Beaktats t.o.m. FörfS 1012/2019.

5.12.1941/895

Lag om kyrkans centralfond (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 21.12.2012/1012, som gäller fr.o.m. 1.1.2013.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 § (19.4.2002/307)

Kyrkans centralfond är en för den evangelisk-lutherska kyrkan gemensam fond, vars medel används för kyrkans gemensamma ändamål, understödande av församlingar och kyrkliga samfälligheter i svag ekonomisk ställning, utvecklande av samarbetet mellan församlingar och av församlingsstrukturen, betalning av pensioner och familjepensioner till anställda inom kyrkan, en församling eller en kyrklig samfällighet samt betalning av andra utgifter som grundar sig på lag eller förbindelse så som bestäms i kyrkolagen (1054/1993).

2 §

De evangelisk-lutherska församlingarnas vederlagsfond indrages och dess medel överföras till kyrkans centralfond.

De prästerskapets penninge- och andra löneförmåner, som staten antingen ur kronotionden eller på grund av särskilda anslag eller annorledes enligt hittills gällande stadganden erlagt till de evangelisk-lutherska församlingarnas vederlagsfond, skola härefter av staten erläggas till kyrkans centralfond.

2 kap.

Centralfondens inkomster och beviljande av understöd ur densamma

3 §

Centralfondens inkomster utgöras av:

1) de medel, som av staten enligt 2 § 2 mom. böra erläggas eller av densamma eljest för ändamålet erläggas;

2) de avgifter som församlingarna skall betala enligt 22 kap. 8 § i kyrkolagen; (26.11.2004/1015)

3) de ränte- och övriga inkomster, som centralfondens medel avkasta; samt

4) medel, som erhållits genom testamente, donationer eller på annat dylikt sätt.

4 § (11.12.1987/1003)

4 § har upphävts genom L 11.12.1987/1003.

5 § (11.12.1987/1003)

5 § har upphävts genom L 11.12.1987/1003.

6 § (11.12.1987/1003)

6 § har upphävts genom L 11.12.1987/1003.

7 § (11.12.1987/1003)

7 § har upphävts genom L 11.12.1987/1003.

7 a § (17.11.1978/852)

På de avgifter, vilka församling enligt denna lag skall erlägga till centralfonden, skall vid försenad betalning erläggas en årlig ränta, som beräknas enligt en av kyrkomötet fastställd räntefot. Räntefoten får vara högst sex procentenheter högre än räntefoten för den grundränta som Finlands Bank vid respektive tidpunkt debiterar för centralbankskredit, som beviljats penninginrättningarna. Ändring av grundräntan beaktas från ingången av det kalenderår som följer närmast efter ändringen.

Kyrkostyrelsen kan av särskilda skäl på ansökan befria församling från skyldigheten att erlägga dröjsmålsränta.

8 § (28.1.1983/114)

Församlingar beviljas understöd ur centralfonden i form av komplettering av skatteintäkterna samt såsom understöd enligt prövning.

Av medel som står till buds för understöd kan församlingar även beviljas lån, med eller utan ränta.

9 § (13.12.2001/1249)

Komplettering av skatteintäkterna beviljas en församling när summan av församlingens kalkylerade kyrkoskatt och den samfundsskatt som har debiterats beräknad per närvarande medlem underskrider en utjämningsgräns som bestäms enligt kommunens invånartäthet och antalet medlemmar i församlingen och som i enlighet med vad kyrkostyrelsen närmare bestämmer är 65–80 procent av den genomsnittliga summan av den kalkylerade kyrkoskatten och den samfundsskatt som har debiterats beräknad per närvarande medlem i samtliga församlingar. (9.12.2005/989)

Kompletteringen av skatteintäkterna utgör skillnaden mellan utjämningsgränsen och summan av den kalkylerade kyrkoskatten och den samfundsskatt som har debiterats beräknad per närvarande medlem i församlingen, multiplicerad med församlingarnas vägda genomsnittliga inkomstskattesats och antalet närvarande medlemmar i församlingen vid utgången av det år under vilket de inkomster influtit som beskattningen hänför sig till. Om församlingens inkomstskattesats understiger den vägda genomsnittliga inkomstskattesatsen för samtliga församlingar, skall dock som församlingens kalkylerade kyrkoskatt användas den kyrkoskatt som har debiterats. (26.11.2004/1015)

Kyrkostyrelsen kan nedsätta beloppet av den komplettering av skatteintäkterna som beräknats på ovan nämnt sätt för en församling med tillgångar som ger en betydande avkastning eller med en inkomstskattesats som är låg jämförd med inkomstskattesatsen i de övriga församlingar som erhåller understöd och för vilken en komplettering av skatteintäkterna, med beaktande även av församlingens godtagbara behov och de understöd som övriga församlingar erhåller, skulle bli oskäligt stor.

9 a § (19.4.2002/307)

Understöd enligt prövning kan beviljas en församling eller kyrklig samfällighet, om denna på grund av avsides läge, långa avstånd, skärgårdsförhållanden, lågt medlemsantal, byggprojekt, utvecklande av samarbetet mellan församlingar och av de ekonomiska församlingsenheterna eller på grund av andra särskilda orsaker är i behov av ekonomiskt stöd.

Kyrkostyrelsen kan bevilja understöd enligt prövning för viss tid även för att ett ändamålsenligt och kostnadsmässigt fördelaktigt samarbete mellan församlingar eller en ändamålsenlig och kostnadsmässigt fördelaktig församlingsstruktur skall kunna åstadkommas, trots att understöd enligt prövning inte annars skulle kunna beviljas.

3 kap.

Centralfondens förvaltning och vård

10 § (12.5.1944/312)

Centralfondens styrelse utgöres av kyrkostyrelsen. Den närmaste vården av fonden handhaves av fondens direktör.

11 § (28.1.1983/114)

Om fördelning av understöd och beviljande av lån beslutar kyrkostyrelsen inom ramen för den budget som kyrkomötet årligen fastställer för fonden.

12 § (30.12.1948/947)

Kyrkostyrelsen tillställer domkapitlen för vidtagande av nödig åtgärd sitt beslut om vad församlingarna böra iakttaga vid lämnande till centralfonden av sådana uppgifter och upplysningar, som äro behövliga vid övervakningen av att församlingarnas skyldigheter enligt denna lag fullgöras.

Kyrkostyrelsen skall särskilt övervaka de församlingars hushållning som erhållit understöd ur centralfonden. För denna övervakning kan kyrkostyrelsen låta företaga inspektioner i dessa församlingar. (28.1.1983/114)

13 § (30.12.1948/947)

13 § har upphävts genom L 30.12.1948/947.

14 § (14.12.1990/1128)

Centralfondens kapitalmedel skall av kyrkostyrelsen antingen utges såsom lån med en sådan ränta som kan fås mot god säkerhet, eller placeras i säkra, räntebärande obligationer, i säkra aktier eller andelsbevis, i andra säkra placeringsobjekt, i produktiv näringsverksamhet eller i fastigheter eller deponeras i säkra bankinrättningar. När pensionsfondens medel placeras i inhemska objekt skall målet vara att hela landet beaktas.

4 kap.

Särskilda stadganden

15 § (30.12.1948/947)

Församling, där lönereglering enligt lagarna angående prästerskapets i de evangelisk-lutherska församlingarna avlöning av den 4 augusti 1922 eller den 29 december 1944 ännu icke tillämpas, erlägger avgifter till centralfonden på följande sätt:

1) ovan i 4 och 5 §§ stadgade avgifter skall församling erlägga för varje kommunalt skattöre, på grundvalen varav församlingen varit berättigad att fastställa kyrklig skatt, därest någondera av förenämnda löneregleringar hade trätt i kraft;

2) till erläggande av i 6 § stadgad avgift för skogsförsäljning kan församling med vederbörande prästerskaps samtycke använda boställsbyggnadskassans inkomster; i annat fall skall en avgift av motsvarande storlek erläggas ur församlingens övriga medel;

3) ränteinkomster, som utgå till vederbörande prästerskap, tagas icke i betraktande vid bestämmandet av den i 7 § stadgade avgiften.

16 § (28.1.1983/114)

Vad som ovan i denna lag är stadgat om församling skall i tillämpliga delar gälla kyrklig samfällighet.

17 §

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

18 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942, men kunna åtgärder redan därförinnan vidtagas för ordnandet av centralfondens verksamhet.

År 1942 skola församlingarnas avgifter till centralfonden erläggas på grund av det föregående årets skattören samt inkomst från skogsförsäljning och räntor; och böra församlingarna vid uppgörande av budgeten för sagda år taga dessa avgifter i betraktande.

Ikraftträdelsestadganden:

12.5.1944/312:
30.12.1948/947:
29.12.1973/1043:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

17.11.1978/852:
28.1.1983/114:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Regeringens proposition 220/82, Lag- och ekonomiutsk. bet. 22/82, Stora utsk. bet. 210/82

11.12.1987/1003:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Regeringens proposition 145/87, Lag- och ekonomiutsk. bet. 9/87, Stora utsk. bet. 99/87

14.12.1990/1128:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Regeringens proposition 109/90, Lag- och ekonomiutsk. bet. 16/90, Stora utsk. bet. 118/90

13.12.2001/1249:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 198/2001, FvUB 21/2001, RSv 159/2001

19.4.2002/307:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2002.

RP 2/2002, FvUB 2/2002, RSv 21/2002

26.11.2004/1015:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

RP 191/2004, FiUB 21/2004, RSv 144/2004

9.12.2005/989:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

RP 173/2005, FvUB 20/2005, RSv 157/2005

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.