Beaktats t.o.m. FörfS 1066/2019.

30.3.1973/272

Semesterlag (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom SemesterL 18.3.2005/162.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på arbetsgivare och arbetstagare som avses i arbetsavtalslagen (55/2001). (26.1.2001/65)

Lagen tillämpas likväl icke på medlemmarna av arbetsgivares familj i fråga om sådan rörelse, inrättning eller företag, som ej har andra fast anställda arbetstagare, ej heller inom lantbruket på medlemmarna av arbetsgivares familj. Lagen tillämpas icke heller på arbetstagare, som uppbär lön enbart i form av vinstandel.

Angående sjömäns semester är stadgat särskilt.

2 § (15.11.1996/856)
Arbetsrådets utlåtande

Arbetsrådet skall avge utlåtanden i frågor som gäller tillämpningen eller tolkningen av denna lag enligt vad som stadgas i lagen om arbetsrådet och om undantagstillstånd inom arbetarskyddet (608/46).

3 §
Semesterns längd

Arbetstagare är berättigad till semester under två vardagar för varje full månad, kvalifikationsmånad, enligt vilken semestern fastställs. Om arbetstagares arbetsförhållande före utgången av det år, kvalifikationsår, enligt vilket semestern fastställs och vilket föregår semesterperioden, har fortgått minst ett år utan avbrott, är han berättigad till semester under två och en halv vardag för varje full kvalifikationsmånad. Blir semesterdagarnas summa vid uträknande av semesterns längd inte ett helt tal, skall del av dag ges som full semesterdag. (29.6.1984/510)

Såsom vardagar räknas vid tillämpningen av denna lag icke självständighetsdagen, julaftonen, midsommaraftonen, påsklördagen och första maj.

Såsom full kvalifikationsmånad anses sådan kalendermånad av det i slutet av mars närmast före semesterperioden utgående kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren varit i arbete hos arbetsgivaren minst fjorton dagar. Om arbetstagaren i enlighet med avtal är i arbete så få dagar att han av denna anledning inte kan räkna sig till godo en enda kvalifikationsmånad innefattande fjorton dagar, eller att endast en del av kalendermånaderna av denna anledning innefattar fjorton dagar, betraktas med avvikelse från vad som ovan sägs såsom full kvalifikationsmånad en sådan kalendermånad under vilken arbetstagaren har varit i arbete hos arbetsgivaren minst 35 arbetstimmar. (21.3.1986/227)

Likställda med arbetade dagar anses vid bestämmandet av semester de dagar, då arbetstagaren åtnjutit semester, samt de dagar då arbetstagaren enligt arbetstidsschemat varit ledig från arbetet för utjämnande av den genomsnittliga veckoarbetstiden till det i lag stadgade maximiantalet dagar. Har i sistnämnda fall icke givits en sammanhängande ledig tid som omfattar mer än sex vardagar, anses de lediga dagarna likställda med arbetade dagar, dock endast till den del dessas antal under en och samma månad överstiger fyra dagar.

Likställda med arbetade dagar anses även de arbetsdagar, då arbetstagaren medan arbetsförhållandet varade varit förhindrad att utföra arbete:

1) på grund av arbetsställets andra arbetstagares semestrar;

2) på grund av reservövning eller extra tjänstgöring, om han återgått till arbetet så snart sådant hinder upphört;

3) på grund av sjukdom eller olycksfall, dock icke mer än sammanlagt 75 dagar under kvalifikationsåret, likväl så att, såframt dylikt hinder fortgår utan avbrott även efter utgången av kvalifikationsåret, sammanlagt högst 75 dagar anses såsom med arbetade dagar likställda dagar för denna sjukdoms eller detta olycksfalls vidkommande;

3 a) på grund av medicinsk rehabilitering, när sådan ges på ordination av läkare på en av myndighet godkänd rehabiliteringsanstalt eller i en annan fysikalisk undersöknings- eller behandlingsenhet på grund av yrkessjukdom eller olycksfall i arbete i avsikt att återställa eller upprätthålla arbetsförmågan, dock inte flera än sammanlagt 75 dagar under kvalifikationsåret, likväl så, att om ett sådant förhinder fortgår utan avbrott efter kvalifikationsårets utgång, anses sammanlagt högst 75 dagar av rehabiliteringstiden utgöra med arbetade dagar jämställda dagar; (27.2.1987/233)

4) på grund av läkarundersökning, som avses i lagen om företagshälsovård (743/78), som föreskrivits av arbetsgivaren eller som beror på sjukdom eller olycksfall; (27.2.1987/233)

5) under tiden för särskild moderskapsledighet eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet enligt arbetsavtalslagen; (26.1.2001/65)

6) på grund av sådant kommunalt eller annat offentligt förtroendeuppdrag eller med anledning av sådant avgivande av vittnesmål, som vederbörande enligt lag icke ägt rätt att vägra att fullgöra eller avgiva eller skulle ha kunnat vägra att fullgöra eller avgiva endast av särskilt i lag nämnt skäl;

7) på grund av förordnande som myndighet utfärdat för att hindra spridning av sjukdom;

8) på grund av resa som förutsattes av arbetet, såframt dylika dagar icke eljest räknas som arbetstagarens arbetsdagar;

9) av annat skäl, försåvitt arbetsgivaren enligt lag har varit skyldig att trots arbetstagarens frånvaro betala denne lön för dylik dag;

10) på grund av permittering, dock högst 30 dagar i sänder;

11) på grund av en mot permittering svarande förkortning av arbetsveckor eller annan därmed jämförlig omställning i arbetstiderna, dock högst sex månader i sänder. Då sådan omställning i arbetstiderna utan avbrott fortgår efter utgången av kvalifikationsåret, räknas en ny period om sex månader från ingången av följande kvalifikationsår. (30.3.1978/233)

11 a) på grund av studieledighet, som avses i lagen om studieledighet (273/79), dock högst 30 dagar per kvalifikationsår, såvida arbetsagaren omedelbart efter studieledigheten återvänt till arbete som arbetsgivaren anvisat honom; (9.3.1979/276)

12) på grund av deltagande i teoretisk utbildning som avses i lagen om yrkesutbildning (630/1998) och som förutsätts i ett gällande läroavtal; samt (26.1.2001/65)

13) på grund av deltagande med arbetsgivarens samtycke i utbildning som förutsattes av arbetet, dock så att det kan avtalas att endast 30 dagar i sänder räknas som likställda med arbetade dagar.

Om semesterns längd för arbetstagare fastställs i enlighet med andra meningen i 3 mom., tillämpas inte 5 mom. på honom, med undantag av dess 5 punkt. Till de av arbetstagaren under kalendermånaden utförda arbetstimmarna hänförs de arbetstimmar under vilka arbetstagaren varit förhindrad att utföra sitt avtalsenliga arbete. (21.3.1986/227)

4 §
Semesterperioden

Semesterperiod är tiden från och med den 2 maj till och med den 30 september. Semester ges som sommarsemester under semesterperioden på den tid som bestäms av arbetsgivaren. Den del av den årligen intjänade semestern som överstiger 24 semesterdagar ges dock som vintersemester efter semesterperiodens utgång före ingången av följande års semesterperiod på den tid som bestäms av arbetsgivaren. Utan arbetstagarens samtycke får arbetsgivaren dock inte bestämma att semestern eller en del därav skall börja på en dag som är ledig dag för arbetstagaren, om detta skulle medföra minskning av antalet semesterdagar. Innan semestern bestäms skall arbetsgivaren ge arbetstagaren eller dennes företrädare tillfälle att uttala sig om tiden för semestern. (15.3.1991/530)

Såframt det i säsongartat arbete skulle medföra svårigheter för företagets verksamhet att giva semester under de i 1 mom. nämnda tiderna, får semestern givas under det kalenderår, under vilket det till semester berättigande kvalifikationsåret utgår. (30.3.1978/233)

Med arbetstagarens samtycke kan i 1 mom. andra meningen avsedd semester givas honom även på annan tid under samma kalenderår eller semestern framskjutas till följande år före semesterperiodens början. Med arbetstagarens samtycke kan i 1 mom. tredje meningen avsedd semester givas honom även på annan tid under det kalenderår, då det till semester berättigande kvalifikationsåret utgår. (30.3.1978/233)

Då semester gives, anses dygnet börja klockan 00, såframt ej överenskommelse träffats om att dygnet börjar vid den tidpunkt då arbetstagaren normalt skall infinna sig till arbetet.

4 a § (15.3.1991/530)
Sparande av semester

Utan hinder av 4 § har en arbetstagare, utom i fråga om vintersemestern, rätt att spara den del av sina årliga semesterdagar som överstiger 18 dagar och hålla denna del under följande semesterperiod eller därefter såsom sparad ledighet, om det inte finns vägande hinder för detta. Ett sådant hinder kan endast vara att sparandet av semester, med beaktande av arbetsplatsens storlek samt den produktions- och serviceteknik som används, åsamkar arbetsgivaren eller verksamheten i en rörelse, en inrättning eller ett ämbetsverk betydande olägenhet.

Om sparande av semester och om antalet semesterdagar som sparas skall förhandlas med arbetsgivaren senast när denne enligt 4 § ger arbetstagaren tillfälle att uttala sig om tiden för semestern. När rätten till sparad ledighet enligt 1 mom. fastställs skall vintersemesterdagarna räknas bort från den totala semestern.

Den sparade ledigheten skall ges arbetstagaren under det eller de kalenderår som arbetstagaren bestämmer och vid de tider som arbetsgivaren och arbetstagaren närmare kommer överens om. Om överenskommelse inte kan nås om tiden för den sparade ledigheten, skall arbetstagaren senast fyra månader före ledighetens början meddela när han ämnar ta ut ledigheten.

Har om lönen överenskommits för en kortare tid än en vecka eller såsom ackordslön, bestäms lönen för tiden för sparad ledighet enligt lönen under kvalifikationsåret närmast före den tidpunkt då den sparade ledigheten eller en del av den började. Om rätten att skjuta fram den sparade ledigheten och om semesterlönen i övrigt under sparad ledighet gäller på motsvarande sätt 5 § 2 och 3 mom. samt 7 och 8 §§. När ett arbetsförhållande upphör skall ersättning för sparad ledighet som inte har tagits ut betalas enligt 10 §. Ombildas ett arbetsförhållande till ett arbetsförhållande på deltid eller blir arbetstagaren permitterad tills vidare, har han rätt att enligt 10 § få ersättning för sparad ledighet som han inte har tagit ut. När ersättningen räknas ut skall i tillämpliga delar iakttas vad som här stadgas om bestämmande av lön under tiden för sparad ledighet.

5 §
Uppdelning av semester

I andra och tredje meningarna av 4 § 1 mom. avsedda semestrar skall fortgå utan avbrott. Arbetsgivaren äger likväl rätt att, om det är nödvändigt för undvikande av avbrott i arbetet eller såframt arbetstagaren därtill samtycker, giva denne den del av semestern, som överstiger tolv arbetsdagar, särskilt för sig på en gång eller i flera repriser. Den del av semestern, som överstiger 24 semesterdagar, kan uppdelas endast med arbetstagarens samtycke. Med arbetstagarens samtycke får arbetsgivaren dessutom i arbete, som avses i 4 § 2 mom., giva denne den del av semestern, som överstiger sex vardagar, särskilt för sig på en gång eller i flera repriser. Utan arbetstagarens samtycke får ej del av semester, som omfattar tre vardagar eller kortare tid, givas så, att semesterdag skulle infalla på dag som enligt arbetstidsschemat är ledig dag för arbetstagaren. (30.3.1978/233)

Är arbetstagare, när semestern eller del därav börjar, på grund av sjukdom, barnsbörd eller olycksfall oförmögen till arbete, skall semestern, om arbetstagaren det begär, framskjutas till en senare tidpunkt. Arbetstagare äger motsvarande rätt att få semester eller del därav framskjuten, om det, när semestern eller del därav börjar, är känt, att arbetstagaren under semestern kommer att undergå sådan sjuk- eller annan därmed jämförlig vård att han under tiden för vården är oförmögen till arbete.

Blir arbetstagare på grund av sjukdom, barnsbörd eller olycksfall under semestern oförmögen till arbete och fortgår arbetsoförmågan längre tid än sju dagar i följd, skall den del av tiden för arbetsoförmågan, som överskjuter sagda tid, ej inräknas i semestern, om arbetstagaren utan obefogat dröjsmål anhåller därom. På yrkan av arbetsgivaren är arbetstagaren skyldig att förete läkarintyg eller annan tillförlitlig utredning om sin arbetsoförmåga.

I fall som avses i 2 och 3 mom. skall framskjuten semester såvitt möjligt givas före den 30 september och, om ej annorlunda överenskommes, senast före kalenderårets utgång. Gäller framskjutningen den del av semestern, som överstiger 24 semesterdagar, skall framskjuten semester givas senast före utgången av det kalenderår, som närmast följer efter utgången av det till semester berättigande kvalifikationsåret. (30.3.1978/233)

Angående tidpunkten för semester skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren såvitt möjligt en månad och åtminstone två veckor innan semestern eller del därav begynner, utom i de i 2 och 3 mom. avsedda fallen, då underrättelse skall lämnas minst tre dagar därförinnan.

6 §
Arbetsförhållandets fortbestånd

Ett arbetsförhållande anses inte avbrutet till följd av att företaget byter ägare eller innehavare. (15.3.1991/530)

Arbetsförhållandet anses inte heller ha avbrutits om arbetstagaren direkt övergått till ett sådant företags tjänst där bestämmanderätten på basis av ägande, avtal eller annat arrangemang innehas av

1) den tidigare arbetsgivaren,

2) den eller de som till den tidigare arbetsgivaren står i ett sådant nära förhållande som avses i 3 § lagen om återvinning till konkursbo (758/91), eller

3) de som avses i 1 och 2 punkten gemensamt.

(12.12.1996/1047)

I de i 3 § 1 mom. avsedda fallen inräknas ej i tiden för arbetsförhållandets fortbestånd den tid, under vilken avbrott i arbetet har förekommit med anledning av att arbetstagaren i egenskap av värnpliktig fullgjort tjänstgöring i aktiv trupp.

6 a § (15.3.1991/530)
Arbetsgivarens konkurs

Om arbetsgivaren försätts i konkurs, skall den semesterlön eller semesterersättning som arbetstagaren har tjänat in före den dag då arbetsgivaren försätts i konkurs betalas senast denna dag, dock inte i det fall som nämns i 6 § 2 mom.

7 §
Semesterlön.

Arbetstagare, vars lön enligt överenskommelse utgår per vecka eller en längre tidsperiod, är berättigad att uppbära denna sin lön också för semestertiden.

Till en arbetstagare som inte avses i 1 mom. skall betalas semesterlön, som fås genom multiplicering av arbetstagarens medeldagslön med en koefficient som har räknats ut på basis av det antal semesterdagar som nämns i 3 § och som framgår av tabellen nedan.

Antalet semesterdagar Koefficient
2 1,8
3 2,7
4 3,6
5 4,5
6 5,4
7 6,3
8 7,2
9 8,1
10 9,0
11 9,9
12 10,8
13 11,8
14 12,7
15 13,6
16 14,5
17 15,5
18 16,4
19 17,4
20 18,3
21 19,3
22 20,3
23 21,3
24 22,2
25 23,2
26 24,1
27 25,0
28 25,9
29 26,9
30 27,8

Om semesterdagarna är fler än 30, höjs koefficienten med talet 0,9 för varje semesterdag. (15.3.1991/530)

Medeldagslönen uträknas så, att den under kvalifikationsåret till arbetstagaren för den tid han varit i arbete utbetalda eller till betalning förfallna lönen, frånsett förhöjning som, utöver grundlönen, utgår för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete, divideras med antalet arbetsdagar som arbetstagaren utfört under kvalifikationsåret, ökat med en åttondedel av antalet övertidstimmar som arbetstagaren arbetat utöver den i lag stadgade ordinarie arbetstiden per dygn. Är arbetstagares maximala ordinarie arbetstid i dygnet ej begränsad i lag, skall vid uträkningen av medeldagslönen till antalet arbetade dagar likaså läggas en åttondedel av antalet arbetstimmar som arbetstagaren arbetat utöver den överenskomna arbetstiden per dygn.

Om semesterns längd för arbetstagare bestäms enligt andra meningen i 3 § 3 mom. och hans lön inte enligt avtal betalas per vecka eller längre tidsperiod, utges i semesterlön till honom åtta och en halv procent av den under kvalifikationsåret före semesterperioden till honom utbetalda eller till betalning förfallna lönen, frånsett förhöjning som utöver grundlönen betalas för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete. Till arbetstagare, vars arbetsförhållande före utgången av kvalifikationsåret före semesterperioden fortgått minst ett år utan avbrott, betalas i semesterlön elva procent av den lön som bestäms enligt detta moment. (21.3.1986/227)

Till lön hörande naturaförmåner skall under semestern utgå oavkortade. Utnyttjar ej arbetstagare, som helt eller delvis är i arbetsgivarens kost, denna sin förmån under semestern, är han berättigad att härför få ersättning i penningar, även för söndagar, kyrkliga högtidsdagar, självständighetsdagen, midsommaraftonen och första maj, såframt han, ifall han skulle ha varit i arbete, skulle ha erhållit kost även under dessa dagar. Är större ersättning i penningar ej avtalad, skall denna beräknas enligt det för förskottsinnehållning av skatt fastställda värdet i penningar.

8 §
Utbetalningen av semesterlön

Semesterlön skall utbetalas innan semestern börjar. Är semester uppdelad i delar, skall, innan respektive del börjar, utbetalas en sådan del av lönen, som fås genom att hela semesterlönen delas i förhållande till semesterdelarna.

Till arbetstagare som avses i 7 § 1 mom. skall, innan semestern eller del därav börjar, för varje semesterdag betalas en dagslön, som uträknas så att veckolönen divideras med sex och månadslönen med tjugofem. Motsvarar den sålunda uträknade semesterlönen ej den till arbetstagaren eljest utgående lönen, skall semesterlönen i samband med följande löneutbetalning utjämnas så, att den motsvarar arbetstagarens faktiska lön.

Vid utbetalningen av semesterlön är arbetsgivaren skyldig att till arbetstagaren giva en uträkning, varav framgår semesterlönens storlek och grunderna för beräkningen av den.

9 §
Semesterersättning vid fortbestående arbetsförhållande

Till en arbetstagare som under kvalifikationsåret enligt avtal är i arbete så få dagar eller en så kort tid att han av denna orsak inte kan räkna sig till godo en enda i 3 § avsedd full kvalifikationsmånad eller att endast en del av kalendermånaderna är fulla kvalifikationsmånader betalas, om han under kvalifikationsåret varit i arbete sammanlagt minst sex timmar, i stället för semesterlön en semesterersättning på åtta och en halv procent av den under föregående kvalifikationsår utbetalda eller till betalning förfallna lönen, frånsett förhöjning som utöver grundlönen betalas för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete. Till en arbetstagare vars arbetsförhållande före utgången av kvalifikationsåret före semesterperioden fortgått minst ett år utan avbrott utges i semesterersättning elva procent av den lön som bestäms enligt denna paragraf. (23.5.1997/460)

Är arbetstagare, som avses i 1 mom., berättigad till semester, erlägges semesterersättningen på sätt i 8 § 1 mom. är stadgat om utbetalningen av semesterlön. I annat fall erlägges semesterersättningen senast vid semesterperiodens utgång.

10 §
Semesterersättning när arbetsförhållande upphör

När arbetsförhållande upphör är arbetstagaren, om han under dess fortbestånd har varit i arbete minst fjorton dagar eller minst 35 timmar, berättigad att i stället för semester erhålla en mot semesterlönen svarande semesterersättning för lika många fulla kvalifikationsmånader som han enligt 3 § skulle få semester för, i fråga om kalendermånaderna före arbetsförhållandets upphörande och för vilka han dittills inte har erhållit semester eller semesterersättning. (21.3.1986/227)

Ovan i 1 mom. avsedd semesterersättning uträknas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 7 § och första meningen av 8 § 2 mom. är stadgat om semesterlön.

Har arbetstagare under de kalendermånader då arbetsförhållandet började och upphörde varit i arbete sammanlagt minst fjorton dagar eller minst 35 timmar och har han inte för denna tid erhållit semester eller ersättning härför, räknas denna tid såsom en full kvalifikationsmånad när semesterersättningen bestäms. (21.3.1986/227)

Till en arbetstagare som avses i 9 § betalas när arbetsförhållandet upphör, om han medan det fortgick varit i arbete minst sex timmar, i semesterersättning åtta och en halv procent av hans enligt 9 § bestämda lön för den tid för vilken han därförinnan inte har erhållit semesterersättning. Till en sådan i 9 § avsedd arbetstagare, vars arbetsförhållande före utgången av kvalifikationsåret före semesterperioden fortgått minst ett år utan avbrott, betalas i semesterersättning elva procent av hans enligt 9 § bestämda lön för den tid för vilken han därförinnan inte har erhållit ersättning. (23.5.1997/460)

Ovan i denna paragraf avsedd rätt till semesterersättning tillkommer även arbetstagare, vilken i egenskap av värnpliktig träder i aktiv tjänst, ehuru hans arbetsförhållande icke har avbrutits.

Över semesterersättning är arbetsgivaren skyldig att giva i 8 § 3 mom. avsedd uträkning.

10 a § (20.5.1996/320)
Semesterersättning på grundval av flera arbetsförhållanden

Har en arbetstagare i anställning hos en och samma arbetsgivare under en och samma kalendermånad varit i arbete sammanlagt minst sex timmar fördelade på flera arbetsförhållanden och är han inte annars berättigad till semester eller semesterersättning, betalas till honom i semesterersättning åtta och en halv procent av den lön som han intjänat under kalendermånaden. (23.5.1997/460)

Vid bestämmandet av rätten till semesterersättning enligt denna paragraf beaktas inte de arbetsdagar eller arbetstimmar som berättigar arbetstagaren till semesterersättning enligt 10 §. Vid uträkning av semesterersättningen beaktas inte lönen för dessa arbetsdagar eller arbetstimmar.

Semesterersättningen beräknas på den under kalendermånaden utbetalda eller till betalning förfallna lönen, frånsett förhöjning som utöver grundlönen betalas för nödarbete och för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete.

Semesterersättning enligt denna paragraf förfaller till betalning senast under loppet av följande kalendermånad.

11 §
Betjäningsavgifter och gåvor

Skall vederlag för arbete enligt avtal eller enligt vad som bör anses förutsatt helt eller delvis utgå i form av betjäningsavgift eller enligt sedvänja givna frivilliga gåvor för arbetsprestationen, är arbetsgivaren skyldig att till arbetstagaren erlägga i 7 § stadgad semesterlön eller i 9 eller 10 § avsedd semesterersättning även på grundvalen av den förtjänst som erhållits i form av betjäningspenningar eller gåvor, med iakttagande i tillämpliga delar av vad i sagda paragrafer är stadgat.

12 § (21.3.1986/227)
Semesterersättning när kortvarigt arbetsförhållande upphör

Till arbetstagare, på vilken lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/62) är tillämplig och vars arbetsförhållande varat så kort tid att han inte har rätt till semester enligt 3 §, är arbetsgivaren skyldig att när arbetsförhållandet upphör i semesterersättning betala åtta och en halv procent av den penninglön som arbetstagaren intjänat, frånsett förhöjning som utöver grundlönen betalas för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete. Har arbetsförhållandet före utgången av kvalifikationsåret före semesterperioden fortgått minst ett år utan avbrott, är semesterersättningen elva procent av den enligt denna paragraf bestämda lönen.

13 § (21.3.1986/227)
Semesterersättning till arbetstagare som utför hemarbete

Till arbetstagare som utför hemarbete är arbetsgivaren skyldig att vid löneutbetalningen i stället för semesterlön i semesterersättning erlägga åtta och en halv procent och, då arbetsförhållandet fortgått minst ett år, elva procent av den penninglön som arbetstagaren intjänat.

14 §
Arbete under semestern

Arbetsgivare får ej hålla arbetstagare i arbete under denne tillkommande semester, ej heller får arbetstagare under sin semester utföra till sitt yrke hörande arbete mot vederlag.

15 §
Tiden för väckande av talan

Arbetstagares rätt till semesterlön eller semesterersättning har förfallit, om ej talan därom väckts inom två år från utgången av det kalenderår, under vilket semestern hade bort givas honom eller semesterersättningen betalas.

16 §
Stadgandenas ovillkorlighet

Avtal, varigenom arbetstagares förmåner enligt denna lag inskränkes, är ogiltigt.

Arbetsgivar- och arbetstagarföreningar som har hela landet som verksamhetsområde har likväl rätt att ingå avtal om att låta vintersemestern ingå i en mellan parterna överenskommen förkortning av arbetstiden samt om semesterperioden, om semesterns längd då den fastställs enligt andra meningen i 3 § 3 mom., om sparad ledighet, om uppdelning av semester samt om uträkning och utbetalning av semesterlön och semesterersättning även annorlunda än det som bestäms i denna lag. Sådana bestämmelser i kollektivavtal får en av avtalet enligt lagen om kollektivavtal (436/1946) bunden arbetsgivare tillämpa även på arbetstagare som inte är bundna av kollektivavtalet, men i vilkas anställningsförhållanden dess bestämmelser i övrigt iakttas. Har så överenskommits i ett arbetsavtal, får ovan avsedda bestämmelser i kollektivavtalet efter att detta har upphört att gälla och tills ett nytt kollektivavtal träder i kraft iakttas i de anställningsförhållanden i vilka bestämmelserna skulle få tillämpas om kollektivavtalet fortfarande vore i kraft. (26.1.2001/65)

Vad som stadgas i 2 mom. skall på motsvarande sätt tillämpas på arbetskollektivavtal som ingåtts mellan en statlig myndighet eller kommunala arbetsmarknadsverket eller, med stöd av dess bemyndigande, en kommun eller en samkommun eller den evangelisk-lutherska kyrkans avtalsdelegation eller, med stöd av dess bemyndigande, en församling inom nämnda kyrka, ett församlingsförbund eller någon annan sammanslutning av församlingar och föreningen i fråga. (17.12.1993/1184)

Äger arbetstagare enligt avtal rätt till längre semester än i denna lag är stadgat, skall stadgandena i denna lag om semester och semesterlön äga motsvarande tillämpning på den semester som är längre än den lagstadgade, såframt ej annat framgår av avtalet. Har icke annat överenskommits, gives likväl den del av semestern som överskjuter den lagstadgade semestern på sätt om den i 4 § 1 mom. andra meningen avsedda semestern är stadgat. Är ej annat överenskommet, äger arbetstagaren rätt att, när arbetsgivaren uppsäger arbetsavtalet, erhålla avtalsenlig, mot den längre semestern svarande semesterersättning, vilken uträknas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i denna lag är stadgat om semesterersättning. (30.3.1978/233)

16 a § (26.1.2001/65)
Från lagen avvikande bestämmelser i allmänt bindande kollektivavtal

En arbetsgivare som skall iaktta ett allmänt bindande kollektivavtal som avses i 2 kap. 7 § arbetsavtalslagen får inom kollektivavtalets tillämpningsområde iaktta också dess bestämmelser som avses ovan i 16 §, om tillämpningen av bestämmelserna inte förutsätter lokala avtal. Därvid tillämpas även den sista meningen i 16 § 2 mom.

17 §
Framläggning

Arbetsgivaren skall på i 18 § avsett arbetsställe på lämplig plats hålla denna lag och med stöd av den utfärdade verkställighetsbestämmelser samt av vederbörande myndighet utfärdat beslut om från dem medgivna undantag framlagda till påseende för arbetstagarna.

18 §
Bokföringsskyldighet

På varje arbetsplats där arbetarskyddsmyndigheterna utövar tillsynen över att stadgandena om arbetstid iakttas skall arbetsgivaren föra bok över arbetstagarnas semestrar och sparade ledigheter samt över semesterlöner och semesterersättningar som har betalts till dem. Av bokföringen skall framgå tiderna för semestrarna och storleken av lönerna och ersättningarna samt de grunder enligt vilka semestertiden samt lönernas och ersättningarnas storlek har bestämts. (15.3.1991/530)

Vid anfordran skall arbetsgivare för tillsynsmyndigheten förete de handlingar, av vilka i 1 mom. nämnda omständigheter framgår.

Arbetstagare eller företrädare för honom äger rätt att få del av anteckningarna om arbetstagarens semester. Arbetsgivaren skall på begäran lämna skriftlig utredning om anteckningarna.

Innehar arbetsgivare icke nödiga uppgifter om medlemmarna i arbetslag, skall medlemmarna eller företrädare för dem, som utsetts av laget, tillställa arbetsgivaren förteckning, varav de nödiga uppgifterna för bestämmande av semester, semesterlön eller semesterersättning framgår.

19 § (21.4.1995/684)
Straffstadganden

En arbetsgivare eller företrädare för denne som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) försummar att ge en arbetstagare semester enligt denna lag eller som i strid med lagen håller en arbetstagare i arbete under den tid som han bestämt för semester eller

2) försummar sin skyldighet enligt 17 §,

skall för semesterlagsförseelse dömas till böter. Ansvarsfördelningen mellan arbetsgivaren och dennes företrädare bestäms enligt de grunder som stadgas i 47 kap. 7 § strafflagen.

Om straff för försummelse eller missbruk i fråga om semesterbokföring som avses i 18 § 1 mom. samt för en sådan semesterlagsförseelse som har begåtts trots en arbetarskyddsmyndighets uppmaning, order eller förbud, stadgas i 47 kap. 2 § strafflagen.

20 § (21.4.1995/684)

20 § har upphävts genom L 21.4.1995/684.

21 §
Tillsyn.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag utövas på ovan i 18 § avsedda arbetsställen av arbetarskyddsmyndigheterna.

22 § (19.5.2004/403)
Tillstånd till undantag

Arbetarskyddsdistriktets arbetarskyddsbyrå kan, då tvingande skäl kräver det, på ansökan bevilja undantag från bestämmelserna i 4 § om givande av semester och från bestämmelserna i 5 § 1 mom. om uppdelning av semester.

23 §
Rätt att utfärda förordning

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

24 §
Ikraftträdelsestadgande

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973, och genom densamma upphäves lagen den 30 april 1960 om arbetstagares semester (199/60) jämte däri senare företagna ändringar. Ingår i lag eller förordning hänvisning till tidigare lag om arbetstagares semester, skall denna lag i stället äga motsvarande tillämpning.

Stadgandena i denna lag tillämpas likväl icke på semester, semesterlön eller semesterersättning, som utgår på grundvalen av det kvalifikationsår som utlöper den 31 mars 1973, såframt ej annat överenskommes.

På arbetsavtal, som har ingåtts före denna lags ikraftträdande, tillämpas, såframt ej annat avtalas, härförinnan gällande lag, dock ej, om avtalet ingåtts att gälla tills vidare, under längre tid än om arbetsgivaren skulle ha uppsagt avtalet den dag denna lag träder i kraft. Skulle avtalet under den tid denna lag är i kraft upphöra att gälla på grund av uppsägning eller till följd av att den överenskomna tiden utlöpt eller av annat skäl, men fortgår arbetet på grundvalen av sådan tyst förlängning av avtalsförhållandet, som avses i 39 § lagen om arbetsavtal, skall denna lag från sagda tidpunkt tillämpas på avtalsförhållandet.

Ikraftträdelsestadganden:

30.3.1978/233:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

Denna lag tillämpas dock på semester, semesterlön och semesterersättning, som fastställes för det kvalifikationsår som börjat den 1 april 1977 så, att förlängningen av semestern förverkligas gradvis sålunda, att arbetstagare, vars arbetsförhållande före den 31 mars 1978 fortgått minst sju år utan avbrott, för det kvalifilkationsår som började den 1 april 1977 är berättigad att åtnjuta semester under en tid av 28 vardagar för tolv fulla kvalifikationsmånader. Är antalet fulla kvalifikationsmånader mindre än tolv, rastställes semesterns längd enligt första meningen i 3 § 1 mom.

Äger arbetstagare enligt avtal som ingåtts före ikraftträdandet av denna lag rätt till semester enligt denna lag eller till längre semester, fastställes tidpunkten för beviljande, uppdelning och framflyttning enligt tidigare praxis, såframt ej annat avtalas.

På arbetsavtal som ingåtts före denna lags ikraftträdande tillämpas, såframt ej annat avtalas, härförinnan gällande lag, dock ej, om avtalet ingåtts att gälla tills vidare, under en längre tid än om arbetsgivaren skulle ha uppsagt avtalet den dag denna lag träder i kraft. Skulle avtalet under den tid denna lag är i kraft upphöra att gälla på grund av uppsägning eller till följd av att den överenskomna tiden utlöpt eller av annat skäl, men arbetet fortgår på grundvalen av sådan tyst förlängning av avtalsförhållandet, som avses i 39 § lagen om arbetsavtal, skall denna lag från sagda tidpunkt tillämpas på avtalsförhållandet. Sedan avtal med stöd av detta moment kommit att beröras av denna lag, skall semester, semesterlön och semesterersättning även för de därförinnan, men efter ingången av april 1977 förflutna kvalifikationsmånaderna givas på sätt i 1 mom. och annorstädes i denna lag är stadgat.

23.2.1979/243:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2.3.1979/254:

Denna lag tillämpas på semester och semesterersättning, som grundar sig på tiden efter den 1 april 1981. Arbetstagare, vars arbetsförhållande före utgången av det kvalifikationsår, vilket föregår semesterperioden, fortgått minst fem år utan avbrott, är likväl berättigad att för tiden efter den 1 april 1979 åtnjuta semester under en tid av två och en halv vardag för varje full kvalifikationsmånad.

9.3.1979/276:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

29.6.1984/510:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1984.

Stadgandena i denna lag tillämpas likväl inte på semester, semesterlön eller semesterersättning som grundar sig på det kvalifikationsår som utgår den 31 mars 1984, om ej annat avtalas.

Regeringens proposition 40/84, Socialutsk. bet. 4/84, Stora utsk. bet. 56/84

11.1.1985/31:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1985.

Regeringens proposition 203/84, Socialutsk. bet. 27/84, Stora utsk. bet. 220/84

21.3.1986/227:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1986. På de områden, inom vilka sådant riksomfattande kollektivavtal gäller, som skall betraktas såsom allmänt och som innehåller bestämmelser angående i andra meningen av 3 § 3 mom. nämnda arbetstagares semesterförmåner, träder lagen likväl i kraft vid ingången av det kvalifikationsår som först börjar efter utgången av kollektivavtalets giltighetstid.

Stadgandena i denna lag tillämpas dock inte på semester, semesterlön eller semesterersättning som bestäms på grundvalen av det kvaliflkationsår som utlöper den 31 mars 1986, om inte annat avtalas.

Regeringens proposition 105/85, Socialutsk. bet. 32/85, Stora utsk. bet. 4/86

27.2.1987/233:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1987.

Regeringens proposition 202/86, Socialutsk. bet. 36/86, Stora utsk. bet. 237/86

21.12.1990/1191:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Regeringens proposition 207/90, Socialutsk. bet. 29/90, Stora utsk. bet. 122/90

15.3.1991/530:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1991.

Stadgandena i 4 § 1 mom. och 4 a § tillämpas dock redan på semester som har tjänats in under det kvalifikationsår som löper ut den 31 mars 1991.

Sådana avtal om sparad ledighet som nämns i 16 § får ingås innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 314/90, Socialutsk. bet. 60/90, Stora utsk. bet. 296/90

17.12.1993/1184:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

RP 255/93, FvUB 21/93

21.4.1995/684:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

20.5.1996/320:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996.

RP 14/96, ApUB 2/96, RSv 36/96

15.11.1996/856:

Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.

RP 179/1996, ApUB 12/1996, RSv 140/1996

12.12.1996/1047:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 191/1996, ApUB 16/1996, RSv 195/1996

23.5.1997/460:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

RP 25/1997, ApUB 4/1997, RSv 39/1997

22.1.1999/34:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1999.

RP 253/1998, ApUB 16/1998, RSv 244/1998

26.1.2001/65:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.

RP 157/2000, ApUB 13/2000, RSv 215/2000

19.5.2004/403:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2004.

RP 142/2003, AjUB 1/2004, RSv 35/2004

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.