Beaktats t.o.m. FörfS 446/2016.

19.5.2006/395

Lag om pension för arbetstagare

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

I AVDELNINGEN

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap

Lagens syfte

1 §
Lagens syfte

I denna lag föreskrivs om den rätt till ålderspension, partiell förtida ålderspension, rehabilitering, invalidpension och arbetslivspension som arbetstagare inom den privata sektorn har samt om den rätt till familjepension som arbetstagarnas förmånstagare har. (29.1.2016/69)

1 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

I denna lag föreskrivs om den rätt till ålderspension, deltidspension, rehabilitering och invalidpension som arbetstagare inom den privata sektorn har samt om den rätt till familjepension som arbetstagarnas förmånstagare har.

En arbetsgivare är skyldig att för sina arbetstagare ordna och bekosta pensionsskydd enligt denna lag för arbete som utförts i Finland, om inte något annat föreskrivs nedan. Arbetstagaren är skyldig att delta i bekostandet av sitt pensionsskydd med en arbetspensionsförsäkringsavgift.

Arbetsgivaren kan ordna pensionsskydd enligt denna lag i ett arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997), i en pensionskassa som avses i lagen om försäkringskassor (1164/1992) eller i en pensionsstiftelse som avses i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995). Pensionsskyddscentralen är samarbetsorgan för pensionsanstalterna. Bestämmelser om Pensionsskyddscentralens uppgifter och förvaltning ingår i lagen om Pensionsskyddscentralen (397/2006).

2 § (29.1.2016/69)
Centrala definitioner

I denna lag avses med

1) pensionsanstalt ett arbetspensionsförsäkringsbolag, en försäkringskassa eller en pensionsstiftelse enligt 1 § 3 mom.,

2) anställningsförhållande ett anställningsförhållande som grundar sig på ett arbetsavtal enligt 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001),

3) arbetspension pension enligt de lagar som avses i 3 §,

4) oavlönad tid den tid under vilken en arbetstagare har erhållit moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning eller sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning eller specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002), inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000), rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991), dagpenning eller rehabiliteringspenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) eller lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990) eller dagpenning enligt trafikförsäkringslagen (279/1959),

5) intjänad pension pension som tjänats in på basis av arbetsinkomster som avses i denna lag, på basis av tid med pension som upphört och på basis av sådan oavlönad tid som avses i 4 punkten samt förmån som tjänats in på basis av lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003),

6) primär förmån en förmån som avses i 92 och 93 § och som oberoende av arbetspensionens belopp betalas till fullt belopp och dras av från en förmån enligt denna lag,

7) EU:s grundförordning om social trygghet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och med EU:s tillämpningsförordning om social trygghet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,

8) EU- och EES-land ett land som tillämpar EU:s grundförordning om social trygghet eller rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen,

9) tredjestat något annat land än ett EU- eller EES-land eller Schweiz eller en stat som Finland ingått en bilateral överenskommelse om social trygghet med,

10) överenskommelse om social trygghet en internationell överenskommelse om social trygghet som är förpliktande för Finland,

11) teoretisk pension en kalkylerad pension; när denna pension fastställs betraktas sådan tid i arbete i ett EU- och EES-land som omfattas av arbetspensionslagarna som tid i arbete enligt denna lag,

12) den lägsta åldern för ålderspension den ålder för ålderspension som fastställs utifrån arbetstagarens födelseår och som avses i 11 § 2 och 3 mom.

I denna lag avses med pensionsfall

1) den sista dagen i kalendermånaden före ålderspensionens begynnelsetidpunkt,

2) den sista dagen i kalendermånaden före den partiella förtida ålderspensionens begynnelsetidpunkt,

3) inträde av arbetsoförmåga på det sätt som avses i 35 § 1 mom.,

4) uppfyllande av villkoren för erhållande av arbetslivspension i enlighet med 53 a §, eller

5) förmånslåtarens död.

2 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

2 §
Centrala definitioner

I denna lag avses med

1) pensionsanstalt ett arbetspensionsförsäkringsbolag, en försäkringskassa eller en pensionsstiftelse enligt 1 § 3 mom.,

2) anställningsförhållande ett anställningsförhållande som grundar sig på ett arbetsavtal enligt 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001), (21.12.2010/1192)

3) arbetspension pension enligt de lagar som avses i 3 §,

4) oavlönad tid den tid under vilken en arbetstagare har erhållit moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning eller sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning eller specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002), inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000), rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991), dagpenning eller rehabiliteringspenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) eller lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990) eller dagpenning enligt trafikförsäkringslagen (279/1959), (7.8.2015/874)

5) intjänad pension pension som intjänats på basis av arbetsinkomster som omfattas av denna lag, på basis av tid med pension som upphört, på basis av sådan oavlönad tid som avses i 4 punkten och på basis av lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003), (14.8.2009/627)

6) primär förmån en förmån som avses i 92 och 93 § och som oberoende av arbetspensionens belopp betalas till fullt belopp och dras av från en förmån enligt denna lag,

7) EU:s grundförordning om social trygghet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och med EU:s tillämpningsförordning om social trygghet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, (14.5.2010/354)

8) EU- och EES-land ett land som tillämpar EU:s grundförordning om social trygghet eller rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, (14.5.2010/354)

9) överenskommelse om social trygghet en internationell överenskommelse om social trygghet som är förpliktande för Finland,

10) teoretisk pension en kalkylerad pension; när denna pension fastställs betraktas sådan tid i arbete i ett annat EU- och EES-land som omfattas av arbetspensionslagarna som tid i arbete enligt denna lag.

I denna lag avses med pensionsfall

1) uppfyllande av villkoren för erhållande av ålderspension,

2) uppfyllande av villkoren för erhållande av deltidspension i enlighet med 16 §,

3) arbetsoförmåga på det sätt som avses i 35 § 1 mom., eller

4) förmånslåtarens död.

3 § (29.1.2016/69)
Arbetspensionslagar

Med arbetspensionslagar avses arbetspensionslagarna för den privata och för den offentliga sektorn. Arbetspensionslagar för den privata sektorn är utöver denna lag

1) lagen om sjömanspensioner (1290/2006),

2) lagen om pension för företagare (1272/2006),

3) lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006).

Arbetspensionslagar för den offentliga sektorn är

1) pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016),

2) lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006),

3) pensionsstadgan enligt 11 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finlands Bank (214/1998),

4) landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner (ÅFS 54/2007).

3 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

3 § (22.12.2006/1274)
Arbetspensionslagar

Med arbetspensionslagar avses arbetspensionslagarna för den privata och för den offentliga sektorn. Arbetspensionslagar för den privata sektorn är utöver denna lag

1) lagen om sjömanspensioner (1290/2006),

2) lagen om pension för företagare (1272/2006), och

3) lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006).

Arbetspensionslagar för den offentliga sektorn är

1) lagen om kommunala pensioner (549/2003) och lagen om införande av lagen om kommunala pensioner (550/2003),

2) lagen om statens pensioner (1295/2006) och lagen om införande av lagen om statens pensioner (1296/2006),

3) pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (261/2008), (30.12.2008/1097)

4) lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006), (7.12.2007/1164)

5) pensionsbestämmelser som grundar sig på 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001),

6) pensionsstadga som givits med stöd av 11 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finlands Bank (214/1998), och

7) landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner (ÅFS 54/2007). (30.12.2008/1097)

2 kap

Lagens tillämpningsområde

4 § (29.1.2016/69)
Anställningsförhållande

En arbetstagare har på basis av sitt anställningsförhållande rätt till pensionsskydd så som föreskrivs i denna lag.

Denna lag gäller inte anställningsförhållanden

1) i fråga om tid före ingången av kalendermånaden efter den under vilken 17 års ålder uppnåtts,

2) efter den kalendermånad under vilken en arbetstagare som är född 1957 eller tidigare fyller 68 år, en arbetstagare som är född 1958–1961 fyller 69 år och en arbetstagare som är född 1962 eller senare fyller 70 år (den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten),

3) på basis av vilka arbetstagaren med stöd av någon annan arbetspensionslag som avses i 3 § har rätt till pension,

4) i vilka arbetstagaren arbetar som medlem av besättningen på ett finskt fartyg som inskrivits i handelsfartygsförteckningen enligt lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport (1277/2007).

Denna lag gäller inte arbetstagare

1) till vilka arbetsgivaren betalar i denna lag avsedd arbetsinkomst till ett belopp av sammanlagt mindre än 41,89 euro per kalendermånad,

2) på vilka finsk lagstiftning inte tillämpas på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet,

3) som en utländsk arbetsgivare sänder till Finland för att arbeta och vars arbete i Finland i denna arbetsgivares tjänst pågår i högst två år.

Om finsk lagstiftning tillämpas på en arbetstagare som avses i 3 mom. 3 punkten på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet eller om arbetstagaren omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet omedelbart innan arbetet i Finland börjar, tillämpas dock denna lag på arbetstagaren.

Utöver vad som bestäms i 3 mom. 3 punkten ska denna lag tillämpas på en arbetstagare, om arbetstagaren kommer från en tredjestat för att tillfälligt arbeta i Finland inom ramen för företagsintern förflyttning av personal och arbetsgivaren inte har ordnat pensionsskydd för arbetstagaren.

Denna lag tillämpas inte på arbete som en arbetstagare som kommer till Finland från en tredjestat utför i Finland, om

1) det är fråga om arbete inom landsvägstransport som arbetstagaren utför huvudsakligen någon annanstans än i Finland,

2) arbetstagaren inte är bosatt i Finland,

3) arbetsgivaren inte har hemvist i Finland, och

4) finsk lagstiftning inte ska tillämpas på arbetet enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet.

4 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

4 §
Anställningsförhållande

En arbetstagare har på basis av sitt anställningsförhållande rätt till pensionsskydd så som föreskrivs i denna lag.

Denna lag gäller inte anställningsförhållanden

1) i fråga om tid före kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 18 år,

2) efter den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 68 år,

3) på basis av vilka arbetstagaren med stöd av någon annan arbetspensionslag som avses i 3 § har rätt till pension, eller

4) i vilka arbetstagaren arbetar som medlem av besättningen på ett finskt fartyg som inskrivits i handelsfartygsförteckningen enligt lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport (1277/2007). (21.12.2007/1281)

Lagen gäller inte arbetstagare

1) till vilka arbetsgivaren betalar i denna lag avsedd arbetsinkomst till ett belopp av sammanlagt mindre än 41,89 euro per kalendermånad,

2) på vilka finsk lagstiftning inte tillämpas på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet, (14.5.2010/354)

3) som en utländsk arbetsgivare sänder till Finland för att arbeta och vars arbete i Finland i denna arbetsgivares tjänst pågår i högst två år.

(30.12.2008/1097)

Om finsk lagstiftning tillämpas på en arbetstagare som avses i 3 mom. 3 punkten på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet eller om arbetstagaren omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet omedelbart innan arbetet i Finland börjar, tillämpas dock denna lag på arbetstagaren. (14.5.2010/354)

5 §
Arbete utomlands

Denna lag gäller arbetstagare som arbetar utomlands och på vilka finsk lagstiftning tillämpas på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet, om villkoren för att omfattas av denna lags tillämpningsområde i övrigt är uppfyllda. (14.5.2010/354)

Denna lag gäller också andra arbetstagare som en finsk arbetsgivare sänder i arbete till ett land i vilket EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet inte tillämpas, förutsatt att (14.5.2010/354)

1) arbetstagaren antingen är anställd av den utsändande finska arbetsgivaren eller av ett utländskt företag inom samma ekonomiska helhet,

2) arbetstagarens anställningsförhållande till det utsändande finska företaget fortgår under den tid arbetstagaren arbetar utomlands, och

3) arbetstagaren omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet när han eller hon börjar arbeta utomlands.

Utöver vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller denna lag dessutom andra sådana arbetstagare som arbetar utomlands och som en finsk arbetsgivare på basis av 150 § 2, 3 eller 5 mom. försäkrar i enlighet med denna lag.

Pensionsskyddscentralen kan i enlighet med vad som föreskrivs i 150 § 1 mom. på ansökan befria arbetsgivaren från försäkringsskyldigheten enligt denna lag i det fall som avses i 2 mom.

6 §
Befriande av en utländsk arbetsgivare från försäkringsskyldigheten

Pensionsskyddscentralen kan i enlighet med vad som föreskrivs i 149 § på ansökan befria en utländsk arbetsgivare från försäkringsskyldigheten enligt denna lag.

7 § (21.12.2010/1192)
Personer i ledande ställning

Med en arbetstagare som avses i 4 § jämställs en person som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag eller i en annan sammanslutning, även om personen inte står i anställningsförhållande till aktiebolaget eller en annan sammanslutning, om

1) delägaren som arbetar i ledande ställning i aktiebolaget ensam innehar högst 30 procent av aktierna i bolaget eller tillsammans med sina familjemedlemmar högst 50 procent av aktierna i bolaget varav hans eller hennes egen ägarandel är högst 30 procent eller delägaren ensam innehar högst 30 procent av det röstetal som aktierna medför i bolaget eller tillsammans med sina familjemedlemmar högst 50 procent av det röstetal som aktierna medför i bolaget varav hans eller hennes eget röstetal är högst 30 procent, eller

2) den som arbetar i ledande ställning i en annan sammanslutning ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar högst har sådan motsvarande bestämmanderätt i sammanslutningen som avses i 1 punkten.

Med ledande ställning och familjemedlem avses detsamma som med ledande ställning och familjemedlem i 3 § 4 och 5 mom. i lagen om pension för företagare samt i 5 § 1 mom. 2 punkten och 5 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Vid beräkning av ägarandelen och bestämmanderätten tillämpas dessutom de bestämmelser om indirekt ägande och bestämmanderätt i ett aktiebolag eller i en annan sammanslutning som finns i 3 § 6 och 7 mom. i lagen om pension för företagare samt i 5 § 3 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare.

En bolagsman i ett öppet bolag eller en sådan delägare eller bolagsman i en annan sammanslutning eller ett annat samfund som är personligen ansvarig för sammanslutningens eller samfundets förpliktelser och förbindelser jämställs inte med arbetstagare enligt 4 §.

8 §
Personer som har förtroendeuppdrag

Denna lag gäller personer som har förtroendeuppdrag, om det privaträttsliga företag eller den privaträttsliga sammanslutning som betalar arvodet försäkrar personen för detta uppdrag i enlighet med denna lag.

Med förtroendeuppdrag avses uppdrag

1) till vilket den person som sköter förtroendeuppdraget har valts att för bestämd tid eller tills vidare representera en viss sammanslutning, en viss krets av personer eller en viss sakkännedom, och

2) i vilket personen inte står i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande och inte heller är verksam såsom i lagen om pension för företagare avsedd företagare.

I fråga om personer som har förtroendeuppdrag gäller vad som i denna lag bestäms om arbetstagare. I fråga om förtroendeuppdrag gäller vad som i denna lag bestäms om anställningsförhållanden. Arvodena för ett förtroendeuppdrag motsvarar arbetsinkomsten i ett anställningsförhållande. Pension som grundar sig på skötseln av ett förtroendeuppdrag motsvarar pension som grundar sig på ett anställningsförhållande.

9 § (29.10.2010/909)
Försäkring av idrottsutövare

Denna lag tillämpas inte på utövande av idrott. Bestämmelser om pensionsskydd vid utövande av idrott finns i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009).

10 § (22.12.2011/1456)
Avgörande om tillämpningen av lagen

Om det är oklart huruvida denna lag ska tillämpas på ett arbete, avgörs saken av Pensionsskyddscentralen på ansökan av den som låter utföra arbetet, arbetstagaren, den som utför arbetet eller pensionsanstalten.

II AVDELNINGEN

BESTÄMMELSER OM PENSIONER OCH REHABILITERING OCH OM VERKSTÄLLANDET AV DEM

3 kap

Pensions- och rehabiliteringsförmåner

Ålderspension
11 § (29.1.2016/69)
Rätt till ålderspension

En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts.

Arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension bestäms utifrån hans eller hennes födelseår enligt följande:

1) 63 år för dem som är födda 1954 eller tidigare,

2) 63 år och 3 månader för dem som är födda 1955,

3) 63 år och 6 månader för dem som är födda 1956,

4) 63 år och 9 månader för dem som är födda 1957,

5) 64 år för dem som är födda 1958,

6) 64 år och 3 månader för dem som är födda 1959,

7) 64 år och 6 månader för dem som födda 1960,

8) 64 år och 9 månader för dem som är födda 1961,

9) 65 år för dem som är födda 1962–1964.

Den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i livslängden enligt 82 och 83 § och åldern fastställs genom social- och hälsovårdsministeriets förordning för det år då arbetstagaren fyller 62 år.

En förutsättning för beviljande av ålderspension är att arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon pensioneras. Trots vad som föreskrivs i 8 § 3 mom. och i detta moment hindrar inte den försäkrades fortsatta skötsel av ett förtroendeuppdrag beviljande av ålderspension som tjänats in på grundval av tidigare avslutade anställningsförhållanden.

Om arbetstagaren går i ålderspension enligt lagen om sjömanspensioner vid sänkt pensionsålder före den lägsta åldern för ålderspension enligt denna lag, har han eller hon rätt att gå i ålderspension enligt denna lag vid den pensionsålder som anges i lagen om sjömanspensioner. I det fallet omvandlas pensionsbeloppet enligt denna lag så att det försäkringsmatematiskt motsvarar arbetstagarens pensionsålder. Närmare bestämmelser om omvandling av pensionsbeloppet och omvandlingskoefficienterna utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

11 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

11 § (14.12.2012/794)
Rätt till ålderspension

En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63–68 års ålder uppnåtts eller i uppskjuten ålderspension efter kalendermånaden efter den under vilken 68 års ålder uppnåtts. En förutsättning för beviljande av ålderspension är att arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon pensioneras. Trots vad som föreskrivs i 8 § 3 mom. och ovan i detta moment hindrar inte fortsatt skötsel av ett försäkrat förtroendeuppdrag beviljande av ålderspension som intjänats på grundval av tidigare avslutade anställningsförhållanden.

Går arbetstagaren i ålderspension enligt lagen om sjömanspensioner vid sänkt pensionsålder före 63 års ålder, har han eller hon rätt att gå i ålderspension enligt denna lag vid den pensionsålder som anges i lagen om sjömanspensioner. I det fallet omvandlas pensionsbeloppet enligt denna lag så att det försäkringsmatematiskt motsvarar arbetstagarens pensionsålder. Närmare bestämmelser om omvandling av pensionsbeloppet och omvandlingskoefficienterna utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

12 § (29.1.2016/69)
Ålderspensionens belopp

Om ålderspensionen börjar vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den lägsta åldern för ålderspension, är ålderspensionens belopp den pension som tjänats in fram till begynnelsetidpunkten för pensionen.

Om arbetstagarens ålderspension börjar senare än från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts, höjs den pension som tjänats in fram till utgången av månaden före begynnelsetidpunkten för den första ålderspensionen med 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts (uppskovsförhöjning).

En arbetstagare har inte rätt till uppskovsförhöjning för samma tid för vilken han eller hon har fått arbetslöshetsdagpenning.

12 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

12 §
Ålderspensionens belopp

Börjar ålderspensionen vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63–68 års ålder uppnåtts, är ålderspensionens belopp den pension som intjänats fram till begynnelsetidpunkten för pensionen.

2 mom. har upphävts genom L 14.12.2012/794. (14.12.2012/794)

3 mom. har upphävts genom L 14.12.2012/794. (14.12.2012/794)

Skjuts ålderspensionen upp höjs pensionen med 0,4 procent för varje månad varmed begynnelsetidpunkten för pensionen uppskjuts till en senare tidpunkt än ingången av månaden efter den under vilken 68 års ålder uppnåtts (uppskovsförhöjning). Uppskovsförhöjningen beräknas på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad under vilken 68 års ålder uppnås.

13 § (29.1.2016/69)
Begynnelsetidpunkten för ålderspension

Ålderspensionen börjar från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension och slutat i det arbete på basis av vilket han eller hon ansöker om ålderspension. Ålderspension kan beviljas retroaktivt, dock inte utan giltigt skäl för längre tid än för de tre månaderna före månaden för ansökan om pension.

Om arbetstagaren fortsätter arbeta efter att ha uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten, beviljas ålderspension från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension.

Pension som tjänats in av arbetsinkomst på grundval av ett anställningsförhållande som börjat under tiden för ålderspension beviljas på ansökan tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten.

Om arbetstagaren har fått partiell förtida ålderspension, börjar ålderspensionen från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppfyllt de villkor som föreskrivs i 11 § och avslutat sitt huvudsakliga arbete som är försäkrat i enlighet med arbetspensionslagarna.

13 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

13 §
Begynnelsetidpunkt för ålderspension

Ålderspension börjar från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension och slutat i det arbete på basis av vilket han eller hon ansöker om ålderspension. Uppskjuten ålderspension börjar från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension. Annan ålderspension än uppskjuten ålderspension kan även beviljas retroaktivt, dock inte utan giltigt skäl för längre tid än för de tre månader som föregår månaden för ansökan om pension. (14.12.2012/794)

Om arbetstagaren fortsätter arbeta efter att ha fyllt 68 år, beviljas ålderspension från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension.

Pension som intjänats av arbetsinkomst på grundval av ett anställningsförhållande som börjat under tiden för ålderspension beviljas på ansökan tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 68 år.

Invalidpension ändras till ålderspension från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 63 år.

14 § (29.1.2016/69)
Indragning av ålderspension

En arbetstagare kan ansöka om indragning av sin ålderspension, om han eller hon har beviljats rehabiliteringsstöd på basis av en sådan arbetsoförmåga på viss tid som när rehabiliteringsstödet beviljades har beräknats fortgå efter det att arbetstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. Indragning av ålderspensionen ska sökas inom en månad efter det att arbetsoförmågan hade beräknats upphöra och ålderspensionen dras in när arbetsoförmågan upphör.

14 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

14 §
Indragning av ålderspension

En arbetstagare kan ansöka om indragning av sin ålderspension, om han eller hon har beviljats rehabiliteringsstöd på basis av en sådan arbetsoförmåga på viss tid som när rehabiliteringsstödet beviljades har beräknats fortgå efter det att arbetstagaren fyllt 63 år. Indragning av ålderspensionen skall sökas inom en månad sedan arbetsoförmågan upphört och ålderspensionen dras in när arbetsoförmågan upphör.

Partiell förtida ålderspension (29.1.2016/69)

Mellanrubriken har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: Deltidspension

15 § (29.1.2016/69)
Rätt till partiell förtida ålderspension

En arbetstagare har rätt att gå i partiell förtida ålderspension tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den nedre åldersgränsen, som bestäms utifrån arbetstagarens födelseår, har uppnåtts.

För arbetstagare bestäms den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension enligt följande:

1) för dem som är födda 1963 eller tidigare är den nedre åldersgränsen 61 år,

2) för dem som är födda 1964 är den nedre åldersgränsen 62 år,

3) för dem som är födda 1965 eller senare anpassas den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension till förändringen i livslängden enligt 82 och 83 §.

En arbetstagare har inte rätt till partiell förtida ålderspension, om han eller hon när pensionen börjar får någon annan på eget arbete baserad förmån som avses i arbetspensionslagarna eller avträdelsestöd enligt lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006) eller lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994).

15 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

15 §
Begrepp i anslutning till deltidspension

När rätten till deltidspension avgörs avses i denna lag med

1) förvärvsarbete arbete som skall försäkras på basis av arbetspensionslagarna,

2) heltidsarbete i 1 punkten avsett förvärvsarbete i vilket arbetstagarens arbetstid är lika lång som den i respektive bransch normalt tillämpade maximala arbetstiden för arbetstagare på heltid; om arbetstagaren samtidigt har flera förvärvsarbeten betraktas arbetet som heltidsarbete om hans eller hennes sammanlagda arbetstid är minst 35 timmar i veckan.

Med deltidsarbete som nämns i 16, 17, 20, 21 och 24 § avses arbete som skall försäkras på basis av arbetspensionslagarna och som en arbetstagare utför när han eller hon får deltidspension. Med ett sådant deltidsarbete jämställs deltidsarbete i ett EU- eller EES-land.

Med i 16 § 4 mom. 1 punkten och 17 § avsedd stabiliserad inkomst avses den i 76 § avsedda inkomst för återstående tid utifrån vilken arbetstagarens invalidpension skulle beräknas om han eller hon hade blivit arbetsoförmögen när deltidspensionen började.

16 § (29.1.2016/69)
Den partiella förtida ålderspensionens belopp

Grunden för den partiella förtida ålderspensionen är den pension som tjänats in i enlighet med arbetspensionslagarna fram till utgången av kalenderåret före det år då pensionen börjar. Pensionsandelen enligt denna lag är i enlighet med arbetstagarens ansökan 25 eller 50 procent av den pension enligt denna lag som utgör grunden för den partiella förtida ålderspensionen.

Den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel minskas varaktigt med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionsandelen tidigareläggs före ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension (förtidsminskning).

Den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel höjs varaktigt med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionsandelen skjuts upp till en senare tidpunkt än ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension (uppskovsförhöjning).

Om den partiella förtida ålderspensionen har beviljats som en pension på 25 procent och arbetstagaren ansöker om beviljande av en ytterligare andel på 25 procent, ska den senare andelen liksom den först beviljade andelen beräknas utifrån samma pension som avses i 1 mom. och som utgör grunden för den partiella förtida ålderspensionen. Om förtidsminskning eller uppskovsförhöjning beräknas för den senare andelen, ska minskningen eller förhöjningen beräknas enligt begynnelsetidpunkten för den andelen.

16 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

16 §
Rätt till deltidspension

En arbetstagare i åldern 61–67 år som har övergått till deltidsarbete har rätt till deltidspension, om han eller hon (14.12.2012/794)

1) under en tid av 18 månader omedelbart före deltidspensionens början i minst 12 månader haft förvärvsarbete på heltid,

2) under en tid av 15 kalenderår omedelbart före deltidspensionens början har inkomster som omfattas av arbetspensionslagarna eller motsvarande lagar till ett belopp som minst motsvarar talet 60; detta tal fås genom att inkomsten under respektive kalenderår divideras med 25 gånger 41,89 euro, varefter kvoten avrundas nedåt till närmaste hela tal, som kan vara högst 12, och kvoterna för de olika åren räknas samman,

3) inte får annan pension på grundval av eget arbete eller en motsvarande utländsk förmån eller en förmån på grundval av anställning i en internationell organisation eller ett organ inom Europeiska unionen, (22.12.2011/1427)

4) efter att anställningsförhållandet enligt denna lag upphörde inte har rätt till deltidspension enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn på grundval av anställning på heltid som omfattas av nämnda lagar, och om hans eller hennes (22.12.2011/1427)

5) arbete enligt denna lag fortsätter så att arbetstiden och arbetsinkomsterna har minskat när han eller hon har rätt till deltidspension på grundval av anställning som omfattas av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn. (22.12.2011/1427)

Med arbete som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten jämställs arbete i ett EU- eller EES-land.

Om arbetstagaren under den tid av 18 månader som avses i 1 mom. 1 punkten har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, lön för sjukdomstid, ersättning för inkomstbortfall beviljad med stöd av trafikförsäkringslagen eller dagpenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, förlängs denna tid av 18 månader i motsvarande mån, dock med högst sex månader. (7.8.2015/874)

Villkoren för det deltidsarbete som deltidspensionen förutsätter uppfylls, om

1) arbetstagarens förvärvsinkomst har minskat så att hans eller hennes arbetsinkomster av deltidsarbetet utgör 35–70 procent av den stabiliserade inkomsten och motsvarande förändring har skett i arbetstiden,

2) arbetstagaren inte utan avbrott är borta från arbetet längre tid än sex veckor; till denna frånvarotid räknas inte semester eller den tid för vilken arbetstagaren fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, lön för sjukdomstid, ersättning för inkomstbortfall beviljad med stöd av lagen om trafikförsäkring eller dagpenning som grundar sig på bestämmelserna i lagen om olycksfallsförsäkring till den del arbetstagaren har fått dessa dagpenningar i sammanlagt högst 12 månader.

Om nedgången i arbetstagarens förvärvsinkomster avviker från förkortningen av arbetstiden av den anledningen att i förvärvsinkomsten från förvärvsarbete på heltid har ingått övertidsersättning, tillägg för söndags-, natt- eller skiftarbete eller andra särskilda tillägg eller ersättningar som hänfört sig till lönen men som inte ingår i förvärvsinkomsten från deltidsarbetet, beaktas sådana tillägg och ersättningar inte vid prövningen enligt 4 mom. 1 punkten av ändringen i inkomsterna och arbetstiden. Inkomsterna från deltidsarbetet måste dock utgöra 35–70 procent av arbetstagarens stabiliserade inkomst. (14.12.2012/794)

Om det arbetsavtal som gäller deltidsarbete för en arbetstagare som har deltidspension enligt denna lag sägs upp och arbetstagaren inte är skyldig att utföra arbete under uppsägningstiden eller hans eller hennes arbetstid annars minskar under uppsägningstiden så att arbetstidsvillkoret enligt 4 mom. 1 punkten inte längre uppfylls, anses arbetstagaren under sex veckor från det att arbetstiden minskade, dock inte längre efter uppsägningstiden, uppfylla villkoren för erhållande av deltidspension. (22.12.2011/1427)

17 § (29.1.2016/69)
Begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension

Partiell förtida ålderspension börjar vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionen har sökts eller från en senare tidpunkt som sökanden meddelat. Partiell förtida ålderspension beviljas inte retroaktivt.

Partiell förtida ålderspension ska på samma sätt som beviljande av den senare andelen på 25 procent sökas så att den börjar från samma tidpunkt enligt alla arbetspensionslagar.

En pensionstagare kan på ansökan återkalla en partiell förtida ålderspension inom tre månader från det att beslutet om beviljande av pension meddelades. Pensionsanstalten undanröjer beslutet om den återkallade pensionen. Bestämmelser om återkrav av pension som betalats utan grund finns i 126 §.

17 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

17 §
Deltidspensionens belopp

Deltidspensionens belopp är 50 procent av skillnaden mellan den stabiliserade inkomsten och inkomsten av deltidsarbete som omfattas av arbetspensionslagarna (inkomstbortfall). (22.12.2011/1427)

Har arbetstagaren samtidigt rätt till deltidspension med stöd av två eller flera arbetspensionslagar, utgör deltidspensionen enligt denna lag en lika stor andel som de enligt denna lag försäkrade arbetsinkomsternas andel utgör av de arbetsinkomster som beaktats i den stabiliserade inkomsten och som baserar sig på de arbetspensionslagar med stöd av vilka deltidspension beviljas. (22.12.2011/1427)

Deltidspensionens maximibelopp är dock 75 procent av de pensioner som arbetstagaren innan deltidspensionen börjar har tjänat in enligt arbetspensionslagarna och lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier. Om en primär förmån skall dras av från pensionen på det sätt som avses i 92 eller 93 §, beräknas deltidspensionens maximibelopp på den pension som minskats på detta sätt. Deltidspensionens maximibelopp justeras, om deltidspensionstagaren beviljas en i 92 eller 93 § avsedd primär förmån eller om beloppet av en dylik förmån ändras.

Med ovan i 3 mom. avsedd pension jämställs pension som en arbetstagare har tjänat in i ett EU- eller EES-land eller i ett land som slutit en överenskommelse om social trygghet med Finland.

Har arbetstagaren rätt till deltidspension också enligt någon annan arbetspensionslag och minskar det maximibelopp på 75 procent som nämns i 3 mom. deltidspensionen, görs minskningen med beaktande av dessa lagar i förhållande till de arbetsinkomster som beaktats i den stabiliserade förvärvsinkomsten.

18 § (29.1.2016/69)
Ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension

Partiell förtida ålderspension ändras till ålderspension när arbetstagaren beviljas ålderspen-sion. Ålderspensionens belopp beräknas då utifrån följande delar:

1) den partiella förtida ålderspensionen,

2) den pensionsandel som tjänats in, men ännu inte beviljats, fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började, och

3) den pension som tjänats in under det år då den partiella förtida ålderspensionen började och därefter i anställningsförhållanden som avslutats före ålderspensionen började.

Trots det som föreskrivs i 11 § beviljas arbetstagaren, om arbetstagaren i enlighet med en annan arbetspensionslag för den privata sektorn eller arbetspensionslag för den offentliga sektorn beviljas ålderspension efter den partiella förtida ålderspensionen, den andel som ännu inte beviljats av den pension som tjänats in enligt denna lag fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började.

Om ålderspensionen börjar senare än från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension, ska uppskovsförhöjning på det sätt som bestäms i 12 § fogas till den pensionsdel som avses i 1 mom. 2 punkten och till pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen börjar och därefter fram till att den första ålderspensionen börjar.

18 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

18 §
Begynnelsetidpunkten för deltidspension

Deltidspension börjar från ingången av månaden efter den under vilken arbetstagaren uppfyller villkoren i 16 §, dock tidigast från ingången av månaden efter den under vilken pensionen söks. Deltidspension beviljas dock inte retroaktivt.

19 § (29.1.2016/69)
Invalidpensionens belopp efter partiell förtida ålderspension

Om en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension blir arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till invalidpension, beräknas invalidpensionens belopp utifrån de pensionsdelar som avses i 18 § 1 mom. 1 och 2 punkten, den pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter fram till utgången av året före det då arbetsoförmågan började samt pensionsdelen för återstående tid.

Om invalidpensionen senare upphör, utbetalningen av den avbryts eller den lämnas vilande på det sätt som avses i lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (738/2009), fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den beviljades tidigare.

19 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

19 §
Deltidspensionstagarens anmälningsskyldighet

Den som får deltidspension är skyldig att underrätta pensionsanstalten om

1) förändringar i sina arbetstidsarrangemang,

2) andra än kollektivavtalsenliga lönejusteringar,

3) att ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet upphör eller att ett nytt förhållande eller ny verksamhet inleds,

4) förändringar i företagarverksamheten,

5) att en ny arbetspension eller en motsvarande förmån som beviljats i ett EU- eller EES-land börjar,

6) över sex veckor lång frånvaro från arbetet, om frånvaron inte beror på semester eller sådan sjukdom på basis av vilken deltidspensionstagaren får dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, lön för sjukdomstid, dagpenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet om yrkessjukdomar eller ersättning för inkomstbortfall beviljad med stöd av trafikförsäkringslagen, och (7.8.2015/874)

7) att en primär förmån börjar eller förändras.

20 § (29.1.2016/69)
Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension

Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension beräknas utifrån de pensionsdelar som avses i 18 § 1 mom. 1 och 2 punkten samt den pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter fram till utgången av månaden före den månad då arbetslivspensionen började.

Om arbetslivspensionen senare lämnas vilande i enlighet med 53 f §, fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den beviljades tidigare.

20 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

20 §
Justering av deltidspension

Deltidspensionens belopp justeras, om

1) det har inträffat en permanent förändring i deltidspensionstagarens förvärvsinkomster av deltidsarbetet, så att dessa förvärvsinkomster kännbart avviker från de förvärvsinkomster av deltidsarbetet som beaktades när deltidspensionen bestämdes och som justerats till granskningstidpunktens nivå med lönekoefficienten enligt 96 §, eller (22.12.2011/1427)

2) deltidspensionstagaren får rätt till deltidspension med stöd av en sådan arbetspensionslag som inte tidigare har berättigat honom eller henne till deltidspension.

Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter den under vilken förändringen skett, eller om förändringen sker kalendermånadens första dag, från denna dag.

När deltidspensionens belopp justeras anses den förvärvsinkomst som deltidspensionen första gången fastställdes på som stabiliserad förvärvsinkomst.

21 § (29.1.2016/69)
Invalidpension, arbetslivspension och ålderspension efter partiell förtida ålderspension

Om en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension beviljas invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension för samma tid för vilken partiell förtida ålderspension redan har betalats, beaktas den partiella förtida ålderspensionen som en delbetalning av den andra pension som beviljas.

21 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

21 §
Avbrytande av utbetalningen av deltidspension

Om arbetstagarens inkomst av deltidsarbete eller frånvaron från arbetet tillfälligt förändras så att villkoren i 16 § 4 mom. för deltidsarbete inte uppfylls, avbryts utbetalningen av deltidspensionen efter meddelande från pensionstagaren eller på pensionsanstaltens initiativ. Utbetalningen avbryts från ingången av följande möjliga betalningsperiod, förutsatt att orsaken till betalningsavbrottet fortfarande föreligger. Utbetald deltidspension återkrävs enligt 126 § för den tid under vilken villkoren för erhållande av deltidspension inte uppfyllts.

Avbruten deltidspension börjar efter meddelande från pensionstagaren utbetalas på nytt räknat från den tidpunkt från vilken villkoren för erhållande av deltidspension uppfylls. Har förnyad utbetalning av avbruten deltidspension inte begärts inom sex månader sedan deltidspensionen avbröts, dras pensionen in från och med tidpunkten för avbrottet.

22 § (29.1.2016/69)

22 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

22 §
Indragning av deltidspension och erhållande av deltidspension på nytt

Deltidspensionen dras in från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren inte längre uppfyller de villkor för att få pension som nämns i 16 § 1 mom. 3 punkten eller 4 mom., om inte något annat följer av 21 §. Om villkoren för att få deltidspension inte längre uppfylls på kalendermånadens första dag, dras dock deltidspensionen in från och med nämnda dag. Deltidspension kan också dras in retroaktivt. (22.12.2011/1427)

Har arbetstagarens deltidspension dragits in, har arbetstagaren rätt att på nytt få deltidspension när han eller hon uppfyller villkoren för den. Har deltidspensionen varit indragen i högst sex månader används, när den nya deltidspensionen efter den indragna deltidspensionen fastställs, den stabiliserade inkomst som låg till grund för den tidigare deltidspensionen som stabiliserad inkomst av heltidsarbetet.

23 § (29.1.2016/69)

23 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

23 § (7.12.2007/1164)
Invalidpension och ålderspension efter deltidspension

Beviljas en arbetstagare som får deltidspension invalidpension eller ålderspension för samma tid för vilken deltidspension redan betalats, betraktas deltidspensionen som en delbetalning av invalidpensionen eller ålderspensionen.

24 § (29.1.2016/69)

24 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

24 § (29.10.2010/909)
Ändring av deltidspension till ålderspension

Om en deltidspensionerad arbetstagare inte ansöker om ålderspension efter att ha fyllt 68 år, omvandlas deltidspensionen när pensionstagaren fyller 68 år till en ålderspension som är lika stor som deltidspensionen. En ålderspension som är lika stor som deltidspensionen omvandlas inte med livslängdskoefficienten. När arbetstagaren ansöker om ålderspension, beräknas ålderspensionen på nytt och omvandlas i enlighet med 82 § med livslängdskoefficienten.

Arbetspensionsrehabilitering
25 §
Rätt till arbetspensionsrehabilitering

En arbetstagare som inte har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension har rätt att få ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för förhindrande av arbetsoförmåga eller förbättrande av arbets- och förvärvsförmågan, om

1) en sjukdom, ett lyte eller en skada som konstaterats på behörigt sätt sannolikt medför risk för arbetsoförmåga enligt 35 § 1 mom.,

2) arbetstagaren under granskningstiden för återstående tid enligt 76 § har minst 25 133,40 euro i försäkrade arbetsinkomster, och

3) arbetstagaren inte har rätt till rehabilitering med stöd av bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfalls- eller trafikförsäkring.

(29.1.2016/69)

1 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

En arbetstagare under 63 år har rätt att få ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för förhindrande av arbetsoförmåga eller förbättrande av arbets- och förvärvsförmågan, om

1) en sjukdom, ett lyte eller en kroppsskada som konstaterats på behörigt sätt sannolikt medför risk för arbetsoförmåga enligt 35 § 1 mom.,

2) arbetstagaren under granskningstiden för återstående tid enligt 76 § har minst 25 133,40 euro i försäkrade arbetsinkomster, och (7.12.2007/1164)

3) arbetstagaren inte har rätt till rehabilitering med stöd av bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfalls- eller trafikförsäkring.

När rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms beaktas arbetstagarens ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning och etablering i arbetslivet samt huruvida den yrkesinriktade rehabilitering som söks sannolikt leder till att arbetstagaren fortsätter i ett arbete som är lämpligt med tanke på hans eller hennes hälsotillstånd eller återgår till arbete. När ändamålsenligheten bedöms beaktas dessutom huruvida den yrkesinriktade rehabiliteringen uppskjuter arbetstagarens pensionering.

Med risk för arbetsoförmåga avses en situation där det är sannolikt att arbetstagaren under de närmaste åren, trots att möjligheterna till vård och medicinsk rehabilitering beaktas, utan yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder skulle bli beviljad full invalidpension eller delinvalidpension.

Den i 1 mom. 2 punkten avsedda granskningstiden för återstående tid fastställs som om arbetstagaren hade blivit arbetsoförmögen vid tidpunkten för ansökan om rehabilitering. (7.12.2007/1164)

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på rehabilitering av en arbetstagare som är arbetsoförmögen på det sätt som avses i 35 § 1 mom. I dessa fall fastställs de inkomster som avses i 1 mom. 2 punkten på samma sätt som inkomsterna för återstående tid i arbetstagarens invalidpension. (7.12.2007/1164)

26 §
Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan

Med yrkesinriktad rehabilitering avses arbetsprövning, arbetsträning, utbildning som leder till arbete eller yrke och stöd för inledande av eller fortsatt näringsverksamhet. Arbetstagaren kan få ersättning för de behövliga och nödvändiga kostnader som den yrkesinriktade rehabiliteringen medför.

Innan den yrkesinriktade rehabiliteringen inleds skall arbetstagaren ha en plan för den yrkesinriktade rehabiliteringen (rehabiliteringsplan). Pensionsanstalten kan stödja utarbetandet av planen.

27 §
Förhandsbeslut om rätt till arbetspensionsrehabilitering

En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket framgår om han eller hon uppfyller villkoren för arbetspensionsrehabilitering. Ett förhandsbeslut är bindande för pensionsanstalten, om arbetstagaren lämnar in en rehabiliteringsplan till pensionsanstalten inom nio månader från det att förhandsbeslutet har vunnit laga kraft.

28 §
Rehabiliteringspenning

En arbetstagare har rätt till rehabiliteringspenning för de kalendermånader under vilka han eller hon på grund av yrkesinriktad rehabilitering är helt eller delvis förhindrad att utföra förvärvsarbete.

Rehabiliteringspenningen är lika stor som det sammanräknade belopp av de arbetspensioner, förhöjt med 33 procent, som arbetstagaren skulle ha rätt till om han eller hon när ansökan om rehabilitering gjordes hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till full invalidpension.

Om arbetstagarens sjukledighet har börjat medan hans eller hennes anställningsförhållande pågick och rehabiliteringsbehovet fanns redan när sjukledigheten började, är rehabiliteringspenningen dock lika stor som det sammanräknade belopp av de arbetspensioner, förhöjt med 33 procent, som arbetstagaren skulle ha rätt till om han eller hon när sjukledigheten började hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till full invalidpension.

29 §
Partiell rehabiliteringspenning

Om en arbetstagare under den tid yrkesinriktad rehabilitering pågår tjänar mer än hälften av den stabiliserade inkomsten, utgör rehabiliteringspenningen hälften av den rehabiliteringspenning som avses i 28 §.

30 §
Rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare

Om en arbetstagare får invalidpension enligt 35 § har han eller hon inte rätt till rehabiliteringspenning enligt 28 §. Invalidpensionstagaren får utöver invalidpensionen ett rehabiliteringstillägg för den tid som den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår. Rehabiliteringstillägget utgör 33 procent av invalidpensionen.

Delinvalidpension kan betalas som full pension under tiden för yrkesinriktad rehabilitering och förhöjd på det sätt som bestäms i 1 mom.

31 §
Rehabiliteringsunderstöd

En arbetstagare kan beviljas rehabiliteringspenning i form av rehabiliteringsunderstöd enligt prövning till ett lika stort belopp som invalidpensionen för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioder. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning kan beviljas också för utarbetande av en i 26 § 2 mom. avsedd rehabiliteringsplan.

Rehabiliteringsunderstöd betalas högst för tre månader per kalenderår så att tiden räknas särskilt för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioder. Rehabiliteringsunderstöd kan dock betalas även för en längre tid, om detta är motiverat för tryggande av rehabiliteringen.

32 §
Indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg

Rehabiliteringsunderstödet eller det rehabiliteringstillägg som betalas till invalidpensionstagaren kan dras in, om dess mottagare utan giltig orsak vägrar delta i yrkesinriktad rehabilitering eller avbryter sådan rehabilitering.

Arbetstagaren har inte rätt till invalidpension utan giltig orsak förrän rätten till rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner har upphört.

33 §
Pensionsanstaltens anmälningsskyldighet

Pensionsanstalten skall underrätta Folkpensionsanstalten om yrkesinriktad rehabilitering samt om sådana beslut som gäller rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg.

34 § (29.1.2016/69)
Andra bestämmelser om rehabilitering

Det som i denna lag föreskrivs om sökande av invalidpension, dess fastställande på tidigare grunder, engångsförhöjning, beaktande av förändringar i löne- och prisnivån, avdrag av primära förmåner, regressrätt för pensionsanstalten, utbetalning, justering av invalidpension och ändring av beloppet, invalidpension som beviljas efter partiell förtida ålderspension, dröjsmålsförhöjning, återkrav, lämnande och erhållande av uppgifter, sökande av ändring och anmälningsskyldighet för invalidpensionstagare gäller rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Grundlöst utbetalda kostnadsersättningar för yrkesinriktad rehabilitering kan återkrävas på det sätt som i denna lag föreskrivs om återkrav av en pension som betalats utan grund.

Rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg kan också betalas för kortare tid än en månad. Primärtid enligt sjukförsäkringslagen inverkar inte på begynnelsetidpunkten för rehabiliteringspenningen. För den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas inte pension in i enlighet med 68 § och rehabiliteringsförmånerna tas inte som grund för familjepension.

34 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

34 §
Andra bestämmelser om rehabilitering

Vad som i denna lag föreskrivs om sökande av invalidpension, fastställande på tidigare grunder, engångsförhöjning, beaktande av förändringar i löne- och prisnivån, avdrag av primära förmåner, utbetalning, justering av invalidpension och ändring av beloppet, dröjsmålsförhöjning, återkrav, lämnande och erhållande av uppgifter, sökande av ändring och anmälningsskyldighet för invalidpensionstagare gäller rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Grundlöst utbetalda kostnadsersättningar för yrkesinriktad rehabilitering kan återkrävas på det sätt som i denna lag föreskrivs om återkrav av en pension som betalats utan grund. (7.12.2007/1164)

Rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg kan också betalas för kortare tid än en månad. Primärtid enligt sjukförsäkringslagen inverkar inte på begynnelsetidpunkten för rehabiliteringspenningen. För den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas inte pension in i enlighet med 68 § och rehabiliteringsförmånerna tas inte som grund för familjepension. För arbete under den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas ny pension in på det sätt som bestäms i 64 §.

Invalidpension
35 §
Rätt till invalidpension

En arbetstagare har rätt till invalidpension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada uppskattas vara utan avbrott nedsatt med minst två femtedelar åtminstone ett år. Invalidpensionen beviljas som full pension, om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. I annat fall beviljas invalidpensionen som delinvalidpension.

Vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas arbetstagarens återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas utföra. Härvid beaktas också arbetstagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter. Om arbetsförmågan varierar beaktas arbetstagarens årliga inkomster.

Utöver vad som bestäms i 2 mom. skall arbetsoförmågans yrkesmässiga karaktär betonas vid bedömningen av rätt till invalidpension för en arbetstagare som fyllt 60 år.

36 § (7.11.2014/882)
Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna

Innan pensionsanstalten fattar beslut om invalidpension ska den utreda huruvida arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 25 § och se till att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering enligt annan lagstiftning har klarlagts. Om arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 25 §, ska pensionsanstalten i enlighet med 27 § ge ett förhandsbeslut om rätt till rehabilitering.

37 § (29.1.2016/69)
Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn

En arbetstagare har rätt till invalidpension enligt denna lag, om han eller hon har beviljats invalidpension med stöd av 33 § 1 mom. 2 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn.

En arbetstagare har dessutom rätt till invalidpension enligt denna lag, om han eller hon med stöd av 33 § 1 mom. 1 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn har beviljats invalidpension på basis av arbetsoförmåga som börjat medan en anställning inom den offentliga sektorn varade och hans eller hennes intjänade pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn är högst 688,02 euro per månad.

37 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

37 § (14.8.2009/634)
Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn

En arbetstagare har rätt till invalidpension enligt denna lag, om han eller hon har beviljats invalidpension enligt

1) 24 § 1 mom. 2 punkten i lagen om kommunala pensioner,

2) 35 § 1 mom. 2 punkten i lagen om statens pensioner, eller

3) 6 § i pensionslagen för evangelisklutherska kyrkan eller 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten, med tillämpning av 35 § 1 mom. 2 punkten i lagen om statens pensioner.

En arbetstagare har dessutom rätt till invalidpension enligt denna lag, om han eller hon med stöd av 24 § 1 mom. 1 punkten i lagen om kommunala pensioner eller 35 § 1 mom. 1 punkten i lagen om statens pensioner eller, med tillämpning av sistnämnda lagrum, med stöd av 6 § i pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan eller 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten har beviljats invalidpension på basis av arbetsoförmåga som börjat medan en anställning inom den offentliga sektorn varade och om hans eller hennes intjänade pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn är högst 688,02 euro per månad.

38 §
Invalidpensionens belopp

Beloppet av full invalidpension är summan av den intjänade pensionen före utgången av det år som föregick pensionsfallsåret och pensionsdelen för återstående tid enligt 66 §. Delinvalidpensionen utgör hälften av full invalidpension.

39 §
Förhandsbeslut om rätten till delinvalidpension

En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket framgår om han eller hon uppfyller de i 35 § 1 mom. nämnda villkoren för delinvalidpension. Förhandsbeslutet ges av den pensionsanstalt som är behörig att avgöra en pensionsansökan då arbetstagaren ansöker om pension i stället för om förhandsbeslut.

Ett förhandsbeslut är bindande för pensionsanstalten, om en därpå grundad pensionsansökan görs inom nio månader eller inom en av arbetstagaren och arbetsgivaren avtalad längre tid från det att förhandsbeslutet vann laga kraft.

40 § (7.11.2014/870)
Pensionsanstaltens sakkunnigläkare

En legitimerad läkare ska delta i beredningen av ärenden som gäller arbetsoförmåga eller rehabilitering samt av andra ärenden som inbegriper medicinska frågor och anteckna sin motiverade bedömning i handlingarna. Pensionsanstaltens läkare kan anteckna sin bedömning i handlingarna utan att följa vad som i 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) bestäms om formkraven för rättsmedicinska intyg och utlåtanden.

41 §
Begynnelsetidpunkten för full invalidpension

Full invalidpension börjar tidigast från ingången av månaden efter den under vilken den i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen avsedda primärtiden för dagpenningen utgår.

Full invalidpension börjar dock från ingången av månaden efter den under vilken arbetsoförmågan började, om

1) pensionsansökan har gjorts innan Folkpensionsanstalten har fastställt primärtiden för sjukdagpenningen och det före utgången av den andra kalendermånaden som följer på pensionsansökan inte har beviljats sådan dagpenning som ska betalas för minst en månad utan avbrott och som hänför sig till tiden efter arbetsoförmågans början,

2) dagpenningsansökan som hänför sig till tiden efter arbetsoförmågans början har avslagits och arbetstagaren inte har beviljats sådan dagpenning som ska betalas för minst en månad utan avbrott och som hänför sig till tiden efter avslaget, eller

3) arbetsoförmågan börjar efter utgången av primärtiden för sjukdagpenningen och arbetstagaren har beviljats sjukdagpenning enligt 8 kap. 9 § 5 mom. i sjukförsäkringslagen för tiden efter arbetsoförmågans början.

(21.12.2010/1248)

Har en arbetstagare rätt att från utlandet få en förmån som motsvarar dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, beaktas den vid fastställandet av begynnelsetidpunkten för invalidpensionen på samma sätt som dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, dock för högst den maximala betalningstiden enligt sjukförsäkringslagen.

42 §
Begynnelsetidpunkten för delinvalidpension

Delinvalidpension börjar från ingången av den månad som följer på pensionsfallet.

43 §
Betalning av invalidpension retroaktivt

Invalidpension betalas inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än sex månader före månaden för ansökan om pension.

Om invalidpension beviljas retroaktivt betalas pensionen inte för den tid för vilken arbetstagaren har fått rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna, lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar eller ersättning för inkomstbortfall med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen. (7.8.2015/874)

Beviljas invalidpension retroaktivt såsom delinvalidpension eller full invalidpension på basis av 41 § 2 mom. och har för samma tid utbetalats dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas invalidpension för denna tid till den del dess belopp överstiger beloppet av dagpenningen. (22.12.2006/1274)

44 §
Tid för vilken invalidpension beviljas

Invalidpension beviljas tills vidare eller i form av rehabiliteringsstöd för viss tid.

Har arbetstagarens arbetsförmåga för viss tid varit nedsatt i åtminstone ett år, har han eller hon rätt att få rehabiliteringsstöd för att återställa arbetsförmågan under så lång tid som han eller hon bedöms vara arbetsoförmögen på det sätt som avses i denna lag.

När rehabiliteringsstöd beviljas skall pensionsanstalten se till att en vård- eller rehabiliteringsplan har utarbetats för arbetstagaren. Rehabiliteringsstöd kan beviljas en arbetsoförmögen arbetstagare även för den tid beredningen av vård- eller rehabiliteringsplanen pågår.

45 §
Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet

Den som får invalidpension skall underrätta pensionsanstalten om att han eller hon återfått arbetsförmågan, om att han eller hon börjar förvärvsarbeta och om att rehabiliteringen avbrutits.

46 §
Utredning av om arbetsoförmågan fortgår

Om pensionsanstalten har motiverat skäl att anta att pensionstagaren åter är arbetsförmögen är pensionstagaren, om han eller hon åläggs därtill av pensionsanstalten, skyldig att för utredning av om arbetsoförmågan fortgår låta undersöka sig hos en av pensionsanstalten angiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av pensionsanstalten. Pensionsanstalten skall då ersätta skäliga kostnader för undersökningen och eventuella resor.

47 §
Kontroll av rätten till invalidpension

Förändras en invalidpensionstagares arbetsförmåga kontrolleras hans eller hennes rätt till invalidpension på ansökan av pensionstagaren eller på pensionsanstaltens initiativ.

När förändringar i invalidpensionstagarens arbetsförmåga eller återfående av arbetsförmågan bedöms, beaktas förändringarna i arbetstagarens arbetsinkomst. Arbetstagaren har inte rätt till full invalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 40 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började eller rätt till delinvalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 60 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten.

48 §
Ändring av invalidpensionens belopp

Sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en arbetstagare som får full invalidpension att han eller hon har rätt att få delinvalidpension och förändringen kan bedömas fortgå minst ett år, ändras full invalidpension till delinvalidpension från ingången av månaden efter förändringen.

Sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en arbetstagare som får delinvalidpension att han eller hon har rätt att få full invalidpension och förändringen kan bedömas fortgå minst ett år, ändras delinvalidpensionen till full invalidpension. Full invalidpension börjar så som bestäms i 41 §. Delinvalidpensionen utbetalas till dess full invalidpension börjar.

49 §
Indragning av invalidpension

Om en invalidpensionstagare har återfått sin arbetsförmåga i sådan grad att han eller hon inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pensionen, dras invalidpensionen in från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagaren återfått arbetsförmågan.

Om invalidpensionen dras in eller rehabiliteringsstödet upphör, kan pensionen för att stödja återgången till arbete fortgå i form av rehabiliteringsstöd till samma belopp som delinvalidpension även för en kortare tid än ett år.

50 §
Avbrott i utbetalningen av invalidpension

Utbetalningen av invalidpension kan avbrytas, om pensionstagaren

1) är i förvärvsarbete och inkomsten av detta arbete tillfälligt överstiger 60 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började,

2) inte samtycker till undersökning som i enlighet med 46 § har föreskrivits av pensionsanstalten, förutom om det finns ett godtagbart skäl till detta,

3) inte lämnar resultaten av den undersökning som avses i 46 § till pensionsanstalten inom en skälig tid som pensionsanstalten sätter ut, eller

4) utan giltigt skäl vägrar delta i rehabilitering eller utbildning som pensionsanstalten ordnar.

51 § (22.12.2011/1427)
Justering av invalidpension retroaktivt

Invalidpensionen kan dras in eller justeras eller utbetalningen av den kan avbrytas retroaktivt för högst två år. Denna tid beräknas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagarens ansökan om justering anhängiggjorts eller pensionsanstalten vidtagit justeringsåtgärder. Om utbetalningen av invalidpension har avbrutits, ska pensionen dock justeras eller dras in från och med tidpunkten för avbrytandet.

52 § (29.1.2016/69)
Ändring av invalidpension till ålderspension

Full invalidpension ändras till ålderspension och delinvalidpension till sådan ålderspension som till beloppet motsvarar full invalidpension från ingången av månaden efter den under vilken pensionstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension.

Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för invalidpension när hans eller hennes invalidpension i enlighet med 1 mom. ändras till ålderspension, om arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon går i ålderspension. Om arbetstagaren arbetar under tiden för invalidpension enligt en annan arbetspensionslag än denna lag eller sedan invalidpension enligt denna lag eller en annan arbetspensionslag upphört, har arbetstagaren rätt till den pension som tjänats in på basis av detta arbete när han eller hon beviljas ålderspension. Arbetstagaren har även rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för den ovan avsedda invalidpensionen eller sedan den upphört, om han eller hon efter att den tidigare invalidpensionen upphört beviljas ny invalidpension, på vilken det inte tillämpas vad som i 80 § 2 mom. föreskrivs om fastställande av pension på tidigare grunder.

I stället för att beviljas i form av invalidpension beräknas och beviljas pensionen i form av ålderspension från ingången av månaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension uppnåddes, om

1) arbetstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension före utgången av den primärtid som avses i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen, eller

2) någon primärtid inte fastställs för arbetstagaren på basis av 12 kap. 3 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen, eftersom arbetstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension.

52 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

52 §
Ändring av invalidpension till ålderspension

Full invalidpension ändras till ålderspension och delinvalidpension till sådan ålderspension som till beloppet motsvarar full invalidpension från ingången av månaden efter den under vilken pensionstagaren fyller 63 år.

Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som intjänats på grundval av arbete som utförts under tiden för invalidpension när hans eller hennes invalidpension i enlighet med 1 mom. ändras till ålderspension, om arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon går i ålderspension. Om arbetstagaren arbetar under tiden för invalidpension enligt en annan arbetspensionslag än denna lag eller sedan invalidpension enligt denna lag eller en annan arbetspensionslag upphört, har arbetstagaren rätt till den pension som intjänats på grundval av detta arbete när han eller hon beviljas ålderspension eller uppskjuten ålderspension. Arbetstagaren har rätt till pension som intjänats på grundval av arbete som utförts under tiden för den ovan avsedda invalidpensionen eller sedan den upphört även om han eller hon efter att den tidigare invalidpensionen upphört beviljas ny invalidpension, på vilken det inte tillämpas vad som i 80 § 2 mom. föreskrivs om fastställande av pension på tidigare grunder. (14.12.2012/794)

I stället för att beviljas i form av invalidpension beräknas och beviljas pensionen i form av ålderspension från ingången av månaden efter den under vilken 63 års ålder uppnåddes, om

1) arbetstagaren har fyllt 63 år före utgången av den primärtid som avses i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen, eller

2) någon primärtid inte fastställs för arbetstagaren på basis av 12 kap. 3 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen, eftersom arbetstagaren har fyllt 63 år.

53 § (19.12.2014/1230)
Hänvisning till rehabilitering

Avslås en ansökan om invalidpension eller arbetspensionsrehabilitering, ska pensionsanstalten se till att arbetstagaren ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas till annan rehabilitering eller någon annan ser-vice som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov, i samarbete med dem som tillhandahåller sådana tjänster.

Arbetslivspension (29.1.2016/69)

Mellanrubriken har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 a § (29.1.2016/69)
Rätt till arbetslivspension

En arbetstagare har rätt till arbetslivspension när han eller hon har fyllt 63 år, om

1) arbetstagaren har arbetat minst 38 år i ett arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna och som har varit sådant ansträngande och slitsamt arbete som avses i 53 b §,

2) arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, lyte eller skada, men dock mindre än vad beviljande av sådan full invalidpension som avses i 35 § förutsätter,

3) arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet är bestående försvagade av de skäl som nämns i 1 och 2 punkten, och

4) det arbete som avses i 1 punkten, vid tidpunkten för uppnåendet av den nedre åldersgränsen för arbetslivspension eller efter det när pensionsansökan blir anhängig, fortsätter eller arbetet upphörde för högst ett år sedan.

Till den tid i arbete som avses i 1 mom. 1 punkten räknas även moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder för högst tre år. Till den tid som avses i 1 mom. 1 punkten räknas dessutom kortare frånvaroperioder under anställningsförhållandet på grund av sjukdom eller permittering samt tillfällig arbetslöshet.

Med sådant i 1 mom. 1 punkten avsett arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna jämställs sådant ansträngande och slitsamt arbete som avses i 53 b § och som ska försäkras i ett annat EU- och EES-land eller ett land som slutit en överenskommelse om social trygghet med Finland.

53 a § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 b § (29.1.2016/69)
Ansträngande och slitsamt arbete

För att en arbetstagares arbete som avses i 53 a § 1 mom. 1 punkten ska bedömas vara ansträngande och slitsamt krävs det att en eller flera av följande faktorer i betydande grad har ingått i arbetet:

1) arbetsrörelser som kräver stor muskelstyrka eller som belastar musklerna långvarigt,

2) särskilt hög belastning på andnings- och cirkulationsorganen,

3) belastande och besvärliga arbetsställningar,

4) upprepade arbetsrörelser som kräver styrka eller stor snabbhet eller arbetsrörelser som samtidigt kräver att handen griper, gör en vridande rörelse och använder kraft,

5) interaktivt arbete som är särskilt krävande och medför exceptionell psykisk belastning, eller

6) arbete med uppgifter som kräver ständig vaksamhet eller särskild uppmärksamhet och där det finns hög risk för olycksfall eller olycka eller uppenbar risk för våld.

Vid bedömning av om en eller flera av de faktorer som avses i 1 mom. i betydande grad ingår i ett arbete ska exceptionella fysikaliska faktorer, användning av skyddsutrustning som ökar belastningen, skiftarbete som inbegriper återkommande nattarbete eller som på annat sätt är belastande och återkommande långa arbetspass beaktas som faktorer som ökar ansträngningen och slitaget.

Hur ansträngande och slitsamt ett arbete är bedöms med hänsyn till helheten av samverkan mellan de olika faktorer som nämns i 1 och 2 mom.

53 b § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 c § (29.1.2016/69)
Arbetslivspensionens belopp

Arbetslivspensionens belopp är den pension som tjänats in fram till utgången av månaden före den då arbetslivspensionen började.

53 c § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 d § (29.1.2016/69)
Begynnelsetidpunkten för arbetslivspension

Arbetslivspension börjar från ingången av kalendermånaden efter den då arbetstagaren uppfyller villkoren i 53 a §, dock tidigast från ingången av månaden efter den då pensionen söks.

Arbetslivspension beviljas tills vidare.

53 d § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 e § (29.1.2016/69)
Förhandsbeslut om rätten till arbetslivspension

En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut där det framgår om han eller hon uppfyller de villkor för arbetslivspension som avses i 53 a §. Förhandsbeslutet ges av den pensionsanstalt som är behörig att avgöra en pensionsansökan då arbetstagaren ansöker om pension i stället för om förhandsbeslut.

Ett förhandsbeslut om arbetslivspension är bindande för pensionsanstalten, om en pensionsansökan som grundar sig på det görs inom sex månader eller inom en av arbetstagaren och dennes arbetsgivare avtalad längre tid från det att förhandsbeslutet vann laga kraft. Förhandsbeslutet kan dock vara i kraft högst fram till den lägsta åldern för ålderspension.

53 e § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 f § (29.1.2016/69)
Arbetslivspensionen lämnas vilande

Om inkomsten för den som får arbetslivspension överstiger den fasta inkomstgräns som föreskrivs i 3 § i lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete, kan arbetslivspensionen lämnas vilande på det sätt som bestäms i 4 § 1 och 2 mom., 6 § 1 och 2 mom. samt i 7–10 § i den lagen.

53 f § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 g § (29.1.2016/69)
Justering av arbetslivspension retroaktivt

Arbetslivspensionen kan lämnas vilande retroaktivt för högst två år. Denna tid beräknas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagarens ansökan om justering anhängiggjorts eller pensionsanstalten vidtagit justeringsåtgärder.

53 g § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 h § (29.1.2016/69)
Ändring av arbetslivspension till ålderspension

Arbetslivspension ändras till ålderspension från ingången av månaden efter den under vilken pensionstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension.

Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för arbetslivspension när hans eller hennes arbetslivspension i enlighet med 1 mom. ändras till ålderspension, om arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon går i ålderspension.

Om arbetstagarens anställningsförhållande upphör efter det att den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts, har arbetstagaren på ansökan rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för pensionen tidigast från och med ingången av månaden efter den månad under vilken anställningsförhållandet upphör.

53 h § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 i § (29.1.2016/69)
Beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension

I stället för att beviljas i form av arbetslivspension beräknas och beviljas pensionen i form av ålderspension från ingången av månaden efter den månad då den lägsta åldern för ålderspension uppnåddes, om arbetstagaren uppnått den lägsta åldern för ålderspension innan arbetslivspensionen började.

53 i § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 j § (29.1.2016/69)
Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna för den som ansöker om arbetslivspension

Om pensionsanstalten avslår en ansökan om arbetslivspension ska den utreda huruvida arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 25 § och se till att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering enligt annan lagstiftning har klarlagts. Om arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 25 §, ska pensionsanstalten i enlighet med 27 § ge ett förhandsbeslut om rätt till rehabilitering.

53 j § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 k § (29.1.2016/69)
Arbetslivspension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn

En arbetstagare har rätt till arbetslivspension enligt denna lag, om han eller hon beviljats arbetslivspension enligt 51 § i pensionslagen för den offentliga sektorn.

53 k § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

53 l § (29.1.2016/69)
Arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet

Den som får arbetslivspension är skyldig att underrätta pensionsanstalten om att han eller hon börjar förvärvsarbeta.

53 l § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

Familjepension
54 §
Familjepension och familjepensionstagare

Förmånslåtare är en arbetstagare som tjänat in pension enligt denna lag och efter vars död familjepension betalas till förmånstagarna på det sätt som föreskrivs nedan.

Förmånstagare är en person som har rätt till familjepension efter förmånslåtarens död. Förmånstagare är på de villkor som anges nedan en efterlevande make, förmånslåtarens samt den efterlevande makens barn och en tidigare make till förmånslåtaren.

Familjepensionen betalas i form av efterlevandepension och barnpension.

Rätt till familjepension har inte den som genom brott uppsåtligen har orsakat förmånslåtarens död.

55 §
Efterlevande makes rätt till pension

En efterlevande make har rätt till efterlevandepension, om han eller hon hade ingått äktenskap med förmånslåtaren innan denne hade fyllt 65 år och har eller har haft ett gemensamt barn med förmånslåtaren.

Rätt till efterlevandepension har också en sådan efterlevande make vars äktenskap hade ingåtts innan den efterlevande maken fyllde 50 år och förmånslåtaren 65 år och äktenskapet hade varat minst fem år, om

1) den efterlevande maken har fyllt 50 år vid förmånslåtarens död, eller

2) den efterlevande maken vid förmånslåtarens död hade fått invalidpension enligt en arbetspensionslag eller sjukpension enligt folkpensionslagen (568/2007) i minst tre års tid. (7.12.2007/1164)

En efterlevande make har inte rätt till efterlevandepension enligt 1 mom., om barnet har givits som adoptivbarn utanför familjen före förmånslåtarens död eller är förmånslåtarens barn som den efterlevande maken adopterat efter förmånslåtarens död.

Har den efterlevande maken på basis av ett tidigare äktenskap rätt att få familjepension enligt en arbetspensionslag, uppkommer inte rätt till ny familjepension.

56 §
Barns rätt till pension

Rätt till barnpension vid förmånslåtarens död har ett barn som inte har fyllt 18 år och som är

1) barn till förmånslåtaren, eller

2) barn till den efterlevande maken och vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken.

Barnpension beviljas i första hand efter barnets egen förälder. Rätt till barnpension kan inte uppkomma efter flera än två förmånslåtare samtidigt. Om ett barn som får barnpension efter två förmånslåtare senare beviljas barnpension efter sin egen förälder, upphör den barnpension som först beviljats efter annan förmånslåtare från den tidpunkt då den barnpension som beviljas efter den egna föräldern börjar.

57 §
Tidigare makes rätt till pension

En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som har fastställts av socialnämnden var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till honom eller henne. I fråga om en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension gäller vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension.

58 §
Begynnelsetidpunkten för familjepension och utbetalning retroaktivt

Familjepension betalas från ingången av månaden efter den under vilken förmånslåtaren avled. Till ett barn som fötts efter förmånslåtarens död betalas familjepension från ingången av månaden efter barnets födelse.

Familjepension betalas inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än sex månader före den månad då ansökan om pension gjordes.

59 §
Anmälningsskyldighet

Den som får efterlevandepension är skyldig att underrätta pensionsanstalten om han eller hon har ingått äktenskap.

Om ett barn som får barnpension ges som adoptivbarn till någon annan än förmånslåtarens efterlevande make eller dennes make, är barnets adoptivföräldrar skyldiga att underrätta pensionsanstalten om adoptionen.

60 §
Upphörande av familjepension

Rätten till efterlevandepension upphör om den efterlevande maken ingår nytt äktenskap före fyllda 50 år.

Rätten till barnpension upphör då barnet fyller 18 år eller om barnet ges som adoptivbarn till någon annan än den efterlevande maken eller dennes nya make.

61 §
Beviljande av familjepension för viss tid

Kan någon utredning om förmånslåtarens död inte läggas fram, men det är sannolikt att förmånslåtaren har avlidit genom drunkning, genom någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak, kan familjepension beviljas för viss tid.

När familjepension beviljas för viss tid i enlighet med 1 mom. dras förmånslåtarens arbetspension in den dag familjepensionen börjar.

62 §
Engångsbetalning av efterlevandepension

När efterlevandepensionen upphör i enlighet med 60 §, betalas till den efterlevande maken i ett för allt ett belopp som är lika stort som efterlevandepensionen för tre år hade varit.

Grund för beloppet är den månadspension som senast har utbetalats eller, om pensionsanstalten är sista pensionsanstalt enligt 107 §, det sammanlagda beloppet av de pensioner pensionsanstalten betalat per månad.

4 kap

Fastställande av pension

Pensionstillväxt
63 § (29.1.2016/69)

63 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

63 §
Grunderna för pensionstillväxten

Pensionen tillväxer

1) på grundval av sådana arbetsinkomster enligt 70 och 72 § som arbetstagaren har haft från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 18 års ålder uppnåddes till utgången av den månad under vilken 68 års ålder uppnåddes,

2) för oavlönad tid som avses i 74 §, och

3) för tid med invalidpension enligt denna lag. (14.8.2009/627)

Till pension berättigar inte arbetsinkomsterna under det år under vilket arbetsoförmågan började, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats såsom till pension berättigande tid på det sätt som föreskrivs i 66 §.

64 § (29.1.2016/69)

64 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

64 §
Pensionstillväxt på grundval av arbetsinkomster

Pensionen tillväxer på grundval av de pensionsgrundande arbetsinkomster som avses i 70 och 72 § för ettvart år (årsinkomst) med

1) 1,5 procent fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 53 år,

2) 1,9 procent från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 53 år fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 63 år,

3) 4,5 procent från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 63 år fram till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 68 år.

När en tillväxtprocent enligt 1 mom. ändras under kalenderåret, fastställs pensionstillväxten enligt en genomsnittlig tillväxtprocent på grundval av andra inkomster än sådana som intjänats efter ålderspensionens början. Den genomsnittliga tillväxtprocenten räknas ut genom att tillväxtprocentsatserna enligt 1 mom. beaktas i förhållande till det antal kalendermånader under kalenderåret till vilka tillväxtprocentsatserna hänför sig.

Arbetar arbetstagaren i något annat EU- eller EES-land än i Finland vid uppnådd 53 års ålder, fogas till den teoretiska pensionen ett särskilt tillägg som räknas ut på basis av skillnaden mellan den tillväxtprocent som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten och den tillväxtprocent som avses i 1 mom. 1 punkten. Det särskilda tillägget räknas ut på basis av arbetsinkomsterna i Finland.

65 § (29.1.2016/69)
Pensionstillväxt

Pensionen växer med 1,5 procent av de i 70 och 72 § avsedda pensionsgrundande arbetsinkomsterna för varje enskilt år (årsinkomst) som arbetstagaren har tjänat in från ingången av kalendermånaden efter den månad då 17 års ålder uppnåtts fram till den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten.

Till pension berättigar inte arbetsinkomsterna under det år under vilket arbetsoförmågan började, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats som till pension berättigande tid på det sätt som föreskrivs i 66 §.

Pensionen växer med 1,5 procent på basis av den inkomst som ligger till grund för en i 74 § avsedd förmån som arbetstagaren under varje kalenderår fått för oavlönad tid.

65 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

65 §
Pensionstillväxt för oavlönad tid

Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av den inkomst som ligger till grund för en i 74 § avsedd förmån som arbetstagaren under ettvart kalenderår erhållit för oavlönad tid.

66 § (29.1.2016/69)
Fastställande av pension för återstående tid

När invalidpensionen fastställs berättigar till pension tiden från ingången av det kalenderår under vilket arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension (återstående tid). Om arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension inte är föreskriven vid tidpunkten för pensionsfallet, berättigar till pension tiden från ingången av det kalenderår då arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad då arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension som har föreskrivits för den åldersklass som ligger närmast hans eller hennes egen åldersklass. En förutsättning för att arbetstagaren ska få pension för återstående tid är att han eller hon under de tio kalenderåren före det år under vilket arbetsoförmågan började har haft sammanlagt minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna.

Pensionen för återstående tid är 1,5 procent per år av den i 76 § avsedda inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på.

66 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

66 §
Fastställande av pension för återstående tid

När invalidpensionen fastställs berättigar tiden från ingången av det kalenderår under vilket arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 63 år till pension (återstående tid). En förutsättning för erhållande av pension för återstående tid är att arbetstagaren under de tio kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började har haft sammanlagt minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna.

Av den i 76 § avsedda inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på utgör pensionen för återstående tid 1,5 procent per år fram till utgången av den månad under vilken arbetstagaren fyller 63 år. (14.8.2009/627)

67 § (29.1.2016/69)

67 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

67 §
Pensionstillväxt för arbete som utförs under tiden med pension

Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av de pensionsgrundande årsinkomster som pensionstagaren har under en tid för vilken han eller hon enligt arbetspensionslagarna har fått invalidpension eller ålderspension eller motsvarande pension från utlandet.

68 §
Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört

Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas pension på nya grunder, räknas som till pension berättigande tid även den tid under vilken arbetstagaren fick invalidpension. När pensionen för denna tid räknas ut används som grund den inkomst för återstående tid som hänför sig till den invalidpension som upphört. (29.1.2016/69)

1 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas pension på nya grunder på basis av ålder eller arbetsoförmåga, räknas såsom till pension berättigande tid även den tid under vilken arbetstagaren fick invalidpension. När pensionen för denna tid räknas ut används som grund den inkomst för återstående tid som hänför sig till den invalidpension som upphört.

På basis av 1 mom. tillväxer pensionen, från och med ingången av det år under vilket arbetsoförmågan började till utgången av den månad under vilken invalidpensionen upphörde, med 1,5 procent per år på grundval av den inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på och som hänför sig till invalidpensionen. (14.8.2009/627)

Har arbetstagaren utöver invalidpension enligt denna lag fått invalidpension enligt någon annan arbetspensionslag, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag och som hänför sig till den invalidpension som upphört samma relativa andel av de inkomster för återstående tid som hänför sig till de invalidpensioner som arbetstagaren erhållit som den andel arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under den granskningstid som avses i 76 och 78 §.

Har arbetstagaren fått invalidpension utan grund, räknas vid beräkningen av ny pension inte denna tid med pension såsom till pension berättigande tid.

69 § (29.1.2016/69)

69 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

69 § (14.8.2009/627)
Pensionstillväxt för tid med deltidspension

På grundval av inkomster av deltidsarbete som utförs vid sidan av deltidspension och på grundval av inkomster som ligger till grund för i 74 § avsedda förmåner för oavlönad tid under tiden för deltidsarbete tillväxer pensionen i enlighet med 64 och 65 §.

Arbetsinkomster och förmåner som berättigar till pension
70 §
Arbetsinkomster som berättigar till pension

Vid fastställandet av den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen beaktas lön, resultatpremie eller något annat vederlag som har betalats eller avtalats att betalas som ersättning för arbete. Ett sådant vederlag anses som arbetsinkomst på grundval av vilken pension intjänas även då det betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av en sådan myndighet som enligt lönegarantilagen (866/1998) ansvarar för lönegarantin eller av någon annan betalare (ställföreträdande betalare) i stället för av arbetsgivaren.

Till den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen räknas också för arbetet utgående vederlag som har avtalats att delvis eller helt gottgöras i form av

1) betjäningsavgifter eller gåvor av allmänheten, som beaktas till samma belopp som vid den senaste verkställda beskattningen, om inte annan tillförlitlig utredning om deras belopp presenteras,

2) dagpenning som betalas av en sjukkassa enligt lagen om försäkringskassor och som arbetstagaren erhåller i stället för lön som betalas med stöd av lag, kollektivavtal eller något annat avtal, eller av

3) stöd för privat vård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996), eller något motsvarande annat stöd som betalas av staten eller kommunen.

Som sådant vederlag för arbete som avses i 1 mom. betraktas bland annat inte

1) en personalförmån som tillhandahålls av arbetsgivaren,

2) en ränteförmån för ett lån som erhållits på grundval av ett anställningsförhållande,

3) en förmån som innefattar rätten att på grundval av ett anställningsförhållande teckna aktier eller andelar i en sammanslutning till ett lägre pris än det gängse, om förmånen kan utnyttjas av en majoritet av de anställda,

4) en i 66 § i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedd förmån som uppkommer genom användning av en anställningsoption, eller en prestation som är baserad på ett anställningsförhållande och som fastställs enligt förändringen av värdet på bolagets aktier,

5) en premie som ges i form av sådana aktier i arbetsgivarbolaget eller ett annat bolag som hör till samma koncern eller en liknande ekonomisk sammanslutning som arbetsgivarbolaget och som noteras på en fondbörs som övervakas av myndigheterna eller i form av en placeringsdeposition eller på annat motsvarande sätt, eller helt eller delvis i form av pengar i stället för aktier, förutsatt att värdet på en sådan förmån som fås i form av en premie beror på hur värdet av aktierna utvecklas under en period på minst ett år efter att premien utlovats,

6) dagpenning eller någon annan ersättning för kostnader för arbetsresor,

7) lön för väntetid enligt 2 kap. 14 § 1 mom. i arbetsavtalslagen,

8) ersättning eller något annat skadestånd som betalas med anledning av att ett arbetsavtal upphävts,

9) i personalfondslagen (934/2010) avsedda personalfondsavsättningar till en personalfond och deras tilläggsdelar eller en fondandel som har lyfts ur personalfonden,

10) sådana i personalfondslagen avsedda personalfondsavsättningar och deras tilläggsdelar som med stöd av 37 § i personalfondslagen har lyfts kontant i form av en premie som beräknas enligt fondens stadgar, förutsatt att det avsatta beloppet har beräknats på grundval av företagets lönsamhet och andra faktorer som mäter verksamhetens effektivitet,

11) poster som med stöd av bolagsstämmande beslut betalas till en arbetstagare i form av vinstutdelning eller som kontant vinstpremie, förutsatt att den kontanta vinstpremien betalas till hela personalen och att syftet inte är att med hjälp av den ersätta det lönesystem som fastställts i ett kollektivavtal eller arbetsavtal, och att grunderna för beräkning av den kontanta premien överensstämmer med 10 punkten och med 2 § 2 och 3 punkten i personalfondslagen och att bolagets fria kapital är större än det sammanlagda beloppet av den kontanta vinstpremie och den utdelning som ska betalas till aktieägarna och vilka fastställs vid bolagsstämman,

12) en vinstandel eller utdelning som en delägare i ett bolag har lyft.

(5.11.2010/940)

I de situationer som avses i 3 mom. 11 punkten förutsätts dessutom att ett avtal som är bindande för arbetsgivaren inte har ingåtts om betalningen av vinstpremie och att ägarna vid bolagsstämman efter räkenskapsperiodens utgång fattar ett bindande beslut om utbetalning av kontant vinstpremie och att vinstpremierna betalas efter detta. En tilläggsförutsättning är att ärendet behandlas i enlighet med lagen om samarbete inom företag (334/2007) eller på något annat motsvarande sätt. (5.11.2010/940)

En arbetstagare som får betjäningsavgifter av allmänheten skall meddela arbetsgivaren det betjäningsavgiftsbelopp som ligger till grund för skatten.

71 §
Hänförande av arbetsinkomst

Den pensionsgrundande arbetsinkomsten betraktas som inkomst för det kalenderår under vilket den betalats (betalningsprincipen). Om det att arbetsinkomsten betraktas som inkomst för det år den betalats snedvrider pensionsbeloppet, kan arbetsinkomsten betraktas som inkomst för det kalenderår under vilket den tjänades in.

72 §
Arbetsinkomster som berättigar till pension vid arbete utomlands (försäkringslön)

När en arbetstagare från Finland sänds utomlands för att arbeta eller när arbetstagaren anställs utomlands så att han eller hon omfattas av tillämpningsområdet för denna lag, betraktas den lön som skulle betalas för motsvarande arbete i Finland, med avvikelse från vad som bestäms i 70 §, som den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen. Om motsvarande arbete inte finns i Finland, betraktas den lön som annars kan anses motsvara nämnda arbete som arbetsinkomst.

73 § (29.1.2016/69)

73 § har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

73 §
Avdrag för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift från årsinkomsten

När den pensionsgrundande arbetsinkomsten fastställs avdras från arbetsinkomsten för ettvart år ett belopp som motsvarar den arbetspensionsförsäkringsavgift som avses i 153 § och som fastställts för arbetstagarna för året i fråga.

74 §
Oavlönad tid som berättigar till pension

Oavlönad tid berättigar till pension, om arbetstagaren före ingången av pensionsfallsåret har haft minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster som är försäkrade enligt arbetspensionslagarna.

Till pension berättigar inkomst som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid på det sätt som avses i 3 mom. och som arbetstagaren har fått från ingången av kalendermånaden efter den månad under vilken 17 års ålder uppnåtts till utgången av året före pensionsfallet. När ålderspension räknas ut beaktas dock inkomst som ligger till grund för en förmån som arbetstagaren fått fram till utgången av månaden för ålderspensionsfallet. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Till pension berättigar inkomst som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid på det sätt som avses i 3 mom. och som arbetstagaren har erhållit från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 18 års ålder uppnåtts till utgången av det år som föregår pensionsfallet. När ålderspension räknas ut beaktas dock inkomst som ligger till grund för en förmån som arbetstagaren erhållit fram till utgången av månaden för ålderspensionsfallet.

De inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid betraktas som inkomster under det kalenderår till vilket förmånstiden hänför sig. De inkomster som ligger till grund för förmånerna berättigar till pension enligt följande:

1) 117 procent av sådan arbetsinkomst enligt sjukförsäkringslagen som ligger till grund för moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetstagaren och 17 procent för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetsgivaren,

2) 55 procent av den inkomst som ligger till grund för alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet, (14.8.2009/627)

3) 75 procent av den inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till den del dagpenning har erhållits före utgången av den månad under vilken den lägsta åldern för ålderpension har uppnåtts, (29.1.2016/69)

3 punkten har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

3) 75 procent av den inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till den del dagpenning har erhållits till utgången av den månad under vilken 63 års ålder uppnåtts,

4 punkten har upphävts genom L 22.12.2009/1203. (22.12.2009/1203)

5 punkten har upphävts genom L 22.12.2009/1203. (22.12.2009/1203)

6) 65 procent av den inkomst som ligger till grund för vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd,

7) 65 procent av den arbetsinkomst som ligger till grund för rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, eller för ersättning för förlorad inkomst som beviljats enligt bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfallsförsäkring eller trafikförsäkring, för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetstagaren, dock inte om rehabiliteringspenningen har utbetalats som ett tillägg till pension,

8) 65 procent av sådan arbetsinkomst som ligger till grund för sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning och specialvårdspenning och som avses i sjukförsäkringslagen, för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetstagaren, dock så att den inkomst som ligger till grund för partiell sjukdagpenning är hälften av den arbetsinkomst som ligger till grund för sjukdagpenning, (22.12.2006/1274)

9) 65 procent av den arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning för förlorad inkomst som beviljats enligt bestämmelserna om olycksfallsförsäkring, trafikförsäkring eller försäkring för olycksfall i militärtjänst, för den tid för vilken dagpenning har betalats till arbetstagaren, dock inte till den del pension i enlighet med 8 punkten intjänas av samma orsak.

Har en förmån som avses i 3 mom. 1 punkten på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, anses som den inkomst som ligger till grund för förmånen 523,61 euro i månaden. Har förmånen på grund av återgång till arbetet betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, anses som den inkomst som ligger till grund för förmånen beloppet av den minimidagpenning som betalats till arbetstagaren.

På grundval av inkomst som ligger till grund för en förmån tjänas inte pension in för den tid för vilken arbetstagaren har erhållit pension enligt arbetspensionslagarna, en motsvarande utländsk förmån eller en förmån på grundval av anställning i en internationell organisation eller en institution inom Europeiska unionen. Under tiden för partiell förtida ålderspension och familjepension intjänas likväl pension också på grundval av den inkomst som ligger till grund för förmånen. (29.1.2016/69)

5 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

På grundval av inkomst som ligger till grund för en förmån intjänas inte pension för den tid för vilken arbetstagaren har erhållit pension enligt arbetspensionslagarna, en motsvarande utländsk förmån eller en förmån på grundval av anställning i en internationell organisation eller ett organ inom Europeiska gemenskaperna. Under tiden för deltidspension och familjepension intjänas likväl pension också på grundval av den inkomst som ligger till grund för förmånen. (7.12.2007/1164)

Arbetspensionsutdrag samt utfärdande och kontroll av det (22.12.2011/1456)
75 § (29.1.2016/69)
Arbetspensionsutdrag

Varje arbetstagare i åldern 17–69 år får ett arbetspensionsutdrag över de av hans eller hennes inkomster som berättigar till pension. Arbetspensionsutdraget innehåller följande uppgifter för sex kalenderår före det år under vilket utdraget utfärdas:

1) de arbetsinkomster som berättigar till pension enligt arbetspensionslagarna, separat för varje arbetsgivare,

2) sådant arbete som berättigar till pension och har försäkrats enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare samt de totala arbetsinkomsterna för det arbetet,

3) de inkomster som ligger till grund för förmåner som betalats för oavlönad tid och som berättigar till pension, separat för varje förmånsslag,

4) grunden och den tid för vilken en förmån tjänas in enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier, och

5) den intjänade pensionen vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget utfärdas, dock inte i sådana fall då arbetstagaren får partiell förtida ålderspension.

Dessutom anges i arbetspensionsutdraget arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension, om den har föreskrivits för hans eller hennes åldersklass när arbetspensionsutdraget utfärdas.

Pensionsanstalten utfärdar ett arbetspensionsutdrag till

1) den vars pensionsskydd vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas eller senast före det har ordnats endast enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn eller parallellt enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn och den offentliga sektorn, och

2) den vars pensionsskydd vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas eller senast före det har ordnats endast enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn och han eller hon också har sådana arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn som berättigar till pension under de tre åren före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas.

Pensionsskyddscentralen utfärdar ett arbetspensionsutdrag till den som inte har några registrerade arbetsinkomster som enligt arbetspensionslagarna berättigar till pension men som har registrerade förmånsperioder enligt 1 mom. 3 eller 4 punkten.

75 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

75 § (22.12.2011/1456)
Arbetspensionsutdrag

Varje arbetstagare i åldern 18–67 år får ett arbetspensionsutdrag över de av hans eller hennes inkomster som berättigar till pension. Arbetspensionsutdraget innehåller följande uppgifter för sex kalenderår före det år under vilket utdraget utfärdas:

1) de arbetsinkomster som berättigar till pension enligt arbetspensionslagarna, särskilt för varje arbetsgivare,

2) sådant arbete som berättigar till pension och har försäkrats enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare samt de totala arbetsinkomsterna för det arbetet,

3) de inkomster som ligger till grund för förmåner som betalats för oavlönad tid och som berättigar till pension, särskilt för varje förmånsslag,

4) grunden och den tid för vilken pension intjänas enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier, och

5) den intjänade pensionen vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget utfärdas.

Pensionsanstalten utfärdar ett arbetspensionsutdrag till

1) den vars pensionsskydd vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas eller senast därförinnan har ordnats endast enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn eller parallellt enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn och den offentliga sektorn, och

2) den vars pensionsskydd vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas eller senast därförinnan har ordnats endast enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn och han eller hon också har sådana arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn som berättigar till pension under de tre år som föregår det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas.

Pensionsskyddscentralen utfärdar ett arbetspensionsutdrag till den som inte har några registrerade arbetsinkomster som enligt arbetspensionslagarna berättigar till pension men har registrerade förmånsperioder enligt 1 mom. 3 eller 4 punkten.

75 a § (22.12.2011/1456)
Utfärdande av arbetspensionsutdrag

Arbetspensionsutdraget för arbetstagare utfärdas i elektronisk eller skriftlig form.

Om en arbetstagare vill ha arbetspensionsutdraget enbart i elektronisk form, ska han eller hon välja det elektroniska pensionsutdraget i pensionsanstaltens elektroniska tjänst. Vid inloggningen på den elektroniska tjänsten ska datasäker och bevislig identifieringsteknik användas. Arbetstagaren får det elektroniska arbetspensionsutdraget via en elektronisk tjänst som tillhandahålls av den pensionsanstalt där arbetstagarens anställningsförhållande var försäkrat vid den tidpunkt då det elektroniska arbetspensionsutdraget utfärdas eller senast därförinnan.

Om en i Finland bosatt arbetstagare som valt enbart det elektroniska arbetspensionsutdraget inte på fyra kalenderår loggar in sig på den tjänst där det elektroniska arbetspensionsutdraget ingår och inte under denna tid på något annat sätt har fått ett arbetspensionsutdrag från en pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn, ska den pensionsanstalt som senast försäkrat arbetstagarens anställningsförhållande sända ett skriftligt arbetspensionsutdrag till arbetstagaren under det följande kalenderåret. Ett skriftligt arbetspensionsutdrag sänds dock inte, om arbetstagaren under dessa fyra kalenderår inte har några arbetsinkomster som berättigar till pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn eller registrerade förmånsperioder som avses i 75 § 1 mom. 3 och 4 punkten.

Ett skriftligt arbetspensionsutdrag ska sändas till en i Finland bosatt arbetstagare vart tredje år, om arbetstagaren inte under det år som utdraget ska skickas har fått ett arbetspensionsutdrag från en pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn. Ett skriftligt arbetspensionsutdrag kan utfärdas för en arbetstagare också på hans eller hennes begäran. Det skriftliga arbetspensionsutdraget sänds av den pensionsanstalt där arbetstagarens anställningsförhållande var försäkrat vid utgången av kalenderåret före det år under vilket utdraget skickas eller senast därförinnan.

Vad som i 3 och 4 mom. föreskrivs om sändande av ett skriftligt arbetspensionsutdrag tillämpas även på Pensionsskyddscentralen när den utfärdar ett arbetspensionsutdrag med stöd av 75 § 3 mom. Arbetstagaren kan också välja och kontrollera det elektroniska arbetspensionsutdraget i en för arbetspensionssystemet gemensam elektronisk tjänst genom att logga in sig på tjänsten på det sätt som föreskrivs i 2 mom. i denna paragraf.

75 b § (22.12.2011/1456)
Kontroll av arbetspensionsutdraget

Om en arbetstagare som har fått ett arbetspensionsutdrag som avses i 75 § eller ett arbetspensionsutdrag som utfärdats av en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn konstaterar en brist eller ett fel i de i 75 § 1 mom. 1, 3 eller 4 punkten avsedda uppgifter om vad som berättigar till pension, ska han eller hon hos den pensionsanstalt som utfärdat utdraget eller hos Pensionsskyddscentralen yrka på att uppgifternas riktighet utreds. Arbetstagaren ska vid behov lägga fram sådan utredning om grunderna för sitt yrkande som skäligen kan förutsättas av honom eller henne. Den pensionsanstalt som utfärdat arbetspensionsutdraget lämnar över ärendet för behandling i den pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn till vars uppgifter det hör att ordna pensionsskyddet för det arbete som utredningen gäller, eller för behandling i Pensionsskyddscentralen. Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen är inte skyldiga att reda ut uppgifterna från den privata sektorn retroaktivt för längre tid än de sex kalenderår som föregått utfärdandet av arbetspensionsutdraget.

Om arbetstagaren ostridigt visar att han eller hon före de sex år som nämns ovan har haft sådana inkomster eller förmåner inom den privata sektorn som avses i 75 § 1 mom. 1, 3 eller 4 punkten och som berättigar till pension men som inte på rätt sätt beaktats som pensionsberättigande, beaktar pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen uppgifterna retroaktivt. Ostridigt påvisade arbetsinkomster beaktas som inkomster för utbetalningsåret, och inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid, tid för vård av barn under tre år och studietid beaktas som inkomster för de år till vilka förmånstiden, vårdtiden eller studierna hänför sig.

När det gäller uppgifter från den privata sektorn har arbetstagaren rätt att få ett beslut om uppgifterna om vad som berättigar till pension i de fall som avses i 1 och 2 mom. När det gäller arbetsinkomster ges beslutet av den pensionsanstalt som rett ut arbets- och inkomstuppgifterna eller av Pensionsskyddscentralen, och när det gäller de uppgifter som avses i 75 § 1 mom. 3 och 4 punkten ges beslutet av den pensionsanstalt som utfärdat det arbetspensionsutdrag som avses i 75 § eller av Pensionsskyddscentralen. Om uppgifterna enligt 1 och 2 mom. i denna paragraf hänför sig till ett sådant i 10 § avsett ärende om tillämpning av lagen som behandlas av Pensionsskyddscentralen, ger Pensionsskyddscentralen beslut också om dessa uppgifter.

75 c § (29.1.2016/69)
Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder

Den målsatta pensionsåldern för varje åldersklass är den ålder när den förstorande effekt som den uppskovsförhöjning som beräknats utifrån denna åldersklass lägsta ålder för ålderspension har på pensionen är minst lika stor som livslängdskoefficientens förminskande effekt på ålderspensionen.

Det arbetspensionsutdrag där en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder och av beloppet för hans eller hennes ålderspension i den målsatta pensionsåldern anges, skickas senast under det sjätte kalenderåret före arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension eller uppskattade lägsta ålder för ålderspension till arbetstagare som inte får partiell förtida ålderspension. Efter detta meddelas en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder i samband med att något annat arbetspensionsutdrag utfärdas.

75 c § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

Återstående tid
76 §
Inkomst som pension för återstående tid grundar sig på

Den inkomst som pension för återstående tid grundar sig på (inkomst för återstående tid) bestäms på basis av de arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna och de till grund för i 74 § avsedda förmåner för oavlönad tid liggande inkomster vilka arbetstagaren har erhållit under de fem kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började (granskningstid). I inkomsten för återstående tid räknas också in inkomst för återstående tid som ligger till grund för invalidpension som betalats under granskningstiden. Inkomsten för återstående tid är per månad summan av dessa under granskningstiden erhållna arbetsinkomster, inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid, inkomster för återstående tid som ligger till grund för invalidpension och i 4–6 mom. avsedda inkomster dividerad med sextio. (14.8.2009/627)

När inkomsten för återstående tid bestäms beaktas

1) inkomst som ligger till grund för moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning till det belopp som nämns i 74 § 3 mom., och

2) andra inkomster som ligger till grund för i 74 § avsedda förmåner för oavlönad tid till 100 procent.

Har en förmån som avses i 2 mom. 1 punkten på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas 523,61 euro i månaden när inkomsten för återstående tid bestäms. Har förmånen på grund av återgång till arbetet betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas den minimidagpenning som har betalats till arbetstagaren när inkomsten för återstående tid bestäms. (14.8.2009/634)

När inkomsten för återstående tid bestäms beaktas såsom inkomst 1 047,22 euro för varje hel månad för vilken arbetstagaren under granskningstiden har fått grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. (22.12.2009/1203)

Den dagpenning som avses i sjukförsäkringslagen beaktas på det sätt som avses i 4 mom., om den har beviljats till samma belopp som den grunddagpenning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

När inkomsten för återstående tid bestäms beaktas såsom inkomst 1 047,22 euro för varje hel månad för vilken arbetstagaren under granskningstiden har intjänat en förmån på basis av lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier. (14.8.2009/627)

Har arbetstagaren under granskningstiden inte några arbetsinkomster som berättigar till pension, räknas pensionsdelen för återstående tid inte heller till pensionen på basis av de inkomster som ligger till grund för i 74 § avsedda förmåner för oavlönad tid eller de inkomster som avses i 4–6 mom. (14.8.2009/627)

77 §
Hur tid för vård av barn inverkar på pension för återstående tid

Är en arbetstagares arbetsinkomster under den granskningstid som avses i 76 § 1 mom. mindre än den stabiliserade inkomstnivån på grund av vård av barn under tre år och leder detta till att pensionen enligt arbetspensionslagarna sjunker med minst 20 procent, används på ansökan av arbetstagaren såsom arbetsinkomst enligt 76 § 1 mom. den arbetsinkomst som vårdtiden inte har minskat. Härvid beaktas dock arbetsinkomster som erhållits under de högst tio senaste åren.

78 §
Fastställande av pension för återstående tid på grundval av inkomst under mindre än fem år

Har en arbetstagare till pension berättigande arbetsinkomster, inkomster som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid eller inkomster för återstående tid enligt 76 § endast under det år under vilket arbetsoförmågan började eller året innan, beaktas vid fastställandet av inkomsten för återstående tid även inkomsterna under det år då arbetsoförmågan började fram till utgången av den månad under vilken arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen.

Har arbetstagaren blivit arbetsoförmögen före utgången av det kalenderår under vilket han eller hon fyller 23 år, är granskningstiden tiden mellan ingången av månaden efter uppnådd 18 års ålder och utgången av den månad under vilken arbetsoförmågan började. Härvid är inkomsten för återstående tid per månad summan av de inkomster för återstående tid som avses i 76 § och som erhållits under granskningstiden, dividerad med det antal månader som ingår i samma period, dock med högst 60.

79 §
Andel enligt denna lag av inkomster för återstående tid

Beaktas återstående tid i en arbetstagares pension på basis av flera olika arbetspensionslagar, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag en lika stor andel av summan av inkomsterna för återstående tid som den andel arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under den granskningstid som avses i 76 eller 78 §.

Andra omständigheter som inverkar på invalidpensionens belopp
80 §
Pension på tidigare grunder

Beviljas en arbetstagare som fått rehabiliteringspenning enligt denna lag invalidpension på grund av arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att rehabiliteringspenningsperioden löpte ut, fastställs pensionen på de grunder enligt vilka den skulle ha fastställts om arbetsoförmågan hade börjat vid ingången av rehabiliteringspenningsperioden.

Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas invalidpension på grund av sådan ny arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att den tidigare invalidpensionen upphörde, fastställs den nya invalidpensionen enlig samma grunder som den tidigare beviljade invalidpensionen. Förfarandet är detsamma också senare, om den nya invalidpensionen beviljas en arbetstagare, som erhållit invalidpension, med anledning av samma sjukdom, lyte eller skada som legat till grund för den tidigare invalidpensionen.

3 mom. har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (29.1.2016/69)

Om en arbetstagare som har fått invalidpension beviljas ålderspension som börjar innan två år har förflutit från det att invalidpensionen upphörde, fastställs ålderspensionen enligt samma grunder som den ovan nämnda invalidpensionen.

81 §
Engångsförhöjning av invalidpension

En engångsförhöjning läggs till arbetstagarens invalidpension från ingången av det kalenderår före vilket det har gått fem kalenderår sedan pensionen började. Förhöjningen läggs inte till, om arbetstagaren har fyllt 56 år. Engångsförhöjning läggs inte till rehabiliteringstillägg. (14.8.2009/634)

Engångsförhöjningen räknas ut på basis av det sammanlagda beloppet av arbetstagarens löpande pensioner enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Förhöjningen bestäms enligt arbetstagarens ålder vid ingången av året för förhöjningen. Förhöjningsprocenten är 25, om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen är 23–31 år. Förhöjningsprocenten sjunker med 1,0 procentenheter för varje levnadsår. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Engångsförhöjningen räknas ut på basis av det sammanlagda beloppet av arbetstagarens löpande pensioner enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Förhöjningen bestäms enligt arbetstagarens ålder vid ingången av året för förhöjningen. Förhöjningsprocenten är 25, om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen är 24–31 år. Förhöjningsprocenten sjunker med 1,0 procentenhet för varje levnadsår. (14.8.2009/627)

Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden (29.1.2016/69)

Mellanrubriken har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: Livslängdskoefficient

82 § (29.1.2016/69)
Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden

Den lägsta åldern för ålderspension, den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldersgränsen för arbetslivspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Åldersgränserna fastställs för det år då arbetstagaren fyller 62 år.

Ålderspension, partiell förtida ålderspension, arbetslivspension och invalidpension anpassas till förändringen i den förväntade livslängden med en livslängdskoefficient. När pensionen börjar omvandlas pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetstagaren fyller 62 år. Om en annan pension än invalidpension börjar före det året, omvandlas pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen började. Om arbetstagarens arbetsoförmåga börjar före det år då arbetstagaren fyller 62 år, omvandlas invalidpensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetsoförmågan började. När en invalidpension eller arbetslivspension ändras till ålderspension omvandlas pensionen inte på nytt med livslängdskoefficienten. När partiell förtida ålderspension ändras till ålderspension, omvandlas den del av ålderspensionen som inte har omvandlats med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetstagaren fyller 62 år.

82 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

82 § (14.8.2009/627)
Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden

Den pension som har intjänats fram till det att ålderspensionen och arbetsoförmågan börjar anpassas till förändringen i den förväntade livslängden med en livslängdskoefficient.

När ålderspensionen börjar omvandlas pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket arbetstagaren fyller 62 år. Om ålderspensionen börjar före det året, omvandlas ålderspensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket pensionen började.

När invalidpensionen börjar omvandlas den pension som har intjänats fram till det att arbetsoförmågan började med den livslängdskoefficient som har fastställts för det år under vilket arbetsoförmågan började. När en invalidpension ändras till ålderspension omvandlas pensionen inte med livslängdskoefficienten.

83 § (29.1.2016/69)
Fastställande av åldergränser och livslängdskoefficient

Den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare fastställs så att förhållandet mellan å ena sidan skillnaden mellan den lägsta ålder för ålderspension och 18 års ålder och å andra sidan den förväntade livslängd som beräknats i fråga om den lägsta åldern för ålderspension är detsamma som 2025. Den förväntade livslängden beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter. När förhållandet för 2025 beräknas används 65 år som den lägsta åldern för ålderspension och den förväntade livslängden beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för 2020–2024.

Den lägsta åldern för ålderspension beräknas med en månads noggrannhet. Den lägsta ålder för ålderspension som ska fastställas kan med högst två månader avvika från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts. Den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldergränsen för arbetslivspension justeras med lika många månader som den lägsta åldern för ålderspension avviker från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts.

Livslängdskoefficienten för 2018–2026 bestäms så att kapitalvärdet för den pension som börjar vid 62 års ålder och som omvandlats med koefficienten, beräknat enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter, är detsamma som kapitalvärdet 2009 för den icke-omvandlade pension som börjar vid 62 års ålder, beräknat enligt dödlighetsstatistiken för 2003–2007. När kapitalvärdet räknas ut används en räntesats på två procent.

Livslängdskoefficienten för 2027 och därefter bestäms så att kapitalvärdet för den pension som omvandlats med koefficienten med början från den senast fastställda lägsta åldern för ålderspension, beräknat enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter, är detsamma som kapitalvärdet 2026 för den pension som omvandlats med den livslängdskoefficient som fastställts för 2026 med början från 65 års ålder, beräknat enligt dödlighetsstatistiken för 2020–2024. När kapitalvärdet räknas ut används en räntesats på två procent.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen genom förordning först de åldersgränser som avses i 82 § senast två månader före ingången av det kalenderår då arbetstagaren fyller 62 år och därefter den livslängdskoefficient som avses i 82 § senast en månad före ingången av det kalenderår från och med vilket den tillämpas.

83 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

83 §
Fastställande av livslängdskoefficienten

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar årligen genom förordning bestämmelser om den livslängdskoefficient som avses i 82 § senast en månad före ingången av det kalenderår från och med vilket den tillämpas. Livslängdskoefficienten bestäms så att kapitalvärdet för den pension som omvandlats med koefficienten beräknat enligt Statistikcentralens tillgängliga dödlighetsstatistik för vart och ett av de fem senaste åren är detsamma som kapitalvärdet för den icke-omvandlade pensionen 2009 beräknad enligt dödlighetsstatistiken för 2003–2007. När kapitalvärdet räknas ut används en räntesats på två procent.

Fastställande av familjepension
84 § (29.1.2016/69)
Grund för familjepension

Familjepensionen bestäms på basis av den ålderspension, fulla invalidpension eller arbetslivspension enligt denna lag som förmånslåtaren fick vid sin död. Pension som förmånslåtaren tjänat in under sin tid med pension läggs till den pension efter förmånslåtaren som familjepensionen grundar sig på.

Om förmånslåtaren vid sin död inte fick sådan pension som nämns i 1 mom. eller om han eller hon fick partiell förtida ålderspension, beräknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren skulle ha fått om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension.

I grunden för familjepensionen beaktas inte avdrag enligt 92–94 § från förmånslåtarens pension.

Om förmånslåtaren vid sin död hade uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, men han eller hon vid sin död inte hade fått ålderspension eller fick partiell förtida ålderspension, beräknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren enligt denna lag hade tjänat in fram till sin dödsdag.

Om förmånslåtaren vid sin död fick invalidpension som inte inkluderade en i 81 § avsedd engångsförhöjning, ökas den löpande familjepensionen med en engångsförhöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket förmånslåtarens invalidpension och på basis av den beviljad familjepension tillsammans har fortgått fem kalenderår. Om förmånslåtaren inte fick pension vid sin död, läggs engångsförhöjningen till den löpande familjepensionen från ingången av det kalenderår fram till vilket familjepensionen har fortgått fem kalenderår. Procentsatsen för engångsförhöjningen bestäms på det sätt som avses i 81 § 2 mom. enligt den ålder som förmånslåtaren skulle ha uppnått vid tidpunkten för förhöjningen.

84 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

84 §
Grund för familjepension

Familjepensionen bestäms på basis av den ålderspension eller fulla invalidpension enligt denna lag som förmånslåtaren fick vid sin död. Pension som förmånslåtaren tjänat in under sin tid med pension läggs till den pension efter förmånslåtaren som familjepensionen grundar sig på. (14.8.2009/627)

Om förmånslåtaren vid sin död inte fick sådan pension som nämns i 1 mom., uträknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren skulle ha fått om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension.

Om förmånslåtaren vid sin död fick invalidpension som inte inkluderade en i 81 § avsedd engångsförhöjning, ökas den löpande familjepensionen med en engångsförhöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket förmånslåtarens invalidpension och på basis av den beviljad familjepension tillsammans har fortgått fem kalenderår. Om förmånslåtaren inte fick pension vid sin död, läggs engångsförhöjningen till den löpande familjepensionen från ingången av det kalenderår fram till vilket familjepension har fortgått fem kalenderår. Procentsatsen för engångsförhöjningen bestäms på det sätt som avses i 81 § 2 mom. enligt den ålder som förmånslåtaren skulle ha uppnått vid tidpunkten för förhöjningen. (14.8.2009/627)

85 §
Efterlevande makes och tidigare makes pension

Av grunden för familjepensionen utgör efterlevandepensionen, om inte något annat följer av 88–93 §

1) 6/12, om förmånstagare är den efterlevande maken ensam eller den efterlevande maken och ett barn,

2) 5/12, om förmånstagare är den efterlevande maken och två barn,

3) 3/12, om förmånstagare är den efterlevande maken och tre barn, samt

4) 2/12, om förmånstagare är den efterlevande maken och fyra eller flera barn.

Storleken av familjepensionen för en tidigare make till förmånslåtaren fastställs så att dess andel av den efterlevandepension som har räknats ut enligt 1 mom. blir lika stor som vad 60 procent av det underhållsbidrag som förmånslåtaren har betalat till sin tidigare make utgör av förmånslåtarens pension enligt 84 §. Är också en efterlevande make förmånstagare, uppgår det sammanlagda beloppet av tidigare makars familjepensioner till högst hälften av efterlevandepensionen. Det sammanlagda beloppet dras av från efterlevandepensionen och fördelas mellan de tidigare makarna i samma förhållande som underhållsbidragen.

86 §
Barnpensionens belopp

Av grunden för familjepensionen utgör barnpensionernas sammanlagda belopp, om inte något annat följer av 92 eller 93 §

1) 4/12, om det finns ett barn,

2) 7/12, om barnen är två,

3) 9/12, om barnen är tre, samt

4) 10/12, om barnen är fyra eller flera.

Det sammanlagda beloppet av barnpensionen fördelas jämnt mellan de barn som är förmånstagare.

87 §
Justering av familjepension

Familjepensionens belopp och dess fördelning mellan förmånstagarna justeras om antalet förmånstagare ändras. Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter förändringen.

Familjepensionens belopp justeras också, då en engångsförhöjning i enlighet med 84 § 3 mom. läggs till den invalidpension som ligger till grund för familjepensionen. Härvid justeras familjepensionen vid samma tidpunkt som den då engångsförhöjningen läggs till.

88 §
Minskning av efterlevandepension

Pensioner som den efterlevande maken får på basis av förvärvsarbete och som grundar sig på arbetspensionslagarna och därmed jämförbara lagar minskar efterlevandepensionen. När efterlevandepensionen minskas ska de pensioner beaktas som den efterlevande maken får, utan avdrag för en primär förmån enligt 92 och 93 §. Delinvalidpension som den efterlevande maken får ska då beaktas till ett belopp som motsvarar full invalidpension. När efterlevandepensionen minskas ska förutom den ålderspension som den efterlevande maken får även sådan pension beaktas som den efterlevande maken före utgången av det år som föregick det år då förmånslåtaren avled, har intjänat genom arbete för vilket någon pension ännu inte har beviljats. När efterlevandepensionen minskas ska dessutom en sådan förmån beaktas som motsvarar ovannämnda pension och som betalas eller borde betalas till den efterlevande maken från utlandet eller på basis av anställning vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation. (7.11.2014/882)

Om den efterlevande maken inte får sådan pension som avses i 1 mom. eller om den efterlevande maken får partiell förtida ålderspension och den efterlevande maken inte har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension, betraktas som den efterlevande makens arbetspension dock den kalkylerade pension som denna skulle ha beviljats om han eller hon den dag då förmånslåtaren avled hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Om den efterlevande maken senast den dag då förmånslåtaren avled har uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon hade tjänat in fram till utgången av året före det år då förmånslåtaren avled. Om den efterlevande maken har arbetat utomlands eller varit anställd vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon skulle ha beviljats om hans eller hennes arbete utomlands eller det arbete som hänför sig till den försäkringstid som grundar sig på hans eller hennes anställning vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation hade omfattats av denna lag. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om den efterlevande maken inte får sådan pension som avses i 1 mom., betraktas som den efterlevande makens arbetspension dock den kalkylerade pension som denne skulle ha beviljats om han eller hon den dag då förmånslåtaren avled hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Om den efterlevande maken senast den dag då förmånslåtaren avled har uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon hade intjänat före utgången av det år som föregick det år då förmånslåtaren avled. Om den efterlevande maken har arbetat utomlands eller varit anställd vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon skulle ha beviljats om det arbete som hänför sig till den försäkringstid som grundar sig på anställningen utomlands, vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation hade omfattats av denna lag. (7.11.2014/882)

Ger pensionsanstalten beloppet av den efterlevande makens kalkylerade pension till den pensionsanstalt som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn för fastställande av efterlevandepensionen enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn, har den efterlevande maken på begäran rätt att av pensionsanstalten få ett beslut om beloppet av den kalkylerade pensionen.

89 §
Tidpunkt för minskning av efterlevandepension

Efterlevandepensionen minskas från ingången av den sjunde kalendermånaden efter förmånslåtarens död. Har den efterlevande maken vid förmånslåtarens död fyllt 65 år eller får han eller hon i 88 § 1 mom. nämnd pension, minskas efterlevandepensionen dock från ingången av kalendermånaden efter förmånslåtarens död.

Om ett eller flera barn som har rätt till barnpension efter förmånslåtaren, vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som denne och den efterlevande maken, minskas efterlevandepensionen inte förrän det yngsta barnet fyller 18 år. Som den efterlevande makens kalkylerade pension betraktas då den invalidpension som denne skulle beviljas om han eller hon när det yngsta barnet fyller 18 år blir arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Om den efterlevande maken då har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension ska som den efterlevande makens kalkylerade pension betraktas den ålderspension som han eller hon hade tjänat in före utgången av det år som föregick det år då det yngsta barnet fyllde 18 år. (7.11.2014/882)

90 §
Grund för minskning av efterlevandepension samt belopp

Efterlevandepensionen minskas, om den efterlevande makens i 88 § avsedda arbetspensioner överstiger grunden för minskningen av pensionen. Minskningen av pensionen är 50 procent av skillnaden mellan de arbetspensioner som avses i 88 § och grunden för minskningen av pensionen. Grunden för minskningen av pensionen är 500 euro per månad. (14.8.2009/627)

2 mom. har upphävts genom L 14.8.2009/627. (14.8.2009/627)

Har den efterlevande maken rätt att utöver efterlevandepension enligt denna lag få efterlevandepension enligt någon annan arbetspensionslag, avdras från efterlevandepensionen enligt denna lag ett belopp som utgör en lika stor del av den ovan avsedda minskningen som efterlevandepensionen enligt denna lag utgör av alla efterlevandepensionerna enligt arbetspensionslagarna.

När efterlevandepensionen justeras används samma grund för minskning av pensionen som när efterlevandepensionen minskades första gången. (7.11.2014/882)

91 §
Minskning av efterlevandepension i särskilda fall

När efterlevandepensionen minskas beaktas på ansökan av den efterlevande maken i stället för arbetspensionerna den efterlevande makens genomsnittliga förvärvsinkomster och på dem grundade förmåner samt delinvalidpension, om

1) den efterlevande maken inte får arbetspension på basis av eget arbete eller om den efterlevande maken får delinvalidpension,

2) den efterlevande maken har ansökt om detta inom fem år efter förmånslåtarens död eller då efterlevandepensionen minskas för första gången, och

3) de nämnda förvärvsinkomsterna och på dem grundade förmåner samt delinvalidpensionen, då 60 procent av förvärvsinkomsterna beaktas, tillsammans är minst 25 procent mindre än den pension som i enlighet med 88 § har fastställts för den efterlevande maken.

(29.1.2016/69)

1 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

När efterlevandepensionen minskas beaktas på ansökan av den efterlevande maken i stället för arbetspensionerna den efterlevande makens genomsnittliga förvärvsinkomster och på dem grundade förmåner samt delinvalidpension eller deltidpension, om

1) den efterlevande maken inte får arbetspension på grundval av eget arbete eller om den efterlevande maken får delinvalidpension eller deltidspension,

2) den efterlevande maken har ansökt om detta inom fem år efter förmånslåtarens död eller då efterlevandepensionen minskas för första gången, och

3) de nämnda förvärvsinkomsterna och på dem grundade förmåner samt delinvalidpensionen eller deltidspensionen, då 60 procent av förvärvsinkomsterna beaktas, tillsammans är minst 25 procent mindre än den pension som i enlighet med 88 § har fastställts för den efterlevande maken.

(7.12.2007/1164)

Den genomsnittliga förvärvsinkomst som avses i 1 mom. räknas ut på grundval av den efterlevande makens inkomster under sex månader före ansökan, och minskningen av pensionen på det sätt som avses i 1 mom. görs tidigast från ingången av denna retroaktiva period.

Efterlevandepensionen ska justeras, om den efterlevande makens förhållanden förändras så att förutsättningarna enligt i 1 mom. inte längre uppfylls. (7.11.2014/882)

4 mom. har upphävts genom L 7.11.2014/882. (7.11.2014/882)

91 a § (7.11.2014/882)
Justering av efterlevandepension

Om en kalkylerad invalidpension har beaktats som den efterlevande makens egen pension när efterlevandepensionen minskades första gången eller om minskningen av efterlevandepensionen har gjorts i enlighet med 91 §, ska efterlevandepensionen justeras när den efterlevande maken beviljas ålderspension eller invalidpension enligt arbetspensionslagarna eller därmed jämförbara lagar.

Efterlevandepensionen ska justeras också om den invalidpension som den efterlevande maken får och som beaktats vid minskningen av efterlevandepensionen upphör och den efterlevande maken senare beviljas någon annan ny pension som inte är partiell förtida ålderspension och som bestämmelserna i 80 § om beviljande av pension på tidigare grunder inte tillämpas på. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Efterlevandepensionen ska justeras också om den invalidpension som den efterlevande maken får och som beaktats vid minskningen av efterlevandepensionen upphör och den efterlevande maken senare beviljas en ny pension som bestämmelserna i 80 § om beviljande av pension på tidigare grunder inte tillämpas på.

Efterlevandepensionen justeras från den tidpunkt då pensionen enligt 1 eller 2 mom. börjar. När efterlevandepensionen minskas ska den pension beaktas som beviljats den efterlevande maken samt dessutom sådan pension som han eller hon före utgången av det år som föregick det år då den pensionen började, har intjänat genom arbete för vilket han eller hon inte har beviljats pension.

5 kap

Primära förmåner som dras av från pension

92 § (22.12.2011/1427)
Förmåner som dras av från pension

Från pension enligt denna lag dras det av en primär förmån som arbetstagaren fått och från familjepension en familjepension eller ersättning som motsvarar en primär förmån. Primära förmåner är

1) ersättning för inkomstbortfall som grundar sig på lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, med undantag för olycksfallspension enligt 68 § i den lagen och den dagpenning som betalas före olycksfallspensionen samt den ersättning för inkomstbortfall från vilken dragits av en arbetspension enligt 202 § 2 mom. i den lagen,

2) ersättning för inkomstbortfall som grundar sig på lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, med undantag för olycksfallspension enligt 58 § i den lagen och den dagpenning som betalas före olycksfallspensionen,

3) ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension som beviljats med stöd av trafikförsäkringslagen,

4) ersättning för inkomstbortfall som beviljats med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen,

5) ersättning för inkomstbortfall som beviljats med stöd av lagen om olycksfall i militärtjänst,

6) ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension som beviljats med stöd av patientskadelagen (585/1986).

(29.1.2016/69)

1 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Från pension enligt denna lag avdras en primär förmån som arbetstagaren fått och från familjepension en familjepension eller ersättning som motsvarar en primär förmån. Primära förmåner är

1) ersättning för inkomstbortfall som grundar sig på lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, med undantag för olycksfallspension enligt 68 § i den lagen och den dagpenning som betalas före olycksfallspensionen samt ersättning för inkomstbortfall, från vilken en arbetspension enligt 202 § 2 mom. i den lagen har dragits av, (7.8.2015/874)

2) ersättning för inkomstbortfall som grundar sig på lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, med undantag för olycksfallspension enligt 58 § i den lagen och den dagpenning som betalas före olycksfallspensionen, (7.8.2015/874)

3) ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension som beviljats med stöd av trafikförsäkringslagen, (7.8.2015/874)

4) ersättning för inkomstbortfall som beviljats med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen,

5) dagpenning eller olycksfallspension som beviljats med stöd av lagen om olycksfall i militärtjänst.

Trots 1 mom. är pensionen efter att den primära förmånen dragits av dock minst lika stor som den pension som arbetstagaren intjänat på grundval av förvärvsinkomsterna efter året för skadefallet i fråga om den primära förmånen. I pension enligt denna lag betalas arbetstagaren en lika stor del av skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av alla arbetspensioner och avdraget för den primära förmånen, dock minst av det minimibelopp som avses ovan, som pensionen enligt denna lag utgör av arbetstagarens samtliga arbetspensioner.

Om det till pension eller en primär förmån i enlighet med denna lag har lagts en engångsförhöjning, beaktas pensionen eller den primära förmånen till engångsförhöjt belopp när den primära förmånen dras av.

Om skadefallet i fråga om den primära förmånen dock har inträffat före 2004, görs inget avdrag enligt 1 och 2 mom. för den primära förmånen.

93 §
Avdrag för förmån från utlandet

Som primär förmån betraktas även en sådan förmån från en annan stat som motsvarar en förmån som avses i 92 § 1 mom.

Om när arbetstagarens pension bestäms återstående tid skall beaktas enligt pensionslagstiftningen i två eller flera EU- eller EES-länder eller länder med vilka en överenskommelse om social trygghet ingåtts, förhindras överlappande återstående tid genom att återstående tid beviljas på basis av denna lag i samma förhållande som förhållandet mellan arbetstagarens försäkringstid enligt arbetspensionslagarna och försäkringstiden i alla länder som beviljar återstående tid.

94 §
Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension (29.10.2010/909)

Avdrag av en primär förmån från pensionen justeras, om pensionstagaren beviljas en ny primär förmån eller om beloppet av en primär förmån eller en pension enligt denna lag ändras av någon annan orsak än en indexjustering eller en engångsförhöjning. Pensionsbeloppet justeras också, om det från pension som avses i denna lag har dragits av en primär förmån och pensionstagaren beviljas annan arbetspension. Från delinvalidpension dras dock inte av dagpenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar eller lagen om olycksfall i militärtjänst eller ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen eller patientskadelagen, om dagpenningen eller ersättningen har beviljats på grund av ett skadefall eller en trafikskada som inträffat under tiden med delinvalidpension. Från partiell förtida ålderspension eller den del av invalidpension och arbetslivspension som motsvarar beloppet av partiell förtida ålderspension dras inte heller av ersättning för inkomstbortfall eller pension enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, lagen om olycksfall i militärtjänst, trafikförsäkringslagen, lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen samt patientskadelagen, om den har beviljats på grund av ett skadefall eller en trafikskada som inträffat under tiden med partiell förtida ålderspension, innan pensionstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. (29.1.2016/69)

1 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Avdrag från pensionen av en primär förmån justeras, om pensionstagaren beviljas en ny primär förmån eller om beloppet av en primär förmån eller en pension enligt denna lag ändras av någon annan orsak än en indexjustering eller en engångsförhöjning. Pensionsbeloppet justeras också, om det från pension som avses i denna lag har dragits av en primär förmån och pensionstagaren beviljas annan arbetspension. Från delinvalidpension dras dock inte av dagpenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar eller lagen om olycksfall i militärtjänst eller ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen, om dagpenningen eller ersättningen har beviljats på grund av ett skadefall eller en trafikskada som inträffat under tiden med delinvalidpension. (7.8.2015/874)

Familjepensionens belopp justeras, om pensionstagaren beviljas familjepension som motsvarar en primär förmån eller familjepension enligt arbetspensionslagarna och från familjepension enligt denna lag har avdragits en primär förmån.

Pensionen justeras från den tidpunkt då en förmån som avses i 1 mom. beviljas eller från den tidpunkt då beloppet av förmånen eller en pension enligt denna lag ändras. Om pensionstagaren beviljas en i 93 § 1 mom. avsedd förmån från utlandet eller en sådan förmåns belopp ändras, justeras pensionsbeloppet från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionsanstalten får kännedom om att en dylik förmån beviljas eller ändras.

Pensionsbeloppet justeras inte, om den primära förmånen beviljas eller dess belopp ändras för högst fyra månader från det att förmånen började eller ändrades.

95 §
Regressrätt

Pension enligt denna lag kan beviljas utan avdrag till dess beloppet av den primära förmånen är slutligt fastställt. Pensionstagarens rätt till den primära förmånen övergår på pensionsanstalten till den del förmånen hade minskat pensionen.

Pensionsanstalten har rätt att av den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) få tillbaka invalidpension, familjepension och rehabiliteringsförmån som pensionsanstalten betalat, om arbetstagarens arbetsoförmåga eller förmånslåtarens död orsakas av ett skadefall som ska ersättas enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Pensionsanstalten har rätt till ersättning till högst det belopp som den som lidit skada eller förmånstagaren är berättigad till enligt lagen om ansvar i spårtrafik. (29.1.2016/69)

2 mom. har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

6 kap

Beaktande av förändringar i löne- och prisnivån

96 §
Justering av inkomstgränser, belopp och årsinkomster med en lönekoefficient

De inkomstgränser, belopp och gränsbelopp som anges i denna lag justeras årligen vid ingången av januari med en koefficient (lönekoefficient), i vilken vägningskoefficienten för förändringar i lönenivån utgör 0,8 och vägningskoefficienten för förändringar i prisnivån 0,2.

Vid beräkningen av en pension justeras årsinkomsterna med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar. Vid beräkningen av annan pension som betalas ut efter partiell förtida ålderspension eller av den senare andelen av partiell förtida ålderspension justeras dessutom den ännu obeviljade pensionsandelen av grunden för den partiella förtida ålderspensionen med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Vid beräkningen av en pension justeras årsinkomsterna med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar.

Inkomstgränserna, beloppen och gränsbeloppen enligt denna lag motsvarar värdet 1 (1,000) år 2004 för den lönekoefficient som avses i 1 mom.

97 § (29.1.2016/69)
Fastställande av lönekoefficienten

Som grund för lönekoefficienten används Statistikcentralens beräkningar av de årliga förändringarna i förtjänstnivå- och konsumentprisindexen under det föregående kalenderårets tredje kvartal.

97 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

97 §
Fastställande av lönekoefficienten

Som grund för lönekoefficienten används Statistikcentralens beräkningar av de årliga förändringarna i förtjänstnivå- och konsumentprisindexen under det föregående kalenderårets tredje kvartal. När lönekoefficienten fastställs minskas förändringen i lönenivån med ett belopp som motsvarar förändringen i början av det föregående kalenderåret i den i första meningen i 153 § avsedda arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift.

98 §
Indexjustering av pensionerna

En löpande pension justeras årligen från ingången av januari med ett indextal (arbetspensionsindex), i vilket vägningskoefficienten för förändringen i lönenivån är 0,2 och vägningskoefficienten för förändringen i prisnivån är 0,8.

99 § (29.1.2016/69)
Fastställande av arbetspensionsindex

Som grund för arbetspensionsindexet används Statistikcentralens beräkningar av de årliga förändringarna i förtjänstnivå- och konsumentprisindexen under det föregående kalenderårets tredje kvartal.

99 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

99 §
Fastställande av arbetspensionsindex

Som grund för arbetspensionsindexet används Statistikcentralens beräkningar av de årliga förändringarna i förtjänstnivå- och konsumentprisindexen under det föregående kalenderårets tredje kvartal. När indexet fastställs minskas förändringen i lönenivån med ett belopp som motsvarar förändringen i början av det föregående kalenderåret i den i första meningen i 153 § avsedda arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift.

100 §
Hur lönekoefficienten och arbetspensionsindexet utfärdas

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om lönekoefficienten och arbetspensionsindexet för ettvart kalenderår senast två månader före ingången av det kalenderår från och med vilket de tillämpas.

7 kap

Ansökan om pension och beslut

101 §
Pensionsansökan

Pension skall sökas hos pensionsanstalten på en blankett som Pensionsskyddscentralen fastställer för detta ändamål. Till ansökan skall fogas den utredning som behövs för att pensionsärendet skall kunna avgöras.

Om en arbetstagare har rätt till rehabilitering enligt 25 §, ska pensionsanstalten utan ansökan om rehabilitering och på basis av 36 § i samband med handläggningen av ansökan om invalidpension eller på basis av 53 j § i samband med handläggningen av ansökan om arbetslivspension ge ett förhandsbeslut om arbetspensionsrehabilitering. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om en arbetstagare har rätt till rehabilitering enligt 25 §, ska pensionsanstalten i samband med handläggningen av ansökan om invalidpension, på basis av 36 § och utan ansökan om rehabilitering ge ett förhandsbeslut om arbetspensionsrehabilitering. (7.11.2014/882)

Närmare bestämmelser om de blanketter och intyg som behövs för ansökan om pension utfärdas genom förordning av statsrådet.

102 §
Utredning av hälsotillståndet hos den som ansöker om invalidpension

Den som ansöker om invalidpension skall tillställa pensionsanstalten ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd. Utlåtandet skall innehålla en vård- eller rehabiliteringsplan. Pensionsanstalten kan dock godkänna också ett läkarutlåtande av annat slag eller en motsvarande utredning. Pensionsanstalten kan också på egen bekostnad inhämta ett läkarutlåtande, om sökanden vårdas på sjukhus eller om det finns något annat särskilt skäl därtill.

Den som ansöker om invalidpension är, om han eller hon åläggs därtill av pensionsanstalten, skyldig att för utredning av nedsättningen i arbetsförmågan låta undersöka sig hos en av pensionsanstalten namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av pensionsanstalten. Om sökanden utan godtagbart skäl vägrar låta sig undersökas, får pensionsansökan avgöras med stöd av sådan utredning som pensionsanstalten har tillgång till.

Pensionsanstalten är skyldig att ersätta den som ansöker om invalidpension för skäliga kostnader för den undersökning som avses i 2 mom. och för eventuella resor.

102 a § (29.1.2016/69)
Utredningar vid ansökan om arbetslivspension

Den som ansöker om arbetslivspension ska till pensionsanstalten lämna in ett utlåtande av företagshälsovården som innehåller

1) en beskrivning av innehållet i den sökandes nuvarande arbete och en bedömning av hur ansträngande och slitsamt arbetet är enligt 53 b § och av kravet på arbetsförmåga,

2) ett utlåtande av en företagsläkare om den sökandes hälsotillstånd och arbetsförmåga,

3) en bedömning av den sökandes möjligheter som avses i 53 a § 1 mom. 3 punkten att fortsätta i arbetet, och

4) en beskrivning av innehållet i den sökandes tidigare arbeten och en bedömning av hur ansträngande och slitsamma dessa arbeten var enligt 53 b §, om en redogörelse för den sökandes arbetshistorik finns tillgänglig.

Den som ansöker om arbetslivspension ska till pensionsanstalten dessutom lämna in ett utlåtande av arbetsgivaren om innehållet i den sökandes arbete.

Om ett utlåtande av företagshälsovården eller arbetsgivaren inte kan fås eller de inlämnade utlåtandena inte är tillräckliga för att avgöra pensionsärendet, kan pensionsanstalten godkänna någon annan redogörelse som motsvarar dessa utlåtanden. I så fall ska den sökande till pensionsanstalten lämna en sådan redogörelse för sitt hälsotillstånd, sin arbetsförmåga, tiden i arbetslivet eller innehållet i arbetet som behövs för att avgöra ansökan.

Den som ansöker om arbetslivspension är, om han eller hon åläggs därtill av pensionsanstalten, skyldig att för utredning av nedsättningen i arbetsförmågan eller för anskaffning av ett sådant utlåtande som föreskrivs i denna paragraf låta undersöka sig hos en av pensionsanstalten namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av pensionsanstalten. Om den sökande utan godtagbart skäl vägrar låta sig undersökas, får pensionsansökan avgöras med stöd av sådan utredning som pensionsanstalten har tillgång till.

Pensionsanstalten är skyldig att ersätta den som ansöker om arbetslivspension för skäliga kostnader för den undersökning som avses i 4 mom. och för eventuella resor.

102 a § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

103 §
Ansökan om pension på en arbetstagares vägnar

Om en arbetstagare på grund av ålder, skada, sjukdom eller av någon annan orsak är oförmögen att själv ansöka om pension eller att i övrigt sköta sina pensionsärenden och saknar en intressebevakare, kan en av pensionsanstalten godkänd nära anhörig till arbetstagaren eller en person som har skött arbetstagaren på arbetstagarens vägnar ansöka om pension och även i övrigt föra arbetstagarens talan i ärenden som gäller pension enligt denna lag.

104 §
Anhängiggörande av pensionsansökan

En pensionsansökan anses vara gjord den dag den inkommit till en pensionsanstalt som avses i en lag som nämns i 3 § eller till Pensionsskyddscentralen eller till ett ombud som en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen har bemyndigat för ändamålet.

105 § (14.8.2009/634)
Beslutsfattande och delgivning av beslut

Arbetstagarens rätt till pension enligt denna lag och pensionsbeloppet avgörs genom beslut av den avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 §. Pensionsanstalten ska avgöra pensionsansökan utan dröjsmål efter att den har fått behövliga utredningar. Om arbetstagaren har varit försäkrad både enligt en arbetspensionslag för den privata sektorn och enligt pensionslagen för den offentliga sektorn, ger den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn eller Keva i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 107 § en beslutssammanställning över pensionsärendet. (29.1.2016/69)

1 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Arbetstagarens rätt till pension enligt denna lag och pensionsbeloppet avgörs genom beslut av den avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 §. Pensionsanstalten ska avgöra pensionsansökan utan dröjsmål efter att den har fått nödvändiga utredningar. Om arbetstagaren har varit försäkrad enligt arbetspensionslagar för både den privata sektorn och den offentliga sektorn, ger den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn eller en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 107 § en beslutssammanställning över pensionsärendet.

Den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn eller den sista pensionsanstalten kan meddela ett interimistiskt beslut om beviljande av pension för den tid som behandlingen av ärendet pågår tills ett slutligt beslut har getts i saken. Ändring får inte sökas i det interimistiska beslutet. (22.12.2011/1427)

Den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn och Pensionsskyddscentralen delger sitt beslut genom att sända det per brev till mottagaren under den adress som han eller hon uppgivit.

Närmare bestämmelser om maskinellt undertecknande av beslut från den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn och Pensionsskyddscentralen utfärdas genom förordning av statsrådet.

105 a § (7.11.2014/870)
Motivering av beslut

I fråga om motivering av pensionsanstaltens beslut tillämpas det som föreskrivs i 45 § i förvaltningslagen (434/2003). Om pensionsanstalten avslår förmånsansökan helt eller delvis och beslutet till centrala delar grundar sig på medicinska omständigheter, ska motiveringen till beslutet innehålla de omständigheter som i huvudsak har inverkat på bedömningen och de slutsatser som dragits utifrån dessa omständigheter.

106 § (14.8.2009/634)
Arbete enbart i branscher som omfattas av arbetspensionslagarna för den privata sektorn

Om en arbetstagare har omfattats endast av pensionsskydd enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn, avgörs hans eller hennes pensionsärende av den pensionsanstalt som avses i 1 § 3 mom. och i vilken hans eller hennes arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn varit försäkrade till det största beloppet under de två senaste kalenderåren (avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn). Den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn betalar också pensionen och sköter övriga uppgifter som hör till pensionsanstalten. Pensionsanstalten avgör och betalar dessutom pension som intjänats på grundval av oavlönad tid enligt 74 § samt en förmån som intjänats enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier.

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är Sjömanspensionskassan avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn vid handläggningen av ett ålders-, partiell förtida ålders-, invalid-, arbetslivs- eller familjepensionsärende, om arbetstagaren har rätt eller förmånslåtaren hade haft rätt att avgå med ålderspension vid sänkt pensionsålder enligt lagen om sjömanspensioner. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är Sjömanspensionskassan avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn vid handläggningen av ett ålders-, invalid- eller familjepensionsärende, om arbetstagaren har rätt eller förmånslåtaren hade haft rätt att avgå med ålderspension vid en lägre pensionsålder enligt 8 § 2 mom. i lagen om sjömanspensioner.

107 § (29.1.2016/69)
Arbete i branscher som omfattas av arbetspensionslagarna för både den privata och den offentliga sektorn

Om en arbetstagare har omfattats av pensionsskydd såväl enligt en arbetspensionslag för den privata sektorn som enligt pensionslagen för den offentliga sektorn, får arbetstagaren en beslutssammanställning över pensionsskyddet enligt arbetspensionslagen för den privata sektorn och den ovan nämnda pensionslagen för den offentliga sektorn. Den pensionsanstalt som ger beslutssammanställningen (sista pensionsanstalt) betalar också de pensioner som avses i sammanställningen och sköter övriga uppgifter som hör till pensionsanstalten i anslutning till pensionerna. Den sista pensionsanstalten avgör och betalar dessutom pension som tjänats in på basis av oavlönad tid enligt 74 § samt en förmån som tjänats in enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier.

Om arbetstagarens arbetsinkomster under de två senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet med stöd av Finlands Banks pensionsstadga, lagen om ortodoxa kyrkan, Ålands landskapslagar eller en annan sådan pensionsförfattning vid vars verkställighet man inte iakttar arrangemanget med sista pensionsanstalt enligt 1 mom., avgör avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn, Keva och den pensionsanstalt som verkställer pensionsskydd enligt detta moment pensionsärendet var för sig.

107 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

107 § (14.8.2009/634)
Arbete i branscher som omfattas av arbetspensionslagarna för både den privata och den offentliga sektorn

Om en arbetstagare har omfattats av pensionsskydd såväl enligt en arbetspensionslag för den privata sektorn som enligt en arbetspensionslag för den offentliga sektorn som avses i 3 § 2 mom. 1–3 eller 5 punkten, får arbetstagaren en beslutssammanställning över pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn och de ovan nämnda arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn. Den pensionsanstalt som ger beslutssammanställningen (sista pensionsanstalt) betalar också de pensioner som avses i sammanställningen och sköter övriga uppgifter som hör till pensionsanstalten i anslutning till pensionerna. Den sista pensionsanstalten avgör och betalar dessutom pension som intjänats på grundval av oavlönad tid enligt 74 § samt en förmån som intjänats enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier.

Om arbetstagarens arbetsinkomster under de två senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet med stöd av Finlands Banks pensionsstadga, lagen om ortodoxa kyrkan, Ålands landskapslagar eller en annan sådan pensionsförfattning vid vars verkställighet man inte iakttar arrangemanget med sista pensionsanstalt enligt 1 mom., avgör avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn, en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn och den pensionsanstalt som verkställer pensionsskydd enligt detta moment pensionsärendet var för sig.

107 a § (29.1.2016/69)
Bestämmande av sista pensionsanstalt, vid arbete inom branscher som omfattas av arbetspensionslagarna för den privata sektorn och pensionslagen för den offentliga sektorn

Sista pensionsanstalt är den pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 § eller Keva.

Sista pensionsanstalt är den avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 §, om arbetstagarens arbetsinkomster under de två senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn.

Sista pensionsanstalt är Keva, om arbetstagarens arbetsinkomster under de två senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet enligt en anställning som avses i pensionslagen för den offentliga sektorn.

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är sista pensionsanstalten vid behandlingen av ett ålders-, partiell förtida ålders-, arbetslivs- eller familjepensionsärende Keva, om

1) arbetstagarens pensionsskydd enligt ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande när pensionsansökan blir anhängig har ordnats endast enligt pensionslagen för den offentliga sektorn eller arbetstagaren har bevarat sin rätt till tilläggspensionsandel enligt de lagar som avses i 1 § 5 mom. i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn (82/2016) eller till personlig eller yrkesbaserad pensionsålder enligt lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn, eller

2) förmånslåtarens pensionsskydd enligt ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid tidpunkten för pensionsfallet hade ordnats endast enligt pensionslagen för den offentliga sektorn eller förmånslåtaren hade bevarat sin rätt till den tilläggspensionsandel eller den personliga eller yrkesbaserade pensionsålder som avses i 1 punkten.

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är sista pensionsanstalten vid behandlingen av ett invalidpensionsärende Keva, om

1) Keva bedömer att arbetstagarens rätt till invalidpension, medan ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande inom den offentliga sektorn varade, har börjat på grund av arbetsoförmåga med stöd av 33 § 1 mom. 1 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn,

2) arbetstagaren har bevarat sin rätt till den tilläggspensionsandel eller den personliga eller yrkesbaserade pensionsålder som avses ovan i 4 mom. 1 punkten, eller

3) det är fråga om delinvalidpension och arbetspensionsskyddet för en arbetstagare i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid tidpunkten för pensionsfallet har ordnats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn.

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är Sjömanspensionskassan sista pensionsanstalt vid behandlingen av ett ålders-, partiell förtida ålders-, invalid-, arbetslivs- eller familjepensionsärende, om arbetstagaren har rätt eller förmånslåtaren hade haft rätt att avgå med ålderspension vid sänkt pensionsålder enligt lagen om sjömanspensioner och Keva inte är sista pensionsanstalt på basis av 4 eller 5 mom.

107 a § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

107 a § (14.8.2009/634)
Bestämmande av sista pensionsanstalt

Sista pensionsanstalt är den pensionsanstalt som avses i 106 § eller den pensionsanstalt som sköter pensionsskydd enligt de arbetspensionslagar för den offentliga sektorn som avses i 107 § 1 mom. där arbetstagarens arbetsinkomster varit försäkrade till det största beloppet under de två senaste kalenderåren.

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är sista pensionsanstalten vid behandlingen av ett ålders- eller familjepensionsärende en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn, om

1) arbetstagarens pensionsskydd enligt ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande när pensionsansökan blir anhängig har ordnats endast enligt en arbetspensionslag för den offentliga sektorn som avses i 107 § 1 mom. eller arbetstagaren har bevarat sin rätt till tilläggspensionsandel eller individuell pensionsålder enligt nämnda arbetspensionslag för den offentliga sektorn, eller

2) förmånslåtarens pensionsskydd enligt ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid tidpunkten för pensionsfallet hade ordnats endast enligt en arbetspensionslag för den offentliga sektorn som avses i 107 § 1 mom. eller förmånslåtaren hade bevarat sin rätt till tilläggspensionsandel eller individuell pensionsålder enligt nämnda arbetspensionslag för den offentliga sektorn.

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är sista pensionsanstalten vid behandlingen av ett invalidpensionsärende en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn, om

1) en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn bedömer att arbetstagarens rätt till invalidpension, medan ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande inom den offentliga sektorn varade, har börjat på grund av arbetsoförmåga med stöd av 24 § 1 mom. 1 punkten i lagen om kommunala pensioner, 35 § 1 mom. 1 punkten i lagen om statens pensioner eller, med tillämpning av sistnämnda lagrum, med stöd av 6 § i pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan eller 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten,

2) arbetstagaren har bevarat sin rätt till tilläggspension eller individuell pensionsålder enligt den arbetspensionslag för den offentliga sektorn som nämns i 1 punkten, eller

3) det är fråga om delinvalidpension och arbetspensionsskyddet för en arbetstagare i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid tidpunkten för pensionsfallet har ordnats enligt en arbetspensionslag för den offentliga sektorn som avses i 107 § 1 mom.

Oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp är Sjömanspensionskassan sista pensionsanstalt vid behandlingen av ett ålders-, invalid- eller familjepensionsärende, om arbetstagaren har rätt eller förmånslåtaren hade haft rätt att avgå med ålderspension vid en lägre pensionsålder enligt 8 § 2 mom. i lagen om sjömanspensioner och en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn inte är sista pensionsanstalt på grundval av 2 eller 3 mom.

Om en arbetstagare som varit försäkrad enligt arbetspensionslagar för både den privata och den offentliga sektorn, på grundval av dessa lagar ansöker om deltidspension från samma tidpunkt, avgör avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn och en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn deltidspensionsärendet var för sig.

107 b § (14.8.2009/634)
Inkomst som räknas in i arbetsinkomsterna

Vid bestämmande av avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn enligt 106 § och sista pensionsanstalt enligt 107 a § räknas också inkomster enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare in i de försäkrade arbetsinkomsterna enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn.

108 § (29.1.2016/69)
Förhandlingsskyldighet

Keva som är sista pensionsanstalt ska före sitt beslut begära att den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn ger en bedömning av arbetstagarens arbetsförmåga, om Keva avgör arbetstagarens rätt till invalidpension på basis av arbetsoförmåga som börjat medan anställningen inom den offentliga sektorn varade med stöd av 33 § 1 mom. 1 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn och beloppet av den pension som tjänats in enligt arbetspensionslagar för den privata sektorn överstiger 688,02 euro per månad.

Om den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn och Keva är oeniga om bedömningen av arbetstagarens arbetsförmåga, avgör båda pensionsärendet var för sig.

108 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

108 § (14.8.2009/634)
Förhandlingsskyldighet

En pensionsanstalt inom den offentliga sektorn som är sista pensionsanstalt ska före sitt beslut begära att den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn ger en bedömning av arbetstagarens arbetsförmåga, om pensionsanstalten inom den offentliga sektorn avgör arbetstagarens rätt till invalidpension på basis av arbetsoförmåga som börjat medan anställningen inom den offentliga sektorn varade med stöd av 24 § 1 mom. 1 punkten i lagen om kommunala pensioner, 35 § 1 mom. 1 punkten i lagen om statens pensioner eller, med tillämpning av sistnämnda lagrum, med stöd av 6 § i pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan eller 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten och beloppet av den pension som intjänats enligt arbetspensionslagar för den privata sektorn överstiger 688,02 euro per månad.

Om den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn och pensionsanstalten inom den offentliga sektorn är oeniga om bedömningen av arbetstagarens arbetsförmåga, avgör båda pensionsärendet var för sig.

109 § (29.1.2016/69)
Den utbetalande pensionsanstaltens behörighet vid beviljande av ny pension

En pensionsanstalt inom den privata sektorn eller Keva som betalar ålders-, partiell förtida ålders-, invalid- eller arbetslivspension till en pensionstagare sköter den sista pensionsanstaltens uppgifter när pensionen ändras till ålderspension, en arbetstagare som får ålderspension beviljas ny ålderspension eller den som får partiell förtida ålderspension beviljas den partiella förtida ålderspensionens andra andel på 25 procent.

En ansökan om invalidpension och arbetslivspension från den som får partiell förtida ålderspension avgörs av den pensionsanstalt som betalar den partiella förtida ålderspensionen.

Om en pensionsanstalt inom den privata sektorn eller Keva betalar invalidpension som rehabiliteringsstöd, avgör samma pensionsanstalt ansökan om fortsatt invalidpension och sköter övriga uppgifter som hör till pensionsanstalten i invalidpensionsärendet. Om en arbetstagare efter avslutad invalidpension på nytt ansöker om invalidpension och denna nya pension bestäms på tidigare grunder, avgör den pensionsanstalt som betalat den tidigare invalidpensionen ansökan och sköter övriga uppgifter som hör till pensionsanstalten i invalidpensionsärendet.

Om en förmånslåtare vid sin död fick pension från en pensionsanstalt inom den privata sektorn eller Keva, avgör den pensionsanstalt som betalat pensionen en ansökan om familjepension efter förmånslåtaren och sköter pensionsanstaltens övriga uppgifter som berör familjepensionen.

109 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

109 § (14.8.2009/634)
Den utbetalande pensionsanstaltens behörighet vid beviljande av ny pension

En pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn som betalar ålders-, invalid- eller deltidspension till en pensionstagare sköter den sista pensionsanstaltens uppgifter när pensionen ändras till ålderspension eller en arbetstagare som får ålderspension beviljas ny ålderspension.

Om en pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn betalar invalidpension som rehabiliteringsstöd, avgör samma pensionsanstalt ansökan om fortsatt invalidpension och sköter övriga uppgifter som hör till pensionsanstalten i invalidpensionsärendet. Om en arbetstagare efter avslutad invalidpension på nytt ansöker om invalidpension och denna nya pension bestäms på tidigare grunder, avgör den pensionsanstalt som betalat den tidigare invalidpensionen ansökan och sköter övriga uppgifter som hör till pensionsanstalten i invalidpensionsärendet. En ansökan om invalidpension från en arbetstagare som får deltidspension avgörs dock av den pensionsanstalt i vilken deltidsarbetet är försäkrat.

Om en förmånslåtare vid sin död fick pension från en pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn, avgör den pensionsanstalt som betalat pensionen en ansökan om familjepension efter förmånslåtaren och sköter pensionsanstaltens övriga uppgifter som berör familjepension.

110 § (14.8.2009/634)
Möjlighet till överenskommelse

Om det med avseende på behandlingen av ett pensionsärende är ändamålsenligt, kan pensionsanstalterna i enskilda fall komma överens om att arrangemanget med sista pensionsanstalt iakttas i en situation där det inte ska iakttas enligt lagens bestämmelser eller att sista pensionsanstaltens uppgifter sköts av en annan pensionsanstalt än den sista pensionsanstalt som bestäms på grundval av 107 a § eller att arrangemanget med sista pensionsanstalt inte ska iakttas i pensionsärendet.

Pensionssökanden ska i de situationer som avses i 1 mom. underrättas om vilken pensionsanstalt som sköter pensionsärendet.

111 §
Pensionsskyddscentralens beslutanderätt och närmare bestämmelser

Om det är oklart vilken pensionsanstalt som är behörig att handlägga en pensionsansökan, avgörs ärendet av Pensionsskyddscentralen på begäran av en pensionsanstalt. Ändring får inte sökas i Pensionsskyddscentralens beslut i ett sådant ärende.

Har arbetstagaren inte arbete som omfattas av arbetspensionslagarna avgör Pensionsskyddscentralen pensionsansökan.

Närmare bestämmelser om hur den behöriga pensionsanstalten enligt 106, 107, 107 a, 108 och 109 § bestäms och dess uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs det också närmare om hur granskningstiden enligt 106 och 107 a § för de försäkrade arbetsinkomsterna under de två senaste kalenderåren bestäms. Genom förordning av statsrådet kan det också föreskrivas om en kortare granskningstid för de försäkrade arbetsinkomsterna än de två senaste kalenderåren, om det finns försäkrade arbetsinkomster för en kortare granskningstid än två år. (14.8.2009/634)

8 kap

Utbetalning av pension, dröjsmålsförhöjning och återkrav

112 §
Utbetalning av pension

Pensionen betalas till pensionstagaren, om inte något annat bestäms i detta kapitel eller i någon annan lag. (30.12.2008/1097)

Pensionen betalas månatligen så att pensionen på den dag som anges i pensionsbeslutet står att lyftas från ett av pensionstagaren uppgivet konto i ett penninginstitut som är verksamt i Finland. Pensionen kan även betalas till pensionstagarens konto utomlands.

113 §
Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning

Pension betalas, om inte något annat följer av bestämmelserna i 3 kap., från ingången av kalendermånaden efter den under vilken rätten till pension uppkommit. Pension utbetalas till utgången av den kalendermånad under vilken rätten till pension har upphört.

Om pensionsanstalten har skäl att misstänka att pensionstagaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pension, kan pensionsanstalten avbryta utbetalningen av pensionen. En förutsättning är att pensionsanstalten har begärt en utredning av pensionstagaren om omständigheter i anslutning till pensionens belopp eller pensionsrätten, men pensionstagaren inte företer någon sådan utredning inom en skälig tid som pensionsanstalten anger.

Kan någon utredning om pensionstagarens död inte läggas fram, men är det sannolikt att han eller hon har avlidit genom drunkning, genom någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak, kan pensionsanstalten dra in pensionen från den dag då pensionstagaren försvunnit.

114 §
Pension som engångsbelopp

Om beloppet av en ålderspension, familjepension eller full invalidpension före avdraget för en primär förmån enligt 92–94 § understiger 20 euro per månad, kan pensionsanstalten betala ut pensionen som ett engångsbelopp.

Om beloppet av den pension som avses i 1 mom. är minst 20 euro, men högst 50 euro per månad, kan pensionsanstalten betala ut pensionen som ett engångsbelopp, om pensionstagaren har underrättats om att pensionen betalas ut som ett engångsbelopp och om pensionstagaren inte har motsatt sig detta inom en skälig tid som pensionsanstalten anger.

Engångsbeloppet av invalidpension som beviljats tills vidare innehåller även den ålderspension som skall beviljas därefter.

När invalidpension betalas som ett engångsbelopp, betalas den retroaktiva pensionen inte till sjukförsäkringsfonden.

När pension betalas enligt arrangemanget med sista pensionsanstalt med en beslutssammanställning som avses i 107 §, avses med det pensionsbelopp som åsyftas i 1 och 2 mom. det sammanlagda beloppet av de pensioner som ingår i beslutssammanställningen.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om koefficienterna för engångsbelopp, vilka skall fastställas enligt försäkringsmatematiska grunder.

115 §
Dröjsmålsförhöjning

Försenas utbetalningen av pension som avses i denna lag, skall pensionsanstalten betala den försenade pensionen förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Skyldigheten att betala pensionen förhöjd gäller även sådana pensioner som pensionsanstalten betalar i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 107 §.

Skyldigheten att betala pensionen förhöjd enligt 1 mom. gäller inte den del av pensionen som betalas ut till en annan försäkrings- eller pensionsanstalt som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet eller till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa på grund av dessas regressanspråk.

Dröjsmålsförhöjning som understiger 5,39 euro betalas inte.

116 §
Tid för vilken dröjsmålsförhöjning beräknas

Förhöjning av pension räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren hos pensionsanstalten framställt sina anspråk samt en sådan utredning om pensionens grund som skäligen kan krävas av honom eller henne med beaktande även av pensionsanstaltens möjligheter att inhämta utredning. Dröjsmålsförhöjningen räknas från förfallodagen för en sådan pensionspost som senare skall betalas med stöd av samma beslut.

Försenas utbetalningen av pension av en orsak som beror på pensionstagaren, är pensionsanstalten inte skyldig att betala pensionen förhöjd för längre tid än från den dag pensionsanstalten har fått kännedom om att hindret inte längre föreligger.

Om utbetalningen av pensionen fördröjs till följd av en bestämmelse i lag eller avbrott i betalningsrörelsen eller något annat liknande allmänt hinder, är pensionsanstalten inte skyldig att betala pensionen förhöjd för den dröjsmålstid som ett dylikt hinder orsakat.

117 § (29.1.2016/69)
Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren eller sjukkassan

Om en pensionsanstalt har beviljat en arbetstagare invalidpension eller arbetslivspension retroaktivt och arbetsgivaren för samma tid har betalat arbetstagaren lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid. Den kompletteringsdagpenning som betalas av en sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor motsvarar lön som arbetsgivaren betalar, och pensionen betalas på ansökan till sjukkassan på samma sätt som till arbetsgivaren.

Om en arbetstagare i stället för invalidpension har beviljats ålderspension retroaktivt på det sätt som avses i 52 § 3 mom. från ingången av månaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension uppnåddes och arbetsgivaren för samma tid har betalat honom eller henne lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid med arbetsoförmåga på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid.

Om en pensionsanstalt har beviljat en arbetstagare invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension i de fall som avses i 2 mom. retroaktivt och arbetsgivaren för samma tid har betalat honom eller henne lön för uppsägningstid i stället för lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid.

Om arbetsgivaren betalar lön till en arbetstagare för samma tid som den för vilken arbetstagaren får rehabiliteringspenning eller invalidpension och därtill anslutet rehabiliteringstillägg, betalas rehabiliteringspenningen eller invalidpensionen och därtill anslutet rehabiliteringstillägg för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid.

Pensionen, rehabiliteringspenningen eller rehabiliteringstillägget betalas inte till arbetsgivaren eller sjukkassan till den del betalning med stöd av 118 § ska ske till sjukförsäkringsfonden och inte heller när arbetsgivaren eller sjukkassan med stöd av någon annan lag har fått ersättning för lön som de betalat.

Vad som i 2 mom. föreskrivs om betalning av retroaktiv ålderspension till arbetsgivaren som ersättning för den lön för sjukdomstid som betalats för samma tid, tillämpas också om arbetstagaren beviljas ålderspension i stället för arbetslivspension på det sätt som avses i 53 i §.

117 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

117 §
Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren eller sjukkassan

Har en pensionsanstalt beviljat en arbetstagare invalidpension retroaktivt och har arbetsgivaren för samma tid till honom eller henne betalat lön för sjukdomstiden, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som utbetalats i lön för samma tid. Den kompletteringsdagpenning som betalas av en sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor motsvarar lön som arbetsgivaren betalar, och pensionen betalas på ansökan till sjukkassan på samma sätt som till arbetsgivaren.

Har en arbetstagare i stället för invalidpension beviljats ålderspension retroaktivt på det sätt som avses i 52 § 3 mom. från ingången av månaden efter den under vilken 63 års ålder uppnåddes och har arbetsgivaren för samma tid till honom eller henne betalat lön för sjukdomstiden, betalas pensionen för denna tid med arbetsoförmåga på ansökan till arbetsgivaren högst till det belopp som betalats i lön för samma tid.

Har en pensionsanstalt beviljat en arbetstagare invalidpension retroaktivt eller ålderspension i de fall som avses i 2 mom. och har arbetsgivaren för samma tid till honom eller henne betalat lön för uppsägningstid i stället för lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som betalats i lön för samma tid.

Betalar arbetsgivaren lön till en arbetstagare för samma tid som den för vilken arbetstagaren får rehabiliteringspenning eller invalidpension och därtill anslutet rehabiliteringstillägg, betalas rehabiliteringspenningen eller invalidpensionen och därtill anslutet rehabiliteringstillägg för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som betalats i lön för samma tid.

Pensionen, rehabiliteringspenningen eller rehabiliteringstillägget betalas inte till arbetsgivaren eller sjukkassan till den del betalning med stöd av 118 § skall ske till sjukförsäkringsfonden och inte heller när arbetsgivaren eller sjukkassan med stöd av någon annan lag har fått ersättning för lön som de betalat.

118 § (22.12.2006/1274)
Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden

Om en arbetstagare har fått dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen för samma tid som den för vilken han eller hon beviljas ålderspension, betalas ålderspensionen till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen motsvarar beloppet av den sjukdagpenning eller partiella sjukdagpenning som har betalats för samma tid.

Beviljas full invalidpension retroaktivt efter den primärtid som avses i 41 § 1 mom. och har för samma tid betalats dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas invalidpensionen till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen motsvarar beloppet av den dagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som har betalats för samma tid.

Beviljas rehabiliteringspenning eller rehabiliteringstillägg retroaktivt för samma tid som den för vilken arbetstagaren har fått dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget till sjukförsäkringsfonden till den del de motsvarar beloppet av den dagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som har betalats för samma tid.

119 §
Betalning av pension till kommunen eller ett organ enligt socialvårdslagen

Har en arbetstagare fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, skall pensionsanstalten betala för samma tid retroaktivt utgående pension eller del därav som ersättning för redan utbetalt utkomststöd till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) på dess yrkande.

Om kommunen eller samkommunen har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en pensionsberättigad, skall pensionsanstalten på yrkande av kommunen eller samkommunen till kommunen eller samkommunen betala den pension som den pensionsberättigade har rätt till för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård, för att användas på det sätt som föreskrivs i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).

120 §
Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa

Om en arbetstagare tillfälligt har fått av Folkpensionsanstalten utbetalad garantipension enligt 20 § 2 mom. i lagen om garantipension (703/2010) eller pension enligt 72 § i folkpensionslagen eller ovan nämnda pension och bostadsbidrag enligt 8 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007) för samma tid för vilken arbetstagaren med anledning av ändringssökande beviljas pension enligt denna lag retroaktivt, ska pensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten på dess yrkande till den del pensionen motsvarar beloppet av den förmån som Folkpensionsanstalten betalat till ett för stort belopp för samma tid. (20.8.2010/717)

Pensionsanstalten betalar en pension som den beviljat retroaktivt till Folkpensionsanstalten på det sätt som avses i 1 mom. även då pensionsanstalten (29.10.2010/909)

1) fortsätter utbetala rehabiliteringsstöd som beviljats med anledning av ändringssökande,

2) beviljar förmånstagaren familjepension enligt denna lag,

3) i enlighet med 139 § rättar sitt tidigare beslut,

4) i övrigt justerar beloppet av en beviljad pension, eller

5) efter ett beslut om rättelse beviljar fortsatt rehabiliteringsstöd.

Pension betalas dock inte till Folkpensionsanstalten för att ersätta bostadsbidrag som betalats till ett för stort belopp, om samtidigt inte betalas retroaktiv pension för ersättande av den pension som Folkpensionsanstalten betalat till ett för stort belopp.

Om en arbetstagare har fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för samma tid för vilken han eller hon beviljas annan pension än partiell förtida ålderspension retroaktivt, ska pensionsanstalten på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den arbetslöshetsdagpenning eller det arbetsmarknadsstöd som har betalats för samma tid. (29.1.2016/69)

4 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Har en arbetstagare fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för samma tid för vilken personen beviljas pension retroaktivt, ska pensionsanstalten på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del pensionen motsvarar beloppet av den arbetslöshetsdagpenning eller det arbetsmarknadsstöd som har betalats för samma tid. (22.12.2009/1203)

Har en arbetstagare fått studiepenning eller bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (65/1994) för samma tid för vilken han eller hon retroaktivt beviljas annan pension än delinvalidpension, ska pensionsanstalten på yrkande av Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten till den del pensionen motsvarar beloppet av det studiestöd som har betalats för samma tid. (29.10.2010/909)

121 §
Tidsfrist för framställande av betalnings- yrkande

I de fall som avses i 117–120 § betalas pensionen till sjukförsäkringsfonden, arbetsgivaren, sjukkassan, kommunen, samkommunen, ett organ inom socialvården, Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan endast under förutsättning att yrkandet om betalning har framställts hos pensionsanstalten minst två veckor före den dag då pensionen skall utbetalas.

122 §
Betalning av pension till ett organ enligt socialvårdslagen på basis av samtycke

Pensionsanstalten kan med pensionstagarens samtycke besluta att pension enligt denna lag skall betalas till ett i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsett organ i den kommun där pensionstagaren är bosatt för att användas till vård av pensionstagaren och av en sådan person vars uppehälle pensionstagaren enligt 2 § i lagen om utkomststöd är skyldig att dra försorg om. En förutsättning är att betalning av pensionen till pensionstagaren själv inte kan anses ändamålsenligt på grund av hans eller hennes livsstil, sjukdom eller någon annan särskild orsak och en intressebevakare inte har förordnats för honom eller henne.

En framställning om betalning av pensionen till ett organ som avses i socialvårdslagen kan göras av pensionstagaren, dennes make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter honom eller henne eller vederbörande organ i kommunen.

Pension får inte i strid med pensionstagarens samtycke användas för något annat ändamål än för omvårdnaden under den månad för vilken pensionen utbetalats.

123 §
Utbetalningsordning för pension

Om pension skall betalas till någon annan än pensionstagaren själv på basis av denna eller någon annan lag, och två eller flera myndigheter, kommuner, anstalter eller organ eller andra instanser har rätt till den, betalas pensionen i följande ordning:

1) till sjukförsäkringsfonden enligt 118 §, (22.12.2006/1274)

2) som obetalda försäkringsavgifter till pensionsanstalten enligt 120 § 1 mom. i lagen om pension för företagare eller till lantbruksföretagarnas pensionsanstalt enligt 28 § i lagen om pension för lantbruksföretagare, (22.12.2006/1274)

3) till pensionsanstalten som återkrav av pension som betalats utan grund enligt 126 §, (22.12.2006/1274)

4) till arbetsgivaren eller sjukkassan enligt 117 §, (22.12.2006/1274)

5) till en arbetslöshetskassa eller Folkpensionsanstalten enligt 120 § 4 mom., (22.12.2006/1274)

6) till Folkpensionsanstalten enligt 120 § 1 eller 2 mom., (22.12.2006/1274)

7) till ett organ som avses i socialvårdslagen enligt 119 § 1 mom., (22.12.2006/1274)

8) till en kommun eller en samkommun enligt 119 § 2 mom., (22.12.2006/1274)

9) till Folkpensionsanstalten enligt 120 § 5 mom., (22.12.2006/1274)

10 punkten har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (29.1.2016/69)

10) till Patientförsäkringscentralen enligt 9 § i patientskadelagen (585/1986),

11) en betalning utan grund till en anstalt i ett EU- eller EES-land enligt artikel 72.2 i EU:s tillämpningsförordning om social trygghet, (14.5.2010/354)

12) till en utsökningsmyndighet enligt 4 kap. 2 § i utsökningsbalken (705/2007), (30.12.2008/1097)

13) en betalning utan grund av annan förmån än pension till en anstalt i ett EU- eller EES-land enligt artikel 72.1 och 72.3 i EU:s tillämpningsförordning om social trygghet, (14.5.2010/354)

14) en betalning utan grund av pension och annan förmån till en anstalt i ett land som ingått en överenskommelse om social trygghet enligt bestämmelserna i en överenskommelse om social trygghet, samt

15) till ett organ som avses i socialvårdslagen enligt 122 §.

124 §
Överföring eller pantsättning av pension

Pension får inte överföras på någon annan. Ett avtal som avser pantsättning av pension är ogiltigt.

Kostnadsersättning som betalas enligt denna lag får inte mätas ut.

125 §
Preskription av pension

Rätten att få pension preskriberas fem år efter den dag då pensionen borde ha utbetalats, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Preskriptionstiden kan förlängas på det sätt som föreskrivs i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

126 §
Återkrav av pension som betalats utan grund

Om pension har betalats till ett större belopp än vad mottagaren har rätt till, skall pensionsanstalten återkräva den pension som betalats utan grund.

Pensionsanstalten kan helt eller delvis avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund, om detta anses skäligt och betalningen av pensionen inte kan anses ha berott på pensionstagarens eller dennes företrädares svikliga förfarande. Pensionsanstalten kan avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund även då det belopp som skall återkrävas är ringa.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas också om en pensionsanstalt i egenskap av avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn eller sådan sista pensionsanstalt som avses i 107 § utan grund har betalat ut pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Om den sista pensionsanstalten utan grund har betalat ut pension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn, fattas återkravsbeslutet av Keva enligt vad som föreskrivs om återkrav i pensionslagen för den offentliga sektorn. Den sista pensionsanstalten ger en beslutssammanställning över de pensioner som ska återkrävas och återkräver beloppet. (29.1.2016/69)

3 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas också om en pensionsanstalt i egenskap av avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn eller sådan sista pensionsanstalt som avses i 107 § utan grund har betalat ut pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Om den sista pensionsanstalten utan grund har betalat ut pension enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn, fattas återkravsbeslutet av berörda pensionsanstalt inom den offentliga sektorn enligt vad som föreskrivs om återkrav i den berörda arbetspensionslagen för den offentliga sektorn. Den sista pensionsanstalten ger en beslutssammanställning över de pensioner som ska återkrävas och återkräver beloppet. (14.8.2009/634)

Beslut om återkrav av en pension som betalats utan grund skall fattas inom fem år räknat från den dag pensionen betalades ut. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som föreskrivs i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

127 §
Kvittning av pension som betalats utan grund

En pensionsanstalt kan också återkräva pension som den betalat utan grund genom kvittning mot framtida pensionsposter. Från den pensionspost som i varje enskilt fall skall utbetalas får dock inte utan pensionstagarens medgivande dras av mer än en sjättedel av den del av pensionsposten som återstår då på denna verkställts förskottsinnehållning enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996). (22.12.2006/1274)

Om den sista pensionsanstalt som avses i 107 § sköter återkravet genom kvittning, skall såsom den pensionspost som avses i 1 mom. betraktas det sammanlagda beloppet av de pensionsposter som den sista pensionsanstalten skall betala.

9 kap

Ändringssökande

128 §
Sökande av ändring

För sökande av ändring finns besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen. Bestämmelser om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och nämndens medlemmar finns i lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (677/2005) och bestämmelser om försäkringsdomstolen i lagen om försäkringsdomstolen (132/2003). På framställning av social- och hälsovårdsministeriet förordnar statsrådet för högst fem år i sänder till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden, av vilka minst fyra skall förordnas på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och minst fyra på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer.

En part får genom besvär söka ändring hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden i ett beslut som en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen givit med stöd av denna lag, så som föreskrivs i denna lag och i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

En part får genom besvär söka ändring hos försäkringsdomstolen i ett beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden givit i ett besvärsärende, så som föreskrivs i denna lag och i förvaltningsprocesslagen.

Ändring i Pensionsskyddscentralens beslut enligt 111 § 1 mom. om vilken pensionsanstalt som är behörig att handlägga en pensionsansökan får inte sökas genom besvär.

129 § (29.1.2016/69)
Sökande av ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning

På en beslutssammanställning som en pensionsanstalt gett i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 107 § tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om beslut. Om en pensionsanstalts beslut ingår i den beslutssammanställning som Keva har gett i egenskap av sista pensionsanstalt, söks ändring i beslutssammanställningen och behandlas besvärsärendet enligt vad som bestäms i pensionslagen för den offentliga sektorn.

129 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

129 §
Sökande av ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning (14.5.2010/354)

På en beslutssammanställning som en pensionsanstalt gett i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 107 § tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om beslutet. Om en pensionsanstalts beslut ingår i den beslutssammanställning som en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn har gett i egenskap av sista pensionsanstalt, söks ändring i beslutssammanställningen och behandlas besvärsärendet enligt vad som bestäms i arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn. (14.8.2009/634)

2 mom. har upphävts genom L 14.5.2010/354. (14.5.2010/354)

130 §
Tid för sökande av ändring

Tiden för sökande av ändring är 30 dagar från den dag då parten har fått del av pensionsanstaltens, Pensionsskyddscentralens eller besvärsnämndens för arbetspensionsärenden beslut. En part anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som parten har uppgett, om det inte visas något annat i samband med sökandet av ändring.

131 §
Grundbesvär över debitering

En part får anföra grundbesvär över en debitering, stöd av denna lag fastställts av en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen eller att en innehållning av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som arbetsgivaren verkställt på basis av 152 eller 154 § strider mot lag eller avtal. Grundbesvär skall anföras skriftligen hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden senast inom två år från ingången av året efter det år under vilket fordran fastställdes eller debiterades.

Om grundbesvär anförs med anledning av utmätning, gäller dessutom vad som i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) föreskrivs om grundbesvär. (7.12.2007/1164)

132 §
Inlämnande av besvärsskrift

En part skall lämna in besvärsskriften inom tiden för sökande av ändring till den pensionsanstalt som meddelat det överklagade beslutet. Om ändring söks i Pensionsskyddscentralens beslut skall besvärsskriften lämnas in till Pensionsskyddscentralen. En besvärsskrift som gäller ett beslut som meddelats av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden skall lämnas till den pensionsanstalt som meddelat beslut i ärendet eller till Pensionsskyddscentralen.

133 §
Rättelse av beslut i samband med sökande av ändring

Den pensionsanstalt som meddelat det överklagade beslutet eller Pensionsskyddscentralen undersöker om den själv kan rätta beslutet. Om pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen till alla delar godkänner de yrkanden som framställs i besvärsskriften, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. Ändring i rättelsebeslutet får sökas på det sätt som föreskrivs i detta kapitel.

Den pensionsanstalt som har gett en beslutssammanställning i egenskap av sista pensionsanstalt ska innan ärendet behandlas begära ett utlåtande av Keva till den del besvären gäller pensionsskydd som sköts av Keva. Ett utlåtande begärs dock inte om besvären enbart gäller bedömning av arbetsförmågan. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Den pensionsanstalt som har givit en beslutssammanställning i egenskap av sista pensionsanstalt skall innan ärendet behandlas begära ett utlåtande av respektive pensionsanstalt inom den offentliga sektorn till den del besvären gäller pensionsskydd som sköts av pensionsanstalten inom den offentliga sektorn. Gäller besvären enbart bedömning av arbetsförmågan begärs dock inte något utlåtande.

Om samtliga pensionsanstalter vilkas beslut besvären gäller godkänner ändringssökandens yrkanden, ger den sista pensionsanstalten en ny, rättad beslutssammanställning. Den sista pensionsanstalten ger en ny, rättad beslutssammanställning även då besvären över beslutssammanställningen gäller enbart bedömning av arbetsförmågan och pensionsanstalten inom den privata sektorn i egenskap av sista pensionsanstalt godkänner de yrkanden som framställts i den besvärsskrift som tillställts den. I en på detta sätt rättad beslutssammanställning får ändring sökas enligt detta kapitel.

Om en pensionsanstalt, den sista pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen endast delvis rättar sitt tidigare beslut, skall den meddela ett interimistiskt beslut i ärendet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.

134 §
Överföring av besvär till besvärsinstans

Godkänner pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen inte ändringssökandens yrkanden till alla delar, skall pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften jämte sitt utlåtande om besvären till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Gäller besvären ett beslut som meddelats av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden, skall pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen sända besvärsskriften jämte sitt utlåtande till försäkringsdomstolen inom den nämnda tiden.

Godkänner pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen de yrkanden som framställts i besvärsskriften helt eller delvis efter det att besvärsskriften har inlämnats till besvärsinstansen, kan pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen meddela ett interimistiskt beslut i ärendet. Besvärsinstansen skall utan dröjsmål underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.

Pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen kan avvika från den tidsfrist som avses i 1 mom., om inhämtandet av tilläggsutredning som krävs med anledning av besvären förutsätter detta. Ändringssökanden skall då utan dröjsmål underrättas om inhämtande av tilläggsutredning. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock sändas till besvärsinstansen senast 60 dagar från besvärstidens utgång.

Om den pensionsanstalt som gett en beslutssammanställning i egenskap av sista pensionsanstalt har begärt ett i 133 § 2 mom. avsett utlåtande av Keva och den inte rättar sitt beslut i enlighet med ändringssökandens yrkande, ska pensionsanstalten inom 60 dagar från besvärstidens utgång till den besvärsinstans som avses i 1 mom. i denna paragraf lämna in besvärsskriften samt de utlåtanden som getts med anledning av den. (29.1.2016/69)

4 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Har den pensionsanstalt som gett en beslutssammanställning i egenskap av sista pensionsanstalt begärt ett i 133 § 2 mom. avsett utlåtande av en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn och rättar den inte sitt beslut i enlighet med ändringssökandens yrkande, skall pensionsanstalten inom 60 dagar från besvärstidens utgång tillställa den besvärsinstans som avses i 1 mom. besvärsskriften samt de utlåtanden som givits med anledning av den.

135 §
Besvär som inkommit efter besvärstidens utgång

Har besvär som anförs hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen kommit till pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen eller besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen efter utgången av den tid som bestäms i 130 eller 131 §, kan besvären ändå tas upp till behandling, om det finns vägande orsaker till förseningen.

136 §
Verkställighet av beslut

En pensionsanstalts och Pensionsskyddscentralens beslut skall, trots att ändring har sökts, iakttas till dess ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.

Ett lagakraftvunnet beslut av en pensionsanstalt, Pensionsskyddscentralen och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden får verkställas såsom en lagakraftvunnen dom i tvistemål.

137 §
Rättelse av skriv- eller räknefel

Pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen skall rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut. Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett resultat som är oskäligt för en part.

138 §
Rättelse av sakfel

Pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen kan undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt, om pensionsanstaltens eller Pensionsskyddscentralens beslut grundar sig på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades.

Pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen får inte ändra sitt beslut eller undanröja det till en parts nackdel, om inte parten samtycker till detta.

139 §
Rättelse av ett lagakraftvunnet beslut på basis av ny utredning

Pensionsanstalten skall pröva ett ärende som avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut på nytt, om ny utredning framkommer i ärendet. Pensionsanstalten kan då utan hinder av det tidigare lagakraftvunna beslutet bevilja en förvägrad pension eller justera en redan beviljad pension till ett större belopp. Även besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i ett dylikt beslut kan sökas på det sätt som föreskrivs 128–130 §.

140 §
Undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut

Om ett lagakraftvunnet beslut som en pensionsanstalt meddelat med stöd av denna lag grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan besvärsnämnden för arbetspensionsärenden på yrkande av parten eller pensionsanstalten undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Detsamma gäller på yrkande av parten eller Pensionsskyddscentralen i fråga om ett lagakraftvunnet beslut som Pensionsskyddscentralen meddelat med stöd av denna lag. Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär. (17.6.2011/678)

Om ett lagakraftvunnet beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen gett med stöd av denna lag grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på yrkande av parten eller pensionsanstalten undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Försäkringsdomstolen skall ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. (22.12.2006/1314)

Om pensionsanstalten yrkar att ett beslut skall undanröjas, kan den ställa in utbetalningen av pensionen eller betala denna enligt sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.

Ansökan om undanröjande av ett beslut skall göras inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas även på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden. (22.12.2006/1314)

Delgivning av det hörande som avses i 1 och 2 mom. ska ske på det sätt som bestäms i 59 § i förvaltningslagen (434/2003). (17.6.2011/678)

140 a § (17.6.2011/678)
Nytt avgörande av ett ärende med anledning av retroaktivt beviljad primär förmån eller annan pension

Om pensionstagaren retroaktivt, efter det att beslutet har meddelats, har beviljats en primär förmån eller en pension som avses i 94 § eller sådan pension som avses i 91 § 3 mom., kan pensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt.

III AVDELNINGEN

BESTÄMMELSER OM ORDNANDE AV FÖRSÄKRING OCH FÖRDELNING AV KOSTNADER

10 kap

Ordnande av pensionsskydd och bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsavgifterna

Ordnande av pensionsskydd
141 §
Arbetsgivarens skyldighet att ordna pensionsskydd för arbetstagarna

En arbetsgivare skall för sin arbetstagare som avses i 4, 5 och 7 § under den månad som följer efter löneutbetalningen ordna pensionsskydd, om arbetsgivaren till arbetstagaren har betalat minst 41,89 euro per månad i sådan arbetsinkomst som avses i 70 eller 72 §.

Arbetsgivaren skall ordna sin arbetstagares pensionsskydd

1) i ett arbetspensionsförsäkringsbolag,

2) i en pensionskassa genom att på det sätt som avses i lagen om försäkringskassor bilda en pensionskassa eller genom att bli delägare i en sådan pensionskassa till vars verksamhetssektor arbetsgivaren hör, eller

3) i en pensionsstiftelse genom att på det sätt som avses i lagen om pensionsstiftelser grunda en pensionsstiftelse eller genom att ansluta sig till en sådan sampensionsstiftelse, till vilken arbetsgivaren i enlighet med lagen om pensionsstiftelser kan höra.

Arbetsgivaren kan ordna sina arbetstagares pensionsskydd i två eller flera pensionsanstalter, förutsatt att de arbetstagargrupper som hör till respektive arrangemang är tillräckligt klart definierade.

142 §
Ordnande av pensionsskydd genom tecknande av försäkring i ett arbetspensionsförsäkringsbolag

När arbetsgivaren ordnar sina arbetstagares pensionsskydd genom att teckna försäkring i ett arbetspensionsförsäkringsbolag, skall arbetsgivaren under den månad som följer efter löneutbetalningen lämna en försäkringsansökan till det arbetspensionsförsäkringsbolag som han valt. Genom godkännande av försäkringsansökan uppstår ett försäkringsavtal mellan arbetspensionsförsäkringsbolaget och arbetsgivaren. Närmare föreskrifter om verkställigheten av försäkringen meddelas i de av social- och hälsovårdsministeriet fastställda försäkringsvillkoren.

143 §
Givande och avslutande av försäkring

Ett arbetspensionsförsäkringsbolag skall ge och upprätthålla en försäkring som sökts hos bolaget. Ett arbetspensionsförsäkringsbolag kan dock avsluta en försäkring utan särskilt uppsägningsförfarande, om arbetsgivaren inte före utgången av januari månad har meddelat att han under det föregående kalenderåret har betalat ut i denna lag avsedd lön. I dessa fall skall arbetspensionsförsäkringsbolaget försäkra sig om att arbetsgivaren inte längre är försäkringsskyldig.

Arbetsgivaren avslutar en försäkring genom att på det sätt som närmare föreskrivs i försäkringsvillkoren säga upp den skriftligen senast tre månader före den dag då försäkringen upphör. En försäkring kan dock inte upphöra på grund av uppsägning förrän minst ett år har gått från att försäkringen trädde i kraft. Uppsägning av en försäkring befriar inte arbetsgivaren från försäkringsskyldigheten enligt denna lag. (22.12.2006/1274)

144 §
Anmälningar som krävs för skötseln av en försäkring

En arbetsgivare som har ingått ett försäkringsavtal skall inom den tid som anges i avtalet, på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet, till arbetspensionsförsäkringsbolaget anmäla sina identifieringsuppgifter samt namnen, personbeteckningarna och löneuppgifterna för sina anställda i ett anställningsförhållande enligt denna lag.

Anmälningsskyldigheten gäller också arbetsgivare som har ordnat sina anställdas pensionsskydd i en pensionskassa eller pensionsstiftelse.

145 §
Rättelse av uppgifter om när ett anställningsförhållande har börjat eller slutat

I fråga om en registeransvarigs skyldighet att rätta oriktiga uppgifter gäller personuppgiftslagen (523/1999).

146 §
Arbetsgivarens skyldighet att månatligen lämna anmälningar och betala försäkringsavgifter

Om en arbetsgivare har försummat sin skyldighet att lämna anmälningar och betala försäkringsavgifter enligt denna lag, en förordning av statsrådet eller ett försäkringsavtal, kan arbetspensionsförsäkringsbolaget förplikta den arbetsgivare som har ingått försäkringsavtalet att lämna de uppgifter som avses i 144 § och att månatligen betala arbetspensionsförsäkringsavgift i enlighet med de anmälda uppgifterna. Detsamma gäller situationer där en arbetsgivare har ordnat sina anställdas pensionsskydd i en pensionskassa eller pensionsstiftelse.

147 §
Tillfällig arbetsgivare

En arbetsgivare

1) som inte fortlöpande har anställda, och

2) vars löner till visstidsanställda för sex månader understiger sammanlagt 6 000 euro, kan ordna sina anställdas pensionsskydd i ett arbetspensionsförsäkringsbolag utan att göra en försäkringsansökan; i detta fall skall arbetsgivaren till det arbetspensionsförsäkringsbolag som han valt anmäla sina identifieringsuppgifter och namnen, personbeteckningarna och löneuppgifterna för sina anställda samt på grundval av den anmälda lönen betala arbetspensionsförsäkringsavgift senast den 20 dagen i den månad som följer efter lönebetalningsmånaden (tillfällig arbetsgivare).

Närmare bestämmelser om tillfälliga arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt 1 mom. och om betalning av arbetspensionsförsäkringsavgiften utfärdas genom förordning av statsrådet.

148 §
Information om pensionsanstalten

Arbetsgivaren skall informera arbetstagarna om i vilken pensionsanstalt arbetsgivaren har ordnat i denna lag föreskrivet pensionsskydd för sina anställda.

149 § (29.10.2010/909)
Villkor för befriande av en utländsk arbetsgivare från försäkringsskyldigheten

Pensionsskyddscentralen kan på ansökan befria en utländsk arbetsgivare från skyldigheten att ordna i denna lag avsett pensionsskydd för en arbetstagare som denna arbetsgivare sänder till Finland för att arbeta i mer än två år eller vars arbete i egenskap av utsänd arbetstagare av oförutsedda orsaker fortgår i Finland i mer än två år. Befrielse beviljas för högst fem år räknat från den tidpunkt då arbetet i Finland började.

En förutsättning för befrielse från skyldigheten att ordna pensionsskydd för en utsänd arbetstagare är att

1) finsk lagstiftning inte tillämpas på arbetstagaren på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet,

2) arbetstagaren inte omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet omedelbart innan arbetet i Finland börjar, och att

3) arbetsgivaren har ordnat pensionsskydd för arbetstagaren för den tid denne arbetar i Finland.

Arbetsgivaren ska lägga fram en utredning om det pensionsskydd som avses i 2 mom. 3 punkten.

150 §
Försäkrande av arbetstagare som arbetar utomlands

En finsk arbetsgivare skall enligt denna lag försäkra arbetstagare som avses i 5 § 1 och 2 mom. Om arbetsgivaren emellertid visar att pensionsskyddet för den kategori arbetstagare som avses i 5 § 2 mom. har ordnats på annat sätt så att pensionsskyddet i dess helhet kan anses motsvara pensionsskyddet enligt denna lag, kan Pensionsskyddscentralen på ansökan befria arbetsgivaren från skyldigheten att försäkra arbetstagarna i den ovan nämnda kategorin för den tid anställningsförhållandet utomlands har fortgått längre tid än två år. Befrielse beviljas tidigast från ingången av det kalenderår under vilket befrielse söks.

En finsk arbetsgivare kan ordna pensionsskydd enligt denna lag för en arbetstagare som sänds från Finland (utstationerad arbetstagare) för anställning

1) hos ett koncernföretag som ingår i samma ekonomiska helhet som det finska företaget, trots att anställningsförhållandet med den finska arbetsgivaren inte kvarstår,

2) hos något annat företag där det finska företaget har bestämmanderätt, trots att anställningsförhållandet med den finska arbetsgivaren inte kvarstår, eller

3) i ett land som tillämpar EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet också när arbetstagarens anställningsförhållande till den utsändande finska arbetsgivaren kvarstår och arbetstagarens pensionsskydd till följd av förordningen eller överenskommelsen ska ordnas i arbetslandet. (14.5.2010/354)

En finsk arbetsgivare kan ordna pensionsskydd enligt denna lag också för en utomlands anställd arbetstagare (lokalt anställd arbetstagare), om den anställda har ett anställningsförhållande med

1) den finska arbetsgivaren,

2) ett koncernföretag som ingår i samma ekonomiska helhet som det finska företaget, eller

3) ett företag där det finska företaget har bestämmanderätt.

Arbetstagaren skall omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet när arbetet enligt 2 eller 3 mom. inleds.

Arbetsgivaren kan ordna pensionsskydd enligt 2 eller 3 mom. för den anställda, trots att pensionsskyddet för denne är obligatoriskt ordnad i ett land som tillämpar EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet. (14.5.2010/354)

När arbetsgivaren ordnar pensionsskydd enligt 1 mom. efter utgången av tvåårstiden eller pensionsskydd enligt 2, 3 eller 5 mom., kan den arbetsinkomst som ligger till grund för pensionen bestämmas till ett lägre belopp än vad den annars vore enligt denna lag, förutsatt att för arbetstagaren har ordnats annat pensionsskydd för samma arbete.

151 §
Arbetsgivarens rätt att få ett beslut om den arbetsinkomst som ligger till grund för försäkringen

På ansökan av arbetsgivaren skall pensionsanstalten meddela ett beslut om huruvida den lön som betalas till arbetstagaren eller ett annat vederlag är sådan arbetsinkomst på basis av vilken arbetsgivaren skall ordna pensionsskydd enligt denna lag. Beslutet meddelas av den pensionsanstalt där arbetsgivaren har ordnat eller avser att ordna sina anställdas pensionsskydd enligt denna lag.

Arbetspensionsförsäkringsavgifterna
152 §
Arbetspensionsförsäkringsavgiften

Den arbetspensionsförsäkringsavgift som tas ut för finansiering av pensionsskyddet enligt denna lag består av arbetsgivarens avgift och arbetstagarens avgift.

Arbetsgivaren innehåller i samband med löneutbetalningen på den lön han betalar ut (arbetsinkomst) arbetstagarnas arbetspensionsförsäkringsavgift samt betalar arbetspensionsförsäkringsavgiften i dess helhet till den pensionsanstalt hos vilken arbetsgivaren har ordnat sina anställdas pensionsskydd enligt denna lag. Arbetsgivaren svarar inför pensionsanstalten också för den andel som avser arbetstagarnas arbetspensionsförsäkringsavgift. Närmare bestämmelser om innehållande av arbetstagarnas arbetspensionsförsäkringsavgift utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift innehålls också på kompletteringsdagpenning som beviljas av en i lagen om försäkringskassor avsedd sjukkassa och på lön som betalas av en annan ställföreträdande betalare.

Den arbetsinkomst som ligger till grund för arbetspensionsförsäkringsavgiften bestäms på basis av 70 och 72 §.

När arbetspensionsförsäkringen har ordnats

1) i ett arbetspensionsförsäkringsbolag bestäms arbetspensionsförsäkringsavgiften enligt beräkningsgrunderna i 166 §,

2) i en pensionskassa bestäms arbetspensionsförsäkringsavgiften enligt beräkningsgrunderna i 166 § och enligt pensionskassans stadgar, eller

3) i en pensionsstiftelse bestäms arbetspensionsförsäkringsavgiften, det vill säga stiftelsens understödsavgift enligt lagen om pensionsstiftelser och pensionsstiftelsens stadgar.

153 § (29.1.2016/69)
Beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift

Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift är tre procent ökat med hälften av det procenttal med vilket den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften för en försäkring enligt denna lag i procent av lönen överskrider talet 18,2. Den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften beräknas med beaktande av de nedsättningar av avgiften som avses i 169 § 3 mom.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas årligen bestämmelser om den procentsats för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som ska tillämpas det följande kalenderåret.

153 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

153 §
Beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift

Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift är tre procent ökat med hälften av det procenttal med vilket den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften för en försäkring enligt denna lag i procent av lönen överskrider talet 18,2. Den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften beräknas med beaktande av de nedsättningar av avgiften som avses i 169 § 3 mom., men utan den avgiftshöjning som gäller 53 år fyllda arbetstagare. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift är från ingången av månaden efter den under vilken 53 års ålder uppnåtts den ovan avsedda avgiften multiplicerad med talet 19/15.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om de procentsatser för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som skall tillämpas det följande kalenderåret.

154 §
Retroaktiv innehållning av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift

Om arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift på grund av ett uppenbart fel inte har innehållits i samband med en löneutbetalning, kan arbetsgivaren innehålla avgiften i samband med högst de två därpå följande löneutbetalningarna.

Har till en arbetstagare i samband med löneutbetalningen inte betalats tillräcklig penninglön för innehållning av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och intjänar arbetstagaren dock pensionsskydd, kan arbetsgivaren innehålla nämnda avgift inom ett år i samband med följande löneutbetalningar.

155 §
Befrielse från betalning av retroaktiv arbetspensionsförsäkringsavgift

Skall en arbetsgivare på grund av att rättspraxis förändrats eller av något annat därmed jämförbart särskilt skäl ordna försäkring enligt denna lag retroaktivt för en arbetstagare, vars anställningsförhållande inte tidigare har ansetts omfattas av denna lag, kan Pensionsskyddscentralen på ansökan av arbetsgivaren helt eller delvis befria denna från skyldigheten att betala arbetspensionsförsäkringsavgift för tiden innan nämnda skäl framkom.

156 §
Delägares eller bolagsmäns ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifter

Om arbetsgivaren är ett samfund eller en sammanslutning, för vars förpliktelser en delägare eller bolagsman svarar såsom för egen skuld, ansvarar delägaren eller bolagsmannen också för samfundets eller sammanslutningens arbetspensionsförsäkringsavgifter.

157 §
Konkursbons ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifter

Om en arbetsgivare som har tagit en i denna lag avsedd försäkring försätts i konkurs, övergår arbetsgivarens rättigheter och skyldigheter enligt denna försäkring på konkursboet från den dag då konkursen började. Konkursboet betalar arbetspensionsförsäkringsavgifterna för konkurstiden.

158 §
Preskription av arbetspensionsförsäkringsavgifter

En pensionsanstalt skall fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift som baserar sig på denna lag inom fem år från den förfallodag för en avgift som anges i försäkringsvillkoren eller stadgarna eller, när det är fråga om en tillfällig arbetsgivare som har ordnat pensionsskyddet i enlighet med 147 §, från ingången av året efter det under vilket lönen utbetalades.

Har en arbetstagares arbetsinkomst på det sätt som avses i 75 b § 2 mom. med stöd av arbetstagarens utredning eller av någon annan anledning utökats retroaktivt med till pension berättigande arbetsinkomster som är mer än fem år gamla, ska pensionsanstalten på basis av dessa arbetsinkomster fastställa arbetspensionsförsäkringsavgiften inom tio år från den dag då denna avgift för anställningsförhållandet i fråga enligt försäkringsvillkoren hade förfallit till betalning. En tillfällig arbetsgivares arbetspensionsförsäkringsavgift ska dock fastställas inom tio år från ingången av året efter det under vilket lönen utbetalades. (30.12.2008/1097)

159 § (7.11.2014/882)
Utsökning av en arbetspensionsförsäkringsavgift

En arbetspensionsförsäkringsavgift som med stöd av denna lag påförts av en pensionsanstalt och en förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift enligt 163 § och 186 § 5 mom. är inklusive dröjsmålsränta direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av sådana fordringar finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Bestämmelser om indrivning av fordringar finns dessutom i lagen om indrivning av fordringar (513/1999).

160 §
Återbetalning av en arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund

Har en arbetsgivare till pensionsanstalten anmält inkomster som understiger 41,89 euro per månad, intjänas pension för dessa inkomster utan hinder av vad som bestäms i 4 § 3 mom. 1 punkten.

På ansökan av arbetsgivaren återbetalas till denne sådana arbetspensionsförsäkringsavgifter som betalats för månadsinkomster som understiger 41,89 euro, dock inte för längre tid än för innevarande år och det omedelbart föregående kalenderåret. Arbetsgivaren skall härvid till arbetstagaren återbetala arbetstagarens avgiftsandel. För inkomster som legat till grund för återbetalda arbetspensionsförsäkringsavgifter intjänas inte pension.

161 §
Återbetalning när arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift har innehållits utan grund

Arbetsgivaren skall på arbetstagarens yrkande till arbetstagaren återbetala en arbetspensionsförsäkringsavgift som har innehållits utan grund eller den del av avgiften som överstiger arbetstagarens lagstadgade arbetspensionsförsäkringsavgift.

Till arbetstagaren återbetalas inte en arbetspensionsförsäkringsavgift som innehållits på månadsinkomster som understiger 41,89 euro, om arbetstagaren för dessa inkomster intjänar pension i enlighet med 160 §.

162 §
Preskription av återbetalning av arbetsgivares och arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund

Återbetalningen av arbetsgivares och arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund preskriberas fem år från den dag då arbetsgivarens avgift betalades eller arbetstagarens avgift innehölls, om preskriptionen inte avbrutits innan dess. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som föreskrivs i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

163 §
Förhöjning på grund av försummelse

Pensionsanstalten kan på basis av uppskattning påföra en arbetsgivare en högst till det dubbla beloppet förhöjd skälig arbetspensionsförsäkringsavgift, om arbetsgivaren försummar

1) att ordna i denna lag avsett pensionsskydd inom den tid som anges i 141 § 1 mom.,

2) att lämna de uppgifter som avses i 144 § 1 mom. eller 146 § inom den tid som anges i lagrummet i fråga, eller

3) att lämna de uppgifter som avses i 147 § inom den tid som anges i lagrummet.

Förhöjd försäkringsavgift för den tid under vilken i 1 mom. 1–3 punkten avsedd försummelse har ägt rum fastställs med hänsyn till hur länge försummelsen pågått, om försummelsen varit upprepad och andra med dem jämförliga faktorer med anknytning till bedömningen av försummelsens klandervärdhet. Pensionsanstalten skall på begäran meddela arbetsgivaren ett överklagbart beslut om den förhöjda försäkringsavgiften.

164 § (18.1.2013/42)
Dröjsmålsränta på arbetsgivares arbetspensionsförsäkringsavgift

Om en arbetsgivare har försummat att betala arbetspensionsförsäkringsavgiften inom den tid som föreskrivs i denna lag, försäkringsvillkoren eller en pensionskassas eller pensionsstiftelses stadgar, ska arbetsgivaren till pensionsanstalten för dröjsmålstiden betala dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 a § 1 mom. i räntelagen.

11 kap

Villkoren och beräkningsgrunderna för en pensionsförsäkring

165 §
Villkoren för en pensionsförsäkring

Ett arbetspensionsförsäkringsbolag skall ansöka om social- och hälsovårdsministeriets fastställelse i fråga om de i 142 § avsedda villkoren för en pensionsförsäkring.

Pensionskassornas och pensionsstiftelsernas stadgar skall innehålla föreskrifter som är nödvändiga med tanke på verkställandet av pensionsskyddet.

166 §
Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter, ansvarsskuld och pensionsansvar

Ett arbetspensionsförsäkringsbolag och en pensionskassa skall ansöka om social- och hälsovårdsministeriets fastställelse för grunderna för beräkning av försäkringsavgifterna och ansvarsskulden.

Grunderna för beräkning av pensionsansvaret meddelas pensionsstiftelserna genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

167 §
Enhetlighet i fråga om villkor och beräkningsgrunder

Social- och hälsovårdsministeriet får inte utan särskilda skäl i pensionsförsäkringens villkor eller beräkningsgrunder fastställa skiljaktigheter som försvårar verkställigheten av denna lag eller skötseln av pensionsanstalternas gemensamma angelägenheter.

168 §
Uppgörande av beräkningsgrunder

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifterna, ansvarsskulden och pensionsansvaret ska uppgöras i första hand med tanke på tryggandet av arbetstagarnas och pensionstagarnas enligt denna lag försäkrade förmåner samt med beaktande av vad som i 174– 182 § samt i 5 § i lagen om Pensionsskyddscentralen bestäms om fördelningen av ansvaret och de övriga kostnaderna för pensionerna. För betalning av de i 178–181 § och i 5 § i lagen om Pensionsskyddscentralen avsedda kostnaderna som ska bekostas gemensamt kan ett system med fondering på förhand tillämpas. (30.11.2007/1112)

Grunderna för beräkning av ansvarsskulden och pensionsansvaret ska omfatta grunderna för det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen. Beräkningsgrunderna ska uppgöras så att det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret kan minska pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar med högst ett belopp som uppgår till 20 procent av pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar enligt denna lag. Från detta belopp ska emellertid dras av det ofördelade tilläggsförsäkringsansvar och det på försäkringstagarna fördelade tilläggsförsäkringsansvar som avses i 14 § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och det tilläggsförsäkringsansvar som avses i 43 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och i 79 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret ska vid varje pensionsanstalt vara lika stort i förhållande till den ovannämnda ansvarsskulden. Grunden för den årliga förändringen av det till aktieavkastningen bundna tilläggs-försäkringsansvaret utgörs av andelen enligt aktiernas genomsnittliga årsavkastning av femtedelen av den ansvarsskuld eller det pensionsansvar som avses ovan. Den årliga förändringen granskas innan en eventuell minskning har gjorts till följd av tillämpningen av 170 och 171 § i denna lag. I beräkningsgrunderna ska tas in den årliga utjämningen mellan pensionsanstalterna av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvarets relativa andel som ett led i utredningen av kostnaderna enligt 179 §. Om det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret efter utjämningen underskrider den ovannämnda nedre gränsen på 20 procent, ska underskridningen kompletteras genom minskning av respektive pensionsanstalts ofördelade tilläggsförsäkringsansvar eller tilläggsförsäkringsansvar. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Grunderna för beräkning av ansvarsskulden och pensionsansvaret ska omfatta grunderna för det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen. Beräkningsgrunderna ska uppgöras så att det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret kan minska pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar med högst ett belopp som uppgår till tio procent av pensionsanstaltens ansvarsskuld. Från detta belopp ska emellertid dras av det ofördelade tilläggsförsäkringsansvar och det på försäkringstagarna fördelade tilläggsförsäkringsansvar som avses i 14 § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, det tilläggsförsäkringsansvar som avses i 43 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och i 79 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor, det utjämningsbelopp som avses i 14 § 3 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och i 79 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor och de poster som enligt 139 § 2 mom. i lagen om pension för företagare inte beaktas i premieansvaret, den ansvarsskuld som uppstår av det tillläggspensionsskydd som avses i 30 a § 1 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (396/2006) samt ansvarsskulden enligt 138 § i lagen om pension för företagare och 29 § i lagen om införande av lagen om pension för företagare (1273/2006). Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret ska vid varje pensionsanstalt vara lika stort i förhållande till den ovannämnda ansvarsskulden. Grunden för den årliga förändringen av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret utgörs av andelen enligt aktiernas genomsnittliga årsavkastning av tiondedelen av den ansvarsskuld som avses ovan. Den årliga förändringen granskas innan en eventuell minskning har gjorts till följd av tillämpningen av 170 och 171 § i denna lag. I beräkningsgrunderna ska tas in den årliga utjämningen mellan pensionsanstalterna av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvarets relativa andel som ett led i utredningen av kostnaderna enligt 179 §. Om det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret efter utjämningen underskrider den ovannämnda nedre gränsen på tio procent, ska underskridningen kompletteras genom minskning av respektive pensionsanstalts ofördelade tilläggsförsäkringsansvar eller tilläggsförsäkringsansvar. (20.3.2015/317)

2 mom. har ändrats genom L 317/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Grunderna för beräkning av ansvarsskulden och pensionsansvaret ska omfatta grunderna för det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen. Beräkningsgrunderna ska uppgöras så att det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret kan minska pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar med högst ett belopp som uppgår till tio procent av den ansvarsskuld som avses i 10 § 2 mom. i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden (1114/2006). Från detta belopp ska emellertid dras av det utjämningsbelopp och det på försäkringstagarna fördelade tilläggsförsäkringsansvar som avses i 14 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, det utjämningsbelopp som avses i 79 § i lagen om försäkringskassor, den ansvarsskuld som uppstår av det tilläggspensionsskydd som avses i 32 § 5 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (396/2006) samt ansvarsskulden enligt 138 § i lagen om pension för företagare (1272/2006) och 29 § i lagen om införande av lagen om pension för företagare (1273/2006). Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret ska vid varje pensionsanstalt vara lika stort i förhållande till den ovan nämnda ansvarsskulden. Grunden för den årliga förändringen av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret utgörs av andelen enligt aktiernas genomsnittliga årsavkastning av tiondelen av den ansvarskuld som avses ovan. Den årliga förändringen granskas innan en eventuell minskning har gjorts till följd av tillämpningen av 170 och 171 §. I beräkningsgrunderna ska tas in den årliga utjämningen mellan pensionsanstalterna av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvarets relativa andel som ett led i utredningen av kostnaderna enligt 179 §. Om det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret efter utjämningen underskrider den ovan nämnda nedre gränsen på tio procent, ska underskridningen kompletteras genom minskning av respektive pensionsanstalts ofördelade tilläggsförsäkringsansvar eller tilläggsförsäkringsansvar. (21.12.2007/1363)

Med aktiernas genomsnittliga årsavkastningsprocent avses den genomsnittliga årsavkastningen, minskad med en procentenhet, av de placeringar för pensionsanstalter med verksamhet enligt denna lag och Sjömanspensionskassan som hänförs till punkt 1 i grupp IV enligt 6 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden. När den genomsnittliga årsavkastningen beräknas kan andelen av de ovannämnda placeringarna för varje pensionsanstalt vara högst 20 procent. Den genomsnittliga årsavkastningsprocenten beräknas av Pensionsskyddscentralen utifrån de uppgifter som pensionsanstalterna lämnat. (20.3.2015/316)

3 mom. har ändrats genom L 316/2015, som gäller temporärt 31.3.2015–31.12.2016. Den tidigare formen lyder:

Med aktiernas genomsnittliga årsavkastningsprocent avses den genomsnittliga årsavkastningen, minskad med en procentenhet, av de aktieplaceringar för pensionsanstalter med verksamhet enligt denna lag och Sjömanspensionskassan som är föremål för handel på en i 11 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015) avsedd reglerad marknad i utvecklade stater. När den genomsnittliga årsavkastningen beräknas kan andelen av de ovannämnda placeringarna för varje pensionsanstalt vara högst 20 procent. Den genomsnittliga årsavkastningsprocenten beräknas av Pensionsskyddscentralen utifrån de uppgifter som pensionsanstalterna lämnat. (20.3.2015/317)

3 mom. har ändrats genom L 317/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Med aktiernas genomsnittliga årsavkastningsprocent avses den genomsnittliga årsavkastningen, minskad med en procentenhet, av de placeringar för pensionsanstalter med verksamhet enligt denna lag och sjömanspensionskassan som hänförs till punkt 1 i grupp IV enligt 6 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden. När den genomsnittliga årsavkastningen beräknas kan andelen av de ovan nämnda placeringarna för varje pensionsanstalt vara högst 15 procent. Den genomsnittliga årsavkastningsprocenten beräknas av Pensionsskyddscentralen utifrån de uppgifter som pensionsanstalterna lämnat. (8.12.2006/1121)

169 §
Beräkningsgrunderna för försäkringsavgifter som betalas till arbetspensionsförsäkringsbolag

Av beräkningsgrunderna för de försäkringsavgifter som betalas till ett arbetspensionsförsäkringsbolag skall framgå hur försäkringsavgifterna beräknas och hur avgiften är preciserad i delar som tas ut för olika kostnadsslag. Beräkningsgrunderna kan uppgöras så att arbetsgivarens faktiska utgift för invalidpensions- och rehabiliteringspenningsersättningar beaktas vid fastställandet av försäkringsavgiften.

Vid fastställandet av storleken av arbetspensionsförsäkringsbolagens försäkringsavgifter beaktas årligen respektive arbetspensionsförsäkringsbolags andel av de i 178–181 § och i 5 § i lagen om Pensionsskyddscentralen nämnda kostnaderna som ska bekostas gemensamt. (30.11.2007/1112)

Om arbetspensionsförsäkringen har ordnats i ett arbetspensionsförsäkringsbolag, har arbetsgivaren rätt till en andel av det överskott som försäkringsrörelsen eventuellt inbringar. Beräkningsgrunderna för de nedsättningar av försäkringsavgiften eller andra motsvarande förmåner som överskottet föranleder skall uppgöras så att det sammanlagda beloppet av överskottet och sättet hur detta uppkommit beaktas i skälig utsträckning. Nedsättningen av försäkringsavgifterna och de andra motsvarande förmånerna får inte äventyra uppfyllandet av solvenskraven i enlighet med 7 kap. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag.

Bestämmelserna i 3 mom. gäller inte sådana tillfälliga arbetsgivare som har ordnat sina anställdas pensionsskydd på det sätt som avses i 147 §.

170 §
Ändring av grunderna för beräkning av ansvarsskulden

Om grunderna för beräkning av ansvarsskulden eller pensionsansvaret till följd av kraven i 168 § ändras så att beloppet av det ansvar som föranleds av pensioner och intjänad pensionsrätt ökar, fogas de härav föranledda kostnaderna till de i 179 § avsedda kostnaderna som arbetspensionsanstalterna svarar för gemensamt. Om ändringen dock gäller grunderna för beräkning av ansvarsskulden eller pensionsansvaret för ålderspensioner, skall de kostnader som föranleds av ändringen i första hand täckas genom minskning av beloppet av det i 168 § 2 mom. avsedda tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen eller med medel som annars skall användas för utökande av fonderingen enligt 171 §. (8.12.2006/1121)

Om grunderna för beräkning av ansvarsskulden eller pensionsansvaret ändras så att beloppet av det ansvar som föranleds av pensioner och intjänad pensionsrätt minskar, används de frigjorda medlen för kostnader som avses i 179 §.

171 §
Komplettering av ålderspensionsansvaret (8.12.2006/1121)

För utökande av fonderingen kompletteras årligen de fonderade delarna av ålderspensionerna med ett belopp som beräknas med hjälp av den avsättningskoefficient för pensionsansvaret som ingår i beräkningsgrunderna enligt 166 §. Avsättningskoefficienten bestäms med hänsyn till de krav som tryggandet av pensionerna och pensionsanstalternas solvens medför, granskat kvartalsvis. (11.3.2011/220)

Om det sammanlagda beloppet av pensionsanstalternas till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvar är större än en procent av pensionsanstalternas sammanlagda belopp av de i 168 § 2 mom. avsedda ansvarsskulder eller pensionsansvar som utgör grunden för beräkningen av till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvar, ska den överskjutande andelen användas för kompletteringar av de fonderade delar som avses i 1 mom. i denna paragraf. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om det sammanlagda beloppet av pensionsanstalternas till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvar är större än fem procent av deras sammanlagda belopp av de i 168 § 2 mom. avsedda ansvarsskulder eller pensionsansvar som utgör grunden för beräkningen av till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvar, ska den överskjutande andelen användas för kompletteringar av de fonderade delar som avses i 1 mom. i denna paragraf. (20.3.2015/317)

2 mom. har ändrats genom L 317/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om det sammanlagda beloppet av pensionsanstalternas till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvar är större än fem procent av deras sammanlagda belopp av de i 10 § 2 mom. i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden avsedda ansvarsskulder eller pensionsansvar, skall den överskjutande andelen användas för kompletteringar av de fonderade delar som avses i 1 mom. i denna paragraf. (8.12.2006/1121)

De kompletteringar som avses i denna paragraf kan riktas i olika form till de fonderade delarna av framtida och inledda ålderspensioner för olika åldersklasser så att försäkringsavgiftsnivån på lång sikt utvecklas i jämn takt. (8.12.2006/1121)

Medel avsedda för kompletteringar enligt 2 och 3 mom. kan användas för att täcka de i 170 § avsedda kostnaderna till följd av ändringar av grunderna för beräkning av den ansvarsskuld eller det pensionsansvar som beräknas för ålderspensioner. (8.12.2006/1121)

172 §
Pensionsanstalternas samarbete i beredningen av försäkringsvillkor och beräkningsgrunder

För att uppnå det mål som föreskrivs i 167 § skall pensionsanstalterna samarbeta i beredningen av försäkringsvillkor, modellstadgar och beräkningsgrunder.

12 kap

Fördelningen av kostnader mellan pensionsanstalterna

173 § (30.12.2013/1209)
Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensioner och rehabiliteringskostnader

Varje pensionsanstalt svarar för den del av i denna lag avsedda pensioner och rehabiliteringspenningar som i enlighet med 174–176 § har fonderats i pensionsanstalten i fråga. Till övriga delar svarar pensionsanstalterna gemensamt för kostnaderna för pensionerna.

173 § har ändrats genom L 1209/2013, som trädde i kraft 1.1.2014. Om tillämpningen se ikraftträdandebestämmelsen av L 1209/2013. Den tidigare formen lyder:

173 §
Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensioner och rehabiliteringskostnader

Varje pensionsanstalt svarar för den del av i denna lag avsedda pensioner och rehabiliteringspenningar som i enlighet med 174–177 § har fonderats i pensionsanstalten i fråga. Till övriga delar svarar pensionsanstalterna tillsammans för kostnaderna för pensionerna.

174 § (29.1.2016/69)
Pensionsanstalternas ansvar för ålderspensionen

Varje pensionsanstalt svarar för

1) den del av en arbetstagares och pensionstagares ålderspension som grundar sig på arbetstagarens arbete före utgången av månaden före den månad då den första ålderspensionen börjar och som motsvarar en pensionstillväxt på 0,4 procent per år med 65 år som pensionsålder eller, om ålderspensionsdelen grundar sig på arbetstagarens arbete efter det att han eller hon fyller 65 år, arbetstagarens ålder det år som arbetet utförts, och beräknad enligt de av social- och hälsovårdsministeriet fastställda eller givna beräkningsgrunderna; i pensionsanstaltens ansvar ingår dock inte höjningar till följd av i 96 § avsedd justering av årsinkomsterna med lönekoefficienten eller i 98 § avsedd indexjustering av löpande pensioner och inte heller ändringar på grund av livslängdskoefficienten,

2) det belopp som i enlighet med 171 § och de av social- och hälsovårdsministeriet fastställda eller givna beräkningsgrunderna har överförts till den del som pensionsanstalten svarar för, och

3) det belopp som separat för utökande av den fonderade delen har överförts till den ålderspensionsdel som pensionsanstalten svarar för.

174 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

174 §
Pensionsanstalternas ansvar för ålderspensionen

Varje pensionsanstalt svarar för

1) den del av en arbetstagares och pensionstagares ålderspension som grundar sig på arbetstagarens arbete före det år under vilket han eller hon fyller 55 år och som motsvarar en pensionstillväxt på en halv procent per år med 65 år som pensionsålder och beräknad enligt de av social- och hälsovårdsministeriet fastställda eller givna beräkningsgrunderna; i pensionsanstaltens ansvar ingår dock inte förhöjningar till följd av i 96 § avsedd justering av årsinkomsterna med lönekoefficienten eller i 98 § avsedd indexjustering av löpande pensioner och inte heller ändringar på grund av livslängdskoefficienten,

2) det belopp som i enlighet med 171 § och de av social- och hälsovårdsministeriet fastställda eller givna beräkningsgrunderna har överförts till den del som pensionsanstalten svarar för, och

3) det belopp som separat för utökande av den fonderade delen har överförts till den ålderspensionsdel som pensionsanstalten svarar för.

175 § (14.8.2009/627)
Pensionsanstalternas ansvar för invalidpensionen

För kostnaderna för sådan invalidpension i fråga om vilken den försäkrades sammanlagda arbetsinkomster enligt denna lag och lagen om sjömanspensioner under de två sista kalenderåren av den granskningstid som avses i 76 § uppgår till minst 12 566,70 euro svarar respektive pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets den försäkrade hörde under nämnda kalenderår. Pensionsanstalten svarar för kostnaderna i samma förhållande som de i respektive pensionsanstalt försäkrade, av denna lag omfattade arbetsinkomsternas andel utgör av det sammanlagda beloppet av motsvarande arbetsinkomster enligt de pensionslagar som nämns i 3 §, inkomsten för återstående tid som hänför sig till en invalidpension som upphört samt de i 74 § avsedda arbets- och förvärvsinkomsterna enligt 76 § 2 mom. och de i 76 § 4–6 mom. avsedda arbets- och förvärvsinkomsterna under de nämnda kalenderåren.

En pensionsanstalt svarar inte för invalidpensionen till den del de i pensionsanstalten försäkrade arbetsinkomsterna som omfattas av denna lag beträffande en i 147 § i denna lag avsedd tillfällig arbetsgivare eller en annan arbetsgivare i fråga om samma försäkring understiger 2 094,45 euro under de nämnda två kalenderåren. (21.12.2010/1192)

Till den i 1 mom. avsedda pensionen räknas också en i 153 § 2 och 3 mom. i lagen om sjömanspensioner avsedd pensionsdel som erhålls med stöd av nämnda lag. (21.12.2010/1192)

Pensionsanstaltens ansvar omfattar dock inte

1) rehabiliteringstillägg enligt 30 §,

2) pensionsdel som intjänats för sådan oavlönad tid som avses i 74 §,

3) förhöjning till följd av sådan indexjustering enligt 98 § som gjorts efter pensionens början, och inte heller

4) engångsförhöjning av invalidpension enligt 81 §.

(21.12.2010/1192)
176 §
Pensionsanstalternas ansvar för rehabiliter- ingspenningen och övriga rehabiliteringskostnader

Varje pensionsanstalts ansvar för rehabiliteringspenningen är lika stort som ansvaret enligt 175 § för en sådan invalidpension som den försäkrade skulle ha rätt till om han eller hon vid den tidpunkt som avses i 28 § hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till invalidpension.

För andra rehabiliteringskostnader än de som orsakas av rehabiliteringsstödet och rehabiliteringspenningen svarar enbart den pensionsanstalt som sörjer för rehabiliteringen.

177 § (30.12.2013/1209)

177 § har upphävts genom L 30.12.2013/1209, som trädde i kraft 1.1.2014. Om tillämpningen se ikraftträdandebestämmelse av L 1209/2013. Den tidigare formen lyder:

177 §
Pensionsanstalternas ansvar för registrerad tilläggsförmån

För en sådan registrerad tilläggsförmån enligt lagen om pension för arbetstagare (395/1961) som avses i 32 § 5 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (396/2006) svarar pensionsanstalten till den del förmånen motsvarar det som enligt av social- och hälsovårdsministeriet fastställda eller givna beräkningsgrunder skall erläggas till pensionsanstalten i försäkringsavgifter eller beräknas utgöra pensionsanstaltens pensionsansvar.

178 § (22.12.2011/1427)
Pensionsanstalternas ansvar för pensionsdel som intjänats för oavlönad tid

För den pensionsdel som intjänats på grundval av i 74 § avsedd oavlönad tid svarar, i förhållande till de i respektive pensionsanstalt försäkrade arbetsinkomsterna, de pensionsanstalter gemensamt som sköter pensionsskyddet enligt de arbetspensionslagar som nämns i 3 §. De grunder för pensionsanstalternas eventuella förskott och slutliga avgifter som Pensionsskyddscentralens ansökan gäller samt tidpunkterna för betalning av dem ingår i de kostnadsfördelningsgrunder som nämns i 183 § 2 mom.

179 § (29.1.2016/69)
Pensionsanstalternas ansvar för förmåner som ska bekostas gemensamt

Pensionsanstalterna, inklusive Sjömanspensionskassan, svarar gemensamt för följande kostnader till den del dessa inte bekostas av någon annan:

1) andra ålders- och invalidpensioner än de som avses i 174 och 175 §, med undantag för belopp som betalas enligt 154 och 156 § i lagen om sjömanspensioner,

2) de delar av pensionerna och rehabiliteringspenningen som överstiger de i 174–176 § angivna beloppen; kostnaderna för rehabiliteringspenningen anses då helt och hållet bli bestämda utifrån den pensionslag enligt vilken rehabiliteringspenningen har beviljats,

3) familjepension,

4) partiell förtida ålderspension,

5) rehabiliteringstillägg,

6) i 170 § avsedda kostnader på grund av ändringar i beräkningsgrunderna för ansvarsskulden och pensionsansvaret,

7) kostnader som föranleds av överföringar som avses i 174 § 2 och 3 punkten,

8) underskott som uppstår till följd av att en arbetsgivare med stöd av 155 § har befriats från försäkringsavgift,

9) i 159 § 1 mom. 1–7 och 9 punkten i lagen om sjömanspensioner avsedda andelar i kostnaderna för pensionsskyddet enligt den lagen, och

10) arbetslivspension.

De ovan i 1 mom. uppräknade kostnaderna, med undantag för kostnaderna för rehabiliteringspenning, omfattar inte pensionsdelar som avses i 178 §.

Pensionsanstalternas andel av de kostnader för ålderspensioner som avses i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten, med undantag för kostnaderna för ålderspensioner som betalats som engångsbelopp i samband med invalidpension, samt de kostnader som avses i 8 punkten bestäms i förhållande till de medel som är avsedda för utgifter som bekostas gemensamt. Pensionsanstalternas andel av de kostnader för invalidpensioner som avses i 1 mom. 1 punkten, de kostnader för andra pensioner än ålderspensioner som avses i 1 mom. 2 punkten, de ovannämnda kostnader för ålderspensioner som betalats som engångsbelopp i samband med invalidpension och som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten samt de kostnader som avses i 1 mom. 3–5 och 10 punkten bestäms i förhållande till de i pensionsanstalten försäkrade arbetsinkomsterna. Pensionsanstalternas andel av de kostnader som avses i 1 mom. 6 och 7 punkten bestäms så som föreskrivs närmare i de beräkningsgrunder som avses i 4 mom. Pensionsanstaltens andel av de kostnader som avses i 1 mom. 9 punkten bestäms på samma sätt som pensionsanstaltens andel av motsvarande kostnader enligt 1 mom. som ska bekostas gemensamt. Vid bestämmandet av en pensionsanstalts andel av de nämnda kostnaderna enligt momentet beaktas även överföringsavgiften enligt lagen om överföringsavgift då statens ämbetsverk, inrättningar eller affärsverk ombildas till aktiebolag (1341/1992).

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om fördelningen av de i 1 mom. nämnda kostnaderna mellan pensionsanstalterna. De storheter som behövs för fördelningen av kostnader som ska bekostas gemensamt definieras i

1) arbetspensionsförsäkringsbolagens beräkningsgrunder, som avses i 166 §,

2) beräkningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet genom förordning meddelar pensionskassorna, och

3) pensionsstiftelsernas beräkningsgrunder, som avses i 166 §.

179 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

179 §
Pensionsanstalternas ansvar för förmåner som skall bekostas gemensamt

Pensionsanstalterna, inklusive Sjömanspensionskassan, svarar gemensamt för följande kostnader till den del dessa inte bekostas av någon annan: (29.10.2010/909)

1) andra än de i 174 och 175 § avsedda ålderspensionerna och invalidpensionerna, med undantag för belopp enligt 154 och 156 § i lagen om sjömanspensioner, (22.12.2006/1292)

2) de delar av pensionerna och rehabiliteringspenningen som överstiger de i 174–176 § angivna beloppen; kostnaderna för rehabiliteringspenningen anses då helt och hållet bli bestämda utifrån den pensionslag enligt vilken rehabiliteringspenningen har beviljats, (30.12.2013/1209)

2 punkten har ändrats genom L 1209/2013, som trädde i kraft 1.1.2014. Om tillämpningen se ikraftträdandebestämmelse av L 1209/2013. Den tidigare formen lyder:

2) de delar av pensionerna och rehabiliteringspenningen som överstiger de i 174–177 § angivna beloppen; kostnaderna för rehabiliteringspenningen anses då helt och hållet bli bestämda utifrån den pensionslag enligt vilken rehabiliteringspenningen beviljats,

3) familjepension,

4) deltidspension,

5) rehabiliteringstillägg,

6) i 170 § avsedda kostnader på grund av ändringar i beräkningsgrunderna för ansvarsskulden och pensionsansvaret,

7) kostnader som föranleds av överföringar som avses i 174 § 1 mom. 2 och 3 punkten, (29.10.2010/909)

8) underskott som uppstår till följd av att en arbetsgivare med stöd av 155 § har befriats från försäkringsavgift, (29.10.2010/909)

9) i 159 § 1 mom. 1–7 punkten i lagen om sjömanspensioner avsedda andelar i kostnaderna för pensionsskyddet enligt nämnda lag, och (29.10.2010/909)

10) de delar av en på basis av 24 § till ålderspension motsvarande deltidspension ändrad pension som överstiger det belopp som anges i 174 § i denna lag och 154 § i lagen om sjömanspensioner; kostnaderna för pensionen anses då helt och hållet bli bestämda utifrån den pensionslag enligt vilken deltidspensionen beviljats. (29.10.2010/909)

De i 1 mom. uppräknade kostnaderna, med undantag för kostnaderna för rehabiliteringspenning, omfattar inte pensionsdelar som avses i 178 §.

Pensionsanstalternas andel av de kostnader för ålderspensioner som avses i 1 mom. 1, 2 och 10 punkten, med undantag för kostnaderna för ålderspensioner som betalats som engångsbelopp i samband med invalidpension, samt de kostnader som avses i 8 punkten bestäms i förhållande till de medel som är avsedda för utgifter som bekostas gemensamt. Pensionsanstalternas andel av de kostnader för invalidpensioner som avses i 1 mom. 1 punkten, de kostnader för andra pensioner än ålderspensioner som avses i 1 mom. 2 punkten, de ovan nämnda kostnader för ålderspensioner som betalats som engångsbelopp i samband med invalidpension och som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten samt de kostnader som avses i 1 mom. 3–5 punkten bestäms i förhållande till de i pensionsanstalten försäkrade arbetsinkomsterna. Pensionsanstalternas andel av de kostnader som avses i 1 mom. 6 och 7 punkten bestäms så som föreskrivs närmare i de beräkningsgrunder som avses i 4 mom. Pensionsanstaltens andel av kostnader motsvarande de kostnader som avses i 1 mom. 9 punkten bestäms på samma sätt som de kostnader enligt 1 mom. som ska bekostas gemensamt. Vid bestämmandet av en pensionsanstalts andel av de nämnda kostnaderna beaktas även överföringsavgiften enligt lagen om överföringsavgift då statens ämbetsverk, inrättningar eller affärsverk ombildas till aktiebolag (1341/1992). (29.10.2010/909)

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om fördelningen av de i 1 mom. nämnda kostnaderna mellan pensionsanstalterna. De storheter som behövs för fördelningen av kostnader som skall bekostas gemensamt definieras i

1) arbetspensionsförsäkringsbolagens beräkningsgrunder, som avses i 166 §,

2) beräkningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet genom förordning meddelar pensionskassorna, samt

3) pensionsstiftelsernas beräkningsgrunder, som avses i 166 §.

180 § (30.11.2007/1112)
Pensionsanstalternas ansvar för Pensionsskyddscentralens kostnader

För Pensionsskyddscentralens kostnader svarar de pensionsanstalter som sköter det i 3 § i lagen om pension för arbetstagare avsedda pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna för den privata och den offentliga sektorn i enlighet med vad som bestäms i 5 § i lagen om Pensionsskyddscentralen.

181 § (22.12.2006/1292)
Ansvaret till följd av en pensionsanstalts konkurs

Om en pension, rehabiliteringsförmån, förhöjning till följd av indexhöjning enligt 98 § eller en registrerad tilläggsförmån som avses i 30 a § i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare helt eller delvis inte längre är tryggad på grund av en pensionsanstalts eller Sjömanspensionskassans konkurs, svarar pensionsanstalterna, inklusive Sjömanspensionskassan, gemensamt för dessa i förhållande till de i respektive pensionsanstalt eller i Sjömanspensionskassan försäkrade arbetsinkomsterna. Med pension enligt lagen om sjömanspensioner avses då i enlighet med 153 § 2 mom. i lagen om sjömanspensioner den del av pensionen enligt lagen om sjömanspensioner som motsvarar pension enligt denna lag. Närmare bestämmelser om pensionsanstalternas och Sjömanspensionskassans ansvar utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. (30.12.2013/1209)

2 mom. har upphävts genom L 29.1.2016/69, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (29.1.2016/69)

Pensionsanstalterna, inklusive Sjömanspensionskassan, svarar härvid gemensamt även för det utjämningsbelopp som avses i 14 § 3 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och 79 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor upp till ett minimibelopp som bestäms enligt de av social- och hälsovårdsministeriet fastställda beräkningsgrunderna.

182 §
Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift

Den arbetslöshetsförsäkringsfond som avses i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) betalar till Pensionsskyddscentralen en avgift med vilken ansvaret och kostnaderna för beaktande av arbetslöshets- och utbildningsperioder täcks i fråga om

1) i denna lag avsedda pensionsanstalter som sköter arbetstagares pensionsförsäkring,

2) den i lagen om sjömanspensioner avsedda sjömanspensionskassan,

3) den i lagen om kommunala pensioner avsedda kommunala pensionsanstalten,

4) Kyrkans centralfond, som sköter pensionsskyddet enligt pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan, (14.8.2009/634)

5) Folkpensionsanstalten till den del den sköter sådant pensionsskydd som avses i 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten,

6) den pensionsanstalt som sköter pensionsskyddet enligt den pensionsstadga som givits med stöd av 11 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finlands Bank, och

7) kyrkosamfundets centralfond, som sköter pensionsskyddet enligt de pensionsbestämmelser som grundar sig på lagen om ortodoxa kyrkosamfundet.

Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift baserar sig på i de i 1 mom. uppräknade pensionsanstalterna försäkrade förmånstagares arbets- och förvärvsinkomster som ligger till grund för de i 74 § 3 mom. 2, 3 och 6 punkten avsedda förmånerna och till vilka beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift fogas. Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift fastställs så att den enligt uppskattning motsvarar det belopp som skulle erhållas om det för de nämnda arbets- och förvärvsinkomsterna skulle betalas en avgift som motsvarar den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften enligt denna lag. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift baserar sig på i de i 1 mom. uppräknade pensionsanstalterna försäkrade förmånstagares arbets- och förvärvsinkomster som ligger till grund för de förmåner som avses i 74 § 3 mom. 2, 3 och 6 punkten, till vilka inkomster läggs beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift. Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift fastställs så att den enligt uppskattning motsvarar det belopp som skulle erhållas om det för de nämnda arbets- och förvärvsinkomsterna skulle betalas en avgift som motsvarar den genomsnittliga försäkringsavgiften enligt denna lag. I den genomsnittliga försäkringsavgiften och arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift beaktas härvid inte den förhöjda avgiften för arbetstagare som har fyllt 53 år. (29.10.2010/909)

Arbetslöshetsförsäkringsfonden ska årligen betala avgiften till Pensionsskyddscentralen inom den tid som anges i kostnadsfördelningsgrunderna. De medel som erhållits i avgift gottgör Pensionsskyddscentralen de i 1 mom. nämnda pensionsanstalterna i förhållande till de i respektive pensionsanstalt försäkrade arbetsinkomsterna så att pensionsanstalternas andel av ansvaret för Pensionsskyddscentralens kostnadsandel dras av från de fördelade medlen före gottgörelsen. Närmare bestämmelser om gottgörelse av avgiften ingår i de kostnadsfördelningsgrunder som nämns i 183 § 2 mom. (22.12.2011/1427)

Den i 2 mom. avsedda avgift som arbetslöshetsförsäkringsfonden skall betala fastställs genom beslut av social- och hälsovårdsministeriet på framställning av Pensionsskyddscentralen. Social- och hälsovårdsministeriet kan också på gemensam framställning av Pensionsskyddscentralen och arbetslöshetsförsäkringsfonden fastställa att förskott skall betalas på ovan nämnda avgift.

183 §
Utredning av kostnader

Pensionsskyddscentralen utreder kalenderårsvis hur det ömsesidiga ansvaret mellan de pensionsanstalter som ombesörjer verkställigheten av lagarna enligt 3 § beträffande det föregående kalenderåret fördelar sig i fråga om de kostnader som avses i 174–181 § och den avgift för arbetslöshetsförsäkringsfonden som avses i 182 § med beaktande av vad pensionsanstalterna inom den privata sektorn och den offentliga sektorn i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 107 och 109 § har betalat i pension eller annan sådan förmån som en annan pensionsanstalt skall ansvara för.

På basis av utredningen bestämmer Pensionsskyddscentralen att en gottgörelse ska betalas till de pensionsanstalter som avses i 1 mom. för de kostnader för vilken någon annan av de pensionsanstalter som avses i 1 mom. eller dessa pensionsanstalter gemensamt svarar, eller för den i 182 § avsedda avgiften, samt påför dessa pensionsanstalter en avgift för de kostnader som respektive pensionsanstalt ska svara för. Gottgörelsen och avgiften jämte ränta, samt eventuellt förskott på dem, bestäms i enlighet med de kostnadsfördelningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på framställning av Pensionsskyddscentralen. I kostnadsfördelningsgrunderna bestäms också hur ett eventuellt överskott eller underskott som uppkommit i samband med förrättandet av kostnadsfördelningen ska beaktas för Pensionsskyddscentralens del. (22.12.2011/1427)

De pensionsanstalter som avses i 1 mom. ska i enlighet med vad som anges i kostnadsfördelningsgrunderna lämna Pensionsskyddscentralen de uppgifter som behövs för utredningarna enligt 1 mom. Uppgifterna ska lämnas i den form och inom den tid som Pensionsskyddscentralen bestämmer. Om en pensionsanstalt försummar sin anmälningsskyldighet, uppskattar Pensionsskyddscentralen kostnadsandelen för pensionsanstalten i fråga. Pensionsskyddscentralen justerar kostnadsandelen i samband med följande utredning. (22.12.2011/1427)

Uppstår det meningsskiljaktigheter om kostnadsfördelningen mellan de pensionsanstalter som avses i 1 mom., avgörs ärendet av Pensionsskyddscentralen. (22.12.2011/1427)

184 § (22.12.2011/1427)
Beslut om kostnadsfördelning

Pensionsskyddscentralen meddelar de pensionsanstalter som avses i 183 § 1 mom. ett beslut om fördelningen av de kostnader som avses i den paragrafen. Ändring i beslutet får sökas på det sätt som föreskrivs i 9 kap.

Om en pensionsanstalt försummar att betala den avgift som påförts för de kostnader som den ska svara för eller om Pensionsskyddscentralen försummar att betala den gottgörelse som bestämts för en pensionsanstalt på den förfallodag som anges i beslutet enligt 1 mom., tas för den tid som betalningen eller gottgörelsen fördröjs ut en dröjsmålsränta som motsvarar räntesatsen enligt 4 a § 1 mom. i räntelagen. Dröjsmålsränta tas emellertid inte ut för en fördröjning som beror på att Pensionsskyddscentralen har sammanfört poster som en pensionsanstalt ska betala och poster som anstalten ska gottgöras för. (7.11.2014/882)

185 § (29.1.2016/69)
Pensionsanstalternas rätt att komma överens om kostnadsfördelningen

De pensionsanstalter som sköter pensionsskyddet enligt de arbetspensionslagar för den privata sektorn som nämns i 3 § 1 mom. och Keva kan i enskilda fall eller för att underlätta verkställigheten komma överens om att kostnadsfördelningen görs på annat sätt än enligt bestämmelserna i detta kapitel. I sådana fall ska principerna i detta kapitel följas.

185 § har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

185 § (22.12.2011/1427)
Pensionsanstalternas rätt att komma överens om kostnadsfördelningen

De pensionsanstalter som sköter pensionsskyddet enligt de arbetspensionslagar för den privata sektorn som nämns i 3 § 1 mom. och de arbetspensionslagar för den offentliga sektorn som nämns i 3 § 2 mom. 1–3 och 5 punkten kan i enskilda fall eller för att underlätta verkställigheten komma överens om att kostnadsfördelningen görs på annat sätt än enligt bestämmelserna i detta kapitel. I sådana fall ska principerna i detta kapitel följas.

13 kap

Tillsynen över ordnandet av försäkring

186 §
Den allmänna tillsynen över ordnandet av försäkring samt tvångsförsäkring

Pensionsskyddscentralen övervakar att arbetsgivarna fullgör sin skyldighet att ordna försäkring enligt denna lag.

Har en arbetsgivare försummat sin i 141 eller 142 § föreskrivna skyldighet att ordna pensionsskydd för sina arbetstagare, skall Pensionsskyddscentralen uppmana arbetsgivaren att rätta till försummelsen. Rättar arbetsgivaren inte till försummelsen inom en tid som Pensionsskyddscentralen föreskriver, tar Pensionsskyddscentralen pensionsförsäkringen på arbetsgivarens bekostnad i en pensionsanstalt som Pensionsskyddscentralen väljer (tvångsförsäkring).

Om en arbetsgivare som har ordnat sina arbetstagares pensionsskydd i två eller flera pensionsanstalter, har försummat att ordna pensionsskydd för en del av sina anställda och trots uppmaning inte rättar till försummelsen inom en av Pensionsskyddscentralen föreskriven tid, kan Pensionsskyddscentralen bestämma till vilken pensionsordning de oförsäkrade arbetstagarna skall anslutas.

Har en tillfällig arbetsgivare försummat sina i 141 eller 147 § föreskrivna skyldigheter, väljer Pensionsskyddscentralen pensionsanstalt för arbetsgivaren. Denna pensionsanstalt fastställer försäkringsavgiften och tar ut avgiften hos arbetsgivaren.

När Pensionsskyddscentralen har tagit en i 2–4 mom. avsedd försäkring i en pensionsanstalt, har denna pensionsanstalt rätt att av arbetsgivaren för tiden för försummelsen ta ut en försäkringsavgift förhöjd till högst det dubbla beloppet. Förhöjd försäkringsavgift fastställs med hänsyn till hur länge försummelsen pågått, om försummelsen varit upprepad och andra med dem jämförliga faktorer med anknytning till bedömningen av försummelsens klandervärdhet. Pensionsanstalten skall på begäran lämna arbetsgivaren ett överklagbart beslut om den förhöjda försäkringsavgiften.

187 §
Pensionsanstalternas skyldighet att utöva tillsyn

Varje pensionsanstalt övervakar att en arbetsgivare som har ordnat pensionsskydd i pensionsanstalten i fråga, fullgör sina anmälnings- och försäkringsskyldigheter enligt denna lag.

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen kan komma överens om den närmare verkställigheten av tillsynen enligt 1 mom. och 186 § 1 mom.

188 §
Pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens inspektionsrätt

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen har rätt att företa en inspektion i arbetsgivarens lokaler och att vidta andra tillsynsåtgärder för att utreda om arbetsgivaren har fullgjort sina skyldigheter enligt denna lag. Den arbetsgivare som inspektionen gäller skall vid inspektionen förete sin lönebokföring, sin arbetstidsbokföring samt, oberoende av framställnings- eller lagringsform, allt annat material som kan inverka på den inspekterades skyldighet att ta försäkring enligt denna lag.

Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna har rätt att få handräckning av polisen och andra myndigheter för att kunna företa inspektioner.

I arbetsgivarens bostad får en inspektion företas endast om det finns motiverad anledning att misstänka att arbetsgivaren har försummat sin försäkringsskyldighet enligt denna lag och inspektionen är nödvändig för att få klarhet i saken. Bara polisen eller skattemyndigheten får företa en inspektion i arbetsgivarens bostad.

189 §
Kringgående och missbruk av skyldigheten att ordna pensionsskydd

Om en rättshandling

1) för att skyldigheten att ordna pensionsskydd skall kunna kringgås,

2) för att en arbetspensionsförsäkringsavgift skall kunna undvikas,

3) för att pensionsskydd utan grund skall kunna ordnas, eller

4) av något annat liknande skäl

har getts ett sådant innehåll som inte motsvarar sakens faktiska natur eller syfte skall, när denna skyldighet att ordna pensionsskydd avgörs eller när arbetspensionsförsäkringsavgiften fastställs eller när ett pensionsärende behandlas, förfaras enligt sakens faktiska natur och syfte.

Om det uppenbara syftet med arrangemanget i ett företag har varit att kringgå bestämmelserna om arbetsgivarens ansvar för invalidpension, har pensionsanstalten rätt att fastställa försäkringsavgiften enligt situationen före arrangemanget i fråga.

190 §
Arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri

Bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri och grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri finns i 29 kap. 4 a och 4 b § i strafflagen (39/1889).

IV AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

14 kap

Utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter

191 §
Tillämpliga bestämmelser

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999; nedan offentlighetslagen) tillämpas på offentligheten i fråga om pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens handlingar och verksamhet till den del pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen utövar i 4 § 2 mom. i offentlighetslagen avsedd offentlig makt, om inte något annat bestäms i denna eller i någon annan lag.

Också när det inte är fråga om utövande av offentlig makt enligt 4 § 2 mom. i offentlighetslagen, tillämpas i pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen i ärenden som hänför sig till verkställigheten av denna lag offentlighetslagen när det gäller

1) handlingssekretess,

2) tystnadsplikt,

3) förbud mot utnyttjande,

4) sekretessbelagda handlingar enligt 22–24 § i offentlighetslagen, samt

5) straffbestämmelser enligt 35 § i offentlighetslagen.

Vid tillämpning av 2 mom. gäller beträffande utlämnande av uppgifter vad som i 7 kap. i offentlighetslagen bestäms om undantag från och upphörande av sekretess.

Vid verkställigheten av denna lag tillämpas inte bestämmelserna om tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter enligt 30 kap. 1, 3 och 4 § i försäkringsbolagslagen (521/2008), 132, 132 a och 132 c § i lagen om pensionsstiftelser och 165, 165 a och 165 c § i lagen om försäkringskassor. (14.8.2009/634)

192 §
Uppgifter om en arbetsgivares ekonomiska ställning

Utöver det som i 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen bestäms om hemlighållande av uppgifter som gäller näringsidkare, är också sådana handlingar och uppgifter sekretessbelagda som grundar sig på verkställigheten av denna lag och som gäller en arbetsgivares ekonomiska ställning.

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen för tillsynen över och verkställigheten av ordnandet av försäkring enligt denna lag rätt att lämna ut uppgifter om en arbetsgivares försummelser av fordran som grundar sig på en försäkring enligt denna lag till andra pensionsanstalter som sköter ärenden enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn och till Pensionsskyddscentralen.

193 §
Arbetstagarnas och de pensionssökandes rätt att få uppgifter

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen skall på en arbetstagares begäran till honom eller henne lämna ut de uppgifter som pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen har om arbetstagarens rätt till pension. Angående en parts rätt att få information, rätt att ta del av en handling som gäller parten själv samt rätt att kontrollera sådana uppgifter om sig själv som införts i ett register gäller i övrigt det som bestäms i offentlighetslagen och personuppgiftslagen.

Pensionsanstalten skall genom en pensionsansökningsblankett eller på annat motsvarande sätt på förhand informera en pensionssökande om varifrån uppgifter om honom eller henne kommer att inhämtas och vart uppgifterna i regel kan lämnas ut.

194 § (14.12.2012/794)
Arbetsgivarnas rätt att få uppgifter

Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har en arbetsgivare rätt att för sin ekonomiförvaltning och personaladministration och för att kunna kontrollera företagets arbetspensionsförsäkringsavgifter av pensionsanstalterna få nödvändiga uppgifter om pensioner som beviljats enligt denna lag och om pensionsformen samt om begynnelse- och slutdatum för beviljade pensioner.

195 §
Arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgifter

Om det för avgörandet av ett anhängigt försäkrings-, pensions- eller rehabiliteringsärende eller av annan orsak vid verkställigheten av uppgifter enligt denna lag eller lagen om Pensionsskyddscentralen behövs uppgifter om arbetstagarens arbete och arbetsförhållanden eller om andra motsvarande omständigheter, är arbetsgivaren skyldig att lämna dessa uppgifter till pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans som avses i denna lag.

När arbetsgivaren ombeds att lämna uppgifter som behövs för behandlingen av arbetstagarens pensions- eller rehabiliteringsärende, får till arbetsgivaren utan arbetstagarens samtycke lämnas endast de sekretessbelagda uppgifter om arbetstagaren som är nödvändiga för att specificera de uppgifter som arbetsgivaren ombeds lämna.

196 §
Pensionstagarens utredning om omständigheter i anslutning till pensionens belopp och pensionsrätten

Oberoende av pensionstagarens underrättelseskyldighet kan pensionsanstalten kräva en utredning av pensionstagaren angående omständigheter som påverkar pensionens belopp och pensionsrätten, om det finns skäl att misstänka att förändringar har skett i dessa omständigheter.

197 §
Uppgifter om inkomster som ligger till grund för sådana till pension berättigande förmåner som utbetalas för oavlönad tid

Den som betalat ut en sådan till pension berättigande förmån för oavlönad tid som avses i 74 § är skyldig att före utgången av februari månad under det år som följer efter året då förmånen utbetalades, eller inom någon annan tidsfrist som Pensionsskyddscentralen meddelar, till Pensionsskyddscentralen lämna uppgifter om den som mottagit förmånen, om tidpunkten för den utbetalda förmånen och om den inkomst som legat till grund för den utbetalda förmånen.

198 § (22.12.2011/1456)
Rätt att få uppgifter för avgörande av ärenden och verkställighet av lagstadgade uppgifter

Pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter

1) av en arbetsgivare, en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring och av myndigheter och andra instanser på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt försäkrings-, pensions- eller förmånsärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i denna lag eller i lagen om Pensionsskyddscentralen, i EU:s grundförordning om social trygghet eller EU:s tillämpningsförordning om social trygghet eller i en överenskommelse om social trygghet,

2) av läkare och andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och av sådana verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården som avses i 2 § 4 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) samt av den som verkställer rehabilitering och av andra verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården, socialserviceproducenter eller vårdinrättningar på begäran få av dessa uppgjorda utlåtanden och övriga uppgifter om den pensionssökandes journalhandlingar, rehabilitering, hälsotillstånd, vård och arbetsförmåga som behövs för att verkställa de uppgifter som avses ovan i 1 punkten, om sökanden inte själv lämnar dessa uppgifter.

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen har rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av de pensionsanstalter som sköter pensionsskyddet enligt de lagar som nämns i 3 § få de uppgifter om pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna som är nödvändiga för arbetspensionsutdraget och förhandsrådgivningen om arbetspension. Pensionsanstalterna har rätt att få motsvarande uppgifter även av Pensionsskyddscentralen.

Uppgifter som avses i denna paragraf får sökas med hjälp av teknisk anslutning utan samtycke av den vars intressen tystnadsplikten är avsedd att skydda.

199 §
Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Pensionsskyddscentralen rätt att av en arbetsgivare, av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, av myndigheter och av andra instanser på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av den tillsynsskyldighet som föreskrivs i 186 § 1 mom. Pensionsskyddscentralen har dessutom rätt att för nämnda ändamål av skattemyndigheterna i form av massinformation få namn, företags- och organisationsnummer eller arbetsgivares personbeteckningar, kontaktuppgifter och årsanmälningar eller motsvarande uppgifter samt bransch beträffande de arbetsgivare som betalat lön eller annat vederlag till arbetstagare, samt även uppgifter om vederlag för arbete och därtill anslutna arbetsgivarprestationer som arbetsgivarna har betalat.

Pensionsskyddscentralen har rätt att få de i 1 mom. avsedda uppgifterna, även om Pensionsskyddscentralen inte i sin begäran om uppgifter har preciserat de arbetsgivare som i form av massinformation blir föremål för tillsynsförfarande och även om tillsynsförfarandet ännu inte är anhängigt. Pensionsskyddscentralen har vidare rätt att få ovan nämnda massinformation, även om beskattningen inte ännu har fastställts. För verkställigheten av ett tillsynsuppdrag har Pensionsskyddscentralen rätt att samköra och behandla i 1 mom. avsedda personuppgifter. Samkörda uppgifter får förvaras fem år men längst tills tillsynsförfarandet avslutats. Samkörda uppgifter får inte vidareutlämnas.

Uppgifter som avses i denna paragraf får sökas med hjälp av teknisk anslutning utan samtycke av den vars intressen tystnadsplikten är avsedd att skydda.

200 §
Pensionsanstalternas rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har en pensionsanstalt rätt att av de övriga pensionsanstalter som sköter uppgifter i enlighet med arbetspensionslagarna och av Pensionsskyddscentralen få de uppgifter som är nödvändiga för den i 187–189 § avsedda tillsynen.

201 § (20.3.2015/317)
Uppgifter för komplettering av ålderspensionsåtagandena

Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Pensionsskyddscentralen rätt att inom den tid och i den form som den bestämmer av pensionsanstalterna få de uppgifter om respektive pensionsanstalts ansvarsskuld eller pensionsansvar och solvenskapital som behövs för beräkningen av den i 171 § 1 mom. avsedda avsättningskoefficienten för pensionsansvaret samt de uppgifter om belopp och avkastning av aktieplaceringar som är föremål för handel på en i 11 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar avsedd reglerad marknad i utvecklade stater som behövs för beräkning av den genomsnittliga årsavkastningsprocenten enligt 168 § 3 mom.

201 § har ändrats genom L 317/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

201 § (8.12.2006/1121)
Uppgifter för komplettering av ålderspensionsansvaren

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Pensionsskyddscentralen rätt att inom den tid och i den form som den bestämmer av pensionsanstalterna få de uppgifter om respektive pensionsanstalts ansvarsskuld eller pensionsansvar och verksamhetskapital som behövs för beräkningen av den i 171 § 1 mom. avsedda avsättningskoefficienten för pensionsansvaret samt de uppgifter om belopp och avkastning av placeringar inom punkt 1 i grupp IV enligt 6 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden som behövs för beräkning av den genomsnittliga årsavkastningsprocenten enligt 168 § 3 mom.

202 § (30.11.2007/1112)
Avgiftsfrihet

Pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som de enligt denna lag har rätt att få. Om uppgifterna behövs i en viss form och detta orsakar den som lämnar ut uppgifterna betydande merkostnader, ska kostnaderna dock ersättas. Bestämmelser om Pensionsskyddscentralens rätt att ta ut verksamhetsbaserade serviceavgifter för sina tjänster finns i 5 § 1 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen.

203 §
Utlämnande av uppgifter inom en försäkringsgrupp

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har ett arbetspensionsförsäkringsbolag och dess ombud rätt att till ett annat företag som hör till samma i 26 kap. i försäkringsbolagslagen avsedda försäkringsgrupp eller i 30 kap. 3 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen avsedda ekonomiska sammanslutning lämna ut sådana uppgifter som omfattas av tystnadsplikten som är nödvändiga för skötseln av uppgifterna enligt denna lag. (14.8.2009/634)

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter kan ett arbetspensionsförsäkringsbolag till ett annat företag som avses i 1 mom. lämna ut de uppgifter som behövs för kundbetjäning, skötseln av kundförhållanden och annan kundhantering. Sådana uppgifter är arbetsgivarens eller företagarens namn, personbeteckning, företags- och organisationsnummer eller kundbeteckning, uppgifter som behövs för kontakter, uppgifter om företagets ägandeförhållanden och försäkringsarrangemang och lönesumma samt sådana uppgifter i anslutning till kundhanteringen som jämställs med dessa uppgifter.

Vad som i denna lag bestäms om skyldigheten att iaktta sekretess och brott mot den gäller också dem som har fått en sekretessbelagd uppgift på grundval av denna paragraf.

204 §
Utlämnande av uppgifter för frivilligt grupptilläggspensionsskydd

Utöver det som bestäms i offentlighetslagen har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, till ett livförsäkringsbolag, en pensionskassa eller en pensionsstiftelse lämna ut arbetstagarnas namn- och adressuppgifter, personbeteckningar, uppgifter om pensionernas belopp och de faktorer som påverkar pensionens belopp samt övriga nödvändiga uppgifter för ändamål som nämns nedan

1) för den löpande skötseln av oregistrerat frivilligt grupptilläggspensionsskydd i anslutning till pensionsskydd enligt denna lag,

2) för avtalande om villkoren för nytt grupptilläggspensionsskydd, om det tidigare tilläggspensionsskyddet avslutas på arbetsgivarens initiativ och ersätts med motsvarande nytt tilläggspensionsskydd; den som ger den nya tilläggspensionsförsäkringen skall härvid förete Pensionsskyddscentralen en utredning om att det nya tilläggspensionsskyddet innebär att ett tidigare tilläggspensionsskydd ersätts med ett nytt,

3) för fastställande av det nya tilläggspensionsskyddets slutliga innehåll; en förutsättning är dock att livförsäkringsbolaget, pensionskassan eller pensionsstiftelsen har sett till att de arbetstagare som omfattas av tilläggspensionsordningen, efter att försäkringsavtalet eller pensionsordningen godkänts, har fått behövlig utredning om livförsäkringsbolagets, pensionskassans eller pensionsstiftelsens möjlighet att få de nödvändiga uppgifterna och att arbetstagaren inte uttryckligen har avsagt sig tilläggspensionsordningen eller förbjudit utlämnande av uppgifter.

I samband med att någon som ordnar det nya tilläggspensionsskyddet söks har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen rätt att, utöver det som bestäms i offentlighetslagen och utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, till ett livförsäkringsbolag, en pensionskassa eller en pensionsstiftelse för fastställande av tilläggspensionsskyddet och kostnaderna för det lämna ut uppgifter om arbetstagarnas anställningsförhållanden, pensionsrätt, ålders- och könsfördelning och om de faktorer som påverkar pensionens belopp.

205 §
Utlämnande av uppgifter för utredning av brott och missbruk

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen för utredande av brott och missbruk rätt att lämna ut på verkställigheten av denna lag baserade uppgifter till ett ministerium, skatteförvaltningen och sådana anstalter eller sammanslutningar som sköter det lagstadgade socialskyddssystemet och som administrerar socialskyddsförmåner som påverkas av en pension enligt denna lag.

Följande uppgifter kan lämnas ut i fråga om personer som får eller har fått pension enligt denna lag:

1) personbeteckning och övriga identifieringsuppgifter,

2) uppgifter om utbetalda förmåner,

3) uppgifter om arbetsgivaren, samt

4) andra härmed jämförbara uppgifter som är nödvändiga för samkörning av personuppgifter för utredande av brott och missbruk som riktar sig mot socialskyddet samt för andra övervakningsåtgärder av engångsnatur.

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen har i 1 mom. avsedd rätt att även till polis- och åklagarmyndigheterna lämna ut uppgifter som nämns i 2 mom. till den del dessa är nödvändiga för utredande av brott och väckande av åtal.

I situationer som avses i denna paragraf får dock inte lämnas ut uppgifter om en arbetstagares hälsotillstånd och inte heller uppgifter som avser att beskriva grunderna för en persons behov av socialvård.

206 § (26.6.2009/526)
Utlämnande av uppgifter till myndigheter och registeransvariga som bedriver kreditupplysningsverksamhet

Utöver det som bestäms i offentlighetslagen har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, lämna ut uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag enligt följande:

1) till vederbörande myndighet och organ får lämnas ut uppgifter som är nödvändiga för verkställigheten av uppgifter enligt EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet, (14.5.2010/354)

2) till skatteförvaltningen får lämnas ut de uppgifter som den behöver för fullgörandet av den övervakningsskyldighet som föreskrivs i lagen om förskottsuppbörd, om det finns skäl att misstänka att arbetsgivaren inte har fullgjort sin innehållningsskyldighet,

3) till en registeransvarig som bedriver kreditupplysningsverksamhet får lämnas ut sådana uppgifter om en enligt denna lag utsökningsbar arbetspensionsförsäkringsavgiftsfordran hos arbetsgivaren som den registeransvarige enligt lag har rätt att föra in i kreditupplysningsregistret,

4) till arbetarskyddsmyndigheten sådana uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna fullgöra sin tillsynsskyldighetenligt lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006), när det finns skäl att misstänka att en beställare har försummat sin utredningsskyldighet eller att beställarens avtalspart har lämnat felaktiga intyg över att pensionsförsäkringsskyldigheten har uppfyllts eller pensionsförsäkringsavgifter betalts,

5) till arbetslöshetsförsäkringsfonden uppgifter som är nödvändiga för att fonden ska kunna fullgöra sin tillsynsskyldighet enligt lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998), när det finns skäl att misstänka att en arbetsgivare har försummat att betala arbetslöshetsförsäkringspremier.

207 §
Utlämnande av uppgifter för arbetstagarnas grupplivförsäkring

Arbetstagarnas grupplivförsäkringspool, som med fullmakt av livförsäkrings- och olycksfallsförsäkringsbolagen sköter ersättningsverksamheten i fråga om arbetstagarnas grupplivförsäkring, och lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, av Pensionsskyddscentralen få namn, personbeteckning och dödsdatum för avlidna arbetstagare som haft ett anställningsförhållande som omfattas av denna lag samt arbetstagarnas förmånstagares namn och personbeteckningar samt övriga motsvarande uppgifter som behövs när det avgörs huruvida förutsättningarna för beviljande av ett försäkringsbelopp från grupplivförsäkringen uppfylls.

Också Statskontoret och Keva har rätt att, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, av Pensionsskyddscentralen få de i 1 mom. avsedda uppgifterna för behandling av ekonomiskt stöd som motsvarar grupplivförsäkring. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Också Statskontoret och den kommunala pensionsanstalten har rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, av Pensionsskyddscentralen få de i 1 mom. avsedda uppgifterna för behandling av ekonomiskt stöd motsvarande grupplivförsäkring.

208 §
Vidareutlämnande av uppgifter

Utöver det som bestäms i offentlighetslagen har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, lämna ut uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring som erhållits från en pensionsanstalt som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn till Folkpensionsanstalten eller en annan sådan mottagare som har rätt att få dessa uppgifter med stöd av lag.

Pensionsskyddscentralen har i 1 mom. nämnd rätt att lämna ut uppgifter som den med stöd av 195 § har fått av en arbetsgivare samt uppgifter som den med stöd av 198 § har fått av en arbetsgivare, en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, skattemyndigheter och andra myndigheter samt andra instanser som hör till tillämpningsområdet för offentlighetslagen, till sådana pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn och som med stöd av lag har rätt att få dessa uppgifter av dem som lämnat nämnda uppgifter eller av Pensionsskyddscentralen.

En pensionsanstalt och Pensionsskyddscentralen skall före utlämnande av sådana uppgifter som avses i 1 och 2 mom. komma överens med de pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn om vad som kan vidareutlämnas ur de uppgifter som avses ovan och till vem de kan vidareutlämnas.

209 §
Ansvaret beträffande den som vidareutlämnar uppgifter

Innan en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen vidareutlämnar uppgifter skall de försäkra sig om att den som tar emot uppgifterna har rätt enligt lag att få de utlämnade uppgifterna av den som ursprungligen har lämnat uppgifterna.

En pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen, som lämnar uppgifter vidare enligt de grunder som föreskrivs i detta kapitel, ansvarar för att innehållet i de uppgifter som lämnas ut motsvarar de uppgifter som erhållits av den som gav uppgifterna.

210 §
Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning

Pensionsskyddscentralen och, med dess samtycke, pensionsanstalterna har utöver det som i 29 § 3 mom. i offentlighetslagen bestäms om utlämnande av uppgifter genom en teknisk anslutning, rätt att öppna en teknisk anslutning

1) för en sammanslutning eller anstalt som verkställer lagstadgad socialförsäkring till sådana uppgifter i sina personregister som sammanslutningen eller anstalten med stöd av denna eller en annan lag har rätt att få för verkställigheten av sina uppgifter,

2) för en myndighet som sköter verkställigheten av uppgifter enligt EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet till sådana uppgifter som myndigheten i enlighet med 206 § 1 mom. 1 punkten har rätt att få, (14.5.2010/354)

3) för Folkpensionsanstalten och andra sådana mottagare av uppgifter som har rätt att av en pensionsanstalt som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn få uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring, till sådana uppgifter som avses i 208 § 1 mom., samt

4) för ett livförsäkringsbolag, en pensionskassa eller en pensionsstiftelse till sådana i 204 § avsedda uppgifter som behövs för skötseln eller ordnandet av grupptilläggspensionsskydd.

Pensionsskyddscentralen har utöver det som bestäms i 1 mom. rätt att öppna en teknisk anslutning för arbetstagarnas grupplivförsäkringspool, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Statskontoret eller Keva till uppgifter som avses i 207 § samt för pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn till uppgifter som avses i 208 § 2 mom. (29.1.2016/69)

2 mom. har ändrats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Pensionsskyddscentralen har utöver det som bestäms i 1 mom. rätt att öppna en teknisk anslutning för arbetstagarnas grupplivförsäkringspool, lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Statskontoret eller den kommunala pensionsanstalten till uppgifter som avses i 207 § samt för pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn till uppgifter som avses i 208 § 2 mom.

För att med hjälp av en teknisk anslutning på det sätt som avses i 1 mom. 3 punkten lämna ut uppgifter som erhållits av pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn eller för att på det sätt som avses i 2 mom. lämna ut uppgifter till pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn krävs dock alltid en överenskommelse i enlighet med 208 § 3 mom.

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sökas sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.

Innan en teknisk anslutning öppnas skall den som begär uppgifter förete en utredning för den som öppnar anslutningen om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

15 kap

Vissa bestämmelser

211 §
Rådgivning till arbetstagare och arbetsgivare

Den pensionsanstalt hos vilken en arbetsgivare har ordnat sina anställdas pensionsskydd har det primära ansvaret för rådgivningen i ärenden som hör till denna lags tillämpningsområde.

212 §
Pensionsanstalternas samarbete

Pensionsanstalterna skall samarbeta i sammanställandet av statistikuppgifter och i andra frågor som hänför sig till verkställigheten och utvecklandet av arbetspensionslagarna.

213 §
Ersättning för särskilda tjänster

En pensionsanstalt kan av en arbetsgivare ta ut ersättning för särskilda tjänster som den tillhandahåller på arbetsgivarens begäran.

214 §
Beslut om beloppet av teoretisk pension

Om en arbetstagare har arbetat i två eller flera EU- eller EES-länder och arbetstagaren ansöker om folkpension, har han eller hon rätt att på begäran få ett beslut om beloppet av den teoretiska pension som pensionsanstalten meddelar Folkpensionsanstalten för beräkning av hans eller hennes folkpension.

215 §
Överföring av pensionsrätt till Europeiska gemenskaperna

En arbetstagare har rätt att överföra sin pensionsrätt enligt denna lag till Europeiska gemenskaperna så som bestäms i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999).

I fråga om pensionsrätt som överförs till Europeiska gemenskaperna eller som återförs därifrån tillämpas bestämmelserna i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem till den del lagen i fråga innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i denna lag. (22.12.2006/1274)

216 §
Handräckning

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen har rätt att på eget initiativ eller på begäran av den som saken gäller för utredning av ett ärende som är under behandling låta höra vittnen vid en tingsrätt.

217 §
Jäv

Anställda och styrelsemedlemmar i en pensionsanstalt och Pensionsskyddscentralen kan, utan hinder av 28 § 1 mom. 4 och 5 punkten i förvaltningslagen (434/2003), behandla sådana ärenden som gäller verkställigheten av denna lag och som avser en arbetsgivare som ordnat pensionsskydd i pensionsanstalten, en arbetstagare anställd hos en sådan arbetsgivare eller en företagare.

218 § (30.12.2008/1097)
Förvaring av handlingar

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen ska förvara de handlingar som ansluter sig till ordnandet av pensionsskydd enligt denna lag eller till ett pensionsärende på det sätt som bestäms i arkivlagen (831/1994). Om arkivverket inte har bestämt att de ovan avsedda handlingarna ska förvaras varaktigt, ska pensionsanstalterna eller Pensionsskyddscentralen förvara

1) försäkringsansökningar, försäkringsbrev och försäkringsavtal samt andra handlingar som behövs för ordnande och förvaltning av försäkringar och fastställande av försäkringsavgifter, under försäkringens giltighetstid och i tio kalenderår därefter,

2) ansökningar, läkarutlåtanden och rehabiliteringsplaner som ansluter sig till pensions- eller rehabiliteringsärenden och andra handlingar som gäller rehabilitering eller pensionstagares hälsotillstånd, arbets- och funktionsförmåga eller rehabiliteringsmöjligheter, andra handlingar som behövs för beviljande, handläggning eller utbetalning av pensions- eller rehabiliteringsförmåner samt beslut och kalkyler i pensions- eller rehabiliteringsärenden, under den försäkrades livstid och i fem kalenderår därefter,

3) handlingar som behövs för beviljande, handläggning eller utbetalning av familjepension samt beslut och kalkyler i fråga om familjepension, under den tid familjepensionen betalas och i fem kalenderår därefter,

4) handlingar som behövs för uttag av försäkringsavgifter, tills uttaget avslutats och i fem kalenderår därefter, och

5) handlingar som gäller överklagande i 50 år, om de inte enligt 1–4 punkten ska förvaras en längre tid; förvaringstiden för handlingar som gäller överklagande börjar när dessa har återkommit till pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen från besvärsinstansen.

218 a § (29.1.2016/69)
Utvärdering av arbetslivslängdens utveckling

Social- och hälsovårdsministeriet ska vart femte år utvärdera arbetslivslängdens utveckling och hela arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet. Vid utvärderingen beaktas arbetslivskvotens utveckling och olika faktorer som inverkar på den. Med arbetslivskvoten avses förhållandet mellan fem års medeltal av den tid en 18-åring förväntas vara en del av arbetskraften och fem års medeltal av den förväntade livslängden för en 18-åring. I samband med utvärderingen ska de centrala arbetsgivar- och löntagarcentralorganisationerna höras.

218 a § har tillfogats genom L 69/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

219 §
Ikraftträdande

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms särskilt genom lag.

RP 45/2005, ShUB 5/2006, RSv 20/2006

Ikraftträdelsestadganden:

8.12.2006/1121:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

När denna lag träder i kraft är beloppet av det i 168 § 2 mom. avsedda till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret noll. När den årliga förändringen av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret beräknas används i stället för en tiondel talet 0,02 år 2007, talet 0,04 år 2008, talet 0,06 år 2009 och talet 0,08 år 2010.

RP 77/2006, ShUB 31/2006, RSv 152/2006

22.12.2006/1274:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 197/2006, ShUB 38/2006, RSv 176/2006

22.12.2006/1292:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 251/2006, ShUB 49/2006, RSv 237/2006

22.12.2006/1314:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 167/2006, ShUB 34/2006, RSv 168/2006

30.11.2007/1112:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 53/2007, ShUB 13/2007, RSv 69/2007

7.12.2007/1164:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

RP 95/2007, ShUB 9/2007, RSv 55/2007

21.12.2007/1281:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 115/2007, KoUB 13/2007, RSv 111/2007

21.12.2007/1363:

Denna lag träder i kraft den 31 december 2007.

Beräkningsgrunden för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret enligt 168 § 2 mom. tillämpas dock redan från och med den 1 januari 2007.

RP 138/2007, ShUB 19/2007, RSv 94/2007

30.12.2008/1097:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Bestämmelserna i 4 § 3 mom. 3 punkten och 4 mom. samt 149 § tillämpas på arbetstagare som sänts från utlandet och som börjar arbeta i Finland den 1 januari 2009 eller därefter.

Lagens 218 § tillämpas på handlingar som förvaras hos pensionsanstalterna eller Pensionsskyddscentralen när lagen träder i kraft och på handlingar som placeras i förvar efter lagens ikraftträdande.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 171/2008, ShUB 41/2008, RSv 215/2008

26.6.2009/526:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2009.

RP 50/2009, AjUB 5/2009, RSv 62/2009

14.8.2009/627:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. Det inledande stycket i 16 § 1 mom. samt 63 § 1 mom. 3 punkten och 69 § träder dock i kraft den 1 januari 2011. Inkomstbortfallet på grund av deltidspension räknas emellertid in i inkomsten för återstående tid fram till den 31 december 2010 i enlighet med den bestämmelse i 76 § 1 mom. som gällde vid tidpunkten för lagens ikraftträdande.

Lagens 66 § 2 mom., 68 § 2 mom., 76 § 6 mom. och 82 § tillämpas på ålderspensioner som börjar den 1 januari 2010 eller därefter och på invalidpensioner där pensionsfallet inträffar den 1 januari 2010 eller därefter. Lagens 90 § 1 mom. tillämpas på familjepensioner i fråga om vilka minskning av efterlevandepension görs för första gången efter denna lags ikraftträdande.

I fråga om en före 1953 född arbetstagares rätt till deltidspension, pensionstillväxt under tiden för deltidspension och inkomst för återstående tid tillämpas bestämmelserna i den lag som gällde vid denna lags ikraftträdande.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 68/2009, ShUB 20/2009, RSv 99/2009

14.8.2009/634:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagens 37, 105–107, 107 a, 107 b och 108–110 §, 111 § 3 mom., 126 § 3 mom. och 129 § 1 mom. träder dock i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas på pensionsansökningar som anhängiggörs nämnda dag eller därefter. I stället för ovan nämnda bestämmelser tillämpas dock motsvarande bestämmelser som gällde innan denna lag trädde i kraft, om en arbetstagare inte har arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna efter 2004.

Trots vad som föreskrivs i 107 § tillämpas arrangemanget med sista pensionsanstalt inte, om en pensionsanstalt som omfattas av arrangemanget tillämpar de bestämmelser i arbetspensionslagarna som gällde före den 1 januari 2005 och en annan tillämpar de bestämmelser i arbetspensionslagarna som trädde i kraft den 1 januari 2005 eller därefter, och dessa pensionsanstalter inte kommer överens om att iaktta arrangemanget med sista pensionsanstalt. Detsamma gäller en situation där en pensionsanstalt inom den privata sektorn är sista pensionsanstalt och en arbetstagare ansöker om invalidpension som på grundval av 52 § 3 mom. beviljas som oavkortad ålderspension i stället för invalidpension. I sådana situationer avgörs pensionsrätten och pensionsbeloppet enligt denna lag av den avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 §.

Beloppen enligt 37 §, 76 § 3 mom. och 108 § motsvarar värdet ett (1,000) år 2004 för den lönekoefficient som avses i 96 §.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 73/2009, ShUB 17/2009, RSv 75/2009

22.12.2009/1203:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

På utbildningsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) och förtjänststöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002) som har beviljats före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 178/2009, GrUU 27/2009, ShUU 20/2009, AjUB 11/2009, RSv 224/2009

14.5.2010/354:

Denna lag träder i kraft den 19 maj 2010.

I de situationer då rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, enligt artikel 90 i EU:s grundförordning om social trygghet, tillämpas på de berörda personerna, ska de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande tillämpas.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 34/2010, ShUB 8/2010, RSv 68/2010

20.8.2010/717:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011.

RP 50/2010, ShUB 10/2010, RSv 86/2010

29.10.2010/909:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

På pensionsansökningar som har anhängiggjorts före den 1 januari 2011 tillämpas lagens 13 § 1 mom. i dess lydelse den 31 december 2010.

Lagens 182 § 2 mom. tillämpas första gången när arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift fastställs för år 2011. Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift baserar sig även på i de i 182 § 1 mom. uppräknade pensionsanstalterna försäkrade förmånstagares arbets- och förvärvsinkomster som ligger till grund för de förmåner som avses i 74 § 3 mom. 4 och 5 punkten, sådana de lydde den 31 december 2009, när arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift fastställs för den tid för vilken en förmån som avses i 4 eller 5 punkten har beviljats före den 1 januari 2010.

RP 91/2010, ShUB 19/2010, RSv 126/2010

5.11.2010/940:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 44/2010, AjUB 6/2010, RSv 132/2010

21.12.2010/1192:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Om en person som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag eller i en annan sammanslutning vid ikraftträdandet av denna lag var försäkrad som en sådan person som jämställs med arbetstagare, tillämpas när det gäller försäkringen för honom eller henne 7 § sådan den lyder när denna lag träder i kraft, så länge samma arbete fortgår, dock högst till den 31 december 2013. Därefter ska bestämmelserna i 7 § i denna lag och 3 § i lagen om pension för företagare (1272/2006) eller 5 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) tillämpas när det gäller försäkringen för hans eller hennes arbete.

Om den egna ägarandelen eller bestämmanderätten ensamt för sig för en person som avses i 2 mom. och som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag eller i en annan sammanslutning, eller personens och hans eller hennes familjemedlemmars ägarandel eller bestämmanderätt tillsammans, efter det att denna lag träder i kraft men före den 1 januari 2014, ökar till mer än 50 procent i aktiebolaget eller i en annan sammanslutning, ska han eller hon teckna en försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare så som det föreskrivs i dessa lagar.

Det belopp som nämns i 175 § 2 mom. i denna lag motsvarar värdet 1 (1,000) år 2004 för den lönekoefficient som avses i 96 §.

RP 135/2010, ShUB 38/2010, RSv 232/2010

21.12.2010/1248:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

RP 198/2010, ShUB 34/2010, RSv 224/2010

11.3.2011/220:

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2011.

Lagen tillämpas första gången vid bestämmandet av den avsättningskoefficient som träder i kraft den 1 juli 2011.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 273/2010, ShUB 50/2010, RSv 299/2010

17.6.2011/678:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Bestämmelserna i 140 a § tillämpas på förmåner eller pensioner som beviljas retroaktivt efter det att lagen har trätt i kraft.

På ärenden som gäller undanröjande av lagakraftvunna beslut och som är anhängiga i besvärsnämnden och försäkringsdomstolen vid denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 274/2010, ShUB 51/2010, RSv 300/2010

22.12.2011/1427:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Lagens 92 § träder i kraft först den 1 januari 2013. På ansökan av arbetstagaren tillämpas paragrafen även på pension som beviljats honom eller henne före 2013, om pensionsfallet inträffat den 1 januari 2007 eller därefter, en primär förmån har dragits av från pensionen och arbetstagaren med tillämpning av nämnda paragraf skulle få en större pension än tidigare. I detta fall justeras pensionsbeloppet från och med den 1 januari 2013, om ansökan inkommer till pensionsanstalten senast den 30 juni 2013, och på grundval av ansökningar som inkommit efter nämnda datum från ingången av kalendermånaden efter den då ansökan inkom.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 89/2011, ShUB 11/2011, RSv 48/2011

22.12.2011/1456:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Bestämmelserna i 75 § 2 och 3 mom. samt 75 a § 3–5 mom. tillämpas dock först från och med den 1 januari 2013.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 74/2011, ShUB 14/2011, RSv 69/2011

14.12.2012/794:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

På en före 1952 född arbetstagares rätt att gå i förtida ålderspension och på den förtida ålderspensionens belopp tillämpas dock 11 §, 12 § 2 mom., 13 § 1 mom. och 52 § 2 mom. sådana de lydde vid ikraftträdandet av denna lag.

I fråga om en arbetstagare som är född före 1958 och som får arbetslöshetsdagpenning på basis av den rätt till tilläggsdagar som avses i 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), ska 12 § 3 mom. och 13 § 1 mom., i den lydelse de hade när denna lag trädde i kraft, tillämpas på arbetstagarens rätt att få ålderspension i förtid vid 62 års ålder utan avdrag för förtidsminskning. (7.11.2014/884)

En före 1954 född arbetstagare har rätt att gå i deltidspension i enlighet med de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 77/2012, ShUB 19/2012, RSv 113/2012

18.1.2013/42:

Denna lag träder i kraft den 16 mars 2013.

På avgifter som har förfallit till betalning före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 57/2012, LaUB 14/2012, RSv 126/2012

30.12.2013/1209:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Lagens 173 och 177 § samt 179 § 1 mom. 2 punkt tillämpas emellertid till och med den 31 december 2016 i den lydelse de hade vid denna lags ikraftträdande.

RP 162/2013, ShUB 28/2013, RSv 197/2013

7.11.2014/870:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 109/2014, ShUB 7/2014, RSv 97/2014

7.11.2014/882:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

På en sådan ansökan om invalidpension som är anhängig när denna lag träder i kraft tillämpas 36 och 101 § i den lydelse de hade när denna lag trädde i kraft.

Oberoende av vad som i 1 och 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare (627/2009) föreskrivs om 68 § 2 mom., intjänas pension enligt en tillväxtprocent om 1,5 per år under den tid som en avslutad invalidpension löper och ska beräknas på den pensionsgrundande inkomsten för återstående tid, om pensionsfallet för den avslutade invalidpensionen inträffar 2006 eller därefter och om en ålderspension som bestäms på nya grunder börjar den 1 januari 2010 eller därefter eller om pensionsfallet för en pension som bestäms på nya grunder inträffar den 1 januari 2010 eller därefter. Pensionsanstalten ska från och med den 1 januari 2015 justera beloppet av de pensioner enligt detta moment som löper när denna lag trädde i kraft.

RP 120/2014, ShUB 11/2014, RSv 105/2014

7.11.2014/884:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 120/2014, ShUB 11/2014, RSv 105/2014

19.12.2014/1230:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 213/2014, ShUB 22/2014, RSv 180/2014

20.3.2015/316:

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2015 och gäller till och med den 31 december 2016. Denna lag tillämpas första gången vid beräkning av den genomsnittliga årsavkastningsprocenten för aktier för det första kvartalet 2015.

RP 279/2014, ShUB 46/2014, RSv 305/2014

20.3.2015/317:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

På beräkningen av den genomsnittliga årsavkastningsprocenten för aktier för det sista kvartalet 2016 och på fastställande av grunderna för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret tillämpas 168 § i lagen om pension för arbetstagare sådan paragrafen lydde den 31 december 2016.

RP 279/2014, ShUB 46/2014, RSv 305/2014

7.8.2015/874:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Bestämmelserna i denna lag om förmåner enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar tillämpas på motsvarande förmåner enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) eller lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981).

På förmåner enligt lagen om olycksfallsförsäkring och lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare tillämpas dock 92 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare, i den lydelse moment hade vid ikraftträdandet av denna lag.

RP 278/2014, ShUB 50/2014, JsUU 47/2014, AjUU 17/2014, RSv 320/2014

29.1.2016/69:

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms separat genom lag.

L 69/2016 träder i kraft 1.1.2017 enligt L 71/2016.

RP 16/2015, ShUB 5/2015, RSv 37/2015

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.