Beaktats t.o.m. FörfS 638/2019.

16.3.1979/300

Lag om förhindrande av miljöförorening från fartyg (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom Miljöskyddslag för sjöfarten 29.12.2009/1672.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 § (18.3.2005/238)

För förhindrande av miljöförorening från fartyg skall, utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag, denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter iakttas.

Utsläpp av olja, oljehaltig blandning, farligt flytande ämne, toalettavfallsvatten och fast avfall från fartyg i vattnet samt utsläpp av luftförorenande ämnen från fartyg i vattnet eller luften är förbjudet enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Denna lag tillämpas dessutom på bränsle som används på fartyg.

2 §

Med förorening av vattnen avses i denna lag att vattnets tillstånd förändras så att detta äventyrar människans hälsa, skadar de levande naturtillgångarna och livet i vattnen, ställer hinder för fisket eller annat berättigat nyttjande av vattenområdena, försämrar vattnets bruksegenskaper, minskar trivsamheten eller orsakar därmed jämförbara olägenheter. (29.12.1994/1417)

2 mom. har upphävts genom L 14.11.2003/933. (14.11.2003/933)

2 a § (14.11.2003/933)

I denna lag avses med

1) fartyg varje sjöburet samfärdsmedel, inklusive bärplansbåtar, luftkuddefarkoster, undervattensbåtar och flytande farkoster samt fasta och flytande plattformar,

2) oljetankfartyg fartyg vars lastrum är byggda eller ombyggda huvudsakligen för transport av olja i bulk, inklusive kombinationsfartyg samt kemikalietankfartyg, då de transporterar olja i bulk,

3) kemikalietankfartyg fartyg vars lastrum är byggda eller ombyggda huvudsakligen för transport av farliga flytande ämnen i bulk, inklusive oljetankfartyg, då de transporterar farliga flytande ämnen i bulk,

4) fritidsbåtar fartyg avsedda för sport eller rekreation, oavsett fartygets typ eller drivkraft,

5) fiskefartyg fartyg som utrustats för eller kommersiellt används för fiske eller fångst av andra organiska resurser i havet,

6) insjöområdet sjöar, älvar, åar och kanaler,

7) finska vatten de inre territorialvattnen, vattenterritoriet och insjöområdet,

8) Östersjöområdet egentliga Östersjön, Bottniska viken och Finska viken samt inloppet till Östersjön, vilket begränsas av breddgraden 57°44,8′ N genom Skagen i Skagerack, inbegripet de av staterna angivna inre territorialvattnen,

9) hamn en plats eller ett geografiskt område med sådan utrustning att där huvudsakligen kan tas emot fartyg, inklusive fiskefartyg och fritidsbåtar, dock inte en plats eller ett område vars för fartyg avsedda konstruktioner och tjänster, besökarantal och avfallsmängder är små,

10) olja mineralolja i alla dess former inklusive råolja, brännolja, oljeslam, oljeavfall och raffinerade produkter,

11) oljehaltig blandning en blandning som innehåller olja,

12) farligt flytande ämne ett ämne som då det hamnar i vatten, genom att hopa sig i näringskedjan eller på grund av sin giftighet medför skada för livet i havet eller människans hälsa, åstadkommer fällning på havsbottnen med kraftig syreåtgång som följd, åstadkommer smakfel i föda som erhålls från havet, eller genom sin beständighet och sina störande egenskaper väsentligt minskar användningen av vattnen eller stränderna för rekreationsändamål,

13) flytande ämne en vätska vars ångtryck vid en temperatur av 37,8 °C inte överstiger 2,8 bar (absolut tryck),

14) toalettavloppsvatten avloppsvatten och annat avfall från toaletter, pissoarer och spygatt i toalettrum, avloppsvatten från sjukvårdsutrymmen via tvättställ, badkar och spygatt, uttömningar från utrymmen där det finns levande djur samt annat avloppsvatten som är blandat med här nämnt avfall,

15) behandlat toalettavloppsvatten toalettavloppsvatten som har behandlats i en behandlingsanläggning som godkänts på behörigt sätt,

16) fast avfall sådant mat-, hushålls- och annat motsvarande avfall, utom färsk fisk och delar av färsk fisk, som uppkommer vid fartygs normala drift och som fortgående eller periodiskt måste förstöras,

17) skadligt ämne olja, farliga flytande ämnen, toalettavloppsvatten och fast avfall; om något annat ämne blandats med det skadliga ämnet, anses även blandningen som ett skadligt ämne,

18) fartygsgenererat avfall allt avfall som uppstår vid fartygs normala drift, inklusive oljigt avfall från maskinrummet, toalettavloppsvatten, fast avfall så som det definieras i bilaga V till 1978 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (FördrS 51/1983) samt avfall från lasttransporter, inklusive lastrester, slanor för stuvning, stödvirke, lastpallar, surrnings- och förpackningsmaterial, faner, papper, kartong, ståltråd och stålband,

19) lastrester sådana rester av last i fartygets lastrum som skall avlägsnas efter att lasten har lossats.

3 §

Genom förordning av statsrådet kan för förhindrande av miljöförorening, för verkställigheten av protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och av 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö (FördrS 2/2000) samt för uppfyllande av Finlands motsvarande övriga internationella förpliktelser och för verkställigheten av Europeiska gemenskapernas rättsakter, utfärdas närmare bestämmelser om konstruktion, utrustning, bemanning och drift av finska fartyg samt av sådana utländska fartyg som går till eller från hamnar eller på insjöfarleder i Finland. (18.3.2005/238)

Genom förordning får också utfärdas sådana allmänna förbud och begränsningar som gäller trafiken med olje- och kemikalietankfartyg på finska insjöområden och som behövs för att förhindra förorening av vattnen. (29.6.1990/607)

Genom förordning kan dessutom föreskrivas om de anmälningsskyldigheter som gäller transporter som utförs med fartyg samt avfallshanteringen ombord på fartyg. (24.6.1999/433 år 2000)

Sjöfartsverket kan, enligt vad som bestäms genom förordning, meddela föreskrifter och anvisningar om tekniska detaljer som gäller de i 1 mom. avsedda fartygens konstruktion, utrustning, bemanning och drift och de anmälningar som nämns i 3 mom. samt medge undantag från de i 3 mom. nämnda anmälningsskyldigheterna. (24.6.1999/433 år 2000)

4 §

Sjöfartsstyrelsen åligger att begränsa fartygens trafik på finskt vattenområde, då begränsningen på grund av väderleks- eller isförhållanden eller fartygets skick eller dess storlek med hänsyn till farvattnen är påkallad för undvikande av uppenbar risk för vattnens förorening.

5 § (24.6.1999/433 år 2000)

Bestämmelser om tillsynen över fartygs konstruktion, utrustning, anordning, rutin och arrangemang ombord och därtill ansluten inspektion samt om andra åtgärder på finskt vattenområde och, i fråga om finska fartyg, också utanför finskt vattenområde ingår i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995).

Chefen för den enhet vid sjöfartsverket som sköter fartygssäkerhetsärenden och av honom förordnade tjänstemän, nedan tillsynsmyndigheten för fartygssäkerheten, samt gränsbevakningsmyndigheterna och polisen har rätt att i syfte att utreda utsläpp förrätta andra inspektioner på finska fartyg, exempelvis ta prover för att utreda ursprunget till olja eller något annat skadligt ämne som observerats i vattnet. Detsamma gäller ett utländskt fartyg då det ligger i hamn eller till ankars på finskt vattenområde eller framförs på finskt vattenområde, dock i fråga om fartyg som framförs på Finlands territorialhav under de förutsättningar som föreskrivs i 5 a §.

Tillsynsmyndigheten för fartygssäkerheten samt gränsbevakningsmyndigheterna och polisen kan, när utredandet av utsläpp eller verkställandet av en trafikbegränsning som föreskrivits med stöd av 4 § kräver det eller när det finns grundad anledning att anta att fartygets färd av någon annan orsak än en sådan som har samband med fartygets konstruktion, utrustning, anordning, rutin eller arrangemang ombord är förknippad med en omedelbar risk för vattnens förorening, stoppa fartyget när det ligger i hamn eller till ankars på finskt vattenområde. Detsamma gäller ett finskt fartyg som framförs på finskt vattenområde eller utanför detta och ett utländskt fartyg som framförs på finskt vattenområde, dock i fråga om fartyg som framförs på Finlands territorialhav under de förutsättningar som föreskrivs i 5 a §.

De åtgärder som avses i 2 och 3 mom. gäller endast i tillämpliga delar försvarsmaktens och gränsbevakningsväsendets fartyg.

5 a § (24.6.1999/433 år 2000)

När det finns grundad anledning att anta att ett utländskt fartyg som framförs på Finlands territorialhav har förorsakat utsläpp i detta, får tillsynsmyndigheten för fartygssäkerheten samt gränsbevakningsmyndigheterna och polisen vidta alla de åtgärder som avses i 5 § 2 och 3 mom.

När det finns grundad anledning att anta att denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den har överträtts i Finlands ekonomiska zon från ett utländskt fartyg som framförs på Finlands territorialhav eller i den ekonomiska zonen, får tillsynsmyndigheten för fartygssäkerheten samt gränsbevakningsmyndigheterna och polisen avkräva fartyget information om dess identitet och registreringshamn, senaste och nästa anlöpningshamn samt annan information för att fastställa om en överträdelse har ägt rum. (26.11.2004/1064)

I de fall som avses i 2 mom. får tillsynsmyndigheten för fartygssäkerheten samt gränsbevakningsmyndigheterna och polisen inspektera fartyget, om överträdelsen av de bestämmelser som avses i momentet leder till omfattande utsläpp som medför eller riskerar medföra betydande förorening av den marina miljön, och fartyget har vägrat lämna information eller den information som lämnats av fartyget uppenbarligen inte överensstämmer med verkliga förhållanden och inspektionen är påkallad av omständigheterna i övrigt. (26.11.2004/1064)

Tillsynsmyndigheten för fartygssäkerheten samt gränsbevakningsmyndigheterna och polisen får stoppa ett utländskt fartyg som framförs på Finlands territorialhav eller i Finlands ekonomiska zon, om det är uppenbart att det från fartyget i den ekonomiska zonen har begåtts en överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den så att det leder till ett utsläpp som medför omfattande skada eller risk för omfattande skada på den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller på naturtillgångarna i territorialhavet eller den ekonomiska zonen. (26.11.2004/1064)

På de villkor som anges i 2–4 mom. kan sådana åtgärder som avses i momenten vidtas även mot ett sådant utländskt fartyg som framförs i Finlands ekonomiska zon från vilket man misstänker att det på Finlands territorialhav har begåtts överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. (26.11.2004/1064)

5 b § (24.6.1999/433 år 2000)

De åtgärder som avses i 5 och 5 a § skall alltid vidtas så att fartyget inte uppehålls längre än nödvändigt.

En inspektion av ett utländskt fartyg skall begränsas till en undersökning av certifikat och andra dokument som fartyget enligt internationella överenskommelser som är bindande för Finland skall medföra, eller av andra liknande dokument som fartyget medför. En närmare inspektion av fartyget får äga rum först efter denna undersökning av dokumenten och endast om det föreligger grundad anledning att anta att fartygets eller dess utrustnings skick väsentligt avviker från uppgifterna i dokumenten, eller innehållet i dokumenten inte är tillräckligt för att bekräfta eller verifiera en misstänkt överträdelse av bestämmelserna eller fartyget inte medför sådana giltiga certifikat eller dokument som krävs. (26.11.2004/1064)

Även om inspektionerna enligt 5 och 5 a § visar att det från ett utländskt fartyg har begåtts överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den skall fartyget utan dröjsmål tillåtas fortsätta sin färd. (26.11.2004/1064)

Om den marina miljön utsätts för oskäligt stor skaderisk av att ett fartyg som enligt 5 a § 4 mom. stoppats i Finlands ekonomiska zon tillåts fortsätta sin färd, kan tillsynsmyndigheten för fartygssäkerheten förbjuda fartygets fortsatta färd eller som villkor för den fortsatta färden kräva att fartyget anlöper närmaste lämpliga reparationsvarv. Fartygets flaggstat skall utan dröjsmål underrättas om beslut som gäller förbud som utfärdats eller att villkor ställts för fartygets fortsatta färd. (26.11.2004/1064)

Vid inspektion samt vid stoppandet av ett utländskt fartyg och vid driftsinskränkningar för det gäller bestämmelserna i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten. (26.11.2004/1064)

5 c § (26.11.2004/1064)

Om det är uppenbart att det från ett fartyg inom Finlands inre territorialvatten, territorialhav eller ekonomiska zon har begåtts en överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den så att den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller naturtillgångarna i territorialhavet eller den ekonomiska zonen orsakas omfattande skada eller risk för omfattande skada, kan som villkor för fartygets fortsatta färd uppställas att för fartyget skall ställas tillräcklig säkerhet för uppfyllandet av eventuell ersättningsskyldighet.

Beslut om säkerheten samt om säkerhetens storlek fattas av Finlands miljöcentral. Beslutet får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol så som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Beslutet skall följas även om det överklagats. Förvaltningsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär. I fråga om deponering av säkerheten gäller vad som bestäms i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931). Säkerheten skall återställas till den som ställt säkerheten när det inte längre finns skäl att kvarhålla den.

Ett utländskt fartygs flaggstat skall utan dröjsmål underrättas om villkor som ställts för fartygets fortsatta färd.

6 § (26.5.2000/489)

Om ett fartyg på finskt vattenområde sjunker, stöter på grund, springer läck, får maskinfel eller annars råkar i en situation med risk för vattnens förorening, kan Finlands miljöcentral beträffande fartyget eller dess last förordna om vidtagande av sådana räddnings- eller andra åtgärder som den anser nödvändiga för förhindrande eller begränsning av föroreningen. Innan åtgärder vidtas skall Finlands miljöcentral underhandla med sjöfartsverket, fartygets ägare, det bärgningsbolag som mottagit bärgningsuppdrag och representanter för försäkringsgivarna, om det kan ske utan menligt dröjsmål.

Finlands miljöcentral kan med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i 1 mom. förordna om vidtagande av åtgärder som avses i gällande internationella avtal, som ingåtts av Finland, för förhindrande eller begränsning av vattnens förorening även utanför finskt vattenområde.

7 §

Den som genom verksamhet eller uraktlåtenhet som strider mot denna lag är ansvarig för förorening av vattnen eller för förorsakandet av en i 6 § avsedd situation, är skyldig att ersätta de kostnader, som åsamkats myndighet av bekämpningsåtgärderna, och de kostnader, som förorsakats ägaren eller innehavaren av den för fara utsatta egendomen, ävensom de skador som bekämpningsåtgärderna förorsakat fartyget, dess last eller annan på fartyget befintlig egendom, såvida åtgärderna icke med hänsyn till den rådande situationen bedömes ha varit uppenbart onödiga eller oändamålsenliga. Även i det fall, att redaren icke är ansvarig för den uppkomna eller hotande föroreningen av vattnen, är han skyldig att betala skälig ersättning, som motsvarar den nytta han dragit av de i 6 § avsedda åtgärderna.

Har fartyget, dess last eller annan på fartyget befintlig egendom i fall som avses i 6 § åsamkats mera skada än vad som hade varit att vänta vid utförande av räddningsarbete på sedvanligt sätt och kan ingen anses vara ansvarig för skadan enligt 1 mom., ersätter staten den överskjutande delen.

8 §

Befälhavare på fartyg, som förorsakat vattenförorening eller risk härför är skyldig att för att förhindra nämnda skadliga följder ge myndigheterna all den hjälp som med hänsyn till omständigheterna kan krävas.

9 §

Fartygs befälhavare är skyldig att föra bok över och anmäla omständigheter som är av betydelse för förhindrandet av vattnens förorening, förorsakad av fartyg, i enlighet med vad därom genom förordning närmare stadgas.

Angående redares, fartygs befraktares, användares och utrustares samt deras ombuds skyldighet att vid behov i stället för befälhavaren uppfylla i 1 mom. stadgad anmälningsskyldighet stadgas genom förordning.

2 kap

Olja

10 §

Utsläpp i vattnet av olja eller oljehaltig blandning från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde.

Utsläpp i vattnet av olja eller oljehaltig blandning i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon är i regel förbjudet. Genom förordning av statsrådet bestäms om undantag från detta förbud i enlighet med protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (FördrS 51/1983). (26.11.2004/1064)

Från ovan i 1 mom. stadgat förbud kan, med beaktande av vad i 1 § 1 mom. stadgas, genom förordning sådana undantag medgivas, vilka ur vattenskyddssynpunkt är av ringa betydelse.

11 §

Vad i 10 § är stadgat gäller icke utsläpp av olja eller oljehaltig blandning, såframt:

1) utsläppet år av nöden för att trygga fartygets säkerhet eller för att rädda människoliv;

2) oljeutsläppet förorsakas av skada på fartyget eller dess utrustning och alla skäliga åtgärder vidtagits efter det skadan uppkommit; eller

3) det är fråga om utsläpp i vattnet av sådana oljehaltiga ämnen, som användes för att minska skadan av förorening, och såframt i respektive enskilt fall beslutet om att använda ämnet har fattats av vederbörande myndighet för oljeskadebekämpning.

Vad i 1 mom. 2 punkten är stadgat gäller icke fall, då det varit redarens eller fartygsbefälhavarens avsikt att förorsaka skada eller denne handlat vårdslöst och medveten om att skada troligtvis skulle följa.

12 § (30.12.2004/1408)

Den högsta ledningen och övervakningen av bekämpningen av oljeskador, förorsakade av fartyg (fartygsoljeskador) ankommer på miljöministeriet. Finlands miljöcentral skall allmänt organisera och utveckla bekämpningen av oljeskador. Den regionala miljöcentralen styr och övervakar organiserandet av bekämpningen av fartygsoljeskador och deltar vid behov i bekämpningen.

Det lokala räddningsväsendet skall inom sitt område handha bekämpningen av fartygsoljeskador så som föreskrivs i denna lag. Det lokala räddningsväsendet kan i samråd med en i 14 § avsedd ägare av en hamn eller inrättning eller ett varv komma överens om hur bekämpningen av fartygsoljeskador organiseras. Det lokala räddningsväsendet skall ha en plan för bekämpning av fartygsoljeskador, om detta inte är uppenbart onödigt med hänsyn till de lokala förhållandena. Bekämpningsplanen skall föras till den regionala miljöcentralen för fastställelse. I fråga om innehållet i planen föreskrivs genom förordning av statsrådet.

De kommunala myndigheterna och verken skall delta i bekämpningen av fartygsoljeskador och vid behov ha hand om efterbehandlingen. Den plan för bekämpning av fartygsoljeskador som avses i 2 mom. skall ange vilka kommunala myndigheter och verk som deltar i efterbehandlingen.

13 § (20.2.1987/204)

De myndigheter för oljeskadebekämpning som avses i denna lag är

1) Finlands miljöcentral, (26.5.2000/489)

2) den i 19 § 1 mom. nämnda ledaren för bekämpningsarbetena,

3) den regionala miljöcentralen, samt (26.5.2000/489)

4) den lokala räddningsmyndigheten inom räddningsväsendet och den räddningsledare som är ledare för bekämpningen av fartygsoljeskador. (30.12.2004/1408)

14 §

Till hamn, som regelbundet anlöpes av tankfartyg eller ett stort antal andra fartyg, skall hamnens ägare anskaffa erforderliga anordningar och förnödenheter för förhindrande och begränsande av oljeskador. Ägaren skall även sörja för att skolad personal står till buds för att sköta dessa anordningar. Detsamma gäller i tillämpliga delar ägare av industri- eller lagerinrättning, som i sin verksamhet hanterar större oljemängder, samt ägare av varv, som utfo fartygsreparationer.

Närmare bestämmelser om anordningar och förnödenheter som nämns i 1 mom. samt om deras mängder utfärdas av miljöministeriet, med beaktande av trafiken i hamnen och särskilt antalet tankfartyg som anlöper hamnen och övriga omständigheter som inverkar på risken för oljeskada, respektive hamns, inrättnings eller varvs ekonomiska bärkraft samt de behov som följer av bekämpningen av oljeskador som uppkommer på land. (26.5.2000/489)

15 § (30.12.2004/1408)

Anses det nödvändigt att förlägga oljebekämpningsmateriel eller oljebekämpningsförnödenheter på de ställen som nämns i 14 § i större mängd än vad ägaren av en hamn, en inrättning eller ett varv skäligen kan åläggas att anskaffa, eller att förlägga bekämpningsmateriel eller bekämpningsförnödenheter på andra än de här avsedda ställena, skall Finlands miljöcentral sköta anskaffningarna på statens vägnar.

Finlands miljöcentral kan överlåta den bekämpningsmateriel och de förnödenheter som anskaffats i den regionala miljöcentralens, Rederiverkets, försvarsmaktens, gränsbevakningsväsendets eller någon annan statlig myndighets ägo eller besittning, eller i det lokala räddningsväsendets besittning eller i en sådan hamns, inrättnings eller ett sådant varvs besittning som avses i 14 §. Mottagaren är skyldig att sörja för förvaringen och underhållet av bekämpningsmaterielen och förnödenheterna samt för att de vid behov utan dröjsmål kan användas för bekämpning av oljeskador.

16 § (14.11.2003/933)

I en hamn skall finnas anordningar som är tillräckliga för att ta emot oljehaltigt avfall och oljehaltiga blandningar från de fartyg som anlöper hamnen.

I oljehamnar och i hamnar där tankfartyg repareras skall ytterligare finnas anordningar som är tillräckliga för att ta emot barlast- och tankrengöringsvatten från tankfartyg som anlöper dessa hamnar.

Miljöministeriet kan utfärda närmare bestämmelser om de anordningar som avses i 1 och 2 mom.

4 mom. har upphävts genom L 30.12.2004/1408. (30.12.2004/1408)

17 § (26.5.2000/489)

Den regionala miljöcentralen kan utfärda bestämmelser om skyldighet för ägare av ovan i 14 § nämnda hamnar, inrättningar eller varv att beträffande tankfartyg vidta förebyggande åtgärder för förhindrande av oljeskador, såsom utläggning av länsor och ordnande av vakthållning.

18 §

Om olja har kommit ut i vattnet från ett fartyg eller om fara för oljeläckage hotar då ett fartyg stöter på grund eller får maskinfel eller något annat haveri inträffar, skall fartygets befälhavare eller, om det är fråga om i 14 § avsedda hamnars, inrättningars eller varvs område, ägaren omedelbart informera om oljeskadan eller hotet om en sådan till den behöriga sjöräddningscentralen, sjöräddningsundercentralen eller nödcentralen, samt vidta sådana omedelbara bekämpningsåtgärder som han skäligen kan förutsättas vidta. Myndigheterna för bekämpning av oljeskador skall i brådskande ordning vidta alla sådana nödvändiga åtgärder för att avvärja skada eller begränsa den för vilka kostnaderna eller skadorna inte står i uppenbart missförhållande till de ekonomiska och andra värden som är hotade. (30.12.2004/1408)

Har olja flödat ut i vattnet från fartyg eller föreligger risk för sådant utflöde, är ägaren till ovan i 14 § avsedd hamn, inrättning eller varv skyldig att ställa sina bekämpningsredskap och förnödenheter samt för deras skötsel behövlig personal till förfogande för myndigheterna för oljeskadebekämpning då dessa anhåller därom.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2004/1408. (30.12.2004/1408)

19 § (30.12.2004/1408)

Har en fartygsoljeskada uppkommit eller föreligger det risk för sådan på öppen fjärd eller inom den ekonomiska zonen, skall Finlands miljöcentral förordna om bekämpningen och tillsätta en ledare för bekämpningsarbetet. Finlands miljöcentral kan dessutom åta sig ansvaret för att bekämpningsarbetet utförs och tillsätta en ledare för bekämpningsarbetet, om en skada har inträffat eller risk för skada föreligger annanstans, inom flera lokala räddningsväsendens områden, eller om skadan eller risken är så stor att det lokala räddningsväsendet inte rimligen kan förutsättas ensam sörja för bekämpningsarbetet, eller om bekämpningsåtgärderna i sådana fall blir långvariga, eller om det annars finns särskild anledning till detta.

I de fall som avses i 1 mom. ställer Finlands miljöcentral behövlig personal samt behövliga redskap och förnödenheter till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetet. I dessa fall är det lokala räddningsväsendet och den i 14 § avsedda ägaren av en hamn, en inrättning eller ett varv skyldiga att också utanför sitt område på begäran ställa sina bekämpningsredskap och sina bekämpningsförnödenheter samt den personal som behövs för att använda dem till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetet.

Den regionala miljöcentralen deltar vid behov i bekämpningen av en fartygsoljeskada.

19 a § (6.9.1985/739)

Myndigheter som handhar oljeskadebekämpning och i 31 § nämnda handräckningsmyndigheter är berättigade att för bekämpning av oljeskada tillfälligt ta i bruk behövliga signalanordningar och transportmedel, arbetsmaskiner och arbetsredskap samt de utrymmen och platser som behövs för lastning, lossning eller tillfällig lagring. En myndighet som handhar oljeskadebekämpning är dessutom berättigad att stiga i land och röra sig på annans område, att begränsa sjötrafiken samt att vidta andra dylika åtgärder som krävs för bekämpning av oljeskada. (20.2.1987/204)

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2004/1408. (30.12.2004/1408)

2 a kap (22.12.2005/1163)

Oljeutsläppsavgift

19 b § (22.12.2005/1163)

För brott mot förbudet i 2 kap. mot utsläpp av olja eller oljehaltig blandning i de inre territorialvattnen, territorialhavet eller i Finlands ekonomiska zon påförs en påföljdsavgift (oljeutsläppsavgift), om inte omfattningen och verkningarna av utsläppet skall betraktas som ringa. För brott mot utsläppsförbudet som begås av utländska fartyg i genomfart i Finlands ekonomiska zon påförs dock oljeutsläppsavgift endast om utsläppet medför omfattande skada eller risk för omfattande skada på den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller på naturtillgångar i territorialhavet eller den ekonomiska zonen.

Oljeutsläppsavgiften påförs den fysiska eller juridiska person som vid tidpunkten för överträdelsen är fartygets ägare eller redare (avgiftsskyldig). Oljeutsläppsavgiften kan inte påföras fartygets ägare, om denne påvisar att en redare har använt fartyget i ägarens ställe.

I ett partrederi ansvarar redarna solidariskt för oljeutsläppsavgiften.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på polisens, tullens, försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg.

19 c § (22.12.2005/1163)

Oljeutsläppsavgiften bestäms utifrån utsläppets omfattning och fartygets bruttodräktighet enligt den avgiftstabell som utgör bilaga till lagen.

Med fartygets bruttodräktighet avses fartygets största dräktighet enligt mätbrevet sådan den är fastställd i bilaga I till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention (FördrS 31/1982).

19 d § (22.12.2005/1163)

Oljeutsläppsavgift behöver inte påföras eller avgiften kan nedsättas, om den avgiftsskyldige visar att det skulle vara uppenbart oskäligt att påföra avgiften med hänvisning till en sådan nöd- eller olyckssituation där undantagsbestämmelserna i 11 § inte är tillämpliga, eller någon annan orsak som kan jämställas med en sådan.

19 e § (22.12.2005/1163)

Oljeutsläppsavgift kan inte påföras den som genom en lagakraftvunnen dom har dömts till straff för oljeutsläppet i fråga.

Den myndighet som påfört oljeutsläppsavgiften skall på ansökan undanröja avgiften, om den som har påförts avgiften senare döms till straff för samma oljeutsläpp.

19 f § (22.12.2005/1163)

Oljeutsläppsavgiften påförs av gränsbevakningsväsendet. Vid gränsbevakningsväsendet fattas beslut om saken av kommendören eller biträdande kommendören för en sjöbevakningssektion eller av chefen för sjöbyrån vid sektionen.

Oljeutsläppsavgiften skall betalas till staten.

19 g § (22.12.2005/1163)

För påförande av oljeutsläppsavgift kan nödvändiga åtgärder enligt 5, 5 a och 5 b § vidtas för att utreda saken.

Gränsbevakningsväsendet får stoppa ett fartyg på de villkor som anges i 5 och 5 a § också om detta är motiverat för att säkra en avgiftsfordran. Beslutet om att stoppa fartyget får av grundad anledning fattas före avgiftsbeslutet. Som villkor för att fartyget skall få fortsätta sin färd kan uppställas att det hos gränsbevakningsväsendet ställs en tillräcklig penningsäkerhet för fullgörandet av en eventuell avgiftsskyldighet. I fråga om deponeringen av säkerheten gäller lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931). Säkerheten skall återställas till den som ställt säkerheten när det inte längre finns skäl att hålla kvar den.

Ett beslut om att stoppa ett fartyg och ett beslut om ställande av säkerhet skall iakttas även om det överklagats, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat. Om säkerhet har ställts för betalning av oljeutsläppsavgiften eller om det inte annars längre finns några skäl att hålla kvar fartyget, skall föreläggandet att stoppa fartyget omedelbart återtas. Ett beslut om att stoppa ett fartyg gäller i högst 14 dagar från det att beslutet gavs.

Ett utländskt fartygs flaggstat skall utan dröjsmål underrättas om villkor som ställts för att fartyget skall få fortsätta sin färd.

19 h § (22.12.2005/1163)

Fartygets ägare eller redare skall ges tillfälle att avge sin förklaring inom en med hänsyn till ärendets art tillräckligt lång tid före avgiftsbeslutet.

Om det annars finns risk för att syftet med ett beslut enligt 19 g § 2 mom. äventyras, får ärendet avgöras utan att den berörda parten hörs.

Fartygets befälhavare företräder den avgiftsskyldige i ärenden som gäller oljeutsläppsavgiften.

19 i § (22.12.2005/1163)

En myndighet skall ge gränsbevakningsväsendet sådan handräckning som behövs för utförandet av en uppgift som gäller oljeutsläppsavgift och som myndigheten är behörig att ge.

19 j § (22.12.2005/1163)

Om utlämnandet av uppgifter inte skadar utredningen av ärendet, har förundersökningsmyndigheten utan hinder av sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) rätt att till gränsbevakningsväsendet lämna ut sådana uppgifter som kommit fram i samband med förundersökningen av ett olagligt oljeutsläpp vilka kan vara av betydelse för ett beslut om att påföra oljeutsläppsavgift för samma oljeutsläpp.

19 k § (22.12.2005/1163)

Den avgiftsskyldige har rätt att överklaga ett beslut om oljeutsläppsavgift samt ett beslut enligt 19 g § 2 mom. genom besvär hos sjörättsdomstolen vid Helsingfors tingsrätt.

Sjörättsdomstolen är beslutför i den sammansättning som avses i 21 kap. 1 § 3 mom. i sjölagen (674/1994).

9 l § (22.12.2005/1163)

Besvär skall anföras skriftligen inom 30 dagar efter det att beslutet med besvärsanvisning har delgetts den avgiftsskyldige. Besvärsskriften tillställs gränsbevakningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet skall utan dröjsmål sända besvärsskriften till Helsingfors tingsrätts kansli och bifoga kopior av handlingarna i ärendet och sitt eget utlåtande. När handlingarna sänds till tingsrätten skall det uppges när besvärsskriften har anlänt.

Besvären blir anhängiga vid sjörättsdomstolen när de handlingar som avses i 2 mom. anländer till domstolens kansli. Domstolen skall utan dröjsmål informera den ändringssökande och gränsbevakningsväsendet om tid och plats för behandlingen samt om följderna av den ändringssökandes utevaro.

En ändringssökande som inom föreskriven tid har gett in besvärsskriften direkt till den behöriga domstolen förlorar inte sin talan.

19 m § (22.12.2005/1163)

Sjörättsdomstolen skall på grundval av besvären och annan utredning i ärendet pröva om det har funnits förutsättningar för att påföra oljeutsläppsavgiften. Angående behandlingen av ärendet gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om rättegång i brottmål.

När ärendet behandlas i sjörättsdomstolen skall gränsbevakningsväsendet bevisa de nödvändiga omständigheter som har legat till grund för påförandet av oljeutsläppsavgiften. Sjörättsdomstolen skall se till att ärendet blir grundligt behandlat.

Den som har fattat beslutet eller en tjänsteman som företräder denne skall närvara i sjörättsdomstolen när besvären behandlas. Den som söker ändring har rätt att närvara i sjörättsdomstolen. Ärendet kan prövas och avgöras trots den ändringssökandes utevaro, om inte sjörättsdomstolen anser det nödvändigt att höra den ändringssökande personligen och om han eller hon har kallats till domstolen vid äventyr av sådan påföljd.

19 n § (22.12.2005/1163)

Ändring i sjörättsdomstolens avgörande får sökas hos hovrätten genom besvär i enlighet med vad som föreskrivs i rättegångsbalken. I sådana beslut av sjörättsdomstolen som gäller stoppande av fartyg och ställande av säkerhet får ändring inte sökas genom besvär.

Angående behandlingen av besvärsärendet i hovrätten och sökande av ändring hos högsta domstolen gäller i tillämpliga delar 26 och 30 kap. i rättegångsbalken. När hovrätten behandlar ett besvärsärende skall gränsbevakningsväsendet ges tillfälle att bli hört med anledning av besvären och vid behov lägga fram utredning.

19 o § (22.12.2005/1163)

Oljeutsläppsavgift kan inte längre påföras när tre år har förflutit från utsläppet.

19 p § (22.12.2005/1163)

Ett avgiftsbeslut verkställs efter det att det har vunnit laga kraft.

19 q § (22.12.2005/1163)

Oljeutsläppsavgiften skall betalas inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

På en oljeutsläppsavgift som har förfallit till betalning och som inte har betalats senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).

19 r § (22.12.2005/1163)

Rättsregistercentralen sköter verkställigheten av beslut om oljeutsläppsavgift.

Gränsbevakningsväsendet och domstolen skall underrätta rättsregistercentralen om sina beslut. Rättsregistercentralen skall också underrättas om ett beslut genom vilket en påföljdsavgift har nedsatts eller undanröjts.

3 kap

Farliga flytande ämnen

20 §

Vad i 10 och 11 §§ är stadgat om utsläpp i vattnet av olja eller oljehaltig blandning från fartyg gäller på motsvarande sätt utsläpp av farliga flytande ämnen.

21 § (14.2.1986/154)

Ägare till hamn är skyldig att sörja för att hamnen har tillräckliga mottagningsanordningar för att från fartyg kunna ta emot avfall och blandningar som innehåller farliga flytande ämnen och som lossas eller lastas i hamnen. För anskaffning och användning av mottagningsanordningarna samt för transport och behandling av avfall och blandningar svarar importören eller annan mottagare eller exportören eller annan avsändare av det ämne som skall transporteras.

Ägare till reparationshamn skall upprätta tillräckliga mottagningsanordningar för kemikalietankfartyg som anländer för reparation.

Närmare föreskrifter om dessa anordningar utfärdar vid behov miljöministeriet efter att ha hört handels- och industriministeriet.

3 a kap (18.3.2005/238)

Förhindrande av luftförorening från fartyg

21 a § (18.3.2005/238)

Utsläpp av luftförorenande ämnen från fartyg i luften eller vattnet är förbjudet på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon så som föreskrivs i bilaga VI (FördrS 33/2005) till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, i andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland eller i Europeiska gemenskapens rättsakter.

Genom förordning av statsrådet kan, för verkställigheten av bilaga VI till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, verkställigheten av Europeiska gemenskapens rättsakter eller uppfyllande av Finlands övriga internationella förpliktelser, på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon samt då det gäller finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon, närmare bestämmelser utfärdas om

1) förhindrande och begränsning av utsläpp av luftförorenande ämnen från fartyg i luften eller vattnet,

2) utsläppskrav för motorer som används på fartyg,

3) avgasreningssystem för motorer som används på fartyg, samt

4) kvalitetskrav för bränsle som används på fartyg och om överlåtelsehandling för bränsle samt om utfärdande av denna.

21 b § (18.3.2005/238)

I fråga om begränsningar och förbud som gäller ozonnedbrytande ämnen som används på fartyg och om kvalitetskrav på gasolja som används i sjötrafik mellan medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna föreskrivs i miljöskyddslagen (86/2000) och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdas med stöd av den, till den del det inte föreskrivs om saken i Europeiska gemenskapens rättsakter eller i beslut och bestämmelser som meddelats med stöd av dem.

21 c § (18.3.2005/238)

Utsläpp av flyktiga organiska föreningar från olje- och kemikalietankfartyg kan förbjudas eller begränsas i hamnar inom finskt territorium enligt bilaga VI till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, Europeiska gemenskapens rättsakter eller andra internationella förpliktelser som Finland har åtagit sig. Genom förordning av statsrådet kan, för verkställigheten av bilaga VI till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, verkställigheten av Europeiska gemenskapens rättsakter eller uppfyllande av Finlands övriga internationella förpliktelser, närmare bestämmelser utfärdas om förbud och begränsningar samt om i vilka hamnar begränsningarna eller förbuden skall iakttas.

21 d § (18.3.2005/238)

Sådana bestämmelser om förhindrande eller begränsning av utsläpp av luftförorenande ämnen som ingår i denna lag eller författningar som utfärdats med stöd av den tillämpas inte på

1) verksamhet som krävs för tryggande av fartygs säkerhet eller räddande av människoliv,

2) utsläpp som föranletts av att ett fartyg eller dess utrustning skadats, om alla skäliga åtgärder för förhindrande eller minimerande av utsläppet har vidtagits efter skadan och redaren eller fartygsbefälhavaren inte uppsåtligen har förorsakat skadan eller handlat vårdslöst och medveten om att skada troligtvis skulle följa.

21 e § (18.3.2005/238)

Förbränning av avfall som uppstår vid fartygs normala drift är förbjuden på finskt vattenområde.

Förbränning av avfall som uppstår vid fartygs normala drift är i Finlands ekonomiska zon och på finska fartyg utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon tillåten endast i fartygets avfallsförbränningsugn. Bestämmelser om de tekniska kraven på avfallsförbränningsugnar utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs dessutom om de vid förbränning luftförorenande ämnen som det är helt förbjudet att förbränna i Finlands ekonomiska zon och på finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon.

21 f § (18.3.2005/238)

I hamnarna skall för de fartyg som använder hamnarna finnas tillräckliga mottagningsanläggningar för sådant avgasreningsavfall som inte får släppas ut i vattnet enligt bilaga VI till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg.

I hamnar där det utförs fartygsreparationer skall det finnas tillräckliga mottagningsanläggningar för ozonnedbrytande ämnen som härrör från fartyg som använder hamnarna samt för utrustning som innehåller sådana ämnen då utrustningarna lossas från fartyg som använder hamnarna.

Miljöministeriet kan genom förordning utfärda närmare bestämmelser om anläggningar som avses i 1 och 2 mom.

4 kap

Toalettavfallsvatten och fast avfall

22 §

Utsläpp i vattnet av obehandlat toalettavfallsvatten från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde. Genom förordning stadgas vilket slag av toalettavfallsvatten som anses vara behandlat.

Utsläpp i vattnet av obehandlat toalettavfallsvatten från fartyg i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon samt utsläpp i vattnet av behandlat toalettavfallsvatten på finskt vattenområde är i regel förbjudet. Genom förordning av statsrådet bestäms om undantag från detta förbud i enlighet med protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg. (26.11.2004/1064)

23 § (26.11.2004/1064)

Utsläpp i vattnet av fast avfall från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon.

Utsläpp i vattnet av fast avfall från finska fartyg är förbjudet även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon.

Genom förordning av statsrådet bestäms om undantag från förbuden i 1 och 2 mom. när det gäller utsläpp av matavfall i vattnet i enlighet med protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg.

24 §

Från ovan i 22 § 1 mom. och 23 § 2 mom. stadgade förbud kan, med beaktande av vad i 1 § 1 mom. stadgas, genom förordning tillåtas sådana undantag, vilka ur vattenskyddssynpunkt är av ringa betydelse.

25 §

Vad i 22 och 23 §§ är stadgat gäller icke utsläpp i vattnet av toalettavfallsvatten och fast avfall, om detta är av nöden för att trygga fartygets eller ombordvarandes säkerhet eller för att rädda människoliv, ej heller sådant utsläpp i vattnet av nämnda avfall, som föranledes av att fartyget eller dess utrustning skadats, såframt alla skäliga säkerhetsåtgärder vidtagits för förhindrande eller minskande av utsläppet före och efter det skadan uppkommit.

26 § (6.9.1985/739)

Hamn skall för emottagning av toalettavfallsvatten och fast avfall upprätta anordningar. vilka motsvarar de fartygs behov som anlöper hamnen och vilka skall lämpa sig för avfallshantering i enlighet med de kommunala bestämmelser om avfallshantering som avses i 24 § lagen om avfallshantering. Närmare föreskrifter om dessa anordningar utfärdar miljöministeriet efter att ha hört vederbörande myndigheter.

4 a kap (29.12.1994/1417)

Rubriken har upphävts genom L 18.3.2005/238. (18.3.2005/238)

26 a § (18.3.2005/238)

26 a § har upphävts genom L 13.8.2005/238.

4 b kap (14.11.2003/933)

Avgifter för mottagning av fartygsgenererat avfall

26 b § (14.11.2003/933)

Avgift för mottagning av fartygsgenererat oljehaltigt avfall och fast avfall tas ut för varje fartyg som anlöper hamnen, oavsett om fartyget lämnar avfall i hamnen eller inte. Avgifterna kan ingå i den hamnavgift som tas ut för fartygen. Den andel av avgifterna som tas ut för mottagningen av fartygsgenererat avfall och som ingår i hamnavgiften skall anges. Avgifterna kan graderas exempelvis enligt fartygstyp, fartygsklass eller fartygets storleksklass, men avgifterna får inte vara beroende av hur mycket avfall fartyget lämnar i hamnen. Nedsättning på avgifterna kan beviljas, om fartyget använder anordningar eller metoder eller sådant högklassigt bränsle som gör att den avfallsmängd som fartyget avlämnar i land är mindre än vanligt.

Avgift enligt 1 mom. för mottagning av fartygsgenererat oljehaltigt avfall och fast avfall tas dock inte ut för fiskefartyg eller för fritidsbåtar som tar högst 12 passagerare. Någon avgift tas heller inte ut för sådana fartyg som sjöfartsverket med stöd av 27 a § 3 mom. har befriat från skyldigheten att avlämna fartygsavfall.

Vad som föreskrivs i denna paragraf gäller också fartygsgenererat toalettavloppsvatten.

4 c kap (14.11.2003/933)

Avfallshanteringsplaner för hamnar

26 c § (14.11.2003/933)

Den som upprätthåller en hamn skall göra upp en avfallshanteringsplan för hamnen för att ordna hanteringen av fartygsgenererat avfall. Hamnen skall följa avfallshanteringsplanen efter att den har godkänts som en del av ett lagakraftvunnet miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (86/2000), eller efter att uppgifterna om hamnen och dess avfallshanteringsplan har skrivits in i datasystemet för miljövårdsinformation.

Avfallshanteringsplanen skall läggas upp så att mottagningen av avfallet och mottagningsanordningarna uppfyller kraven i denna lag, avfallslagen (1072/1993) och miljöskyddslagen. Vid planeringen av de åtgärder som ingår i planen, såsom mottagning, insamling, lagring, hantering och återvinning av avfallet skall hamnens storlek och art samt de typer av fartyg som anlöper hamnen beaktas. I planen skall dessutom beaktas att de åtgärder som behövs för avfallshanteringen skall övervakas, observerade brister avhjälpas och avfallshanteringsverksamheten kontinuerligt utvecklas. Närmare bestämmelser om innehållet i avfallshanteringsplanen och de faktorer som skall ingå i den utfärdas genom förordning av statsrådet.

26 d § (14.11.2003/933)

Avfallshanteringsplanen läggs fram som en del av en miljötillståndsansökan enligt miljöskyddslagen så som miljöskyddslagen föreskriver. Om miljötillstånd inte behövs för hamnverksamheten, skall en anmälan om hamnen göras till datasystemet för miljövårdsinformation så som 65 § miljöskyddslagen föreskriver. Avfallshanteringsplanen skall fogas till denna anmälan.

En anmälan skall göras till datasystemet för miljövårdsinformation om hamnar för vilka miljötillstånd behövs och för andra än sådana hamnar, om avfallshanteringsplanen ändras. Anmälan skall dock göras senast inom tre år efter att miljötillstånd har beviljats för verksamheten eller den har anmälts till datasystemet. Till anmälan skall fogas en utredning om på vilket sätt avfallshanteringsplanen har ändrats.

Den som upprätthåller en hamn skall, innan avfallshanteringsplanen läggs fram, bereda dem som använder hamnen och andra instanser möjlighet att uttrycka sin åsikt om avfallshanteringsplanen eller om en ändring av den. Utkastet till avfallshanteringsplan skall under minst 14 dagar under den tid hamnen är i funktion finnas till påseende där den som upprätthåller hamnen är verksam. De som använder hamnen och andra instanser skall informeras per brev eller på annat ändamålsenligt sätt om att utkastet finns till påseende.

Den som upprätthåller hamnen skall tillställa dem som använder hamnen uppgifter om avfallshanteringsarrangemangen i hamnen och om avfallshanteringsavgifterna. Närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i detta moment utfärdas genom förordning av statsrådet.

5 kap

Kompletterande stadganden

27 §

Emottagningen av ovan i 16, 21 och 26 §§ av denna lag nämnda skadliga ämnen från fartyg skall anordnas så, att fartygen icke därav åsamkas onödigt dröjsmål.

27 a § (24.6.1999/433 år 2000)

Ett finskt fartyg, som anlöper en hamn i Östersjöområdet, och ett utländskt fartyg, som anlöper en hamn inom finskt territorium, skall, innan fartyget lämnar hamnen till de uppsamlingsanläggningar för avfall som finns i hamnen avlämna sådana skadliga ämnen som avses i 2–4 kap. och som enligt protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (FördrS 51/1983) och konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (FördrS 12/1980) inte får släppas ut i havet i Östersjöområdet.

Genom förordning kan närmare bestämmelser utfärdas och undantag från avlämning av fartygsavfall föreskrivas.

Sjöfartsverket beviljar befrielse från skyldigheten att avlämna fartygsgenererat avfall och lastrester för fartyg som är i reguljär trafik och vars fartygsgenererade avfall levereras och därmed förknippade avgifter betalas till en hamn utmed fartygets rutt. Bestämmelser om hur man visar att det fartygsgenererade avfallet avlämnats och betalningarna erlagts utfärdas genom förordning av statsrådet. (14.11.2003/933)

27 b § (26.5.2000/489)

Den högsta ledningen och övervakningen av bekämpningen av miljöskador, förorsakade av fartyg inom Finlands territorialvatten och ekonomiska zon på grund av andra farliga ämnen än olja (fartygskemikalieolyckor) ankommer på miljöministeriet. (26.11.2004/1064)

Finlands miljöcentral skall allmänt organisera och utveckla bekämpningen av fartygskemikalieolyckor. Den regionala miljöcentralen deltar vid behov i organiserandet av bekämpningen och i bekämpningsarbetet.

Det lokala räddningsväsendet är skyldigt att på begäran ge handräckning till den myndighet som bekämpar fartygskemikalieolyckor. Om bekämpningen av olyckan kräver det skall det lokala räddningsväsendet snabbt vidta de åtgärder som bekämpningsberedskapen kräver redan innan begäran om handräckning har framställts. (30.12.2004/1408)

Vad som i 13, 15, 18, 19 och 19 a § föreskrivs om bekämpningen av fartygsoljeskador gäller i tillämpliga delar också bekämpningen av fartygskemikalieolyckor. Det lokala räddningsväsendet är skyldigt att också utanför sitt område på begäran av ledaren för bekämpningsarbetet till dennes förfogande ställa sina bekämpningsredskap och sina bekämpningsförnödenheter samt den personal som behövs för användningen av dem för att bekämpa fartygskemikalieolyckor. (30.12.2004/1408)

För handräckning vid bekämpning av fartygskemikalieolyckor och för skador orsakade av bekämpningen betalas full ersättning av statens medel. I fråga om den som har fått ersättning av staten går hans rätt att få ersättning av den som är ansvarig för skadan över till staten till den del ersättning har betalats till honom. (30.12.2004/1408)

28 § (21.4.1995/696)

Om straff för miljöförstöring som har skett i strid med denna lag eller med stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den stadgas i 48 kap. 1-4 §§ strafflagen, såvida det inte har skett från utländskt fartyg genom oaktsamhet. (20.6.1996/522)

Den som på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den skall för fartygsavfallsförseelse dömas till böter.

Utan hinder av vad som föreskrivs i 1 kap. i strafflagen skall finsk lag tillämpas på överträdelser av de bestämmelser som avses i 1 och 2 mom. även när gärningen har begåtts från ett utländskt fartyg i Finlands ekonomiska zon. (26.11.2004/1064)

28 a § (26.11.2004/1064)

När ett förfarande enligt 5 och 5 a § tillämpas i fråga om ett utländskt fartyg skall fartygets flaggstat utan dröjsmål underrättas. Är det fråga om en gärning som begåtts på finskt vattenområde, lämnas endast underrättelse om de omständigheter som har samband med rättegång.

28 b § (26.11.2004/1064)

Vid undersökning av en sådan i 28 § 1 mom. avsedd gärning som är straffbar enligt 48 kap. 1–4 § i strafflagen och för vilken det enligt kapitlets 10 § får dömas endast till böter, bestäms rätten till användning av tvångsmedel enligt straffskalorna i kapitlets 1–4 §.

28 c § (26.11.2004/1064)

Har en i 28 § avsedd gärning begåtts från ett utländskt fartyg medan det befinner sig i Finlands ekonomiska zon, får brottmålet inte prövas i Finland utan riksåklagarens åtalsförordnande, om det inte är fråga om något av de fall som avses i 1 kap. 12 § 2 mom. i strafflagen.

Om det utländska fartyget inte har angjort en finsk hamn frivilligt, eller inte har ankrat frivilligt på finskt vattenområde, får åtal väckas för en gärning som avses i 1 mom. endast om utsläppet lett till omfattande skada eller risk för omfattande skada på den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller på naturtillgångarna i Finlands territorialhav eller ekonomiska zon.

Åtal får inte väckas för en gärning som avses i 1 mom., om fartygets flaggstat vidtar rättsliga åtgärder för bestämmande av straff inom sex månader från det att förundersökningen har inletts i Finland. När de rättsliga förfaranden som inletts av flaggstaten har slutförts, skall förfarandet i Finland avslutas.

Åtal för en gärning som avses i 1 mom. får väckas utan hinder av 3 mom., om gärningen inneburit omfattande skada för Finland som kuststat eller om fartygets flaggstat upprepade gånger har underlåtit att beakta sin skyldighet att effektivt verkställa sådana åligganden vad avser överträdelser av internationella överenskommelser om förhindrande av vattnens förorening som gjorts från fartyg under dess flagg.

29 § (28.6.1993/606)

Laga domstol i ett mål, i vilket denna lag skall tillämpas och som rör visst fartyg eller förorening av vattnen, som påståtts vara förorsakad av fartyget, är tingsrätten på den ort, där den tilldragelse som förorsakat rättegången har inträffat. Har tilldragelsen inträffat när fartyget varit på resa, kan målet även anhängiggöras vid tingsrätten på den ort, till vars hamn fartyget först anländer.

Då en gärning som avses i 28 § har skett utanför finskt område skall åtal väckas vid Helsingfors tingsrätt.

30 § (26.5.2000/489)

Tillsynen över iakttagandet av denna lag och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den ankommer på sjöfartsverket, Finlands miljöcentral och de regionala miljöcentralerna.

På sjöfartsverket ankommer, utöver vad som föreskrivs i 4, 5, 5 a och 5 b §, att övervaka iakttagandet av de bestämmelser som i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av den utfärdats om fartyg, deras konstruktion, utrustning, bemanning, användning och anmälningsskyldighet.

Finlands miljöcentral svarar för övervakningen av fartygsutsläpp inom Finlands territorialvatten och ekonomiska zon. De regionala miljöcentralerna skall, utöver vad som föreskrivs i 12 § 1 mom., övervaka att hamnarna har i 14, 21 och 26 § avsedda anordningar för mottagning av avfall från fartyg. I miljöskyddslagen föreskrivs om hur efterlevnaden av bestämmelserna om avfallshanteringsplaner övervakas och om hur avfallshanteringsplanen för en hamn för vilken miljötillstånd krävs efterlevs. Efterlevnaden av hamnarnas avfallshanteringsplaner övervakas i övrigt som en del av övervakningen av avfallshanteringen så som anges i avfallslagen. (26.11.2004/1064)

Gränsbevakningsväsendet, polisen, tullen och försvarsmakten är skyldiga att inom sina verksamhetsområden delta i övervakningen och på begäran ge tillsynsmyndigheterna handräckning. Sjöfartsverket är skyldigt att ge Finlands miljöcentral och de regionala miljöcentralerna handräckning i de tillsynsuppgifter som avses i 3 mom. (19.12.2008/960)

30 a § (14.11.2003/933)

Den regionala miljöcentralen kan inom ramen för sin behörighet i ärenden enligt denna lag

1) förbjuda den som bryter mot denna lag eller en med stöd av den utfärdad förordning eller föreskrift att fortsätta med eller upprepa ett förfarande som bryter mot bestämmelserna,

2) ålägga den som bryter mot denna lag eller en med stöd av den utfärdad förordning eller föreskrift att fullgöra sin skyldighet på något annat sätt,

3) ålägga den som förfarit så som avses i 1 eller 2 punkten att återställa miljön i ursprungligt skick eller att undanröja den olägenhet som miljön har åsamkats genom överträdelsen.

Myndigheten skall, såvida det inte är uppenbart obehövligt, förena ett med stöd av denna lag utfärdat förbud eller en föreskrift med vite eller med hot om att åtgärden annars utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts.

Om inte annat följer av denna lag tillämpas på ärenden som gäller vite, hot om utförande och hot om avbrytande i övrigt vad som föreskrivs i viteslagen (1113/1990).

31 § (26.5.2000/489)

Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten, Sjöfartsverket, Meteorologiska institutet, polisen, länsstyrelsen och Vägförvaltningen är skyldiga att på begäran ge behövlig handräckning till de myndigheter som bekämpar fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor. Om bekämpningen kräver det, ska de nämnda myndigheterna, allt efter sin bekämpningsberedskap, snabbt vidta åtgärder redan innan begäran om handräckning framställs. (19.12.2008/960)

Myndigheterna för bekämpning av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor och i 1 mom. nämnda myndigheter skall i samråd under ledning av den regionala miljöcentralen utarbeta en plan för samarbetet vid bekämpningen av skador som avses i 19 och 27 b §. Planen fastställs av miljöministeriet.

Genom förordning föreskrivs om innehållet i och utarbetandet av samarbetsplanen. Miljöministeriet fastställer dock den regionindelning som skall tillämpas i planeringen och förordnar den regionala miljöcentral som svarar för utarbetandet av planen.

31 a § (30.11.2001/1147)

När flera myndigheter eller utöver myndigheterna frivilliga deltar i arbetet för bekämpning av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor, bildas vid behov en ledningsgrupp som leds av ledaren för bekämpningsarbetena och består av företrädare för de olika myndigheterna samt för frivilliga föreningar och andra sammanslutningar.

32 §

Utan hinder av denna lag skall till efterrättelse lända vad i enlighet med internationella avtal föreskrivits angående främmande stat tillhörigt fartygs eller krigsfartygs rättsliga ställning.

33 § (26.5.2000/489)

Ändring i beslut som sjöfartsverket fattat med stöd av 4 § och Finlands miljöcentral med stöd av 6 § eller 19 § 1 mom. får inte sökas genom besvär.

34 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

6 kap

Ikraftträdande

35 §

Angående denna lags ikraftträdande stadgas genom förordning.

Genom denna lag upphäves lagen den 22 september 1972 om bekämpande av oljeskador, förorsakade av fartyg (668/72) jämte däri senare före tagna ändringar.

Oljeutsläppsavgift (€) enligt fartygets bruttodräktighet
Oljeutsläpp i liter Fartygets bruttodräktighet (GT)
<3 001 GT 3 001- 15 000 GT 15 001-50 000 GT >50 000 GT
mindre än 50 4 278 € 6 417 € 8 556 € 10 695 €
50-1 000 8 556 € 12 834 € 17 112 € 21 389 €
1 000 8 556 € 12 834 € 17 112 € 21 389 €
samt för varje påbörjad 1 000 liter som överstiger 1 000 liter 684 € 1 027 € 1 369 € 1 711 €
26 000 25 667 € 38 501 € 51 335 € 64 168 €
samt för varje påbörjad 1 000 liter som överstiger 26 000 liter 684 € 1 027 € 1 369 € 2 053 €
101 000 77 002 € 115 503 € 154 004 € 218 172 €
samt för varje påbörjad 1 000 liter som överstiger 101 000 liter 171 € 257 € 342 € 513 €
>501 000 145 448 € 218 172 € 290 896 € 423 510 €
samt för varje påbörjad 1 000 liter som överstiger 501 000 liter 86 € 128 € 171 € 257 €

Ikraftträdelsestadganden:

6.9.1985/739:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1985.

RP 3/85, LaUB 5/85, StoUB 69/85

14.2.1986/154:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1986.

RP 212/85, LaUB 15/85, StoUB 212/85

20.2.1987/204:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1987. De i 31 § 2 mom. nämnda planerna skall utarbetas senast den 28 1989 .

Regeringens proposition 203/86, Lag- och ekonomiutsk. bet. 16/86, Stora utsk. bet. 175/86

22.12.1989/1288:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Det förhandsgodkännande som avses i 12 § 4 mom. behövs endast för anskaffning av sådan oljeskyddsmateriel för vilken kostnaderna överstiger 500 000 mark och som kommunen beställer sedan lagen har trätt i kraft.

Regeringens proposition 215/89, Lag- och ekonomiutsk. bet. 21/89, Stora utsk. bet. 197/89

29.6.1990/607:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1990.

Regeringens proposition 132/89, Lag- och ekonomiutsk. bet. 5/90, Stora utsk. bet. 43/90

28.6.1993/606:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.

RP 79/93, LaUB 11/93

28.6.1994/589:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1994.

RP 73/94, TrUB 5/94, Gemensamma EES-kommitténs beslut Nr 7/94, bilaga 11: rådets direktiv (93/75/EEG)

29.12.1994/1417:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

RP 323/94, MiUB 16/94

17.3.1995/371:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 371/1995 trädde i kraft enligt F 61/1996 den 1.3.1996.)

RP 344/94, TrUB 26/94

21.4.1995/696:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

26.6.1996/522:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 522/1996 trädde i kraft enligt F 523/1996 den 21.7.1996.)

RP 12/96, UtUB 11/96, RSv 79/96

24.6.1999/433 år 2000:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 433/2000 träder i kraft enligt F 434/2000 den 1.7.2000.)

RP 15/1999, MiUB 1/1999, RSv 13/1999

26.5.2000/489:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Den plan som avses i 31 § 2 mom. skall inom två år från lagens ikraftträdande ändras så att den också täcker samarbete vid bekämpning av fartygskemikalieolyckor.

RP 14/2000, MiUB 4/2000, RSv 50/2000

2.11.2001/935:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 102/2001, MiUB 7/2001, RSv 102/2001

30.11.2001/1147:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2002.

RP 71/2001, FvUB 14/2001, RSv 99/2001

14.11.2003/933:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Lagens 26 b § 3 mom. träder i kraft vid en tidpunkt som anges genom förordning av republikens president. (L 933/2003 trädde i kraft den 27.9.2004 enligt 17.9.2004/859.)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG; EGT nr: L 332, 28.12.2000, s. 81, RP 33/2003, MiUB 2/2003, RSv 26/2003

26.11.2004/1064:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2005.

RP 53/2004, UtUB 11/2004, RSv 126/2004

30.12.2004/1408:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Det lokala räddningsväsendet skall före utgången av 2006 för sitt område utarbeta en plan för bekämpning av fartygsoljeskador.

RP 119/2004, RP 141/2004, MiUB 16/2004, RSv 174/2004

18.3.2005/238:

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet. (L 238/2005 träder i kraft enligt F 239/2005 den 19.5.2005.)

RP 175/2004, KoUB 3/2005, RSv 14/2005

22.12.2005/1163:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2006.

Lagen tillämpas på oljeutsläpp som inträffar efter ikraftträdandet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 77/2005, MiUB 15/2005, RSv 147/2005

19.12.2008/960:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 121/2008, KoUB 17/2008, RSv 177/2008

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.