Beaktats t.o.m. FörfS 985/2019.

2.2.2007/109

Lag om användning av Kyotomekanismerna

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Lagens syfte

Syftet med denna lag är att skapa administrativa ramar för deltagande i projektverksamhet enligt Kyotoprotokollet till ramkonventionen om klimatförändring (FördrS 12–13/2005), nedan Kyotoprotokollet, och i utsläppshandel enligt protokollet samt att föreskriva om att det register som har upprättats genom lagen om utsläppshandel (683/2004) skall vara det nationella register som genomförandet av Kyotoprotokollet förutsätter.

L om utsläppshandel 683/2004 har upphävts genom L 311/2011, se övergångsbestämmelser L 311/2011 79 §.

2 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på

1) sådana i artikel 6 i Kyotoprotokollet avsedda projekt (projekt för gemensamt genomförande) som syftar till att producera utsläppsenheter vilka bokförs i det nationella registret och som genomförs någon annanstans än i Finland,

2) sådana projekt för gemensamt genomförande som genomförs i Finland,

3) sådana i artikel 12 i Kyotoprotokollet avsedda projekt (projekt för mekanismen för en ren utveckling) som syftar till att producera utsläppsenheter som bokförs i det nationella registret,

4) sådan i artikel 17 i Kyotoprotokollet avsedd verksamhet (internationell utsläppshandel) där utsläppsenheter överförs mellan ett konto i det nationella registret och ett konto i ett annat register som är kopplat till klimatkonventionens transaktionsförteckning, samt på

5) förvaring av utsläppsenheter på kontona i det nationella registret liksom också på överföring av sådana enheter till eller från ett konto i det nationella registret.

Med undantag av 26 § 1 mom. 2 punkten och 29 § tillämpas denna lag dock inte när utsläppsrätter som avses i lagen om utsläppshandel förvaras på konton i det nationella registret eller när utsläppsrätter överförs till eller från ett konto i det nationella registret.

3 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) klimatkonventionen Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (FördrS 61/1994),

2) Kyotoprotokollet det protokoll som nämns i 1 §,

3) part i bilaga I en part som är upptagen i klimatkoventionens bilaga I och som definieras i artikel 1.7 i Kyotoprotokollet,

4) beslut vid partsmötet ett beslut som fattats vid ett i Kyotoprotokollet avsett möte mellan parterna,

5) åtagandeperiod på varandra följande perioder för vilka i Kyotoprotokollet eller i en ändring till protokollet har definierats utsläppsbegränsningar per stat och av vilka den första börjar den 1 januari 2008 och går ut den 31 december 2012,

6) tilldelad utsläppsmängd den största tilldelade mängd utsläpp av växthusgaser som orsakas av verksamheten i en viss stat som är part i bilaga I, där mängden har beräknats enligt artikel 3.7 i Kyotoprotokollet, enligt beslut vid partsmötet och, om det är fråga om en stat som är medlem i Europeiska unionen, enligt artikel 4 i Kyotoprotokollet och enligt den gemenskapslagstiftning som har getts för att åtagandena enligt protokollet skall kunna uppfyllas och fastställts enligt förfarandet i artikel 8 i Kyotoprotokollet för den första åtagandeperioden och, om för den eller de följande åtagandeperioderna fastställs en största tilldelad utsläppsmängd i motsvarande syfte, denna mängd,

7) tilldelad utsläppsmängdsenhet (AAU) en viss andel av den tilldelade utsläppsmängden, vars storlek är ett ton koldioxidekvivalenter,

8) sänkkredit (RMU) en enhet som utfärdas i enlighet med artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet och beslut vid partsmötet för verkan under en viss tid av de åtgärder som vidtagits inom territoriet eller den ekonomiska zonen för en part i bilaga I för en ökning av nettomängden av växthusgaser som försvunnit ur atmosfären och vars storlek är ett ton koldioxidekvivalenter,

9) värdstat en stat inom vars territorium eller ekonomiska zon genomförs ett projekt för gemensamt genomförande eller mekanismen för en ren utveckling,

10) deltagarstat en part i bilaga I, som själv eller genom fullmakt deltar i ett projekt för gemensamt genomförande och inte är värdstat,

11) utsläppsminskningsenhet (ERU) en enhet som härstammar från ett projekt som genomförts inom territoriet eller den ekonomiska zonen för en part i bilaga I, som utfärdas i enlighet med artikel 6 i Kyotoprotokollet och beslut vid partsmötet och vars storlek är ett ton koldioxidekvivalenter,

12) certifierad utsläppsminskning (CER) en enhet som härstammar från ett projekt som genomförts inom territoriet eller den ekonomiska zonen för en annan stat än en som är part i bilaga I, som utfärdas i enlighet med artikel 12 i Kyotoprotokollet och beslut vid partsmötet och vars storlek är ett ton koldioxidekvivalenter,

13) utsläppsenhet tilldelad utsläppsmängdsenhet (AAU), sänkkredit (RMU), utsläppsminskningsenhet (ERU) eller certifierad utsläppsminskning (CER),

14) klimatkonventionens transaktionsförteckning en oberoende transaktionsförteckning, som har upprättats i enlighet med beslut vid partsmötet för övervakning av att de förpliktelser och begränsningar vilka gäller internationella överföringar av utsläppsenheter och tilldelade utsläppsmängdsenheter följs, och som förs av sekretariatet för klimatkonventionen,

15) gemenskapens utsläppshandelssystem ett arrangemang som möjliggör handel med utsläppsmängdsenheter som omvandlats till utsläppsrätter inom gemenskapen och vilket täcker Europeiska unionens medlemsstater i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, nedan utsläppshandelsdirektivet,

16) kommissionens registerförordning kommissionens förordning (EG) nr 2216/2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut 280/2004/EG,

17) nationellt register det register som avses i 42 § 1 mom. i lagen om utsläppshandel,

18) registeradministratör den utsläppshandelsmyndighet som avses i lagen om utsläppshandel,

19) depåkonto ett konto som öppnats i det nationella registret för förvaring av utsläppsrätter som avses i lagen om utsläppshandel med undantag av återlösens- och annulleringskonton,

20) statens konto en konventionsparts depåkonto som finns i det nationella registret och avses i kommissionens registerförordning,

21) kontoinnehavare den för vars räkning registeradministratören har öppnat ett konto i det nationella registret,

22) återlösenskonto ett konto som registeradministratören har upprättat i det nationella registret i enlighet med kommissionens registerförordning och på vilket förvaras sådana utsläppsenheter med vilka syftet är att påvisa att den förpliktelse att begränsa utsläppen som har ställts för Finland med stöd av artikel 3.1 i Kyotoprotokollet uppfylls, samt med

23) annulleringskonto ett sådant konto som registeradministratören har upprättat i det nationella registret i enlighet med kommissionens registerförordning och beslut vid partsmötet och till vilket överförs utsläppsenheter för att det skall bli omöjligt för någon stat att använda dem för att påvisa att den förpliktelse att begränsa utsläppen som har ställts för staten med stöd av artikel 3.1 i Kyotoprotokollet uppfylls.

2 kap

Deltagande i projekt och i den internationella utsläppshandeln

4 §
Beslut om deltagande i Kyotomekanismerna

Beslut om att ett projekt i enlighet med artikel 6.1 punkt a i Kyotoprotokollet i finska statens namn skall godkännas som ett projekt för gemensamt genomförande fattas av miljöministeriet. Miljöministeriet fattar också beslut om en fullmakt som i enlighet med artikel 6.3 i Kyotoprotokollet skall ges i finska statens namn om deltagande i ett sådant projekt eller i beredningen av projektet.

Beslut om att ett projekt i finska statens namn skall godkännas som ett projekt för mekanismen för en ren utveckling fattas av utrikesministeriet. Utrikesministeriet fattar också beslut om att en fullmakt i finska statens namn skall ges om deltagande i ett sådant projekt eller i beredningen av projektet.

Beslut om särskilda fullmakter som ges i finska statens namn om förvaring av utsläppsenheter på ett depåkonto i det nationella registret och om sådana överföringar till och från kontot som ingår i den internationella utsläppshandeln fattas av miljöministeriet. Miljöministeriet idkar också internationell utsläppshandel i finska statens namn.

5 §
Fullmakt vid gemensamt genomförande och mekanismen för en ren utveckling när projektet genomförs annanstans än i Finland

Fullmakt att delta i ett sådant projekt för gemensamt genomförande eller projekt för mekanismen för en ren utveckling som genomförs någon annanstans än i Finland, eller i beredningen av ett sådant projekt, ges på ansökan

1) till en verksamhetsutövare som avses i lagen om utsläppshandel och som har ett giltigt utsläppstillstånd, eller

2) till en annan juridisk person än en i 1 punkten avsedd verksamhetsutövare som är solvent, har hemort i Finland och även i övrigt bedöms ha faktiska möjligheter att delta i ett projekt i enlighet med Finlands internationella åtaganden.

Fullmakten kan inte gälla ett projekt i fråga om vilket det är uppenbart att det inte med stöd av 7 § kan godkännas som ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling.

Ansökan om fullmakt och om godkännande av ett projekt enligt 7 § kan även göras samtidigt.

6 §
Innehållet i och giltighetstiden i fråga om en fullmakt för ett projekt som genomförs annanstans än i Finland

I den fullmakt som avses i 5 § fastställs det eller de projekt som fullmakten gäller. Om fullmakten gäller beredningen av ett eller flera projekt, fastställs fullmaktshavarens behörighet åtminstone per värdstat och projekttyp.

En fullmakt kan inte gälla behörighet att utfärda ett godkännande som avses i 7 §.

En fullmakt för ett projekt gäller den tid som fullmaktshavaren har möjlighet att i sin besittning få utsläppsenheter som projektet producerar.

En fullmakt som gäller beredning av ett projekt ges för viss tid, dock högst fem år.

Om fullmakt att delta i samma projekt ges flera deltagare, skall fullmakterna ges dem separat.

7 §
Godkännandet av ett projekt som genomförs utanför Finland som ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling

Finska statens godkännande av ett projekt som ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling ges på ansökan av en juridisk person med fullmakt enligt 5 § för ett projekt som genomförs utanför Finland, om

1) sökanden är delaktig i projektet,

2) avsikten är att utsläppsenheter som projektet producerar skall bokföras på sökandens depåkonto i det nationella registret,

3) värdstat i projektet är en part i Kyotoprotokollet och den för sin del har godkänt projektet som ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling, samt

4) projektet i fråga om mål och planerat genomförande uppfyller de villkor som ställts i Kyotoprotokollet, i beslut vid partsmötet och i artikel 11 b 6 i utsläppshandelsdirektivet och det även i övrigt skall anses genomförbart.

Godkännande ges dock inte, om projektets innehåll eller realiseringssätt står i strid med de principer för internationellt samarbete eller med de internationella juridiska förpliktelser som gäller Finland eller om ett godkännande annars vore ägnat att skada Finlands nationella intressen.

Ministeriets beslut om godkännande av ett projekt där finska staten deltar kan fattas utan ansökan. I övrigt kan avvikelse inte göras från 1 och 2 mom. när ett godkännande utfärdas.

8 §
Fullmakt och godkännande för en fond

Utan hinder av vad som i 5 § 1 mom. föreskrivs om hemorten för fullmaktshavaren, kan en fullmakt enligt 5 § också ges en utländsk juridisk person som administrerar en sådan fond

1) till vilken finska staten har anslutit sig och

2) vars medel används för beredningen och genomförandet av sådana projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling, av vilka de som har anslutit sig till fonden har rätt att få en viss andel av de utsläppsenheter som uppkommer i projekten.

Utan hinder av 7 § 1 mom. 2 punkten kan ett godkännande enligt 7 § också ges för ett projekt för vilket fullmakt har getts med stöd av 1 mom.

Om det är nödvändigt till följd av fondens verksamhetsprinciper och projektens art, kan den fullmakt som avses i 1 mom. gälla både projekt för gemensamt genomförande och projekt för mekanismen för en ren utveckling. Fullmakten ges då av det ministerium som avses i 4 § och som gett den fullmakt som omfattar större delen av fondens verksamhet, sedan det andra ministeriet har hörts i saken.

9 §
Godkännande av ett projekt som skall genomföras i Finland som ett projekt för gemensamt genomförande samt den fullmakt som ingår i godkännandet

Finska statens godkännande av ett projekt som ett projekt för gemensamt genomförande kan på ansökan ges för ett projekt som skall genomföras inom Finlands territorium eller ekonomiska zon, om

1) projektets planerade deltagarstat eller deltagarstater är parter i Kyotoprotokollet och de enligt bilaga B till protokollet är skyldiga att minska sina utsläpp,

2) sökanden är en juridisk person med hemort i Finland,

3) sökanden är solvent och även i övrigt har faktiska möjligheter att delta i projektet,

4) projektet till sitt innehåll uppfyller de villkor som ställts i Kyotoprotokollet, i beslut vid partsmötet och i artikel 11 b 6 i utsläppshandelsdirektivet och det även i övrigt skall anses genomförbart,

5) projektet kan genomföras i enlighet med den lagstiftning som skall följas i Finland, och

6) det finns en godtagbar plan för övervakning av de utsläpp som projektet omfattar och kontroll av de utsläppsminskningar som projektet åstadkommer.

Godkännande ges inte för ett projekt som minskar utsläppen av växthusgaser från en anläggning som deltar i gemenskapens utsläppshandelssystem.

Om ett projekt inte redan har godkänts av någon annan deltagarstat som ett projekt för gemensamt genomförande, skall som ett villkor för att ett godkännande i finska statens namn skall träda i kraft ställas att för projektet fås ett sådant godkännande.

Godkännandet av ett projekt inbegriper också en i finska statens namn given fullmakt för denna sökande att delta i projektet. På fullmaktens innehåll och giltighetstid tillämpas 6 § 3 och 5 mom.

Ministeriets beslut om godkännande av ett projekt där finska staten deltar kan fattas utan ansökan. I övrigt kan avvikelse inte göras från denna paragraf när ett godkännande utfärdas.

10 §
Kontroll av utsläppsminskningsenheter från ett projekt för gemensamt genomförande som genomförs i Finland och godkännandet av kontrollören

För kontroll av utsläppsminskningar från ett projekt för gemensamt genomförande som genomförs i Finland skall anlitas en kontrollör som har godkänts av miljöministeriet för projektet i fråga.

Förutsättningar för att en kontrollör kan godkännas är att

1) kontrollören är en juridisk person som är registrerad i Finland eller i ett annat land som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en del av en sådan juridisk person,

2) kontrollören är funktionellt och ekonomiskt oberoende av det projekt som skall kontrolleras,

3) kontrollören till sitt förfogande har sådana ekonomiska resurser som verksamheten kräver och som är tillräckliga för att den skall kunna organiseras på adekvat sätt samt för att eventuellt skadeståndsansvar skall kunna täckas,

4) kontrollören har de anordningar och redskap samt arbets- och informationshanteringssystem som verksamheten förutsätter,

5) kontrollören till sitt förfogande har tillräcklig personal som med hänsyn till projektets egenskaper är kompetent att bedöma växthusgasutsläppen i det projekt som skall kontrolleras, samt

6) kontrollören har tillräcklig kännedom om de bestämmelser och beslut i klimatkonventionen och Kyotoprotokollet som gäller projekten för gemensamt genomförande.

Kontrollören skall i sina offentliga förvaltningsuppgifter enligt denna lag följa lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), förvaltningslagen (434/2003) och språklagen (423/2003).

Miljöministeriet kan vid godkännandet av kontrollören i beslutet om godkännande ställa villkor som är nödvändiga för att kontrollen skall kunna genomföras på behörigt sätt. Miljöministeriet kan dessutom genom förordning utfärda närmare bestämmelser om kontrollen av utsläpp, rapporten om utsläpp, kontrollörens utlåtande, förfarandet vid godkännande av kontrollörer, bedömningen av förutsättningarna för godkännande och utförandet av kontrolluppdraget.

11 §
Återkallande av godkännande av kontrollör

Om en kontrollör inte längre uppfyller kraven enligt 10 § eller i väsentlig grad handlar i strid med gällande bestämmelser och villkoren i beslutet om godkännande, skall miljöministeriet uppmana kontrollören att korrigera sin verksamhet inom en utsatt tid. Om kontrollören inte har fått sin verksamhet att stämma överens med bestämmelserna och tillståndsvillkoren inom den utsatta tiden, kan miljöministeriet återkalla godkännandet av kontrollören.

12 §
Sökande av ändring i kontrollörens utlåtande

Rättelse i kontrollörens utlåtande får sökas hos kontrollören inom 14 dagar från det att utlåtandet delgavs. Anvisningar för rättelseyrkande skall bifogas utlåtandet.

Ändring i kontrollörens beslut i rättelseförfarande får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

13 §
Fastställelse av utsläppsminskningsenheter i projekt som skall genomföras i Finland

Miljöministeriet beslutar om fastställelse av de utsläppsminskningsenheter som uppkommit i ett projekt för gemensamt genomförande som realiserats i Finland på begäran av projektets fullmaktshavare eller om finska staten är deltagare på eget inititativ, sedan ministeriet har fått en rapport om de utsläppsminskningar som åstadkommits i projektet och denna rapport stämmer överens med den kontrollplan som presenterades i samband med att projektet godkändes. Beslutet om fastställelse gäller de utsläppsminskningsenheter som åstadkommits efter det förra beslutet om fastställelse. I samband med detta beslutar ministeriet också om att dessa utsläppsminskningsenheter skall bokföras på statens konto i det nationella registret genom att motsvarande mängd tilldelade utsläppsmängdsenheter eller sänkkrediter som finns på kontot omvandlas till utsläppsminskningsenheter. På motsvarande sätt beslutar miljöministeriet på begäran av fullmaktshavaren eller enligt avtal att dessa utsläppsminskningsenheter skall överföras på deltagarstaternas och dessas fullmaktshavares konton.

Mängden av de utsläppsminskningsenheter som skall bokföras i enlighet med 1 mom. kan inte överstiga en mängd som motsvarar den åstadkomna utsläppsminskningen.

Om finska staten inte uppfyller de behörighetsvillkor för en värdstat i ett projekt för gemensamt genomförande vilka fastställts i beslut vid partsmötet, skall den rapport som avses i 1 mom. grunda sig på det kontrollförfarande som besluten vid partsmötet förutsätter i dylika situationer.

14 §
Rapport om hur projektet framskrider

Den myndighet som ger fullmakt kan förordna att en fullmaktshavare som deltar i ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling eller i beredningen av ett sådant projekt med bestämda intervaller skall rapportera hur projektet eller beredningen framskrider och vilka deltagarstaterna i projektet är.

15 §
Fullmakt att förvara utsläppsenheter på konto och att överföra dem i den internationella utsläppshandeln

För att utsläppsenheter skall få förvaras på ett annat depåkonto än statens konto behövs en fullmakt.

En verksamhetsutövare som avses i lagen om utsläppshandel och som har ett giltigt utsläppstillstånd samt den som har en i denna lag avsedd fullmakt att delta i ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling, har med stöd av detta moment fullmakt att förvara alla utsläppsenheter på sitt depåkonto i det nationella registret.

Fullmakt att förvara alla utsläppsenheter på sitt depåkonto ges någon annan än en juridisk person som avses i 2 mom. på ansökan, om denne är solvent och även i övrigt har faktiska möjligheter att idka internationell utsläppshandel i enlighet med kraven i Kyotoprotokollet och besluten vid partsmötet. Beslut om fullmakt fattas av miljöministeriet.

Den fullmakt som avses i 3 mom. ges för en viss tid, dock inte för en längre tid i sänder än en åtagandeperiod och de fyra månader som följer på den.

Den fullmakt som avses i 2 och 3 mom. innehåller också en fullmakt för fullmaktshavaren att inom ramen för den internationella utsläppshandeln överföra utsläppsenheter mellan sitt depåkonto i det nationella registret och ett konto i ett annat register som inte hör till gemenskapens utsläppshandelssystem och som är kopplat till klimatkonventionens transaktionsförteckning.

16 §
Återkallande av en fullmakt

En fullmakt som gäller ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling eller beredning av ett sådant projekt liksom också en separat fullmakt att förvara utsläppsenheter på depåkontot kan återkallas helt eller delvis, om villkoren för fullmakten inte längre uppfylls.

En fullmakt kan återkallas till följd av försummelse av den rapporteringsskyldighet som avses i 14 § till dess fullmaktshavaren lämnar den krävda rapporten.

En fullmakt kan också återkallas, om fullmaktshavaren avsiktligt eller av oaktsamhet överskrider sin behörighet som fastställs i fullmakten, eller försummar att uppfylla sina uppgifter på det sätt som förutsätts i fullmakten.

En fullmakt återkallas av den som har gett den.

17 §
Åtgärder när en fullmakt som gäller förvaring av utsläppsenheter upphör

Om en kontoinnehavare inte längre har en gällande fullmakt enligt 15 § och det finns utsläppsenheter på kontoinnehavarens depåkonto, skall kontoinnehavaren inom två månader från det denne fått kännedom om det beslut som leder till att fullmakten upphör eller inom en månad från utgången av den tidsfrist som orsakar upphörandet ge registeradministratören nödvändiga uppdrag för att enheterna skall kunna flyttas från kontot. Om enheterna inte flyttas auktionerar registeradministratören för kontoinnehavarens räkning ut de enheter som finns på kontot och överför dem till den nya ägarens depåkonto.

Bestämmelsen i 1 mom. gäller inte utsläppsenheter som förvaras på ett sådant depåkonto om vars avslutande föreskrivs i kapitel III avsnitt 4 i kommissionens registerförordning.

18 §
Återkallande av godkännandet av ett projekt

Ett godkännande som gäller ett projekt för gemensamt genomförande eller för mekanismen för en ren utveckling och som skall genomföras någon annanstans än i Finland kan återkallas, om projektets värdstat upphör att vara part i Kyotoprotokollet.

Ett godkännande som gäller ett projekt för gemensamt genomförande och som skall genomföras i Finland kan återkallas, om en deltagarstat i projektet upphör att vara part i Kyotoprotokollet.

Ett godkännande återkallas av den som har gett det.

19 §
Delgivning av fullmakt och godkännande

Ett beslut om fullmakt och om godkännande av ett projekt samt ett beslut om återkallande av dem skall delges registeradministratören.

Registeradministratören för en offentlig förteckning över de personer som har en fullmakt av en finsk myndighet och över de projekt för vilka har getts ett finskt godkännande.

20 §
Bemyndigande att genom förordning meddela bestämmelser om innehållet i ansökningar och rapporter

Det ministerium till vars uppgift hör att utfärda godkännanden och fullmakter för projekt utfärdar genom förordning bestämmelser om innehållet i de ansökningar som gäller godkännande och fullmakt. Ministeriet kan också genom förordning utfärda bestämmelser om innehållet i den rapport som gäller hur projektet eller beredningen av det framskrider.

21 §
Internationella avtal som gäller projekt för gemensamt genomförande

Miljöministeriet kan med den behöriga myndigheten i en stat som är part i Kyotoprotokollet och nämns i bilaga B till protokollet ingå avtal om hur enskilda projekt för gemensamt genomförande skall realiseras i staten i fråga. Avtalen får dock inte gälla frågor som hör till området för lagstiftningen eller annars kräver godkännande av riksdagen.

3 kap

Det nationella registrets verksamhet

22 §
Det nationella registret och registeradministratörens uppgifter

Det nationella registret är det register i Finland som förutsätts i besluten vid partsmötet och i kommissionens registerförordning.

Till registeradministratörens uppgifter hör, utöver det som föreskrivs någon annanstans, att med användning av det nationella registret och i enlighet med besluten vid partsmötet, kommissionens registerförordning och bestämmelserna i denna lag

1) föra bok över beviljande, innehav, överföring och anskaffning av utsläppsenheter liksom också över överföring av utsläppsenheter till återlösens- och annulleringskontona samt till nästa åtagandeperiod,

2) realisera överföringarna av utsläppsenheter mellan olika konton i det nationella registret och mellan ett konto i det nationella registret och ett konto i ett annat register som inte hör till gemenskapens utsläppshandelssystem och som är kopplat till klimatkonventionens transaktionsförteckning, samt

3) utföra omvandlingen av tilldelade utsläppsmängdsenheter och sänkkrediter till utsläppsminskningsenheter.

23 §
Innehavaren av statens konto

Innehavare av statens konto i det nationella registret är miljöministeriet.

I egenskap av innehavare av statens konto fastställer miljöministeriet

1) vid ingången av varje åtagandeperiod, sedan det granskningsförfarande som avses i artikel 8 i Kyotoprotokollet har upphört, Finlands tilldelade utsläppsmängd som skall bokföras på statens konto i det nationella registret,

2) utgående från en anmälan från Statistikcentralen, sedan det granskningsförfarande som avses i artikel 8 i Kyotoprotokollet har upphört, mängden av de sänkkrediter som uppkommit i Finland på olika sätt under åtagandeperioden och som skall bokföras på statens konto i det nationella registret men som ännu inte har bokförts, samt

3) vid ingången av varje åtagandeperiod, efter att ha hört jord- och skogsbruksministeriet, valet av tidpunkt för bokföring av de sänkkrediter som uppkommer på olika sätt under åtagandeperioden i Finland.

Miljöministeriet beslutar också om överföringen av utsläppsenheter från statens konto till återlösens- eller annulleringskontot, om inte överföringen i kommissionens registerförordning eller i denna lag har föreskrivits som registeradministratörens uppgift utan uttryckligt uppdrag.

24 §
Initial bokföring av tilldelade utsläppsmängdsenheter och sänkkrediter

Registeradministratören bokför tilldelade utsläppsenheter på statens konto på uppdrag av kontoinnehavaren vid ingången av varje åtagandeperiod. Likaså bokför registeradministratören sänkkrediter på statens konto på uppdrag av kontoinnehavaren vid utgången av varje åtagandeperiod eller vid utgången av varje år som ingår i en åtagandeperiod.

25 §
Överföring av utsläppsenheter mellan konton

Registeradministratören utför på uppdrag av kontoinnehavaren sådana överföringar av utsläppsenheter för vilka kontoinnehavaren har en fullmakt som avses i 15 § från dennes depåkonto i det nationella registret till ett konto i ett annat register som inte hör till gemenskapens utsläppshandelssystem och som är kopplat till klimatkonventionens transaktionsförteckning, om inte överföringen står i strid med Kyotoprotokollet, besluten vid partsmötet eller gemenskapslagstiftningen.

Likaså skall registeradministratören bokföra överföringar av utsläppsenheter från ett konto i ett register som inte hör till gemenskapens utsläppshandelssystem och som är kopplat till klimatkonventionens transaktionsförteckning till ett sådant depåkonto i det nationella registret, vars innehavare har en fullmakt som avses i 15 § och till vilket denna andra registeradministratör har anvisat dem, om inte överföringen står i strid med Kyotoprotokollet, besluten vid partsmötet eller gemenskapslagstiftningen.

Bestämmelser om registeradministratörens skyldighet att utföra överföringar av utsläppsenheter mellan konton i register som hör till gemenskapens utsläppshandelssystem ingår i kommissionens registerförordning.

Om registeradministratören konstaterar att denne inte kan utföra överföringarna i enlighet med kontoinnehavarens begäran, skall denne omedelbart meddela detta till kontoinnehavaren och specificera skälet varför överföringen inte kan göras.

26 §
Allmän begränsning av överföringarna av utsläppsenheter

Ett godkännande eller en fullmakt som utfärdats med stöd av denna lag ger inte rätt att få utsläppsenheter överförda till eller från ett konto i det nationella registret, om

1) själva överföringen står i strid med Kyotoprotokollet, besluten vid partsmötet eller gemenskapslagstiftningen, eller om

2) överföringen skulle leda till en situation där den på depåkontona och återlösenskontot i det nationella registret antecknade

a) totalmängden av alla utsläppsrätter och övriga utsläppsenheter underskrider det gränsvärde som fastslagits i beslut vid partsmötet, eller

b) totalmängden av utsläppsenheter som härstammar från projekt av vissa slag överskrider det gränsvärde som fastslagits i beslut vid partsmötet.

Om överföringar av utsläppsenheter från ett konto i det nationella registret måste begränsas av ett skäl som avses i 1 mom. 2 punkten underpunkt a, sparar registeradministratören överföringsuppdragen och utför dem i den ordning de anlänt efter det att skälet till begränsningen har upphört att existera.

27 §
Överföring av utsläppsenheter till återlösens- och annulleringskonton

Registeradministratören utför överföringar av utsläppsenheter från olika konton i det nationella registret till återlösenskontot på uppdrag av kontoinnehavaren och till annulleringskontona antingen i de fall som föreskrivs i kommissionens registerförordning eller på uppdrag av kontoinnehavaren. Om en överföring som görs av något annat skäl än på ett uppdrag förutsätter val mellan olika typer av utsläppsenheter, skall registeradministratören ge kontoinnehavaren möjlighet att göra detta val.

28 §
Begränsningar i överföringen av utsläppsenheter till nästa åtagandeperiod

Registeradministratören skall efter utgången av en tilläggsperiod som infaller efter åtagandeperioden och som har fastställts genom beslut vid partsmötet till annulleringskontot överföra de sänkkrediter och de från sänkkrediter omvandlade utsläppsminskningsenheter på varje kontoinnehavares depåkonto som har åstadkommits under den föregående åtagandeperioden.

Om det sedan tilläggsperioden gått ut och efter det att åtgärden enligt 1 mom. har vidtagits

1) fortfarande på depåkontona i det nationella registret finns sådana utsläppsminskningsenheter eller certifierade utsläppsminskningar som har uppkommit innan åtagandeperioden gått ut, och

2) mängden dylika enheter på alla depåkonton totalt för någondera eller båda typerna av utsläppsenheter är större än 2,5 procent av den tilldelade utsläppsmängd som fastställts för Finland för den åtagandeperiod som gått ut,

skall registeradministratören överföra enheter som avses i 1 punkten från depåkontona till annulleringskontot i en sådan mängd att den gräns som avses i 2 punkten uppnås för ifrågavarande typ av utsläppsenhet. Utsläppsenheter av ifrågavarande slag skall då överföras från depåkontona i samma relation som dylika enheter på varje konto utgör av summan av dylika enheter på alla depåkonton.

Om en del av en utsläppsenhet skall överföras med stöd av 2 mom., överförs hela enheten.

Registeradministratören skall i god tid innan tilläggsperioden går ut påminna kontoinnehavarna om de skyldigheter som i denna paragraf föreskrivs för registeradministratören.

29 §
Tillsynen över hela reserven av utsläppsenheter

Miljöministeriet har till uppgift att bevaka utvecklingen i fråga om hela reserven av utsläppsenheter i det nationella registret. För detta skall registeradministratören regelbundet meddela miljöministeriet de totala mängderna av utsläppsrätter och andra typer av utsläppsenheter både på alla i lagen om utsläppshandel avsedda verksamhetsutövares konton sammanlagt och på alla andra kontoinnehavares konton sammanlagt samt även mängden utsläppsenheter på återlösenskontot.

30 §
Registeruppgifternas offentlighet

I fråga om offentligheten för de uppgifter som finns i det nationella registret gäller det som föreskrivs om detta i kommissionens registerförordning.

4 kap

Särskilda bestämmelser

31 §
Ändringssökande

I ett beslut av ministeriet eller registeradministratören som fattats med stöd av denna lag söks ändring genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

32 §
Avgifter för myndighetsprestationer

Bestämmelser om storleken på de avgifter som skall tas ut för ministeriets beslut om fullmakt och godkännande meddelas genom förordning av ifrågavarande ministerium med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Bestämmelser om registeradministratörens rätt att ta ut en avgift för uppgifter som gäller förandet av konton i det nationella registret finns i lagen om utsläppshandel.

5 kap

Ikraftträdande

33 §
Lagens ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 12 februari 2007.

34 §
Fullmakter och godkännanden som utfärdats innan lagen träder i kraft

Denna lag påverkar inte behörigheten i de fullmakter och godkännanden som utfärdats före lagens ikraftträdande och som gäller projekt för gemensamt genomförande och projekt för mekanismen för en ren utveckling.

RP 108/2006, EkUB 27/2006, RSv 257/2006, Europaparlamentets och rådets direktiv: 2004/101/EG; nr L 338, 13.11.2004, s. 18

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.