Beaktats t.o.m. FörfS 1066/2019.

9.11.1868/31

Konkursstadgan (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna konkursstadgan har upphävts genom KonkursL 20.2.2004/120, som gäller fr.o.m. den 1.9.2004.

1 kap.

Om egendoms afträdande till konkurs

1 § (26.11.1993/1027)

Ett ärende som gäller försättande i konkurs anhängiggörs genom en skriftlig ansökan, som kan göras av gäldenären eller en borgenär.

1 a § (26.11.1993/1027)

Ett ärende som gäller försättande i konkurs behandlas av den domstol inom vars domkrets gäldenärens allmänna forum finns. Ett ärende som gäller en sammanslutning eller en stiftelse behandlas dock av den domstol inom vars domkrets sammanslutningens eller stiftelsens förvaltning i Finland huvudsakligen sköts. Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt detta, behandlas ärendet av den domstol inom vars domkrets gäldenärens verksamhet huvudsakligen har bedrivits eller gäldenären har egendom eller där det med beaktande av omständigheterna annars är ändamålsenligt att behandla ärendet.

Ett ärende som gäller försättande i konkurs av ett dotterbolag i en koncern behandlas med avvikelse från 1 mom. av den domstol där moderbolagets konkursärende är anhängigt, om det inte med beaktande av moder- och dotterbolagets borgenärskrets och bolagens separata förvaltning samt övriga omständigheter är ändamålsenligt att ärendet behandlas vid den domstol som avses i 1 mom. Om ett ärende som gäller moderbolagets konkurs anhängiggörs senare, kan den domstol som behandlar dotterbolagets konkursärende, efter att ha hört boförvaltaren, överföra detta till den domstol där det ärende som gäller moderbolaget är anhängigt. I det beslut genom vilket ärendet har överförts får ändring inte sökas genom besvär.

Angående behandlingen av en konkursansökan som görs medan saneringsförfarande pågår stadgas i lagen om företagssanering (47/93).

1 b § (26.11.1993/1027)

I konkursansökan skall anges på vilka grunder domstolen är behörig, om behörigheten inte annars framgår av ansökan eller de handlingar som har bifogats den.

1 c § (26.11.1993/1027)

Finner domstolen att den inte är behörig i ett ärende som gäller försättande i konkurs, skall den på sökandens begäran överföra ärendet till en behörig domstol.

Finner den domstol till vilken ärendet har överförts med stöd av 1 mom. att den inte är behörig i ärendet, skall ärendet avvisas.

I ett beslut genom vilket ett ärende har överförts med stöd av 1 mom. får ändring inte sökas genom besvär.

1 d § (26.11.1993/1027)

Vid behandlingen av konkursärenden skall vad som i 8 kap. rättegångsbalken bestäms om behandling av ansökningsärenden iakttas i tillämpliga delar, om inte något annat följer av denna lag. (30.8.2002/770)

I en sak som skall anhängiggöras genom stämningsansökan skall stadgandena om behandling av tvistemål iakttas.

1 e § (26.11.1993/1027)

Åklagaren har rätt att på tjänstens vägnar närvara vid behandligen av konkursärenden och därvid ställa frågor och ta del av rättegångsmaterialet.

2 § (5.2.1926/27)

Vid avträdesansökning foge gäldenären noggrann och fullständig förteckning över alla sina tillgångar och skulder jämte uppgift å borgenärerna, deras hemvist och postadress samt å de betalningsanspråk, som, gäldenären veterligen, emot honom blivit väckta, ändå att han dem icke godkänna vill; och varde förteckningen av gäldenären underskriven med förbindelse att riktigheten därav edligen bekräfta.

3 § (31.1.1995/110)

Har gäldenären inte hunnit göra upp en sådan förteckning som nämns i 2 § skall han i sin ansökan eller dess bilaga uppge sina borgenärer och borgenärernas kontaktuppgifter. Då boförteckningen görs upp skall gäldenären under ed redligen uppge allt som hör till boet samt också övriga uppgifter som behövs för en fullständig boförteckning.

3 a § (5.2.1965/47)

Ansökan om avträdande av dödsbos egendom till konkurs, som av delägare i dödsboet ingives, skall åtföljas av bouppteckningen eller styrkt avskrift därav. Är bouppteckning icke förrättad, skall i samband med ansökningen lämnas uppgift om bodelägarna samt deras hemvist och postadress.

4 §

Då afträdesansökning göres af gäldenär, som idkar handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör; bilägge sökanden skriftlig uppgift på de af honom eller genom hans försorg förda böcker och andra handlingar, ur hvilka upplysning kan vinnas om tillståndet i hans bo och deri inträffade förändringar; och föranstalte Rätten eller.ordföranden, der afträdesansökning till honom ingifven är, att alla dylika handlingar utan dröjsmål varda i säkert förvar tagne samt, der sådant finnes nödigt, vid boets uppteckning hållas tillgänglige.

5 §

Borgenär, som klar och förfallen fordran hafver, må, i fall gäldenären rymt eller håller sig undan, hos Rätten begära att gäldenärens egendom skall i förvar tagas och till hans skulders betalning användas. Då sådant anspråk hos Rätten anmäles, låte Rätten eller ordföranden söka gäldenären, der han hemvist, tjenst, näring eller kost hafver. Finnes han icke derstädes och erhålles ej kunskap hvar han vistas, eller är han veterligen ur landet faren; och har han, i dessa fall, hvarken ställt ombud, som rätt för honom gör, eller lemnat känd egendom qvar, som mot hans veterliga gäld synes svara; kalle honom Rätten eller ordföranden genom kungörelse, som i allmänna tidningarne två gånger, högst åtta dagar emellan hvardera gången, införas skall, att inom viss tid af en eller högst två månader från sista kungörandet sig inställa; låte ock hans kända egendom under säker vård sättas. Kommer han ej inom förelagd tid; beslute Rätten att hans egendom afträdas skall.

6 § (17.2.1923/57)

Utom vad i 5 § är medgivet, äge även borgenär, som klar och ostridig fordran visar, hos rätten söka att gäldenärs egendom skall till konkurs avträdas i efterföljande fall:

a) om verkställighet av utmätning å gäldenärs egendom är av en eller flere andra borgenärer begärd och befaras kan, att tillgång till sökandens förnöjande brister, där den utmätning fullbordas;

b) om gäldenär, sina borgenärer till förfång, avhänder sig eller undanskaffar sina tillgångar;

c) om utmätning för skuld hos gäldenär skett och tillgång till betalning därav icke funnits; dock må ej på grund av fordran, för vilken gäldenären gått den i 3 kap. 33 § utsökningslagen omförmälda ed, förordnas till egendoms avträdande, med mindre skälig anledning visas, att gäldenären undandöljer tillgång, som honom därefter tillfallit och till gälds betalande gå bör;

d) om gäldenär, som är köpman, blivit genom notarius publicus eller i vittnens närvaro uppmanad att betala ostridig och förfallen skald, men åtta dagar eller därutöver underlåtit att borgenären förnöja;

e) om gäldenär inte inom åtta dagar efter erhållen uppmaning förnöjt borgenär för fordran som innehavare av företagsinteckning med stöd av 15 § 1 mom. 1 och 4 punkten företagsinteckningslagen (634/84) har rätt att omedelbart indriva, (24.8.1984/637)

f) om gäldenären annat än tillfälligt är oförmögen att betala sina skulder då dessa förfaller till betalning (gäldenärens insolvens). (30.12.1992/1585)

Då ansökning om gäldenärs förpliktande att avträda sin egendom av borgenär göres, uppgive sökanden jämväl, såvitt honom veterligt är, gäldenärens övriga fordringsägare, och gäldenären varde, genom rättens eller dess ordförandes försorg, utan dröjsmål kallad att över ansökningen å viss dag inför rätten höras. Gitter han ej genast visa, att han sökanden förnöja kan, eller ställer han ej antaglig borgen eller annan säkerhet för dess fordran, beslute rätten, att gäldenärens egendom avträdas skall. Kommer gäldenär efter erhållen kallelse ej tillstädes, må ändock enahanda beslut av rätten fattas, om skäl därtill är förhanden.

Vad som bestäms i 5 § och ovan i denna paragraf tillämpas inte på en fordran i fråga om vilken verkställbarheten för utsökningsgrunden har upphört enligt 2 kap. 24–26 § utsökningslagen. (27.6.2003/692)

6 a § (19.12.1997/1218)

Om det uppenbarligen finns grunder att godkänna en konkursansökan, kan den domstol som behandlar ansökan på yrkande av den borgenär som har ansökt om konkurs eller en annan borgenär, innan den beslutar om gäldenären skall försättas i konkurs,

1) meddela utreseförbud enligt 38 §,

2) bestämma att egendom som tillhör gäldenären skall beläggas med kvarstad eller att en annan i 7 kap. 3 § rättegångsbalken avsedd säkringsåtgärd skall vidtas för att säkerställa att borgenärerna får utdelning av gäldenärens egendom, om det finns risk för att gäldenären till skada för borgenärerna gömmer, förstör eller överlåter egendomen, samt

3) bestämma att gäldenärens bokföringsböcker, verifikat och övriga bokföringsmaterial samt handlingar och andra upptagningar som berör gäldenärens förvaltning samt, i den mån det är behövligt, också andra handlingar och upptagningar som ansluter sig till gäldenärens affärsverksamhet i behövlig utsträckning skall beläggas med kvarstad eller bestämma att någon annan sådan säkringsåtgärd som avses i 7 kap. 3 § rättegångsbalken skall vidtas, om det finns risk för att gäldenären gömmer, förstör eller skadar detta material och därigenom försvårar utredningen av boet.

Om saken inte tål uppskov, kan domstolen godkänna yrkandet utan att ge gäldenären tillfälle att bli hörd. När det inte längre finns orsak att hålla ett förbud eller beslut i kraft, skall domstolen på eget initiativ eller på yrkande av gäldenären eller en borgenär omgående häva detta. Förkastas, avvisas eller avskrivs konkursansökan, förfaller ett förbud eller beslut som avses i 1 mom. Beslutar domstolen försätta gäldenären i konkurs, skall den samtidigt bestämma om ett förbud som avses i 1 mom. 1 punkten skall förbli i kraft.

Ändring i ett beslut enligt 1 mom. får inte sökas genom besvär. Gäldenären får dock utan iakttagande av fatalietid anföra klagan över beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

Angående säkringsåtgärder som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten gäller dessutom i tillämpliga delar 7 kap. 5 § 1 mom. samt 10–13 § rättegångsbalken. Underrättelse om ett förbud som avses i 1 mom. 1 punkten skall ske enligt 38 § 4 mom.

7 §

Då beslut om afträdande af gäldenärs egendom efter §§ 5 och 6 fattas, skall med bouppteckning och boet rörande handlingars tagande under säker vård förfaras såsom i §§ 3 och 4 blifvit sagdt; och må, i händelse gäldenären är afviken, vid uppteckningen begagnas de underrättelser om boet, som kunna vara att tillgå. Är ej boet förut under säker vård stäldt, varde ock derom af Rätten förordnadt.

8 § (26.11.1993/1027)

8 § har upphävts genom L 1027/1993.

9 § (26.11.1993/1027)

En konkurs anses ha börjat när domstolen på ansökan av gäldenären eller av en borgenär beslutar att gäldenären försätts i konkurs.

I beslutet skall antecknas det klockslag då beslutet ges eller avkunnas.

En part som inte har varit närvarande när domstolen har meddelat ett beslut i ett ärende som gäller försättande i konkurs skall av domstolen utan dröjsmål underrättas om beslutet på ett för ändamålet lämpligt sätt.

10 § (31.1.1935/62)

Om inteckning av egendom som hör till ett konkursbo och om inskrivning av rättigheter som hänför sig till sådan egendom stadgas särskilt. (12.4.1995/552)

Ej heller må efter konkursens början utmätning ske å de avträdda tillgångarna. Är egendom redan därförinnan utmätt, upphöre utmätningsmans befattning därmed; dock må, där auktion å fast egendom eller fartyg eller gods i fartyg eller å luftfartyg redan blivit kungjord, försäljningen försiggå utan hinder av konkursen, i vilket fall vad av köpeskillingen återstår utöver de fordringar samt utmätnings- och andra kostnader, som bort utgå med bättre rätt än det utsökta beloppet, skall konkursboet tillhandahållas; och varde, såframt utmätningssökanden bevakar sin fordran i konkursen, däri bestämt, vilken rätt han njuta bör. Är verkställd utmätning överklagad, må ock frågan om dess giltighet behandlas i den för slika mål stadgade ordning och, om utmätningen bliver ståndande, i konkursmålet endast prövas vad förmånsrätt den medföra kan.

Utan hinder av konkurs i ägarens bo må likväl för utskyld eller annan likartad utlaga, som i fastighet innestår, samt för fordran, för vilken fastighet är intecknad eller eljest underpant, så ock för fordringsanspråk, som har pant- och förmånsrätt i fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg, på sätt därom särskilt är stadgat, sådan egendom sökas i mät och säljas i den i utsökningslagen stadgade ordning; och varde vad utmätningssökanden och övrige panthavare tillkommer dem tillhandahållet samt återstoden av köpeskillingen, på sätt ovan sagts, till konkursboet överlämnad.

Utan hinder av konkurs kan dock för indrivning av ett underhållsbidrag till ett barn verkställas utmätning av lön, pension och inkomst av näringsverksamhet, då nämnda bidrag har förmånsrätt enligt lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning (1578/92). (30.12.1992/1585)

11 § (26.11.1993/1027)

11 § har upphävts genom L 1027/1993.

12 §

Är tvist om giltigheten af något emot gäldenären väckt betalningsanspråk vid konkursens början hos annan Rätt anhängig, eller eljest så beskaffad att pröfningen deraf på annan Rätt ankommer; varde den der afgjord och af konkursdomstolen bestämdt med hvad rätt den betalning utgå skall, som borgenären af behörig domstol tillerkännes.

2 kap.

Om rättegången sedan konkurs börjad är

13 § (5.2.1965/47)

När en gäldenär försätts i konkurs skall domstolen samtidigt bestämma tidpunkten för borgenärsförhör. Borgenärsförhör skall hållas inom en månad från konkursens början. Om konkursboets art eller omfattning förutsätter det, kan domstolen bestämma en senare tidpunkt för förhöret. Till borgenärsförhöret skall kallas gäldenären och de borgenärer som har de största fordringarna. Borgenärerna kan även yttra sig skriftligen om de angelägenheter som skall behandlas vid borgenärsförhöret. Boförvaltaren skall tillställa borgenärerna kallelsen. Vid förhöret skall en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder finnas till hands. Om förteckningen inte har färdigställts före borgenärsförhöret eller om det annars finns särskilda skäl för det, kan borgenärsförhöret uppskjutas. (26.11.1993/1027)

Då avträdande av dödsbos egendom blivit sökt, skall till förhör, som i 1 mom. avses, förutom de delägare, som gjort ansökan, även de övriga delägarna kallas, såframt kallelse kan tillställas dem i tid.

14 §

Borgenärer, som vid förhöret tillstädeskomma, skola uppgifva beloppet och beskaffenheten af sina fordringar samt, såvidt ske kan, förete de handlingar, hvarå fordringarna sig grunda, och emot gäldenären framställa de påståenden, till hvilka de i sakens dåvarande skick anse sig befogade, äfvensom angående den afträdda egendomens förvaltning vidtaga åtgärd, enligt hvad i § 51 föreskrifves.

15 § (5.2.1965/47)

Gäldenären uppgive vid förhöret, om och vad mera till boet hör än vad förut varit upptecknat, och fäste med ed, att bouppteckningen, med nämnda tillägg, är riktig, att ej något är av honom själv eller av andra honom veterligen undantaget, att han icke uppsåtligen förtegat någon borgenär och att han ej heller, efter att hava fattat beslut att avträda egendomen, eller därest egendomens avträdande är tvunget, sedan borgenärs ansökan därom blev för honom känd, vidtagit eller låtit vidtaga någon åtgärd som måhända är till någon borgenärs förfång.

Vad i 1 mom. är sagt om gäldenär, äger motsvarande tillämpning på delägare i dödsbo, som haft egendomen i sin vård, och skall bouppteckningen, om sådan var upprättad vid konkursens början, gälla såsom sådan bouppteckning som i 1 mom. avses. Annan delägare skall även avlägga ed, om borgenär det yrkar och rätten prövar skäl därtill föreligga. Har boets egendom varit i annans än delägares vård eller värjo, gånge jämväl han ed, om delägare eller borgenär det yrkar.

Finner rätten, sedan ed avlagts, att de avträdda tillgångarna icke förslå till bestridande av den kostnad, som enligt 74 § skall gäldas ur dem, förordne, att vidare behandling av konkursärendet ej äger rum.

16 §

Är gäldenär af sjukdom eller annat förfall urståndsatt att vid förhöret personligen närvara, eller förekommer dervid annat hinder för fullgörande af hvad honom i § 15 ålagdt är, varde det af honom sedermera fullgjort å tid, som Rätten dertill bestämmer.

17 § (19.12.1997/1218)

När gäldenären är en sammanslutning eller stiftelse, betraktas vid tillämpningen av 6 a § 1 mom. 1 punkten, 15, 16, 37 och 38 §, 39 § 2 mom. och 82 § såsom gäldenär den som är personligen ansvarig för sammanslutningens skyldigheter, sammanslutningens eller stiftelsens verkställande direktör eller medlem av dess styrelse, likvidator eller person i jämförbar ställning samt den som under det år som föregått konkursansökan har haft en sådan ställning i sammanslutningen eller stiftelsen.

Om domstolen så beslutar, tillämpas de bestämmelser som avses i 1 mom. också på den som tidigare har befunnit sig i en ställning som avses i 1 mom. eller som faktiskt har lett sammanslutningens eller stiftelsens verksamhet eller skött dess förvaltning eller egendom. Är gäldenären en fysisk person, kan bestämmelserna, om domstolen så beslutar, på motsvarande sätt tillämpas på den som faktiskt har lett gäldenärens näringsverksamhet eller skött gäldenärens egendom. Ett sådant förordnande kan utfärdas på yrkande av boförvaltaren eller en borgenär. Domstolen skall bereda personen i fråga möjlighet att bli hörd. Domstolens beslut genom vilket ett sådant förordnande har meddelats får inte överklagas. Klagan får dock utan iakttagande av fatalietid anföras över beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

18 § (24.8.1990/820)

Har till följd av en gäldenärs tredska att uppgiva sitt bo inte före förhöret kunnat upprättas en fullständig förteckning över boet eller vägrar gäldenären att avlägga den ed som nämns i 15 §, skall han hållas häktad tills han fullgör sin skyldighet. Om gäldenären fortsätter sin tredska sedan han hållits häktad i två månader, skall han för konkursgäldenärs tredska dömas till fängelse i högst två år. Tredskas andra som enligt 17 § är skyldiga att avlägga ed, skall med dem förfaras på samma sätt om det finns skäl därtill.

Över ett beslut om häktning enligt 1 mom. får inte anföras besvär. Den häktade får dock utan tidsbegränsning anföra klagan mot beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning. (26.11.1993/1027)

19 § (26.11.1993/1027)

När gäldenärsförhöret har ägt rum skall domstolen genom offentlig stämning kalla borgenärerna att senast den fataljedag domstolen har utsatt anmäla sina fordringar skriftligen till domstolen (bevakningsskrift). I stämningen skall anges att en borgenär som försummar att bevaka sin fordran så som stadgas i denna lag förlorar sin rätt till betalning av konkursboets medel. Vad denna eller någon annan lag stadgar om inställelsedag gäller nämnda fataljedag.

Domstolen kan efter att ha hört boförvaltaren bestämma att fordringarna skall anmälas till honom i stället för till domstolen. Utan hinder av detta kan en bevakningsskrift även tillställas domstolen. I fråga om anmälning av fordringar till boförvaltaren gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om insändande av handlingar till domstolar.

Domstolen skall utan dröjsmål och minst en månad före fataljedagen kungöra den offentliga stämningen i den officiella tidningen. I kungörelsen skall dessutom anges dagen för konkursens början, den fataljedag för anmärkning mot bevakningar som avses i 35 § samt den tidpunkt då konkursdomen meddelas, gäldenärens namn och hemort samt personbeteckning eller affärs- och samfundssignum och handelsregisternummer. Om ett förfarande enligt lagen om företagssanering har varit anhängigt för gäldenärens vidkommande och konkursen börjar innan saneringsprogrammet upphört eller inom tre månader från det att saneringsförfarandet har upphört utan att ett saneringsprogram fastställts, skall i kungörelsen nämnas den dag då saneringsförfarandet har inletts och den dag då det har upphört. Om gäldenärens namn eller hemort har förändrats under de två senaste åren före konkursens början, skall också dessa tidigare namn och hemorter anges. I kungörelsen skall också anges boförvaltarens namn, adress och andra uppgifter om hur han kan kontaktas. (6.11.1998/796)

Domstolen kan dessutom bestämma att boförvaltaren skall publicera kungörelsen i en eller flera dagstidningar. Om det finns någon särskild orsak, kan domstolen också bestämma att boförvaltaren skall publicera kungörelsen utomlands på ett för ändamålet lämpligt sätt.

20 § (26.11.1993/1027)

Boförvaltaren skall tillställa borgenärerna ett meddelande om den kungörelse som nämns i 19 §.

Meddelandet behöver inte tillställas borgenärer som uppenbart inte kommer att få utdelning ur boet.

21 §

Ansökan om egendoms afträdande må, vid det förhör, som förut år omnämndt, återkallas, om alle de tillstädeskomne borgenärer det medgifva; men sedan beslut om offentlig stämnings utfärdande blifvit fattadt, ege återkallelse af ansökningen icke rum.

22 §

Har gäldenär, sedan Rätten beslutit att hans egendom afträdas skall, deröfver anfört besvär, och beslutet blifvit i högre Rätt genom laga kraft egande utslag ändradt; då skall gäldenären inlemna utslaget till Underrätten eller dess ordförande, så fort ske kan, vid påföljd att ersätta all kostnad, som af dröjsmålet härflyter; och foge Underrätten eller ordföranden, i händelse offentlig stämning emellertid blifvit utfärdad, genast anstalt om dess återkallande, genom borttagande af anslaget å Rättens dörr och kungörelse i allmänna tidningarne, der sådant kan ske minst åtta dagar före den bestämda inställelsedagen. I annat fall låte Underrätten borgenärerne vid förhör, som med dem och gäldenären hållas skall, erhålla del af det laga kraft egande beslutet; och ankomme, sedan konkursen sålunda förfallit, på särskild pröfning hvem kostnaden i saken drabba skall.

23 § (26.11.1993/1027)

Om domstolen med stöd av 1 a § 2 mom. överför ett konkursärende till en annan domstol, förblir vad som har bestämts av den domstol från vilken ärendet har överförts i kraft tills något annat bestäms vid den fortsatta behandlingen av ärendet. Detsamma gäller när en högre domstol med stöd av 10 kap. 29 § rättegångsbalken överför saken till en behörig domstol.

24 §

I bevakningsskriften skall beloppet av och grunden för fordran anges. I bevaknings skriften skall beloppet av eller grunden för yrkad ränta och den tid för vilken räntan yrkas anges särskilt. I fråga om en fordran som grundar sig på ett fortlöpande skuldförhållande skall det framgå av bevakningsskriften till vilken del fordran hänför sig till tiden före konkursens början. Om borgenären yrkar på förmånsrätt, skall grunden för yrkandet anges i skriften. Förmånsrätten för en fordran som har uppkommit mellan den tidpunkt när ett företagssaneringsförfarande inleddes och den tidpunkt när det upphörde skall beaktas även om borgenären inte har framställt något yrkande därom, men grunden för förmånsrätten dock framgår av bevakningsskriften. Till besvärsskriften skall fogas kopia av de handlingar som borgenären åberopar. I bevakningsskriften skall anges borgenärens namn och postadress samt andra uppgifter om hur han kan kontaktas. (6.11.1998/796)

Om en bevakningsskrift inte är avfattad på finska eller svenska, skall boförvaltaren se till att skriftens innehåll till behövliga delar översätts till någotdera språket. Översättningskostnaderna kan dras av från den utdelning som tillfaller borgenären, om inte något annat följer av en överenskommelse med en främmande stat. (26.11.1993/1027)

Är borgenärs fordran sådan att beloppet deraf ej med visshet bestämmas kan, uppgifve likväl hvad han högst fordra vill.

Den, som i fastighet har innestående utskyld eller annan likartad utlaga eller för hvars fordran fastighet eljest är underpant, vare pligtig att, såsom ofvan sägs, den utlaga eller fordran bevaka endast så vidt han vill hålla sig till annan gäldenärens egendom. Lag samma vare om den, som i fastighet har innestående lönebelopp, hvilket bör utgå med bättre rätt än pantfordran, så ock om den, som för fordningsanspråk har pant- och förmånsrätt i fartyg eller gods i fartyg. (3.12.1895/37)

24 a § (26.11.1993/1027)

Boförvaltaren skall göra upp en förteckning av vilken beloppet av och grunden för varje bevakad fordran framgår. Om förmånsrätt har yrkats för en fordran, skall i förteckningen antecknas grunden för yrkandet samt den plats i förmånsordningen som fordringen får enligt yrkandet. Av förteckningen skall också framgå vilka fordringar som enligt förvaltarens uppfattning är efterställda. I förteckningen kan boförvaltaren också göra sina anmärkningar enligt 35 § mot bevakade fordringar.

Förteckningen skall senast två veckor före den fataljedag som avses i 35 § tillställas domstolen enligt domstolens anvisningar.

Domstolen kan uppmana förvaltaren att göra de rättelser, tillägg och ändringar som behövs i förteckningen. Borgenärerna har rätt att på begäran få en kopia av förteckningen av boförvaltaren. För sändande av förteckningen kan ersättning för skäliga kopierings- och sändningskostnader uppbäras.

25 § (26.11.1993/1027)

I en konkurs får en borgenär bevaka en fordran i fråga om vilken gäldenärens förbindelse har ingåtts eller någon annan rättsgrund har uppstått innan konkursen började.

I en konkurs får en borgenär inte bevaka en fordran i fråga om vilken verkställbarheten för utsökningsgrunden har upphört enligt 2 kap. 24–26 § utsökningslagen. Om fordran medan utsökningsgrunden var verkställbar har bevakats i en konkurs, hindrar det att tidsfristen löpt ut inte att betalning fås ur tillgångar som avträtts till konkurs. (27.6.2003/692)

26 § (26.4.1991/759)

En fordran på lön, arvode eller någon annan därmed jämförlig förmån kan inte fastställas till betalning ur konkursboets egendom eller användas till kvittning i konkursen till den del fordringen står i ett uppenbart missförhållande till vad som kan anses skäligt med hänsyn till det arbete som har utförts och omständigheterna i övrigt, om fordringen på denna grund har bestritts.

27 § (7.5.1965/246)

27 § har upphävts genom L 246/1965.

28 § (7.5.1965/246)

Finner en borgenär att han vid bevakningen har uppgett en helt eller till någon del grundlös fordran, skall han rätta sin bevakning före den dag då konkursdomen ges. Borgenären kan senast den dag som avses i 35 § rätta ett klart fel eller en klar brist i bevakningsskriften. Ett meddelande om rättelsen skall tillställas domstolen och en kopia av meddelandet skall tillställas boförvaltaren. (26.11.1993/1027)

Anmälan om rättelse får göras till domstolen även av den, som för bevakning i konkurs överlåtit sin fordran på annan.

29 § (26.4.1991/759)

En borgenär som inte senast på inställelsedagen uppger sin fordran så som stadgas i 24 § förlorar sin rätt till betalning ur konkursboets egendom med undantag för de fall som avses nedan i 30, 32 och 33 §§ samt i 25 § lagen om återvinning till konkursbo (758/91).

30 § (26.11.1993/1027)

En borgenär som på grund av laga förfall inte har kunnat bevaka sin fordran skall utan dröjsmål och senast dagen innan konkursdomen ges anmäla sin fordran till domstolen enligt 24 §. Domstolen kan bestämma att en kungörelse om bevakningen skall på borgenärens bekostnad publiceras i officiella tidningen eller att de som har del i saken skall upplysas om kungörelsen på något annat sätt. Kungörelsen skall innehålla de uppgifter som behövs för bevakning av en fordran.

31 § (15.12.2000/1109)

En fordran som grundar sig på ett arbetsförhållande och som boförvaltaren har infört i en förteckning som nämns i 13 § lönegarantilagen (866/1998) eller i 11 § lagen om lönegaranti för sjömän (1108/2000) skall anses ha blivit bevakad.

32 § (7.5.1965/246)

Borgenär, som i sin besittning har lösegendom såsom pant eller eljest under panträtt, går icke förlusrtig sin rätt till denna egendom, ehuru den fordran, till säkerhet för vilken panträtten gäller, icke bevakats i konkursen.

Bestrids fordran av gäldenären, av de övriga borgenärerna eller av boförvaltaren, får borgenären inte betalning ur panten, förrän fordran har uppgivits och styrkts så som stadgas om bevakning av fordran. (31.1.1995/110)

33 § (31.1.1935/62)

Den som vill begagna fordran endast till kvittning mot skuld till gäldenären är icke skyldig att i konkurs bevaka sådan genfordran. Återkräver konkursboet sagda skuld och bestrides genfordrans rättsgrund eller dess tillkomst före konkursen, skall han, för att utöva kvittningsrätten, styrka sin fordran som om den skulle ha blivit bevakad i konkursen. (7.5.1965/246)

En fordran mot gäldenären som har förvärvats genom en överlåtelse från tredje man senare än tre månader före den fristdag som avses i 2 § lagen om återvinning till konkursbo får inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade på borgenären när överlåtelsen skedde. Detsamma gäller en fordran som på nämnda sätt har förvärvats tidigare, om borgenären när överlåtelsen skedde hade grundad anledning att anta att gäldenären var insolvent. (26.4.1991/759)

Om en borgenär har åtagit sig en betalningsförpliktelse gentemot gäldenären under sådana omständigheter att förfarandet kan jämställas med att gäldenären betalar en skuld, har borgenären inte rätt att kvitta i den mån en sådan betalning hade kunnat återvinnas till konkursboet. (26.4.1991/759)

33 a § (26.4.1991/759)

En rätt till ersättning som någon får med anledning av att han har infriat en borgensförbindelse eller någon annan förpliktelse skall vid tillämpningen av 33 § anses ha förvärvats när förpliktelsen uppkom.

Om konkursboet överlåter en fordran så att en borgenär förlorar sin möjlighet till kvittning, skall boet gottgöra honom för detta.

34 §

Fordran, ehuru den ej är förfallen, må likväl i konkurs bevakas, eller efter § 33 i qvittning gå.

35 § (26.11.1993/1027)

Anmärkningar mot en fordran som har bevakats i konkursen skall framställas till domstolen skriftligen senast den fataljedag som domstolen har utsatt (bestridande) Om boförvaltarens skyldighet att framställa anmärkning stadgas i 67 a §. Även gäldenären och borgenärerna kan framställa anmärkningar. Vad som på något annat ställe i lag stadgas om upprop gäller nämnda fataljedag.

Anmärkningsskriften skall innehålla ett individualiserat yrkande, uppgift om de omständigheter som yrkandet grundar sig på och de bevis som kommer att läggas fram vid behandlingen av anmärkningen samt vad som skall styrkas med varje bevis.

35 a § (26.11.1993/1027)

Behandlingen av ett bestridande fortsätter med iakttagande i tillämpliga delar av vad som stadgas om behandling av tvistemål.

Ett bestridande behandlas dock inte enligt 1 mom. om

1) bestridandet är uppenbart ogrundat,

2) saken redan är avgjord genom en dom som har vunnit laga kraft eller en rättegång i saken redan är anhängig,

3) bestridandet gäller en omständighet som domstolen skall beakta på tjänstens vägnar och domstolen inte finner det vara nödvändigt för sakens utredning att den behandlas enligt 1 mom., eller

4) allmän domstol inte är behörig i saken.

35 b § (26.11.1993/1027)

Om den som har bestridit en fordran har uteblivit från sammanträdet, anses hans bestridande ha blivit återkallat. Har den som bevakat en fordran uteblivit, skall bevakningen förkastas till den del det inte är uppenbart att bevakningen är befogad eller den som framställt anmärkningen inte avstår från sitt bestridande. Saken avgörs därvid genom dom.

Om en part inte har avgett en begärd skriftlig utsaga av vilken framgår hans ståndpunkt till de frågor som har ställts, har detta samma verkan som om parten hade uteblivit från sammanträdet.

36 § (24.8.1990/820)

Åtal för oredlighet som gäldenär, gäldenärsbedrägeri, grovt gäldenärsbedrägeri, gäldenärssvek, gäldenärsförseelse eller gynnande av borgenär kan, när brottet uppdagas i samband med en konkurs, prövas av den domstol där konkursförfarandet mot gäldenären är eller har varit anhängigt.

3 kap.

Om gäldenärs frihet och underhåll under rättegången

37 § (19.12.1997/1218)

Gäldenären skall meddela boförvaltaren var han vistas och hur han kan nås samt vid behov vara anträffbar för boförvaltaren.

38 § (19.12.1997/1218)

Finns det sannolika skäl att misstänka att gäldenären lämnar landet och försummar sina skyldigheter att såsom konkursgäldenär uppge boets tillgångar och skulder och bestyrka riktigheten av boförteckningen, kan domstolen på yrkande av boförvaltaren eller en borgenär bestämma att gäldenären inte får lämna landet. Om saken inte tål uppskov, kan förbudet meddelas utan att gäldenären ges tillfälle att bli hörd. Förbudet skall hävas omedelbart när det inte längre finns orsak att hålla det i kraft. Förbudet skall upphöra senast när gäldenären har bestyrkt riktigheten av boförteckningen.

Pass får inte utfärdas för en person som har belagts med utreseförbud. Om ett pass redan har utfärdats för honom, skall han överlämna det till polisen för den tid förbudet gäller.

Ändring i ett beslut enligt 1 mom. får inte sökas genom besvär. Gäldenären får dock utan iakttagande av fatalietid anföra klagan över beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

När ett sådant förbud som avses i 1 mom. eller en sådan skyldighet att överlämna passet till polisen som avses i 2 mom. har meddelats eller förbudet har hävts eller förfallit, skall domstolen sörja för att gäldenären genast underrättas på ett ändamålsenligt sätt. Motsvarande anmälan skall domstolen utan dröjsmål göra även till polisen för registrering av uppgiften i polisens personregister. Uppgifterna utplånas i registret omedelbart när förbudet har förfallit eller hävts.

39 § (19.12.1997/1218)

Om gäldenären är en fysisk person vars uppehälle inte annars är tryggat, skall gäldenären och de som för sin försörjning är beroende av honom få bidrag av konkursboets medel. När bidrag beviljas skall hänsyn också tas till gäldenärens förtjänstmöjligheter, hans verksamhet för utredningen av boet samt konkursboets möjligheter att betala bidrag. Bidrag kan inte beviljas för tiden efter konkursdomen.

Om gäldenären skall inställa sig i domstolen eller någon annanstans för att lämna upplysningar om boet, skall han av konkursboets medel få skälig ersättning för nödvändiga utgifter för resa och uppehälle.

Meningsskiljaktigheter angående bidrag eller ersättningar enligt 1 eller 2 mom. avgörs av domstolen.

40 § (26.11.1993/1027)

40 § har upphävts genom L 1027/1993.

41 § (19.12.1997/1218)

41 § har upphävts genom L 1218/1997.

42 § (19.12.1997/1218)

42 § har upphävts genom L 1218/1997.

43 § (19.12.1997/1218)

43 § har upphävts genom L 1218/1997.

44 § (26.11.1993/1027)

44 § har upphävts genom L 1027/1993.

4 kap.

Om den egendom som hör till ett konkursbo (26.4.1991/759)

45 §

Till konkursboet räknas all den egendom som kan utmätas och som tillhörde gäldenären vid konkursens början eller som tillfaller honom före konkursens slut samt allt vad som återvinns till boet enligt stadgandena om återvinning till konkursbo. (31.1.1995/110)

Av lön, pension och inkomst av näringsverksamhet som utbetalas till gäldenären skall en så stor del tillfalla konkursboet som av beloppet kan utmätas efter att från detta avskiljts ett genom utmätning erlagt underhållsbidrag till ett barn. (30.12.1992/1585)

3 mom. har upphävts genom L 1585/1992. (30.12.1992/1585)

45 a § (26.4.1991/759)

Gäldenärens rätt till arv eller testamente räknas inte till hans konkursbo, om han efter arvlåtarens död men före konkursens början har avsagt sig eller, senast tre månader från det han fick kännedom om arvlåtarens död och sin rätt till arvet, avsäger sig arvet enligt 17 kap. 2 a § ärvdabalken.

46 § (26.4.1991/759)

Om återvinning till konkursbo stadgas särskilt.

47 § (26.4.1991/759)

47 § har upphävts genom L 759/1991.

48 § (26.4.1991/759)

47 § har upphävts genom L 759/1991.

49 § (27.3.1987/355)

49 § har upphävts genom L 355/1987.

5 kap.

Om konkursboets förvaltning

50 § (31.1.1995/110)

När domstolen beslutar försätta gäldenären i konkurs, skall den samtidigt förordna en eller flera interimistiska boförvaltare. Innan domstolen meddelar sitt förordnande skall den vid behov höra borgenärerna samt den person som föreslås bli förordnad till boförvaltare. Angående en interimistisk boförvaltares behörighet och jäv, skyldighet för den som har givit sitt samtycke till uppdraget att uppge omständigheter som påverkar hans oavhängighet och opartiskhet som boförvaltare samt skiljande av en interimistisk boförvaltare från sitt uppdrag gäller 51 § 1 och 3 mom. samt 61 §. (19.12.1997/1218)

Den interimistiska boförvaltaren skall ta boets handlingar och egendom i sin vård, göra upp en förteckning över boets tillgångar och skulder samt vidta andra åtgärder som uppdraget förutsätter.

En interimistisk boförvaltare har för sitt uppdrag rätt till ett arvode som är skäligt med hänsyn till uppdragets svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som utförts och andra omständigheter. En interimistisk boförvaltare har också rätt till ersättning för de kostnader som har varit nödvändiga för fullgörandet av uppdraget. Förfaller eller återkallas konkursen, är gäldenären betalningsskyldig. Domstolen bestämmer härvid arvodets belopp efter att har hört boförvaltaren och närvarande gäldenär. Domstolen kan även avskilja frågan om arvodets belopp för särskilt avgörande. Arvodet får inte bestämmas innan utredning enligt 50 b § har givits till domstolen. För den händelse att konkursen förfaller eller återkallas har en interimistisk boförvaltare rätt att innehålla en tillräcklig del av konkursboets egendom för betalning av arvodet och kostnadsersättningen. (19.12.1997/1218)

4 mom. har upphävts genom L 1218/1997. (19.12.1997/1218)

50 a § (31.1.1995/110)

En interimistisk boförvaltare kan, efter att ha hört gäldenären och de största borgenärerna, sälja lös egendom som hör till konkursboet i den utsträckning som är nödvändig för att undvika förluster eller för att betala kostnaderna för förvaltningen eller vården av konkursboet.

50 b § (19.12.1997/1218)

Den interimistiska boförvaltaren skall göra en utredning om gäldenären och dennes verksamhet före konkursen. Av utredningen skall framgå åtminstone följande omständigheter:

1) om gäldenären är en sammanslutning, dess ägar- och koncernförhållanden,

2) de huvudsakliga orsakerna till konkursen,

3) hur gäldenärens bokföring har skötts,

4) huruvida gäldenären i ledningen av sin verksamhet har använt sig av mellanhänder,

5) iakttagelser om omständigheter som kan vara av betydelse för fortsättningen av konkursen,

6) iakttagelser om omständigheter som kan vara av betydelse för meddelande av näringsförbud, samt

7) granskningar av gäldenärens verksamhet och räkenskaper samt behovet av sådana granskningar.

Utredningen skall ges till domstolen vid den tidpunkt som denna bestämmer. Utredningen skall samtidigt tillställas konkursombudsmannen och åklagaren samt en förundersökningsmyndighet och borgenär som begär det.

Om det senare framgår omständigheter som kan vara av väsentlig betydelse för bedömningen av huruvida gäldenären eller hans företrädare skall meddelas näringsförbud, skall boförvaltaren utan dröjsmål underrätta åklagaren och konkursombudsmannen om dessa. För näringsförbudsärendet skall boförvaltaren lämna åklagaren de upplysningar och handlingar som denne begär.

51 § (19.12.1997/1218)

Vid borgenärsförhöret förordnar domstolen efter att ha hört närvarande borgenärer samt, enligt prövning, också andra borgenärer och den till boförvaltare föreslagna en eller flera gode män till boförvaltare. Boförvaltaren skall vara myndig och känd som en hederlig person. Han skall ha den förmåga som uppdraget kräver samt vara lämplig för detta. Han får inte stå i ett sådant förhållande till gäldenären eller någon borgenär att detta kan vara ägnat att äventyra hans oavhängighet i förhållande till gäldenären eller hans opartiskhet gentemot borgenärerna eller annars äventyra hans förmåga att på ett korrekt sätt sköta uppdraget.

Om det finns särskilda skäl, kan domstolen senare förordna en boförvaltare för en bestämd uppgift. Angående en sådan boförvaltare gäller i tillämpliga delar vad denna lag föreskriver om boförvaltare.

Den som har samtyckt till uppdraget som boförvaltare skall underrätta domstolen om alla omständigheter som kan vara ägnade att äventyra hans oavhängighet eller opartiskhet som boförvaltare eller väcka befogade misstankar i dessa avseenden.

Ändring i ett beslut enligt 1 eller 2 mom. får sökas genom besvär.

52 § (31.1.1935/62)

1 mom. har upphävts genom L 1218/1997. (19.12.1997/1218)

Rätten må ock, där det i anseende till konkursboets omfattning och beskaffenhet är påkallat, förordna en eller flere i sådana varv förfarna och skickliga personer att övervaka gode männens förvaltning, och tillkommer dem ur konkursboets medel arvode efter rättens prövning samt kostnadsersättning.

53 §

Gode män skola, så snart de förordnade blifvit, taga konkursboet under sin vård, göra sig noga underrättade om boets tillstånd, granska bouppteckningen, förteckna hvad förut ej upptecknadt blifvit, bevaka boets rättegångar och angelägenheter, indrifva fordringar och bereda boet till utredning.

54 § (1.11.1996/803)

Om det i konkursboet finns gods som uppges tillhöra någon annan och som kan urskiljas från gäldenärens egendom, skall gode männen sätta egendomen i förvar. Om ägarens rätt är ostridig, skall gode männen överlåta godset till honom mot fullgörande av de villkor till vilka han kan anses skyldig. Om gode männen inte överlåter godset trots ägarens yrkande, skall ägaren, om han inte vill bevaka sitt anspråk vid konkursen, med stöd av stämning kräva godset vid domstol.

55 §

Finnes gods, som gäldenär af annan emottagit, ej i behåll, eller kan det ej med full visshet från gåldenärens egna tillhörigheter urskiljas, njute egaren för värdet deraf betalning, såsom för annan fordran, sedan han sitt anspråk i konkursen bevakat.

Är gods, som till försäljning eller annorledes blifvit gäldenären anförtrodt, föryttradt och har betalningen antingen hel och hållen eller till någon del, efter konkursens början, i konkursboet influtit, eller utestår den hos köparen ogulden, hafve förre egaren, såvidt det utan förnärmande af något köparens lagliga anspråk ske kan, samma rätt till hvad sålunda influtit eller oguldet år, som han skulle haft till sjelfva godset, om det varit i behåll.

56 § (31.1.1995/110)

56 § har upphävts genom L 110/1995.

57 §

Har gäldenär idkat sådan näring, som af hans borgenärer lagligen fortsättas kan, ankomme dess vidare bedrifvande på borgenärernes beslut. Hvad näringens fortsättande i vinst afkastar, höre konkursboet till, men uppstår derigenom förlust, vare ej gäldenären derföre ansvarig.

58 § (31.1.1995/110)

En god man har samma rätt som en syssloman att sälja egendom som hör till konkursboet.

Har gäldenären anfört besvär över ett beslut om försättande i konkurs kan en högre domstol på gäldenärens yrkande förbjuda godemannen eller sysslomannen att sälja egendom i större utsträckning än vad som är nödvändigt enligt 50 a §, eller utfärda andra bestämmelser som begränsar försäljningen av egendomen, tills annat förordnas.

Gäldenärens yrkande skall omedelbart tillställas fullföljdsdomstolen, som omedelbart skall ta upp det till prövning.

59 §

Penningar, som inflyta och ej till boets förvaltning nödige äro, skola af gode männen i bank emot ränta insättas, eller, förvandlade till säkra räntebärande obligationer eller depositionsbevis, i allmänt penningeverk förvaras, der ej borgenärerne vid sammankomst som i § 60 sägs, besluta att medlen må, emot full säkerhet, som af gorgenärerne godkännes, till inställelsedagen utlånas eller på annat sätt förräntas. Kunna ej penningarne på nu föreskrifvet sätt göras räntebärande, skola de i allmänt penningeverk oförråntade förvaras.

60 §

Godemännen skall vid behov kalla borgenärerna till sammanträde för att behandla frågor som gäller konkursboets förvaltning. I kallelsen skall tiden och platsen för sammanträdet anges samt nämnas de viktigaste frågorna som behandlas vid sammanträdet. I kallelsen skall även nämnas att frånvarande borgenärer får nöjas med de närvarandes beslut. Kallelsen skall minst två veckor före sammanträdet publiceras i officiella tidningen och i en för ändamålet lämplig dagstidning. (26.11.1993/1027)

Kommer icke någon borgenär tillstädes; ege gode männen att besluta.

61 § (19.12.1997/1218)

En boförvaltare kan skiljas från sitt uppdrag,

1) om det visar sig att han inte är behörig för uppdraget eller att han är jävig,

2) om han försummar sina uppgifter eller förfar i strid med lag eller god boförvaltningssed, eller

3) om det föreligger något annat vägande skäl att skilja honom från uppdraget.

En boförvaltare kan också på egen begäran av giltig orsak befrias från uppdraget.

Ett yrkande om att boförvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag kan framställas av gäldenären eller en borgenär. Domstolen skall bereda boförvaltaren och, enligt prövning, också andra parter möjlighet att blir hörda med anledning av ansökan.

I stället för en boförvaltare som har skiljts från sitt uppdrag skall vid behov förordnas en ny boförvaltare med iakttagande av vad som föreskrivs i 50 eller 51 §.

I ett beslut enligt 1 mom. får ändring sökas genom besvär.

62 § (26.11.1993/1027)

Efter den fataljedag som har utsatts för bevakningar är godemännen syssloman utan särskilt förordnande, om de inte har befriats från sitt uppdrag. Mandatperioden för den som förordnats att övervaka godemännens förvaltning fortgår på motsvarande sätt utan särskilt förordnande.

63 § (26.11.1993/1027)

63 § har upphävts genom L 1027/1993.

64 §

Borgenärerne ege å inställelsedagen eller sedan, gifva sysslomännen föreskrift hvarefter de uti förvaltningen sig rätta skola; stånde ock borgenärerne fritt att utvälja en eller flere ombudsmän, för hvilka sysslomännen hafva att tid efter annan visa redo.

65 § (26.11.1993/1027)

65 § har upphävts genom L 1027/1993.

66 §

Sysslomän skola, så fort ske kan, genom kungörelse, såsom i § 60 sagdt är, kalla borgenärerne till sammankomst och dem om boets tillstånd då underrätta; vare ock pligtige att eljest sammankalla borgenärerne, der någon angelägenhet det kräfver. Kungörelse i tidningar vare ej nödig, der alla borgenärer annorledes om sammankomst så tidigt underrättas att de kunna sin rätt dervid bevaka.

67 §

Infinner sig borgenär vid andra tillfällen och begär underrättelse af sysslomännen, eller tillgång till boets böcker och handlingar; vare sysslomännen skyldige att honom tillhandagå. Äskar han öfver något ärende samtlige borgenärernes hörande; foge sysslomännen anstalt om deras sammankallande, der de anse det nödigt. Afslå sysslomännen borgenärs begäran, ege han hos Rätten det anmäla, och pröfve Rätten om skäl till den begäran är.

67 a § (26.11.1993/1027)

Boförvaltaren skall granska bevakningarna. Om han finner att en fordran eller den förmånsrätt som yrkats för en fordran är ogrundad, skall han framställa anmärkning mot bevakningen så som stadgas i 35 §.

Om den förteckning som boförvaltaren skall göra upp över fordringar som har bevakats stadgas i 24 a §.

Om utredning av vilka fordringar som skall betalas enligt lönegaranti stadgas i lagen om lönegaranti och lagen om lönegaranti för sjömän.

68 § (19.12.1997/1218)

68 § har upphävts genom L 1218/1997.

69 § (31.1.1935/62)

Vid val till gode män eller sysslomän, så ock i alla andra mål; som röra konkursboets förvaltning och utredning, äge borgenärerna beslutande rätt, dock med de inskränkningar och undantag, som 52, 62, 71 och 72 §§ innehålla; och gälle som beslut det, varom ibland tillstädeskomne borgenärer de sig förena, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet. Uppenbart ogrundad fordran må oj vid omröstning beaktas.

Bevakar medgäldenär eller löftesmän jämte borgenären en och samma fordran; äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordrans belopp. Kunna de ej sig förena, gälle borgenärens mening, där ej de andra honom utlösa eller för hans fordran ställa full säkerhet.

Har skada timat av beslut, som emot 59, 71, 72 eller 73 §§ stridande är, då skola de borgenärer, som i beslutet deltagit, var efter sin fordrans storlek, den skada gälda.

70 § (31.1.1935/62)

Gode män eller sysslomän vårde konkursboets egendom och rätt som skötsam man vårdar sin egen, eller gälde skadan. Äro flere gode män eller sysslomän och vilja de sig emellan dela förvaltningen, bestämme därom rätten.

Hava de förvaltningen odelad, vare envar lika berättigad att uppbära till boet inflytande penningar och vidtaga de åtgärder i övrigt, som för den avträdda egendomens behöriga vård och utredning erfordras, men ej må de annorlunda än samfällt tillstädja åtgärd, varigenom boet avhändes någon rättighet eller iklädes ny förbindelse. Ansvare de ock, envar lika, för hela förvaltningen, dock utan skyldighet för den ene att gottgöra något av den förlust, som härrört av sådant den andres vållande, som den förre ej kunnat förekomma.

71 § (30.3.1922/75)

Har gäldenär till sina borgenärer avlämnat förslag till förlikning och ackord om skuldens betalning i syftemål att åter försättas i besittning av sina tillgångar, såvitt de icke före inställelsedagen blivit föryttrade; ankomme förslagets antagande på enhälligt beslut av de borgenärer, vilka å sagda dag eller därefter, inom den tid och under de villkor ovanföre medgivits, visat sig äga fordringar i boet, och må ackordet avfattas skriftligen samt inlämnas till rätten. Är ackordförslag ej framställt, eller har det av borgenärerna lämnats utan avseende, besörje sysslomännen, efter hållen sammankomst med borgenärerna och gäldenären, om den återstående egendomens försäljning, varmed uppskov ej må äga rum, såframt ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer om uppskovet äro ense samt jämväl gäldenären därtill samtycker.

Konkursboet skall sälja den egendom som hör till konkursboet på det sätt som är fördelaktigast för boet. (31.1.1995/110)

Vid försäljning av egendom som avses i förordningen om inteckning i fast egendom eller registrerat fartyg eller luftfartyg eller bil eller annat objekt som enligt lagen om inteckning i bil (810/72) kan vara föremål för inteckning skall panträtt och annan rätt för vilken denna egendom svarar bibehållas. Boförvaltaren kan låta sälja denna egendom i den ordning som utsökningslagen stadgar. (31.1.1995/110)

Om försäljning av annan än i 3 mom. avsedd pantsatt lös egendom stadgas i 76 §. (31.1.1995/110)

Om tvistig tillgång må förlikningsanbud för konkursmassan antagas av de borgenärer, vilkas fordringar största beloppet utgöra, där gäldenären det bifaller. Vägrar han bifall; då må han själv tvisten utföra, där han ställer säkerhet för vad i förlikning bjudes. Kan han det ej, ankomme åtgärden på borgenärernas prövning.

71 a § (30.12.1992/1585)

Om avsikten är att överlåta gäldenärsföretagets affärsverksamhet eller förmögenhet eller en del av dem som en funktionell helhet till en sådan mottagare som själv eller vars ägare står i ett i 2 mom. avsett nära förhållande till gäldenären, ägaren till gäldenärsföretaget eller borgenären, förutsätter ett beslut om överlåtelse att beslutet understöds av såväl de borgenärer vilkas fordringar uppgår till mer än hälften av de fordringar som har förmånsrätt med stöd av panträtt eller på någon annan grund som de borgenärer vilkas fordringar uppgår till mer än hälften av de övriga fordringarna. En fordran för vilken säkerheten är en pant- eller förmånsrättsgrundande retentionsrätt eller företagsinteckning i gäldenärens egendom betraktas i sin helhet som fordran med förmånsrätt. De efterställda fordringar för vilka det uppenbart inte kommer att inflyta någon utdelning skall inte beaktas. (31.1.1995/110)

Vad som stadgas i 1 mom. tillämpas då mottagaren eller, då mottagaren är ett samfund den som äger minst en femtedel av samfundet står i ett sådant nära förhållande, som avses i 3 § lagen om återvinning till konkursbo, till

1) gäldenären eller till en person eller ett företag som äger eller under det sista året innan konkursen inleds har ägt minst en femtedel av gäldenärssamfundet, eller

2) en borgenär vars fordran representerar minst en femtedel av gäldenärens samtliga skulder.

71 b § (31.1.1995/110)

Den borgenär som har avgivit ett löfte om att finansiera anskaffningen av egendom som hör till konkursboet får inte delta då beslut skall fattas om överlåtelsen, om hans fordran har förmånsrätt med stöd av panträtt eller på någon annan grund.

72 §

Om sysslomäns förvaltning af penningar, som till konkursmassan höra; gälle hvad i § 59 sagdt är.

73 §

Förekommer fråga, som uppenbarligen rör endast en eller några borgenärers rätt, må ej annan borgenär i beslut derom deltaga.

Hafva borgenärer något beslutit till förfång för annan, som till beslutet ej bidragit, eller om sådana åmnen, som antingen skola pröfvas af Rätten, eller icke höra till massans förvaltning; vare det ogildt.

74 §

All kostnad, som för konkursmassans uppteckning, vård och förvaltning, så ock för utredningen, borgenärernes sammanträden och rättegången tarfvas, skall af massan gäldas.

75 § (30.12.1992/1585)

Innan konkursdom har avkunnats kan för de bevakade fordringarna utbetalas förskott på utdelningen, om boets medel förslår till detta. Då förskott utbetalas skall den ordning iakttas som stadgas i lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning. För fordran som är stridig eller villkorlig kan förskott inte utbetalas.

För utbetalning av förskott kan säkerhet krävas. Säkerhet krävs dock inte av offentliga samfund eller av offentligrättsliga inrättningar eller föreningar.

76 § (31.1.1995/110)

Har borgenär lös egendom i pant eller annars i sin besittning med stöd av panträtt skall borgenären själv sköta om att panten blir såld, om konkursboet inte löser in den. Borgenären skall i tillräckligt god tid meddela boförvaltarna om försäljningen. När panten säljs skall även konkursboets intressen beaktas. Om borgenären inte vill verkställa försäljningen kan den handhas av konkursboet. Konkursboet kan likväl verkställa försäljningen endast om borgenären på detta sätt får full betalning för sin fordran.

Borgenären skall till konkursboet avge redovisning över försäljningen och hur köpesumman har använts samt överlämna det eventuella överskottet till boet.

77 § (30.12.1992/1585)

77 § har upphävts genom L 1585/1992.

78 §

Äskar borgenär lyftning, och varder den vägrad; ege han att derom hos Rätten sig anmäla, och pröfve Rätten om den beviljas må.

79 § (31.1.1935/62)

Arvode för gode män och sysslomän utsatte borgenärerna, antingen till visst för hundra, eller efter annan grund. Dock må ej sysslomäns arvode räknas efter tid. Gode män eller sysslomän, som bland borgenärerna valde äro, äge icke i beslut om arvode deltaga. Nöjes ej god man, syssloman, konkursgäldenär eller någon borgenär åt borgenärernas beslut rörande god mans eller sysslomans arvode, avgöres frågan av rätten, och lände angående förfarandet härvid i tillämpliga delar till efterrättelse; vad i 84 § sägs. Ej må gode män eller sysslomän dock uppbära arvode, förr än de slutlig redo för sig visat.

80 § (30.12.1992/1585)

Av försäljningspriset för sådan egendom i vilken borgenären har annan än på företagsinteckning grundad panträtt skall omedelbart efter utmätnings- och försäljningskostnaderna till konkursboet betalas de nödvändiga kostnader och utgifter som boet har orsakats av skötseln och försäljningen av föremålet.

81 §

Vid borgenärernes sammankomster utom Rätten skall protokoll öfver deras beslut hållas och uppläsas, så ock af några bland dem underskrifvas; och varde protokollet af gode männen och sysslomännen förvaradt, att vid påfordran borgenärerne tillhandahållas.

82 § (3.12.1895/37)

Gäldenär vare skyldig gifva borgenärer, deras godemän eller sysslomän de underättelser om boet, som de äska och gäldenären meddela kan. Tredskas han, vare lag som i § 18 är sagdt.

83 §

Domstolen kan ändra eller upphäva borgenärernas beslut om konkursboet endast (26.11.1993/1027)

a) om borgenärerne eller gäldenären ej erhållit laglig kallelse till sammankomsten;

b) om rösterne ej rätteligen beräknade blifvit;

c) om beslutet strider mot 59, 71, 71 a, 71 b, 72 eller 73 §. (26.11.1993/1027)

84 §

Om någon vill klandra borgenärssammanträdets beslut i de fall som avses i 83 §, skall han göra en ansökan om detta hos domstolen inom 30 dagar från beslutet. Den som inte har blivit lagligen kallad till sammanträdet och inte har varit närvarande vid det kan göra ansökan inom 30 dagar från det han kan anses ha fått del av beslutet. Borgenärssammanträdets beslut kan verkställas även om saken är anhängig, om inte domstolen bestämmer något annat. (26.11.1993/1027)

Har borgenär eller gäldenär, som vid sammankomst närvar, då beslut fattades, icke genast deremot missnöje anmält; ege ej sedan talan derå.

Rättens utslag i mål, som nu nämnde äro, må genom besvär underkastas Hofrätts pröfning.

84 a § (31.1.1995/110)

Konkursombudsmannen följer och övervakar förvaltningen av konkursbon så som stadgas särskilt.

6 kap.

Om gäldenärens betalningsskyldighet efter konkursen (24.8.1990/820)

85 § (26.11.1993/1027)

För en fordran som har uppstått före konkursens början svarar gäldenären även med den egendom som han förvärvar i framtiden, om inte något annat har överenskommits med borgenären.

86–89 §§ har upphört att gälla. I stället för dem tillämpas Strafflagen 39 kap. 1–5 §.

90 § (24.8.1990/820)

90 § har upphävts genom L 820/1990.

7 kap.

Huru konkurs afslutas må, så ock om redovisning och utdelning

93 §

Komma de borgenärer, som å inställelsedagen bevakat fordringar, öfverens sig emellan och med gäldenären om konkursmassans utredning och fördelning, eller om gäldens betalning, utan att dom i saken går; varde den öfverenskommelse skriftligen upprättad och till Rätten inlemnad. Finnes den af alla borgenärerne och gäldenären undertecknad skall den af Rätten genast fastställas, jemte besked att konkurssaken så slutad blifvit.

Varder efteråt yppadt att gäldenären gjort sig skyldig till bedrägligt förfarande mot sine borgenärer, såsom i § 86 sagdt är, förfalle den eftergift i gäldens betalning, som genom förlikningen kan vara gäldenären tillerkänd.

94 § (26.11.1993/1027)

Dom angående borgenärernas betalningsanspråk skall ges inom två månader från utgången av den fataljetid som har utsatts för framställande av anmärkning. Domstolen skall samtidigt som offentlig stämning utfärdas även bestämma den tidpunkt då domen ges.

Om en borgenärs betalningsanspråk behandlas i ett förfarande som avses i 35 a § eller i ett separat förfarande, skall i domen bestämmas hans rätt till betalning av det belopp som besluts särskilt.

95 §

Har gäldenär sig på flykt begifvit; gånge ej dess mindre dom i saken, såvidt den angår borgenärernes fordringar och företrädesrätt framför hvarandra; men med pröfning af de ansvarspåståenden, som emot gäldenären blifvit gjorda, låte Rätten bero tills han ertappas.

96 § (26.11.1993/1027)

Det avgörande som i konkursen har fattats angående en borgenärs fordran bestämmer vilken rätt han har att få betalning ur konkursboets egendom.

97 § (7.5.1965/246)

Har gäldenären eller borgenär framställt anmärkning mot annan borgenärs fordringsanspråk, skall domstolen vid sakens avgörande pröva anmärkningen och anspråket. Fordran, mot vilken anmärkning icke blivit framställd, skall anses godkänd. Förkastas någon borgenärs fordringsanspråk i dess helhet eller till någon del, kommer detta även de borgenärer till godo, som icke framställt anmärkning mot fordringen.

Den inbördes ordning, i vilken godkända och av domstolen fastställda fordringar i enlighet med vad därom är särskilt stadgat skola utbetalas ur konkursmassan, bestämmes av domstolen, även om någon anmärkning icke framställts mot yrkad förmånsrätt.

98 § (31.1.1995/110)

En konkurs anses avslutad när underrätten meddelar sin dom.

Boförvaltaren skall hålla domen tillgänglig för parterna.

99 § (31.1.1995/110)

Ändring i en dom söks hos hovrätten genom besvär i den ordning som stadgas i 25 kap. rättegångsbalken.

100 §

Vinner borgenär ändring i Rättens dom, det gälle ej för dem, som icke ändring sökt. Dock må flere borgenärer om gemensam ändringsansökning sig förena; och gälle i sådant fall ett vad för dem alla.

101 §

Sedan Underrätts dom i konkurssak gifven är, skola sysslomännen, ehvad deremot vädjats eller ej, till sammankomst i enlighet med § 66 kalla borgenärerne och gäldenären, samt till deras granskning då förete skriftlig redo för egendomens förvaltning jemte förslag till utdelning. Kan ej redogörelse på en gång afslutas; varde dock, vid den sammankomst nu sagd är, sådan redo visad, att deraf klarligen skönjes huru konkursmassan dittills förvaltad blifvit, i hvad skick den då befinnes och huru mycket genast utdelas kan.

102 §

I det förslag, hvarom i § 101 förmäles, varde utdelning beräknad för alla i konkursen bevakade fordringsanspråk, såvidt de icke blifvit förkastade genom domslut, som vunnit laga kraft. Borgenär, hvars fordran finnes utdömd, ege, fastän domen beror af högre Rätts pröfning, uppbära utdelning för det honom tillerkända belopp, men ställe derföre säkerhet, om ej lyftning, thy förutan, varder honom af öfrige sakegare medvifven. Om kronan och allmänna inrättningar gälle i dylikt fall hvad § 75 innehåller.

103 §

Är borgenärs fordrings- eller förmånsrättsanspråk antingen helt och hållet eller till någon del ogilladt, varde ändå deremot svarande utdelningsbelopp för honom afsatt, tills det visar sig om han ändring i domen vinner. Lag samma vare om fordran beror på särskild pröfning, som i § 96 sagdt är.

Hvad sålunda afsättes skall af sysslomännen räntebärande göras eller, der det ej ske kan, i allmänt penningeverk förvaras, på sätt i § 59 stadgats; och falle den ränta, som belöper sig å hvad borgenären sedan eger utfå, honom till.

104 §

För fordran, som eljest ej vore förfallen och hvarå ränta icke blifvit utfäst att löpa före förfallodagen, beräknas utdelning efter det belopp, som återstår, sedan ränta efter fem för hundra om året från utdelningsdagen till förfallodagen afdragits från hela fordringen.

105 § (30.3.1922/75)

Är ej fullständig redogörelse för konkursmassan på en gång med utdelningsförslaget avlämnad, eller har något belopp blivit avsatt för tvistigt anspråk, varom dom sedermera fallit, skall vidare redovisning och utdelning borgenärerne tillhandahållas, så snart det lämpligen ske kan och åtminstone då förhandenvarande tillgångar medgiva att å borgenärernas fordringar utdela fem för hundra. Sedan alla av sysslomännen oberoende hinder för konkursboets slutliga utredning blivit undanröjda, varde behörig slutlikvid av sysslomännen upprättad och, tillika med den utdelning borgenärerna ännu tillkommer, å behörigen utlyst sammankomst till dem avlämnad sist inom två månader efter det senaste hindret upphört. Därjämte skola sysslomännen inom en månad efter konkursboets slutliga utredning till rätten inlämna sådana uppgifter därom som genom förordning närmare bestämmes.

105 a § (30.12.1992/1585)

Om en borgenär inte av konkursboets medel tillkommer en större utdelning än ett markbelopp som stadgas i förordning, kan denna borgenärs fordran lämnas obeaktad vid utdelningen.

105 b § (30.12.1992/1585)

Om gäldenärens egendom, i vilken borgenären har panträtt för sin fordran, inte sålts innan utdelningsförslaget uppgjorts och pantborgenären tillkommande utdelning därför inte kan uträknas till den del den överstiger pantens värde, kan det vid slutsammanträde som avses i 105 § på grundval av sysslomannens uppskattning av pantens sannolika värde beslutas på vilken del av pantborgenärens fordran utdelningen skall uträknas. Vid uppskattningen skall sysslomannen höra pantborgenären.

106 § (30.3.1922/75)

Försumma eller tredskas sysslomän att fullgöra sin redovisnings- och utdelningsskyldighet eller att till rätten inlämna uppgifter över konkursboets slutliga utredning enligt vad ovanföre sagt är, äge rätten, på borgenärs, gäldenärs eller i sistnämnda fall offentlig åklagares anmälan, därtill förplikta dem medelst utsättande av vite eller annat lämpligt äventyr. All kostnad och skada, som genom sådan tredska eller försummelse sakägarna tillskyndas, varde dem till fullt belopp av sysslomännen ersatt, varutom dessa, där försummelsen svårare är, skola dömas förlustiga det arvode, som dem eljest för konkursboets utredning kunnat tillkomma.

107 §

Vill borgenär eller gäldenär klandra förvaltningen af konkursmassan eller den redo sysslomännen derföre visat, då skall han inom tre månader efter den sammankomst, hvarvid slutlig redovisning aflemnad är, om klandret till Rätten instämma. Är sådan räkning afgifven, som ej innefattar slutlig redogörelse; hafve gäldenär och borgenär äfven rätt att den klandra, så länge tid till klander af slutliga redogörelsen ej ute år.

108 §

Klander, som af borgenär enligt § 107 utföres, gälle ej till förmån för annan borgenär. Hvad gäldenär vinner genom dylik klandertalan, som han utför, gånge till konkursmassan.

8 kap.

Allmänna bestämningar

109 § (10.8.1973/660)

Såsom köpman anses enligt denna stadga envar, som enligt bokföringslagen är skyldig att föra bok över sin affärsverksamhet.

110 §

Hvad i denna Stadga påbjudes om fordringars bevakning i konkurs må ej tillämpas å sådana fordringar hos bank, som grundas på bankens utgifna tryckta eller graverade sedlar och löpande fordringsbevis.

110 a § (9.8.1993/743)

Domstolen skall utan dröjsmål underrätta bankinspektionen om att den har försatt en emittent av masskuldebrevslån i konkurs. I underrättelsen skall nämnas vem domstolen har utsett till interimistisk förvaltare av konkursboet.

Bankinspektionen skall efter att ha fått en sådan underrättelse som avses i 1 mom., genom offentlig kungörelse uppmana dem som innehar masskuldebrev emitterade av den i konkurs försatta emittenten att vid äventyr av fordringsrättens förlust inom två år från kungörelsedagen översända skuldebreven för registrering och bekräftelse med den persons underskrift som konkursdomstolen har förordnat för ändamålet. Inom samma tid skall den som innehar en andel av ett sådant masskuldebrevslån för vilket inte har utställts skuldebrev anmäla sig till den som nämns ovan, om han inte har införts som borgenär i förteckningen över dem som innehar andelar av masskuldebrevslånet.

Kungörelsen skall på gäldenärens bekostnad införas i Officiella tidningen de år som nämns i 2 mom., minst två gånger per år. Bankinspektionen kan dessutom på gäldenärens bekostnad införa kungörelsen i en eller flera inhemska eller utländska tidningar eller i andra massmedier. Om ett masskuldebrevslån är föremål för offentlig handel i Finland skall bankinspektionen utfärda kungörelse också på sådana anordnare av offentlig handel som avses i 1 kap. 3 § värdepappersmarknadslagen (495/89).

Om förordnande av ett särskilt ombud för att tillsammans med konkursförvaltningen övervaka konkursboets förvandling i pengar gäller vad som stadgas i 10 § 3 mom. lagen om bankinspektionen (1273/90).

Den som innehar ett masskuldebrev och den som äger en andel av ett masskuldebrevslån har rätt att få betalning som en borgenär som har bevakat sin fordran, det oaktat att fordran inte har bevakats på något annat sätt än enligt 2 mom.

111 § (26.11.1993/1027)

Meddelanden som avses i denna lag och som skall tillställas borgenärerna kan sändas per post eller som telefax eller elektronisk post, om det inte är nödvändigt att använda ett bevisligt delgivningssätt.

112 §

Alla enligt denna Stadga på Rättens ordförande ankommande förberedande åtgärder i konkursmål ege han att vidtaga, fastän han finner sig vara jäfvig att i pröfning af saken ingå; men är ej Rätten, utom den jäfvige ordföranden domför, skall förhållandet af honom utan dröjsmål anmälas hos Hofrätten, på det ojäfvig ordförande för målets behandling vid domstolen må tillförordnas.

113 §

Då Rättens ordförande vidtagit åtgärd eller meddelat beslut i fall, der sådant enligt denna Stadga honom tillhörer, må klagan deröfver i Hofrätt föras i den ordning och inom den tid, som för besvär öfver Underrätts i orten utslag är i lag fastställd; men beslutet gånge emellertid i,verkställighet, om ej förbud deremot från Hofrätten mellankommer. Likaledes skola alla af domstolen under rättegången i konkursmål fattade beslut, ändå att de i Hofrätt öfverklagas, tjena till efterföljd, till dess Hofrätten öfver klagomålet sig utlåtit; härifrån likväl undantagne frågor om gode mäns eller sysslomäns arvode för konkursmassans förvaltning, uti hvilka frågor, der de underkastas Hofrätts pröfning, Hofrättens förordnande afbidas skall.

114 §

114 § har upphävts genom L 110/1995.

115 § (26.11.1993/1027)

För uppdatering av registeruppgifter om gäldenären, för domstolarna, verkställighet, kreditövervakning samt statistikföring och undersökningar skall justitieministeriet föra ett register över konkursärenden så som närmare stadgas genom förordning. Var och en har rätt att få utdrag om uppgifter som har förts in i registret. Om lämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning stadgas genom förordning.

115 a § (26.11.1993/1027)

Om särskilda anmälningar om konkursärenden stadgas genom förordning.

116 §

Denna Stadga skall blifva gällande från den 1 Januari 1869, men icke tillämpas i de mål, som då redan äro vid domstol anhängige.

Ikraftträdelsestadganden:

3.12.1895/37:
30.3.1922/75:
17.2.1923/57:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1923.

5.2.1926/27:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1926; likväl må densamma icke tillämpas i konkursmål, som därförinnan blivit anhängiggjorda.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

13.6.1929/242:

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1930. Dock tillkommer den i 85 § hustru tillerkända särskilda förmån ej kvinna, vans egendomsförhållanden regleras av äldre lag; och skall 47 § i dess äldre lydelse gälla beträffande konkurs, däri inställelsedagen infallit före den nya lagens trädande i kraft.

31.1.1935/62:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935. Dock skola 10 § 2 och 3 mom. i deras förra lydelse äga tillämpning, ifall konkursen vidtagit innan den nya lagen trätt i kraft, och likaså 47 §, om inställelsedagen i konkursen dessförinnan infallit.

19.3.1954/128:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1954. Har beslut redan därförinnan fattats om utfärdande av offentlig stämning, skall äldre lag tillämpas.

5.2.1965/47:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

7.5.1965/246:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1965 och tillämpas i fråga om borgenärsedens avskaffande även på sådana nämnda dag anhängiga konkursmål, i vilka dom ännu icke givits av underrätt.

7.7.1970/460:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

10.8.1973/660:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

24.8.1984/637:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

På lösöreinteckning tillämpas 6 § 1 mom. e-punkten i tidigare lag så länge lösöreinteckningen enligt 38 § 3 mom. företagsinteckningslagen är i kraft.

Regeringens proposition 190/83, Lagutsk. bet. 3/84, Stora utsk. bet. 59/84

27.3.1987/355:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Genom lagen upphävs 1 kap. 2-4 och 6-8 §§ handelsbalken samt 49 § konkursstadgan, av dem 1 kap. 8 § handelsbalken sådan den lyder i lag av den 13 juni 1929 (237/29).

På avtal som har ingåtts innan denna lag träder i kraft tillämpas dock tidigare gällande rätt.

Regeringens proposition 93/86, Lagutsk. bet.13/86, Stora utsk. bet. 256/86

24.8.1990/820:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Regeringens proposition 66/88, Lagutsk. bet. 6/90, Stora utsk. bet. 56/90

24.8.1990/821:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Regeringens proposition 66/88, Lagutsk. bet. 6/90, Stora utsk. bet. 56/90

26.4.1991/759:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lagen tillämpas om konkursansökan har gjorts efter ikraftträdandet. På rättshandlingar som har företagits därförinnan tillämpas likväl i fråga om återgång av en rättshandling och verkningarna därav de stadganden som gällde när denna lag träder i kraft, om inte något annat följer av 26 § 2 mom. lagen om återvinning till konkursbo. Tidigare lag tillämpas även i stället för 33 § 2 och 3 mom. i denna lag, om en i 2 mom. nämnd fordran har överlåtits eller om någon åtagit sig en i 3 mom. angiven betalningsförpliktelse före ikraftträdandet.

Om en fordran som avses i 26 § har förfallit till betalning innan lagen har trätt i kraft, tillämpas tidigare lag oberoende av vad som nämns ovan i 2 mom.

På borgenärernas rätt att föra talan i stället för gäldenären i de fall som avses i 46 § l punkten och på gäldenärens rätt att avsäga sig arv med bindande verkan för konkursborgenärerna tillämpas tidigare lag, om arvlåtaren har dött och gäldenärens egendom avträtts till konkurs före ikraftträdandet.

Regeringens proposition 102/90, Andra lagutsk. bet. 13/90, Stora utsk. bet. 195/90

26.4.1991/760:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lagen tillämpas om konkursansökan har gjorts efter ikraftträdandet.

Regeringens proposition 102/90, Andra lagutsk. bet. 13/90, Stora utsk. bet. 195/90

30.12.1992/1585:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Om konkursen har inletts innan denna lag har trätt i kraft tillämpas alltjämt tidigare stadganden.

RP 181/92, LaUB 13/92

9.8.1993/743:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 743/1993 trädde i kraft enligt F 1617/1993 den 1.1.1994.)

RP 318/92, EkUB 16/93, Bilaga IX i EES-avtalet: rådets direktiv (79/279/EEG, 80/390/EEG, 82/121/EEG, 87/345/EEG, 88/627/EEG, 89/298/EEG, 89/592/EEG och 90/211/EEG).

26.11.1993/1027:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1993. Lagens 115 § träder dock i kraft vid en tidpunkt som stadgas genom förordning. (115 § trädde i kraft enligt F 957/1994 den 1.12.1994.)

Om ett konkursärende är anhängigt när lagen träder i kraft, skall behandlingen av ärendet slutföras vid den domstol som är behörig enligt tidigare lag.

De stadganden i denna lag som gäller bevakning, bestridande och prövning av bestridande, konkursdomens rättskraft, fortsatt mandattid för godemän och för den som övervakar godemännens förvaltning samt boförvaltarens uppgifter skall tillämpas, om offentlig stämning inte har utfärdats innan lagen träder i kraft. Om inställelsedagen infaller efter att lagen har trätt i kraft, skall ett upprop hållas fyra veckor efter inställelsedagen.

Stadgandet i 84 § i den tidigare lagen skall tillämpas, om klandertiden enligt den har utgått innan denna lag tråder i kraft.

Stadgandet i den 11 § som upphävs genom denna lag skall tillämpas, om beslut i ett lagsökningsärende har meddelats före den 1 december 1993 eller en ansökan som gäller lagsökning har tillställts överexekutor före nämnda tidpunkt.

RP 216/93, LaUB 19/93

31.1.1995/110:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

Med avvikelse från 105 och 106 §§ är en syssloman till utgången av 1998 inte skyldig att till domstolen inlämna uppgifter om den slutliga utredningen av ett konkursbo.

RP 249/94, LaUB 16/94

12.4.1995/552:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 120/94, LaUB 27/94

1.11.1996/803:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Övergångsstadganden utfärdas särskilt genom lag.

RP 92/1996, LaUB 10/1996, RSv 123/1996

19.12.1997/1218:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998. Bestämmelserna i 50 b § och 51 § 3 mom. tillämpas på konkurser som börjar efter att lagen har trätt i kraft.

En boförvaltare som har förordnats innan denna lag har trätt i kraft kan skiljas från sitt uppdrag till följd av jäv enligt 61 § 1 mom. 1 punkten endast om jävet har uppstått efter att lagen har trätt i kraft.

RP 49/1997, LaUB 11/1997, RSv 139/1997

6.11.1998/796:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Bestämmelserna i denna lag tillämpas inte om beslutet om att inleda saneringsförfarande har fattats innan denna lag träder i kraft.

Med avvikelse från 105 och 106 § är en syssloman till utgången av 2001 inte skyldig att till domstolen inlämna uppgifter om den slutliga utredningen av ett konkursbo.

RP 68/1998, LaUB 8/1998, RSv 105/1998

27.11.1998/867:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 104/1998, ApUB 6/1998, RSv 127/1998, Kommissionens direktiv 80/987/EEG; EGT n:o L 283, 28.10.1980, s. 121

15.12.2000/1109:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

RP 175/2000, ApUB 9/2000, RSv 172/2000

30.8.2002/770:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

När ett ärende som har blivit anhängigt innan denna lag har trätt i kraft behandlas i domstol skall de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet iakttas.

RP 32/2001, LaUB 12/2002, RSv 97/2002

27.6.2003/692:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2004.

Denna lag tillämpas också på fordringar i fråga om vilka utsökningsgrunden har givits innan lagen träder i kraft, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms i 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen i lagen (679/2003) om ändring av utsökningslagen.

RP 216/2001, LaUB 34/2002, RSv 305/2002

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.