Beaktats t.o.m. FörfS 871/2019.

8.11.2013/781

Lag om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 § (23.11.2018/954)
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på en gärning och försummelse för vilken den behöriga myndigheten kan påföra en fysisk person, ett inhemskt dödsbo eller en i 4 § i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedd sammanslutning eller någon annan skattskyldig, för vars skatteförhöjning en fysisk person är ansvarig med stöd av bestämmelserna om skatteansvar, skatteförhöjning eller tullhöjning.

Behöriga myndigheter som avses i denna lag är Skatteförvaltningen, Tullen och Transport- och kommunikationsverket.

Vad som i denna lag föreskrivs om skatteförhöjning och beskattningsbeslut tillämpas på motsvarande sätt på tullhöjning och förtullningsbeslut.

1 § har ändrats genom L 954/2018, som trädde i kraft 1.1.2019. Den tidigare formen lyder:

1 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på en gärning och försummelse för vilken den behöriga myndigheten kan påföra en fysisk person, ett inhemskt dödsbo eller en i 4 § i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedd sammanslutning eller någon annan skattskyldig, för vars skatteförhöjning en fysisk person är ansvarig med stöd av bestämmelserna om skatteansvar, skatteförhöjning eller tullhöjning.

Behöriga myndigheter som avses i denna lag är Skatteförvaltningen, Tullen och Trafiksäkerhetsverket.

Vad som i denna lag föreskrivs om skatteförhöjning och beskattningsbeslut tillämpas på motsvarande sätt på tullhöjning och förtullningsbeslut.

2 §
Påförande av skatteförhöjning

Trots vad som föreskrivs om beskattningsbeslut på något annat ställe i lag, behöver beslut om skatteförhöjning inte fattas när beskattningsbeslutet fattas, utan det kan fattas som ett särskilt beslut om skatteförhöjning på det sätt som föreskrivs nedan.

Den skattskyldige ska senast i samband med beskattningsbeslutet underrättas om att beslut om skatteförhöjning inte har fattats i anslutning till det.

Ett särskilt beslut som gäller skatteförhöjning ska fattas senast före utgången av kalenderåret efter det att beskattningsbeslutet fattades, om den behöriga myndigheten inte har gjort polisanmälan i ärendet inom nämnda tid, eller fått veta att förundersökning inleds.

Ett beslut som avses i 3 mom. delges enligt bestämmelserna i 59 § i förvaltningslagen (434/2003).

Om den behöriga myndigheten gör polisanmälan i ärendet eller har fått veta att förundersökning inleds, kan skatteförhöjning påföras i samma ärende endast i det fall som avses i 4 § 1 mom.

I denna lag avses med samma ärende en gärning eller försummelse där fakta i fallet är desamma eller till väsentliga delar desamma.

3 §
Skatteförhöjning i förhållande till polisanmälan och inledande av förundersökning

Efter det att skatteförhöjning påförts kan den behöriga myndigheten göra polisanmälan i samma ärende endast om den har fått vetskap om nya eller nyuppdagade väsentliga fakta som innebär att förhöjning inte skulle ha påförts, utan ärendet överförts för behandling i en straffprocess. Dessutom krävs det att det inte beror på myndigheten att dessa fakta inte beaktades.

För att ärendet ska kunna behandlas i en straffprocess krävs det att den behöriga myndigheten avlyfter den tidigare påförda skatteförhöjningen innan åtal väcks.

När skatteförhöjningen avlyfts gäller i tillämpliga delar vad som i den berörda lagen föreskrivs om rättelse av beskattning eller skatt till den skattskyldiges fördel på myndighetens initiativ. Förhöjningen kan avlyftas även om förutsättningar för rättelse saknas.

Ändring får inte sökas i beslut som den behöriga myndigheten har fattat med stöd av 2 mom.

4 §
Påförande av skatteförhöjning efter det att förundersökning har inletts

Om förundersökningsmyndigheten eller åklagaren har fattat beslut om att avsluta förundersökningen eller att inte göra förundersökning eller åklagaren har fattat beslut om åtalseftergift eller har återkallat ett åtal, kan skatteförhöjning som påförs genom ett särskilt beslut påföras trots vad som bestäms i 2 § 3 mom., inom 90 dagar efter delfåendet av beslutet.

Om åtal har väckts i ärendet eller om det i övrigt behandlas i den ordning som föreskrivs om brottmål, får den behöriga myndigheten inte påföra skatteförhöjning i samma ärende, om åtalet eller brottmålet som behandlas i föreskriven ordning inte senare har återkallats.

5 §
Ärenden som avgjorts av domstol

Om domstolen har meddelat en dom som innebär tillräknande eller om åtalet har förkastats, får den behöriga myndigheten inte påföra skatteförhöjning i samma ärende.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt om böter har förelagts i samma ärende i straffrättsligt förfarande utanför domstol.

6 §
Ändringssökande

Ändring i skatteförhöjning som påförts genom ett särskilt beslut får sökas

1) inom 60 dagar från den dag då den som har rätt att söka ändring har fått del av beslutet, eller

2) inom samma tid som ändring kan sökas i beskattningsbeslutet i fråga, om det för sökande av ändring föreskrivs en längre tid än den som nämns i 1 punkten.

Myndigheternas tid för sökande av ändring räknas dock från det att beslutet fattades.

Vid sökande av ändring iakttas samma förfarande som vid sökande av ändring i beskattningsbeslutet i fråga.

7 §
Förundersökningsmyndighetens och åklagarens skyldighet att lämna uppgifter

Om ett brottmål som avses i 29 kap. 1–4 §, 46 kap. 4, 5 eller 7–9 § eller 50 a kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889) har kommit till förundersökningsmyndigheten för prövning av någon annan orsak än polisanmälan från den behöriga myndigheten, ska förundersökningsmyndigheten för behandlingen av ett ärende som gäller skatteförhöjning delge den behöriga myndigheten ärendet och tillställa den behöriga myndigheten de handlingar som erhållits och upprättats för förundersökningen. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål, dock så att förundersökningen inte äventyras.

Förundersökningsmyndigheten och åklagaren ska för avgörandet av ett ärende som gäller skatteförhöjning, i ett brottmål som avses i 29 kap. 1–4 §, 46 kap. 4, 5 och 7–9 § samt 50 a kap. 1–3 § i strafflagen, delge den behöriga myndigheten

1) sitt beslut om att avsluta förundersökningen,

2) sitt beslut om att inte göra förundersökning,

3) sitt beslut om åtalseftergift, och

4) sin underrättelse om återkallande av åtal eller det föreläggande som gäller straff.

De uppgifter som avses i 2 mom. ska lämnas utan dröjsmål efter det att beslutet fattades eller straffet bestämdes.

4 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/791. (9.9.2016/791)

8 §
Domstolens skyldighet att lämna uppgifter

Domstolen ska utan dröjsmål lämna den behöriga myndigheten de uppgifter som behövs om innehållet i en dom som meddelats med stöd av 29 kap. 1–4 §, 46 kap. 4, 5 och 7–9 § eller 50 a kap. 1–3 § i strafflagen.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt på en förseelse som avses i 218 § 3 mom. i mervärdesskattelagen och i 55 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd.

9 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 december 2013.

Om en skatteförhöjning redan påförts för samma gärning eller försummelse före lagens ikraftträdande tillämpas på den gärningen eller försummelsen de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 191/2012, FiUB 15/2013, GrUU 17/2013, LaUU 8/2013, RSv 114/2013

Ikraftträdelsestadganden:

9.9.2016/791:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

På delgivning av beslut som meddelats och underrättelser som getts i ärenden som anhängiggjorts innan denna lag trädde i kraft tillämpas de bestämmelser om gällde vid ikraftträdandet.

RP 29/2016, FiUB 9/2016, RSv 104/2016

23.11.2018/954:

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

L 954/2018 trädde i kraft 1.1.2019 enligt L 937/2018.

RP 61/2018, RP 104/2018, KoUB 21/2018, RSv 102/2018

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.