Beaktats t.o.m. FörfS 1003/2019.

17.4.1924/103

Förordning angående handelsfartyg (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna förordning har upphävts genom L 29.12.2009/1686.

På föredragning av Handels- och Industriministern stadgas härmed som följer:

I kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Varje handelsfartyg skall vara så byggt, utrustat, bemannat, lastat och försett, att såväl med hänsyn till farvattnets beskaffenhet som den fart, vari fartyget användes, liv och egendom kunna anses vara betryggade.

2 §

Handelsfartyg äro antingen lastfartyg eller passagerarfartyg.

Med lastfartyg förstås fartyg, som vid handelssjöfart begagnas till varutransport, bogsering, isbrytning, bärgning eller fångst.

Med passagerarfartyg förstås fartyg, som emot ersättning eller eljest användes till resandes fortskaffande.

Såsom passagerarfartyg anses icke fartyg, som är inskrivet i segelförening eller endast är tillbehör till annat fartyg.

Passagerarbefordran anses ej äga rum, då finskt sjöfolk hemföres från utrikes ort eller befordras till utlandet för att tillträda tjänst å finskt fartyg, eller då å lastfartyg i ocean-, nordsjö-, eller östersjöfart, vars dräktighet överistiger 600 bruttoregisterton, medtagas högst tolv passagerare, eller då passagerarna, sammanlagt högst tolv personer, utgöras allenast av fartygets ägare, dennes familj, tjänstefolk eller av honom inbjudna gäster.

Passagerarbefordran anses ej heller äga rum, då arbetsfolk för verkställande av lastning i eller lossning ur fartyg uti inre skärgård eller å insjöar, floder eller kanaler befordras till eller från arbetsplats, såvitt ej annat genom särskilda bestämmelser i denna förordning framgår.

Såsom passagerare anses envar, som finnes ombord på fartyget, med undanlag av dess befäl, besättning, betjäning och annan i rederiets tjänst för särskilt ändamål å fartyget anställd befattningshavare ävensom den, vilken därå utövar allmän befattning.

3 §

Handelsfartygen indelas med avseende å drivkraften i följande klasser:

1) maskindrivna fartyg, då fartyget är avsett att framdrivas uteslutande med maskineri eller jämte segel med sådant maskineri, som för fartygets framdrivande användes även i andra fall än för åstadkommande av endast tillfällig drivkraft;

2) segelfartyg, då fartyget är avsett att framdrivas uteslutande med tillhjälp av segel eller förutom segel med sådant maskineri, som användes endast för åstadkommande av tillfällig drivkraft; samt

3) pråmar, då fartyget är avsett att frambefordras av annat fartyg eller annan drivkraft utom detsamma eller längs kättingar eller linor eller med rodd.

4 §

Med hänsyn till de olika farvatten, å vilka fartygen användas, benämnas desamma:

fartyg för inre farvatten, då fartyget användes vid sjöfart inom Finland uti inre skärgård eller å insjöar, floder eller kanaler samt i Norra Ishavet söder om 69° 53" nordlig bredd;

kustgående fartyg, då fartyget användes vid sjöfart på alla farvatten inom Finland ävensom på utländska hamnar vid Ladoga och vid Östersjön norr om 57° nordlig bredd samt vid Norra Ishavet söder om 70° 30" nordlig bredd och väster om 34° ostlig längd från Greenwich;

fartyg i östersjöfart då fartyget användes till sjöfart på alla hamnar vid Östersjön och därmed förbundna vatten, dock icke västligare än till 7° ostlig längd från Greenwich;

fartyg i nordsjöfart, då fartygets resor utsträckas längre, än vad om kustgående fartyg och fartyg i östersjöfart är sagt, dock icke väster om 12° västlig längd från Greenwich och söder om 48° nordlig bredd; samt

fartyg i oceanfart, då fartyget användes vid sjöfart på alla hav och farvatten.

II kap.

Fartygs konstruktion och byggnadssätt

5 §

Maskindrivet lastfartyg av järn eller stål skall, med nedannämnda undantag, vara heldäckat, varjämte fartygsrummet bör vara avdelat med minst fyra vattentäta skott, nämligen två, som uti ångfartyg skilja ångpanne- och maskinrummen, men i fartyg, som ej framdrives med ånga, maskinrummet från övriga delar av fartyget, ävensom två s.k. kollisionsskott, vilka böra anbringas på lämpligt avstånd från fartygets för- och akterstäv, förkollisionsskottet ej mindre än 5 % av fartygets längd i lastvattenlinjen samt akterkollisionsskottet ej mindre än 5 % och ej mera än 10 % av fartygets längd i lastvattenlinjen.

Lastfartyg, vars längd i lastvattenlinjen ej uppgår till 60 meter samt vari ångpanne- och maskinrummen äro förlagda i fartygets akterdel, må likväl vara avdelat endast med tre skott, nämligen ett för- och ett akterkollisionsskott samt ett skott, som skiljer ångpanne- och maskinrummen från övriga delar av fartyget.

Maskindrivet lastfartyg för inre farvatten må vara däckat eller odäckat. Är fartyget odäckat, erfordras endast ett kollisionsskott i förskeppet, men är det däckat, skall detsamma vara försett med skott, såsom i första momentet är sagt; dock att i fartyg, vars längd i lastvattenlinjen ej uppgår till 35 meter, akterkollisionsskott må undvaras.

Heldäckat lastfartyg, som framdrives med förbränningsmotor, skall, oberoende av den fart, vari det användes, hava brännoljebehållare av stark plåt, anbragt på sådant avstånd från maskineriet, att den icke blir utsatt för upphettning, ävensom försedd med verksamma anordningar för att hindra elds- eller explosionsolycka eller ansamling av gas i maskinrum eller i annan del av fartyget.

Kollisionsskott må ej fordras, om fartyget före denna förordnings trädande i kraft använts såsom lastfartyg och ej begagnas i oceanfart, ej heller övriga skott å fartyg, som äro byggda före nämnda tidpunkt och icke blivit med dylika skott försedda.

6 §

Passagerarfartyg, med undantag av passagerarfartyg för inre farvatten, skall vara heldäckat samt försett, fartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart med åtminstone två master och kustgående fartyg med en mast, i vartdera fallet med nödiga segel, varjämte fartygsrummet i sådant fartyg, så ock i heldäckat passagerarfartyg för inre farvatten, bör vara avdelat med skott, för övrigt såsom om maskindrivet lastfartyg är sagt, utom att skottens avstånd från varandra icke må överstiga 27.5 meter.

Passagerarfartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart, som mäta i längd 61 meter eller mera, skola därjämte emellan kollisionsskotten vara försedda med dubbelbotten med iakttagande av följande bestämmelser:

1) att, om fartyget mäter i längd högst 76 meter, dubbelbottnen anbringas åtminstone från maskinrummet till förpikskottet eller så nära detta skott som möjligt;

2) att, om fartyget mäter i längd mera än 76 meter men ej överstiger 91.5 meter, dubbelbottnen anbringas åtminstone för- och akterom maskinrummet emellan för- och akterpikskotten eller så nära dem som möjligt;

3) att, om fartyget mäter i längd mera än 91.5 meter, dubbelbottnen anbringas emellan för- och akterpiksskotten eller så nära dem som möjligt;

4) att i fartyg, vars längd överstiger 91.5 men ej 213 meter, dubbelbottnen skall sträcka sig upp till fartygets sidor, så att den skyddar slagen;

5) att i fartyg, vars längd överstiger 213 meter, dubbelbotten skall midskepps, på en längd av minst halva fartygslängden och för över åtminstone ända till pikskottet, bordvarts sträcka sig upp längs fartygets sidor till en höjd ovanom kölens överkant av minst 10 % av fartygets mallade bredd; samt

6) att i dubbelbotten konstruerade, till avloppssystemet hörande brunnar icke få sträcka sig nedåt från den inre bottnen mera än till hälften av dubbelbottnens djup; dock må brunn, som sträcker sig till den yttre beklädnaden, anbringas akterut i propollerfartygs axeltunnel.

Angående heldäckat passagerarfartyg, som framdrives med förbränningsmotor gäller vad om enahanda lastfartyg i 5 § säges.

Kollisionsskott samt dubbelbotten må ej fordras, såframt fartyget härförinnan blivit godkänt såsom passagerarfartyg och ej användes såsom passagerarfartyg i oceanfart.

7 §

Lastpråm, som användes utom Finlands gränser, skall vara däckad samt byggd med stäv och skarp eller avrundad i fören.

Passagerarpråm skall hava stadigt golv och fasta bänkar, varjämte i pråm, som bogseras av annat fartyg, bekväma, med ledstänger försedda trappor böra från däcket leda till rummet.

8 §

Segelfartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart skola vara heldäckade samt, om de äro byggda av järn eller stål eller annat därmed jämförligt material, hava förskeppet avdelat med ett kollisionsskott, så anbragt, som i 5 § om maskindrivet lastfartyg är sagt, dock ej om fartyget före denna förordnings trädande i kraft använts såsom segelfartyg i ovannämnd fart.

9 § (22.12.2005/1121)

9 § har upphävts genom L 22.12.2005/1121.

10 § (20.11.1948/794)

10 § har upphävts genom F 20.11.1948/794.

11 §

Till varje genom skott avskild, under däck belägen del av fartyget, som är avsedd för gemensamt begagnande av passagerare, skall leda en med ledstänger försedd trappa med bekväm lutning. Trappans bredd skall utgöra, till avdelning för högst 20 passagerare minst 60 centimeter, till avdelning för högst 50 passagerare minst 75 centimeter samt till avdelning för högst 100 passagerare minst 90 centimeter. Är dylik avdelning avsedd för mera än 100 passagerare, bör ytterligare en trappa av minst 90 centimeters bredd anbringas för varje begynnande femtiotal av det överskjutande antalet passagerare; dock må för varje fullt etthundratal passagerare två dylika trappor utbytas mot en trappa av minst 120 centimeters bredd.

Salonger och andra rum, vilka äro upplåtna till gemensamt begagnande av passagerare, så ock maskin- och pannrum, skola hava minst två utgångar, av vilka den ena må vara avsedd att begagnas såsom nödfallsutgång. Skylight må såsom nödfallsutgång anses, om det kan för sådant ändamål lämpligen användas.

12 §

1. I vattentätt skott må ej anbringas större antal öppningar, än som är oundgängligen nödvändigt. Dylik öppning bör vara försedd med säker anordning för dess snabba avstängande inifrån och så anordnad, att den alltid är tillgänglig.

2. Fönsterventiler under huvuddäck skola på inre sidan vara försedda med vattentäta slutluckor av metall, fästa vid ventilramen samt så anbragta, att öppningens underkant befinner sig på en höjd över lastvattenlinjen, motsvarande minst en tjugofemtedel av fartygets största bredd. Denna bestämmelse gäller dock icke lastfartyg, som före denna förordnings trädande i kraft använts såsom sådant.

Fönster i ramar skola vara försedda med väl avpassade, vid fönstren fästa luckor, såvitt vederbörande fartygsbesiktningsman med avseende å farvattnets beskaffenhet prövar sådant vara nödigt.

3. Från klosett utgående avloppsrör, som är beläget under vattenlinjen, så ock dylikt rör, varigenom vid sjögång eller krängning vatten kan intränga i klosetten, skall vara försett med omedelbart invid bordläggningen fäst, från utsidan självslutande klaff av metall, dock icke å fartyg, som byggts före denna förordnings trädande i kraft, såvitt ej vederbörande besiktningsman prövar sådant nödigt. Avloppsrör, som är draget genom lastrum, skall vara på ändamålsenligt sätt skyddat.

4. Till varje av vattentätt skott begränsat lastrum, så och annat slutet rum, skall anbringas pejlrör, försett med ändamålsenligt stängningsanordning. Bordläggning närmast under pejlrör skall förses med tillräckligt stark skyddsplåt.

5. Skyddstak å odäckat passagerarfartyg skall vara så konstruerat, att detsamma i händelse av sjöolycka utan svårighet kan undanskaffas, eller försett med tillräckligt stora luckor, som med lätthet kunna öppnas, eller på annat sätt så konstruerat, att passagerarna i händelse av sjöolycka äga möjlighet att rädda sig genom taket.

6. Varje däck, som ej är försett med fast bredgång till en höjd å passagerarfartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart, å kustgående passagerarfartyg, vilka användas utom Finlands gränser, samt å lastfartyg i ocean- och nordsjöfart av minst 1 meter, å övriga passagerarfartyg och å lastfartyg i östersjöfart av minst 80 centimeter ävensom å kustgående lastfartyg med undantag av pråmar av minst 50 centimeter, skall vara omgivet med stängsel till motsvarande höjd över däcket och även i övrigt av betryggande beskaffenhet samt försett med lämpligt skydd omkring nedgångar och luckor.

Är å passagerarfartyg avståndet emellan ledstängerna i stängslet större än 25 centimeter, bör stängslet förses med järntrådsnät.

13 §

Maskindrivet fartyg, med undantag av fartyg av högst 35 meters längd, som är försett med ejektor för länsning av varje rum, skall vara försett med anordningar för handlänsning med pump från varje genom vattentätt skott avskilt rum, utom från akterpik, dubbelbotten och maskinrum. Äro länsrören icke sammanförda till en gemensam, lämpligt placerad handlänspump, skall särskild pump finnas för varje sådant rum. Länspump med en cylinderdiameter av 100 millimeter eller därutöver skall drivas med hävarm.

Maskindrivet fartyg, med undantag av fartyg för inre farvatten av högst 35 meters längd, som är försett med ejektor för länsning av varje rum, samt lastfartyg av högst 20 meters längd, skall dessutom vara utrustat med en maskindriven länspump, försedd med av varandra oberoende sugledningar från varje genom vattentätt skott avskilt rum, utom från pikarna. Är fartyget flatbottnat, skall det, i händelse dess längd är mera än 35 meter, vara försett med anordningar för slaglänsning.

Fartyg, som icke är maskindrivet, skall, om dess dräktighet uppgår till 200 bruttoregisterton eller mera, vara försett med minst två länspumpar, men eljest med minst en dylik pump till varje av fartygets lastrum. Å segelfartyg, vars dräktighet uppgår till 300 bruttoregisterton eller mera, skola länspumparna, om de äro kolvpumpar, kunna drivas med annan mekanisk anordning än enkel hävarm. Är segelfartyg av nu nämnd storlek byggt av trä eller av trä på järnspant och kunna länspumparna ej drivas med maskinkraft, skall fartyget vara försett med vindpump, antingen såsom särskild pump eller i koppling med någon av länspumparna.

Avlopp från handlänspump skall utmynna ovan huvuddäcket och från maskindriven länspump ovan lastvattenlinjen.

Å däckat maskindrivet fartyg bör den maskindrivna pumpen, för att kunna användas för eldsläckning, vara så konstruerad, att den kan användas såsom sugpump från sjön och tryckpump på däck, varjämte den på däck skall vara försedd med förskruvningar för tillkoppling av slang med munstycke av sådan längd, att den når skrovets alla delar.

14 §

Avviker fartygs byggnadssätt eller konstruktion till någon del från vad därom i detta kapitel är sagt, må fartyget likväl användas till sjöfart i den klass och den fart, för vilken det är avsett, om sjöfartsstyrelsen på anhållan därtill giver tillstånd.

III kap.

Fartygs maskineri

15 §

Fartygs maskineri skall vara förfärdigat av gott material samt äga erforderlig styrka och fasthet att med tillbörlig säkerhet motstå den påkänning maskineriet är avsett att uthärda.

Beträffande ångpannors konstruktion och utrustning gäller vad därom är särskilt stadgat.

16 §

Samtliga rör, som från ångpanna eller maskineriet leda genom bordläggningen nedanom lastvattenlinjen, skola vid fartygets sida vara försedda med kranar eller ventiler av rostfri metall, och böra dessa vara försedda med antingen fasta eller sådana löstagbara nycklar, att de icke kunna avtagas, medan kranen eller ventilen är öppen.

Huvudpådragningsventil skall medelst lätt åtkomlig anordning kunna stängas från skyddat ställe utanför kappen.

Å maskindrivna fartyg skola finnas reservpjäser till sådana delar av maskineriet, som äro mest utsatta för slitning eller bräckning, ävensom nödiga verktyg och material för avhjälpande av mindre bristfälligheter å maskineriet.

4 mom. har upphävts genom F 28.10.1955/427. (28.10.1955/427)

Sjöfartsstyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser angående mängden och beskaffenheten av fartygs reservdelar, arbetsredskap och reparationsmaterial.

IV kap.

Fartygs utrustning

17 § (19.1.1973/28)

Fartyg skall vara försett med erforderliga ankrings- och förtöjningsanordningr. I fråga om klassificerat fartyg anses de ankringsanordningar, som kräves av klassificeringsanstalt, vara tillräckliga.

Passagerarfartyg i ocean-, nordsjö-, östersjö- och kustfart, som användes utanför Finlands gränser, samt lastfartyg i ocean- och nordsjöfart skola vara försedda med två kompasser. Övriga fartyg, med undantag av sådana som idka trafik i inre hamnar, på älvar och i kanaler, skola vara försedda med en kompass. En av kompasserna skall vara en vederbörligen kompenserad magnetkompass, för vilken utarbetats en deviationstabell. Kompassen på fartyg i trafik på inre farvatten behöver ej vara kompenserad.

Fartyg skall vara försett med sjökort som täcka dess trafikområde samt med erforderliga farledsbeskrivningar och fyrböcker. På fartyg i östersjö- eller vidsträcktare fart skola sjökorten vara rättade för innevarande seglationsperiod eller kalenderår. På passagerarfartyg i trafik på inre farvatten, med undantag av sådant som idkar trafik i inre hamnar, på älvar och i kanaler, skall finnas på samma sätt rättade sjökort. Detta gäller även specialkartor och böcker som användes i anslutning till navigationsutrustinig.

Lastfartyg i kustfart utanför Finlands gränser eller i vidsträcktare fart, och passagerarfartyg, med undantag av sådant som idkar trafik i inre hamnar, på älvar och i kanaler, skall vara försett med reservstyrinrättning. Om fartyget kan styras med åror, kan dessa godkännas att motsvara reservstyrinrättning.

Fartyg, på vilket avståndet för upprätthållande av talförbindelse mellan kommandobryggan och maskinrummet överstiger tre meter, skall vara försett med maskintelegraf och talrör. Talröret kan ersättas av en av fartygets elnät oberoende batterilös telefon.

Passagerarfartyg skall för passagerarnas bruk vara försett med fallrep eller landgång, vilka skola ha tillräcklig längd, bredd och hållfasthet och vid behov vara på båda sidor försedda med i stöttor fastgjorda ledstänger eller tåg och mantåg. Fallrepet och landgången skall under den mörka tiden av dygnet vara tillräckligt upplysta.

Fartyg i utrikesfart skall vara försett med lotslejdare, som når ända ner till vattenytan.

Sker fartygs lastning med bilar eller annan last längs körramp, skall rampen ha tillräcklig hållfasthet och sträcka sig tillräckligt långt in på kajen. Rampen skall vara försedd med räcken.

Är fartyg som utför bogsering försett med bogseringskrok, skall denna kunna öppnas snabbt. Bogserar fartyg i huvudsak maskinfartyg, skall bogseringskroken kunna öppnas även från fartygets styrplats.

Om utrustningen på obemannad pråm bestämmer sjöfartsstyrelsen beträffande varje pråm eller serie pråmar särskilt för sig. På bemannad pråm tillämpas bestämmelserna angående maskinfartyg i tillämpliga delar.

18-41 § (19.1.1973/28)

18–41 § har upphävts genom F 19.1.1973/28, dock så, att de stadganden om livräddningsanordningar, som nu upphävts, skall, i enlighet med vad därom stadgas särskilt, tillsvidare tillämpas på fartyg, vars köl sträckts före dagen för förordningens ikraftträdande.

42 § (19.1.1973/28)

Sjöfartsstyrelsen åligger att utfärda närmare bestämmelser om konstruktionen, arten och kontrollen av på fartyg behövliga lanternor och övriga till fartygets utrustning hörande signalerings- och förbindelseanordningar, kompasser och andra nautiska och meteorologiska apparater samt om certifikat för dessa.

Anser sjöfartsstyrelsen att trafiksäkerheten på några farvatten eller under någon tid av året kräver, att fartyg skall vara försett med även annan än i detta kapitel föreskriven utrustning, kan sjöfartsstyrelsen, om icke anskaffandet av utrustningen anses kräva orimliga kostnader, efter att ha hört vederbörande sjöfartsinspektör, meddela föreskrift om att den skall anskaffas.

Sjöfartsstyrelsen äger även befogenhet att beträffande i detta kapitel stadgad utrustning i enskilt fall på ansökan bevilja lättnader som motiveras av fartygets och farvattnens art.

V kap. (16.9.1983/748)

(16.9.1983/748)

V kap. (43-50 §§) har upphävts genom F 16.9.1983/748.

VI kap.

Fartygs begagnande

51 §

Befälhavare åligger tillse, att fartyget icke överlastas eller att det icke lastas felaktigt samt att å passagerarfartyg högsta tillåtna antalet passagerare icke överskrides.

Befälhavaren äger ock tillse, att, innan resa anträdes, fartygets djupgående för- och akterut antecknas i skeppsdagboken. Å fartyg, varå skeppsdagbok icke föres, bör anteckningen ske uti härför inrättad bok.

Upptages å däckat passagerarfartyg den fria däcksytan eller å annat fartyg det för passagerare avsedda utrymmet till någon del av lastgods, skall passagerarantalet i motsvarande mån minskas enligt i 49 § bestämda grunder.

52 § (3.7.1925/235)

Fartyg må icke, då det befordrar passagerare, utan statsrådets begivande användas till bogsering, såvitt ej bogseringen avser att bringa hjälp åt nödställt fartyg, som under resa anträffats.

53 §

Maskindrivna fartyg i oceanfart böra hava ombord minst 50 % samt maskindrivna fartyg i nordsjö- och östersjöfart ävensom kustgående maskindrivna fartyg minst 30 % mera bränsle och oljor, än vad som anses behövligt vid gott väder till nästa hamn, som under resan skall med fartyget anlöpas. Maskindrivet fartyg av ovannämnt slag, varmed vintertrafik bedrives, skall därutöver hava i förråd bränsle och oljor 100 % mera än vad därå eljest bort finnas.

54 §

Fartyg i ocean- eller nordsjöfart ävensom alla maskindrivna fartyg, som underhålla vintertrafik, med undantag av fartyg för inre farvatten, böra, utöver den för resan nödiga provianten, medföra 100 % större förråd födoämnen och vatten, än som erfordras för underhåll av samtliga medföljande passagerare samt besättningen under vanlig resa.

55 §

Fartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart samt kustgående fartyg, så ock, efter sjöfartsstyrelsens prövning, övriga fartyg, böra vara försedda med nödigt förråd läkemedel och förbandsmaterial jämte handbok i deras användning i enlighet med av sjöfartsstyrelsen utfärdade närmare föreskrifter.

56 §

Å passagerarfartyg samt å lastfartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart skall å hytter, salonger och andra för människor avsedda rum dessas ändamål tydligt utmärkas, så ock genom anslag angivas det högsta antal personer, för vilket varje rum är avsett.

57 §

Befälhavaren åligger tillse, att samtliga för passagerare och besättning avsedda rum och bekvämlighetsinrättningar samt förvaringsrummen för proviant och serviser städse äro noggrant renhållna ävensom att de ej användas för annat än avsett ändamål.

58 §

Annat gods än passagerares reseffekter må ej placeras på fartygets överbyggnad.

Befinnes det nödvändigt att föra en del av lasten på huvuddäck, skola bekväma och väl belysta gångar anordnas emellan för- och akterskeppet.

Däckslast må i ingen händelse intagas till sådan mängd eller så lastas, att passagerarnas eller besättningens säkerhet eller fartygets stabilitet äventyras och fartygets manövrering försvåras.

59 §

Å passagerarfartyg skola finnas för allmänheten tillgängliga taxor, enligt vilka avgifter för befordran av passagerare och gods uppbäras.

60 §

I avseende å transport av vissa slag av varor och gods gäller vad därom särskiltI stadgas.

61 §

Det åligger redare lör passagerarfartyg, vilka göra reguliära turer, att årligen före turernas vidtagande till vederbörande sjöfartsinspektör inlämna noggrann och fullständig uppgift om fartygets reseturer. Lag samma vare, där de bestämda turerna undergå förändring.

VII kap.

62 § (25.2.1949/141)

62 § har upphävts genom F 25.2.1949/141.

63 § (25.2.1949/141)

63 § har upphävts genom F 25.2.1949/141.

63 a § (25.2.1949/141)

63 a § har upphävts genom F 25.2.1949/141.

VIII kap.

Straffbestämmelser och särskilda föreskrifter

64 §

Kompass skall, för att anses såsom behörigen justerad eller kompenserad, hava blivit justerad eller kompenserad av sakkunnig person, som av sjöfartsstyrelsen blivit i sådant avseende godkänd.

65 §

Å varje fartyg skall anbringas i minst 15 centimeter höga bokstäver dess namn och hemort å aktern samt namnet dessutom på vardera sidan av fartyget.

66 §

Å varje registreringspliktigt fartyg skall dess djupgående utmärkas sålunda, att, efter det fartyget blivit av sakkunnig person uppmätt, längs dess stävar anbringas siffror jämte till höger om dem anbragta sträck, vilka i jämna meter och decimeter angiva lodräta höjden från kölens, löskölens eller den djupast liggande delens av fartygsbottnen utsträckningslinje till siffrornas underkant.

Siffrorna jämte sträcken, vilka böra vara tydliga samt vita på mörk botten och svarta på ljus botten, skola vara av följande dimensioner, nämligen de siffror, vilka beteckna jämna metertal, minst 10 centimeter höga och därtill hörande sträck minst 5 centimeter breda samt decimetersiffrorna minst 5 centimeter höga.

67 § (22.12.2005/1121)

67 § har upphävts genom L 22.12.2005/1121.

68 §

Å varje passagerarfartyg skall denna förordning vara för de resande tillgänglig.

69 §

Sjöfartsinspektörer, besiktningsmän, för övervakande av sjöfarten och fartygs sjöduglighet tillsatta funktionärer, så ock vederbörande hamn- och polismyndigheter skola vaka över och inom området för envars tjänstebefogenhet lämna varandra handräckning i fråga om efterlevnaden av denna förordning jämte övriga däri omförmälda allmänna föreskrifter och äga förty tillträde till fartyg samt rätt att därå i sådant avseende erhålla nödiga upplysningar ävensom verkställa besiktning i den mån detta kan äga rum utan att förorsaka onödig rubbning i fartygets trafikförhållanden. Vid dylik förrättning böra bevisen över senast verkställda besiktningar på anfordran hållas tillgängliga.

70 §

Tullmyndighet må icke utklarera fartyg till ort, som är belägen utom gränserna för det farvatten, för vilket fartyget är besiktigat, ej heller om därå icke äro anställda befäl och underbefäl till det antal och med sådan kompetens, som i denna förordning, stadgas.

Vid fartygs inklarering bör tullmyndighet ur medföljande fartygshandlingar söka utröna, huruvida befälets seglationsrätt överskridits samt om sådant skett, därom hos vederbörande sjöfartsmyndighet anmäla.

Sjömanshusombudsman bör å sjömansrulla anteckna befälets och underbefälets seglationsrätt.

71 §

Hälsovårdsnämnd i stad, där fartyg har sin hemort, äger minst två gånger under seglationstidens förlopp genom besiktning utröna, huruvida i denna förordning påbjudna sanitära föreskrifter iakttagits. Anmärkt missförhållande bör omedelbart delgivas befälhavaren.

Omfatta fartygets turer ej dess hemort, ankommer omförmälda besiktning å hälsovårdsnämnden i den ort, som utgör ändstation för turerna eller vid regelbundna turer på utlandet sist inom landet anlöpes.

Över besiktningen böra anteckningar göras i nämndens protokoll, varav utdrag skall inom två veckor efter förrättningen insändas till vederbörande sjöfartsinspektör.

72 §

Bestämmelserna i denna förordning tillämpas jämväl å statsverket eller kommun tillhörigt fartyg, varmed handelssjöfart idkas, och skall i sådant fall vad om rederi är stadgat gälla vederbörande stats- eller kommunalmyndighet.

73 § har upphävts i den mån den står i strid med bästemmelserna i förordning angående befäl på handelsfartyg (141/1949). (25.2.1949/141)

73 §

Bestämmelserna i II-VIII kapitlen av denna förordning gälla icke nedannämnda slag av fartyg och farkoster, nämligen:

1) segelfartyg av högst 15 meters längd;

2) maskindrivet fartyg, vars maskinstyrka upppgår till högst 25 indikerade hästkrafter samt längd utgör högst 15 meter, då det användes till befordran av ved, fisk eller lantmannaprodukter eller till fångst;

3) kustgående lastpråm och lastpråm för inre farvatten, varå besättning under resa icke finnes ombord;

4) lastpråm, som begagnas endast inom hamnområde;

5) vanliga roddbåtar och andra dylika farkoster; samt

6) vägfärjor, häri ej inbegripna sådana maskindrivna färjor, vilka med egen kraft kunna manöveras som vanliga maskindrivna fartyg.

Bestämmelserna i VII kapitlet av denna förordning äro icke tillämpliga å fångsfartyg, varom är särskilt stadgad. (20.3.1931/107)

74 §

Har genom fördrag, som avslutats med främmande stat, i fråga om vissa farvatten utfärdats andra bestämmelser, än vad i denna förordning stadgats om fartygs konstruktion, maskineri, utrustning eller besiktning, eller om livräddnings- och eldsläckningsredskapens mängd och beskaffenhet, avprovning eller besiktning, lände sådan bestämmelse till efterrättelse.

75 § (23.12.1940/768)

1 mom. har upphävts genom F 25.2.1949/141. (25.2.1949/141)

2 mom. har upphävts genom F 25.2.1949/141. (25.2.1949/141)

Föres å fartyg större antal passagerare än vad vid besiktning blivit bestämt, straffes befälhavaren med minst femtio och högst tvåhundra dagsböter.

Den, som vägrar behörig myndighet eller tjänsteman tillträde till fartyg eller att på anfordran giva dem nödiga upplysningar i tjänsteangelägenheter, straffes med minst fem och högst tjugo dagsböter, där ej strängare straff enligt allmän lag bör å gärningen följa.

Användes fartyg, som skall vara försett med lastmärke, till handelssjöfart, utan att dylikt märke blivit i föreskriven ordning därå anbragt, eller nedlastas dylikt fartyg till större djup, än dess lastmärke angiver, straffes den skyldiga med minst tjugo och högst femtio dagsböter.

Överträdelse av föreskrift i förordningen angående transport å fartyg av vissa slag av varor och gods straffes med minst femtio och högst tvåhundra dagsböter.

Var, som eljest överträder eller uraktlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i denna förordning eller hindrar annan i fullgörandet av dem, straffes med högst tvåhundra dagsböter, där ej enligt annan lag strängare straff bör å gärningen följa.

8 mom. har upphävts genom F 25.2.1949/141. (25.2.1949/141)

76 § har upphävts i den mån den står i strid med bestämmelserna i föroldning angående befäl på handelsfartyg (141/1949). (25.2.1949/141)

76 §

Överträdelse, för vilken straff i denna förordning är utsatt, åtalas av allmän åklagare vid underdomstol i den ort, där gärningen skett, eller, om överträdelsen skett under fartygs resa, i den finska hamn, dit den. brottsliga med fartyget först ankommit eller där han eljest träffas, eller ock där fartyget är hemma.

77 §

Genom denna förordning upphäves förordningen av den 18 oktober 1920 angående handelsfartyg jämte alla de förordningar, vilka innefatta ändring av eller tillägg till nämnda förordning.

2 mom. har upphävts genom F 25.2.1949/141. (25.2.1949/141)

78 § (25.2.1949/141)

78 § har upphävts genom F 25.2.1949/141.

79 §

Har eftergift från tidigare gällande bestämmelser rörande handelsfartygs byggnad, konstruktion eller utrustning i behörig ordning utverkats, vare sådan eftergift, ändå att den icke överenstämmer med bestämmelserna i denna förordning, fortfarande gällande under den tid och de villkor, som vid dess beviljande bestämts.

80 §

Handels- och industriministerium äger vid behov utfärda närmare bestämmelser rörande tillämpning och verkställighet av denna förordning i fall, då sådan befogenhet icke ankommer på sjöfartsstyrelsen.


Det alle, som vederbör, till efterrättelse länder.

Ikraftträdelsestadganden:

3.7.1925/235:
20.3.1931/107:
23.12.1940/768:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1941.

20.11.1948/794:
25.2.1949/141:
27.4.1954/201:
28.10.1955/427:

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1955.

25.3.1960/162:

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1960.

1.12.1961/531:

18.2.1972/152:

19.1.1973/28:

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1973, dock så, att de stadganden om livräddningsanordningar, som nu upphävts, skall, i enlighet med vad därom stadgas särskilt, tillsvidare tillämpas på fartyg, vars köl sträckts före dagen för förordningens ikraftträdande.

16.9.1983/748:

Denna förordning träder i kraft den 21 september 1983.

22.12.2005/1121:

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Genom denna lag upphävs 9 och 67 § i förordningen av den 17 april 1924 angående handelsfartyg (103/1924), av dem 9 § sådan den lyder i förordning 28/1973.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Övergångsbestämmelse

De isklassintyg som utfärdats med stöd av 14 § i lagen om farledsavgift (708/2002) före denna lags ikraftträdande gäller till dess att fartygets isklass med stöd av denna lag har antecknats i det isklassregister som förs av Sjöfartsverket, dock senast till den 31 december 2006.

RP 149/2005, KoUB 23/2005, RSv 170/2005

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.