Beaktats t.o.m. FörfS 653/2016.

20.8.1948/608

Lag om olycksfallsförsäkring (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 24.4.2015/459, som gäller fr.o.m. 1.1.2016.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden.

1 § (28.12.1962/677)

Envar, som med stöd av avtal i egenskap av arbetstagare mot vederlag utför arbete åt annan, arbetsgivaren, under dennes ledning och uppsikt, äger rätt till skadestånd för olycksfall i arbete i enlighet med vad i denna lag stadgas. Såsom vederlag anses varje förmån, som har ekonomiskt värde.

För olycksfall, som drabbat arbetstagare i arbete, erlägges skadestånd jämväl åt hans anhöriga samt begravningshjälp, såsom i denna lag stadgas.

Vad i 1 och 2 mom. är sagt gäller även aktiebolags funktionär i ledande ställning och person i ledande ställning i annat företag eller annan sammanslutning, dock icke sådan funktionär i ledande ställning i aktiebolag, som antingen ensam eller tillsammans med medlemmar av sin familj äger mer än hälften av bolagets aktiekapital, ej heller sådan person i ledande ställning i annat företag eller annan sammanslutning, som bör anses hava motsvarande bestämmanderätt i företaget eller sammanslutningen. Vad i 1 och 2 mom. är sagt gäller även arbetstagare, vilka gemensamt såsom ett arbetslag förbundit sig att under arbetsgivarens ledning och uppsikt utföra visst arbete, så ock arbetstagare, som av dessa med arbetsgivarens samtycke anställts att biträda dem i arbetet.

Den, som enligt denna lag kan erhålla skadestånd för olycksfall i arbete, äger rätt till skadestånd enligt denna lag även för yrkessjukdom i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

1 a § (23.12.1998/1132)

Denna lag tillämpas även på en arbetstagare som en finsk arbetsgivare sänder utomlands för att utföra arbete för samma arbetsgivare. Detsamma gäller en arbetstagare som av ett finskt företag sänds utomlands för att utföra arbete åt ett utländskt moder-, dotter- eller systerföretag inom samma ekonomiska helhet som det finska företaget, om arbetstagaren under den tid han arbetar utomlands alltjämt står i arbetsförhållande till det företag som sände honom utomlands.

2 § (10.7.1981/526)

Rätt till skadestånd på grund av olycksfall i arbete föreligger likväl inte, om arbetstagaren varaktigt hör till arbetsgivarens hushåll och är i rätt upp- eller nedstigande led släkt med denne eller hans make eller är hans adoptivbarn eller hans adoptivfar eller -mor eller gift med någon av dessa.

Denna lag gäller inte arbete på grund av vilket rätten till ersättning bestäms enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81), om inte annorlunda stadgas i nämnda lag. (19.4.1985/329)

Denna lag gäller inte heller utövande av idrott. Bestämmelser om olycksfallsskydd vid utövande av idrott finns i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (575/2000). (16.6.2000/576)

L om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare 575/2000 har upphävts med L om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare 276/2009.

3 §

Angående parterna i offentligträttsligt tjänsteförhållande är gällande, vad i denna lag är stadgat om arbetsgivare och arbetstagare. Är den ena parten staten eller evangelisk-luthersk församling, skall likväl iakttagas, vad särskilt är stadgat.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2002/1314. (30.12.2002/1314)

Utan hinder av i 2 mom. skall olycksfall som drabbat en elev som deltar i vuxenutbildning enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90) ersättas enligt denna lag så att en studerande jämställs med en arbetstagare när försäkringsskyddet bestäms. När ovan nämnd utbildning ges skall på den som producerar utbildningstjänster tillämpas vad denna lag stadgar om arbetsgivare. (30.12.1992/1642)

L om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning 763/1990 har upphävts genom L om offentlig arbetskraftsservice 1295/2002, se L om offentlig arbetskrafts- och företagsservice 916/2012.

3 a § (3.4.1992/314)

I fråga om parterna i ett uppdragsavtal enligt familjevårdarlagen (312/92) gäller vad denna lag stadgar om arbetsgivare och arbetstagare.

4 §

Med olycksfall i arbete avses i denna lag olycksfall som med förorsakande av skada eller sjukdom drabbat arbetstagare: (10.7.1981/526)

1) i arbetet;

2) under förhållanden, som härflyta av arbetat:

a) på arbetsplatsen eller på område hörande till denna;

b) under färd från bostaden till arbetsplatsen eller tvärtom; eller

c) medan han var stadd i arbetsgivarens uppdrag; eller

3) vid försök att skydda eller rädda arbetsgivaren tillhörig egendom eller, i samband med arbetsverksamheten, människoliv.

Om en arbetstagare under förhållanden som avses i 1 mom. har ådragit sig

1) skavsår eller skrubbsår,

2) skada som uppkommit genom frätande ämne,

3) skada som uppkommit genom inandning av hälsofarliga gaser,

4) skada som uppkommit genom avsevärd växling i lufttrycket,

5) förfrysning, solsting eller annan sådan skada som orsakats av exceptionell temperatur,

6) sådan inflammation i knäskålen eller armbågen som orsakats av fortsatt eller upprepat eller för arbetstagaren exceptionellt tryck, eller

7) av en arbetsrörelse orsakad ömhet i en muskel eller sena, till den del den inte har samband med ett lyte, en skada eller en sjukdom,

som inte ersätts som en yrkessjukdom, kan skadan anses orsakad av ett olycksfall i arbetet om den har uppkommit under en kort tid, högst ett dygn.

(30.12.2002/1314)

Såsom olycksfall i arbete anses även sådant olycksfall, som drabbat arbetstagare under omständigheter, nämnda i 1 mom., och som föranletts av krig eller väpnad konflikt.

På grund av ett olycksfall i arbete betalas ersättning också då en skada eller sjukdom som inte har orsakats av ett olycksfall i arbetet förvärras väsentligt och detta sannolikt beror på ett sådant olycksfall. Skadeståndet betalas härvid för den tid sjukdomen eller skadan varit förvärrad. (29.12.1988/1344)

4 a § (30.12.1992/1642)

Vad som i denna och i annan lag stadgas om olycksfall i arbete tillämpas också på sådan skada eller sjukdom som under omständigheter som avses i 4 § 1 mom. 1-3 punkten har åsamkats arbetstagaren av misshandel eller någon annan uppsåtlig gärning som begåtts av en annan person. Dagpenning och olycksfallspension kan dock förvägras arbetstagaren eller minskas antingen för en bestämd tid eller tills vidare, om arbetstagaren genom sitt handlande före den uppsåtliga gärningen väsentligt har medverkat till uppkomsten av skadan eller sjukdomen.

5 § (20.12.1968/695)

Skadestånd betalas inte för skada eller sjukdom som arbetstagare uppsåtligen åsamkat sig själv. (10.7.1981/526)

Dagpenning och olycksfallspension kan förvägras eller nedsättas antingen för viss tid eller tills vidare: (10.7.1981/526)

1) om arbetstagaren drabbats av skada under begående av brottslig handling och förseelsen icke bör anses vara ringa;

2) om arbetstagaren själv vållat olycksfallet genom berusning eller grov vårdslöshet; eller

3) om arbetstagaren vid olycksfallet handlat i strid med i praktiken tillämpade och vederbörligen fastställda ordningsregler eller arbetsreglemente eller ock mot sin förmans till förebyggande av olycksfall meddelade föreskrifter, som genom anslag på arbetsplatsen eller annorledes bevisligen tillkännagivits.

6 § (23.10.1992/948)

6 § har upphävts genom L 23.10.1992/948.

7 § (23.10.1992/948)

7 § har upphävts genom L 23.10.1992/948.

8 §

För skadeståndets erläggande skall arbetsgivaren, för såvitt annat icke följer av stadgandena i 9, 10 eller 12 §, i försäkringsanstalt, som är berättigad att i enlighet med denna lag giva försäkringar, upptaga försäkring.

Har arbetstagare i visst arbete flere arbetsgivare, svare dessa solidariskt för fullgörandet av de för arbetsgivare i denna lag föreskrivna skyldigheterna.

Arbetarskyddsmyndigheten skall övervaka att arbetsgivarna uppfyller sin försäkringsplikt enligt denna lag. Arbetarskyddsmyndigheten skall för vidtagande av de åtgärder som nämns i 36 § utan dröjsmål underrätta Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund om försummelser som gäller försäkringsplikten. (23.8.2002/723)

9 §

Staten är icke underkastad i denna lag stadgad försäkringsplikt, men skall vid i statens arbete inträffat olycksfall skadestånd utgivas enligt denna lag ur statsmedel.

10 § (29.12.2005/1234)

Arbetsgivaren är fri från sin försäkringsplikt, tills antalet arbetsdagar som han låtit utföra under kalenderåret överstiger 12.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund svarar för att ett olycksfall i arbete som har drabbat den som är anställd hos en arbetsgivare som avses i 1 mom. ersätts enligt denna lag. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att av arbetsgivaren återkräva skadestånd som förbundet betalat, dock högst 83,75 euro per olycksfall.

11 § (30.12.2004/1365)

Drabbar ett olycksfall i arbetet en arbetstagare i arbete hos en arbetsgivare som har försummat sin försäkringsplikt, svarar Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund för betalningen av skadestånd enligt denna lag. Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund har rätt att utöver den avgift som nämns i 36 § dessutom av arbetsgivaren återkräva vad som bestäms att skall betalas i skadestånd, dock högst 1 674,89 euro för varje olycksfall.

11 a § (20.12.1996/1204)

Uppstår annars än i anslutning till ett skadeståndsärende oklarhet om huruvida denna lag skall tillämpas på arbetet och har saken principiell betydelse, avgör Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund frågan på ansökan av ifrågavarande arbetstagare, arbetsgivare eller försäkringsanstalt.

12 § (24.6.2010/647)

12 § har upphävts genom L 24.6.2010/647.

13 § (10.4.1981/260)

Genom förordning kan stadgas om sådana undantag från stadgandena i denna lag, vilka föranleds av ömsesidigt avtal med främmande stat. Social- och hälsovårdsministeriet kan utfärda närmare föreskrifter om verkställigheten av sådant avtal.

2 kap

Skadestånd.

14 §

Skadestånd för skada eller sjukdom på grund av olycksfall i arbete utges: (23.10.1992/948)

1) till arbetstagaren i form av sjukvård, dagpenning, olycksfallspension, menersättning och till dessa hörande tillägg, ersättning för hemvårdskostnader samt ersättning för inkomstbortfall som uppkommit på grund av fysikalisk vård, vilken ingår i sjukvård enligt 15 § nedan eller i rehabiliteringsvård enligt 2 § lagen om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning (592/63); (20.2.1987/192)

2) i form av familjepension efter arbetstagaren; samt (23.10.1992/948)

3) i form av begravningshjälp såsom nedan stadgas.

(10.7.1981/526)

Utöver vad som nämns i 1 mom. ersätts den skadade för rehabilitering enligt vad som stadgas särskilt. (27.3.1991/627)

Likaledes ersättas av den skadade använda glasögon, hörapparater, tandproteser, stödförband och -korsetter samt proteser och artificiella organ, vilka gått sönder i samband med olycksfallet i arbete. (19.12.1969/812)

Oberoende av vad som föreskrivs i 1 mom. ersätts en arbetstagare för i 41 § 5 mom. angivna befogade och behövliga kostnader för läkarundersökning och anskaffning av uppgifter om arbetsförhållandena för utredande av om arbetstagarens sjukdom beror på arbetet, då kostnaderna har föranletts av en skada som ett olycksfall i arbetet kan misstänkas ha orsakat eller av en yrkessjukdomsutredning, även om det visar sig att skadan eller sjukdomen inte beror på ett olycksfall i arbetet för vilket skadestånd betalas eller inte är en yrkessjukdom som medför rätt till skadestånd. Då det misstänks att en sjukdom utgör yrkessjukdom, förutsätter rätten till skadestånd att undersökningen grundar sig på bedömning av en läkare som är förtrogen med företagshälsovård och på uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden. När detta moment tillämpas gäller i övrigt vad som föreskrivs i 15 och 15 b §. (30.12.2004/1358)

L om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning 592/1963 har upphävts genom L om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring 625/1991.

15 § (30.12.2004/1358)

Den skadade har rätt att få ersättning för till följd av skada eller sjukdom nödvändig sjukvård som med undvikande av onödiga kostnader ges med stöd av folkhälsolagen (66/1972), lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) eller hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) såsom offentlig hälso- och sjukvård, såsom sådana tjänster som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller av en sådan självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), om försäkringsanstalten har gett en betalningsförbindelse om ersättning för vård så som nedan föreskrivs. (30.12.2010/1345)

Försäkringsanstalten har rätt att genom betalningsförbindelsen välja den vårdplats som den skadades skada eller sjukdom förutsätter. Vårdplatsen skall vara sådan att den skadade får sådan vård som den skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet förutsätter. Försäkringsanstalten skall utan dröjsmål underrätta den skadade eller dennes intressebevakare samt den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården där den skadade vårdas om att den gett en betalningsförbindelse.

En i 1 mom. avsedd betalningsförbindelse krävs dock inte för det första läkarbesöket och en mindre vårdåtgärd i direkt anslutning till besöket. Med mindre vårdåtgärd avses sedvanlig i samband med läkarbesök utförd röntgenundersökning, gipsning, läggande av förband eller någon annan med dessa åtgärder jämförbar åtgärd. Betalningsförbindelse krävs inte heller för brådskande sjukvård som är nödvändig på grund av att den genom skada eller sjukdom skadade personens hälsotillstånd är utsatt för omedelbar fara.

15 a § (30.12.2004/1358)

Till sjukvård som ersätts enligt 15 § hör

1) av läkare given eller föreskriven vård,

2) av läkare förskrivna läkemedel och vårdmaterial,

3) anskaffning av proteser och andra hjälpmedel med äganderätt för den skadade eller till den skadades förfogande samt nödvändig reparation och nyanskaffning av sådana,

4) ledhund som ställs till den skadades förfogande, och

5) institutionsvård som är nödvändig på grund av den skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet.

Såsom sjukvård ersätts också därav föranledda nödvändiga resekostnader.

15 b § (30.12.2004/1358)

För sådan i 15 § 1 mom. avsedd vård som ges såsom offentlig hälso- och sjukvård betalas som ersättning till den skadade den klientavgift som tagits ut hos den skadade med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). Om inte något annat bestäms i denna lag, skall försäkringsanstalten dessutom till den kommun eller samkommun som ordnar sjukvårdstjänsten för kostnader som producerandet av vården medför betala en avgift som bestäms enligt 13 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

För sådan i 15 § 1 mom. avsedd vård som ges såsom tjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård och vård som ges av en självständig yrkesutövare betalas ersättning i enlighet med betalningsförbindelsen.

Om den i 2 mom. avsedda vården är brådskande vård eller ett första läkarbesök och mindre vårdåtgärder i direkt anslutning till besöket enligt 15 § 3 mom., betalas ersättning enligt de nödvändiga kostnader som vården medfört. För brådskande vård och det första läkarbesöket och mindre vårdåtgärder i anslutning till besöket inom den offentliga hälso- och sjukvården betalas ersättning enligt 1 mom.

En skadad som vårdas inom den öppna vården betalas ersättning för kostnader för sådan sjukvård som avses i 15 a § 2–4 punkten enligt de nödvändiga kostnader som vården orsakat.

Om vården av den skadade fortsätter vid en annan vårdplats än den som anges i betalningsförbindelsen, är försäkringsanstalten skyldig att ersätta den kostnad som den skadade själv hade varit tvungen att betala för motsvarande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

Om den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som ger sjukvård i form av offentlig hälso- och sjukvård försummar att inom föreskriven tid göra den anmälan om inledande av vård som avses i 13 b § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, är försäkringsanstalten skyldig att till kommunen eller samkommunen betala den avgift som bestäms enligt 13 a § i den nämnda lagen först för den vård som ges efter det att anmälningsskyldigheten har fullgjorts.

Den avgift som avses i 13 a § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården betalas inte för fortlöpande institutionsvård dygnet runt på grund av en skada eller sjukdom som orsakats av ett olycksfall. Institutionsvården kan inte anses vara fortlöpande innan vården har fortgått utan avbrott i minst tre månader.

16 § (23.12.1971/956)

Beloppet av dagpenning, olycksfallspension och familjepension fastställs så att (23.10.1992/948)

1) dagpenningen för en tid av fyra veckor efter olycksfallet, dagen för olycksfallet oräknad, fastställs enligt 16 a §, varefter den utgör 1/360 av årsarbetsförtjänsten, (30.12.1992/1642)

2) olycksfallspensionen årligen maximalt uppgår till 85 procent av årsarbetsförtjänsten till dess arbetstagaren har fyllt 65 år, varefter den utgör 70 procent av årsarbetsförtjänsten, dock så att i pensionen företas en engångsförhöjning på det sätt som föreskrivs i 5 mom., och (30.12.2004/1365)

3) familjepensionens maximibelopp årligen utgör 70 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst och att pensionsbeloppet bestäms i enlighet med 24 och 24 a-24 c §§. (23.10.1992/948)

Menersättningen uppgår årligen till 60 procent av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. (30.12.1992/1642)

Begravningshjälpen utgör 3 850,01 euro. (30.12.2004/1365)

Har sådant olycksfall i arbete, som lett till döden, inträffat utomlands, må begravningshjälpen, med avvikelse från ovan nämnda belopp, erläggas i enlighet med de verkliga och skäligberunna begravningskostnaderna. (23.12.1971/956)

I grundbeloppet av en löpande olycksfallspension företas en engångsförhöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket fem kalenderår har förflutit från ingången av kalenderåret efter den tidpunkt då olycksfallet inträffade (förhöjningsår). Engångsförhöjningsprocenten bestäms enligt hur gammal arbetstagaren är vid ingången av förhöjningsåret. Förhöjningsprocenten är 16, om arbetstagaren är yngre än 31 år vid ingången av förhöjningsåret. Förhöjningsprocenten minskas med 0,457 procentenheter för varje år varmed åldern överstiger 30 år, så att förhöjningsprocenten är 0,462 om den skadade är 64 år vid ingången av förhöjningsåret. Någon engångsförhöjning företas inte om den skadade är äldre än 64 år vid ingången av förhöjningsåret. Vid behov meddelas närmare bestämmelser om beräkning av engångsförhöjningen genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. (30.12.2004/1365)

6 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1642. (30.12.1992/1642)

16 a § (30.12.1992/1642)

Har till en arbetstagare på grund av ett olycksfall betalts lön för sjukdomstid enligt 2 kap. 11 § arbetsavtalslagen (55/2001), är dagpenningen för lönebetalningstiden, dock högst för den ovan i 16 § 1 mom. nämnda tiden av fyra veckor, beträffande anställningsförhållandet i fråga lika stor som den betalda lönen. (26.1.2001/85)

Har lön för sjukdomstid inte betalts med anledning av olycksfall, skall dagpenningen för sådan arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden fastställas på grundval av den arbetsförtjänst som arbetstagaren har haft i arbetsförhållandet under en tid av högst fyra veckor före olycksfallet eller, om arbetsförhållandet har varat en kortare tid, under arbetsförhållandet.

Har lön för sjukdomstid inte betalts för hela den tid av arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden, skall dagpenningen för den tid för vilken lön för sjukdomstid inte har betalts fastställas enligt 2 mom.

Har till en arbetstagare på grund av ett olycksfall som lön för sjukdomstid med stöd av 2 kap. 11 § 1 mom. arbetsavtalslagen betalts endast en del av lönen eller har på grund av permittering eller av andra motsvarande skäl betalts sjukdomstidslön för förkortad arbetstid, skall dagpenningen för hela den tid av arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden fastställas så som bestäms i 2 mom. (26.1.2001/85)

Om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet samtidigt står i två eller flera anställningsförhållanden, ska dagpenningen för den tid som avses i 1 mom. fastställas separat på grundval av varje anställningsförhållande. Om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet utför arbete som är försäkrat enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981) eller annat företagararbete som är försäkrat enligt 57 § i denna lag, utgör dagpenningen 1/360 av årsarbetsförtjänsten vid tiden för olycksfallet enligt en försäkring enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare eller enligt en sådan försäkring som avses i 57 § 1 mom. (19.12.2008/993)

Är det sammanlagda beloppet av full dagpenning enligt denna paragraf mindre än det vore beräknat på grundval av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § 6 mom., skall dagpenningen för den i 1 mom. nämnda tiden betalas beräknad enligt nämnda årsarbetsförtjänst.

16 b § (11.12.2009/1048)

Från den dagpenning som avses i 16 § 1 mom. avdras 60 procent av det sammanlagda beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie enligt 18 kap. 21 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen (1224/2004), arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift för personer under 53 år enligt 153 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 18 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998).

Avdrag görs inte från dagpenning som

1) betalas till arbetsgivaren,

2) baserar sig på företagarinkomster eller på arbete som försäkrats enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare,

3) baserar sig på årsarbetsförtjänst enligt 28 § 6 mom.

17 §

Dagpenning erlägges från dagen för olycksfallet, denna dag oräknad, för varje dag, sön- och helgdagar medräknade, till dess den av olycksfallet förorsakade skadan botats eller därav föranledd sjukdom upphört, likväl högst under ett års tid, räknat från dagen för olycksfallet. Dagpenning erlägges likväl icke, därest ej den skadade varit antingen helt eller delvis arbetsoförmögen minst tre på varandra följande dagar, dagen för olycksfallet oräknad.

Är den skadade helt arbetsoförmögen, skall dagpenning betalas till det i 16 § eller 16 a § angivna beloppet. (30.12.1992/1642)

Är arbetstagaren endast till en del oförmögen till arbete, utgör dagpenningen, om inte annat följer av 16 a §, en så stor del av det i 16 § angivna beloppet som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan. Dagpenning betalas dock inte om inte arbetstagarens arbetsförmåga nedgått med åtminstone 10 procent och om inte den av olycksfallet orsakade minskningen av arbetsförtjänsten uppgår till minst en tjugondedel av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. (30.12.1992/1642)

Utan hinder av 2 och 3 mom. skall till en person som vid tiden för olycksfallet studerar på heltid betalas dagpenning enligt full arbetsoförmåga för den tid som den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen huvudsakligen hindrar studierna. För den tid skadan eller sjukdomen avsevärt begränsar studierna betalas hälften av dagpenningen enligt full arbetsoförmåga. Med avvikelse från vad som bestäms i 28 § 3 mom. används härvid som grund för dagpenningen under de fyra veckor som följer på dagen för olycksfallet minimibeloppet av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § 6 mom. Om den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen under nämnda fyra veckor hindrar arbete under studietiden, betalas dagpenningen åtminstone till det belopp som föreskrivs i 16 a § 1–5 mom. (24.6.2004/545)

Om den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen inte hindrar eller begränsar studierna på det sätt som avses i 4 mom. men helt eller delvis hindrar arbete under studietiden efter den fyra veckors period som följer på dagen för olycksfallet, bedöms nedsättningen av arbetsförmågan på basis av det därav orsakade inkomstbortfallet, med beaktande av vad som föreskrivs i andra meningen i 3 mom. (24.6.2004/545)

17 a § (30.12.1992/1642)

Är arbetstagaren förhindrad att utföra arbete under tiden för fysikalisk vård som ingår i sjukvård som avses i 15 § i denna lag eller i rehabilitering som avses i 7 § lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/91), skall han ersättas för inkomstbortfall för högst 30 dagar per kalenderår. Ersättning betalas inte för sådana dagar för vilka han får dagpenning på grund av olycksfall i arbete eller olycksfallspension till fullt belopp.

I ersättning betalas det belopp som arbetstagaren skulle ha fått som lön eller motsvarande arbetsförtjänst för tiden för fysikalisk vård och vårdresa.

18 § (10.7.1981/526)

Olycksfallspension utgår till arbetstagaren från och med den första dagen efter det utbetalningen av dagpenning upphörde eller, om dagpenning inte utgått, tidigast från den följande dagen efter den dag då olycksfallet skedde.

En förutsättning för att olycksfallspension skall erhållas är att arbetstagarens arbetsförmåga kan bedömas ha nedgått med minst 10 procent på grund av skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet. Dessutom förutsätts det att minskningen av arbetsförtjänsten utgör minst en tjugondedel av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. Vid bedömningen av den nedsatta arbetsförmågan skall beaktas arbetstagarens kvarstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant till buds stående arbete som han skäligen kan förutsättas utföra med hänsyn till sin utbildning, tidigare verksamhet, ålder och boendeförhållanden samt andra därmed jämförbara omständigheter. (30.12.1992/1642)

Vid fastställandet av den nedsatta arbetsförmågan skall orsakssammanhanget mellan de minskade förvärvsinkomsterna och den av olycksfallet förorsakade skadan eller sjukdomen utredas genom behövliga utredningar om till exempel arbetstagarens arbete och hälsotillstånd samt förtjänster före olycksfallet och därefter. När inkomsterna efter olycksfallet jämförs med arbetstagarens årsarbetsförtjänst, justeras årsarbetsförtjänsten så att den överensstämmer med jämförelsetidpunktens nivå med den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961). (30.12.2004/1365)

Olycksfallspensionen uppgår till det i 16 § angivna beloppet, om arbetstagaren är helt oförmögen att utföra i 2 mom. avsett arbete. I övriga fall utgör olycksfallspensionen en så stor del av det ovan nämnda fulla pensionsbeloppet som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan.

Utan hinder av 2 och 4 mom. skall till en person som vid tiden för olycksfallet studerar på heltid betalas olycksfallspension enligt full arbetsoförmåga för den tid som den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen huvudsakligen hindrar studierna. För den tid som skadan eller sjukdomen avsevärt begränsar studierna betalas hälften av olycksfallspensionen enligt full arbetsoförmåga. Om den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen inte på ovan avsett sätt hindrar eller begränsar studierna men helt eller delvis hindrar arbete under studietiden, bedöms nedsättningen av arbetsförmågan på basis av det därav orsakade inkomstbortfallet, med beaktande av vad som föreskrivs i 2 mom. (30.12.2002/1314)

L om pension för arbetstagare 395/1961 har upphävts genom L om införande av lagen om pension för arbetstagare 396/2006, om lönekoefficient se L om pension för arbetstagare 395/2006 96 §.

18 a § (29.12.2009/1639)

Menersättning betalas till en arbetstagare som har fått bestående allmänt men av skada eller sjukdom som beror på olycksfall i arbetet. Menersättning betalas inte för nedsatt arbetsförmåga till följd av olycksfall, för kostnader på grund av behov av vård eller hjälp eller för andra skador för vilka det särskilt föreskrivs om ersättning i denna lag eller i lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991).

Med allmänt men avses nedsatt funktionsförmåga till följd av olycksfall (funktionsnedsättning). Funktionsförmågan jämförs med funktionsförmågan hos en frisk person i samma ålder. Härvid beaktas de begränsningar som skadan eller sjukdomen, med hänsyn till dess art och svårighetsgrad, i regel medför i det dagliga livet. Vid bedömning av funktionsförmågan beaktas inte yrke, levnads- och bostadsförhållanden eller arbetstagarens andra individuella omständigheter. Vid bedömning av funktionsförmågan beaktas den förbättring av funktionsförmågan som nåtts med hjälp av en ledprotes, en protes eller något annat hjälpmedel. Ett men betraktas som bestående, när skadan eller sjukdomen enligt medicinsk sannolikhet inte längre kan botas. Denna bedömning får dock göras tidigast ett år efter olyckfallet.

För bedömning av omfattningen av ett allmänt men ska men orsakade av olika skador och sjukdomar ställas i relation till varandra genom att skadorna och sjukdomarna med hjälp av en invaliditetsklassificering delas in i 20 invaliditetsklasser utifrån deras medicinska art och svårighetsgrad. Invaliditetsklasserna anges med beteckningar som så nära som möjligt beskriver en eller flera skador eller sjukdomar, med allmännare beteckningar som beskriver en funktionsnedsättning hos en extremitet, ett sinne eller en annan funktionell helhet eller genom en beskrivning av den allmänna funktionsnedsättning som orsakas av skadan eller sjukdomen. Om inte något annat föreskrivs särskilt i grunderna för invaliditetsklassen, ingår i invaliditetsklassen den smärta som vanligen är förknippad med skadan och sjukdomen enligt allmän medicinsk erfarenhet.

18 b § (29.12.2009/1639)

Invaliditetsklassen bestäms genom att man i invaliditetsklassificeringen söker fram den beteckning och motsvarande invaliditetsklass som så exakt som möjligt beskriver en eller flera skador eller sjukdomar. Om en lämplig beteckning inte finns eller om den invaliditetsklass som gäller beteckningen till följd av skadans eller sjukdomens speciella art, omfattning eller svårighetsgrad inte motsvarar det men som uppstår, bestäms invaliditetsklassen på basis av en allmännare beteckning som beskriver funktionsnedsättningen hos en hel extremitet, ett sinne eller någon annan funktionell helhet. Invaliditetsklassen kan bestämmas på sistnämnda sätt också när flera skador eller sjukdomar hänför sig till samma extremitet, sinne eller funktionella helhet av annat slag.

Invaliditetsklassen höjs, om skadan eller sjukdomen på grund av ett särskilt smärttillstånd medför en större funktionsnedsättning än vad den med hänsyn till sin art normalt skulle medföra. På basis av ett medelsvårt smärttillstånd höjs invaliditetsklassen med minst en och högst två invaliditetsklasser. På basis av ett svårt smärttillstånd kan invaliditetsklassen höjas ännu mer än så. Invaliditetsklassen höjs inte om smärttillståndet, enligt den beteckning som tillämpas, beaktas som en sådan särskild faktor som inverkar på invaliditetsklassen.

Invaliditetsklassen höjs med beaktande av skadornas och sjukdomarnas art och svårighetsgrad, om den skada eller sjukdom som ska ersättas enligt denna lag hänför sig till ett organ eller en funktion som redan före olycksfallet var av exceptionell betydelse för arbetstagaren på grund av dennes tidigare skada eller sjukdom.

Invaliditetsklasserna för två eller flera skador eller sjukdomar ska för bestämmandet av det totala menet slås samman med hjälp av följande formel:

A x B
K = A + B – –––
20

I formeln står K för invaliditetsklassen för det totala menet och A för en större och B för en lägre eller en annan lika stor invaliditetsklass. Den gemensamma invaliditetsklassen för tre skador och sjukdomar räknas ut genom att i formeln för A på ovan nämnt sätt används den sammanslagna invaliditetsklassen för två skador eller sjukdomar och genom att för B används den lägsta eller den tredje lika stora invaliditetsklassen. Om skadorna eller sjukdomarna är flera än tre, upprepas räkneoperationen på motsvarande sätt genom att den lägsta invaliditetsklass som är följande i ordningen alltid används för B. När formeln används avrundas den siffra som anger invaliditetsklassen till närmaste hela tal.

Formeln i 4 mom. används inte vid sammanslagningen av invaliditetsklasser när det gäller samtidiga skador eller sjukdomar på pariga organ som ersätter varandra eller på syn- och hörselsinnet.

Om ett men inte kan bestämmas på det sätt som föreskrivs i denna paragraf, eller om en sålunda bestämd invaliditetsklass avviker väsentligt från det men som olycksfallet, bedömt på basis av den allmänna funktionsnedsättningen, har orsakat, bedöms invaliditetsklassen på basis av den allmänna funktionsnedsättningen.

Invaliditetsklassen för det totala men som olycksfallet orsakat kan inte vara större än 20.

18 c § (29.12.2009/1639)

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas i invaliditetsklassificeringen närmare bestämmelser om bedömningen av men av skador och sjukdomar samt om invaliditetsklasserna.

18 d § (29.12.2009/1639)

Menersättningens storlek per år bestäms i enlighet med tabellen nedan på grundval av skadans invaliditetsklass utifrån den minimiårsarbetsförtjänst som föreskrivs i 28 § 6 mom.

Invaliditetsklass Beloppet i procent av det belopp som anges i 28 § 6 mom.
1 1,15
2 2,27
3 3,36
4 4,42
5 5,45
6 6,45
7 7,42
8 8,36
9 9,27
10 10,15
11 13
12 16
13 19
14 22
15 25
16 32
17 39
18 46
19 53
20 60
18 e § (29.12.2009/1639)

I fråga om skador eller sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 1–10 betalas menersättningen som ett engångsbelopp. För skador och sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 11–20 betalas menersättning enligt arbetstagarens val antingen som fortlöpande ersättning eller som ett engångsbelopp.

I fråga om skador och sjukdomar för vilka det enligt medicinsk erfarenhet är kännetecknande att skadan eller sjukdomen snabbt förvärras och leder till döden, ska en engångsersättning som motsvarar invaliditetsklass 10 betalas. När invaliditetsklassen överstiger 10, betalas menersättningen som fortlöpande ersättning enligt den invaliditetsklass som enligt medicinsk erfarenhet kan förutses med beaktande av att skadan eller sjukdomen förvärras. Fortlöpande menersättning minskas inte med kapitalvärdet av menersättning som betalats som ett engångsbelopp.

Engångsersättningen räknas ut som ett kapital som motsvarar menersättningens kapitalvärde, med beaktande av arbetstagarens statistiskt beräknade återstående medellivslängd vid tidpunkten för olycksfallet. Grunden för beräkning av kapitalvärdet är en på grundval av offentlig statistik gjord prognos för den förväntade återstående medellivslängden för män respektive kvinnor i varje ålders- och födelseårsklass. Räntefot vid beräkningen av kapitalvärden är den uppskattade framtida riskfria räntan på lång sikt. Närmare bestämmelser om hur kapitalvärdet av engångsersättningen bestäms utfärdas för högst tre kalenderår i sänder genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Om invaliditetsklassen senare blir minst en klass högre på grund av att en skada eller sjukdom förvärras, har arbetstagaren rätt att få menersättning på nytt i enlighet med de förändrade förhållandena. Den menersättning som betalas minskas härvid med ett belopp som motsvarar det betalda kapitalvärdet, bortsett från det undantag som nämns i 2 mom.

En arbetstagare som senare önskar byta ut en fortlöpande menersättning mot en engångsersättning har rätt till detta, bortsett från det undantag som nämns i 2 mom. Engångsersättningen räknas ut som ett kapital som motsvarar menersättningens kapitalvärde, med beaktande av arbetstagarens statistiskt beräknade återstående medellivslängd vid den tidpunkt då den fortlöpande menersättningen byts ut mot en engångsersättning. Grunden för beräkning av kapitalvärdet är en på grundval av offentlig statistik gjord prognos för den förväntade återstående medellivslängden för män respektive kvinnor i varje ålders- och födelseårsklass. Räntefot vid beräkningen av kapitalvärden är den i 3 mom. föreskrivna räntefoten ökad med en procentenhet. Närmare bestämmelser om hur kapitalvärdet bestäms utfärdas för högst tre kalenderår i sänder genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

18 f § (24.4.2015/486)

För engångsersättningen av menersättning enligt 18 e § till män betalas tilläggsersättning till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan engångsersättningen till en kvinna och engångsersättningen till en man, när kvinnan och mannen är lika gamla och ingår i samma invaliditetsklass och skadan inträffade samma år.

19 § (30.12.1992/1642)

Utgör olycksfallspensionen högst 20 procent av den pension som bestäms enligt 16 § 1 mom. 2 punkten, får den skadade med försäkringsanstaltens samtycke av särskilda skäl byta ut olycksfallspensionen mot dess motsvarande kapitalvärde. Nedgår arbetstagarens arbetsförmåga på grund av skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet och är förändringen väsentlig, börjar olycksfallspension utbetalas på nytt i enlighet med de ändrade förhållandena. Från pensionen skall härvid dras av den del som motsvarar det utbetalda kapitalet.

20 § (30.12.2002/1314)

Om arbetstagaren till följd av den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen har blivit så hjälplös att han eller hon inte kan reda sig utan hjälp av en annan person eller om arbetstagaren annars orsakas exceptionell olägenhet av vården av skadan eller sjukdomen, skall till arbetstagaren enligt vad som föreskrivs i 2–5 mom. betalas mentillägg så länge de angivna förutsättningarna uppfylls.

Det högsta mentillägget betalas om arbetstagaren till följd av sin skada eller sjukdom dagligen behöver fortgående och tidskrävande vård, hjälp, övervakning eller handledning. Det högsta mentillägget är 23,41 euro per dag. (30.12.2004/1365)

Det mellersta mentillägget betalas om arbetstagaren till följd av sin skada eller sjukdom dagligen behöver regelbunden vård, hjälp, övervakning eller handledning. Det mellersta mentillägget är 15,80 euro per dag. (30.12.2004/1365)

Det lägsta mentillägget betalas om arbetstagaren till följd av sin skada eller sjukdom i vissa dagliga funktioner behöver regelbunden eller nästan regelbunden vård, hjälp, övervakning eller handledning. Det lägsta mentillägget är 7,03 euro per dag. (30.12.2004/1365)

De två första åren efter det att en person har blivit blind betalas till honom eller henne det högsta mentillägget och därefter hälften av detta belopp.

Mentillägg betalas emellertid inte för den tid som den skadade får vård på sjukhus eller annan anstalt.

20 a § (30.12.2002/1314)

För onormalt klädslitage som orsakas av långvarig användning av protes, något annat hjälpmedel eller av bandage eller förband till följd av en av ett olycksfall orsakad skada eller sjukdom betalas till arbetstagaren klädtillägg enligt 2 och 3 mom.

Förhöjt klädtillägg betalas om arbetstagaren är dubbelamputerad eller använder lårbens- eller underbensprotes, långt stödförband för en nedre extremitet, av hårt material tillverkad ryggortos eller korsett för bålen, bandage eller något annat hjälpmedel eller instrument som på grund av sin konstruktion eller sitt användningsändamål eller på grund av att det ofta måste användas orsakar onormalt klädslitage som är jämförbart med de förstnämnda fallen. Det förhöjda klädtillägget är 1,87 euro per dag. (30.12.2004/1365)

Klädtillägg betalas om arbetstagaren använder något av mjuka material tillverkat hjälpmedel, stöd eller bandage på ett litet område av kroppen eller annat hjälpmedel eller instrument vilket orsakar onormalt klädslitage som är mindre än det slitage som avses i 2 mom. Klädtillägget är 0,47 euro per dag. (30.12.2004/1365)

För kostnaderna för en ledarhund som behövs till följd av skada eller sjukdom betalas 4,68 euro per dag. (30.12.2004/1365)

20 b § (30.12.2002/1314)

Till en arbetstagare som till följd av en olycksfallsrelaterad skada eller sjukdom inte förmår sköta sitt hem, kan skälig ersättning betalas för nödvändiga extra kostnader, dock inte för längre tid än ett år från olycksfallet.

21 § (10.7.1981/526)

Har utbetalningen av skadestånd till arbetstagaren i de fall som nämns i 22 § 1 mom. eller 51 § 1 mom. avbrutits, betalas för avbrottstiden till arbetstagarens make eller barn eller till dem gemensamt sjuttio procent eller, då sådana ej finns, efter prövning även till andra anhöriga sammanlagt femtio procent av den dagpenning eller olycksfallspension som borde ha betalts till arbetstagaren för tiden för avbrottet.

22 § (20.12.1996/1204)

För att få ersättning är arbetstagaren skyldig att ta emot av läkare föreskriven behandling som avser en förbättring av arbets- eller funktionsförmågan. Denna skyldighet gäller dock inte livsfarliga åtgärder eller vård som utan särskild orsak ges utanför Finland. Om mottagandet av vården fördröjs därför att arbetstagaren utan godtagbart skäl vägrar att ta emot av läkare föreskriven behandling vid den vårdplats som anges i betalningsförbindelsen, kan utbetalningen av dagpenning, olycksfallspension och menersättning avbrytas. Det som föreskrivs ovan i detta moment gäller också sådan medicinsk rehabilitering som avses i 7 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991). (30.12.2004/1358)

Har skadan förvärrats eller sjukdomstillståndet förlängts av en orsak som beror på den skadade och som inte är en följd av den skada eller sjukdom som skall ersättas, kan skadeståndet helt eller delvis innehållas för viss tid.

Om en försäkringsanstalt avbryter eller innehåller skadestånd med stöd av 1 eller 2 mom., skall anstalten meddela ett beslut med detta innehåll.

23 § (23.10.1992/948)

Om en arbetstagare har dött till följd av ett olycksfall, betalas efter honom familjepension och begravningshjälp. Familjepensionen betalas i form av efterlevandepension och barnpension.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller även när en person i sjöarbetsförhållande har försvunnit eller när utredning om dödsfall i andra fall inte kan företes, men det är sannolikt att arbetstagaren har dött till följd av ett olycksfall. I 59 § stadgas om de omständigheter under vilka en person i sjöarbetsförhållande anses försvunnen. I de fall som nämns i detta moment kan familjepension beviljas för viss tid.

En sådan arbetstagares dödsfall vars invaliditetsklass är minst 18 anses vara följden av ett olycksfall, om det inte kan anses sannolikt att den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen inte väsentligen har medverkat därtill.

23 a § (23.10.1992/948)

En arbetstagares äkta make har rätt till efterlevandepension.

Till efterlevandepension är på ansökan, enligt vad som stadgas i 3 mom., berättigad även en sådan person med vilken arbetstagaren utan att vara gift fortgående levde i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden och med vilken arbetstagaren har eller hade haft ett gemensamt barn eller med vilken arbetstagaren har ett avtal om inbördes underhåll som fastställts av en myndighet. På motsvarande sätt föreligger rätt till pension även när ett gemensamt barn föddes efter arbetstagarens död.

En person som avses i 2 mom. är berättigad till efterlevandepension, om arbetstagaren inte var gift vid sin död. Om arbetstagaren vid sin död levde i äktenskapsliknande förhållanden enligt 2 mom. och åtskils från sin äkta make och ansökan om upplösning av äktenskapet var anhängig, har den person som avses i 2 mom. i stället för den äkta maken rätt till efterlevandepension.

23 b § (23.10.1992/948)

En arbetstagares barn har rätt till barnpension om det inte har fyllt 18 år vid arbetstagarens död. Också ett sådant barn till arbetstagaren som har fyllt 18 år och som studerar på heltid eller genomgår yrkesutbildning eller som på grund av arbetsoförmåga orsakad av sjukdom, lyte eller skada vid arbetstagarens död var oförmöget att försörja sig har rätt till barnpension så länge nämnda omständighet föreligger, dock högst tills barnet fyller 25 år.

Också ett sådant barn till arbetstagarens äkta make eller till en person som avses i 23 a § 2 mom. har rätt till barnpension enligt 1 mom., om arbetstagaren svarade för barnets underhåll och maken eller den person som avses i 23 a § 2 mom. har rätt till efterlevandepension efter arbetstagaren.

Ett barn har alltid rätt till barnpension efter sin egen förälder. Barnpension betalas dock inte efter flera än två förmånslåtare samtidigt.

23 c § (23.10.1992/948)

Om ett äktenskap har ingåtts efter det olycksfall i arbete som ledde till arbetstagarens död, har den äkta maken inte rätt till efterlevandepension, om det inte har fötts ett barn i äktenskapet eller om äktenskapet inte har pågått minst tre år. På motsvarande sätt har inte heller en person som avses i 23 a § 2 mom. och med vilken arbetstagaren fortgående levde i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden rätt till efterlevandepension i de fall då förhållandet har inletts efter olycksfallet i arbete, om inte ett gemensamt barn har fötts efter att det äktenskapsliknande förhållandet inleddes eller ett sådant i 23 a § 2 mom. avsett förhållande har fortgått minst tre år. Är den äkta maken eller en person som avses i 23 a § 2 mom. av ovan nämnda orsaker inte berättigad till efterlevandepension, har inte heller nämnda makes eller persons barn rätt till barnpension efter arbetstagaren.

23 d § (23.10.1992/948)

Rätten till familjepension börjar dagen efter dagen för dödsfallet eller försvinnandet eller efter nämnda dag när de villkor som anges i 23 b § 1 mom. uppfylls.

Rätten till efterlevandepension upphör när den till efterlevandepension berättigade ingår äktenskap eller på det sätt som avses i 23 a § 2 mom. utan att ingå äktenskap lever fortgående i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden tillsammans med en annan person och förutsättningarna för pensionsrätt enligt nämnda lagrum uppfylls.

Rätten till barnpension upphör när de villkor för utbetalning av pension som anges i 23 b § 1 mom. upphör eller när barnet därförinnan har adopterats av någon annan än den som uppbär efterlevandepension efter arbetstagaren eller pensionstagarens make.

24 § (23.10.1992/948)

Efterlevandepensionens belopp är

1) 40 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om enda förmånstagare är den till efterlevandepension berättigade,

2) 35 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om förmånstagare är den till efterlevandepension berättigade och ett till barnpension berättigat barn,

3) 30 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om förmånstagare är den till efterlevandepension berättigade och två till barnpension berättigade,

4) 20 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om förmånstagare är den till efterlevandepension berättigade och tre till barnpension berättigade, samt

5) 15 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om förmånstagare är den till efterlevandepension berättigade och fyra eller flera till barnpension berättigade.

När efterlevandepensionens storlek bestäms beaktas den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst på det sätt som stadgas i 24 b §.

Det sammanlagda beloppet av barnpensionerna är

1) 25 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om ett barn är berättigat till barnpension,

2) 40 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om två barn är berättigade till barnpension,

3) 50 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om tre barn är berättigade till barnpension, samt

4) 55 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, om fyra eller flera barn är berättigade till barnpension.

Det sammanlagda beloppet av barnpensionerna fördelas jämnt mellan de barn som är berättigade till pension. Är föräldralösa barn berättigade till pension, läggs till det sammanlagda beloppet av barnpensionerna 15 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, dock högst så mycket att det sammanlagda beloppet av efterlevande- och barnpensionerna inte överstiger maximibeloppet av familjepensionen. Tillägget fördelas jämnt mellan de nämnda föräldralösa barnen.

Om antalet personer som är berättigade till familjepension förändras eller om det barn som är berättigat till barnpension blir föräldralöst, justeras familjepensionens belopp och fördelningen av pensionen mellan de till pension berättigade vid ingången av månaden efter förändringen och med beaktande även av vad som stadgas i 24 c § 2 mom.

Till ett barn som är berättigat till barnpension med stöd av familjepensionslagen (38/1969) betalas barnpensionen enligt denna lag dock minskad med grundbeloppet av barnpensionen enligt familjepensionslagen. Det belopp med vilket pensionen minskas utgörs av grundbeloppet av barnpensionen enligt familjepensionslagen vid ingången av det år då rätten till pension enligt denna lag uppkommer. När minskningen beräknas justeras grundbeloppet av barnpensionen enligt familjepensionslagen från nivån det år då rätten till pension uppkommit till nivån det år olycksfallet inträffade med det arbetspensionsindex som anges i 9 § i lagen om pension för arbetstagare. (30.12.2004/1365)

FamiljepensionsL 38/1969 har upphävts genom L om införande av folkpensionslagen 569/2007, om barnpension se FolkpensionsL 568/2007 8 kap. L om pension för arbetstagare 395/1961 har upphävts genom L om införande av lagen om pension för arbetstagare 396/2006, om arbetspensionsindex se L om pension för arbetstagare 395/2006 98 §.

24 a § (23.10.1992/948)

En till efterlevandepension berättigad vars rätt till pension i enlighet med 23 d § 2 mom. upphör på grund av äktenskap eller ett äktenskapsliknande förhållande enligt 23 a § 2 mom. erhåller ett engångsbelopp motsvarande tre års efterlevandepension. Som beräkningsgrund används den månatliga pension som senast utbetalats. Om den till efterlevandepension berättigade, oberoende av ett nytt äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande, till följd av samma dödsfall är berättigad till familjepension enligt 8 § 5 mom. lagen om pension för arbetstagare, består engångsbeloppet dock endast av den del som överstiger beloppet av nämnda familjepension för tre års tid.

L om pension för arbetstagare 395/1961 har upphävts genom L om införande av lagen om pension för arbetstagare 396/2006, se L om pension för arbetstagare 395/2006.

24 b § (23.10.1992/948)

När en efterlevandepension fastställs beaktas den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst genom inkomstjämkning. Vid inkomstjämkningen minskas den efterlevandepension som avses i 24 §, om den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst vid arbetstagarens död översteg inkomstjämkningsgrunden. Avdraget är 30 procent av skillnaden mellan arbetsinkomsten eller pensionsinkomsten och inkomstjämkningsgrunden. Inkomstjämkningsgrunden är det i 28 § 6 mom. avsedda minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten vid tidpunkten för arbetstagarens död multiplicerat med 2,15.

För inkomstjämkningen fastställs den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst vid tidpunkten för arbetstagarens död. Vid fastställandet av arbetsinkomsten gäller i tillämpliga delar vad som i 28 § 1-5 mom. stadgas om en arbetstagares årsarbetsförtjänst. Såsom pensionsinkomst beaktas fortlöpande pensioner som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare samt därmed jämförbara familjepensioner samt minskad avträdelsepension enligt lagen om avträdelsepension (16/74), ävensom fortlöpande olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension som utbetalas med stöd av denna lag, lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81), lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/90) och lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48) samt annan lag enligt vilken ersättningen bestäms i enlighet med stadgandena i lagen om olycksfallsförsäkring, ävensom med dessa jämförbar ersättning som utbetalas med stöd av trafikförsäkringslagen (279/59). Sådan familjepension eller därmed jämförbar ersättning som den till efterlevandepension berättigade har rätt till på grund av det dödsfall för vilket ersättning nu beviljas beaktas dock inte i inkomstjämkningen. Om pension eller annan motsvarande ersättning som den till efterlevandepension berättigade uppbär till följd av sin egen arbetsoförmåga inte beviljats till fullt belopp, beaktas den i inkomstjämkningen enligt beloppet av full förmån.

Om den till efterlevandepension berättigade uppbär i 2 mom. nämnd familjepension, försörjningspension, fortlöpande livränta eller pension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (1317/90) eller lagen om avträdelsepension, skall i inkomstjämkningen med avvikelse från 1 mom. även beaktas hans arbetsinkomst eller den pensionsinkomst som han får på grund av arbetsoförmåga.

Som pensionsinkomst kan på samma grunder även beaktas förmåner som betalas från främmande stater och som motsvarar ovan nämnda förmåner.

L om pension för arbetstagare 395/1961 har upphävts genom L om införande av lagen om pension för arbetstagare 396/2006, se L om pension för arbetstagare 395/2006.

24 c § (23.10.1992/948)

Efterlevandepensionen betalas inkomstjämkad räknat från ingången av den trettonde kalendermånaden efter arbetstagarens död. Om den till efterlevandepension berättigade vid arbetstagarens död hade vårdnaden om ett eller flera barn som har rätt till barnpension efter arbetstagaren, betalas efterlevandepensionen inkomstjämkad dock först från det rätten till barnpension har upphört för alla dessa barn.

Om barnpension till följd av att barnet inleder studier eller yrkesutbildning börjar betalas efter att efterlevandepensionen har beviljats till inkomstjämkat belopp, betalas efterlevandepensionen även för denna tid enligt beloppet av den inkomstjämkade pension som den till efterlevandepension berättigade senast uppbar innan studierna inleddes, men dock högst till ett sådant belopp att det sammanlagda beloppet av efterlevandepensionen och barnpensionerna inte överstiger det i 16 § 1 mom. stadgade maximibeloppet för familjepensionen.

Den av inkomstjämkningen föranledda minskningen av efterlevandepensionen görs genom att det belopp som skall avdras justeras till nivån det år olycksfallet inträffade med den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare. (30.12.2004/1365)

L om pension för arbetstagare 395/1961 har upphävts genom L om införande av lagen om pension för arbetstagare 396/2006, om lönekoefficient se L om pension för arbetstagare 395/2006 96 §.

25 § (23.10.1992/948)

I begravningshjälp betalas till arbetstagarens dödsbo det belopp som nämns i 16 §, om begravningskostnaderna har betalats ur dödsboets tillgångar. I annat fall betalas begravningshjälpen till dem som ombesörjer arbetstagarens begravning, dock inte mer än vad som borde ha betalts till dödsboet.

Om begravning till följd av försvinnande inte har kunnat äga rum, betalas begravningshjälpen till dem som kan betraktas som delägare i dödsboet.

26 § (7.11.1958/440)

Om arbetsgivaren på grund av olycksfall till arbetstagaren såsom förmån för sjuktid har betalt lön eller förskott eller erlagt annan betalning för sådan tid för vilken enligt denna lag betalas dagpenning, olycksfallspension eller i 17 a § nämnd ersättning, har arbetsgivaren rätt att dra av beloppet från den andel av skadeståndet som han enligt 12 § skall betala och att för den del som överskjuter denna andel direkt av försäkringsanstalten, mot redovisning, av det betalda beloppet återfå vad försäkringsanstalten skall betala till arbetstagaren i motsvarande skadeståndsrater för samma tid. Har två eller flera arbetsgivare betalt ovan nämnd lön eller annan förmån till arbetstagaren, fördelas skadeståndet till arbetsgivaren mellan arbetsgivarna i förhållande till de förmåner som de har erlagt för samma tidsperiod. De förmåner som under tiden för semester skall erläggas till arbetstagaren inräknas dock inte i dessa betalningar. (30.12.1992/1642)

Har arbetstagaren fått i 23 § lagen om utkomststöd (1412/1997) avsett utkomststöd i förskott skall dagpenning, olycksfallspension och i 17 a § nämnd ersättning som beviljats för motsvarande tid under i 1 mom. nämnda förutsättningar betalas som ersättning för utkomststödet till det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen (710/1982) på dess ansökan. (30.12.1999/1329)

Försäkringsanstalten bör lämna arbetstagare redovisning för de enligt 1 och 2 mom. innehållna skadeståndsbeloppen.

27 § (14.10.1994/893)

27 § har upphävts genom L 14.10.1994/893.

28 § (30.12.1992/1642)

Som årsarbetsförtjänst betraktas den arbetsförtjänst som arbetstagaren på grundval av sin arbetsförtjänst vid tiden för olycksfallet sannolikt skulle ha erhållit under en tidsperiod av ett år.

Om arbetstagarens arbetsförtjänst vid tiden för olycksfallet av skäl som avviker från det normala är högre eller lägre än hans stabiliserade förtjänstnivå, uppskattas årsarbetsförtjänsten enligt hans stabiliserade förtjänstnivå.

Som årsarbetsförtjänst för en heltidsstuderande som vid tiden för olycksfallet utbildar sig för ett yrke anses den arbetsinkomst som den studerande sannolikt skulle ha fått om han eller hon vid tiden för olycksfallet hade arbetat i uppgifter som motsvarar utbildningen efter avslutade studier och med tre års arbetserfarenhet. På detta sätt fastställs årsarbetsförtjänsten också då olycksfallet inträffar inom ett år efter att studierna slutförts, om arbetstagaren inte får den inkomst som avses ovan av arbete som motsvarar utbildningen. Som årsarbetsförtjänst för en person som får undervisning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) eller enligt gymnasielagen (629/1998) anses minst det dubbla beloppet av minimiårsarbetsförtjänsten enligt 6 mom. vid tiden för olycksfallet. (30.12.2002/1314)

Om det vid tiden för olycksfallet har förflutit högst fem år från det att en arbetstagare på vilken 3 mom. inte kan tillämpas har avslutat utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning och arbetstagaren på grund av arbetslöshet, arbetets tillfälliga natur eller av någon jämförbar orsak inte ännu har stabiliserade arbetsinkomster, används som årsarbetsförtjänst den arbetsinkomst som arbetstagaren i det arbete han eller hon utförde vid tiden för olycksfallet sannolikt skulle ha fått med tre års arbetserfarenhet. (30.12.2002/1314)

Om en arbetstagare vid tidpunkten för olycksfallet har utfört också arbete som var försäkrat enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare eller företagararbete som var försäkrat enligt 57 § 1 mom. i denna lag, ska i arbetstagarens årsarbetsförtjänst beaktas också årsarbetsförtjänsten enligt nämnda försäkring vid tiden för olycksfallet. (19.12.2008/993)

Om årsarbetsförtjänsten underskrider 9 211,76 euro höjs den till 9 211,76 euro. Årsarbetsförtjänsten höjs dock inte, om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet fick

1) full invalidpension som beviljats tills vidare och som avses i de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006),

2) sjukpension som beviljats tills vidare och som avses i folkpensionslagen (568/2007),

3) full invalidpension som beviljats med stöd av den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (396/2006),

4) invalidpension som beviljats med stöd av den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 3 mom. i lagen om införande av folkpensionslagen (569/2007),

5) full olycksfallspension som bestäms enligt denna lag och som beviljats tills vidare eller motsvarande ersättning enligt trafikförsäkringslagen, eller

6) ålderspension enligt den lagstiftning som avses i 1–4 punkten och arbetstagaren vid tiden för olycksfallet hade fyllt 65 år.

(21.12.2007/1359)
28 a § (30.12.1992/1642)

Vid bestämmandet av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § och av den dagpenning som skall betalas för den tid av fyra veckor som avses i 16 § 1 mom. 1 punkten betraktas som arbetsförtjänst penninglön på vilken förskottsinnehållning skall verkställas eller andra skattepliktiga förmåner som arbetstagaren uppbär och som bör anses som vederlag för det utförda arbetet. Naturaförmåner beaktas dock endast när årsarbetsförtjänsten fastställs. Arbetsförtjänst av arbete utomlands beaktas även om förskottsinnehållning inte skall verkställas på den i Finland.

Vid beräkning av ersättningen avrundas årsarbetsförtjänsten till närmaste med tio jämnt delbara eurobelopp. När avrundning åt båda hållen är möjlig verkställs den uppåt. (30.12.2002/1314)

3 kap

Försäkringsanstalter samt deras och försäkringstagares inbördes rättsförhållanden.

29 § (8.6.2001/483)

En i denna lag avsedd försäkring kan beviljas av ett försäkringsbolag som enligt försäkringsbolagslagen (521/2008) eller lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) har rätt att i Finland bedriva försäkring i den skadeförsäkringsklass 1 som avses i 2 § 1 mom. i lagen om försäkringsklasser (526/2008). (29.12.2009/1639)

Ett försäkringsbolag som har för avsikt att bedriva försäkring enligt denna lag i Finland skall senast två månader innan verksamheten inleds anmäla detta hos Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund.

På ett i lagen om försäkringsbolag avsett försäkringsbolag tillämpas för en i denna lag avsedd försäkringsrörelse lagen om försäkringsbolag och på ett utländskt bolag lagen om utländska försäkringsbolag, om inte något annat följer av denna lag.

29 a § (29.12.2005/1234)

Utöver vad som i lagen om försäkringsbolag föreskrivs om Försäkringsinspektionens rätt att förbjuda försäkringsbolags fusion, delning, flyttning av hemort och överlåtelse av försäkringsbestånd, får Försäkringsinspektionen inte ge sitt samtycke till fusion, delning eller flyttning av hemort eller överlåtelse av försäkringsbestånd enligt denna lag när det gäller ett finskt försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt denna lag, om en sådan åtgärd väsentligt försvagar de försäkrades skydd eller äventyrar verksamhetsförutsättningarna för försäkringssystemet enligt denna lag eller dess förmåga att klara sina förpliktelser. När Försäkringsinspektionen ger sitt samtycke kan den till samtycket foga villkor som tryggar att förutsättningarna uppfylls.

Försäkringsinspektionen skall innan ett sådant ärende som avses i 1 mom. avgörs vid behov begära utlåtande av arbetsgivarnas, arbetstagarnas och tjänstemännens mest centrala centralorganisationer om åtgärdens inverkan på de allmänna förutsättningarna för verkställandet av försäkringssystemet enligt denna lag.

Det som bestäms i 1 och 2 mom. gäller i tillämpliga delar också förutsättningarna för samtycke enligt 64–66 § i lagen om utländska försäkringsbolag.

30 §

I de fall där staten är ersättningsskyldig med anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom skall ersättningen betalas av Statskontoret. Angående Statskontoret gäller då i tillämpliga delar vad som i denna lag bestäms om försäkringsanstalter. På Statskontoret tillämpas dock inte 29 § 3 mom., 41 b § 2 och 4-6 mom. eller 64 h § 1 och 2 mom. (23.8.2002/723)

Inrättas en statens olycksfallsförsäkringsanstalt, har statsrådet befogenhet att på densamma överflytta de uppgifter, som i denna lag föreskrivits för statens olycksfallsbyrå.

30 a § (23.8.2002/723)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund sköter de uppgifter som förutsätts av samarbetet mellan försäkringsanstalter vilka bedriver försäkring enligt denna lag.

Utöver vad som i denna eller någon annan lag bestäms om uppgifterna skall Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund

1) i anslutning till olycksfalls- och yrkessjukdomsärenden sköta de uppgifter som försäkringsanstalten på bonings- eller vistelseorten skall handha enligt internationella författningar om social trygghet,

2) i anslutning till olycksfalls- och yrkessjukdomsärenden vara kontaktorgan enligt sådana avtal om social trygghet som är bindande för Finland samt delta i förhandlingar om dessa avtal mellan Finland och andra stater,

3) meddela försäkringsanstalterna anvisningar om verkställigheten av försäkring enligt denna lag,

4) utföra uppgifter i samband med beräkning, debitering och redovisning av sådana förhöjningar och ersättningar som avses i 60 § 6 mom.,

5 punkten har upphävts genom L 26.8.2005/681. (26.8.2005/681)

6) för utjämnande av stora skador fungera som gemensamt organ för de försäkringsanstalter som så önskar,

7) informerar om försäkringen enligt denna lag.

När Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund behandlar ärenden som gäller ersättnings- och försäkringsplikt enligt denna lag iakttas dessutom i tillämpliga delar det som i denna lag bestäms om försäkringsanstalter. (30.12.2003/1373)

Finansinspektionen svarar för tillsynen över de förfaranden som ska iakttas i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds ersättnings- och försäkringsverksamhet och över försäkringsmatematiska faktorer. (19.12.2008/905)

30 b § (23.8.2002/723)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har ett allmänt möte och en styrelse, vilka är förbundets organ. Förbundets verksamhet leds av verkställande direktören, som är underställd styrelsen. I förbundet finns dessutom en ersättningsnämnd för olycksfallsärenden.

Styrelsen för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har högst 13 ordinarie medlemmar. Högst sju av dem företräder Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds medlemsanstalter samt tre arbetsgivarnas och tre arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Styrelsen väljer inom sig en ordförande, och valet fastställs av social- och hälsovårdsministeriet. Till styrelsen hör dessutom högst fem ersättare, av vilka en skall företräda de viktigaste arbetsgivarcentralorganisationerna, en de viktigaste arbetstagar- och tjänstemannacentralorganisationerna och en den mest representativa organisationen för bevakning av lantbruksföretagarnas ekonomiska intressen.

Samtliga försäkringsanstalter som bedriver försäkring enligt denna lag skall höra till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och delta i kostnaderna för dess uppgifter, så som bestäms i denna lag. Till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund hör dessutom Statskontoret och lantbruksföretagarnas i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare avsedda olycksfallsförsäkringsanstalt. Statskontoret deltar i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds verksamhet och kostnader endast till den del dessa hänför sig till verkställigheten av Statskontorets uppgifter enligt denna lag. I fråga om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts deltagande i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds verksamhet och kostnader bestäms särskilt genom lag.

Närmare bestämmelser om Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds förvaltning och uppgifter ges i förbundets stadgar, som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

30 c § (23.8.2002/723)

Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden har till uppgift att främja ett enhetligt ersättningsförfarande i enlighet med denna lag genom att ge allmänna anvisningar och utlåtanden. Nämnden ger dessutom Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund utlåtanden i ärenden som gäller försäkringsplikten enligt denna lag.

En försäkringsanstalt skall innan den avgör ett ersättningsärende som grundar sig på denna lag be ersättningsnämnden för olycksfallsärenden om ett utlåtande om beslutsförslaget, i fall ärendet gäller en principiell medicinsk eller rättslig fråga eller om det annars med tanke på en enhetlig ersättningspraxis är nödvändigt att behandla ärendet i nämnden. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund skall be nämnden om utlåtande även i sådana ärenden som avses i 11 a § och som gäller tillämpningen av denna lag. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de ärenden i vilka ett utlåtande av nämnden skall begäras.

En försäkringsanstalt har rätt att be nämnden om ett utlåtande även i andra ärenden än förslag till ersättningsbeslut som avses i 2 mom. Även en besvärsinstans enligt denna lag kan vid behandlingen av ett besvärsärende begära nämndens utlåtande om tillämpningspraxisen.

30 d § (23.8.2002/723)

Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden har en ordförande, tre juristmedlemmar, fyra arbetsmarknadsmedlemmar, fem medicinskt sakkunniga och ett behövligt antal ersättare, som social- och hälsovårdsministeriet utser för högst tre år i sänder. Medlemmarna skall vara förtrogna med lagstiftningen om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomar. Ordföranden och juristmedlemmarna skall ha avlagt juris kandidatexamen. De medicinskt sakkunniga skall vara i Finland legitimerade läkare som är förtrogna med försäkringsmedicin.

Till ordförande i ersättningsnämnden för olycksfallsärenden utses en medlem som företräder social- och hälsovårdsministeriet. Juristmedlemmarna och två av de medicinskt sakkunniga samt deras ersättare utses på förslag av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Av arbetsmarknadsmedlemmarna utses två på förslag av arbetsgivarnas och två på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Av arbetsmarknadsmedlemmarnas ersättare utses hälften på förslag av arbetsgivarnas och hälften på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Av de medicinskt sakkunniga utses en på förslag av arbetsgivarnas och en på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Nämnden, som också kan arbeta indelad i sektioner, utser ett behövligt antal vice ordförande bland sina juristmedlemmar.

Blir ordföranden, en medlem, en medicinskt sakkunnig eller en ersättare i ersättningsnämnden för olycksfallsärenden permanent förhindrad att sköta sina uppgifter, skall social- och hälsovårdsministeriet i dennes ställe för den återstående mandatperioden utse en ny ordförande, medlem, medicinskt sakkunnig eller ersättare, med beaktande av bestämmelserna i 1 och 2 mom.

Behandlingen av utlåtandeärenden i nämnden är skriftlig. Genom förordning av statsrådet bestäms om hur ärenden avgörs i nämnden, om nämndens beslutförhet och förvaltning samt om formen för nämndens utlåtanden. Nämnden fastställer de blanketter som skall användas vid begäran om utlåtanden. Utgifterna för nämndens verksamhet hänförs till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds kostnader. (30.12.2003/1373)

Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få de uppgifter av en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund som de förfogar över och som är nödvändiga för avgörande av ett utlåtandeärende.

I fråga om sekretess för nämndens handlingar som har samband med verkställigheten av denna lag samt rätten att ta del av en handling gäller i tillämpliga delar det som bestäms i 64 h § och i 3 kap. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Över ett beslut av nämnden i ett ärende som gäller rätt att ta del av en handling får besvär anföras hos en i 12 § förvaltningsprocesslagen (586/1996) avsedd behörig förvaltningsdomstol på det sätt förvaltningsprocesslagen föreskriver.

31 § (20.12.1996/1204)

En försäkringsanstalt får inte vägra att bevilja eller hålla i kraft en i denna lag avsedd försäkring som har sökts hos anstalten.

När försäkringsanstalten beviljar en försäkring skall den ge den försäkringspliktiga försäkringstagaren ett skriftligt intyg över att försäkringen är en i denna lag avsedd obligatorisk försäkring. Intyget skall antecknas i försäkringsbrevet och i ett tillkännagivande som avses i 65 §. Begränsas innehållet i försäkringen i strid med denna lag, uppfyller försäkringen inte försäkringsplikten enligt denna lag.

När försäkringsanstalten beviljar en försäkring skall den ge försäkringstagaren en i 24 § 1 mom. personuppgiftslagen (523/1999) avsedd utredning om behandlingen av den skadades personuppgifter i anslutning till ett ersättningsärende enligt denna lag. (23.8.2002/723)

32 § (20.12.1996/1204)

Försäkringsavtalet ingås att fortlöpa en försäkringsperiod åt gången. Försäkringsperioden är ett kalenderår. I fråga om en försäkring som träder i kraft under året löper den första försäkringsperioden likväl inte ut förrän den sista dagen av det kalenderår som följer på det år då försäkringen påbörjades. Försäkringstagaren kan skriftligen säga upp försäkringsavtalet så att det upphör att gälla den sista dagen i mars, juni, september eller december, dock inte förrän den första försäkringsperioden har löpt ut. Avtalet ska sägas upp senast tre kalendermånader före de ovannämnda dagarna för avtalets upphörande. Bestämmelser om försäkringstagarens uppsägningsrätt vid överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 21 kap. 15 § i försäkringsbolagslagen. (13.12.2013/986)

Uppsägning av en obligatorisk försäkring enligt denna lag är giltig endast om det samtidigt visas att en ny försäkring träder i kraft i en annan försäkringsanstalt när giltighetstiden för den uppsagda försäkringen går ut.

Försäkringsavtalet kan också ingås för ett bestämt arbete eller företag som varar en begränsad tid. En sådan försäkring upphör utan uppsägning och försäkringsperioden är försäkringens giltighetstid. Fortsätter arbetet efter den tidpunkt som har antecknats i försäkringsbrevet, anses försäkringen dock vara i kraft tills arbetet har upphört. Försäkringstagaren skall i så fall före utgången av den tid som har antecknats i försäkringsbrevet underrätta försäkringsanstalten om att arbetet fortsätter.

Avslutas ett annat än i 3 mom. avsett arbete eller upphör företaget med sin verksamhet eller upphör försäkringsplikten av någon annan orsak, skall försäkringstagaren minst en månad före försäkringsperiodens utgång skriftligen underrätta försäkringsanstalten härom. Försummar försäkringstagaren detta, är han skyldig att med ett skäligt belopp ersätta försäkringsanstalten för de kostnader som försummelsen har vållat.

Konstateras en försäkringstagare vara medellös vid utmätning av en försäkringspremie eller är hans vistelseort okänd också för den verkställande myndigheten, anses försäkringsavtalet ha förfallit den dag då detta konstaterades.

Försätts en arbetsgivare som har tagit en i denna lag avsedd försäkring i konkurs, övergår arbetsgivarens skyldigheter enligt denna olycksfallsförsäkring på konkursboet från den dag då konkursen började. Konkursboet betalar försäkringspremierna för konkurstiden.

32 a § (20.12.1996/1204)

En försäkringsanstalt skall delge ministeriet villkoren för en obligatorisk försäkring som avses i denna lag två månader innan dessa tas i bruk. Ministeriet kan vid behov kräva att försäkringsanstalten skall tillställa ministeriet en utredning om de grunder för försäkringspremierna, blanketter och övriga handlingar som anstalten använder i sin verksamhet enligt denna lag.

33 § (20.12.1996/1204)

Försäkringsgivarens ansvarighet anses börja från den tidpunkt när försäkringsanstalten eller dess ombud bevisligen mottog försäkringsansökan, om inte någon annan tidpunkt för ansvarighetens inträdande av särskilda skäl har avtalats. Tidpunkten när ansvarigheten börjar skall antecknas i försäkringsbrevet.

34 § (22.12.1993/1470)

En försäkring som en arbetsgivare tagit för sitt företag eller arbete anses omfatta alla hans arbetstagare, om inte särskild försäkring tagits för viss del av företaget eller för visst arbete. Om en arbetsgivare visar att det arbete som en i 1 a § avsedd arbetstagare utför utomlands inte längre är tillfälligt, kan försäkringsanstalten på ansökan av arbetsgivaren i ett beslut fastställa att arbetstagaren inte längre omfattas av arbetsgivarens försäkring efter att arbetet utomlands pågått längre än två år. Beslutet träder i kraft från ingången av kalenderåret efter att det har vunnit laga kraft.

35 § (24.6.2010/647)

Ett försäkringsbolag ska ha kalkyleringsgrunder för försäkringspremierna i vilka det bestäms hur försäkringspremierna kalkyleras (premiegrunder). Grunderna ska godkännas av bolagets styrelse. Premiegrunderna ska tillämpas på samma sätt på alla försäkringstagare. Premiegrunderna ska innehålla entydiga beräkningsformler för försäkringspremierna och av dem ska framgå metoderna för att bestämma försäkringspremierna. Av informationen om metoderna ska det också framgå hur premiegrunderna ska tillämpas i samband med särskilda eller förändrade omständigheter som gäller försäkringstagaren.

Premiegrunderna kan ändras under försäkringsperioden på grund av ett tekniskt fel i premiegrunderna eller på grund av en omständighet som väsentligt inverkar på premienivån och som inte beror på försäkringsbolaget. En ändring av premiegrunderna ska tillämpas på alla försäkringstagare från och med ingången av försäkringsperioden i fråga.

Premiegrunder ska utarbetas särskilt för obligatorisk försäkring enligt denna lag, för frivillig försäkring för arbetstiden enligt 57 § 1 och 4 mom. och för fritidsförsäkring enligt 57 § 2 och 3 mom. Premiegrunderna ska utarbetas så att försäkringspremierna står i skälig proportion till kapitalvärdet av de förväntade kostnaderna för försäkringarna. När försäkringspremierna bestäms ska tryggandet av de försäkrade förmånerna och risken för olycksfall och yrkessjukdom beaktas.

Om omfattningen av det arbete som försäkringstagaren låtit utföra är tillräckligt stor med beaktande av den statistiska tillförlitligheten hos bedömningen av risken för olycksfall (försäkringstagare med specialpremiegrunder), ska försäkringstagarens ersättningar på grund av försäkringarna beaktas när försäkringspremien bestäms. I övriga fall ska försäkringstagarens försäkringspremie grunda sig på den riskklassificering som tillämpas i försäkringsbolaget (försäkringstagare med tariffpremiegrunder). Om flera försäkringstagare hör till samma ekonomiska sammanslutning, kan sammanslutningen behandlas som en enda försäkringstagare på det sätt som anges i premiegrunderna.

När försäkringspremien bestäms i fråga om en försäkringstagare med tariffpremiegrunder ska också arbetsgivarens dokumenterade förebyggande arbetarskyddsarbete beaktas.

35 a § (24.6.2010/647)

När ett försäkringsbolag har fått en begäran om offert på försäkring av en försäkringstagare som har angett att lönebeloppet är minst 150 000 euro om året, har bolaget rätt att av det försäkringsbolag där försäkringen är eller har varit tecknad avgiftsfritt få löne- och skadeuppgifterna för varje obligatorisk försäkring som är föremål för offertbegäran. Rätten till uppgifter omfattar de fem senaste fulla försäkringsperioderna samt den aktuella försäkringsperioden (statistiksammanställning). Försäkringsbolaget ska utan dröjsmål lämna statistiksammanställningen, dock senast två veckor efter det att det försäkringsbolag som lämnar en offert har begärt den.

När en försäkringstagare överför sin försäkring till ett annat försäkringsbolag, ska det försäkringsbolag där försäkringen upphör lämna de löneuppgifter för varje obligatorisk försäkring som ska anges i statistiksammanställningen till det övertagande försäkringsbolaget. Löneuppgifterna ska lämnas för den senaste fulla och den aktuella försäkringsperioden inom två veckor från den sista dag för uppsägning som avses i 32 § 1 mom.

När försäkringstagaren har överfört sin försäkring till ett annat försäkringsbolag, ska det övertagande försäkringsbolaget utan dröjsmål av tidigare försäkringsbolag begära statistiksammanställningen över de försäkringar som överförts i fråga om en försäkringstagare med specialpremiegrunder enligt bolagets egna premiegrunder. Försäkringsbolaget ska överlämna statistiksammanställningen inom tre månader från begäran.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska ingå i statistiksammanställningen och bestämmelser om hur och i vilken form uppgifterna ska lämnas.

35 b § (29.12.2005/1234)

Arbetsinkomster som skall inräknas i det lönebelopp som försäkringspremien grundar sig på är den lön, resultatpremie eller något annat vederlag som har betalats eller avtalats att betalas som ersättning för arbete. Ett sådant vederlag anses som arbetsinkomst även då det betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av en sådan myndighet som enligt lönegarantilagen (866/1998) ansvarar för lönegarantin eller av någon annan betalare (ställföreträdande betalare) i stället för av arbetsgivaren. Till arbetsinkomsten räknas också sådant vederlag för arbete som enligt avtal helt eller delvis skall gottgöras i form av

1) betjäningsavgifter eller gåvor av allmänheten, som beaktas till samma belopp som vid den senaste verkställda beskattningen, om inte annan tillförlitlig utredning om deras belopp presenteras,

2) dagpenning som betalas av en sjukkassa enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992) och som arbetstagaren får i stället för lön som betalas med stöd av lag, kollektivavtal eller något annat avtal, eller

3) stöd för privat vård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996), eller något annat motsvarande stöd som betalas av staten eller kommunen.

Som sådant vederlag för arbete som avses i 1 mom. anses bland annat inte

1) en personalförmån som tillhandahållits av arbetsgivaren,

2) en ränteförmån för ett lån som erhållits på grundval av ett anställningsförhållande,

3) en förmån som innefattar rätten att på grundval av ett anställningsförhållande teckna aktier eller andelar i en sammanslutning till ett lägre pris än det gängse, om förmånen kan utnyttjas av en majoritet av de anställda,

4) en i 66 § i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedd förmån som uppkommer genom användning av en anställningsoption, eller en prestation som är baserad på ett anställningsförhållande och som fastställs enligt förändringen av värdet på bolagets aktier,

5) en premie som ges i form av sådana aktier i arbetsgivarbolaget eller ett annat bolag som hör till samma koncern eller en annan liknande ekonomisk sammanslutning som arbetsgivarbolaget och som noteras på en fondbörs som övervakas av myndigheterna eller i form av en placeringsdeposition eller på annat motsvarande sätt, eller helt eller delvis i form av pengar i stället för aktier, förutsatt att värdet på en sådan förmån som fås i form av en premie beror på hur värdet av aktierna utvecklas under en period på minst ett år efter att premien utlovats,

6) dagpenning eller någon annan ersättning för kostnader för arbetsresor,

7) lön för väntetid enligt 2 kap. 14 § 1 mom. i arbetsavtalslagen,

8) ersättning eller något annat skadestånd som betalas med anledning av att ett arbetsavtal upphävts,

9) i personalfondslagen (934/2010) avsedda personalfondsavsättningar till en personalfond och deras tilläggsdelar eller en fondandel som har lyfts ur personalfonden,

10) sådana i personalfondslagen avsedda personalfondsavsättningar och deras tilläggsdelar som med stöd av 37 § i personalfondslagen har lyfts kontant i form av en premie som beräknas enligt fondens stadgar, förutsatt att det avsatta beloppet har beräknats på grundval av företagets lönsamhet och andra faktorer som mäter verksamhetens effektivitet eller i enlighet med det resultatpremiesystem som ämbetsverket eller kommunen tillämpar,

11) poster som med stöd av bolagsstämmans beslut betalas till en arbetstagare i form av vinstutdelning eller som kontant vinstpremie, förutsatt att den kontanta vinstpremien betalas till hela personalen och att syftet inte är att med hjälp av den ersätta det lönesystem som fastställts i ett kollektivavtal eller arbetsavtal, och att grunderna för beräkning av den kontanta premien överensstämmer med 10 punkten och med 2 § 2 och 3 punkten i personalfondslagen och att bolagets fria kapital är större än det sammanlagda beloppet av den kontanta vinstpremie och den utdelning som ska betalas till aktieägarna och vilka fastställs vid bolagsstämman,

12) en vinstandel eller utdelning som en delägare i ett bolag har lyft.

(5.11.2010/944)

I de situationer som avses i 2 mom. 11 punkten förutsätts dessutom att ett avtal som är bindande för arbetsgivaren inte har ingåtts om betalningen av vinstpremie och att ägarna vid bolagsstämman efter räkenskapsperiodens utgång fattar ett bindande beslut om utbetalning av kontant vinstpremie och att vinstpremierna betalas efter detta. En tilläggsförutsättning är att ärendet behandlas i enlighet med lagen om samarbete inom företag (334/2007) eller på något annat motsvarande sätt. (5.11.2010/944)

Närmare bestämmelser om de arbetsinkomster som skall inräknas i det lönebelopp som ligger till grund för försäkringspremien utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

När en arbetstagare från Finland sänds utomlands för att arbeta eller när arbetstagaren anställs utomlands så att han eller hon omfattas av tillämpningsområdet för denna lag, betraktas med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. som arbetsinkomst den lön som borde betalas i Finland för motsvarande arbete. Om motsvarande arbete inte finns i Finland, betraktas den lön som annars kan anses motsvara nämnda arbete som arbetsinkomst.

35 c § (24.6.2010/647)

Försäkringspremien ska bestämmas enligt de premiegrunder som gäller i början av försäkringsperioden. När försäkringsperioden upphör ska försäkringsbolaget se över försäkringspremien genom att tillämpa de premiegrunder som fastställts för försäkringsperioden i fråga samt de senaste tillgängliga uppgifter om försäkringstagaren som förutsätts i premiegrunderna. Om försäkringspremien avviker från den försäkringspremie som redan tagits ut, ska försäkringsbolaget kräva skillnaden av försäkringstagaren eller återbära den (utjämningspremie).

Utjämningspremien förfaller till betalning vid en tidpunkt som försäkringsbolaget bestämmer, dock senast ett år efter det att försäkringsperioden upphörde eller, om försäkringen har upphört under försäkringsperioden, efter det att försäkringen upphörde, om inte något annat följer av 37 § 2 mom. I fråga om försäkringstagare med specialpremiegrunder får dock tiden för betalning av utjämningspremien vara längre, om så har avtalats med försäkringstagaren, dock högst fyra år. I försäkringsvillkoren kan försäkringsbolaget fastställa beloppet av den minsta utjämningspremie som tas ut eller återbärs.

35 d § (24.6.2010/647)

Försäkringsbolaget ska tillämpa premiegrunderna så att försäkringstagaren kan få en korrekt och tillräcklig bild av de faktorer som inverkar på försäkringspremien. Försäkringstagare med specialpremiegrunder ska få tillräcklig information även om försäkringspremiens utveckling på längre sikt.

35 e § (24.6.2010/647)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund ska ha en riskklassificering av risken för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom, som grundar sig på uppgifter i registret över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar enligt 64 § 2 mom. om bransch eller om arbete som försäkringstagaren låtit utföra. Oberoende av den riskklassificering som tillämpas i försäkringsbolaget ska bolaget ordna statistiken så att de uppgifter som förutsätts enligt den riskklassificering som Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund tillämpar finns tillgängliga för förbundet i enlighet med 64 § 3 mom.

35 f § (24.6.2010/647)

Finansinspektionen ska årligen lägga fram en rapport om utfallet av försäkringarna enligt denna lag i varje försäkringsbolag under en period som minst omfattar de fem föregående kalenderåren.

35 g § (24.6.2010/647)

Av en försäkringspremie för obligatorisk försäkring enligt denna lag ska 1,75 procent användas för främjande av arbetarskyddet enligt vad som bestäms i lagen om arbetarskyddsfonden (407/1979). Försäkringsbolaget ska betala detta belopp till Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund, som sedan redovisar det till arbetarskyddsfonden enligt vad som bestäms genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

36 § (20.12.1996/1204)

En arbetsgivare som skall försäkra sina anställda, men som konstateras ha försummat sin försäkringsplikt, är skyldig att till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund betala en avgift som motsvarar högst det fyrdubbla beloppet av en skälig försäkringspremie för den tid som försummelsen gäller, dock inte för en längre tid än det innevarande kalenderåret och de tre senaste kalenderåren.

37 § (23.8.2002/723)

Arbetsgivaren är skyldig att vid tecknande av försäkring samt därefter årligen ge försäkringsbolaget för fastställande av försäkringspremien och skötseln av försäkringen nödvändiga uppgifter om sin bransch, mängden arbete som arbetsgivaren låtit utföra, utbetalda löner för varje art av arbete, företagets ägarförhållanden och om det arbetarskyddsarbete som avses i 35 § 5 mom. Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om uppgifternas innehåll samt om när och i vilken form uppgifterna ska lämnas. (24.6.2010/647)

Om en försäkringsanstalt inte har kunnat fastställa den försäkringspremie som arbetsgivaren skall betala enligt 35 och 35 a § eller om arbetsgivarens försäkringspremie har fastställts till ett för lågt belopp på grund av att arbetsgivaren har försummat att lämna de uppgifter som anges i 1 mom. eller lämnat oriktiga uppgifter, har försäkringsanstalten rätt att med beaktande av bestämmelserna i 35 § utifrån ett uppskattat ansvar påföra arbetsgivaren en skälig försäkringspremie till högst det fyrfaldiga beloppet för den tid som försummelsen eller de oriktiga uppgifterna gäller. Från den på detta sätt fastställda försäkringspremien avdras den försäkringspremie som arbetsgivaren tidigare har betalat för den sistnämnda tiden. (30.12.2003/1373)

38 § (30.12.2003/1373)

På en försenad försäkringspremie enligt denna lag och en avgift enligt 36 § ska arbetsgivaren för dröjsmålstiden betala årlig dröjsmålsränta enligt räntefoten i 4 a § 1 mom. i räntelagen (633/1982). En försäkringspremie som drivs in i utsökningsväg höjs med 10 procent i ett för allt. När en försäkringsanstalt lämnar en försäkringspremie till utsökning kan försäkringsanstalten dock i stället för höjningen ta ut en ovan nämnd dröjsmålsränta på sin fordran. (18.1.2013/41)

En försäkringsanstalt får inte påföra arbetsgivaren en försäkringspremie efter det att fem år har förflutit från det att utjämningspremien för försäkringsperioden förföll till betalning. Arbetsgivarens försäkringspremie som fastställts enligt denna lag och en på premien för tiden för betalningsdröjsmål beräknad dröjsmålsränta enligt 1 mom. och en förhöjning av försäkringspremien får sökas ut utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). Verkställbara på samma sätt är de skadestånd och avgifter som arbetsgivaren skall betala enligt 10 § 2 mom. samt 11 och 36 §. (29.12.2005/1234)

Arbetsgivarens rätt till återbetalning av en försäkringspremie som betalats utan grund preskriberas tio år efter den dag då premien betalades, om preskriptionen inte avbrutits innan dess. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § lagen om preskription av skulder (728/2003). Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.

En försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund får inte påföra en arbetsgivare eller en försäkringsanstalt en premie eller avgift enligt denna lag som grundar sig på 10 § 2 mom., 11 §, 12 § 2 mom., 38 b och 38 c § eller 41 b § 6 mom. eller någon annan därmed jämförbar premie eller avgift när tio år har förflutit från det att försäkringsanstalten eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund fick kännedom om grunden för premie- eller betalningsplikten. Om inte något annat bestäms i denna lag, skall en sådan premie eller avgift uppbäras inom fem år från ingången av året efter det år då premien eller avgiften fastställdes. (29.12.2005/1234)

L om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg 367/1961 har upphävts genom L om verkställighet av skatter och avgifter 706/2007.

38 a § (20.12.1996/1086)

Obligatoriska försäkringar enligt denna lag upphör att gälla en månad efter det att försäkringstagaren fått vetskap om inledandet av försäkringsbolagets likvidation eller konkurs och om skyldigheten att inom den utsatta tiden teckna ny försäkring. Har försäkringstagaren inte dessförinnan tecknat försäkring i ett annat försäkringsbolag anses han ha försummat sin försäkringsplikt enligt denna lag. Förvaltning för det särskilda administrationsboet och för utländska försäkringsbolags del Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund förpliktas att utan dröjsmål skriftligen underrätta försäkringstagarna om ovan nämnda skyldighet att teckna försäkring i ett annat försäkringsbolag.

38 b § (20.12.1996/1086)

Om för en ersättning av obligatorisk försäkring enligt denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt och hållet saknas säkerhet sedan tillläggsavgift enligt 14 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen eventuellt har påförts försäkringstagarna, kan försäkringstagare förpliktas att betala tillskottspremie för olycksfallsförsäkringen enligt bestämmelserna i denna paragraf. Vad som bestäms i denna paragraf gäller inte en konsument eller en sådan näringsidkare som, med beaktande av arten och omfattningen av näringsverksamheten samt förhållandena i övrigt, i sin egenskap av försäkringsgivarens avtalspart kan jämställas med en konsument. (13.12.2013/986)

Tillskottspremie kan påföras sådan försäkringstagare som med stöd av ägande eller på andra grunder har utövat betydande inflytande på ett försäkringsbolags förvaltning, om bolaget vid bedrivandet av obligatorisk olycksfallsförsäkring som baserar sig på denna lag väsentligen underlåtit att iaktta bestämmelser eller föreskrifter om försäkringsrörelse eller i affärsverksamheten gjort sig skyldigt till brottsligt förfarande som inte kan betraktas som ringa. Den tillskottspremie som påförs enligt detta moment skall för varje enskild försäkringstagare vara lika stor som den ekonomiska nytta han fått.

Om tillskottspremie enligt 2 mom. inte räcker för att täcka den andel för vilken säkerheter saknas och om premierna för försäkring baserad på denna lag i genomsnitt har varit oskäligt låga i jämförelse med kostnaderna av försäkringarna och detta kan anses ha bidragit väsentligt till att försäkringsbolaget försatts i likvidation eller konkurs, kan utöver premien enligt 2 mom. dessutom en tillskottspremie påföras de andra försäkringstagare i bolaget som fått väsentlig ekonomisk nytta av de alltför låga försäkringspremierna. Tillskottspremien enligt detta moment får dock för varje enskild försäkringstagares del vara högst lika stor som den ekonomiska nytta som han till följd av alltför låga försäkringspremier har fått under de tre år som föregått försäkringsbolagets likvidation eller konkurs.

Beslut om tillskottspremie, dess storlek och redovisningen av den fattas av Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund. Ministeriet ger vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment. På debiterad tillskottspremie som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Tillskottspremie jämte dröjsmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut såsom stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Se 38 § 4 mom. och RänteL 633/1982 4 § 1 mom. RänteL 633/1982 4 § 3 mom. är inte längre i kraft. I enlighet med ikraftträdelsebestämmelsen i L 340/2002 om det någon annanstans i lagstiftningen finns en hänvisning till 4 § 3 mom. räntelagen, skall i stället 4 § 1 mom. räntelagen tillämpas. L om försäkringsbolag 1062/1979 har upphävts genom L 521/2008, se FörsäkringsbolagsL 521/2008 4 kap. 4 §. L om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg 367/1961 har upphävts genom L om verkställighet av skatter och avgifter 706/2007.

38 c § (20.12.1996/1086)

Om för en ersättning av obligatorisk försäkring som baserar sig på denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt saknas säkerhet sedan försäkringstagare har påförts tillskottspremie, skall de försäkringsbolag som bedriver nämnda försäkring gemensamt ansvara för ersättningen eller en del av den. Finansieringen av den andel för vilken säkerheter saknas sker genom att en årlig garantiavgift uppbärs hos de försäkringsbolag som bedriver på denna lag baserad obligatorisk olycksfallsförsäkring under debiteringsåret. Den merkostnad som garantiavgiften orsakar kan försäkringsbolaget inkludera i de olycksfallsförsäkringspremier som förfaller till betalning.

Avgiftens storlek fastställs i proportion till försäkringsbolagets premieinkomst av obligatoriska försäkringar enligt denna lag eller till en beräknad premieinkomst utgående från de risker som försäkringarna täcker. Avgiften får årligen utgöra högst två procent av ovan avsedd premieinkomst. Ministeriet utfärdar vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment.

På debiterad avgift och förskott på avgift som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Avgift och förskott på avgift samt dröjmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut så som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund ska i samband med ett finländskt försäkringsbolags likvidation eller konkurs sköta utbetalningen av ersättningar sedan försäkringsbeståndet och de tillgångar som svarar mot beståndet har överförts till förbundet samt även handha övriga uppgifter som anges i 23 kap. 21 § i försäkringsbolagslagen och i 49 § i lagen om utländska försäkringsbolag. Gäller likvidationen eller konkursen ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inträder förbundets skyldighet att betala ut ersättningar dock vid den tidpunkt som ministeriet bestämmer. När förbundet har betalt ersättning till den skadelidande, övergår dennes rätt till ersättning från administrations- eller konkursboet till förbundet upp till det belopp som förbundet har betalt ut i ersättning. (13.12.2013/986)

Se 38 § 4 mom. och RänteL 633/1982 4 § 1 mom. RänteL 633/1982 4 § 3 mom. är inte längre i kraft. I enlighet med ikraftträdelsebestämmelsen i L 340/2002 om det någon annanstans i lagstiftningen finns en hänvisning till 4 § 3 mom. räntelagen, skall i stället 4 § 1 mom. räntelagen tillämpas. L om försäkringsbolag 1062/1979 har upphävts genom L 521/2008, om likvidation och konkurs se FörsäkringsbolagsL 521/2008 23 kap.

38 d § (23.8.2002/723)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har efter det att ett försäkringsbolag försatts i likvidation eller konkurs rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få den information av försäkringsbolagets administrations- eller konkursbo som förbundet behöver för att kunna sköta sina uppgifter enligt 38 a–38 c §.

4 kap

Ansökan om samt bestämmande och utbetalning av skadestånd.

39 § (23.8.2002/723)

En arbetstagare som drabbats av olycksfall skall genast lämna ett meddelande om detta till arbetsgivaren eller dennes företrädare, som på begäran skall utfärda bevis över meddelandet. Arbetsgivaren skall utan dröjsmål till försäkringsanstalten anmäla ett olycksfall som kommit till arbetsgivarens kännedom och med anledning av vilket försäkringsanstalten kan vara ersättningsskyldig enligt denna lag. Anmälan skall göras på en blankett enligt formulär som godkänts av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund.

I olycksfallsanmälan skall anges

1) namnet på den som skadats vid olycksfallet, personbeteckning och andra individualiserings- och kontaktuppgifter som är nödvändiga för ersättningshandläggningen,

2) arbetsgivarens namn och kontaktuppgifter,

3) uppgifter om olycksfallets art, platsen och tidpunkten för olycksfallet, förhållanden under vilka olycksfallet inträffat och orsakerna till det,

4) uppgifter om den skadades arbete och om det vederlag som betalats för det,

5) uppgifter om den skadades arbete i andra anställningsförhållanden eller som företagare i den mån arbetsgivaren har kännedom om dem, samt

6) andra jämförbara uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av ersättningsärendet, för statistikföring och forskning som avses i 64 § samt i övrigt för verkställigheten av denna lag.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som skall anges i olycksfallsanmälan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbetsgivaren skall utan dröjsmål till polisen anmäla ett olycksfall i arbetet som har lett till döden eller svår skada. Polisen skall utan dröjsmål verkställa undersökning på olycksplatsen. Arbetsgivaren eller dennes företrädare skall kallas till undersökningen. Om polisundersökningen skall även uppgift ges till behörig arbetarskyddsmyndighet samt till den som skadats vid olycksfallet eller dennes företrädare. En kopia av undersökningsprotokollet skall ges till försäkringsanstalten och den som begärt undersökningen samt på begäran till parterna.

40 §

Angående olycksfall i arbete, som inträffat utomlands, skall anmälan göras antingen hos försäkringsanstalten eller hos det finska konsulat, där det inom kortaste tid kan ske. Konsulatet bör draga försorg om införskaffande av nödig utredning i saken och översända handlingarna till försäkringsanstalten.

Har olycksfall inträffat på fartyg, skall anmälan om olycksfallet tillsändas försäkringsanstalten från första hamn, från vilken detta kan ske, och i 39 § 2 mom. nämnda anmälan göras hos vederbörande polismyndighet i den finska hamn, där fartyget vid olycksfallet befinner sig eller vilken fartyget efter olycksfallet först anlöper, eller, om fartyget först anlöper utländsk hamn, där finskt konsulat finnes, hos denna myndighet.

41 §

Ansökan om skadestånd varom stadgas i denna lag skall göras hos försäkringsanstalten eller anmälan om olycksfallet inlämnas till försäkringsanstalten inom ett år från dagen för olycksfallet eller, om olycksfallet lett till döden eller en i sjöarbetsförhållande anställd har försvunnit, inom lika lång tid från dödsdagen eller den dag då den i sjöarbetsförhållande anställda enligt 59 § skall anses ha försvunnit, nämnda dag oräknad. Har anhängiggörandet av skadeståndsärendet av en orsak som beror på arbetstagaren fördröjts oskälig, kan han förvägras skadestånd för dröjsmålstiden, dock inte för året före anhängiggörandet. Närmare stadganden om sökande av ersättning kan utfärdas genom förordning. (30.12.1992/1642)

Anmälan om olycksfall, som gjorts hos försäkringsanstalt och konsulat samt i de fall, som avses i 39 § 2 mom. och 40 § 2 mom., hos polismyndighet, skall anses såsom ansökan, dock ej med avseende å sådant skadestånd, som enligt uttrycklig bestämmelse skall erläggas på ansökan.

Anmälan om olycksfall, så ock ansökan om skadestånd anses även hava blivit gjord hos försäkringsanstalten, så snart den avlämnats till anstaltens ombud eller, i fråga om statens arbeten, till den skadades närmaste förman.

Anmälan om olycksfall, så ock ansökan om skadestånd skall anses hava blivit gjord inom föreskriven tid, där anmälningen eller ansökan före sagda tids utgång postats för befordran till försäkringsanstalten.

För utbetalningen av skadeståndet skall försäkringsanstalten tillställas en läkares utredning om skadan eller sjukdomen. Arbetstagaren är dessutom skyldig att på yrkande av försäkringsanstalten för utredning av skadan eller sjukdomen låta undersöka sig hos en läkare som försäkringsanstalten har utsett eller på ett sjukhus som den anvisar, dock inte utom Finlands gränser, om inte något annat följer av någon särskild orsak. Försäkringsanstalten betalar kostnaderna för denna utredning. Arbetstagaren är dessutom skyldig att på begäran tillställa försäkringsanstalten utredning om övriga omständigheter som inverkar på skadeståndet. Lämnar arbetstagaren inte in utredningen inom skälig tid och anför han inget godtagbart skäl till sin försummelse, kan ärendets handläggning avbrytas tills utredningen lämnas. Om behandlingen av ärendet avbryts, skall försäkringsanstalten meddela ett beslut med detta innehåll. (20.12.1996/1204)

6 mom. har upphävts genom L 21.12.2007/1359. (21.12.2007/1359)

41 a § (29.12.1988/1344)

Sedan försäkringsanstalten har mottagit en ansökan om skadestånd för olycksfall i arbetet eller en anmälan om sådant olycksfall eller ett i 39 § 2 mom. nämnt undersökningsprotokoll, skall anstalten se till att den så snart som möjligt till sitt förfogande får alla de handlingar som behövs för att skadeståndsärendet skall kunna avgöras, dock med beaktande av vad 41 § 5 mom. stadgar om inlämnande av läkarutlåtande.

Om försäkringsanstalten på något annat sätt än det som nämns i 1 mom. har fått kännedom om ett olycksfall för vilket den kan antas bli tvungen att betala skadestånd, skall anstalten vidta nödvändiga åtgärder för att ett skadeståndsärende enligt denna lag skall kunna göras anhängigt.

Intressebevakaren för talan för en person som inte fyllt 15 år i andra ärenden än sådana som gäller hans eller hennes person. En tjänsteman vid en försäkringsanstalt är inte enbart på grund av denna ställning jävig att behandla sådana ärenden om verkställigheten av denna lag där den försäkringsanstalt hos vilken han eller hon är anställd har ställning som arbetsgivare och inte heller sådana ärenden som gäller en arbetsgivare som ordnat skydd enligt denna lag i försäkringsanstalten, en arbetstagare i anställning hos en sådan arbetsgivare eller en företagare. (30.12.2003/1373)

41 b § (20.12.1996/1204)

Försäkringsanstalten skall meddela sitt beslut i skadeståndsärendet utan dröjsmål och senast inom tre månader efter att anstalten mottog den utredning som avses i 39, 41, 41 a, 44 och 46 §§. Ett beslut om hur förvärvs- eller pensionsinkomsterna hos den som har rätt till efterlevandepension påverkar denna pension skall dock meddelas inom ett år efter att en ansökan om skadestånd med anledning av dödsfall eller försvinnande gjordes hos försäkringsanstalten.

Har försäkringsanstalten inte meddelat sitt beslut inom den tid som föreskrivs i 1 mom. och beror dröjsmålet inte på att ärendet handläggs av en besvärsinstans eller ersättningsnämnden för olycksfallsärenden, övergår handläggningen av skadeståndsärendet till denna del på Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Förbundet skall se till att skadeståndsärendet behandlas på behörigt sätt och betala ut det skadestånd som lagen förutsätter.

Om inte något annat följer av 47 §, skall försäkringsanstalten betala ut ett skadestånd som grundar sig på dess eget beslut inom 14 dagar efter att beslutet gavs och ett skadestånd som grundar sig på ett beslut av en besvärsinstans inom 30 dagar efter att försäkringsanstalten mottog den utredning som nämns i 1 mom. och beslutet vann laga kraft.

Betalar en försäkringsanstalt inte ut skadeståndet så som föreskrivs i 3 mom., betalar Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund ut skadeståndet.

Ett ärende som syftar till ett förfarande enligt 2 och 4 mom. väcks i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund på ansökan av den som är part i ärendet. Försäkringsanstalten skall utan dröjsmål tillställa Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund den utredning som förbundet har begärt för avgörande av ärendet samt de handlingar som försäkringsanstalten har i sin besittning. Har utredningen och handlingarna inte tillställts Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund inom en skälig tid som förbundet har bestämt, kan även detta betraktas som en grund på vilken det kan anses att meddelande av beslut och utbetalning av skadestånd har försummats. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund skall utan dröjsmål meddela sitt beslut med anledning av ansökan.

När ett ärende har överförts att behandlas av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, har förbundet rätt att av försäkringsanstalten återkräva det skadestånd som förbundet har betalt med stöd av denna paragraf samt skäliga kostnader för handläggning av ärendet och en försummelseavgift vars storlek ministeriet fastställer. På ansökan av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund fastställer ministeriet också grunderna för handläggningskostnaderna. Till den del som återkrävda skadestånd, handläggningskostnader och försummelseavgifter inte motsvarar de kostnader som enligt denna paragraf har uppstått för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, skall försäkringsanstalterna delta i täckandet av dessa enligt vad 58 § föreskriver.

41 c § (20.12.1996/1204)

En försäkringsanstalt är skyldig att i ett skadeståndsärende ge arbetstagaren sådan rådgivning och service som denna lag förutsätter på arbetstagarens eget språk, antingen finska eller svenska. Arbetstagaren har också rätt att använda detta språk i sina kontakter med försäkringsanstalten.

Iakttar inte försäkringsanstalten bestämmelserna i 1 mom., skall Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund ge arbetstagaren sådan rådgivning och service som avses i momentet.

41 d § (24.6.2004/545)

Gäller ett skadeståndsärende som behandlas av försäkringsanstalten bedömningen av en medicinsk fråga, skall en legitimerad läkare delta i handläggningen av ärendet och anteckna sin ståndpunkt i handlingarna. Försäkringsanstaltens läkare kan anteckna sin ståndpunkt i handlingarna utan att följa vad som i 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) bestäms om formkraven för rättsmedicinska intyg och utlåtanden.

41 e § (20.12.1996/1204)

Försäkringsanstalten skall delge ett beslut och en debitering enligt denna lag per brev som skickas till mottagaren under den postadress som denne har uppgivit. I beslutet skall också antecknas det datum då beslutet har postats, mottagarens namn samt den adress som mottagaren uppgivit för försäkringsanstalten. När det gäller det språk som beslutet skall skrivas på tillämpas språklagen (423/2003). (30.12.2003/1373)

På en besvärsskrift, en anmälan om olycksfall, ett läkarutlåtande eller annan handling eller utredning skall försäkringsanstalten på ett tillförlitligt sätt anteckna datum när handlingen eller utredningen har inkommit till försäkringsanstalten.

3 mom. har upphävts genom L 29.12.2005/1234. (29.12.2005/1234)

41 f § (29.12.2005/1234)

Försäkringsanstalten skall förvara de handlingar som ansluter sig till ordnandet av försäkringsskydd enligt denna lag eller ett skadeståndsärende på det sätt som föreskrivs i arkivlagen (831/1994). Om arkivverket inte har bestämt att handlingar skall förvaras varaktigt, skall försäkringsanstalten förvara handlingar och uppgifter enligt följande:

1) försäkringsansökan, försäkringsbrev, anmälan om uppsägning av försäkring och andra motsvarande handlingar och uppgifter om en försäkrings början, giltighet och upphörande, anmälan om olycksfall, utlåtanden, intyg, ställningstaganden och undersökningsresultat av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården beträffande den skadades hälsotillstånd, behov av hjälp, arbets- och funktionsförmåga, rehabilitering och död, uppgifter om den skadades och hans eller hennes förmånstagares inkomster, försäkringsanstaltens beslut om försäkring och skadestånd samt andra jämförbara handlingar och uppgifter som gäller förhållandena under vilka olyckan inträffat, rätt till skadestånd, skadestånd och skadeståndets upphörande i minst 100 år,

2) handlingar om sökande av ändring enligt denna lag i minst 50 år, om de inte enligt 1 punkten skall förvaras under en längre tid,

3) handlingar och uppgifter om ägandeförhållanden i försäkringstagarens företagsverksamhet, försäkringstagarens inkomster som inverkar på den årliga arbetsinkomsten vid försäkring enligt 57 §, löner som försäkringstagaren betalar till arbetstagarna och som behövs för fastställande av försäkringspremien, försäkringstagarens olycksstatistik och andra grunder för bestämmandet av försäkringspremien, uppbörden av försäkringspremier, förbud att utbetala skadestånd samt försäkringsanstaltens regressrätt i minst 10 år,

4) övriga handlingar som gäller verkställandet av denna lag i minst sex år.

Förvaringstiden för handlingar och uppgifter som gäller skadestånd enligt denna lag börjar från och med att anmälan om olycksfallet har inkommit till försäkringsanstalten eller att ärendet anhängiggjorts på något annat sätt vid försäkringsanstalten. Förvaringstiden för en handling eller uppgift som ansluter sig till en försäkring som tecknats enligt denna lag börjar från och med att handlingen eller uppgiften inkommit till försäkringsanstalten.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan föreskrivas om en sådan metod för lagringen av handlingar och uppgifter som bevarar sakinnehållet i handlingarna och uppgifterna på ett tillförlitligt sätt. Om inte något annat visas, anses handlingar och uppgifter som lagrats på detta sätt motsvara de ursprungliga.

42 § (30.12.1999/1329)

Kan den vars skadestånd det är fråga om på grund av sin ålder, skada eller sjukdom eller av annan orsak inte själv sköta sina angelägenheter och saknar han eller hon intressebevakare, kan en av försäkringsanstalten godkänd nära anhörig eller annan person som huvudsakligen skött honom eller henne föra hans eller hennes talan i ärenden som gäller skadestånd som avses i denna lag.

43 § (26.8.2005/681)

När anmälan om ett olycksfall i arbete har lämnats till en försäkringsanstalt och rätten till skadestånd är ostridig, men försäkringsanstalten anser att skadeståndsskyldigheten ankommer på en annan försäkringsanstalt, är förstnämnda försäkringsanstalt skyldig att utan dröjsmål på den skadeståndsskyldiga försäkringsanstaltens vägnar i förskott på skadeståndet utbetala ett belopp som till storleken ungefär motsvarar skadeståndet. Uppnås inte enighet om vilken försäkringsanstalt som är skadeståndsskyldig, skall denna fråga underställas besvärsnämnden för olycksfallsärenden för avgörande. Ändring i nämndens beslut får sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Då enighet uppnåtts om vilken försäkringsanstalt som är skadeståndsskyldig eller då ärendet avgjorts genom beslut av besvärsnämnden för olycksfallsärenden, skall den skadeståndsskyldiga försäkringsanstalten omedelbart till den försäkringsanstalt som betalat förskottet erlägga vad denna med stöd av 1 mom. betalat, och förskottets belopp skall avdras från den slutliga betalningen.

44 § (10.7.1981/526)

Kan skadans eller sjukdomens utveckling eller den slutliga nedgången i arbetsförmågan inte med tillräcklig säkerhet uppskattas, skall skadeståndet beviljas för viss tid och skadeståndstagaren förpliktas att för erhållande av fortsatt skadestånd förete ny utredning om de omständigheter som inverkar på skadeståndets storlek. Behövliga kostnader för utredningens anskaffande bestrids av försäkringsanstalten.

45 § (23.8.2002/723)

Den som får olycksfallspension, menersättning och familjepension enligt denna lag skall på försäkringsanstaltens begäran och på egen bekostnad årligen tillställa försäkringsanstalten ett av en befolkningsregistermyndighet givet intyg eller annan tillförlitlig utredning över att han eller hon varit vid liv under den tid för vilken ersättning betalas. Försäkringsanstalten kan också kräva att den som får efterlevandepension på motsvarande sätt tillställer anstalten ett av en befolkningsregistermyndighet givet intyg eller annan tillförlitlig utredning över att han eller hon inte har ingått nytt äktenskap eller att förutsättningarna för utbetalning av efterlevandepension har upphört med stöd av 23 d § 2 mom.

Den som får ersättning enligt denna lag skall omedelbart underrätta försäkringsanstalten om följande förändringar i förhållandena som påverkar ersättningen:

1) den som får olycksfallspension att arbetsförmågan förbättrats och att arbetsinsatsen och arbetsinkomsterna ökat,

2) den som får efterlevandepension faktorer som enligt 23 d § 2 mom. kan leda till att efterlevandepensionen dras in,

3) den som enligt andra meningen i 23 b § 1 mom. får barnpension att studierna eller utbildningen upphört innan personen i fråga fyllt 25 år,

4) den som får mentillägg att ett sådant hjälpbehov eller exceptionellt men som avses i 20 § avtagit, samt

5) den som får rehabilitering enligt denna lag och lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring att rehabiliteringen avbrutits.

46 §

Om väsentlig förändring sker i de omständigheter som påverkar storleken av olycksfallspension, menersättning eller till dem hörande tillägg, kan skadeståndets belopp rättas. (23.10.1992/948)

Skadeståndstagaren är skyldig att på uppmaning av försäkringsanstalten och på dess bekostnad för utredning av en skada eller sjukdom som inverkar på skadeståndet låta undersöka sig hos en läkare som försäkringsanstalten har utsett eller på ett sjukhus som den anvisar, dock inte utom Finlands gränser, om inte något annat följer av någon särskild orsak. Skadeståndstagaren är likaså skyldig att på försäkringsanstaltens begäran inom skälig tid till anstalten lämna utredning angående andra omständigheter som inverkar på skadeståndet. Underlåter skadeståndstagaren utan godtagbart skäl att iaktta en uppmaning till undersökning eller begäran om utredning, kan försäkringsanstalten avbryta utbetalningen av skadeståndet tills uppmaningen eller begäran har iakttagits. Om utbetalningen av skadeståndet avbryts, skall försäkringsanstalten meddela ett beslut med detta innehåll. (20.12.1996/1204)

Har försäkringsanstalt påyrkat läkarundersökning, bör densamma bestrida kostnaderna för denna undersökning och annan erforderlig utredning.

47 §

Dagpenning och därtill hörande tillägg skall utbetalas åtminstone en gång i månaden i efterskott, dock inte oftare än en gång i veckan. Olycksfallspension, fortlöpande menersättning och till dem hörande tillägg samt familjepension utbetalas, om inte parterna kommer överens om något annat, månadsvis i förskott. Är det månatliga beloppet mindre än 16,82 euro, kan utbetalningen ske med längre mellanrum, dock minst en gång om året. (8.6.2001/483)

Skadeståndet betalas till den som har beviljats skadeståndet om inte något annat bestäms i lag. Angående utbetalning av skadestånd till någon som har intressebevakare gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). Skadeståndet till personer som inte fyllt 15 år betalas dock till intressebevakaren. (30.12.1999/1329)

Ersättningen betalas på försäkringsanstaltens bekostnad in på ett av ersättningstagaren angivet konto inom Europeiska unionen. Ersättningen kan dock betalas också på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in den på ett konto eller om ersättningstagaren anför skäl som försäkringsanstalten godkänner. (25.10.2013/730)

Till den som skadats i statens arbete kan dock skadestånd betalas genom förmedling av den myndighet, i vars arbete olycksfallet har inträffat. (30.12.1999/1329)

Om det inte kan anses ändamålsenligt att betala ut skadeståndet till skadeståndstagaren själv på grund av hans eller hennes levnadsvanor, sjukdom eller av något annat särskilt skäl och om för honom eller henne inte har förordnats en intressebevakare, kan försäkringsanstalten med skadeståndstagarens samtycke besluta att dagpenning, olycksfallspension, livränta, familjepension eller försörjningspension betalas ut till ett sådant organ i skadeståndstagarens boningskommun som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen och skall användas till vård av skadeståndstagaren och av en person som skadeståndstagaren enligt 2 § lagen om utkomststöd är skyldig att försörja. Skadeståndet får inte i strid med uttryckligt samtycke av skadeståndstagaren användas till någonting annat än omvårdnad under den månad som skadeståndet har betalats ut för. Om skadeståndstagaren får vård eller omvårdnad som avses i 61 a § 3 mom., skall skadeståndet användas på det sätt som 61 a § 3 mom. föreskriver. En framställning om utbetalning av pension i enlighet med 1 mom. kan göras av skadeståndstagaren, hans eller hennes make, någon annan anhörig, den person som huvudsakligen har hand om honom eller henne eller av det behöriga kollegiala organet i kommunen. (30.12.1999/1329)

48 § (8.6.2001/483)

Har en arbetstagare drabbats av olycksfall i arbete, vilket olycksfall bör anses vara av allvarlig art, och är den skadades eller hans anhörigs rätt till skadestånd uppenbar, är arbetsgivaren skyldig att på anhållan av skadeståndstagaren såsom förskott på skadeståndet betala

1) oundgängliga resekostnader, föranledda av given sjukvård, samt

2) för tryggande av skadeståndstagarens uppehälle nödvändigt belopp, likväl högst 33,64 euro.

Enligt 1 mom. utbetalat förskott avdras från skadeståndet så som bestäms i 26 §.

49 § (23.10.1992/948)

Om olycksfallspension, menersättning eller ersättning för hemvårdskostnader skall indras, utbetalningen av den avbrytas eller dess belopp minskas av orsaker som inte kunnat förutses, görs ändringen den närmast följande dag då detta är möjligt.

50 § (10.7.1981/526)

Har till betalning förfallen skadeståndsrat eller annan utbetalning inte lyfts inom tre år, är rätten därtill förverkad.

Börjar skadestånd utbetalas på nytt efter det betalningen varit avbruten av orsak som beror av arbetstagaren, utbetalas skadestånd inte utan särskilda skäl retroaktivt för längre tid än ett år.

51 §

Till skadeståndstagare, som ådömts frihetsstraff eller hålls i rannsakningsfängelse eller efter förordnande skall intagas eller intagits i allmän arbetsinrättning eller annan motsvarande anstalt, utbetalas inte utan särskilda skäl dagpenning, olycksfallspension, till dem hörande tillägg eller familjepension för den tid varmed frihetsstraffet, den tid i rannsakningsfängelse som beaktats såsom avdrag från frihetsstraff eller vistelsen på anstalt överstiger tre månader. (10.7.1981/526)

Har försäkringsanstalt icke haft kännedom om i 1 mom. avsedda förhållanden, och har den till följd härav ej enligt sagda lagrum kunnat avbryta utbetalningen av skadeståndet, får den avdraga det för mycket erlagda beloppet från senare till äventyrs utgående skadestånd.

52 §

Socialministeriet kan giva försäkringsanstalterna närmare anvisningar och bestämmelser angående beredningen av skadeståndsärenden.

5 kap (30.12.2010/1317)

Sökande av ändring

53 § (30.12.2010/1317)
Besvärsinstanser

För sökande av ändring finns besvärsnämnden för olycksfallsärenden, försäkringsdomstolen och högsta domstolen. Bestämmelser om besvärsnämnden för olycksfallsärenden finns i lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden (1316/2010) och bestämmelser om försäkringsdomstolen i lagen om försäkringsdomstolen (132/2003). Bestämmelser om högsta domstolen finns i lagen om högsta domstolen (665/2005).

53 a § (30.12.2010/1317)
Rätt att söka ändring

En part som är missnöjd med en försäkringsanstalts beslut får söka ändring i beslutet hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden genom skriftliga besvär. Den som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för olycksfallsärenden får söka ändring hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär.

I försäkringsdomstolens beslut genom vilket avgjorts frågan om en kroppsskada, sjukdom eller ett dödsfall berättigar till skadestånd enligt denna lag eller om vem som ska erlägga skadestånd samt i försäkringsdomstolens beslut med anledning av grundbesvär får ändring sökas hos högsta domstolen genom besvär, om högsta domstolen med stöd av 30 kap. 3 § i rättegångsbalken meddelar besvärstillstånd.

53 b § (30.12.2010/1317)
Verkställighet av beslut

Försäkringsanstaltens beslut ska oberoende av ändringssökande iakttas tills ärendet är avgjort genom ett lagakraftvunnet beslut. Ett lagakraftvunnet beslut av en försäkringsanstalt och besvärsnämnden för olycksfallsärenden verkställs som en lagakraftvunnen dom i tvistemål.

53 c § (30.12.2010/1317)
Grundbesvär

En part som anser att debiteringen av en avgift som har påförts enligt denna lag har stridit mot lag eller avtal får skriftligen anföra grundbesvär över debiteringen hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden inom två år från ingången av året efter det år då fordran påfördes eller debiterades. Om sådana besvär anförs med anledning av utmätning, ska vad som föreskrivs om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) dessutom tillämpas.

En part som är missnöjd med besvärsnämndens beslut i ett i 1 mom. avsett ärende får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär.

53 d § (30.12.2010/1317)
Tid för sökande av ändring och lämnande av besvär

Tiden för sökande av ändring är 30 dagar från den dag då parten fick del av försäkringsanstaltens eller besvärsnämnden för olycksfallsärendens beslut. Om det inte visas något annat, anses ändringssökanden ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som ändringssökanden har uppgett.

Besvärsskriften ska inom tiden för sökande av ändring lämnas till den försäkringsanstalt som har meddelat beslutet. I ärenden som gäller grundbesvär ska besvärsskriften lämnas till besvärsinstansen.

När ändring söks i försäkringsdomstolens beslut gäller i tillämpliga delar vad som i 30 kap. i rättegångsbalken föreskrivs om sökande av ändring i hovrätts avgörande. Tiden för begäran om besvärstillstånd och anförande av besvär är 60 dagar räknat från den dag då ändringssökanden fick del av försäkringsdomstolens beslut.

53 e § (30.12.2010/1317)
Självrättelse och överföring av besvär till en besvärsinstans

Om försäkringsanstalten till alla delar bifaller de yrkanden som framställts i besvären, ska den ge ett nytt beslut i ärendet. Det nya beslutet får överklagas så som föreskrivs i 53 a och 53 d §.

Om försäkringsanstalten inte kan ändra det överklagade beslutet så som anges i 1 mom., ska den inom 30 dagar efter besvärstidens utgång sända besvärsskriften, de handlingar som gäller besvärsärendet och sitt utlåtande till besvärsnämnden för olycksfallsärenden eller, om besvären avser besvärsnämndens beslut, till försäkringsdomstolen. Försäkringsanstalten kan då genom ett interimistiskt beslut ändra sitt tidigare beslut till den del den bifaller ett yrkande som framförts i besvären. Om försäkringsanstalten godkänner det yrkande som framställts i besvärsskriften helt eller delvis efter det att besvärsskriften redan har lämnats till besvärsinstansen, kan försäkringsanstalten likaså meddela ett interimistiskt beslut i ärendet. Besvärsinstansen ska utan dröjsmål underrättas om det interimistiska beslutet. En försäkringsanstalts interimistiska beslut får inte överklagas.

En avvikelse från den tidsfrist som anges i 2 mom. får göras, om inhämtande av behövlig tilläggsutredning med anledning av besvären förutsätter detta. Ändringssökanden ska då utan dröjsmål meddelas att tilläggsutredning skaffas. Besvärsskriften och utlåtandet ska dock tillställas den behöriga besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.

53 f § (30.12.2010/1317)
Besvär som kommit in efter tiden för sökande av ändring

Har en besvärsskrift eller annan skrivelse som inom viss tid ska ges in till besvärsnämnden för olycksfallsärenden, försäkringsdomstolen eller högsta domstolen inkommit efter utgången av denna tid, kan den trots detta upptas till prövning, om det har funnits vägande skäl till förseningen.

53 g § (30.12.2010/1317)
Rättelse av sakfel och skrivfel

Grundar sig en försäkringsanstalts beslut på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller har det skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan försäkringsanstalten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter dock att parten samtycker till att beslutet rättas.

Försäkringsanstalten ska rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut. Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett resultat som är oskäligt för en part.

54 § (30.12.2010/1317)
Rättelse av ett lagakraftvunnet beslut

Om det i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad ersättning eller höjning av beviljad ersättning framkommer ny utredning, ska försäkringsanstalten pröva ärendet på nytt. Trots sitt tidigare lagakraftvunna beslut kan försäkringsanstalten bevilja den förvägrade ersättningen eller den tidigare beviljade ersättningen till ett större belopp. Också besvärsnämnden för olycksfallsärenden och försäkringsdomstolen kan vid behandlingen av ett ärende som gäller ändringssökande förfara på motsvarande sätt.

54 a § (30.12.2010/1317)
Undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut

Om ett lagakraftvunnet beslut som en försäkringsanstalt har meddelat på grundval av denna lag grundar sig på felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för olycksfallsärenden på yrkande av en part eller försäkringsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär. (17.6.2011/695)

Om ett lagakraftvunnet beslut som besvärsnämnden för olycksfallsärenden eller försäkringsdomstolen har meddelat på grundval av denna lag grundar sig på felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på yrkande av en part eller försäkringsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Försäkringsdomstolen ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.

Om försäkringsanstalten yrkar att ett beslut ska undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av en förmån eller betala ut förmånen i enlighet med sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.

Ansökan om att ett beslut ska undanröjas ska göras inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas även på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden.

I fråga om extraordinärt ändringssökande gäller dessutom 31 kap. i rättegångsbalken.

Delgivning av det hörande som avses i 1 och 2 mom. ska ske på det sätt som bestäms i 59 § i förvaltningslagen (434/2003). (17.6.2011/695)

54 b § (30.12.2010/1317)
Återkrav

Om någon har fått ersättning enligt denna lag till ett högre belopp än vad som föreskrivs i denna lag, ska försäkringsanstalten återkräva den grundlöst utbetalda ersättningen.

Det är möjligt att helt eller delvis avstå från återkrav av en grundlöst utbetald ersättning, om detta anses skäligt och utbetalningen av ersättningen inte ska anses vara en följd av ersättningssökandens eller dennes representants svikliga förfarande eller om det belopp som ska återkrävas är litet.

En grundlöst utbetald ersättning får återkrävas också genom kvittning mot andra framtida ersättningsposter än sådana som avses i andra meningen i 63 §. Utan ersättningstagarens samtycke får dock inte från den ersättningspost som var gång ska betalas dras av mer än en sjättedel av den del av ersättningen som återstår då på ersättningsposten verkställts förskottsinnehållning enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) eller innehållits källskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978).

En grundlöst utbetald ersättning ska återkrävas inom tio år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet meddelades, om inte preskriptionen avbrutits före det. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.

54 c § (30.12.2010/1317)
Särskilda bestämmelser

Vad som i detta kapitel föreskrivs om försäkringsanstaltens beslut gäller i tillämpliga delar beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund meddelat med stöd av denna lag. Försäkringsanstalten får inte söka ändring genom besvär i ett beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund eller en besvärsinstans har meddelat med stöd av 41 b § 1–5 mom.

Har en ansökan eller anmälan som ska inges till en försäkringsanstalt inom viss tid inkommit efter utgången av denna tid, utgör denna omständighet inte hinder för beviljande av skadestånd, om det funnits vägande skäl till förseningen.

Det som i första meningen i 41 a § 3 mom. föreskrivs om en parts och intressebevakares rätt att föra talan i ärenden enligt denna lag ska på motsvarande sätt tillämpas vid sökande av ändring i beslut av en försäkringsanstalt och besvärsnämnden för olycksfallsärenden.

6 kap

Straffbestämmelser.

55 § (23.8.2002/723)

Om en arbetsgivare, arbetsgivarens företrädare eller en person som tecknat en försäkring enligt 57 § 1 mom. uppsåtligen underlåter att lämna uppgifter enligt 37 och 64 a § eller uppsåtligen lämnar felaktiga uppgifter skall denne, om inte gärningen med hänsyn till sin menlighet och skadlighet samt andra omständigheter som har samband med den, bedömd som en helhet är ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot skyldigheten att lämna uppgifter enligt lagen om olycksfallsförsäkring dömas till böter.

En arbetsgivare eller dennes företrädare som uppsåtligen försummar arbetsgivarens försäkringsplikt enligt denna lag eller uppsåtligen låter bli att utan dröjsmål göra i 39 § 1 mom. nämnd olycksfallsanmälan eller i 4 mom. i samma paragraf nämnd anmälan till polisen skall, om inte gärningen med hänsyn till sin menlighet och skadlighet samt andra omständigheter som har samband med den, bedömd som en helhet är ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot arbetsgivarens skyldigheter enligt lagen om olycksfallsförsäkring dömas till böter. I fråga om brott mot tystnadsplikt gäller 35 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

I 1 och 2 mom. avses med

1) arbetsgivare den som låter utföra arbete i ett anställningsförhållande eller i ett tjänsteförhållande eller en därmed jämförbar offentligrättslig anställning samt den som faktiskt utövar den beslutanderätt som hör till arbetsgivaren,

2) arbetsgivarens företrädare en medlem i ett lagbestämt eller annat beslutande organ hos en juridisk person som är arbetsgivare samt den som i arbetsgivarens ställe leder eller övervakar arbetet.

Till straff för en arbetsgivares eller dennes företrädares förfarande som är straffbart enligt denna paragraf döms den mot vars förpliktelser gärningen eller försummelsen strider. Vid bedömningen av detta skall beaktas dennes ställning, arten och omfattningen av hans eller hennes uppgifter och befogenheter samt även i övrigt hans eller hennes andel i att den lagstridiga situationen uppkommit och fortgått.

56 § (23.8.2002/723)

56 § har upphävts genom L 23.8.2002/723.

56 a § (23.8.2002/723)

56 a § har upphävts genom L 23.8.2002/723.

7 kap

Frivillig försäkring.

57 § (18.6.1971/512)

En person som är bosatt i Finland har rätt att få försäkra sig själv samt de medlemmar av hans familj och övriga i hans arbete anställda personer som inte enligt denna lag skall försäkras obligatoriskt och på detta sätt säkerställa att han själv och nämnda personer har rätt till de förmåner som enligt denna lag beviljas vid olycksfall i arbete. (23.12.1998/1132)

Arbetsgivaren har dessutom rätt att få en enligt denna lag försäkrad person försäkrad även för olycksfall som inträffar under andra förhållanden än sådana som avses i 4 §. Försäkring kan emellertid inte fås för sådan ömhet som avses i 4 § 2 mom. 7 punkten och inte heller för skada eller sjukdom som har orsakats genom misshandel som avses i 4 a § eller genom en annan persons uppsåtliga gärning. (30.12.2002/1314)

För ovan i 2 mom. avsett olycksfall är arbetsgivare berättigad att även få försäkring, i fråga om vilken angående de skadestånd, som erläggas på grund av densamma, och angående förutsättningarna för utfående av skadestånd samt angående de till skadestånd berättigade stadgas genom förordning. Rätt till skadestånd på grund av sagda försäkring föreligger icke, såframt till följd av samma olycksfall med stöd av annan lag skall utgivas skadestånd, som bestämmes enligt denna lag.

Ett finskt företag har rätt att enligt 1 mom. få försäkra

1) en sådan till utlandet sänd arbetstagare som inte skall försäkras obligatoriskt enligt 1 a § och som arbetar utomlands hos ett moder-, dotter- eller systerföretag inom samma ekonomiska helhet eller hos ett annat sådant företag där det finska företaget har bestämmanderätt,

2) en arbetstagare som utomlands anställs av en finsk arbetsgivare eller en i 1 punkten avsedd utländsk arbetsgivare och som när arbetsförhållandet inleds omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet, eller

3) en sådan i 1 a § eller 1 eller 2 punkten i detta moment avsedd arbetstagare vars olycksfallsförsäkringsskydd enligt bestämmelserna i Europeiska gemenskapens rättsakter om social trygghet eller en internationell överenskommelse om social trygghet skall ordnas i det land där arbetet utförs.

(23.12.1998/1132)

Ovan i 1–4 mom. avsedda försäkringar skall anses såsom försäkringar enligt denna lag. I fråga om de försäkringar som avses i 2 och 3 mom. gäller dessutom i tillämpliga delar vad denna lag stadgar om försäkringar som avses i 8 §. För skadestånd som skall betalas enligt en försäkring som avses i 3 mom. har försäkringsanstalten likväl inte rätt till återvinning enligt 61 § i fråga om trafikförsäkring, och skadeståndet skall inte heller beaktas när ersättning med stöd av trafikförsäkringslagen bestäms med anledning av samma olycksfall. (22.12.1993/1470)

När försäkring enligt 1 eller 4 mom. söks skall en överenskommelse träffas om vilket belopp som skall anses utgöra den försäkrades årliga arbetsförtjänst. (23.12.1998/1132)

57 a § (20.12.1968/695)

Statsrådet äger befogenhet att besluta, att till följd av i 57 § 2 mom. avsett olycksfall, som drabbat arbetstagare i arbetsavtalsförhållande till staten, skall utgivas skadestånd av statens medel i motsvarighet till den försäkring, som nämnes i 3 mom. av sagda paragraf.

Beträffande handläggning av skadeståndsärenden och utbetalning av skadestånd gäller i övrigt, vad om olycksfall i statens arbete är stadgat.

57 b § (30.12.2004/1358)

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 15 och 15 b § ersätts på grundval av en sådan försäkring som avses i 57 § 2 och 3 mom. sjukvård enligt 15 a § med undvikande av onödiga kostnader, dock utan att den skadades hälsotillstånd äventyras. I ersättning betalas den del av kostnaderna som den skadade svarar för enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. De kostnader som överstiger denna del kan ersättas, om detta är motiverat med beaktande av vilken väsentlig inverkan väntetiden för sjukvård har på arbetsoförmågans varaktighet eller av någon annan särskild orsak. Den skadade är inte skyldig att utanför Finland ta emot vård som ett olycksfall i arbetet kräver, om inte annat följer av någon särskild orsak.

8 kap

Särskilda stadganden.

58 § (21.12.2007/1359)

Försäkringsanstalterna är skyldiga att årligen till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund betala en avgift för att täcka kostnader som föranleds av andra uppgifter än sådana som finansieras enligt 60 b § 1 mom. Avgiftens grunder fastställs av social- och hälsovårdsministeriet på ansökan av förbundet för högst tre år i sänder. Försäkringsanstalterna redovisar avgifterna till förbundet. Närmare bestämmelser om redovisningen av avgifterna utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

59 § (19.12.1969/812)

I sjömansyrke anställd person anses försvunnen, om ingen underrättelse om honom och det fartyg, på vilket han senast varit anställd, ingått under tre gånger så lång tid, som kan antagas i allmänhet åtgå för fartygs resa från den ort, där det sist avhördes, till närmaste bestämmelseort, dock under minst tre månader.

I sjömansyrke anställd person, som då fartyget var på resa, genom att falla över bord eller annars bevisligen råkat i livsfarlig belägenhet och beträffande vilken det icke finnes grundat skäl att förmoda att han räddats, anses försvunnen, dock först då tre månader förflutit sedan händelsen.

Dagen för försvinnandet anses vara den dag, då fartyget lidit skeppsbrott eller till vilken de senaste underrättelserna om fartyget eller om den i sjömansyrket anställda personen hänföra sig.

60 § (10.7.1981/526)

De belopp som anges i 10 § 2 mom., 11 §, 12 § 1 mom., 28 § 6 mom., 35 a §, 53 § 5 mom. och 60 a § 4 mom. justeras kalenderårsvis med den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen om pension för arbetstagare. De belopp som anges i 16 § 3 mom., 20 § 2–4 mom. och 20 a § 2–4 mom. justeras kalenderårsvis med det arbetspensionsindex som anges i 98 § i lagen om pension för arbetstagare. De justerade beloppen avrundas så att de i 20 § 2–4 mom., 20 a § 2–4 mom. och 60 a § 4 mom. angivna beloppen avrundas till närmaste cent, de i 10 § 2 mom., 12 § 1 mom. och 35 a § angivna beloppen avrundas till närmaste hela euro samt de i 11 §, 16 § 3 mom., 28 § 6 mom. och 53 § 5 mom. angivna beloppen avrundas till närmaste hela tio euro. (21.12.2007/1359)

Olycksfallspension, fortlöpande menersättning och familjepension justeras kalenderårsvis med arbetspensionsindexet enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare. (21.12.2007/1359)

Skadestånd som utges i ett för allt indexjusteras i enlighet med tidpunkten för skadeståndets betalning. (29.12.1983/1122)

4 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1642. (30.12.1992/1642)

Begravningshjälpen samt men-, kläd- och ledarhundstillägget justeras kalenderårsvis med arbetspensionsindexet enligt 9 § i lagen om pension för arbetstagare. (30.12.2004/1365)

6 mom. har upphävts genom L 22.12.2006/1376. (22.12.2006/1367)

Närmare stadganden om tillämpningen av denna paragraf utfärdas genom förordning.

Lönekoefficienten är 1,350 år 2014, se SHMf om utfärdande av den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare 723/2013. Arbetspensionsindexet är 2509 år 2014, se SHMf om utfärdande av det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension för arbetstagare 724/2013. L om pension för arbetstagare 395/1961 har upphävts genom L om införande av lagen om pension för arbetstagare 396/2006, om arbetspensionsindex se L om pension för arbetstagare 395/2006 98 §. Se SHMb om bindande av i lagen om olycksfallsförsäkring avsedda förmåner och andra belopp vid förändringen i löne- och prisnivån 1608/1995.

60 a § (21.12.1984/940)

Fördröjs utbetalningen av skadestånd som avses i denna lag, skall försäkringsanstalten betala det fördröjda skadeståndet förhöjt för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Skyldighet att betala skadeståndet förhöjt gäller likväl inte prestationer, grundade på samordning eller regressrätt, mellan försäkrings- eller pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet. (3.3.1995/321)

Förhöjningen av skadeståndet skall räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad då försäkringsanstalten erhöll sådan utredning om skadeståndets grund och belopp som skäligen kan krävas, med beaktande även av försäkringsanstaltens möjligheter att skaffa utredning. För sådan skadeståndsrat som med stöd av ett och samma beslut skall betalas senare räknas dock förhöjningen från förfallodagen. Har ändring sökts i försäkringsanstaltens beslut, kan rättsmedelsinstansen, om försäkringsanstalten påvisar att i skadeståndstagarens förhållanden inträffat väsentlig förändring under den tid ändringsansökan varit anhängig, besluta att förhöjningen skall beräknas från en senare tidpunkt.

Beror det av skadeståndstagaren att skadestånd inte kunnat utbetalas i rätt tid, är försäkringsanstalten inte skyldig att betala skadeståndet förhöjt för längre tid än från den dag då hindret försäkringsanstalten veterligen upphörde. Om utbetalningen av skadeståndet fördröjs till följd av stadgande i lag eller på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller av annat liknande oöverstigligt hinder, är försäkringsanstalten inte skyldig att betala skadeståndet förhöjt för det dröjsmål som orsakats av dylikt hinder.

Skadeståndsförhöjning som understiger 5,39 euro betalas inte. (30.12.2004/1365)

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar vid behov anvisningar till försäkringsanstalterna om tillämpningen av denna paragraf.

60 b § (22.12.2006/1367)

Försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt denna lag ska varje år delta i finansieringen av de kostnader som avses i denna paragraf i proportion till premieinkomsten på det sätt som anges i 2–9 mom. (fördelningssystemet). Med premieinkomst avses i denna paragraf en sådan premieinkomst för en försäkring enligt denna lag som ingår i försäkringsbolagets resultaträkning. De kostnader som finansieras är (24.6.2010/647)

1) kostnader för olycksfall som inträffat i oförsäkrat arbete enligt 10 § 2 mom. och 11 §, från vilka dragits av de avgifter som tagits ut med stöd av 36 §,

2) kostnader som föranleds av uppgifter som försäkringsbolaget på bonings- eller vistelseorten ska sköta enligt ett internationellt fördrag som är bindande för Finland,

3) kostnader som försäkringsbolaget betalar varje kalenderår och som består av

a) indexhöjningar av olycksfallspensioner, fortlöpande menersättningar, familjepensioner, engångsersättningar, begravningshjälp samt av men-, kläd- och ledarhundstillägg,

b) sådana i 15, 15 a och 15 b § föreskrivna sjukvårdsersättningar och sjukvårdsavgifter som betalas ut när över nio år förflutit från ingången av det första kalenderåret efter den dag då olycksfallet inträffade,

c) sådana rehabiliteringsersättningar som avses i 7 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring och som betalas ut när över nio år förflutit från ingången av det första kalenderåret efter den dag då olycksfallet inträffade,

d) ersättningar för sådana yrkessjukdomar som ersätts enligt yrkessjukdomslagen (1343/1988), förutsatt att det vid sjukdomens framträdande förflutit minst fem år från den exponering som senast kunnat orsaka sjukdomen,

e) kostnader som avses i 14 § 4 mom. och som ersatts i samband med misstanke om en i underpunkt d avsedd yrkessjukdom, (24.6.2010/647)

f) ersättningar för stora skador enligt vad som bestäms i 9 mom., (24.4.2015/486)

g) tilläggsersättningar som avses i 18 f §. (24.4.2015/486)

(21.12.2007/1359)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund meddelar försäkringsbolagen senast den 31 maj det år som föregår utbetalningsåret för i 1 mom. nämnda förhöjningar, ersättningar och avgifter (fördelningsåret) det relationstal som bestämmer beloppet av de finansieringsandelar (fördelningsavgifter) som behövs för finansieringen av fördelningssystemet i proportion till fördelningsårets premieinkomst. Relationstalet skall grunda sig på ett kalkylerat belopp av de förhöjningar, ersättningar och avgifter enligt 1 mom. (ersättningar enligt fördelningssystemet) som försäkringsbolagen och förbundet beräknas betala under fördelningsåret, samt beloppen av premieinkomsterna. Dessutom skall i relationstalet beaktas det över- eller underskott (fördelningssaldo) som bildas av skillnaden mellan fördelningsavgifterna och ersättningarna enligt fördelningssystemet för de år som föregår fördelningsåret. Närmare bestämmelser om beaktandet av fördelningssaldot vid uträkningen av relationstalet utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Den bolagsspecifika fördelningsavgiften fås genom att multiplicera relationstalet enligt 2 mom. med försäkringsbolagets premieinkomst under fördelningsåret. Det bolagsspecifika fördelningssaldot bestäms utifrån försäkringsbolagens premieinkomst för fördelningsåret i proportion till det fördelningssaldo som influtit för fördelningsåret och de år som föregår detta. Det bolagsspecifika fördelningssaldot utgör försäkringsbolagets skuld till fördelningssystemet, om saldot visar överskott och försäkringsbolagets fordringar hos fördelningssystemet, om saldot visar underskott.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund gör senast den 31 maj under fördelningsåret upp en kalkyl över de ersättningar som förbundet och försäkringsbolagen beräknas betala ur fördelningssystemet under fördelningsåret, samt beloppen av de bolagsspecifika fördelningsavgifterna och fördelningssaldona. Närmare bestämmelser om grunderna för kalkylen utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund fastställer senast den 31 maj det år som följer efter fördelningsåret de ersättningar som förbundet och försäkringsbolagen skall betala enligt fördelningssystemet under fördelningsåret samt de bolagsspecifika fördelningsavgifterna och fördelningssaldona.

Försäkringsbolaget skall betala den kalkylerade fördelningsavgiften och den slutligt fastställda fördelningsavgiften samt en post som beror på förändringen i det bolagsspecifika fördelningssaldot till Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund, och förbundet skall redovisa den kalkylerade ersättningen och den slutligt fastställda ersättningen enligt fördelningssystemet samt den post som beror på förändringen i det bolagsspecifika fördelningssaldot till försäkringsbolagen. Närmare bestämmelser om fördelningsavgiften och redovisningen av den utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Till de slutliga betalningar som avses ovan i 6 mom. fogas en ränta som räknats på skillnaden mellan de slutliga betalningarna och förskottsbetalningarna för ett års tid räknat från den 1 juli under fördelningsåret. Som ränta används i 12 § i räntelagen nämnd referensränta som gäller nämnda dag.

I 1 mom. 3 punkten underpunkt f avses med stor skada ett skadefall som är begränsat i tid och rum eller en serie av händelser med samma ursprung, varav följer att ersättningar enligt denna lag betalas till en eller flera arbetstagare till ett belopp på sammanlagt över 75 000 000 euro (gräns för stor skada). (24.6.2010/647)

Ersättningar för stor skada ska beaktas endast till den del ersättningarna överskrider gränsen för stor skada. Försäkringsbolagets andel av en stor skada utgörs av de ersättningar som försäkringsbolaget betalar efter det att de ersättningar som alla försäkringsbolag sammanlagt har betalat för samma stora skada överskrider gränsen för stor skada. Som ersättningar beaktas dock inte de ersättningar som avses i 1 mom. 3 punkten underpunkterna a–e eller de ersättningar som försäkringsbolaget får med stöd regressrätten enligt 61 § 2 mom. (24.6.2010/647)

60 c § (21.12.2007/1359)

Om försäkringsbestånd till följd av delning eller överlåtelse av försäkringsbestånd har överförts från ett försäkringsbolag till ett annat, ska de faktiska och kalkylerade premieinkomster samt ersättningar enligt fördelningssystemet som hänför sig till de överförda försäkringarna, liksom den del av det fördelningssaldo som fastställts för det år som föregår fördelningsåret vilken motsvarar beloppet av dessa försäkringar, anses höra till det försäkringsbolag som försäkringsbeståndet överförts till när en i 60 b § 4 mom. avsedd kalkyl görs upp och fördelningsposterna enligt paragrafens 5 mom. fastställs.

61 §

Den, som enligt denna lag kommit i åt, njutande av skadestånd, äger rätt att på grund av annan lag av den, som vållat skadan, eller av annan skadeståndsskyldig erhålla skadestånd för följderna av densamma. Dock må ej sålunda utdömas mera än det belopp, varmed fullt skadestånd överstiger, vad enligt denna lag i skadestånd beviljats.

En försäkringsanstalt som har varit tvungen att enligt denna lag ersätta skada har rätt att av den i 1 mom. nämnda skadeståndsskyldige återfå det betalda beloppet, dock inte av den som redan har fullgjort sin skadeståndsskyldighet i god tro eller av den som är skadeståndsskyldig med stöd av produktansvarslagen (694/90). Ersättningen till försäkringsanstalten får dock inte bestämmas till ett högre belopp än vad den skadade eller hans anhöriga hade varit berättigade att få. (8.1.1993/102)

61 a § (30.12.1999/1329)

Har en arbetstagare fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) för den tid för vilken arbetstagaren beviljas dagpenning eller olycksfallspension enligt denna lag retroaktivt, ska försäkringsanstalten på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva dagpenningen eller olycksfallspensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del dagpenningen eller olycksfallspensionen motsvarar beloppet av arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd som utbetalats för samma tid. (22.12.2009/1202)

Har en arbetstagare under den tid då ändringsansökan är anhängig i fråga om olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension i enlighet med denna lag tillfälligt fått av Folkpensionsanstalten utbetalad garantipension enligt lagen om garantipension (703/2010) eller pension enligt 72 § i folkpensionslagen (568/2007) för samma tid för vilken arbetstagaren beviljas ovan nämnd ersättning retroaktivt, ska försäkringsanstalten betala den retroaktiva olycksfallspensionen, livräntan, familjepensionen och försörjningspensionen till Folkpensionsanstalten till den del den motsvarar beloppet av pension som Folkpensionsanstalten betalat till ett för stort belopp för samma tid. På samma sätt kan förfaras om arbetstagaren har fått garantipension enligt lagen om garantipension eller pension enligt folkpensionslagen för samma tid för vilken försäkringsanstalten rättar eller i övrigt justerar beloppet för olycksfallspensionen, livräntan, familjepensionen och försörjningspensionen. (20.8.2010/719)

Om kommunen har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för skadeståndstagaren, skall försäkringsanstalten på yrkande av kommunen betala ut hans eller hennes olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension för tiden i vård eller omsorg på institution eller i familjevård för att användas på det sätt som 14 § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) föreskriver.

Ersättning utbetalas dock i de fall som avses i 1–3 mom. till arbetslöshetskassan, folkpensionsanstalten eller kommunen endast under förutsättning att meddelande om rätten till nämnda ersättning har gjorts till försäkringsanstalten minst två veckor före den dag då ersättningen skall utbetalas.

62 §

Avtal, varigenom de förmåner minskas, som enligt denna lag tillkomma den till skadestånd berättigade, är ogiltigt.

63 §

Personligt skadestånd som enligt denna lag beviljats en skadad eller hans anhöriga får inte överföras på någon annan. Mentillägg, hjälplöshetstillägg, menersättning och begravningshjälp samt ersättning för sjukvårdskostnader eller i 14 § 3 och 4 mom., 20 § 2 och 3 mom. eller 44 § nämnda kostnader får inte mätas ut. (11.11.1988/945)

2 mom. har upphävts genom L 30.12.1999/1329. (30.12.1999/1329)

64 § (23.8.2002/723)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund skall föra statistik över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar samt göra undersökningar som främjar förebyggandet av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, utredningar om förebyggande insatser och deras effekter samt undersökningar om sambandet mellan försäkringspremierna och risken för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom. Förbundet kan också göra andra undersökningar och kalkyler som behövs för verkställigheten, uppföljningen och utvecklandet av denna lag.

För förebyggande av olycksfall i arbetet och för verkställighet och utveckling av denna lag för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund register över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som avses i denna lag, yrkessjukdomslagen (1343/1988) och lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän (449/1990) samt över försäkringar och ersättningar enligt denna lag (register över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar).

För verkställighet av de uppgifter som avses i 1 mom. skall varje försäkringsanstalt och Statskontoret utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter kalenderårsvis lämna Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund behövliga uppgifter om

1) arten och omfattningen av det arbete som försäkringstagaren låtit utföra, de löner som anmälts för försäkringen samt de debiterade försäkringspremierna,

2) försäkringstagarens bransch och hemort,

3) försäkringspremiesystemet,

4) tidpunkten och platsen för ett olycksfall samt de förhållanden under vilka olycksfallet inträffat och orsakerna till det,

5) tidpunkten då en yrkessjukdom framträtt och exponeringsförhållandena samt orsakerna till exponeringen,

6) arten av den skada eller yrkessjukdom som olycksfallet orsakat,

7) det arbete som den skadade utförde,

8) de ersättningar som betalas ur försäkringen, särskilt för varje ersättningstagare och varje ersättningsslag,

9) faktorer som inverkar på ersättningens storlek, och

10) försäkringsgrenen.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att utöver uppgifterna i 2 mom. utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av försäkringsanstalten och Statskontoret på begäran få även andra uppgifter som behövs för undersökningar och kalkyler enligt 1 mom. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att även av Institutet för arbetshygien, arbetarskyddsmyndigheten och polisen få sådana uppgifter om orsakerna till och följderna av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som behövs för de undersökningar och kalkyler som avses i 1 mom. Innan förbundet fattar beslut om vilka uppgifter som skall samlas in på basis av uppgiftsskyldigheten och om vilka tidsfrister och procedurer som skall tillämpas då uppgifterna lämnas, skall det samråda med uppgiftslämnarna.

De uppgifter som avses i 3 mom. 1–3 punkten skall ges särskilt för varje försäkring samt uppgifterna i 4–10 punkten särskilt för varje skada och specificerade med hjälp av den skadades personbeteckning. Även de uppgifter som avses i 4 mom. skall på begäran ges specificerade med hjälp av den skadades personbeteckning.

Utöver det som i övrigt bestäms om hemlighållande av uppgifter skall de personuppgifter som erhållits för uppdrag som avses i 1 mom. hållas hemliga och får inte användas eller lämnas ut för att användas när beslut som gäller den försäkrade fattas med undantag för fall enligt 64 d § 3 punkten. I övrigt tillämpas personuppgiftslagen på behandlingen av personuppgifter.

Närmare bestämmelser om innehållet i de uppgifter som avses i denna paragraf samt om hur och när uppgifterna skall ges in kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

64 a § (23.8.2002/723)

En försäkringsanstalt, Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och en besvärsinstans enligt denna lag har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att

1) av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagbestämd försäkring och av myndigheter och andra instanser på vilka tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet få de uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden, företagsverksamhet och inkomster, förmåner som utbetalts och andra faktorer som är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt ärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i denna lag, i avtal om social trygghet som är bindande för Finland eller i internationella författningar om social trygghet,

2) av arbetsgivaren få de uppgifter om olycksfallet, de förhållanden under vilka olycksfallet inträffat, orsakerna och följderna, arbetstagarens arbete, arbetsgivarens vederlag till arbetstagaren och grunderna för dem samt även andra uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt ärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i denna lag, i avtal om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet,

3) av läkare och andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), av sådana verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården som avses i 2 § 4 punkten lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) samt av den som verkställer rehabiliteringen av den skadade och andra verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården, socialserviceproducenter eller vårdinrättningar på begäran få utlåtanden och övriga nödvändiga uppgifter om den skadades journalhandlingar, hälsotillstånd, arbetsförmåga, vård och rehabilitering.

När till arbetsgivaren lämnas en begäran om uppgifter som behövs för behandlingen av arbetstagarens ersättningsärende, får till arbetsgivaren utan arbetstagarens samtycke ges endast de sekretessbelagda uppgifter om arbetstagaren som är nödvändiga för att specificera de uppgifter som behövs i ersättningsärendet och för avgörandet av ersättningsärendet.

64 b § (21.12.2007/1359)

En försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att i arbetsgivarens handlingar granska riktigheten av de uppgifter som omfattas av arbetsgivarens skyldighet enligt denna lag att lämna uppgifter. En försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att få handräckning av polisen och andra myndigheter för att få de ovan avsedda uppgifterna.

En försäkringsanstalt, Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som de enligt denna lag och 13 b § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården har rätt att få. Om de uppgifter som avses i 64 a § 1 mom. 1 och 2 punkten begärs i en viss form och detta medför merkostnader för den som lämnar ut uppgifterna ska merkostnaderna ersättas.

En i 2 mom. avsedd instans som begär uppgifter om en skadad persons hälsotillstånd har rätt att få dessa uppgifter i den form som specificerats i begäran om uppgifter. Den som lämnar ut uppgifterna har då rätt att i fråga om de uppgifter som den lämnat ut med stöd av 64 a § 1 mom. 3 punkten få en skälig ersättning av den som begärt uppgifterna för det arbete och de kostnader som utlämnandet förorsakat.

En yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har rätt att få en skälig ersättning för utlåtanden som ges på basis av den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 64 a § 1 mom. 3 punkten. Utlåtandet ska ges på en blankett enligt formulär som godkänts av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Om utlåtandet har givits av en person inom den hälso- och sjukvård som anordnas av en kommun eller en samkommun betalas ersättningen till kommunen eller samkommunen.

64 c § (23.8.2002/723)

Utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, ge uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag enligt följande:

1) till behöriga myndigheter och organ får lämnas ut uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av uppgifter enligt ett avtal om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet,

2) till ett ministerium, skatteförvaltningen och anstalter eller sammanslutningar som har hand om det lagbestämda socialförsäkringssystemet och som administrerar socialskyddsförmåner som påverkas av en ersättning enligt denna lag får i fråga om en person som fått ersättning enligt denna lag lämnas ut personbeteckning och övriga individualiseringsuppgifter, uppgifter om utbetalade ersättningar, uppgifter om arbetsgivaren och andra härmed jämförbara uppgifter som är nödvändiga för sådan samkörning av personuppgifter och annan övervakning av engångskaraktär som görs för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot socialskyddet, samt till polis- och åklagarmyndigheten ovan nämnda uppgifter som är nödvändiga för att utreda brott och väcka åtal; dock inte uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som avser att beskriva grunderna för en persons behov av socialvård,

3) till en försäkringsanstalt som verkställer försäkring i enlighet med denna lag, trafikförsäkringslagen (279/1959) eller patientskadelagen (585/1986), till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, Trafikförsäkringscentralen och Patientförsäkringscentralen får utlämnas uppgifter om brott som riktats mot dem i samband med verkställigheten av denna lag, uppgifter om anmälda skador och utbetalda ersättningar samt uppgifter om ersättningssökandenas och ersättningstagarnas personbeteckning och andra individualiseringsuppgifter, om detta är nödvändigt för att förebygga brottslighet som riktas mot dem och om datasekretessnämnden har beviljat tillstånd enligt 43 § personuppgiftslagen att behandla uppgifterna.

4) till skatteförvaltningen får lämnas ut de uppgifter som den behöver för uppfyllandet av övervakningsskyldigheten enligt lagen om förskottsuppbörd, om det finns skäl att misstänka att arbetsgivaren inte har fullgjort sin förskottsinnehållningsskyldighet,

5) till en annan försäkringsanstalt som idkar lagbestämd försäkring och till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, Trafikförsäkringscentralen och Patientförsäkringscentralen får lämnas ut uppgifter som är nödvändiga för att utreda vilket deras ansvar är för en och samma skada,

6) till en annan försäkringsanstalt, Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och den som åsamkat skadan får lämnas ut uppgifter som är nödvändiga för att förverkliga den regressrätt som en försäkringsanstalt som idkar försäkring enligt denna lag eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har,

7) till en arbetsgivare som tecknat en försäkring enligt denna lag får för bedömning av grunderna för försäkringspremien nödvändiga uppgifter lämnas ut om ersättning som betalats ur försäkringen samt namnet på skadade som fått ersättning, personbeteckning och andra uppgifter som är nödvändiga för att specificera de ersatta skadorna,

8) till en registeransvarig som bedriver kreditupplysningsverksamhet får lämnas ut uppgifter om en med stöd av denna lag utsökningsbar fordran på försäkringstagaren och den försäkringspliktige, (30.12.2004/1358)

9) till en i 15 § 1 mom. avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården och självständig yrkesutövare får lämnas ut sådana uppgifter om den skadade som är nödvändiga för den bedömning av behovet av vård och kostnaderna för vården av den skadade som en betalningsförbindelse förutsätter. (30.12.2004/1358)

En försäkringsanstalt och dess ombud har rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till ett annat företag som hör till samma koncern som försäkringsanstalten, till samma i 26 kap. i försäkringsbolagslagen avsedda försäkringsgrupp eller till samma i 30 kap. 3 § 2 mom. i den lagen avsedda ekonomiska sammanslutning samt till samma i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) avsedda finans- och försäkringskonglomerat lämna ut sådana uppgifter som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som behövs för skötseln av uppgifterna enligt denna lag, eller om det finns särskilda bestämmelser om detta i lag. (13.12.2013/986)

En försäkringsanstalt får inte i annan verksamhet utnyttja uppgifter som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som omfattas av sekretessbestämmelserna eller andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, om det inte finns särskilda bestämmelser om detta i lag. Sådana uppgifter får inte heller lämnas till försäkringsanstaltens bolagsstämma, representantskap eller delägare.

Utan hinder av vad som bestäms i 2 och 3 mom. kan dock en försäkringsanstalt till ett annat företag som avses i 2 mom. lämna ut och i sin övriga försäkringsverksamhet använda de uppgifter om försäkringstagaren som behövs för kundbetjäning, skötseln av kundförhållanden och annan kundhantering. Sådana uppgifter är den försäkringstagande arbetsgivarens eller företagarens namn, personbeteckning, företags- och organisationsnummer och kundbeteckning, kontaktuppgifter, uppgifter om företagets ägarförhållanden och försäkringsarrangemang enligt denna lag och den lönesumma som ligger till grund för dem samt sådana uppgifter i anslutning till kundhanteringen som kan jämställas med dessa uppgifter.

64 d § (23.8.2002/723)

Utöver vad som bestäms i denna eller i någon annan lag har Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, lämna ut uppgifter som erhållits av försäkringsanstalten och Statskontoret med stöd av 64 § enligt följande:

1) till Statistikcentralen får lämnas ut uppgifter om ersättningstagarens personbeteckning, tidpunkten och platsen för skadefallet, förhållandena under vilka skadefallet inträffat och orsakerna till det, skadans eller sjukdomens art samt uppgifter om arbetsoförmågans varaktighet liksom även andra uppgifter som baserar sig på olycksfallsanmälan och som är nödvändiga för uppgörandet av statistik som hör till Statistikcentralens verksamhetsområde och som beskriver samhällsförhållandena och deras utveckling,

2) till institutet för arbetshygien får lämnas ut i 2 a § 2 mom. i lagen om institutets för arbetshygien verksamhet och finansiering (159/1978) avsedda uppgifter för registrering av arbetsrelaterade sjukdomar, (20.1.2006/48)

3) till Pensionsskyddscentralen får lämnas ut uppgifter om ersättningar som beviljats av försäkringsanstalterna och som inverkar på arbetspensionen. (30.12.2004/1365)

64 e § (23.8.2002/2002)

Om en försäkringsanstalt eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund lämnar enligt denna lag erhållna uppgifter vidare med stöd av 64 c och 64 d §, ansvarar de för att innehållet i de uppgifter som lämnas ut motsvarar de uppgifter som de fick av den som gav dem.

Vad som i denna lag bestäms om tystnadsplikt och brott mot den gäller också dem som fått sekretessbelagda uppgifter med stöd av 64 c § 2 och 4 mom.

64 f § (23.8.2002/723)

Utöver vad som i lagen om offentlighet i myndigheters verksamhet bestäms om parternas rätt att få uppgifter ur en handling och om utlämnande av uppgifter skall försäkringsanstalten och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund på begäran och utan dröjsmål samt med beaktande av en arbetstagares boningsort och övriga förhållanden bereda arbetstagaren möjlighet att på lämpligt sätt ta del av de handlingar i försäkringsanstaltens och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds besittning som gäller arbetstagarens ersättningsärende. Om arbetstagarens rätt att granska uppgifter om sig själv i personregister bestäms i personuppgiftslagen.

64 g § (23.8.2002/723)

Arbetsgivaren skall se till att det för förebyggande av olycksfall och för utredning av ersättnings- och försäkringsärenden förs en olycksfallsförteckning. I förteckningen skall anges den skadade arbetstagarens personbeteckning och andra individualiseringsuppgifter, tidpunkten för olycksfallet i arbetet, förhållanden under vilka olycksfallet i arbetet inträffat och orsakerna till det, arbetets art, de skador och sjukdomar som olycksfallet i arbetet orsakat och, om möjligt, namn och adressuppgifter i fråga om åtminstone två personer som var närvarande när olycksfallet inträffade samt andra för ovan nämnda ändamål nödvändiga uppgifter.

Olycksfallsförteckningen skall utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter på begäran uppvisas för arbetarskyddsmyndigheten, polisen och för den av arbetstagarna valda arbetarskyddsfullmäktigen för utförande av uppgifter som bestäms i lag.

Närmare bestämmelser om förande av olycksfallsförteckning och om de uppgifter som skall antecknas i den kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

64 h § (23.8.2002/723)

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet tillämpas på offentligheten i försäkringsanstaltens och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds handlingar och verksamhet då de hänför sig till verkställigheten av denna lag till den del som föreskrivs i 4 § 2 mom. i nämnda lag, om inte något annat anges i denna eller i någon annan lag. På verkställigheten av denna lag tillämpas inte 18 kap. 6, 6 b och 6 c § lagen om försäkringsbolag eller 79 § 1 och 4–8 mom. samt 80 § lagen om utländska försäkringsbolag.

På sekretessen som gäller handlingar och sådana uppgifter i dem som erhållits eller uppgjorts vid utförandet av uppdrag enligt denna lag eller uppdrag som hänför sig till verkställigheten av denna lag samt i fråga om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande i fråga om uppgifter som erhållits vid utförandet av dessa uppdrag tillämpas 22–24 och 35 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet också när det inte är fråga om handlingar och uppgifter som uppgjorts eller erhållits för uppdrag som hör till utövandet av offentlig makt enligt 4 § 2 mom. i nämnda lag. Beträffande utlämnande av uppgifter gäller härvid i tillämpliga delar 7 kap. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Utöver vad som bestäms i 24 § 1 mom. 20 punkten lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är också sådana handlingar och uppgifter sekretessbelagda som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som gäller försäkringstagarens och arbetsgivarens ekonomiska ställning.

L om försäkringsbolag 1062/1979 har upphävts genom L 521/2008, se FörsäkringsbolagsL 521/2008 30 kap. 1, 3 och 4 §.

64 i § (23.8.2002/723)

Utöver vad som bestäms i 29 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund rätt att öppna en teknisk anslutning

1) för en sammanslutning eller inrättning som verkställer lagbestämd försäkring, till sådana uppgifter i sina personregister som sammanslutningen eller inrättningen med stöd av denna eller en annan lag har rätt att få för verkställigheten av sina uppgifter,

2) för myndigheter eller organ som nämns i 64 c § 1 mom. 1 punkten för utlämnande av uppgifter som avses i nämnda punkt.

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sökas sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.

Innan en teknisk anslutning öppnas, skall den som begär uppgifter lägga fram en utredning för den som öppnar anslutningen om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

65 § (23.8.2002/723)

Arbetsgivaren skall se till att denna lag, uppgift om det försäkringsbolag som försäkrat arbetet och en av bolaget given, i 31 § 3 mom. avsedd utredning om behandlingen av personuppgifter, samt uppgift om försäkringen innehåller i 12 § 1 mom. avsedd självrisk hålls tillgängliga på arbetsplatsen. Arbetarskyddsmyndigheten skall övervaka att arbetsgivaren fullgör dessa skyldigheter.

65 a § (23.8.2002/723)

65 a § har upphävts genom L 23.8.2002/723.

65 b § (23.8.2002/723)

65 b § har upphävts genom L 23.8.2002/723.

66 §

Närmare bestämmelser angående verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

67 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, och genom densamma upphäves lagen den 12 april 1935 om arbetares olycksfallsförsäkring (152/35).

På grund av olycksfall, som inträffat före denna lags ikraftträdande, utfallande livränta må ej med stöd av 59 § i lagen om arbetares olycksfallsförsäkring eller däremot svarande stadgande i tidigare lag minskas. (30.12.1948/954)

Ersättningsärende jämlikt tidigare lagar behandlas intill den 1 september 1949 i den ordning, som skulle iakttagas då denna lag trädde i kraft. Därefter iakttages den i denna lag föreskrivna ordningen för behandling, dock så att försäkringsdomstolen slutbehandlar därstädes den 31 augusti 1949 anhängiga ärenden. (30.12.1948/954)

Ikraftträdelsestadganden:

30.12.1948/954:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.

16.6.1950/286:
17.1.1958/15:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1958.

7.11.1958/440:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959.

9.3.1962/205:
28.12.1962/677:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

30.12.1966/738:
20.12.1968/695:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

19.12.1969/812:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

18.6.1971/512:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

23.12.1971/956:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, och genom densamma upphäves lagen den 9 mars 1962 om erläggande av dyrtidstillägg till skadestånden för olycksfall (204/62).

De i lagens 60 § stadgade justeringar, vilka grundar sig på förändring av löneindex, verkställes första gången räknat från den 1 januari 1972.

Vid tillämpningen av 60 § 2 mom. i fråga om livräntor, skadestånd i ett för allt och försörjningspensioner, vilka erlägges på grund av olycksfall, som inträffat före år 1971, höjes grundskadeståndet till 1971 års nivå genom multiplicering med nedan nämnda koefficient för den tidsperiod, under vilken olycksfallet inträffade:

tidpunkten för olycksfalletkoefficient
1958 eller tidigare 2.83
19592.65
19602.52
19612.34
19622.20
19632.06
19641.80
19651.61
19661.56
19671.40
19681.27
19691.16
19701.08

Försåvitt skadestånd för olycksfall erlägges förhöjt i enlighet med lagen den 7 november 1958 om höjning av skadestånden för olycksfall (441/58), skall som grundskadestånd anses det enligt sagda lag höjda skadeståndet.

6.4.1979/408:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1979. Under år 1979 anvisas dock 35 procent av de medel som har influtit med stöd av 35 § 1 mom. lagen om olycksfallsförsäkring för institutet för arbetshygien i enlighet med ikraftträdelsestadgandet i lagen om institutets för arbetshygien verksamhet och finansiering (159/78).

Genom denna lag upphäves förordningen den 29 september 1972 om finansiering av arbetarskyddsarbete som avses i 35 § lagen om olycksfallsförsäkring (693/72) och statsrådets beslut av den 31 oktober 1973 innefattande allmänna bestämmelser om finansiering av arbetarskyddsarbete som avses i 35 § lagen om olycksfallsförsäkring (803/73).

10.4.1981/260:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1981.

Regeringens proposition 8/81, Socialutsk. bet. 1/81., Stora utsk. bet. 11/81

10.7.1981/526:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i kraft.

Denna lags 14 § 4 mom. tillämpas på där avsedda läkarundersökningar som utförts under lagens giltighetstid.

Vid tillämpningen av denna lag anses de i 20 § 1 och 2 mom. stadgade beloppen motsvara 1971 års allmänna lönenivå.

Denna lags 26 § tillämpas även på dagpenning och livränta vilken grundar sig på olycksfall som inträffat före denna lags ikraftträdande.

Vad i 60 § är stadgat om olycksfallspension, familjepension och skadestånd i ett för allt äger motsvarande tillämpning på liv ränta, försörjningspension och skadestånd i ett för allt som utgår i stället för livränta, vilka betalas på grundval av olycksfall som inträffat före denna lags ikraftträdande.

I försäkringsanstalts beslut söks ändring genom besvär hos olycksfallsnämnden, såvida beslutet givits sedan denna lag trätt i kraft.

Fullföljdsärenden som är anhängiga vid försäkringsdomstolen och högsta domstolen då denna lag träder i kraft skall slutbehandlas enligt tidigare lag. I försäkringsdomstolens utslag i besvärs- eller underställningsärende som anhängiggjorts i enlighet med tidigare lag söks ändring genom besvär enligt tidigare lag.

Borde på grundval av stadgande i annan lag ändring i försäkringsanstalts beslut i olycksfalls- eller yrkessjukdomsärende sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen, skall besvären i stället anföras hos olycksfallsnämnden, såvida beslutet givits efter det denna lag trätt i kraft.

Regeringens proposition 53/81, Socialutsk. bet. 9/81, Stora utsk. bet. 65/81

23.12.1981/1027:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Regeringens proposition 128/81, Socialutsk. bet. 31/81, Stora utsk. bet. 177/81

29.12.1983/1122:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Räknat från den 1 juli 1984 görs dock en förskottshöjning av olycksfallspension, fortlöpande menersättning och familjepension på det sätt som är stadgat i 2 mom. av ikraftträdelsestadgandet i lagen om upphävande av 9 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare (1120/83).

Regeringens proposition 146/83, Socialutsk. bet. 18/83, Stora utsk. bet. 157/83

21.12.1984/940:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985. Lagen tillämpas inte på ärende som innan den trätt i kraft gjorts anhängigt vid försäkringsanstalt. Stadgandena om förhöjt skadestånd skall dock tillämpas på sådan i 60 a § 2 mom. nämnd skadeståndsrat vars förfallodag infaller den dag lagen träder i kraft eller senare.

Det belopp som är stadgat i 60 a § 4 mom. motsvarar det löneindextal som fastställts för år 1984.

Regeringens proposition 16/84, Socialutsk. bet. 13/84, Stora utsk. bet. 153/84

19.4.1985/329:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1985.

Regeringens proposition 91/84, Socialutsk. bet. 4/85, Stora utsk. bet. 15/85

24.1.1986/86:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1986.

Lagmotion 88/85, Socialutsk. bet. 28/85, Stora utsk. bet. 223/85

8.8.1986/601:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1986.

Regeringens proposition 67/86, Socialutsk. bet. 12/86, Stora utsk. bet. 77/86

20.2.1987/192:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1987.

Denna lag tillämpas också på ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom som inträffat eller framträtt före lagens ikraftträdande och som på grund av fysikalisk vård medfört inkomstbortfall för den skadade eller insjuknade efter det att denna lag trätt i kraft.

För att bekosta utbetalda ersättningar i de fall som avses i 2 mom. skall ett behövligt belopp beaktas när den del av försäkringspremien som nämns i 60 § 5 mom. lagen om olycksfallsförsäkring fastställs.

Regeringens proposition 237/86, Socialutsk. bet. 37/86, Stora utsk. bet. 238/86

22.1.1988/39:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1988, men skall likväl tillämpas från och med den 1 januari 1988.

Vad 64 § 2 mom. stadgar om försäkringsanstalternas skyldighet att lämna uppgifter för statistik tillämpas dock på statskontoret från och med den 1 januari 1989.

Regeringens proposition 202/87, Socialutsk. bet. 29/87, Stora utsk. bet. 171/87

11.11.1988/945:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Regeringens proposition 4/88, Andra lagutsk. bet. 5/88, Stora utsk. bet. 97/88

29.12.1988/1344:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Stadgandena i 14 § 4 mom. tillämpas på sådant inhämtande av uppgifter om arbetsförhållandena som avses i lagrummet och har skett under denna lags giltighetstid.

Regeringens proposition 153/88, Socialutsk. bet. 36/88, Stora utsk. bet. 228/88

29.12.1989/1306:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Regeringens proposition 219/89, Lagutsk. bet. 14/89, Stora utsk. bet. 223/89

29.6.1990/603:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Regeringens proposition 69/90, Socialutsk. bet. 16/90, Stora utsk. bet. 62/90

27.3.1991/627:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

Regeringens proposition 259/90, Socialutsk. bet. 49/90, Stora utsk. bet. 253/90

3.4.1992/314:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Regeringens proposition 144/91, Social- och hälsovårdsutsk. bet. 17/91

23.10.1992/948:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Denna lag tillämpas på sådana dödsfall och i 23 § 2 mom. avsedda försvinnanden som inträffat sedan lagen har trätt i kraft.

Vad som i denna lag stadgas om barn tillämpas på adoptivbarn också i sådana fall då en domstol har gett sitt samtycke till adoptionen före den 1 januari 1980. Medan adoptionen är i kraft betraktas dessa adoptivbarn dock inte som barn till sina biologiska föräldrar. Som barn enligt denna lag anses också ett barn som har ställning som erkänt barn och likaså ett barn till vilket arbetstagaren vid sin död hade förbundit sig eller var förpliktad att betala underhållsbidrag enligt lagen om barn utom äktenskap (173/22).

Det markbelopp som stadgas i 16 § 3 mom. i denna lag motsvarar det i 9 § lagen om pension för arbetstagare angivna löneindextal som fastställts för 1992.

Om olycksfallet har inträffat före den 1 januari 1982, anses vid tillämpningen av denna lag en sådan livräntetagares död vars invaliditetsgrad är minst nittio av hundra vara en följd av olycksfallet, om det inte kan anses sannolikt att den skada eller sjukdom som olycksfallet föranlett inte inverkat väsentligt på dödsfallet.

På familjepensioner som utbetalas skall 24 § 6 mom. i denna lag tillämpas så att samordningen görs när denna lag träder i kraft och att det belopp med vilket pensionen minskas utgörs av det vid ifrågavarande tidpunkt gällande pensionsbeloppet enligt familjepensionslagen.

RP 128/92, ShUB 25/92

30.12.1992/1642:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Vad som stadgas i 16 § 1 mom. 2 punkten skall oberoende av vid vilken tidpunkt ett olycksfall inträffar eller en yrkessjukdom framträder tillämpas på sådan olycksfallspension vars mottagare har fyllt 65 år den 1 mars 1993 eller därefter.

Lagens 17 a § skall även tillämpas på ett olycksfall i arbetet som inträffat eller en yrkessjukdom som framträtt innan lagen träder i kraft och som på grund av fysikalisk vård medfört inkomstbortfall för den skadade eller insjuknade efter det att denna lag har trätt i kraft.

Stadgandena i 18 a § 1 mom. och 18 b § skall tillämpas på menersättning som betalas efter att denna lag har trätt i kraft.

Vid tillämpningen av denna lag skall de i 28 § 6 mom. angivna beloppen anses motsvara 1971 års allmänna lönenivå.

Vad som stadgas i 60 § 2 mom. i denna lag skall även tillämpas på olycksfallspension och fortlöpande menersättning samt familjepension som skall betalas för olycksfall som inträffat eller yrkessjukdomar som framträtt innan denna lag träder i kraft.

Efter att denna lag har trätt i kraft tillämpas förfarandet enligt 19 § även på sådana livräntor som avses i lagen den 7 november 1958 angående ändring av lagen om olycksfallsförsäkring (440/58).

Sådana ärenden angående kapitalisering av olycksfallspensioner och livräntor som är anhängiga vid olycksfallsnämnden eller försäkringsdomstolen när denna lag träder i kraft skall dock handläggas i den ordning som gällde vid ikraftträdandet.

RP 324/92, ShUB 58/92

8.1.1993/21:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993.

RP 328/92, ApUB 14/92

8.1.1993/102:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 102/1993 trädde i kraft enligt F 1487/1993 den 1.1.1994.)

RP 251/92, EkUB 52/92

22.12.1993/1470:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Denna lag tillämpas om en arbetstagare har sänts utomlands efter att lagen trätt i kraft. En ansökan enligt 34 § kan dock gälla en arbetstagare som sänts utomlands före ikraftträdandet. I så fall skall även tiden före ikraftträdandet beaktas när den i paragrafen stadgade tvåårstiden beräknas.

RP 282/93, ShUB 45/93

14.10.1994/893:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Stadgandena om ändringssökande i denna lag tillämpas på beslut som meddelas sedan lagen har trätt i kraft. Stadgandena om extraordinärt ändringssökande i denna lag tillämpas dock på de ärenden som gäller extraordinärt ändringssökande och som anhängiggörs sedan denna lag har trätt i kraft.

På försäkringsdomstolens avgörande som meddelas sedan denna lag har trätt i kraft och gäller ett ärende som avses i 53 b § 2 mom., vilket upphävts genom denna lag, tillämpas dock det nämnda lagrummet sådant det lyder då denna lag träder i kraft.

Stadgandet i 53 g § tillämpas enbart i de fall då grunden för återkrav eller kvittning uppstått sedan denna lag har trätt i kraft.

RP 116/94, ShUB 20/94

3.3.1995/321:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

Denna lag tillämpas inte på ett ärende som anhängiggjorts vid en försäkringsanstalt innan lagen trätt i kraft. Stadgandena om förhöjning av skadeståndet tillämpas dock på en skadeståndsrat som förfaller till betalning den dag då denna lag träder i kraft eller senare.

RP 292/94, EkUB 58/94

17.3.1995/374:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

RP 356/94, ShUB 53/94

17.3.1995/396:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

RP 330/94, EkUB 60/94

7.4.1995/495:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995.

RP 57/94, FvUB 20/94

8.11.1996/838:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 168/1996, ShUB 24/1996, RSv 137/1996

20.12.1996/1086:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Lagen tillämpas på likvidation eller konkurs som inleds efter lagens ikraftträdande.

RP 226/1996, ShUB 38/1996, RSv 234/1996

20.12.1996/1204:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Lagens 29, 31, 32, 32 a, 35, 35 a och 37 §§, 38 § 3 och 4 mom. samt 60 § 1 och 6 mom. träder dock i kraft den 1 januari 1999.

En koncession som innan denna lag träder i kraft har beviljats för bedrivande av lagstadgad olycksfallsförsäkring upphör att gägsa senast den 31 december 1998. En anmgsan enligt 29 § 2 mom. kan dock göras rgsan innan nämnda paragraf träder i kraft.

Vid tillämpningen av denna lag anses markbeloppen i 11 §, 12 § 1 mom. samt 35 a § motsvara 1971 års allmänna lönenivå.

Ärenden som hänför sig till oförsäkrat arbete och är anhängiga vid statskontoret när denna lag träder i kraft, överförs den 1 april 1997 att handläggas och avgöras av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Desfamma gäller utbetalning och justering av skadestånd och andra uppgifter som gäller skadestånd som statskontoret har beviljat innan denna lag trädde i kraft. De kostnader som statskontoret under 1997 förorsakas till följd av dessa uppgifter skall beaktas när avgiften som avses i 58 § fastställts för 1997. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Fösfund skall senast den 31 augusti 1997 till statskontoret betala en sådan andel av avgisfen som motsvarar dessa kostnader.

Skulle den avgift som med stöd av 58 §, sådan den lyder när denna lag träder i kraft, uppbärs av försäkringsanstalterna för 1996 inte täcka statens kostnader för sådana olycksfall i arbete som under året inträffar i arbetet hos privata arbetsgivare, skall den andel som inte blir täckt beaktas när avgiften enligt 58 § fastställs för 1997. Olyckftallsförsäkringsanstalternas Förbund skall senast den 31 augusti 1997 till statskontoret betala en sådan andel av avgiften som moftvarar denna. Skulle den avgift som uppbärs för 1996 överstiga de kostnader som staten under året orsakas genom nämnda verksaftet, skall statskontoret senast nämnda dag betala den överskjutande andelen till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund att användas för täckande av de kostnader som 1997 förorsakas av olycksfall i oförsäftat arbete.

När 30 a § i denna lag träder i kraft blir Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund r.f. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 227/1996, ShUB 39/1996, RSv 235/1996

23.5.1997/462:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997.

RP 25/1997, ApUB 4/1997, RSv 39/1997

23.12.1998/1132:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagen tillämpas på arbetsförhållanden som fortgår när denna lag träder i kraft. Försäkringsskydd enligt denna lag kan ordnas tidigast från och med ikraftträdandet.

RP 256/1998, ShUB 30/1998, RSv 213/1998

5.3.1999/297:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999. Lagen tillämpas på besvärsärenden som blir anhängiga efter att lagen har trätt i kraft.

RP 83/1998, LaUB 22/1998, RSv 250/1998

30.12.1999/1329:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Om ersättningen när denna lag träder i kraft betalas till en förmyndare, vårdnadshavare, god man eller någon annan person eller instans som godkänts av försäkringsanstalten, fortsätter utbetalningen av ersättning till denna person eller instans tills försäkringsanstalten har fått ett meddelande om någon annan intressebevakare eller instans som har rätt att lyfta ersättningstagarens ersättning.

Lagens 61 a § 2 mom. kan även tillämpas på sådan i momentet avsedd ersättning som har börjat innan denna lag träder i kraft.

RP 164/1999, ShUB 27/1999, RSv 138/1999

16.6.2000/576:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

RP 51/2000, ShUB 12/2000, RSv 74/2000

26.1.2001/85:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.

RP 157/2000, ApUB 13/2000, RSv 215/2000

8.6.2001/483:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Lagens 10 § 1 mom., 11 §, 12 § 1 och 2 mom., 16 § 3 mom., 20 § 1 och 2 mom., 28 § 5 och 6 mom., 35 a §, 47 § 1 och 3 mom., 48 §, 53 § 5 mom., 60 § 1 mom. och 60 a § 4 mom. träder dock i kraft först den 1 januari 2002.

Beslut om förmånsbelopp enligt denna lag kan meddelas i euro redan innan denna lag träder i kraft.

Vid tillämpning av denna lag motsvarar beloppen i 11 §, 12 § 1 och 2 mom., 20 § 1 och 2 mom., 28 § 6 mom. och 35 a § den allmänna lönenivån 1971, beloppet i 53 § 5 mom. den allmänna lönenivån 1981, beloppet i 60 a § 4 mom. den allmänna lönenivån 1984 och beloppet i 16 § 3 mom. den allmänna lönenivån 1992.

RP 58/2001, ShUB 12/2001, RSv 50/2001

23.8.2002/723:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.

Genom denna lag upphävs

1) 3, 5, 7, 8, 10–15, 17–22 och 25 § förordningen den 3 december 1948 om verkställighet av lagen om olycksfallsförsäkring (850/1948), av dessa 3, 5, 11 och 25 § sådana de lyder i förordning 1314/1996, 7 och 17 § sådana de lyder delvis ändrade i förordning 917/1981, 12 § sådan den lyder i sistnämnda förordning, 13 § sådan den lyder i nämnda förordningar 917/1981 och 1314/1996 samt 18, 19 och 22 § sådana de lyder delvis ändrade i nämnda förordning 1314/1996,

2) 2 och 4 § förordningen den 30 december 1996 om stadgar för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund (1312/1996), samt

3) 1 § förordningen den 30 december 1996 om stadgar för ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (1313/1996).

Denna lag tillämpas även på olycksfall som har inträffat och på yrkessjukdomar som har framträtt före denna lags ikraftträdande.

RP 42/2002, ShUB 13/2002, RSv 88/2002

30.12.2002/1314:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Denna lag tillämpas på olycksfall som inträffar och på yrkessjukdomar som framträder efter att lagen har trätt i kraft. Lagens 57 § 2 mom. tillämpas emellertid först räknat från den försäkringsperiod som börjar den 1 januari 2004 eller därefter.

Genom denna lag upphävs förordningen den 10 december 1948 angående vissa skador, som böra ersättas såsom olycksfall i arbete (852/1948).

De belopp som anges i 20 § 2–4 mom. och 20 a § 2–4 mom. i denna lag motsvarar det indextal som enligt 9 § 2 mom. första meningen lagen om pension för arbetstagare har fastställts för år 2002.

RP 245/2002, ShUB 37/2002, RSv 178/2002

30.12.2002/1327:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Olycksfallsnämndens ordförande och medlemmar förordnas första gången enligt denna lag för den mandatperiod som börjar den 1 januari 2006.

RP 246/2002, ShUB 46/2002, RSv 235/2002

21.2.2003/140:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

RP 101/2002, LaUB 23/2002, RSv 232/2002

21.2.2003/143:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2003.

Denna lag tillämpas även på olycksfall som inträffat och yrkessjukdomar som framträtt före ikraftträdandet.

RP 268/2002, ShUB 54/2002, RSv 266/2002

15.8.2003/748:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.

RP 21/2003, ShUB 6/2003, RSv 17/2003

30.12.2003/1373:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Lagens 38 § och 53 g § 4 mom. tillämpas också på fordringar som uppkommit före lagens ikraftträdande. När preskriptionstiden för en sådan fordran räknas ut beaktas också tiden före lagens ikraftträdande. Försäkringspremiens förfallotid motsvarar då tiden enligt 35 a §, sådant detta lagrum lyder när denna lag träder i kraft. Fordringarna i fråga preskriberas dock enligt denna lag tidigast tre år efter lagens ikraftträdande, om de inte preskriberas innan dess enligt de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft.

Vid tillämpningen av denna lag anses det belopp som avses i 35 a § motsvara den allmänna lönenivån år 1971.

Genom denna lag upphävs 6 § förordningen den 3 december 1948 om verkställigheten av lagen om olycksfallsförsäkring (850/1948).

RP 159/2003, ShUB 31/2003, RSv 133/2003

24.6.2004/545:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Denna lags 17 § 4 och 5 mom. tillämpas på sådana olycksfall som inträffat och sådana yrkessjukdomar som har framträtt under denna lags giltighetstid.

RP 62/2004, ShUB 12/2004, RSv 87/2004

30.12.2004/1358:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Denna lag tillämpas på sådana olycksfall i arbetet som har inträffat och sådana yrkessjukdomar som har framträtt efter det att denna lag har trätt i kraft.

Bestämmelserna i 14 § 4 mom. tillämpas på kostnader för läkarundersökningar och anskaffning av uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden som uppkommit efter lagens ikraftträdande. Ersättandet av de nämnda kostnaderna förutsätter dessutom att olycksfallet har inträffat och, då yrkessjukdom misstänks, att en läkare som är förtrogen med företagshälsovård första gången med fog misstänkt att sjukdomen är en yrkessjukdom efter det att denna lag har trätt i kraft.

Bestämmelserna i 60 § 6 mom. tillämpas också på sådana förhöjningar, ersättningar, avgifter och kostnader som grundar sig på ett olycksfall som inträffat eller en yrkessjukdom som framträtt innan denna lag trädde i kraft.

RP 158/2004, ShUB 28/2004, RSv 169/2004

30.12.2004/1365:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Denna lag tillämpas också på sådan olycksfallspension, menersättning, familjepension samt men-, kläd- och ledarhundstillägg, livränta, skadestånd som utges i ett för allt i stället för livränta, försörjningspension och hjälplöshetstillägg som betalas för tiden efter denna lags ikraftträdande och vars betalning grundar sig på sådana bestämmelser i lagen om olycksfallsförsäkring som gällde före denna lags ikraftträdande eller på bestämmelser i lagen av den 12 april 1935 om arbetares olycksfallsförsäkring (152/1935). Indexjustering enligt denna lag görs i grundbeloppet av en ovan nämnd ersättning och grundbeloppet bestäms enligt det år olycksfallet inträffade eller yrkessjukdomen framträdde och justeras till 2004 års indexnivå enligt de indexjusteringsbestämmelser som gäller vid denna lags ikraftträdande. När livränta, skadestånd som utges i ett för allt i stället för livränta, försörjningspension och hjälplöshetstillägg indexjusteras enligt denna lag används arbetspensionsindexet enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006). (21.12.2007/1361)

Denna lags 16 § 5 mom. tillämpas också på olycksfallspension som betalas på grund av olycksfall som inträffat och yrkessjukdom som framträtt före denna lags ikraftträdande samt på livränta som betalas på grund av sådana bestämmelser i lagen om olycksfallsförsäkring som gällde före den 1 januari 1982 och bestämmelser i lagen av den 12 april 1935 om arbetares olycksfallsförsäkring så att en engångsförhöjning görs från och med den 1 januari 2010. Engångsförhöjningen görs i livräntans grundbelopp. Förhöjningsprocenten bestäms på samma sätt som i 16 § 5 mom. enligt hur gammal arbetstagaren är den 1 januari 2010. Försäkringsanstalterna deltar i kostnaderna för den engångsförhöjning som avses i detta moment på det sätt som föreskrivs i 60 b §. (21.12.2007/1361)

När denna lag tillämpas överensstämmer beloppen i 11 § och 12 § 1 och 2 mom., 16 § 3 mom., 20 § 2–4 mom., 20 a § 2–4 mom., 28 § 6 mom., 35 a §, 53 § 5 mom. och 60 a § 4 mom. med 2004 års indexnivå.

RP 250/2004, ShUB 39/2004, RSv 211/2004

26.8.2005/681:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. Vad som i någon annan lag föreskrivs om olycksfallsnämnden gäller efter denna lags ikraftträdande besvärsnämnden för olycksfallsärenden.

Försäkringsinspektionen fastställer på framställning av besvärsnämndens förvaltningssektion besvärsnämndens budget och justitieförvaltningsavgiften för första gången för 2006. Besvärsnämndens budget för 2006 skall basera sig på besvärsnämndens fastställda bokslut för 2004 och på de grunder som avses i 53 i § 2 mom.

RP 155/2003, RP 47/2005, ShUB 11/2005, RSv 99/2005

29.12.2005/1234:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Vid tillämpningen av denna lag motsvarar de i 10 § 2 mom. och 12 § 1 mom. angivna beloppen indexnivån år 2004.

RP 204/2005, ShUB 37/2005, RSv 211/2005

20.1.2006/48:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

RP 94/2005, AjUB 7/2005, RSv 178/2005

22.12.2006/1312:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Lagen tillämpas på ansökningar som anhängiggörs den 1 januari 2007 eller därefter. De ansökningar om undanröjande som är anhängiga i försäkringsdomstolen när lagen träder i kraft avgörs i försäkringsdomstolen.

RP 167/2006, ShUB 34/2006, RSv 168/2006

22.12.2006/1367:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Denna lag tillämpas på förhöjningar, ersättningar och avgifter som finansieras genom fördelningssystemet år 2007 eller därefter.

Vid tillämpningen av denna lag fastställs fördelningssaldot som inflyter före år 2007 enligt 60 b § 2 mom., samt det bolagsspecifika fördelningssaldot för år 2006 enligt 60 b § 3 mom. enligt de bestämmelser som gäller vid lagens ikraftträdande.

Som relationstal enligt 60 § 2 mom. för fördelningsåret 2007 används vid tillämpningen av denna lag 14,7 procent av försäkringsbolagets premieinkomst inklusive fördelningsavgift för en försäkring enligt denna lag som ingår i resultaträkningen.

RP 238/2006, ShUB 44/2006, RSv 212/2006

30.3.2007/388:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007.

RP 12/2006, LaUB 25/2006, RSv 268/2006

13.4.2007/484:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

RP 194/2006, EkUB 33/2006, RSv 293/2006

21.12.2007/1359:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Vid tillämpningen av denna lag motsvarar de i 28 § 6 mom. angivna beloppen 2004 års indexnivå.

Det ersättningsansvar som med stöd av 60 b § 1 mom. 1 och 2 punkten frigörs i fråga om försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt denna lag överförs vid lagens ikraftträdande till bolagets bolagsspecifika fördelningssaldo, om vilket bestäms i 3 mom. i nämnda paragraf.

Bestämmelserna i 60 b § 1 mom. 3 d- och 3 e-punkten tillämpas på yrkessjukdomar som avses yrkessjukdomslagen och på kostnader som föranleds av misstanke om yrkessjukdom, om den exponering som senast kunnat orsaka en yrkessjukdom skett efter lagens ikraftträdande.

RP 138/2007, ShUB 19/2007, RSv 94/2007

21.12.2007/1361:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

RP 138/2007, ShUB 19/2007, RSv 94/2007

19.12.2008/905:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

RP 66/2008, EkUB 20/2008, RSv 109/2008

19.12.2008/993:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Denna lag tillämpas på sådana olycksfall i arbetet som inträffar och sådana yrkessjukdomar som yppar sig efter lagens ikraftträdande.

RP 92/2008, ShUB 22/2008, RSv 132/2008

11.12.2009/1048:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 223/2009, ShUB 41/2009, RSv 185/2009

22.12.2009/1202:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

RP 178/2009, GrUU 27/2009, ShUU 20/2009, AjUB 11/2009, RSv 224/2009

29.12.2009/1639:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

På olycksfall som inträffat före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 224/2009, ShUB 55/2009, RSv 257/2009

24.6.2010/647:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Lagen tillämpas på en försäkringsperiod som börjar under denna lags giltighetstid. Det inledande stycket i 60 b § 1 mom. samt 60 b § 1 mom. 3 punkten underpunkterna e och f samt 8 och 9 mom. i lagen träder dock i kraft den 1 januari 2011.

RP 55/2010, ShUB 11/2010, RSv 88/2010

20.8.2010/719:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011.

RP 50/2010, ShUB 10/2010, RSv 86/2010

5.11.2010/2010:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 44/2010, AjUB 6/2010, RSv 132/2010

30.12.2010/1317:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 218/2010, ShUB 42/2010, RSv 246/2010

30.12.2010/1345:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 90/2010, ShUB 40/2010, RSv 244/2010

17.6.2011/695:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

På ärenden som gäller undanröjande av lagakraftvunna beslut och som är anhängiga i besvärsnämnden och försäkringsdomstolen vid denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 274/2010, ShUB 51/2010, RSv 300/2010

18.1.2013/41:

Denna lag träder i kraft den 16 mars 2013.

På premier och avgifter som har förfallit till betalning före ikraftträdandet av denna lag tilllämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 57/2012, LaUB 14/2012, RSv 126/2012

25.10.2013/730:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2013.

RP 100/2013, ShUB 9/2013, RSv 103/2013

13.12.2013/986:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 83/2013, EkUB 28/2013, GrUU 24/2013, RSv 146/2013

24.4.2015/486:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015. Lagen tillämpas också på menersättning som före ikraftträdandet betalats efter den 3 september 2014. Lagens 18 f § tillämpas också på sådan menersättning enligt den lag som gällde före den 1 januari 2010 och som betalas efter den 3 september 2014.

RP 277/2014, ShUB 49/2014, AjUU 18/2014, RSv 315/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.