Beaktats t.o.m. FörfS 158/2019.

30.12.1957/482

Förordning om allmänna vägar (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna förordning har upphört att gälla. Se LandsvägsL 503/2005.

På föredragning av ministern för handläggning av till ministeriets för kommunikationsvärendet och allmänna arbetena verksamhetsområde hörande ärenden stadgas i stöd av 117 § 1 mom. lagen den 21 maj 1954 om allmänna vägar (243/54):

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena förklarar ur trafiksynpunkt viktiga landsvägar för huvudvägar eller stamvägar.

Landsvägar, vilka genom att betjäna fjärrtrafiken mellan viktiga bosättnings- och trafikcentra och genom att tjäna som huvudsakliga samlingsvägar för samfärdseln utgöra stommen till landsvägsnätet, må förklaras för huvudvägar.

Landsvägar, vilka komplettera huvudvägsnätet och vilka äro av stor betydelse såsom samlingsvägar för samfärdseln, må förklaras för stamvägar.

Huvudvägar och stamvägar böra utmärkas med särskilda vägmärken.

2 §

Allmän väg må byggas till motorväg eller motortrafikled om trafiken det kräver. Motorväg skall ha särskilda körbanor, vilka åtskiljas av en mittremsa och på vilka icke finnas rörliga broar, och korsande trafik bör löpa i annat plan. Trafik som anslutes till motorväg skall ledas genom i vägplanen särskilt anordnade anslutningspunkter, och mellan motorväg och därtill angränsande fastighet må icke finnas annan vägförbindelse. Vad här är stadgat om motorväg, gäller även motortrafikled, dock sålunda, att den må ha endast en körbana och att på den av synnerligt skäl må tillåtas både rörliga broar och korsande trafik i samma plan, på sätt vägplanen anger. Angående trafiken på motorväg och motortrafikled är stadgat särskilt. (16.4.1971/284)

Stig är väg, som främst är avsedd för färdsel till fots, till häst eller med cykel.

Med särskild vinterväg avses väg, längs vilken nödig trafik vintertid upprätthålles främst över vattendrag eller sank mark mellan sådana platser, vilka under övriga årstider sakna vägförbindelse eller mellan vilka vägen är oskäligt lång eller svårframkomlig eller svår att hålla fri från snö- och ishinder.

Är det av behovet påkallat att en väg eller en del därav, när det inte sker i samband med byggande av vägen, förklaras för motorväg, motortrafikled eller för någon annan körväg avsedd endast för samfärdsel av visst slag, för gångstig eller särskild vinterväg eller någon här nämnd väg för väg av annat slag, beslutar trafikministeriet därom på framställning av vägverkets centralförvaltning. Innan framställning görs skall de vilkas rätt eller fördel saken berör ges möjlighet att bli hörda i saken i den ordning som stadgas om vägplan samt inhämtas utlåtande av den regionala miljöcentralen, förbundet på landskapsnivå och kommunen. Beslutet i ärendet skall bringas till allmän kännedom i den ordning som stadgas om kungörelse av vägplan. (17.2.1995/199)

3 §

Med till väg direkt anslutet mindre upplagsområde avses endast område, som begagnas för uppläggning eller förvaring av väghållningsämnen eller redskap för vägändamål.

4 § (16.4.1971/284)

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall föra förteckning över de allmänna vägarna. I förteckningen antecknas landsvägarna och bygdevägarna särskilt för sig och, beträffande varje väg, när den upplåtits för allmän samfärdsel. Av förteckningen skall även framgå huruvida vägen är huvudväg, stamväg, motorväg, motortrafikled, annan endast för trafik av visst slag avsedd körväg, gångstig eller särskild vinterväg. I förteckningen skall under särskilda vintervägar upptagas de vägar, vilka jämlikt 13 § 1 mom. lagen om allmänna vägar bliva obehövliga för allmän samfärdsel genom att särskild vinterväg anordnas. I förteckningen, som även må uppgöras vägavsnittsvis, skall därutöver angivas väghållaren, vägens eller vägsträckans längd och, försåvitt vägen löper genom flera än en kommuns område, dess längd inom de skilda kommunerna.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall jämväl föras förteckning över vägs biområden samt över sådana rättigheter att taga väghållningsämnen och att använda enskild väg, vilka grundats för väghållningen.

2 kap.

Om byggande av väg

A. Förberedande behandling
5 § (9.8.1963/405)

Framställning om anläggning av ny allmän väg göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Till framställningsskriften bör fogas karta i skala minst 1:400 000, på vilken den föreslagnavägen och vägnätet i dess omgivning äro åskådligt utmärkta.

Göres framställningen av annan än kommun eller statsmyndighet och berör den endast en kommuns område, skall framställningen ingivas till kommunen, som jämte sitt utlåtande skall vidarebefordra den till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

6 § (9.8.1963/405)

Vägverket skall inhämta utlåtande om framställningen hos den regionala miljöcentralen och hos förbundet på landskapsnivå. Har kommunen inte gjort framställningen eller avgett sitt utlåtande i ärendet skall kommunen höras. Vägverket skall vid behov inhämta utlåtande om framställningen också av andra myndigheter och organisationer som berörs av den. (17.2.1995/199)

Har kommunen i sitt utlåtande, som avses i 5 § 2 mom., icke förordat framställningen, må väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utan att införskaffa i 1 mom. avsedd utredning besluta, att ytterligare åtgärder på grund av framställningen icke skola vidtagas.

(3.11.1995/1255)

Har en kommun med stöd av 95 § 1 mom. lagen om allmänna vägar beslutat åta sig att delvis eller helt svara för väghållningskostnaderna för en viss allmän väg, skall detta meddelas i kommunens utlåtande eller, om framställningen har gjorts av kommunen, i framställningsskriften.

8 § (3.11.1995/1255)

Har framställningen inte förfallit på det sätt som stadgas i 6 § 2 mom., kan vägverkets centralförvaltning, sedan utlåtanden av den regionala miljöcentralen, förbundet på landskapsnivå och kommunen samt eventuell annan nödvändig utredning inkommit, förordna att en vägplan skall göras upp för den väg som framställningen avser.

Finner vägverkets centralförvaltning att den i framställningen avsedda vägen inte skulle ha de förutsättningar som anges i 7 eller 8 §§ lagen om allmänna vägar eller att ekonomiska möjligheter att genomföra vägföretaget vid förevarande tidpunkt eller i övrigt uppenbarligen inte föreligger, kan vägverkets centralförvaltning förordna att undersökningen med anledning av framställningen skall framskjutas till en senare tidpunkt eller besluta att framställningen skall förfalla. Har såväl kommunen som förbundet på landskapsnivå förordat framställningen, skall vägverkets centralförvaltning underställa trafikministeriet beslutet om att framställningen skall förfalla.

9 §

Framställning om vägförbättring göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på vilken det ankommer att besluta om undersökning på grund av framställningen och, då vägplan är av nöden, om upprättande av sådan.

Angår framställningen en allmän väg för vilken kommunen är väghållare, skall kommunen höras. (3.11.1995/1255)

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må, då möjligheter att förverkliga framställning uppenbart saknas, utan att så förfares som i 2 mom. är stadgat, bestämma, att framställningen icke skall föranleda vidare åtgärd.

10 §

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må utan hinder av ovanstående stadganden självmant förordna om upprättande av vägplan.

B. Utredningsplan och vägplan (23.10.1998/764)
11 § (23.10.1998/764)

Undersökningar som är nödvändiga för utredningsplanen och vägplanen görs och planerna upprättas genom vägverkets försorg. Vägverket kan ge i detta moment nämnda åligganden samt till dem anslutna, i 12 och 13 § avsedda åtgärder i uppdrag åt någon annan myndighet eller en enskild sakkunnig att handhas under dennas tillsyn.

I det kostnadsförslag som skall fogas till utredningsplanen och vägplanen skall separat anges de kostnader som beräknas uppkomma av vägarbetet och av ersättningar enligt 9 kap. lagen om allmänna vägar.

12 § (17.2.1995/199)

Planeringen av en väg skall vid behov genomföras i samarbete med kommunen, övriga trafikmyndigheter samt miljö- och planläggningsmyndigheterna. Om frågor som gäller planeringen av vägen skall vid behov rådgöras med andra myndigheter vilkas verksamhetsområde vägbygget berör.

13 § (23.10.1998/764)

Angående inledandet av utredningsplaneringen och vägplaneringen samt undersökningar i anslutning därtill skall meddelande tillställas kommunen samt, genom kungörelse eller på annat lämpligt sätt, de personer som nämns i 26 a § 1 mom. lagen om allmänna vägar. Dessa har rätt att vara närvarande vid undersökningen och framföra sin åsikt i saken.

Sedan de åtgärder som nämns i 1 mom. vidtagits anses arbetet på vägplanen ha inletts i enlighet med vad som avses i 28 § 1 mom. lagen om allmänna vägar.

13 a § (23.10.1998/764)

Det tillfälle att framföra sin åsikt i saken som avses i 26 a § 1 mom. lagen om allmänna vägar kan beredas genom personligt meddelande om förberedelserna, vid ett särskilt informationsmöte, genom att beredningsmaterialet framläggs efter det framläggandet kungjorts i samma ordning som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen eller på något annat lämpligt sätt.

14 § (23.10.1998/764)

Om utredningsplanen och vägplanen skall inhämtas utlåtande av de regionala miljöcentralerna, förbunden på landskapsnivå och kommunerna. Dessutom kan enligt behov inhämtas utlåtande av andra myndigheter. De vilkas fördel eller rätt berörs av planen skall beredas tillfälle att framställa anmärkningar med anledning av den.

Vägverket skall sända ett skriftligt meddelande om att planen framlagts till påseende till sådana markägare och markinnehavare inom planeringsområdet vilkas boningsplats finns i en annan kommun och är nämnd i handlingarna eller annars känd.

Kommunen skall, innan utlåtande avges, i det syfte som avses i 1 mom. hålla planen framlagd för allmänheten under en tid av 30 dagar. Anmärkningar mot planen skall riktas till vägverket och inlämnas till kommunen innan den tid under vilken planen skall vara framlagd går ut. Om framläggande av planen samt om sättet och tiden för framställande av anmärkningar skall genom kommunens försorg kungöras i samma ordning som kommunala tillkännagivanden kungörs i kommunen.

Kommunen skall sända sitt utlåtande om planen och mot planen framställda anmärkningar samt inlämnade anmärkningsskrifter till vägverket.

15 § (3.11.1995/1255)

Om en vägplan som har varit framlagd i kommunen behöver ändras eller en alternativ vägplan upprättas så att vägens sträckning avviker från den tidigare planen, skall beträffande den alternativa eller ändrade planen iakttas vad som stadgas i 14 §.

16 § (3.11.1995/1255)

Gäller en vägplan anläggning av en kortare väg eller i övrigt byggande av en sådan väg som inte nämnvärt ändrar trafikförhållandena på orten, kan ett enklare förfarande iakttas än vad som föreskrivs i 13 och 14 §§. Om vägplanen inte läggs fram till allmänt påseende i kommunen enligt 14 §, skall dock fastighetsägaren eller fastighetsinnehavaren på något annat sätt beredas tillfälle att framställa påmindelser.

17 § (23.10.1998/764)

Trafikministeriet godkänner utredningsplaner som gäller anläggande av motorvägar och motortrafikleder och betydande förbättringar av dem.

Andra utredningsplaner och vägplanerna godkänns av vägverkets centralförvaltning. Om kommunen, förbundet på landskapsnivå eller den regionala miljöcentralen i väsentliga punkter är av annan mening beträffande planen än vägverket, skall vägverket överföra ärendet till trafikministeriet för avgörande. Av särskilda skäl kan vägverkets centralförvaltning även i andra fall överföra planen till trafikministeriet för godkännande.

18 § (23.10.1998/764)

Meddelande om beslut om godkännande av en utredningsplan eller vägplan skall av vägdistriktet tillställas förbundet på landskapsnivå, den regionala miljöcentralen, kommunen samt, om ärendets beskaffenhet det kräver, även andra myndigheter. Vid behov skall en kopia av planen bifogas meddelandet.

Vägdistriktet skall underrätta dem som framställt anmärkning med anledning av planen och vilkas adress är känd om beslut om godkännande av utredningsplanen och vägplanen samtidigt som beslutet delges offentligen i enlighet med 106 § lagen om allmänna vägar.

Handlingar som gäller godkännande av en utredningsplan och vägplan förvaras hos vägverkets centralförvaltning.

19 § (23.10.1998/764)

I en godkänd vägplan kan sådana i förhållande till vägföretaget som helhet mindre ändringar göras, vilka i samband med planens genomförande prövas nödvändiga och ändamålsenliga.

C. Vägbeslut
20 § (29.12.1967/648)

Beslut om byggande av väg fattas, såvida ej av 25–32 §§ annat följer, av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena. Hava medel för ändamålet i statsförslaget ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, fattas beslut om byggande av väg av denna myndighet. Har ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena ställt i statsförslaget för byggande av allmänna vägar anvisade medel till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, fattar likaså väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beslut om vägens byggande till denna del, såframt icke synnerliga skäl föreligga att bringa saken till ministeriets för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena avgörande.

Ovan i 1 mom. avsett vägbeslut må ej, i de fall då upprättande av vägplan är av nöden, fattas innan det beslut, varigenom vägplanen fastställts, vunnit laga kraft, utom då vägarbetet bör inledas i brådskande ordning och, försåvitt planen fastställes av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, nämnda ministerium jämlikt 107 § 3 mom. lagen om allmänna vägar förordnat, att den av ministeriet fastställda planen skall verkställas.

Markägares eller kommuns till vägmyndighet avgivna förbindelse att deltaga i väghållningskostnaderna skall fogas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning om meddelande av vägbeslut. Angående utredning av ersättningsgrunderna för vägbyggnadskostnaderna i vissa fall, innan vägbeslut fattas, stadgas i 49 §.

21 §

21 § har upphävts genom F 3.11.1995/1255.

22 §

Då ny väg anlägges eller väg förbättras så, att tilläggsområde är behövligt, skola vid påbörjandet av vägarbetet vägsträckningen samt platsen för tilläggs- och biområde utmärkas på marken inom det område, på vilket arbetet skall utföras.

Därom, på vilken väg eller del av väg och när arbete inletts, skall inom 30 dagar offentligen kungöras på sätt, som är stadgat i 71 §, eller meddelande bevisligen tillställas markägaren.

23 §

Vägmyndighet må på grund av vägarbete på allmän väg förbjuda eller begränsa trafiken, om detta visar sig behövligt och trafiken lämpligen kan ledas längs annan väg.

Likaså må vägmyndighet på villkor, som den bestämmer, tillåta trafik på väg, innan vägarbete avslutats, i den mån detta kan ske utan att vägarbetet därigenom nämnvärt försvåras eller vägen skadas.

24 § (8.11.1985/844)

Då en anlagd eller förbättrad väg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas för allmän samfärdsel, har blivit färdig, skall väg- och vattenbyggnadsdistriktet, efter att vid behov ha låtit förrätta granskning, bestämma vilken dag vägen skall upplåtas för allmän samfärdsel och anmäla härav påkallade ändringar för införande i förteckningen över allmänna vägar. Ankommer underhållet av vägen inte på väg- och vattenbyggnadsdistriktet, skall detta underrätta den, som i egenskap av väghållare kommer att ombesörja underhållet, om vägens upplåtande.

När någon annan än väg- och vattenbyggnadsdistriktet har varit väghållare, skall den, på vars försorg arbetet har utförts, underrätta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, som skall vidtaga i 1 mom. nämnda åtgärder, om att arbetet slutförts.

D. Särskilda bestämmelser rörande planering och byggande av väg (29.12.1967/648)
25 § (29.12.1967/648)

Kommun må, efter att hava överenskommit om saken med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på egen bekostnad låta upprätta förslag till vägplan angående byggande av väg som helt eller delvis är inom kommunens område, vilket förslag jämte kostnadsförslag och andra nödiga handlingar tillställes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskat förslaget samt företagit möjligen nödigbefunna ändringar däri, skall planen behandlas vidare i enlighet med vad i detta kapitel är stadgat om vägplan.

26 §

Av statens järnvägsbygge direkt föranledd reglering av korsning mellan järnväg och allmän väg, flyttning av allmän väg och anslutning av järnvägstrafikplats till närbeläget allmänt vägnät skall i samband med järnvägsbygget planeras och utföras på åtgärd av statsjärnvägarna och med medel, som anvisats dessa.

Har statsrådet fastställt sträckningen för en ny järnväg och innefattar beslutet om järnvägsbygget ett inlösningstillstånd för sådan anläggning av ny väg eller sådan vägförbättring som avses i 1 mom., fastställer Banförvaltningscentralen efter överenskommelse med vägverkets centralförvaltning vägplanen för det nämnda vägarbetet utan hinder av vad som i detta kapitel stadgas om vägplan. (3.11.1995/1255)

Äro järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av olika åsikt om vägplanen, skall denna genom järnvägsstyrelsens försorg underställas ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbeten för fastställelse.

Angående byggande av ovannämnd väg beslutar järnvägsstyrelsen.

27 §

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må på framställning av järnvägsstyrelsen, då det befinnes ändamålsenligt, åtaga sig att upprätta plan för ovan i 26 § 1 mom. avsedd väg och bygga vägen eller att utföra en del av dessa uppgifter med medel, som anvisats för byggande av järnväg. Nämda uppgifter böra såvitt möjligt utföras efter hand som järnvägsbygget fortskrider.

I fall av meningsskiljaktighet förfares såsom i 26 § 3 mom. är stadgat.

28 §

Befinnes järnvägsbygge medföra sådana ändringar i trafikförhållandena, att det blir nödvändigt att komplettera det allmänna vägnätet på annat sätt än i 26 § 1 mom. förutsättes, skall järnvägsstyrelsen överstyra tillgänglig utredning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för undersökning och planering av vägnätets komplettering.

Ovan i 1 mom. avsedda uppgifter böra utföras med iakttagande av vad i 11–19 §§ är stadgat, dock sålunda, att järnvägsstyrelsen skall höras, innan vägplan fastställes, och att förberedande beräkningar av kostnaderna för komplettering av vägnätet såvitt möjligt uppgöras i så god tid, att de äro kända, då beslut fattas om finansieringen av järnvägsbygget.

29 §

Innefattar byggande av allmän väg anläggning eller förbättring av väg vid järnväg i andra än ovan i 26 § 1 mom. nämnda fall, utföres arbetet även till denna del med för byggande av vägen anvisande medel och, därest icke väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen sinsemellan annorlunda överenskomma, på åtgärd av statsjärnvägarna.

30 §

Innebär fristående byggnadsarbete med därför särskilt anvisade medel ändring av plankorsning mellan allmän väg och järnväg till korsning i olika plan, skola statsjärnvägarna eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samarbete planera och med för ändamålet särskilt anvisade medel utföra arbetet på sätt i saken överenskommes.

Angående fastställande av plan gäller, vad i detta kapitel är stadgat om vägplan.

31 §

Vad i 26–30 §§ är stadgat om byggande av väg i vissa fall, skall i tillämpliga delar iakttagas, då fråga är om statens flygfält eller kanal eller enskild järnväg, såvida ei annat är om dem i lag stadgat.

32 §

Önskar annan än i lagen om allmänna vägar förutsatt väghållare bygga allmän väg, må samtycke därtill på synnerliga skäl lämnas.

Ansökan ställes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och ärendet avgöres, om för ändamålet icke erfordras statsmedel, av den myndighet, som jämlikt 17 § fastställer vägplan för arbetet, samt eljest av den myndighet, som jämlikt 20 § 1 mom. meddelar vägbeslut.

Beslutet skall angiva, när arbetet skall vara slutfört samt upptaga nödigbefunna villkor rörande övervakningen av arbetet, mottagandet av den färdiga vägen och arbetets utförande i övrigt. Därjämte bör bestämmas, huruvida och i vilken omfattning och ordning kostnaderna för vägbygget skola ersättas sökanden.

I övrigt gäller vid byggande av i 1 mom. avsedd väg vad i 5–24 §§ av detta kapitel är stadgat.

3 kap.

Om inrättande av biområden och stiftande av särskilda rättigheter (30.1.1981/115)

32 a § (16.4.1971/284)

På hållplats samt i 3 § 1 och 2 mom. lagen om allmänna vägar avsett parkeringsområde må placeras mindre anordningar och konstruktioner. På biområde som reserverats för vägfarandes vila och förplägnad eller service för fordonen må dessutom placeras anordningar, konstruktioner och byggnader

1) för motorhotell, motell och motorhydda;

2) för restaurang, kafé och kiosk;

3) för bränsledistribution och motorfordonsservice;

4) för trafikövervakning och förstahjälpsverksamhet; samt

5) för logi åt den personal som förutsättes av ovan uppräknade funktioner, när det visar sig nödvändigt.

Ovan avsedda anordningar, konstruktioner och byggnader reses eller byggs antingen på åtgärd av väghållaren eller med stöd av tillstånd som väghållningsmyndigheten beviljat. Med tillståndet kan förenas nödigbefunna villkor. Om uppförande av byggnader genom väghållarens försorg besluter trafikministeriet.

Innan i 2 mom. nämnt tillstånd beviljas eller, om ovan nämnda anordningar, konstruktioner eller byggnader uppförts eller byggs genom väghållarens försorg, skall väghållningsmyndigheten vid behov ingå avtal med vederbörande om områdets användning, byggande, idkande av affärsverksamhet och om eventuell ersättning till staten. För ingående av avtal skall inbegäras anbud av tillförlitliga, vederhäftiga och yrkesskickliga företagare, och avtal skall ingås med den företagare, som inom utsatt tid lämnat det med hänsyn till allmän fördel lämpligaste anbudet med beaktande av trafikens och turismens behov samt den servicenivå användningsändamålet förutsätter. Beslut om avtal fattas för väghållarens räkning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på vilken det ankommer att övervaka, att avtalet och tillståndsvillkoren efterföljes. Avtal må icke överföras på annan utan väghållarens samtycke.

I fall som avses i denna paragraf bör, om icke därom är annorstädes särskilt stadgat, tillses, att parkeringsutrymmen reserveras enligt behov och att vid byggandet och även eljest iakttages vad om allmänna vägar i lag och annorstädes är särskilt stadgat.

32 b § (23.10.1998/764)

Bestäms i vägplanen med stöd av 26 § 3 mom. lagen om allmänna vägar om rätt att upplägga marksubstanser som uppstår under vägarbete eller att använda område såsom inkvarteringsområde, upplagsområde eller dylikt område, skall väghållaren, efter det vägarbetet slutförts och användningen av de för ovan avsedda ändamål reserverade områdena upphört, snygga upp områdena och i fråga om de områden, som använts för uppläggande av marksubstanser, vid behov även utjämna dem så, att markägaren utan oskäligt förfång på ändamålsenligt sätt kan använda området.

33 § (23.10.1998/764)

33 § har upphävts genom F 764/1998.

34 § (23.10.1998/764)

34 § har upphävts genom F 764/1998.

4 kap.

Om indragning av allmän väg (3.11.1995/1255)

35 § (3.11.1995/1255)

Ett ärende som gäller indragning av en allmän väg kan anhängiggöras av vägverkets centralförvaltning eller av kommunen. Kommunen skall ge in sin framställning till vägverkets centralförvaltning. Vägverkets centralförvaltning skall innan den gör framställning till trafikministeriet inhämta utlåtande i ärendet av förbundet på landskapsnivå samt höra kommunen, om denna inte har gjort framställningen eller förenat sig om den.

36 § (3.11.1995/1255)

Angående indragning av en väg i sådana fall som avses i 33 § 1 mom. lagen om allmänna vägar fattas beslut av trafikministeriet. Vägen upphör att vara allmän väg vid ingången av det i beslutet fastställda kalenderåret, om inte något annat följer av beslutet. Av ett beslut som gäller indragning av allmän väg skall framgå huruvida den indragna vägens område skall användas för något annat vägändamål. Beslutet skall särskilt delges kommunen och förbundet på landskapsnivå.

5 kap.

Om ändring av enskild väg till allmän och om anslutning av brygga till allmän väg

37 § (12.6.1964/324)

Framställning om ändring av enskild väg till bygdeväg eller landsväg göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Till framställningen bör fogas sådan karta, som omförmäles i 5 §, förteckning över delägarna i den enskilda vägen samt över ägare och innehavare av för vägen erforderliga väghållningsämnestäkter, uppgift om vaghållningsorgan, som till äventyrs är utsett för den enskilda vägen, samt tillgänglig utredning över vägens tillkomst ävensom andra omständigheter rörande vägen och vägområdet.

Göres framställningen av annan än kommun eller statlig myndighet och gäller den endast en kommuns område, skall framställningen ingivas till kommunen, som skall vidarebefordra den jämte eget utlåtande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

38 §

Vid behandlingen av framställning om ändring av enskild väg till allmän väg, skall, med beaktande därjämte av vad nedan bestämmes, i tillämpliga delar iakttagas vad i 6 och 7 §§ samt i 8 § 2 och 3 mom. är stadgat om handläggningen av framställning, som avser anläggning av ny väg.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att enskild väg, innan den kan upplåtas till allmän väg, bör förbättras i så hög grad, att arbetet kan jämföras med anläggning av ny väg, skall framställningen vid fortsatt behandling betraktas såsom framställning om anläggning av ny väg.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att i lagen om allmänna vägar stadgade förutsättningar för ändring av enskild väg till allmän väg förefinnas, skall, sedan vid behov utredning om vägens skick och om kostnaderna för vägens iståndsättande införskaffats, vägsyn förrättas vid en tid, då marken icke är frusen. Syn förrättas av distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller av honom förordnad person, och till syneförrättningen kallas de i 37 § nämnda personerna samt en företrädare för vederbörande vägnämnd. Vid synen skall bland annat uppgöras förslag om erläggandet av kostnaderna för vägens iståndsättande samt i syneprotokollet antecknas, huruvida vederbörande samtycka till att på föreslaget eller annat sätt deltaga i sagda kostnader, och, såvida icke fråga är om i 114 § lagen om allmänna vägar avsedd väg, utredning införskaffas därom, huruvida de, som äga rätt till den enskilda vägens område eller annan i 110 § av sagda lag nämnd rätt, utan ersättning avstå från sin rätt.

39 §

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall insända i 37 § nämnda handlingar och införskaffade utredningar jämte eget utlåtande till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

Beslut om ändring av enskild väg till allmän väg fattas av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, och i beslutet skall bestämmas, huruvida vägen förändras till landsväg eller bygdeväg, samt förordnas om åtgärder för vägens iståndsättande och om kostnaderna för dem.

Enskild väg förändras till allmän väg vid tidpunkt, som bestämmes i beslutet. Ställes såsom villkor för att väg skall ändras till allmän väg, att iståndsättningen därav helt eller till någon del utföres på åtgärd av överlåtaren, blir vägen allmän väg vid ingången av månaden efter den, under vilken iståndsättningen vid syn, som förrättas av distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller av honom förordnad person, befunnits vara utförd på godtagbart sätt. Till syneförrättningen, som bör hållas vid en tid, då marken icke är frusen, skola kallas företrädare för vägöverlåtaren och vägnämnden.

Väghållningsmyndighet skall, sedan enskild väg förändrats till allmän väg, vid behov skrida till åtgärder för hållande av vägförrättning.

40 §

Framställning om anslutning av brygga till allmän väg göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid ärendets behandling och avgörande länder i tillämpliga delar till efterrättelse, vad i 37–39 §§ är stadgat om ändring av enskild väg till allmän väg.

6 kap.

Om reglering av enskilda vägar

41 § (23.10.1998/764)

41 § har upphävts genom F 764/1998.

42 § (23.10.1998/764)

42 § har upphävts genom F 764/1998.

43 § (23.10.1998/764)

43 § har upphävts genom F 764/1998.

44 § (23.10.1998/764)

44 § har upphävts genom F 764/1998.

45 § (23.10.1998/764)

45 § har upphävts genom F 764/1998.

7 kap.

Om upphörande av marks begagnande för vägändamål och om indragning av biområde

46 § (3.11.1995/1255)

Upphör en väg med stöd av 33 § 2 mom. lagen om allmänna vägar att vara allmän väg, kan i vägplanen förordnas att vägens område eller en del därav skall användas för andra vägändamål. Om ett sådant förordnande saknas i vägplanen, kan väghållningsmyndigheten genom sitt beslut bestämma att området skall användas för andra ändamål. Detta beslut skall fattas innan den förbättrade vägen upplåts för allmän trafik i enlighet med 24 §, varvid användningen av området för vägändamål samt vägrätten upphör enligt 33 § 2 mom. lagen om allmänna vägar.

47 § (3.11.1995/1255)

Beslut om indragning av ett biområde fattas av väghållningsmyndigheten. I beslutet skall anges vid vilken tidpunkt vägrätten till biområdet upphör.

8 kap.

Om väghållare och kostnaderna för väghållning

48 §

I 20 § 1 mom. och 21 § lagen om allmänna vägar nämnt väghållningsförordnande må utfärdas för kommun antingen på dess egen ansökan eller på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I sistnämnda fall skall till framställningen fogas intyg över kommunens samtycke till att övertaga väghållningen.

Onskar kommun helt eller delvis bliva befriad från väghållningsförordnande, skall till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena riktad ansökan därom inlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i så god tid, att syn kan förrättas på den väg, som väghållningsskyldigheten omfattar, vid en tid, då marken icke är frusen, och saken avgöras före början av följande kalenderår.

Ovan i 2 mom. nämnd syn, vid vilken företrädare för kommunen skall beredas tillfälle att bliva hörd, förrättas av distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller av honom förordnad person. Syneprotokollet jämte nödig utredning skall tillsammans med ansökan överstyras till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

Väghållningsförordnande för kommun må även annars, då skäl därtill föreligger, medelst ministeriets för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena beslut helt eller delvis återkallas. Innan framställning härom göres, skall kommunen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen höras.

49 §

Har kommun i enlighet med 20 § 1 mom. eller 21 § lagen om allmänna vägar förordnats till väghållare i fråga om byggandet av landsväg eller befinnes det eljest ändamålsenligt att överlåta arbetet åt kommunen, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förhandla med kommunen om ingående av avtal angående arbetets utförande på åtgärd av kommunen och om erläggandet av den kommunen tillkommande ersättningen antingen i enlighet med en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och kommunen godkänd kostnadsberäkning eller så, att ersättningen för vissa kostnadsposter eller för hela arbetet erlägges i enlighet med de nödigbefunna verkliga kostnaderna. (30.1.1981/115)

Kan i 1 mom. avsett avtal åvägabringas, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om det icke ankommer på den att fatta vägbeslutet, i samband med framställningen om meddelande av vägbeslut därom underrätta ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena och, därest kommunen icke tidigare förordnats till väghållare, samtidigt göra framställning härom.

Kan ovan avsedda avtal icke åvägabringas, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om den finner, att arbetet av ändamålsenlighetsskäl icke bör överlåtas åt den till väghållare förordnade kommunen, hos ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena göra framställning om återkallande av förordnandet angående väghållningen till den del det berör byggande av ifrågavarande väg.

4 mom. har upphävts genom F 3.11.1995/1255.

50§

Är kommun pliktig att såsom väghållare draga försorg om underhåll av landsväg, skall den inom tid, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställes, till väg- och vattenbyggnadsdistriktet översända förslag till underhållsarbeten under det kommande året och kostnaderna för dem. Väg- och vattenbyggnadsdistriktet skall, efter att i mån av behov ha rådgjort med kommunen, utarbeta ett eget förslag och översända det med förslaget till utgiftsstat till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. (30.1.1981/115)

Efter det att statens utgifts- och inkomststat blivit fastställd, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i enlighet med de i 83 § 2 mom. lagen om allmänna vägar stadgade grunderna och inom ramen för de i utgiftsstaten för underhåll av allmänna vägar anvisade anslagen fastställa det belopp, som det året skall erläggas åt kommunen i ersättning för underhållet av de landsvägar den skall underhålla. Med tillämpning av samma grunder må det fastställda beloppet under ifrågavarande år inom ramen för de till buds stående underhållsanslagen höjas, då detta på grund av undantagsförhållanden eller förändring av de på underhållskostnaderna inverkande omständigheterna visar sig nödvandigt.

3 mom. har upphävts genom F 3.11.1995/1255.

51 §

Då kommun är väghållare, beaktas kostnaderna vid beräkningen av underhållet av allmän väg enligt samma grunder som de kostnader, vilka skulle förorsakas staten för underhållet av grusväg av motsvarande slag i det fall att hyrda vägmaskiner användes eller de till underhållet hörande arbetena utfördes på enhetsprisentreprenad.

52 §

Vid beräkning av den i 83 § 2 mom. lagen om allmänna vägar nämnda avskrivningen betraktas såsom avskrivningstid vid stenläggning med nubbsten och smånubbsten 40 år, vid beläggning med cementbetong 30 år, vid högklassig asfaltsbeläggning 20 år samt vid asfaltsbeläggning av medelklass 10 år. Uppgå de enligt avskrivningstiden för beläggningen och enligt den i lag stadgade räntan beräknade annuiteterna tillsammans med övriga egentliga underhållsutgifter till större belopp än de beräknade kostnaderna för underhåll av en motsvarande grusväg, betraktas den del av annuiteten, som överstiger detta maximibelopp, icke såsom till ersättning berättigande underhållskostnad.

Innan kommun begynner på egen bekostnad belägga landsväg, som den skall underhålla, skall den inhämta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens godkännande av beläggningsplanen. (30.1.1981/115)

I fråga om permanentbelagda vägar, som blivit färdiga innan lagen om allmänna vägar trädde i kraft, är kommun icke berättigad att räkna avskrivning och ränta såsom till ersättning berättigande underhållskostnad.

Återkallas, trots kommunens avvisande ståndpunkt, förrän avskrivningstiden utlöpt, för kommunen utfärdat väghållningsförordnande beträffande sådan landsvägsdel, som kommunen permanentbelagt på sin bekostnad, erlägges åt kommunen i ersättning i ett för allt ett belopp, som motsvarar den del av den i 1 mom. nämnda annuiteten, som kommunen vore berättigad att erhålla, om dess väghållningsförordnande fortgått till dess avskrivningstiden för beläggningen utlöpt.

53 §

53 § har upphävts genom F 3.11.1995/1255.

54 § (3.11.1995/1255)

Om en kommun såsom väghållare drar försorg om byggandet av en allmän väg skall den, sedan vägbeslutet har givits och vägverket har underrättat kommunen om det, utarbeta och för godkännande tillställa vägdistriktet ett program för utförande av vägarbetet. Samtidigt skall kommunen hos vägdistriktet ansöka om ett sådant förskott på ersättning av kostnaderna för vägbygget som avses i 94 § 3 mom. lagen om allmänna vägar.

55 §

55 § har upphävts genom F 3.11.1995/1255.

9 kap.

Särskilda stadganden

56 §

Vid bestämmandet av vägområdes yttre gräns eller gränsen för vägs sidoområde i fall, som avses i 3 § 3 mom. lagen om allmänna vägar, anses, därest dike ej är anlagt enligt de av statsrådet utfärdade tekniska bestämmelserna angående byggande och underhåll av väg, dikets yttre kant sträcka sig till den linje som den i enlighet med nämnda bestämmelser borde nå.

57 §

Avståndet från byggnad invid allmän väg till vägen uppmätes vågrätt från en lodrät linje, dragen genom den punkt av byggnaden, som är närmast vägen.

58 §

Innan i 47 § lagen om allmänna vägar avsett område tages i bruk av väghållaren eller i 48 § sagda lag avsedd tillfällig farväg anordnas, skall fastighetsägaren eller -innehavaren såvitt möjligt beredas tillfälle att bliva i saken hörd.

59 § (29.12.1967/648)

Underhållet av plankorsning mellan allmän väg och statens järnväg till grusbäddens bredd samt av gemensam bro ombesörjes av statsjärnvägarna med medel, som stå till dessas förfogande. Löpa järnväg och allmän vägs körbana på gemensam bro i olika plan, må järnvägsstyrelsen och väghållaren dock överenskomma, att renhållningen av brodelarna inom brodäckets område ävensom brodäckets underhåll och förnyande ombesörjas av väghållaren på dennas bekostnad.

För bevakning och underhåll av gemensam bro, när detta sker med statsjärnvägarnas medel, erlägges till den del de föranledas av vägtrafiken ersättning åt statsjärnvägarna av väghållningsmedel enligt de faktiska kostnaderna, såvida icke annorlunda överenskommits eller förordnats.

60 §

Grind eller bom på allmän väg vid järnvägsplankorsning bör uppsättas så, att den uppfyller kraven på säkerhet i väg- och järnvägstrafiken i enlighet med vad vederbörande väg- och järnvägsmyndigheter överenskomma.

6162 §

61–62 § har upphävts genom F 17.2.1995/199.

63 §

Allmän väg anses inom stadsplaneområde sluta där trafikled byggts eller enligt byggnadslagstiftningen hade bort byggas och upplåtas för allmänt bruk såsom gata, eller där torg, park eller annat motsvarande område börjar. (30.1.1981/115)

Då genomförande av stadsplan framskridit så långt i kommun, att ändpunkten för allmän väg enligt stadgandena i 1 mom. bör ändras, skall anmälan därom av myndighet i kommunen ofördröjligen göras till väg- och vattenbyggnadsdistriktet. Väg- och vattenbyggnadsdistriktet skall, sedan det mottagit anmälan, eller, om dröjsmål med anmälan uppstår, självmant förrätta syn för bestämmande av ny ändpunkt för den allmänna vägen. (30.1.1981/ 115)

En företrädare för kommunen skall ges möjlighet att närvara vid synen, och förslag till ny ändpunkt för den allmänna vägen skall framläggas av syneförrättaren. Efter att vägdistriktet har inhämtat utlåtande av kommunen fastställer den regionala miljöcentralen en ny ändpunkt för den allmänna vägen att gälla från ingången av följande kalenderår. (17.2.1995/199)

64 §

64 § har upphävts genom F 30.1.1981/115.

65 §

65 § har upphävts genom F 3.11.1995/1255.

66 §

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ändamålsenligt att övertaga underhållet av allmän lastningsplats för trafikanternas behov, vilken hör till allmän väg, må den påföra dem, som begagna området, en avgift vilken svarar mot underhållskostnaderna.

67 § (23.10.1998/764)

Såvida överenskommelse om avlägsnande av egendom på ett område som tagits i besittning i enlighet med 62 § lagen om allmänna vägar inte kan nås, skall vägdistriktet utsätta en skälig och med hänsyn till vägarbetets utförande lämplig tidsfrist för egendomens ägare eller innehavare, efter vars utgång egendomen avlägsnas genom väghållarens försorg. Härvid skall vägdistriktet innan egendomen avlägsnas om möjligt underrätta egendomens ägare eller innehavare om saken.

68 § (3.11.1995/1255)

Över ansökningar och framställningar om ändring av enskild väg till allmän väg och indragning av allmän väg skall vägverkets centralförvaltning årligen göra ett sammandrag och sända detta jämte sin egen framställan och de i ärendet tillkomna handlingarna till trafikministeriet.

Av särskilda skäl kan vägverkets centralförvaltning även göra sin framställan enligt 1 mom. separat.

69 §

I fastställd vägplan avsett landsvägsarbete anses inlett i enlighet med 111 § 1 mom. lagen om allmänna vägar, när medel beviljats för ändamålet och arbetet påbörjats på åtgärd av vägmyndigheten. Äro likväl beviljade medel avsedda att användas endast på viss vägsträcka, anses arbetena påbörjade endast med avseende på denna del av vägplanen.

70 §

70 § har upphävts genom F 30.1.1981/115.

71 §

Skall enligt lagen om allmänna vägar eller denna förordning kungörelse offentliggöras eller påbud, förbud eller annan omständighet eljest bringas till allmänhetens kännedom och är icke särskilt föreskrivet eller till vederbörande myndighets prövning lämnat, huru delgivningen skall ske, länder till efterrättelse, vad om offentliga kungörelser är särskilt stadgat.

72 §

Föreskrifter om utrustningen av färjor och tillsynen över färjdriften, om ordnandet av trafikförbindelse över farleder, som öppnats för vintersjöfart, och om övrig verkställighet av denna förordning meddelas av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

Närmare föreskrifter angående vägförrättningar meddelas av lantmäteristyrelsen.

73 §

Denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 1958.

Ikraftträdelsestadganden:

9.8.1963/405:
12.6.1964/324:
29.12.1967/648:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Om anhängigt, i 50 § 4 mom. lagen om allmänna vägar avsett förfarande för hörande av fastighetsägare och andra sakägare icke slutförts före den 1 januari 1968, skal1 i ärendet i fråga om sagda förfarande och även i övrigt följas stadgandena i nämnda lags 50 §, sådan den lyder i lagen den 30 juni 1967 (310/67), samt stadgandena i denna förordning.

16.4.1971/284:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971.

30.1.1981/115:

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1981.

8.11.1985/844:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1986.

28.10.1988/910:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.

31.5.1991/871:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

17.2.1995/199:

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1995.

3.11.1995/1255:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.

23.10.1998/764:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.