Beaktats t.o.m. FörfS 1054/2019.

15.7.1994/658

Lag om konsolidering av kommuners ekonomi och om kommunutredning (tidsbunden)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §
Lagens syfte

I denna lag stadgas om statligt stöd till kommuner som råkat i exceptionella ekonomiska svårigheter och om ett förfarande för att säkerställa att en kommun förmår ordna nödvändig basservice för sina invånare och att den klarar av sina ekonomiska förbindelser utan att för längre tid och oskäligt höja uttaxeringen per skatteöre till en nivå som är högre än i andra kommuner.

2 kap

Statliga stöd till kommuner

2 §
Räntestöd och konsolideringslån

Inrikesministeriet kan, efter att ha konstaterat att en kommuns ekonomiska situation enligt 1 § förutsätter statligt stöd, godkänna ett lån som ett kreditinstitut beviljat kommunen eller ett masskuldebrevslån som kommunen emitterat genom förmedling av ett kreditinstitut som ett räntestödslån och för lånet bevilja räntestöd av statens medel samt bevilja kommunen konsolideringslån av statens medel enligt vad som stadgas nedan.

I samband med behandlingen av statsbudgeten fattas varje år beslut om räntestödslånens och konsolideringslånens maximibelopp.

3 §
Ansökan om räntestöd och konsolideringslån

Kommunen skall sända ansökan om godkännande som räntestödslån samt om beviljande av räntestöd och konsolideringslån till inrikesministeriet. I ansökan skall villkoren för de lån som föreslås bli räntestödslån specificeras.

Till ansökan skall fogas en av kommunfullmäktige godkänd plan för stabilisering av kommunens ekonomi.

4 §
Villkor för räntestöd

Inrikesministeriet kan som räntestödslån godkänna

1) ett lån som kommunen har lyft i ett inhemskt kreditinstitut eller ett masskuldebrevslån som kommunen har emitterat genom förmedling av ett sådant kreditinstitut, och

2) ett lån i finska mark eller ett masskuldebrevslån som ett inhemskt kreditinstitut erbjuder kommunen.

Den ränta som kreditinstitutet uppbär på räntestödslånet får vara högst lika stor som den ränta som kreditinstitutet i allmänhet vid tidpunkten i fråga tillämpar på räntestödslån till kommuner.

Räntestödet per år är högst fem procent av det återstående lånekapitalet och det kan utbetalas i fem år. Utbetalningstiden kan på ansökan av kommunen under de förutsättningar som nämns i 1 § förlängas med fem år. För ett lån som lyfts innan beslutet om räntestöd fattades kan räntestöd betalas från beslutsdagen.

Statskontoret betalar på ansökan räntestödet till kreditinstitutet halvårsvis. Räntestöd på masskuldebrevslån betalar statskontoret till kommunen på ansökan, till vilken har fogats räntebetalningskvitto av det kreditinstitut som skött räntebetalningen.

5 §
Återkrav av räntestöd

Det räntestöd som kommunen fått återkrävs till staten i en rat ett år efter att räntestödslånet i sin helhet har återbetalts. Inrikesministeriet kan på ansökan av kommunen under de förutsättningar som nämns i 1 § förlänga betalningstiden till högst tre år.

Kreditinstitutet skall meddela statskontoret när den sista amorteringsraten på räntestödslånet har betalts.

6 §
Villkor för konsolideringslån

Återbetalningstiden för konsolideringslån är högst 15 år, och antalet amorteringsfria år är högst sju. Därefter uppbärs för lånet amorteringar som under de fem första åren varje halvår är två och en halv procent av det ursprungliga lånekapitalet och de följande åren det återstående lånekapitalet som jämnstora amorteringar varje halvår.

På konsolideringslån betalas en ränta som är Finlands Banks referensränta för fem år plus en halv procentenhet. Inrikesministeriet kan sänka räntan med högst fem procentenheter för fem år. Den sänkta räntan kan på ansökan av kommunen, under de förutsättningar som nämns i 1 §, uppbäras under ytterligare fem år.

7 §
Återkrav av räntesänkningen på konsolideringslån

Det stöd som kommunen fått i form av lägre ränta på konsolideringslån återkrävs till staten ett år efter att konsolideringslånet har betalts i sin helhet. Inrikesministeriet kan på ansökan av kommunen, under de förutsättningar som nämns i 1 §, förlänga betalningstiden till högst tre år.

8 §
Villkor för användningen av räntestödslån och konsolideringslån

Ett nytt räntestödslån och ett konsolideringslån skall användas för amortering av skulder som kommunen har upptagit i kreditinstitut eller skulder för vilka ansvaret på grund av borgen eller någon annan förbindelse överförs från ett kreditinstitut till kommunen.

Ett konsolideringslån kan periodiseras så att det lyfts under fem års tid efter beviljandet. Innan kommunen lyfter lånet eller en del av det skall den till statskontoret sända ett meddelande om förfallodag från ett kreditinstitut och, om det är fråga om att ett lån eller en del av ett lån betalas före förfallodagen, en förbindelse från kreditinstitutet att det godkänner betalning i förtid.

9 §
Övervakning

Kreditinstitutet och kommunen skall till inrikesministeriet lämna de uppgifter som behövs för att konstatera att räntestödslån och konsolideringslån har använts enligt 8 § 1 mom.

Kommunen skall på förhand inhämta godkännande av inrikesministeriet för väsentliga ändringar i sin plan för stabilisering av ekonomin. Kommunen skall därtill halvårsvis underrätta inrikesministeriet om hur verkställigheten av stabiliseringsplanen framskrider och om mindre ändringar i den.

10 §
Påföljder för oredligt förfarande

Om en kommun som fått räntestöd eller konsolideringslån i sin ansökan har lämnat felaktiga uppgifter eller hemlighållit väsentliga omständigheter eller grovt försummat att verkställa de stabiliseringsåtgärder som angivits i ansökan, kan inrikesministeriet avbryta utbetalningen av räntestödet och de olyftna raterna av konsolideringslånet.

Om kommunen har förfarit så som avses i 1 mom., kan inrikesministeriet dessutom bestämma att kommunen omedelbart till staten skall återbetala sina räntestöd och kapitalet av det konsolideringslån som lyfts, samt därtill på beloppet av det räntestöd och konsolideringslån som återbetalas från och med den dag då de lyfts betala en årlig ränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. (3.3.1995/309)

3 kap

Kommunutredning

11 §
Inledande av kommunutredning

Om kommunen inte längre skäligen förmår klara av sina skyldigheter, skall kommunstyrelsen efter att ha hört kommunfullmäktige till statsrådet göra en framställning om inledande av kommunutredning för tryggande av kommunens verksamhet och den för invånarna nödvändiga basservicen.

Statsrådet kan efter att ha hört kommunfullmäktige fatta beslut om inledande av en kommunutredning också utan framställning av kommunstyrelsen, om kommunen på grund av att stöd har avbrutits och återkrävts och straffränta påförts med stöd av 10 § eller av andra särskilda skäl råkar i en sådan situation som avses i 1 mom. och en viktig allmän fördel kräver detta.

Statsrådet kan fatta beslut om inledande av en kommunutredning oberoende av om kommunen har beviljats stöd enligt 2 § eller inte.

Statsrådet bestämmer i sitt beslut den tid inom vilken kommunutredningen skall göras. Beslutet kan återtas om det inte längre finns orsak att hålla det i kraft.

12 §
Utnämnande av en kommunutredare

Inrikesministeriet utnämner för den tid som nämns i statsrådets beslut en kommunutredare i kommunen.

Inrikesministeriet kan, om det finns anledning, entlediga kommunutredaren innan den utsatta tiden löpt ut och utnämna en ny kommunutredare för den återstående tiden.

Inrikesministeriet beslutar om den lön som av statens medel skall betalas till kommunutredaren och uppbär årligen av kommunen de kostnader som staten åsamkats av kommunutredarens verksamhet.

13 §
Kommunutredarens uppgifter

Kommunutredaren skall

1) utan dröjsmål i samarbete med kommunens myndigheter för godkännande i fullmäktige utarbeta en plan för stabilisering av kommunens ekonomi och ett till planen anpassat detaljerat program för skötseln och finansieringen av kommunens uppgifter,

2) för kommunens organ, med undantag för kommunfullmäktige, lägga fram de förslag till ändringar i budgeten som förutsätts för den plan och det program som nämns i 1 mom.,

3) för kommunens organ lägga fram andra förslag som behövs för stabilisering av ekonomin och övervaka att de genomförs, och

4) följa hur kommunens ekonomi utvecklas och inom den tidsperiod som anges i 12 § 1 mom. bereda de ändringar i stabiliseringsplanen som visar sig vara nödvändiga.

14 §
Kommunutredarens befogenheter

Kommunutredaren skall när han utövar sina nedan stadgade befogenheter samarbeta med kommunens myndigheter.

Kommunutredaren har rätt att, utan hinder av vad som stadgas i någon annan lag eller vad som bestäms i någon kommunal stadga,

1) av kommunens myndigheter få de uppgifter om kommunens verksamhet och ekonomi som han anser sig behöva för att kunna sköta sin uppgift, med iakttagande av vad 93 § 2 mom. kommunallagen stadgar om revisor,

2) få de kommunala organens möteskallelser och föredragningslistor samt delta i de kommunala organens möten och att yttra sig vid dem,

3) verka som föredragande i kommunstyrelsen och i kommunens övriga organ i stället för ordföranden eller någon annan föredragande i de ärenden där han finner det nödvändigt, om dessa ärenden enligt 63 och 71 a §§ kommunallagen kan överföras,

4) inleda specialgranskning av kommunens förvaltning och ekonomi,

5) på kommunens vägnar anhängiggöra ersättningstalan eller någon annan talan vid tingsrätt, skiljedomstol och länsrätt samt anmäla ett ärende för undersökning till polisen och att framställa begäran om åtal,

6) överföra ett beslut för behandling i kommunstyrelsen eller en nämnd så som stadgas i 63 och 71 b §§ kommunallagen samt därvid framlägga vilka ändringar han yrkar i beslutet, och

7) förbjuda verkställigheten av ett beslut av kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen och inom 14 dagar föra ärendet till ny behandling och därvid lägga fram yrkanden på de ändringar han anser nödvändiga.

På kommunutredarens verksamhet som föredragande i kommunens organ tillämpas 27 § 6 mom. kommunallagen.

15 §
Överföring av ärenden till inrikesministeriet

Om kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen i ett ärende som återförts för ny behandling inte ändrar sitt beslut så som kommunutredaren föreslagit, kan kommunutredaren förbjuda att beslutet verkställs och inom 14 dygn överföra ärendet till inrikesministeriet för beslut.

16 §
Övervakning av kommunutredarens verksamhet

Kommunutredarens verksamhet övervakas av inrikesministeriet, till vilket kommunutredaren skall lämna uppgifter om sin verksamhet samt om hur kommunens ekonomi och verksamhet utvecklas.

17 §
Begränsningar i ändringssökande

I beslut enligt 11 § 1 mom. samt beslut som inrikesministeriet har fattat med stöd av 12 och 15 §§ får ändring inte sökas genom besvär.

På överklagbarheten av kommunutredarens åtgärder enligt 13-15 §§ tillämpas vad 139 § 3 mom. kommunallagen stadgar om ärendenas beredning och verkställighet.

4 kap

Särskilda stadganden

18 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om förfarandet i kommunutredningen utfärdas vid behov genom förordning.

19 § (18.12.1998/1064)
Ikraftträdande och tillämpning

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1994 och gäller till och med den 31 december 2001.

Denna lag tillämpas på en kommun som har beviljats räntestöd eller konsolideringslån eller där beslut har fattats om inledande av kommunutredning före den 1 januari 1999. Bestämmelserna i denna lag tillämpas på en sådan kommun även efter den 31 december 2001, tills kommunen har betalt tillbaka räntestöds- och konsolideringslånetillgodohavanden enligt 5 och 7 § till staten eller kommunutredningen har avslutats.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 84/94, FvUB 7/94

Ikraftträdelsestadganden:

3.3.1995/309:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

På räntan för tiden innan denna lag trädde i kraft på belopp som skall återbetalas tillämpas de stadganden som gällde vid ikraftträdandet. Denna lag kan dock tillämpas, om den leder till ett lindrigare slutresultat för kommunen än den tidigare lagen.

RP 292/94, EkUB 58/94

18.12.1998/1064:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 123/1998, FvUB 12/1998, RSv 183/1998

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.