7/1928

Given i Helsingfors den 13 januari 1928.

Riksdagsordning.

Emedan det, i följd av stadfästandet av regeringsformen av den 17 juli 1919 samt på grund av vunnen erfarenhet befunnits nödigt att införa särskilda ändringar i lantdagsordningen av den 20 juli 1906, fastställes härigenom, i enlighet med Riksdagens beslut, tillkommet i den ordning 60 § i sagda lantdagsordning föreskriver, efterföljande riksdagsordning för republiken Finland:

1 KAP.

Allmänna grunder.

1 §.

Riksdagen representerar finska folket.

2 §.

Riksdagen bildar en kammare, bestående av tvåhundra riksdagsmän.

3 §.

Riksdagsmannaval förrättas vart tredje år samtidigt i hela landet.

Republikens president äger dock rätt att, om han finner det nödigt, förordna om nya val före utgången av den i 1 momentet nämnda treårsperioden. I sådan händelse förrättas de val, som närmast följa dessa val, såframt ej ny upplösning av riksdagen äger rum, tredje året efter det år de förra valen verkställts.

Riksdagsmans uppdrag vidtager så snart han förklarats vald och fortfar intill dess nästa val förrättats.

4 §.

Riksdagsmännen utses genom omedelbara och proportionella val; för sådana val skall landet vara indelat i minst tolv och högst aderton valkretsar.

Där ortsförhållandena påkalla avvikelse från det proportionella valsättet, kan dock, utöver nämnda antal, en eller annan valkrets bildas för val av endast en riksdagsman.

Vid valen hava alla valberättigade lika rösträtt.

Ej må valrätt genom ombud utövas.

Närmare bestämmelser angående valkretsarna samt tiden och sättet för valen meddelas i särskild lag.

5 §.

Har någon genom lockande eller tubbande stört valfriheten, straffes med fängelse ej över tre månader. Använde han våld eller hot, vare straffet fängelse från och med en månad till och med ett år; är han tjänsteman, miste därjämte tjänsten.

Tjänsteman, som söker med sin ämbetsmyndighet inverka på riksdagsmannaval, miste ämbetet.

Lämnar arbetsgivare icke hos honom anställd valberättigad tillfälle att utöva valrätt, straffes med böter.

6 §.

Valberättigad är envar finsk medborgare, såväl man som kvinna, som före valåret fyllt tjugufyra år.

Valrätt tillkommer dock ej:

1) den, som står i aktiv militärtjänst;

2) den, som står under förmynderskap;

3) den, som icke under de tre sistförflutna åren varit i landet mantalsskriven;

4) den, som i kommunalhem, i annan kommunal fattigvårdsinrättning eller annorledes året om åtnjuter full fattigvård;

5) den, som för lösdriveri dömts till allmänt arbete, ända till utgången av det tredje året från det, då han från arbetsanstalten frigavs;

6) den, som dömts förlustig valrätt eller medborgerligt förtroende eller förklarats ovärdig att nyttjas i landets tjänst eller att föra annans talan, vare sig domen är slutlig eller ej;

7) den, som övertygats att hava vid riksdagsmannaval köpt eller sålt röst eller gjort försök därtill, eller på flere än ett ställe avgivit sin röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten, ända till utgången av det sjätte kalenderåret efter det, då slutlig dom i saken gavs.

7 §.

Valbar till riksdagsman är, utan avseende å boningsort, envar som är valberättigad.

8 §.

Förverkar till riksdagsman vald person sin valbarhet, upphör hans riksdagsmannauppdrag.

9 §.

Justitiekansler, medlem av högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen och riksdagens justitieombudsman må icke vara riksdagsman. Kallas riksdagsman att bekläda något av förenämnda ämbeten eller utses till riksdagens justitieombudsman, upphör hans riksdagsmannauppdrag.

10 §.

Ej må den, som på grund av vallagen förklarats vara till riksdagsman vald, befrias från detta uppdrag, där han ej förmår visa laga förfall eller annat skäl, som av riksdagen godkännes.

11 §.

Riksdagsman är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag så handla, som rätt och sanning bjuda. Han är därvid skyldig att iakttaga grundlagarna och är icke bunden av några andra föreskrifter.

12 §.

Ej må riksdagsman förvägras att inställa sig vid riksdag och sitt värv utöva.

13 §.

Riksdagsman må ej ställas under tilltal eller berövas sin frihet för i riksdagen yttrade åsikter eller sitt förhållande i övrigt under förhandlingarna, såframt icke riksdagen sådant medgivit genom beslut, som omfattas av minst fem sjättedelar av de avgivna rösterna.

14 §.

Under pågående riksdag må riksdagman ej utan riksdagens samtycke häktas för brott, utan så är att domstol till hans häktande förordnat eller han ertappas på bar gärning vid begående av brott, varå ej kan följa ringare straff än fängelse i sex månader.

Har riksdagsman under resa till riksdag häktats på annan grund än i 1 momentet nämnes, varde frigiven, om riksdagen det besluter.

Om häktning av riksdagsman skall genast anmälas hos talmannen.

15 §.

Förgriper sig någon med ord eller gärning mot riksdagsman, då denne är på resa till eller från riksdag eller medan sådan pågår, och skedde det med vetskap om att han var riksdagsman, eller våldför sig någon efter riksdag på riksdagsman för värvets utförande, varde den omständighet, att brottet förövats mot riksdagsman, såsom synnerligen försvårande ansedd.

Vad här är sagt om riksdag man, gälle ock riksdagens sekreterare samt övriga tjänstemän och betjänte.

16 §.

Riksdagsman åtnjuter av stat medel arvode och därutöver ersättning för resa till och från riksdag.

Riksdagsmans arvode samt ersättningen för resekostnader bestämmas genom lag; förslag till sådan lag handlägges i den ordning 70 § föreskriver.

I sagda lag skall ock bestämmas det arvode, som vid avbrott i riksdagens sammanträden och efter dess avslutande må tillkomma medlemmarna i statsutskottet och utskottet för utrikesärenden, så ock de riksdagsmän, vilka justeringen av de från riksdagen utgående skrivelserna och riksdagsbeslutet åligger.

17 §.

Infinner sig icke riksdagsman i rätt tid till riksdag, eller uteblir han utan riksdagens tillstånd från sammanträde, och har han icke haft förfall, som godkännes, kan riksdagen döma honom till förlust av riksdagsmannaarvode eller del därav. Riksdagsman, som icke låtit sig härav rätta, kan av riksdagen förklaras hava förverkat sitt uppdrag.

Undergår riksdagsman frihetsstraff, gånge därunder sitt riksdagsmannaarvode förlustig.

2 KAP.

Riksdags början, avslutning och upplösning.

18 §.

Riksdagens sammanträden hållas i rikets huvudstad, utom då fiendens infall eller andra viktiga hinder göra det omöjligt eller för riksdagens säkerhet vådligt, i vilket fall annan mötesort bestämmes av republikens president.

19 §.

Lagtima riksdag sammankommer årligen, utan särskild kallelse, den första dagen i februari månad, därest icke nästföregående riksdag beslutit om annan dag, och åtskiljes, efter att hava varit samlad etthundratjugu dagar med eller utan avbrott. Riksdagen kan dock besluta, att riksdagen skall tidigare eller senare åtskiljas.

20 §.

Förordnar republikens president under lagtima riksdag om nya val, upplöses riksdagen å dag, som presidenten låtit tillkännagiva. I sådan händelse skall efter nyvalen lagtima riksdag ånyo sammankomma Å första dagen i den kalendermånad, som begynner näst efter nittio dagar från upplösningen, eller å den tidigare dag, som av presidenten utsatts.

Utfärdas förordnande om nya val efter det lagtima riksdag åtskilts, och kunna valen ej slutföras före den första dagen i nästföljande februari månad, uppskjutes lagtima riksdagens sammanträde till första dagen i den kalendermånad, som följer näst efter det valens utgång bekantgjorts.

21 §.

Av republikens president beror att sammankalla urtima riksdag samt att bestämma när den skall åtskiljas.

Ej må urtima riksdag utsättas att börja tidigare än å femtonde dagen efter kallelsens utfärdande, ej heller fortgå längre än till och med sista helgfria dag före den, då lagtima riksdag vidtager.

Vid urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranlett riksdagens sammankallande eller eljest av regeringen till densamma överlämnas, så ock vad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

22 §.

De förordnanden av republikens president, vilka i 18, 20 och 21 §§ avses, kungöras i den ordning, som för offentliggörande av lagar och författningar är föreskriven.

Förordnande om nya val meddelas därjämte landshövdingarne samt de myndigheter och nämnder, å vilka valens föranstaltande ankommer.

23 §.

Dagen näst före den, å vilken riksdagen skall efter val första gången sammankomma, böra samtliga riksdagsmän från klockan tolv på dagen, i den genom anslag närmare tillkännagivna ordning, förete sina fullmakter för den eller dem, som republikens president förordnat att fullmakterna granska. Vid granskning av fullmakt bör undersökas, huruvida den är utfärdad av behörig myndighet och i föreskriven form.

Alfabetisk förteckning över de behörigen befullmäktigade medlemmarna skall följande dag före klockan tolv på dagen tillhandahållas riksdagen.

Fullmakt, som senare företes, skall omedelbart granskas, på sätt i 1 momentet säges, samt efter det den godkänts uppvisas för talmannen. Härom, likasom ock angående övriga i riksdagens sammansättning skeende förändringar, skall anteckning göras i den uti 2 momentet omförmälda förteckning.

24 §.

Har riksdagsmans fullmakt icke blivit godkänd, äge riksdagen rätt att pröva, huruvida han likväl på grund av densamma må intaga säte i riksdagen.

Göres under riksdagen på grund av denna lag anmärkning mot riksdagsmans behörighet, ankomme likaledes dess prövande å riksdagen, såframt icke samma anmärkning genom besvär över valet redan dragits eller ännu kan dragas under vederbörlig myndighets avgörande.

I övrigt må fråga om giltigheten av riksdagsmannaval icke vid riksdag upptagas, utom då anmärkning göres därom, att beträffande valet eller därtill hörande åtgärder uppenbart brottsligt förfarande förekommit eller att otvivelaktigt misstag vid fastställandet av valets utgång ägt rum. I sådant fall äge riksdagen, där det tillika är tydligt, att brottet eller misstaget kunnat utöva inverkan på utgången av valet, och ändring ej vidare kan i besvärsväg vinnas, rätta resultatet i överensstämmelse med bestämmelserna i vallagen.

Den, vars riksdagsmannarätt är satt i fråga, bibehåller emellertid sitt uppdrag såsom riksdagsman, intill dess han förklarats obehörig.

25 §.

Å den dag, då riksdagen tager sin början, skola riksdagsmännen klockan tolv på dagen sammankomma till plenum, som börjas med upprop efter den i 23 § nämnda förteckning. Vid detta plenum väljer riksdagen inom sig talman och två vicetalmän.

Därefter avgiva talmannen och vicetalmännen inför den församlade riksdagen, var efter annan, denna högtidliga försäkran:

,,Jag N. N. försäkrar, att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla finska folkets, riksdagens och regeringens rätt i enlighet med grundlagarna."

Intill dess så skett, föres ordet av den riksdagsmedlem, som är till åren äldst.

Avlider talman eller vicetalman under riksdagens förlopp eller avgår han från sin befattning, skall ny talman eller vicetalman utan dröjsmål väljas.

26 §.

Republikens president låter tillkännagiva tiden för riksdagens öppnande, som icke må utsättas senare än tredje helgfria dag efter det riksdagen sammankommit. Å utsatt tid skola riksdagens medlemmar, efter det gudstjänst förrättats, sammankomma i riksdagshuset, där republikens president hälsar riksdagen och förklarar densamma öppnad. Hälsningstalet besvaras å riksdagens vägnar av talmannen.

27 §.

Då riksdag skall avslutas, sammankomma riksdagsmännen, efter förrättad gudstjänst, å den av republikens president bestämda tid i riksdagshuset, varest talmannen inför presidenten frambär riksdagens hälsning samt avlämnar riksdagsbeslutet; därå presidenten förklarar riksdagen avslutad.

3 KAP.

Om ärendenas upptagande vid riksdagen.

28 §.

Republikens president meddelar vid riksdagens öppnande uppgift å de regeringens propositioner, vilka då föreläggas riksdagen.

Propositioner, vilka icke kunnat då till riksdagen avlämnas, må även senare till dess handläggning överlämnas.

Regeringens proposition kan, då skäl därtill föreligger, återtagas.

29 §.

Vid varje lagtima riksdag skall vid dess öppnande eller inom förloppet av en månad därefter till riksdagen överlämnas berättelse om de åtgärder, som av regeringen vidtagits i anledning av riksdagens beslut, samt därom, vad eljest av större vikt i rikets styrelse eller i dess förhållande till utländska makter sig tilldragit.

30 §.

Vid varje lagtima riksdag överlämnas till riksdagen proposition, innehållande förslag till statsförslag för följande finansår.

Vid lagtima riksdag bör jämväl relation till riksdagen avgivas angående statsverkets förvaltning och tillstånd.

De av riksdagen tillsatta statsrevisorernas avgiva till riksdagen berättelse i överensstämmelse med vad därom är stadgat.

31 §.

Riksdagen äger rätt att upptaga av riksdagsman behörigen väckt motion. Motion kan innefatta:

1) lagmotion, innehållande i lagform avfattat förslag om stiftande av ny lag eller om ändring, förklaring eller upphävande av gällande lag, eller ock förslag till lag i ämne, varom förut genom administrativa stadganden förordnats;

2) finansmotion, innehållande förslag om upptagande av anslag i statsförslaget för följande finansår;

3) hemställningsmotion, innehållande förslag att riksdagen måtte hos regeringen hemställa om vidtagande av åtgärd i ärende, som hör till regeringens befogenhet.

Angående stiftande av kyrkolag gäller vad därom särskilt är stadgat.

32 §.

Motion må vid första efter val sammankommande lagtima riksdag före klockan tolv på dagen den fjortonde dagen, men vid övriga riksdagar den tionde dagen efter riksdagens öppnande av riksdagsman framställas i skriftlig avfattning. Senare vare riksdagsman icke tillåtet att väcka motion, såframt icke sådant omedelbarligen föranledes av något av riksdagen redan fattat beslut eller regeringens till riksdagen överlämnade proposition eller av propositions återtagande eller ock av annan under riksdagen inträffad händelse. Likväl må härvid motion icke väckas senare än klockan tolv på dagen den sjunde dagen från den, då motionären bör anses hava om händelsen fatt kännedom.

I motion böra jämväl angivas de skäl, på vilka förslaget grundas.

Ej må ärenden av olika beskaffenhet i en skrift sammanföras.

33 §.

Angående rätt för Ålands landsting att väcka initiativ vare gällande vad därom är särskilt stadgat.

34 §.

I ämne, varom regeringen kan utan riksdagens medverkan förordna, kan regeringen i proposition äska riksdagens utlåtande.

35 §.

Har handläggningen av ärende vid lagtima riksdag icke hunnit slutföras, fortsättes, med de i 36 och 37 §§ nämnda undantag, dess behandling vid följande lagtima riksdag, såframt riksdagsmannaval ej mellankommit.

36 §.

Önskar statsrådet utom dagordningen till riksdagen giva upplysning eller meddelande i något ärende, som angår rikets styrelse eller dess förhållande till utländska makter, skall saken för riksdagen föredragas och bordläggas till något följande p'enum. Sedan överläggningen i ärendet förklarats avslutad, framställer talmannen till riksdagens godkännande övergång till dagordningen i följande ordalydelse: ,,Efter att hava mottagit meddelandet övergår riksdagen till dagordningen."

Riksdagen kan antingen godkänna sådan enkel eller under diskussionen föreslagen motiverad övergång till dagordningen eller besluta hänskjuta saken till vederbörande utskott. Hänskjutes saken till utskott, bör detta föreslå motiverad övergång till dagordningen, angående vars slutliga innehåll riksdagen fattar beslut. Ej må handläggningen av här nämnt ärende vid påföljande riksdag fortsättas.

37 §.

Vill riksdagsman till medlem av statsrådet ställa spörsmål i angelägenhet hörande till hans ämbetsområde, avlämne det skriftligen avfattat och av bestämt innehåll till talmannen, vilken det åligger att bringa det till vederbörande medlems av statsrådet kännedom. Å tid, som bestämmes genom överenskommelse med talmannen, avgiver medlemmen av statsrådet muntligt eller skriftligt svar, såframt han ej anser sig böra avböja frågans besvarande, varvid skälen därtill böra givas riksdagen tillkänna. I sådant ärende må icke i riksdagen överläggning äga rum eller beslut fattas.

Vill riksdagsman till medlem av statsrådet i angelägenhet hörande till hans ämbetsområde framställa interpellation för att i riksdagen behandlas, bör han avlämna den till talmannen i sådan avfattning och av sådant innehåll, som i 1 momentet säges. Efter det interpellationen blivit föredragen i riksdagen och legat på bordet till ett följande sammanträde, skall densamma, därest minst tjugu riksdagsmän, de som framställt interpellationen inberäknade, skriftligen anmält sin anslutning härtill, utan föregående överläggning i riksdagen, genom talmannen meddelas vederbörande medlem av statsrådet. Denne åligger alt inom femton dagar efter erhållen kännedom, å tid, varom han med talmannen överenskommer, avgiva svar å interpellationen; såframt icke å statsrådets vägnar under förloppet av samma tid meddelas, att svar på grund av sakens beskaffenhet ej avgives å interpellationen, varvid skalen därtill böra givas riksdagen tillkänna. Sedan svaret avgivits eller meddelande lämnats, att svar ej kan avgivas å interpellationen, samt överläggningen förklarats avslutad, framställer talmannen till riksdagens godkännande övergång till dagordningen i följande ordalydelse: ,,Efter att hava åhört den avgivna förklaringen övergår riksdagen till dagordningen".

Riksdagen kan antingen godkänna sådan enkel eller under diskussionen föreslagen motiverad övergång till dagordningen eller besluta hänskjuta saken till grundlagsutskottet eller, därest ärendets beskaffenhet sådant fordrar, till annat utskott. Hänskjutes saken till utskott, bör detta föreslå motiverad övergång till dagordningen, angående vars slutliga innehåll riksdagen fattar beslut.

Ej må handläggningen av här nämnt ärende vid påföljande riksdag fortsättas.

38 §.

Om riksdagens befogenhet att pröva lagenligheten av medlemmarnas av statsrådet och justitiekanslers ämbetsåtgärder och om handläggningen av sådana ärenden stadgas i särskild lag.

4 KAP.

Om ärendenas beredning.

39 §.

Inom tre dagar efter öppnandet av första efter val vidtagande riksdag väljas elektorer, till ett antal av minst fyratiofem, jämte nödigt antal suppleanter, för att utse medlemmar i riksdagens utskott.

Elektorerna och deras suppleanter utses genom proportionella val, och fortgår deras uppdrag under alla riksdagar intill följande riksdagsmannaval, därest riksdagen icke på förslag av talmanskonferensen besluter, att elektorerna skola ånyo tillsättas.

40 §.

Vid lagtima riksdag skola inom fem dagar från dess öppnande tillsättas ett grundlagsutskott, ett lagutskott, ett utskott för utrikesärenden, ett statsutskott samt ett bankutskott. Grundlagsutskottet, lagutskottet och utskottet för utrikesärenden skola vart och ett bestå av minst sjutton medlemmar, statsutskottet av minst tjuguen samt bankutskottet av minst elva medlemmar. På samma gång väljas suppleanter till minst en fjärdedel av medlemmarnas antal.

Riksdagen äger ock, när behov därav yppas, utöver dessa lagbestämda utskott tillsätta extraordinarie utskott; och må till sådant utskott, om det beslår av minst elva medlemmar, hänskjutas även ärende, vars beredning eljest enligt dess beskaffenhet skulle ankomma å lagbestämt utskott.

Finner utskott nödigt, att ledamöternas eller suppleanternas antal förstärkes, hemställe saken till riksdagen.

Utskott vare obetaget att, där göromålen sådant kräva, fördela sig på avdelningar, vilka var för sig avgiva utlåtande i utskottets namn. Beträffande avdelning, som skall bestå av minst elva medlemmar, vare gällande vad i denna lag är om utskott stadgat.

Av urtima riksdag tillsättas de utskott, vilka för beredningen av de hos riksdagen förekommande ärenden erfordras.

41 §.

Kunna elektorerna vid val av medlemmar i utskott icke enas, verkställe de valet enligt proportionellt valsätt.

42 §.

Inom fem dagar efter riksdagens öppnande skall riksdagen för sådan behandling av särskilda ärenden, som i 66 § stadgas, tillsätta riksdagens stora utskott, bestående av minst fyratiofem medlemmar, ävensom nödiga suppleanter, vilka utses på sätt om val av elektorer är sagt.

43 §.

Statsutskottet må, om riksdagen sä besluter, fortsätta sin verksamhet även under avbrott i riksdagens sammanträden eller efter dess avslutande.

Utskottet för utrikesärenden må på kallelse av regeringen sammankomma jämväl under avbrott i riksdagens sammanträden eller efter dess avslutande.

54 §.

Talmannen, vicetalmännen samt utskottens ordförande utgöra talmanskonferensen.

Å talmanskonferensen ankommer att hos riksdagen göra nödigbefunna förslag om riksdagsarbetets ordnande överhuvud, så ock angående stiftande, ändring eller upphävande av lag om grunderna för utgiftsstaten för riksdagens kansli, av riksdagens arbetsordning och av bestämningarna för val inom riksdagen enligt proportionellt valsätt ävensom av instruktion för riksdagens tjänstemän.

5 KAP.

Ärendenas behandling i plenum och stora utskottet.

55 §.

Talmannen åligger att utfärda kallelse till plenum, att där föredraga ärendena och leda överläggningarna, att framställa proposition för besluts fattande, att vidmakthålla ordning vid sammanträdena och jämväl i övrigt vaka däröver, att sådant, som strider mot grundlagarna, icke må komma under överläggning, samt alt avsluta plenum.

Ej må talmannen taga del i överläggning eller omröstning, ej heller föreslå annat än det, som erfordras för verkställighet av grundlagarna, riksdagens beslut eller arbetsordningen.

Vid förfall för talmannen träder i hans ställe förste eller, om förfall även för denne inträtt, andre vicetalmannen.

56 §.

Riksdagens förhandlingar vid plenum äro offentliga, såframt ej riksdagen för visst fall annorlunda bestämmer.

57 §.

För såvitt ej nedan annorledes är stadgat, äge varje riksdagsman vid plenum rätt att erhålla ordet i den ordning, vari han sig anmält, samt till protokollet fritt tala och yttra sig i alla frågor, som då handläggas, och om lagligheten av allt, som i riksdagen tilldrager sig. Ej må någon tala, innan ordet tilldelats honom, och icke heller utom protokollet.

58 §.

Riksdagsman bör iakttaga ett allvarligt och värdigt uppträdande; ingen tillåte sig förolämpande, spefulla eller eljest opassande uttryck om regeringen eller enskilda personer. Bryter någon häremot, äge talmannen kalla honom till ordningen samt, i fall han därav ej låter sig rätta, betaga honom ordet. I övrigt ankomme å riksdagens prövning, huruvida riksdagsman, som förbrutit sig mot ordningen, bör erhålla föreställning och varning av talmannen, eller på viss tid, ej överstigande två veckor, uteslutas från riksdagens sammanträden, eller vid domstol åtalas, eller om saken bör förfalla.

59 §.

Statsrådets medlemmar och justitiekansler, sä ock riksdagens justitieombudsman äga rätt att övervara riksdagens plena och deltaga i överläggningarna, men icke i besluten, där de ej äro medlemmar av riksdagen. Vill någon av dem yttra sig, gives honom ordet framom andra.

60 §.

Då utskott i enlighet med 45 § utsett föredragande för visst ärende, skall honom däri givas ordet framom andra riksdagsmän.

61 §.

Ej må annan än den, som tillhör evangelisk-lutherska trosbekännelsen, deltaga i handläggningen av förslag rörande kyrkolag för evangelisk-lutherska kyrkan eller de evangelisk-lutherska församlingarnas kyrkliga förhållanden i övrigt.

62 §.

I ärende, som rör riksdagsman personligen, må han väl i överläggningen, men ej i beslutets fattande deltaga.

63 §.

Regeringens propositioner, så ock lagmotioner må icke till slutlig behandling företagas, innan betänkande över dem av utskott avgivits.

Förberedande granskning i utskott underligga även berättelser, vilka enligt grundlag skola till riksdagen avlåtas.

Likaså skall finansmotion och hemställningsmotion, därest den icke antingen utan att läggas på bordet eller efter bordläggning förkastas, till utskott hänskjutas.

64 §.

Varder ej i 63 § 1 och 2 mom. nämnt ärende, när det första gången till behandling förekommer, genast enhälligt förvisat till utskott, skall det ligga på bordet till något av de närmast följande sammanträdena, då sådan hänvisning skall ske.

65 §.

Utskottsbetänkande skall, då det första gången föredrages, läggas på bordet. Vid nästa föredragning skall det, evad överläggning ägt rum eller icke, ånyo bordläggas, om två eller flere medlemmar det begära; men då ärendet tredje gången förekommer, må bordläggning icke vidare äga rum.

Vad i föregående moment är stadgat, avser icke stora utskottets betänkande, vilket dock, då det första gången föredrages, må läggas på bordet, därest två eller flere riksdagsmän därom anhålla.

66 §.

Angår utskottsbetänkande lagförslags antagande eller förkastande, skall ärendet underkastas tre skilda behandlingar i riksdagens plenum.

Vid första behandlingen föredrages utskottsbetänkandet och lämnas åt riksdagens medlemmar tillfälle att yttra sig i frågan. Sedan överläggningen förklarats avslutad, överlämnas ärendet, utan att beslut i själva saken fattats, till stora utskottet, som det åligger att däri avgiva yttrande och framställa de förslag, till vilka utskottet kan finna anledning.

Vid andra behandlingen föredrages stora utskottets betänkande, varvid riksdagen ingår i prövning av lagförslaget samt fattar beslut om varje särskild punkt däri. Godkännes stora utskottets förslag i alla delar, förklaras andra behandlingen avslutad. Blev stora utskottets förslag icke oförändrat godkänt, överlämnas lagförslaget, i den lydelse det genom riksdagens beslut erhållit, ånyo till stora utskottet, på vilket det ankommer att förorda förslaget med eller utan ändringar eller att avstyrka dess antagande. Hava förändringar av stora utskottet tillstyrkts, besluter riksdagen om deras godkännande eller avböjande, varefter andra behandlingen förklaras avslutad.

Innehåller stora utskottets betänkande lagförslag, må vid andra behandlingen hela lagförslagets förkastande ej föreslås.

Medan andra behandlingen av frågan pågår, kan riksdagen infordra nytt utlåtande av det specialutskott, som först berett ärendet: eller av annat specialutskott. Lika rätt tillkomme stora utskottet.

Vid tredje behandlingen, som äger rum tidigast å tredje dagen efter det andra behandlingen avslutats, föredrages ärendet till slutligt avgörande; och kan riksdagen härvid antingen oförändrat antaga lagförslaget, sådant det vid andra behandlingen godkänts, eller avböja detsamma.

Lagförslag, som vid tredje behandlingen erhållit flertalet röster, kan likväl lämnas vilande. Förslag om att ärendet skall lämnas vilande bör väckas förrän proposition om lagförslagets antagande eller avböjande framställes, och skall ärendet i sådant fall, för såvitt lagförslaget icke vid omröstningen om detsamma förkastats, bordläggas till följande plenum; understödes förslaget om ärendets lämnande att vila då av minst en tredjedel av riksdagens samtliga medlemmar, skall lagförslaget i dess vid tredje behandlingen godkända lydelse bliva vilande till första lagtima riksdag efter det val ägt rum.

67 §.

Förslag angående stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag skall, för att gälla såsom av riksdagen antaget, efter den behandling, som i 66 § är stadgad, med flertalet röster vid tredje behandlingen godkännas att vila till första efter val sammankommande lagtima riksdag samt vid denna oförändrat antagas genom beslut, som omfattats av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

I händelse likväl grundlagsförslag i plenum förklarats brådskande genom beslut, som omfattats av minst fem sjättedelar av de avgivna rösterna, skall ärendet utan att lämnas vilande avgöras och beslut om förslagets godkännande fattas på sätt i 1 momentet säges.

Om ståndsprivilegier gälle vad ovan om grundlag stadgats.

68 §.

Vad i 66 § är stadgat, skall likaledes lända till efterrättelse, då fråga är om skatt, som är avsedd att utgå under obestämd eller viss tid, eller om upptagande av statslån, dock så, att förslag om ny eller ökad skatt eller om fortsatt utgörande avför visas tid fastställd skatt till oförändrat belopp eller om upptagande av statslån ej må förklaras vilande och att förslag om ny eller ökad skatt, som är avsedd att uppbäras under längre tid än ett år, anses förfallet, därest det ej vid tredje behandlingen omfattats av två tredjedelar av de avgivna rösterna.

I händelse förslag om ny eller ökad skatt, som är avsedd att uppbäras under längre tid än ett år, vid tredje behandlingen förfallit, skall ärendet återförvisas till statsutskottet, som äger avgiva utlåtande därom, huruvida skatten skall stadgas att utgå under ett år, samt föreslå ordalydelsen till lagförslag angående skattens uppbärande.

I händelse förslag om ökad skatt, som är avsedd att uppbäras under ett år, vid tredje behandlingen förfallit, skall ärendet återförvisas till statsutskottet, som äger avgiva utlåtande därom, huruvida skatten till oförändrat belopp skall förbli gällande, samt föreslå ordalydelsen till lagförslag angående skattens uppbärande.

Om antagande eller förkastande av det i 2 och 3 momenten nämnda lagförslag, som av statsutskottet uppgjorts, besluter riksdagen vid fortsatt tredje behandling; och må betänkande, som rör denna fråga, icke bordläggas, där ej riksdagen annorlunda besluter.

Beträffande allmänna besvär gälle vad här ovan om skatt är sagt.

69 §.

Förslag angående godkännande av sådana i fördrag mellan Finland och utländsk makt ingående bestämmelser, som höra till området för lagstiftningen, handlägges evad bestämmelserna ingå i fredsfördrag eller annat statsfördrag, enligt 66 § samt, för såvitt ärendet rör grundlag, med iakttagande av vad i 67 § 1 mom. är stadgat. Likväl må lagförslag i dessa fall icke lämnas vilande.

Förslag, att riksdagen måtte godkänna sådan i statsfördrag ingående bestämmelse, vari riket förbinder sig att upprätthålla gällande lagstadganden under viss tid, så ock förslag angående godkännande av sådant statsfördrag eller sådan i statsfördrag ingående bestämmelse, som, utan att beröra området för lagstiftningen, enligt konstitutionen erfordrar riksdagens samtycke, eller vartill regeringen eljest sådant samtycke äskar, handlägges utan iakttagande av den i 66 § stadgade ordning, och ärendet avgöras med flertalet röster. Förslag angående sådan ändring av rikets gränser, som innefattar minskning av rikets område, anses riksdagen dock hava godkänt endast där detsamma omfattats av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

70 §.

Vid handläggning av lagförslag angående riksdagsmannaarvode skola jämväl stadgandena i 66 § lända till efterrättelse, likväl sålunda, att dylikt ärende ej kan lämnas vilande och att lagförslaget anses hava förfallit, därest det icke vid tredje behandlingen omfattats av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

71 §.

Riksdagen är obetalt att till stora utskottet hänskjuta även andra frågor, än de i 66, 67, 68 och 70 §§ avsedda. Sker det, tillämpas bestämmelserna i 66 § sålunda, att ärendet undergår endast två behandlingar och avgöres vid den andra av dessa.

I ärende, som ej förvisats till stora utskottet, må riksdagen kunna besluta, att detsamma skall undergå två behandlingar samt att det avgörande beslutet skall fattas vid andra behandlingen, som i sådant fall äger rum tidigast å tredje dagen efter den första behandlingen.

Ej må i dylika frågor förslag göras, att ärendet skall bliva vilande.

72 §.

Ej må fråga, som väckts genom regeringens proposition till urtima riksdag och som icke berör grundlag, lämnas vilande, utan skall den vid samma riksdag slutligen avgöras.

73 §.

Lagförslag, som lämnats vilande eller som av republikens president icke blivit stadfäst, skall upptagas till behandling vid första efter val sammanträdande lagtima riksdag samt, efter det vederbörande utskott i ärendet avgivit utlåtande, oförändrat antagas eller förkastas.

Beslut om antagande eller förkastande fattas med flertalet röster, förutom i det uti 67 § 1 mom. nämnda fall.

74 §.

Ej må den omständighet, att förslag lämnats vilande eller att av riksdagen godkänt förslag icke stadfästs, utgöra hinder för ny proposition eller motion i den sak, som förslaget angår. Har riksdagen med anledning av sådan proposition eller motion i ärendet antagit nytt lagförslag, anses det vilande eller icke stadfästa förslaget hava förfallit.

75 §.

Förslag, som avser fastställande av ny skatt eller förändring av tidigare sådan eller fortsatt utgörande av för viss tid fastställd skatt eller upptagande av statslån, bör, även om detsamma ingår i beräkningarna för statsföretaget, vid riksdagen behandlas såsom särskilt ärende.

Av riksdagsman framställt förslag, som avser införande i budgeten av nytt, i beräkningarna för statsförslaget icke upptaget anslag, kan, då avgörande fattas angående statsförslaget, beaktas endast för såvitt detsamma väckts genom vederbörlig finansmotion, som förelegat till granskning i statsutskottet samt vid behov jämväl förberedelsevis i det specialutskott, vars arbetsområde anslaget närmast berör.

76 §.

I händelse riksdagen vid handläggning av statsutskottets förslag till statsförslag icke godkänt betänkandet oförändrat, återförvisas statsförslaget, sålunda ändrat som detsamma genom riksdagens beslut antagits, till statsutskottet, som äger avgiva utAngående grunderna för utgiftsstaten för riksdagens kansli stadgas genom lag.

90 §.

Riksdagens arbetsordning, bestämmelser angående val inom riksdagen enligt proportionellt valsätt samt reglemente för riksdagens tjänstemän äger riksdagen fastställa.

91 §.

Regeringens propositioner, utskottens betänkanden, riksdagens skrivelser till republikens president, riksdagens protokoll och riksdagsbeslutet skola från trycket utgivas.

92 §.

Samtliga kostnader för riksdagen bestridas med statsmedel.

93 §.

Är någon i denna lag för visst fall bestämd dag helgdag, gälle första helgfria dag därefter såsom för sådant fall stadgad.

Där någon i denna lag för åtgärds vidtagande vid riksdag stadgad tid begynner löpa, medan riksdagen är församlad, men utgår under avbrott i riksdagens sammanträden, räknas de dagar, vilka av den bestämda tiden återstå, från den dag riksdagen ånyo sammankommer. Från sistsagda dag räknas den stadgade tiden i sin helhet, för den händelse att densamma begynt löpa, medan riksdagen icke varit församlad.

Slutstadgande.
94 §.

Denna riksdagsordning, varigenom upphävas lantdagsordningen av den 20 juli 1906 samt lagarna av den 31 december 1917, av den 29 maj 1918, av den 22 oktober 1918 och av den 17 april 1919, genom vilka sagda lantdagsordning ändrats, skall till alla delar gälla såsom grundlag; den kan icke ändras, förklaras eller upphävas, ej heller avvikelse från densamma göras i annan ordning än angående grundlag i allmänhet är stadgat.

Vad på grund av lag gäller om landets ständer, skall, såvitt denna riksdagsordning icke annat förmår, tillämpas å riksdagen i den sammansättning riksdagen enligt denna grundlag äger.

Helsingfors, den 13 januari 1928.

Republikens President
Lauri KR. Relander.

Justitieminister
Torsten Malinen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.