud och straff därför påyrkas, skola även ersättningskraven framställas vid allmän domstol.

81 §.

Kan väg till följd av vägarbete, bro- eller jordras, översvämning eller annan sådan orsak icke användas för sitt ändamål, må, såframt överenskommelse mellan sakägarna icke kunnat åvägabringas, tillstånd beviljas att anordna tillfällig väg på annans mark för den tid sådan väg till följd av hindret är nödig.

Likaså må för tillfällig forsling av virke eller annan vara av visst slag vid behov tillstånd beviljas att under viss tid nyttja annans mark.

Ovan avsedd rätt må beviljas endast under ovan i 8 § stadgade förutsättningar.

82 §.

Den, som innehar visst område utan att äga det, må för viss tid eller högst för den tid, under vilken besittningen fortgår, beviljas temporär rätt att på väg eller annars färdas över annans område, om det för åvägabringande av vägförbindelse är oundgängligt för honom och detta icke medför sådant men, som i 8 eller 9 § säges.

Den, som äger rätt att avskilja visst område, må, därest den fastighet, från vilken området överlåtits, äger rätt till väg, temporärt nyttja vägen utan att ansöka om ovan i 1 mom. avsedd rätt att färdas på vägen.

83 §.

För ovan i 81 och 82 §§ avsett, så ock för liknande olovligt användande av väg eller område samt för skada, som måhända uppkommit, skall erläggas skälig ersättning. Hava bestämmelser om ersättning icke givits, då rätten beviljades, eller har därom icke överenskommits och straff ifall av olovligt användande icke yrkas, skall ersättningen särskilt fastställas av vägnämnden.

11 kap.

Indragning av väg.

84 §.

Väg må indragas, om den till följd av förändrade förhållanden blivit obehövlig eller om den tunga den åsamkar blivit oproportionerligt stor i förhållande till nyttan av vägen. Rätt att söka indragning av väg tillkommer väglaget eller, om väglag icke grundats, varje vägdelägare eller ägaren av den fastighet, över vars område vägen löper. Beslut om indragning fattas vid vägförrättning med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i denna lags 5 kap.

Medför indragning av väg skada eller olägenhet för den, som ägt rätt till vägen, skall ersättning för skadan eller olägenheten bestämmas att utgå.

Då indragning av väglags väg beslutats, förfaller dess gäld till betalning, och väglaget skall anses upplöst, när dess gäld blivit betalad. överstiga väglagets tillgångar dess skulder, skall överskottet, såframt annat ej följer av rättsförhållandet mellan vägdelägarna, delas mellan dem i enlighet med de senast gällande vägenheterna.

85 §.

I fråga om upphävande av ovan i 12 och 13 §§ avsedda rättigheter äga stadgandena i 84 § 1 och 2 mom. motsvarande tillämpning.

86 §.

Vad i 84 § är stadgat om indragning av väg och i 85 § om upphävande av däri avsedda rättigheter, skall i tillämpliga delar iakttagas även då fråga är om annan än bestående nyttjanderätt till väg eller område.

87 §.

Då väg indragits, övergår vägområdet utan ersättning i markägarens besittning.

12 kap.

Verkställighet och tvångsåtgärder.

88 §.

Vägavgift och transportavgift samt sex procents ränta på dem från förfallodagen ävensom ersättning för nedan i 89 § avsedda, vid syn fastställda kostnader för försummat arbete och för syneförrättning indrivas på grundvalen av utdrag ur debiteringslängden eller syneprotokollet i den ordning, som är stadgad för utsökning av skatter och andra offentligträttsliga fordringar, likväl så, att besvär på grund av olaglig debitering skola anföras hos vägnämnden.

89 §.

Försummar vägdelägare väghållningen på sin väglott och avhjälper han icke omedelbart efter tillsägelse sin försummelse, skall sysslomannen eller bestyrelsen hos vägnämndens ordförande anhålla om förordnande för två medlemmar av vägnämnden att förrätta syn och på grundvalen av uppskattning fastställa de kostnader, som föranledas av utförandet av det försummade arbetet. Till syneförrättningen skall den, som försummat sin väghållningsäkyldighet, i god tid kallas. Utför icke vägdelägare ofördröjligen vägarbete, som vid syneförrättningen befunnits påkallat, ankommer det på sysslomannen eller bestyrelsen att utföra eller låta utföra arbetet. Bilda vägdelägarna icke väglag, äger varje vägdelägare här stadgad rätt.

Medför försummelse av väghållningsskyldighet uppenbar fara för trafiksäkerheten, må för avlägsnande av sådan fara erforderligt vägarbete utföras redan före syneförrättning.

Den försumlige är skyldig att ersätta i 1 eller 2 mom. avsedda kostnader genom att erlägga det i syneprotokollet fastställda beloppet.

90 §.

Då ändring hos ägodelningsrätten sökts i beslut, som fattats med stöd av denna lag och som berör åläggande av betalningsskyldighet eller fråga därom, huruvida i 8, 12 eller 13 §§ eller i 17 § 2 eller 3 mom. avsedd rättighet bör beviljas, må beslutet icke gå i verkställighet, innan det vunnit laga kraft. Detsamma gäller i fråga om ovan i 69 § avsett beslut samt beslut rörande indragning av väg eller upphävande av i 12 eller 13 § omförmäld rättighet. Har ändring av beslut, som berör åläggande av betalningsskyldighet, sökts endast till denna del, utgör detta likväl icke hinder för verkställighet av beslutet till övriga delar.

I övrigt må vid vägförrättning fattat eller av vägnämnd utfärdat beslut gå i verkställighet, oaktat ändring sökts, såframt icke ägodelningsrätten förbjuder verleställigheten av beslutet.

91 §.

Vid verkställandet av beslut, innan det vunnit laga kraft, skall den, som sökt verkställighet, ställa säkerhet för ersättandet av den skada, som sakägare kan tillskyndas genom att det till grund för verkställigheten liggande beslutet med anledning av besvär ändras. Angående ställande av säkerhet gäller i tillämpliga delar, vad därom är i utsökningslagen stadgat.

92 §.

Åtgärd, som föranleder ersättning i ett för allt för skada eller men, må icke utan sakägares samtycke vidtagas, innan ersättningen erlagts eller, därest ersättningen icke genom laga kraft vunnet beslut fastställts, innan säkerhet för erläggande av ersättningen jämte ränta blivit ställd.

13 kap.

Statens och kommuns deltagande i väghållningen eller i kostnaderna därför.

93 §.

Av statsmedel utgivas årligen bidrag för underhåll av sådan enskild väg,

1) som avses i 105 och 106 §§, dock icke, om vägen är av ringa betydelse;

2) som är av avsevärd betydelse för samfärdseln på viss ort; eller

3) som är behövlig såsom förbindelseväg till avsides bosättning och som på grund av sin längd eller av annan sådan orsak åsamkar vägdelägarna särskilt betungande kostnader.

Statsbidragets storlek bestämmes på grundvalen av de av vägens underhåll åsamkade verkliga godtagbara kostnaderna. I bidrag erlägges enligt prövning minst 20 procent och högst 60 procent av nämnda kostnader. Bidraget må därjämte höjas för vägar, där genomfartstrafik förekommer, samt för vägar, vid vilka antalet delägare i jämförelse med vägens längd är ringa, så ock för sådana vägar, vid vilka delägarnas flertal utgöres av i hög grad mindre bemedlade, på envar av de ovannämnda grundena med högst 10 procent.

Har genom laga kraft vunnet beslut av myndighet konstaterats, att statsbidrag jämlikt 1 mom. 1 punkten icke kan givas för underhåll av i 105 eller 106 § avsedd väg, må statsbidrag för sådan väg ej heller senare beviljas med stöd av sagda 1 punkt.

94 §.

För byggande av sådan enskild väg, som avses i 93 §. må statsbidrag beviljas inom ramen för i statsförslaget upptaget anslag enligt de grunder, som fastslagits i 93 § 2 mom. Beträffande detta bidrag äge jämväl motsvarande tillämpning, vad i 93 § 3 mom. är stadgat.

95 §.

Av kommuns medel må bidrag utgivas för väghållning i fråga om på stadsplane- eller byggnadsplaneområde belägen enskild väg, samt på kommuns område belägen annan enskild väg, som allmänt användes även för annan trafik än för transporter till fromma för vägdelägarna eller vid vilken finnes en betydande bebyggelse eller som begagnas för regelbundna person- eller för näringslivet viktiga varutransporter eller som utgör förbindelseväg till avsides bosättning i kommunen eller som är att jämställa med sådana vägar.

Har väglag grundats för skötseln av väghållningen i fråga om flere vägar, må väglaget beviljas bidrag även i det fall, att de i 1 mom. nämnda förutsättningarna föreligga endast beträffande någon väg.

Kommun må likaså understödja ovan avsedd väghållning medelst naturaprestationer genom att helt eller delvis åtaga sig brobygge, vinterplogning av väg och annat till väghållningen hörande arbete eller genom att utan ersättning överlåta väghållningsämne och andra förnödenheter för väghållningen.

96 §.

Understödjer staten eller kommun väghållningen i fråga om enskild väg, må begagnande av vägen för andra transporter än sådana, som komma vägdelägarna till godo, icke förbjudas. För idkande av regelbunden trafik på vägen erfordras likväl även härvid vägdelägarnas samtycke.

Såsom villkor för bidrag från statens eller kommuns sida må bestämmas, att väglag för skötseln av de angelägenheter, som beröra vägen, skall grundas.

97 §.

Understödes väghållningen i fråga om enskild väg med statens eller kommuns medel eller deltager kommun i väghållningskostnaderna, må vägnämnden givas i uppdrag att tillse, att medlen användas för vederbörande ändamål.

Bidrager kommun till underhållet av vag eller deltager den i väghållningskostnaderna, åligger det vägnämnden att tillse, att vägen hålles i ett sådant skick, som i 7 § 2 mom. är stadgat. Har underhållet av vägen försummats och rättelse trots vägnämndens tillsägelse icke skett, skall länsstyrelsen, då nämnden det yrkar, vid vite eller äventyr, att arbetet må utföras på den försumliges bekostnad, förplikta denne att gottgöra sin försummelse.

98 §.

Av statens eller kommuns medel beviljat bidrag må icke utmätas för gäld.

14 kap.

Särskilda stadganden.

99 §.

Väglag är befriat från skatt till staten, kommun och församling för inkomst och förmögenhet, som tillkommit med stöd av denna lag.

100 §.

Förbud, som begränsar användning av väg, skall tillkännagivas genom klart synlig skylt vid vägen eller genom att förbudet bevisligen delgives den, gentemot vilken man vill göra det gällande.

101 §.

Underlåter någon att iakttaga förbud, som gäller färdsel på eller annat begagnande av väg, eller i 18 eller 19 § avsett förbud, äger polismyndighet befogenhet att, såframt överträdelsen är uppenbar, lämna handräckning till förhindrande eller rättande av åtgärd, som står i strid med förbudet.

Då rätt att erhålla handräckning enligt 1 mom. icke är uppenbar eller fråga är om handräckning i andra sådana fall, om vilka icke annorlunda är särskilt föreskrivet, skall till efterrättelse lända, vad om handräckning är i utsökningslagen stadgat.

Ändring i hovrätts utslag i ovan i 2 mom. avsett ärende må icke sökas.

102 §.

Var, som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet:

1) överträder med stöd av 18 eller 19 § eller 67 § 8 punkten utfärdat förbud;

2) utan att vara vägdelägare olovligen på väg framför maskin, fordon eller lass, som på grund av sin vikt eller konstruktion skadar vägen;

3) olovligen belastar bro eller färja med tyngre fordon eller lass än vad som angivits vara tillåtet; eller

4) i strid med förbud begagnar väg, som han icke äger rätt att använda, straffes med böter.

103 §.

Hava förhållandena i annat fall än i 28 eller 29 § nämnes undergått väsentlig förändring, sedan beslut om överlåtelse av för väg erforderlig rätt eller om väghållningsskyldighet fattades eller Överenskommelse därom ingicks, äger sakägare rätt att draga frågan under ny prövning enligt denna lag.

104 §.

Angående handläggning av mål, som jämlikt denna lag medelst besvär hänskjutits till ägodelningsrätt, äger vad i skifteslagen är stadgat om handläggning av ärenden, som i besvärsväg inkommit till ägodelningsrätt, motsvarande tillämpning. Hava besvär Över vägnämnds beslut anförts, skall vägnämndens ordförande eller av honom förordnad medlem av nämnden vara tillstädes vid ägodelningsrättens sammanträde och till sammanträdet medföra de vid behandlingen av ärendet i vägnämnden tillkomna handlingarna, såframt dessa icke på förhand översänts till ägodelningsrätten. Angående hans rätt att erhålla arvode och ersättning för resekostnader samt dagtraktamente gäller, vad om ledamot av ägodelningsrätt, som utsetts av kommun, är stadgat.

Ändring i ägodelningsrätts utslag i ärenden, som avses i denna lag, må sökas hos högsta domstolen, om denna med stöd av 30 kap. 3 § 2 punkten rättegångsbalken beviljar fullföljdstillstånd. Härvid skall iakttagas, vad angående ändringssökande och rättsverkningar därav i fråga om hovrätts dom eller utslag i tvistemål, som anhängiggjorts vid allmän underrätt, är stadgat. Missnöje med utslaget behöver likväl icke särskilt anmälas.

105 §.

De kommunal- och byvägar, vilka icke enligt lagen den 21 maj 1954 om införande av lagen om allmänna vägar (244/54) förändrats till bygdevägar, skola anses såsom i denna lag avsedda enskilda vägar, räknat från denna lags ikraftträdande, därest frågan angående övertagande av dem såsom bygdevägar blivit därförinnan avgjord, samt i annat fall, så snart slutligt beslut fattats om att de icke skola övertagas såsom bygdevägar.

Har byväg med stöd av 1 mom. förändrats till enskild väg, bilda byvägens delägare i denna lag avsett väglag, och skola byvägens bestyrelse och de för vägdelägarna fastställda vägenheterna anses såsom i denna lag avsedd bestyrelse och där avsedda vägenheter.

Då kommunal väg enligt 1 mom. förändrats till enskild väg, skall vägnämnden ofördröjligen kalla sakägarna till ovan i 6 kap. avsedd förrättning för att besluta om frågor rörande väghållningen.

106 §.

Vad i 105 § 1 mom. är stadgat, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana kolonisationsvägar och i den i sagda moment nämnda lagens 3 § 3 mom. avsedda vägar på stads och köpings område, beträffande vilka förslag om deras övertagande såsom bygdevägar slutligt förkastats.

I fråga om här avsedda kolonisationsvägar skola stadgandena i 105 § 3 mom. jämväl lända till efterrättelse.

107 §.

Denna lag skall, utöver ovan i 105 och 106 §§ avsedda vägar, även tillämpas i fråga om sådana vägar, som med stöd av lagen den 3 maj 1927 om ägovägar (167/27) grundats genom vägnämnds beslut, samt i fråga om andra sådana vid denna lags ikraftträdande förefintliga enskilda vägar, till vilka någon därförinnan genom avtal eller på annan grund äger bestående nyttjanderätt eller för vilka med stöd av denna lag erhållits i 8 § avsedd vägrätt. Innehar ingen sådan nyttjanderätt till vägen, skola i fråga om denna endast stadgandena i denna lags 11 kap. tillämpas.

Ikraftträdandet av denna lag medför icke ändring i därförinnan uppkommet rättsförhållande, som berör rättighet eller skyldighet i fråga om väg.

Har väghållningsskyldighet tidigare fördelats enligt proportionstal, fördela sig vägenheterna enligt dessa proportionstal.

108 §.

Ärende rörande ägoväg och enligt denna lag till enskild väg förändrad by- eller kommunalväg, vilket då denna lag träder i kraft är anhängigt i vägnämnd, länsstyrelse eller domstol eller underkastat skiljemannaförfarande, skall slutbehandlas i enlighet med äldre lag.

109 §.

Närmare föreskrifter angående av statsmedel utgående bidrag för väghållning samt angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag i övrigt utfärdas vid behov genom förordning.

110 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; och genom densamma upphävas lagen den 3 maj 1927 om ägo vägar (167/27) och förordningen den 11 november 1927 angående dess verkställighet (295/27) samt 15 § lagen den 13 februari 1920 om vissa grannelagsförhållanden (26/20).

Helsingfors den 15 juni 1962.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Justitieminister
J. O. Söderhjelm.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.