Beaktats t.o.m. FörfS 158/2019.

10.8.2018/729

Vägtrafiklag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Tillämpningsområde

Denna lag gäller trafik på väg, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

2 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) väg en landsväg, gata, enskild väg, snöskoterled eller något annat område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik,

2) vägtrafikant den som befinner sig på en väg eller som för ett fordon eller en spårvagn som befinner sig på en väg,

3) gående den som rör sig till fots eller på skidor, skridskor eller motsvarande redskap, den som använder en sparkstötting, en barnvagn, ett lekfordon, en rullstol, ett förflyttningshjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots eller motsvarande eller den som leder en cykel eller moped,

4) trafikanordning ett trafikljus, ett vägmärke eller en vägmarkering,

5) körbana en sådan del av en väg som är avsedd för trafik med fordon och som omfattar ett eller flera körfält, dock inte en cykelbana,

6) vägren en sådan längsgående del av en väg som med kantlinje avskilts från körbanan,

7) körfält en med vägmarkering angiven eller annan för en bil tillräckligt bred längsgående del av körbanan, eller ett cykelfält,

8) övergångsställe en sådan del av en väg som är avsedd att användas av gående för att korsa en körbana, cykelbana eller spårväg och som anges med vägmärke eller vägmarkering,

9) gångbana en för gående avsedd del av väg som i konstruktionshänseende avskilts från körbanan eller för gående avsedd särskild del av väg eller särskild väg,

10) cykelfält en för cykeltrafik avsedd längsgående del av körbanan som angetts med vägmarkering,

11) cykelbana en för cykeltrafik avsedd och med vägmärke angiven del av väg som i konstruktionshänseende avskilts från körbanan eller för cykeltrafik avsedd och med vägmärke angiven särskild del av väg eller särskild väg,

12) spårväg en enbart för spårvagnstrafik avsedd del av väg eller särskild väg,

13) korsning ett ställe där vägar i samma plan korsar varandra, löper samman eller delar sig, inbegripet de områden som vägarna bildar på ett sådant ställe,

14) plankorsning en med vägmärke angiven korsning i samma plan mellan en väg och en särskild järnväg eller spårväg,

15) cirkulationsplats en med vägmärke angiven helhet bestående av två eller flera korsningar,

16) gårdsgata en med vägmärke angiven gata som är avsedd för gång- och fordonstrafik,

17) gågata en med vägmärke angiven gata som är avsedd för gång- och cykeltrafik,

18) motorväg och motortrafikled en med vägmärke angiven väg som är avsedd för motordrivna fordon,

19) tätort ett med vägmärke angivet tättbebyggt område,

20) parkering en uppställning av ett fordon med eller utan förare, dock inte en kortvarig uppställning av ett fordon för på- eller avstigning eller för på- eller avlastning av gods,

21) fordon en i fordonslagen (1090/2002) avsedd anordning som är avsedd för färd på marken och inte löper på skenor,

22) spårvagn en tvångsstyrd anordning som löper på skenor och trafikerar spårvägsnätet,

23) specialtransport en transport som utförs med sådana mått eller massor som avviker från bestämmelserna om vad som allmänt är tillåtet på väg, när avvikelsen är nödvändig med anledning av en odelbar last, lastens art eller den konstruktion som fordonets användningsändamål förutsätter.

2 kap

Principer för vägtrafik

3 §
Allmänna skyldigheter för vägtrafikanter

För undvikande av fara och skada ska en vägtrafikant följa trafikreglerna och iaktta den omsorg och försiktighet som krävs med hänsyn till omständigheterna.

Trafiken får inte i onödan hindras eller störas. Ett fordon får inte köras med omotiverat låg hastighet eller i onödan plötsligt bromsas.

4 §
Skyldighet för vägtrafikanter att vara förutseende

En vägtrafikant ska för undvikande av fara och skada förutse andra vägtrafikanters agerande och anpassa det egna agerandet enligt det för att främja en smidig och trygg trafik.

5 §
Tryggt framförande av fordon och spårvagnar

Ett fordons och en spårvagns hastighet och avstånd till andra vägtrafikanter ska anpassas till vad trafiksäkerheten kräver med beaktande av vägens skick, vädret, väglaget, sikten, fordonets belastning och lastens art samt andra omständigheter. Kontrollen över fordonet och spårvagnen måste kunna behållas i alla trafiksituationer.

Ett fordon och en spårvagn måste kunna stannas på den del av den framförvarande vägen som går att överblicka och i alla situationer som går att förutse.

6 §
Fordons användning

Ett motordrivet fordon ska användas så att dess motor eller övriga anordningar inte orsakar oskäligt buller, oskäliga luftföroreningar eller oskälig olägenhet för fordonets passagerare, andra vägtrafikanter eller omgivningen.

Ett fordon och en spårvagn ska lastas så att lasten inte kan utgöra fara för personer, orsaka skador på egendom, släpa i marken, falla ned på vägen, orsaka störande dammbildning eller annan jämförbar olägenhet eller framkalla onödigt buller.

7 §
Biståndsskyldighet

En vägtrafikant ska stanna på en trafikolycksplats och efter sin förmåga bistå de skadade samt även i övrigt medverka i de åtgärder till vilka olyckan ger anledning.

3 kap

Trafikregler

Allmänna regler
8 §
Iakttagande av trafikregler samt reglering av trafiken

En vägtrafikant ska i första hand följa tecken, befallningar eller förbud som ges av polisen och tecken som ges av andra som reglerar trafiken.

En skyldighet som anges med en trafikanordning ska följas, även om detta skulle innebära avvikelse från en trafikregel. En trafikljussignal ska dock gälla framför en väjningsplikt som anges genom en annan trafikanordning.

9 §
Allmänna hastighetsbegränsningar

Utanför tätort är den högsta tillåtna hastigheten för fordon och spårvagnar 80 kilometer i timmen, om inte någon annan hastighetsbegränsning är angiven med vägmärke.

I tätort är den högsta tillåtna hastigheten för fordon och spårvagnar 50 kilometer i timmen, om inte någon annan hastighetsbegränsning är angiven med vägmärke.

10 §
Fri passage för utryckningsfordon och processioner

En vägtrafikant ska oberoende av de skyldigheter som anges med trafikanordningar lämna fri passage åt ett utryckningsfordon som avger larm- och ljussignaler eller en kortege som leds av ett fordon som tillhör polisen eller gränsbevakningsväsendet och som avger nämnda signaler. Den som ska lämna fri passage ska vid behov köra till sidan eller stanna.

En vägtrafikant får inte bryta eller hindra en kortege, en grupp av barn under ledares uppsikt eller en ordnad procession i rörelse. Detta gäller dock inte förare av utryckningsfordon som avger larm- och ljussignaler.

11 §
Fri passage för tåg och spårvagnar samt korsande av plankorsning med järnväg

En vägtrafikant ska lämna fri passage för tåg och andra anordningar som löper på järnvägsskenor. Spårvagnar ska lämnas fri passage, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

En vägtrafikant som närmar sig en plankorsning med järnväg eller spårväg ska iaktta särskild försiktighet och, oberoende av eventuella säkerhetsanordningar, vara uppmärksam på om ett tåg, en annan anordning som löper på järnvägsskenor eller en spårvagn närmar sig. Fordonet ska ha en sådan hastighet att det vid behov kan stannas före banan.

En vägtrafikant får inte färdas in i en plankorsning, om ett tåg, en annan anordning som löper på järnvägsskenor eller en spårvagn närmar sig eller korsar plankorsningen eller om en ljussignal ålägger att stanna, en särskild ljudsignal ljuder eller en bom är nedfälld eller i rörelse. Vägtrafikanten ska då stanna på betryggande avstånd från banan. När plankorsningen korsas, ska det ske utan dröjsmål.

12 §
Hinder på väg

Sådant som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken får inte sättas ut eller lämnas på en väg.

Om det på vägen har hamnat ett i 1 mom. avsett hinder som inte genast kan avlägsnas, är var och en vägtrafikant skyldig att märka ut det eller på annat sätt uppmärksamgöra andra vägtrafikanter på hindret, till dess hindret har avlägsnats. Om hindret kan medföra allvarlig fara för trafiken, ska det dessutom om möjligt göras en anmälan om hindret till nödcentralen.

Gångtrafik
13 §
Gåendes plats på väg och användningen av reflexer

Gående ska använda gångbanan eller vägrenen. De får inte i onödan hindra eller störa den övriga trafiken.

Om det inte finns någon gångbana eller vägren eller om gångbanan eller vägrenen inte är framkomlig utan olägenhet, ska gående använda cykelbanans eller körbanans kant.

Gående som använder körbanan ska gå på dess vänstra kant, om inte högra kanten med hänsyn till färdleden eller av andra skäl är tryggare. Den som leder en cykel eller moped får dock använda körbanans högra kant.

Gående som rör sig under mörker ska i allmänhet använda reflexer.

14 §
Gångtrafik på gårdsgata och gågata

Oberoende av bestämmelserna i 13 § får gående på en gårdsgata och gågata använda samtliga delar av gatan. De får dock inte i onödan hindra fordons- eller spårvagnstrafiken.

15 §
Grupper av gående samt processioner

En övervakad grupp av gående och en ordnad procession får använda körbanans högra sida. En grupp barn som går högst två i bredd ska om möjligt använda gångbanan, vägrenen eller cykelbanan.

En övervakad grupp av gående och en ordnad procession som på en oupplyst väg använder vägrenen, körbanan eller cykelbanan ska under mörker eller skymning och när väderförhållandena det förutsätter, mot vägens mitt i täten föra minst en lykta som framåt visar vitt eller gult ljus och baktill en lykta som bakåt visar rött ljus.

16 §
Korsande av körbana

Gående ska korsa körbanan längs ett övergångsställe, om ett sådant finns i närheten, eller via en under- eller överfart, om en sådan finns i närheten. I andra fall ska gående korsa körbanan vinkelrätt och invid en korsning, om en sådan finns i närheten.

Gående som beträder körbanan ska iaktta den försiktighet som avståndet till och hastigheten på ett fordon eller en spårvagn som närmar sig förutsätter. De ska korsa körbanan utan onödigt dröjsmål.

Med körbana jämställs vid tillämpningen av denna paragraf en cykelbana och spårväg.

Framförande av fordon
17 §
Allmänna krav på förare

Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, men, skada, trötthet eller berusning eller av någon annan motsvarande orsak saknar behövliga förutsättningar för detta.

18 §
Användning av vägens olika delar

Fordon ska föras på körbanan.

En cykel eller ett annat icke motordrivet fordon ska dock föras på den högra vägrenen, om det vid vägens högra sida finns en vägren där körning är möjlig utan olägenhet.

Utanför tätort ska en moped föras på vägrenen eller körbanans kant, om detta är möjligt utan olägenhet.

Barn under 12 år får cykla på gångbanan, om detta inte medför avsevärd olägenhet för gångtrafiken.

Ett fordon får tillfälligt föras även på en annan än för fordonet avsedd del av vägen, om särskilda omständigheter kräver det och det inte medför fara eller avsevärd olägenhet.

Ett fordon som korsar körbanan på ett övergångsställe får inte medföra fara eller olägenhet för de gående.

19 §
Fordons plats på körbanan

På en dubbelriktad körbana ska ett fordon, med beaktande av den övriga trafiken och förhållandena i övrigt, föras så nära körbanans högra kant som möjligt utan risk för säkerheten.

Om det finns minst två körfält i färdriktningen ska ett fordon föras i körfältet längst till höger, eller i något annat körfält om detta inte medför fara eller olägenhet. Körfältet får inte bytas i onödan.

Ett fordon får inte föras i ett körfält som är avsett för mötande trafik, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Med ett fordon ska en refug eller någon annan motsvarande anordning som skiljer åt färdriktningarna på en dubbelriktad körbana passeras till höger.

20 §
Avstånd mellan fordon

Ett fordon ska hålla ett så långt avstånd till framförvarande fordon och framförvarande spårvagnar att det inte finns någon risk för påkörning bakifrån.

Utanför tätort ska de som för motordrivna fordon klart långsammare än den övriga trafiken hålla ett så långt avstånd mellan fordonen att ett omkörande fordon utan risk för säkerheten kan köra in mellan dem.

21 §
Val av körfält eller plats på körbanan

Vid högersväng med ett fordon ska körfältet längst till höger eller körbanans högra kant användas. Vid vänstersväng med ett fordon ska körfältet eller en plats strax till höger om körbanans mittlinje eller, om någon mittlinje inte finns, strax till höger om körbanans mitt användas, eller, på en enkelriktad körbana, körbanans vänstra kant.

Ett fordon som avser svänga ska välja körfält eller plats på körbanan i god tid.

22 §
Svängning

Ett svängande fordon får inte orsaka fara eller onödigt hinder för dem som färdas i samma riktning.

Vid högersväng i en korsning ska fordonet föras så nära den korsande körbanans högra kant som möjligt. Vid vänstersväng i en korsning ska fordonet föras så att det lämnar korsningen strax till höger om den korsande körbanans mittlinje, eller om någon mittlinje inte finns, till höger om den korsande körbanans mitt, eller, på en enkelriktad körbana, nära körbanans vänstra kant.

Om den korsande körbanan har två eller flera körfält i färdriktningen, får fordonet lämna korsningen i det körfält som är bäst lämpat för detta med hänsyn till den övriga trafiken.

23 §
Svängning med cykel eller svängning med moped utanför tätort

Oberoende av bestämmelserna i 21 och 22 § får en cyklist samt utanför tätort även en mopedist som avser svänga till vänster fortsätta att hålla till höger över den korsande körbanan. Cyklisten eller mopedisten får dock inte svänga till vänster förrän detta kan ske utan hinder för den övriga trafiken och utan risk för säkerheten. Cyklisten eller mopedisten ska lämna korsningen längs högra kanten.

24 §
Väjning

Ett fordon ska väja för ett annat fordon som närmar sig från höger, om inte något annat föreskrivs i 2–4 mom.

Ett fordon som svänger ska väja för

1) gående, cyklister och mopedister som korsar den körbana, på vilken fordonet avser köra in,

2) gående, cyklister och mopedister som använder körbanan eller vägrenen, när fordonet lämnar körbanan,

3) mötande trafik, när fordonet svänger till vänster,

4) gående, cyklister och mopedister som korsar vägen, när fordonen lämnar en cirkulationsplats.

Ett fordon ska alltid väja för

1) andra vägtrafikanter vid infart på en väg från en gårdsgata, gågata eller snöskoterled,

2) andra vägtrafikanter vid infart på en väg från en fastighet, parkeringsplats, servicestation eller något annat motsvarande område i anslutning till vägen eller från en plats utanför vägen,

3) andra vägtrafikanter vid infart på en väg från en stig eller motsvarande mindre väg,

4) andra vägtrafikanter vid infart på en körbana efter korsning av en gång- eller cykelbana,

5) gående, cyklister eller mopedister som använder gång- eller cykelbanan, vid korsning av gång- eller cykelbanan,

6) vägtrafikanter på en gårdsgata eller gågata vid infart på gårdsgatan eller gågatan eller korsning av den.

Ett fordon som kommer in på en körbana från en cykelbana ska väja för den övriga trafiken, om inte den andra vägtrafikanten har väjningsplikt enligt 2 eller 3 mom.

Ett fordon som passerar till höger om en spårvagn eller buss vid en hållplats ska lämna fri passage åt på- eller avstigande passagerare.

Ett fordon som på en cykelbana passerar en buss eller spårvagn vid en hållplats ska lämna fri passage åt på- eller avstigande passagerare.

25 §
Visande av avsikt att väja

Ett fordon som har väjningsplikt ska, genom att sänka hastigheten eller stanna, tydligt och i god tid visa sin avsikt att väja.

26 §
Väjning för buss som startar från busshållplats

Om en buss, som stannats på en hållplats på en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 60 kilometer i timmen, med riktningstecken anger att den avser starta från hållplatsen, ska ett fordon som närmar sig hållplatsen på samma eller intilliggande körfält väja för bussen.

Även när körfältet bredvid hållplatsen är ett cykelfält ska ett fordon som närmar sig hållplatsen i körfältet bredvid cykelfältet väja för en buss som startar från hållplatsen.

27 §
Körning av fordon över övergångsställe

Den som med ett fordon närmar sig ett övergångsställe ska iaktta särskild försiktighet. Fordonet ska föras med en sådan hastighet att fordonet vid behov kan stannas före övergångsstället. Gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället ska lämnas fri passage.

Har ett fordon eller en spårvagn stannat framför ett övergångsställe, får fordonet eller spårvagnen inte köras om utan att det omkörande fordonet stannat, om det inte finns en refug eller ett fritt körfält mellan det omkörande fordonet och det fordon eller den spårvagn som körs om.

Om sikten över övergångsstället är skymd på något annat sätt, ska ett fordon sakta in och vid behov stanna före övergångsstället.

28 §
Körning i korsning

Den som med ett fordon närmar sig en korsning ska iaktta särskild försiktighet.

Ett fordon som närmar sig eller kör in i en korsning ska anpassa körsättet så att trafiken på den korsande vägen inte orsakas olägenhet, om fordonet tvingas stanna i korsningen.

29 §
Lämnande av tryggt utrymme och skyldighet att iaktta försiktighet

Ett fordon ska lämna gående, cyklister och djur som medförs av en vägtrafikant ett tryggt utrymme på vägen.

En cyklist ska lämna gående ett tryggt utrymme på vägen.

Den som med ett fordon närmar sig en bil för skol- eller dagvårdstransport, buss eller spårvagn som har stannat, eller med ett fordon närmar sig ett barn, en åldring, en person med funktionsnedsättning eller någon annan som har uppenbara svårigheter att reda sig tryggt i trafiken, ska iaktta särskild försiktighet.

30 §
Möte

Ett fordon ska vid möte med andra fordon hållas till höger. Fordon som från motsatta håll förs i en korsning och som båda ska svänga till vänster i sin färdriktning får dock med iakttagande av särskild försiktighet hållas till vänster.

Vid möte ska det lämnas ett betryggande utrymme mellan fordonen. Om det finns något hinder på körbanan ska den som har hindret på sin sida av körbanan väja för mötande trafik.

31 §
Omkörning

Ett fordon ska köra om ett framförvarande fordon till vänster. Vid omkörning får även den mötande trafikens sida användas oberoende av bestämmelserna i 19 § 3 mom., om det finns bara ett körfält i färdriktningen.

Om det framförvarande fordonet svänger till vänster eller tydligt förbereder en sådan sväng, får omkörningen ske endast till höger. Omkörning får också ske till höger, om det finns minst två körfält i färdriktningen och fordonen förs i parallella körfält. Dessutom får en cyklist köra om ett annat fordon än en cykel till höger.

Ett fordon ska köra om en spårvagn till höger. Omkörning får dock ske till vänster, om skenornas läge föranleder det och omkörningen inte äventyrar säkerheten eller medför olägenhet för trafiken. På en enkelriktad körbana får omkörningen av en spårvagn även i övrigt ske till vänster, om omkörningen inte äventyrar säkerheten eller medför olägenhet för trafiken.

32 §
Omkörningsförbud

Ett fordon får inte köra om på den mötande trafikens sida vid ett övergångsställe, en korsning eller en plankorsning eller omedelbart före dessa. Utanför tätort gäller omkörningsförbudet dock inte andra korsningar än sådana som på förhand anges med vägmärke.

Omkörning så att den mötande trafikens sida används får inte heller ske

1) när sikten på grund av en backe eller kurva eller av annan orsak är otillräcklig för en trygg omkörning,

2) om det körfält som ska användas vid omkörning inte på en tillräckligt lång sträcka är fritt och utan hinder för en trygg omkörning,

3) om den omkörande inte efter omkörningen kan återvända till sitt körfält utan risk för säkerheten eller utan väsentlig olägenhet för den övriga trafiken,

4) sedan ett framförvarande fordon genom riktningstecken anger sin avsikt att köra om ett annat fordon,

5) sedan ett bakomvarande fordon har påbörjat omkörning.

33 §
Den omkörandes och den omkördes ömsesidiga skyldigheter

Ett omkörande fordon ska hålla ett betryggande avstånd till det fordon eller den gående som körs om och även i övrigt se till att omkörningen inte äventyrar säkerheten.

Det fordon som blir omkört till vänster på den mötande trafikens sida ska hålla så långt till höger som möjligt med beaktande av den övriga trafiken och förhållandena i övrigt. Fordonets hastighet får inte ökas och omkörningen får inte heller på annat sätt försvåras.

Den som färdas avsevärt långsammare än andra fordon ska, för att underlätta omkörning på en smal eller krokig körbana eller när den mötande trafiken är livlig, vid behov minska farten och i möjligaste mån lämna väg. Fordonet får då tillfälligt föras på vägrenen, om det inte äventyrar säkerheten eller i onödan hindrar den övriga trafiken.

34 §
Backning och vändning av fordon

Ett fordon får backas eller vändas endast om det inte äventyrar säkerheten eller medför onödig olägenhet för den övriga trafiken.

35 §
Ändring av fordons placering i sidled

Ett fordon får starta från en vägkant, byta körfält eller i övrigt ändra placeringen i sidled endast om det inte äventyrar säkerheten eller medför onödig olägenhet för den övriga trafiken.

36 §
Stannande och parkering

Ett fordon får stannas eller parkeras endast på vägens högra sida. På en enkelriktad väg är det tillåtet att stanna och parkera även på vänstra sidan av vägen. På en dubbelriktad väg i tätort är det tillåtet att stanna och parkera också på vänstra sidan av vägen, om detta inte medför fara eller olägenhet för trafiken.

Ett fordon ska stannas eller parkeras i vägens riktning och så nära vägkanten som möjligt.

37 §
Förbud i fråga om stannande och parkering

Ett fordon får inte stannas eller parkeras så att det äventyrar säkerheten eller medför olägenhet för den övriga trafiken.

Ett fordon får inte stannas eller parkeras

1) på en gångbana, ett övergångsställe, en cykelbana, en fortsättning på en cykelbana eller inom ett avstånd av fem meter före ett övergångsställe, en korsande cykelbana eller en korsande fortsättning på en cykelbana,

2) i en korsning eller inom ett avstånd av fem meter från en korsande körbanas närmaste kant eller kantens tänkta förlängning på körbanan,

3) så nära järnvägs- eller spårvagnspår att det medför olägenhet för spårtrafiken,

4) på sådant sätt att ett vägmärke eller en signalanordning som hör till trafikljuset skyms,

5) i en underfart eller tunnel,

6) på ett backkrön eller i en sådan kurva där sikten är skymd eller nära sådana,

7) där körbanan före en vägkorsning är delad i körfält med en spärrlinje eller grupperingsmärken, eller så nära en sådan spärrlinje eller sådant märke att körning in i körfältet försvåras,

8) på en avgiftsbelagd parkeringsplats utan att avgift betalas,

9) invid en spärrlinje, om avståndet mellan fordonet och linjen skulle bli mindre än tre meter och det mellan fordonet och spärrlinjen inte löper en streckad linje,

10) i en cirkulationsplats,

11) på ett cykelfält eller ett busskörfält,

12) på en motorväg eller motortrafikled, annat än på en parkeringsplats, ett serviceområde eller en rastplats som anges med vägmärke, eller på en med vägmärke angiven busshållplats för av- eller påstigning av passagerare.

Det är dock tillåtet att stanna på grund av ett tvingande trafikhinder, för att iaktta väjningsplikt eller i en nödsituation.

En cykel eller en moped får stannas eller parkeras på en gång- och cykelbana. Även ett annat fordon får, med iakttagande av särskild försiktighet, kortvarigt stannas på gångbanan eller cykelbanan för på- eller avstigning eller för på- eller avlastning, om det inte i närheten finns någon annan för stannande lämpad plats och stannandet motiveras av tvingande skäl. Det stannade fordonet får inte medföra oskälig olägenhet för användningen av gångbanan eller cykelbanan. Föraren ska då hålla sig i närheten av sitt fordon och vid behov flytta fordonet till en plats där det inte stör den övriga trafiken.

38 §
Förbud i fråga om parkering

Utöver det som föreskrivs i 37 § får ett fordon inte parkeras

1) inom ett avstånd av trettio meter från en plankorsning med järnväg,

2) framför infarten till en fastighet eller i övrigt så att fordonstrafik till eller från fastigheten väsentligt försvåras,

3) bredvid ett annat längs körbanans kant parkerat fordon än en tvåhjulig cykel eller moped,

4) så att tillträdet till ett annat fordon eller dess bortkörande från platsen hindras,

5) på en körbana utanför tätort, om vägen med vägmärke angetts som förkörsberättigad,

6) så att fordonet till någon del står utanför en parkeringsplats som angetts med en trafikanordning,

7) någon annanstans på ett parkeringsområde än på en parkeringsplats som angetts med en trafikanordning,

8) på en i 11 § i räddningslagen (379/2011) avsedd räddningsväg som angetts med vägmärke,

9) på ett område som skiljer olika delar av en väg från varandra.

39 §
Parkeringstillstånd för rörelsehindrade

Ett fordon som är försett med ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade får, oberoende av ett sådant förbud eller en sådan begränsning som angetts med vägmärke, parkeras

1) på avgiftsbelagda parkeringsplatser utan att avgift betalas,

2) på områden där parkering är förbjuden med vägmärkena C38 och C39 enligt bilaga 3.3 till denna lag,

3) på områden där den maximala parkeringstiden har begränsats, för längre tid än begränsningen.

Ett fordon med ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade får dock inte parkeras på ett sådant område eller en sådan plats som med vägmärke har angetts för parkering av endast vissa fordon.

Vid parkering av ett fordon med ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade behöver inte parkeringstidens början visas på det sätt som anges i 40 §.

Parkeringstillståndet ska under parkeringstiden placeras innanför fordonets vindruta så att det är väl synligt och läsbart utifrån.

På en avgiftsbelagd parkeringsplats får också ett fordon i taxitrafik eller en invalidtaxibil stannas utan att avgift betalas, när en rörelsehindrad ska stiga på eller av.

40 §
Parkeringstidens början

Om den maximala parkeringstiden har begränsats med vägmärket H19 enligt bilaga 3.8 till denna lag, ska den som parkerar uppge parkeringstidens början på ett tydligt och väl synligt sätt.

Som parkeringstidens början ska anges den tid då fordonet parkeras. Som parkeringstidens början får även anges den närmast följande hel- eller halvtimmen från det att fordonet parkerades, beroende på vilken tidpunkt som är tidigare.

Parkeringstidens början ska anges på det sätt som framgår av 2 mom., även om skyldigheten att uppge parkeringstidens början gäller endast för en del av parkeringstiden.

Parkeringstidens början behöver inte uppges, om parkeringen sker helt och hållet under den tid när skyldigheten att uppge parkeringstidens början inte gäller.

41 §
Åtgärder vid stannande av fordon

När ett fordon har stannats eller parkerats, ska den som parkerat eller stannat fordonet se till att fordonet inte okontrollerat kan sätta sig i rörelse.

Fordonets dörrar får inte öppnas och inte heller på- eller avstigning eller på- eller avlastning ske på ett sådant sätt att det medför fara eller olägenhet för den övriga trafiken eller för omgivningen.

42 §
Förvaring av fordon på väg

Fordon som inte faktiskt används i trafiken får inte lämnas, förvaras eller läggas upp i lager på en väg.

43 §
Körning och parkering på gårdsgata

Ett fordon som förs på en gårdsgata ska lämna gående fri passage. Körhastigheten ska anpassas till gångtrafiken och får inte vara högre än 20 kilometer i timmen.

Parkering på en gårdsgata är tillåten endast på en markerad parkeringsplats. Cyklar, mopeder och fordon som är försedda med parkeringstillstånd för personer med nedsatt rörelseförmåga får dock parkeras också på andra ställen på en gårdsgata, om detta inte medför avsevärd olägenhet för trafiken på gårdsgatan eller för annan användning av gårdsgatan.

44 §
Körning, stannande och parkering på gågata

Ett fordon som förs på en gågata ska lämna gående fri passage.

Motordrivna fordon får på en gågata föras endast till en fastighet som är belägen vid gågatan, om det inte finns någon annan farbar förbindelse till fastigheten. Det är dock tillåtet att korsa en gågata. Även servicekörning på en gågata är tillåten, om detta anges med vägmärke.

Körhastigheten på en gågata ska anpassas till gångtrafiken och får inte vara högre än 20 kilometer i timmen.

Ett motordrivet fordon eller dess släpvagn får inte stannas eller parkeras på en gågata. Det är dock tillåtet att stanna på grund av ett tvingande trafikhinder, för att iaktta väjningsplikt eller i en nödsituation.

Om servicekörning på en gågata är tillåten med vägmärke, får ett fordon stannas för den tid som servicekörningen kräver.

45 §
Körning, stannande och parkering på cykelgata som anges med vägmärke

Ett fordon som förs på en cykelgata som anges med vägmärke ska lämna cyklister fri passage. Körhastigheten ska anpassas till cykeltrafiken.

Parkering av ett fordon på en cykelgata är tillåten endast på en markerad parkeringsplats. Fordon som är försedda med parkeringstillstånd för rörelsehindrade får dock parkeras också på andra ställen på en cykelgatas körbana, om detta inte medför oskälig olägenhet.

Cyklar och mopeder får på en cykelgata parkeras även på gångbanan, om detta inte medför oskälig olägenhet för användningen av gångbanan.

46 §
Körning, stannande och parkering i tunnel som anges med vägmärke

I en tunnel som anges med vägmärke får ett fordon inte backas eller vändas mot färdriktningen. Ett fordon får stannas och parkeras i en tunnel endast i nödsituationer. Om det är möjligt ska fordonet då stannas eller parkeras på områden som anvisats för ändamålet. Fordonets motor ska stängas av om stannandet eller parkeringen drar ut på tiden. Fordonet ska använda körljus.

47 §
Ljud- och ljussignaler

När det behövs för att undvika fara ska ett fordon vid körning avge ljud- eller ljussignaler eller på något annat sätt väcka övriga vägtrafikanters uppmärksamhet. I övrigt får ljudsignaler avges endast utanför tätort vid omkörning. Ljudsignalen får inte ges längre än behövligt.

48 §
Riktningstecken

Ett fordon ska under körning ge ett riktningstecken med en riktningsvisare eller, om fordonet inte har någon sådan, ett tecken på något annat synligt sätt vid

1) start från vägkanten,

2) svängning i korsning eller vändning på väg,

3) byte av körfält,

4) lämnande av cirkulationsplats,

5) ändring av fordonets placering i sidled.

Riktningstecknet ska vara synligt och begripligt. Tecknet ska ges i god tid innan den manöver som avses i 1 mom. genomförs och den ska upphöra så snart manövern är avslutad.

49 §
Användning av ljus vid körning

Vid färd med motordrivna fordon ska körljus eller varselljus användas. Vid färd med motordrivna fordon ska körljus och bakljus användas på väg under mörker eller skymning eller när sikten på grund av väderförhållandena eller av annan orsak är nedsatt.

Andra fordon än de som avses i 1 mom. ska ha en lykta som visar vitt eller ljusgult ljus framåt och en lykta som visar rött ljus bakåt, när fordonet färdas på väg under mörker eller skymning eller när sikten på grund av väderförhållandena eller av annan orsak är nedsatt. Ett släpfordon behöver dock inte ha framlyktor om sådana inte förutsätts i samband med att fordonet godkänns för trafik.

Helljus får inte användas

1) på en belyst väg,

2) på sådant avstånd från ett mötande fordon eller en mötande spårvagn att dess förare kan bländas, eller

3) på ringa avstånd bakom annat fordon.

Dimstrålkastare och dimbakljus får användas i dimma eller vid kraftigt nederbörd. Dimstrålkastare får då användas i stället för halvljus, om framljusen samtidigt är tända. Dimbakljus får även användas när snö, damm eller slask, som rörs upp från vägen av draget vid körningen, väsentligt begränsar möjligheterna att urskilja fordonet bakifrån.

I fordon får det inte användas anordningar som kastar eller reflekterar rött ljus framåt eller, om inte något annat föreskrivs eller bestäms särskilt, anordningar som kastar eller reflekterar vitt eller ljusgult ljus bakåt. På polisbilar och bilar som används av polisen i tjänsteuppdrag, på polismotorcyklar som används som utryckningsfordon samt på Tullens och Gränsbevakningsväsendets fordon får dock för stoppande av ett framförvarande fordon användas en anordning som visar ett rött blinkande ljus framåt samtidigt med ett blått blinkande larmljus.

50 §
Användning av ljus på stannat eller parkerat fordon

När ett motordrivet fordon, ett motordrivet fordon med tillkopplad släpvagn eller en sådan släpvagn som kan kopplas till ett motordrivet fordon har stannats eller parkerats på en väg under mörker eller skymning, eller när sikten på grund av väderförhållandena eller av någon annan orsak är nedsatt, ska framljusen eller halvljusen samt bakljusen eller, om sådana inte finns, andra ljus som överensstämmer med bestämmelser och föreskrifter användas, om inte vägen är så väl belyst eller sikten i övrigt sådan att fordonet även annars tydligt kan observeras på tillräckligt avstånd.

Om ett fordon som avses i 1 mom. har parkerats i körbanans riktning och inga andra fordon har kopplats till det, kan i tätort i stället för de i 1 mom. nämnda ljusen användas parkeringsljus.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på ett fordon som stannats eller parkerats på en parkeringsplats utanför körbanan, inte heller på en moped som stannats eller parkerats utanför körbanan.

51 §
Användning av varningsblinkrar

Varningsblinkrar får användas i fordon som stannats eller parkerats, om det på grund av en olycka, ett fel eller någon annan tvingande omständighet varit nödvändigt att stanna fordonet på en plats där det kan medföra särskild fara för den övriga trafiken. Varningsblinkrar får också användas i ett fordon i rörelse för att varna andra vägtrafikanter om en omedelbar fara.

52 §
Körning med lätta elfordon och motoriserade cyklar

Vid körning med lätta elfordon och motoriserade cyklar ska de trafikregler och de trafikanordningar som gäller cyklister iakttas.

Ett sådant självbalanserande lätt elfordon som hålls i balans också när fordonet står stilla eller saknar förare får köras även på en gångbana. Då ska fordonets förare lämna gående fri passage.

53 §
Djur som medförs av vägtrafikanter

Ett djur ska på vägen hållas kopplat eller i bindsle, eller så ska vägtrafikanten hålla djuret under uppsikt så att det inte medför fara eller avsevärd olägenhet för andra vägtrafikanter. Djuret ska hållas så nära vägens kant som möjligt utan risk för säkerheten.

En ryttare, den som leder ett stort djur och föraren av ett fordon förspänt med dragdjur ska iaktta de tecken vid reglering av trafiken, de trafikanordningar och de trafikregler som gäller körning med motordrivna fordon. En ryttare och den som leder ett stort djur får tillfälligt avvika från de regler som nämns i detta moment, om särskilda omständigheter kräver det och det inte medför fara eller avsevärd olägenhet.

54 §
Förbud mot onödig och störande körning

Onödig och störande körning med fordon är förbjuden.

55 §
Förbud mot onödig tomgång

Ett motordrivet fordon som står stilla av någon annan orsak än tvingande trafikhinder får inte ha sin motor igång längre än två minuter. Om det är kallare än -15 grader Celsius får motorn dock hållas igång högst fyra minuter innan körningen påbörjas. En traktors, ett motorredskaps eller ett på bilunderrede byggt motorredskaps motor får hållas igång så länge det behövs för att förbereda fordonet eller redskapet innan arbetet med fordonet eller redskapet påbörjas.

Förbudet i 1 mom. gäller inte fordon vars huvudsakliga användning, eller den tilläggsanordning som den huvudsakliga användningen förutsätter, kräver att motorn hålls igång.

Förbudet i 1 mom. gäller inte fordon som inväntar sin tur för en avgasmätning i samband med besiktning enligt 6 kap. i fordonslagen.

56 §
Bogsering av fordon

När ett fordon med hjälp av lina bogserar ett annat fordon som inte får eller kan köras med hjälp av egen motor, ska avståndet mellan fordonen vara minst tre och högst sex meter. Ett fordon med bromsarna ur funktion får bogseras endast med hjälp av en stång eller bom. Ett fordon med styrningen ur funktion får bogseras endast upplyft med dragbom.

Flera fordon får inte bogseras samtidigt med samma dragfordon. Det fordon som bogseras får inte utan tvingande skäl vara tyngre än dragfordonet.

Det är förbjudet att bogsera med en cykel, moped eller motorcykel, om bogseringen stör körningen eller medför fara för andra vägtrafikanter.

57 §
Varnande av vägtrafikanter

Om ett fordon utanför tätort har stannat på körbanan på en sådan plats att fordonet på grund av otillräcklig sikt eller av annan orsak kan vara till fara för trafiken, ska fordonets förare se till att en varningstriangel sätts ut på vägen. En förutsättning för utsättandet av varningstriangel är att en varningstriangel ingår i fordonets obligatoriska utrustning. Vid behov ska det även vidtas andra åtgärder i syfte att varna andra vägtrafikanter. Om fordonet har blivit stående på järnvägs- eller spårvägsskenor, ska det vidtas behövliga åtgärder för att varna tågförare eller spårvagnsförare.

Varningstriangeln ska placeras på tillräckligt avstånd från det stannade fordonet så att andra vägtrafikanter i god tid kan uppfatta varningen. Triangeln ska avlägsnas när fordonet inte längre är till fara för den övriga trafiken.

Framförande av motordrivna fordon på motorväg och motortrafikled
58 §
Tillåten fordonstrafik på motorvägar och motortrafikleder

På motorvägar och motortrafikleder är endast trafik med motordrivna fordon tillåten.

På vägar och leder som avses i 1 mom. får det dock inte föras motordrivna fordon vilkas högsta tillåtna hastighet eller konstruktiva hastighet är högst 70 kilometer i timmen. Detta krav tillämpas dock inte på försvarsmaktens fordon eller på fordon som används för specialtransport.

59 §
Påfart på och avfart från motorvägar och motortrafikleder

Ett fordon får föras in på en motorväg eller motortrafikled endast vid vägens eller ledens början eller från en påfartsväg.

Ett fordon som avser köra in på en motorväg eller motortrafikled ska väja för fordon som färdas på vägen eller leden.

Ett fordon får föras av en motorväg eller motortrafikled endast vid vägens eller ledens slut eller längs en avfartsväg som är angiven med vägmärke i färdriktningen.

Ett fordon som lämnar en motorväg eller motortrafikled ska i tillräckligt god tid köra in i det körfält som är beläget närmast avfartsvägen eller i ett körfält som med vägmärke är anvisat för avfartstrafik. Om vägen eller leden har ett retardationsfält, ska fordonet i ett så tidigt skede som möjligt köras in i detta.

60 §
Vändning och backande av fordon på motorvägar och motortrafikleder

Ett fordon får inte vändas mot färdriktningen eller backas på motorvägar eller motortrafikleder.

61 §
Fordons plats på motorvägar och motortrafikleder

På motorvägar och motortrafikleder ska ett fordon föras i det fria körfält som är längst till höger. Om något körfält i färdriktningen genom vägmärke har anvisats för en viss trafikriktning, får det körfält som lämpar sig bäst med hänsyn till omständigheterna och för den fortsatta färden användas.

Om det finns minst tre körfält i färdriktningen får lastbilar samt fordonskombinationer med en längd som överstiger sju meter föras endast i någotdera av de två körfälten till höger, om inte något annat följer av 1 mom. eller 59 § 3 eller 4 mom.

På motorvägar och motortrafikleder får framförvarande fordon köras om endast till vänster. Om fordonen emellertid färdas i en kö, om något körfält i färdriktningen genom informationsmärke har anvisats för en viss trafikriktning eller om det omkörande fordonet använder busskörfältet, är det tillåtet att köra om framförvarande fordon till höger utan att byta körfält.

Ett fordon får inte föras på en tvärgående förbindelseled mellan motorvägens och motortrafikledens körbanor.

62 §
Bogsering av fordon på motorvägar och motortrafikleder

Ett fordon får inte bogseras på en motorväg eller motortrafikled med användning av rep, vajer eller något annat motsvarande redskap. Ett skadat fordon får dock med användning av ett sådant redskap bogseras bort via närmaste avfartsställe.

Framförande av spårvagn
63 §
Spårvagnars plats på vägen

En spårvagn får föras på skenor oavsett deras placering. I ett med annan trafik gemensamt körfält ska en spårvagn föras i samma färdriktning som den övriga trafiken i körfältet. En spårvagn får backas eller föras i riktning mot den övriga trafiken endast om särskilda omständigheter kräver det och det inte äventyrar säkerheten eller medför onödig olägenhet för den övriga trafiken.

64 §
Övriga trafikregler som gäller framförande av spårvagn

En spårvagn som närmar sig ett övergångsställe ska ha en sådan hastighet att den vid behov kan stanna före övergångsstället. Gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället ska lämnas fri passage.

På en gårdsgata eller gågata ska spårvagnens hastighet anpassas till gångtrafiken och får inte vara högre än 20 kilometer i timmen. På en cykelgata som anges med vägmärke ska hastigheten anpassas till cykeltrafiken.

Utöver 1 och 2 mom. ska vid körning med spårvagn iakttas det som i

1) 17 § föreskrivs om krav som ställs på förare,

2) 20 § föreskrivs om hållande av avståndet till andra fordon och spårvagnar,

3) 25 § föreskrivs om visande av avsikt att väja,

4) 27 § 2 mom. föreskrivs om omkörning av en spårvagn eller ett fordon som stannat,

5) 28 § föreskrivs om körning i korsning,

6) 33 § 1 mom. föreskrivs om omkörning,

7) 41 § föreskrivs om åtgärder vid stannande,

8) 46 § föreskrivs om körning i tunnel,

9) 47 och 48 § föreskrivs om användning av ljud- och ljussignaler och riktningstecken,

10) 49 och 50 § föreskrivs om användning av ljus.

4 kap

Reglering av trafiken

Personer som reglerar trafiken
65 §
Person som reglerar trafiken

Polisen och räddningsmyndigheterna reglerar trafiken i syfte att säkerställa en trygg och smidig trafik samt upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Vägtrafiken på en frigående färja regleras av dess befälhavare samt på en vajerfärja och en isvägsfärja av dess förare. En militärperson reglerar trafiken medan försvarsmaktens övningar pågår. En gränsbevakningsman reglerar trafiken i uppgifter som anges i gränsbevakningslagen (578/2005) och en tullman i uppgifter som anges i tullagen (304/2016).

Trafiken får också regleras av en person som

1) polisen förordnar att reglera trafiken på grund av köbildning, en olycka, ett evenemang för allmänheten eller någon annan motsvarande omständighet eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet,

2) polisen förordnar att reglera trafiken i samband med övervakningen av kör- och vilotider för förare av motordrivna fordon,

3) en räddningsmyndighet eller någon annan i räddningslagen avsedd räddningsledare förordnar att reglera trafiken i en uppgift som ålagts räddningsväsendet i räddningslagen eller någon annan lag,

4) landsvägens väghållare eller kommunen förordnar att reglera trafiken på en väg på grund av ett arbete, en undersökning eller en långvarig trafikstörning på vägen eller i dess närhet,

5) Trafiksäkerhetsverket bemyndigar eller polisen förordnar att reglera trafiken vid specialtransporter.

Ett förordnande att reglera trafiken ges för ett enskilt uppdrag eller för viss tid. Den som reglerar trafiken ska ha fyllt 18 år. Personen ska ge sitt samtycke till uppdraget och få de anvisningar som uppdraget förutsätter.

Den som reglerar trafiken ska som stoppmärke använda vägmärke C1 enligt bilaga 3.3 till denna lag. En polisman och en gränsbevakningsman kan som stoppmärke också använda vägmärke C46 och en tullman vägmärke C45.

Den som reglerar trafiken ska använda klädsel som kan urskiljas tydligt och uppfyller kraven i standard SFS-EN 471 eller SFS-EN ISO 20471. Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om kraven på synbarhet i fråga om klädseln för vägtransportledare för specialtransporter.

Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på den som förordnats att reglera trafiken när han eller hon sköter uppdraget. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

66 §
Behörighet för vägtransportledare för specialtransporter

För att en person ska få vara verksam som vägtransportledare för specialtransporter förutsätts det att personen har ett giltigt i 67 § avsett tillstånd att arbeta som vägtransportledare för specialtransporter. Rätten visas genom ett vägtransportledarkort som ska medföras under uppdraget.

67 §
Beviljande av rätt att arbeta som vägtransportledare för specialtransporter

Tillstånd att arbeta som vägtransportledare för specialtranporter beviljas av Trafiksäkerhetsverket.

Tillståndet beviljas för en period av fem år och den som får tillståndet ska ges ett kort för vägtransportledare för specialtransporter.

Förutsättningar för att tillstånd ska beviljas är att

1) sökanden har genomgått utbildningen för vägtransportledare för specialtransporter med godkänt resultat,

2) sökanden har giltig körrätt för kategori B,

3) sökanden till sina personliga egenskaper är lämplig som vägtransportledare för specialtransporter.

En sökande ska inte anses vara lämplig som vägtransportledare för specialtransporter på grund av sina personliga egenskaper, om

1) han eller hon under de fem senaste åren har gjort sig skyldig till rattfylleri, grovt rattfylleri, grovt äventyrande av trafiksäkerheten eller en gärning enligt 23 kap. 1 § i strafflagen (39/1889) som tyder på allvarlig likgiltighet för trafiksäkerheten eller under denna tid har haft körförbud på grund av gärningarna,

2) han eller hon det senaste året annars har meddelats körförbud eller har haft körförbud på grund av andra trafikbrott,

3) han eller hon utifrån uppgifter i ett av polisens register i övrigt genom sin livsstil eller sina personliga egenskaper har visat sig vara uppenbart olämplig som vägtransportledare.

Trafiksäkerhetsverket och polisen har trots sekretessbestämmelserna rätt att få behövliga uppgifter ur fordonstrafikregistret för att kontrollera att de krav som ställs på vägtransportledare för specialtransporter uppfylls.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om utbildningen till vägtransportledare för specialtransporter och förnyandet av rätten att arbeta som sådan.

68 §
Återkallelse av rätten att arbeta som vägtransportledare för specialtransporter

Trafiksäkerhetsverket ska återkalla ett tillstånd att arbeta som vägtransportledare för specialtransporter om den som innehar tillståndet inte längre uppfyller de förutsättningar för beviljande av tillstånd som anges i 67 § eller om personen i fråga begär att tillståndet ska återkallas.

Tillståndet kan återkallas för viss tid eller tills vidare.

Tecken som används av trafikövervakare
69 §
Tecken med handen och från fordon

De tecken med handen och från ett fordon som en i 181 § avsedd trafikövervakare ska använda vid reglering av trafiken finns avbildade och förklarade i bilaga 1 till denna lag.

Trafikanordningar
70 §
Trafikanordningar

Behövliga bestämmelser om användningen av trafikanordningar utfärdas genom förordning av statsrådet.

Trafiksäkerhetsverket kan i försökssyfte fastställa användningen av en trafikanordning som avviker från en trafikanordning enligt denna lag, dock inte en förpliktande eller åläggande trafikanordning.

Trafiksäkerhetsverket kan i försökssyfte bevilja tillstånd att avvika från bestämmelserna om användning av en trafikanordning.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om trafikanordningarnas färg, konstruktion och mått.

Trafiksäkerhetsverket får meddela föreskrifter om andra trafikanordningar för spårvagnstrafiken än sådana som anges i denna lag.

71 §
Uppsättande av trafikanordningar

En trafikanordning uppsätts

1) på landsvägar av väghållaren,

2) på gator och på andra av kommunen förvaltade vägar av kommunen,

3) på andra än i 1 och 2 punkten avsedda vägar av väghållaren efter att ha fått kommunens samtycke,

4) för tillfälligt bruk även av en polisman, en gränsbevakningsman, en tullman eller räddningsmyndigheterna.

Det samtycke som avses i 1 mom. 3 punkten krävs inte för uppsättande av tillfälliga trafikanordningar som behövs på grund av vägens skick eller arbete som utförs på eller invid vägen. Kommunen får ta ut en avgift för behandlingen av det samtycke som avses i 1 mom. 3 punkten.

Trafikverket ska underrättas om uppsättande av en trafikanordning som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Trafikverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i uppgifterna och förmedlingssättet.

Polisen eller väghållaren får avlägsna en trafikanordning som uppsatts i strid med denna lag.

72 §
Undantag som gäller uppsättande av trafikanordningar

Den väghållare som nämns i 71 § 1 mom. 1 punkten uppsätter vägmärken som anger väjningsplikt vid anslutningar mellan vägar och landsvägar och den kommun som nämns i 71 § 1 mom. 2 punkten vid anslutningar mellan gator och i 71 § 1 mom. 3 punkten avsedda områden.

Kommunen uppsätter vägmärken som anger tätort. Vägmärkena placeras på landsvägar ut av landsvägens väghållare och på andra vägar av kommunen.

Vägmärken som anger transportbegränsning för farliga ämnen uppsätts av Trafiksäkerhetsverket. Vägmärkena placeras på landsvägar ut av landsvägens väghållare och på andra vägar av kommunen.

Bestämmelser om uppsättande och underhåll av samt kostnadsansvar för trafikanordningar vid en plankorsning med en järnväg finns i 89 § i banlagen (110/2007).

Väghållaren kan besluta att en sökande på egen bekostnad får placera ut ett informationsmärke som avses i bilaga 3.7 till denna lag.

73 §
Uppsättande av störande eller otillåten anordning på väg

På en väg eller i dess omedelbara närhet får det inte uppsättas skyltar, markeringar eller anordningar som kan förväxlas med trafikanordningar eller göra trafikanordningar mindre synliga eller effektiva eller som kan blända vägtrafikanter eller avleda deras uppmärksamhet.

Polisen eller väghållaren får avlägsna en anordning som uppsatts i strid med 1 mom.

Trafikljus
74 §
Trafikljussignaler

Trafikljussignalerna finns avbildade och förklarade i bilaga 2 till denna lag.

Primärsignalen är den första signalen till höger om körbanan i färdriktningen före en korsning, eller signalen ovanför den aktuella delen av körbanan. Om trafiken i körfältet eller körfälten längst till vänster i färdriktningen regleras med trafikljus separat från den övriga trafikljusregleringen i färdriktningen, är primärsignalen för dessa körfält dock signalen till vänster om dessa, på mittrefugen på en dubbelriktad körbana eller ovanför den aktuella delen av körbanan.

Om de signaler som avses i denna paragraf är uppsatta ovanför körbanan separat för varje körfält, gäller det ljus som varje enskild signal visar enbart de fordon som använder det aktuella körfältet.

Gående ska i första hand följa de ljus som gångsignalen visar. I andra fall ska gående följa de ljus som är avsedda för fordonstrafiken i den gåendes färdriktning.

Cyklister ska i första hand följa de ljus som cykelsignalen visar. I andra fall ska cyklister följa de ljus som är avsedda för fordonstrafiken i cyklistens färdriktning. Cyklister och mopedister som använder cykelbanan ska på ett sådant ställe där det inte finns särskild cykelsignal följa det ljus som gångsignalen visar eller, om sådan inte finns, de ljus som är avsedda för fordonstrafiken i cyklistens eller mopedistens färdriktning.

Vägmärken
75 §
Indelning av vägmärken

Vägmärkena indelas i varningsmärken, förkörsrätts- och väjningspliktsmärken, förbuds- och begränsningsmärken, påbudsmärken, regelmärken, informationsmärken och tilläggsskyltar samt övriga vägmärken som är avsedda för reglering av trafiken.

Om det vid regleringen av trafiken behövs ett vägmärke som det inte föreskrivs om i denna lag, kan ett rektangulärt märke med text användas.

Vägmärkenas utseende samt deras syfte och placering framgår av bilaga 3.1–3.9 till denna lag.

76 §
Varningsmärken

Varningsmärken används för att markera sådana ställen på vägen och sådana vägsträckor som är farliga för trafiken.

Varningsmärken ska vara placerade så att vägtrafikanterna har tid att agera på det sätt som märket anger. Varningsmärken ska vara placerade på högra sidan av körbanan eller ovanför körbanan. Av särskilda skäl kan det dessutom placeras ett märke till på en refug på körbanan, på vänstra sidan av körbanan eller ovanför körbanan.

Varningsmärkenas utseende och deras syfte framgår av bilaga 3.1 till denna lag. Om placeringen av märket avviker från det som anges i 2 mom. framgår detta av bilaga 3.1. På ett omställbart märke och på dess tilläggskylt kan märkets figur vara ljus och botten svart.

77 §
Märken som anger förkörsrätt och väjningsplikt

Med förkörsrätts- och väjningspliktsmärken anges förkörsrätt och skyldighet att väja.

Förkörsrätts- och väjningspliktsmärken ska vara placerade på högra sidan av körbanan eller den aktuella delen av den. Av särskilda skäl kan det dessutom placeras ett märke till på en refug på körbanan, på vänstra sidan av körbanan eller ovanför körbanan. På en cykelbana ska märket vara placerat på banans högra sida.

Förkörsrätts- och väjningspliktsmärkenas utseende och deras syfte framgår av bilaga 3.2 till denna lag. Om placeringen av märket avviker från det som anges i 2 mom. framgår detta av bilaga 3.2.

78 §
Förbuds- och begränsningsmärken

Med förbuds- och begränsningsmärken förbjuds eller begränsas vägtrafikanternas agerande.

Förbuds- och begränsningsmärken ska vara placerade på högra sidan av körbanan eller den aktuella delen av den. Av särskilda skäl kan det dessutom placeras ett märke till på en refug på körbanan, på vänstra sidan av körbanan eller ovanför körbanan. På en cykelbana ska märket vara placerat på banans högra sida.

Förbuds- och begränsningsmärkenas utseende och deras syfte framgår av bilaga 3.3 till denna lag. Om placeringen av märket avviker från det som anges i 2 mom. framgår detta av bilaga 3.3. På ett omställbart märke och på dess tilläggskylt kan märkets figur vara ljus och botten svart.

79 §
Påbudsmärken

Påbudsmärken ålägger vägtrafikanterna att agera på det sätt som märket anger.

Påbudsmärkenas utseende samt deras syfte och placering framgår av bilaga 3.4 till denna lag.

80 §
Regelmärken

Regelmärken anger en regel för vägtrafikanterna eller ett ställe på vägen där den trafikregel som märket anger är tillämplig.

Regelmärkenas utseende samt deras syfte och placering framgår av bilaga 3.5 till denna lag.

81 §
Informationsmärken

För att informera och orientera vägtrafikanter används informationsmärken.

Informationsmärkenas utseende samt deras syfte och placering framgår av bilaga 3.6 och 3.7 till denna lag.

82 §
Tilläggsskyltar

Under ett vägmärke kan en rektangulär tilläggsskylt användas för att förtydliga vägmärkets syfte eller objekt. En tilläggsskylt kan också användas för att ange märkets verkningsområde eller giltighetstid eller för att begränsa dess verkan.

Tilläggsskyltarnas utseende samt deras syfte och placering framgår av bilaga 3.8 till denna lag.

Botten på tilläggsskyltar till varningsmärken, förkörsrätts- och väjningspliktsmärken samt förbuds- och begränsningsmärken är gul, bården röd och symbolen eller texten i allmänhet svart. Bottenfärgen, bårdens färg, symbolens och textens färger på tilläggsskyltar till andra märken är desamma som på huvudmärket.

83 §
Övriga märken som är avsedda för reglering av trafiken

Utseendet på övriga märken som är avsedda för reglering av trafiken samt deras syfte och placering framgår av bilaga 3.9 till denna lag.

Vägmarkeringar
84 §
Vägmarkering

Med vägmarkeringar avses målade eller på annat sätt gjorda markeringar på vägytan, vilka används antingen separat eller tillsammans med vägmärken för att reglera trafiken.

85 §
Längsgående vägmarkeringar

Med hjälp av längsgående vägmarkeringar kan en väg delas in i körfält och andra områden.

De längsgående vägmarkeringarnas utseende samt deras syfte och placering framgår av bilaga 4.1 till denna lag.

De längsgående vägmarkeringar som ska användas vid tillfälliga trafikarrangemang är gula. Om både gula och vita längsgående vägmarkeringar är synliga samtidigt ska i första hand de gula markeringarna följas.

86 §
Tvärgående vägmarkeringar

Med hjälp av tvärgående vägmarkeringar kan en väjningsplikt som anges med någon annan trafikanordning framhävas samt ett övergångsställe eller ett ställe på vägen där det krävs särskild uppmärksamhet och fokus på körhastigheten markeras.

De tvärgående vägmarkeringarnas utseende samt deras syfte och placering framgår av bilaga 4.2 till denna lag.

87 §
Övriga vägmarkeringar

Utseendet på övriga vägmarkeringar som är avsedda för reglering av trafiken samt deras syfte och placering framgår av bilaga 4.3 till denna lag.

5 kap

Fordons användning

Allmänna bestämmelser
88 §
Definitioner i 5 kap.

I detta kapitel avses med

1) kopplingsmassa släpfordonets vid koppling tillåtna faktiska massa, med undantag för den massa som belastar vändskivan eller dragkopplingen i dragfordonet till en påhängsvagn, en traktorsläpvagn och en medelaxelsläpvagn,

2) odelbar last en last som vid transport på väg inte kan delas upp i två eller flera laster utan oskälig kostnad eller risk för skada, och som på grund av sin massa eller sina mått inte kan transporteras med något fordon eller någon fordonskombination utan att det värde för massa eller mått som allmänt är tillåtet på vägen överskrids,

3) arbetsredskap utbytbara maskiner som kopplas till fordonet och som helt saknar kontakt med marken under vägtransporten eller som i förhållande till fordonet inte kan rotera runt sin vertikalaxel under vägtransporten,

4) boggi en sådan grupp av framaxlar i följd eller bakaxlar i följd där belastningarna på axlarna fördelar sig i ett konstant förhållande eller på det sätt som fordonets tillverkare anger utifrån lastförhållandet,

5) styrande axel en axel med hjul vars riktning i förhållande till fordonets längsgående axel kan ändras direkt eller indirekt för att åstadkomma en ändring av fordonets rörelseriktning,

6) medspårande axel en axel med hjul vars styrvinkel ändras endast av krafterna mellan däcken och vägytan; som medspårande axel betraktas dock inte en axel där det sker en liten ändring av styrvinkeln på grund av elasticiteten i axelns upphängning,

7) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

8) E-reglemente ett reglemente som bifogats överenskommelsen om förenhetligande av villkoren för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt om ömsesidigt erkännande av sådant godkännande (FördrS 70/1976),

9) skyddsanordning för barn en anordning som kan omfatta band eller andra flexibla delar med ett låsbeslag, inställningsanordningar, fästen och en kompletterande anordning som en babylift, barnstol, barnsits eller ett kollisionsskydd, som kan förankras i ett fordon och som utformats för att minska risken för skador på barnet vid en sammanstötning eller vid kraftig inbromsning av fordonet genom att begränsa kroppens rörelsemöjligheter,

10) mått- och viktdirektivet rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen, sådant det lyder senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719,

11) alternativa drivkrafter alternativa bränslen som avses artikel 2 i mått- och viktdirektivet.

Det som i denna lag föreskrivs om odelbar last tillämpas också på en för sjötransport avsedd container som, tom eller lastad på avgångsorten, transporteras till eller från utlandet, och som är över 2,80 meter hög eller över 12,30 meter lång. Om transporten av containern kräver en höjd som överskrider 4,40 meter eller transporten av containern i en påhängsvagnskombination kräver att en längd på 18,00 meter eller den massa som allmänt tillåts på väg överskrids, anses containern vara en odelad last bara om den används för transport av en odelad last eller om den transporteras tom.

89 §
Terrängtrafik och militärfordon

Bestämmelserna i 90 och 92–96 § om skyddsanordningar och säkerhetsanordningar och bestämmelserna i 141 och 144–149 § om personbelastning tillämpas också på användningen av motordrivna fordon i sådan terräng som avses i 2 § i terrängtrafiklagen (1710/1995).

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas också på användningen av militärfordon. Om det behövs med hänsyn till ett militärfordons särskilda användningssyfte eller konstruktion, får det dock genom förordning av försvarsministeriet utfärdas bestämmelser om undantag från denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt genom föreskrifter av huvudstaben meddelas föreskrifter som avviker från de föreskrifter som Trafiksäkerhetsverket meddelat.

Skyddsanordningar och säkerhetsanordningar under körning
90 §
Bilbälte och andra skyddsanordningar för sittplatser

Föraren och passagerarna ska under körning använda ett bilbälte som är monterat för sittplatsen eller vara fastspända i någon annan i fordonet monterad skyddsanordning

1) i bilar,

2) i trehjuliga mopeder och motoriserade trehjulingar,

3) i fyrhjulingar, lätta fyrhjulingar, tunga fyrhjulingar och terrängfordon,

4) i traktorer och motorredskap.

91 §
Information om användningen av bilbälte i bussar

Busspassagerare ska i början av resan informeras om skyldigheten att använda bilbälte

1) av föraren,

2) av konduktören, reseledaren eller den som är utsedd till gruppledare,

3) genom audiovisuella hjälpmedel, eller

4) genom en skylt som är väl synlig från varje sittplats

92 §
Skyddshjälm

Föraren och passagerarna ska under körning använda en på tillbörligt sätt fastspänd skyddshjälm av godkänd typ

1) på motorcyklar,

2) på sådana trehjulingar, fyrhjulingar, tunga fyrhjulingar och lätta fyrhjulingar som inte är försedda med karosseri eller skyddsbåge,

3) på mopeder,

4) på snöskotrar,

5) på sådana terrängfordon och traktorer som har styrstång och sadelformad sits, men som inte är försedda med karosseri eller skyddsbåge.

Föraren ska se till att passagerare under 15 år använder skyddshjälm.

Skyldigheten att använda skyddshjälm gäller också passagerare i en släpvagn till ett fordon som avses i 1 mom., när släpvagnen inte är försedd med täckt karosseri eller skyddsbåge.

Cyklister och cykelpassagerare ska under körning i allmänhet använda skyddshjälm.

93 §
Undantag från skyldigheten att använda bilbälte och skyddshjälm

Skyldigheten att använda bilbälte gäller inte

1) den som kör ett fordon med låg hastighet och delar ut post, tidningar eller andra varor som ska distribueras till flera platser och den som samlar in avfall eller andra varor som ska samlas in från flera platser, om användningen av bilbälte medför avsevärd olägenhet för föraren eller passageraren,

2) förare av eller passagerare i traktorer eller motorredskap, när användningen av bilbälte medför olägenhet i det arbete som utförs med fordonet,

3) förare eller passagerare som är anställda hos Brottspåföljdsmyndigheten och som deltar i ett uppdrag där användningen av bilbälte kan medföra fara eller avsevärd olägenhet.

Skyldigheten att använda bilbälte, annan skyddsanordning för sittplats och skyddshjälm gäller inte personer för vilka hälsoskäl utgör hinder för att använda skyddsanordningen eller skyddshjälmen. Ett läkarintyg över skälet ska medföras under körningen.

Skyldigheten att använda skyddshjälm gäller inte

1) förare av och passagerare i fordon som är försedda med täckt karosseri eller förare av och passagerare i fordon som är försedda med bilbälte samt skyddsbåge eller skyddstak, om dessa sitter under skyddsbågen eller skyddstaket,

2) passagerare i en öppen släpvagn till en snöskoter, när körhastigheten är högst 20 kilometer i timmen och detta har angetts med en hastighetsskylt som avses i 102 §,

3) förare eller passagerare på snöskoter eller på terrängfordon och traktor med styrstång och sadelformad sits vid renskötsel eller skogsskötsel, i energiöverföringsarbeten eller i telenätverksarbeten.

Den som för en elcykel som är utrustad med pedaler och som klassificeras som moped och där cykelns massa i körklart skick är högst 35 kilogram och motorns nominella effekt är högst 1,00 kilowatt får i stället för en skyddshjälm som avses i 92 § använda en skyddshjälm avsedd för cyklister.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i det läkarintyg som avses i 2 mom.

94 §
Skyddsanordningar för barn

En skyddsanordning för barn som används i en bil ska vara typgodkänd i enlighet med E-reglementet nr 44/03, E-reglementet nr 129 eller kommissionens direktiv 2000/3/EG om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 77/541/EEG om bilbälten och fasthållningsanordningar i motorfordon eller i enlighet med en senare version eller ändring av de E-reglementena eller det direktivet. Sådana skyddsanordningar för barn som används i ett annat fordon än en bil ska vara av godkänd typ i enlighet med kraven i fordonslagen och de bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av den.

Vid transport av barn som är kortare än 135 centimeter i personbilar, paketbilar och lastbilar ska en skyddsanordning för barn användas, om fordonet har bilbälten eller om en skyddsanordning för barn annars kan monteras i fordonet. Avvikelse från denna skyldighet kan dock göras i fordon i taxitrafik på så sätt att barn som är kortare än 135 centimeter får transporteras på annan plats än i framsätet när de använder bilbälte, om ingen skydsanordning finns att tillgå. Barn under 3 år får dock aldrig transporteras i ett fordon utan skyddsanordning.

Barn får inte transporteras i en bakåtvänd barnstol på en sittplats som skyddas av en krockkudde framför passagerarsätet, om inte krockkudden har deaktiverats.

Vid transport av barn som är kortare än 135 centimeter på ett fordon som är försett med styrstång och sadelformad sits ska en sits som lämpar sig för barnet eller en skyddsanordning för barn användas.

I bussar ska barn som sitter på en egen sittplats använda ett för sittplatsen monterat bilbälte eller en skyddsanordning för barn.

Transport av barn som är kortare än 135 centimeter i ett annat fordon än ett sådant som avses i denna paragraf är tillåten endast om fordonet är försett med en sits och ett bilbälte som lämpar sig för barnet eller med en skyddsanordning för barn.

95 §
Ansvarsbestämmelser som gäller användningen av skyddsanordningar för barn samt persontransport

Om ett barn under 15 år färdas tillsammans med sin vårdnadshavare, är det vårdnadshavaren som ansvarar för att det vid transporten av barnet på det sätt som avses i 94 § används en ändamålsenlig skyddsanordning. Om ett barn under 15 år färdas utan sin vårdnadshavare ska föraren av fordonet, med undantag av en bussförare, se till att skyddsanordning på det sätt som avses i 94 § används vid transporten av barnet.

Om ett fordon har registrerats för högst 16 passagerare utöver föraren, ska föraren av fordonet se till att passagerarna tryggt kan ta sig in i och ut ur fordonet och att de anordningar som behövs för detta används.

Föraren av fordonet ska se till att passagerarnas rullstolar och bårar har spänts fast i fordonet.

96 §
Nödstopp på snöskoter

En snöskoters nödstopp ska fastsättas vid föraren innan motorn startas, om nödstoppets funktion förutsätter detta. Ett sådant nödstopp ska hållas fastsatt under körning. Skyldigheten att använda nödstopp gäller dock inte förare på snöskoter vid renskötsel eller skogsskötsel, i energiöverföringsarbeten eller i telenätverksarbeten.

97 §
Brandsläckare och förstahjälpsutrustning i bussar

I en buss ska det finnas en brandsläckare och tillräcklig förstahjälpsutrustning med beaktande av det tillåtna antalet passagerare.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om brandsläckaren och förstahjälpsutrustningen.

Tekniska anordningar under körning
98 §
Användning av tekniska anordningar

I ett fordon får en teknisk anordning eller ett tekniskt system inte under körning användas så att användningen stör eller äventyrar förandet av fordonet.

Föraren av ett motordrivet fordon eller en spårvagn får inte under körning använda kommunikationsutrustning så att han eller hon håller den i handen.

Fordonsspecifika hastighetsbegränsningar
99 §
Högsta tillåtna hastighet för fordon

Ett fordon får inte föras med en högre hastighet än den för fordonet bestämda högsta tillåtna konstruktiva eller av tillverkaren angivna hastigheten eller den av konstruktionen eller lasten beroende hastigheten.

Ett fordon med ett tillkopplat släpfordon får inte föras med en högre hastighet än den för någotdera fordonet bestämda högsta tillåtna konstruktiva eller av tillverkaren angivna hastigheten eller den av konstruktionen eller lasten beroende högsta tillåtna hastigheten.

Den högsta tillåtna hastigheten för en motoriserad cykel, en cykel med elassistans och ett lätt elfordon är 25 kilometer i timmen när motorn används för att öka eller hålla fordonets hastighet.

Den högsta tillåtna hastigheten för motordrivna fordon utan släpfordon anges i bilaga 5.1 till denna lag.

Den högsta tillåtna hastigheten för motordrivna fordon med tillkopplade släpfordon anges i bilaga 5.2.

100 §
Medspårande axel

Om en bil eller en bilsläpvagn för vilken det inte föreskrivits eller bestämts några tekniska krav på styranordningen har en medspårande axel som är försedd med en från förarplatsen manövrerbar anordning eller en anordning som är automatiserad och som låser styrningen i mittläge, ska axeln hållas låst när hastigheteten är högre än 60 kilometer i timmen.

Om fordonets samtliga axlar är styrande, ska fordonets färdställning i normal trafik följa körbanans riktning.

101 §
Högsta tillåtna hastighet vid bogsering

Vid bogsering av ett motordrivet fordon som bogseras på sina egna hjul är den högsta tillåtna hastigheten 60 kilometer i timmen, om inte lägre hastighet föreskrivits eller bestämts för någotdera fordonet.

102 §
Hastighetsskylt

På en bil vars hastighet har begränsats till en hastighet som är lägre än 80 kilometer i timmen ska det fästas en bakåt synlig hastighetsskylt som anger den högsta tillåtna hastigheten i kilometer i timmen.

På ett släpfordon vars hastighet har begränsats till en hastighet som är lägre än dragfordonets högsta tillåtna hastighet på väg och lägre än 80 kilometer i timmen ska det fästas en bakåt synlig hastighetsskylt som anger den högsta tillåtna hastigheten i kilometer i timmen. En hastighetsskylt behöver dock inte monteras på en sådan släpvagn till en snöskoter som används för persontransport och vars högsta tillåtna hastighet är 40 kilometer i timmen, eller på ett släpfordon när fordonskombinationens bakersta fordon har en hastighetsskylt som anger fordonskombinationens högsta tillåtna hastighet.

Trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om hastighetsskyltens utseende och annat tekniskt genomförande.

103 §
Skylt för långsamtgående fordon

En skylt för långsamtgående fordon får inte monteras på andra fordon än sådana som avses i denna paragraf.

En skylt för långsamtgående fordon ska användas på

1) trehjuliga mopeder och lätta fyrhjulingar,

2) traktorer med en konstruktiv hastighet på högst 50 kilometer i timmen,

3) motorredskap som styrs på annat sätt än av en gående person,

4) arbetsredskap och släpfordon som kopplas till ett fordon som avses i 1, 2 eller 3 punkten, om arbetsredskapet eller släpfordonet gör att den skylt för långsamtgående fordon som fästs vid dragfordonet inte syns bakåt,

5) släpfordon som har kopplats till ett fordon, om fordonskombinationens högsta tillåtna hastighet på väg på grund av släpfordonet är 50 kilometer i timmen eller lägre.

En skylt för långsamtgående fordon får också monteras på en traktor med en konstruktiv hastighet på högst 60 kilometer i timmen.

En skylt för långsamtgående fordon får också monteras på ett motordrivet fordon som bogseras med rep, kätting, vajer eller bom för att varna bakomvarande annan trafik för fordon som rör sig långsammare.

En skylt för långsamtgående fordon behöver inte monteras på ett fordon med ett tillkopplat fordon eller arbetsredskap som är försett med en skylt för långsamtgående fordon, och inte heller på ett fordon som är registrerat utomlands.

Däck och slirskydd
104 §
Däckens slitbana och egenskaper

Slitbanans huvudspår på däck för motordrivna fordon och släpvagnar till dessa ska ha ett djup på minst 1,6 millimeter. På motorcyklar och släpvagnar till dessa ska slitbanans huvudspår på däck emellertid ha ett djup på minst 1,0 millimeter. Dessa krav gäller inte fordon vilkas högsta tillåtna hastighet är 40 kilometer i timmen eller lägre.

Däck som monteras på samma axel på ett fordon ska vara likadana i fråga om dimension, konstruktion och egenskaper.

Om ett reservdäck tillfälligt måste användas på ett fordon på grund av en däckskada, tillämpas inte bestämmelserna i 2 mom. och 105 §.

På ett fordon får det monteras däck som begränsar den vid användning tillåtna axelmassan så att den blir lägre än den tekniskt sett tillåtna massan på axeln. Däcken ska dock vara sådana att det är möjligt att lasta hela fordonet upp till den för fordonet tillåtna massan på väg utan att däckens bärighet överskrids.

105 §
Däck som ska användas vintertid

Om vädret eller väglaget förutsätter det ska vinterdäck där slitbanans huvudspår har ett djup på minst 3,0 millimeter användas under månaderna november, december, januari, februari och mars på följande fordon:

1) personbilar med en totalmassa som är högst 3,5 ton,

2) paketbilar,

3) specialbilar med en totalmassa som är högst 3,5 ton,

4) motorcyklar, mopeder, trehjulingar, fyrhjulingar, tunga fyrhjulingar och lätta fyrhjulingar,

5) släpvagnar som dras av ett fordon som avses i 1–4 punkten och vars klassificerings- eller kopplingsmassa är större än 0,75 ton och högst 3,5 ton.

Om vädret eller väglaget förutsätter det ska vinterdäck där slitbanans huvudspår har ett djup på minst 5,0 millimeter under månaderna november, december, januari, februari och mars användas på drivaxlarna, med undantag för styrande drivaxlar, på lastbilar och bussar, på personbilar och specialbilar med en totalmassa som är större än 3,5 ton samt på traktorer vars konstruktiva hastighet är högre än 60 kilometer i timmen. På andra axlar samt på samtliga axlar på en släpvagn eller släpanordning som dras av ett ovannämnt fordon ska då användas däck där slitbanans huvudspår har ett djup på minst 3,0 millimeter. Kravet tillämpas inte på en fordonskombination som består av en traktor och en släpvagn eller släpanordning när fordonskombinationens högsta tillåtna hastighet på väg är 60 kilometer i timmen eller lägre.

Vinterdäck behöver dock inte användas

1) vid en tillfällig högst 20 kilometer lång förflyttning i anslutning till tillverkning, import, handel, reparation, besiktning eller godkännande för trafik av eller handel med fordon,

2) på museifordon under ett arrangerat körevenemang,

3) på sådana i 1 eller 2 mom. avsedda fordon till vilka vinterdäck inte finns att få; på sådana fordon ska det användas däck med grovt mönster som lämpar sig för vinterbruk.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om vinterdäcken på fordon i olika fordonskategorier.

106 §
Slirskydd på fordons däck

Däck på fordon får förses med dubbar, snökedjor eller motsvarande slirskydd som inte väsentligt skadar vägytan.

Dubbdäck får användas på bilar, motorcyklar, mopeder, trehjulingar, fyrhjulingar, tunga fyrhjulingar och lätta fyrhjulingar samt traktorer vars konstruktiva hastighet är högre än 60 kilometer i timmen, och på släpfordon som är kopplade till sådana fordon, från ingången av november månad till utgången av mars månad. Dubbdäck får även under annan tid användas

1) på utryckningsfordon,

2) på bilar och släpvagnar som är avsedda för terrängbruk och används av försvarsmakten,

3) på bilar och släpvagnar som används vid väghållning,

4) vid tillfälliga förflyttningar i anslutning till handel, reparation, besiktning eller godkännande för trafik av eller handel med fordon,

5) på alla fordon som avses i detta moment, om vädret eller väglaget förutsätter det.

Om dragbilen är försedd med dubbdäck ska en släpvagn med en klassificeringsmassa som är större än 0,75 ton och högst 3,5 ton ha vinterdäck.

När dubbdäck används på en person- eller paketbil, på en specialbil eller på en bilsläpvagn med en klassificeringsmassa som är högst 3,5 ton ska dubbdäck monteras på fordonets alla hjul, med undantag av det andra hjulet på parhjul. Antalet dubbar på de enskilda däcken får inte avvika från varandra på så sätt att det medför fara. Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de tillåtna skillnaderna i antalet dubbar på fordonets däck.

Om den massa som totalt belastar drivaxeln eller drivaxlarna på en fordonskombination vars massa överskrider 44 ton är mindre än 18 procent av fordonskombinationens massa, ska dragfordonet för den tidsperiod som avses i 2 mom. förses med en anordning med vilken det är möjligt att förbättra fordonets förmåga att sätta sig i rörelse på en hal vägyta. Som en sådan anordning betraktas inte en konstruktion som påverkar funktionen av en enda drivande axels differentialväxel.

Däck på cyklar, motoriserade cyklar, lätta elfordon, släpvagnar till cyklar, sparkcyklar samt fordon som dras av djur får förses med dubbar, snökedjor eller motsvarande slirskydd som inte väsentligt skadar vägytan.

Däck och band på motorredskap, terrängfordon, traktorer med en konstruktiv hastighet på högst 60 kilometer i timmen och släpvagnar till dem får förses med dubbar, snökedjor eller motsvarande slirskydd som inte väsentligt skadar vägytan.

Trafiksäkerhetsverket får av särskilda skäl för ett fordon bevilja undantag från bestämmelsen i 2 mom. om den tid då användning av dubbdäck är tillåten.

Godstransporter
107 §
Allmänna lastningsbestämmelser

Ett fordon ska lastas så att inte någon av tillverkaren angiven massa överskrids vid körning. Ett fordon får inte lastas så att lasten i sidled skjuter ut över fordonets karosseri eller lastutrymme, om inte något annat föreskrivs eller bestäms nedan i detta kapitel eller i bestämmelser eller föreskrifter som gäller specialtransporter.

En växellastkorg på ett fordon betraktas som fordonets last. En växellastkorg på ett fordon får vara bredare än fordonet inom ramen för fordonets tillåtna bredd. Fordonets fram- och baklyktor ska då monteras så att kraven på lyktans avstånd i sidled från fordonets kant är uppfyllda också mätt från växellastkorgens bredaste ställe.

Lasten får, inom ramen för fordonets eller fordonskombinationens tillåtna längd på väg, skjuta ut högst 1,00 meter över den yttersta punkten av fordonets framdel och högst 2,00 meter över den yttersta punkten av fordonets bakdel, om inte något annat föreskrivs eller bestäms nedan i detta kapitel eller i bestämmelser eller föreskrifter som gäller specialtransporter.

Om fordonets last är bredare än fordonet ska fordonets backspeglar vara justerade så eller fordonet förses med sådana tilläggsspeglar att föraren kan se längs fordonets sidor och ge akt på trafiken bakom fordonet. I stället för tilläggspeglar kan någon annan anordning som möjliggör indirekt sikt användas.

Massan av gods som transporteras på en personbils tak får, inom ramen för den tillåtna massan för bilen, uppgå till högst 10 procent av bilens egenmassa.

Massan för en fordonskombination får inte överskrida den största kombinationsmassa som dragfordonets tillverkare angett eller den massa som godkänts för fordonskombinationen.

Motorredskap får inte, med undantag för sådana transporter med släpvagn som avses i 154 § 1 mom., användas för andra transporter än sådana som ska utföras på själva arbetsplatsen och föranleds av motorredskapets egentliga bruksändamål.

108 §
Placering av last

Lasten ska bilda en så låg och enhetlig helhet som möjligt. Lastens tyngdpunkt ska befinna sig så lågt som möjligt och så nära fordonets längsgående mittlinje som möjligt. Fordonet får inte lastas så att fordonets tyngdpunkt är högre än vad som tekniskt sett är tillåtet.

En medelaxelsläpvagn ska lastas så att den överför en nedtryckande kraft på dragfordonets kopplingsanordning. Den nedtryckande kraften får vara högst 10 procent av den massa som är tillåten på släpvagnens axlar eller en kraft som motsvarar en massa på högst 1 000 kilogram, med det lägsta värdet som gräns.

Den nedtryckande kraften får inte överskrida de krafter som är tillåtna för de tillkopplade fordonen eller kopplingsanordningarna.

109 §
Säkring av last

Fordonets last får inte förskjuta sig i lastkorgen så att det kan störa en säker användning av fordonet i trafik. Lasten ska hållas på plats i lastkorgen vid all acceleration och inbromsning samt vid körning i kurvor.

Lasten ska säkras genom att den stöds, genom surrning, låsning eller övertäckning.

Vid bestämning av lastsäkringens hållfasthet får friktionens återhållande förmåga beaktas. Den återhållande förmåga som friktionen mellan lastkorgens botten och lasten ger får dock beaktas endast då lastens rörelser vertikalt i förhållande till lastkorgen har förhindrats genom surrning eller på annat motsvarande sätt.

Lasten ska övertäckas med presenning, om det finns risk för att lasten dammar eller faller ut över vägen på grund av luftdraget.

110 §
Markering av last

Om lasten skjuter ut framför ett fordon eller mer än 1,00 meter bakom ett fordon, ska lastens yttersta del markeras med en röd eller rödgul markeringsflagga som är minst 300 millimeter hög och 300 millimeter bred. Vid transport av en växellastkorg får markeringsflaggan ersättas med bakåtriktade skyltar eller målningar med rödgula eller rödvita ränder i växellastkorgens bakre hörn. Storleken på skyltarna eller målningarna ska till ytan motsvara storleken på markeringsflaggan. Skyltarna eller målningarna får reflektera rött ljus bakåt.

Under mörker eller i skymning och om omständigheterna annars kräver det ska det för markering av last som avses i 1 mom. framtill användas en lykta som visar vitt ljus framåt och en vit reflektor samt baktill en lykta som visar rött ljus bakåt och en röd reflektor. Kravet tillämpas inte på sådana växellastkorgar som är försedda med i 1 mom. avsedda skyltar eller målningar som reflekterar rött ljus bakåt. En förutsättning är dessutom att fordonet uppfyller kraven på lyktornas synlighet också när fordonet är lastat med en växellastkorg.

De bestämmelser i 1 och 2 mom. som gäller markering av en last som skjuter ut bakom ett fordon behöver inte tillämpas på ett fordon med tillkopplad släpvagn, när lasten inte skjuter ut bakom släpvagnens bakersta del mer än 1,0 meter.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de medel som ska användas för att markera lasten.

111 §
Transport av fordon eller arbetsredskap som används för lastning

Till ett fordon som används för godstransport får bakom lastutrymmet kopplas ett fordon eller ett arbetsredskap som används för att lasta fordonet i fråga, oavsett att detta leder till att den största tillåtna längden på fordonet eller fordonskombinationen överskrids, om

1) det utrymme som används för godstransport inte blir större,

2) inget annat allmänt tillåtet mått än längden överskrids,

3) bredden på det fordon som används för godstransport inte överskrids,

4) det fordon till vilket fordonet eller arbetsredskapet kopplas uppfyller de krav på bakre underkörningsskydd som föreskrivits eller bestämts för det,

5) kraven på synbarhet för ljus och bakre registreringsskylt och kraven på synbarhetsvinklar uppfylls antingen med fordonets egna lyktor och registreringsskylt eller med tilläggslyktor eller en tilläggsregistreringsskylt som monterats för detta ändamål,

6) lyktorna eller reflektorerna på det fordon eller det arbetsredskap som tillkopplats baktill på fordonet inte medför fara.

112 §
Last som överskrider för fordon tillåtna mått

Med avvikelse från 107 § 3 mom. får lasten i ett fordon leda till att den största tillåtna längden på fordonet överskrids när en släpvagn är kopplad till fordonet. Dessutom får lasten leda till att den största tillåtna längden på dragfordonet överskrids vid korta förflyttningar i samband med lastning eller lossning av lasten. En förutsättning för att den största tillåtna längden ska få överskridas är att lastningen är gjord på så sätt att det inte finns någon risk för att lasten i dragfordonet vidrör släpvagnen eller lasten i den. Lastningen får inte heller annars medföra fara för trafiksäkerheten.

113 §
Båtar och camprar

De krav i 107 § 1 mom. som gäller lastens bredd tillämpas inte vid transport av en båt och inte heller på en camper som tillfälligt monterats på en för godstransport avsedd bils öppna lastningsutrymme och där ingen vistas under transporten samt där den del som sträcker sig utanför lastutrymmet är försedd med lyktor och reflektorer så att lasten inte medför fara. Bredden på en sådan camper får inte överskrida den för fordonet i fråga allmänt tillåtna bredden på väg. På transport av en båt vars bredd överskrider den bredd som allmänt tillåts på väg tillämpas bestämmelserna och föreskrifterna om specialtransporter.

Trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om lyktor och reflektorer på camprar som avses i 1 mom. samt vid behov om andra krav på trafiksäkerheten.

114 §
Ansvar för lastning av fordon vid kommersiella transporter

Denna paragraf tillämpas endast på kommersiella transporter, med undantag för transporter av farliga ämnen. Det som i 4 mom. föreskrivs om skyldigheten att deklarera vikten på en container och ett växelflak och i 5 mom. om skyldigheten att se till att tillsynsmyndigheterna får uppgifter tillämpas dock också på transporter av farliga ämnen.

Föraren ska före färden försäkra sig om att fordonet är lastat i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter, om inte detta på grund av att lastutrymmet är förseglat eller lossning av lasten eller av någon annan motsvarande orsak föranleder oskälig olägenhet och försening för transportuppdraget. Dessutom ska föraren under färden se till att lasten hålls placerad och fastgjord i enlighet med kraven i denna lag.

Den som placerat och fastgjort lasten i ett fordon, en container eller något annat lastutrymme och den som på grund av sin ställning gett anvisningar om placerandet och fastgörandet ansvarar för att lasten är korrekt placerad och fastgjord och även i övrigt uppfyller de krav som gäller transporten. Den som avses ovan i detta moment är dock inte ansvarig, om felet beror på sådana fel eller brister i de uppgifter som avses i 4 mom. som personen i fråga inte rimligen hade kunnat upptäcka. Sådant ansvar uppstår inte heller om personen i fråga har deltagit i lastningen endast som medhjälpare. Den som gjort ändringar i fråga om lasten ansvarar för att lasten alltjämt hålls placerad och fastgjord i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter.

Transportören ansvarar för att den som lastar godset har korrekta och tillräckliga uppgifter om fordonet. Godsavsändaren och transportens uppdragsgivare ansvarar för att den som lastar godset förfogar över tillräckliga och korrekta uppgifter om det gods som ska transporteras och att det till transportören överlämnats en deklaration med uppgift om vikten för varje container och växelflak som transporteras.

Transportören ansvarar för att det för transporten används ett fordon som är försett med sedvanlig utrustning för surrning av lasten och som även annars med tanke på säkerheten lämpar sig för uppgiften. För en redan lastad släpvagns och andra redan lastade lastutrymmens lämplighet ansvarar dock den som före lastningen har tagit släpvagnen eller lastutrymmet i bruk eller avtalat om ibruktagandet.Transportören ska se till att tillsynsmyndigheten har tillgång till uppgifterna i den i 4 mom. avsedda deklaration som gäller en containers eller ett växelflaks vikt.

Lastaren och transportören ska se till att anställda som deltar i lastningen och transporten tillräckligt väl känner till de bestämmelser och föreskrifter om lastning som berör deras arbetsuppgifter.

Bestämmelser om ansvaret för lastning av farliga ämnen finns i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994).

Fordons och fordonskombinationers största tillåtna massa och huvudmått vid användning av fordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat
115 §
Fordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Om de massor som tillåts vid registreringen och användningen av ett fordon som tagits i bruk 1993 eller därefter överskrider de högsta tillåtna värdena enligt rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen, ska

1) en tre- eller fleraxlad boggi på en bil ha minst en styrande axel; i stället för en styrande axel är det möjligt att använda en medspårande axel som är låst i ett läge som motsvarar körning rakt fram när hastigheten är 30 kilometer i timmen eller högre,

2) minst en av boggins axlar på ett släpfordon vara medspårande eller styrande, om avståndet mellan de yttersta axlarna i en tvåaxlad boggi är större än 2,4 meter eller i en tre- eller fleraxlad boggi större än 2,8 meter,

3) den bakersta axeln i en tvåaxlad boggi på en egentlig släpvagn vara medspårande endast om det har visats att fordonet uppfyller de tekniska krav som avses i E-reglemente nr 79.

I en boggi med tre eller flera axlar i ett fordon som avses i 1 mom. får den sammanlagda massan som belastar boggins medspårande axlar uppgå till högst hälften av den sammanlagda massa som belastar andra axlar än boggins medspårande axlar. Kravet tillämpas inte på fordon som har visats uppfylla de tekniska krav som avses i E-reglemente nr 79. En medspårande axel som är låst i ett läge som motsvarar körning rakt fram när hastigheten är högre än 30 kilometer i timmen betraktas inte som en sådan medspårande axel som avses i detta moment.

Det som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte på fordon vilkas högsta tillåtna hastighet är 40 kilometer i timmen eller lägre.

116 §
Största tillåtna massa på axel eller boggi på motordrivna fordon och släpfordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Den massa som belastar en axel på ett motordrivet fordon och ett släpfordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat får inte överstiga de värden som anges i bilaga 6.1 till denna lag.

Den massa som belastar en boggi på ett motordrivet fordon och ett släpfordon får inte överstiga de värden som anges i bilaga 6.2.

Vid körning på en hal vägyta får, vid användning av en axellyftanordning, den massa som belastar en axel eller en boggi på fordonet tillfälligt överskrida den största axelmassa som tillåts på väg, om detta inte skadar vägen.

117 §
Största tillåtna massa för bilar som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Massan för en bil som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat får inte överstiga de värden som anges i bilaga 6.3 till denna lag.

118 §
Största tillåtna massa för traktorer, motorredskap och terrängfordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Massan för en traktor, ett motorredskap och ett terrängfordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat får inte överstiga de värden som anges i bilaga 6.4 till denna lag.

119 §
Belastning på två- och trehjuliga fordon och med dem jämförbara fyrhjuliga fordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Den massa som orsakas av belastningen på ett två- och trehjuligt motordrivet fordon och ett med dem jämförbart fyrhjuligt fordon, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, får inte överstiga de värden som anges i bilaga 6.5 till denna lag.

120 §
Till en traktor kopplat släpfordons massa som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Till en traktor får kopplas ett släpfordon vars kopplingsmassa är

1) högst två gånger så stor som traktorns egenmassa, om inte villkoren i 2 eller 3 punkten uppfylls,

2) högst 2,6 gånger så stor som traktorns egenmassa, om det på traktorns kopplingsanordning överförs en vertikal kraft som är minst 15 procent av släpfordonets kopplingsmassa, eller om traktorn är försedd med ett bromssystem med vilket traktorn utan släpvagn och belastad med de största tilläggsvikter som nämns i 3 mom. når en retardation på minst 3,5 m/s2,

3) högst tre gånger så stor som traktorns egenmassa, om släpvagnen är försedd med bromsar som regleras med traktorns bromspedal.

Vid bestämmandet av kopplingsmassan hos ett släpfordon som kopplas till en traktor får, då traktorns egenmassa beräknas, beaktas de tilläggsvikter och tilläggskonstruktioner som är monterade i enlighet med tillverkarens rekommendationer, dock högst en tredjedel av traktorns i registret antecknade egenmassa, som inte inbegriper tilläggsvikter och tilläggskonstruktioner.

Till en släpvagn som kopplats till en traktor får en släpvagn med mindre kopplingsmassa eller ett motsvarande släpfordon som används i jordbruk kopplas. Den totala kopplingsmassan för släpvagnar eller en släpvagn och ett släpfordon får inte överskrida den massa som avses i 1 mom. och bestäms enligt den främsta släpvagnens konstruktion. Bestämmelserna om ljus, reflektorer, skyltar för långsamtgående fordon och andra markeringar tillämpas på ett släpfordon som kopplats till en släpvagn på samma sätt som på ett släpfordon som kopplats till en traktor.

121 §
Släpfordon som kopplas till en traktor som registrerats i en EES-stat

En traktor samt ett släpfordon som kopplas till den eller en fordonskombination bestående av släpfordon får inte vara längre än 16,50 meter.

En släde som är kopplad till en traktor får användas på väg endast i undantagsfall och endast om den inte orsakar fara eller olägenhet för den övriga trafiken. Släden får belastas så mycket som förhållandena och trafiksäkerheten det medger.

Till en lastbärande traktor som är försedd med ledramsstyrning får det inte kopplas släpfordon.

122 §
Största tillåtna massa för kombinationer av bilar och släpvagnar som har registrerats och tagits i bruk i en EES-stat

Massan för en fordonskombination bestående av en bil och en eller flera släpvagnar, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, får inte överstiga de värden som anges i bilaga 6.6 till denna lag.

123 §
Största tillåtna massa för kombinationer av traktorer, motorredskap eller terrängfordon och släpfordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Massan för en fordonskombination bestående av en traktor, ett motorredskap eller ett terrängfordon och ett släpfordon, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, får inte överstiga de värden som anges i bilaga 6.7 till denna lag.

124 §
Undantag som gäller massan på en fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat vid transport av farliga ämnen

Den största tillåtna massan för en bildragen fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat och som har minst sju axlar är 60 ton, om lagen om transport av farliga ämnen tillämpas på transporten. Den största tillåtna massan för fordonskombinationen är dock 68 ton, om fordonskombinationen har minst åtta axlar och fordonskombinationens dragbil minst fyra axlar eller om fordonskombinationens dragbil har minst tre axlar och det är fråga om en fordonskombination med minst åtta axlar, bestående av en bil och två påhängsvagnar.

I en fordonskombination med högst åtta axlar och med en massa som överskrider 64 ton ska minst 65 procent av släpvagnens massa eller släpvagnarnas sammanlagda massa belasta sådana axlar som är försedda med parhjul. Kravet ska dock inte gälla tanktransporter av farliga ämnen, om mängden av det farliga ämne som transporteras överskrider 5 ton.

Det som föreskrivs i 1 och 2 mom. ska inte tillämpas på transport av förpackade varor, om mängden av det farliga ämne som transporteras inte överskrider de gränsvärden som bestämts med stöd av lagen om transport av farliga ämnen och som gäller befrielser med avseende på transporterad mängd per transportenhet.

125 §
Största tillåtna längd på bilar, släpvagnar och kombinationer av dessa som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Längden på en bil, en släpvagn och en fordonskombination av dessa, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, får inte överstiga de värden som anges i bilaga 7.1 till denna lag.

126 §
Andra huvudmått för bilar, släpvagnar och kombinationer av dessa som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Bredden och höjden på en bil, en släpvagn och en fordonskombination av dessa, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, får inte överstiga de värden som anges i bilaga 7.2 till denna lag.

127 §
Största tillåtna huvudmått för motorcyklar, mopeder, trehjulingar, fyrhjulingar, lätta fyrhjulingar och tunga fyrhjulingar som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

De största tillåtna huvudmåtten för en motorcykel, moped, trehjuling, fyrhjuling, lätt fyrhjuling och tung fyrhjuling samt ett tillkopplat släpfordon, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, anges i bilaga 7.3 till denna lag.

128 §
Största tillåtna bredd på lätta elfordon, motoriserade cyklar och cyklar samt släpvagnar till dessa som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

Den största tillåtna bredden på ett lätt elfordon, en motoriserad cykel och en cykel samt en släpvagn till dessa, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, anges i bilaga 7.4 till denna lag.

129 §
Bredd på traktorer och motorredskap samt tillkopplade släpvagnar som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

En traktor och ett motorredskap med en bredd över 2,6 meter men högst 3,0 meter, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, får köras på väg vid flyttning av traktorn eller motorredskapet till fordonets förvaringsställe, till en arbetsplats, från en arbetsplats till en annan eller i servicesyfte. Vid mätningen av en traktors största bredd beaktas inte ett tillkopplat arbetsredskap, breddningshjul eller stänkskärmar som är monterade medan breddningshjul används. Körningen är tillåten endast om den inte orsakar olägenhet eller fara för trafiken.

En traktor vars bredd mätt från breddningshjulen överskrider 2,6 meter ska under mörker eller i skymning, och även annars när omständigheterna kräver det, både fram och bak förses med lyktor och reflektorer som utvisar den största bredden. Trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om de tekniska egenskaperna hos lyktorna och reflektorerna samt om deras placering på fordonet. Lyktorna och reflektorerna beaktas inte vid mätningen av traktorns största bredd.

Vid körning på väg med en traktor med breddningshjul vars bredd mätt från breddningshjulen överskrider den bredd på 2,6 meter som allmänt är tillåten på väg, ska traktorn ha en framåt och bakåt synlig varningslykta som avger ett blinkande orangegult ljus. Lyktan ska uppfylla kraven i E-reglemente nr 65.

Till en traktor och ett motorredskap får det kopplas en släpvagn vars bredd är högst 2,6 meter.

Med avvikelse från 4 mom. får det till en traktor kopplas en högst 3,3 meter bred tanksläpvagn avsedd för transport och spridning av flytgödsel, under förutsättning att traktorn när en släpvagn som är bredare än 2,6 meter förs på väg är försedd med framåtriktade och släpvagnen med bakåtriktade lyktor och reflektorer som motsvarar det som föreskrivs i 2 mom. för utvisande av transportens största bredd. De för traktorn avsedda framåtriktade lyktor och reflektorer som ska utvisa transportens största bredd får fästas på släpvagnens främre del, om traktorns bredd inte hindrar dem från att synas framåt. Lyktor som utvisar transportens bredd krävs dock endast när släpvagnen förs på väg under mörker eller i skymning eller när sikten på grund av väderförhållandena eller av annan orsak är nedsatt.

130 §
Fordon och anordningar som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat och som används vid väghållning och i jordbruk

På motorredskap, arbetsredskap och släpanordningar som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat och som används vid väghållning eller i jordbruk tillämpas inte bestämmelserna om huvudmått i detta kapitel. De får föras även när de är över 4,00 meter breda, om väganordningarna inte begränsar färden med fordonet och färden inte orsakar fara eller avsevärd olägenhet. Motorredskap samt arbetsredskap och släpanordningar som kopplats till ett fordon ska under färden vara i transportläge eller annars reglerade så att den allmänt tillåtna bredden överskrids så lite som möjligt.

För markering av över 2,60 meter breda motorredskap, arbetsredskap och släpanordningar ska på fordonet framtill och baktill eller, om arbetsredskapet eller släpanordningen dras, på dragfordonet framtill och arbetsredskapet eller släpanordningen baktill fästas en med växelvis röda och gula eller röda och vita tvärränder eller diagonala ränder försedd skylt som till sin längd och placering motsvarar fordonets och arbetsredskapets största bredd och i vars ytterkanter det på den främre skylten finns vita reflektorer och på den bakre skylten röda. Det behövs dock ingen reflektor på en skylt som uppfyller kraven på reflekterande förmåga i E-reglemente nr 104 för kategori C. Skylten får inte fästas så att den framåt reflekterar annat än vitt eller gult ljus.

Om det till en traktor vars högsta tillåtna hastighet är högre än 50 kilometer i timmen har kopplats ett arbetsredskap som hindrar bak- och bromslyktor samt körriktningsvisare eller reflektorer att synas bakåt, ska arbetsredskapet förses med motsvarande lyktor och reflektorer.

De krav som avses i denna paragraf tillämpas också på arbetsredskap som inte är bredare än 2,60 meter och som kopplats till en traktor eller ett motorredskap, om arbetsredskapet överskrider fordonets största bredd med mera än 0,20 meter.

Trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om de tekniska egenskaperna hos markeringar, lyktor och reflektorer som avses i denna paragraf samt om deras placering på fordonet eller arbetsredskapet.

131 §
Huvudmått för andra än i detta kapitel nämnda fordon som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

På huvudmåtten för andra än i detta kapitel nämnda fordon och fordonskombinationer som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat tillämpas de största tillåtna huvudmåtten för bilar och fordonskombinationer bestående av en bil med en eller flera tillkopplade släpvagnar, om inte något annat föreskrivs i denna lag. De största tillåtna mått som beror på fordonets kategori får dock inte överskridas.

132 §
Vändningsförmåga hos bilar och bildragna fordonskombinationer som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat

En bil, en kombination av en bil och en påhängsvagn samt en högst 18,75 meter lång kombination av en bil och en egentlig släpvagn eller en medelaxelsläpvagn, som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, ska åt båda hållen kunna vända innanför ett område som avgränsas av två koncentriska cirklar så att när fordonets yttersta främre hörn rör sig längs en cirkelbåge med 12,50 meters radie, rör sig dess inre sida längs en cirkelbåge med minst 5,30 meters radie.

En över 18,75 meter lång kombination av en bil och en eller flera släpvagnar ska åt båda hållen kunna vända innanför ett område som avgränsas av två koncentriska cirklar så att när det yttersta främre hörnet rör sig längs en cirkelbåge med 12,50 meters radie, rör sig dess inre sida längs en cirkelbåge med minst 2,00 meters radie.

Trafiksäkerhetsverket får meddela tekniska och preciserande föreskrifter om kraven på vändningsförmåga hos fordonskombinationer.

Fordons och fordonskombinationers största tillåtna massa och huvudmått vid användning av fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat
133 §
Fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

Bestämmelserna i 134–140 § tillämpas på en fordonskombination bestående av en bil och en släpvagn och där minst ett av fordonen är registrerat i någon annan stat än en EES-stat, om inte något annat anges i ett internationellt avtal som är bindande för Finland. Bestämmelserna tillämpas också på bussar och lastbilar som är registrerade i någon annan stat än en EES-stat.

På andra än i 1 mom. avsedda fordon och fordonskombinationer som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat tillämpas de bestämmelser som tillämpas på motsvarande fordon och fordonskombinationer som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat. En bildragen fordonskombination där minst ett av fordonet är registrerat i en annan stat än en EES-stat får dock ha högst en släpvagn.

134 §
Största tillåtna massa på axel eller boggi på fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

Den massa som belastar en axel eller boggi på ett fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat får inte överstiga de värden som anges i bilaga 8.1 till denna lag.

135 §
Största tillåtna massa för bilar som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

Massan för en bil som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat får inte överstiga de värden som anges i bilaga 8.2 till denna lag.

136 §
Största tillåtna massa för släpvagnar som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

Massan för en släpvagn som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat får inte överstiga de värden som anges i bilaga 8.3 till denna lag.

137 §
Största tillåtna massa för kombinationer av bilar och släpvagnar som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

Massan för en fordonskombination bestående av en bil och en släpvagn, som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat, får inte överstiga de värden som anges i bilaga 8.4 till denna lag.

138 §
Största tillåtna längd på bilar, släpvagnar och kombinationer av dessa som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

Massan för en fordonskombination bestående av en bil och en släpvagn, som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat, får inte överstiga de värden som anges i bilaga 8.5 till denna lag.

139 §
Andra största tillåtna huvudmått för fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

Andra största tillåtna huvudmått för ett fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat anges i bilaga 8.6 till denna lag.

140 §
Vändningsförmåga hos fordon och fordonskombinationer som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat

En bil och en fordonskombination bestående av en bil och en släpvagn, som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat, ska kunna vända så att när dess yttersta främre hörn rör sig längs en cirkelbåge med 12,50 meters radie, rör sig dess inre sida längs en cirkelbåge med minst 5,30 meters radie.

Persontransporter
141 §
Persontransporter med bil

I en bil får det förutom föraren finnas högst så många passagerare som motsvarar det antal sitt- och ståplatser som antecknats i registret. Föraren och passagerarna ska använda sitt- eller ståplatser som uppfyller de krav som ställs på dem.

I en buss som används för persontrafik enligt lagen om transportservice (320/2017) får dock det i registret antecknade passagerarantalet, föraren inberäknad, tillfälligt överskridas med 30 procent inom ramen för de massor som är tillåtna för fordonet på väg. På sittplatsen bredvid föraren och på alla sittplatser som utrustats med bilbälte får dock högst det antal passagerare som antecknats i registret placeras.

142 §
Antal passagerare vid skol- och dagvårdstransporter

I en personbil som är utrustad med extra bilbälten som är godkända för skoltransporter och när transporten ordnas som beställningstrafik av en kommun, samkommun, skola eller inrättning och transporten får statsunderstöd eller understöd av kommunen, får antalet passagerare vid transport av skolelever och barn i dagvård, oberoende av 141 § 1 mom., på ett säte eller en rad säten vara högst

Antal sittplatserAntal passagerare
12
23
35
46

På två sittplatser bredvid varandra får det dock inte sitta flera än tre passagerare.

I en personbil som är registrerad för en förare och åtta passagerare får det på varje sittplats som är minst 70 centimeter bred, med undantag för platsen bredvid föraren, vid skol- och dagvårdstransporter transporteras två passagerare som får plats där. Det totala antalet passagerare får då vara 13, om alla passagerare är under 13 år vid läsårets början, och i övriga fall 12.

Om det i en personbil som används för skol- och dagvårdstransport finns också andra passagerare än sådana som omfattas av tillämpningsområdet för denna paragraf, räknas den maximala belastningen för de sittplatser som används för transporten enligt det antal sittplatser som inte används av de andra passagerarna.

I en buss som används för skol- och dagvårdstransport får det förutom föraren transporteras högst så många passagerare som motsvarar det antal sittplatser som antecknats i registret.

143 §
Märkning av skol- och dagvårdstransporter

En bil som används för sådana skol- och dagvårdstransporter som ordnas som beställningstrafik av en kommun, samkommun, skola eller inrättning och där transporten får statsunderstöd eller understöd av kommunen ska fram- och baktill ha en skylt som har formen av en kvadrat med 40 centimeter långa sidor, som har gul reflekterande botten och en 25 millimeter bred röd kant och i vars mitt det finns en likadan svart figur som på vägmärke A17, Barn, enligt bilaga 3.1 till denna lag. Skylten ska fästas så att dess övre kant är högst 150 centimeter ovanför vägytan. På personbilar får skylten dock också monteras på taket.

Den skylt som avses i 1 mom. får på personbilar ersättas med en gul kupa av minst en taxilyktas storlek som monteras utanpå taxilyktan eller i stället för den och på vilken det finns en likadan svart figur som på vägmärke A17. Ljuset i kupan ska vara tänt under skol- och dagvårdtransporter.

Efter avslutad skol- och dagvårdstransport ska skylten eller kupan genast avlägsnas.

144 §
Persontransporter på två- och trehjuliga motordrivna fordon och med dem jämförbara fyrhjuliga fordon

Med en motorcykel som inte är försedd med sidvagn får det transporteras högst en passagerare. Med en motorcykel som är försedd med sidvagn får det transporteras högst en passagerare bakom föraren. En förutsättning för persontransporten är att det för passageraren finns en lämplig sits och fotstöd. I sidvagnen till en motorcykel med sidvagn får högst två passagerare transporteras. Det personantal som antecknats i registret får inte överskridas.

Med en tvåhjulig moped får en enda passagerare transporteras på en plats reserverad för passagerare, om detta är tillåtet enligt en anteckning i registret.

Med en trehjulig moped, trehjuling, lätt fyrhjuling, tung fyrhjuling och fyrhjuling får högst det antal passagerare som antecknats i registret transporteras.

På persontransport med en motoriserad cykel tillämpas de bestämmelser som gäller persontransport med cykel. De maximala belastningar som godkänts för ett typgodkänt fordon får dock inte överskridas.

145 §
Persontransporter med traktor och motorredskap

Med en traktor och ett motorredskap får högst det antal passagerare som antecknats i registret transporteras. Med ett motorredskap som inte är registrerat får högst det antal passagerare som motorredskapets tillverkare avsett transporteras.

I en traktor och ett motorredskap med täckt förarhytt får det oberoende av 1 mom. transporteras en passagerare som är högst 135 centimeter lång, om det för transporten i fordonet har fästs en barnstol eller någon annan skyddsanordning för barn som är lämplig med hänsyn till passagerarens längd och vikt. En sådan sits ska fästas tillförlitligt i fordonet, och fordonet eller skyddsanordningen ska ha minst ett trepunktsbälte för passageraren. Det fria utrymmet över sitsen ska mätt uppåt från den obelastade sitsens sittyta vara minst 0,80 meter.

146 §
Persontransporter med terrängfordon

Med ett terrängfordon får det antal personer som fordonets tillverkare avsett transporteras.

147 §
Persontransporter med cykel och lätt elfordon

Med en cykel och ett lätt elfordon får det inte transporteras flera personer än vad fordonet är konstruerat för. Transport av passagerare är tillåten endast om cykeln eller det lätta elfordonet har en för passageraren lämplig sits. Vid transport av en passagerare på cykel ska cykeln ha två separata bromsanordningar.

148 §
Persontransporter i lastbils och paketbils lastutrymme

I en lastbils eller paketbils lastutrymme får det transporteras passagerare endast om lastutrymmet är försett med godkända säten eller bänkar.

Med avvikelse från 1 mom. får en lastbil vars lastflak saknar säten eller bänkar tillfälligt användas för passagerartransporter vid körning i samband med firandet av abiturienternas sista skoldag och i anslutning till andra motsvarande tillfällen, förutsatt att bilens förare har minst två års körerfarenhet av lastbil i någon annans tjänst eller som företagare i tillståndspliktig trafik.

149 §
Persontransporter i släpvagn

Med en bilsläpvagn eller traktorsläpvagn får det på en rutt som på förhand anmälts till polisen transporteras personer till sevärdheter och offentliga tillställningar, förutsatt att släpvagnens konstruktion och utrustning lämpar sig för persontransport. Den högsta tillåtna körhastigheten vid transporten är 25 kilometer i timmen.

Med en traktorsläpvagn får det till en arbetsplats eller bestämmelseort och tillbaka transporteras personer som behövs för lastning eller lossning, under förutsättning att transporten inte äventyrar säkerheten.

Med en släpvagn till en snöskoter får det transporteras personer på en snöskoterled.

Med en släpvagn till en cykel, till en motoriserad cykel och till ett lätt elfordon får passagerare transporteras. En förutsättning är att släpvagnen och dess koppling till dragfordonet är avsedd för persontransport och dimensionerad för den massa som transporteras. De personer som transporteras ska ha ett lämpligt säte och släpvagnens konstruktion ska vara sådan att passageraren inte får kontakt med släpvagnens hjul eller med vägen. Dessutom ska cykeln ha minst två separata bromsanordningar och fordonskombinationen minst två hjul som är försedda med bromsar.

En påhängsvagn får användas för persontransport med iakttagande av vad som föreskrivs i 148 § 2 mom.

Koppling av släpfordon till motordrivna fordon
150 §
Allmänna kopplingsbestämmelser

Till ett motordrivet fordon får det kopplas bara ett släpfordon åt gången, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

I en fordonskombination

1) får massan inte överstiga de tekniskt tillåtna massorna för fordon, fordonskombinationer och kopplingsanordningar,

2) får fordonen inte vidröra varandra vid normala körförhållanden,

3) ska bromsarna och lyktorna på släpvagnen eller släpvagnarna fungera enligt gällande bestämmelser och föreskrifter,

4) ska fordonens elbromsar och tryckluftsbromsar vara anpassade till varandra enligt gällande bestämmelser och föreskrifter,

5) ska dragfordonets backspeglar vara justerade så eller dragfordonet förses med sådana tilläggsspeglar att föraren kan se längs dragfordonets och släpvagnens eller släpvagnarnas sidor och ge akt på trafiken bakom fordonet; i stället för tilläggsspeglar kan någon annan anordning som möjliggör indirekt sikt användas.

Vid transporter som avses i 149 § får flera släpvagnar vara kopplade till en bil eller traktor. Fordonskombinationens längd får vara högst 25,25 meter och släpvagnarnas gemensamma kopplingsmassa högst tre gånger så stor som egenmassan hos dragfordonet.

Till en traktor, ett motorredskap eller ett minst trehjuligt fordon i kategori L får det kopplas en bilsläpvagn, om det fordon som används och kopplingen av släpvagnen till fordonet uppfyller de tekniska krav som bestäms enligt dragfordonet. Om en släpvagn har icke fungerande körriktningsvisare eller bromslyktor och sådana inte förutsätts i de tekniska krav som bestäms enligt dragfordonet, ska de täckas över. De mått och massor som är tillåtna för fordonen och fordonskombinationen bestäms i enlighet med de bestämmelser som gäller för dragfordonet.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de tekniska krav och de dimensioner som gäller för kopplingsanordningar som används i fordonskombinationer.

151 §
Koppling av släpfordon till bil

Till en personbil, en paketbil och en specialbil får det kopplas

1) en medelaxelsläpvagn med en klassificeringsmassa som är högst 3 500 kilogram,

2) en påhängsvagn med en klassificeringsmassa som är större än 750 kilogram och högst 3 500 kilogram,

3) en egentlig släpvagn med en klassificeringsmassa som är större än 750 kilogram och högst 3 500 kilogram.

Bromssystemet på en påhängsvagn eller egentlig släpvagn som kopplas till en personbil, paketbil eller specialbil ska vara lämpligt för den aktuella kopplingen och uppfylla de tekniska krav som gällde när släpvagnen togs i bruk första gången eller som har börjat gälla senare. Om en påhängsvagn eller egentlig släpvagn som kopplas till en personbil eller paketbil har tagits i bruk före den 1 januari 2011, ska bromssystemet dock uppfylla de tekniska krav som gällde den 1 januari 2011 eller som har börjat gälla senare.

Till en buss får det kopplas en mellanaxelsläpvagn eller egentlig släpvagn.

Till en lastbil får det, om längden på fordonskombinationen överstiger 22,00 meter, kopplas

1) en egentlig släpvagn,

2) en dolly och en till den kopplad påhängsvagn,

3) en påhängsvagn och en till den kopplad annan påhängsvagn,

4) en påhängsvagn och en till den kopplad medelaxelsläpvagn.

Om längden på en fordonskombination som dras av en lastbil överstiger 22,00 meter utan last, ska alla fordon i kombinationen vara försedda med låsningsfria bromsar. En påhängsvagn med boggi som kopplats med hjälp av en dolly ska vara försedd med minst två fasta axlar. Som en i detta moment avsedd fast axel betraktas också en axel där styrningen låser sig i en position som motsvarar körning rakt fram senast när hastigheten stiger till 30 kilometer i timmen.

När en släpvagn med en klassificeringsmassa som är större än 750 kilogram men högst 3 500 kilogram kopplas till en bil ska en säkerhetsvajer användas, om det på fordonens kopplingsanordningar finns ett ställe att fästa en säkerhetsvajer. Säkerhetsvajern ska kopplas så att den aktiverar släpvagnens bromsar, om den egentliga kopplingen lossnar under körningen.

152 §
Största tillåtna massa för släpfordon som kopplas till bil

Kopplingsmassan för ett eller flera släpfordon som kopplas till en bil får inte vara större än det lägsta av följande värden:

1) om släpfordonet saknar bromsar, halva dragfordonets egenmassa, dock högst 0,75 ton,

2) om släpfordonet är försett med en påskjutsbroms och kopplas till en bil vars största i registrering och bruk tillåtna massa inte överstiger 3,5 ton, dragbilens största i registrering och bruk tillåtna massa, eller om dragbilen är en personbil eller paketbil som klassificeras som en terrängbil, 1,5 gånger dragbilens största i registrering och bruk tillåtna massa, dock högst 3,5 ton,

3) om en släpvagn är försedd med en påskjutsbroms och kopplas till en bil vars största i registrering och bruk tillåtna massa överskrider 3,5 ton, 3,5 ton,

4) om det är fråga om ett till en bil kopplat annat släpfordon än en påhängsvagn, 1,7 gånger dragbilens största i registrering och bruk tillåtna massa,

5) om flera än en släpvagn kopplas till en bil vars största i registrering och bruk tillåtna massa överskrider 3,5 ton, 2,5 gånger dragbilens största i registrering och bruk tillåtna massa.

Med undantag för korta körningar i anslutning till av- eller pålastning

1) får inte mängden last i en släpvagn som kopplats till en påhängsvagn leda till en situation där den massa som överförs till marken via hjulen på den bakersta släpvagnen är större än massan hos den dragande påhängsvagnskombinationen,

2) får inte lasten i en kombination som dras av ett annat dragfordon än ett dragfordon för påhängsvagn leda till en situation där den massa som överförs till marken via hjulen på den bakersta släpvagnen är mer än dubbelt så stor som dragbilens massa.

153 §
Koppling av släpvagn till två- eller trehjuliga fordon eller med dessa jämförbara fyrhjuliga fordon

Till en motorcykel, en moped, en trehjuling, en fyrhjuling, en tung fyrhjuling och en lätt fyrhjuling får det kopplas en släpvagn vars kopplingsmassa inte överskrider den massa som tillverkaren av dragfordonet tillåter. Kopplingsmassan får dock inte överskrida hälften av dragfordonets olastade massa.

Till en cykel, en motoriserad cykel och ett lätt elfordon får det kopplas en släpvagn med en kopplingsmassa på högst 50 kilogram. Kopplingsmassan får dock vara större än detta, om dragfordonet är anpassat för att dra en släpvagn och släpvagnen är försedd med bromsar som kan användas under körningen. En sådan släpvagn behöver dock inte vara försedd med bromsar, om dragfordonet och släpvagnen är avsedda att kopplas ihop och det i övrigt har säkerställts att fordonskombinationen kan manövreras samt stannas effektivt.

154 §
Koppling av släpfordon till motorredskap och terrängfordon

Till ett motorredskap får det kopplas ett sådant släpfordon eller en sådan husvagn eller motsvarande släpanordning som används för transport av redskapets eget bränsle och smörjmedel samt utrustning och tillbehör som hänför sig till arbetet i fråga. Släpfordonets kopplingsmassa får vara högst lika stor som motorredskapets egenmassa.

När ett motorredskap som används som dragtruck används för flyttning av tomma och lastade släpvagnar eller containrar inom ett hamn- eller terminalområde får ett eller flera släpfordon kopplas till motorredskapet.

Till ett terrängfordon får det kopplas ett släpfordon vars kopplingsmassa är högst 1,5 gånger så stor som det dragande terrängfordonets egenmassa.

Speciallyktor
155 §
Användning av taxilykta

Då en taxilykta är avlägsnad från en bil eller täckt, anses fordonet inte vara ett fordon i taxitrafik när trafikreglerna enligt denna lag tillämpas. På fordon som avses i 142 § tillämpas emellertid trafikreglerna för taxitrafik när taxilyktan är täckt med en kupa som anger skolskjuts.

156 §
Andra lyktor

På utryckningsfordon får en varningslykta som avger ett blinkande blått ljus användas när ett brådskande uppdrag utförs med fordonet eller när det annars behövs för att varna den övriga trafiken. På polisfordon, Tullens fordon och Gränsbevakningsväsendets fordon får det också användas en sådan varningslykta, även om fordonet inte är ett utryckningsfordon. En sådan varningslykta får också användas på sådana fordon som polisen, Tullen eller Gränsbevakningsväsendet använder men som inte är utryckningsfordon.

En varningslykta som avger ett blinkande orangegult ljus ska utöver det som föreskrivs i 129 § användas

1) på bogserbilar när de används för att lyfta eller flytta fordon så att de kan utgöra fara för den övriga trafiken,

2) på bilar, traktorer och motorredskap som används vid väghållning,

3) på motorredskap och traktorer som används för arbete som utförs på vägen,

4) på traktorer till vilka det har kopplats ett släpfordon eller arbetsredskap vars bredd överskrider tre meter,

5) på fordon som för lastning eller lossning måste stannas på vägen så att omkörning av fordonen inte är möjlig utan att använda den mötande trafikens körfält.

En varningslykta som avger ett blinkande orangegult ljus får användas om det behövs för att varna den övriga trafiken

1) på utryckningsfordon,

2) på bilar, fyrhjulingar, tunga fyrhjulingar och terrängfordon som används för arbete som utförs på vägen,

3) på vägservicefordon,

4) på släpfordon som är kopplade till en traktor eller ett motorredskap och vars bredd överskrider tre meter,

5) på arbetsredskap som är kopplade till en traktor eller ett motorredskap och vars bredd överskrider tre meter.

Trafiksäkerhetsverket får meddela föreskrifter om hur varningslyktor som avger ett blinkande orangegult ljus ska användas vid specialtransporter.

Arbets- och hjälplyktor får inte vara tända när ett fordon körs på väg. Detta förbud gäller inte arbete som utförs på vägen.

Den identifieringslykta för släpvagn som är tillåten på en lastbil som används som dragbil får användas endast när släpvagnen är kopplad till lastbilen.

Identifieringslyktan för vägservicefordon och fordon som används för förstahjälpsverksamhet ska övertäckas eller avlägsnas när fordonet förs på väg utan att det används i vägservice- eller förstahjälpsverksamhet.

Terrängfordon på väg
157 §
Användning av terrängfordon

Det är tillåtet att med terrängfordon korsa en väg eller överskrida en bro. Ett terrängfordon får dessutom tillfälligt köras på väg med iakttagande av behövlig försiktighet, om

1) det är oskäligt svårt att köra i terrängen på grund av transportuppdraget eller terrängförhållandena,

2) körningen ska anses behövlig för att fordonet ska kunna korsa vägen tryggt,

3) bränslepåfyllning sker på ett för allmän trafik avsett område i omedelbar anslutning till terrängen där fordonet används,

4) fordonet på ett område som avses i 3 punkten ska flyttas till terrängen från ett fordon som är avsett för vägtrafik,

5) fordonet förvaras på en parkeringsplats på ett område som avses i 3 punkten.

I de fall som avses i 1 mom. ska andra terrängfordon än hjulförsedda terrängfordon vid snöföre i första hand köras på den oplogade delen av vägen.

Snöskotrar och till dem kopplade släpvagnar får utöver det som föreskrivs i 1 och 2 mom. också köras på snöskoterleder.

Specialtransport
158 §
Genomförande av specialtransport

En specialtransport får genomföras under förutsättning att den fara och olägenhet som orsakas av transporten kan förebyggas. I samband med specialtransporter ska varningsfordon och personer som reglerar trafiken vid behov användas.

Vid specialtransporter ska lasten lastas i ett sådant fordon eller en sådan fordonskombination som möjliggör att de mått och massor som allmänt tillåts på väg inte överskrids i onödan. Det ska i första hand undvikas att den tillåtna bredden överskrids och i andra hand att den tillåtna höjden överskrids.

Trafiksäkerhetsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om

1) fordon och fordonskombinationer som är tillåtna för specialtransport och om laster som tillåts vid specialtransport,

2) kopplingskrav som gäller för fordon som används i specialtransportkombinationer,

3) mått och massor som är tillåtna vid specialtransport samt lastning av last som transporteras som specialtransport,

4) märkning av last som transporteras som specialtransport,

5) specialtransport av annan last än en odelbar last,

6) hastighetsbegränsningar som ska iakttas vid specialtransport,

7) användningen av varningsfordon och personer som reglerar trafiken vid specialtransporter samt transport av en grupp av specialtransporter i rad,

8) villkoren för förebyggande av fara och olägenhet som orsakas av specialtransporter samt andra säkerhetskrav.

Bestämmelser om de tekniska kraven på fordon som används vid specialtransporter och om fordonens utrustning och godkännande av dem finns i fordonslagen.

159 §
Tillstånd för specialtransport

För specialtransport krävs tillstånd för specialtransport, om

1) transporten överskrider en i denna lag tillåten massa,

2) transporten avsevärt överskrider ett i denna lag tillåtet mått,

3) transporten överskrider ett i denna lag tillåtet mått och det för transporten används ett fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat,

4) trafiksäkerheten kräver det på grund av transportens art eller av något annat särskilt skäl, eller

5) en transportrutt som möjliggör transporten måste fastställas.

Trafiksäkerhetsverket meddelar närmare föreskrifter om när en transport kräver tillstånd för specialtransport och om förutsättningarna för beviljande av tillstånd för specialtransport.

6 kap

Trafikförseelse och avgift för trafikförseelse

160 §
Påförande av avgift för trafikförseelse

Avgift för trafikförseelse får påföras som påföljd vid i denna lag angivna trafikförseelser. Avgiften påförs av en sådan trafikövervakare som avses i 181 § och den betalas till staten.

Om en enda avgift för trafikförseelse på en och samma gång ska påföras för två eller flera förseelser, påförs avgiften höjd med 40 euro i förhållande till den förseelse för vilken den strängaste avgiften gäller.

Om trafikförseelsen är ringa ska en muntlig eller skriftlig anmärkning ges i stället för att påföra en avgift för trafikförseelse.

Avgift för trafikförseelse får inte påföras, om

1) vägtrafikanten misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som behandlas i domstol,

2) vägtrafikanten för samma gärning har meddelats en lagakraftvunnen dom eller påförts straff,

3) vägtrafikanten misstänks för ett brott som begåtts genom samma gärning,

4) förseelsen behandlas på det sätt som föreskrivs i lagen om parkeringsövervakning (727/2011),

5) den som har begått trafikförseelsen inte har fyllt femton år vid tidpunkten för gärningen.

En påföljd ska heller inte bestämmas, om trafikförseelsen uppenbarligen har berott på en ursäktlig ouppmärksamhet eller tanklöshet eller om bestämmandet av påföljden av någon annan orsak är uppenbart oskäligt.

161 §
Påförande av fordonspecifik avgift för trafikförseelse

Avgift för trafikförseelse får påföras också som en påföljd för en sådan trafikförseelse med ett motordrivet fordon som har upptäckts vid automatisk trafikövervakning eller annars utan att fordonet stoppats och som gäller

1) underlåtelse att använda personlig skyddsanordning,

2) körning mot rött trafikljus,

3) underlåtelse att iaktta ett vägmärke som anger förkörsrätt, väjningsplikt, förbud, begränsning eller påbud enligt denna lag eller underlåtelse att iaktta ett regelmärke,

4) underlåtelse att iaktta en fordonsspecifik hastighetsbegränsning,

5) underlåtelse att iaktta förbudet mot störande eller onödig körning, eller

6) underlåtelse att iaktta förbudet mot användning av kommunikationsutrustning.

En förutsättning för att en fordonsspecifik avgift för trafikförseelse ska kunna påföras är att den som begått förseelsen har fotograferats eller registrerats med ett motsvarande tekniskt system på så sätt att personen kan identifieras.

Innan fordonsspecifik avgift för trafikförseelse påförs ska den som saken gäller ges tillfälle att lämna utredning bara om detta behövs av särskilda skäl.

162 §
Allmänna förseelser av vägtrafikanter

En vägtrafikant kan påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta

1) tecken, befallningar, förbud eller uppmaningar som avses i 8 § och som ges av en trafikövervakare eller tecken som ges av en person som reglerar trafiken,

2) bestämmelserna i 10 § om lämnande av fri passage för utryckningsfordon och processioner,

3) bestämmelserna i 11 § om lämnande av fri passage för tåg och andra anordningar som löper på järnvägsskenor och för spårvagnar, eller

4) bestämmelserna i 12 § om hinder på väg.

Den avgift för trafikförseelse som påförs en gående för en förseelse som avses i 1 mom. 1–3 punkten är dock 20 euro och den avgift som påförs en förare av ett motorlöst fordon 40 euro.

163 §
Gångtrafikförseelser

En gående kan påföras en avgift för trafikförseelse på 20 euro, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta

1) skyldigheten att följa trafikanordningar enligt 74, 78–80, 82 eller 86 §,

2) trafikreglerna i 13–16 § som gäller gående, eller

3) förbudet i 58 § mot att röra sig på området för motorvägar eller motortrafikleder.

164 §
Förseelser av förare av motorlösa fordon

En cyklist eller förare av något annat motorlöst fordon kan för uppsåtligen eller av oaktsamhet begången överträdelse av lagen påföras en avgift för trafikförseelse på 40 euro, om han eller hon underlåter att iaktta

1) de trafikregler i 3 kap. som gäller förare av fordon,

2) förbudet i 58 § mot att röra sig på område för motorväg,

3) skyldigheten att följa trafikanordningar enligt 74, 77–80 eller 84–87 §, eller

4) en begränsning av belastningen enligt 5 kap.

165 §
Överskridande av hastighetsbegränsning med motordrivet fordon eller spårvagn

Om den högsta tillåtna hastighet som anges med en trafikanordning eller den högsta tillåtna fordonsspecifika hastigheten är 60 kilometer i timmen eller lägre, kan en sådan förare av ett motordrivet fordon eller en spårvagn som uppsåtligen eller av oaktsamhet överskrider den högsta tillåtna hastigheten

1) med högst 10 kilometer i timmen påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro,

2) med mer än 10 kilometer i timmen men högst 15 kilometer i timmen påföras en avgift för trafikförseelse på 170 euro,

3) med mer än 15 kilometer i timmen men högst 20 kilometer i timmen påföras en avgift för trafikförseelse på 200 euro.

Om den högsta tillåtna hastigheten är högre än 60 kilometer i timmen, kan en sådan förare av ett motordrivet fordon eller en spårvagn som uppsåtligen eller av oaktsamhet överskrider den högsta tillåtna hastigheten

1) med högst 10 kilometer i timmen påföras en avgift för trafikförseelse på 70 euro,

2) med mer än 10 kilometer i timmen men högst 15 kilometer i timmen påföras en avgift för trafikförseelse på 140 euro,

3) med mer än 15 kilometer i timmen men högst 20 kilometer i timmen påföras en avgift för trafikförseelse på 170 euro.

En mopedist som uppsåtligen eller av oaktsamhet överskrider den högsta tillåtna hastigheten med högst 15 kilometer i timmen, kan dock påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro.

Avgift för trafikförseelse får inte påföras, om den högsta tillåtna hastigheten har överskridits på en gårdsgata eller gågata i strid med det som föreskrivs i 43 eller 44 §.

166 §
Andra trafikförseelser av förare av motordrivna fordon eller spårvagnar

En förare av ett motordrivet fordon kan påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot det som föreskrivs i

1) 18 eller 19 § om förande av fordon på körbanan,

2) 21 § om val av körfält eller plats på körbanan,

3) 22 § om svängning,

4) 28 § om körning i korsning,

5) 29 § om lämnande av tryggt utrymme eller skyldigheten att iaktta särskild försiktighet,

6) 30 § om möte,

7) 47 § om ljud- och ljussignaler,

8) 48 § om riktningstecken,

9) 49 eller 50 § om användning av ljus,

10) 57 § om att varna andra vägtrafikanter,

11) 58 § om den minimihastighet som krävs av ett fordon,

12) 56 eller 62 § om bogsering av fordon,

13) 61 § 3 mom. om körning eller omkörning av fordon med användning av fel körfält på motorvägar eller motortrafikleder,

14) 74 § om iakttagande av trafikljus,

15) 77–80 och 82 § om iakttagande av vägmärken, eller

16) 84–87 § om iakttagande av vägmarkeringar.

Den avgift för trafikförseelse som påförs en mopedist för de förseelser som avses i 1 mom. är dock 70 euro. En avgift för trafikförseelse av den nämnda storleken kan påföras en mopedist också om han eller hon bryter mot det som föreskrivs eller bestäms om rött trafikljus.

En spårvagnsförare kan påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro för oaktsam eller upp-såtlig underlåtelse att iaktta skyldigheterna enligt 64 §.

167 §
Förseelser som gäller användning av personlig skyddsanordning

En förare av och passagerare i ett fordon kan påföras en avgift för trafikförseelse på 70 euro om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att använda bilbälte under körning.

En avgift för trafikförseelse av den storlek som anges i 1 mom. kan påföras också

1) en förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet transporterar ett barn i ett fordon i strid med 94 §,

2) en vårdnadshavare eller förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar den skyldighet enligt 95 § som gäller användning av skyddsanordningar för barn under 15 år,

3) en förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar den skyldighet enligt 95 § 2 mom. som gäller säkerheten vid transporter med invalidtaxi.

En förare av och passagerare på eller i ett fordon kan påföras en avgift för trafikförseelse på 70 euro om han eller hon i strid med 92 § 1 eller 3 mom. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att under körning använda skyddshjälm. En avgift för trafikförseelse av den nämnda storleken kan påföras också en förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar skyldigheten enligt 92 § 2 mom. att se till att barn under 15 år använder skyddshjälm.

168 §
Förseelser som gäller fordons massa och mått

En förare av ett motordrivet fordon kan för en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången ringa överträdelse av lagen påföras en avgift för trafikförseelse på 140 euro, om han eller hon underlåter att iaktta det som föreskrivs i

1) 107–114 § om lastning och koppling av fordon,

2) 116 eller 134 § om den största tillåtna massan på axel och boggi,

3) 117–119 eller 135–139 § om största tillåtna massa eller största tillåtna mått, eller

4) 120–124 § om största tillåtna massa eller största tillåtna mått för en fordonskombination.

169 §
Förseelser som gäller persontransporter med motordrivna fordon

En förare av ett motordrivet fordon kan för en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången överträdelse av bestämmelserna i 141–149 § om persontransporter med motordrivna fordon påföras en avgift för trafikförseelse på 140 euro.

170 §
Förseelser som gäller koppling av fordon

En förare av ett fordon kan för en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången ringa överträdelse av bestämmelserna i 150–154 § om koppling påföras en avgift för trafikförseelse på 140 euro.

171 §
Andra förseelser som gäller användning av motordrivna fordon och spårvagnar

En förare av ett motordrivet fordon kan påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta

1) förbudet i 54 § mot störande eller onödig körning,

2) förbudet i 55 § mot tomgång,

3) förbudet i 98 § 2 mom. mot användning av kommunikationsutrustning under körning,

4) bestämmelserna i 104–106 § om användning av däck och slirskydd, eller

5) bestämmelserna i 5 kap. om användning av lyktor, reflektorer eller annan utrustning på fordon.

En mopedist kan för en förseelse som avses i 1 mom. påföras en avgift för trafikförseelse på 40 euro.

En spårvagnsförare kan för en överträdelse av förbudet i 98 § 2 mom. mot användning av kommunikationsutrustning under körning påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro.

172 §
Trafikförseelser av förare av terrängfordon

En förare av ett terrängfordon kan påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta det som föreskrivs i

1) 157 § om körning av terrängfordon på väg,

2) 106 § om användning av däck eller band på väg, eller

3) 96 § om användning av nödstopp på snöskoter.

173 §
Innehållet i beslut om avgift för trafikförseelse

I ett beslut om avgift för trafikförseelse ska följande nämnas:

1) den myndighet som har fattat beslutet och handläggarens namn och tjänsteställning,

2) personuppgifter om den kända vägtrafikanten eller föraren eller kontaktuppgifter till fordonets ägare, innehavare eller tillfälliga användare,

3) de uppgifter som behövs för att identifiera fordonet,

4) tiden och platsen för felet eller överträdelsen, dess art samt övriga uppgifter som behövs för att beskriva felet eller överträdelsen,

5) tillämpliga bestämmelser,

6) det belopp som ska betalas, betalningstiden och övriga uppgifter som behövs för betalningen,

7) datum och klockslag för påförande av avgiften,

8) en redogörelse för det eventuella körförbud och eventuella andra påföljder som trafikförseelsen kan medföra för den som har fått en avgift för trafikförseelse.

Anvisningar om hur man begär omprövning ska bifogas ett beslut om avgift för trafikförseelse. Till beslutet kan det fogas ett foto på det fordon med vilket trafikförseelsen begicks och dess förare.

Till ett beslut om en fordonsspecifik avgift för trafikförseelse ska fogas ett fotografi eller någon annan upptagning av den som begått förseelsen där personen kan identifieras.

174 §
Delgivning av beslut om avgift för trafikförseelse

Ett beslut om avgift för trafikförseelse ska utan dröjsmål delges den som gjort sig skyldig till förseelsen. Delgivningen ska ske personligen eller på något annat sätt bevisligen på det sätt som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om bevislig delgivning.

Om det är fråga om en trafikförseelse som har begåtts med ett motordrivet fordon och identiteten på den som gjort sig skyldig till förseelsen omedelbart har kunnat fastställas, får ett beslut om avgift för trafikförseelse trots 1 mom. delges genom vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen. Beslutet ska då sändas utan dröjsmål och senast inom två veckor från dagen för förseelsen.

Om beslutet inte har delgetts inom sex månader från dagen för förseelsen avskrivs ärendet.

175 §
Delgivning av beslut om fordonsspecifik avgift för trafikförseelse

Ett beslut om en fordonsspecifik avgift för trafikförseelse delges genom vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen. Om ett fordons ägare eller innehavare är en juridisk person ska beslutet delges den i 3 § 23 punkten i fordonslagen avsedda person som ansvarar för användningen av en bil.

Ett beslut om fordonsspecifik avgift för trafikförseelse ska sändas utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från dagen för förseelsen.

176 §
Ansvar för fordonsspecifik avgift för trafikförseelse

För en fordonsspecifik avgift för trafikförseelse som har påförts på grund av en trafikförseelse svarar den som i registret antecknats som fordonets ägare, innehavare eller tillfälliga användare eller den som ansvarar för användningen av en bil. Fordonets i registret antecknade ägare, innehavare eller tillfälliga användare är dock fri från ansvar, om han eller hon gör sannolikt att han eller hon inte har begått trafikförseelsen eller att det inte har funnits förutsättningar för att påföra avgiften. Den som ansvarar för användningen av en bil är fri från ansvar om personen meddelar vem som använde det motordrivna fordonet vid tidpunkten för förseelsen eller om personen meddelar att fordonet blivit stulet eller dess registreringsskylt blivit stulen.

Vid utredningen av vem som är ansvarig för en fordonsspecifik avgift för trafikförseelse kan det vid behov göras en polisundersökning enligt 6 kap. i polislagen (872/2011).

177 §
Betalningstid för avgift för trafikförseelse

En avgift för trafikförseelse ska betalas inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

178 §
Verkställighet av avgift för trafikförseelse

Bestämmelser om verkställighet av avgift för trafikförseelse och av fordonspecifik avgift för trafikförseelse finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).

En avgift för trafikförseelse preskriberas fem år efter det att ett lagakraftvunnet avgörande meddelades.

Rättsregistercentralen sköter verkställigheten av beslut som gäller avgift för trafikförseelse.

Trafikövervakare och domstolar ska underrätta Rättsregistercentralen om sina beslut om påförande av avgifter för trafikförseelse. Rättsregistercentralen ska också underrättas om ett beslut genom vilket en avgift för trafikförseelse har avlyfts.

179 §
Regressrätt

Ägaren, innehavaren och den tillfälliga användaren av ett fordon har rätt att av den förare som begått trafikförseelsen få ett belopp motsvarande den avgift för trafikförseelse som ägaren, innehavaren eller användaren har betalat, om avgiften inte har återbetalats.

180 §
Närmare bestämmelser

Genom förordning av statsrådet utfärdas det närmare bestämmelser om

1) de handlingar som ska användas när en avgift för trafikförseelse påförs samt om de anteckningar som ska göras i dem och förvaringen av dem,

2) de meddelanden som har samband med verkställigheten av påföljderna enligt denna lag samt om andra meddelanden mellan myndigheter.

180 a §
Hänvisning till strafflagen

Bestämmelser om straff för äventyrande av trafiksäkerheten finns i 23 kap. 1 § i strafflagen, för grovt äventyrande av trafiksäkerheten i 23 kap. 2 § i strafflagen, för rattfylleri i 23 kap. 3 § i strafflagen, för grovt rattfylleri i 23 kap. 4 § i strafflagen, för överlämnande av fortskaffningsmedel till berusad i 23 kap. 8 § i strafflagen, för trafikfylleri med motorlöst fordon i 23 kap. 9 § i strafflagen, för förande av fortskaffningsmedel utan behörighet i 23 kap. 10 § i strafflagen, för smitning i vägtrafik i 23 kap. 11 § i strafflagen och för störande av trafik i 23 kap. 11 a § i strafflagen.

7 kap

Särskilda bestämmelser

181 §
Tillsyn

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag utövas av polisen och, på det verksamhetsområde som avses i 4 § i gränsbevakningslagen, av Gränsbevakningsväsendet. Även Tullen utövar tillsyn över att

1) bestämmelserna i 5 kap. om fordons mått, massa och belastning följs,

2) bestämmelserna i 5 kap. om specialtransporter följs,

3) bestämmelserna i 92 § om användning av skyddshjälm följs,

4) bestämmelserna i 96 § om användningen av nödstopp på snöskoter följs,

5) bestämmelserna i 146 § om persontransporter med terrängfordon följs,

6) bestämmelserna i 157 § om användningen av terrängfordon följs.

För att utöva den tillsyn som avses i 1 mom. får tillsynsmyndigheterna fotografera eller filma fordon som är i trafik. Fotograferingen eller filmningen kan också ske automatiskt, och den kan vara fortlöpande eller ske vid upprepade tillfällen. Utrymmen som används för boende av permanent natur får dock inte fotograferas eller filmas.

182 §
Stoppande och granskning av fordon

Ett fordon ska stannas på tecken av en polisman, gränsbevakningsman eller tullman.

En förare är skyldig att iaktta de påbud som en polisman, gränsbevakningsman eller tullman ger för granskning av ett fordons skick, utrustning och belastning samt att tillåta granskning av fordonets trafikduglighet.

183 §
Hindrande av körning på grund av berusning

Om det vid ett prov som utförs i syfte att konstatera alkoholförtäring konstateras att en förare av ett motordrivet fordon eller en spårvagnsförare har förtärt alkohol, men det på basis av provresultatet inte finns sannolika skäl att misstänka att föraren har gjort sig skyldig till rattfylleri och berusningen klart påverkar förarens körförmåga, får en polisman, gränsbevakningsman eller tullman förbjuda och vid behov hindra föraren att föra det motordrivna fordonet eller spårvagnen till dess att det inte längre finns någon konstaterbar mängd alkohol i förarens kropp.

184 §
Undantag från skyldigheten att iaktta trafikregler

En vägtrafikant får låta bli att iaktta trafikregler, skyldigheter som trafikanordningar anger, påbud, begränsningar eller förbud, eller bestämmelser om användningen av fordon, med iakttagande av särskild försiktighet och om uppdraget kräver det

1) som förare av eller passagerare i ett utryckningsfordon,

2) i polisuppgifter, tulluppgifter eller gränsbevakningsuppgifter,

3) i försvarsmaktens förundersökningsuppdrag eller uppdrag enligt 86 § 1 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014),

4) som förare av ett fordon som hör till en kortege som leds av ett fordon som tillhör polisen eller Gränsbevakningsväsendet.

Tåg och andra anordningar som löper på järnvägsskenor ska dock lämnas fri passage.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller också andra staters behöriga myndigheter och förare av uttryckningsfordon som är registrerade i en annan stat, om de på Finlands territorium utför uppdrag eller lämnar internationellt bistånd som det avtalats om mellan staterna eller som det föreskrivs särskilt om.

Ett fordon i ett uppdrag som avses i 1 mom. ska under körningen avge larm- eller ljussignaler, om det behövs för att varna andra vägtrafikanter.

Utryckningsfordon samt fordon i polisens, Tullens och Gränsbevakningsväsendets tjänsteuppdrag har rätt att komma ombord på en färja och ett förbindelsefartyg före andra fordon. Den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen får meddela föreskrifter om i vilken ordning övriga fordon får komma ombord på en färja eller ett förbindelsefartyg.

Fordon som används i väghållningsarbete eller motsvarande arbete på eller invid en väg får med avvikelse från vad som föreskrivs i 18–22, 43–45 och 58–61 § föras på det sätt som uppdraget kräver med iakttagande av särskild försiktighet. Föraren av fordonet får, på det sätt som uppdraget kräver, med iakttagande av särskild försiktighet avvika från förbud, begränsningar eller påbud som anges med trafikanordningar och som anger något annat än väjningsplikt eller hastighetsbegränsningar. Föraren får dock inte ignorera ett stopptecken som ges av en trafikövervakare ger eller passera en trafiksignal som visar rött ljus.

Fordon som används vid kommunal parkeringsövervakning får med iakttagande av särskild försiktighet föras på det sätt som uppdraget kräver med avvikelse från 18 § eller stannas, parkeras eller föras med avvikelse från vad som föreskrivs i 36–38 och 43–45 §. Ett fordon som används vid parkeringsövervakning får, om uppdraget kräver det, parkeras på ett område där det enligt ett vägmärke är förbjudet att stanna eller parkera.

En specialtransport får med iakttagande av särskild försiktighet föras på det sätt som omständigheterna kräver trots bestämmelserna i 18–20 och 22 §, om genomförandet av specialtransporten särskilt kräver det. Likaså får det vid specialtransport med iakttagande av särskild försiktighet avvikas från bestämmelserna i 56–59 §, om specialtransporten har beviljats tillstånd för specialtransport enligt 159 §.

185 §
Anmälan om beslut som gäller trafikförseelse eller trafikbrott

Trots sekretessbestämmelserna ska polisen och domstolen till fordonstrafikregistret anmäla uppgift om straff som de påfört för trafikbrott eller trafikförseelser vid förande av ett motordrivet fordon eller uppgift om straff som inte påförts eller åtal som förkastats, om domstolen i samband med överklagande har upphävt eller undanröjt ett straff som dömts ut eller påförts tidigare och som det finns en anteckning om i fordonstrafikregistret. Domstolen ska registrera uppgifterna i det register över avgöranden och meddelanden om avgöranden som avses i lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) för förmedling till fordonstrafikregistret. Bestämmelser om myndigheternas anmälningsskyldighet vid körförbud och vid trafikbrott och trafikförseelser som ligger till grund för körförbud finns i körkortslagen (386/2011).

186 §
Informationsbrev om trafikbrott eller trafikförseelser som begåtts i Finland till ägaren, innehavaren eller en tillfällig användare av ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat

Med anledning av ett trafikbrott eller en trafikförseelse som begåtts i Finland får polisen till ägaren, innehavaren eller en tillfällig användare av ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat i Europeiska unionen skicka ut ett informationsbrev enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott.

Informationsbrev kan skickas ut med anledning av

1) överskridande av hastighetsbegränsning,

2) åsidosättande av skyldighet att använda bilbälte,

3) körning mot rött trafikljus,

4) rattfylleri och grovt rattfylleri,

5) underlåtelse att använda skyddshjälm,

6) underlåtelse att iaktta vägmärken som anger att körfält är avsedda endast för vissa fordon,

7) förbjuden användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning.

Informationsbrevet ska skickas ut på det språk som fordonets registreringsbevis är avfattat på eller på ett av de officiella språken i den stat där fordonet är registrerat. Informationsbrevet ska inkludera uppgift om

1) det fordon med vilket brottet eller förseelsen begicks,

2) ort och tidpunkt för brottet eller förseelsen,

3) det misstänkta trafikbrottet eller den misstänkta trafikförseelsen,

4) det eventuella straffet och andra eventuella rättsliga påföljder, och

5) den utrustning som användes för att upptäcka trafikbrottet eller trafikförseelsen.

Informationsbrevet kan även innehålla andra uppgifter som behövs för utredningen av trafikbrottet eller trafikförseelsen och verkställigheten av påföljderna.

187 §
Tillfällig avstängning av väg

Beslut om tillfällig avstängning av en väg fattas av väghållaren. I brådskande fall kan en trafikövervakare eller räddningsmyndighet tillfälligt stänga av en väg.

Hastighetstävlingar för motordrivna fordon får arrangeras endast på avstängda vägar.

188 §
Utförande av arbete på väg

När det på en väg utförs ett arbete som kan medföra fara för trafiken, ska vägen förses med behövliga trafikanordningar. Arbetarna ska då använda utrustning med klart urskiljbara färger och, om arbetet utförs under mörker eller i skymning, utrustning av reflekterande material. Om förhållandena kräver det, ska en sådan väg hållas helt eller delvis avstängd.

189 §
Uppsättande av anordning för viktövervakning

En sådan anordning för viktövervakning som avses i artikel 10 d i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719 om ändring av rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen uppsätts

1) på landsvägar av väghållaren,

2) på gator, torg och andra motsvarande trafikområden av kommunen,

3) på andra än i 1 eller 2 punkten avsedda vägar av väghållaren,

4) för tillfälligt bruk av en polisman, en gränsbevakningsman eller en tullman.

De väghållare som avses i 1 mom. 1–3 punkten ska underrätta polisen och Trafikverket om anordningen. Trafikverket ska också förses med uppgifter om de övervakningsvolymer och överlaster som anordningen registrerat.

190 §
Beviljande av parkeringstillstånd för rörelsehindrade

Parkeringstillstånd för rörelsehindrade kan beviljas sådana personer med svårt rörelsehinder eller för transport av sådana personer med svårt rörelsehinder som har en synskada eller en funktionsnedsättning som hämmar rörelseförmågan. Närmare bestämmelser om svårighetsgraden hos den funktionsnedsättning som är en förutsättning för tillståndet och det men som den medför utfärdas genom förordning av statsrådet.

Parkeringstillstånd för rörelsehindrade beviljas av Trafiksäkerhetsverket. Till ansökan ska det fogas ett läkarutlåtande om att förutsättningarna enligt 1 mom. är uppfyllda och uppgifter om utlåtandets giltighetstid. Tillståndet beviljas för läkarutlåtandets giltighetstid, dock högst 10 år. Trafiksäkerhetsverket kan återkalla parkeringstillståndet på tillståndshavarens ansökan.

Trafiksäkerhetsverket får skaffa de tjänster som behövs för att sköta uppgifter i anslutning till beviljandet av tillstånd av privata och offentliga serviceproducenter som är verksamma i Finland. I serviceuppgifterna kan det ingå att ta emot ansökningar, att sköta de uppgifter som följer av att ett ansökningsärende har inletts och ska behandlas samt att lämna ut ett parkeringstillstånd, om det inte sänds till sökanden per post. På skötseln av serviceuppgifterna tillämpas det som i körkortslagen föreskrivs om skötseln av uppgifter i anslutning till beviljande av körkort, körkortstillstånd och vissa andra tillstånd som serviceuppgift, serviceproducentens tillförlitlighet, avtal om serviceuppgifter samt inledande av ansökningsärenden och inlämnande av läkarutlåtande.

191 §
Beviljande av tillstånd för specialtransport

Tillstånd för en specialtransport som avses i 159 § beviljas av Trafikverket. Tillståndet får förenas med villkor som gäller transportrutten och transporttidpunkten och med andra villkor som behövs för att säkerställa att transporten genomförs på ett säkert och smidigt sätt och för att skydda trafikmiljön.

Beviljande av tillstånd för specialtransport förutsätter

1) att transporten inte med något fordon eller någon fordonskombination rimligtvis kan genomföras utan att överskrida de mått eller den massa som allmänt tillåts på väg,

2) att fordonets eller fordonskombinationens i trafik tillåtna massa eller den av tillverkaren tillåtna massan inte överskrids,

3) att den bärighet som väghållaren har fastställt för vägar och väganordningar inte överskrids,

4) att transporten kan genomföras utan att väganordningar begränsar färden eller att väganordningar vid behov kan avlägsnas temporärt för transporten, och

5) att det för den tillståndspliktiga specialtransporten används ett sådant fordon eller en sådan fordonskombination som möjliggör en säker transport.

För ett specialtransportfordon som är försett med förflyttningsmärken får tillstånd för specialtransport endast beviljas för tillfällig förflyttning utan last. Komponenter och utrustning som hör till det berörda fordonet får emellertid transporteras som last.

För att tillstånd för specialtransport ska beviljas för transport med en fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än Finland krävs ett intyg som utfärdats av ett besiktningsställe som utför registreringsbesiktning av tunga fordon och som visar att fordonskombinationen uppfyller de krav som ställs på specialtransportkombinationer i Finland. Intyg krävs även om bara ett enda fordon i kombinationen är utländskt. Ett intyg från ett besiktningsställe behövs emellertid inte i fråga om en fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, om det i registreringsstaten har utfärdats ett intyg ur vilket tillståndsmyndigheten kan konstatera att fordonskombinationen uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd för specialtransport. Ett intyg på finska eller svenska eller en officiell översättning av intyget till finska eller svenska ska på begäran visas upp för trafikövervakaren.

Trafikverket får återkalla ett tillstånd för specialtransport för viss tid eller helt och hållet, om tillståndshavaren inte iakttar de bestämmelser eller föreskrifter som gäller specialtransporten eller villkoren i tillståndet för specialtransport, eller om förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte längre uppfylls. Om det skulle vara oskäligt att återkalla tillståndet, får tillståndshavaren i stället ges en anmärkning eller en skriftlig varning.

192 §
Undantag som gäller vissa fordon och fordonskombinationer

Trafiksäkerhetsverket får för ett enskilt fordon eller en enskild fordonskombination bevilja tillstånd att låta bli att iaktta bestämmelserna i 116–132 §, om detta behövs för testning av ny teknik eller för produktutveckling eller av något annat särskilt skäl. En förutsättning är dessutom att beviljandet av tillståndet inte äventyrar trafiksäkerheten, miljön eller egendom eller snedvrider konkurrensen. Tillstånd får beviljas för viss tid och förenas med villkor. Trafiksäkerhetsverket får återkalla tillståndet för viss tid eller helt och hållet, om tillståndshavaren inte iakttar de bestämmelser, föreskrifter eller tillståndsvillkor som gäller transporten eller om villkoren för beviljande av tillstånd inte längre uppfylls. Om det skulle vara oskäligt att återkalla tillståndet, får tillståndshavaren i stället ges en anmärkning eller en skriftlig varning.

På sådana fordonchassier som ännu inte är försedda med karosseri behöver det inte under tillfällig förflyttning finnas reflektorer, backspeglar, stänkskärmar och stänkskydd, ens när chassiet är försett med förarhytt, och inte heller kopplingsanordning, främre och bakre underkörningsskydd, sidoskydd, anordning som förhindrar obehörig användning eller färdskrivare.

193 §
Ändringssökande

Omprövning av ett beslut som meddelats med stöd av denna lag får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. I ett beslut som har fattats med anledning av en begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

I ett beslut kan det bestämmas att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

Omprövning får inte begäras eller besvär anföras med anledning av en anmärkning enligt 160 § 3 mom.

194 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2020.

Genom denna lag upphävs vägtrafiklagen (267/1981), nedan den upphävda lagen.

Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till den upphävda lagen, ska denna lag tillämpas i stället för den.

195 §
Övergångsbestämmelser

En spärrlinje ska inom tre år från ikraftträdandet av denna lag markeras på det sätt som anges i bilaga 4.1 till denna lag.

Vägmarkeringen fortsättning på cykelbana ska inom två år från ikraftträdandet av denna lag markeras på det sätt som anges i bilaga 4.2.

Vägmärken enligt vägtrafikförordningen (182/1982) får användas i 10 år efter ikraftträdandet av denna lag, dock så att vägmärkena cykelåkning och körning med moped förbjudna C12 och gångtrafik, cykelåkning och körning med moped förbjudna C15 enligt bilaga 3.3 ska tas i bruk när denna lag träder i kraft.

Vägmarkeringar enligt vägtrafikförordningen får användas i sju år efter ikraftträdandet av denna lag.

På ett fordon som är godkänt för trafik vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas inte det krav i bilaga 6.2 som innebär att massan för framaxlar i följd eller bakaxlar i följd, som inte utgör en boggi, inte får vara större än det värde för massa som tillåts för motsvarande boggi.

Ett fordon som har godkänts för trafik med stöd av 57 § 2 eller 3 mom. i förordningen om användning av fordon på väg (1257/1992) får alltjämt användas i trafik i enlighet med de nämnda bestämmelserna.

På förseelser som har begåtts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser i 2–11 § i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016) och de bestämmelser om straffansvar i den upphävda lagen som gällde vid ikraftträdandet. Om tillämpningen av denna lag skulle leda till ett lindrigare slutresultat ska detta beaktas när straffet bestäms.

RP 180/2017, KoUB 16/2018, RSv 65/2018

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.