Beaktats t.o.m. FörfS 733/2017.

27.3.1991/625

Lag om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 24.4.2015/459, som gäller fr.o.m. 1.1.2016.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §
Tillämpningsområde

I denna lag föreskrivs om ersättning till personer som bor i Finland samt till sådana personer på vilka i fråga om denna lag tillämpas en för Finland bindande konvention om social trygghet eller en internationell rättsakt om social trygghet för rehabilitering som behövs på grund av sådant olycksfall i arbetet som avses i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) eller sådan yrkessjukdom som avses i yrkessjukdomslagen (1343/1988). (30.12.2004/1359)

Vad denna lag stadgar om rehabilitering som skall ersättas med anledning av ett olycksfall i arbete eller en yrkessjukdom tillämpas också på annan skada eller sjukdom som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

2 §
Rehabilitering

Med rehabilitering avses en åtgärdshelhet som syftar till att främja och stöda rehabiliteringsklientens återgång till arbetslivet och hans förutsättningar att klara arbetet, till att förebygga, undanröja och reducera faktorer som inverkar negativt på arbets- och funktionsförmågan samt till att upprätthålla och förbättra klientens förmåga att reda sig på egen hand.

3 §
Rehabiliteringsförutsättningar

Rehabiliteringsersättning betalas till den som är ersättningsberättigad enligt lagen om olycksfallsförsäkring och vars arbets- eller funktionsförmåga eller förvärvsmöjligheter har försämrats på grund av ett olycksfall i arbete eller en yrkessjukdom. Rehabiliteringen ersätts också om det är sannolikt att ersättningstagarens arbets- eller funktionsförmåga eller förvärvsmöjligheter i ett senare skede väsentligt kan försämras på grund av ett olycksfall i arbete som han har drabbats av eller en konstaterad yrkessjukdom.

4 § (20.12.1996/1205)
Rehabilitering som ersätts

Till rehabiliteringsklienten betalas ersättning för skäliga kostnader för rehabiliteringen samt för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden, enligt vad som bestäms nedan. Om inte något annat följer av särskilda orsaker, är rehabiliteringsklienten inte skyldig att ta emot rehabilitering enligt denna lag utom Finlands gränser.

5 §
Rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan

Såsom rehabilitering ersätts kostnaderna för åtgärder som syftar till att förbättra eller upprätthålla arbetsförmågan och förvärvsmöjligheterna och som gör det möjligt för klienten att trots det handikapp som beror på skadan eller sjukdomen fortsätta i sitt tidigare arbete eller yrke eller att välja ett sådant nytt arbete eller yrke av vilket han kan få sin huvudsakliga utkomst.

Vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet skall beaktas rehabiliteringsklientens ålder, tidigare verksamhet, utbildning, boendeförhållanden och handikapp som beror på skada eller sjukdom samt hans möjligheter att efter rehabiliteringen placera sig i ett arbete eller yrke på sådana villkor som allmänt iakttas på arbetsmarknaden.

6 §
Till ersättning berättigande kostnader för rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan

Till ersättning berättigande kostnader för rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan är

1) undersökningar för att reda ut rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna,

2) arbets- och utbildningsförsök,

3) arbetsträning i klientens tidigare eller nya arbete eller på en arbetsklinik eller någon annan motsvarande inrättning,

4) behövlig och tillräcklig utbildning för ett arbete eller ett yrke som lämpar sig för klienten och allmänbildande grundutbildning som är nödvändig för förstnämnda utbildning samt behövliga och skäliga kostnader för studier och studiematerial,

5) behövliga och skäliga resekostnader som rehabiliteringen medför,

6) till stöd för närings- eller yrkesutövning beviljade understöd, eller räntefritt lån för anskaffning av arbetsredskap och arbetsmaskiner och för grundande eller omläggning av ett eget företag,

7) hjälpmedel och anordningar samt med dem jämförbara konstruktioner som rehabiliteringsklienten behöver för att klara sina arbetsuppgifter trots det handikapp som beror på skadan eller sjukdomen,

8) för den som är gravt handikappad understöd eller räntefritt lån för anskaffning av ett fortskaffningsmedel för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, om detta behövs på grund av att handikappet begränsar möjligheterna att använda kollektiva trafikmedel,

9) för den som är gravt handikappad sådana extra resekostnader som beror på arbete och studier, om handikappet utgör ett hinder för att använda kollektiva trafikmedel samt

10) andra härmed jämförbara rehabiliteringskostnader.

Om det medan åtgärder vidtas för att förbättra rehabiliteringsklientens förvärvsmöjligheter konstateras att klienten saknar förutsättningar för rehabilitering eller om den annars konstateras vara olämplig för honom, kan rehabiliteringen läggas om eller avslutas.

7 §
Rehabilitering som avser arbets- eller funktionsförmågan

Såsom rehabilitering ersätts, till den del rehabiliteringen inte såsom sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ankommer på hälsovårdscentralen eller sjukvårdsdistriktet, kostnader som föranleds av sådana åtgärder vid en av försäkringsanstalten genom en betalningsförbindelse vald rehabiliteringsplats som behövs för att främja och upprätthålla rehabiliteringsklientens arbets- eller funktionsförmåga eller sociala funktionsförmåga och förmåga att reda sig. (30.12.2010/1337)

Såsom rehabiliteringskostnader ersätts

1) undersökningar för att reda ut rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna,

2) rehabiliteringsperioder i öppen vård eller anstaltsvård,

3) kostnaderna för ordination, utprovning, anskaffning och överlåtelse av, träning med samt underhåll och förnyande av hjälpmedel som behövs på grund av handikapp som beror på en skada eller sjukdom,

4) en gravt handikappads kostnader för behövliga och skäliga hjälpmedel och anordningar i sin stadigvarande bostad samt skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden; rätt till ersättning för ändringsarbeten i bostaden föreligger högst en gång under en tidsperiod på fem år, om det inte finns synnerligen vägande skäl för att utföra ändringsarbeten oftare,

5) kostnaderna för en rehabiliteringsklients anpassningsträning, inberäknat nödvändiga rese- och boendekostnader som följar av en anhörigs eller faktisk vårdares deltagande i anpassningsträningen samt en sådan persons inkomstbortfall,

6) rehabiliteringsklientens resekostnader i samband med deltagandet i rehabiliteringen,

7) de merkostnader som en gravt handikappad har för serviceboende per dag högst till det dubbla beloppet av det högsta mentillägg som avses i 20 § 2 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring, (30.12.2004/1359)

8) skäliga tolktjänstkostnader för den som har en svår syn-, hörsel- eller talskada samt

9) andra härmed jämförbara kostnader för rehabilitering.

8 §
Ersättning för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden

Till en rehabiliteringsklient, som deltar i arbets- eller utbildningsförsök, besöker en arbetsklinik, deltar i arbetsträning eller yrkesutbildning eller är intagen på sjukhus eller en rehabiliteringsanstalt, betalas för denna tid full dagpenning, olycksfallspension eller livränta enligt lagen om olycksfallsförsäkring, oberoende av invaliditetsgraden eller handikappet. Full ersättning betalas dock inte, om rehabiliteringen är ordnad så att den inte hindrar klienten att utföra för honom lämpligt förvärvsarbete.

Full ersättning betalas också för en skälig tid medan rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna reds ut samt medan klienten väntar på att rehabiliteringen skall börja, när det är fråga om rehabilitering som avses i 5 §.

Till en rehabiliteringsklient betalas full ersättning enligt 1 mom. också under ledigheter som ingår i undervisningsprogrammet för sådan rehabilitering som avses i 5 §.

En arbetsgivare som till en rehabiliteringsklient har betalat lön på basis av sådan i 17 § lagen om yrkesutbildning (630/1998) avsedd läroavtalsutbildning som ersatts såsom rehabilitering enligt denna lag, har rätt att för motsvarande tid få dagpenning, olycksfallspension och livränta enligt 1 mom. upp till det nämnda lönebeloppet. (30.12.2002/1316)

8 a § (30.12.2002/1316)
Olycksfallsförsäkring under rehabiliteringstiden

En försäkringsanstalt skall för en rehabiliteringsklient ordna sådan försäkring som avses i 57 § 1 mom. lagen om olycksfallsförsäkring för olycksfall som inträffar i samband med sådana arbets- och utbildningsförsök för utredning av rehabiliteringsbehov och rehabiliteringsmöjligheter, sådan arbetsträning och sådan arbetspraktik som berättigar till ersättning enligt denna lag, till den del som rehabiliteringsklienten inte på någon annan grund har rätt till ersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

När det gäller sådan försäkring som avses i 1 mom. används som den försäkrades årsarbetsförtjänst den årsarbetsförtjänst som legat till grund för den ersättning för inkomstbortfall som har betalats till följd av det olycksfall eller den yrkessjukdom som orsakat behovet av rehabiliteringsåtgärderna eller rehabiliteringsutredningen. Årsarbetsförtjänsten justeras i samband med att försäkringen tas och därefter kalenderårsvis med den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961). (30.12.2004/1367)

9 § (30.12.2004/1359)
Avbrott i rehabiliteringen

Om rehabiliteringen avbryts eller om utredningen av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna drar ut på tiden eller avbryts, eller om inledandet av rehabiliteringen fördröjs av någon orsak som beror på rehabiliteringsklienten och som inte är en följd av den skada som berättigar till ersättning, skall under avbrottet eller dröjsmålet inte betalas ersättning enligt 8 § 1–3 mom.

10 §
Lagens primära natur

Om kommunen med stöd av någon annan lagstiftning tillhandahållit en rehabiliteringsklient tjänster och stödåtgärder vilka har samma syfte och hänför sig till samma tid som rehabilitering som skall ersättas klienten enligt denna lag, övergår rätten till ersättningen till denna del på kommunen.

Har kommunen i ett så sent skede anmält till försäkringsanstalten att den tillhandahållit rehabilitering att försäkringsanstalten inte har kunnat beakta anmälan när den betalt ersättningen till rehabiliteringsklienten, är försäkringsanstalten inte skyldig att betala någon ersättning till kommunen.

Vad som ovan stadgas om kommunens rätt till ersättning gäller på motsvarande sätt folkpensionsanstalten, om den med stöd av lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/91) för en rehabiliteringsklient har ordnat rehabilitering som skall ersättas enligt denna lag eller med stöd av lagen om rehabiliteringspenning (611/91) har betalt rehabiliteringspenning för tiden för rehabilitering som skall ersättas enligt denna lag.

11 §
Väckande av rehabiliteringsärende

Om en skada som berättigar till ersättning medför långvariga begränsningar av arbets- och funktionsförmågan samt förvärvsmöjligheterna, skall försäkringsanstalten på eget initiativ utan dröjsmål väcka ett rehabiliteringsärende som avses i 5 § samt se till att rehabiliteringsbehovet reds ut och att klienten hänvisas till rehabilitering. Behovet av och möjligheterna till sådan rehabilitering som avses här skall, om så behövs, redas ut genom försäkringsanstaltens försorg innan den skadade kan beviljas fortlöpande pension.

Initiativ till rehabilitering kan också tas av den skadade, arbetsgivaren, en sjukvårdsinrättning, en arbetskraftsmyndighet eller av någon annan som reder ut rehabiliteringsärendet. Försäkringsanstalten skall med anledning av ett sådant initiativ utan dröjsmål vidta åtgärder för att reda ut rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna.

Har ett initiativ till rehabilitering enligt denna lag avslagits, skall försäkringsanstalten se till att arbetstagaren ges information om övriga rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov. (13.6.2003/506)

4 mom. har upphävts genom L 19.12.2014/1223. (19.12.2014/1223)

12 §
Kostnadsfördelning

Har ett olycksfall inträffat eller en yrkessjukdom yppat sig före den 1 januari 1964, skall de rehabiliteringskostnader som skadan eller yrkessjukdomen medför fördelas mellan försäkringsbolagen så som stadgas i 6 § lagen om ändring av lagen om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning, sådant detta lagrum lyder i lag av den 20 december 1968 (696/68).

I de fall som avses i 1 mom. skall ett belopp som behövs för finansiering av den ersatta rehabiliteringen beaktas när den försäkringspremie fastställs som den försäkringspliktiga arbetsgivaren skall betala enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Grunderna för uppbörden av avgifterna och fördelningen av dem mellan försäkringsbolagen fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

13 §
Förhöjning av fördröjd ersättning

Vad som i 60 a § lagen om olycksfallsförsäkring stadgas om förhöjning av fördröjt skadestånd skall tillämpas också när en ersättning enligt denna lag fördröjs.

14 §
Ändringssökande

Om sökande av ändring i beslut som avses i denna lag gäller vad lagen om olycksfallsförsäkring stadgar om sökande av ändring i en försäkringsanstalts eller olycksfallsnämndens beslut.

15 §
Internationell ömsesidighet

Statsrådet får besluta om sådana undantag från denna lag som följer av ömsesidiga avtal med främmande stater om lagstadgade förmåner.

16 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

17 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

Genom denna lag upphävs lagen den 20 december 1963 om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning (592/63) jämte ändringar.

Lagen tillämpas också på ersättning för rehabilitering som beror på olycksfall i arbete som har inträffat och yrkessjukdom som har yppat sig innan lagen trätt i kraft.

Regeringens proposition 259/90, Socialutsk. bet. 49/90, Stora utsk. bet. 253/90

Ikraftträdelsestadganden:

20.12.1996/1205:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 227/1996, ShUB 39/1996, RSv 235/1996

30.12.2002/1316:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Denna lag tillämpas på sådan läroavtalsutbildning, på sådana arbets- och utbildningsförsök för utredning av rehabiliteringsbehov och rehabiliteringsmöjligheter, på sådan arbetsträning och på sådan arbetspraktik som berättigar till ersättning enligt denna lag och som börjar efter att lagen har trätt i kraft.

RP 245/2002, ShUB 37/2002, RSv 178/2002

13.6.2003/506:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 164/2002, ShUB 53/2002, RSv 265/2002

30.12.2004/1359:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Denna lag tillämpas på sådana olycksfall som har inträffat och sådana yrkessjukdomar som har framträtt efter det att denna lag har trätt i kraft.

RP 158/2004, ShUB 28/2004, RSv 169/2004

30.12.2004/1367:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Lagen tillämpas också på sådana försäkringar enligt 8 a § 1 mom. som har börjat före denna lags ikraftträdande. Indexjusteringen enligt denna lag görs i det årsarbetsförtjänstbelopp som har justerats till 2004 års indexnivå med tillämpning av 8 a § 2 mom. sådant det lyder när denna lag träder i kraft.

RP 250/2004, ShUB 39/2004, RSv 211/2004

30.12.2010/1137:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 90/2010, ShUB 40/2010, RSv 244/2010

19.12.2014/1223:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 213/2014, ShUB 22/2014, RSv 180/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.