Beaktats t.o.m. FörfS 760/2019.

26.6.1992/560

Militärfordonsförordning (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna förordning har upphävts genom F 9.3.2006/179, som gäller fr.o.m. den 1.4.2006.

På föredragning av trafikministern stadgas med stöd av 92 § 3 mom. och 108 § 1 mom. vägtrafiklagen av den 3 april 1981 (267/81), av dessa lagrum 92 § 3 mom. sådant det lyder i lag av den 27 november 1987 (873/87), som följer:

1 kap

Tillämpningsområde och definitioner

1 §

1. Denna förordning tillämpas på militärfordonstrafik och militärfordon på vägar som avses i 2 § vägtrafiklagen och även på vägar och gårdsområden inom försvarsmaktens kasern- och övningsområden. Förordningen tillämpas dock inte på sådana avstängda militärområden till vilka tillträde beviljas endast den som har passersedel eller den som besöker dessa områden i noggrant bestämt syfte.

2. Militärfordon är fordon som varaktigt innehas av försvarsmakten samt fordon i Finland som är avsedda för Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhet.

3. Vad som i denna förordning stadgas om militärfordons konstruktion och användning, gäller i tillämpliga delar även fordon som försvarsmakten tillfälligt innehar eller tagit i bruk genom ett särskilt avtal eller förordnande.

4. På andra militärfordon än sådana som avses i 2 § 4, 5 och 9 mom. och deras utrustning tillämpas 6 kap. vägtrafiklagen och med stöd av den utfärdade allmänna stadganden och bestämmelser, om inte annat stadgas i denna förordning eller föreskrivs med stöd av den.

5. På de militärfordnon som anges i 2 § 4, 5 och 9 mom. och på deras utrustning tillämpas denna förordning och de föreskrifter som utfärdas med stöd av den. Dessutom tillämpas på militärfordon som avses i 2 § 4 och 9 mom. och på deras utrustning med stöd av fordonsförordningen (233/82) utfärdade bestämmelser på det sätt som föreskrivs med stöd av denna förordning.

6. Vad som i denna förordning stadgas om försvarsmakten gäller i tillämpliga delar även gränsbevakningsväsendet.

2 §

1. Terrängbil är en med allhjulsdrift utrustad eller banddriven bil som är konstruerad särskilt för terrängbruk och avsedd för befordran av personer eller gods eller för att dra andra fordon eller för någon specialuppgift. Terrängbilarna indelas närmare på följande sätt:

a) terrängpersonbil är en personbil som avses i 3 a § fordonsförordningen,

b) terrängpaketbil är en paketbil på vilken minst en fram- och en bakaxel är drivande eller kan kopplas så att den blir drivande och vars fria markhöjd mellan axlarna är minst 200 mm och vid axlarna minst 175 mm och vars överhängsvinkel är minst 14°; mätningarna utförs enligt föreskrifterna för terrängpersonbilar,

c) terränglastbil är en lastbil där alla axlar är drivande eller kan kopplas så att de blir drivande; om det finns mer än tre axlar på lastbilen, får dock en av axlarna vara icke-drivande; halvbandvagn är en banddriven terränglastbil med framhjulsstyrning; bandlastbil är en banddriven terränglastbil med ledramsstyrning, samt

d) specialterrängbil är en för en bestämd specialuppgift avsedd och för ändamålet konstruerad och utrustad specialbil som inte hör till de övriga terrängbilskategorierna.

2. Terrängmotorcykel är en särskilt för terrängbruk konstruerad motorcykel.

3. Terrängtraktor är en för terrängbruk konstruerad traktor, som är utrustad med allhjulsdrift eller banddriven, eller en trafiktraktor med allhjulsdrift.

4. Specialfordon är ett motordrivet militärfordon som

a) konstruerats såsom vapen eller såsom motsvarande särskilt militärredskap,

b) är försett med en särskild pansarkorg och avsett för befordran av personer, vapensystem eller gods och som enligt godkännande av huvudstaben får användas på väg utan någon chef för fordonet samt som är banddrivet eller utrustat med allhjulsdrift eller som kan kopplas så att det blir allhjulsdrivet; om det finns mer än tre axlar på fordonet får en av axlarna vara icke-drivande, eller

c) är avsett att dra eller transportera tunga vapen eller vapensystem och utrustat med ett drivsystem som avses i b punkten samt som har en allmän konstruktion som avviker i den mån att det inte kan anses som ett motordrivet fordon enligt fordonsförordningen.

5. Pansarfordon är en motordriven pansarvagn eller ett annat militärfordon utrustat med särskild pansarkorg och ett drivsystem som avses i 4 mom. b punkten, såvida det inte skall anses som specialfordon.

6. Terrängfordon är ett fordon som avses i 2 § 5 mom. fordonsförordningen. Terrängfordon är, utöver de fordon som anges i 7 § fordonsförordningen, luftpropellerdrivna hydrokoptrar som är försedda med luftfyllda däck eller medar samt terrängskotrar som har minst tre hjul och styrstång och vars egenvikt är högst 500 kg.

7. Terrängsläpvagn är en släpvagn eller en släpsläde konstruerad särskilt för terrängbruk och främst för att kopplas till en terrängbil eller ett terrängfordon.

8. Specialsläpvagn är ett för en bestämd specialuppgift konstruerat och utrustat militärt släpfordon som inte i första hand är avsett för godsbefordran.

9. Specialsläpanordning är ett militärt släpfordon, som är konstruerat såsom underhållsredskap, vapen eller som en del av ett vapensystem eller konstruerat och utrustat för befordran, underhåll eller reparation av särskilda vapensystem, såvida det inte skall anses som specialsläpvagn.

3 §

1. Specialbil är en bil eller en på bilchassi konstruerad arbetsmaskin som avses i 3 § 6 mom. och 3 c § fordonsförordningen. Om en specialbil i försvarsmaktens bruk är utrustad med ett fast monterat vapen, ett vapensystem eller en därmed jämförbar utrustning, eller om dess konstruktion i övrigt avviker märkbart från en specialbil som godkänts för allmänt bruk, skall en dylik bil räknas som ett specialfordon enligt 2 § 4 mom.

2. Militärbrandbil är ett utryckningsfordon som används i försvarsmaktens brand-, räddnings- och skyddsverksamhet och som till konstruktion och utrustning uppfyller de krav som huvudstaben fastställer. Kraven i fråga om konstruktion och utrustning för denna specialbil skall i tillämpliga delar motsvara inrikesministeriets föreskrifter. En militärbrandbil har fasta alarmanordningar. Bilen förses med försvarsmaktens kännetecken och den får målas i försvarsmaktens kamouflagefärger.

3. Ambulansbil är ett utryckningsfordon som används för försvarsmaktens sjuktransporter och som till konstruktion och mått samt utrustning uppfyller de krav som huvudstaben fastställer. Ett sådant fordon har fasta alarmanordningar och det förses med Röda Korsets kännetecken. Fordonet får målas i försvarsmaktens kamouflagefärger. Ambulansbilens mått och utrustning skall i tillämpliga delar uppfylla de krav som social- och hälsovårdsministeriet fastställer. En specialterrängbil som utrustats för sjuktransporter inom försvarsmakten, eller ett specialfordon som avses i 2 § 4 mom. b punkten, får vid besiktningen godkännas som ett utryckningsfordon med tillstånd av huvudstaben. Sjuktransportbuss är en ambulansbil som uppfyller de krav som huvudstaben fastställer. En sjutransportbuss skall ha sitt- och bårplatser för fler än åtta personer utöver föraren.

4. Militärpolisbil är ett utryckningsfordon som utrustats för militärpolisen utgående från en terrängperson-, paket- eller terrängpaketbil och som uppfyller de krav som huvudstaben fastställer. En militärpolisbil är försedd med alarmanordningar och militärpolissymboler.

5. Servicebil är en specialbil som är avsedd för underhåll av militärfordon eller militärflygplan, örlogsfartyg, radar-, signal- eller vapensystem samt för underhåll av försvarsmaktens fastigheter, maskiner och anläggningar samt för befordran av reparationsmanskap och redskap. En specialbil är utrustad med nödvändiga arbetsredskap och anordningar och godkänd av huvudstaben som servicebil, konstruerad på paketbils-, lastbils- eller busschassi med säten för högst åtta personer utöver föraren.

4 §

I oklara fall beslutar försvarsministeriet till vilken kategori ett fordon skall räknas och meddelar nödvändiga föreskrifter.

2 kap

Konstruktion och utrustning

Allmänna stadganden
5 §

1. Luftfyllda däck för militärfordon som lämpar sig för terrängbruk får även fyllas med något annat tillräckligt elastiskt ämne än luft, och en särskild säkerhetsanordning får användas i däckets luftrum med tanke på däckskador. Däckets vikt får i sådant fall ökas högst 45 procent. Den högsta tillåtna hastigheten för fordon som är utrustade med dylika däck är 80 km/h, om inte lägre hastighet stadgas eller föreskrivs för fordonet.

2. Militärfordon får i enlighet med föreskrifter som huvudstaben meddelar särskilt ha för militärt bruk behövliga speciallyktor och en fritt riktbar sökarljusstrålkastare.

3. Konstruktionsändring av besiktningspliktiga militärfordon som upptas i bilregistercentralens register är tillåten endast enligt 16 § fordonsförordningen. Motsvarande tillstånd till konstruktionsändring av fordon som upptas i försvarsmaktens register ges av huvudstaben.

Slirskydd och användning av sådana på däck
6 §

1. På lastbilar och deras släpvagnar, terrängbilar, specialbilar avsedda för terrängbruk, terrängmotorcyklar och specialfordon samt pansarfordon får användas däck och gummerade band vilka är dubbade över slitbanans hela bredd. På dylika däck får antalet dubbar vara högst 50 procent större än vad som stadgas i 18 l § 1 mom. fordonsförordningen.

2. I däck på fordon som nämns i 1 mom. får dubbspetsens utstick i fråga om sådana fordon avsedda för terrängbruk vilkas totalvikt överstiger 3 500 kg vara högst 1,0 mm större och i däck på övriga fordon högst 0,5 mm större än vad som stadgas i 18 l § 3 mom. fordonsförordningen. Dubbarna i ett dylikt dubbdäck behöver inte vara av godkänd typ och på dem tillämpas inte heller de stadganden om dubbarnas vikt och dubbkraft som ingår i 18 m § 2 mom. fordonsförordningen.

Bil
7 §

1. På en sådan terrängbil och en för terrängbruk avsedd specialbil som inte har tillverkats inom Europeiska gemenskapernas eller Europeiska frihandelssammanslutningens område eller som är av en modell som inte är i allmänt bruk i Finland, tillämpas inte stadgandena i 13–15, 18 b, 18 c, 18 h och 18 n §§ fordonsförordningen. Reservbroms enligt 18 § 1 mom. fordonsförordningen och koppling av körriktningsljusen som varningsblinker krävs inte, och backningsljuset får ersättas med motsvarande arbetsljus. Bilens konstruktion skall dock uppfylla följande allmänna krav:

a) föraren skall kunna arbeta obehindrat och från förararplatsen ha tillräcklig sikt framåt, åt sidorna och bakåt,

b) manöverorganen skall fungera pålitligt och de skall kunna användas säkert under körning,

c) sätena skall vara ändamålsenliga och pålitligt fästade i fordonet,

d) i den del av karosseriet där sittplatserna finns får det inte finnas sådana konstruktioner eller anläggningar som vid en plötslig inbromsning uppenbart kan skada de personer som sitter på sätena,

e) bilens motor skall vara så justerad att de avgasutsläpp som uppkommer vid användning inte med mer än 20 procent överstiger de avgasmängder som uppmätts för motsvarande nya bilmodell, avgasutsläppen från en dylik ny bilmodell skall fastställas i ett test enligt 18 d § fordonsförordningen, samt

f) karosseriet på en terrängpersonbil skall skyddas mot korrosion enligt huvudstabens föreskrifter.

2. På en bil som avses i 1 mom. skall enligt vad som stadgas i beslutet om verkställighet av denna förordning tillämpas vad som i 17 § fordonsförordningen stadgas om styrinrättning, färdbroms, luftfyllda däck och gummiklädda band, stadgandena i 18 § 1 mom. om bränslesystemets brandsäkerhet och bilbälten samt stadgandena i 18 § 2 a mom. om godkännande av däck och hjulens balans.

3. Karosseriet på en terrängbil och en sådan specialbil, som är avsedd för terrängbruk får inte utvändigt ha sådana utstående delar eller anordningar som vållar fara eller olägenhet.

8 §

1. En terränglastbil behöver inte ha tryckluftsbromsar och inte heller färdskrivare.

2. En terränglastbil och en specialbil som är avsedd för terrängbruk behöver inte ha stänkskydd, bakstötfångare eller sidoskydd eller konstruktioner som motsvarar dessa.

3. En terrängbil, med undantag av en terrängpersonbil som används allmänt i Finland, samt en specialbil avsedd för terrängbruk behöver inte ha

a) strålkastarrengörare för körljus,

b) särskild låsanordning för förhindrande av olovlig användning, om det finns en löstagbar start- eller tändnyckel i bilen, eller

c) stänkskärmar, om de oskäligt försvårar användningen av fordonet i terrängen.

Motorcykel
9 §

1. En terrängmotorcykel behöver inte ha

a) körriktningsljus eller

b) särskild låsanordning för förhindrande av olovlig användning, om den har en löstagbar tändnyckel.

2. På avgasutsläpp från en terrängmotorcykel tillämpas inte 19 § 4 mom. fordonsförordningen. Motorn skall emellertid vara justerad så att de avgasutsläpp som uppkommer vid användning är så små som möjligt.

Traktor
10 §

En trafiktraktor som definierats som terrängtraktor behöver inte ha färdskrivare eller stänkskärmar om de försvårar användningen av fordonet i terrängen.

Terrängfordon
11 §

1. Ett terrängfordon som definierats som hydrokopter behöver inte ha färdbroms, parkeringsbroms, fram- och sidreflektorer eller vindrutespolare.

2. En hydrokopter får förses med lyktor som fordras för vattentrafik. Dessa lyktor får inte användas på väg.

3. En terrängskoters konstruktion skall uppfylla kraven enligt 22 § fordonsförordningen.

Specialfordon
12 §

1. Ett specialfordon skall till sina konstruktiva egenskaper och till sitt skick vara tryggt och det skall ha

a) pålitlig styrinrättning,

b) pålitligt fungerande färdbroms,

c) ändamålsenlig parkeringsbroms,

d) ändamålsenliga kraftöverföringsanordningar och ändamålsenlig backningsanordning,

e) ändamålsenligt avgassystem och effektiva ljuddämpare,

f) körljus med hel- och halvljus,

g) parkeringsljus, bakljus, körriktningsljus, bromsljus, ljus för registreringsskylt och bakreflektorer,

h) ljudsignalanordning,

i) hastighetsmätare,

j) luftfyllda däck eller gummiklädda band,

k) ändamålsenlig och vid behov med särskilda anordningar dämpad fjädring; fjädring krävs dock inte om fordonets största tillåtna hastighet är begränsad till 60 km/h,

l) behövliga backspeglar,

m) vindrutetorkare och vindrutespolare samt defroster, om fordonet har vindruta,

n) platser för registreringsskyltar, då det är fråga om registreringspliktigt fordon,

o) bränslesystem som inte medför uppenbar brandrisk; bränsletank får inte vara placerad så att den lätt kan skadas,

p) ändamålsenliga och pålitliga kopplingsanordningar, då det är fråga om fordon som används till att dra släpfordon,

q) permanent inmärkt tillverkningsnummer, och

r) varningstriangel.

2. Ett specialfordons konstruktion skall uppfylla följande allmänna krav:

a) föraren skall kunna arbeta obehindrat och från förarplatsen ha tillräcklig sikt framåt och åt sidorna,

b) manöverorganen skall fungera pålitligt och de skall kunna användas säkert,

c) sätena skall vara ändamålsenliga och pålitligt fästade i fordonet,

d) i den del av karosseriet där sittplatserna finns får inte finnas sådana konstruktioner eller anordningar som vid en plötslig inbromsning uppenbart kan skada de personer som sitter på sätena, samt

e) bilens motor skall vara så justerad att de avgasutsläpp som uppkommer vid användning är så små som möjligt.

Pansarfordon
13 §

1. Ett pansarfordon skall, med beaktande av användningssyftet, till sin konstruktion och skick vara säkert och det skall ha

a) pålitlig styrinrättning,

b) pålitlig färdbroms,

c) ändamålsenlig parkeringsbroms eller annan anordning för att hålla fordonet på plats,

d) ändamålsenliga kraftöverföringsanordningar och ändamålsenlig backningsanordning,

e) ändamålsenliga kör-, parkerings- och bakljus, fram- och bakreflektorer samt pansarfordon som går på hjul körriktnings- och bromsljus,

f) ändamålsenlig och vid behov med särskilda anordningar dämpad fjädring; fjädring krävs dock inte om fordonets största tillåtna hastighet är begränsad till 60 km/h,

g) ljudsignalanordning,

h) permanent inmärkt tillverkningsnummer, och

i) varningstriangel.

2. Dessutom skall ett pansarfordon ha

a) vindrutetorkare och vindrutespolare samt defroster, om fordonet har vindruta,

b) luftfyllda däck, massiva gummihjul eller gummibeklädda metallband, samt

c) pålitliga och ändamålsenliga kopplingsanordningar, om fordonet används till att dra släpfordon.

Släpvagn och släpanordning
14 §

1. Då möjligheten att koppla en släpvagn till en bil eller till en trafiktraktor som definieras som terrängtraktor eller avvikande bruksförhållanden förutsätter det, behöver släpvagnen inte ha

a) färdbroms, om släpvagnens vikt inte överstiger kopplingsvikten enligt 20 eller 21 §§; en släpvagn som används för transport av farliga ämnen och vars totalvikt överstiger 2 000 kg skall dock ha färdbroms, eller

b) parkeringsbroms, om släpvagnen säkert kan hållas på plats på annat sätt; en släpvagn som har färdbroms skall dock ha parkeringsbroms, om inte trafikministeriet beslutar något annat.

2. En terrängsläpvagn och en specialsläpvagn behöver inte ha

a) fram- och sidljus, då de inte kan fästas pålitligt eller ändamålsenligt,

b) E-godkända däck,

c) stänkskärmar och stänkskydd, om de försvårar användningen av fordonet i terrängen, eller

d) bakstötfångare och sidoskydd eller motsvarande konstruktioner.

3. En släpvagn som kopplas till en trafiktraktor som definieras som terrängtraktor behöver inte ha

a) framljus, sidljus och bromsljus eller

b) stänkskärmar, om de försvårar användningen av släpvagnen i terrängen.

4. På en terrängbils släpvagn och släpsläde tillämpas inte 23 § fordonsförordningen. Den skall dock ha

a) ett permanent inmärkt tillverkningsnummer,

b) bakreflektorer,

c) luftfyllda däck eller gummiklädda band eller sådana medar som är försedda med anordningar som hindrar glidning i sidled, samt

d) bakljus och körriktningsljus, då en släpvagn som används på väg har kopplats till en terrängskoter.

5. Föreskrifter om kopplingsanordningar för släpvagn och släpanordning och om godkännande av dessa samt deras utbytbarhet meddelas av huvudstaben.

6. På en släpanordning tillämpas vad som i 1–3 mom. stadgas om släpvagn.

Specialsläpanordning
15 §

1. En specialsläpanordning skall ha

a) pålitlig färdbroms, om specialsläpanordningens vikt överstiger kopplingsvik enligt 20 §,

b) luftfyllda däck, massiva gummihjul, medar eller gummiklädda band, varvid de luftfyllda däckens bärförmåga skall motsvara den vikt hos specialsläpanordningen som vilar på ifrågavarande hjul och medarna skall vara försedda med anordningar som hindrar glidning i sidled,

c) ändamålsenlig och vid behov med särskilda anordningar dämpad fjädring; fjädring krävs dock inte om specialsläpanordningens största tillåtna hastighet är begränsad till 60 km/h eller om anordningen är försedd med en boggieaxelkonstruktion av vågtyp, vilken har tillräcklig rörelsereserv,

d) hållbara och ändamålsenliga kopplingsanordningar mellan dragfordonet och släpanordningen,

e) bakreflektorer och då specialsläpanordningens konstruktion medger även framreflektorer, samt då specialsläpanordningens bogseringslängd överstiger 8 meter, sidljus eller, då dessa inte kan fästas pålitligt, motsvarande sidoreflektorer,

f) bakljus, körriktningsljus och bromsljus, om dragfordonets motsvarande ljus inte syns tydligt bakåt; bromsljus behövs dock inte på en specialsläpanordning som kopplas till en traktor och som förses med skylt för långsamt fordon,

g) bakreflektorer som anger dess största bredd om bredden överstiger 2,6 meter och igenkänningsljus som anger dess största bredd, om bredden överstiger 2,8 meter,

h) stänkskärmar, om de inte försvårar användningen av specialsläpanordningen,

i) skylt för långsamt fordon, om den största tillåtna konstruktiva hastigheten för specialsläpanordningen är högst 40 km/h,

j) varningstriangel, om specialsläpanordningens totalvikt överstiger 500 kg,

k) då en över två meter lång del eller utrustning som är smalare än konstruktionen i övrigt skjuter ut bakom specialsläpanordningens ytterlinje, skall dess yttersta del markeras med brungula reflektorer som syns åt sidorna och med en röd reflektor som syns bakåt samt med motsvarande bakljus,

l) ett permanent inmärkt tillverkningsnummer och

m) en igenkänningsskylt av vilken åtminstone framgår specialsläpanordningens benämning, uppgifter som inverkar på kopplingen och tillåten bogseringshastighet.

2. En specialsläpanordning får dessutom ha

a) framljus och -reflektorer samt

b) sidljus, backningsljus och arbets- och hjälpljus som behövs vid användningen.

3. Om koppling av en specialsläpanordning till dragfordon gäller vad som stadgas i 18–22 §§.

4. En specialsläpanordning som utgör en del av en fordonskombination vars längd överstiger 15,5 meter behöver inte ha en bakåtriktad skylt som anger längden.

Militärcykel
16 §

En militärcykel behöver inte ha sid- eller pedalreflektorer. En militärcykel som används för godstransport eller är försedd med släpvagn behöver inte ha två separata bromsanordningar. Vid körning i förhållanden som avses i 36 § 2 mom. vägtrafiklagen skall en militärcykel framtill ha en tillräckligt effektiv lykta med vitt sken. Vid körning i cykelkolonn krävs nämnda lykta dock endast på gruppens första och sista cykel samt på så många cyklar mellan dem som möjligt. En cykelkolonn till vilken hör över 20 cyklar skall på den sista cykeln i kolonnen ha en bakåtriktad skylt för långsamt fordon. Om det till följd av kolonnens längd eller av trafiksäkerhetsskäl är påkallat, skall en sådan skylt finnas på tillräckligt många cyklar.

Särskild utrustning
17 §

Om huvudstaben så bestämmer, får specialfordon, pansarfordon och specialsläpanordningar samt under militärövningar även andra fordon utrustas med sådan, från de allmänna stadgandena avvikande skylt eller signalanordning som bakåt reflekterar eller visar vitt eller ljusgult ljus.

3 kap

Fordons vikter och huvudmått samt fordonskombinationer

Vikter
18 §

1. Ett pansarfordons och ett med band försett specialfordons totalvikt får vara högst 56 ton. Fordonens totalvikt får dock inte på allmän väg överstiga den största totalvikt som vägverket på respektive väg eller bro tillåter för dessa fordon.

2. På vikter för andra militärfordon än de som nämns i 1 mom. tillämpas 33 och 33 a §§ fordonsförordningen med följande undantag:

a) axeltrycket för militärfordon med enkelhjul, separat eller i boggi, får vara högst 10 ton,

b) totalvikten för treaxlade militärfordon får vara högst 28 ton samt

c) på ett specialfordon och en specialsläpanordning samt en fordonskombination, till vilken en specialsläpanordning kopplas, tillämpas inte vad som i 33 a § 4 mom. fordonsförordningen stadgas om fastställande av totalvikt enligt avståndet mellan de yttersta axlarna.

Huvudmåt
19 §

1. Ett specialfordons och ett pansarfordons största tillåtna längd är 13 meter.

2. En släpanordning, frånsett dess kopplingsanordning, får enaxlad eller försedd med motsvarande boggi vara högst 12 meter lång och två- eller fleraxlad högst 15 meter lång. Längden får överstiga ovan nämnda värden, om släpanordningen är försedd med styrande eller med mekanisk styrning försett axelsystem som förbättrar vändbarheten. I fråga om en specialsläpanordnings längd beaktas inte en konstruktionsdel som är smalare än konstruktionen i övrigt och som skjuter ut baktill, om den yttersta delen markeras enligt 61 § fordonsförordningen.

3. Största tillåtna längd för en lastbil eller en terränglastbil samt en specialbil, ett specialfordon eller ett pansarfordon med motsvarande chassikonstruktion samt en terrängtraktor och en släpanordning som kopplas till dessa är 30 meter.

4. Bredden på en terränglastbils och en specialbils flak eller karosseri får vara högst 0,4 meter större än bilens bredd vid framaxeln. Bredden på en påhängsvagn får överstiga bredden vid dragbilens framaxel med högst 0,4 meter.

5. Bredden på en egentlig släpvagn som kopplas till en bil vars totalvikt överstiger 3 500 kg får inom ramen för bredden 2,6 meter överstiga dragbilens bredd med högst 0,6 meter. Då släpvagnen är mer än 0,2 meter bredare än dragbilen, skall dragbilen utrustas med lyktor och reflektorer som anger släpvagnens största bredd.

6. Högsta tillåtna höjd på fordon som nämns i 3 mom. är 4,4 meter och största tillåtna bredd 4,0 meter, om deras ursprungliga konstruktion eller användningssyfte nödvändigt förutsätter detta. Då bredden är större än 2,8 meter, skall fordonet eller fordonskombinationen utrustas med lyktor och reflektorer som anger dess största bredd.

7. En släpanordning får kopplas till ett militärfordon som nämns i 3 mom., trots att dess bredd överstiger dragfordonets bredd. Då släpanordningens bredd överstiger 2,6 meter och är mer än 0,2 meter bredare än dragfordonet, eller om släpanordningens bredd inom ramen för bredden 2,8 meter överstiger dragfordonets bredd med mer än 0,6 meter, skall släpanordningen och dragfordonet utrustas med lyktor och reflektorer som anger den största bredden.

8. På ett fordon och en fordonskombination som avses i 3 mom. tillämpas inte, med undantag av lastbil, vad som i 35 a § fordonsförordningen stadgas om fordons vändbarhet.

9. Vad som stadgas om släpfordon eller släpanordning i denna paragraf eller på något annat ställe i denna förordning gäller även specialsläpanordning.

Fordonskombinationer
20 §

1. Till en last- eller terränglastbil eller specialbil med en motsvarande chassikonstruktion samt till ett specialfordon och pansarfordon får kopplas ett enaxlat eller med en motsvarande boggikonstruktion försett släpfordon. Släpfordonets kopplingsvikt får

a) i fråga om släpfordon som motsvarar en egentlig släpvagn och saknar bromsar vara högst hälften av dragfordonets totalvikt,

b) i fråga om ett med bromsar försett släpfordon som motsvarar en egentlig släpvagn vara högst lika stor som dragfordonets totalvikt, eller

c) i fråga om ett med bromsar försett släpfordon som motsvarar en påhängsvagn vara högst 40 procent större än dragfordonets totalvikt.

2. Ett i 1 mom. a och b punkten angivet släpfordons kopplingsvikt får, inom ramen för den belastning som fordonstillverkaren och tillverkaren av fordonets kopplingsanordningar garanterar, med högst 15 procent belasta dragfordonet.

3. Till en last- eller terränglastbil eller specialbil med en motsvarande chassikonstruktion samt till ett specialfordon och pansarfordon får kopplas ett tvåaxlat eller med en motsvarande boggikonstruktion försett släpfordon. Släpfordons kopplingsvikt får

a) om släpfordonet saknar bromsar, vara högst hälften av dragfordonets totalvikt,

b) om endast en axel på släpfordonet är försedd med bromsar, vara högst hälften av dragfordonets totalvikt, eller då den med bromsar försedda axeln är den bakersta och dess axeltryck uppgår till minst 70 procent av axeltryckens summa, vara högst lika stor som dragfordonets totalvikt, eller

c) om släpfordonets axlar är försedda med bromsar, vara högst 40 procent större än dragfordonets totalvikt eller, då dragfordonet är allhjulsdrivet, högst två gånger dragbilens totalvikt.

4. Till andra traktorer än trafiktraktorer som definieras som terrängtraktor får inom ramen för kopplingsbestämmelserna även kopplas en släpvagn vars kopplingsvikt överstiger 12 ton.

21 §

1. Då det är av behovet påkallat för utförande av en militär uppgift får till ett motordrivet fordon kopplas två släpfordon åt gången, förutsatt att kopplingsanordningarna är pålitliga och att en dylik koppling inte förorsakar den övriga trafiken skada eller fara. Till ett ramstyrt motordrivet militärfordon får kopplas endast ett släpfordon åt gången.

2. I det fall som avses i 1 mom. får till en last- eller terränglastbil samtidigt kopplas två enaxlade eller med en motsvarande boggikonstruktion försedda släpfordon, förutsatt att

a) kopplingen har godkänts av en person som ansvarar för kopplingsbesiktning av militärfordon,

b) det bakre släpfordonets kopplingsvikt är högst hälften av det främre släpfordonets kopplingsvikt, dock högst 1 000 kg om det främre saknar bromsar,

c) kombinationens längd uppgår till högst 20 meter,

d) släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger för koppling till dragfordonet tillåten släpvagns kopplingsvikt, samt

e) körhastigheten är högst 60 km/h.

3. Till en terrängperson- och en terrängpaketbil samt en specialbil, vars totalvikt är högst 3 500 kg, får kopplas en släpanordning utan bromsar eller en specialsläpanordning försedd med en axel eller ersättande boggi eller motsvarande dubbelaxelsystem, vilkens totalvikt är högst 75 procent av dragfordonets egenvikt. Kopplingen skall godkännas av en person som ansvarar för kopplingsbesiktning av militärfordon.

4. Efter en släpvagn som kopplas till en traktor utrustad med framhjulsstyrning får kopplas en släpanordning eller en specialsläpanordning i det fall som avses i 1 mom. Villkor för kopplingen är dock att kopplingsanordningarna mellan fordonen är ändamålsenliga och pålitliga, att det bakre släpfordonets kopplingsvikt är högst lika stor som det främre släpfordonets kopplingsvikt och att deras sammanlagda vikt inte överstiger den tillåtna kopplingsvikten för traktorn i fråga.

5. Till ett motorredskap får kopplas en släpvagn med tillstånd av en person som ansvarar för kopplingsbesiktning av militärfordon. Släpvagnens kopplingsvikt får vara högst lika stor som dragfordonets egenvikt. Totalvikten för släpfordon som kopplas till en dragtruck får dock vara högst 50 procent större än dragtruckens och lastens totalvikt.

6. Till ett terrängfordon får kopplas ett släpfordon vars kopplingsvikt är högst lika stor som dragfordonets egenvikt. Till en terrängskoter utrustad med allhjulsdrift får dock kopplas ett släpfordon, vars kopplingsvikt är högst två gånger terrängskoterns egenvikt.

4 kap

Användning och belastning

Användning på väg
22 §

1. Om en fordonskombination till följd av militärfordons avvikande konstruktion och dimensionering inte uppfyller de vändbarhetskrav som stadgas för fordonskombination i trafik, skall körrutten väljas så att sväng i korsning undviks där det kan medföra olägenhet, fara eller skada. Vid behov skall trafikdirigering ordnas längs rutten.

2. En terränglastbil och ett därtill kopplat, med medar försett släpfordon får med iakttagande av särskild försiktighet användas på väg, om släpfordonets medar är försedda med anordningar som hindrar glidning i sidled.

3. En terrängskoter och en därtill kopplad släpvagn samt en motorsläde och en därtill kopplad släde får med iakttagande av särskild försiktighet användas på väg, då det är av behovet påkallat för utförandet av en militär uppgift. Släpvagnen eller släden får belastas endast så mycket som förhållandena och trafiksäkerheten medger. Då släpvagnen eller släden används på väg får den inte ha passagerare.

4. Hydrokopter får på väg användas endast vid sjuktransport och förarutbildning eller vid förflyttningar i anslutning till fordonets underhåll. Då fordonet används på väg skall särskild försiktighet iakttas och för bogserbil föreskrivet signalljus användas även under den ljusa tiden.

5. Ett motorredskap och en därtill kopplad släpvagn som är i försvarsmaktens bruk får vid behov användas för försvarsmaktens transporter.

6. Ett specialfordon får med iakttagande av särskild försiktighet användas på väg. Då sikten från förarplatsen är begränsad på ett menligt sätt och fordonet saknar pålitliga anordningar som visar föraren vad som sker bakom fordonet, skall vid färd på väg i fordonet finnas en person, som vid behov varnar föraren för övrig trafik som kommer från sidorna och bakifrån.

7. Ett pansarfordon får med iakttagande av särskild försiktighet användas på väg, förutsatt att i fordonet förutom föraren finns en person som fungerar som chef för fordonet och som utan hinder kan se åt sidorna och bakåt och har pålitlig signalförbindelse med föraren och ger riktningstecken enligt 35 § vägtrafiklagen, om körriktningsljus saknas på fordonet.

8. Den person som fungerar som chef för ett pansarfordon och den person som bistår föraren i ett specialfordon kan enligt 2 § 1 mom. vägtrafikförordningen (182/82) reglera trafiken när de avlägsnat sig ur fordonet och står på vägen.

Personbefordran och fordons last
23 §

1. I en buss som innehas eller används av försvarsmakten får det i registret antecknade passagerarantalet, föraren inberäknad, tillfälligt överskridas med högst 30 procent.

2. Vid lastning av specialfordon skall stadgandena i 58 § och 59 § 1 mom. fordonsförordningen iakttas. På militärfordon som används vid en militär övning tillämpas inte trafikministeriets bestämmelser om lastning av fordon och surrning av last. Lastning och surrning av last skall då ske i enlighet med de bestämmelser som huvudstaben har utfärdat.

3. En terränglastbils, en specialbils och ett specialfordons samt en specialsläpanordnings konstruktionsdel eller anordning som transporteras i fordonet får, inom ramen för fordonets eller fordonskombinationens tillåtna längd på väg, skjuta ut över fordonets ytterlinje framtill högst två meter och baktill högst fyra meter. Begränsningen gäller dock inte ett eldrör som är bakåtriktat i förhållande till körriktningen. Då överskridningen framtill är större än en meter och baktill större än två meter, skall den yttersta delen utmärkas enligt 61 § fordonsförordningen.

4. Ett i 3 mom. nämnt fordons samt en lastbils och en släpanordnings konstruktionsdel eller anordning som transporteras i fordonet får av särskilda skäl även i sidled skjuta ut över fordonets karosseri eller lastutrymme. Då bredden totalt överskrids med mer än 0,2 meter, skall fordonet eller fordonskombinationen utrustas med föreskrivna signalstänger, lyktor och reflektorer som anger specialtransportens bredd. Överskridningen får inte förorsaka uppenbar fara för den övriga trafiken.

5. Huvudstaben föreskriver på vilket sätt personer får befordras i ett militärfordons lastutrymme, på en snöskoter, en terrängskoter och en släpvagn samt på ett pansarfordon.

Fordonsbestämda hastighetsbegränsningar
24 §

1. Specialfordons och pansarfordons högsta tillåtna hastighet på väg är

a) för specialfordon som till chassikonstruktionen motsvarar en terrängbil och pansarfordon 80 km/h,

b) för fordon som avses i a punkten och till vilket är kopplat ett med bromsar försett släpfordon, 80 km/h,

c) för ett fordon som avses i a punkten och till vilket är kopplat ett släpfordon utan bromsar 60 km/h; om kopplingsvikten för ett släpfordon utan bromsar dock är högst 1 500 kg, är den högsta tillåtna hastigheten 80 km/h, om inte lägre hastighet föreskrivs av annat skäl,

d) för ett med band försett pansarfordon, vars totalvikt är större än 20 ton, 50 km/h och 60 km/h om totalvikten är högst 20 ton, samt

e) för annat än i a–d punkten nämnt specialfordon och pansarfordon 60 km/h.

2. Med avvikelse från hastighetsbegränsningarna för motordrivna fordon och släpfordon enligt fordonsförordningen är ett militärfordons högsta tillåtna hastighet på väg, om inte lägre hastighet föreskrivs av annat skäl,

a) för en last- och terränglastbil samt en specialbil med en motsvarande chassikonstruktion, till vilken kopplats ett släpfordon utan bromsar med en kopplingsvikt om högst 1 500 kg, 80 km/h,

b) för en trafiktraktor som definieras som terrängtraktor 50 km/h, och då till den kopplats ett släpfordon utan bromsar 40 km/h, om det är försett med bromsar dock 50 km/h, samt

c) för ett släpfordon, som är försett med en boggiaxelkonstruktion av vågtyp utan fjädring, 80 km/h.

3. Om trafiksäkerheten eller fordonets konstruktion förutsätter det, kan huvudstaben för vissa typer av specialfordon, pansarfordon eller specialsläpanordningar föreskriva en lägre hastighet än vad som stadgas i 1 mom.

4. Såvida militär testning eller försöksverksamhet i fråga om militärfordon eller av militärfordon bildad kombination förutsätter det, kan trafikministeriet bevilja undantag från de hastigheter som stadgas i 1 mom. samt i 63 § fordonsförordningen.

5 kap

Särskilda stadganden

25 §

1. Om inte annat stadgas i denna förordning, kan huvudstaben av särskilda skäl bevilja undantag från stadgandena i denna förordning för enskilda fordon eller fordonskombinationer, då fordonets militära ändamål eller utrustning nödvändigt förutsätter detta. Tillstånd till undantag får inte beviljas om åtgärden kan förorsaka skada eller uppenbar fara för den övriga trafiken.

2. Vägverket kan bevilja undantag från tillåtna vikter för fordon eller fordonskombinationer på allmän väg.

26 §

Trafikministeriet meddelar på framställning av huvudstaben föreskrifter om verkställigheten av fordonsförordningen och trafikministeriets beslut om verkställighet av fordonsförordningen (150/83) i fråga om militärfordon samt om tillämpningen av denna förordning. Närmare föreskrifter om pansarfordons och specialsläpanordningars konstruktion och utrustning utfärdas dock av huvudstaben.

27 §

Den som bryter mot denna förordning eller med stöd av den utfärdade bestämmelser skall dömas till straff enligt vägtrafiklagen.

28 §

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.

2. Genom denna förordning upphävs militärfordonsförordningen av den 27 november 1987 (901/87).

3. Militärfordon som har godkänts för trafik innan denna förordning har trätt i kraft får alltjämt användas i trafik, om fordonet motsvarar de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.