Beaktats t.o.m. FörfS 202/2019.

16.12.1977/951

Lag om hushållsarbetstagares arbetsförhållande (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 28.11.2014/1002, som gäller fr.o.m. 1.1.2015.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Lagens tillämpningsområde

1 §
Tillämpningsområdet

Denna lag tillämpas med nedan nämnda undantag på arbetstagare, som på grund av arbetsavtal utför hushållsarbete i arbetsgivarens hem.

På arbetsavtal som avses i 1 mom. skall arbetsavtalslagen (55/2001) tillämpas, om inte något annat bestäms i denna lag. (26.1.2001/73)

2 §
Undantag beträffande tillämpningsområdet

Denna lag gäller icke:

1) sådan medlem av arbetsgivarens familj, som varaktigt hör till arbetsgivarens hushåll;

2) arbetstagare, som har fyllt 18 år och som har ingått arbetsavtal för kortare tid än en månad eller som enligt arbetsavtalet skall vara i en och samma arbetsgivares arbete högst en vardag i veckan eller vars regelbundna arbetstid i en och samma arbetsgivares arbete är högst tre timmar per dygn;

3) hushållspraktikant, som arbetar under statlig myndighets tillsyn;

4) barnsköterska som har blivit införd i det i lagen om rättsskyddscentralen för hälsovården (1074/92) avsedda centralregistret över den yrkesutbildade hälsovårdspersonalen såsom barnsköterska, om hennes åligganden enbart gäller barnavård och uppgifter som har direkt samband därmed; samt (28.6.1994/562)

5) den som vårdar sjuk person.

L 1074/92 har upphävts genom L 669/2008. Se L om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården 669/2008.

3 § (15.11.1996/860)
Arbetsrådets utlåtande

Arbetsrådet skall avge utlåtanden i frågor som gäller tillämpningen eller tolkningen av denna lag enligt vad som stadgas i lagen om arbetsrådet och om undantagstillstånd inom arbetarskyddet (608/46).

L 608/48 har upphävts genom L 400/2004. Se L om arbetsrådet och om vissa tillstånd till undantag inom arbetarskyddet 400/2004.

2 kap

Arbetstid

4 §
Ordinarie arbetstid

Den ordinarie arbetstiden per dygn får uppgå till högst 9 timmar och under en period av två veckor sammanlagt till högst 90 timmar.

Dygn anses begynna klockan 00 och vecka på söndag klockan 00.

5 §
Kollektivavtals inverkan på den ordinarie arbetstiden

Arbetsgivares och arbetstagares föreningar, vilkas verksamhetsområde omfattar hela landet, äger rätt att i kollektivavtal överenskomma om den ordinarie arbetstiden med avvikelse från stadgandena i 4 §. Den ordinarie arbetstiden får dock ej i medeltal överstiga 45 timmar i veckan. Sagda bestämmelser i kollektivavtal skall iakttagas i den utsträckning, i vilken av avtalet bunden arbetsgivare även i övrigt är skyldig att tillämpa avtalet.

6 §
Tid som anses vara arbetstid

Såsom arbetstid anses, utöver den egentliga tiden i arbetet, även den tid som åtgår för därtill anslutna måltider. Till arbetstiden räknas dock icke sådan rast, som omfattar minst en timme och under vilken arbetstagaren är ledig från arbetet och oförhindrad att avlägsna sig från arbetsplatsen.

Om arbetstagaren enligt överenskommelse är skyldig att för uppsikt över barnen eller för vård av sjuk familjemedlem eller av annan till hushållet hörande person uppehålla sig i sin bostad, varifrån han vid behov kan kallas till arbete, skall minst hälften av denna beredskapstid räknas såsom arbetstid eller därför betalas ersättning i enlighet med vad nedan stadgas.

7 §
Övertidsarbete

I övertidsarbete, som utföres utom den i 4 § 1 mom. avsedda ordinarie arbetstiden, får arbetstagare med sitt medgivande hållas högst 6 timmar i dygnet, högst 24 timmar under en period av två veckor och sammanlagt högst 320 timmar under ett kalenderår.

Arbetstid, som under en period av två veckor överstiger 90 timmar, anses utgöra övertid, även om arbetstiden icke under något dygn skulle överstiga 9 timmar.

8 §
Nödarbete

Har olycksfall, plötsligt sjukdomsfall eller annan motsvarande omständighet, som inträffat i arbetsgivarens hushåll och ej kunnat förutses, vållat eller hotar medföra överhängande fara för skada på liv, hälsa eller egendom, får arbetstagaren utöver den i 4 § avsedda ordinarie arbetstiden hållas i sådant nödarbete, som situationen kräver.

Nödarbete får vederbörande låta utföra under en tid av högst två veckor åt gången och därvid högst 20 timmar. Tid, som åtgått till nödarbete, räknas icke till ovan i 7 § avsedd övertid.

Angående här avsedd förlängning av arbetstiden samt om dess orsak, omfattning och sannolika varaktighet skall arbetsgivaren ofördröjligen göra skriftlig anmälan till vederbörande arbetarskyddsmyndighet. Denna kan, efter att ha prövat ärendet, antingen låta det bero vid anmälan eller vidtaga åtgärder för begränsning eller inställande av förlängningen.

9 §
Utförande av arbete under olika tider av dygnet

Det är tillåtet att låta utföra arbete mellan klockan 6 och klockan 23. (9.8.1996/606)

Under annan tid får arbetstagaren hållas i arbete endast i följande fall:

1) i ovan i 8 § avsett nödarbete;

2) med arbetstagarens samtycke i beredskapsuppgift, som avses i 6 § 2 mom., och i arbete, som ansluter sig därtill; eller

3) med arbetstagarens samtycke tillfälligt, då synnerligen viktigt skäl det påkallar.

10 §
Veckovila

Arbetstagare skall veckovis på söndag eller, om detta ej är möjligt, under annan tid givas en oavbruten veckovila under minst 30 timmar.

Veckovilan kan tillfälligt förkortas:

1) med anledning av ovan i 8 § avsett nödarbete; eller

2) med arbetstagarens samtycke, då synnerligen viktigt skäl det påkallar.

Arbetstagare, som enligt villkoren i arbetsavtalet icke har förbundit sig att utföra arbete om söndagar, får icke utan sitt samtycke åläggas sådant arbete, förutom i de i 8 § avsedda fallen.

11 §
Ersättande av förkortad veckovila

Förkortas veckovila med arbetstagarens samtycke tillfälligt och är det icke fråga om i 8 § avsett nödarbete, skall den tid, varmed tiden för veckovilan förkortats, senast under den följande kalendermånaden räknas såsom förkortning av arbetstagarens ordinarie arbetstid, eller, såframt arbetstagaren därtill samtycker, ersättning härför betalas i enlighet med vad nedan stadgas.

3 kap

Arbetstagarens lön

12 §
Bestämmande av minimilönevillkor och övriga minimivillkor i arbetsförhållande

Arbetsgivare skall efterkomma vad i 17 § 1 mom. lagen om arbetsavtal är stadgat att iakttagas i arbetsavtal eller arbetsförhållande.

Om inget allmänt bindande kollektivavtal som avses i 2 kap. 7 § arbetsavtalslagen är gällande beträffande hushållsarbete, kan statsrådet för tryggande av en rättvis och skälig utkomst för arbetstagarna fastställa bestämmelser angående minimilön och andra sådana villkor i anställningsförhållandet som statsrådet anser vara behövliga. (26.1.2001/73)

13 §
Ersättning för övertidsarbete och nödarbete

För övertidsarbete och nödarbete, som utföres utöver den i 4 § stadgade ordinarie arbetstiden per dygn, skall för de två första timmarna erläggas med femtio procent och för de följande timmarna med etthundra procent förhöjd lön. För annat övertidsarbete och nödarbete, som utförts utöver den ordinarie arbetstiden enligt 4 §, erlägges med femtio procent förhöjd lön.

Har genom kollektivavtal avvikelser gjorts från stadgandena i 4 §, skall i avtalet nämnas de grunder, enligt vilka i 1 mom. avsedd förhöjd lön för övertidsarbete beräknas.

Från stadgandena i denna paragraf kan avvikas genom kollektivavtal, som ingåtts av ovan i 5 § avsedda föreningar. Avtal, genom vilket arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner på annat sätt minskas eller genom vilket ovannämnda förhöjda lön inräknas i grundlönen, är ogiltigt.

14 §
Ersättning för söndagsarbete och under veckovila utfört arbete samt för beredskap

För arbete, vilket utföres på söndag eller annan kyrklig högtidsdag, i denna lag kallat söndagsarbete, skall dubbel lön erläggas.

Utgör söndagsarbete övertidsarbete eller nödarbete, skall för arbetet ytterligare betalas i 13 § stadgad ersättning, som beräknas på arbetstagarens grundlön.

För annat under veckovila utfört arbete än nödarbete skall, såframt det ej på sätt i 11 § stadgas räknas som förkortning av den ordinarie arbetstiden, utöver grundlönen samt den ersättning, som enligt 13 § eventuellt erlägges för övertidsarbete och enligt 1 mom. för söndagsarbete, betalas en särskild ersättning som är lika stor som grundlönen.

Räknas i 6 § 2 mom. avsedd beredskapstid icke som arbetstid, skall för den betalas en ersättning, som är minst hälften av den grundlön vilken utgår för en lika lång arbetstid.

Avtal, genom vilket arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner minskas eller genom vilket i denna paragraf avsedd förhöjd lön eller ersättning inräknas i grundlönen, är ogiltigt.

15 §
Beräknande av lön och ersättning

Vid beräknandet av ovan i 13 och 14 §§ nämnd förhöjd lön eller ersättning för arbete, för vilket lönen är bestämd för en längre tidsperiod än en timme, skall grundlönen per timme beräknas sålunda, att den avtalsenliga lönen divideras med antalet timmar, som använts för det ordinarie arbetet.

Är den ordinarie arbetstiden ordnad enligt 4 §, beräknas grundlönen genom att månadslönens belopp divideras med talet 190. Ingår i avlöningen naturaförmåner, skall dessa beaktas vid beräknandet av den förhöjda lönen eller ersättningen.

16 §
Erläggande av penninglön och utgivande av naturaförmåner

Arbetstagares penninglön skall erläggas två gånger i månaden, den femtonde och den sista dagen i varje månad, såframt ej annorlunda överenskommes.

Tillkommer arbetstagare såsom löneförmån fri kost, skall han erhålla sådan även under veckovila och på fridagar. I stället för kostförmån kan dock, under förutsättning att arbetstagaren därtill samtycker, motsvarande penningersättning betalas senast på närmast följande lönebetalningsdag.

Tillkommer arbetstagare såsom löneförmån eget rum, skall detta uteslutande stå till arbetstagarens förfogande. Arbetsgivaren, medlem av hans familj eller till hans hushåll hörande övriga personer får icke för egna ändamål använda rum, vilket hör till arbetstagarens löneförmåner.

17 §
Preskription av ersättningsanspråk

Rätten till ovan i 13 och 14 §§ stadgad förhöjd lön eller ersättning har förfallit, såframt talan icke har anhängiggjorts inom två år från utgången av det kalenderår, under vilket sådan rätt uppkom.

4 kap (19.11.1993/998)

(19.11.1993/998)

4 kap har upphävts genom L 19.11.1993/998.

5 kap

Arbetsavtals upphörande

27 §
Uppsägning

Uppsägningstiden för arbetsavtal får icke avtalas att vara kortare än 14 dagar. Arbetsgivaren skall dock iakttaga en uppsägningstid om minst en månad, om arbetstagaren, när uppsägningen sker, är sjuk eller om till arbetstagarens löneförmåner hör bostad och kost eller arbetsförhållandet varat minst fem år.

De i lagen om arbetsavtal ingående stadgandena om prövotid tillämpas icke på arbetstagare som denna lag gäller.

28 §
Hävande av arbetsavtal

Angående rätt att häva arbetsavtal gäller vad som bestäms i 8 kap. 1 § arbetsavtalslagen. (26.1.2001/73)

Arbetstagaren äger därjämte rätt att häva arbetsavtalet inom en vecka efter den dag, då han fått veta, att arbetsgivaren jämte sitt hushåll flyttar till annan ort. Innebär flyttningen endast tillfällig bortavaro på grund av arbetsgivarens eller hans familjs semester eller av annan liknande orsak, föreligger dock icke hävningsrätt. Meddelande om flyttning till annan ort skall givas arbetstagaren minst två veckor före flyttningen.

6 kap

Särskilda stadganden

29 §
Skydd i arbetet

Bestämmelserna om arbetstagares skydd i arbetet i 2 kap. 3 § och 3 kap. 2 § arbetsavtalslagen skall tillämpas även på arbete som avses i denna lag. (26.1.2001/73)

Arbetsgivare skall giva arbetstagare personlig handledning i arbetet så, att arbetstagaren icke genom arbetet utsättes för fara för olycksfall eller ohälsa.

Arbetsgivare får icke till arbetstagares förfogande ställa sådana tekniska anordningar eller ämnen, vilka vid användning på det sätt arbetet fordrar kan medföra synnerlig fara för olycksfall eller ohälsa.

30 §
Läkarintyg

Arbetstagare är skyldig att på anfordran på arbetsgivarens bekostnad anskaffa och för denne förete läkarintyg över sitt hälsotillstånd.

31 §
Förteckningar

Arbetsgivare skall uppgöra ett arbetstidsschema, i vilket angives när arbetet påbörjas och avslutas, i 6 § 1 mom. avsedd rast samt veckovilan.

Arbetsgivare skall föra särskild förteckning över utfört nöd- och övertidsarbete och härför erlagd förhöjd lön. I förteckningen skall antecknas även söndagsarbete och härför erlagd förhöjd lön, samt arbete, som utförts under veckovilan, och härför erlagd lön ävensom därav föranledd förkortning av ordinarie arbetstid eller särskild ersättning.

Det arbetstidsschema och den förteckning som avses ovan i denna paragraf skall hållas framlagda till påseende för arbetstagaren och vid anfordran företes arbetarskyddsmyndigheten. Arbetsgivare skall på begäran skriftligen giva arbetstagare eller dennes befullmäktigade uppgift om i förteckningen ingående anteckningar rörande arbetstagaren.

32 §
Framläggning till påseende

Arbetsgivare skall på lämplig plats hålla denna lag samt med stöd av densamma utfärdade stadganden och bestämmelser framlagda till påseende för arbetstagaren.

33 § (21.4.1995/672)
Straffstadganden

En arbetsgivare eller företrädare för denne som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 eller 6-11 § skall för överträdelse av lagen om hushållsarbetstagares arbetsförhållande dömas till böter. Ansvarsfördelningen mellan arbetsgivaren och dennes företrädare bestäms enligt de grunder som stadgas i 47 kap. 7 § strafflagen.

Om straff för brott mot 29 § stadgas i 47 kap. 1 § strafflagen.

Om straff för försummelse eller missbruk i fråga om en sådan arbetstidsförteckning som nämns i 31 § 2 mom. samt för en sådan ovan i 1 mom. nämnd överträdelse som har skett trots en arbetarskyddsmyndighets uppmaning, order eller förbud, stadgas i 47 kap. 2 § strafflagen.

Åklagaren får inte väcka åtal för en överträdelse som nämns i 1 mom., om inte målsäganden eller en arbetarskyddsmyndighet anmäler den till åtal. (13.5.2011/480)

34 §
Tillsyn

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag utövas av arbetarskyddsmyndigheterna.

35 §
Rätt att utfärda förordning

Närmare stadganden om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

36 §
Ikraftträdelsestadgande

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1978. Genom den upphäves hembiträdeslagen av den 7 januari 1949 (1/49).

Ikraftträdelsestadganden:

17.1.1991/108:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

Regeringens proposition 233/90, Socialutsk. bet. 44/90, Stora utsk. bet. 227/90

27.11.1992/1104:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1992.

RP 264/92, ShUB 38/92

28.6.1994/562:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

RP 33/94, ShUB 13/94

21.4.1995/672:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

9.8.1996/606:

Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.

Rådets direktiv 93/104/EY; EGT nr L 307, 13.12.1993 s.18, RP 34/96, ApUB 10/96, RSv 98/96

15.11.1996/860:

Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.

RP 179/1996, ApUB 12/1996, RSv 140/1996

26.1.2001/73:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.

RP 157/2000, ApUB 13/2000, RSv 215/2000

13.5.2011/480:

Denna lag träder i kraft den 17 maj 2011.

RP 286/2010, LaUB 34/2010, RSv 311/2010

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.