Beaktats t.o.m. FörfS 30/2019.

11.5.2007/551

Lag om försvarsmakten

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Tillämpningsområde

I denna lag föreskrivs om försvarsmaktens uppgifter, behörighet, organisation, förvaltning, beslutsförfarande i militära kommandomål och personal.

2 § (28.6.2017/427)
Försvarsmaktens uppgifter

Till försvarsmaktens uppgifter hör

1) det militära försvaret av Finland, vilket innefattar

a) övervakning av landområdena, vattenområdena och luftrummet samt tryggande av den territoriella integriteten,

b) tryggande av befolkningens livsbetingelser, de grundläggande fri- och rättigheterna och statsledningens handlingsfrihet samt försvar av den lagliga samhällsordningen,

c) givande av militär utbildning och styrning av den frivilliga försvarsutbildningen samt stärkande av försvarsviljan,

2) stödjande av andra myndigheter, vilket innefattar

a) handräckning för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, för förhindrande och avbrytande av terroristbrott samt för skyddande av samhället i övrigt,

b) deltagande i räddningsverksamheten genom att tillhandahålla utrustning, personalresurser och sakkunnigtjänster som behövs i räddningsverksamheten,

3) deltagande i stöd och bistånd som grundar sig på artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen samt deltagande i territorialövervakningssamarbete eller i annat internationellt bistånd och annan internationell verksamhet,

4) deltagande i internationell militär krishantering och i militära uppdrag i annan internationell krishantering.

I fråga om försvarsmaktens övriga uppgifter gäller vad som föreskrivs särskilt.

2 kap

Behörighet

Militärt försvar av Finland
3 §
Territorialövervakning

Försvarsmakten övervakar Finlands land- och vattenområde samt luftrum och tryggar den territoriella integriteten på det sätt som föreskrivs i territorialövervakningslagen (755/2000).

4 §
Tryggande av befolkningens livsbetingelser och statsledningens handlingsfrihet samt försvar av den lagliga samhällsordningen

Försvarsmakten tryggar Finlands territorium, befolkningens livsbetingelser och statsledningens handlingsfrihet samt försvarar den lagliga samhällsordningen vid behov med militära maktmedel när ett väpnat angrepp eller ett motsvarande yttre hot riktas mot Finland. De militära maktmedlen skall vara förenliga med internationella förpliktelser som är bindande för Finland. Med militära maktmedel avses användning av militärpersoners personliga vapen och kraftfullare vapenmakt.

4 a § (28.6.2017/427)
Begäran om internationellt bistånd

Om inte något annat föreskrivs i lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd (418/2017), kan försvarsministeriet efter att ha hört utrikesministeriet begära bistånd som hör till försvarsmaktens verksamhetsområde av en annan stat, av Europeiska unionen eller av en internationell organisation med beaktande av målsättningen för och principerna i Förenta nationernas stadga (FördrS 1/1956) och av andra folkrättsliga regler.

4 b § (28.6.2017/427)
Behörighet och användning av maktmedel vid mottagandet av internationellt bistånd

En styrka och en enskild militärperson, som på begäran av Finland lämnar landet bistånd, är behörig att utföra sina uppdrag och använda sådana maktmedel som är nödvändiga med tanke på uppdraget med iakttagande av vad som i lag föreskrivs om försvarsmaktens och militärmyndigheternas behörighet. Denna behörighet begränsas dessutom av bestämmelserna i det beslut som gäller biståndet. Maktmedel får endast användas i den mån och så länge de är behövliga med hänsyn till uppdraget samt godtagbara i förhållande till målet med uppdraget.

I beslutet om bistånd ska det anges för vilket uppdrag bistånd begärs, behörighet, militära resurser som ingår i biståndet och eventuell användning av maktmedel samt andra villkor för att lämna biståndet.

5 § (28.6.2013/509)
Militär utbildning

Försvarsmakten ger militär utbildning enligt vad som föreskrivs i värnpliktslagen (1438/2007) och i lagen om frivilligt försvar (556/2007). I fråga om militär utbildning vid Försvarshögskolan föreskrivs särskilt.

6 §
Frivilligt försvar

Försvarsmakten styr, stöder och övervakar det frivilliga försvaret enligt vad som föreskrivs i lagen om frivilligt försvar.

7 § (28.3.2014/262)
Militär disciplin

Bestämmelser om försvarsmaktens disciplinära makt finns i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014).

8 § (28.3.2014/262)
Brottsbekämpning

Bestämmelser om försvarsmaktens brottsbekämpning finns i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten.

9 §
Hälsovård

Försvarsmakten ordnar på det sätt som föreskrivs i lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987) hälsovård för dem vars hälsovård den ansvarar för.

Stödjande av andra myndigheter
10 §
Handräckning till polisen och gränsbevakningsväsendet

Försvarsmakten ger handräckning till polisen för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet samt för förhindrande och avbrytande av terroristbrott enligt vad som föreskrivs i lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen (781/1980). I enlighet med vad som föreskrivs i lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen har försvarsmakten rätt att använda militära maktmedel under polisens ledning när den bistår polisen i att förhindra eller avbryta ett terroristbrott.

Försvarsmakten ger handräckning till gränsbevakningsväsendet enligt vad som föreskrivs i gränsbevakningslagen (578/2005).

11 § (29.12.2009/1684)
Handräckning för skyddande av samhället

Försvarsmakten kan ge handräckning för skyddande av samhället enligt vad som föreskrivs i lagen om bekämpning av oljeskador (1673/2009) eller i någon annan lag.

Deltagande i lämnande av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet (28.6.2017/427)
12 § (28.6.2017/427)
Lämnande av internationellt bistånd och annan internationell verksamhet

Försvarsmakten kan lämna en annan stat, Europeiska unionen eller en internationell organisation bistånd som hör till försvarsmaktens verksamhetsområde samt delta i annan internationell verksamhet med beaktande av målsättningen för och principerna i Förenta nationernas stadga och av andra folkrättsliga regler.

Försvarsmakten kan delta i lämnandet av internationellt bistånd också för att stödja en annan finsk myndighet på begäran av ett behörigt ministerium eller av myndigheten.

Om inte något annat föreskrivs i lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd, beslutar försvarsministeriet efter att ha hört utrikesministeriet om försvarsmaktens deltagande i verksamhet som avses i 1 och 2 mom.

Försvarsmakten får inte åläggas att fullgöra uppdrag som avses i 1 eller 2 mom. utan ett sådant beslutsförfarande som avses i lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd eller som avses i 3 mom., om inte något annat följer av den behörighet som försvarsmaktens överbefälhavare har.

12 a § (28.6.2017/427)
Behörighet och användning av maktmedel vid lämnandet av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet

Den personal som deltar i lämnandet av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet som avses i 12 § 1 mom. har vid utförande av uppdrag den behörighet som grundar sig på folkrätten och som bestäms av den som begär internationellt bistånd samt rätt att använda de maktmedel som är nödvändiga med tanke på uppdraget. Maktmedel får endast användas i den mån och så länge de är behövliga med tanke på uppdraget, godtagbara i förhållande till uppdragets mål och förenliga med de regler om användning av maktmedel som har fastställts för uppdraget. Bestämmelser om excess vid användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889).

Den personal som deltar i lämnandet av bistånd som avses i 12 § 2 mom. har behörighet att utföra uppdrag och rätt att använda maktmedel i enlighet med den begäran som den andra finska myndigheten har framfört och den behörighet som den angivit.

12 b § (28.6.2017/427)
Personal som deltar i lämnandet av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet

För de uppdrag som avses i 12 § används i första hand sådan personal vid försvarsmakten som har förbundit sig vid försvarsmaktens internationella verksamhet. Medan uppdragen pågår står personalen i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till försvarsmakten. Det som föreskrivs i 41 § 2 mom. om tiden för delgivande av information tillämpas inte på uppdrag som avses i 12 §. På den personal som deltar i uppdragen tillämpas lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016).

Bestämmelser om användning av värnpliktiga för lämnande av internationellt bistånd och för annan internationell verksamhet finns i värnpliktslagen. Om en reservist kommer att stå i anställningsförhållande till försvarsmakten för den tid ett uppdrag pågår, får ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande som personen har inte avslutas på grund av uppdraget. Reservisten har rätt att återgå till sitt tidigare arbetsavtals- eller tjänsteförhållande när anställningsförhållandet vid försvarsmakten upphör. Beslut om att bevilja en reservist tjänstledighet eller befrielse från arbete för uppdrag som avses i 12 § fattas av arbetsgivaren enligt egen prövning.

12 c § (28.6.2017/427)
Överenskommelser som gäller styrkors status

Genom förordning av statsrådet får det för sättande i kraft av internationella förpliktelser föreskrivas om tillämpningen av följande överenskommelser på mottagande och lämnande av internationellt bistånd och annan internationell verksamhet:

1) avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor och tilläggsprotokollet till det avtalet (FördrS 64 och 65/1997) och ett andra tilläggsprotokoll (FördrS 72–74/2005),

2) avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens institutioner, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställts till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (EU SOFA) (FördrS 24/2006),

3) avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater om skadeståndskrav från en medlemsstat på en annan medlemsstat för skada på tillgångar som ägs av staten och som används eller drivs av den eller personskada eller dödsfall bland militär eller civil personal vid dess styrkor i samband med en EU-ledd krishanteringsoperation (FördrS 25/2006).

Deltagande i militär krishantering och i militära uppdrag i annan internationell krishantering (8.5.2015/577)
13 § (8.5.2015/577)
Militär krishantering och militära uppdrag i annan internationell krishantering

Bestämmelser om försvarsmaktens deltagande i internationell militär krishantering och i militära uppdrag i annan internationell krishantering finns i lagen om militär krishantering (211/2006).

Användning av fastigheter och begränsningar som gäller fastigheter
14 § (28.6.2013/509)
Tillfällig rätt att använda fastigheter

Försvarsmakten har rätt att tillfälligt använda andra fastigheter än dem som försvarsmakten stadigvarande förfogar över, om det är nödvändigt med tanke på militär övningsverksamhet eller en höjning av försvarsberedskapen. Försvarsmakten får dock inte orsaka egendom onödig olägenhet eller skada.

Försvarsmakten har dock inte rätt att använda bostadshus eller gårdsplaner och trädgårdar i anslutning till dem, odlingsmark före skörden eller försöksfält inom jord- och skogsbruket.

I fråga om försvarsmaktens användning av fastigheter enligt 1 mom. ska det ingås en muntlig eller skriftlig överenskommelse med fastighetens ägare eller innehavare. Om en överenskommelse inte kan nås, får staben för en försvarsgren inom försvarsmakten eller försvarsmaktens lokala förvaltningsmyndighet, garnisonschefen eller den som leder övningen besluta om användningen av fastigheten.

Om försvarsmakten på en och samma gång behöver få ett vidsträckt område till sitt förfogande, där det finns ett betydande antal fastigheter eller fastigheter med ett betydande antal ägare eller innehavare, får staben för en försvarsgren inom försvarsmakten eller försvarsmaktens lokala förvaltningsmyndighet, garnisonschefen eller den som leder övningen besluta om användningen av fastigheterna. Beslutet får då delges genom offentlig delgivning enligt förvaltningslagen (434/2003).

För skada som användningen av en fastighet orsakat betalas ersättning enligt gängse pris till fastighetens ägare eller innehavare. Omprövning av ett ersättningsbeslut och ett beslut som gäller användning av en fastighet får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Även om ändring har sökts ska den del av ersättningen som är ostridig utan dröjsmål betalas till den ersättningsberättigade. Ett beslut som gäller användning av en fastighet får iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts förbjuder verkställigheten. En tvist som gäller en överenskommelse om användning av en fastighet handläggs som ett förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. (7.8.2015/932)

15 §
Förbud och begränsningar beträffande rätten att röra sig

Om militära orsaker eller skyddandet av utomstående mot faror nödvändigtvis kräver det, får staben för en försvarsgren inom försvarsmakten eller försvarsmaktens lokala förvaltningsmyndighet, garnisonschefen eller den som leder övningen förbjuda obehöriga att röra sig på ett område eller en plats som försvarsmakten förfogar över eller begränsa denna rätt. Bestämmelser om straff vid överträdelser av förbudet finns i strafflagen (39/1889). (28.6.2013/509)

På områden eller platser som försvarsmakten tillfälligt förfogar över för att hålla övning och som används för att förvara materiel, för gruppering av trupper eller för verksamhet som kan vara farlig för utomstående kan den som leder övningen bestämma om förbud eller begränsningar enligt 1 mom.

Vistelse- eller besökstillstånd beviljas om en sökande på grund av arbetsuppgifter, boende eller motsvarande har ett motiverat behov att röra sig på ett område som används av försvarsmakten. Besökstillstånd beviljas emellertid inte om det finns grundad anledning att misstänka att sökanden äventyrar försvarsmaktens verksamhet eller säkerheten för de som vistas på området. Den som beviljats vistelse- eller besökstillstånd får inte på ett område som används av försvarsmakten fotografera eller på annat sätt göra bildupptagningar av för försvaret viktiga objekt såsom ledningsenheter, radar- eller signalstationer och vapensystem. I tillståndet kan meddelas sådana föreskrifter om hur, när och var sökanden får röra sig på området samt om fotografering och annan bildupptagning som är nödvändiga med tanke på försvarsmaktens verksamhet och sökandens säkerhet.

Tillståndet kan återkallas, om

1) tillståndshavaren bryter mot föreskrifterna i tillståndet,

2) tillståndshavaren har lämnat vilseledande uppgifter om sitt syfte med att röra sig på området, eller om

3) tillståndshavaren inte längre uppfyller villkoren för ett tillstånd.

Vistelse- och besökstillstånd beviljas av en myndighet som avses i 1 och 2 mom. Omprövning av tillståndsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i 3 och 4 mom. får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Ett beslut om återkallelse av ett tillstånd ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts förbjuder verkställigheten. (7.8.2015/932)

Närmare bestämmelser om vistelse- och besökstillstånd utfärdas genom förordning av försvarsministeriet.

Av de områden som avses i 1 mom. skall markområden märkas ut. Bestämmelser om förbudsskyltar och andra här avsedda markeringar kan utfärdas genom förordning av försvarsministeriet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om definitionen av de objekt som ska ges särskilt skydd med tanke på landets försvar, begränsningen av tillträde till objekten och hemlighållande av dem. (7.4.2017/197)

15 a § (5.12.2018/1089)
Ingripande i modellflygplans och obemannade luftfartygs färd

Försvarsmakten har rätt att med hjälp av en teknisk anordning eller maktmedel tillfälligt omhänderta ett i 2 § 1 mom. 21 punkten i luftfartslagen (864/2014) avsett modellflygplan och ett i 22 punkten i det momentet avsett obemannat luftfartyg eller hindra dess användning eller annars ingripa i dess färd, om det obehörigen kommer in i luftrummet ovanför ett område som försvarsmakten stadigvarande förfogar över, eller har i sådan användning som avses i 14 § i denna lag, eller obehörigen kommer in i ett sådant område där luftfart är inskränkt enligt 11 § i luftfartslagen och som är ovanför ett ovan avsett område.

Utanför de områden som avses i 1 mom. har försvarsmakten vid utförande av uppgifter som hör till dess verksamhetsområde rätt att med hjälp av en teknisk anordning eller maktmedel tillfälligt omhänderta ett modellflygplan och ett obemannat luftfartyg eller hindra dess användning eller annars ingripa i dess färd, om det utgående från dess rörelser eller andra omständigheter är sannolikt att modellflygplanet eller luftfartyget äventyrar försvaret eller verksamhet som är synnerligen viktig för försvarsmakten, eller om ett ingripande i dess färd behövs för att garantera säkerheten för anställda vid försvarsmakten eller skydda försvarsmaktens säkerhetsuppgifter enligt 18 a §.

Användningen av maktmedel eller en teknisk anordning ska vara behövlig i förhållande till hur viktigt och brådskande tjänsteuppdraget är, det mål som eftersträvas, den olägenhet som kommunikationen orsakas samt andra omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Maktmedel och tekniska anordningar ska användas endast i den utsträckning och så länge som det nödvändigtvis krävs för att utföra uppdraget. Den tjänsteman som utövar befogenheterna ska ha tillräcklig kompetens och utbildning i förhållande till uppdraget. Åtgärderna får inte orsaka mer än ringa störningar i annan radiokommunikation eller i ett allmänt kommunikationsnäts anordningar eller tjänster.

15 a § har tillfogats genom L 1089/2018, som träder i kraft 1.1.2019.

15 b § (5.12.2018/1089)
Beslut om att ingripa i modellflygplans och obemannade luftfartygs färd

Beslut om att ingripa i ett modellflygplans eller ett obemannat luftfartygs färd fattas för viss tid av staben för en försvarsgren inom försvarsmakten, av försvarsmaktens lokala förvaltningsmyndighet, av garnisonschefen eller av den som leder övningen. Beslutet ska innehålla tillräckliga uppgifter om den utrustning och materiel som ska användas och om det område där beslutet ska tillämpas. I beslutet ska det utses en tjänsteman som leder och övervakar verkställigheten av beslutet.

Kommunikationsverket ska underrättas om beslutet, om de befogenheter som utövas enligt beslutet kan orsaka störningar i den allmänna radiokommunikationen eller i ett allmänt kommunikationsnät eller dess tjänster.

15 b § har tillfogats genom L 1089/2018, som träder i kraft 1.1.2019.

15 c § (5.12.2018/1089)
Samarbete med polisen vid ingripandet i modellflygplans och obemannade luftfartygs färd

Försvarsmakten ska på förhand underrätta en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef om ett beslut enligt vilket de befogenheter som avses i 15 a § får användas på allmän plats. När ärendets art kräver det ska ingripandet i modellflygplanets eller det obemannade luftfartygets färd utföras av polisen eller under polisens allmänna ledning.

Försvarsmakten ska med polisen komma överens om förfarandena vid användning av maktmedel på allmän plats.

15 c § har tillfogats genom L 1089/2018, som träder i kraft 1.1.2019.

15 d § (5.12.2018/1089)
Inhämtande av identifieringsuppgifter om modellflygplan och obemannade luftfartyg

Försvarsmakten har rätt att behandla radiokommunikation, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter som har samband med fjärrstyrningen av ett modellflygplan eller ett obemannat luftfartyg, i syfte att ingripa i dess färd, för att identifiera en del i dess helhetssystem och för att fastställa dess position.

Sådana uppgifter som kan kopplas till en fysisk person och som fåtts med hjälp av radiokommunikation eller härrör ur förmedlingsuppgifter eller lokaliseringsuppgifter ska utan dröjsmål utplånas, om inte något annat föreskrivs i lag.

15 d § har tillfogats genom L 1089/2018, som träder i kraft 1.1.2019.

15 e § (5.12.2018/1089)
Hanteringen av omhändertagna modellflygplan och obemannade luftfartyg

Ett modellflygplan eller ett obemannat luftfartyg som har omhändertagits av försvarsmakten ska överlämnas till ägaren utan obefogat dröjsmål, om ägaren är känd.

Försvarsmakten ska dock utan dröjsmål överlämna modellflygplanet eller det obemannade luftfartyget till den behöriga myndighet som har laglig grund för att hantera det.

15 e § har tillfogats genom L 1089/2018, som träder i kraft 1.1.2019.

15 f § (5.12.2018/1089)
Protokoll

Över ett ingripande i ett modellflygplans eller ett obemannat luftfartygs färd, över hindrande av användningen av ett sådant, över omhändertagande av ett sådant samt över utplåning av uppgifter ska utan obefogat dröjsmål upprättas ett protokoll.

15 f § har tillfogats genom L 1089/2018, som träder i kraft 1.1.2019.

16 §
Registret för tillstånds- och övervakningsärenden

Registret för tillstånds- och övervakningsärenden är ett permanent personregister som är avsett för riksomfattande bruk och som förs med hjälp av automatisk databehandling. Registret kan innehålla uppgifter som det är nödvändigt att behandla för beviljande av de tillstånd som avses i denna lag och som gäller rätten att röra sig samt för övervakning av förbud och begränsningar.

Av identitetsuppgifterna om en person som vistas på eller söker tillträde till försvarsmaktens objekt får i registret införas uppgift om fullständigt namn, födelsedatum, personbeteckning, kön, modersmål, medborgarskap, avsaknad av medborgarskap, nationalitet, hemstat, födelsestat, födelsehemkommun, hemkommun, yrke, adress och telefonnummer eller annan kontaktinformation, uppgift om att personen avlidit samt uppgifterna i personens resedokument. I registret får dessutom antecknas uppgifter om upphittade farliga föremål och ämnen samt andra motsvarande uppgifter som inverkar på säkerheten i arbetet för försvarsmaktens personal.

3 mom. har upphävts genom L 19.9.2014/744. (19.9.2014/744)

Uppgifter i registret kan lämnas ut för skötseln av uppgifter enligt lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten. (28.3.2014/262)

Personuppgifter utplånas ur registret senast fem år efter att den sista uppgiften införts.

17 §
Registeransvarig

Huvudstaben samt respektive förvaltningsenhet inom sitt verksamhetsområde är registeransvarig för registret för tillstånds- och övervakningsärenden.

Upprätthållande av säkerhet och ordning
18 §
Upprätthållande av säkerhet och ordning på ett område som stadigvarande används av försvarsmakten

Garnisonschefen eller kommendören för ett truppförband bestämmer närmare om hur säkerhet och ordning skall upprätthållas på ett område som stadigvarande används av försvarsmakten. Bestämmelser om utbildningen för en tjänsteman i vakt- eller jourtjänst utfärdas genom förordning av försvarsministeriet.

18 a § (7.4.2017/197)
Försvarsmaktens säkerhetsuppgifter

Försvarsmakten kan vid behov utse en sådan tjänsteman vid försvarsmakten som fått specialutbildning (säkerhetsman) att på allmän plats garantera säkerheten för anställda vid försvarsmakten eller för personer som hör till en främmande stats militära ledning eller representerar en internationell organisation och är försvarsmaktens gäster, när dessa behöver särskilt skydd (personskyddsuppgifter) eller garantera immuniteten vid transport av försvarsmaktens särskilda tillgångar.

Vid utförande av personskyddsuppgifter på allmän plats kan en säkerhetsman med de befogenheter som anges i 22 a § garantera säkerheten för en person som behöver särskilt skydd, om inte polisen har övertagit uppgifterna, och med de befogenheter som anges i 22 b § garantera immuniteten vid transport av försvarsmaktens särskilda tillgångar. En polisman som hör till befälet eller polisens fältchef ska så snart som möjligt underrättas om att befogenheterna har börjat utövas.

En säkerhetsuppgift ska överföras till polisen eller en annan behörig myndighet så snart som möjligt efter att de befogenheter som avses i 2 mom. har börjat utövas.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om en säkerhetsmans maktmedels- och skyddsredskap.

Genom förordning av försvarsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om en säkerhetsmans specialutbildning, övning i bruk av maktmedel, rätt att bära maktmedelsredskap och övervakningen av bruk av maktmedel samt om behörighetskraven för den som leder utförandet av säkerhetsuppgifter.

18 b § (7.4.2017/197)
De principer som ska iakttas vid säkerhetsuppgifter

Säkerhetsuppgifter ska utföras sakligt och opartisk och på ett sätt som främjar likabehandling och försonlighet. Säkerhetsuppgifter ska i första hand utföras genom råd, uppmaningar och befallningar.

Åtgärderna i samband med säkerhetsuppgifter ska kunna försvaras i förhållande till hur viktig, farlig och brådskande uppgiften är, det mål som eftersträvas samt uppträdande, ålder, hälsa och andra motsvarande omständigheter som gäller den person som är föremål för åtgärden och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

Genom en säkerhetsmans åtgärder får det inte ingripas i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att utföra säkerhetsuppgiften.

En säkerhetsman får utöva sina befogenheter endast i föreskrivna syften.

18 c § (7.4.2017/197)
Samarbete med polisen i samband med säkerhetsuppgifter

Försvarsmakten ska på förhand underrätta en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef om utförande av säkerhetsuppgifter.

Säkerhetsuppgifter ska utföras i samverkan med polisen under polisens allmänna ledning när ärendets art kräver det. Den som leder säkerhetsuppgiften och den behöriga polismyndigheten ska tillsammans komma överens om de frågor som anknyter till uppgiften.

Försvarsmakten ska i samverkan med polisen komma överens om förfarandena vid avlossande av skjutvapen, varning för användning av skjutvapen och hot om användning av skjutvapen på allmän plats.

18 d § (7.4.2017/197)
Säkerhetsmäns tjänstetecken och angivande av ställning samt identifiering av säkerhetsmän

En säkerhetsman har ett tjänstetecken som anges genom förordning av försvarsministeriet.

En säkerhetsman ska medföra ett tjänstetecken när ett tjänsteuppdrag utförs. En säkerhetsman ska vid behov presentera sig som säkerhetsman för den som är föremål för en åtgärd och på begäran visa upp sitt tjänstetecken, om presentationen eller uppvisandet kan ske utan att åtgärden äventyras.

Försvarsmakten ska se till att en säkerhetsman som utfört ett tjänsteuppdrag vid behov kan identifieras.

19 §
Utredande av identitet, avlägsnande av en person och rätt att gripa en person

En tjänsteman i vakt- eller jourtjänst har rätt att avlägsna en person från ett område som stadigvarande används av försvarsmakten och från ett i 15 § avsett område, om det är uppenbart att personen inte har rätt att vistas på området och tjänstemannen har uppmanat personen att avlägsna sig. Tjänstemannen har också rätt att avlägsna en person som lovligen vistas på området, om han eller hon stör eller äventyrar andras eller sin egen säkerhet. Dessutom har tjänstemannen i sitt uppdrag rätt att få veta namnet, personbeteckningen eller, om sådan saknas, födelsedatum samt medborgarskap och passuppgifter i fråga om den person som vistas eller rör sig på området.

Bestämmelser om allmän rätt att gripa ingår i 2 kap. 2 § i tvångsmedelslagen (806/2011). En person som gripits och som inte lyder under 45 kap. i strafflagen ska utan dröjsmål överlämnas till polisen. Detta gäller även en person som lyder under 45 kap. i strafflagen och som har gjort sig skyldig till något annat brott än ett brott som avses i 2 § i militära rättegångslagen (326/1983). Om den som gripits inte kan överlämnas till polisen senast sex timmar efter gripandet, ska han eller hon friges omedelbart. (22.7.2011/840)

En person som lyder under 45 kap. i strafflagen får dessutom gripas, om

1) det utifrån personens hotelser eller övriga uppträdande kan dras slutsatsen att personen sannolikt kommer att göra sig skyldig till ett brott, eller

2) personen är okänd och på förfrågan av en förman eller ordningspatrull eller en militärperson i ett vakt- eller jouruppdrag vägrar ge de uppgifter som behövs för att hans eller hennes identitet ska kunna redas ut, eller ger uppenbart oriktiga uppgifter om sin identitet.

(28.3.2014/262)
20 §
Säkerhetsvisitation

En tjänsteman i vakt- eller jourtjänst har i samband med avlägsnandet eller gripandet av en person rätt att utföra kroppsvisitation och granska de saker personen medför för att försäkra sig om att det inte är fråga om föremål eller ämnen med vilka personen kan utsätta sig själv eller andra för fara. Tjänstemannen har rätt att frånta den gripne de farliga föremål eller ämnen som påträffas vid visitationen. De skall återlämnas när personen avlägsnar sig eller friges, om det inte finns något hinder för det enligt lag.

21 §
Säkerhetskontroll

En tjänsteman i vakt- eller jourtjänst har rätt att med hjälp av en metalldetektor eller någon annan teknisk anordning eller ett tränat djur kontrollera en person som önskar tillträde till eller befinner sig i försvarsmaktens lokaler eller fordon eller på försvarsmaktens område och vid behov personens fordon och saker som personen medför, för att utreda att sådana föremål eller ämnen inte medförs genom vilka säkerheten och ordningen kan äventyras eller som kan användas för att skada egendom eller vars innehav annars är förbjudet enligt lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lag. Säkerhetskontroll kan också göras i fråga om personer som avlägsnar sig från försvarsmaktens lokaler, fordon eller område samt vid behov i fråga om deras fordon och saker som de medför, om kontrollen är av vikt för upprätthållandet av säkerheten och ordningen och om det finns grundad anledning att misstänka brott mot försvarsmaktens föreskrifter om säkerhet.

En tjänsteman i vakt- eller jourtjänst har också rätt att med hjälp av en metalldetektor eller någon annan teknisk anordning eller ett tränat djur kontrollera försvarsmaktens lokaler, områden och fordon, för att utreda att det inte finns sådana föremål eller ämnen genom vilka ordningen eller säkerheten kan äventyras eller som kan användas för att skada egendom eller vars innehav annars är förbjudet enligt lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lag.

Beslut om säkerhetskontroll fattas av garnisonschefen eller kommendören för ett truppförband. Säkerhetskontrollen skall ordnas så att den inte medför onödig olägenhet för den som kontrolleras och så att den inte skadar egendom.

Egendom som påträffats i de fall som avses i 1 och 2 mom. får omhändertas. Ett protokoll skall upprättas över omhändertagandet. Omhändertagen egendom skall återlämnas till personen när han eller hon avlägsnar sig från försvarsmaktens lokaler, om det inte finns något hinder för det enligt lag.

22 §
Maktmedel i anslutning till upprätthållandet av säkerhet och ordning

Om den som skall avlägsnas, gripas eller säkerhetsvisiteras genom att göra motstånd försöker undgå att bli avlägsnad, gripen eller säkerhetsvisiterad, har en tjänsteman i vakt- eller jourtjänst rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att avlägsna, gripa eller säkerhetsvisitera personen i fråga och som kan anses vara försvarliga med hänsyn till personens uppträdande samt övriga omständigheter.

Om en person motsätter sig säkerhetskontroll enligt 21 § kan personen avlägsnas eller vägras tillträde till försvarsmaktens lokaler, fordon eller område. För att avlägsna en person från försvarsmaktens lokaler, fordon eller ett område som försvarsmakten besitter kan vid behov sådana maktmedel användas som kan anses vara försvarliga med hänsyn till personens uppträdande och övriga omständigheter.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.

22 a § (7.4.2017/197)
Befogenheter vid utförande av en personskyddsuppgift

I samband med utförande av en personskyddsuppgift har en säkerhetsman rätt att utöva de befogenheter som avses i denna paragraf, om inte en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef begränsar dem.

För att avvärja ett angrepp som redan inletts eller är omedelbart överhängande och som riktas mot liv, kroppslig integritet, frihet, förmögenhet eller hemfrid hos en person som är föremål för en personskyddsuppgift har en säkerhetsman rätt att använda sådana maktmedel som vid bedömning av helheten kan anses försvarliga med beaktande av personens säkerhet, tjänsteuppdragets art och hur farligt motståndet är. Maktmedel får användas endast i den utsträckning och så länge det nödvändigtvis behövs för att utföra ett i lag föreskrivet tjänsteuppdrag.

22 b § (7.4.2017/197)
Befogenheter vid skyddande av immuniteten vid transport av försvarsmaktens särskilda tillgångar

En säkerhetsman har rätt att i den omedelbara närheten av en transport av försvarsmaktens särskilda tillgångar spärra av, stänga eller utrymma en plats eller ett område som är i allmän användning eller förbjuda eller begränsa vistelse där, om det är nödvändigt för att skydda de särskilda tillgångarnas immunitet, såvida inte en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef begränsar den rätten.

Vid utförande av säkerhetsuppgifter som gäller transport av försvarsmaktens särskilda tillgångar har säkerhetsmannen rätt att avlägsna en person från en plats, om det utifrån personens hotelser eller övriga uppträdande finns grundad anledning att anta eller utifrån personens tidigare uppträdande är sannolikt att denne kommer att göra sig skyldig till ett brott som riktas mot försvarsmaktens särskilda tillgångar. En polis som hör till befälet eller polisens fältchef har rätt att begränsa de befogenheter som avses i detta moment.

En person kan gripas om det sannolikt är en otillräcklig åtgärd att avlägsna personen från platsen och det brott som riktas mot försvarsmaktens särskilda tillgångar inte annars kan förhindras eller störningen eller faran annars undanröjas. Gripandet ska omedelbart meddelas till en polisman som hör till befälet eller till polisens fältchef och den gripne ska utan dröjsmål överlämnas till polisen.

På behandlingen av personer som gripits med stöd av 3 mom. tillämpas lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006).

23 § (7.4.2017/197)
Militärpersoners, militära förmäns och säkerhetsmäns användning av maktmedel

Om en i 45 kap. 27 § i strafflagen avsedd krigsman i vakt- eller jourtjänst eller en säkerhetsman som utför säkerhetsuppgifter möter motstånd har denna militärperson eller säkerhetsman rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att bryta ner motståndet och som kan anses försvarliga med beaktande av truppens eller det bevakade objektets eller områdets säkerhet, tjänsteuppdragets eller tjänstgöringens art och hur farligt motståndet är. Under dessa förutsättningar har en vaktpost och en säkerhetsman rätt att använda maktmedel också när någon trots vaktpostens eller säkerhetsmannens befallning att stanna närmar sig ett bevakat objekt eller område till vilket tillträde är förbjudet. Maktmedel får användas endast i den utsträckning och så länge det nödvändigtvis behövs för att utföra ett i lag föreskrivet tjänsteuppdrag.

En militärperson och en säkerhetsman har i sin tjänsteutövning dessutom rätt till nödvärn i enlighet med 4 kap. 4 § i strafflagen. Vid sådant nödvärn handlar militärpersonen och säkerhetsmannen under tjänsteansvar. När det bedöms hur försvarligt nödvärnet varit ska de krav beaktas som kan ställas på en yrkesmilitär och säkerhetsman utifrån dennes utbildning och erfarenhet.

Om en underordnad i strid, sjönöd eller någon motsvarande synnerligen farlig situation för truppen eller dess verksamhet trots en militär förmans förbud flyr, gör våldsamt motstånd mot förmannen eller inte lyder dennes befallning för avvärjande av faran, trots att befallningen har upprepats, har förmannen rätt att mot den underordnade använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att återställa lydnad och ordning och som kan anses försvarliga. Huruvida maktmedlen är försvarliga ska bedömas med hänsyn till hur farlig den underordnades försummelse eller gärning är och det rådande läget.

Om en krigsfånge flyr har den som har till uppgift att förhindra flykten rätt att använda sådana maktmedel som anges i 18 kap. 6 § i fängelselagen (767/2005).

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.

23 a § (28.3.2014/262)
Undersöknings- och genomsökningsrätt för kommendören för ett truppförband

Undersökning och genomsökning som avses i 25 § 1 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten får företas i fråga om en person som är i försvarsmaktens tjänst och inte lyder under 45 kap. i strafflagen, om det finns skäl att misstänka att personen har brutit mot de bestämmelser som nämns i det momentet.

På försvarsmaktens egendom samt på narkotika eller alkoholdrycker som innehas olovligt eller olagligt tillämpas på motsvarande sätt vad som föreskrivs i 25 § 2 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten.

23 b § (7.4.2017/197)
Beredskap för och varning om användning av maktmedel

Den som utför ett tjänsteuppdrag och har anledning att befara motstånd enligt 23 § 1 mom. eller ett obehörigt angrepp enligt 4 kap. 4 § 1 mom. i strafflagen ska på ett lämpligt och ändamålsenligt sätt och med beaktande av 23 § bereda sig på användning av maktmedel.

Den som är föremål för ett tjänsteuppdrag ska varnas för risken att bli utsatt för maktmedel, om det är möjligt och ändamålsenligt att varna denne. Varningen ska ges på ett för ändamålet lämpligt och begripligt sätt.

23 c § (7.4.2017/197)
Militärpersoners, militära förmäns och säkerhetsmäns användning av skjutvapen

En i 45 kap. 27 § i strafflagen avsedd krigsman i vakt- eller jourtjänst får använda skjutvapen endast när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten.

En säkerhetsman får på en allmän plats som har spärrats av, stängts eller utrymts på det sätt som avses i 22 b § 1 mom. använda skjutvapen vid utförande av en personskyddsuppgift i den omedelbara närheten av en person som är föremål för uppgiften för att skydda denna persons liv eller kroppsliga integritet och vid skydd av immuniteten vid transport av försvarsmaktens särskilda tillgångar, när det är fråga om att stoppa verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten.

Utöver vad som föreskrivs i 1 eller 2 mom. får skjutvapen dessutom användas i brådskande och viktiga uppdrag för att avlägsna föremål, djur eller motsvarande hinder. Skjutvapen får användas för att skingra folksamlingar endast om det i vapnen används gaspatroner eller andra motsvarande projektiler i enlighet med särskilda föreskrifter.

Med användning av skjutvapen avses avlossande av ett skjutvapen som avses i 2 § i skjutvapenlagen (1/1998), varning för användning av skjutvapen och hot om användning av skjutvapen. Det betraktas inte som användning av skjutvapen att ta fram ett skjutvapen och göra det skjutklart.

Beslut om avlossande av skjutvapen och hot om användning av skjutvapen på allmän plats fattas av den som leder utförandet av en säkerhetsuppgift, om detta är möjligt med beaktande av hur brådskande situationen är.

3 kap

Försvarsmaktens organisation och förvaltning

24 § (28.6.2013/509)
Försvarsmaktens ledning och förvaltningsenheter

Bestämmelser om högsta befälet över försvarsmakten finns i grundlagen. I administrativt avseende lyder försvarsmakten under försvarsministeriet. Republikens president beslutar i militära kommandomål och i militära utnämningsärenden på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Försvarsmakten omfattar kommendören för försvarsmakten, huvudstaben, armén, marinen och flygvapnet samt militära inrättningar, garnisoner, truppförband och andra förvaltningsenheter samt landskapstrupper.

25 §
Kommendören för försvarsmakten

Den direkta ledningen av och tillsynen över försvarsmakten ankommer på kommendören för försvarsmakten.

Kommendören för försvarsmakten handlägger och avgör på föredragning av chefen för huvudstaben eller en tjänsteman som denna förordnat de förvaltningsärenden vilka enligt vad som bestäms hör till kommendörens behörighet. Kommendören för försvarsmakten kan i enskilda fall förbehålla sig beslutanderätten i förvaltningsärenden vilka enligt vad som bestäms skall handläggas av huvudstaben samt i ärenden som gäller förordnande till en uppgift och vilka skall avgöras av en annan myndighet inom försvarsmakten.

Kommendören för försvarsmakten lägger fram förslag hos försvarsministeriet om sådana tjänsteutnämningar och förordnanden inom försvarsmakten som avgörs av republikens president i statsrådet utifrån statsrådets förslag till avgörande.

Vid förhinder för kommendören för försvarsmakten tjänstgör chefen för huvudstaben som kommendörens ställföreträdare. Närmare bestämmelser om kommendörens uppgifter utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

26 §
Huvudstaben

Huvudstaben är en myndighet som hör till statens centralförvaltning och är försvarsmaktens ledningsstab. Huvudstaben leder och övervakar utförandet av de uppgifter som ankommer på försvarsmakten, om inte något annat följer av behörigheten för kommendören för försvarsmakten. Huvudstaben leds av chefen för huvudstaben.

Huvudstaben handlägger och avgör de på försvarsmakten ankommande ärenden som inte skall handläggas och avgöras av någon annan myndighet inom försvarsmakten. Vid huvudstaben avgörs förvaltningsärendena av chefen för huvudstaben på föredragning, om inte något annat bestäms eller föreskrivs. Andra på huvudstaben ankommande ärenden än sådana som är betydelsefulla med tanke på försvarsmakten kan delegeras till huvudstabens tjänstemän. Genom förordning av statsrådet föreskrivs om grunderna för delegering av beslutanderätt. Närmare föreskrifter kan meddelas i huvudstabens arbetsordning.

I fråga om huvudstabens närmare sammansättning och uppgifter föreskrivs genom förordning av statsrådet.

27 § (28.6.2013/509)
Försvarsgrenarna

Armén omfattar arméstaben, regionalbyråer, militära inrättningar och truppförband. Armén leds av kommendören för armén. Ett ärende som ska handläggas i arméstaben avgörs av kommendören för armén efter föredragning, om inte ärendet enligt vad som föreskrivs eller bestäms ska avgöras av någon annan tjänsteman. Ärenden som är betydelsefulla med tanke på armén avgörs dock av kommendören för armén. Närmare föreskrifter om handläggningen och avgörandet av ärenden i arméstaben meddelas i en arbetsordning, som fastställs av kommendören för armén.

Marinen omfattar marinstaben, militära inrättningar och truppförband. Marinen leds av kommendören för marinen. Ett ärende som ska handläggas i marinstaben avgörs av kommendören för marinen efter föredragning, om inte ärendet enligt vad som föreskrivs eller bestäms ska avgöras av någon annan tjänsteman. Ärenden som är betydelsefulla med tanke på marinen avgörs dock av kommendören för marinen. Närmare föreskrifter om handläggningen och avgörandet av ärenden i marinstaben meddelas i en arbetsordning, som fastställs av kommendören för marinen. Marinstaben styr och utövar tillsyn över den militära sjöfarten samt över åtgärderna för dess främjande och tryggande.

Flygvapnet omfattar flygstaben, militära inrättningar och truppförband. Flygvapnet leds av kommendören för flygvapnet. Ett ärende som ska handläggas i flygstaben avgörs av kommendören för flygvapnet efter föredragning, om inte ärendet enligt vad som föreskrivs eller bestäms ska avgöras av någon annan tjänsteman. Ärenden som är betydelsefulla med tanke på flygvapnet avgörs dock av kommendören för flygvapnet. Närmare föreskrifter om handläggningen och avgörandet av ärenden i flygstaben meddelas i en arbetsordning, som fastställs av kommendören för flygvapnet. I anslutning till flygstaben finns som militär luftfartsmyndighet den myndighetsenhet för militär luftfart som avses i luftfartslagen (1194/2009).

I förvaltningsärenden är arméstaben, marinstaben och flygstaben direkt underställda huvudstaben i frågor som gäller respektive ansvarsområde.

LuftfartsL 1194/2009 har upphävts genom LuftfartsL 864/2014.

27 a § (28.6.2013/509)
Försvarshögskolan

Försvarshögskolan är en högskola som hör till försvarsmakten och som meddelar militärvetenskaplig undervisning. Närmare bestämmelser om Försvarshögskolans ställning, organisation och den undervisning och utbildning som ges där finns i lagen om Försvarshögskolan (1121/2008).

27 b § (28.6.2013/509)
Försvarsmaktens logistikverk

Försvarsmaktens logistikverk är en militär inrättning som lyder under huvudstaben och som ansvarar för försvarsmaktens materielförvaltning, upphandling, ordnande av hälso- och sjukvård, miljöfrågor och förvaltning av lokaler. Verket omfattar staben för Försvarsmaktens logistikverk, militära inrättningar och andra förvaltningsenheter. Ett ärende som ska handläggas vid Försvarsmaktens logistikverk avgörs av direktören efter föredragning, om inte ärendet enligt vad som föreskrivs eller bestäms ska avgöras av någon annan myndighet eller tjänsteman. Ärenden som är betydelsefulla med tanke på logistikverket avgörs dock av direktören. Närmare föreskrifter om handläggningen och avgörandet av ärenden vid Försvarsmaktens logistikverk meddelas i en arbetsordning, som fastställs av direktören för logistikverket.

27 c § (28.6.2013/509)
Regionalbyråer och garnisoner

Till vissa av arméns truppförband hör en eller flera regionalbyråer som har till uppgift att handlägga och avgöra ärenden som gäller värnplikt, frivillig militärtjänst för kvinnor och frivilligt försvar i enlighet med vad som särskilt föreskrivs. I dessa ärenden lyder regionalbyrån under arméstaben. Ett ovan avsett ärende som ska handläggas i en regionalbyrå avgörs av chefen för regionalbyrån efter föredragning, om inte ärendet enligt vad som föreskrivs eller bestäms ska avgöras av någon annan myndighet eller tjänsteman. Närmare föreskrifter om handläggningen och avgörandet av ovan avsedda ärenden i en regionalbyrå meddelas i en arbetsordning, som fastställs av chefen för regionalbyrån.

Regionalbyråernas verksamhetsområden omfattar hela landet. Bestämmelser om regionalbyråernas namn, verksamhetsområden och organisation utfärdas genom förordning av statsrådet.

En garnison är en enhet som består av områden som försvarsmakten förfogar över och förvaltningsenheter som finns på dessa områden eller av delar av dessa förvaltningsenheter. Garnisonen har till uppgift att samordna och producera gemensamma tjänster för de enheter och militära mål som garnisonen omfattar. Förvaltningsärenden som ska handläggas i en garnison avgörs av garnisonschefen efter föredragning.

28 § (28.6.2013/509)
Lokalförvaltning och landskapstrupper

De militära inrättningarna och truppförbanden är försvarsmaktens lokala förvaltningsmyndigheter. De militära inrättningarna och truppförbanden lyder under huvudstaben, arméstaben, marinstaben, flygstaben eller en militär inrättning enligt vad som beslutas om detta i enlighet med 29 §.

Ett förvaltningsärende som ska handläggas vid en lokal förvaltningsmyndighet avgörs av kommendören eller chefen för den lokala förvaltningsmyndigheten efter föredragning, om inte ärendet enligt vad som föreskrivs eller bestäms ska avgöras av någon annan myndighet eller tjänsteman. Närmare föreskrifter om handläggningen och avgörandet av ärenden vid den lokala förvaltningsmyndigheten meddelas i en arbetsordning, som fastställs av kommendören eller chefen för den lokala förvaltningsmyndigheten.

Landskapstrupperna är trupper som hör till försvarsmakten och som används regionalt eller lokalt. Landskapstrupperna lyder under militära inrättningar, regionalbyråer eller truppförband enligt vad som beslutas om detta i enlighet med 29 §. Landskapstrupperna bildas av frivilliga värnpliktiga som hör till reserven och av andra frivilliga som har lämnat försvarsmakten en sådan förbindelse som avses i lagen om frivilligt försvar.

Landskapstrupper får användas i försvarsmaktens handräckningsuppdrag.

29 § (28.6.2013/509)
Beslut om sammansättning och ledningsförhållanden

Försvarsministeriet beslutar på förslag av kommendören för försvarsmakten eller huvudstaben

1) om placering av huvudstaben, staben för en försvarsgren, Försvarshögskolan, Försvarsmaktens logistikverk och regionalbyråerna samt om inrättande, indragning och placering av militära inrättningar, truppförband och andra enheter,

2) om sådana andra förändringar i sammansättningar och ledningsförhållanden som har stor betydelse med tanke på samhället, ekonomin eller personalen.

Kommendören för försvarsmakten har rätt att i övrigt besluta om detaljerade sammansättningar och ledningsförhållanden. Försvarsministeriet ska hållas underrättat om beredningen av dessa ärenden. Närmare bestämmelser om fördelningen av behörigheten mellan försvarsministeriet och kommendören för försvarsmakten får utfärdas genom förordning av försvarsministeriet.

Ändring i beslut som avses i 1 och 2 mom. får inte sökas genom besvär.

Beslut om en sammansättning som utöver den sammansättning som avses i 1 och 2 mom. inrättas för en höjning av beredskapen och om ledningsförhållandena fattas som ett i denna lag avsett militärt kommandomål.

30 §
Försvarsmaktens interna organisation och militära kommandomål

Försvarsmaktens interna organisation är militärisk. En tjänsteman som tjänstgör i en militär tjänst föredrar militära kommandomål som skall avgöras av kommendören för försvarsmakten eller någon annan militär förman och kontrasignerar de beslut som den militära förmannen fattat i dessa mål.

31 §
Republikens presidents beslutanderätt i militära kommandomål

Republikens president beslutar om de centrala grunderna för rikets militära försvar, om betydande ändringar i den militära försvarsberedskapen, om principerna för genomförande av det militära försvaret samt om andra vittsyftande eller principiellt viktiga militära kommandomål som gäller försvarsmaktens militära verksamhet och militära ordning.

Presidenten beslutar som militärt kommandomål också om befordran till militär grad enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Presidenten kan överta avgörandet av ett militärt kommandomål som skall avgöras av kommendören för försvarsmakten eller någon annan militär förman. Kommendören för försvarsmakten skall informera presidenten och försvarsministern om betydande militära kommandomål som hör till de militära förmännens behörighet.

32 §
Beslutsförfarandet i militära kommandomål

Republikens president avgör militära kommandomål som avses i 31 § 1 mom. och som hör till de centrala grunderna för det militära försvaret på föredragning av försvarsministern till den del de hänför sig till försvarsministeriets strategiska planering. Besluten kontrasigneras av försvarsministern. Statsministern och kommendören för försvarsmakten har då rätt att närvara och uttala sin uppfattning om saken.

Presidenten avgör övriga militära kommandomål på föredragning av kommendören för försvarsmakten. Besluten kontrasigneras av kommendören för försvarsmakten. När ett militärt kommandomål föredras för presidenten har försvarsministern rätt att närvara och uttala sin uppfattning om saken. När kommendören för försvarsmakten föredrar ett militärt kommandomål som avses i 31 § 1 mom. skall försvarsministern emellertid vara närvarande och uttala sin uppfattning om saken. Dessutom kan statsministern närvara och uttala sin uppfattning om saken.

Presidenten kan på eget initiativ eller på förslag av försvarsministern överföra ett militärt kommandomål för att avgöras av presidenten i statsrådet. Härvid beslutar presidenten om saken på föredragning av försvarsministern utan att statsrådet lägger fram förslag till avgörande. När ett militärt kommandomål föredras för presidenten i statsrådet har kommendören för försvarsmakten rätt att närvara och uttala sin uppfattning om saken.

33 §
Kommendörens för försvarsmakten och andra militära förmäns beslutsfattande i militära kommandomål

Kommendören för försvarsmakten avgör andra militära kommandomål än sådana som skall avgöras av republikens president, om de inte enligt vad som bestäms eller föreskrivs skall avgöras av någon annan militär förman. En militär förman kan överta avgörandet av ett militärt kommandomål som skall avgöras av förmannens underordnade.

I fråga om fördelningen av behörigheten mellan kommendören för försvarsmakten och lägre militära förmän i militära kommandomål bestäms genom förordning av republikens president.

34 §
Bevakning av statens intresse i försvarsmakten

I fråga om bevakningen av statens intresse i ärenden som gäller försvarsmakten föreskrivs genom förordning av statsrådet.

35 §
Försvarsmaktens emblem

I fråga om försvarsmaktens emblem föreskrivs genom förordning av republikens president.

Kommendören för försvarsmakten kan bevilja utomstående tillstånd att använda emblemet. Emblemet får inte användas utan tillstånd.

4 kap

Försvarsmaktens personal

36 §
Personal

Inom försvarsmakten finns personal i militära tjänster och civila tjänster. Försvarsmakten kan dessutom ha personal i tjänsteförhållande för viss tid samt personal i arbetsavtalsförhållande. Med yrkesmilitär avses i denna lag en person som tjänstgör i en militär tjänst samt den som inom försvarsmakten utnämnts till ett tjänsteförhållande för viss tid och förordnats till en militär uppgift.

Närmare bestämmelser om försvarsmaktens tjänster utfärdas genom förordning av statsrådet.

36 a § (9.11.2018/890)
Ledigförklarande av tjänster

Tjänster vid försvarsmakten får tillsättas utan att de ledigförklaras.

Följande tjänster ska dock ledigförklaras: tjänsterna som biträdande professor, biträdande militärprofessor, specialistläkare, chefsbibliotekarie, museichef, avdelningsföreståndare, avdelningschef, professor, försvarsmaktens assessor, sprängämnesinspektör, militärprofessor, byråchef och forskningschef.

36 a § har tillfogats genom L 890/2018, som träder i kraft 1.1.2019.

37 §
Behörighetsvillkor för tjänsterna och uppgifterna vid försvarsmakten (28.3.2014/262)

Den som utnämns till en tjänst vid försvarsmakten skall, utöver det som någon annanstans i lag föreskrivs om allmän behörighet för statstjänst, ha den tillförlitlighet som uppgifterna förutsätter.

Av dem som utnämns till en militär tjänst vid försvarsmakten krävs dessutom att de har fullgjort värnplikt i vapentjänst eller frivillig militärtjänst för kvinnor vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet i Finland och att de till sin hälsa och fysiska kondition är lämpliga för tjänsten.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om särskilda behörighetsvillkor för tjänster och uppgifter vid försvarsmakten, såsom utbildningskrav, krav på erfarenhet samt krav på ledarförmåga i förmansuppgifter. (28.3.2014/262)

38 § (29.6.2016/560)
Utnämning till tjänst och förordnande till en uppgift

Kommendören för försvarsmakten, chefen för huvudstaben, generalerna, amiralerna, försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare och fältbiskopen utnämns till sina tjänster och förordnas till sina uppgifter av republikens president. Beslutet om utnämning och förordnande till en uppgift fattas av presidenten i statsrådet utifrån statsrådets förslag till avgörande. I samma ordning förordnar presidenten en officer eller specialofficer vid försvarsmakten till en uppgift som försvarsattaché, biträdande försvarsattaché, militär representant och biträdande militär representant samt till motsvarande internationella uppgifter.

Presidenten beslutar som militärt utnämningsärende om utnämning av andra än i 1 mom. avsedda officerare och av militärprofessorer och biträdande militärprofessorer och om förordnande av en officer till uppgiften som adjutant för republikens president. Presidenten fattar beslut i militära utnämningsärenden på föredragning av kommendören för försvarsmakten. Besluten kontrasigneras av kommendören för försvarsmakten. När ett sådant ärende föredras för presidenten har försvarsministern rätt att vara närvarande och uttala sin uppfattning om saken.

I fråga om behörigheten att förordna andra än i 1 och 2 mom. avsedda officerare till en uppgift samt att utnämna och förordna andra tjänstemän vid försvarsmakten till en uppgift föreskrivs genom förordning av statsrådet.

38 a § (29.6.2016/560)
Professorers och militärprofessorers uppgifter samt professorers, militärprofessorers, biträdande professorers och biträdande militärprofessorers tjänstetillsättning

En professor och en militärprofessor ska bedriva och leda vetenskaplig forskning, ge anknytande undervisning och följa den vetenskapliga utvecklingen, samverka med det övriga samhället och delta i internationellt samarbete inom sitt område.

En professur, militärprofessur, biträdande professur och biträdande militärprofessur kan tillsättas genom kallelse utan att den ledigförklaras, när någon som är meriterad kan kallas till professuren eller när den ska tillsättas på viss tid. Bara den som obestridligen uppfyller behörighetsvillkoren kan utnämnas efter kallelse. (9.11.2018/890)

2 mom. har ändrats genom L 890/2018, som träder i kraft 1.1.2019. Den tidigare formen lyder:

En professur, militärprofessur, biträdande professur och biträdande militärprofessur ska ledigförklaras offentligt. En professur kan tillsättas genom kallelse utan att den ledigförklaras, när någon som är meriterad kan kallas till professuren eller när den ska tillsättas på viss tid. Bara den som obestridligen uppfyller behörighetsvillkoren kan utnämnas efter kallelse.

Utlåtande om behörigheten och meriter hos de sökande och hos dem som kallas till en professur ska begäras av minst två sakkunniga före tillsättning, om en person utnämns till en tjänst eller till ett tjänsteförhållande för viss tid, minst två år. I fråga om jäv för de sakkunniga tillämpas bestämmelserna i 27–29 § i förvaltningslagen om jäv för tjänstemän.

39 §
Ersättningar till och ställningen för dem som deltar i internationella uppdrag

I fråga om sådana ersättningar på grund av lokala särförhållanden samt andra ekonomiska förmåner som skall betalas till dem som har förordnats till en uppgift som försvarsattaché, biträdande försvarsattaché, militär representant och biträdande militär representant samt till motsvarande internationella uppgifter och till personer som bistår dem gäller lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen (596/2006).

I 1 mom. avsedda personers rätt till ortstillägg, utrustningsersättning och flyttersättning fastställs i enlighet med 4, 6 och 7 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen. Genom förordning av försvarsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om likställande av tjänstebenämningar eller uppgifter inom försvarsmakten med tjänster och uppgifter inom utrikesförvaltningen. Huvudstaben fattar beslut om att bevilja ersättning, om inte genom förordning av försvarsministeriet föreskrivs att sådana beslut fattas av staben för en försvarsgren enligt 27 §.

Bestämmelser om ställningen vid finska beskickningar för dem som avses i 1 mom. finns i lagen om utrikesförvaltningen (204/2000).

40 §
Befordran till militär grad eller tjänstgöringsgrad

Republikens president befordrar genom beslutsförfarandet för militära kommandomål på föredragning av kommendören för försvarsmakten till fänriks och underlöjtnants militära grad samt till militär grad som är högre än dessa eller har motsvarande beteckning. Beslutsfattandet i fråga om befordran till brigadgenerals och flottiljamirals militära grad samt till militär grad som är högre än dessa eller har motsvarande beteckning samt i fråga om förlänande av motsvarande tjänstgöringsgrad sker dock på föredragning av försvarsministern.

I fråga om militära grader och tjänstgöringsgrader samt befordran till militär grad och förlänande av tjänstgöringsgrad liksom även om behörighet att befordra till andra än de i 1 mom. avsedda militära graderna och förläna motsvarande tjänstgöringsgrad föreskrivs närmare genom förordning av republikens president.

Kommendören för försvarsmakten kan bestämma om användningen av militära grader och tjänstgöringsgrader, likställandet av dem och om deras inbördes förhållanden i övrigt.

41 §
Förflyttning av en tjänsteman till en annan tjänst eller uppgift

En tjänsteman vid försvarsmakten är skyldig att övergå till en annan tjänst eller uppgift vid försvarsmakten när det är nödvändigt för att skötseln av uppgifterna eller tjänstgöringen skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt.

Om förflyttningen till en annan tjänst eller förordnandet till en annan uppgift medför att tjänstemannens tjänstgöringsort ändras, skall beslutet delges tjänstemannen minst tre månader tidigare.

Ett beslut som gäller förflyttning till en tjänst eller förordnande till en uppgift och som medför att tjänstemannens tjänstgöringsort ändras får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Beslutet ska iakttas även om besvär anförts, om inte domstolen förbjuder verkställigheten. Ett beslut som gäller förflyttning till en tjänst eller förordnande till en uppgift och som inte medför att tjänstgöringsorten ändras får inte överklagas genom besvär. (7.8.2015/932)

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte deltagande utomlands i sådan militär krishantering som avses i lagen om militär krishantering.

42 §
Skyldighet i fråga om uppträdande

En yrkesmilitär skall i tjänsten och i sitt privatliv, utöver det som någon annanstans i lag föreskrivs om en tjänstemans uppträdande, uppträda så att han eller hon inte förfar på ett sätt som är ägnat att rubba förtroendet för att de uppgifter som ankommer på försvarsmakten sköts på ett behörigt sätt.

43 §
Grundläggande militära kunskaper och kondition

En yrkesmilitär skall upprätthålla de grundläggande militära kunskaper och den kondition som tjänsteuppgifterna kräver. Bestämmelser om vilka grundläggande militära kunskaper och vilken konditionsnivå som krävs för olika tjänsteuppgifter och om genomförande av konditionstester kan utfärdas genom förordning av försvarsministeriet.

44 § (28.6.2013/509)
Anmälan för tjänstgöring

När störningssituationer som innebär hot mot samhällets vitala funktioner eller när undantagsförhållanden eller hot om undantagsförhållanden enligt beredskapslagen (1552/2011) kräver det är en tjänsteman vid försvarsmakten på beordrande skyldig att inställa sig i tjänst även under semester eller tjänstledighet. När ett sådant hot eller en sådan situation är uppenbar ska tjänstemannen utan dröjsmål kontakta sin tjänstgöringsplats. Ovan avsedda beordranden ges av den behöriga myndigheten inom försvarsmakten.

Bestämmelser om tjänstemäns skyldighet att vara i beredskap finns i 5 § 3 mom. i arbetstidslagen (605/1996) och bestämmelser om skyldigheten att utföra mertidsarbete eller övertidsarbete finns i 18 § 4 mom. i den lagen.

45 §
Användning av uniform och militäruniform

En yrkesmilitär vid försvarsmakten och den som tjänstgör i en tjänst enligt lagen om militär krishantering är skyldig att vid tjänstgöring använda försvarsmaktens militäruniform, om inte något annat bestäms på grund av tjänsteuppgiftens art eller av någon annan orsak. Om uppgifterna eller tjänsteställningen för en annan tjänsteman vid försvarsmakten förutsätter det kan personen i fråga förpliktas att använda en sådan uniform som står i överensstämmelse med uppgiften eller tjänsteställningen.

Huvudstaben kan bestämma att en person som brutit mot bestämmelserna och föreskrifterna om användningen av militäruniform och som särskilt fått rätt att använda militäruniform förlorar denna rätt.

Andra personer än de som avses i 1 mom. och som fullgör tjänstgöring som avses i värnpliktslagen eller i lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) eller de som utbildas till militär tjänst får inte, om inte en behörig myndighet inom försvarsmakten av särskilda skäl ger tillstånd, använda en dräkt eller ett klädesplagg som på ett förvillande sätt liknar försvarsmaktens militäruniform eller därtill hörande persedlar så att detta kan ge intrycket att bäraren är yrkesmilitär.

Huvudstaben bestämmer närmare om militäruniformer och uniformer samt om användningen av militäruniformer.

46 §
Utbildningsstöd och tjänstgöringstidsersättning till den som tjänstgör i en militär tjänst för viss tid

Omskolningen av en person som utnämnts till en militär tjänst som alltid besätts för viss tid stöds genom att ersättning under tjänstgöringsförhållandet betalas för kostnader för studier enligt lagen om studieledighet (273/1979) som bedrivs utanför försvarsmakten. Om utbildningsstödet inte har använts under den tid tjänstgöringsförhållandet pågår betalas en lika stor tjänstgöringstidsersättning såsom engångsersättning när tjänstgöringsförhållandet upphör. Ersättningen skall betalas i sin helhet inom två år räknat från tjänstgöringsförhållandets upphörande. Utbildningsstöd eller tjänstgöringstidsersättning betalas dock inte om avsikten är att tjänstemannen skall utnämnas tills vidare till en annan tjänst inom försvarsmakten. Utbildningsstöd eller tjänstgöringstidsersättning betalas för varje tjänstgöringsmånad från början av tjänstgöringsförhållandet, om tjänstgöringsförhållandet pågått i sammanlagt minst tre år. Beloppet av stödet eller ersättningen utgörs av skillnaden mellan den allmänna militärpensionsavgiften för respektive tjänstetyp och pensionsavgiften för den ifrågavarande militära tjänsten, som alltid besätts för viss tid, dock minst tolv procent av den skattepliktiga avlöningen.

Om en person som fått utbildningsstöd eller tjänstgöringstidsersättning inom ett år från att tjänstgöringsförhållandet för viss tid upphört tills vidare utnämns till en annan militär tjänst vid försvarsmakten på grundval av utbildning som försvarsmakten givit eller helt bekostat, kan högst hälften av de utbetalda förmånerna återkrävas i enlighet med 60 och 61 § i statstjänstemannalagen (750/1994).

47 § (25.8.2017/573)
Avgångsålder och rätten att kvarstå i tjänst efter avgångsåldern

Avgångsåldern i en militär tjänst är

1) för kommendören för försvarsmakten, enligt födelseår

a) 63 år för den som är född 1954 eller tidigare,

b) 63 år och 3 månader för den som är född 1955,

c) 63 år och 6 månader för den som är född 1956,

d) 63 år och 9 månader för den som är född 1957,

e) 64 år för den som är född 1958,

f) 64 år och 3 månader för den som är född 1959,

g) 64 år och 6 månader för den som är född 1960,

h) 64 år och 9 månader för den som är född 1961,

i) 65 år för den som är född 1962–1964,

2) för chefen för huvudstaben och i tjänsterna som general, amiral, försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, överste och kommodor, fältbiskop, militäröveringenjör, militäröverläkare samt militärprofessor och biträdande militärprofessor, enligt födelseår

a) 60 år för den som är född 1957 eller tidigare,

b) 60 år och 3 månader för den som är född 1958,

c) 60 år och 6 månader för den som är född 1959,

d) 60 år och 9 månader för den som är född 1960,

e) 61 år för den som är född 1961,

f) 61 år och 3 månader för den som är född 1962,

g) 61 år och 6 månader för den som är född 1963,

h) 61 år och 9 månader för den som är född 1964,

i) 62 år för den som är född 1965–1967,

i uppgifter som förutsätter flygarutbildning i en tjänst som general dock

a) 55 år för den som är född 1962 eller tidigare,

b) 55 år och 3 månader för den som är född 1963,

c) 55 år och 6 månader för den som är född 1964,

d) 55 år och 9 månader för den som är född 1965,

e) 56 år för den som är född 1966,

f) 56 år och 3 månader för den som är född 1967,

g) 56 år och 6 månader för den som är född 1968,

h) 56 år och 9 månader för den som är född 1969,

i) 57 år för den som är född 1970–1972, och

i uppgifter som förutsätter flygarutbildning i en tjänst som överste

a) 52 år för den som är född 1965 eller tidigare,

b) 52 år och 3 månader för den som är född 1966,

c) 52 år och 6 månader för den som är född 1967,

d) 52 år och 9 månader för den som är född 1968,

e) 53 år för den som är född 1969,

f) 53 år och 3 månader för den som är född 1970,

g) 53 år och 6 månader för den som är född 1971,

h) 53 år och 9 månader för den som är född 1972,

i) 54 år för den som är född 1973–1975,

3) i tjänsterna som officer, visstidstjänsterna för yngre officer, visstidstjänsterna för reservofficer, institutofficerstjänsterna, tjänsterna som underofficer, visstidstjänsterna för underofficer, specialofficerstjänsterna, tjänsterna som militärpräst och visstidstjänsterna för specialofficer, enligt födelseår,

a) 55 år för den som är född 1962 eller tidigare,

b) 55 år och 3 månader för den som är född 1963,

c) 55 år och 6 månader för den som är född 1964,

d) 55 år och 9 månader för den som är född 1965,

e) 56 år för den som är född 1966,

f) 56 år och 3 månader för den som är född 1967,

g) 56 år och 6 månader för den som är född 1968,

h) 56 år och 9 månader för den som är född 1969,

i) 57 år för den som är född 1970–1972,

i uppgifter som förutsätter flygarutbildning i en tjänst som officer dock

a) 50 år för den som är född 1967 eller tidigare,

b) 50 år och 3 månader för den som är född 1968,

c) 50 år och 6 månader för den som är född 1969,

d) 50 år och 9 månader för den som är född 1970,

e) 51 år för den som är född 1971,

f) 51 år och 3 månader för den som är född 1972,

g) 51 år och 6 månader för den som är född 1973,

h) 51 år och 9 månader för den som är född 1974,

i) 52 år för den som är född 1975–1977, och

i uppgifter som förutsätter flygarutbildning i en tjänst som institutofficer

a) 45 år för den som är född 1972 eller tidigare,

b) 45 år och 3 månader för den som är född 1973,

c) 45 år och 6 månader för den som är född 1974,

d) 45 år och 9 månader för den som är född 1975,

e) 46 år för den som är född 1976,

f) 46 år och 3 månader för den som är född 1977,

g) 46 år och 6 månader för den som är född 1978,

h) 46 år och 9 månader för den som är född 1979,

i) 47 år för den som är född 1980–1982,

4) för en sådan person som den 31 december 1996 har varit anställd hos försvarsmakten och som har utnämnts eller utnämns till en tjänst som specialofficer eller till en tjänst som militärpräst, 60 år,

5) för en sådan manlig tjänsteman som är innehavare av en tjänst som underofficer och som före utgången av 1994 hade sådan pensionsgrundande tjänstgöringstid i tjänsten som värvad som uppgår till

a) minst 16 år, 50 år,

b) minst 13 år, 51 år,

c) minst 10 år, 52 år,

d) minst 7 år, 53 år,

e) minst 3 år, 54 år,

f) under 3 år, 55 år,

6) för en sådan kvinnlig tjänsteman som är innehavare av en tjänst som underofficer och som den 31 december 1994 har tjänstgjort som värvad, 60 år.

Avgångsåldern i en civil tjänst inom försvarsmakten är

1) för en sådan manlig tjänsteman vars tjänst som specialofficer har omvandlats till en civil tjänst och som före utgången av 1996 hade sådan pensionsgrundande tjänstgöringstid i tjänsten som specialofficer som uppgår till

a) minst 16 år, 60 år,

b) minst 13 år, 61 år,

c) minst 10 år, 62 år,

d) minst 7 år, 63 år,

e) minst 3 år, 64 år,

f) under 3 år, 65 år,

2) för en sådan manlig tjänsteman vars tjänst som värvad har omvandlats till en civil tjänst och som före utgången av 1994 hade sådan pensionsgrundande tjänstgöringstid i tjänsten som värvad som uppgår till

a) minst 16 år, 50 år,

b) minst 13 år, 51 år 6 månader,

c) minst 10 år, 53 år,

d) minst 7 år, 54 år 6 månader,

e) minst 3 år, 56 år,

f) under 3 år, 57 år 6 månader,

3) för en sådan kvinnlig tjänsteman vars tjänst som värvad har omvandlats till en civil tjänst och som före utgången av 1994 hade sådan pensionsgrundande tjänstgöringstid i tjänsten som värvad som uppgår till

a) minst 16 år, 60 år,

b) minst 13 år, 61 år,

c) minst 10 år, 62 år,

d) minst 7 år, 63 år,

e) minst 3 år, 64 år,

f) under 3 år, 65 år,

4) för en sådan tjänsteman som har tjänstgjort inom försvarsförvaltningen den 31 december 1992 och som den 31 december 1994 har tjänstgjort i en sådan tjänst för vilken avgångsåldern var lägre än den allmänna avgångsåldern, när tjänstemannen före utgången av 1994 hade pensionsgrundande tjänstgöringstid som uppgår till

a) minst 16 år, 60 år,

b) minst 13 år, 61 år,

c) minst 10 år, 62 år,

d) minst 7 år, 63 år,

e) minst 3 år, 64 år,

f) under 3 år, 65 år.

De avgångsåldrar som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom. höjs årligen från och med ingången av 2018 så att om avgångsåldern uppnås

1) 2018 höjs avgångsåldern med tre månader från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.,

2) 2019 höjs avgångsåldern med sex månader från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.,

3) 2020 höjs avgångsåldern med nio månader från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.,

4) 2021 höjs avgångsåldern med ett år från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.,

5) 2022 höjs avgångsåldern med ett år och tre månader från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.,

6) 2023 höjs avgångsåldern med ett år och sex månader från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.,

7) 2024 höjs avgångsåldern med ett år och nio månader från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.,

8) 2025 eller senare höjs avgångsåldern med två år från den avgångsålder som anges i 1 mom. 4–6 punkten och 2 mom.

Av tungt vägande skäl och med tjänstemannens samtycke kan huvudstaben besluta att en tjänsteman som tjänstgör i en civil tjänst inom försvarsmakten kan fortsätta i tjänsten en viss tid efter avgångsåldern, dock högst till utgången av den månad under vilken en tjänsteman som är född 1957 eller tidigare fyller 68 år, en tjänsteman som är född 1958–1961 fyller 69 år och en tjänsteman som är född efter 1961 fyller 70 år, en tjänsteman med en militärtjänst som militärprofessor högst till dess att tjänstemannen fyller 65 år och en underofficer enligt 1 mom. 5 punkten till utgången av den månad under vilken underofficeren uppnår avgångsåldern 55 år.

Beslutet om rätt för en tjänsteman att kvarstå i tjänsten ska fattas innan tjänstemannen uppnår avgångsåldern. Ett tjänsteförhållande upphör utan uppsägning när den i 4 mom. avsedda tiden löper ut.

48 §
Skiljande av en yrkesmilitär från tjänsteutövning för viss tid

En yrkesmilitär som i väsentlig grad eller upprepade gånger bryter mot eller åsidosätter sin tjänsteplikt kan, om en varning eller en annan åtgärd inte kan anses vara tillräcklig med beaktande av hur allvarlig försummelsen är eller hur ofta den sker, skiljas från tjänsteutövning för en tid av minst en och högst sex månader. Löneutbetalningen avbryts för tiden för skiljandet från tjänsteutövningen.

Beslut om skiljande från tjänsteutövning fattas av den utnämnande myndigheten. Om republikens president eller statsrådet är utnämnande myndighet, beslutar försvarsministeriet om skiljande från tjänsteutövning. Ett ärende om skiljande från tjänsteutövning skall inledas senast tre månader från det att myndigheten fick kännedom om en omständighet som kan orsaka skiljande från tjänsteutövning.

Innan beslut enligt 1 mom. fattas om skiljande från tjänsteutövning skall myndigheten bereda yrkesmilitären tillfälle att blir hörd i ärendet. Dessutom skall huvudförtroendemannen eller förtroendemannen ges tillfälle att bli hörd, om yrkesmilitären begär det, och skiljandet från tjänsteutövningen inte på grund av sakens natur skall verkställas omedelbart. Myndigheten skall innan beslutet fattas underrätta yrkesmilitären om möjligheten att begära att huvudförtroendemannen eller förtroendemannen skall höras.

Bestämmelser om sökande av ändring i ett i 1 mom. avsett beslut om skiljande från tjänsteutövning för viss tid ingår i statstjänstemannalagen.

5 kap

Straffbestämmelser

49 §
Olovlig användning av försvarsmaktens emblem

Den som uppsåtligen utan det tillstånd eller i strid med det tillstånd som avses i 35 § obehörigen använder försvarsmaktens emblem, antingen som sådant eller ett märke som är förvillande likt försvarsmaktens emblem, skall för olovlig användning av försvarsmaktens emblem dömas till böter.

6 kap

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

50 §
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Med avvikelse från vad som bestäms i 37 § 2 mom. kan de som tjänstgjort i en militär tjänst vid försvarsmakten den 31 december 2007 kvarstå i sin tjänst, även om de inte har fullgjort värnplikt i vapentjänst eller frivillig militärtjänst för kvinnor vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet i Finland.

På avgångsåldern för den som den 31 december 2007 innehade en tjänst inom försvarsmakten tillämpas de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft. (31.10.2008/678)

5 mom. har upphävts genom L 28.6.2013/509. (28.6.2013/509)

51 §
Bestämmelse om upphävande

Genom denna lag upphävs lagen av den 31 maj 1974 om försvarsmakten (402/1974), nedan den upphävda lagen, jämte ändringar. Den upphävda lagens 10 a och 10 b § förblir dock i kraft.

52 § (28.6.2013/509)

52 § har upphävts genom L 28.6.2013/509.

RP 264/2006, FsUB 2/2006, RSv 298/2006

Ikraftträdelsestadganden:

31.10.2008/678:

Denna lag träder i kraft den 15 november 2008.

RP 71/2008, FsUB 3/2008, RSv 93/2008

22.12.2009/1617:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

På ett förfarande för tillsättande av en professur, som pågår när denna lag träder i kraft, tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 196/2009, FsUB 4/2009, RSv 234/2009

29.12.2009/1684:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 248/2009, KoUB 33/2009, RSv 249/2009

22.7.2011/840:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 222/2010, LaUB 44/2010, RSv 374/2010

28.6.2013/509:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Handläggningen av ärenden som har inletts före lagens ikraftträdande ska överföras till den behöriga myndigheten enligt denna lag.

RP 8/2013, FsUB 2/2013, RSv 79/2013

28.3.2014/262:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.

RP 30/2013, FvUB 5/2014, RSv 15/2014

19.9.2014/744:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 57/2013, FvUB 16/2014, RSv 79/2014

8.5.2015/577:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.

RP 297/2014, UtUB 21/2014, RSv 318/2014

7.8.2015/932:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014

29.6.2016/560:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2016.

RP 73/2016, FsUB 1/2016, RSv 72/2016

7.4.2017/197:

Denna lag träder i kraft den 17 april 2017.

RP 187/2016, FsUB 1/2017, RSv 3/2017

28.6.2017/427:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

RP 94/2016, FsUB 2/2017, RSv 56/2017

25.8.2017/573:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Bestämmelserna i 47 § 2 och 3 mom. i denna lag tillämpas också på en i ikraftträdandebestämmelsen i statsrådets förordning om Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning (229/2009) avsedd

1) tjänsteman som före ingången av 2008 har övergått från en tjänst inom försvarsmakten till Försvarsförvaltningens servicecentral och som därefter har flyttat till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning, och

2) tjänsteman som före ingången av 2010 har övergått från en tjänst inom försvarsmakten till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning.

RP 30/2017, FsUB 3/2017, RSv 75/2017

9.11.2018/890:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

RP 77/2017, GrUU 42/2017, FvUB 8/2018, RSv 81/2018

5.12.2018/1089:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

RP 72/2018, FsUB 1/2018, RSv 98/2018

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.