Beaktats t.o.m. FörfS 611/2016.

30.12.2002/1295

Lag om offentlig arbetskraftsservice (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 28.12.2012/916, som gäller fr.o.m. 1.1.2013.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

I AVDELNINGEN

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Lagens syfte

Genom offentlig arbetskraftsservice främjas en fungerande arbetsmarknad i enlighet med denna lag.

2 §
Offentlig arbetskraftsservice

Arbetskraftsmyndigheterna skall ordna eller skaffa som offentlig arbetskraftsservice arbetsförmedlingsservice, arbetskraftspolitisk vuxenutbildning och andra tjänster för kompetensutveckling samt främja sysselsättningen av arbetslösa med hjälp av sysselsättningsstöd. Till den offentliga arbetskraftsservicen hör även andra stöd, understöd och förmåner enligt denna lag.

Bestämmelser om tryggande av försörjningen genom arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsdagpenning under den tid arbete söks finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002).

3 §
Mål för offentlig arbetskraftsservice

Genom offentlig arbetskraftsservice upprätthålls och främjas balansen mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft på arbetsmarknaden, tryggas tillgången på arbetskraft, bekämpas arbetslösheten samt ordnas arbete för dem som söker arbete.

Avsikten med offentlig arbetskraftsservice är att hjälpa arbetssökande att få sådant arbete och sådan utbildning som den arbetssökande vill ha och som lämpar sig för honom eller henne samt att hjälpa arbetsgivare att rekrytera sådan arbetskraft som de behöver. Den arbetskraftsservice som erbjuds en arbetssökande kund skall utgå från kundens behov och fria val samt stödja hans eller hennes möjligheter att få arbete och att bli kvar på den fria arbetsmarknaden.

När offentlig arbetskraftsservice tillhandahålls och utvecklas skall arbetskraftsmyndigheterna dessutom beakta de arbetskraftspolitiska mål som årligen fastställs av arbetsministeriet.

4 §
Växelverkan mellan arbetskraftspolitiken och den ekonomiska politiken

Genom allmänna ekonomisk-politiska och näringspolitiska åtgärder samt andra åtgärder som inverkar på sysselsättningen främjar staten en hög och jämn efterfrågan på arbetskraft.

För att trygga tillgången på arbetskraft och bekämpa arbetslösheten skall staten genom en aktiv arbetskraftspolitik och genom närings- och utbildningspolitiska åtgärder samt andra utvecklande och styrande åtgärder främja anpassningen av efterfrågan på och utbudet av arbetskraft enligt yrke och regionalt.

För att full sysselsättning som tryggar försörjningen samt grundar sig på fritt val av arbetsplats och på utförande av produktivt arbete skall uppnås främjar staten en stabil och regionalt balanserad utveckling av ekonomin, sysselsättningen och samhället i övrigt.

Arbetskraftsmyndigheterna skall se till att det görs förslag om hur andra statliga myndigheters mål och åtgärder skall samordnas för att målen enligt 2 och 3 mom. skall uppnås.

5 §
Beaktande av sysselsättningsaspekter vid investeringar

Staten, kommunerna och samkommunerna skall se till att av dem finansierade investeringar samt den användning av arbetskraft som dessa förutsätter tidsanpassas på ett sätt som utjämnar konjunkturväxlingarna. När lån, understöd eller räntestöd för investeringar beviljas av anslag i statsbudgeten skall sysselsättningsfrämjande aspekter och aspekter som hänför sig till en balanserad regional utveckling beaktas.

6 § (22.12.2009/1526)
Verkställighet av lagen

Verkställigheten av denna lag leds, styrs och utvecklas av arbets- och näringsministeriet såsom högsta myndighet. Arbets- och näringsministeriet ska årligen som ett komplement till regeringens åtgärdsberättelse lämna en sysselsättningsberättelse där det redogörs för hur målen för den offentliga arbetskraftsservicen har uppnåtts samt för arbetskraftsservicens situation och utveckling.

Verkställighetsuppgifterna i fråga om den offentliga arbetskraftsservicen sköts av arbets- och näringsbyråerna samt närings-, trafik- och miljöcentralerna, om inte något annat bestäms genom lag.

Arbetskraftsmyndigheten ska ha ett informationssystem som lämpar sig för att användas självständigt av kunderna och innehåller uppgifter om lediga arbetsplatser, om utbildningsmöjligheter och om enskilda kunder och som påskyndar informationsförmedlingen på arbetsmarknaden och effektiviserar arbets- och näringsbyråernas service. Bestämmelser om informationssystemet och integritetsskyddet vid användningen av systemet finns i lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning (1058/2002).

7 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) kunder enskilda personer (enskilda kunder) och arbetsgivare (arbetsgivarkunder) som ansöker om eller får arbetskraftsmyndigheternas tjänster samt stöd, understöd och förmåner enligt denna lag, (30.12.2010/1387)

2) anställningsförhållande ett avtalsförhållande mellan arbetsgivaren och en arbetstagare enligt 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001) och 1 kap. 1 § i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) samt ett avtalsförhållande (läroavtalsutbildning) mellan arbetsgivaren och en läroavtalsstuderande enligt lagen om yrkesutbildning (630/1998) och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998), (17.6.2011/763)

3) arbetssökande enskilda kunder som registrerats som arbetssökande i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning och som hållit sin jobbsökning i kraft, (30.4.2010/312)

4) unga personer arbetslösa arbetssökande under 25 år,

5) långtidsarbetslösa arbetslösa arbetssökande som utan avbrott har varit arbetslösa arbetssökande i 12 månader samt arbetslösa arbetssökande som har varit arbetslösa arbetssökande i flera arbetslöshetsperioder som sammanlagt omfattar minst 12 månader och som på grundval av upprepad arbetslöshet och den tid arbetslösheten totalt har varat kan jämställas med arbetssökande som utan avbrott har varit arbetslösa i 12 månader,

6) handikappade enskilda kunder vilkas möjligheter att få ett lämpligt arbete, att bevara sitt arbete eller att avancera i det har minskat betydligt på grund av en på behörigt sätt konstaterad skada, sjukdom eller funktionsnedsättning,

7) arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utbildning som arbetskraftsmyndigheten skaffat på arbetskraftspolitiska grunder,

8) sysselsättningsanslag de anslag som i statsbudgeten anvisats under huvudtiteln för arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och som är avsedda att främja sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten, (30.4.2010/312)

9) sysselsättningsstöd stöd som är avsett att främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande och som kan beviljas arbetsgivare för lönekostnader (lönesubvention) eller enskilda kunder för tryggande av försörjningen, (29.12.2005/1216)

10) sysselsättningsstödets grunddel stöd som per dag är lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa utan förhöjningsdel och tillägg för sysselsättningsplan, (29.12.2005/1216)

11) lönekostnader lön som betalas till en arbetstagare före innehållning av den försäkrades lagstadgade avgifter och skatter och dessutom arbetsgivarens lagstadgade socialskyddsavgift och arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremie samt obligatorisk grupplivförsäkringspremie, (29.12.2005/1216)

12) svårsysselsatta personer till arbetsmarknadsstöd berättigade arbetslösa arbetssökande som fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar på basis av arbetslöshet eller vilkas rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av maximitiden enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, (29.12.2005/1216)

13) pendlingsregion ett område som avses i 1 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, (30.4.2010/312)

14) sysselsättningsplan en plan som arbets- och näringsbyrån utarbetat tillsammans med den arbetssökande, (30.4.2010/312)

15) plan som ersätter sysselsättningsplanen en aktiveringsplan som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) och en integrationsplan som avses i lagen om främjande av integration (1386/2010), (30.12.2010/1387)

16) de minimis-stöd stöd enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse. (30.4.2010/312)

Vid tillämpningen av denna lag jämställs arbete som utförs i tjänsteförhållande och frågor som ansluter sig till tjänsteförhållanden med anställningsförhållanden och arbetsavtalsfrågor.

8 §
Arbetslös arbetssökande

Med en arbetslös arbetssökande avses i denna lag en arbetssökande som fyllt 17 år och som är arbetsför, står till arbetsmarknadens förfogande och är arbetslös. En person betraktas som arbetslös arbetssökande högst till slutet av den kalendermånad då han eller hon fyller 65 år.

Med arbetsför avses en person som inte får dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/1963) eller invaliditetspension eller rehabiliteringsstöd enligt folkpensionslagen (347/1956) eller förmån som med stöd av någon annan lag betalas på grund av fullständig arbetsoförmåga och som inte konstaterats vara arbetsoförmögen enligt sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen. Som arbetsför betraktas dessutom en sådan mottagare av nämnda förmån eller en sådan person som på nämnda sätt konstaterats vara arbetsoförmögen och vars sysselsättning enligt arbetskraftsbyråns bedömning kan stödjas på ett resultatbringande sätt genom offentlig arbetskraftsservice. Som arbetsför betraktas dock den som med stöd av 22 § 2 mom. folkpensionslagen eller den som på grundval av arbetsoförmåga får pension enligt lagstiftningen i någon annan stat.

Med en person som står till arbetsmarknadens förfogande avses en person som på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa

1) inte är förhindrad att vara på arbetsmarknaden, eller

2) inte studerar på heltid.

(8.6.2012/289)

Med arbetslös avses en person som inte har ett anställningsförhållande eller som inte är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller på motsvarande sätt i eget arbete. Den som har ett anställningsförhållande betraktas som arbetslös om han eller hon är permitterad på heltid eller hans eller hennes ordinarie arbetstid per vecka är under fyra timmar.

SjukförsäkringsL 364/1963 har upphävts genom SjukförsäkringsL 1224/2004. FolkpensionsL 347/1956 har upphävts genom L om införande av folkpensionslagen 569/2007, se FolkpensionsL 568/2007.

2 kap

Principer inom offentlig arbetskraftsservice

1 §
Servicebehov och prognostisering

Offentlig arbetskraftsservice tillhandahålls och utvecklas enligt kundernas servicebehov och situation.

Arbetskraftsmyndigheterna skall utreda och förutse sådana kvantitativa och kvalitativa förändringar i näringsstrukturen samt i efterfrågan på och utbudet av arbetskraft som skall beaktas vid verkställigheten och utvecklandet av den offentliga arbetskraftsservicen. Arbetskraftsmyndigheterna skall särskilt förutse arbetsgivarnas behov av arbetskraft och krav på kunnande samt individuella utvecklingsbehov i fråga om enskilda kunders arbetsmarknadsfärdigheter.

2 §
Ordning för verkställighet och användning av sysselsättningsanslag

Genom offentlig arbetskraftsservice främjas sysselsättning i första hand på den öppna arbetsmarknaden, antingen direkt eller med hjälp av utbildning. I andra hand stöds sysselsättning med hjälp av sysselsättningsanslag.

Vid främjandet och stödjandet av sysselsättning utreds först den enskilda kundens möjligheter att få arbete inom den jobbsökningsregion som överenskommits med kunden. (30.4.2010/312)

Inom gränserna enligt statsbudgeten kan statliga ämbetsverk och inrättningar, kommuner och samkommuner samt enskilda, sammanslutningar och stiftelser av sysselsättningsanslagen anvisas eller beviljas anslag för investeringar, lönekostnader, ersättningar som betalas till en person för tryggande av försörjningen samt för annan sysselsättningsfrämjande verksamhet. Vid beviljande av ersättning för tryggande av försörjningen i fråga om personer som ämnar bli företagare tillämpas 1 och 2 mom. inte. (3.12.2004/1050)

3 §
Jämlikhet

Inom offentlig arbetskraftsservice iakttas jämlikhet och opartiskhet.

Arbetstvister påverkar inte den offentliga arbetskraftsservicen. I samband med personlig service skall kunden dock informeras om arbetstvister.

4 §
Främjande av jämställdheten mellan könen

Vid tillhandahållande och utvecklande av samt information om den offentliga arbetskraftsservicen bör man aktivt sträva efter att främja jämställdheten mellan könen.

När information om arbetsmarknaden samt om arbets- och utbildningsalternativen ges skall genomförandet av jämställdhet på arbetsmarknaden främjas. Arbets- och utbildningsalternativ, lediga arbetsplatser samt arbetssökande skall presenteras på ett opartiskt sätt i enlighet med samma principer oberoende av kön eller av skäl som indirekt är beroende av kön så att kvinnor och män har samma möjligheter att söka arbete, avancera i yrket och utbilda sig. När utbildning ordnas och skaffas skall man se till att undervisningen stöder främjandet av jämställdheten.

5 §
Avgiftsfrihet

Offentlig arbetskraftsservice är avgiftsfri, om inte något annat bestäms nedan eller i någon annan lag eller i en förordning av arbetsministeriet som utfärdats med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Arbetskraftsbyråns tjänster är avgiftsfria för enskilda kunder. Arbetsförmedlingstjänsterna är avgiftsfria för arbetsgivarna.

Genom förordning av arbetsministeriet bestäms om avgiftsbelagd användning av det informationssystem som avses i 1 kap. 6 § 3 mom. och närmare om avgifter för den särskilda service för arbetsgivare som avses i 4 kap. 6 §.

6 §
Språk som skall användas

När offentlig arbetskraftsservice tillhandahålls samt information om den ges skall den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningens behov beaktas på enahanda grunder på det sätt som särskilt bestäms. När offentlig arbetskraftsservice tillhandahålls skall dessutom den samiskspråkiga befolkningens behov beaktas.

II AVDELNINGEN

ARBETS- OCH NÄRINGSBYRÅNS SERVICE OCH SERVICEPROCESSEN (30.4.2010/312)

3 kap

Grunder för arbets- och näringsbyråns service (30.4.2010/312)

1 §
Anordnande och anskaffning av arbetskraftsbyråns tjänster

Arbetskraftsbyråns tjänster ordnas som självbetjäning och personlig service.

Service enligt denna lag kan vid behov stödjas genom kompletterande service. I form av kompletterade service kan också genomföras aktuella eller regionalt behövliga projekt.

Service och kompletterande service kan också köpas eller ordnas eller köpas tillsammans med andra aktörer, om detta ses som en ekonomiskt fördelaktig och ändamålsenlig lösning.

2 §
Bedömning av behovet av service och tillhandahållande av service

Behovet av service bedöms i växelverkan mellan kunden och arbets- och näringsbyrån. Utgående från bedömningen av servicebehovet tillhandahålls service som på bästa sätt tryggar tillgången på kunnig arbetskraft och främjar enskilda kunders placering på den öppna arbetsmarknaden. Sättet att uträtta ärenden hos arbets- och näringsbyrån samt kontakten mellan byrån och kunden bestäms utifrån det uppskattade servicebehovet. (30.4.2010/312)

Service tillhandahålls så att

1) förutsättningarna för lyckade val av yrke och arbetsplats samt för lyckade personval förbättras,

2) arbetskraftens yrkeskompetens ökas,

3) sökandet efter alternativa lösningar som står till buds på arbetsmarknaden underlättas och så att lyckade val bland de alternativ som står till buds stöds,

4) ett jämbördigt bemötande av handikappade på arbetsmarknaden främjas genom att deras möjligheter att få arbete och bli kvar i arbete förbättras,

5) det ordnas möjligheter för arbetslösa att arbeta,

6) det förebyggs att de arbetslösa blir utslagna från arbetsmarknaden.

Oavsett arbets- och näringsbyråns verksamhetsområde ska kunden kunna få service vid det verksamhetsställe där servicen tillhandahålls, om inte något annat bestäms genom lag. (30.4.2010/312)

3 §
Serviceprocessens framskridande

Kunderna erbjuds möjligheter att själva använda servicen med hjälp av självbetjäning och informationstjänst. Om användningen av service på detta sätt inte är ändamålsenlig med tanke på en kunds servicebehov eller inte leder till att han eller hon placerar sig i arbete eller utbildning eller till att en arbetsplats besätts, ska arbets- och näringsbyrån tillsammans med kunden planera och ordna effektiverad service (serviceprocess). (30.4.2010/312)

Om en arbetslös arbetssökande inte har kunnat sysselsättas enligt 1 mom. eller anvisas utbildning så som föreskrivs i denna lag eller särskilt, skall möjlighet till arbete om möjligt ordnas med hjälp av sysselsättningsanslag.

Med hjälp av sysselsättningsanslag stöds i synnerhet sysselsättning av långtidsarbetslösa, unga och handikappade samt förebyggs förlängd arbetslöshet och utjämnas regionala skillnader i arbetslösheten.

Om en arbetslös arbetssökande är en svårsysselsatt person eller om hans eller hennes arbetslöshet har förlängts så att han eller hon löper risk att bli en svårsysselsatt person, ska arbets- och näringsbyrån effektiviserat ordna service enligt 1 och 2 mom. samt vid behov hänvisa den arbetslösa arbetssökande till annan service så som avses i 4 §. (30.4.2010/312)

Närmare bestämmelser om serviceprocessen utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

4 § (30.4.2010/312)
Hänvisning till andra myndigheters service

Om den service som en enskild kund behöver inte kan ordnas som arbets- och näringsbyråns service, ska arbets- och näringsbyrån se till att vederbörande informeras om andra rehabiliteringsmöjligheter och enligt behov hänvisas till service som ordnas av social-, undervisnings- eller hälsovårdsmyndigheterna eller Folkpensionsanstalten eller någon annan anordnare av tjänster, i samarbete med de instanser som ordnar servicen.

5 §
Registrering som arbetssökande

I informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning registrerar arbets- och näringsbyrån som arbetssökande enskilda kunder som elektroniskt begär det via den för ändamålet avsedda nättjänsten eller personligen hos arbets- och näringsbyrån. Arbets- och näringsbyrån kan godkänna en begäran som framförts på annat sätt. Den enskilda kunden ska lämna för tillhandahållandet av offentlig arbetskraftsservice behövliga uppgifter och utredningar om sin yrkeskompetens, arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga. En person anses ha registrerats som arbetssökande också om arbetsgivaren till arbets- och näringsbyrån för hans eller hennes del har lämnat in ett meddelande om gruppermittering enligt 5 kap. 4 § 3 mom. i arbetsavtalslagen. Genom förordning av statsrådet föreskrivs vid behov om förfaringssätten vid registrering. (30.4.2010/312)

Registrering som arbetssökande är inte en förutsättning för erhållande av service eller stöd, understöd och förmåner enligt denna lag, om inte något annat bestäms nedan. En enskild kund kan på begäran registreras som kund inom en enskild serviceform. Han eller hon betraktas då inte som registrerad arbetssökande.

Enskilda kunder skall informeras om att kunduppgifterna registreras i informationssystemet.

6 § (30.4.2010/312)
Giltighetstiden för jobbsökningen

Jobbsökningen anses ha trätt i kraft den dag då begäran om registrering som arbetssökande riktats till arbets- och näringsbyrån på det sätt som anges i 5 §.

Den arbetssökande ska hålla jobbsökningen i kraft på det sätt som arbets- och näringsbyrån förutsätter.

6 a § (30.4.2010/312)
Jobbsökningen upphör att vara i kraft

Jobbsökningen upphör att vara i kraft om den arbetssökande

1) meddelar att han eller hon inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft,

2) inte förnyar sin jobbsökning inom den tid som arbets- och näringsbyrån har satt ut och på det sätt som byrån förutsätter,

3) inte inom den tid som arbets- och näringsbyrån har satt ut lägger fram utredning om sin arbetshistoria och andra utredningar om omständigheter som avses i 5 § 1 mom. och som är behövliga med avseende på tillhandahållande av offentlig arbetskraftsservice,

4) inte inom den tid och på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den underrättar arbets- och näringsbyrån om hur han eller hon har följt planen,

5) inte deltar i åtgärder som syftar till att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen och som är nödvändiga för att klarlägga hans eller hennes servicebehov, eller

6) inte längre uppfyller de villkor för registrering av utlänning som arbetssökande som anges i 7 §.

Sedan giltighetstiden för jobbsökningen gått ut träder jobbsökningen i kraft på nytt enligt vad som föreskrivs i 5 § 1 mom. och 6 § 1 mom. Om jobbsökningen har upphört att vara i kraft på grund av ett förfarande som avses i 1 mom. 5 punkten i denna paragraf, förutsätts dessutom att en enskild kund som ansöker om att bli registrerad förbinder sig att delta i åtgärder som syftar till att klarlägga arbetsförmågan och arbetskonditionen.

7 § (30.4.2010/312)
Registrering av utlänningar som arbetssökande

Sådana medborgare i andra stater som på basis av internationella avtal som är förpliktande för Finland och gäller arbetskraftens fria rörlighet har rätt att utan arbets- och näringsbyråns arbetskraftspolitiska prövning komma till Finland för att söka arbete och utföra förvärvsarbete, registreras som arbetssökande så som anges i denna lag, om inte något annat följer av avtalen.

Om inte något annat följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland, registreras andra utländska medborgare och statslösa personer som arbetssökande så som anges i denna lag, om de har rätt att utföra förvärvsarbete med stöd av ett uppehållstillstånd och uppehållstillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren.

8 § (30.4.2010/312)
Information till arbetssökande

En arbetssökande ska i samband med att han eller hon registreras som arbetssökande eller omedelbart därefter informeras om omständigheter som hänför sig till jobbsökningen, den service som står till buds vid arbets- och näringsbyrån och om hans eller hennes skyldighet att hålla sin jobbsökning i kraft samt om omställningsskydd enligt 5 a kap.

En arbetslös arbetssökande ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. vid behov informeras om andra tjänster och åtgärder som syftar till att främja hans eller hennes sysselsättning, om de allmänna skyldigheter som arbetslösa arbetssökande har enligt 9 § samt om de viktigaste arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd.

9 § (30.4.2010/312)
Allmänna skyldigheter för arbetslösa arbetssökande

Den som är arbetslös arbetssökande har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning. En arbetslös arbetssökande är också skyldig att delta i intervjuer för arbetssökande samt i utarbetande och revidering av en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den i enlighet med det som bestäms i 5 kap.

Arbetslösa arbetssökande med vilka det har utarbetats en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den, är skyldiga att följa sin plan samt att söka sig till och delta i service och åtgärder som stöder deras jobbsökning och främjar deras arbetsmarknadsfärdigheter och sysselsättning. En arbetslös arbetssökande är dessutom skyldig att inom den tidsfrist och på det sätt som avtalats i planen underrätta arbets- och näringsbyrån om hur han eller hon har följt planen.

10 §
Anmälan om arbetsplatser

Arbetsgivarna skall göra en anmälan till arbetskraftsmyndigheterna om betydande ändringar i användningen av arbetskraft och om inrättandet av nya verksamhetsställen samt om arbetsplatser som blir lediga (anmälningsskyldighet). Arbetsministeriet och de föreningar som företräder arbetsgivarna skall närmare komma överens om hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras. Genom förordning av statsrådet föreskrivs hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras vid statliga ämbetsverk och inrättningar.

Arbetskraftsbyrån tar inte emot platsanmälan om det på basis av platsanmälan som gäller en ledig arbetsplats är uppenbart att arbetsgivaren bryter mot det diskrimineringsförbud eller det krav på opartiskt bemötande som föreskrivs i lag eller söker arbetstagare för lagstridiga arbetsuppgifter eller i fråga om vilka det strider mot lag att anställa den som söks och om arbetsgivaren inte på uppmaning av arbetskraftsbyrån har rättat sin platsanmälan. Övriga begränsningar i fråga om tjänster för arbetsgivarkunder anges i 4 kap. 7 §.

4 kap

Arbetsförmedlingstjänster

1 §
Arbetsförmedling

Genom arbetsförmedlingen som baserar sig på arbetstagarens och arbetsgivarens avtalsfrihet och fria val främjas en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt så att arbetsgivaren får den arbetstagare som är lämpligast och bäst för den utbjudna arbetsplatsen och arbetstagaren det arbete han eller hon bäst förmår utföra. Genom arbetsförmedlingen stöds möjligheterna att hålla kvar arbetskraften på den öppna arbetsmarknaden.

När arbetsförmedlingsservice anordnas och utvecklas beaktas de behov som föranleds av arbetskraftens rörlighet över gränserna mellan olika länder. Som arbetsförmedlingsservice tillhandahålls information om de tillstånd som krävs av utlänningar som arbetar i Finland och om förutsättningarna för beviljande av tillstånd, vilka anges i utlänningslagen (301/2004). Närmare bestämmelser om arbetsförmedling från Finland till utlandet och från utlandet till Finland samt om internationell praktik utfärdas genom förordning av statsrådet. (30.4.2004/306)

2 §
Förbud att ta ut avgifter för arbetsförmedling

För sådana arbetsförmedlingstjänster som har direkt sysselsättande verkan och som definieras närmare genom förordning av statsrådet får någon avgift inte tas ut hos enskilda kunder.

2 mom. har upphävts genom L 30.4.2010/312. (30.4.2010/312)

Bestämmelser om påföljder vid överträdelse av förbuden att ta ut avgifter för arbetsförmedling finns i 47 kap. 6 § 1 mom. strafflagen (39/1889).

3 §
Arbetsförmedlingstjänster för arbetsgivarkunder

Arbetskraftsbyrån skall förmedla ledigförklarade arbetsplatser och andra arbetsmöjligheter enligt arbetsgivarens uppdrag, om inte något annat bestäms nedan.

Arbetsförmedlingstjänster som tillhandahålls arbetsgivarkunder är

1) information om lediga arbetsplatser,

2) informationsförmedling och rådgivning som gäller tillgång på och anskaffning av arbetskraft,

3) sökande efter för arbetsplatserna lämpliga arbetssökande, presentation och uppställande på förslag på basis av de uppgifter om platsansökningar, utbildning, yrke och arbetserfarenhet som finns i registret över arbetssökande,

4) erbjudande av möjlighet för arbetsgivare att på egen hand söka efter arbetstagare i de särskilda register som upprätthålls av arbetskraftsmyndigheten och till vilka de arbetssökande har lämnat sina uppgifter i anslutning till sökande av arbete.

4 §
Arbetsförmedlingstjänster för enskilda kunder

Arbetsförmedlingstjänster som tillhandahålls enskilda kunder är

1) förmedling av information om lediga arbetsplatser, om de möjligheter som företagande erbjuder och om andra arbetsmöjligheter,

2) sökande av arbete i form av självbetjäning,

3) rådgivning som anknyter till sökande av arbete och jobbsökarträning.

Arbetsförmedlingstjänster som tillhandahålls arbetssökande är dessutom

1) registrering som arbetssökande, registrering och upprätthållande av uppgifter i anslutning till arbetssökande,

2) sökande efter och presentation av arbetsplatser, arbetsplatserbjudanden samt anvisning till arbete,

3) presentation av den arbetssökande för arbetsgivaren.

3 mom. har upphävts genom L 30.4.2010/312. (30.4.2010/312)

5 § (30.4.2010/312)

5 § har upphävts genom L 30.4.2010/312.

6 § (30.4.2010/312)
Avgiftsbelagda särskilda tjänster för arbetsgivarkunder

Vid de arbets- och näringsbyråer som arbets- och näringsministeriet bestämmer kan det ordnas särskilda tjänster som kompletterar arbetsförmedlingen och svarar mot arbetsgivarens behov och som hänför sig till rekrytering och minskning av personal eller utveckling av arbetsgemenskapen samt som service som kompletterar arbetsförmedlingen och som syftar till att skaffa tillfällig arbetskraft för arbetsgivaren, uthyrning av arbetstagare.

De särskilda tjänster som hänför sig till rekrytering och minskning av personal och utveckling av arbetsgemenskapen kan kompletteras på de grunder som anges i 3 kap. 1 §.

De avgiftsbelagda tjänsterna för arbetsgivare ska vara lönsamma på riksomfattande nivå. När tjänsterna ordnas ska det ses till att arbetskraftsmyndigheten inte får en sådan dominerande ställning på marknaden som avses i 3 § 2 mom. i lagen om konkurrensbegränsningar (480/1992).

Bestämmelser om kollektivavtal som ska tilllämpas i fråga om hyrda arbetstagares anställningsförhållanden finns i 2 kap. 9 § i arbetsavtalslagen. Närmare bestämmelser om de tjänster som avses ovan i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

Se SRf om offentlig arbetskraftsservice 1344/2002 4 kap. L om konkurrensbegränsningar 480/1992 har upphävts genom KonkurrensL 948/2011, som gäller fr.o.m. 1.11.2011, se KonkurrensL 948/2011 4 §.

7 §
Begränsningar i fråga om tjänsterna för arbetsgivarkunder

En arbetsgivare tillhandahålls inte arbetsförmedlingstjänster, om det med anledning av arbetsgivarens tidigare förfarande, på basis av platsannonsen eller annars finns grundad anledning att misstänka att

1) arbetsgivaren väsentligt försummar sina skyldigheter enligt 2 kap. arbetsavtalslagen eller sin skyldighet att betala skatter eller lagstadgade avgifter, eller

2) de arbetsuppgifter som arbetstagaren förväntas utföra uppenbart är osedliga eller strider mot god sed eller att arbetet är förenat med ett uppenbart hot om våld eller där förekommer trakasserier eller annat osakligt bemötande som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa.

Begränsningarna enligt 1 mom. och 3 kap. 10 § 2 mom. tillämpas även på avgiftsbelagda särskilda tjänster för arbetsgivaren, arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, beviljande av sysselsättningsstöd samt på hänvisning och anvisning av enskilda kunder till arbetsmarknadsåtgärder enligt 8 kap.

Då arbetskraftsbyrån förvägrar tjänster med stöd av 1 eller 2 mom. eller 3 kap. 10 § 2 mom. skall den ge ett skriftligt beslut.

8 §
Privat arbetskraftsservice och tillämpning av lagen på den

Med privat arbetskraftsservice avses i denna lag arbetsförmedlingstjänster och uthyrning av arbetskraft som är oberoende av arbetskraftsmyndigheterna och som tillhandahålls av fysiska eller juridiska personer samt annan service i anslutning till sökande av arbete.

Vid privat arbetskraftsservice skall iakttas de förbud mot att ta ut avgifter för arbetsförmedling som avses i 2 § samt den jämlikhet som avses i 2 kap. 3 § 1 mom. och minderårig arbetskraft får inte erbjudas för arbeten där anställning är förbjuden enligt lagen om unga arbetstagare (998/1993).

5 kap (30.4.2010/312)

Intervju med arbetssökande och sysselsättningsplan

1 § (30.4.2010/312)
Ordnande av intervju med arbetssökande

Arbets- och näringsbyrån ordnar en första intervju med en arbetssökande inom två veckor från jobbsökningens början, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt.

Arbets- och näringsbyrån ska ge arbetssökanden möjlighet till senare intervjuer med jämna mellanrum enligt arbetssökandens servicebehov. En intervju med arbetssökanden ska dock alltid ordnas när arbetslösheten oavbrutet fortgått i tre och i sex månader och efter sex månaders arbetslöshet alltid med sex månaders mellanrum, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt.

2 § (30.4.2010/312)
Innehållet i intervjun med arbetssökanden

I den första intervjun med en arbetssökande kontrolleras och kompletteras uppgifterna om jobbsökningen, bedöms servicebehovet, utarbetas en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den samt avtalas om sättet att uträtta ärenden hos arbets- och näringsbyrån samt kontakten mellan byrån och arbetssökanden. Som ett led i bedömningen av servicebehovet bedömer arbets- och näringsbyrån den arbetslösa arbetssökandens förutsättningar att få arbete på den öppna arbetsmarknaden samt sannolikheten för förlängd arbetslöshet. I de senare intervjuerna bedöms dessutom hur resultatrik jobbsökningen varit och hur sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen har följts. Samtidigt revideras planen.

I samband med att arbetssökanden intervjuas erbjuder arbets- och näringsbyrån arbets- och utbildningstillfällen som lämpar sig för arbetssökanden samt andra tjänster i enlighet med servicebehovet och sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen.

Närmare bestämmelser om intervjuer med arbetssökande utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

3 § (30.4.2010/312)
Utarbetande och revidering av sysselsättningsplan

Arbetslösa arbetssökande och arbetssökande som omfattas av omställningsskydd enligt 5 a kap. har rätt till en sysselsättningsplan. Bestämmelser om invandrares rätt till en integrationsplan och arbets- och näringsbyråns medverkande i utarbetandet av planen finns i lagen om främjande av integration. Bestämmelser om arbetslösa arbetssökandes rätt till en aktiveringsplan och arbets- och näringsbyråns medverkande i utarbetandet av planen finns i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. (30.12.2010/1387)

Om det inte är uppenbart onödigt, ska en sysselsättningsplan utarbetas senast vid intervjun med den arbetssökande enligt 1 § 1 mom.

Sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen ska revideras i samband med intervjun med den arbetssökande eller på begäran av den arbetssökande, om det inte är uppenbart onödigt. (8.6.2012/289)

Med arbetssökandens samtycke kan arbetsgivaren delta i utarbetandet eller revideringen av sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen.

4 § (30.4.2010/312)
Sysselsättningsplanens innehåll

Sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen ska grunda sig på den arbetssökandes egna mål som gäller arbete eller utbildning och det uppskattade servicebehovet.

I planen överenskoms om jobbsökning och dess mål samt om tjänster som stöder jobbsökningen och främjar sysselsättningen. Vid behov kommer man i planen överens om tjänster som förbättrar kompetensen, arbetsmarknadsfärdigheterna och funktionsförmågan, åtgärder som hänför sig till klarläggande av arbetsförmågan eller hälsotillståndet eller andra tjänster som arbets- och näringsbyrån tillhandahåller.

Arbetssökanden och arbets- och näringsbyrån ska komma överens om uppföljning av hur sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen har följts och underteckna planen. Om arbets- och näringsbyrån kräver någon annan redogörelse för hur planen har följts än arbetssökandens eget meddelande, ska detta skrivas in i planen.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om sysselsättningsplanen samt om hur den undertecknas och arkiveras.

5 § (30.4.2010/312)
Arbets- och näringsbyråns skyldigheter

Arbets- och näringsbyrån ska inom ramen för de anslag som anvisats byrån aktivt erbjuda arbete och utbildning samt ordna tjänster och åtgärder som ingår i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen. Arbets- och näringsbyrån ska också följa hur sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen genomförs och för sin del se till att serviceprocessen framskrider.

5 a kap (30.4.2010/312)

Omställningsskydd

1 § (30.4.2010/312)
Omställningsskydd

Med omställningsskydd avses i denna lag en åtgärdsmodell avsedd för att så snabbt som möjligt finna ny sysselsättning för en uppsagd eller av arbetslöshet hotad arbetstagare.

Omställningsskyddet består av tjänster och åtgärder enligt denna lag som överenskommits i sysselsättningsplanen samt av eventuella andra tjänster och åtgärder som utvecklar yrkesfärdigheterna.

Bestämmelser om särskilda förmåner i samband med omställningsskyddet finns i 10 kap. 1 § 3 mom. 1 punkten samt i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

2 § (30.4.2010/312)
Förutsättningar för att omfattas av omställningsskyddet

Omställningsskyddet omfattar arbetssökande

1) som arbetsgivaren har sagt upp av sådana ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker som avses i 7 kap. 3, 7 eller 8 § i arbetsavtalslagen och som före uppsägningstidens utgång skulle ha en arbetshistoria på sammanlagt minst tre år hos samma arbetsgivare eller olika arbetsgivare,

2) som när anställningsförhållandet upphör har stått i anställningsförhållande för viss tid till samma arbetsgivare utan avbrott i minst tre år eller i anställningsförhållanden för viss tid till samma arbetsgivare i sammanlagt minst 36 månader under de senaste 42 månaderna,

3) vars anställningsförhållande har upphört på grund av att arbetsavtalet gällde för viss tid och som när anställningsförhållandet upphör har en arbetshistoria hos samma eller olika arbetsgivare på sammanlagt minst fem år under de sju år som föregår upphörandet,

4) som permitteras för minst 180 dagar och som när han eller hon får meddelandet om permittering har den arbetshistoria som avses i 1 punkten,

5) som har varit permitterad utan avbrott minst 180 dagar och som då har den arbetshistoria som avses i 1 punkten,

6) som har sagt upp sitt arbetsavtal i enlighet med 5 kap. 7 § i arbetsavtalslagen sedan en oavbruten permittering har varat minst 200 dagar och som när anställningsförhållandet upphör har den arbetshistoria som avses i 1 punkten i detta moment.

För att arbetssökanden ska omfattas av omställningsskyddet förutsätts utöver det som bestäms i 1 mom. att personens jobbsökning börjat inom 30 dagar från det att anställningsförhållandet upphörde eller att det krav på permitteringens längd som avses i 1 mom. 4 eller 5 punkten uppfylldes, om inte det att jobbsökningen började senare beror på tid i arbete som räknas in i arbetsvillkoret eller på omständigheter som avses i 2 kap. 11 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eller om det inte av annan anledning är oskäligt att förvägra den arbetssökande rätten att omfattas av omställningsskyddet.

Arbets- och näringsbyrån undersöker de i 1 och 2 mom. avsedda förutsättningarna för att bli omfattad av omställningsskyddet i samband med att en sysselsättningsplan utarbetas eller revideras. Arbetssökandens tid i arbete beaktas enligt en tillförlitlig utredning från den arbetssökande eller arbetsgivaren.

3 § (30.4.2010/312)
Ordnande av avgiftsbelagda särskilda tjänster för den som omfattas av omställningsskyddet

I en sysselsättningsplan som utarbetas tillsammans med en arbetssökande som omfattas av omställningsskyddet kan det överenskommas om tjänster som avses i 4 kap. 6 § eller om andra för arbetsgivaren avgiftsbelagda tjänster endast om detta har överenskommits med arbetsgivaren.

Med avvikelse från 1 mom. kan arbets- och näringsbyrån besluta att arbetsgivaren ska finansiera avgiftsbelagd omplaceringsträning i form av gruppträning. Arbets- och näringsbyrån ska ge ett skriftligt beslut i saken. Arbetsgivaren kan åläggas finansieringsansvar under förutsättning att

1) träningen är nödvändig för att deltagarna ska kunna sysselsättas,

2) träningen har avtalats i varje deltagares sysselsättningsplan,

3) träningen genomförs innan anställningsförhållandet upphör, och

4) finansieringsansvaret inte kan anses vara oskäligt med beaktande av arbetsgivarens ekonomiska situation.

4 § (30.4.2010/312)
Tid då en person omfattas av omställningsskyddet

En person omfattas av omställningsskyddet under den tid han eller hon är arbetssökande. Arbetssökanden omfattas inte längre av omställningsskyddet när hans eller hennes rätt till arbetslöshetsdagpenning upphör till följd av att maximitiden har gått ut.

5 § (30.4.2010/312)
Arbetskraftsmyndighetens skyldigheter

I syfte att genomföra omställningsskyddet ska arbets- och näringsbyrån

1) när uppsägningsförfarandet har inletts i samarbete med arbetsgivaren och personalens företrädare kartlägga vilka tjänster enligt denna lag som behövs,

2) informera om vilka tjänster, åtgärder och förmåner som står till buds samt för den offentliga arbetskraftsservicens del bistå vid utarbetandet och genomförandet av en handlingsplan enligt 49 § 1 och 2 mom. i lagen om samarbete inom företag (334/2007) samt enligt 9 § 1 och 2 mom. i lagen om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare (449/2007),

3) reservera tillräckliga resurser och bereda sig på behövliga åtgärder efter att av arbetsgivaren ha fått ett meddelande enligt 9 kap. 3 a § i arbetsavtalslagen, och

4) i enlighet med denna lag för dem som registreras som arbetslösa arbetssökande utarbeta en sysselsättningsplan och sträva efter att utan dröjsmål erbjuda de tjänster och åtgärder som överenskommits i den.

Närings-, trafik- och miljöcentralens uppgift är att informera och bistå i enlighet med 1 mom. 2 punkten.

6 kap

Tjänster för kompetensutveckling

1 § (22.12.2009/1198)
Arbetskraftspolitisk vuxenutbildning och förmåner som betalas under tiden för utbildningen

Syftet med arbetskraftspolitisk vuxenutbildning är att förbättra den vuxna befolkningens yrkesskicklighet och möjligheter att få arbete eller behålla sitt arbete samt att främja tillgången på yrkeskunnig arbetskraft.

Arbetskraftsmyndigheterna skaffar arbetskraftspolitisk vuxenutbildning av utbildningsproducenter med de anslag som anvisats för anskaffning av utbildning under huvudtiteln för arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde i statsbudgeten. Utbildningsproducenter kan vara sammanslutningar som beviljats tillstånd att ordna yrkesinriktad grund- eller tilläggsutbildning, universitet, yrkeshögskolor eller andra lämpliga utbildningsanordnare.

Den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen är huvudsakligen utbildning som främjar yrkesfärdigheterna. Allmänbildande utbildning kan anskaffas som förberedande utbildning för ett yrke eller en uppgift, om avsaknaden av denna utbildning utgör hinder för att få arbete eller att delta i yrkesutbildning. I syfte att förbättra de praktiska yrkesfärdigheterna kan den utbildning som anskaffas omfatta inlärning i arbetet och praktik. Närmare bestämmelser om anskaffning av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Till den som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning betalas arbetslöshetsförmån under tiden för utbildningen för att trygga försörjningen på det sätt som bestäms i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). En studerande har dessutom rätt till ersättning för uppehälle enligt 10 kap. i denna lag.

I fråga om tid i sysselsättningsfrämjande utbildning som en myndighet i något annat nordiskt land anordnar i landet i fråga tillämpas det som föreskrivs om förmåner vid arbetskraftspolitisk vuxenutbildning.

1 a § (22.12.2009/1198)
Högskoleexamen som skaffas i form av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning

Högskoleexamen som arbetskraftspolitisk vuxenutbildning kan endast anskaffas för grupper av studerande.

Ett villkor för anskaffning av yrkeshögskoleexamen är att en enskild kund som antas till utbildningen tidigare har avlagt examen på minst institutnivå eller att det är fråga om att slutföra en avbruten utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen och att detta beräknas kräva heltidsstudier i högst 18 månader.

Ett villkor för anskaffning av högre och lägre högskoleexamen som avläggs vid universitet är att

1) avläggandet av lägre högskoleexamen beräknas kräva heltidsstudier i högst 12 månader,

2) avläggandet av högre högskoleexamen beräknas kräva heltidsstudier i högst 24 månader.

Innan beslut om anskaffning av högskoleexamen fattas ska arbetskraftsmyndigheten begära utlåtande i saken av undervisningsministeriet.

1 b § (22.12.2009/1198)
Gymnasieutbildning som skaffas i form av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning

Gymnasieutbildning får skaffas som arbetskraftspolitisk vuxenutbildning förutsatt att avsaknaden av studieprestationer eller tidigare framgång i gymnasiestudier uppenbart utgör ett hinder för fullgörandet av yrkesutbildning.

2 §
De allmänna grunderna för anskaffning av utbildning

För planeringen och anskaffningen av utbildning följer arbetskraftsmyndigheterna hur den övriga yrkesutbildningen utvecklas. Inom gränserna för utbildningsmöjligheterna och utbildningsalternativen eftersträvas utbildningsanskaffningar som förbättrar yrkesfärdigheterna och som stöder och främjar

1) möjligheterna att permanent sysselsätta arbetslösa,

2) möjligheterna att kvarstå i arbete,

3) regional rörlighet och rörlighet i yrket på ett ur arbetskraftspolitisk synpunkt ändamålsenligt sätt,

4) tillgången på arbetskraft inom branscher där det råder brist på arbetskraft.

Vid behov fastställer arbetsministeriet genom förordning de allmänna villkoren för utbildningsanskaffningar.

3 § (30.5.2008/367)
Gemensam anskaffning av utbildning

Om avsikten är att anskaffa utbildning för ett visst företags eller någon annan sammanslutnings behov för dess arbetstagare eller blivande arbetstagare eller hyrda arbetstagare, kan anskaffningen av utbildning med avvikelse från 1 § 2 mom. skötas även så att arbetsgivaren eller användarföretaget deltar i finansieringen av utbildningen tillsammans med arbetskraftsmyndigheterna (gemensam anskaffning av utbildning). I den utbildning som anskaffas gemensamt kan även sådana företagare som avses i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa delta.

Utbildning kan anskaffas gemensamt även för dem som ämnar bli företagare med avsikt att verka som sådana företagare som kan jämställas med löntagare enligt 2 kap. 5 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller bedriva företagsverksamhet genom att skaffa sig företagarrättigheter från ett annat företag. I detta fall kan uppdragsgivaren eller det företag som överlåter företagarrättigheterna delta i finansieringen av utbildningen tillsammans med arbetskraftsmyndigheterna.

4 §
Förhållandet till övrig statlig finansiering

När utbildning anskaffas från en utbildningsanordnare som beviljas statsunderstöd eller statlig ersättning med stöd av lagen om ombildning av yrkeskurscentralerna till yrkesutbildningscentrer för vuxna (761/1990), skall såsom avdrag vid prissättningen av utbildningen beaktas den del av kostnaderna för anskaffning av utbildningen som motsvarar understödet eller ersättningen.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om bestämmandet av anskaffningspriset skall på motsvarande sätt tillämpas också på utbildning som anskaffas från andra utbildningsproducenter och för vilken särskilt betalas statsandel eller statsunderstöd.

5 §
Avtal om anskaffning av utbildning

Arbetskraftsmyndigheten och utbildningsproducenten ska ingå ett skriftligt avtal om anskaffning av utbildning. Om utbildningen anskaffas gemensamt ska också ett företag eller någon annan sammanslutning som deltar i finansieringen av utbildningen vara avtalspart. (30.5.2008/367)

I anskaffningsavtalet ska överenskommas om utbildningens syfte, innehåll, varaktighet och tidsplan, antalet studerande och utbildningens pris samt om andra omständigheter som är relevanta för genomförandet och anordnandet av utbildningen. I avtalet ska tas in grunderna för studerandenas rättsliga ställning. I fråga om gemensam anskaffning av utbildning ska dessutom medfinansieringen från det företag eller någon annan sammanslutning som deltar i finansieringen av utbildningen bestämmas. (30.5.2008/367)

Det kan avtalas att utbildningen skall genomföras eller inledas antingen under det år då avtalet ingås eller under senare kalenderår inom de gränser som statsbudgeten uppställer.

Genom förordning av statsrådet bestäms om arbetskraftsmyndigheternas uppgifter vid anskaffning av utbildning, förfarande vid beslut om anskaffning och när anskaffningsavtalet ingås samt om det anskaffnings- och anbudsförfarande som föregår avtalet.

6 §
Allmänna förutsättningar för antagning av studerande

Till utbildning kan antas personer som är lämpade för studierna och för det yrke eller den uppgift som utbildningen syftar till. Om antagningen gäller dessutom vad som nedan och särskilt bestäms om de allmänna inträdeskraven för utbildningen.

Den som antas till utbildning skall ha fullgjort sin läroplikt. En person kan antas till utbildning innan han eller hon fyllt 20 år endast om slutförande av lärokursen för den grundläggande utbildningen, komplettering av gymnasieutbildningen eller annan förberedande utbildning är en förutsättning för deltagande i yrkesinriktad grundutbildning eller för att få arbete eller om någon annan utbildning som syftar till att främja yrkesfärdigheterna inte kan anordnas på ett ändamålsenligt sätt.

Kraven på den i 2 mom. nämnda läroplikten och åldern skall ha uppfyllts innan utbildningen börjar.

7 §
Beslut om antagning

Arbetskraftsmyndigheterna beslutar om antagningen av studerande till utbildning. Om antagningsförfarandet bestäms vid behov närmare genom förordning av arbetsministeriet.

När examen skaffas av universitet eller yrkeshögskolor, beslutar utbildningsproducenten om antagningen av studerande.

8 §
Studerandes rättigheter och skyldigheter

En studerande har rätt att få undervisning enligt utbildnings- eller undervisningsplanen. Den studerande skall regelbundet delta i undervisningen samt utföra sina uppgifter omsorgsfullt och uppföra sig korrekt.

Om inte något annat bestäms i denna lag, gäller inom arbetskraftspolitisk vuxenutbildning i fråga om studerandens rätt till en trygg studiemiljö, tillgodoräknande av studier, förverkande av studierätt, tystnadsplikt för studerande, disciplin och hörande av studerande samt sökande av ändring i en utbildningsproducents beslut vad som därom bestäms i lagstiftningen om utbildning som syftar till avläggande av examen i fråga eller slutförande av lärokursen i fråga och som anordnas som annan än avgiftsbelagd serviceverksamhet eller personalutbildning, eller, om sådan lagstiftning saknas, vad som bestäms i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning.

9 §
Avbrytande av utbildningen

Utbildningen skall anses ha blivit avbruten, om en studerande har varit frånvarande från utbildningen enligt utbildnings- eller undervisningsplanen så att det är uppenbart att han eller hon inte kan klara av studierna enligt planen på godtagbart sätt eller om han eller hon annars väsentligen har försummat studierna. En studerande skall alltid anses väsentligen ha försummat sina studier, om han eller hon utan tillstånd har varit frånvarande fem undervisningsdagar utan avbrott.

Utbildningsproducenten fattar ett skriftligt beslut om avbrytande av utbildningen. Om utbildningsanordnaren inte är en utbildnings-producent som är underställd offentlig tillsyn, fattas beslutet om avbrytande av utbildningen av den arbetskraftsmyndighet som avses i 7 § 1 mom. Innan beslutet fattas skall den studerande ges tillfälle att bli hörd. Den studerande skall utan dröjsmål underrättas om beslutet. Utbildningsproducenten skall dessutom utan dröjsmål underrätta den arbetskraftsmyndighet som har anskaffat utbildningen om beslutet. (21.11.2003/944)

10 §
Inlärning i arbetet och praktik i anslutning till utbildningen

Under tiden för en period med inlärning i arbetet eller en praktikperiod i anslutning till utbildningen står den studerande inte i anställningsförhållande till anordnaren eller utbildningsproducenten, om inte den studerande och anordnaren av perioden med inlärning i arbetet eller praktikperioden har kommit överens om något annat. Om det har överenskommits om att inlärningen i arbetet eller praktiken skall genomföras i anställningsförhållande, skall 2 och 3 mom. inte tillämpas.

Den som anordnar inlärning i arbetet och praktik, utbildningsproducenten och den studerande ingår ett avtal om inlärning i arbetet eller ett avtal om praktik. På avtalet och på utbildningsproducentens uppgifter tillämpas vad som i 8 kap. 4 § bestäms om avtal om arbetsmarknadsåtgärder och om arbetskraftsbyråns uppgifter.

Utbildningsproducenten är skyldig att för de studerande ordna grupplivförsäkring under tiden för perioden med inlärning i arbetet eller praktikperioden.

11 §
Yrkesvals- och karriärplanering

Genom yrkesvals- och karriärplaneringsservice bistås enskilda kunder i att lösa frågor som gäller yrkesval och kompetensutveckling samt stöds placering i arbetslivet och livslångt lärande. Syftet med servicen är att hjälpa enskilda kunder att utarbeta en plan med sikte på kompetensutveckling. När service tillhandahålls beaktas de enskilda kundernas förutsättningar och yrkesmässiga mål samt de möjligheter som arbetslivet och utbildningen erbjuder. Inom yrkesvals- och karriärplaneringsservice används med samtycke av en enskild kund vid behov lämpliga psykologiska bedömnings- och rehabiliteringsmetoder.

Enskilda kunders lämplighet samt utbildnings- och arbetsalternativ kan utredas genom undersökningar av hälsotillståndet och arbetskonditionen, utbildningsprövningar, arbets- och utbildningsprövningar, arbetsprövningar enligt 8 kap., orienteringsbesök vid läroanstalter samt sakkunnigutlåtanden och konsultering av sakkunniga.

12 §
Utbildnings- och yrkesinformation

Utbildnings- och yrkesinformationen främjar placering i arbetslivet och livslångt lärande genom att förmedla information om alla allmänbildande utbildningsmöjligheter, yrkesinriktade utbildningsmöjligheter och högre utbildningsmöjligheter, branscher, yrken och arbetsuppgifter, kompetenskraven i fråga om dem och om arbetsmarknaden samt genom att ge enskilda kunder råd i frågor som gäller utbildning och arbetslivet.

13 §
Yrkesinriktad rehabilitering

Syftet med den yrkesinriktade rehabiliteringen är att främja yrkesplaneringen för handikappade, handikappades utveckling samt handikappades möjligheter att finna arbete och kvarstå i arbete. I den yrkesinriktade rehabiliteringen ordnas för enskilda handikappade kunder

1) yrkesvals- och karriärplaneringsservice och därmed förknippade undersökningar som utreder hälsotillstånd och lämplighet, konsultering av sakkunniga, arbets- och utbildningsprövningar, orienteringsbesök vid yrkesläroanstalter och arbetsprövningar på arbetsplatsen,

2) rådgivning och handledning som anknyter till placering i arbete och utbildning,

3) förberedande och yrkesinriktad arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, samt

4) för främjande av placering i arbete och möjligheterna att kvarstå i arbete, undersökningar av arbetskonditionen, sakkunnigutlåtanden och konsultering av sakkunniga, arbets- och utbildningsprövningar, orienteringsbesök vid yrkesläroanstalter, arbetsträning och arbetsprövningar enligt 8 kap.

Handikappades möjligheter att få arbete och att kvarstå i arbete kan stödjas genom stöd till arbetsgivare för specialarrangemang på arbetsplatsen.

14 §
Försäkringsskydd

När en enskild kund inte har rätt till en minst lika stor ersättning med stöd av någon annan lag, ska till honom eller henne betalas ersättning av statens medel enligt samma grunder som för olycksfall i arbete enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948), om ett olycksfall inträffat eller en yrkessjukdom ådragits

1) i samband med arbets- eller utbildningsprövning eller kombinerad arbets- och utbildningsprövning enligt detta kapitel,

2) i samband med en arbetsmarknadsåtgärd enligt 8 kap.,

3) vid orienteringsbesök i läroanstalt,

4) i samband med jobbsökningsträning,

5) i samband med arbetsträning.

(30.4.2010/312)

Statskontoret behandlar ärenden som gäller ersättning av statens medel med stöd av 1 mom.

Arbets- och näringsministeriet ordnar gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i åtgärder enligt 1 mom. (30.4.2010/312)

15 §
Bemyndigande att utfärda förordning om stödåtgärder

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om ordnande av yrkesvals- och karriärplanering samt stödåtgärder för handikappade enligt 11 § 2 mom. och 13 § 1 mom. 1 och 4 punkten samt om ordnande av motsvarande stödåtgärder för arbetssökande som är svåra att sysselsätta. Genom förordning av statsrådet bestäms också om förmåner i anslutning till stödåtgärderna samt om det stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen som avses i 13 § 2 mom.

7 kap

Främjande av sysselsättning med hjälp av sysselsättningsanslag

1 § (29.12.2005/1216)
Lönesubvention

För att främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande och förbättra deras förutsättningar att placera sig på arbetsmarknaden kan arbetsgivare beviljas lönesubvention. För att lönesubvention skall beviljas förutsätts att det bedöms att det finns brister i kompetensen och yrkesskickligheten hos den som skall anställas med subventionen eller att hans eller hennes produktivitet i den arbetsuppgift som erbjuds bedöms vara nedsatt på grund av arbetslöshetens längd eller handikapp eller av någon annan orsak.

Syftet med arbete som ordnas med hjälp av lönesubvention är att förbättra arbetslösa arbetssökandes yrkesskicklighet, kompetens och ställning på arbetsmarknaden samt främja möjligheterna för dem som under en lång tid varit arbetslösa att inträda på den öppna arbetsmarknaden.

När lönesubvention beviljas kan arbetskraftsbyrån uppställa behövliga villkor med avseende på den som skall anställas med subventionen och syftet med subventionen.

1 a § (30.4.2010/312)
Beviljande av lönesubvention till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet

Till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet beviljas lönesubvention i form av stöd enligt kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning), när den som ska anställas med lönesubventionen

1) är handikappad,

2) är svårsysselsatt,

3) är långtidsarbetslös,

4) har varit arbetslös utan avbrott i minst sex månader innan lönesubventionen beviljades,

5) saknar yrkesutbildning,

6) har fyllt 50 år,

7) är berättigad till en integrationsplan enligt lagen om främjande av integration. (30.12.2010/1387)

För anställning av andra än i 1 mom. avsedda arbetslösa arbetssökande beviljas lönesubvention i form av de minimis-stöd.

Det som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte när lönesubvention beviljas för läroavtalsutbildning.

2 § (29.12.2005/1216)
Förutsättningar som gäller arbetsgivare i fråga om lönesubvention

Lönesubvention kan beviljas kommuner, samkommuner och sammanslutningar samt andra arbetsgivare, dock inte statliga ämbetsverk eller inrättningar.

Lönesubvention beviljas inte, om

1) arbetsgivaren under de 12 månaderna närmast innan ansökan inlämnades, av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker har sagt upp eller permitterat arbetstagare i samma eller likadana uppgifter eller förkortat deras arbetstid, (30.4.2010/312)

2) anställningen som subventionen avser skulle föranleda att andra anställda hos arbetsgivaren sägs upp eller permitteras eller att deras arbetsförhållanden eller förmåner försämras,

3) arbetsplatsen som subventionen avser bedöms bli tillsatt även utan subventionen,

4) arbetsgivaren får annat statligt stöd för samma tid för anställande av eller främjande av sysselsättningen för den som ska anställas med subventionen. (30.4.2010/312)

5 punkten har upphävts genom L 30.4.2010/312. (30.4.2010/312)

Genom förordning av statsrådet kan anges undantag från de förutsättningar som föreskrivs i 2 mom. 3 och 4 punkten.

3 § (29.12.2005/1216)
Förutsättningar som gäller anställningsförhållandet i fråga om lönesubvention

Lönesubvention kan beviljas om arbetsgivaren förbinder sig att betala lön enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet, eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. För att lönesubvention skall beviljas för anställning av svårsysselsatta personer förutsätts dessutom att arbetsgivaren förbinder sig att betala en lön som är minst lika stor som sysselsättningsstödets grunddel för den tid för arbetsoförmåga under vilken arbetstagaren på grund av självrisktiden enligt 8 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen (1224/2004) inte får dagpenning eller någon annan motsvarande lagstadgad ersättning eller lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren på någon annan grund.

Lönesubvention beviljas inte om det anställningsförhållande som subventionen är ämnad för har börjat innan beslut om beviljande av subvention har fattats.

Arbetsgivaren får inte placera den som anställts med subventionen i uppgifter hos någon annan anordnare av arbete. Genom förordning av statsrådet kan det dock bestämmas om rätten i fråga om en kommun, förening och stiftelse, privat arbetskraftsservice samt ett i lagen om sociala företag (1351/2003) avsett socialt företag att placera dem som anställts med subventionen i uppgifter hos någon annan anordnare av arbete och om villkoren för sådan vidareplacering. (30.4.2010/312)

Företag kan beviljas lönesubvention på grundval av arbetsavtal som gäller tills vidare. På grundval av arbetsavtal för viss tid kan företag dock beviljas lönesubvention

1) för anställning av handikappade, långtidsarbetslösa eller svårsysselsatta personer,

2) för anställning av andra än i 1 punkten avsedda arbetslösa arbetssökande, som varit arbetslösa minst sex månader utan avbrott,

3) för läroavtalsutbildning. (30.4.2010/312)

4 punkten har upphävts genom L 30.4.2010/312. (30.4.2010/312)

(29.6.2006/547)
4 §
Anslag som anvisas statliga ämbetsverk eller inrättningar

Med iakttagande av vad som i 1 §, 2 § 2 och 3 mom., 3 § 1–3 mom. samt 11 § 1, 2, 4 och 6 mom. bestäms om lönesubvention kan statliga ämbetsverk eller inrättningar anvisas anslag för lönekostnader som föranleds av att arbetslösa arbetssökande anställs. Av anslagen kan betalas lönekostnaderna i sin helhet för arbetstagaren för de dagar som arbetsgivaren är skyldig att betala lön för, dock högst för fem dagar i veckan. Av anslagen kan dessutom betalas övriga kostnader som föranleds av att arbete ordnas, enligt vad statsrådet beslutar i samband med den regionala fördelningen av sysselsättningsanslagen. (29.12.2005/1216)

Av sysselsättningsanslag kan betalas lönekostnaderna för ordnande av sådant arbete där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 85 procent av den ordinarie arbetstiden inom branschen.

5 § (22.12.2009/1198)
Sysselsättningsstöd för tryggande av försörjningen

För stödjande av egna insatser för att skaffa arbete kan enskilda kunder som blir företagare beviljas sysselsättningsstöd för tryggande av försörjningen i form av startpeng.

I syfte att öka arbetsmöjligheterna för deltidsanställda kan arbetstagare som frivilligt övergår från heltidsarbete till deltidsarbete beviljas sysselsättningsstöd som ersättning för inkomstbortfall (deltidstillägg), om arbetsgivaren samtidigt förbinder sig att för motsvarande tid anställa en arbetslös arbetssökande som anvisats av arbets- och näringsbyrån. Om frivillig övergång till alterneringsledighet och om alterneringsersättning bestäms särskilt.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av sysselsättningsstöd enligt 1 och 2 mom. När arbets- och näringsbyrån beviljar stöd enligt 1 och 2 mom. kan den dessutom uppställa villkor för stödet som behövs med tanke på den som ska sysselsättas och syftet med stödet.

Startpeng beviljas i form av de minimis-stöd. (30.4.2010/312)

6 §
Regionala aspekter och regional garanti

Genom statens, kommunernas och företagens gemensamma åtgärder inom den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken ombesörjs en regionalt balanserad sysselsättning så att arbetslösheten inte inom någon arbetsmarknadsregion väsentligt överstiger den genomsnittliga nivån i landet. Med arbetsmarknadsregion avses ett genom förordning av statsrådet definierat område som en kommun eller flera kommuner bildar och där arbetstagare vanligen pendlar.

Kommunen är skyldig att ordna arbetsmöjligheter för arbetslösa arbetssökande i det syfte som anges i 1 mom. (regional garanti), på årsnivå dock inte för flera arbetssökande än en procent av arbetskraften i kommunen. Staten är skyldig att i motsvarande syfte ordna arbetsmöjligheter för sådana arbetslösa arbetssökande som kommunen inte har sysselsatt.

Kommunen har rätt att få lönesubvention för sådana arbetstagare som arbetskraftsbyrån anvisat kommunen att sysselsätta på grundval av den regionala garantin. (29.12.2005/1216)

7 § (22.12.2009/1198)
Ordnande av möjlighet till rehabilitering, utbildning eller arbete

För en arbetslös arbetssökande som är född 1950 eller därefter tryggas möjlighet till sysselsättningsfrämjande rehabilitering eller utbildning, om hans eller hennes rätt till arbetslöshetsdagpenning upphör till följd av maximitidens utgång när han eller hon har fyllt 57 år men innan han eller hon fyller 60 år. (17.12.2010/1160)

Om utbildning med stöd av 1 mom. ordnas för en arbetslös arbetssökande, har han eller hon under utbildningstiden rätt till arbetslöshetsdagpenning och ersättning för uppehälle oberoende av maximitiden för arbetslöshetsdagpenning. (8.6.2012/289)

Om en sådan arbetslös som avses i 1 mom. inte kan sysselsättas på den öppna arbetsmarknaden och lämplig utbildning eller rehabilitering inte kan ordnas för honom eller henne, är hemkommunen skyldig att på anvisning av arbetskraftsmyndigheten för personen ordna möjlighet till arbete i åtta månader (sysselsättningsskyldighet). Kommunen ska ordna möjligheten till arbete så att den som sysselsätts kan påbörja arbetet när maximitiden för arbetslöshetsdagpenning går ut. Kommunen har rätt att få lönesubvention för sådana arbetstagare som arbets- och näringsbyrån anvisat kommunen att sysselsätta på grundval av sysselsättningsskyldigheten.

Arbete som ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten ska vara heltidsarbete enligt branschens ordinarie arbetstider. För dem som får invalidpension som delpension ordnas deltidsarbete som motsvarar deras arbetsförmåga och som uppfyller det arbetsvillkor som utgör förutsättning för arbetslöshetsdagpenning.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av sysselsättningsskyldigheten och om anmälningar i anslutning till den utfärdas genom förordning av statsrådet.

8 §
Begränsningar i fråga om och upphörande av sysselsättningsskyldigheten

Bestämmelserna i 7 § tillämpas inte, om en person genom att inte ansöka om arbetslöshetsdagpenning eller på annat sätt har föranlett att maximitiden för arbetslöshetsdagpenning inte har gått ut före 57 års ålder enligt 7 § 1 mom. (22.12.2009/1198)

Arbete som utförts under den granskningsperiod för arbetsvillkoret som anges i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som hänförs till arbetsvillkoret förkortar sysselsättningsskyldigheten på åtta månader på motsvarande sätt.

Sysselsättningsskyldigheten upphör om

1) den som har rätt att få möjlighet att arbeta, utan i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd giltig orsak vägrar att ta emot ett honom eller henne anvisat och med hänsyn till hans eller hennes arbetsförmåga lämpligt arbete som ordnats med stöd av sysselsättningsskyldigheten, (8.6.2012/289)

2) det arbete som anvisats en arbetssökande avbryts av orsak som beror på den arbetssökande, eller

3) för den arbetssökande, efter det att arbetsansökan inte längre är i kraft, inte kan ordnas arbete inom tre månader efter det att sysselsättningsskyldigheten har trätt i kraft.

9 § (29.12.2005/1216)
Sysselsättningsstödets belopp

Sysselsättningsstöd beviljas per dag och person minst till ett belopp som motsvarar sysselsättningsstödets grunddel. Som sysselsättningsstöd kan utöver sysselsättningsstödets grunddel beviljas en tilläggsdel.

Sysselsättningsstödets tilläggsdel är högst 60 procent av sysselsättningsstödets grunddel. Sociala företag får förhöjd lönesubvention till fullt belopp för att anställa handikappade och långtidsarbetslösa, om villkoren för fullt belopp i detta kapitel är uppfyllda. Lönesubventionen till sociala företag för att anställa handikappade och långtidsarbetslösa kan dessutom höjas så att sysselsättningsstödets grunddel och tilläggsdel till sitt sammanlagda belopp är 50 procent av lönekostnaderna, dock högst 1 300 euro i månaden. Kommunen har rätt att få 60 procent av sysselsättningsstödets grunddel som lönesubventionens tilläggsdel när den ger sysselsättning på grundval av sysselsättningsskyldigheten. (13.4.2007/410)

För sysselsättning av svårsysselsatta personer kan beviljas lönesubvention förhöjd med en tilläggsdel som är högst 90 procent av sysselsättningsstödets grunddel (högsta förhöjda lönesubvention). Med hjälp av den högsta förhöjda lönesubventionen ordnas arbete i första hand för sådana svårsysselsatta personer som efter det att arbetslöshet enligt 1 kap. 7 § 1 mom. 12 punkten börjat inte har varit i arbete eller som har varit i arbete på den öppna arbetsmarknaden i endast liten utsträckning och sporadiskt och som inte tidigare har sysselsatts med lönesubvention som beviljats arbetsgivaren.

Lönesubventionen kan vara högst så stor som arbetsgivarens lönekostnader för en arbetstagare som anställts med subventionen. Den lönesubvention som för anställning av en person som avses i 1 a § 1 mom. 2–7 punkten beviljas arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet får utgöra högst 50 procent av lönekostnaderna och för anställning av en handikappad högst 75 procent av lönekostnaderna. Lönesubvention betalas inte, om lönekostnaderna per månad är mindre än beloppet av grunddelen per månad. Genom förordning av statsrådet föreskrivs om de lönekostnader för olika arbetsgivare som ska täckas med hjälp av den högsta förhöjda lönesubventionen och om avdrag för det stöd som överstiger lönekostnadernas maximibelopp. (30.4.2010/312)

Med avvikelse från 1 och 2 mom. är deltidstillägget hälften av skillnaden mellan lönen för heltidsarbete och deltidsarbete för en arbetstagare som har övergått till deltidsarbete. Genom förordning av statsrådet bestäms om deltidstilläggets maximibelopp och om hur skillnaden mellan lönen bestäms.

9 a § (29.12.2005/1216)
Särskilda förutsättningar för beviljande av lönesubventionens tilläggsdel

För att lönesubventionens tilläggsdel skall beviljas förutsätts att bristerna i kompetensen eller yrkesskickligheten hos den som skall anställas med subventionen samt den nedsatta produktivitet som följer av bristerna har konstaterats vid en i 3 kap. 2 § 1 mom. avsedd bedömning av kunnandet och servicebehovet. För att ett företag skall beviljas tilläggsdel förutsätts dessutom att företaget förbinder sig att med hjälp av utbildning eller på något annat sätt förbättra kompetensen eller yrkesskickligheten hos den som anställs med subventionen.

Med avvikelse från 1 mom. kan lönesubventionens tilläggsdel beviljas

1) för läroavtalsutbildning,

2) företag, om den som anställs med subventionen är handikappad eller en svårsysselsatt person,

3) andra än i 2 punkten avsedda arbetsgivare och sociala företag, om den som anställs med subventionen är handikappad, långtidsarbetslös eller en svårsysselsatt person.

10 § (29.12.2005/1216)
Arbetstid som berättigar till sysselsättningsstöd samt ersättningsdagar

Lönesubventionens grunddel eller lönesubvention förhöjd med en tilläggsdel kan beviljas till fullt belopp på grundval av ett sådant anställningsförhållande där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 85 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.

En kommun kan beviljas lönesubvention till ett belopp enligt 9 § 2 mom. för heltidsarbete på grundval av sysselsättningsskyldigheten och, på grundval av den regionala garantin, för arbete där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 75 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.

När lönesubvention beviljas för anställning av svårsysselsatta personer kan avvikelse göras från 1 mom.

Lönesubvention betalas för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön, dock för högst fem dagar i veckan. Lönesubvention betalas dock inte för dagar för vilka arbetsgivaren har rätt att med stöd av 7 kap. 4 § i sjukförsäkringslagen få dagpenningsförmåner för lönekostnaderna för den som anställts med subventionen.

Sysselsättningsstöd för tryggande av försörjningen betalas för högst fem dagar i veckan. Genom förordning av statsrådet bestäms närmare om ersättningsdagar som berättigar till stödet.

11 § (29.12.2005/1216)
Sysselsättningsstödets varaktighet

Sysselsättningsstöd kan per person beviljas för högst tio månader i sänder eller för läroavtalsutbildning för hela utbildningstiden. På grundval av den regionala garantin beviljas kommunen lönesubvention per person för högst sex månader i sänder.

För sysselsättning av svårsysselsatta personer eller handikappade kan lönesubvention per person beviljas för högst 24 månader i sänder. Högsta förhöjda lönesubvention kan beviljas för högst tolv månader, och därefter beviljas lönesubvention till samma belopp som sysselsättningsstödets grunddel.

Med avvikelse från 1 och 2 mom. kan lönesubvention beviljas för sociala företag som avses i lagen om sociala företag

1) för 36 månader i sänder per person, om den som sysselsätts är handikappad,

2) för 12 månader i sänder per person, om den som anställs med subventionen är långtidsarbetslös, (30.4.2010/312)

3) för högst 24 månader i sänder per person som högsta förhöjda lönesubvention. (13.4.2007/410)

Med avvikelse från 1 mom. kan lönesubvention beviljas för högst 24 månader, om ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning, en kommun, förening eller stiftelse med hjälp av subventionen anställer en person för att planera och ordna arbets- och utbildningsplatser för arbetslösa eller vidtar andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Det som sägs ovan tillämpas inte på föreningar eller stiftelser som bedriver näringsverksamhet. (30.4.2010/312)

Startpeng kan beviljas för den tid som antas åtgå till att starta och etablera företagsverksamhet, dock för högst 18 månader. Deltidstillägg kan beviljas för högst 12 månader i sänder. Den som fått deltidstillägg för maximitiden kan beviljas nytt deltidstillägg när han eller hon varit heltidsanställd hos samma arbetsgivare i minst 12 månader. (7.12.2007/1177)

Efter att en person har varit anställd med stöd av lönesubvention hos en eller flera arbetsgivare under maximitiden kan han eller hon inte anvisas ett nytt arbete som stöds med lönesubvention förrän han eller hon under de senaste sex månaderna har varit arbetslös arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå i minst fem månader. En handikappad person kan dock utan hinder av denna begränsning anvisas ett nytt arbete som stöds med lönesubvention om det är ändamålsenligt med hänsyn till den handikappades nedsatta arbetsförmåga och övriga möjligheter att sysselsättas.

Uträkningen av de maximitider för högsta förhöjda lönesubvention som avses i 2 mom. och 3 mom. 3 punkten börjar från början när den som anställts med hjälp av en subvention

1) efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning och när maximitiden för arbetslöshetsdagpenning har löpt ut på nytt blivit berättigad till arbetsmarknadsstöd eller

2) har erhållit arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet under minst 500 dagar efter att han eller hon har haft en anställning för vars lönekostnader har betalts högsta förhöjda lönesubvention eller sammansatt stöd enligt de bestämmelser som gällde när denna lag träder i kraft.

12 § (29.12.2005/1216)
Tilläggsstöd

Till kommunen betalas tilläggsstöd på grundval av den andel av områdets arbetskraft som kommunen i genomsnitt under en månad har sysselsatt med sysselsättningsanslag. Tilläggsstöd betalas endast för de sysselsatta vilkas antal överstiger de sysselsattas andel av arbetskraften i kommunen. Tilläggsstödets storlek bestäms som följer:

De sysselsattas andel av arbetskraften Tilläggsstödets andel
minst 0,5 % 10 %
minst 1,0 % 20 %
minst 2,0 % 30 %
12 a § (29.12.2005/1216)
Finansiering av sysselsättningsstödet

Sysselsättningsstöden, tilläggsstöden samt de anslag som anvisas statliga ämbetsverk och inrättningar finansieras av sysselsättningsanslag.

Sysselsättningsstödets grunddel finansieras dock av anslag för arbetsmarknadsstöd enligt bestämmelserna i denna lag om användningen av sysselsättningsanslag, när

1) den som anställts med lönesubvention är en svårsysselsatt person eller en person som har rätt till arbetsmarknadsstöd och har fått arbetsmarknadsstöd för minst 130 dagar på grund av arbetslöshet och, efter det att arbetslösheten började, inte har arbetat eller endast i liten utsträckning och sporadiskt har arbetat på den öppna arbetsmarknaden och som inte efter det att arbetslösheten började, före användningen av lönesubventionen, har sysselsatts med lönesubvention,

2) den som anställts med lönesubvention är en ung person som har rätt till arbetsmarknadsstöd och har fått arbetsmarknadsstöd för minst 65 dagar utan avbrott på grund av arbetslöshet,

3) en person med rätt till arbetsmarknadsstöd har beviljats startpeng.

(21.12.2007/1285)

Sysselsättningsstödets grunddel enligt 2 mom. finansieras av anslag för arbetsmarknadsstöd under hela stödperioden.

13 §
Bemyndigande att utfärda förordning om sysselsättningsanslag

Genom förordning av statsrådet bestäms

1) om statsunderstöd som av sysselsättningsanslag beviljas för investeringar samt om anslag som anvisas av sysselsättningsanslagen,

2) om sysselsättningsanslag som enligt planerna skall användas för statens egna investeringar (sysselsättningsarbetsprogram),

3) om användningen av sysselsättningsanslag för annan sysselsättningsfrämjande verksamhet som avses i 2 kap. 2 § 3 mom.,

4) vid behov om beviljande av sysselsättningsstöd inom gränserna för statsbudgeten för tryggande av försörjningen för övriga än i 5 § avsedda former för främjande av sysselsättningen.

8 kap

Arbetsmarknadsåtgärder

1 §
Arbetsmarknadsåtgärder

Arbetsmarknadsåtgärder enligt denna lag är arbetsprövning, arbetslivsträning och arbetspraktik, vilka ordnas på arbetsplatsen. Statliga ämbetsverk eller inrättningar, kommuner, samkommuner, sammanslutningar, stiftelser eller enskilda näringsidkare kan vara anordnare av arbetsmarknadsåtgärder.

Arbetskraftsbyrån kan hänvisa eller anvisa följande personer arbetsprövning:

1) enskilda kunder som får yrkesvals- eller karriärplaneringsservice, i syfte att utreda deras lämplighet samt utbildnings- och arbetsalternativ, eller

2) handikappade enskilda kunder, i syfte att stödja deras möjligheter att placeras i arbete och kvarstå i arbete.

Arbetskraftsbyrån kan anvisa unga som är berättigade till arbetsmarknadsstöd och som saknar yrkesutbildning arbetspraktik för att orientera stödtagaren i arbetslivet samt för att främja hans eller hennes placering i arbete och hans eller hennes yrkesskicklighet.

Arbetskraftsbyrån kan anvisa andra än i 3 mom. avsedda arbetslösa arbetssökande med deras samtycke arbetslivsträning för att stödja återvändandet till arbetslivet samt främja placeringen i arbete och yrkesskickligheten.

2 §
Begränsningar i fråga om arbetsmarknadsåtgärderna

Enskilda kunder skall inte hänvisas till eller anvisas arbetsmarknadsåtgärder

1) för sådana uppgifter från vilka den som ordnar åtgärden under de senaste nio månaderna före åtgärdens början har sagt upp eller permitterat arbetstagare av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker eller i uppgifter som den som ordnar åtgärden har ombildat till anställningsförhållande på deltid enligt 7 kap. 11 § arbetsavtalslagen,

2) om arbetsmarknadsåtgärden skulle leda till att anställda hos den som ordnar åtgärden sägs upp eller permitteras eller att deras anställningsvillkor försämras,

3) om arbetsmarknadsåtgärden skulle ge den som ordnar åtgärden sådana fördelar som snedvrider konkurrensen mellan företag eller enskilda näringsidkare, (30.4.2010/312)

4) för sådana uppgifter för vilkas utförande den som anordnar åtgärden förutsätter ett intyg över narkotikatest enligt 6 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004), om den enskilda kunden inte vill uppvisa det nämnda intyget. (30.4.2010/312)

Anordnare av arbetsmarknadsåtgärder kan inte vara den arbetsgivare till vilken en enskild kund står i anställningsförhållande när ett avtal enligt 4 § ingås.

Den som ordnar arbetsmarknadsåtgärden får inte vidareplacera en enskild kund i arbetsuppgifter på en annan arbetsgivares arbetsplats.

3 § (30.4.2010/312)
Rättslig ställning samt ansvar för arbetarskyddet och dataskyddet

Den som deltar i en arbetsmarknadsåtgärd står inte i anställningsförhållande till den som ordnar åtgärden eller till arbets- och näringsbyrån.

Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986) och lagen om likabehandling (21/2004) tillämpas på den som deltar i en arbetsmarknadsåtgärd.

Den som ordnar arbetsmarknadsåtgärden ansvarar för arbetarskyddet för den som deltar i åtgärden enligt vad som bestäms i arbetarskyddslagen (738/2002) och i lagen om unga arbetstagare.

I fråga om arbetsmarknadsåtgärder tillämpas lagen om integritetsskydd i arbetslivet, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller annanstans. När lagen tillämpas jämställs den som ordnar åtgärden med arbetsgivare och den som deltar i åtgärden med arbetstagare. Vid arbetsmarknadsåtgärder tillämpas det som bestäms i 2 kap. 3 §, 4 § 1 och 2 mom., 5 § 1, 2 och 4 mom., 3 kap. 6 §, 7 § 1–3 mom., 9 och 10 §, 4 kap. 14 och 15 §, 5 och 6 kap. samt 7 kap. 21 § 2 mom., 22 och 24 § i nämnda lag.

Bestämmelser om straff för brott mot lagen om integritetsskydd i arbetslivet finns i 24 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet.

3 a § (30.4.2010/312)
Hänvisningar till straffbestämmelser

Bestämmelser om straff för personregisterbrott, dataintrång, olovlig observation, olovlig avlyssning, kränkning av kommunikationshemlighet, sekretessbrott och tjänstebrott finns i strafflagen.

4 §
Avtal om arbetsmarknadsåtgärder

Arbetskraftsbyrån, den som ordnar arbetsmarknadsåtgärden och den enskilda kunden skall ingå ett skriftligt tidsbegränsat avtal om arbetsmarknadsåtgärden, varav skall framgå

1) tiden och platsen för åtgärden,

2) åtgärdens längd per dag, som kan vara högst åtta och minst fyra timmar,

3) åtgärdens längd per vecka, som kan vara högst fem dagar,

4) de uppgifter som den arbetssökande skall utföra under den tid åtgärden varar,

5) kontaktpersonen på arbetsplatsen.

I avtalet kan arbetskraftsbyrån dessutom uppställa sådana villkor för den som ordnar åtgärden som behövs för genomförande av åtgärden eller med tanke på den som deltar i åtgärden. I ett avtal som gäller arbetsprövning skall som villkor ingå att den som ordnar prövningen skall ge arbetskraftsbyrån ett utlåtande om de omständigheter som avses i 1 § 2 mom. I ett avtal om arbetslivsträning skall som villkor ingå att den som ordnar träningen skall delta i utvärderingen av den arbetssökandes yrkesskicklighet och kunnande samt utvecklingen av dessa.

Arbetskraftsbyrån skall göra en anmälan om avtalet om arbetsmarknadsåtgärden till förtroendemannen eller en annan person som företräder de arbetstagare som är anställda hos den som ordnar åtgärden. Utan hinder av bestämmelserna om sekretess får arbetskraftsbyrån i detta fall uppge namnet på den enskilda kunden samt lämna de uppgifter som avses i 1 och 2 mom.

5 § (30.4.2010/312)
Avtalets maximitid

Arbets- och näringsbyrån kan ingå avtal om arbetsmarknadsåtgärder för den tid målet för åtgärden, främjandet av arbetsmarknadsfärdigheterna, beräknas ta i anspråk. Den tid ett avtal eller flera avtal sammanlagt kan vara i kraft får dock inte överskrida

1) sex månader vid åtgärd hos samma anordnare,

2) 12 månader vid arbetslivsträning och arbetspraktik.

Maximitiden för arbetslivsträning börjar räknas på nytt när personen efter att maximitiden gått ut har varit arbetslös utan avbrott i minst 12 månader. Maximitiden för arbetspraktik börjar räknas på nytt när personen efter att maximitiden gått ut har varit arbetslös utan avbrott i minst tre månader.

III AVDELNINGEN

ANDRA STÖD, UNDERSTÖD OCH FÖRMÅNER

9 kap (22.12.2009/1198)

Arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån

1 § (22.12.2009/1198)
Syftet med stödjandet av studier

Genom att arbetssökandes frivilliga studier stöds förbättras den vuxna befolkningens yrkesskicklighet och möjligheter att få arbete eller behålla sitt arbete samt tryggas tillgången på yrkeskunnig arbetskraft.

2 § (22.12.2009/1198)
Allmänna förutsättningar och förmåner

En arbetssökande som har fyllt 25 år och som deltar i frivillig utbildning har rätt till arbetslöshetsförmåner under de förutsättningar som anges i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om

1) arbets- och näringsbyrån har konstaterat att den arbetssökande har behov av utbildning och byrån bedömer att stödjandet av frivilliga studier är det arbetskraftspolitiskt sett mest ändamålsenliga sättet att förbättra arbetssökandens yrkesfärdigheter och möjligheter att få arbete eller behålla sitt arbete,

2) studierna på ett väsentligt sätt anses förbättra möjligheterna till sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden,

3) det har överenskommits om studierna i en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den på det sätt som bestäms i 4 §, och (30.4.2010/312)

4) övriga villkor som anges i detta kapitel uppfylls.

Bestämmelser om rätten till ersättning för uppehälle under tiden för studierna finns i 10 kap.

3 § (22.12.2009/1198)
Förutsättningar för studierna

Det som föreskrivs i detta kapitel tillämpas på studier som enligt 2 kap. 6 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betraktas som heltidsstudier, och

1) om vilka det föreskrivs i lagen om yrkesutbildning (630/1998), lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998), yrkeshögskolelagen (351/2003) eller universitetslagen (558/2009) och som leder till yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen, specialyrkesexamen eller till lägre eller högre högskoleexamen som avläggs vid universitet eller yrkeshögskola, eller som syftar till att avlägga delar av nämnda examina, samt tilläggsutbildning eller fortbildning enligt nämnda lagar och öppen undervisning vid universitet och yrkeshögskolor,

2) som är annan yrkesinriktad utbildning som anordnas i Finland eller som anordnas utomlands av en utbildningsproducent som är verksam i Finland,

3) om vilka det föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) eller gymnasielagen (629/1998), i det fall att avsaknaden av utbildning utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling, eller

4) om vilka det föreskrivs i lagen om fritt bildningsarbete (632/1998), i det fall att utbildningen ökar yrkesfärdigheterna och behörigheten och en utbildnings- eller studieplan över studierna uppvisas.

Om inte något annat följer av särskilda skäl, tillämpas det som bestäms i detta kapitel på universitetsstudier för avläggande av lägre eller högre högskoleexamen endast när det är fråga om studier som arbetssökanden bedrivit tidigare och som bevisligen har avbrutits minst ett år tidigare.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på studier som arbetssökanden bedrivit tidigare endast om studierna bevisligen har avbrutits minst ett år tidigare. Begräsningen gäller inte studier som inletts under ett anställningsförhållande.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas, när andra villkor uppfylls, också på studier på Åland som motsvarar sådana studier som avses i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten.

4 § (30.4.2010/312)
Överenskommelse om studier i sysselsättningsplan

En överenskommelse om de studier för vilka det ges stöd måste tas in i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den innan studierna inleds.

Efter att studierna inletts kan det avtalas om understödd utbildning i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den, om det finns vägande skäl eller om arbetssökanden har inlett studierna i ett anställningsförhållande.

5 § (22.12.2009/1198)
Stödtid

För studier kan det ges stöd på det sätt som avses i detta kapitel för högst 24 månader per studiehelhet.

Om en arbetssökande för arbets- och näringsbyrån visar upp utbildningsproducentens redogörelse om ett tillfälligt avbrott i studierna och det finns ett giltigt skäl för avbrottet, räknas inte tiden för avbrottet in i maximilängden enligt 1 mom. Redogörelsen ska visas upp för arbets- och näringsbyrån utan dröjsmål efter att studierna avbrutits.

6 § (22.12.2009/1198)
Den arbetssökandes skyldigheter

Arbetssökanden ska regelbundet delta i undervisningen enligt utbildnings- eller studieplanen.

För att arbetssökanden ska få arbetslöshetsförmån förutsätts framsteg i studierna. Som tillräckliga framsteg i högskolestudier avses att arbetssökanden i genomsnitt får 5,5 studiepoäng per studiemånad för studieprestationer i anslutning till sin examen. I fråga om andra studier förutsätts det att studierna framskrider enligt utbildnings- eller studieplanen.

7 § (22.12.2009/1198)
Uppföljning av studierna och avbrott i studierna

Arbets- och näringsbyrån följer hur arbetssökanden gör framsteg i studierna på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. (30.4.2010/312)

Om arbetssökanden inte gör tillräckliga framsteg i studierna eller försummar att underrätta arbets- och näringsbyrån om studieframgången på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den, ska arbets- och näringsbyrån besluta att arbetssökandens frivilliga studier inte längre kan stödjas med arbetslöshetsförmån. Rätten till arbetslöshetsförmån upphör då från den tidpunkt då det anses att arbetssökanden inte gjort tillräckliga framsteg i studierna eller den tidpunkt då arbetssökanden borde ha underrättat arbets- och näringsbyrån om studieframgången. (30.4.2010/312)

Om arbetssökanden utan godtagbart skäl har uteblivit från utbildning enligt utbildnings- eller studieplanen så att det är uppenbart att arbetssökanden inte kan avlägga de planenliga studierna, eller om arbetssökanden annars på ett väsentligt sätt har försummat studierna, upphör rätten till arbetslöshetsförmånen vid den tidpunkt då frånvaron eller försummelsen börjar.

Innan ett beslut som avses i 2 och 3 mom. fattas, ska arbetssökanden ges tillfälle att bli hörd.

8 § (22.12.2009/1198)
Den arbetssökandes skyldighet att informera

Den arbetssökande ska för arbets- och näringsbyrån visa upp utbildningsproducentens intyg om antagning till utbildningen, inledande av studierna och ferieperioder under utbildningen.

Arbetssökanden ska dessutom för arbets- och näringsbyrån visa upp en behövlig redogörelse för framstegen i studierna.

Arbetssökanden ska underrätta arbets- och näringsbyrån om sådant tillfälligt avbrott i studierna som avses i 5 § 2 mom. och om avslutande av studierna.

9 § (22.12.2009/1198)
Utbildningsproducentens informationsplikt

Utbildningsproducenten ska ge arbetssökanden intyg om antagning till utbildningen, inledande av studierna, ferieperioder under utbildningen, framstegen i studierna och tillfälligt avbrott i studierna.

Utbildningsproducenten ska utan dröjsmål underrätta arbets- och näringsbyrån om avslutande av studierna och om de omständigheter som avses i 7 § 3 mom.

För att utbildningsproducenterna ska kunna fullgöra den skyldighet som avses i 2 mom. lämnar arbets- och näringsbyrån dem namnen och personbeteckningarna för de studerande vars studier har ansetts vara sådana studier som avses i detta kapitel.

10 kap

Ersättning för kostnader för uppehälle

1 § (1.12.2006/1062)
Rörlighetsunderstöd

För stödjande av regional rörlighet kan en arbetslös arbetssökande eller arbetssökande som hotas av arbetslöshet beviljas rörlighetsunderstöd.

Rörlighetsunderstöd kan beviljas som resekostnadsersättning, om den arbetssökande söker arbete eller övergår i arbete utanför sin pendlingsregion. Rörlighetsunderstöd kan också beviljas som resekostnadsersättning till skolelever och studerande för arbete som utförs under läroanstaltens ferier.

Rörlighetsunderstöd kan beviljas som ersättning för flyttningskostnader till ett belopp av högst 700 euro, om den arbetssökande övergår i arbete utanför sin pendlingsregion och

1) omfattas av omställningsskyddet i enlighet med 5 a kap. 2 §, eller (30.4.2010/312)

2) får arbetsmarknadsstöd när han eller hon är arbetslös eller inte har rätt till arbetsmarknadsstöd på grund av omständigheter som nämns i 10 kap. 2 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, på grund av att ansökan om arbetsmarknadsstöd lämnades in för sent eller på grund av sådan jämkning eller minskning av förmåner som avses i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

(22.12.2009/1198)

Närmare bestämmelser om rörlighetsunderstödet utfärdas genom förordning av statsrådet.

2 §
Förmåner innan utbildningen börjar

Den som söker sig till arbetskraftspolitisk vuxenutbildning kan beviljas ersättning för resekostnader och övriga kostnader för uppehälle. Antagningen av studerande och lämplighetsproven i anslutning till antagningen till utbildningen är avgiftsfria för dem som söker sig till arbetskraftspolitisk vuxenutbildning.

Personer som får yrkesvals- och karriärplaneringsservice, handikappade eller personer som är svåra att sysselsätta och som söker sig till frivillig utbildning kan beviljas ersättning för de kostnader för uppehälle som orienteringsbesök vid läroanstalterna medför.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om förmåner innan utbildningen börjar.

3 § (30.12.2010/1387)
Rätt till ersättning för uppehälle

Arbetssökande har rätt att få 9 euro per dag i ersättning för uppehälle som ersättning för de resekostnader och övriga kostnader för uppehälle som föranleds av deltagandet i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller i frivilliga studier enligt 9 kap samt i frivilliga studier enligt lagen om främjande av integration.

Om en arbetssökande deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, i frivilliga studier enligt 9 kap. eller i frivilliga studier enligt lagen om främjande av integration utanför sin pendlingsregion, betalas i förhöjd ersättning för uppehälle 18 euro per dag. Rätt till förhöjd ersättning för uppehälle har också arbetssökande

1) som inom sin pendlingsregion deltar i utbildning som ordnas utanför hans eller hennes hemkommun,

2) som orsakas inkvarteringskostnader på grund av deltagande i utbildning, och

3) som visar upp ett hyresavtal eller någon annan tillförlitlig utredning om kostnaderna för inkvarteringen.

Rätt till ersättning för uppehälle som betalas per dag för deltagande i utbildning enligt 1 och 2 mom. har också

1) mottagare av arbetslöshetsförmån som deltar i en arbetsmarknadsåtgärd enligt 8 kap. 1 §,

2) arbetssökande som får arbetslöshetsförmån eller som inte har rätt till arbetslöshetsförmån på grund av omständigheter som nämns i 10 kap. 2 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller på grund av minskad förmån enligt 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som deltar i sådan jobbsökarträning som arbetskraftsmyndigheterna anordnat eller anskaffat och som genomförs som grupptjänst och pågår i minst 5 och högst 20 dagar.

För att den som deltar i arbetspraktik ska ha rätt till ersättning för uppehälle för de dagar som han eller hon deltar i praktiken förutsätts dessutom att rätten till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av maximitiden eller att han eller hon på basis av arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar.

4 §
Rätt till ersättning för uppehälle vid arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utomlands

Med avvikelse från 3 § 1 och 2 mom. har en studerande som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utomlands rätt att i ersättning för kostnaderna för uppehälle och inkvartering under utbildningstiden få 50 procent av det dagtraktamente som i ersättning för resekostnader betalas till en statstjänsteman för en tjänsteresa till landet i fråga. Genom förordning av statsrådet bestäms dock om beloppet av ersättning för uppehälle och om ersättande av inkvarteringskostnaderna för den som deltar i utbildning som anordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten.

5 § (22.12.2009/1198)
Begränsningar i fråga om ersättning för uppehälle

Arbetssökande som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, i frivilliga studier enligt 9 kap. eller i frivilliga studier enligt 22–24 § i lagen om främjande av integration och som inte får arbetslöshetsförmån har inte rätt att få ersättning för uppehälle. (8.6.2012/289)

Till arbetssökande betalas inte ersättning för uppehälle för ferier under utbildningstiden. Förmånen betalas dock för den tid under vilken arbetssökanden under en ferie deltar i inlärning i arbete eller praktik som hör till utbildningen, om inte något annat följer av 1 mom.

6 §
Ersättning för uppehälle enligt prövning

Med iakttagande av vad som i 3 § 1 och 2 mom. bestäms om beloppet av och grunderna för beviljande av ersättning för uppehälle till arbetssökande kan arbets- och näringsbyrån bevilja ersättning för uppehälle för de dagar arbetssökanden deltar i åtgärden

1) till den som deltar i arbetsprövning som ordnas på en arbetsplats och inte får arbetslöshetsförmån,

2) till arbetssökande som deltar i service i form av grupptjänst som kompletterar den offentliga arbetskraftsservicen i enlighet med 3 kap. 1 § 2 eller 3 mom., om åtgärden varar i minst 5 dagar och högst 20 dagar.

(22.12.2009/1198)

Förhöjd ersättning för uppehälle kan dock beviljas en handikappad som deltar i arbetsprövning på arbetsplatsen även om platsen för arbetsprövningen finns inom hans eller hennes pendlingsregion.

Närmare bestämmelser om ersättning för uppehälle enligt prövning utfärdas genom förordning av statsrådet.

7 §
Ersättningsdagar i fråga om ersättning för uppehälle

Ersättning för uppehälle och ersättning för uppehälle enligt prövning betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Till den som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utomlands kan ersättning för uppehälle betalas för högst sju dagar per kalendervecka. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om ersättningsdagar som berättigar till förmånerna.

IV AVDELNINGEN

VERKSTÄLLIGHET, SÖKANDE AV ÄNDRING OCH IKRAFTTRÄDELSE- BESTÄMMELSER

11 kap

Samarbete i anslutning till verkställigheten

1 §
Samarbete mellan myndigheterna

Arbetskrafts-, social-, hälsovårds- samt undervisningsmyndigheterna skall samarbeta när offentlig arbetskraftsservice ordnas och åtgärder i anslutning till den vidtas, enligt vad som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Vid tillhandahållande av service för handikappade skall dessutom iakttas vad som bestäms i lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003). (21.11.2003/944)

2 §
Samarbete mellan arbetskraftsmyndigheterna, arbetsmarknadsorganisationerna och övriga intressegrupper

Den offentliga arbetskraftsservicen och planerings- och utvecklingsverksamheten i anslutning till den skall genomföras i samarbete med arbetsmarknadsorganisationerna samt med organisationer som företräder kommunerna liksom med andra berörda organisationer. Genom förordning av statsrådet bestäms närmare om organiseringen av samarbetet och de organ som skall tillsättas för det.

För det lokala samarbetet finns i anslutning till varje arbets- och näringsbyrå en kommission för främjande av sysselsättningen (sysselsättningskommission). (19.12.2008/1052)

3 § (19.12.2008/1052)
Tillsättande av kommissionen för främjande av sysselsättningen och kommissionens uppgifter

Närings-, trafik- och miljöcentralen tillsätter för tre år i sänder en sysselsättningskommission vars uppgift är att följa och förutse förändringar på arbetsmarknaden samt att planera åtgärder som behövs med anledning av förändringarna och på detta sätt främja tryggandet av tillgången på arbetskraft och förbättring av sysselsättningen. Sysselsättningskommissionen ska dessutom följa hur den offentliga arbetskraftsservicen verkställs samt vid behov göra framställningar om hur den kan förbättras. (22.12.2009/1526)

Arbets- och näringsbyråns direktör är ordförande för sysselsättningskommissionen. Till vice ordförande utses högst två andra tjänstemän vid arbets- och näringsbyrån. Till sysselsättningskommissionen utses högst nio andra medlemmar och en personlig suppleant för var och en av dem. Sex medlemmar, av vilka hälften företräder arbetsgivare och företagare och hälften arbetstagare, samt deras suppleanter utses på framställning av de viktigaste arbetslivsorganisationerna och en medlem och en suppleant för denne på förslag av kommunerna inom området. Högst två medlemmar som företräder andra centrala aktörer inom området samt deras suppleanter utses på förslag av arbets- och näringsbyrån. Sysselsättningskommissionen har dessutom en sekreterare som utses av arbets- och näringsbyrån. Sysselsättningskommissionen kan anlita sakkunniga.

Sysselsättningskommissionen är beslutför när ordföranden eller en vice ordförande och minst hälften av de övriga medlemmarna är närvarande. Om ordföranden och vice ordförandena är jäviga att behandla ett ärende ska kommissionen inom sig välja en annan medlem till ordförande för den tid då ärendet behandlas. Kommissionens beslut blir den åsikt som majoriteten av medlemmarna omfattar. Faller rösterna lika, blir den åsikt som mötesordföranden omfattar kommissionens beslut.

Bestämmelser om sysselsättningskommissionens uppgifter i anslutning till de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för arbetslöshetsförmåner finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). När sysselsättningskommissionen behandlar ärenden som avses i första meningen i 11 kap. 4 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa fungerar kommissionen som en sektion. Till sektionen hör förutom sysselsättningskommissionens ordförande eller en vice ordförande dessutom en medlem som företräder arbetsgivarna och en medlem som företräder arbetstagarna. Sektionen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och de övriga medlemmarna är närvarande. Sektionens ståndpunkt blir den åsikt som majoriteten av medlemmarna omfattar. Om sektionens ordförande och vice ordförande är jäviga att behandla ett ärende, överförs ärendet till sysselsättningskommissionen vid en annan arbets- och näringsbyrå som förordnas av närings-, trafik- och miljöcentralen. (22.12.2009/1526)

Närmare bestämmelser om sysselsättningskommissionens uppgifter enligt 1 mom. samt om sammanträdesarvoden och ersättande av kostnader utfärdas genom förordning av statsrådet.

4 §
Samarbete i ekonomiska regioner

Arbetskraftsbyrån skall delta i de lokala aktörernas samarbete och i samarbete i ekonomiska regioner som baserar sig på lokala initiativ.

För tryggandet av offentlig arbetskraftsservice på enahanda grunder i olika delar av landet och för stödjande av samarbetet på det lokala planet kan arbetsministeriet oberoende av arbetskraftsbyråernas verksamhetsområden och befogenheter besluta att en arbetskraftsbyrå som angivits särskilt på basis av den indelning i ekonomiska regioner som avses i 38 § 1 mom. regionutvecklingslagen (602/2002) skall besluta om verkställigheten av offentlig arbetskraftsservice i stället för de andra byråerna inom den ekonomiska regionen. Samtidigt fastställer arbetsministeriet också den närmare uppgiftsfördelningen mellan arbetskraftsbyråerna i den ekonomiska regionen.

RegionutvecklingsL 602/2002 har upphävts genom L om utveckling av regionerna 1651/2009.

5 §
Samarbete med privat arbetskraftsservice och övervakning av den

För främjande av samarbetet med privat arbetskraftsservice skall arbetskraftsmyndigheterna tillsammans med arbetarskyddsmyndigheterna följa utvecklingen av den privata arbetskraftsservicen. I detta syfte skall av dem som tillhandahåller servicen eller av sammanslutningar som företräder dem regelbundet begäras sådana uppgifter om den privata arbetskraftsservicen som de som tillhandahåller privat arbetskraftsservice är skyldiga att lämna. Om hemlighållande av uppgifterna och om behandling av dem som konfidentiella bestäms särskilt. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om uppgifter som skall utlämnas, om tillställandet och offentliggörandet av uppgifterna samt om behandlingen av frågor som gäller samarbetet och tillsynen.

Fullgörandet av den i 1 mom. nämnda skyldigheten att lämna upplysningar och den i 4 kap. 8 § avsedda tillämpningen av lagen på privat arbetskraftsservice övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna, enligt vad som bestäms i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006). (20.1.2006/47)

6 § (8.6.2012/289)
Rätt att få uppgifter

Arbetskraftsmyndigheten har rätt att avgiftsfritt av övriga statliga myndigheter samt av kommunerna, samkommunerna, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna och utbildningsproducenterna få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa, övervaka och utveckla den offentliga arbetskraftsservicen.

7 § (8.6.2012/289)
Arbetsgivarens rätt att få uppgifter

Arbetsgivaren har för att fullfölja den skyldighet som anges i 6 kap. 6 § i arbetsavtalslagen och i 7 kap. 9 § i lagen om sjöarbetsavtal rätt att oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter avgiftsfritt av arbetskraftsmyndigheten få information om huruvida en person som arbetsgivaren namngett är arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån.

12 kap

Bestämmelser om verkställighet av stöd, understöd och förmåner

1 §
Tillämpning av statsunderstödslagen

När arbetskraftsmyndigheterna beviljar, utbetalar och återkräver stöd, understöd eller förmåner enligt denna lag gäller vad som bestäms i statsunderstödslagen (688/2001), om inte något annat bestäms i denna lag.

När arbetskraftsmyndigheterna beviljar stöd, understöd eller förmåner för tryggande av försörjningen för enskilda kunder eller som ersättning för resekostnader eller övriga kostnader för uppehälle för enskilda kunder, tillämpas inte vad som i 11 § 4 och 5 mom. statsunderstödslagen bestäms om vad som skall antecknas i beslutet, vad som i 15–18 § bestäms om statsbidragsmyndighetens tillsynsuppgift, granskningsrätt, granskningsuppgifter och handräckning och inte heller vad som i 24 och 25 § bestäms om ränta och dröjsmålsränta.

2 §
Vissa bestämmelser om stöd, förmåner eller understöd som arbetskraftsmyndigheterna beviljar

Stöd, understöd och förmåner som beviljats av arbets- och näringsbyrån utbetalas av närings-, trafik- och miljöcentralen, som vid återkrav är statsbidragsmyndighet enligt statsunderstödslagen. (22.12.2009/1526)

Om det har beslutats att stöd, understöd eller förmåner enligt 1 § 2 mom. skall återkrävas, skall vid kvittning av det belopp som enligt beslut skall återkrävas mot förmåner som arbetskraftsmyndigheten senare betalar iakttas vad som i utsökningslagen (37/1895) bestäms om skyddat belopp vid utmätning av lön. Enligt samtycke av enskilda kunder kan kvittning dock ske till ett större belopp.

Genom förordning av statsrådet bestäms närmare om förfarandet för sökande, beviljande, anvisning och betalning av stöd, förmåner och understöd samt om den inbördes uppgiftsfördelningen mellan arbetskraftsmyndigheterna.

UtsökningsL 37/1895 har upphävts genom L 705/2007, se Utsökningsbalk 705/2007 4 kap. 48–53 §.

3 § (22.12.2009/1198)
Beviljande och utbetalning av ersättning för uppehälle

Ersättning för uppehälle enligt 10 kap. 3 § till den som får grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd söks hos Folkpensionsanstalten. Ersättning för uppehälle enligt 10 kap. 3 § till den som får inkomstrelaterad dagpenning söks hos den arbetslöshetskassa vars medlem sökanden är.

Om det inte betalas arbetslöshetsförmån till arbetssökanden, ska ansökan om ersättning för uppehälle enligt 3 § 3 mom. 2 punkten sökas hos Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, i enlighet med det var arbetssökanden borde ansöka om arbetslöshetsförmånen, om han eller hon hade rätt till den.

Utbetalningen av ersättning för uppehälle upphör från och med den dag arbetssökanden avbryter den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen, de frivilliga studierna enligt 9 kap., de frivilliga studierna enligt 22–24 § i lagen om främjande av integration, en arbetsmarknadsåtgärd enligt 8 kap. eller jobbsökarträning enligt 4 kap. i denna lag. Utbetalningen av ersättning för uppehälle upphör också om det har beslutats att en utbildning ska avbrytas. (8.6.2012/289)

Den som får ersättning för uppehälle och arbets- och näringsbyrån ska utan dröjsmål underrätta Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan om avbrottet eller avbrytandet. Bestämmelser om arbetskraftsmyndighetens övriga skyldigheter att lämna ut uppgifter samt om sändande av anmälningar och uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. (8.6.2012/289)

4 § (22.12.2009/1198)
Tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om arbetslöshetskassor

I fråga om ansökan om ersättning för uppehälle, skyldighet att lämna uppgifter, beslut om ersättningar, förvägran av förmån på grund av försenad ansökan, betalningssätt, tillfälligt avbrott eller tillfällig minskning av utbetalningen, utbetalning till någon annan än en studerande, återkrav, preskription av fordringar, kvittning, överföring till annan person, rättelse, korrigering av fel, erhållande och utlämnande av uppgifter samt samboende och boende åtskils gäller vad som bestäms om arbetslöshetsförmåner i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984), om inte något annat bestäms i denna lag.

I fråga om utmätning av ersättning för uppehälle gäller vad som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestäms om utmätning av grunddagpenning.

5 § (22.12.2009/1198)
Betalning av ersättning för uppehälle utan beslut

Om Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan betalar ut arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och mottagaren av arbetslöshetsförmån har rätt att få ersättning för uppehälle, får Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan beslut. Ersättningen för uppehälle betalas då till fullt belopp.

6 §
Betalningssätt

Av arbetskraftsmyndigheten beviljade stöd, understöd eller förmåner enligt denna lag betalas in på det konto i ett i Finland verksamt penninginstitut som de som är berättigad till dem har uppgivit. Stöd, understöd eller förmåner till enskilda personer kan betalas även på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in dem på ett konto eller om personen uppger något särskilt skäl som arbetskraftsmyndigheten godkänner.

7 § (22.12.2009/1198)

7 § har upphävts genom L 22.12.2009/1198.

13 kap

Sökande av ändring

1 §
Sökande av ändring i arbetskraftsmyndigheternas förmånsbeslut

I andra än i 2 § 1 mom. 2 punkten avsedda sådana beslut av arbets- och näringsministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån som gäller stöd, understöd eller förmåner enligt denna lag får ändring inte sökas genom besvär. (22.12.2009/1526)

En part får söka rättelse i ett beslut som avses i 1 mom. Rättelseyrkandet skall inom 30 dagar från delfåendet av beslutet riktas till den myndighet som fattat beslutet.

I beslut som fattats med anledning av rättelseyrkande får ändring sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Med avvikelse från 2 mom. får rättelse inte sökas i

1) närings-, trafik- och miljöcentralens beslut där sysselsättningsanslag anvisas statliga ämbetsverk eller inrättningar för att på ansökan beviljas som investeringsunderstöd,

2) arbets- och näringsbyråns beslut om beviljande av sysselsättningsstöd eller placering i statliga arbetsuppgifter.

(22.12.2009/1526)

I fråga om delgivning av beslut som avses ovan tillämpas 33 § statsunderstödslagen.

2 § (22.12.2009/1198)
Sökande av ändring i beslut om ersättning för uppehälle

Med iakttagande av vad som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och i lagen om arbetslöshetskassor föreskrivs om sökande av ändring i beslut som gäller arbetslöshetsförmåner får ändring sökas genom besvär

1) i Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassans beslut om ersättning för uppehälle,

2) i arbets- och näringsbyråns beslut som gäller sådana förmåner innan utbildningen börjar som avses i 10 kap. 2 § 1 mom.,

3) i sådana beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden som gäller förmåner enligt 1 eller 2 punkten.

En besvärsskrift som gäller arbets- och näringsbyråns beslut ska dock lämnas in till arbets- och näringsbyrån inom den tid som nämns i 12 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

På undanröjande av beslut enligt 1 mom. tillämpas vad som i 12 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om undanröjande av beslut som gäller en arbetslöshetsförmån.

På ärenden som gäller ersättning för uppehälle och förmåner innan utbildningen börjar tillämpas inte vad som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om utkomstskyddsombudets uppgifter och behörighet.

3 § (30.4.2010/312)
Sökande av ändring i beslut om att inte tillhandahålla tjänster för arbetsgivarkunder och i beslut om arbetsgivares finansieringsansvar

Ändring i ett sådant beslut av en arbets- och näringsbyrå som avses i 4 kap. 7 § 3 mom. och i 5 a kap. 3 § 2 mom. får sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Arbets- och näringsbyråns beslut ska trots ändringssökande iakttas till dess att ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut eller besvärsmyndigheten med stöd av 32 § i förvaltningsprocesslagen bestämmer något annat.

4 § (21.11.2003/944)
Sökande av ändring i beslut om avbrytande av utbildning

Ändring i ett beslut enligt 6 kap. 9 § om avbrytande av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning som fattats av en utbildningsproducent eller av en arbetskraftsmyndighet får sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I fråga om besvär över beslut av en utbildningsproducent tillämpas vad som föreskrivs om besvär över beslut av en myndighet som är underställd statsrådet.

5 §
Sökande av ändring i beslut av statskontoret

I beslut om ersättning av olycksfall eller yrkessjukdom som statskontoret fattat med stöd av 6 kap. 14 § söks ändring så som bestäms i 5 kap. lagen om olycksfallsförsäkring.

6 § (22.12.2009/1526)
Begränsningar i rätten att söka ändring

Om inte något annat anges ovan eller särskilt i lag, får ändring inte sökas genom besvär

1) i beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån om tillhandahållande eller anskaffning av tjänster enligt denna lag,

2) i beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning.

14 kap

Ikraftträdelsebestämmelser

1 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Lagens 9 kap. 2 § 2 mom. tillämpas till den del där det hänvisas till förhöjd förtjänstdel enligt 6 kap. 3 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa till sådant utbildningsstöd som beviljas för utbildning som börjar efter denna lags ikraftträdande.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

2 §
Författningar som upphävs

Genom denna lag upphävs, jämte ändringar

1) lagen den 26 november 1993 om arbetskraftsservice (1005/1993),

2) lagen den 3 augusti 1990 om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/1990),

3) sysselsättningslagen av den 13 mars 1987 (275/1987).

3 §
Övergångsbestämmelser

I fråga om finansieringen av utbildningsstöd för arbetskraftspolitisk vuxenutbildning och av ersättningar för uppehälle som betalas av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna tillämpas 2003 bestämmelserna i 30 § lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning och med stöd av nämnda paragraf utfärdade bestämmelser, sådana de lyder vid denna lags ikraftträdande.

Om en utbildningsanordnare får statsunderstöd enligt ikraftträdelsebestämmelsen i lagen om ändring (1393/2001) av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet för utbildning som ordnas i form av avgiftsbelagd service, skall när arbetskraftspolitisk vuxenutbildning anskaffas från en sådan utbildningsproducent såsom avdrag vid prissättningen av utbildningen beaktas den andel av kostnaderna för anskaffning av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning 2003 och 2004 som motsvarar statsunderstödet enligt lagrummet.

4 §
Tillämpningsbestämmelse

Om det i någon annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till lagen om arbetskraftsservice, lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller sysselsättningslagen eller till service eller åtgärder som ordnas eller skaffas eller till stöd, understöd eller förmåner som beviljas med stöd av dem, skall hänvisningen anses avse motsvarande bestämmelser enligt denna lag och motsvarande service, åtgärder, stöd, understöd eller förmåner enligt denna lag, om inte något annat följer av denna lag.

RP 225/2002, ApUB 10/2002, RSv 230/2002

Ikraftträdelsestadganden:

14.11.2003/925:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Lagen tillämpas på ersättning för uppehälle som hänför sig till tiden efter att lagen har trätt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 45/2003, AjUB 2/2003, RSv 31/2003

21.11.2003/944:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Genom denna lag upphävs lagen den 13 juni 2003 om ändring av 10 och 17 § lagen om arbetskraftsservice (501/2003).

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 98/2003, AjUB 5/2003, RSv 48/2003

30.12.2003/1352:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 132/2003, AjUB 9/2003, RSv 130/2003

30.12.2003/1369:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 141/2003, AjUB 8/2003, RSv 122/2003

30.4.2004/306:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

När en utlänning vars rätt att utföra förvärvsarbete i Finland bestäms enligt utlänningslagen av den 22 februari 1991 (378/1991) registreras som arbetssökande tillämpas de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 44/2004, AjUB 3/2004, RSv 49/2004

7.5.2004/364:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2004.

RP 158/2003, ShUB 4/2004, RSv 20/2004

3.12.2004/1050:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Lagens 7 kap. 5 a § gäller till och med den 31 december 2007. Med stöd av paragrafen beviljat sysselsättningsstöd kan dock betalas högst till och med den 31 december 2008. (19.10.2006/932)

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 169/2004, AjUB 14/2004, RSv 155/2004

23.6.2005/458:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

Beräkningen av den tidsfrist på 30 dagar som avses i 5 a kap. 2 § 3 mom. börjar när lagen träder i kraft, om den berörda personens anställningsförhållande har upphört innan lagen trädde i kraft men tidigast den 16 februari 2005. Om personen har sagts upp av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker förutsätts dessutom att uppsägningen har verkställts tidigast den 16 februari 2005.

Lagens 9 kap. 2 § 2 mom. tillämpas på tjänstens vägnar på utbildningsstöd förhöjt med tillägg för sysselsättningsplan, om utbildningen inleds efter det att lagen trätt i kraft. På utbildning som har inletts före lagens ikraftträdande, dock tidigast den 16 februari 2005, och som fortgår efter ikraftträdandet, tillämpas 9 kap. 2 § 2 mom. på utbildningsstöd förhöjt med tillägg för sysselsättningsplan, om den studerande yrkar det skriftligen hos Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 48/2005, AjUB 6/2005, RSv 79/2005

29.12.2005/1216:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

På beslut om sysselsättningsstöd och beslut om sammansatt stöd som fattas innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Till de utbetalningsdagar för arbetsmarknadsstöd som avses i 1 kap. 7 § 1 mom. 12 punkten och 7 kap. 12 a § 2 mom. hänförs också arbetsmarknadsstöd som betalts före lagens ikraftträdande. Vid tillämpning av 7 kap. 9 § 3 mom. och 12 a § 2 mom. jämställs med tidigare sysselsättning med lönesubvention sysselsättning med sysselsättningsstöd eller sammansatt stöd som före lagens ikraftträdande beviljats arbetsgivaren för lönekostnaderna.

Om det i någon annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till sysselsättningsstöd eller sammansatt stöd som beviljas arbetsgivare enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet, skall hänvisningen anses avse motsvarande stöd enligt denna lag, om inte något annat följer av denna lag. Om det i någon annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till en person som avses i 7 kap. 6 § 1 mom. 1 och 2 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som gäller när denna lag träder i kraft, skall hänvisningen anses motsvara en svårsysselsatt person även enligt denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 164/2005, ShUB 34/2005, RSv 216/2005

20.1.2006/47:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

RP 94/2005, AjUB 7/2005, RSv 178/2005

8.6.2006/463:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 227/2005, ShUB 9/2006, RSv 41/2006

29.6.2006/547:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2006.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 45/2006, AjUB 5/2006, RSv 62/2006

19.10.2006/932:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 92/2006, AjUB 8/2006, RSv 103/2006

1.12.2006/1062:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 138/2006, AjUB 9/2006, RSv 144/2006

8.12.2006/1095:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 182/2006, ShUB 33/2006, RSv 167/2006

30.3.2007/345:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

RP 254/2006, AjUB 15/2006, RSv 286/2006

13.4.2007/410:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007.

På stödbeslut som fattas innan lagen träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde när stödet beviljades.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 275/2006, AjUB 18/2006, RSv 310/2006

13.4.2007/455:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2007.

RP 267/2006, AjUB 17/2006, RSv 308/2006

7.12.2007/1177:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

På beslut om startpeng som fattats före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 78/2007, AjUB 6/2007, RSv 78/2007

21.12.2007/1285:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

På stödbeslut som fattats innan lagen träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid beviljandet av stöd.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 126/2007, AjUB 7/2007, RSv 102/2007

30.5.2008/367:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2008.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 21/2008, AjUB 2/2008, RSv 41/2008

19.12.2008/909:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

RP 66/2008, EkUB 20/2008, RSv 109/2008

19.12.2008/1052:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 165/2008, AjUB 11/2008, RSv 156/2008

26.6.2009/464:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

Vid tillämpningen av 5 a kap. 2 § 1 mom. 4 punkten beaktas meddelanden om permittering som lämnats den 1 januari 2009 eller därefter. Vid tillämpningen av 5 a kap. 2 § 1 mom. 4 och 5 punkten beaktas permittering som ägt rum från och med den 1 januari 2009. Har meddelandet om permittering lämnats eller har den arbetssökande uppfyllt de krav som avses i 5 a kap. 2 § 1 mom. 4 eller 5 punkten före lagens ikraftträdande, förutsätter utarbetandet av en sysselsättningsplan också att den arbetssökande har framställt begäran om planen senast den 31 juli 2009, om det inte är oskäligt att den arbetssökande förvägras rätten till sysselsättningplan.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 38/2009, AjUB 6/2009, RSv 78/2009

22.12.2009/1198:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

I fråga om utbildningsstöd och ersättning för uppehälle för tid i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning som pågår vid denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På beloppet av ersättning för uppehälle tillämpas dock 10 kap. 3 § 1 och 2 mom. i denna lag.

I fråga om sysselsättningsstöd och ersättning för uppehälle enligt prövning för tid i arbetslivsträning som pågår vid denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På beloppet av ersättning för uppehälle tillämpas dock 10 kap. 3 § 1 och 2 mom. i denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 178/2009, GrUU 27/2009, ShUU 20/2009, AjUB 11/2009, RSv 224/2009

22.12.2009/1526:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

22.12.2009/1595:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

30.4.2010/312:

Denna lag träder i kraft den 10 maj 2010.

Bestämmelserna i 7 kap. 3 § 4 mom. 2 a-punkten gäller till och med den 31 december 2010. Lönesubvention som beviljats med stöd av den kan betalas ut högst till och med den 31 december 2011.

Bestämmelserna i 7 kap. 3 § 4 mom. 2 b-punkten träder i kraft den 1 januari 2011 och gäller till och med den 31 december 2011. Lönesubvention som beviljats med stöd av den kan betalas ut högst till och med den 31 december 2012.

På jobbsökarplaner, specificerade jobbsökarplaner och reviderade, specificerade jobbsökarplaner samt sysselsättningsplaner som utarbetats före lagens ikraftträdande tillämpas det som i denna lag föreskrivs om sysselsättningsplan.

Om de förutsättningar för att bli omfattad av omställningsskyddet som anges i 5 a kap. 2 § 1 mom. uppfylls före denna lags ikraftträdande, tillämpas 5 a kap. 2 § 2 mom. sådant det lyder när denna lag träder i kraft till den del det är fråga om framställande av begäran.

I fråga om arbetsmarknadsåtgärder som överenskommits före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

I fråga om beslut om lönesubvention som fattats före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 274/2009, AjUB 3/2010, RSv 46/2010

17.12.2010/1160:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Bestämmelserna i 7 kap. 7 § 1 mom. tillämpas dock redan från och med den 10 maj 2010.

RP 240/2010, AjUB 11/2010, RSv 219/2010

30.12.2010/1387:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2011.

På åtgärder som har inletts innan denna lag har trätt i kraft och som fortsätter efter lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 185/2010, FvUB 26/2010, RSv 239/2010

17.6.2011/763:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

RP 174/2010, AjUB 15/2010, RSv 303/2010

8.6.2012/289:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

Om en arbetssökandes rätt till arbetsmarknadsstöd har dragits in enligt 8 kap. 4 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), tillämpas på utarbetande av en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter sysselsättningsplanen de bestämmelser i 5 kap. 3 § 3 mom. som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 111/2011, AjUU 9/2011, GrUU 2/2012, ShUB 1/2012, RSv 18/2012

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.