Beaktats t.o.m. FörfS 538/2018.

22.7.1991/1080

Beredskapslag (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 29.12.2011/1552, som gäller fr.o.m. 1.3.2012.

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 kap

Lagens syfte

1 §

Syftet med denna lag är att under undantagsförhållanden trygga befolkningens utkomst och landets näringsliv, upprätthålla rättsordningen, de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna samt trygga rikets territoriella integritet och självständighet. (25.2.2000/198)

Vid försvarstillstånd som avses i lagen om försvarstillstånd (1083/91) tillämpas denna lag endast till den del lagen om försvarstillstånd inte stadgar något annat med tanke på krig.

2 §

Undantagsförhållanden enligt denna lag är

1) mot Finland riktat väpnat angrepp och krig samt efterkrigstillstånd,

2) allvarlig kränkning av Finlands territoriella integritet samt krigshot mot landet,

3) krig eller krigshot mellan främmande stater och en sådan allvarlig internationell spänning som innebär krigshot och som förutsätter åtgärder som är nödvändiga för höjande av Finlands försvarsberedskap, samt någon annan därmed jämförbar särskild händelse som har inträffat utanför Finland, om den kan vålla allvarlig fara för de grunder för den nationella existensen och välfärden som avses i 1 § 1 mom., (25.2.2000/198)

4) sådant allvarligt hot mot befolkningens utkomst eller mot grunderna för landets näringsliv som beror på försvårad eller förhindrad import av nödvändiga bränslen och annan energi samt råvaror och andra varor eller på någon annan till sina verkningar därmed jämförbar plötslig störning i det internationella handelsutbytet, samt

5) en storolycka,

förutsatt att myndigheterna inte med normala befogenheter kan få kontroll över situationen.

2 kap

Beslutsförfarandet

3 §

När undantagsförhållanden råder kan statsrådet genom förordning som utfärdas av republikens president berättigas att utöva de befogenheter som föreskrivs i 4 kap. (25.2.2000/198)

En sådan förordning skall ges för viss tid, dock högst ett år i sänder. I förordningen skall nämnas de befogenheter som statsrådet får utöva och, om de inte är tillämpliga i hela riket, deras regionala tillämpningsområde.

Förordningen skall genast föreläggas riksdagen. Riksdagen beslutar om förordningen skall bli i kraft utan ändringar eller om den helt eller delvis skall upphävas och om den skall gälla den stadgade tiden eller en kortare tid.

Sedan riksdagen har fattat ett beslut som avses i 3 mom. får statsrådet börja utöva befogenheterna till den del riksdagen inte har beslutat att förordningen skall upphävas.

4 §

Om det inte är möjligt att förfara enligt 3 § 3 och 4 mom. utan att avsevärt äventyra lagens syfte, kan det genom förordning som utfärdas av republikens president föreskrivas att statsrådet omedelbart får utöva de befogenheter om vilka bestäms i förordningen. (25.2.2000/198)

En sådan förordning får utfärdas för högst tre månader, och den skall genast föreläggas riksdagen. Om förordningen inte har förelagts riksdagen inom en vecka efter att den har givits, förfaller den. Förordningen skall upphävas om riksdagen så beslutar.

5 § (25.2.2000/198)

Fortsätter undantagsförhållandena och är det för att lagens syfte skall kunna nås nödvändigt att omedelbart genom förordning som utfärdas av republikens president berättiga statsrådet att fortsätta att utöva de befogenheter som avses i lagen, och har riksdagen inte med anledning av förordningen fattat ett beslut som avses i 3 § 3 mom. förrän befogenheterna enligt den gällande förordningen upphör, trots att en ny förordning har förelagts riksdagen minst två veckor före den nämnda tidpunkten, får statsrådet utöva alla de befogenheter som nämns i den nya förordningen. Sedan riksdagen har fattat beslut om förordningen tillämpas 3 § 4 mom.

6 § (25.2.2000/198)

Förordningar och beslut som statsrådet har utfärdat i fall som avses i 3–5 § och som gäller utövande av sådana befogenheter som bestäms i 4 kap. skall genast föreläggas riksdagen. De skall upphävas om riksdagen så beslutar.

7 § (25.2.2000/198)

En i 3–5 § avsedd förordning som republikens president har utfärdat samt i 6 § avsedda förordningar och beslut som statsrådet har utfärdat skall upphävas när undantagsförhållandena har upphört.

Om förutsättningarna för att utöva en befogenhet som bestäms i 4 kap. upphör, skall de bestämmelser i en av republikens president utfärdad förordning som gäller utövandet av befogenheten samt motsvarande bestämmelser i en av statsrådet utfärdad förordning upphävas.

När en i 6 § avsedd förordning som statsrådet utfärdat upphävs helt eller delvis, upphör också de beslut att gälla som har fattats med stöd av den befogenhet som upphävs.

3 kap

Allmänna principer

8 §

Statsrådet får berättigas att utöva endast sådana befogenheter som är nödvändiga för att lagens syfte skall kunna nås. Befogenheterna får utövas och verkställighet ske endast på ett sådant sätt som är nödvändigt för att lagens syfte skall kunna nås.

9 § (25.2.2000/198)

Vid undantagsförhållanden får inte någons grundlagsenliga rättigheter eller andra rättigheter begränsas med stöd av denna lag i större utsträckning än vad situationen oundgängligen förutsätter.

I de förordningar om befogenheter som republikens president och statsrådet utfärdar enligt denna lag och när befogenheterna utövas och verkställighet sker får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.

Med stöd av denna lag kan inte någons i grundlagen tryggade rätt till liv och till personlig integritet eller religions- och samvetsfrihet begränsas eller någon utsättas för behandling som kränker människovärdet.

Den i grundlagen tryggade yttrande-, mötes-, demonstrations- och föreningsfriheten samt brev- och telefonhemligheten och hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden, rätten att hos myndigheter använda sitt eget språk och rätten till en rättvis rättegång får begränsas med stöd av denna lag endast under väpnat angrepp och krig som riktar sig mot Finland. Den personliga friheten får begränsas enligt denna lag endast med stöd av 22, 22 a och 23 §.

10 §

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas de begränsningar av tillämpningsområdet för finsk lag som följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland eller av allmänt erkända folkrättsliga regler.

4 kap

Befogenheter

Tillsyn och reglering
11 § (18.7.2003/696)

I 12 och 12 a § avses med

1) valutainlänning en fysisk eller juridisk person som har sin hemort i Finland, samt en utländsk filial i Finland,

2) valutautlänning en fysisk eller juridisk person som inte har sin hemort i Finland, samt en finländsk filial i utlandet,

3) betalningsmedel sedlar, mynt som allmänt används inom betalningsrörelse, elektroniska pengar, bankväxlar, checkar och andra betalningsanvisningar som kan jämställas med dem, och med utländska betalningsmedel betalningsmedel i utländsk valuta eller betalningsmedel som inbegriper rätt till betalning i utländsk valuta,

4) värdepapper värdepapper enligt värdepappersmarknadslagen (495/1989) samt standardiserade derivatavtal enligt 1 kap. 2 § lagen om handel med standardiserade optioner och terminer (772/1988), derivatavtal som kan jämställas med dessa samt andra derivatavtal, och med utländska värdepapper värdepapper som emitterats av en valutautlänning och rättigheter som hänför sig till sådana värdepapper,

5) fordringsbevis skuldebrev, växlar, depositionsbevis, bankböcker samt andra skriftliga förbindelser som kan jämställas med dem.

Genom förordning av statsrådet kan också internationella finansiella institut eller andra institut med hemort i Finland definieras som valutautlänningar.

Vad som i 12 och 12 a § bestäms om värdepapper tillämpas på motsvarande sätt på värdeandelar enligt lagen om värdeandelssystemet (826/1991).

12 § (18.7.2003/696)

Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas

1) att utförsel och införsel av värdepapper, betalningsmedel och fordringsbevis är förbjuden eller på de villkor som statsrådet uppställer tillåten endast med tillstånd av en namngiven statlig myndighet,

2) att en valutainlänning är skyldig att mot ersättning, på det sätt som statsrådet fastställt, till en namngiven statlig myndighet överlåta eller överföra sådana utländska betalningsmedel, i finsk valuta utställda betalningsmedel i utlandet, utländska värdepapper samt tillgodohavanden hos en valutautlänning, som valutainlänningen äger eller innehar (hemtagningsskyldighet), och att den namngivna statliga myndigheten har rätt att på de villkor som statsrådet uppställt bevilja undantag från hemtagningsskyldigheten,

3) att sådana transaktioner är förbjudna som ändrar eller kan ändra beloppet eller arten av sådana utländska betalningsmedel, värdepapper eller tillgodohavanden hos en valutautlänning, som ägs eller innehas av en valutainlänning, samt likaså sådana transaktioner mellan en valutainlänning och en valutautlänning som ändrar eller kan ändra beloppet eller arten av en valutainlännings tillgångar eller skulder, eller att transaktioner av det slag som nämns ovan är tillåtna på de villkor som statsrådet uppställt och endast med tillstånd av en namngiven statlig myndighet.

Genom förordning av statsrådet kan Finlands Bank, Finansinspektionen, Försäkringsinspektionen eller någon annan statlig myndighet berättigas att se till att de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna paragraf verkställs.

Genom förordning av statsrådet bestäms huruvida ersättningen för hemtagningsskyldigheten enligt 1 mom. 2 punkten skall betalas i finsk valuta eller i den utländska valuta som skall hemtagas och om överlåtaren eller överföraren har rätt att välja mellan dessa grunder. När ersättningen bestäms skall iakttas den kurs som Finlands Bank vid överlåtelsetidpunkten tillämpar vid valutaväxling. Ersättningen betalas i enlighet med principerna i 37 §.

12 a § (18.7.2003/696)

Under undantagsförhållanden enligt 2 § 1–4 punkten kan statsrådet övervaka och reglera finansmarknaden och försäkringsverksamheten samt genom förordning föreskriva om

1) räntor som skall iakttas på finansmarknaden och inom försäkringsverksamheten,

2) begränsningar i tillämpningen av indexvillkor,

3) förpliktelser och begränsningar i fråga om kreditgivning och säkerheter för den samt i fråga om valutainlänningars insättningar och övriga från allmänheten mottagna medel som skall återbetalas,

4) förpliktelser och begränsningar i fråga om kreditinstituts och finansiella instituts, fondbolags och värdepappersföretags samt försäkrings- och pensionsanstalters placeringar,

5) begränsningar i fråga om emittering av, handel med samt förmedling av värdepapper samt beviljande och förmedling av livförsäkringar, såsom begränsning eller förbud att handla med värdepapper och begränsning eller förbud att bevilja fondlivförsäkringar,

6) begränsningar i betalningsrörelsen, såsom begränsning av eller förbud mot betalningsöverföringar,

7) avbrytande eller begränsning av clearingverksamhet vid värdepappershandel och av värdeandelsregistrets verksamhet,

8) undantag från de soliditetskrav som föreskrivits för kreditinstitut, värdepappersföretag samt försäkrings- och pensionsanstalter,

9) bokföring och bokslut samt sanering, likvidation och konkurs i fråga om kreditinstitut och finansiella institut, värdepappersföretag, fondbolag, värdepappersbörsen, värdepapperscentralen och optionsföretag samt försäkrings- och pensionsanstalter,

10) undantag från de förpliktelser som gäller insättningsgarantifonden, ersättningsfonden, registreringsfonden och clearingfonden, såsom undantag från skyldigheten att avsätta medel till fonderna eller från skyldigheten att betala ersättningar av fondmedel,

11) övriga förbud, undantag och begränsningar i fråga om kreditinstituts och finansiella instituts, fondbolags och värdepappersföretags verksamhet och prissättning samt i fråga om verksamhet och prissättning för andra som bedriver verksamhet på finansmarknaden,

12) undantag från kraven på beräkning och täckning av försäkrings- och pensionsanstalternas ansvarsskuld och pensionsansvar,

13) undantag från giltighetstid och villkor för samt återköp av liv- och skadeförsäkringsavtal samt från försäkringspremier och försäkringsersättningar,

14) utjämning mellan försäkringsanstalterna av kostnaderna för betalning av sådana ersättningar som med stöd av 13 punkten eller 37 a § lagen om försäkringsavtal (543/1994) betalats till högre belopp än enligt avtalsvillkoren,

15) övriga förbud, undantag och begränsningar i fråga om försäkrings- och pensionsanstalters verksamhet samt verksamheten för andra som bedriver verksamhet inom försäkringsbranschen.

Bestämmelserna om livförsäkring i denna paragraf tillämpas på motsvarande sätt på annan pensionsförsäkring än lagstadgad pensionsförsäkring.

Genom förordning av statsrådet kan Finlands Bank, Finansinspektionen, Försäkringsinspektionen eller någon annan statlig myndighet berättigas att se till att de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna paragraf verkställs.

12 b § (13.4.2007/408)

12 b § har upphävts genom L 13.4.2007/408.

13 § (18.7.2003/696)

Statsrådet kan genom förordning utvidga Finlands Banks, Finansinspektionens, Försäkringsinspektionens eller en annan statlig myndighets uppgifter och behörighet i den mån det behövs för verkställigheten av 12 och 12 a §.

Statsrådet skall begära utlåtande av bankfullmäktige innan det utfärdar en förordning om Finlands Bank. Utlåtande behöver dock inte begäras, om bankfullmäktige har gjort en framställning till statsrådet om utvidgning av Finlands Banks uppgifter och behörighet.

14 §

Statsrådet kan övervaka och reglera import och export av varor.

Om uppfyllandet av ett viktigt leveransavtal kräver det, får statsrådet för en importör eller exportör inom branschen i fråga meddela sådana förpliktande föreskrifter som styr exporten och importen och som är nödvändiga för att avtalet skall kunna fullgöras.

15 § (25.2.2000/198)

Statsrådet kan övervaka och reglera produktionen och distributionen av varor samt byggandet och genom förordning föreskriva att

1) de som har hand om produktionen eller distributionen av varor eller byggandet är skyldiga att utföra vissa uppgifter samt att sköta viss produktion och distribution eller visst byggande,

2) vissa varor får produceras, tillverkas eller förädlas endast på de villkor och med de begränsningar som statsrådet uppställer,

3) vissa varor inte får hållas till salu, bjudas ut mot vederlag, överlåtas, anskaffas, lagras eller tas emot eller att de får hållas till salu, bjudas ut mot vederlag, överlåtas, anskaffas, lagras, tas emot, transporteras och användas endast på ett sådant sätt och på sådana villkor som statsrådet bestämmer,

4) byggande inte får inledas eller fortsättas utan särskilt tillstånd som beviljats enligt grunder som statsrådet fastställer, samt att

5) behövliga skyddskonstruktioner och skyddsanläggningar skall inrättas och ordnas i syfte att trygga befolkning och egendom.

Har bestämmelser om överlåtelse av en vara utfärdats med stöd av 1 mom. 3 punkten skall de, om inte statsrådet genom förordning föreskriver något annat, på motsvarande sätt tillämpas på varor som en näringsidkare för eget bruk tar ur sin rörelse.

16 §

Statsrådet får övervaka och reglera avlöningar som grundar sig på privat- och offentligrättsliga anställningsförhållanden samt meddela föreskrifter om övriga anställningsvillkor, om arbetstider och arbetarskydd.

Statsrådet kan övervaka och reglera de förmåner som hänförs till lagstadgad försäkring eller sociala understöd och utkomststöd samt genom förordning föreskriva om undantag från grunderna för och verkställigheten av dem. Statsrådet kan också genom förordning föreskriva om undantag från rättelse- och fullföljdsförfarandena i fråga om dessa förmåner samt utkomststödet. (25.2.2000/198)

17 §

Statsrådet kan övervaka och reglera priser och avgifter samt, om det är behövligt med tanke på prisregleringen, även kvaliteten på varor.

Statsrådet får övervaka och reglera hyrorna för byggnader och delar av sådana och med dessa jämförbara eller förknippade avgifter och ersättningar samt meddela föreskrifter om uppsägningsrätt och andra frågor som gäller hyresförhållanden samt likaså om användningen av byggnader och delar av sådana eller ställande av dem till någon annans förfogande.

18 §

Statsrådet får övervaka och reglera transporter och trafik, meddela föreskrifter om användningen av transportmedel och temporärt återkalla tillstånd att införa ett finskt fartyg i en främmande stats fartygsregister samt begränsa användningen av telekommunikationer.

Skötsel av statsekonomin
19 §

Statsrådet kan besluta att en till riksdagen överlämnad proposition med tillägg till och ändringar i statsbudgeten skall tillämpas till dess riksdagen har fattat beslut om tilläggsbudgeten i fråga.

20 §

Statsrådet får i syfte att trygga statens likviditet meddela föreskrifter om periodisering av betalningen av sådana statliga utgifter vilkas betalningstidpunkt stadgas i lag eller förordning och som inte har förfallit. Betalningsdatum för en utgift får flyttas med högst två veckor i sänder.

Användning av arbetskraften
21 §

Statsrådet kan införa obligatorisk arbetsförmedling för att få arbetskraft för arbeten som är nödvändiga för att lagens syfte skall kunna nås. När förmedlingen är obligatorisk får en arbetsgivare anställa endast sådana arbetssökande som arbetskraftsmyndigheterna anvisar.

Statsrådet får under sådana undantagsförhållanden som nämns i 2 § 1-3 punkten och i fråga om hälsovård också under sådana undantagsförhålladen som nämns i 5 punkten begränsa uppsägningsrätten och av särskilda skäl även förbjuda att denna rättighet utövas.

22 §

Statsrådet kan i syfte att trygga befolkningens hälsovård bestämma att varje i Finland bosatt person som har fyllt 17 men inte 65 år och som arbetar inom hälsovården eller som har fått utbildning för detta område eller som annars är lämplig att arbeta inom området är skyldig att utföra uppgifter som förutsätts för att lagens syfte skall kunna nås och som han med hänsyn till sin utbildning och erfarenhet kan utföra.

22 a § (25.2.2000/198)

Statsrådet kan i syfte att effektivisera räddningsväsendet genom förordning föreskriva att varje i Finland bosatt som har fyllt 17 men inte 65 år är skyldig att utföra arbete som förutsätts för att befolkningen skall kunna skyddas.

23 §

Om de åtgärder som avses i 21 § är otillräckliga under sådana undantagsförhållanden som nämns i 2 § 1-3 punkten, får statsrådet bestämma att varje i Finland bosatt person som har fyllt 17 men inte 65 år är skyldig att utföra sådant arbete som är nödvändigt för att lagens syfte skall kunna nås.

24 §

En i Finland bosatt kan enligt 22, 22 a och 23 § förordnas att utföra endast sådant arbete som motsvarar hans eller hennes förmåga och krafter. När ett arbetsförordnande ges skall personens ålder, familjeförhållanden och hälsotillstånd samt övriga omständigheter beaktas. (25.2.2000/198)

Den arbetspliktiges avlöning och övriga förmåner bestäms enligt det inom branschen gällande arbets-, funktionärs- eller tjänstekollektivavtalet. Om denna grund inte kan tillämpas, skall till den arbetspliktige betalas lön och ges övriga förmåner enligt vad som skäligen motsvarar de uppgifter som han förordnas att utföra.

I ett arbetspliktsförhållande och i arbete som utförs på basis av det skall i övrigt i tillämpliga delar på motsvarande sätt iakttas vad som stadgas eller bestäms eller genom ett i 2 mom. nämnt avtal har överenskommits om arbets- och tjänsteförhållanden samt om arbete som utförs på basis av dem.

Ett eventuellt tidigare anställningsförhållande avbryts inte på grund av ett arbetsförordnande.

Organisering av förvaltningen
25 §

Statsrådet kan bestämma att en statligt eller kommunalt anställd skall sköta en annan tjänst eller uppgift samt bestämma att ett ämbetsverk eller en inrättning skall flytta till en annan ort och i samband därmed begränsa rätten för de anställda att säga upp sig från den statliga eller kommunala anställningen.

25 a § (25.2.2000/198)

I syfte att effektivisera räddningsväsendet kan statsrådet genom förordning föreskriva om undantag från vad som i övrigt gäller beträffande skyldigheterna och uppgifterna för myndigheter som sköter uppgifter inom räddningsväsendet samt beträffande befäls- och subordinationsförhållandena inom befolkningsskyddet.

26 §

Statsrådet får meddela föreskrifter om handläggningsordningen för ärenden i samband med att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag verkställs, bestämma att en viss statlig eller kommunal myndighet skall verkställa föreskrifterna samt inrätta verkställande organ som handlar under tjänsteansvar eller ålägga kommunerna att tillsätta sådana.

För verkställigheten av föreskrifterna kan statsrådet för viss tid eller tills vidare ändra verksamhetsområdes- och behörighetsförhållandena mellan statliga förvaltningsmyndigheter samt den handläggningsordning som de normalt iakttar och begränsa skötseln av kommunernas lagstadgade uppgifter eller bestämma att skötseln av dem skall upphöra.

Under krigstid får statsrådet bestämma att en viss statlig eller kommunal myndighet skall sköta verkställigheten av sådana stadganden i andra lagar som skall tillämpas med anledning av krig samt för verkställigheten av dessa stadganden inrätta eller ålägga kommunerna att tillsätta organ som handlar under tjänsteansvar.

27 §

Statsrådet kan, om antalet ärenden kräver det, eller av andra särskilda skäl tillsätta nämnder med uppgift att behandla besvärsärenden som föranleds av verkställigheten av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller av sådana stadganden i andra lagar som under krigstid skall tillämpas med anledning av krig. Statsrådet meddelar samtidigt föreskrifter om hur ändring kan sökas i nämndernas beslut.

Vid handläggningen av ärenden i en nämnd skall laga rättegångsordning iakttas i tillämpliga delar.

Ordföranden för en nämnd skall ha avlagt juris kandidatexamen.

Särskilda befogenheter som gäller kommunalförvaltningen
28 §

Statsrådet får bestämma att en kommunstyrelse skall tillsätta en beredskapskommitté som bistår kommunstyrelsen genom att koordinera verksamheten mellan de kommunala och statliga myndigheterna samt mellan näringslivet och medborgarorganisationerna. Statsrådet meddelar närmare föreskrifter om kommitténs uppgifter, organisationsform och verksamhet.

29 §

Statsrådet kan genom förordning föreskriva (25.2.2000/198)

1) att kommunalval skall uppskjutas på viss tid eller tills vidare,

2) att kommunfullmäktige är beslutföra då över hälften av medlemmarna är närvarande,

3) att kallelse till kommunfullmäktiges sammanträde skall utfärdas någon annan tid och på något annat sätt än vad som har stadgats eller bestämts,

4) att kommunfullmäktiges beslutanderätt i vissa ärenden överförs på kommunstyrelsen,

5) att kommunstyrelsens beslutanderätt i vissa ärenden överförs på kommundirektören eller någon annan ledande tjänsteinnehavare, dock inte i sådana ärenden där fullmäktiges beslutanderätt med stöd av 4 punkten har överförts på kommunstyrelsen, samt (25.2.2000/198)

6) att en nämnds beslutanderätt i vissa ärenden skall överföras på dess ordförande eller en tjänsteinnehavare i kommunen.

Övriga befogenheter
30 §

Statsrådet får i syfte att trygga befolkningens hälsovård ålägga den som äger eller svarar för en sjukvårds- eller forskningsanstalt eller en hälsovårdscentral

1) att utvidga eller lägga om anstaltens verksamhet,

2) att helt eller delvis flytta verksamheten från verksamhetsdistriktet eller till någon annan ort eller att ordna verksamhet också utanför sitt distrikt,

3) att ta emot patienter oberoende av vad som har stadgats, bestämts eller avtalats om saken, samt

4) att ställa sin anstalt eller en del av den till en statlig myndighets förfogande.

Vad som stadgas i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller i tillämpliga delar också läkemedelsfabriker och läkemedelspartiaffärer, innehavare av apoteksrättigheter samt sådana sammanslutningar och enskilda näringsidkare som levererar hälsovårdsförnödenheter eller tillhandahåller hälsovårdstjänster eller annars är verksamma inom hälsovårdsområdet.

31 §

Statsrådet kan i syfte att trygga landets näringsliv eller energiförsörjning meddela föreskrifter om mark- och torvtäkt samt om skogsavverkning för virkesleveranser.

32 § (25.2.2000/198)

Statsrådet får för att trygga en ändamålsenlig skötsel av myndigheternas uppgifter eller för att verkställa befolkningsskyddet genom förordning föreskriva att till myndigheternas användning skall upplåtas

1) byggnader och lokaler samt

2) transport-, räddnings-, släcknings-, röjnings-, förstahjälps- och teleutrustning, adb-anläggningar samt andra för myndigheternas verksamhet eller skötseln av räddningsväsendet nödvändiga varor.

33 §

Statsrådet kan under sådana undantagsförhållanden som avses i 2 § 1æ3 punkten (25.2.2000/198)

1) ålägga dem som saken gäller att till staten överlämna sådana varor samt utföra sådana arbets- eller serviceuppgifter eller sådana transporter och med dem förknippade uppgifter som är av vikt för den ekonomiska eller militära försvarsberedskapen,

2) bestämma om användningen av telekommunikationer och om ändringar i telenäten,

3) förbjuda eller begränsa rätten att vistas och röra sig på vissa områden, om befolkningens säkerhet eller skyddet av objekt som är viktiga med tanke på försvaret kräver det, samt

4) berättiga försvarsministeriet och trafikministeriet att temporärt ta i sin besittning sådana mark- och vattenområden, byggnader, lokaler och lager som behövs för höjande av försvarsberedskapen. (25.2.2000/198)

Utöver vad som bestäms i 1 mom. kan statsrådet, om en situation som avses i 2 § 5 punkten förutsätter det, i syfte att nå målen för befolkningsskyddet genom förordning förbjuda rätten att vistas på en bestämd ort eller att avlägsna sig därifrån eller begränsa en sådan rätt. (25.2.2000/198)

34 §

Utöver vad som stadgas ovan i detta kapitel har statsrådet rätt att meddela för verkställigheten av föreskrifter som baserar sig på denna lag behövliga bestämmelser om att varor skall tas i beslag och överlåtas till staten eller till produktion eller konsumtion samt om vården av varor som har tagits i beslag eller som någon har ålagts att överlåta.

34 a § (25.2.2000/198)

Statsrådet får, om skötseln av räddningsväsendet så kräver, genom förordning föreskriva att befolkningen eller en del av den eller produktionsanläggningar och egendom skall förflyttas annanstans från ett bestämt område i den utsträckning de exceptionella förhållandena kräver det.

34 b § (25.2.2000/198)

I syfte att genomföra de arrangemang som avses i 34 a § kan statsrådet genom förordning föreskriva att myndigheterna får ta sådan egendom i sin besittning som behövs för ordnande av inkvartering och bespisning samt annan försörjning av förflyttad befolkning.

35 §

Statsrådet får

1) bestämma att gäldenärer i vissa fall skall ha rätt att få uppskov med betalningar samt att bli befriade från de normala påföljderna av betalningsförsummelser,

2) bestämma om förlängd betalningstid för växlar och förlänga fristen för rättshandlingar som är avgörande för växelrätten eller för regresstalan som grundar sig på checker,

3) meddela föreskrifter om den tid inom vilken ändring skall sökas i domstolarnas och myndigheters avgöranden eller vissa åtgärder vidtas för förvärvande eller bevarande av rättigheter, dock utan att försämra rättssäkerheten för dem som har blivit berövade friheten eller åtalade eller dömda för brott, samt

4) meddela föreskrifter om förlängning av de frister som har stadgats eller bestämts också för andra ärenden och åtgärder samt om återställande av försutten fatalietid.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte löne- och pensionsfordringar, ej heller andra på lag eller avtal grundade motsvarande fordringar.

Begränsningar av befogenheterna
36 §

När befogenheter enligt detta kapitel utövas får begränsningar genom reglerings-, beslags- eller överlåtelseföreskrifter inte utan tvingande skäl införas för den som idkar yrkesmässig trafik eller gårdsbruk i fråga om rätten att inneha bränslen och smörjmedel, för ägare och innehavare av fastigheter i fråga om rätten att inneha uppvärmningsbränslen eller för privatpersoner och ägare eller innehavare av skyddsrum i fråga om rätten att inneha för befolkningens utkomst nödvändiga varor som på förhand har upplagrats för att i undantagsförhållanden användas för den trafik som ägaren av lagret idkar, inom gårdsbruket, för uppvärmning eller i hushållet eller för försörjningen av dem som har sökt skydd i skyddsrum.

5 kap

Ersättningar

37 §

Har någon med anledning av åtgärder som vidtagits med stöd av 15 § 1 mom. 1 punkten, 30–32 §, 33 § 1 mom. eller 34 eller 34 b § lidit skada som inte ersätts honom eller henne med stöd av någon annan lag, skall till honom eller henne av statsmedel betalas full ersättning för skadan. (25.2.2000/198)

Om skadan med beaktande av den skadelidandes förmögenhetsförhållanden och andra omständigheter skall anses vara liten eller om stats- eller samhällsekonomiska skäl på grund av skadornas stora mängd oundgängligen kräver det, skall skälig ersättning betalas.

Statsrådet meddelar vid behov närmare föreskrifter om på vilka grunder och enligt vilket förfarande ersättningen skall bestämmas.

38 §

Statsrådet meddelar vid behov föreskrifter om att ersättning skall betalas av statsmedel också med anledning av andra med stöd av 4 kap. meddelade föreskrifter än sådana som avses i 37 §. På anläggnings- och driftskostnaderna för en uppgift som sköts av kommunen skall likväl tillämpas vad som stadgas om statsandelar och statsunderstöd till kommunerna.

39 §

Ett olycksfall i arbete som har inträffat i en arbetsuppgift som grundar sig på ett förordnande enligt denna lag, eller en yrkessjukdom som någon har ådragit sig i sådant arbete skall ersättas av statsmedel enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/48), om inte ersättningen blir större enligt någon annan lag eller ett avtal.

6 kap

Förberedelser

40 §

Statsrådet, statliga förvaltningsmyndigheter, statens affärsverk och övriga statsmyndigheter samt kommunerna skall genom beredskapsplaner och föreberedelser för verksamhet under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också vid undantagsförhållanden.

Förberedelserna för undantagsförhållanden leds, övervakas och koordineras av statsrådet samt av ministerierna inom sitt förvaltningsområde.

40 a § (25.2.2000/198)

Rikshälsovårdschefen, som biträder statsrådet, leder hälso- och sjukvårdens förberedelser för undantagsförhållanden. Rikshälsovårdschefen ser till att det finns behövliga planer för hälso- och sjukvården under undantagsförhållanden och att de har samordnats med den övriga planeringen av beredskapen för undantagsförhållanden.

Rikshälsovårdschef är kanslichefen vid social- och hälsovårdsministeriet. Under krig eller av andra särskilda skäl kan statsrådet dock befria denne från uppgiften som rikshälsovårdschef och därtill förordna någon annan som har den förtrogenhet med hälso- och sjukvård som uppgiften förutsätter.

Statsrådet kan på framställning av social- och hälsovårdsministeriet för högst fem år i sänder tillsätta en delegation för hälso- och sjukvården under undantagsförhållanden, som planerar och förbereder skötseln av hälso- och sjukvården under undantagsförhållanden.

Statsrådet kan genom förordning utfärda närmare bestämmelser om vilken sammansättning och vilka uppgifter delegationen för hälso- och sjukvården under undantagsförhållanden skall ha samt om behandlingen av ärenden i delegationen.

40 b § (13.4.2007/408)

40 b § har upphävts genom L 13.4.2007/408.

40 c § (13.4.2007/408)

40 c § har upphävts genom L 13.4.2007/408.

40 d § (13.4.2007/408)

40 d § har upphävts genom L 13.4.2007/408.

7 kap

Lagens verkställighet

41 §

En behörig myndighet har rätt att förrätta inspektioner för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

42 §

Polisen och övriga myndigheter skall ge den handräckning som behövs vid verkställigheten av denna lag samt de stadganden och föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

43 § (22.12.2009/1400)

En utgivare och en utövare av programverksamhet är skyldig att utan ersättning publicera eller sända statsrådets, ministeriernas, regionförvaltningsverkens, närings-, trafik- och miljöcentralernas och kommunstyrelsernas samt de militära myndigheternas och räddningsmyndigheternas meddelanden om tillämpningen eller iakttagandet av denna lag, vilka snabbt måste nå hela befolkningen eller invånarna inom ett visst område för att syftet med denna lag ska nås. Sådana meddelanden ska utan dröjsmål i oförändrad form publiceras i ifrågavarande periodiska publikation, nätpublikation eller program.

44 §

Statsrådet kan meddela föreskrifter om sammanslutningars, stiftelsers och enskildas skyldighet att ge myndigheterna sådana upplysningar och utredningar som behövs för verkställigheten av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och för tillsynen över att de iakttas. Statsrådet kan meddela föreskrifter också om myndigheternas skyldighet att tillhandahålla andra myndigheter sådan information.

45 § (21.5.1999/623)

45 § har upphävts genom L 21.5.1999/623.

46 §

Ett villkor eller ett särskilt förbehåll i en förbindelse eller ett avtal får inte tillämpas eller verkställas till den del det strider mot eller är avsett att kringgå föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

47 §

Om kommunalval har uppskjutits enligt 29 § 1 punkten, fortsätter fullmäktiges och deras suppleanters mandatperiod tills nya val har förrättats och valresultatet kungjorts. Om statsrådet så bestämmer, fortgår härvid också kommunens övriga förtroendevaldas mandatperiod en viss tid eller tills vidare. Statsrådet kan likaså bestämma att ett tillräckligt antal gemensamma suppleanter skall väljas för de förtroendevalda. Dessa väljs av samma organ som utser de ordinarie medlemmarna.

Har valen uppskjutits, skall nya val förrättas så snart som möjligt vid en tidpunkt som statsrådet bestämmer.

8 kap

Sökande av ändring

48 § (22.12.2009/1400)

Ett beslut som statsrådet, ett ministerium eller Finlands Bank har meddelat med stöd av denna lag får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Andra beslut som meddelats med stöd av denna lag får överklagas hos förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsbeslut ska iakttas omedelbart trots besvär, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

I förvaltningsbeslut av statsrådet som enligt 6 § ska föreläggas riksdagen får ändring inte sökas genom besvär.

I fråga om ändringssökande tillämpas i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

9 kap

Straffstadganden

49 § (26.10.2001/885)

Om straff för brott och försök till brott mot en regleringsföreskrift som en myndighet har meddelat med stöd av denna lag bestäms i 46 kap. 1–3 § strafflagen (39/1889).

50 §

Den som inte iakttar eller som på något annat sätt bryter mot de föreskrifter som har meddelats med stöd av 21 § eller den skyldighet som stadgas i 24 § 2 mom., skall för arbetskraftsbrott i undantagsförhållanden dömas till böter.

Den som underlåter att uppfylla den arbetsplikt som har föreskrivits med stöd av 22, 22 a, 23 eller 25 § skall, om gärningen inte är straffbar som brott mot tjänsteplikt, för arbetspliktsförseelse i undantagsförhållanden dömas till böter. (25.2.2000/198)

Den som inte iakttar eller som annars bryter eller försöker bryta mot de bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av 30æ32 §, 33 § 1 mom. 1, 2 eller 4 punkten eller 34 eller 34 b § skall för försummelse av överlåtelseplikt dömas till böter. (25.2.2000/198)

Den som inte iakttar eller som annars bryter eller försöker bryta mot ett förbud eller en begränsning som meddelats med stöd av 33 § 1 mom. 3 punkten eller 33 § 2 mom. skall för brott mot begränsningar av rörelsefriheten dömas till böter. (25.2.2000/198)

51 § (21.5.1999/623)

51 § har upphävts genom L 21.5.1999/623.

10 kap

Särskilda stadganden

52 §

Med vara avses i denna lag alla slag av lös egendom, med undantag av pengar och andra betalningsmedel, värdepapper och fordringsrätter samt fordringsbevis. Vad denna lag stadgar om varor gäller i tillämpliga delar också tjänster.

Med betalning avses en ersättning för person- eller varutransport, för användning av en fastighet, anläggning eller vara eller av annan egendom, för en tjänst som har kommit någon annan till godo samt för en förmån eller arbetsprestation, om det inte är fråga om hyra, avgift eller ersättning i ett hyresförhållande som avses i 17 § 2 mom. eller om en ersättning i ett offentligrättsligt anställningsförhållande eller för arbete som regleras av lagen om arbetsavtal (320/70) eller om en avgift eller ersättning vars belopp är fastställt genom lag eller förordning.

L om arbetsavtal 320/1970 har upphävts genom ArbetsavtalsL 55/2001.

53 §

Vad denna lag stadgar om staten eller dess myndigheter gäller i tillämpliga delar statens självständiga offentligrättsliga inrättningar.

Vad som i denna lag stadgas om kommuner gäller i tillämpliga delar kommunalförbund, centralsjukhusförbund som svarar för universitetscentralsjukhus samt självständiga kommunala inrättningar.

54 §

Denna lag träder i kraft den 1 september 1991.

Genom denna lag upphävs lagen den 17 juni 1970 om tryggande av befolkningens utkomst och landets näringsliv under undantagsförhållanden (407/70) och lagen den 22 maj 1942 om arbetsplikt (418/42) jämte ändringar samt lagen den 19 november 1943 om särskilda arbetsläger (912/43).

Regeringens proposition 248/89, Försvarsutsk. bet. 7/90, Stora utsk. bet. 310/90, Försvarsutsk. bet. 2/91

Ikraftträdelsestadganden:

21.4.1995/668:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

21.5.1999/623:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998

25.2.2000/198:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Genom denna lag upphävs förordningen den 17 maj 1963 om medicinalvården under undantagsförhållanden (246/1963) jämte ändringar.

Medicinaldelegationen, som tillsatts innan denna lag träder i kraft, fortsätter till utgången av mandattiden som delegation för hälso- och sjukvården under undantagsförhållanden.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 186/1999, FsUB 1/2000, RSv 19/2000

26.10.2001/885:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 80/2000, LaUB 14/2001, RSv 94/2001

13.6.2003/465:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 54/2002, GrUB 14/2002, RSv 288/2002

18.7.2003/696:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2003.

Genom denna lag upphävs lagen den 24 oktober 1939 om livförsäkring under krigstid (364/1939) jämte ändringar, lagen den 24 oktober 1939 om krigsförsäkring (365/1939), förordningen den 25 november 1988 om verkställighet av lagen om krigsförsäkring (993/1988) samt statsrådets beslut av den 23 mars 1943 angående området och de allmänna grunderna för statens försäkringsrörelse (270/1943).

Statens krigsförsäkringsnämnd enligt 2 § i den upphävda lagen om krigsförsäkring skall utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för uppsägningen av de avtal som nämnden ingått och för avslutandet av nämndens övriga verksamhet. Nämnden skall vidta åtgärderna enligt detta moment före den 31 december 2003. Den upphävda lagen om krigsförsäkring och upphävda bestämmelser som utfärdats med stöd av den tillämpas tills krigsförsäkringsnämndens verksamhet upphört, dock högst till och med den 31 december 2003.

Social- och hälsovårdsministeriet skall se till att de medel som krigsförsäkringsnämnden administrerar intäktsförs i statsbudgeten.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 200/2002, VLF 2/2003, FsUB 1/2003, RSk 14/2003

13.4.2007/408:

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007.

Genom denna lag upphävs 12 b och 40 b–40 d § i beredskapslagen av den 22 juli 1991, sådana de lyder i lag 696/2003, och statsrådets förordning av den 4 december 2003 om försäkringsgarantikommissionen för undantagsförhållanden (998/2003).

Mandattiden för den försäkringsgarantikommission för undantagsförhållanden som tillsatts med stöd av beredskapslagen fortsätter till utgången av pågående mandattid, om inte statsrådet före det tillsätter en ny kommission med stöd av denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 80/2006, EkUB 30/2006, RSv 276/2006

22.12.2009/1400:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.