Beaktats t.o.m. FörfS 326/2014.

30.4.2004/301

Utlänningslag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Lagens syfte

Syftet med denna lag är att genomföra och främja god förvaltning och rättssäkerhet i utlänningsärenden. Syftet med lagen är dessutom att främja reglerad invandring och internationellt skydd med respekterande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna samt med beaktande av internationella fördrag som är förpliktande för Finland.

2 §
Tillämpningsområde

På utlänningars inresa och utresa samt på deras vistelse och arbete i Finland tillämpas denna lag och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

3 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) utlänning var och en som inte är finsk medborgare,

2) unionsmedborgare och därmed jämförbara personer medborgare i Europeiska unionens (EU) medlemsstater samt medborgare i Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz,

2 a) tredjelandsmedborgare personer som inte är unionsmedborgare eller därmed jämförbara personer utan medborgare i något annat land, (23.3.2007/358)

3) transportör varje fysisk eller juridisk person som bedriver yrkesmässig persontrafik luft-, land- eller sjövägen eller per järnväg,

4) visum och visering ett tillstånd som berättigar en utlänning att resa in och kortvarigt vistas i Finland, om övriga villkor för inresa uppfylls, (25.3.2011/266)

5) uppehållstillstånd ett tillstånd för en utlänning att i något annat syfte än turism eller därmed jämförbar kortvarig vistelse upprepade gånger resa in och vistas i landet,

5 a) EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ställning och uppehållstillstånd enligt rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, sådant det lyder ändrat genom direktiv 2011/51/EU, som en medlemsstat i Europeiska unionen beviljat en tredjelandsmedborgare, (13.9.2013/668)

6) uppehållstillstånd för arbetstagare ett uppehållstillstånd för förvärvsarbete som beviljas utlänningar genom ett förfarande i två steg där arbets- och näringsbyrån fattar ett delbeslut i saken före Migrationsverkets eller polisinrättningens beslut, (30.12.2013/1218)

6 a) annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete ett uppehållstillstånd för förvärvsarbete som beviljas utlänningar utan föregående delbeslut av arbets- och näringsbyrån, (30.12.2013/1218)

6 b) rätt att arbeta rätt enligt denna lag för utlänningar att utföra förvärvsarbete i Finland eller på ett finländskt fartyg med stöd av uppehållstillstånd, uppehållsrätt enligt 10 kap., visum eller visumfrihet eller på någon annan i denna lag föreskriven grund, (30.12.2013/1218)

7) uppehållstillstånd för näringsidkare ett uppehållstillstånd för utlänningar som har för avsikt att idka näring och som beviljas genom ett förfarande i två steg där närings-, trafik- och miljöcentralen fattar ett delbeslut i saken före Migrationsverkets eller polisinrättningens beslut. (30.12.2013/1218)

8) förvärvsarbete arbete i anställnings- och tjänsteförhållande och annan anställning där arbete utförs mot vederlag,

9) näringsidkare personer som idkar näring eller utövar yrke under eget namn (yrkesutövare) eller som med tanke på företagsansvaret kan jämföras med sådana personer,

10) flyktingkonventionen konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (FördrS 77/1968),

11) flykting en utlänning som uppfyller villkoren enligt artikel 1 i flyktingkonventionen,

12) flyktingstatus status som beviljas utlänningar som godkänts som flyktingar,

12 a) status som alternativt skyddsbehövande status som beviljas en utlänning som kan få alternativt skydd, (8.5.2009/323)

13) internationellt skydd flyktingstatus, status som alternativt skyddsbehövande eller uppehållstillstånd som beviljas på grund av humanitärt skydd, (8.5.2009/323)

14) asyl uppehållstillstånd som beviljas flyktingar vid asylförfarande,

15) anknytningsperson en person som vistas i Finland och på grundval av vilkens vistelse uppehållstillstånd på grund av familjeband söks för en familjemedlem i utlandet,

16) rådets förordning om bestämmandet av den ansvariga staten rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat,

17) Schengenkonventionen den i Schengen den 19 juni 1990 ingångna konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna,

18) Schengenregelverket den helhet som genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999 upptagits i Europeiska unionens regelverk och som består av Schengenavtalet från 1985, Schengenkonventionen från 1990, medlemsstaternas anslutningsfördrag samt beslut och förklaringar av Schengens verkställande kommitté samt rättsakter på basis av detta regelverk som utfärdats senare,

19) Schengenstat en stat som tillämpar Schengenregelverket,

20) Schengenområdet det område som bildas av Schengenstaterna,

21) gränskontrollmyndighet gränsbevakningsväsendet och andra myndigheter som har rätt att genomföra in- och utresekontroller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), nedan kodexen om Schengengränserna, (30.12.2013/1214)

22) människohandel människohandel och grov människohandel som avses i 25 kap. 3 och 3 a § i strafflagen (39/1889), (21.7.2006/619)

23) offer för människohandel en utlänning som på goda grunder kan misstänkas ha fallit offer för människohandel, (10.6.2011/631)

24) biometriskt kännetecken ett digitalt kännetecken på en person; kännetecknet består av en ansiktsbild eller en fingeravtrycksbild, (10.6.2011/631)

25) teknisk del ett lagringschip för de biometriska kännetecknen och andra personuppgifter i sådana uppehållstillståndskort och uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar som utfärdas som intyg på uppehållstillstånd, (16.12.2011/1338)

26) EU-blåkort ett uppehållstillstånd enligt rådets direktiv 2009/50/EG om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (direktivet om högkvalificerad anställning) som en medlemsstat i Europeiska unionen beviljar en medborgare från tredjeland och som berättigar till vistelse och arbete på medlemsstatens territorium, (16.12.2011/1338)

27) högkvalificerad anställning anställning enligt direktivet om högkvalificerad anställning som förutsätter särskild kompetens som kan styrkas genom bevis på högre utbildning. (16.12.2011/1338)

4 §
Förhållande till andra lagar

Vid behandlingen av ärenden som avses i denna lag iakttas förvaltningslagen (434/2003), om inte något annat bestäms särskilt i lag. I fråga om i denna lag avsedda ärenden som gäller ändringssökande iakttas förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte något annat bestäms särskilt i lag.

På ett asylsamtal som polisen för i syfte att utreda grunderna för asylansökan tillämpas förvaltningslagen. På polisens utredning av förutsättningarna för en utlännings inresa, vistelse i landet och avlägsnande ur landet samt på utredning av en asylsökandes identitet, inresa och resrutt tillämpas bestämmelserna om polisundersökning i polislagen (872/2011). (22.7.2011/886)

2 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

På ett asylsamtal som polisen för i syfte att utreda grunderna för asylansökan tillämpas förvaltningslagen. På polisens utredning av förutsättningarna för en utlännings inresa, vistelse i landet och avlägsnande ur landet samt på utredning av en asylsökandes identitet, inresa och resrutt tillämpas bestämmelserna om polisundersökning i polislagen (493/1995).

På undersökning som gränsbevakningsväsendet utför med stöd av denna lag tillämpas 27 § i gränsbevakningslagen. (15.7.2005/581)

I fråga om inresa av en militärperson från en främmande stat gäller dessutom vad som bestäms i territorialövervakningslagen (755/2000).

5 §
Respekterande av utlänningars rättigheter

När lagen tillämpas får utlänningarnas rättigheter inte begränsas mer än vad som är nödvändigt.

6 §
Tillämpning av lagen på minderåriga

I beslutsfattande som sker med stöd av denna lag och som gäller ett barn som är yngre än 18 år skall särskild uppmärksamhet fästas vid barnets bästa samt vid omständigheter som hänför sig till barnets utveckling och hälsa.

Innan beslut fattas i ett ärende som gäller ett barn som har fyllt 12 år skall barnet höras, om det inte är uppenbart onödigt. Barnets åsikter skall beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Även ett yngre barn kan höras, om barnet är så utvecklat att dess åsikter kan uppmärksammas.

Ärenden som gäller minderåriga barn skall behandlas i brådskande ordning.

6 a § (11.6.2010/549)
Rättsmedicinsk undersökning för bestämning av ålder

Rättsmedicinsk undersökning kan genomföras för bestämning av åldern på en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd eller på en anknytningsperson, om det finns uppenbara skäl att misstänka att de uppgifter som personen lämnat om sin ålder inte är tillförlitliga.

För att undersökningen ska få genomföras krävs det att den som ska undersökas har gett sitt skriftliga samtycke till undersökningen och att samtycket är baserat på vetskap och fri vilja. Dessutom krävs ett skriftligt samtycke av personens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare för personen.

Om en person vägrar genomgå undersökning är följden att han eller hon betraktas som myndig, om det inte finns en godtagbar orsak till vägran. Vägran att genomgå undersökning kan inte ensam för sig utgöra en grund för att avslå en ansökan om internationellt skydd.

Innan samtycket begärs ska sökanden eller anknytningspersonen samt sökandens eller anknytningspersonens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare ges information om åldersbestämningens betydelse, om de rättsmedicinska undersökningsmetoder som används vid åldersbestämningen, om deras eventuella inverkan på hälsan samt om följderna av undersökningen och av vägran att genomgå undersökning. Informationen ska ges sökanden eller anknytningspersonen samt sökandens eller anknytningspersonens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare på dennes modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att denne förstår.

6 b § (11.6.2010/549)
Genomförandet av en rättsmedicinsk undersökning

En rättsmedicinsk undersökning för bestämning av åldern på en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd i Finland eller en anknytningsperson genomförs vid Rättsmedicinska avdelningen vid Hjelt-institutet vid Helsingfors universitet, på begäran av polisen, gränsbevakningsväsendet eller Migrationsverket. Med anledning av undersökningen ska ett gemensamt utlåtande ges av två sakkunniga. Av dem ska åtminstone den ena vara anställd vid Rättsmedicinska avdelningen vid Hjelt-institutet vid Helsingfors universitet. De sakkunniga ska vara legitimerade läkare eller tandläkare som har sådan behörighet som krävs för utförandet av undersökningen.

De åtgärder som undersökningen kräver kan på begäran av Rättsmedicinska avdelningen vid Hjelt-institutet vid Helsingfors universitet också utföras vid ett centralsjukhus, en kommunal hälsovårdscentral eller en verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården. De åtgärder som undersökningen kräver ska utföras av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. En av polisens, gränsbevakningsväsendets eller Migrationsverkets tjänstemän ska i samband med åtgärderna försäkra sig om identiteten på den person som blir undersökt. Vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare för den som blir undersökt har rätt att vara närvarande vid undersökningen.

Närmare bestämmelser om genomförandet av undersökningen kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

7 §
Allmänna förfaranden inom förvaltningsförfarandet

Den myndighet som avgör ett ärende skall ge parten en bedömning av den tid som behövs för att avgöra ärendet.

Myndigheten skall se till att ärendet reds ut. Parten skall lägga fram en utredning om grunderna för sina yrkanden och även annars bidra till utredningen av sitt ärende. Myndigheten skall uppge för parten vilka tilläggsutredningar som skall läggas fram i ärendet. Begäran om utredning skall specificeras samt stå i rätt förhållande till de utredningsmedel som parten med hänsyn till sina förhållanden förfogar över.

Kan beslutet i ett ärende i betydande grad påverka avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är anhängigt, skall ärendena beredas gemensamt och i mån av möjlighet avgöras på en gång, om gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål.

8 §
Personlig närvaro samt anlitande av ombud och biträde

Förvaltningsärenden enligt denna lag skall anhängiggöras personligen, om inte något annat bestäms nedan. För utredning av ärendet kan en person som befinner sig i Finland dessutom åläggas att infinna sig för att höras av myndigheten. Det kan bestämmas att den som inte fullgör skyldigheten att infinna sig skall hämtas. Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i polislagen.

När ett förvaltningsärende anhängiggörs och behandlas får en part anlita biträde. När ett förvaltningsärende anhängiggörs och behandlas är det också tillåtet att anlita ombud, om det inte för utredningen av ärendet eller fastställandet av utlänningens identitet är nödvändigt att utlänningen hörs personligen eller infinner sig.

När ärenden som gäller ändringssökande enligt denna lag anhängiggörs eller behandlas får en part anlita biträde eller ombud. En utlänning kan åläggas att infinna sig personligen vid domstolen så som bestäms i förvaltningsprocesslagen.

Angående biträdenas och ombudens behörighet samt tystnadsplikt bestäms särskilt.

9 §
Rättshjälp

Bestämmelser om utlänningars rätt till rättshjälp finns i rättshjälpslagen (257/2002).

När ett förvaltningsärende behandlas kan dock också en annan person med juristutbildning än ett offentligt rättsbiträde förordnas till utlänningens biträde.

När domstolen behandlar ett ärende som avses i denna lag kan den bevilja utlänningen rättshjälp utan att kräva utredning om sökandens ekonomiska ställning. Ersättningen till biträdet betalas av statens medel så som bestäms i rättshjälpslagen.

10 §
Anlitande av tolk och översättare

Vid behandling av sådana förvaltningsärenden eller ärenden som gäller ändringssökande som avses i denna lag får tolk anlitas. Myndigheten skall ordna tolkning i enlighet med 203 §. I förvaltningsärenden eller ärenden som gäller ändringssökande får en utlänning dessutom anlita tolk eller översättare på egen bekostnad.

Som av myndigheten anskaffad tolk eller översättare får inte anlitas en person som står i ett sådant förhållande till parten eller ärendet att hans eller hennes tillförlitlighet kan äventyras på denna grund eller att partens säkerhet kan äventyras.

Angående tolkars tystnadsplikt bestäms särskilt.

10 a § (25.5.2007/619)
Elektronisk kommunikation

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) tillämpas på elektronisk kommunikation.

Om en ansökan har lämnats in elektroniskt, skall behandlingsavgiften betalas innan behandlingen av ansökan inleds.

2 kap

Inresa

11 § (30.12.2013/1214)
Villkor för inresa

Av en utlänning som kommer till Finland krävs det att

1) han eller hon har ett sådant giltigt resedokument som förutsätts och som berättigar till gränsövergång,

2) han eller hon har ett sådant giltigt visum, uppehållstillstånd, uppehållstillstånd för arbetstagare eller uppehållstillstånd för näringsidkare som krävs, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning eller ett internationellt fördrag som är bindande för Finland,

3) han eller hon vid behov kan visa upp handlingar av vilka framgår syftet med och förutsättningarna för den planerade vistelsen och kan visa att han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning med beaktande av såväl den planerade vistelsens längd som återresan till utreselandet eller genomresan till ett sådant tredje land till vilket hans eller hennes inresa är garanterad, eller att han eller hon på lagligt sätt förmår skaffa sig sådana medel,

4) han eller hon inte har meddelats inreseförbud, och

5) han eller hon inte anses äventyra allmän ordning och säkerhet, folkhälsan eller Finlands internationella förbindelser.

Bestämmelser om inresevillkor för tredjelandsmedborgare vid vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar mer än 90 dagar under vilken som helst period på 180 dagar finns i kodexen om Schengengränserna.

I 10 kap. i denna lag finns bestämmelser om inresevillkor för unionsmedborgare och därmed jämförbara personer samt för deras familjemedlemmar, när inresan grundar sig på Europeiska unionens bestämmelser om fri rörlighet.

12 § (30.12.2013/1214)
Bestämmelser om passerande av gränsen

Bestämmelser om gränspassage vid Europeiska unionens yttre gränser finns i kodexen om Schengengränserna.

I gränsbevakningslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den föreskrivs i övrigt om passerande och övervakning av riksgränsen, gränsövergångsställen och deras öppettider, fördelningen av uppdragen att utföra in- och utresekontroller mellan gränsbevakningsväsendet, polisen och tullen på olika gränsövergångsställen samt de nationella uppdragen och befogenheterna enligt kodexen om Schengengränserna.

13 § (30.12.2013/1214)
Förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning finns bestämmelser om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna i Europeiska unionen och en mekanism för att upprätta den.

De underrättelser till Europeiska unionens kommission som krävs enligt det beslut som avses i 1 mom. ska lämnas av utrikesministeriet.

13 § har ändrats genom L 30.12.2013/1214, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet. Den tidigare formen lyder:

13 §
Pass

En utlänning som reser in i eller vistas i Finland skall ha ett giltigt pass som har utfärdats av en myndighet i hans eller hennes hem- eller vistelseland. Passet skall på uppmaning visas upp för gränskontrollmyndigheten eller polisen.

I en utlännings pass skall finnas uppgift om utlänningens namn, födelsedatum, kön och medborgarskap samt hur länge passet är i kraft, vem som har utfärdat det och var det har utfärdats. I passet skall dessutom finnas ett fotografi på vilket passinnehavaren utan svårighet kan kännas igen.

En utlännings make och barn som inte har fyllt 16 år och som reser tillsammans med passinnehavaren kan använda utlänningens pass, om deras namn och födelseår samt dessutom makens fotografi och fotografier av barn som har fyllt 7 år finns i det.

Om passets giltighetsområde inte anges i passet, skall det anses att Finland hör till detta område.

14 § (30.12.2013/1214)
Resedokument

Vid inresa till och vistelse i landet ska en utlänning ha ett sådant resedokument som avses i del I, II eller III i den förteckning över resehandlingar som avses i 13 § och som har erkänts av Finland.

Utlänningen ska på begäran visa upp det resedokument som avses i 1 mom. för gränskontrollmyndigheten eller polisen.

Resedokumentet ska innehålla uppgifter om utlänningens namn, födelsedatum, kön och medborgarskap och om hur länge resedokumentet är giltigt, vem det har utfärdats av och var det har utfärdats. Dessutom ska resedokumentet vara försett med ett fotografi där innehavaren utan svårighet kan kännas igen.

En utlännings make och barn som inte har fyllt sexton år och reser tillsammans med innehavaren av resedokumentet kan använda dennes resedokument, om den innehåller deras namn och födelseår och dessutom fotografi av maken och av barn som har fyllt sju år.

Om giltighetsområdet inte anges i resedokumentet, ska det anses att Finland hör till detta område.

14 § har ändrats genom L 30.12.2013/1214, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet. Den tidigare formen lyder:

14 §
Godkännande av pass

Genom förordning av utrikesministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om pass som godkänns för inresa och vistelse i landet. Genom förordning av utrikesministeriet kan föreskrivas sådana undantag från de i 13 § 2 och 3 mom. nämnda kraven på innehållet i pass som är nödvändiga för att övervaka inresa och trygga vistelse i landet. Innan en förordning utfärdas skall utrikesministeriet höra inrikesministeriet.

15 § (30.12.2013/1214)
Handling som ersätter resedokument

Gränskontrollmyndigheten kan i enskilda fall och av särskilda skäl som tillfälligt resedokument också godkänna en identitetshandling eller annan liknande handling som inte uppfyller kraven på resedokument enligt 14 §.

15 § har ändrats genom L 30.12.2013/1214, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet. Den tidigare formen lyder:

15 §
Handling som ersätter pass

I stället för pass kan som en handling som berättigar till inresa och vistelse i landet godkännas någon annan handling som uppfyller kraven enligt 13 § 2 och 3 mom. Närmare bestämmelser om dessa handlingar kan utfärdas genom förordning av utrikesministeriet. När förordningen bereds skall inrikesministeriet höras.

Gränskontrollmyndigheten kan i enskilda fall av särskilda skäl såsom tillfälligt pass godkänna även ett identitetsbevis eller en motsvarande handling som inte uppfyller kraven på pass enligt denna lag.

16 § (30.12.2013/1214)

16 § har upphävts genom L 30.12.2013/1214.

3 kap

Visum

17 § (25.3.2011/266)
Tillämpliga bestämmelser vid behandling av visumärenden

I stället för förvaltningslagen ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskaps-kodex om viseringar (viseringskodex), nedan viseringskodexen, tillämpas på

1) inlämnande av ansökan om visering,

2) kontroll av en beskicknings behörighet,

3) upptagande av en ansökan till prövning,

4) handläggning av ansökan,

5) avbrytande av handläggning av ansökan,

6) överlämnande av ansökan till myndigheterna i en representerad Schengenstat,

7) utfärdande av visering,

8) avslag på ansökan om visering,

9) förlängning av visering,

10) upphävande av visering,

11) återkallande av visering,

12) beslutsförfarandet,

13) motiveringarna till beslut,

14) beslutets innehåll,

15) meddelande om beslut.

18 §
Visumfrihet och visumplikt

Unionsmedborgare och därmed jämförbara personer kan komma till Finland och vistas i Finland utan visum, om de har ett resedokument som godkänts i Finland.

Genom rådets förordning anges de stater för vilkas medborgare visumplikt gäller och de stater vilkas medborgare inte behöver visum för att komma till eller kortvarigt vistas inom Schengenområdet.

I artikel 3 i viseringskodexen föreskrivs om de tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering. (25.3.2011/266)

Angående visumfrihet för innehavare av resedokument för flykting bestäms i den europeiska överenskommelsen om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (FördrS 36/1990).

19 §
Visumplikt efter det att vistelsetiden utan visum gått ut

Utlänningar vilkas vistelsetid utan visum inom Schengenområdet har gått ut är skyldiga att skaffa visum eller uppehållstillstånd.

20 § (25.3.2011/266)

20 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

21 § (25.3.2011/266)

21 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

22 § (25.3.2011/266)

22 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

23 § (25.3.2011/266)

23 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

24 § (25.3.2011/266)

24 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

25 § (25.3.2011/266)

25 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

26 § (25.3.2011/266)

26 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

27 § (25.3.2011/266)
Användning av honorärkonsuler

I artikel 42 i viseringskodexen avsett bemyndigande av honorärkonsuler att utföra någon eller några av de uppgifter som avses i artikel 43.6 i kodexen ges av utrikesministeriet, om det behövs för tjänsternas tillgänglighet eller verksamhetens effektivitet eller av någon annan motsvarande särskild orsak.

I artikel 42 i viseringskodexen föreskrivs om de krav som ställs på en honorärkonsul när han eller hon utför uppgifter som avses i 1 mom.

28 § (25.3.2011/266)
Externa tjänsteleverantörer

Utrikesministeriet får i de fall som anges i artikel 40.3 i viseringskodexen besluta ge någon eller några av de uppgifter i anslutning till visering som anges i artikel 43.6 i kodexen att utföras av en extern tjänsteleverantör. Utrikesministeriets beslut kan omfatta en eller flera beskickningar.

Avtal med externa tjänsteleverantörer ska omfatta villkor i enlighet med artikel 43 i viseringskodexen samt bestämmelser om avtalets giltighetstid och om hävande av avtalet.

29 § (25.3.2011/266)
Externa tjänsteleverantörers verksamhet

I artikel 17 i viseringskodexen föreskrivs om en extern tjänsteleverantörs rätt att ta ut en serviceavgift av dem som ansöker om visering.

En extern tjänsteleverantör ska i sin verksamhet följa grunderna för god förvaltning och skydda personuppgifter mot att förstöras genom olyckshändelse eller olagligt förfarande samt mot förlust, ändringar och otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna genom olyckshändelse.

Utrikesministeriet och den berörda finska diplomatiska eller konsulära representationen, nedan finsk beskickning, ska övervaka den externa tjänsteleverantörens verksamhet i enlighet med artikel 43 i viseringskodexen.

30 § (25.3.2011/266)
Behörighet att pröva och avgöra ansökan om visering och att förlänga visering

I artikel 4.1–4.4 i viseringskodexen föreskrivs vilka myndigheter i Schengenstaterna som ska pröva och fatta beslut om viseringsansökningar.

Beslut om förlängning av visering i enlighet med artikel 33 i viseringskodexen fattas av polisinrättningen.

31 § (25.3.2011/266)
Behörighet att upphäva och återkalla visering

En visering upphävs eller återkallas i enlighet med artikel 34 i viseringskodexen av en finsk beskickning, om utlänningen i fråga vistas utomlands.

I samband med gränskontroll upphävs eller återkallas en visering av gränskontrollmyndigheten.

Migrationsverket, polisinrättningen eller gränskontrollmyndigheten upphäver eller återkallar en visering, om utlänningen i fråga vistas på finskt territorium.

32 § (25.3.2011/266)

32 § har upphävts genom L 25.3.2011/266.

4 kap

Vistelse

Allmänna bestämmelser
33 § (13.9.2013/668)
Olika slag av uppehållstillstånd

Ett uppehållstillstånd är antingen tidsbegränsat eller permanent.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för vistelse av tillfällig karaktär (tillfälligt uppehållstillstånd) eller för vistelse av kontinuerlig karaktär (kontinuerligt uppehållstillstånd). Tillståndsmyndigheten avgör syftet med vistelsen i landet med hänsyn till de uppgifter som utlänningen lämnat om syftet med inresan.

Ett permanent uppehållstillstånd gäller tills vidare. Med permanent uppehållstillstånd jämställs i fråga om giltighetstiden även EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

33 a § (10.6.2011/631)
Uppehållstillståndskort

Som intyg på uppehållstillstånd utfärdas ett uppehållstillståndskort. I rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EU:s uppehållstillståndsförordning) och i rådets förordning (EG) nr 380/2008 om ändring av förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (ändringsförordningen) finns bestämmelser om uppehållstillståndskortets form, egenskaper och säkerhetsdetaljer, om biometriska kännetecken som lagras i den tekniska delen och om hur de ska tas fram, om begränsningar och användningsändamål när det gäller biometriska kännetecken samt om innehavarens rätt att kontrollera de uppgifter om sig själv som finns lagrade i uppehållstillståndskortets tekniska del.

Ett uppehållstillståndskort utfärdas för den tid uppehållstillståndet är i kraft. Kortet kan av särskilda skäl utfärdas också för kortare tid. Det är dock giltigt i högst fem år.

När ett uppehållstillståndskort utfärdas i enlighet med ansökan ges sökanden inte något separat förvaltningsbeslut eller någon besvärsanvisning.

Som intyg på uppehållstillstånd som utrikesministeriet beviljat med stöd av 69 § 3 mom. ges ett särskilt personkort.

33 b § (10.6.2011/631)
Informationssäkerheten för uppgifterna i uppehållstillståndskortets tekniska del

Migrationsverket ansvarar för att de uppgifter som lagras i uppehållstillståndskortets tekniska del skyddas mot intrång, olovlig avläsning, modifiering, användning och övrig olovlig behandling så som föreskrivs i EU:s uppehållstillståndsförordning och dess tillämpningsbestämmelser.

Certifikatet för säkerställande av autenticiteten och integriteten i de uppgifter som lagras i kortets tekniska del och för avläsning av fingeravtryck utfärdas av en myndighet eller en inrättning som utses av Migrationsverket.

34 § (13.9.2013/668)
Anteckningarna i uppehållstillståndskortet

Uppehållets karaktär anges med en bokstavskod i uppehållstillståndskortet. Bokstavskoden för ett kontinuerligt uppehållstillstånd är A, för ett tillfälligt uppehållstillstånd B, för ett permanent uppehållstillstånd P och för ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta P-EU.

En anteckning om det direktiv med stöd av vilket uppehållstillståndet beviljats ska dessutom göras i uppehållstillståndskortet.

34 a § (13.9.2013/668)
Anteckningarna i EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som beviljats flyktingar eller alternativt skyddsbehövande

I EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som beviljas flyktingar eller alternativt skyddsbehövande antecknas namnet på den medlemsstat i Europeiska unionen som beviljat internationellt skydd och det datum då internationellt skydd beviljades. Om flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande har beviljats av någon annan medlemsstat i Europeiska unionen än Finland, ska den staten, innan en anteckning görs, anmodas att bekräfta att personen fortfarande har flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande.

En anteckning som avses i 1 mom. görs på begäran från en annan medlemsstat i Europeiska unionen om den staten beviljar en tredjelandsmedborgare flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande efter det att Finland har beviljat honom eller henne EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Anteckningen ändras på eget initiativ eller på begäran från en annan medlemsstat i Europeiska unionen, om ansvaret för beviljande av flyktingstatus överförs från en medlemsstat till en annan medlemsstat med stöd av den europeiska överenskommelsen om överförande av ansvar för flyktingar (FördrS 46/1990) efter det att Finland har beviljat EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

När ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har ändrats på det sätt som avses i 2 mom. efter det att det beviljades ska tillståndet utfärdas senast tre månader efter det att ansvaret för beviljande av flyktingstatus övergått på Finland eller begäran om anteckning mottagits från den andra medlemsstaten.

34 b § (13.9.2013/668)
Begäran om anteckning i uppehållstillstånd som riktas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen

Finland ska be en medlemsstat i Europeiska unionen som beviljat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta göra en anteckning enligt 34 a § 1 mom. i uppehållstillståndet, om Finland beviljar innehavaren av uppehållstillståndet flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande innan Finland har beviljat honom eller henne EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Finland ska be en medlemsstat i Europeiska unionen som beviljat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ändra anteckningen enligt 34 a § 1 mom. i uppehållstillståndet, om ansvaret för att bevilja innehavaren av uppehållstillståndet flyktingstatus överförs till Finland med stöd av den europeiska överenskommelsen om överförande av ansvar för flyktingar innan Finland har beviljat honom eller henne EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

34 c § (13.9.2013/668)
Besvarande av anmodan om bekräftelse av anteckning i uppehållstillstånd

En anmodan från en medlemsstat i Europeiska unionen att med tanke på en anteckning i ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta bekräfta att flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande är i kraft ska besvaras senast en månad efter det att anmodan mottogs.

35 § (20.7.2012/449)
Krav på resedokumentets giltighet

En förutsättning för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas är att utlänningen har ett giltigt resedokument. Uppehållstillstånd får dock beviljas trots att giltigt resedokument saknas, om uppehållstillståndet beviljas med stöd av 51, 52, 52 a, 52 d, 87, 88, 88 a, 89 eller 110 §.

36 § (13.9.2013/668)
Allmänna villkor för beviljande av uppehållstillstånd

Uppehållstillstånd kan vägras, om en utlänning anses äventyra allmän ordning eller säkerhet, folkhälsan eller Finlands internationella förbindelser. Äventyrande av folkhälsan hindrar ändå inte att fortsatt tillstånd beviljas, om villkoren för beviljande av tillstånd i övrigt uppfylls. Äventyrande av internationella förbindelser hindrar dock inte att uppehållstillstånd beviljas på grund av familjeband eller att uppehållstillstånd beviljas en utlänning som i någon av unionens medlemsstater har beviljats EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Uppehållstillstånd kan vägras, om det finns grundad anledning att misstänka att utlänningen har för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet.

Uppehållstillstånd som söks på grundval av familjeband kan vägras, om det finns grundad anledning att misstänka att anknytningspersonen har fått sitt uppehållstillstånd genom att lämna oriktiga uppgifter om sin identitet eller sina familjeband och därigenom har kringgått bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet.

37 §
Familjemedlem

Vid tillämpningen av denna lag anses som familjemedlem maken till en i Finland bosatt person samt ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare den i Finland bosatta personen eller dennes make är. Om den person som är bosatt i Finland är ett minderårigt barn, är barnets vårdnadshavare en familjemedlem. Som familjemedlem anses också en person av samma kön, om partnerskapet har registrerats nationellt. (19.5.2006/380)

Med makar jämställs personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning är att de har bott tillsammans minst två år. Boendetid förutsätts inte, om personerna i fråga gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl.

Med ett sådant barn som avses i definitionen i 1 mom. jämställs ett ogift barn under 18 år som barnets vårdnadshavare de facto har vårdnaden om och som är i behov av faktisk omvårdnad den dag då ansökan om uppehållstillstånd avgörs, men angående vars vårdnadsförhållande det inte kan fås någon officiell utredning (fosterbarn). För att barnet ska kunna jämställas med ett sådant barn som avses i 1 mom. krävs det dessutom tillförlitlig utredning om att barnets tidigare vårdnadshavare bevisligen är döda eller försvunna och om att det förelegat ett faktiskt vårdnadsförhållande mellan barnet och anknytningspersonen eller dennes make innan anknytningspersonen anlände till Finland. I det fall att anknytningspersonen är ett fosterbarn som befinner sig i Finland krävs det tillförlitlig utredning om att det funnits ett faktiskt vårdnadsförhållande innan anknytningspersonen anlände till Finland. (11.6.2010/549)

38 § (11.6.2010/549)
Villkor som gäller minderårigt barn

För att ett minderårigt ogift barn ska beviljas uppehållstillstånd på grundval av familjeband förutsätts det att barnet är minderårigt den dag då ansökan om uppehållstillstånd för barnet avgörs. För att en familjemedlem till en minderårig anknytningsperson ska beviljas uppehållstillstånd förutsätts det att anknytningspersonen är minderårig den dag då ansökan om uppehållstillstånd för familjemedlemmen avgörs. För att uppehållstillstånd ska beviljas förutsätts det dessutom att anknytningspersonen har uppehållstillstånd redan den dag då ärendet inleds.

Uppehållstillstånd kan emellertid inte vägras med stöd av 1 mom., om behandlingen av ansökan har fördröjts i betydande grad av en orsak som inte beror på sökanden eller anknytningspersonen och denne har bidragit till att saken blivit utredd.

39 §
Försörjningsförutsättning vid beviljande av uppehållstillstånd

För att uppehållstillstånd ska beviljas förutsätts det att utlänningens försörjning är tryggad, om inte något annat bestäms i denna lag. I ett enskilt fall kan avvikelse göras från försörjningsförutsättningen, om det finns exceptionellt vägande skäl eller om ett barns bästa kräver det. Försörjningsförutsättningen tillämpas inte när uppehållstillstånd beviljas med stöd av 6 kap., om inte något annat följer av 114 § 4 mom. (11.6.2010/549)

Utlänningens försörjning anses vara tryggad vid beviljande av första uppehållstillstånd om hans eller hennes vistelse i landet bekostas med inkomster från förvärvsarbete, verksamhet som företagare, pensioner, tillgångar eller andra källor som anses sedvanliga så att han eller hon inte kan antas bli beroende av utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) eller av någon annan därmed jämförbar ekonomisk förmån som tryggar hans eller hennes försörjning. Som sådan förmån anses inte socialskyddsförmåner som ersätter kostnader.

När fortsatt tillstånd beviljas skall utlänningens försörjning vara tryggad på det sätt som bestäms i 2 mom. dock så att beviljande av tillstånd inte förhindras av att utlänningen tillfälligt tyr sig till utkomststöd eller någon annan därmed jämförbar förmån för att trygga sin försörjning.

Sökanden skall för myndigheten förete en utredning om hur hans eller hennes försörjning tryggas i Finland.

Vistelse, fri rörlighet och genomresa
40 §
Uppehållsrätt

Laglig vistelse enligt denna lag är

1) vistelse med uppehållstillstånd som beviljats av en finsk myndighet,

2) vistelse utan uppehållstillstånd i högst tre månader, om utlänningen kommer från en stat av vars medborgare inte krävs uppehållstillstånd,

3) vistelse utan visum i högst tre månader inom en period av sex månader räknat från inresan till Schengenområdet, om utlänningen kommer från en stat av vars medborgare inte krävs visum,

4) vistelse med Schengenvisum i högst tre månader inom en period av sex månader räknat från inresan,

5) vistelse med en Schengenstats nationella visum i högst tre månader räknat från visumets första giltighetsdag, (20.7.2012/449)

6) vistelse i högst tre månader med uppehållstillstånd som beviljats av en Schengenstat, samt (20.7.2012/449)

7) vistelse under pågående, i 52 b § avsedd betänketid i fråga om ett offer för människohandel och en i 52 d § avsedd tredjelandsmedborgare som vistats och arbetat olagligt i landet. (20.7.2012/449)

Bestämmelser om uppehållsrätt för unionsmedborgare och därmed jämförbara personer finns i 10 kap.

En utlänning får lagligen vistas i landet under den tid ansökan behandlas tills ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller ett verkställbart beslut har fattats om att utlänningen skall avlägsnas ur landet.

41 §
Rätt till fri rörlighet

Utlänningar som lagligen vistas i landet har rätt att röra sig fritt inom landet och att där välja bostadsort.

42 §
Rätt till genomresa

En utlänning får resa genom Finland till en annan Schengenstat, om han eller hon har ett av denna stat beviljat uppehållstillstånd, nationellt visum eller återkomstvisum.

En utlänning får resa genom Finland till en tredje stat, om han eller hon har av en Schengenstat beviljat uppehållstillstånd, visum eller genomresevisum.

För utövande av rätten till genomresa förutsätts att utlänningen inte har meddelats inreseförbud i Finland eller att han eller hon inte anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan.

43 §
Kryssningsdeltagares möjlighet att gå i land

Med kryssning avses en sjöresa under vilken ett fartyg, som inte är i reguljär linjetrafik, besöker en hamn i Finland och dessutom minst två hamnar i utlandet. Kryssningsfartyget får inte ta eller lämna av passagerare i Finland.

Den som ombord på ett passagerarfartyg som är besiktat för persontrafik deltar i en kryssning får gå i land utan resedokument och visum när fartyget är i Finland. Till gränskontrollmyndigheten skall innan passagerarna går i land ges en passagerarförteckning som befälhavaren har styrkt. Kryssningsdeltagarna skall återvända till fartyget innan det avgår till annan ort.

44 §
Personalen på fartyg, luftfartyg och tåg

En sjöman som innehar en sådan identitetshandling som avses i konventionen angående nationella identitetshandlingar för sjömän (FördrS 64/1970) har rätt att på den ort där hamnen är belägen gå i land utan resedokument och visum under den tid det fartyg på vilket han eller hon tjänstgör normalt ligger i hamn. Sjömannen skall återvända till fartyget innan det avgår till annan ort.

Den som hör till personalen på ett luftfartyg har rätt att i samband med flygresor som hör till hans eller hennes normala uppgifter anlända till och resa från Finland utan resedokument och visum, om han eller hon har ett i bilaga 9 till konventionen om internationell civil luftfart (FördrS 11/1949) avsett identitetsbevis som försetts med fotografi och som utfärdats av en luftfartsmyndighet i hans eller hennes hemland. Den som hör till personalen på ett luftfartyg skall resa ur landet med nästa reguljära flyg som hör till hans eller hennes uppgifter.

Järnvägsanställda som sköter uppgifter i anslutning till tågtransporter får resa med tåget till gränsomlastningsstationen och vistas på stationen genom att förete ett identitetskort försett med fotografi så som särskilt avtalats enligt överenskommelsen om järnvägssamtrafik mellan Finland och Ryssland (FördrS 48/1997).

Sjömän, de som hör till personalen på ett luftfartyg eller tågpersonal har inte i 1–3 mom. avsedd rätt till inresa och vistelse i landet, om de har meddelats inreseförbud eller om de anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan.

Villkor för beviljande av tidsbegränsat uppehållstillstånd
45 §
Beviljande av tillfälligt uppehållstillstånd för personer som befinner sig utomlands

Tillfälligt uppehållstillstånd beviljas personer som befinner sig utomlands

1) för tillfälligt arbete,

2) för tillfälligt näringsidkande,

3) för studier, eller

4) om det finns andra särskilda skäl för att bevilja tillstånd.

För tillfälligt arbete beviljas uppehållstillstånd för arbetstagare eller något annat uppehållstillstånd. För tillfälligt näringsidkande beviljas uppehållstillstånd för näringsidkare. Närmare bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare och uppehållstillstånd för näringsidkare finns i 5 kap.

När en utlänning har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd beviljas hans eller hennes familjemedlemmar tillfälligt uppehållstillstånd för samma tid.

46 § (13.4.2007/486)
Beviljande av uppehållstillstånd för studier

Har en utlänning antagits som studerande vid en läroanstalt i Finland, beviljas tillfälligt uppehållstillstånd enligt 45 § 1 mom. 3 punkten för examensinriktade eller yrkesinriktade studier eller, om det finns grundad anledning, även för andra studier. En förutsättning för att uppehållstillståndet skall beviljas är att utlänningen har en försäkring som beviljats av ett tillförlitligt och solitt bolag eller en tillförlitlig och solid inrättning och som täcker kostnader för sjukvård. Om den beräknade studietiden är minst två år, skall försäkringen täcka endast läkemedelskostnader.

47 §
Beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd för personer som befinner sig utomlands

En person som befinner sig utomlands beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd

1) om utlänningen har varit finsk medborgare eller åtminstone den ena av hans eller hennes föräldrar eller en av hans eller hennes mor- eller farföräldrar är eller har varit infödd finsk medborgare,

2) för arbete av fortgående karaktär,

3) för näringsidkande av fortgående karaktär, eller

4) för genomförande av ett sådant forskningsprojekt som avses i rådets direktiv 2005/71/EG (forskardirektivet) om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte.

(8.8.2008/516)

För arbete av fortgående karaktär beviljas uppehållstillstånd för arbetstagare eller något annat uppehållstillstånd. För näringsidkande av fortgående karaktär beviljas uppehållstillstånd för näringsidkare. Närmare bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare och uppehållstillstånd för näringsidkare finns i 5 kap.

När en utlänning har beviljats kontinuerligt eller permanent uppehållstillstånd, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar kontinuerligt uppehållstillstånd. När en utlänning har beviljats uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem enligt 10 kap. och utlänningen med stöd av 161 d eller 161 e § har behållit sin uppehållsrätt på personlig grund, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar kontinuerligt uppehållstillstånd. (23.3.2007/360)

För att kontinuerligt uppehållstillstånd skall kunna beviljas med stöd av 1 mom. 1 punkten förutsätts inte att utlänningens eller hans eller hennes familjemedlemmars försörjning är tryggad.

När en utlänning har beviljats kontinuerligt eller permanent uppehållstillstånd på grund av familjeband och det familjeband som legat till grund för beviljandet har brutits, kan hans eller hennes familjemedlemmar som befinner sig utomlands beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, förutsatt att familjemedlemmarnas försörjning är tryggad. Vid beslutsfattandet skall dock beaktas möjligheten för den person som redan lagligen är bosatt i Finland att flytta tillbaka till sitt hemland eller till något annat land för att leva i en familjegemenskap, om det kan anses att familjebanden som helhet koncentreras dit.

47 a § (8.8.2008/516)
Godkännande av forskningsinstitut

Undervisningsministeriet ska godkänna ett forskningsinstitut som vill ta emot en forskare inom ramen för förfarandet för inresa och vistelse i forskardirektivet, om det ingår i forskningsinstitutets uppgifter eller verksamhetsmål att bedriva vetenskaplig forskning.

Godkännandets giltighetstid, som ska vara minst fem år, ska anges i beslutet. Giltighetstiden får vara kortare än fem år, om det finns grundad anledning till det.

47 b § (8.8.2008/516)
Förteckning över godkända forskningsinstitut

Undervisningsministeriet ska offentliggöra en förteckning över godkända forskningsinstitut och ska uppdatera den minst en gång om året.

47 c § (8.8.2008/516)
Beslut om att inte förnya eller om att återkalla godkännandet av ett forskningsinstitut

Undervisningsministeriet kan låta bli att förnya godkännandet av ett forskningsinstitut och får återkalla ett sådant godkännande, om forskningsinstitutet när det ansökt om godkännande medvetet har lämnat felaktig information om sina uppgifter eller verksamhetsmål eller har lämnat andra felaktiga uppgifter som påverkat beslutet, eller om forskningsinstitutet har undanhållit omständigheter som kunde ha utgjort hinder för godkännande av forskningsinstitutet.

47 d § (8.8.2008/516)
Mottagningsavtal

Ett forskningsinstitut som vill ta emot en sådan forskare som avses i forskardirektivet ska ingå ett mottagningsavtal med forskaren. Genom mottagningsavtalet åtar sig forskaren att genomföra ett forskningsprojekt enligt forskardirektivet och forskningsinstitutet att ta emot forskaren i detta syfte.

Ett forskningsinstitut får ingå ett mottagningsavtal om

1) institutet har godkänt forskningsprojektet i fråga efter kontroll av

a) syftet med forskningsprojektet, forskningsprojektets längd och tillgången till den finansiering som behövs för att genomföra projektet,

b) den utländska forskarens kvalifikationer,

2) den utländska forskaren under varje månad av sin vistelse har tillgång till medel som räcker till för att täcka kostnaderna för uppehälle och återresa,

3) den utländska forskaren, när vistelsen är högst fyra månader, har en sjukförsäkring som beviljats av ett bolag eller en inrättning som är tillförlitlig och solid eller en lagstadgad sjukförsäkring som beviljats av en stat och som täcker de kostnader som hans eller hennes sjukvård orsakar,

4) den utländska forskarens rättsförhållande och forskningsvillkor är specificerade i avtalet.

47 e § (8.8.2008/516)
Beviljande av uppehållstillstånd för forskning

En utlänning beviljas uppehållstillstånd för sådan forskning som avses i forskardirektivet, om han eller hon

1) har ingått ett mottagningsavtal med ett forskningsinstitut,

2) uppfyller villkoren för att ingå mottagningsavtal, och

3) inte är ett hot mot den allmänna ordningen, säkerheten eller folkhälsan.

Innan utlänningen beviljas uppehållstillstånd ska forskningsinstitutet till tillståndsmyndigheten lämna uppgifter om att villkoren i mottagningsavtalet är uppfyllda.

47 f §
När ett mottagningsavtal upphör att gälla

Ett mottagningsavtal upphör att gälla när forskaren har slutfört sitt forskningsprojekt. Mottagningsavtalet upphör att gälla innan forskningen slutförts, om forskaren inte beviljas rätt till inresa i landet eller det rättsförhållande som är en förutsättning för att ingå ett mottagningsavtal upphör eller om undervisningsministeriet inte förnyar sitt godkännande av forskningsinstitutet eller återkallar godkännandet.

Forskningsinstitutet ska underrätta undervisningsministeriet och den tillståndsmyndighet som beviljade uppehållstillståndet om slutförandet av forskningsprojektet. Anmälan ska göras inom två månader från det att forskningsprojektet färdigställdes.

Forskningsinstitutet ska utan dröjsmål underrätta undervisningsministeriet och den tillståndsmyndighet som beviljade uppehållstillståndet om varje omständighet som utgör ett hinder för genomförande av mottagningsavtalet.

48 § (21.1.2011/57)
Beviljande av uppehållstillstånd för en person som kommer från det forna Sovjetunionens territorium

Utöver vad som annars föreskrivs i denna lag beviljas en person som kommer från det forna Sovjetunionens territorium kontinuerligt uppehållstillstånd, om

1) sökanden har hört till den förflyttade befolkningen från Ingermanland som åren 1943 och 1944 överfördes till Finland och efter krigsslutet återsändes till Sovjetunionen, eller om

2) sökanden har tjänstgjort i finska armén åren 1939–1945.

Ett villkor för att uppehållstillstånd beviljas är att sökanden har tillgång till bostad i Finland.

Uppehållstillstånd beviljas också en i 1 mom. avsedd persons familjemedlem samt barn som är beroende av denne för sin försörjning och som inte har fyllt 18 år innan sökanden har beviljats uppehållstillstånd på en grund som anges i 1 mom.

För att uppehållstillstånd enligt denna paragraf ska kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens eller hans eller hennes familjemedlemmars försörjning är tryggad.

49 §
Beviljande av första tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningar som kommit till landet utan uppehållstillstånd

Utlänningar som kommit till Finland utan uppehållstillstånd ska beviljas tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd i Finland, om förutsättningar för beviljande av ett sådant uppehållstillstånd utomlands föreligger och om

1) utlänningen har varit finsk medborgare eller om åtminstone den ena av hans eller hennes föräldrar eller en av hans eller hennes far- eller morföräldrar är eller har varit infödd finsk medborgare,

2) utlänningen redan före ankomsten till Finland i minst två år har bott tillsammans med sin make som är bosatt i Finland eller fortgående i minst två år har levt i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden med någon som är bosatt i Finland,

3) det med tanke på utlänningen eller arbetsgivaren är ogrundat att vägra sådant uppehållstillstånd för arbetstagare eller uppehållstillstånd för näringsidkare som sökts i Finland,

4) utlänningen före ankomsten till Finland har vistats i en annan medlemsstat för genomförande av sådan forskning som avses i forskardirektivet och i Finland ansöker om uppehållstillstånd för samma ändamål eller är familjemedlem till en sådan person, (16.12.2011/1338)

4 a) utlänningen är innehavare av ett EU-blåkort och före ankomsten till Finland har vistats i en annan medlemsstat i minst arton månader för högkvalificerad anställning och i Finland har lämnat in en ansökan om EU-blåkort senast en månad efter inresan eller är familjemedlem till en sådan person och familjen hade bildats redan före ankomsten till Finland, eller om (16.12.2011/1338)

5) det är uppenbart oskäligt att vägra uppehållstillstånd.

(8.8.2008/516)

Uppehållstillstånd beviljas som tillfälligt eller kontinuerligt på samma grunder som när motsvarande tillstånd söks utomlands.

Bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten tillämpas på motsvarande sätt även på registrerat partnerskap för personer av samma kön samt på parförhållanden där två personer av samma kön fortgående lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden.

49 a § (13.9.2013/668)
Beviljande av uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare som fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta i en annan medlemsstat i Europeiska unionen samt för dennes familjemedlemmar

En tredjelandsmedborgare som i en annan medlemsstat i unionen fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd på ansökan som gjorts i Finland eller utomlands

1) för att bedriva ekonomisk verksamhet i förvärvsarbete eller i egenskap av egenföretagare,

2) för att studera eller delta i yrkesutbildning, eller

3) för andra syften.

Uppehållstillståndet beviljas som tillfälligt eller kontinuerligt med beaktande av vistelsens natur.

För arbete beviljas uppehållstillstånd för arbetstagare eller annat uppehållstillstånd. För idkande av näring beviljas uppehållstillstånd för näringsidkare. Närmare bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare och näringsidkare ingår i 5 kap.

När en person som i en annan medlemsstat i unionen fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas hans eller hennes familjemedlemmar tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd för samma tid på ansökan som gjorts i Finland eller utomlands.

50 § (23.3.2007/360)
Beviljande av uppehållstillstånd för familjemedlemmar till finska medborgare

Familjemedlemmar till en finsk medborgare bosatt i Finland och sådana familjemedlemmars minderåriga ogifta barn beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband på ansökan som görs i Finland eller utomlands.

Andra anhöriga till en finsk medborgare bosatt i Finland än familjemedlemmar beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det är oskäligt att vägra uppehållstillstånd därför att personerna i fråga har för avsikt att i Finland fortsätta att leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller om den anhöriga är fullständigt beroende av den finska medborgare som är bosatt i Finland. Andra anhöriga skall utomlands vänta att tillståndsansökan behandlas.

Om en finsk medborgare har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (direktivet om fri rörlighet) genom att resa till eller uppehålla sig i en annan medlemsstat och om en familjemedlem har följt med eller anslutit sig till honom eller henne, skall 10 kap. tillämpas på familjemedlemmens inresa och uppehåll.

För att uppehållstillstånd enligt denna paragraf skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

50 a § (23.3.2007/360)
Beviljande av uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en i Finland bosatt unionsmedborgare

Familjemedlemmar till en i Finland bosatt unionsmedborgare eller en därmed jämförbar person som har registrerat sin vistelse eller sådana familjemedlemmars minderåriga barn beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband, om deras uppehållsrätt inte kan registreras eller fastställas med stöd av 10 kap. Uppehållstillstånd beviljas på ansökan som görs i Finland eller utomlands.

Beviljande av uppehållstillstånd som avses i denna paragraf för familjemedlemmar till en nordisk medborgare eller sådana familjemedlemmars minderåriga barn förutsätter inte att utlänningens försörjning är tryggad.

51 §
Beviljande av uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet

En utlänning som befinner sig i Finland beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, om han eller hon av tillfälliga hälsoskäl inte kan återsändas till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland eller om det faktiskt är omöjligt att avlägsna honom eller henne ur landet.

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

Om en utlänning beviljas uppehållstillstånd med stöd av 1 mom., beviljas inte hans eller hennes familjemedlemmar som befinner sig utomlands uppehållstillstånd på grund av familjeband.

52 §
Beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker

En utlänning som befinner sig i Finland beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, de band som knutits till Finland eller av någon annan individuell, mänsklig orsak är uppenbart oskäligt att vägra uppehållstillstånd, särskilt med beaktande av de förhållanden i vilka han eller hon skulle hamna i sitt hemland eller hans eller hennes sårbara ställning.

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

En familjemedlem till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 1 mom. beviljas uppehållstillstånd med stöd av 47 § 3 mom.

Om ett minderårigt barn som kommit ensamt till Finland beviljas uppehållstillstånd med stöd av 1 mom., beviljas barnets minderåriga syskon som befinner sig utomlands kontinuerligt uppehållstillstånd. Ett villkor för att uppehållstillstånd skall beviljas är att syskonen har bott tillsammans och att barnens föräldrar inte är i livet eller att deras vistelseort är okänd. Beviljande av uppehållstillstånd förutsätter ytterligare att detta är till barnets bästa. För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

52 a § (21.7.2006/619)
Beviljande av uppehållstillstånd för offer för människohandel

Ett offer för människohandel som befinner sig i Finland beviljas tillfälligt uppehållstillstånd om

1) det på grund av förundersökning eller domstolsbehandling i anslutning till människohandel är motiverat att offret för människohandel vistas i Finland,

2) offret för människohandeln är berett att samarbeta med myndigheterna för att de som misstänks för människohandel skall kunna gripas, och

3) offret för människohandeln inte längre har förbindelser med de personer som är misstänkta för människohandel.

Om ett offer för människohandel befinner sig i en särskilt utsatt ställning, kan uppehållstillståndet beviljas som kontinuerligt och oberoende av om förutsättningarna enligt 1 mom. 1 och 2 punkten uppfylls eller inte.

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

Om ett offer för människohandel beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, beviljas inte hans eller hennes familjemedlemmar som befinner sig utomlands uppehållstillstånd på grund av familjeband. Om ett offer för människohandel beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, beviljas familjemedlemmar uppehållstillstånd med stöd av 47 § 3 mom.

52 b § (21.7.2006/619)
Betänketid för offer för människohandel

Innan uppehållstillstånd beviljas enligt 52 a § kan den som blivit offer för människohandel ges en betänketid på minst trettio dagar och högst sex månader.

Under betänketiden skall offret för människohandeln besluta om han eller hon kommer att samarbeta med myndigheterna i enlighet med 52 a § 1 mom. 2 punkten.

Betänketiden kan avbrytas, om offret för människohandeln frivilligt och på eget initiativ har återupptagit kontakten med de personer som är misstänkta för människohandel eller om avbrytandet är nödvändigt på de grunder som nämns i 36 § 1 mom.

52 c § (21.7.2006/619)
Beslut om betänketid

Beslut om att betänketid ska ges och om att den ska avbrytas fattas av polisinrättningen eller gränskontrollmyndigheten. (22.7.2011/886)

1 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

Beslut om att betänketid skall ges och om att den skall avbrytas fattas av polisinrättningen i häradet eller gränskontrollmyndigheten.

Ett offer för människohandel skall meddelas skriftligen om betänketid och avbrytande av den. Av meddelandet skall framgå syftet med betänketiden, tidpunkten för betänketidens början och betänketidens längd samt att betänketiden kan avbrytas och grunderna för avbrytande.

52 d § (20.7.2012/449)
Beviljande av uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som vistats och arbetat olagligt i landet

En tredjelandsmedborgare som befinner sig i Finland och som har arbetat olagligt här beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, om han eller hon under tiden för arbetet vistades olagligt i landet, och

1) han eller hon när arbetet utfördes var minderårig eller utsattes för särskilt exploaterande arbetsförhållanden,

2) det på grund av förundersökning eller domstolsbehandling är motiverat att han eller hon vistas i Finland,

3) han eller hon är beredd att samarbeta med myndigheterna för att de arbetsgivare som är misstänkta ska kunna gripas, och

4) han eller hon inte längre har förbindelser med de personer som eventuellt är misstänkta för brott.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

I 1 mom. avsedda personers familjemedlemmar som befinner sig utomlands beviljas inte uppehållstillstånd på grund av familjeband.

På betänketid för personer som avses i 1 mom. tillämpas 52 b § och på beslut om betänketid tillämpas 52 c §.

53 §
Det första tidsbegränsade uppehållstillståndets längd

Det första tidsbegränsade uppehållstillståndet beviljas för ett år, dock högst för den tid sökandens resedokument gäller, om inte uppehållstillstånd söks för en kortare tid.

Om uppehållstillstånd beviljas på grund av familjeband, får giltighetstiden för det uppehållstillstånd som beviljas dock inte vara längre än giltighetstiden för det uppehållstillstånd för en familjemedlem som ligger till grund för beviljandet av uppehållstillståndet.

Uppehållstillstånd kan beviljas för kortare eller längre tid än ett år, om uppehållstillstånd beviljas för en sådan rättshandling, en sådan arbetsuppgift eller sådana studier som utförs inom en bestämd känd tid. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får dock inte beviljas för mer än två år.

En utlänning som har varit finsk medborgare eller av vars föräldrar åtminstone den ena eller av vars mor- eller farföräldrar en är eller har varit infödd finsk medborgare beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd för fyra år, om inte uppehållstillstånd söks för en kortare tid.

Den som hör till personalen vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller konsulat eller hans eller hennes familjemedlemmar kan beviljas uppehållstillstånd för hela den tjänstgöringsperiod som uppgetts.

Ett offer för människohandel och en i 52 d § avsedd tredjelandsmedborgare som vistats och arbetat olagligt i landet beviljas uppehållstillstånd för minst sex månader och högst ett år. (20.7.2012/449)

Uppehållstillstånd som grundar sig på flyktingskap eller alternativt skydd beviljas för fyra år. (8.5.2009/323)

EU-blåkort beviljas för två år. Om anställningskontraktet omfattar en kortare tid än så, beviljas EU-blåkortet för den tid anställningskontraktet gäller, plus tre månader. Familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort beviljas uppehållstillstånd för motsvarande tid. (16.12.2011/1338)

Villkor för beviljande av fortsatt tillstånd och permanent uppehållstillstånd
54 § (20.1.2006/34)
Beviljande av fortsatt tillstånd

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas om villkoren för det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet fortfarande uppfylls.

Om en utlänning har fått uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd, beviljas ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd, om det inte på basis av de omständigheter som framkommit förefaller uppenbart att de villkor på grundval av vilka det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet beviljades inte längre uppfylls.

En utlänning som med stöd av 45 § 1 mom. beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för arbete eller näringsidkande, beviljas efter två års oavbruten vistelse i landet kontinuerligt uppehållstillstånd, om villkoren för beviljande av tillstånd fortfarande uppfylls.

En utlänning som med stöd av 45 § 1 mom. 3 punkten beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för studier, beviljas efter avlagd examen ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd för sökande av arbete.

En utlänning som med stöd av 51 § beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet, ett offer för människohandel som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd, och en i 52 d § avsedd tredjelandsmedborgare som vistats och arbetat olagligt i landet och som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd, beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd efter två års oavbruten vistelse i landet, om de omständigheter med stöd av vilka det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet beviljades fortfarande föreligger. (20.7.2012/449)

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas på nya grunder, om utlänningen kunde beviljas första uppehållstillstånd på dessa nya grunder. En utlänning som beviljats tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband kan beviljas uppehållstillstånd efter det att familjebandet brutits, om han eller hon har fast anknytning till Finland.

55 § (20.1.2006/34)
Det fortsatta tillståndets längd

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för högst fyra år. (23.3.2007/358)

I de fall som avses i 54 § 3 och 5 mom. tillämpas, när grunden för vistelsen ändras från tillfällig till kontinuerlig, på uppehållstillståndets längd vad som i 53 § bestäms om det första tidsbegränsade uppehållstillståndets längd.

Om uppehållstillstånd beviljas på grund av familjeband, får giltighetstiden för det tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljas dock inte vara längre än giltighetstiden för det tidsbegränsade uppehållstillstånd för anknytningspersonen som ligger till grund för beviljandet av uppehållstillståndet. (19.5.2006/380)

En studerande som avlagt examen beviljas tillfälligt uppehållstillstånd i Finland med stöd av 54 § 4 mom. en gång för sex månader efter det att det föregående uppehållstillståndet har upphört att gälla.

EU-blåkort beviljas för två år. Om anställningskontraktet omfattar en kortare tid än så, beviljas EU-blåkortet för den tid anställningskontraktet gäller, plus tre månader. Familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort beviljas uppehållstillstånd för motsvarande tid. (16.12.2011/1338)

56 § (19.5.2006/380)
Beviljande av permanent uppehållstillstånd

Permanent uppehållstillstånd beviljas en utlänning som efter att ha fått kontinuerligt uppehållstillstånd lagligen vistats i landet i fyra år utan avbrott, om villkoren för kontinuerligt uppehållstillstånd för utlänningen uppfylls och om det inte finns några i denna lag nämnda hinder för beviljande av permanent uppehållstillstånd. Vistelsen betraktas som oavbruten, om utlänningen har vistats i Finland under minst hälften av uppehållstillståndets giltighetstid. En oavbruten vistelse avbryts inte av frånvaro som beror på sedvanliga semesterresor eller andra resor eller arbete på en arbetsplats utomlands utsänd av en finländsk arbetsgivare.

En utlänning som på grund av familjeband har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd kan beviljas permanent uppehållstillstånd även om anknytningspersonen inte uppfyller kraven för beviljande av permanent uppehållstillstånd.

Tidsfristen fyra år räknas från inresedagen, om utlänningen vid inresan haft uppehållstillstånd för kontinuerlig vistelse i landet. Har uppehållstillstånd sökts i Finland, räknas tidsfristen fyra år från den första dagen för det första tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljats för kontinuerlig vistelse i landet.

Om uppehållstillstånd har beviljats på grund av flyktingskap, alternativt skydd eller humanitärt skydd, ska tidsfristen på fyra år räknas från inresedagen. (8.5.2009/323)

56 a § (13.9.2013/668)
Beviljande av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas en tredjelandsmedborgare som efter att ha fått kontinuerligt uppehållstillstånd har varit lagligen och oavbrutet bosatt i landet i fem år omedelbart före inlämnandet av ansökan om uppehållstillstånd, om villkoren för beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd uppfylls och det inte finns några i denna lag nämnda hinder för att bevilja EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Den oavbrutna vistelsen i Finland avbryts inte av en oavbruten vistelse utanför Finland som är kortare än sex månader, om frånvaroperioderna inte överstiger tio månader totalt. Vistelsen i Finland kan av särskilda skäl anses vara oavbruten även om frånvaroperioderna varit längre än de ovan nämnda tidsperioderna. Då beaktas emellertid inte frånvaroperioderna när vistelsetiden beräknas. Om den som ansöker om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta är innehavare av ett EU-blåkort, avbryts inte den oavbrutna vistelsen av en oavbruten vistelse utanför Europeiska unionen som är kortare än tolv månader, om frånvaroperioderna inte överstiger arton månader totalt.

Tidsfristen på fem år beräknas från den första dagen för det första tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljats för kontinuerlig vistelse i landet eller från inresedagen, om tredjelandsmedborgaren vid inresan haft kontinuerligt uppehållstillstånd. I fråga om flyktingar och alternativt skyddsbehövande beräknas tidsfristen från den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in. Vid beräkningen av den oavbrutna vistelsen på fem år beaktas också laglig vistelse i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, om tredjelandsmedborgaren är innehavare av ett EU-blåkort och omedelbart innan ansökan om uppehållstillstånd lämnades in har vistats lagligen i landet oavbrutet i två år.

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas inte personer som får humanitärt skydd.

57 § (13.9.2013/668)
Hinder för beviljande av permanent uppehållstillstånd och EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

Permanent uppehållstillstånd och EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan vägras, om

1) utlänningen konstaterats ha gjort sig skyldig till ett brott för vilket föreskrivs fängelsestraff,

2) utlänningen är misstänkt för ett brott för vilket föreskrivs fängelsestraff,

3) utlänningen konstaterats ha gjort sig skyldig till två eller flera brott, eller om

4) utlänningen är misstänkt för två eller flera brott.

Det straff som dömts ut för ett brott behöver inte ha vunnit laga kraft. När hindren för beviljande av uppehållstillstånd prövas ska hänsyn tas till av vilken art och hur allvarlig den brottsliga gärningen är samt till den tid utlänningen har vistats i Finland och utlänningens band till Finland.

Om en utlänning har dömts till ovillkorligt fängelsestraff, kan permanent uppehållstillstånd beviljas, om det vid tidpunkten för avgörandet av ansökan har gått mer än tre år sedan det utdömda straffet avtjänats i sin helhet. Om en utlänning har dömts till villkorligt fängelse, kan permanent uppehållstillstånd beviljas, om det har gått mer än två år sedan prövotiden för straffet gått ut. I övriga fall kan permanent uppehållstillstånd beviljas, om det vid tidpunkten för avgörandet av ansökan har gått mer än två år sedan brottet begicks.

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas inte med stöd av vistelse på basis av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande om denna status har återkallats med stöd av 108 § 1 mom.

När uppehållstillstånd får återkallas och upphör att gälla
58 § (13.9.2013/668)
Återkallande av uppehållstillstånd

Ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd återkallas när utlänningen varaktigt har flyttat bort från Finland eller när utlänningen i permanent syfte har vistats utanför landet i två år utan avbrott.

Ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta återkallas när utlänningen har vistats utanför Europeiska unionens territorium i två år utan avbrott eller när utlänningen har vistats utanför Finland i sex år utan avbrott.

I de fall som avses i 1 eller 2 mom. kan utlänningen innan ovannämnda tidsfrister har gått ut lämna in en ansökan om att uppehållstillståndet inte återkallas. Om ansökan bifalls, ska av beslutet framgå den tid inom vilken uppehållstillståndet inte återkallas. Ansökan kan bifallas, om vistelsen utanför Finland eller gemenskapen har haft särskilda eller exceptionella orsaker.

Ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd eller ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan återkallas, om vid ansökan om uppehållstillstånd medvetet har lämnats oriktiga upplysningar om sökandens identitet eller andra oriktiga upplysningar som har påverkat beslutet, eller om något som hade kunnat hindra beviljandet av uppehållstillstånd har hemlighållits. Ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta får återkallas också, om tillståndet grundar sig på vistelse på basis av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande och denna status har återkallats med stöd av 108 § 1 mom.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får återkallas, om de villkor på grundval av vilka uppehållstillståndet beviljades inte längre uppfylls.

Ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd eller ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta får återkallas, om en Schengenstat begär att Finland återkallar ett uppehållstillstånd som Finland beviljat en utlänning och begäran anförs med motiveringen att utlänningen har meddelats inreseförbud i en annan Schengenstat och det har bestämts att han eller hon ska avlägsnas från Schengenområdet på liknande grunder som nämns i 149 § 1 mom. 2 och 3 punkten.

58 a § (8.8.2008/516)
Återkallande av uppehållstillstånd som grundar sig på forskardirektivet

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som har beviljats med stöd av 47 § 1 mom. 4 punkten får utöver vad som föreskrivs i 58 § återkallas när mottagningsavtalet löper ut eller undervisningsministeriet beslutar att inte förnya eller att återkalla godkännandet av forskningsinstitutet.

Om mottagningsavtalet löper ut för att forskningsprojektet slutförs, kan uppehållstillståndet återkallas så att det upphör tidigast sex månader efter det att forskningsprojektet färdigställdes. Om mottagningsavtalet löper ut på grund av undervisningsministeriets beslut att inte förnya godkännandet av forskningsinstitutet eller att återkalla det, får uppehållstillståndet återkallas så att det upphör tidigast sex månader efter det att beslutet vunnit laga kraft.

58 b § (16.12.2011/1338)
Återkallande av EU-blåkort

Bestämmelserna om återkallande av uppehållstillstånd i 58 § tillämpas också på återkallande av EU-blåkort. Ett EU-blåkort återkallas också om innehavaren har varit arbetslös oavbrutet över tre månader.

59 § (13.9.2013/668)
När uppehållstillstånd upphör att gälla

Ett uppehållstillstånd upphör att gälla, om utlänningen utvisas ur Finland eller får finskt medborgarskap. Ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta upphör dessutom att gälla, om en annan medlemsstat i Europeiska unionen beviljar utlänningen EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

I utlänningsregistret antecknas att uppehållstillståndet upphört att gälla.

Tillståndsförfarande och behöriga myndigheter
60 § (10.6.2011/631)
Ansökan om uppehållstillstånd

Det första uppehållstillståndet ska före inresan till Finland sökas utomlands i det land där sökanden lagligen vistas. Det första uppehållstillståndet får dock sökas i Finland med stöd av 49, 49 a, 50, 50 a, 51, 52, 52 a och 52 d §. (20.7.2012/449)

Ansökan om fortsatt tillstånd, permanent uppehållstillstånd och EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ska göras i Finland. (13.9.2013/668)

I Finland lämnas ansökan till den lokala polisen och utomlands lämnas ansökan om första uppehållstillstånd till en finsk beskickning.

Om utrikesministeriet är beviljande myndighet, får tillståndsansökan lämnas in till ministeriet efter det att sökanden redan kommit till Finland.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om uppehållstillstånd får utfärdas genom förordning av statsrådet.

60 a § (13.9.2013/668)
Ansökan om uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare som fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta i en annan medlemsstat i Europeiska unionen och för dennes familjemedlemmar samt behandling av ansökan

Uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare som i en annan medlemsstat i unionen fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta och för hans eller hennes familjemedlemmar ska sökas så snabbt som möjligt och senast tre månader efter inresan. Uppehållstillstånd kan också sökas före inresan. Tillståndet ska då sökas i den medlemsstat som beviljat ovannämnda uppehållstillstånd.

Ansökan om uppehållstillstånd ska avgöras senast fyra månader efter det att ansökan har lämnats in. Behandlingstiden för ansökan kan förlängas med högst tre månader, om alla nödvändiga handlingar inte har lämnats in tillsammans med ansökan, eller av andra särskilda skäl.

60 b § (13.9.2013/668)
Behandling av ansökan om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

Beslut på ansökan om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ska delges sökanden senast sex månader efter det att ansökan har lämnats in. Tidsfristen kan förlängas om behandlingen av ärendet har varit förenad med exceptionella svårigheter.

60 c § (13.9.2013/668)
Erhållande av nytt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

Om ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har återkallats med stöd av 58 § 2 mom. eller upphört att gälla med stöd av 59 § 1 mom., beviljas EU-uppehållstillstånd på nytt på ansökan. Tillstånd beviljas om sökandens försörjning är tryggad i enlighet med 39 § och inga hinder enligt 36 § föreligger för beviljande av tillstånd.

Ansökan om erhållande av uppehållstillstånd på nytt ska behandlas utan dröjsmål.

60 d § (10.6.2011/631)
Biometriska kännetecken för uppehållstillståndskort

Migrationsverket, polisen, gränsbevakningsväsendet eller en finsk beskickning ska vid inlämning av ansökan om uppehållstillstånd och om internationellt skydd för uppehållstillståndskortet ta fingeravtryck av sökandens samtliga fingrar. Sökanden ska foga sin ansiktsbild till ansökan.

Om det tillfälligt är omöjligt att ta fingeravtryck när ansökan lämnas in, kan sökanden åläggas att inom en rimlig tid komplettera sin ansökan genom att lämna fingeravtryck.

60 e § (10.6.2011/631)
Avläsning och jämförelse av biometriska kännetecken

Biometriska kännetecken som har lagrats i uppehållstillståndskortets tekniska del får avläsas av Migrationsverket, polisen, gränskontrollmyndigheten samt finska beskickningar.

I syfte att verifiera autenticiteten av ett uppehållstillståndskort och identiteten hos innehavaren av ett uppehållstillstånd får det tas biometriska kännetecken på innehavaren av uppehållstillståndet, och dessa kännetecken får jämföras med de biometriska kännetecken som är lagrade i uppehållstillståndskortet och i resedokumentet. Uppgifter som tagits för jämförelse får användas endast när jämförelsen görs, varefter de ska förstöras omedelbart.

Inrikesministeriet bestämmer om utländska myndigheter ska beviljas rätt att avläsa uppgifter i uppehållstillståndskort och om att dra in den rätten.

60 f § (10.6.2011/631)
När ett uppehållstillståndskort upphör att gälla

Utöver vad som bestäms i 33 a § 2 mom. upphör en uppehållstillståndskort att gälla när

1) uppehållstillståndet återkallas,

2) för innehavaren av ett uppehållstillstånd utfärdas ett nytt kort,

3) innehavaren av ett uppehållstillstånd anmäler att kortet har förkommit eller stulits,

4) kortet innehåller ett uppenbart fel,

5) kortet har blivit skadat, anteckningarna har ändrats eller där finns andra anteckningar än myndighetens,

6) den myndighet som har utfärdat det certifikat som integrerats i kortets tekniska del återkallar certifikatet, eller

7) uppehållstillståndet upphör att gälla med stöd av 59 §.

När uppehållstillståndskortet har upphört att gälla tar Migrationsverket, den lokala polisen, gränskontrollmyndigheten eller en finsk beskickning hand om uppehållstillståndskortet och antecknar i utlänningsregistret att kortet har upphört att gälla. Ett kort som omhändertagits av myndigheten ska förstöras.

60 g § (10.6.2011/631)
Nytt uppehållstillståndskort

Innehavaren av ett uppehållstillstånd ska skaffa ett nytt uppehållstillståndskort innan kortet upphör att gälla eller när uppgifterna i kortet inte längre är aktuella eller om kortet har upphört att gälla på en i 60 f § angiven grund.

Om ett kort utfärdas i enlighet med ansökan, ges sökanden inte något separat förvaltningsbeslut eller någon besvärsanvisning.

Den som får ett nytt uppehållstillståndskort ska överlämna det tidigare kortet till myndigheten. Om den som fått ett kort inte har kortet i sin besittning, är han eller hon skyldig att lämna förklaring i saken.

Migrationsverket eller den lokala polisen utfärdar ett nytt uppehållstillståndskort. Ansökan lämnas till den lokala polisen.

Vid ansökan om ett nytt uppehållstillståndskort tas det fingeravtryck av sökanden i enlighet med 60 d §. Sökanden ska foga sin ansiktsbild till ansökan.

Innehavaren av ett uppehållstillstånd ska ansöka om ett uppehållstillståndskort utan dröjsmål när hans eller hennes, med en anteckning om giltigt uppehållstillstånd försedda resedokument upphör att gälla.

61 §
Tillfälligt omhändertagande av resedokument

Myndigheten kan tillfälligt omhänderta en utlännings resedokument när ett visum-, uppehållstillstånds- eller resedokumentärende behandlas, om det är nödvändigt för att styrka personuppgifterna eller handlingens riktighet eller för att anteckna ett beviljat visum i handlingen. (10.6.2011/631)

Resedokumentet skall återlämnas till utlänningen genast när det med tanke på behandlingen av ärendet inte längre är nödvändigt att inneha det. Utlänningen har rätt att tidvis inneha resedokumentet för resor eller för uträttande av nödvändiga ärenden.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten utfärdar ett intyg över det temporära omhändertagandet av resedokumentet.

62 § (10.6.2011/631)
Förfarande vid ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband

För att utreda förutsättningarna för uppehållstillstånd ska sökanden och anknytningspersonen ges tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs, om inte ansökan omedelbart avslås såsom ogrundad.

63 § (22.7.2011/886)
Utlåtanden om ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband

Migrationsverket eller polisinrättningen kan med anledning av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband begära utlåtande hos de sociala myndigheterna eller hälsovårdsmyndigheterna på hem- eller bostadsorten för anknytningspersonen. Utlåtande kan begäras om de sociala förhållandena eller hälsotillståndet i fråga om anknytningspersonen, om denne är en minderårig som kommit utan vårdnadshavare eller om sökanden är en annan anhörig som inte hör till kärnfamiljen eller om begäran om utlåtande föranleds av andra särskilda skäl som hänför sig till utredningen av familjens situation.

De sociala myndigheterna eller hälsovårdsmyndigheterna är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att med anledning av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband i ett utlåtande enligt 1 mom. till Migrationsverket eller polisinrättningen lämna sådana uppgifter om de sociala förhållandena eller hälsotillståndet för en person som är nödvändiga för att beslut om uppehållstillstånd på grund av familjeband ska kunna fattas.

63 § har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

63 § (9.11.2007/973)
Utlåtanden om ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband

Migrationsverket eller polisinrättningen i häradet kan med anledning av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband begära utlåtande hos de sociala myndigheterna eller hälsovårdsmyndigheterna på hem- eller bostadsorten för anknytningspersonen. Utlåtande kan begäras om de sociala förhållandena eller hälsotillståndet i fråga om anknytningspersonen, om han eller hon är en minderårig som kommit utan vårdnadshavare eller om sökanden är en annan anhörig som inte hör till kärnfamiljen eller om begäran om utlåtande föranleds av andra särskilda skäl som hänför sig till utredningen av familjens situation.

De sociala myndigheterna eller hälsovårdsmyndigheterna är utan hinder av sekretessbestämmelserna skyldiga att med anledning av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband i ett utlåtande enligt 1 mom. till Migrationsverket eller polisinrättningen i häradet lämna sådana uppgifter om de sociala förhållandena eller hälsotillståndet för en person som är nödvändiga för att beslut om uppehållstillstånd på grund av familjeband ska kunna fattas.

64 §
Muntligt hörande vid ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband

När uppehållstillstånd söks på grund av familjeband kan sökanden, anknytningspersonen eller en annan anhörig höras muntligen för utredande av förutsättningarna för inresa eller villkoren för uppehållstillstånd.

Polisen eller en tjänsteman vid en finsk beskickning verkställer hörandet. Migrationsverket kan verkställa hörandet, om det behövs för att utreda saken. (9.11.2007/973)

65 §
Utredning av familjeband genom DNA-analys

Migrationsverket kan ge sökanden och anknytningspersonen tillfälle att bevisa den biologiska släktskapen genom en DNA-analys som betalas med statens medel, om det inte är möjligt att på något annat sätt få en tillräcklig utredning om de på biologiskt släktskap baserade familjebanden och om det med hjälp av en DNA-analys är möjligt att få fram väsentliga bevis som gäller familjebanden. (9.11.2007/973)

En part skall ges behövliga uppgifter om syftet med och karaktären av DNA-analysen och de följder och faror som är förknippade med den. En DNA-analys förutsätter att den som undersöks har gett sitt skriftliga samtycke, som baserar sig på vetskap och fri vilja. De uppgifter som fås i samband med analysen får inte användas för andra ändamål än för utredande av de familjeband som är en förutsättning för beviljande av uppehållstillstånd i de fall som preciseras i det samtycke som har givits av den person som undersöks.

Om en part uppsåtligen lämnat sådana oriktiga uppgifter om sina familjeband, på basis av vilka parten och den familjemedlem som parten uppgett har hänvisats till en DNA-analys, ska Migrationsverket ålägga parten att ersätta statens kostnader för analysen, om detta inte med beaktande av omständigheterna är oskäligt. Migrationsverkets beslut verkställs så som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). (9.11.2007/973)

L om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg 367/1961 har upphävts genom L om verkställighet av skatter och avgifter 706/2007.

66 §
Utförande av DNA-analys

DNA-test utförs på Folkhälsoinstitutet eller institutionen för rättsmedicin vid Helsingfors universitet. Den som utför ett DNA-test ska utan dröjsmål till Migrationsverket sända ett utlåtande som är baserat på typbestämningen av DNA. Migrationsverket ska, efter att ha avgjort ärendet, meddela den som utfört testet att proven och uppgifterna om DNA-profilen ska förstöras. (9.11.2007/973)

I Finland tas de prov som behövs för ett DNA-test på institutionen för rättsmedicin vid Helsingfors universitet eller på en hälsovårdscentral av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Proven sänds till den i 1 mom. avsedda instans som utför testet.

Utomlands tas de prov som behövs för ett DNA-test av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården på en finsk beskickning eller i lokaler som beskickningen har ordnat. Proven sänds till den i 1 mom. avsedda instans som utför testet.

Provtagningen övervakas och provgivarens identitet fastställs av polisen eller av en tjänsteman vid Migrationsverket eller vid beskickningen. (9.11.2007/973)

Närmare bestämmelser om utförandet av DNA-analyser kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

66 a § (19.5.2006/380)
Prövningen av ansökningar som gjorts på grund av familjeband

När det prövas om uppehållstillstånd som sökts på grund av familjeband skall förvägras, skall hänsyn tas till arten och stabiliteten av utlänningens familjeband och längden på hans eller hennes vistelse i landet samt hans eller hennes familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet. Detsamma gäller prövningen vid beslut om återkallande av uppehållstillstånd som beviljats på grund av familjeband samt beslut om att avlägsna en anknytningsperson eller dennes familjemedlemmar ur landet.

67 § (9.11.2007/973)
Migrationsverket som uppehållstillståndsmyndighet

Migrationsverket beviljar

1) första uppehållstillstånd för en utlänning som befinner sig utomlands,

2) första uppehållstillstånd för en utlänning som kommit till landet utan uppehållstillstånd i de fall som avses i 49, 49 a, 51, 52, 52 a och 52 d §, (20.7.2012/449)

3) uppehållstillstånd i sådana fall då polisinrättningen har fört ansökan till Migrationsverket för avgörande. (22.7.2011/886)

3 punkten har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

3) uppehållstillstånd i sådana fall då polisinrättningen i häradet har fört ansökan till Migrationsverket för avgörande.

Migrationsverket återkallar uppehållstillstånd på de grunder som anges i 58 § 1, 2 och 6 mom. samt återkallar på de grunder som anges i 58 § 4 och 5 mom. samt 58 a och 58 b § uppehållstillstånd som det har beviljat. (16.12.2011/1338)

Beslut om att uppehållstillstånd inte ska återkallas i sådana fall som avses i 58 § 3 mom. fattas av Migrationsverket.

Migrationsverket är den kontaktpunkt för informationsutbyte som avses i artikel 25 i rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, sådan den lyder ändrad genom direktiv 2011/51/EU, och i artikel 22 i direktivet om högkvalificerad anställning. (13.9.2013/668)

68 § (22.7.2011/886)
Den lokala polisen som uppehållstillståndsmyndighet

Polisinrättningen på utlänningens bostadsort beviljar

1) uppehållstillstånd för en sådan familjemedlem till en finsk medborgare som befinner sig i Finland samt för dennes minderåriga ogifta barn samt för en familjemedlem till en i Finland bosatt unionsmedborgare som har registrerat sin vistelse samt för dennes minderåriga ogifta barn som befinner sig i Finland,

2) nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd,

3) permanent uppehållstillstånd för en utlänning som vistas i Finland, och

4) EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

(13.9.2013/669)

Polisinrättningen återkallar på de grunder som anges i 58 § 1, 2, 4 och 5 mom. samt 58 a och 58 b § uppehållstillstånd som den har beviljat. (16.12.2011/1339)

2 mom. har ändrats genom L 1339/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

Polisinrättningen återkallar på de grunder som anges i 58 § 1, 2, 4 och 5 mom. och 58 a § uppehållstillstånd som den har beviljat.

Polisinrättningen överför uppehållstillstånd till nya resedokument.

68 § har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

68 § (23.3.2007/358)
Den lokala polisen som uppehållstillståndsmyndighet

Polisinrättningen på utlänningens bostadsort beviljar

1) uppehållstillstånd för en sådan familjemedlem till en finsk medborgare som befinner sig i Finland samt för dennes minderåriga ogifta barn samt för en familjemedlem till en i Finland bosatt unionsmedborgare som har registrerat sin vistelse samt för dennes minderåriga ogifta barn som befinner sig i Finland,

2) nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd,

3) permanent uppehållstillstånd för en utlänning som vistas i Finland, och

4) EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

(13.9.2013/668)

Polisinrättningen återkallar på de grunder som anges i 58 § 1, 2, 4 och 5 mom. samt 58 a och 58 b § uppehållstillstånd som den har beviljat. (16.12.2011/1338)

Polisinrättningen i häradet överför uppehållstillstånd till nya resedokument.

69 §
Utrikesförvaltningen som uppehållstillståndsmyndighet

Finska diplomatiska beskickningar och konsulat tar emot ansökan om uppehållstillstånd av personer som befinner sig utomlands och kontrollerar att ansökan har fyllts i korrekt och att den innehåller behövliga handlingar och uppgifter.

Utomlands kan ansökan om uppehållstillstånd också tas emot av en annan finsk beskickning, om utrikesministeriet har gett en namngiven finsk medborgare som tjänstgör vid den behövliga befogenheter.

Utrikesministeriet beviljar tillfälligt uppehållstillstånd för dem som hör till personalen vid diplomatiska beskickningar och konsulat som representerar den utsändande staten i Finland samt för dem som hör till personalen vid en internationell organisations organ i Finland och för sådana personers familjemedlemmar samt för dem som är i privat tjänst hos personalen och som är medborgare i den utsändande staten. Utrikesministeriet beviljar utlänningar tillfälligt uppehållstillstånd för utförande av bygg-, reparations- och underhållsarbete vid utländska diplomatiska beskickningar och konsulat.

Utrikesministeriet återkallar uppehållstillstånd som det beviljat.

5 mom. har upphävts genom L 10.6.2011/631. (10.6.2011/631)

69 a § (16.12.2011/1338)
Beslut på basis av familjeband

Ett beslut som gäller en ansökan om uppehållstillstånd på basis av familjeband ska delges sökanden senast nio månader efter det att ansökan lämnades in. Ett beslut som gäller en ansökan om uppehållstillstånd på basis av familjeband för en familjemedlem till en innehavare av ett EU-blåkort ska delges sökanden senast sex månader efter det att ansökan lämnades in. Under exceptionella förhållanden kan beslutet delges senare.

5 kap

Arbete

Uppehållstillstånd för arbetstagare, uppehållstillstånd för näringsidkare och annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete (30.12.2013/1218)
70 §
Syftet med systemet med uppehållstillstånd för arbetstagare

Syftet med systemet med uppehållstillstånd för arbetstagare är att systematiskt, snabbt och smidigt främja tillgången på arbetskraft med beaktande av arbetsgivares och utländska arbetstagares rättssäkerhet samt möjligheterna för den arbetskraft som redan finns på arbetsmarknaden att få arbete.

71 § (22.12.2009/1426)
Samarbete med arbetsmarknadsorganisationer

Parterna på arbetsmarknaden deltar i uppföljningen och utvärderingen av förfarandena för beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare samt i utformningen av rikstäckande och regionala riktlinjer för de allmänna villkoren för anlitandet av utländsk arbetskraft. Rikstäckande riktlinjer enligt denna paragraf utfärdas genom beslut av statsrådet och regionala riktlinjer genom beslut av den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen.

72 § (30.12.2013/1218)
Ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare och bilagor till den

Bestämmelser om ansökan om uppehållstillstånd finns i 60 §. Till en ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare ska arbetsgivaren foga

1) sådan information om de centrala villkoren i arbetet som avses i 2 kap. 4 § i arbetsavtalslagen (55/2001),

2) en försäkran om att villkoren stämmer överens med gällande bestämmelser och kollektivavtalet i fråga eller, om det inte finns något kollektivavtal som ska tillämpas, svarar mot den praxis som gäller arbetstagare som är verksamma i motsvarande uppgifter på arbetsmarknaden,

3) om arbets- och näringsbyrån kräver det, en utredning om att arbetsgivaren har uppfyllt och i fortsättningen förmår uppfylla sina förpliktelser som arbetsgivare.

73 § (30.12.2013/1218)
Arbets- och näringsbyråns delbeslut på ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare

Beviljandet av uppehållstillstånd för arbetstagare baserar sig på en prövning där man ska

1) utreda möjligheten att inom en rimlig tid få sådan arbetskraft som lämpar sig för det aktuella arbetet och som står till förfogande på arbetsmarknaden,

2) se till att beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare inte hindrar en person som avses i 1 punkten att få arbete,

3) säkerställa att uppehållstillstånd för arbetstagare beviljas endast personer som uppfyller villkoren, om det för arbetet krävs särskild kompetens eller ett godkänt hälsotillstånd,

4) säkerställa att de utredningar, den information och den försäkran arbetsgivaren fogat till ansökan stämmer överens med vad som föreskrivs i 72 §.

När beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare prövas ska de riktlinjer som avses i 71 § beaktas.

Utlänningens försörjning ska vara tryggad genom inkomster från förvärvsarbete under den tid som uppehållstillståndet gäller.

74 § (30.12.2013/1218)
Branschvisa och arbetsgivarvisa uppehållstillstånd för arbetstagare

Uppehållstillstånd för arbetstagare berättigar till anställning inom en bransch eller flera.

Av särskilda skäl kan uppehållstillstånd för arbetstagare begränsas till arbete i anställning inom en bransch eller flera hos en viss arbetsgivare.

75 § (30.12.2013/1218)
Förhandsbesked om förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare

På skriftlig ansökan av arbetsgivaren eller uppdragsgivaren ger arbets- och näringsbyrån ett skriftligt förhandsbesked om förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare i det ärende som ansökan avser. Arbets- och näringsbyrån ska ge förhandsbeskedet utan dröjsmål. När uppehållstillstånd för arbetstagare söks ska arbets- och näringsbyrån på arbetsgivarens yrkande iaktta förhandsbeskedet under den tid som nämns i förhandsbeskedet.

76 § (30.12.2013/1218)
Närings-, trafik- och miljöcentralens delbeslut på ansökan om uppehållstillstånd för näringsidkare

Beviljandet av uppehållstillstånd för näringsidkare baserar sig på en prövning där man ska säkerställa att näringsverksamheten har förutsättningar att vara lönsam.

Utlänningens försörjning ska vara tryggad genom förvärvsarbete, näringsverksamhet eller på något annat sätt under den tid som uppehållstillståndet gäller.

77 § (30.12.2013/1218)
Annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete

Annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete beviljas en utlänning som

1) sköter ledningsuppgifter på högsta nivå eller mellannivå i ett företag eller utför sakkunniguppdrag som kräver specialkompetens,

2) är idrottare, tränare eller idrottsdomare om verksamheten är yrkesmässig,

3) är anställd hos ett religiöst eller ideologiskt samfund,

4) yrkesmässigt verkar inom vetenskap, kultur eller konst med undantag av restaurangmusiker,

5) arbetar i en internationell organisation eller utför uppgifter som hänför sig till mellanstatligt officiellt samarbete,

6) är yrkesmässigt verksam inom masskommunikation, om inte hans eller hennes arbets- eller uppdragsgivare har verksamhetsställe i Finland,

7) undersöker marknaden, förbereder ett företags etablering i Finland, förhandlar om beställningar, skaffar beställningar eller övervakar hur beställningar verkställs eller sköter andra motsvarande uppgifter, om inte hans eller hennes arbets- eller uppdragsgivare har verksamhetsställe i Finland,

8) har avlagt examen i Finland och det huvudsakliga syftet med vistelsen i landet är att arbeta,

9) utifrån en inbjudan eller ett avtal arbetar som gästande lärare, föreläsare, utbildare, konsult eller forskare om arbetet pågår högst ett år,

10) utför ett arbete som ingår i ett leveransavtal om enskilda maskiner, anordningar, produktionslinjer eller expertsystem som importerats till Finland eller som ska exporteras till utlandet, om arbetet pågår högst sex månader,

11) utför arbete eller arbetspraktik som ingår i ett mellanstatligt avtal eller medborgarorganisationers utbytesprogram, om arbetet eller praktiken pågår högst 18 månader, eller som sker i form av förflyttning för högst ett år inom företaget av en utlänning som avlagt högskoleexamen, eller

12) är 18–30 år gammal och utför arbetspraktik när han eller hon studerar finska eller svenska vid en utländsk högskola eller när praktikbranschen motsvarar utlänningens studier eller examen, om arbetspraktiken pågår högst 18 månader.

Om arbetet överskrider tidsgränserna enligt 1 mom. 9–12 punkten ska utlänningen ansöka om uppehållstillstånd för arbetstagare.

Utlänningens försörjning ska vara tryggad genom inkomster från förvärvsarbete under den tid som uppehållstillståndet gäller.

Rätt att arbeta (30.12.2013/1218)
78 § (30.12.2013/1218)
Rätt att arbeta med stöd av uppehållstillstånd

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbetstagare har rätt att arbeta med iakttagande av de begränsningar som anges i 74 §.

En utlänning som har beviljats annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete har rätt att arbeta enligt kriterierna för tillståndet. Också den som har beviljats uppehållstillståndet enligt andra kriterier har rätt att utföra arbete som avses i 77 § 1 mom. 1–5 punkten.

Rätt att arbeta har dessutom en utlänning

1) som har beviljats permanent uppehållstillstånd, EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare enligt 56 a § eller kontinuerligt uppehållstillstånd på annan grund än arbete eller yrkesutövning,

2) som har beviljats uppehållstillstånd på grund av familjeband,

3) som har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd eller annan humanitär invandring,

4) vars uppehållstillstånd är beviljat för studier, om

a) arbetet är arbetspraktik som ingår i examen eller ett slutarbete som ingår i studierna och utförs i form av förvärvsarbete,

b) mängden av arbete utjämnas till i genomsnitt 25 timmar per vecka under den tid då egentlig undervisning ordnas vid läroanstalten, eller

c) heltidsarbetet infaller under en tid då egentlig undervisning inte ordnas vid läroanstalten,

5) som har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd med stöd av 52 a eller 52 d §,

6) vars uppehållstillstånd är beviljat med stöd av 51 § på grund av hinder för avlägsnande ur landet.

7) som utrikesministeriet har beviljat uppehållstillstånd för utförande av bygg-, reparations- eller underhållsarbete vid beskickningar.

Sådan rätt att arbeta som baserar sig på denna paragraf ska, med undantag av sådant uppehållstillstånd som avses i 3 mom. 7 punkten, antecknas i anslutning till utlänningens uppehållstillstånd.

Mellanrubriken har upphävts genom L 30.12.2013/1218. (30.12.2013/1218)
79 § (30.12.2013/1218)
Rätt att arbeta utan uppehållstillstånd

Rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd har en utlänning som

1) utifrån en inbjudan eller ett avtal kommer som tolk, lärare, sakkunnig eller idrottsdomare för högst tre månader,

2) utifrån en inbjudan eller ett avtal kommer som yrkeskonstnär eller idrottare för högst tre månader, inbegripet biträdande personal, servicepersonal och träningspersonal,

3) arbetar som sjöman antingen på ett fartyg som är inskrivet i handelsfartygsförteckningen eller, efter att ha anställts någon annanstans än i Finland, på ett fartyg som huvudsakligen går i trafik mellan utländska hamnar,

4) kommer för att plocka eller skörda bär, frukter, specialväxter, rotfrukter eller grönsaker eller för arbete i anslutning till pälsfarmning i högst tre månader,

5) är ordinarie arbetstagare hos ett företag som driver verksamhet i en annan stat inom Europeiska unionen eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som kommer för att utföra tillfälligt leverans- eller underleveransarbete som omfattas av friheten att tillhandahålla tjänster, om han eller hon i nämnda stat har tillstånd som berättigar till vistelse och arbete och som är i kraft efter det att arbetet i Finland har upphört,

6) kommer till Finland för högst tre månader som forskare med stöd av ett mottagningsavtal enligt forskardirektivet som ingåtts i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för genomförande av ett sådant vetenskapligt forskningsprojekt som avses i direktivet.

Efter att ha sökt internationellt skydd har en utlänning rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd

1) då han eller hon har ett sådant dokument som avses i 11 § 1 mom.1 punkten och har vistats i landet i tre månader,

2) då han eller hon har vistats i landet i sex månader.

När arbetsgivaren eller uppdragsgivaren inte har något verksamhetsställe i Finland har en utlänning rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd

1) som demonstratör eller filmarbetare i högst tre månader,

2) som medlem av personalen på ett motorfordon i utländsk ägo eller besittning, när utlänningen framför ett fordon med vilket en gränsöverskridande transport förs till bestämmelseorten eller avhämtas från utgångsorten eller när trafikeringen i Finland hänför sig till regelbunden reguljärtrafik mellan orter av vilka åtminstone en är belägen utomlands och utlänningen inte är bosatt i Finland,

3) som reseledare för en sällskapsresa från utlandet till Finland.

80 § (30.12.2013/1218)
Hur länge rätten att arbeta gäller

Har en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd för en arbetstagare som avser samma arbetsgivare eller samma bransch gjorts medan det tidigare uppehållstillståndet varit gällande, får utlänningen fortsätta arbeta i enlighet med det tidigare tillståndet tills uppehållstillstånd har beviljats enligt den nya ansökan eller tills ett avslagsbeslut vunnit laga kraft. I annat fall upphör rätten att arbeta med stöd av det tidigare tillståndet när tillståndets giltighetstid går ut. Rätten att arbeta med stöd av ett nytt uppehållstillstånd börjar gälla när tillståndet har beviljats.

Om en utlännings rätt att arbeta grundar sig på något annat uppehållstillstånd än uppehållstillstånd för arbetstagare och ansökan om fortsatt uppehållstillstånd har gjorts medan det tidigare uppehållstillståndet varit gällande, fortsätter rätten att arbeta i enlighet med det tidigare tillståndet tills uppehållstillstånd har beviljats enligt den nya ansökan eller tills ett avslagsbeslut vunnit laga kraft.

Om en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 77 § 1 mom. 9–12 punkten upphör rätten att arbeta när tillståndets giltighetstid går ut.

Har i ett sådant fall som avses i 54 § 4 mom. eller 77 § 1 mom. 8 punkten ansökan om fortsatt uppehållstillstånd för arbete eller sökande av arbete gjorts medan ett uppehållstillstånd för studier beviljat med stöd av 45 § 1 mom. 3 punkten varit gällande, får utlänningen fortsätta med det arbete han eller hon utfört enligt det tidigare tillståndet eller börja ett nytt arbete.

Har en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd för arbete gjorts medan ett tidigare uppehållstillstånd beviljat med stöd av 54 § 4 mom. varit gällande, får utlänningen börja arbeta när han eller hon har hittat ett arbete.

Om en utlänning får avslag på en sådan ansökan om fortsatt uppehållstillstånd som avses i 4 eller 5 mom. får han eller hon inte fortsätta arbeta även om ändring i beslutet söks genom besvär.

Om en utlännings rätt att arbeta grundar sig på visum eller visumfrihet gäller rätten högst den tid som anges i 79 §. Tiden för rätten att arbeta förlängs inte av att en ansökan om uppehållstillstånd görs medan visumet eller visumfriheten är gällande. Rätten att arbeta upphör oberoende av vad som föreskrivs i 79 § när ett beslut om avvisning av personen i fråga blir verkställbart.

Om rätten att arbeta grundar sig på uppehållstillstånd och personen i fråga utvisas, upphör rätten att arbeta när beslutet om utvisning blir verkställbart.

EU-blåkort (30.12.2013/1218)
81 § (30.12.2013/1218)
Beviljande av EU-blåkort

EU-blåkort beviljas tredjelandsmedborgare som visar upp ett arbetsavtal eller ett bindande arbetserbjudande som gäller en högkvalificerad anställning på minst ett år, om de allmänna villkoren för beviljande av uppehållstillstånd är uppfyllda. Dessutom förutsätts att lönen enligt arbetsavtalet eller det bindande arbetserbjudandet ska vara minst 1,5 gånger högre än den genomsnittliga bruttolönen för löntagare.

Vid beviljande av EU-blåkort tillämpas bestämmelserna i 5 kap. om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare med undantag för den prövning som avses i 73 § 1 mom. 1 och 2 punkten.

81 a § (30.12.2013/1218)
Beslut om ansökningar om EU-blåkort

Beslut som gäller EU-blåkort ska delges sökanden senast 90 dagar efter att ansökan lämnades in. Den tid som går åt för att komplettera en ansökan räknas inte in i behandlingstiden.

81 b § (30.12.2013/1218)
Återkomst till och vistelse i Finland för innehavare av EU-blåkort och deras familjemedlemmar som flyttat till en annan medlemsstat

Om en annan medlemsstat i Europeiska unionen inte beviljar EU-blåkort till en person som har ett EU-blåkort som beviljats av Finland, får personen och hans eller hennes familjemedlemmar efter att ha fått det negativa beslutet återvända till Finland och vistas i landet i tre månader, även om det EU-blåkort som Finland beviljat inte längre är i kraft.

81 c § (30.12.2013/1218)

81 c § har upphävts genom L 30.12.2013/1218.

81 d § (30.12.2013/1218)

81 d § har upphävts genom L 30.12.2013/1218.

Förfarande och myndigheter (30.12.2013/1218)
82 § (30.12.2013/1218)
Beslut om ansökan som gjorts på grund av arbete

Den behöriga myndigheten ska fatta beslut om en ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare eller någon annan ansökan om uppehållstillstånd för förvärvsarbete inom fyra månader efter att myndigheten har mottagit den vederbörligen ifyllda ansökan och bilagorna till den. Om ansökan lämnas in elektroniskt räknas behandlingstiden från det att personen i fråga personligen infinner sig hos myndigheten för att lämna de biometriska kännetecken som anges i 60 d § och visa upp bilagorna till ansökan i original.

Det är möjligt att förlänga den behandlingstid som anges i 1 mom. under exceptionella förhållanden där prövningen av ansökan är komplicerad. Om den behöriga myndigheten blir tvungen att begära eller skaffa ytterligare utredningar i ärendet upphör behandlingstiden att löpa till dess att de behövliga utredningarna har mottagits.

83 § (30.12.2013/1218)
Behörighet att bevilja uppehållstillstånd för arbetstagare

Arbets- och näringsbyrån avgör förutsättningarna enligt 73 § för beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare. Arbets- och näringsbyrån avgör om arbetet är tillfälligt eller fortgående.

Efter att arbets- och näringsbyrån fattat ett positivt delbeslut enligt 1 mom. beviljar Migrationsverket utlänningen uppehållstillstånd för arbetstagare, om inte något annat följer av 36 § och om utlänningen när ansökan lämnas in inte har något annat gällande uppehållstillstånd. Migrationsverket avgör när det är ogrundat enligt 49 § 1 mom. 3 punkten att vägra uppehållstillstånd.

Om utlänningen har ett gällande uppehållstillstånd när ansökan lämnas in och något annat inte följer av 36 §, beviljar polisinrättningen efter att arbets- och näringsbyrån fattat ett positivt delbeslut enligt 1 mom. honom eller henne uppehållstillstånd för arbetstagare. Om ansökan gäller samma bransch som det uppehållstillstånd för arbetstagare som var gällande när ansökan gjordes, gör arbets- och näringsbyrån inte någon sådan prövning som avses i 73 § 1 mom. 1–3 punkten.

84 § (30.12.2013/1218)
Behörighet att bevilja uppehållstillstånd för näringsidkare

Närings-, trafik- och miljöcentralen avgör om de förutsättningar för beviljande av uppehållstillstånd för näringsidkare som anges i 76 § uppfylls. Närings-, trafik- och miljöcentralen avgör om näringsidkandet är tillfälligt eller fortgående.

Efter att närings-, trafik och miljöcentralen fattat ett positivt delbeslut enligt 1 mom. beviljar Migrationsverket utlänningen uppehållstillstånd för näringsidkare, om inte något annat följer av 36 § och om utlänningen när ansökan lämnas in inte har något annat gällande uppehållstillstånd. Migrationsverket avgör när det är ogrundat enligt 49 § 1 mom. 3 punkten att vägra uppehållstillstånd.

Om utlänningen har ett gällande uppehållstillstånd när ansökan lämnas in och något annat inte följer av 36 §, beviljar polisinrättningen efter att närings-, trafik och miljöbyrån fattat ett positivt delbeslut enligt 1 mom. honom eller henne uppehållstillstånd för näringsidkare.

85 § (30.12.2013/1218)
Behörig arbets- och näringsbyrå

Behöriga för uppgifter som anges i denna lag är arbets- och näringsbyråerna i de kommuner som är mest betydande med tanke på den utländska arbetskraftens rörlighet, så som närmare föreskrivs genom förordning av arbets- och näringsministeriet.

86 § (30.12.2013/1218)
Arbetarskyddsmyndighet

I fråga om den tillsyn över löne- och andra anställningsvillkor som arbetarskyddsmyndigheten ansvarar för föreskrivs särskilt.

Om arbetarskyddsmyndigheten har sannolika skäl att misstänka sådant anlitande av utländsk arbetskraft som saknar tillstånd enligt 47 kap. 6 a § i strafflagen (39/1889), utlänningsförseelse enligt 185 § 1 mom. i denna lag eller utlänningsförseelse av arbetsgivare enligt 186 §, ska arbetarskyddsmyndigheten anmäla saken till polisen.

Arbetarskyddsmyndigheten ska vid behov ges tillfälle att närvara och bli hörd när ett brott enligt 2 mom. behandlas vid förundersökning och domstol.

Arbetarskyddsmyndigheten utövar tillsyn över att skyldigheterna enligt 86 a § och 86 b § fullgörs. Bestämmelser om tillsynen finns i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006).

86 a § (30.12.2013/1218)
Arbetsgivarens skyldigheter

Arbetsgivaren ska försäkra sig om att utlänningar som anställs eller är anställda har ett sådant uppehållstillstånd för arbetstagare som krävs eller att de inte behöver något uppehållstillstånd.

En arbetsgivare som anställer en icke-unionsmedborgare, en därmed jämförbar person eller en familjemedlem till någon av dessa ska utan dröjsmål lämna arbets- och näringsbyrån den information och utredning och den försäkran som avses i 72 § samt för förtroendemannen, den förtroendevalda och arbetarskyddsfullmäktigen på arbetsplatsen uppge utlänningens namn och det kollektivavtal som ska tillämpas.

Arbetsgivaren ska på arbetsplatsen förvara uppgifter om anställda utlänningar och om grunderna för deras rätt att arbeta så att arbetarskyddsmyndigheten vid behov kan granska uppgifterna utan svårigheter. Arbetsgivaren ska förvara uppgifterna fyra år efter det att utlänningens anställningsförhållande upphört.

86 b § (30.12.2013/1218)
Uppdragsgivarens skyldigheter

När arbetstagare som är anställda hos en utländsk arbetsgivare arbetar i entreprenad- eller underentreprenadarbete eller som hyrd arbetskraft, tillämpas arbetsgivarens skyldigheter enligt 72 § och 86 a § 1 och 2 mom. på den i Finland verksamma huvudentreprenören eller den som huvudsakligen låter utföra arbetet. Bestämmelser om anställningsvillkoren för arbetstagare som avses i lagen om utstationerade arbetstagare (1146/1999) finns i den lagen.

6 kap

Internationellt skydd

Villkor för beviljande av internationellt skydd
87 §
Asyl

En utlänning som vistas i landet beviljas asyl, om han eller hon vistas utanför sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland till följd av att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt ursprung, sin religion, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning, och om han eller hon på grund av sin fruktan inte vill använda sig av detta lands skydd.

Asyl förvägras en utlänning som har begått eller som av grundad anledning misstänks ha begått

1) brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten enligt definitionerna i internationella fördrag om sådana brott,

2) annat grovt brott utanför Finland än ett politiskt brott innan han eller hon kom som flykting till Finland, eller

3) en gärning som strider mot Förenta Nationernas syften och principer.

Asyl förvägras en person som kan få skydd eller hjälp av andra organ eller kontor inom Förenta Nationerna än Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR). När skyddet eller hjälpen har upphört utan att personens ställning slutgiltigt har reglerats enligt gällande resolutioner som antagits av Förenta Nationernas generalförsamling har han eller hon rätt att få flyktingstatus. Har personen frivilligt avstått från det skydd som nämns ovan genom att avlägsna sig från skyddsområdet av andra skäl än sådana som hänför sig till behovet av skydd, skall hans eller hennes uppehållsrätt prövas enligt denna lag.

En utlänning ska förvägras asyl, om de behöriga myndigheterna i det land där han eller hon har bosatt sig har tillerkänt honom eller henne sådana rättigheter och skyldigheter som hör samman med medborgarskap i det landet. (8.5.2009/323)

87 a § (8.5.2009/323)
Handlingar som betraktas som förföljelse

Som förföljelse betraktas handlingar som på grund av sin natur eller för att de är återkommande innebär en allvarlig kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Som förföljelse betraktas också en ansamling av olika handlingar som innefattar kränkningar av de mänskliga rättigheterna och som är tillräckligt allvarliga för att betraktas som förföljelse.

Handlingar som betraktas som förföljelse kan utgöras av

1) fysiskt eller psykiskt våld, inklusive sexuellt våld,

2) rättsliga eller administrativa åtgärder eller åtgärder som hör samman med polisverksamheten eller rättsskipningen och som i sig är diskriminerande eller genomförs på ett diskriminerande sätt,

3) åtal eller straff som är oproportionerliga eller diskriminerande,

4) avsaknad eller förvägrande av möjligheten att överklaga, vilket resulterar i ett oproportionerligt eller diskriminerande straff,

5) åtal eller straff för vägran att utföra militärtjänst i en konflikt där fullgörandet av militärtjänst skulle innefatta sådana gärningar som avses i 87 § 2 mom.,

6) handlingar som riktar sig mot personer på grund av deras kön eller som riktar sig mot barn.

87 b § (8.5.2009/323)
Orsaker till förföljelse

Vid bedömningen av orsakerna till förföljelse beaktas åtminstone faktorer som hör samman med ursprung, religion, nationalitet och politisk åskådning samt tillhörighet till en viss samhällsgrupp, i enlighet med vad som föreskrivs i denna paragraf.

När det gäller orsaker till förföljelse, avses med

1) ursprung särskilt hudfärg, härkomst eller tillhörighet till en viss etnisk grupp,

2) religion särskilt teistiska, icke-teistiska och ateistiska trosuppfattningar, privat eller offentligt deltagande i eller avstående från formell trosutövning enskilt eller tillsammans med andra, övriga religiösa handlingar eller åsiktsyttringar eller övriga former av individuellt eller gemensamt handlande grundat på eller påbjudet av en trosriktning,

3) nationalitet medborgarskap i en viss stat eller avsaknad av medborgarskap, samt tillhörighet till en viss grupp som förenas av dess kultur, etniska särdag eller språk, dess geografiska ursprung eller politiska bakgrund eller dess förbindelser med befolkningen i en annan stat,

4) politisk åskådning särskilt åsikter, tankar eller föreställningar om de aktörer som möjligen utövar förföljelse samt om deras politik eller metoder.

Vid bedömningen av orsakerna till förföljelse kan man som en särskild samhällsgrupp betrakta en grupp

1) vars medlemmar har en sådan gemensam bakgrund, naturlig egenskap eller övertygelse som är så grundläggande för identiteten eller samvetet att de inte får tvingas avstå från den, och

2) som uppfattas som annorlunda av omgivningen.

En särskild samhällsgrupp kan också bestå av en grupp vars gemensamma egenskap utgörs av personernas sexuella läggning, vilken vid bedömningen av orsakerna till förföljelse dock inte kan innefatta handlingar som betraktas som brottsliga. Könsrelaterade aspekter ger inte i sig upphov till en presumtion om förföljelse.

Vid bedömningen av huruvida sökandens fruktan för förföljelse är välgrundad är det irrelevant om sökanden faktiskt har sådana särdrag i fråga om ursprung, religion, nationalitet, tillhörighet till en samhällsgrupp eller politisk grupp som är orsak till förföljelsen, om den som utövar förföljelsen tillskriver sökanden sådana särdrag.

88 § (8.5.2009/323)
Alternativt skydd

En utlänning som vistas i landet ska beviljas uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd trots att villkoren för beviljande av asyl enligt 87 § inte uppfylls, om det finns grundad anledning att förmoda att utlänningen utsätts för en verklig risk att lida allvarlig skada om han eller hon återsänds till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland, och han eller hon inte kan eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av detta lands skydd. Med allvarlig skada avses

1) dödsstraff eller avrättning,

2) tortyr eller annan behandling eller bestraffning som är omänsklig eller kränker människovärdet,

3) allvarlig och personlig fara som föranleds av urskillningslöst våld i samband med en internationell eller intern väpnad konflikt.

En utlänning ska förvägras uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd, om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon har gjort sig skyldig till

1) ett brott mot freden, en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten enligt definitionerna i internationella fördrag om sådana brott,

2) ett grovt brott, eller

3) en gärning som strider mot Förenta Nationernas syften och principer.

88 a § (8.5.2009/323)
Humanitärt skydd

En utlänning som vistas i landet ska beviljas uppehållstillstånd på grund av humanitärt skydd trots att villkoren för beviljande av asyl eller alternativt skydd enligt 87 eller 88 § inte uppfylls, om utlänningen inte kan återvända till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland för att det inträffat en miljökatastrof där eller för att säkerhetsläget i landet är dåligt till följd av en internationell eller intern väpnad konflikt eller en allvarlig situation för de mänskliga rättigheterna.

En utlänning kan förvägras uppehållstillstånd på grund av humanitärt skydd, om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon har gjort sig skyldig till

1) ett brott mot freden, en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten enligt definitionerna i internationella fördrag om sådana brott,

2) ett grovt brott, eller

3) en gärning som strider mot Förenta Nationernas syften och principer.

88 b § (8.5.2009/323)
Behov av internationellt skydd efter utresan

En sådan välgrundad fruktan för förföljelse som avses i 87 § 1 mom. eller en sådan verklig risk för att lida allvarlig skada som avses i 88 § 1 mom. kan grunda sig på händelser som har ägt rum efter det att sökanden lämnade sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland, eller på verksamhet som sökanden har deltagit i sedan han eller hon lämnade landet.

88 c § (8.5.2009/323)
Aktörer som utövar förföljelse eller tillfogar allvarlig skada

Aktörer som utövar förföljelse eller tillfogar allvarlig skada kan utgöras av

1) staten,

2) partier eller organisationer som utövar kontroll över staten eller en betydande del av dess territorium, eller

3) andra än statliga aktörer, om det kan visas att de aktörer som enligt 88 d § ger skydd inte kan eller vill erbjuda skydd mot förföljelse eller allvarlig skada.

88 d § (8.5.2009/323)
Aktörer som ger skydd

Skydd kan ges av staten eller av en internationell organisation som utövar kontroll över staten eller en betydande del av dess territorium.

88 e § (8.5.2009/323)
Möjlighet till flykt inom landet

En utlänning kan förvägras asyl eller uppehållstillstånd enligt 88 eller 88 a §, om han eller hon inte har en välgrundad anledning att frukta förföljelse eller inte utsätts för en verklig risk att lida allvarlig skada i en del av sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland och han eller hon rimligen kan förväntas uppehålla sig i den delen av landet.

Vid bedömningen av om någon del av landet överensstämmer med beskrivningen i 1 mom. ska de allmänna förhållanden som råder i den delen av landet och sökandens personliga förhållanden beaktas.

89 § (8.5.2009/323)
Beviljande av uppehållstillstånd vid tillämpning av uteslutningsklausuler

En utlänning som vistas i Finland och som inte beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd därför att utlänningen gjort sig skyldig till eller det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon gjort sig skyldig till en gärning som avses i 87 § 2 mom., 88 § 2 mom. eller 88 a § 2 mom. beviljas tillfälligt uppehållstillstånd för högst ett år i sänder, om utlänningen inte kan avlägsnas ur landet därför att han eller hon hotas av dödsstraff, tortyr, förföljelse eller någon annan behandling som kränker människovärdet.

90 §
Flyktingkvot

Inom en flyktingkvot kan Finland för omplacering ta emot personer, som UNHCR anser vara flyktingar, eller andra utlänningar som är i behov av internationellt skydd.

Med flyktingkvot avses att sådana utlänningar i behov av internationellt skydd som skall omplaceras tas emot i enlighet med de grunder som fastställts i statsbudgeten för respektive år.

91 § (9.12.2011/1252)
Uttagning inom ramen för flyktingkvoten

Inrikesministeriet bereder i samarbete med utrikesministeriet samt arbets- och näringsministeriet ett förslag till statsrådet om regional uttagning inom ramen för flyktingkvoten.

92 §
Villkor för att utlänningar skall upptas i flyktingkvoten

Grunderna för beviljande av uppehållstillstånd inom flyktingkvoten är följande:

1) utlänningen är i behov av internationellt skydd med hänsyn till sitt hemland,

2) utlänningen behöver omplaceras från det första asyllandet,

3) förutsättningarna för mottagande och integration i Finland har bedömts, och

4) det inte finns något hinder enligt 36 § för beviljande av uppehållstillstånd.

93 §
Annan humanitär invandring

Statsrådet kan vid sitt allmänna sammanträde besluta att utlänningar skall tas till Finland på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser.

Förslaget till statsrådets beslut bereds av inrikesministeriet, utrikesministeriet samt arbets- och näringsministeriet i samarbete. (9.12.2011/1252)

Asylförfaranden
94 §
Asylförfarandet

Vid asylförfarandet behandlas en ansökan som företetts för en myndighet vid finska gränsen eller på finskt territorium och som grundar sig på ett behov av internationellt skydd.

En utlänning som åberopar risk för kränkning av sina mänskliga rättigheter anses söka asyl, om han eller hon inte uttryckligen uppger något annat.

I samband med asylförfarandet prövas och avgörs beviljande av uppehållsrätt även på andra grunder som framkommer.

95 §
Ansökan om internationellt skydd

En ansökan om internationellt skydd skall lämnas in till polisen eller gränskontrollmyndigheten vid ankomsten till landet eller så snart som möjligt efter det.

Ansökan kan även göras senare, om

1) förhållandena i utlänningens hemland eller permanenta bosättningsland har förändrats under den tid han eller hon har varit i Finland,

2) utlänningen först senare har kunnat lägga fram en utredning som stöd för ansökan, eller om

3) det finns andra motiverade grunder.

95 a § (12.6.2009/432)
Information till den som ansöker om internationellt skydd

Den som ansöker om internationellt skydd ska upplysas om asylförfarandet och om sina rättigheter och skyldigheter under förfarandet. Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska informera sökanden när denne lämnar in en ansökan om internationellt skydd. Informationen kan även ges av Migrationsverket eller en förläggning så snart som möjligt efter det att ansökan har lämnats in. Informationen ges på sökandens modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att sökanden förstår.

95 b § (12.6.2009/432)
Återkallande av ansökan om internationellt skydd

En sökande kan återkalla sin ansökan om internationellt skydd genom att personligen göra en skriftlig anmälan om det till Migrationsverket, polisen eller gränskontrollmyndigheten. Av anmälan ska entydigt framgå att sökandens avsikt är att återkalla sin ansökan. Sökanden ska datera och underteckna anmälan.

Den som tar emot en anmälan om återkallande ska be sökanden uppge hur han eller hon förhåller sig till att eventuellt avlägsnas ur landet och meddelas inreseförbud. Den som tar emot anmälan ska ha två ojäviga vittnen till återkallandet. Vittnena kan vara tjänstemän vid Migrationsverket eller polis- eller gränskontrollmyndigheter.

I samband med att Migrationsverket fattar beslut om att en ansökan förfaller, kan verket besluta att utlänningen ska avlägsnas ur landet och meddelas inreseförbud, om förutsättningar för avlägsnande ur landet och meddelande av inreseförbud föreligger med stöd av denna lag.

95 c § (12.6.2009/432)
Förfallande av ansökan om internationellt skydd

Migrationsverket fattar beslut om att en ansökan om internationellt skydd förfaller, om sökanden har avlidit eller om sökanden har lämnat eller anses sannolikt ha lämnat Finland. Sökanden kan anses sannolikt ha lämnat Finland, om hans eller hennes vistelseort enligt uppgifter från förläggningen har varit okänd under minst två månader eller om personen inte på minst två månader har kunnat kontaktas med hjälp av de kontaktuppgifter som han eller hon senast uppgett.

Om sökanden anmäler sig till den behöriga myndigheten efter det att Migrationsverket med stöd av 1 mom. har fattat beslut om att sökandens ansökan förfaller, ska sökanden upplysas om rätten att lämna in en ny ansökan.

96 §
Kort över anhängigt ansökningsärende

För en utlänning som söker internationellt skydd eller tillfälligt skydd eller som kommit till Finland som kvotflykting kan utfärdas ett kort som visar att hans eller hennes ansökningsärende är anhängigt i Finland. Kortet utfärdas av polisen eller gränsbevakningsväsendet.

På kortet antecknas sökandens namn, födelsedatum och medborgarskap, och det förses med ett fotografi. Om sökandens identitet inte har kunnat fastställas, antecknas detta på kortet. Kortet gäller en viss tid i Finland, dock högst tills ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller tills personen har lämnat landet eller fått ett resedokument.

Utlänningen ska återlämna kortet när ansökan har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft, om han eller hon lämnar landet eller om han eller hon har fått ett resedokument. När kortet har upphört att gälla kan gränskontrollmyndigheten, polisen eller Migrationsverket omhänderta kortet. (9.11.2007/973)

97 §
Asylutredning

Polisen eller gränsbevakningsväsendet utreder identitet, resrutt och inresa för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd. När sökandens identitet utreds insamlas personuppgifter om hans eller hennes familjemedlemmar och övriga anhöriga.

Migrationsverket för ett asylsamtal för att muntligen reda ut de grunder som sökanden uppger för att han eller hon i sitt hemland eller i sitt permanenta bosättningsland är utsatt för förföljelse eller andra rättskränkningar eller hotas av sådana. På begäran av Migrationsverket kan polisen föra samtalen, om antalet ansökningar har ökat kraftigt eller även annars av särskilda skäl. (9.11.2007/973)

Utöver Migrationsverket kan skyddspolisen föra asylsamtal, om Finlands nationella säkerhet eller internationella förbindelser kräver det. (9.11.2007/973)

4 mom. har upphävts genom L 12.6.2009/432. (12.6.2009/432)

97 a § (17.6.2011/749)
Asylsamtal

När en sökande hörs i ett asylsamtal är det endast av grundad anledning tillåtet för en familjemedlem att vara närvarande. När en minderårig asylsökande hörs ska 6 § i denna lag och 14 § i förvaltningslagen tillämpas.

Under asylsamtalet ska det särskilt utredas hur sökanden förhåller sig till att eventuellt avlägsnas ur landet och sändas till ett säkert asyl- eller ursprungsland samt till att meddelas inreseförbud. Med sökanden ska särskilt utredas på vilka grunder han eller hon anser att staten i fråga inte är säker för honom eller henne. Dessutom ska det utredas om det finns andra grunder än behov av internationellt skydd för att sökanden ska beviljas uppehållsrätt.

Asylsamtalet får spelas in i form av ljud och bild. Sökanden ska underrättas om inspelningen innan den påbörjas.

Ett protokoll ska upprättas över asylsamtalet. Efter samtalet ska protokollet tolkas för sökanden och sökanden ska underrättas om sin möjlighet att göra korrigeringar och tillägg till det. Sökanden ska bekräfta protokollets innehåll med sin underskrift. Sökanden ska ges en kopia av protokollet genast eller så snart som möjligt efter samtalet.

En företrädare som avses i 39 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd (746/2011) ska ges tillfälle att närvara under asylsamtal med en minderårig som saknar vårdnadshavare.

97 b § (12.6.2009/432)
Inhämtande av information i enskilda ärenden som gäller internationellt skydd

De myndigheter som avses i denna lag får inte i ett enskilt ärende som gäller internationellt skydd inhämta information på ett sådant sätt att aktörer som utövar förföljelse eller orsakar allvarlig skada får kännedom om ärendet och att säkerheten för personen i fråga eller för dennes närstående äventyras.

98 §
Avgörande av ansökan om internationellt skydd

En ansökan om internationellt skydd behandlas vid normalt eller påskyndat förfarande.

Förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd bedöms individuellt för varje sökande med beaktande av de utredningar som han eller hon lagt fram om sina förhållanden i staten i fråga samt aktuella uppgifter från olika källor om förhållandena i staten. (12.6.2009/432)

Efter att ha fått tillgängliga utredningar skall myndigheten avgöra ärendet till förmån för sökanden på basis av hans eller hennes utsaga, om sökanden till den del det är möjligt har bidragit till att utreda saken och om myndigheten är övertygad om att ansökan är trovärdig i fråga om behovet av internationellt skydd.

Om ansökan avslås, beslutas samtidigt att personen skall avvisas eller utvisas, om det i ärendet inte framkommer några sådana särskilda skäl som gör att beslut om avvisning eller utvisning inte skall fattas.

99 §
Säkert asylland

När ansökan avgörs vid asylförfarandet kan som ett säkert asylland för sökanden betraktas en sådan stat som utan geografiska förbehåll har tillträtt och iakttar konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 8/1976) samt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (FördrS 60/1989).

100 §
Säkert ursprungsland

När ansökan avgörs vid asylförfarandet kan som ett säkert ursprungsland för sökanden betraktas en stat där han eller hon inte löper risk att utsättas för förföljelse eller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Vid bedömningen av ett säkert ursprungsland beaktas särskilt om

1) staten har ett stabilt och demokratiskt samhällssystem,

2) staten har ett oavhängigt och opartiskt rättsväsende samt om nivån på rättskipningen motsvarar de krav som skall ställas på en rättvis rättegång, och om

3) staten har tillträtt och iakttar de viktigaste internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och om det i staten har förekommit allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

101 §
Uppenbart ogrundad ansökan

En ansökan kan avslås som uppenbart ogrundad, om

1) den inte motiveras med sådana grunder som nämns i 87 § 1 mom. eller 88 § 1 mom. eller med andra grunder som har anknytning till förbuden mot tillbakasändning eller om påståendena är klart icke-trovärdiga,

2) sökandens uppenbara avsikt är att missbruka asylförfarandet

a) genom att uppsåtligen lämna oriktiga, vilseledande eller bristfälliga uppgifter om omständigheter som är centrala för avgörandet av ansökan,

b) genom att utan godtagbart skäl visa upp förfalskade handlingar,

c) genom att på något annat svikligt sätt försvåra utredningen av grunderna för ansökan, eller

d) genom att i syfte att förlänga sin oberättigade vistelse i landet lämna in ansökan efter det att förfarandet för avlägsnande ur landet har inletts, eller om

3) sökanden har kommit från ett säkert asyl- eller ursprungsland dit han eller hon kan sändas tillbaka och Migrationsverket inte av vägande skäl har kunnat avgöra ansökan inom den tid som föreskrivs i 104 §. (9.11.2007/973)

102 §
Ny ansökan

Med ny ansökan avses en ansökan angående internationellt skydd som en utlänning lämnar in efter att ha meddelats ett negativt beslut av Migrationsverket eller förvaltningsdomstolen på sin tidigare ansökan medan han eller hon fortfarande vistas i landet eller när han eller hon efter att ha fått ett negativt beslut har lämnat landet för en kort tid. (9.11.2007/973)

Om en ny ansökan lämnas in medan ärendet fortfarande är anhängigt, skall de uppgifter som sökanden lägger fram tillställas den myndighet som behandlar ärendet för att beaktas som ny utredning i det anhängiga ärendet.

En ny ansökan kan avgöras utan nytt asylsamtal.

103 §
Avvisande av ansökan utan prövning och tillämpning av påskyndat förfarande

En ansökan som gäller internationellt skydd kan avvisas utan prövning, om

1) sökanden har kommit från ett i 99 § definierat säkert asylland, där han eller hon har fått eller kunde ha fått sådant skydd som avses i 87 och 88 § och dit han eller hon kan sändas tillbaka, eller om

2) sökanden kan sändas till en annan stat som enligt rådets förordning om bestämmandet av den ansvariga staten är skyldig att pröva hans eller hennes asylansökan.

En ansökan som gäller internationellt skydd kan behandlas vid påskyndat förfarande, om

1) sökanden har kommit från ett i 100 § definierat säkert ursprungsland, där han eller hon inte hotas att bli utsatt för sådan behandling som avses i 87 eller 88 § och dit han eller hon kan sändas tillbaka,

2) ansökan kan anses uppenbart ogrundad i enlighet med 101 §, eller om

3) sökanden har lämnat in en ny ansökan enligt 102 § som inte innehåller några sådana nya grunder för att stanna i landet som påverkar avgörandet av ärendet.

104 §
Förfarande när det är fråga om ett säkert asyl- eller ursprungsland

Om det anses att sökanden har kommit från ett säkert asyl- eller ursprungsland, skall ansökan avgöras inom sju dagar efter det att samtalsprotokollet har färdigställts och uppgiften om färdigställandet har införts i utlänningsregistret.

Till en utlänning som skall sändas tillbaka till ett säkert asylland skall ges en handling av vilken framgår att hans eller hennes ansökan inte har prövats i sak i Finland.

105 § (9.11.2007/973)
Asylansökan av medborgare i Europeiska unionen

Migrationsverket ska utan dröjsmål underrätta inrikesministeriet när en unionsmedborgare har lämnat in en asylansökan, om Migrationsverket anser att staten i fråga inte är ett säkert ursprungsland för sökanden och inte avgör ansökan med tillämpning av 103 § 2 mom. 1 punkten och 104 §. Inrikesministeriet underrättar rådet om saken.

105 a § (17.6.2011/749)
Rätt att få uppgifter

Migrationsverket, polisen och gränsbevakningsväsendet har rätt att trots sekretessbestämmelserna på begäran få sådana uppgifter av förläggningar som gäller födelsedatum för en minderårig asylsökande som saknar vårdnadshavare, hans eller hennes familjemedlemmar och deras vistelseort och som är nödvändiga för ovan nämnda myndigheter när de utreder den minderårigas identitet, resrutt eller förutsättningar för inresa eller beviljande av uppehållstillstånd eller när Migrationsverket enligt 105 b § försöker spåra föräldrarna till en minderårig asylsökande utan vårdnadshavare eller någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden. Vid begäran om uppgifter ska myndigheterna fästa särskild uppmärksamhet vid barnets bästa.

En minderårig asylsökande utan vårdnadshavare ska informeras om att uppgifter som avses i 1 mom. oberoende av hans eller hennes samtycke kan lämnas ut till Migrationsverket, polisen och gränsbevakningsväsendet. Vid utlämnande av uppgifter ska hänsyn tas till barnets ålder och utvecklingsnivå.

Innan en förläggning lämnar ut en uppgift som avses i 1 mom. till Migrationsverket, polisen eller gränsbevakningsväsendet, ska den företrädare som förordnats för den minderåriga med stöd av 39 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd informeras om saken.

105 b § (8.12.2006/1158)
Spårande av föräldrar till minderårig asylsökande utan vårdnadshavare eller av någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden

För att främja en minderårig asylsökandes bästa i det fall att han eller hon är utan vårdnadshavare ska Migrationsverket i mån av möjlighet utan dröjsmål försöka spåra föräldrarna eller någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden. (9.11.2007/973)

Sådana uppgifter som gäller föräldrar till en minderårig eller någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden skall samlas in, behandlas eller förmedlas under sekretess på det sätt som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Flyktingskap
106 § (8.5.2009/323)
Flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande

Flyktingstatus ska beviljas

1) en utlänning som har fått asyl i Finland,

2) en utlänning som tagits till Finland inom flyktingkvoten och som beviljats uppehållstillstånd på grund av flyktingskap,

3) en sådan familjemedlem till en utlänning enligt 1 eller 2 punkten som fått uppehållstillstånd på grund av familjeband och som ska betraktas som flykting.

Status som alternativt skyddsbehövande ska beviljas

1) en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd,

2) en sådan familjemedlem till en utlänning enligt 1 punkten som fått uppehållstillstånd på grund av familjeband och som anses vara i behov av alternativt skydd.

107 § (8.5.2009/323)
Upphörande av flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande

En persons flyktingstatus upphör, om han eller hon

1) av fri vilja på nytt begagnar sig av den stats skydd där han eller hon är medborgare,

2) efter att ha förlorat sitt medborgarskap återfår det av egen fri vilja,

3) förvärvar medborgarskap i en annan stat och kan få den statens skydd,

4) av fri vilja bosätter sig i det land som han eller hon flydde från och utanför vilket han eller hon stannade av rädsla för förföljelse, eller

5) uppenbart inte längre är i behov av skydd, eftersom de förhållanden som rådde när han eller hon blev flykting har upphört att råda.

En persons status som alternativt skyddsbehövande upphör, om de förhållanden som beslutet att bevilja personen status som alternativt skyddsbehövande grundade sig på har upphört att råda eller har förändrats i sådan mån att skydd inte längre behövs.

Den förändring av förhållandena som avses i 1 mom. 5 punkten och i 2 mom. ska vara väsentlig och varaktig.

Vid bedömningen av om en persons flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska återkallas ska en individuell utredning göras.

108 § (8.5.2009/323)
Återkallande av flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande

Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska återkallas, om

1) sökanden när han eller hon har sökt internationellt skydd medvetet har lämnat oriktiga upplysningar som har påverkat beslutet,

2) sökanden när han eller hon har sökt internationellt skydd har hemlighållit omständigheter som skulle ha påverkat beslutet, eller

3) sökanden borde ha förvägrats asyl med stöd av 87 § 2–4 mom. eller uppehållstillstånd med stöd av 88 § 2 mom.

Vid bedömningen av om en persons flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska återkallas ska en individuell utredning göras.

Tillfälligt skydd
109 §
Tillfälligt skydd

Tillfälligt skydd kan ges en utlänning som är i behov av internationellt skydd och som inte tryggt kan återvända till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland på grund av att en väpnad konflikt eller någon annan våldssituation eller en miljökatastrof har lett till massflykt från landet eller dess närområden. För att tillfälligt skydd skall kunna ges förutsätts att skyddsbehovet kan bedömas bli kortvarigt. Det tillfälliga skyddet varar sammanlagt högst tre år.

Statsrådet avgör vid sitt allmänna sammanträde vilken befolkningsgrupp som kan ges tillfälligt skydd och för vilken tid uppehållstillstånd kan beviljas på grund av tillfälligt skydd.

110 §
Beviljande av uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd

En utlänning som är i behov av tillfälligt skydd beviljas tillfälligt uppehållstillstånd för högst ett år i sänder.

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

Uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd beviljas inte, om utlänningen anses äventyra allmän ordning eller säkerhet eller om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon har gjort sig skyldig till en gärning som avses i 87 § 2 mom.

111 §
Behandling av asylansökningar inlämnade av utlänningar som får tillfälligt skydd

Behandlingen av en utlännings asylansökan avbryts för den tid uppehållstillstånd som beviljats utlänningen på grund av tillfälligt skydd är i kraft. Asylansökan kan dock behandlas under den tid det tillfälliga skyddet gäller, om grundad anledning framkommer. En asylansökan skall tas upp till behandling, om förfarande för avlägsnande av sökanden ur landet anhängiggörs under den tid det tillfälliga skyddet gäller.

När det tillfälliga skyddet har upphört förfaller behandlingen av en asylansökan, om sökanden inte på Migrationsverkets skriftliga förfrågan meddelar att han eller hon önskar få sin ansökan behandlad. Migrationsverket tillställer sökanden förfrågan per post mot mottagningsbevis eller som stämningsdelgivning. (9.11.2007/973)

Behandlingen av en asylansökan förfaller, om en utlänning återtar sin ansökan eller flyttar från landet medan han eller hon har ett giltigt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd eller efter det att tillståndet upphört att gälla.

Beviljande av uppehållstillstånd och behörighet
112 §
Beviljande av tillfälligt uppehållstillstånd

Tillfälligt uppehållstillstånd beviljas en utlänning som

1) får tillfälligt skydd med stöd av 109 §,

2) tas till Finland på basis av statsrådets beslut enligt 93 §, eller som

3) beviljas uppehållstillstånd med stöd av 89 §.

När en utlänning har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd enligt 1 mom. 1 punkten, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar uppehållstillstånd för samma tid.

113 §
Beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd

Kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas en utlänning som får asyl eller beviljas uppehållstillstånd i egenskap av kvotflykting eller på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd. (8.5.2009/323)

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 112 § beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd efter tre års oavbruten vistelse i landet, om grunderna för beviljande av tillstånd fortfarande föreligger.

När en utlänning har beviljats kontinuerligt uppehållstillstånd enligt 1 eller 2 mom. eller bor i Finland med stöd av permanent uppehållstillstånd, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar kontinuerligt uppehållstillstånd.

Andra anhöriga till en utlänning som avses i 1 mom. beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det är oskäligt att vägra uppehållstillstånd därför att personerna i fråga har för avsikt att i Finland fortsätta leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller om de anhöriga är fullständigt beroende av den person som är bosatt i Finland.

114 §
Beviljande av uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en person som fått internationellt skydd eller tillfälligt skydd

Familjemedlemmar till en utlänning som fått flyktingstatus eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd eller som fått tillfälligt skydd beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeband, om

1) anknytningspersonen är bosatt i Finland eller har beviljats uppehållstillstånd för att flytta till Finland, och om

2) sökanden inte anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan.

(8.5.2009/323)

Om det framkommer sådana omständigheter som nämns i 1 mom. 2 punkten, genomförs en helhetsbedömning av möjligheterna för anknytningspersonen att i ett tredje land leva i familjegemenskap med sökanden. Vid bedömningen skall familjebandets betydelse för personerna i fråga beaktas.

Om anknytningspersonen har fått uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd och tillståndet beviljats med anledning av en väpnad konflikt, eller om han eller hon har fått uppehållstillstånd på grund av humanitärt skydd eller tillfälligt skydd, ska det vid helhetsbedömningen beaktas att det inte finns något ovillkorligt hinder för att anknytningspersonen återvänder till hemlandet. (8.5.2009/323)

För att uppehållstillstånd enligt denna paragraf ska kunna beviljas förutsätts det inte att utlänningens försörjning är tryggad, om familjen har bildats innan anknytningspersonen anlände till Finland. (11.6.2010/549)

115 §
Beviljande av uppehållstillstånd för andra anhöriga till en person som fått internationellt skydd eller tillfälligt skydd

Andra anhöriga till en flykting, till en utlänning som fått uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd eller till en utlänning som fått tillfälligt skydd ska beviljas uppehållstillstånd, om det är oskäligt att vägra uppehållstillstånd därför att personerna i fråga har för avsikt att i Finland fortsätta leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller om de anhöriga är fullständigt beroende av den anknytningsperson som är bosatt i Finland. Om sökanden anses äventyra allmän ordning och säkerhet, folkhälsan eller Finlands internationella förbindelser, ska det genomföras en helhetsbedömning i enlighet med 114 § 2 mom. (8.5.2009/323)

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

116 § (9.11.2007/973)
Migrationsverkets behörighet i anslutning till internationellt skydd

Migrationsverket

1) beviljar vid asylförfarandet asyl och första uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd,

2) beviljar första uppehållstillstånd med stöd av 89 §,

3) beviljar första uppehållstillstånd på grund av flyktingskap eller alternativt skydd, när det gäller utlänningar som tas till Finland inom flyktingkvoten,

4) beviljar första uppehållstillstånd med stöd av 93 § på grund av annan humanitär invandring,

5) beviljar första uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd,

6) beslutar om upphörande och återkallande av flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande,

7) beslutar på begäran av en annan avtalsslutande stat om mottagande eller återtagande av asylsökande enligt rådets förordning om bestämmandet av den ansvariga staten och begär av en annan avtalsslutande stat motsvarande beslut om mottagande respektive återtagande av asylsökande,

8) ger utlänningar som ska sändas tillbaka till ett säkert asylland en handling av vilken det framgår att utlänningens ansökan inte har prövats i sak i Finland.

(8.5.2009/323)

I ett ärende som avses i 1 mom. 3 punkten fattar Migrationsverket beslut efter att ha fått utlåtande av skyddspolisen.

117 §
Den lokala polisens behörighet i anslutning till internationellt skydd

Polisinrättningen beviljar en utlänning nytt tidsbegränsat och permanent uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd. (22.7.2011/886)

1 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

Polisinrättningen i häradet beviljar en utlänning nytt tidsbegränsat och permanent uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd.

Polisinrättningen beviljar nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd högst tills den tidsperiod för tillfälligt skydd som angetts av statsrådet upphör. (22.7.2011/886)

2 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

Polisinrättningen i häradet beviljar nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd högst tills den tidsperiod för tillfälligt skydd som angetts av statsrådet upphör.

Om polisen anser att den inte kan bevilja uppehållstillstånd med stöd av 1 eller 2 mom., ska polisen föra ärendet till Migrationsverket för avgörande. (9.11.2007/973)

En utlänning som ska sändas tillbaka till en stat som tillämpar rådets förordning om bestämmandet av den ansvariga staten får av polisinrättningen en passersedel i enlighet med förordningen. (22.7.2011/886)

4 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

En utlänning som skall sändas tillbaka till en stat som tillämpar rådets förordning om bestämmandet av den ansvariga staten får av polisinrättningen i häradet en passersedel i enlighet med förordningen.

7 kap

Säkringsåtgärder

118 §
Anmälningsskyldighet

En utlänning kan åläggas att regelbundet anmäla sig hos polisen eller gränskontrollmyndigheten, om det är nödvändigt

1) för att klarlägga förutsättningarna för hans eller hennes inresa, eller

2) för att bereda eller säkerställa verkställigheten av ett beslut om att han eller hon skall avlägsnas ur landet eller annars för att övervaka att utlänningen avlägsnar sig.

Anmälningsskyldighet påförs av den myndighet som bereder ett ärende som avses i 1 mom. eller av den myndighet som sköter verkställigheten. Grunderna för anmälningsskyldigheten skall uppges för den anmälningsskyldige.

Anmälningsskyldigheten gäller tills förutsättningarna för inresa har klarlagts, tills ett beslut som gäller avlägsnande ur landet har verkställts eller tills behandlingen av ärendet annars har avslutats. Det skall dock omedelbart bestämmas att anmälningsskyldigheten upphör, när skyldigheten inte längre är nödvändig för att säkerställa beslutsfattandet eller verkställigheten.

119 §
Övriga skyldigheter

På de villkor som anges i 118 § 1 mom. får det bestämmas att utlänningen skall överlämna sitt resedokument och sin biljett till polisen eller gränskontrollmyndigheten eller meddela polisen eller gränskontrollmyndigheten var han eller hon är anträffbar.

Beslut i ärendet fattas av den myndighet som avses i 118 § 2 mom. Grunden för beslutet skall uppges för utlänningen.

120 §
Ställande av säkerhet

I stället för att påföras de skyldigheter som avses i 118 och 119 § får utlänningen åläggas att ställa en sådan säkerhet hos staten för sina kostnader för vistelse och återresa som myndigheten bestämmer. Beslut om ställande av säkerhet fattas av den myndighet som avses i 118 § 2 mom.

Säkerheten skall frigöras eller återställas när den inte längre behövs för att klarlägga förutsättningarna för utlänningens inresa eller för att bereda eller säkra verkställigheten av ett beslut om att han eller hon skall avlägsnas ur landet. I annat fall skall säkerheten användas för att täcka utlänningens kostnader för vistelse eller återresa. Den del av säkerheten som inte används för kostnaderna skall omedelbart återställas.

121 §
Villkor för tagande i förvar

I stället för de säkringsåtgärder som avses i 118–120 § kan det bestämmas att en utlänning ska tas i förvar, om

1) det med hänsyn till utlänningens personliga och övriga förhållanden finns grundad anledning att anta att han eller hon genom att hålla sig undan, avvika eller på annat sätt förhindrar eller avsevärt försvårar beslutsfattande som gäller honom eller henne själv eller verkställigheten av beslut som gäller avlägsnande ur landet,

2) tagande i förvar är nödvändigt för att utreda utlänningens identitet då den är oklar, eller

3) det med hänsyn till utlänningens personliga och övriga förhållanden finns grundad anledning att anta att han eller hon gör sig skyldig till brott i Finland.

(30.12.2013/1214)

För att en utlänning skall kunna tas i förvar på grund av oklar identitet förutsätts att han eller hon vid behandlingen av ärendet har gett otillförlitliga upplysningar eller vägrat lämna upplysningar eller att det annars framkommer att identiteten inte kan anses vara klar.

121 a § (30.12.2013/1214)
Risk för avvikande

Risk för avvikande kan föreligga om en säkringsåtgärd enligt 118–120 § har tillämpats, men den har varit otillräcklig, eller om en utlänning har bytt bostadsort utan att ha meddelat myndigheterna sin kontaktinformation. Risken för avvikande ska bedömas med hänsyn till personens sammantagna situation.

122 §
Tagande i förvar av minderåriga

Innan en person som inte har fyllt 18 år tas i förvar skall en företrädare för socialmyndigheten höras.

123 § (15.7.2005/581)
Beslut om tagande i förvar och placering av utlänningar som tagits i förvar

Beslut om tagande i förvar fattas inom polisen av en polisman som hör till befälet vid en polisinrättning eller vid centralkriminalpolisen eller skyddspolisen och inom gränsbevakningsväsendet av en anhållningsberättigad tjänsteman eller av en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad. Den som tagits i förvar eller hans eller hennes lagliga företrädare ska meddelas grunden för tagandet i förvar. (28.6.2013/506)

En utlänning som tagits i förvar skall så snart som möjligt placeras i en sådan förvarsenhet som avses i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter (116/2002).

En i 1 mom. avsedd tjänsteman kan fatta beslut om exceptionell placering av en i förvar tagen utlänning i polisens häkteslokaler, om

1) förvarsenheterna tillfälligt är fullsatta, eller

2) utlänningen tas i förvar långt från den närmaste förvarsenheten, varvid förvaret får fortgå högst fyra dygn i polisens häkteslokaler.

I situationer enligt 3 mom. 2 punkten kan en utlänning exceptionellt placeras i gränsbevakningsväsendets häkteslokaler i stället för polisens, dock längst för 48 timmar.

En person som inte har fyllt 18 år får placeras i polisens eller gränsbevakningsväsendets häkteslokaler endast om också hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan myndig familjemedlem har tagits i förvar i polisens eller gränsbevakningsväsendets häkteslokaler.

I fråga om utlänningar som placerats i polisens eller gränsbevakningsväsendets häkteslokaler tillämpas vad som föreskrivs i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006), med beaktande av grunden för tagandet i förvar. Beträffande utlänningars besvärsrätt tillämpas dock vad som bestäms om ändringssökande i 5 kap. i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter. För minoritetsombudsmannens rätt att besöka polisens och gränsbevakningsväsendets häkteslokaler och samtala enskilt med utlänningar tagna i förvar gäller det som föreskrivs i 6 a § 2 mom. i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter. (30.12.2013/1214)

124 §
Anmälan om förvar och domstolsbehandling

Den tjänsteman som har beslutat om tagande i förvar eller om exceptionell placering enligt 123 § 3 mom. skall utan dröjsmål och senast dagen efter tagandet i förvar anmäla saken till tingsrätten på den ort där förvaret sker, eller i brådskande fall till någon annan tingsrätt enligt vad som bestäms närmare genom förordning av justitieministeriet. Anmälan får göras per telefon eller elektroniskt. En telefonanmälan skall utan dröjsmål tillställas tingsrätten i skriftlig form.

Ett ärende som gäller förvar eller sådan exceptionell placering som avses i 123 § 3 mom. 1 punkten skall utan dröjsmål och senast inom fyra dygn efter åtgärden tas upp i tingsrätten. I de fall som avses i momentets 2 punkt skall ärendet tas upp utan dröjsmål och senast ett dygn efter anmälan.

I ärenden som gäller tagande i förvar är tingsrätten domför med ordföranden ensam. Sammanträdet kan hållas även vid en annan tidpunkt och på en annan plats än vad som bestäms om tingsrättens sammanträde.

Vid beräkningen av de frister som avses i denna paragraf tillämpas inte 5 § lagen om beräknande av laga tid (150/1930).

125 §
Förfarandet i tingsrätten

Den tjänsteman som har beslutat om tagande i förvar och om sådan exceptionell placering som avses i 123 § 3 mom. eller en tjänsteman som förordnats av honom eller henne skall vara närvarande när ärendet behandlas i tingsrätten.

Vid behandlingen av ärendet skall tingsrätten föreläggas en utredning om förutsättningarna för tagande i förvar och för exceptionell placering av den utlänning som tagits i förvar. Den utlänning som hålls i förvar skall hämtas till tingsrätten och vid tingsrättens sammanträde höras om förutsättningarna för tagande i förvar och den exceptionella placeringen.

Behandlingen av ärendet kan uppskjutas endast av särskilda skäl. Förvaret fortsätter till följande behandling av ärendet, om inte tingsrätten bestämmer något annat.

126 §
Tingsrättens beslut

Tingsrätten skall bestämma att en utlänning som tagits i förvar genast skall friges, om förutsättningar för förvar saknas. I beslutet skall nämnas grunden för tagande i förvar eller förflyttning. Beslutet skall avkunnas så snart behandlingen har avslutats.

Om tingsrätten bestämmer att den som har tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar, skall det bestämmas att han eller hon skall förpassas till en plats som avses i 123 § 2 eller 3 mom. Om det inte längre finns förutsättningar för att hålla utlänningen kvar på en plats där rannsakningsfångar förvaras, skall tingsrätten bestämma att utlänningen skall sändas tillbaka till förvarslokalen för utlänningar.

Om någon annan tingsrätt än tingsrätten på förvaringsorten beslutar att en utlänning som tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar eller förflyttas, skall den utan dröjsmål underrätta tingsrätten på förvaringsorten om sitt beslut.

127 §
Frigivning av den som har tagits i förvar

Den myndighet som behandlar ärendet ska förordna att den som har tagits i förvar genast ska friges när det inte längre finns förutsättningar för förvar. Den som har tagits i förvar ska friges senast sex månader efter det att beslutet om tagande i förvar fattats. Tiden för hållande i förvar får emellertid vara längre än detta, men dock inte överskrida 12 månader, om den som tagits i förvar inte samarbetar för att tillbakasändningen ska kunna genomföras eller sådana handlingar som behövs för tillbakasändningen inte fås från ett tredjeland och verkställigheten av avlägsnandet ur landet fördröjs av denna orsak. (4.3.2011/195)

Har en tingsrätt beslutat att den som tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar, skall myndigheten utan dröjsmål göra en anmälan om frigivningen till tingsrätten på förvaringsorten. Anmälan kan göras per telefon eller elektroniskt. En telefonanmälan skall utan dröjsmål tillställas tingsrätten i skriftlig form.

128 §
Ny behandling i tingsrätten

Har det inte beslutats att en utlänning som tagits i förvar skall friges, skall tingsrätten på förvaringsorten på eget initiativ på nytt ta upp ett ärende som gäller förvar eller exceptionell placering enligt 123 § 3 mom. Ärendet skall tas upp senast två veckor efter varje beslut genom vilket tingsrätten har bestämt att den som tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar på vederbörande placeringsställe.

129 §
Ändringssökande i fråga om tagande i förvar

I myndighetens och tingsrättens beslut om tagande i förvar får ändring inte sökas genom besvär.

Den som tagits i förvar får anföra klagan över tingsrättens beslut. För klagan gäller ingen tidsfrist. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

130 §
Skyldighet att styrka sin identitet och lämna upplysningar om sin vistelse

En utlänning skall på uppmaning av polisen eller någon annan myndighet som behandlar hans eller hennes ärende visa upp sitt resedokument eller på något annat tillförlitligt sätt styrka sin identitet.

En utlänning ska på kallelse infinna sig hos polisen, gränskontrollmyndigheten eller Migrationsverket för att lämna behövliga upplysningar om sin vistelse. (9.11.2007/973)

En utlänning som inte är unionsmedborgare eller en därmed jämförbar person skall anmäla sig hos myndigheterna inom tre dygn efter inresan. Närmare bestämmelser om anmälan kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

131 §
Upptagande av signalement

Polisen eller gränskontrollmyndigheten får för verifiering av identitet, för behandling, beslut och övervakning av utlänningars inresa och utresa samt vistelse och arbete och för tryggande av statens säkerhet ta fingeravtryck, fotografier och andra signalement på en utlänning

1) som har ansökt om asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd, humanitärt skydd eller tillfälligt skydd,

2) som har ansökt om uppehållstillstånd på grund av familjeband,

3) som har fått uppehållstillstånd i egenskap av en utlänning som tagits till Finland inom flyktingkvoten,

4) som enligt beslut ska avvisas eller utvisas, eller

5) vars identitet är oklar.

(10.6.2011/631)

De i 1 mom. avsedda signalementen införs i ett register som polisen för. Uppgifterna ska hållas åtskilda från signalementen för personer som är misstänkta för brott och från de fingeravtryck som i enlighet med 3 b § i lagen om utlänningsregistret (1270/1997) införs i utlänningsregistret och som tas för ansökan om uppehållstillstånd, uppehållstillståndskort eller uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar. Uppgifterna avförs i enlighet med 9 § i lagen om utlänningsregistret. (10.6.2011/631)

Fingeravtrycksuppgifter som avses i 1 mom. får jämföras med fingeravtrycksuppgifter som med stöd av denna paragraf har registrerats i det informationssystem för förvaltningsärenden som avses i 3 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003) och med fingeravtrycksuppgifter som registrerats i delregistret för ansökningsärenden och delregistret för främlingspass och resedokument för flykting, vilka ingår i det utlänningsregister som nämns i 3 § i lagen om utlänningsregistret. Dessutom får fingeravtrycksuppgifter som införs i registret för kontroll av inreseförutsättningarna jämföras med fingeravtryck bland de signalementsuppgifter enligt 2 § 3 mom. 9 punkten i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet som finns registrerade i informationssystemet för polisärenden, när de redan registrerade fingeravtrycksuppgifterna har samband med ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år. (10.6.2011/631)

Personuppgifter som avses i 1 mom. kan utan hinder av sekretessbestämmelserna för identifiering av en utlänning lämnas ut till en utländsk myndighet med beaktande av personuppgiftslagen (523/1999).

132 §
Omhändertagande av resedokument

Polisen, gränskontrollmyndigheten, Migrationsverket eller en finsk beskickning får omhänderta sådana resedokument som företes eller innehas av utlänningar och som är felaktiga eller förfalskade eller som är avsedda att användas för att lämna oriktiga personuppgifter. (9.11.2007/973)

Polisen eller gränskontrollmyndigheten får förrätta kroppsvisitation för att omhänderta handlingar som en utlänning innehar.

Felaktiga eller förfalskade resedokument som omhändertagits av polisen eller gränskontrollmyndigheten sänds till kriminaltekniska laboratoriet vid centralkriminalpolisen. Resedokument avsedda att användas för att lämna oriktiga personuppgifter kan sändas till den aktuella statens beskickning. I samband med avvisning kan resedokument sändas också till myndigheterna i den mottagande staten.

Förfalskade resedokument eller resedokument avsedda att användas för att lämna oriktiga personuppgifter och vilka omhändertagits vid en finsk beskickning kan sändas till den myndighet som beviljat resedokumenten.

När omhändertagna resedokument sänds till en myndighet i en främmande stat får säkerheten för den som sökt internationellt skydd eller för hans eller hennes anhöriga inte äventyras.

I beslut som gäller omhändertagande av resedokument får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

133 § (17.6.2011/749)
Registrering av invandrare vid massinvandring

Om antalet invandrare undantagsvis är så stort att det inte är möjligt att vid sedvanligt förfarande klarlägga förutsättningarna för inresa och registrera invandrarna, kan statsrådet vid allmänt sammanträde besluta att invandrare i fråga om vilka förutsättningarna för inresa är oklara eller identiteten är oklar, för registrering ska föras till en flyktingsluss som avses i 3 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd.

Statsrådet fattar beslutet för en bestämd tid, likväl för högst tre månader.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten eller, under deras tillsyn, en tjänsteman som inrikesministeriet förordnat för uppgiften får i samband med registreringen ta upp i 131 § 1 mom. avsedda signalement på invandrarna. Under tiden för registreringen ska invandrarna uppehålla sig i flyktingslussen, om inte skäl som hänför sig till deras hälsotillstånd eller någon annan viktig personlig orsak förutsätter något annat.

Registreringen ska utföras utan dröjsmål.

8 kap

Resedokument som beviljas utlänningar i Finland

133 a § (26.6.2009/458)
Tillämpning av passlagen

Passlagens (671/2006) bestämmelser om passets säkerhetsdetaljer, tagande av fingeravtryck, passets tekniska del, kontroll av uppgifter i den tekniska delen, skydd av uppgifter i den tekniska delen och avläsning av fingeravtryck i den tekniska delen tillämpas också på resedokument som avses i detta kapitel. Fingeravtryck som lagrats i den tekniska delen i ett främlingspass eller ett resedokument för flykting får, utöver vad som bestäms i passlagen, avläsas även av Migrationsverket för konstaterande av ett dokuments äkthet och fastställande av identitet, när utförandet av de uppgifter som föreskrivs för verket i lag förutsätter det.

134 §
Beviljande av främlingspass

Främlingspass kan beviljas en utlänning som befinner sig i Finland, om han eller hon inte kan få pass av en myndighet i sitt hemland eller om han eller hon är statslös eller om det finns andra särskilda skäl att bevilja främlingspass.

En utlänning som har fått uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd beviljas främlingspass. (8.5.2009/323)

En utlänning som har fått uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd beviljas främlingspass, om han eller hon inte har något giltigt resedokument.

En utlänning som befinner sig utomlands och som har uppehållstillstånd i Finland beviljas främlingspass för återresa till Finland i stället för ett främlingspass eller resedokument för flykting som förkommit eller förstörts.

Främlingspass kan beviljas för högst fem år. Främlingspass för en utlänning som befinner sig utomlands kan dock beviljas för högst en månad. (21.7.2006/673)

135 §
Beviljande av resedokument för flykting

Resedokument för flykting beviljas utlänningar som erhållit flyktingstatus som avses i 106 § och vars flyktingstatus inte upphört eller återkallats.

Resedokument för flykting kan beviljas för högst fem år. (21.7.2006/673)

136 § (21.7.2006/673)
Innehållet i främlingspass och i resedokument för flykting

I främlingspass antecknas släktnamn och förnamn, kön, personbeteckning, nationalitet, födelseort, den dag passet utfärdats och sista giltighetsdag, den myndighet som beviljat passet och passets nummer. Nationalitetsuppgiften behöver inte antecknas i passet om utlänningen inte vill det och anledningen är skäl som sammanhänger med säkerheten. I passet finns dessutom passinnehavarens fotografi och namnteckning.

I resedokument för flykting antecknas släktnamn och förnamn, kön, personbeteckning, födelseort, den dag passet utfärdats och sista giltighetsdag, den myndighet som utfärdat passet och passets nummer. I passet finns dessutom passinnehavarens fotografi och namnteckning.

3 mom. har upphävts genom L 26.6.2009/458. (26.6.2009/458)

4 mom. har upphävts genom L 26.6.2009/458. (26.6.2009/458)

Om en utlännings identitet inte har kunnat styrkas skall detta antecknas i främlingspasset eller resedokumentet för flykting.

137 § (9.11.2007/973)
Överlämnande av resedokument som en utlänning innehar

En utlänning ska överlämna de resedokument som han eller hon innehar till Migrationsverket innan ett främlingspass eller resedokument för flykting lämnas ut till honom eller henne.

138 §
Indragning av främlingspass och resedokument för flykting

Ett främlingspass eller ett resedokument för flykting dras in, om

1) innehavaren har fått ett annat resedokument eller det har visat sig att han eller hon har något annat resedokument,

2) innehavaren har fått finskt medborgarskap,

3) innehavarens uppehållstillstånd har återkallats eller förfallit, eller om

4) handlingen har förkommit.

Ett främlingspass eller ett resedokument för flykting kan dras in, om

1) det har blivit fördärvat eller om anteckningarna i det har ändrats,

2) det sedan passet eller dokumentet utfärdades har framkommit omständigheter som vid prövning av om ett sådant pass eller dokument kan utfärdas sannolikt skulle ha lett till att det hade förvägrats,

3) passet eller dokumentet används eller innehas av någon annan än den som det har utfärdats för, eller

4) Befolkningsregistercentralen av särskilda skäl har återtagit ett certifikat som hänför sig till säkerställandet av äktheten och integriteten hos uppgifterna i passets eller dokumentets tekniska del eller till avläsning av fingeravtryck.

(26.6.2009/458)

Ett resedokument för flykting dras dessutom in, om innehavaren inte längre är flykting eller om ansvaret för flyktingen har övergått på en annan stat.

139 §
Behörighet att bevilja och indra främlingspass och resedokument för flykting

Migrationsverket beslutar om beviljande och indragning av främlingspass och resedokument för flykting när det gäller utlänningar som befinner sig i Finland. (9.11.2007/973)

Finska beskickningar beslutar, efter att ha hört Migrationsverket, om beviljande av främlingspass när det gäller utlänningar som befinner sig utomlands. (9.11.2007/973)

Polisinrättningen beslutar om beviljande av nytt främlingspass och resedokument för flykting när sökanden kan visa upp ett gällande främlingspass eller resedokument för flykting. (22.7.2011/886)

3 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

Polisinrättningen i häradet beslutar om beviljade av nytt främlingspass och resedokument för flykting när sökanden kan visa upp ett gällande främlingspass eller resedokument för flykting. (21.7.2006/673)

140 §
Omhändertagande av främlingspass och resedokument för flykting

Ett främlingspass och ett resedokument för flykting omhändertas av myndigheten när beslut om indragning av det har fattats.

En handling kan tillfälligt omhändertas av myndigheten innan beslut om indragning har fattats, om handlingen har förstörts eller om anteckningarna i den har ändrats eller om handlingen används eller innehas av någon annan än den som handlingen har beviljats.

I beslut om omhändertagande av handlingar får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

141 §
Behörighet att omhänderta främlingspass eller resedokument för flykting

Ett främlingspass eller ett resedokument för flykting får omhändertas av polisen, gränskontrollmyndigheten, Migrationsverket eller en finsk beskickning. (9.11.2007/973)

För omhändertagande av främlingspass eller resedokument för flykting kan kroppsvisitation förrättas.

Ett omhändertaget främlingspass eller resedokument ska utan dröjsmål sändas till Migrationsverket. (9.11.2007/973)

141 a § (21.7.2006/673)
Utformning av och ansökningsblankett för främlingspass och resedokument för flykting

Inrikesministeriet fastställer formuläret för den blankett som skall användas vid ansökan om och utgivande av främlingspass och resedokument för flykting samt bestämmer om utformningen av främlingspass och resedokument för flykting och övriga omständigheter som hänför sig till tillverkningen av dem.

9 kap

Avlägsnande ur landet

Definitioner
142 § (30.12.2013/1214)
Nekad inresa och avvisning

Med nekad inresa avses i denna lag att en tredjelandsmedborgares inresa hindras vid en yttre gräns på det sätt som föreskrivs i artikel 13 i kodexen om Schengengränserna.

Med avvisning avses i denna lag

1) att en unionsmedborgares och en därmed jämförbar persons eller en familjemedlems inresa hindras vid en yttre gräns, om familjemedlemmen omfattas av rätten till fri rörlighet inom unionen,

2) att en tredjelandsmedborgares inresa hindras vid en yttre gräns, när han eller hon anländer till landet med ett uppehållstillstånd som gäller i mer än tre månader och han eller hon anländer första gången till landet under uppehållstillståndets giltighetstid,

3) att en tredjelandsmedborgares inresa hindras vid en yttre gräns, när han eller hon anländer till landet med uppehållstillstånd till en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller nationell visering som ger personen rätt att vistas i Schengenområdet i mer än tre månader och han eller hon inte har meddelats inreseförbud till Finland, eller

4) att en utlänning som kommit till landet utan uppehållstillstånd avlägsnas ur landet, om han eller hon efter inresan inte har beviljats uppehållstillstånd eller om uppehållstillståndshandling inte har utfärdats för honom eller henne eller uppehållsrätten inte har registrerats efter inresan på det sätt som föreskrivs i denna lag.

143 §
Utvisning

Med utvisning avses i denna lag att en utlänning avlägsnas ur landet när

1) utlänningen vistas i landet med stöd av tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd som beviljats av en finsk myndighet,

2) utlänningen vistas i landet och hans eller hennes vistelse har registrerats på det sätt som avses i denna lag, eller

3) utlänningen fortfarande vistas i landet efter det att hans eller hennes uppehållstillstånd, registrerade vistelse eller uppehållstillståndshandling inte längre gäller.

144 §
Inreseförbud

Med inreseförbud avses i denna lag ett förbud för viss tid eller tills vidare att komma till en Schengenstat eller flera.

Gemensamma bestämmelser om avlägsnande ur landet
145 § (30.12.2013/1214)
Hörande

En utlänning samt hans eller hennes make som befinner sig i Finland eller en därmed jämförbar person ska ges tillfälle att bli hörd i ett sådant ärende avseende nekad inresa, avvisning, utvisning eller meddelande av inreseförbud som berör honom eller henne.

146 §
Helhetsbedömning

När nekad inresa, avvisning och utvisning samt meddelande av inreseförbud i anslutning till dem samt inreseförbudets längd prövas ska hänsyn tas till de omständigheter som beslutet grundar sig på samt sådana omständigheter och förhållanden i sin helhet som annars inverkar på saken. Vid bedömningen ska särskilt avseende fästas vid barnets bästa och skyddet för familjelivet. Sådana omständigheter som annars ska beaktas vid bedömningen är åtminstone hur länge och i vilket syfte utlänningen har vistats i landet samt karaktären hos det uppehållstillstånd som beviljats utlänningen, utlänningens band till Finland samt hans eller hennes familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet. Om beslutet om nekad inresa, avvisning eller utvisning eller ett inreseförbud i anslutning till dem baserar sig på utlänningens brottsliga verksamhet ska hänsyn tas till hur allvarlig gärningen är samt till den olägenhet, skada eller fara som orsakats allmän eller enskild säkerhet. (30.12.2013/1214)

När meddelande av inreseförbud och dess längd prövas skall det dessutom beaktas om utlänningen har band till Finland eller någon annan Schengenstat som avser familjen eller arbetet och vilkas skötsel oskäligt skulle försvåras av ett inreseförbud. Vid prövning av ett meddelande av inreseförbud för en utlänning vars ansökan om internationellt skydd har avvisats utan prövning eller avslagits kan beaktas även de omständigheter som legat till grund för att ansökan avvisats utan prövning eller avslagits samt om utlänningen genom sin verksamhet väsentligt försökt försvåra behandlingen av asylansökan.

146 a § (30.12.2013/1214)
Återvändande

Med återvändande avses i denna lag ett förfarande för avlägsnande som innebär att en tredjelandsmedborgare som har fått ett beslut om nekad inresa, avvisning eller utvisning antingen frivilligt avlägsnar sig eller avlägsnas ur landet till

1) ursprungslandet,

2) ett transitland i enlighet med återtagandeavtal mellan unionen eller Finland och ett tredjeland eller andra arrangemang, eller

3) ett annat tredjeland, dit tredjelandsmedborgaren frivilligt väljer att återvända och där han eller hon kommer att tas emot.

147 § (30.12.2013/1214)
Förbud mot tillbakasändning

Ingen får avvisas, utvisas eller till följd av nekad inresa sändas tillbaka till ett område där han eller hon kan bli utsatt för dödsstraff, tortyr, förföljelse eller annan behandling som kränker människovärdet eller till ett område från vilket han eller hon kan bli sänd till ett sådant område.

147 a § (30.12.2013/1214)
Frivillig återresa

I avvisnings- eller utvisningsbeslutet ska det fastställas en tidsfrist på minst sju och högst trettio dagar inom vilken tredjelandsmedborgaren frivilligt kan avlägsna sig ur landet. Tidsfristen för frivillig återresa räknas från den tidpunkt då beslutet blir verkställbart. Tidsfristen kan av särskilda skäl förlängas. Ingen tidsfrist fastställs om en tredjelandsmedborgare nekas inresa eller avvisas omedelbart i samband med gränsövergången eller avvisas eller utvisas med anledning av en straffrättslig påföljd.

Ingen tidsfrist för frivillig återresa fastställs heller om det finns risk för avvikande, om personen anses äventyra allmän ordning eller säkerhet, om ansökan om uppehållstillstånd förkastats på grund av kringgående av bestämmelserna om inresa i landet eller om ansökan om internationellt skydd avvisas och påskyndat förfarande tillämpas i enlighet med 103 §. Risken för avvikande ska bedömas enligt vad som föreskrivs i 121 a §.

Denna paragraf tillämpas inte när avvisnings- eller utvisningsbeslutet fattas med stöd av 10 kap.

147 b § (30.12.2013/1214)
Avlägsnande med flyg

Vid avlägsnande med flyg ska de gemensamma riktlinjer för säkerhetsbestämmelser i samband med gemensamma återsändanden med flyg som anges i bilagan till rådets beslut 2004/573/EG om organisation av gemensamma flygningar för återsändande från två eller flera medlemsstaters territorium av tredjelandsmedborgare vilka omfattas av enskilda beslut om återsändande beaktas.

Grunder för avlägsnande ur landet och inreseförbud
148 §
Avvisningsgrunder

En utlänning får avvisas, om

1) han eller hon inte uppfyller de villkor för inresa som anges i 11 § 1 mom., (30.12.2013/1214)

2) han eller hon vägrar lämna nödvändiga upplysningar om sin identitet eller resa eller uppsåtligen lämnar oriktiga upplysningar om dem,

3) han eller hon vid ansökan om visum eller uppehållstillstånd uppsåtligen har lämnat sådana oriktiga upplysningar om sin identitet eller resa som påverkat beviljandet av visum eller uppehållstillstånd,

4) han eller hon under sin korta vistelse i Finland har gjort sig oförmögen att ta hand om sig själv,

5) det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon kommer att skaffa sig inkomster på ett oärligt sätt,

6) det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon kommer att sälja sexuella tjänster,

7) han eller hon utan tillstånd till gränsövergång har överskridit gränsen utanför ett gränsövergångsställe eller via ett gränsövergångsställe då detta har varit stängt,

8) det på grund av ett utdömt fängelsestraff eller annars av grundad anledning kan misstänkas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till ett brott för vilket i Finland föreskrivits fängelsestraff eller kan misstänkas göra sig skyldig till upprepade brott,

9) han eller hon har dömts till straff för ett brott under sin vistelse i Finland,

10) det med hänsyn till hans eller hennes tidigare verksamhet eller annars finns grundad anledning att misstänka att han eller hon i Finland kommer att bedriva verksamhet som äventyrar den nationella säkerheten eller Finlands förhållanden till en främmande stat, eller om

11) det har fattats ett sådant beslut om avvisning eller utvisning av honom eller henne som avses i artiklarna 1–3 i rådets direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land.

Även en sådan utlänning kan avvisas som kommit till landet utan uppehållstillstånd och vars vistelse i Finland skulle kräva visum eller uppehållstillstånd, men som inte sökt eller beviljats ett sådant.

149 § (13.9.2013/668)
Utvisningsgrunder

En utlänning som har haft uppehållstillstånd får utvisas ur landet, om

1) han eller hon vistas i landet utan uppehållstillstånd, när ett sådant krävs,

2) han eller hon konstaterats ha gjort sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna maximistraffet är fängelse i minst ett år, eller om han eller hon konstaterats ha gjort sig skyldig till upprepade brott,

3) han eller hon genom sitt uppträdande har visat att han eller hon är farlig för andras säkerhet, eller om

4) han eller hon i Finland har bedrivit, eller det med hänsyn till hans eller hennes tidigare verksamhet eller annars finns grundad anledning att misstänka att han eller hon i Finland börjar bedriva verksamhet som äventyrar den nationella säkerheten.

På den grund som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten får även en sådan utlänning utvisas som med stöd av 3 kap. 4 § i strafflagen inte dömts till straff såsom otillräknelig.

En flykting får utvisas på de grunder som avses i 1 mom. 2–4 punkten. Flyktingen får dock inte utvisas till sitt hemland eller permanenta bosättningsland, om han eller hon fortfarande är i behov av internationellt skydd när det gäller detta land. En flykting får utvisas endast till en stat som samtycker till att ta emot honom eller henne.

En utlänning som i Finland har beviljats EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta får utvisas ur landet endast om han eller hon utgör ett omedelbart och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller allmän säkerhet. Om den som ska utvisas har flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande enligt en anteckning i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta och enligt en bekräftelse som den medlemsstat som nämns i anteckningen anmodats att lämna, ska han eller hon utvisas till medlemsstaten i fråga. En flykting får dock utvisas också till någon annan stat i enlighet med vad som föreskrivs i 3 mom.

149 a § (13.9.2013/668)
Besvarande av en anmodan om bekräftelse som anknyter till utvisning till Finland av en person som erhållit EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta i en annan medlemsstat i Europeiska unionen och återtagande av den som utvisas

När en annan medlemsstat i Europeiska unionen beslutar att utvisa en person som i staten i fråga har EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, och staten anmodar Finland att bekräfta att personen fortfarande har flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande, ska anmodan besvaras senast en månad från det att den mottogs.

När en annan medlemsstat i Europeiska unionen beslutar att till Finland utvisa en person som i den staten har EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta och i Finland status som flykting eller alternativt skyddsbehövande, ska personen och hans eller hennes familjemedlemmar återtas omedelbart och utan formaliteter.

149 b § (30.12.2013/1214)
Krav på att bege sig till en annan medlemsstat

Innehar en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet, eller som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, ett sådant giltigt uppehållstillstånd eller annat tillstånd som berättigar till vistelse som utfärdats av en annan medlemsstat i Europeiska unionen, ska det krävas att han eller hon omedelbart beger sig till den medlemsstatens territorium. Om tredjelandsmedborgaren inte iakttar kravet eller om hans eller hennes omedelbara avresa krävs med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet, ska ett beslut om att avlägsna honom eller henne fattas.

150 § (30.12.2013/1214)
Meddelande och återkallande av inreseförbud

En utlänning kan meddelas inreseförbud i beslutet om nekad inresa, avvisning eller utvisning. Inreseförbud meddelas, om inte något annat följer av 146 §, när det inte med stöd av 147 a § 2 mom. fastställts någon tidsfrist för frivillig återresa eller utlänningen inte frivilligt har avlägsnat sig ur landet inom den tidsfrist som fastställts för återresan. Inreseförbud meddelas inte en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 52 a § men som därefter inte beviljats ett nytt uppehållstillstånd eller vars uppehållstillstånd har återkallats, utom om denne har underlåtit att iaktta återreseförpliktelsen eller äventyrar allmän ordning eller säkerhet. Då utlänningen inte frivilligt har avlägsnat sig ur landet inom den fastställda tidsfristen kan inreseförbud meddelas genom ett särskilt beslut.

Inreseförbud meddelas för högst fem år eller tills vidare. En utlänning som dömts till straff för ett grovt eller yrkesmässigt brott kan meddelas inreseförbud tills vidare, om han eller hon utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

Inreseförbudet meddelas som ett nationellt förbud, om utlänningen har ett sådant uppehållstillstånd i en annan Schengenstat som inte återkallas.

Ett inreseförbud kan återkallas på grund av ändrade förhållanden eller av någon annan viktig personlig orsak. Inreseförbudet kan återkallas också när en utlänning har meddelats inreseförbud på någon annan grund än att det inte beviljats någon tidsfrist för frivillig återresa eller att återreseförpliktelsen inte har iakttagits, och utlänningen kan bevisa att han eller hon har lämnat landet i full överensstämmelse med ett beslut om avlägsnande ur landet.

Behöriga myndigheter
151 § (30.12.2013/1214)
Polisen och gränskontrollmyndigheten

Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska vidta åtgärder för att neka inresa, avvisa, utvisa eller enligt 149 b § kräva att en utlänning beger sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, om utlänningen inte uppfyller villkoren för inresa eller vistelse i landet. Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan fatta beslut om avvisning inom tre månader från utlänningens inresa. Efter denna tid ska polisen eller gränskontrollmyndigheten göra en framställning till Migrationsverket om avvisning eller utvisning av utlänningen, om Migrationsverket inte redan har vidtagit åtgärder för att avlägsna utlänningen ur landet. Oberoende av tremånadersfristen kan polisen eller gränskontrollmyndigheten besluta om avvisning också, när en tredjelandsmedborgare inte har iakttagit ett krav enligt 149 b § att bege sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan meddela en utlänning inreseförbud för högst två år när utlänningen nekas inresa på grundval av artikel 5.1 e i kodexen om Schengengränserna eller avvisas på en grund som anges i 148 § 1 mom. 5–8 punkten eller när utlänningen inte har avlägsnat sig ur landet inom den tidsfrist för frivillig återresa enligt 147 a § som fastställts för honom eller henne.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska göra en framställning till Migrationsverket om nekad inresa för eller avvisning av en utlänning, om polisen eller gränskontrollmyndigheten inte själv är behörig att avvisa utlänningen eller om den bedömer att utlänningen bör meddelas inreseförbud för en längre tid än två år. Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan göra en framställning till Migrationsverket om avvisning av en utlänning också när ärendet med tanke på tilllämpningen av 148 § är av betydelse i andra liknande fall.

I samband med avvisning och utvisning kan polisen eller gränskontrollmyndigheten införa nödvändiga anteckningar om avlägsnande ur landet i den berörda personens resedokument. Inga anteckningar ska dock göras om det finns anledning att anta att de kan orsaka personen betydande problem.

152 § (30.12.2013/1214)
Migrationsverket

Migrationsverket ska på eget initiativ framställa krav enligt 149 b § på att tredjelandsmedborgare ska bege sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen samt besluta om avvisning och nekad inresa på framställning av polisinrättningen eller gränskontrollmyndigheten eller besluta om avvisning på eget initiativ.

Migrationsverket ska utom i situationer som avses i 151 § 1 mom., besluta om avvisning, om över tre månader har förflutit från utlänningens inresa eller om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd eller tillfälligt skydd.

Migrationsverket beslutar om utvisning på framställning av polisinrättningen eller gränskontrollmyndigheten eller på eget initiativ.

Migrationsverket fattar beslut om meddelande av inreseförbud för viss tid eller tills vidare och om återkallande av inreseförbud.

152 a § (16.3.2007/283)
Avlägsnande ur landet genom Finlands territorium

Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan på grundval av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller någon annan förpliktelse som är bindande för Finland tillåta att en behörig myndighet i en annan stat avlägsnar en tredjelandsmedborgare ur landet genom Finlands territorium. Tillståndet skall ange vilken myndighet som genomför transiteringen och vilka befogenheter och vilken rätt att använda maktmedel den andra statens myndighet har.

Transiteringen genomförs av polisen eller gränskontrollmyndigheten, och den andra statens behöriga tjänstemän kan delta i transiteringen. Om polisen eller gränskontrollmyndigheten inte ofördröjligen kan genomföra transiteringen, kan den tillåta att den andra statens behöriga tjänstemän genomför transiteringen självständigt.

När den andra statens behöriga tjänstemän deltar i en transitering som polisen eller gränskontrollmyndigheten genomför har de på Finlands territorium rätt att utöva de befogenheter som en polisman eller en gränsbevakningsman har, inklusive maktmedel, och som en polisman eller gränsbevakningsman inom ramen för sin behörighet anvisar.

När den andra statens tjänstemän genomför transiteringen självständigt har de rätt att ge nödvändiga befallningar och meddela nödvändiga förbud som är förpliktande för den som skall avlägsnas ur landet. Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan ge dem rätt att använda maktmedel på Finlands territorium för att förhindra att den som skall avlägsnas ur landet flyr, bryta ner motstånd eller avvärja ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse. Maktmedlen skall vara behövliga samt försvarliga med hänsyn till omständigheterna. För att en främmande stats tjänstemän skall få använda maktmedel krävs det dessutom att finländska behöriga tjänstemän inte omedelbart kan använda maktmedel.

152 b § (30.12.2013/1214)
Övervakning av verkställigheten av avlägsnanden ur landet

Minoritetsombudsmannen har till uppgift att i alla faser övervaka hur avlägsnanden ur landet verkställs.

10 kap

Vistelse i fråga om medborgare i Europeiska unionen och därmed jämförbara personer

153 § (23.3.2007/360)
Kapitlets tillämpningsområde

Detta kapitel tillämpas på unionsmedborgare och därmed jämförbara personer samt på deras familjemedlemmar och andra anhöriga.

I detta kapitel föreskrivs om

1) villkoren för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars utövande av sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium,

2) unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att permanent uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium,

3) begränsningar i rättigheterna i 1 och 2 punkten av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.

Kapitlet tillämpas på en unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i Finland och på de familjemedlemmar som följer med eller ansluter sig till honom eller henne. (21.5.2010/432)

Kapitlet tillämpas på en finsk medborgares familjemedlemmar, om han eller hon utnyttjat sin rätt att röra sig fritt enligt direktivet om fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat och familjemedlemmarna i fråga följer med honom eller henne till Finland eller ansluter sig till honom eller henne. (21.5.2010/432)

153 a § (23.3.2007/360)
Undantag från kapitlets tillämpningsområde

En unionsmedborgare vars uppehållsrätt inte kan registreras eller fastställas med stöd av detta kapitel kan undantagsvis beviljas uppehållstillstånd med stöd av 4 kap.

De familjemedlemmar till en unionsmedborgare som inte själva är unionsmedborgare beviljas uppehållstillstånd med stöd av 4 kap., om bestämmelserna i detta kapitel inte tillämpas på dem.

154 § (23.3.2007/360)
Unionsmedborgares familjemedlemmar

Familjemedlemmar till en unionsmedborgare är

1) maken,

2) avkomlingar i rakt nedstigande led som är under 21 år eller beroende av unionsmedborgaren för sin försörjning samt motsvarande avkomlingar till maken,

3) släktingar i rakt uppstigande led som är beroende av unionsmedborgaren för sin försörjning samt motsvarande släktingar till maken.

Om en i Finland bosatt unionsmedborgare är minderårig är hans eller hennes vårdnadshavare familjemedlem.

Vid tillämpningen av detta kapitel jämställs med makar personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden, om de har bott tillsammans minst två år. Vid tillämpningen av detta kapitel jämställs relationen mellan dem med äktenskap. Två års boende förutsätts dock inte, om de som bor i gemensamt hushåll gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl.

Andra anhöriga jämställs med en unionsmedborgares familjemedlemmar oavsett medborgarskap, om

1) de i utreselandet för sin försörjning är beroende av den unionsmedborgare som har primär uppehållsrätt eller har ingått i hans eller hennes hushåll, eller

2) det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att unionsmedborgaren ger den anhöriga personlig omvårdnad.

155 § (23.3.2007/360)
Unionsmedborgares inresa och vistelse

En unionsmedborgare som reser in eller vistas i Finland skall ha giltigt identitetsbevis eller pass.

Om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till denne, som inte är unionsmedborgare, inte har de resehandlingar som krävs eller, i förekommande fall, nödvändiga viseringar, skall han eller hon, innan inresa vägras, ges möjlighet att skaffa eller bli tillskickad de nödvändiga handlingarna eller att på annat sätt bevisa att han eller hon har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig.

155 a § (25.3.2011/266)
Unionsmedborgares familjemedlemmars inresa

Om en unionsmedborgares familjemedlem inte är unionsmedborgare, krävs det giltigt pass för familjemedlemmens inresa och vistelse i landet. Av denna familjemedlem kan krävas visum, om han eller hon är medborgare i en stat av vilkas medborgare visum krävs enligt rådets förordning.

Familjemedlemmar som har giltigt uppehållskort enligt direktivet om fri rörlighet behöver inte ha visum och deras pass förses inte med inrese- eller utresestämpel. Uppehållskortet ska visas upp vid inresa från ett land utanför Schengenområdet.

En viseringsansökan av en unionsmedborgares familjemedlem handläggs avgiftsfritt, så snabbt som möjligt och med tillämpande av ett påskyndat förfarande. De som lämnat in en viseringsansökan eller deras familjemedlemmar kan höras muntligen när utfärdande av visering övervägs. Hörandet verkställs av en finsk beskickning, om den som ska höras vistas utomlands, och av polisinrättningen, om den som ska höras vistas i Finland. En tjänsteman på en finsk beskickning som handlägger en ansökan om visering som har samband med hörandet får verkställa hörandet om den som ska höras vistas i Finland, om det krävs för att utreda viseringsärendet.

Beslut om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering ska skriftligen delges den som ansökt om visering och beslutet ska motiveras, om detta inte strider mot Finlands eller någon annan unionsmedlemsstats säkerhetsintressen.

156 § (23.3.2007/360)
Allmän ordning och allmän säkerhet

Ett villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars inresa och vistelse i landet är att de inte anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet.

Förhindrande av inresa eller avlägsnande ur landet av hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet skall grunda sig uteslutande på individens eget beteende, medan enbart tidigare domar i brottmål inte får utgöra en grund för detta. Den berörda personens beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Motiveringar som inte beaktar omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn kan inte godkännas.

156 a § (23.3.2007/360)
Folkhälsa

Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars inresa och vistelse i landet får begränsas av skäl som sammanhänger med folkhälsan. Begränsningarna kan grunda sig endast på sjukdomar som kan vara epidemiska enligt Världshälsoorganisationens gällande bestämmelser samt andra smittsamma sjukdomar, om finska medborgare som insjuknat eller misstänks ha insjuknat i en sådan sjukdom kan få sin frihet begränsad för förhindrande av att sjukdomen sprids.

Sjukdomar som hotar folkhälsan och som uppstår senare än tre månader efter inresan får inte ligga till grund för avlägsnande ur landet.

Om det är uppenbart nödvändigt kan det inom tre månader efter inresan krävas att en unionsmedborgare eller en familjemedlem till en unionsmedborgare skall genomgå en kostnadsfri läkarundersökning för fastställande av att han eller hon inte lider av någon av de sjukdomar som avses i 1 mom. Det får inte krävas att alla sökande systematiskt genomgår en sådan undersökning.

157 §
Nordiska medborgares inresa och vistelse

Medborgare i Danmark, Island, Norge och Sverige har rätt att resa in i landet utan pass direkt från dessa stater och att vistas i Finland utan att registrera sin uppehållsrätt. (23.3.2007/360)

Medborgare i Danmark, Island, Norge och Sverige skall på ett tillförlitligt sätt kunna styrka sin identitet och sitt medborgarskap.

En nordisk medborgare som kommer till Finland i annat än kortvarigt syfte skall registrera sin vistelse så som överenskommits om folkbokföring mellan de nordiska länderna. (20.1.2006/34)

158 § (23.3.2007/360)
Kortvarig vistelse i fråga om unionsmedborgare

Unionsmedborgare får vistas i Finland i högst tre månader utan att registrera sin uppehållsrätt och utan några andra villkor och formaliteter än kravet på att inneha ett giltigt identitetskort eller pass.

Bestämmelsen i 1 mom. gäller också unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare och som innehar ett giltigt pass.

En arbetssökande unionsmedborgare får även efter att tre månader förflutit vistas i Finland under en rimlig tid utan att registrera sin uppehållsrätt, om han eller hon alltjämt söker arbete och har faktiska möjligheter att få arbete.

158 a § (21.5.2010/432)
Uppehållsrätt för längre tid än tre månader

Varje unionsmedborgare har rätt att uppehålla sig i Finland under längre tid än tre månader, om han eller hon

1) bedriver ekonomisk verksamhet i egenskap av anställd eller egenföretagare,

2) har tillräckliga tillgångar och vid behov sjukförsäkring för egen och sina familjemedlemmars räkning så att de inte blir en belastning för Finlands socialvårdssystem under vistelsen genom att upprepat ty sig till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd eller därmed jämförbara förmåner eller på annat motsvarande sätt,

3) är inskriven vid en erkänd läroanstalt i Finland med huvudsyftet att bedriva studier och har tillräckliga tillgångar och vid behov sjukförsäkring för egen och sina familjemedlemmars räkning så att de inte blir en belastning för Finlands socialvårdssystem under vistelsen genom att upprepat ty sig till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd eller därmed jämförbara förmåner eller på annat motsvarande sätt, eller

4) är familjemedlem till en unionsmedborgare som uppfyller kraven i 1, 2 eller 3 punkten.

Också de familjemedlemmar till en unionsmedborgare som inte själva är unionsmedborgare har uppehållsrätt enligt 1 mom., om unionsmedborgaren uppfyller kraven i 1, 2 eller 3 punkten i nämnda moment.

En nordisk medborgares familjemedlem har uppehållsrätt trots att hans eller hennes försörjning inte är tryggad.

159 § (23.3.2007/360)
Registrering av unionsmedborgares uppehållsrätt

En unionsmedborgare som vistas i Finland över tre månader ska registrera sin vistelse genom att lämna in en registreringsansökan till polisinrättningen på sin bostadsort inom tre månader från inresan. (22.7.2011/886)

1 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

En unionsmedborgare som vistas i Finland över tre månader skall registrera sin vistelse genom att lämna in en registreringsansökan hos polisinrättningen i det härad där hans eller hennes bostadsort finns inom tre månader från inresan.

När unionsmedborgaren lämnat utredning om att han eller hon uppfyller kraven för registrering skall ett bevis om registrering utfärdas omedelbart med uppgift om den registrerades namn och adress samt registreringsdatum.

159 a § (23.3.2007/360)
Utredningar som behövs för registrering av uppehållsrätt

Vid ansökan om registreringsbevis skall sökanden visa upp ett giltigt identitetskort eller pass samt

1) om det är fråga om förvärvsarbete, en bekräftelse från arbetsgivaren om anställning eller ett anställningsintyg,

2) om sökanden är egenföretagare, ett bevis på att han eller hon är egenföretagare,

3) om sökanden är unionsmedborgare som avses i 158 a § 1 mom. 2 punkten, en utredning om att han eller hon har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning, och vid behov ett bevis på sjukförsäkring,

4) om sökanden är studerande som avses i 158 a § 1 mom. 3 punkten, ett bevis på att han eller hon är inskriven vid en erkänd läroanstalt i Finland och har tillräcklig sjukförsäkring samt en personlig försäkran eller annan utredning om att han eller hon har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning; det får inte krävas att sökanden i sin personliga försäkran uppger ett visst belopp som tillgångar.

160 § (23.3.2007/360)
Behållande av ställning som arbetstagare eller egenföretagare

I fall som avses i 158 a § 1 mom. 1 punkten behåller en unionsmedborgare som inte längre är arbetstagare eller egenföretagare sin ställning som arbetstagare eller egenföretagare trots att han eller hon

1) har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall,

2) har drabbats av ofrivillig arbetslöshet efter mer än ett års anställning och arbetskraftsbyrån registrerar honom eller henne som arbetssökande,

3) har drabbats av ofrivillig arbetslöshet efter en anställning som varit tidsbegränsad till mindre än ett år eller under de första tolv månaderna av en anställning och arbetskraftsbyrån registrerar honom eller henne som arbetssökande; i detta fall kvarstår ställningen som arbetstagare i sex månaders tid, eller

4) inleder en yrkesutbildning som har samband med den tidigare sysselsättningen, eller om han eller hon är ofrivilligt arbetslös, någon annan yrkesutbildning.

161 § (23.3.2007/360)
Uppehållskort

För en unionsmedborgares familjemedlem som inte är unionsmedborgare utfärdas på ansökan ett uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlem, om anknytningspersonen uppfyller villkoren i 157 eller 158 a §.

Ett uppehållskort beviljas om familjemedlemmen avser att uppehålla sig i Finland mer än tre månader.

Det som i denna lag föreskrivs om uppehållstillståndskort och biometriska kännetecken som lagrats i uppehållstillståndskorten tillämpas också på uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar. (10.6.2011/631)

161 a § (23.3.2007/360)
Ansökan om uppehållskort

Ansökan om uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem skall göras inom tre månader från inresan.

När ansökan om uppehållskort görs skall följande handlingar visas upp:

1) ett giltigt pass,

2) en handling som visar äktenskap eller registrerat partnerskap,

3) beviset om registrering för den unionsmedborgare som sökanden följer med eller ansluter sig till,

4) i de fall som avses i 154 § 1 mom. 2 eller 3 punkten, utredning om släktskapsförhållandet,

5) i de fall som avses i 154 § 3 mom., bevis på att det föreligger ett varaktigt förhållande med unionsmedborgaren,

6) i de fall som avses i 154 § 4 mom., en handling som utfärdats av en myndighet i ursprungs- eller utreselandet och som styrker att de övriga anhöriga är ekonomiskt beroende av unionsmedborgaren eller ingår i unionsmedborgarens hushåll, eller bevis på allvarliga hälsoskäl som absolut kräver att unionsmedborgaren ger den anhöriga personlig omvårdnad.

När ansökan om uppehållskort lämnas in tas det fingeravtryck av sökanden i enlighet med 60 d §. Sökanden ska foga sin ansiktsbild till ansökan. (10.6.2011/631)

161 b § (23.3.2007/360)
Utfärdande av uppehållskort

Ett uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem skall utfärdas senast sex månader efter det att ansökan lämnades in. Ett intyg om inlämnad ansökan skall ges omedelbart.

161 c § (23.3.2007/360)
Uppehållskortets giltighet

Uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem utfärdas för fem år, eller om den beräknade tiden för vistelsen är kortare än fem år, för den beräknade tiden.

Vid bedömningen av uppehållskortets giltighet beaktas inte tillfällig frånvaro som inte överstiger sex månader per år eller längre frånvaro på grund av värnplikt eller en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader av viktiga skäl, exempelvis graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning eller utstationering på grund av arbete i en annan medlemsstat eller i tredjeland.

161 d § (23.3.2007/360)
Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar om unionsmedborgaren avlider eller lämnar landet

Unionsmedborgarens död eller avresa från landet påverkar inte uppehållsrätten för de av unionsmedborgarens familjemedlemmar som är unionsmedborgare. Innan dessa kan få permanent uppehållsrätt skall de uppfylla villkoren i 158 a § 1 mom.

Unionsmedborgarens död leder inte till förlust av uppehållsrätten för unionsmedborgarens familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare och som har vistats i Finland som familjemedlemmar i minst ett år före dödsfallet. Innan en familjemedlem får permanent uppehållsrätt tillämpas på uppehållsrätten kravet att familjemedlemmen kan visa att han eller hon är arbetstagare eller egenföretagare eller har tillräckliga tillgångar för sig själv och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för Finlands socialvårdssystem under sin uppehållsperiod samt att han eller hon och familjemedlemmarna har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Finland, eller att han eller hon är medlem i en familj som redan är bildad i Finland av en unionsmedborgare som uppfyller dessa villkor. En sådan familjemedlem behåller sin uppehållsrätt uteslutande på personlig grund.

Unionsmedborgarens död eller avresa från landet medför inte förlust av uppehållsrätt för unionsmedborgarens barn eller för den förälder som har den faktiska vårdnaden om barnen, oavsett medborgarskap, om barnen uppehåller sig i Finland och är inskrivna vid en utbildningsanstalt för att bedriva studier, förrän deras studier avslutats.

161 e § (23.3.2007/360)
Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar vid upplösning av äktenskap

Upplösning av en unionsmedborgares äktenskap påverkar inte uppehållsrätten för de av unionsmedborgarens familjemedlemmar som är unionsmedborgare. Innan personerna i fråga kan få permanent uppehållsrätt skall de emellertid uppfylla villkoren i 158 a § 1 mom.

Upplösning av äktenskap leder inte till förlust av uppehållsrätten för unionsmedborgarens familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare, om

1) äktenskapet har varat i minst tre år, varav ett år i Finland,

2) vårdnaden av unionsmedborgarens barn genom överenskommelse mellan makarna eller genom ett domstolsbeslut har överlåtits på den make som inte är unionsmedborgare,

3) detta är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter, såsom våld i äktenskapet, eller

4) den make som inte är unionsmedborgare genom överenskommelse mellan makarna eller genom ett domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett minderårigt barn och domstolen har fastställt att denna umgängesrätt skall utövas i Finland.

Innan en familjemedlem som avses i 2 mom. och som inte är unionsmedborgare får permanent uppehållsrätt tillämpas på uppehållsrätten kravet att familjemedlemmen kan visa att han eller hon är arbetstagare eller egenföretagare eller har tillräckliga tillgångar för sig själv och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för Finlands socialvårdssystem under sin uppehållsperiod samt att han eller hon och familjemedlemmarna har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Finland, eller att han eller hon är medlem i en familj som redan är bildad i Finland av en unionsmedborgare som uppfyller dessa krav. En sådan familjemedlem behåller sin uppehållsrätt uteslutande på personlig grund.

161 f § (23.3.2007/360)
Bibehållen uppehållsrätt

Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar har rätt till kortvarig vistelse enligt 158 §, om de inte under sin vistelse blir en oskälig belastning för Finlands socialvårdssystem genom att upprepat ty sig till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd eller därmed jämförbara förmåner eller på annat motsvarande sätt.

Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar har rätt att uppehålla sig i Finland mer än tre månader enligt 158 a, 161 d eller 161 e §, om de uppfyller villkoren i dessa paragrafer.

I enskilda fall då det finns grundad anledning att misstänka att en unionsmedborgare eller dennes familjemedlemmar inte uppfyller villkoren i 158 a, 161 d eller 161 e § är det tillåtet att kontrollera om villkoren uppfylls.

161 g § (23.3.2007/360)
Permanent uppehållsrätt

Unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt i Finland under en oavbruten period av fem år har permanent uppehållsrätt. På denna rätt tillämpas inte villkoren för kortvarig vistelse och vistelse för längre tid än tre månader.

Det som sägs i 1 mom. tillämpas också på en unionsmedborgares familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare, men som lagligt har uppehållit sig i Finland tillsammans med unionsmedborgaren under en oavbruten period av fem år.

Vid bedömningen av om uppehållet är oavbrutet beaktas inte tillfällig frånvaro som inte överstiger sammanlagt sex månader per år eller längre frånvaro på grund av värnplikt eller en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader av viktiga skäl, exempelvis graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, eller utstationering på grund av arbete i en annan medlemsstat eller i tredjeland.

161 h § (23.3.2007/360)
Intyg om permanent uppehållsrätt för unionsmedborgare

Unionsmedborgare som har permanent uppehållsrätt skall på ansökan ges ett intyg om permanent uppehållsrätt.

Intyget skall ges utan dröjsmål efter kontroll av uppehållets varaktighet.

162 § (23.3.2007/360)
Permanent uppehållskort

För unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare men som uppfyller villkoren för permanent uppehållsrätt utfärdas på ansökan ett permanent uppehållskort senast sex månader efter det att ansökan lämnades in.

Ansökan om permanent uppehållskort skall lämnas in innan uppehållskortet löper ut.

Avbrott i uppehållet som inte överstiger två på varandra följande år påverkar inte det permanenta uppehållskortets giltighet.

163 § (23.3.2007/360)
Permanent uppehållsrätt för personer som upphört att arbeta eller utöva ett yrke

En arbetstagare eller en egenföretagare har permanent uppehållsrätt innan han eller hon har uppehållit sig i Finland under en fortlöpande period av fem år, om han eller hon

1) upphör att arbeta vid en ålder som berättigar till ålderspension och har arbetat eller utövat sitt yrke i Finland under minst de senast förflutna 12 månaderna samt bott i Finland i minst tre år utan avbrott; en egenföretagare som inte har rätt till ålderspension får permanent uppehållsrätt när han eller hon fyller 60 år,

2) har upphört att arbeta på grund av varaktig arbetsoförmåga efter att ha bott i Finland i två år utan avbrott, eller

3) efter att ha arbetat och bott i Finland i tre år utan avbrott har börjat arbeta i en annan medlemsstat inom unionen men fortfarande är bosatt i Finland och regelbundet återvänder till Finland dagligen eller minst en gång i veckan.

Om arbetsoförmågan som avses i 1 mom. 2 punkten beror på ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom som ger unionsmedborgare rätt till lagstadgad pension i Finland, har boendetidens längd ingen betydelse med tanke på förvärv av permanent uppehållsrätt.

För förvärv av permanent uppehållsrätt med stöd av 1 mom. 1 eller 2 punkten räknas sökanden i fråga till godo också arbete i en annan medlemsstat. Perioder av ofrivillig arbetslöshet som arbetskraftsbyrån har registrerat eller perioder som avbrutit yrkesutövningen av skäl som är oberoende av sökanden samt frånvaroperioder som berott på sjukdom eller olycksfall anses utgöra perioder i arbete.

De villkor som i 1 mom. 1 punkten uppställs för boendets och arbetets varaktighet och de villkor som i 1 mom. 2 punkten uppställs för boendets varaktighet tillämpas inte, om arbetstagarens eller egenföretagarens make är finsk medborgare eller har förlorat sitt finska medborgarskap till följd av att han eller hon ingått äktenskap med arbetstagaren eller egenföretagaren.

Familjemedlemmar till en sådan arbetstagare eller egenföretagare som har fått permanent uppehållsrätt med stöd av 1 eller 2 mom. har permanent uppehållsrätt i Finland.

Om en arbetstagare eller egenföretagare avlider medan han eller hon deltar i arbetslivet men före förvärv av permanent uppehållsrätt med stöd av 1 eller 2 mom., har hans eller hennes familjemedlemmar som bor i Finland med honom eller henne rätt att varaktigt stanna i Finland, om

1) arbetstagaren eller egenföretagaren har bott i Finland i två år utan avbrott före sin död,

2) arbetstagarens eller egenföretagarens död har berott på ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom, eller

3) den avlidna arbetstagarens eller egenföretagarens make har förlorat sitt finska medborgarskap till följd av att han eller hon ingått äktenskap med arbetstagaren eller egenföretagaren.

164 § (23.3.2007/360)
Arbete och idkande av näring

Den som har uppehållsrätt enligt detta kapitel har obegränsad rätt att utföra förvärvsarbete utan uppehållstillstånd för arbetstagare och att idka näring utan uppehållstillstånd för näringsidkare.

165 § (23.3.2007/360)
Återkallande av registrering av uppehållsrätten och återkallande av uppehållskort

En registrering av uppehållsrätten och ett tidsbegränsat uppehållskort återkallas, om

1) den vars uppehållsrätt har registrerats eller för vilken utfärdats ett tidsbegränsat uppehållskort varaktigt har flyttat från Finland,

2) den vars uppehållsrätt har registrerats eller för vilken utfärdats ett tidsbegränsat uppehållskort i varaktigt syfte har vistats utanför Finland i två år utan avbrott, eller

3) de förutsättningar utifrån vilka uppehållsrätten har registrerats eller det tidsbegränsade uppehållskortet har utfärdats inte längre finns.

Permanent uppehållsrätt eller ett permanent uppehållskort återkallas, om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till en unionsmedborgare vistats utanför Finland utan avbrott i mer än två år.

Registrering av uppehållsrätten, permanent uppehållsrätt eller ett tidsbegränsat eller permanent uppehållskort återkallas, om uppehållsrätten eller uppehållskortet har förvärvats på så sätt att det medvetet har lämnats oriktiga uppgifter om sökandens identitet eller andra oriktiga uppgifter som har påverkat beslutet eller att sådana uppgifter hemlighållits eller att rättigheter annars missbrukats.

Den som flyttat från Finland kan inom två år från utflyttningen ansöka om att uppehållskortet eller registreringen av uppehållsrätten inte återkallas. Om ansökan bifalls, skall det av beslutet framgå den tid inom vilken åtgärder för återkallande inte vidtas.

166 § (23.3.2007/360)
När en registrering av uppehållsrätten och när ett uppehållskort upphör att gälla

En registrering av uppehållsrätten eller ett uppehållskort upphör att gälla, när den vars uppehållsrätt registrerats eller för vilken ett uppehållskort har utfärdats utvisas ur landet eller blir finsk medborgare.

167 § (23.3.2007/360)
Grunderna för avvisning av unionsmedborgare och deras familjemedlemmar

En unionsmedborgare eller en familjemedlem till unionsmedborgaren kan avvisas, om hans eller hennes uppehållsrätt inte har registrerats eller något uppehållskort inte har utfärdats för honom eller henne, samt om

1) han eller hon inte uppfyller de inresevillkor som anges i 155, 156 eller 156 a §,

2) han eller hon under sin kortvariga vistelse oskäligt belastat Finlands socialvårdssystem genom att upprepat ty sig till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd eller därmed jämförbara förmåner eller på annat motsvarande sätt,

3) en fortsatt vistelse i Finland skulle förutsätta registrering av uppehållsrätten eller utfärdande av ett uppehållskort, men villkoren för registrering av uppehållsrätten eller utfärdande av uppehållskortet inte uppfylls, eller

4) han eller hon har meddelats inreseförbud av skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet.

168 § (23.3.2007/360)
Grunderna för utvisning av unionsmedborgare och deras familjemedlemmar

Unionsmedborgare vars uppehållsrätt har registrerats eller familjemedlemmar till unionsmedborgare för vilka det har utfärdats ett uppehållskort kan utvisas, om de inte uppfyller villkoren för uppehållsrätt enligt 158 a, 161 d eller 161 e §. Om de anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet kan de utvisas på de villkor som anges i 156 § och om de anses äventyra folkhälsan kan utvisning ske på de villkor som anges i 156 a §.

Unionsmedborgare med permanent uppehållsrätt eller unionsmedborgares familjemedlemmar med permanent uppehållskort kan utvisas endast av allvarliga skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet.

Unionsmedborgare som lagligen uppehållit sig i landet de senaste tio åren kan utvisas endast av tvingande skäl i anknytning till allmän säkerhet.

Minderåriga unionsmedborgare kan utvisas endast av tvingande skäl i anknytning till allmän säkerhet, om inte utvisningen är förenlig med barnets bästa.

Tvingande skäl enligt 3 och 4 mom. anses vara att unionsmedborgaren har konstaterats vara skyldig till en gärning för vilken inte har föreskrivits lindrigare straff än fängelse i ett år och att han eller hon med hänsyn till hur allvarligt och varaktigt brottet är bedöms utgöra ett hot mot allmän säkerhet eller att han eller hon misstänks utgöra ett allvarligt hot mot Finlands eller någon annan stats säkerhet.

168 a § (23.3.2007/360)
Avlägsnande av arbetstagare och arbetssökande ur landet

Med avvikelse från 167 § 2 punkten eller 168 § 1 mom. kan en unionsmedborgare eller dennes familjemedlemmar avvisas eller utvisas endast av skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet på de villkor som anges i 156 § eller av skäl i anknytning till folkhälsan på de villkor som anges i 156 a §, om unionsmedborgaren är arbetstagare eller egenföretagare eller om unionsmedborgaren har kommit till landet för att söka arbete och kan styrka att han eller hon har faktiska möjlighet att få arbete.

168 b § (23.3.2007/360)
Helhetsbedömning vid utvisning

Innan ett beslut fattas om att utvisning skall ske av skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet skall det beaktas hur länge unionsmedborgaren eller familjemedlemmarna har vistats i landet, deras ålder, hälsotillstånd, familjesituation och ekonomiska situation samt sociala och kulturella integrering i Finland. Vidare skall unionsmedborgarens och familjemedlemmarnas band till ursprungslandet beaktas.

169 § (23.3.2007/360)
Grunderna för avvisning och utvisning av nordiska medborgare

En medborgare i Danmark, Island, Norge eller Sverige vars vistelse i Finland inte har registrerats på det sätt som föreskrivs i 157 § 3 mom. kan avvisas på de villkor som anges i 156 §, om han eller hon anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet, eller på de villkor som anges i 156 a §, om han eller hon anses äventyra folkhälsan.

En medborgare i Danmark, Island, Norge eller Sverige vars vistelse i Finland har registrerats på det sätt som föreskrivs i 157 § 3 mom. kan utvisas, om han eller hon anses äventyra allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.

En medborgare i Danmark, Island, Norge eller Sverige som har vistats i landet i mer än fem år kan utvisas endast av allvarliga skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet och, om vistelsen varat i mer än tio år, endast av tvingande skäl i anknytning till allmän säkerhet.

170 § (23.3.2007/360)
Meddelande och återkallande av inreseförbud

Om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till denne avlägsnas ur landet på grund av att personen i fråga anses äventyra allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan, kan ett högst 15 år långt inreseförbud meddelas i avvisnings- eller utvisningsbeslutet.

Inreseförbudet kan på ansökan återkallas helt eller delvis om omständigheterna förändrats eller av ett viktigt personligt skäl. Beslut i saken skall fattas inom sex månader från det att ansökan lämnades in.

171 §
Behöriga myndigheter

Polisinrättningen på sökandens bostadsort registrerar uppehållsrätten i utlänningsregistret samt utfärdar tidsbegränsade och permanenta uppehållskort. (22.7.2011/886)

1 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

Polisinrättningen i det härad där sökandens bostadsort finns registrerar uppehållsrätten i utlänningsregistret samt utfärdar tidsbegränsade och permanenta uppehållskort. (23.3.2007/360)

Polisinrättningen på sökandens bostadsort återkallar registreringen av en uppehållsrätt samt tidsbegränsade och permanenta uppehållskort. Polisinrättningen beslutar också på ansökan att en registrering av uppehållsrätten eller ett uppehållskort inte återkallas i fall som avses i 165 § 4 mom. (22.7.2011/886)

2 mom. har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

Polisinrättningen i det härad där sökandens bostadsort finns återkallar registreringen av en uppehållsrätt samt tidsbegränsade och permanenta uppehållskort. Polisinrättningen beslutar också på ansökan att en registrering av uppehållsrätten eller ett uppehållskort inte återkallas i fall som avses i 165 § 4 mom. (23.3.2007/360)

Migrationsverket beslutar om meddelande av inreseförbud med stöd av 170 §. (9.11.2007/973)

Vad som bestäms i 151 och 152 § gäller myndigheternas behörighet vid det beslutsfattande som gäller avlägsnande ur landet.

172 §
Verkställighet av avlägsnande ur landet av unionsmedborgare och deras familjemedlemmar (23.3.2007/360)

Om någon avvisas med stöd av 167 § 1 punkten eller 169 § 1 mom. kan avvisningsbeslutet verkställas omedelbart trots att ändring har sökts, om ärendet på goda grunder är brådskande, såvida inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Om någon avvisas med stöd av 167 § 2 eller 3 punkten kan avvisningsbeslutet verkställas tidigast 30 dagar efter det att beslutet har delgivits den som skall avvisas. Om ett beslut som har fattats med stöd av 167 § 3 punkten grundar sig på att den som beslutet gäller anses äventyra allmän ordning och säkerhet och om ärendet på goda grunder är brådskande, kan beslutet verkställas omedelbart trots att ändring har sökts, såvida inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Om någon utvisas med stöd av 168 § eller 169 § 2 mom. kan utvisningsbeslutet verkställas efter det att ärendet har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

När ett avvisnings- eller utvisningsbeslut med samtycke av den som skall avvisas eller utvisas verkställs innan beslutet vunnit laga kraft tillämpas 202 §.

Vid delgivningen av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall anges den tid inom vilken den som skall avvisas eller utvisas skall avlägsna sig ur landet. Tidsfristen skall vara minst en månad från dagen för delgivningen, om det inte föreligger grundade brådskande skäl för avlägsnandet. Under denna tid kan beslutet inte verkställas genom myndighetsåtgärder. (23.3.2007/360)

Om ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs mer än två år efter det att beslutet fattades, skall den verkställande myndigheten hos den myndighet som fattade beslutet kontrollera om den som skall avlägsnas ur landet fortfarande utgör ett verkligt hot mot allmän ordning eller allmän säkerhet och bedöma om omständigheterna har förändrats sedan utvisningsbeslutet fattades. (23.3.2007/360)

172 a § (23.3.2007/360)
Missbruk av rättigheter

Rättigheter enligt detta kapitel får nekas, avbrytas eller återtas om de har förvärvats på så sätt att det medvetet har lämnats oriktiga uppgifter om sökandens identitet eller andra oriktiga uppgifter som har påverkat beslutet eller att sådana uppgifter hemlighållits eller att rättigheter annars missbrukats, till exempel att äktenskap ingåtts endast i syfte att förvärva de rättigheter som föreskrivs i detta kapitel.

172 b § (23.3.2007/360)
Närmare bestämmelser om unionsmedborgares vistelse

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om ett administrativt förfarande som gäller unionsmedborgares, därmed jämförbara personers och deras familjemedlemmars inresa, vistelse och avlägsnande ur landet.

11 kap

Transportörers skyldigheter och påföljdsavgift

173 § (30.12.2013/1214)
Kontrollskyldighet för transportörer

Transportörer ska försäkra sig om att utlänningar som de transporterar till Finland över en yttre gräns och som varken är unionsmedborgare eller därmed jämförbara personer har ett sådant resedokument som krävs för inresa samt ett sådant visum eller uppehållstillstånd som krävs.

174 § (15.7.2005/581)
Anmälnings- och övervakningsskyldighet för fordonsförare och transportörer

En fordonsförare, befälhavaren för ett fartyg eller luftfartyg samt transportörens företrädare i något annat trafikmedel är skyldiga att övervaka att ingen som saknar rätt därtill tar sig in i landet utan gränskontrollmyndighetens samtycke. En fartygsbefälhavare skall i förväg underrätta gränskontrollmyndigheten om fripassagerare som påträffats ombord.

Bestämmelser om anmälningsskyldighet för fordonsförare och transportörer finns i 19 och 20 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet (579/2005).

175 §
Återtransportskyldighet

Om en utlänning avvisas eller nekas inresa, är den transportör som transporterat utlänningen till Finland över en yttre gräns skyldig att transportera honom eller henne

1) till det land där han eller hon medtogs för transport,

2) till det land som utfärdat det resedokument som utlänningen använt under resan, eller

3) till vilket som helst land där personens inresa är garanterad.

(30.12.2013/1214)

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller transportören också när en medborgare i tredje land som reser genom finskt territorium vägras inresa, samt om

1) någon annan transportör som varit påtänkt för transport av utlänningen till destinationslandet vägrar att transportera honom eller henne, eller

2) myndigheterna i destinationslandet har avvisat utlänningen, och denne har återsänts till Finland.

Om gränskontrollmyndigheten har tillåtit en utlännings inresa, har transportören inte längre den skyldighet som föreskrivs i 1 mom., om inte utlänningen vid gränsen sökt asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd, humanitärt skydd eller tillfälligt skydd. (8.5.2009/323)

176 § (30.12.2013/1214)
Kostnaderna för återtransport

Om en utlänning som avvisats eller nekats inresa inte har medel för återresan, är den transportör som transporterat honom eller henne till Finland över en yttre gräns skyldig att ordna transporten på egen bekostnad. Om omedelbar transport inte är möjlig, svarar transportören förutom för kostnaderna för utlänningens återresa också för kostnaderna för vistelsen i Finland.

Om utlänningen har lämnat ett transportmedel och stannat i landet utan ett sådant resedokument, visum eller uppehållstillstånd som krävs eller utan tillräckliga medel för vistelsen i landet, är transportören skyldig att ersätta statens kostnader för utlänningens vistelse i landet och för avvisningen eller den nekade inresan. Om utlänningen har lämnat ett fartyg och stannat i landet, är fartygets befälhavare samt redaren och den speditionsrörelse som redaren har anlitat skyldiga att solidariskt ersätta kostnaderna.

177 §
Följeslagare

Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan, när den verkställer avlägsnandet av en utlänning ur landet, förordna behövligt antal följeslagare, om trafikmedlets säkerhet eller verkställigheten av ett beslut som gäller avlägsnande ur landet kräver det. En följeslagare kan förordnas också om utlänningen avlägsnar sig ur landet frivilligt utan beslut som gäller avlägsnande ur landet. Den transportör som sköter transporten av utlänningen kan framställa begäran om förordnande av följeslagare.

Ändring i myndighetens beslut om förordnande av följeslagare får inte sökas särskilt genom besvär.

178 §
Kostnader för följeslagare

Om utlänningen avvisas vid gränsen eller nekas inresa och detta beror på avsaknad av ett sådant resedokument, visum eller uppehållstillstånd som krävs eller brist på tillräckliga medel för vistelsen i landet och utlänningen behöver en följeslagare, är den transportör som transporterat honom eller henne till Finland över en yttre gräns skyldig att betala också kostnaderna för följeslagaren. Transportören har inte rätt till ersättning av staten för transportkostnaderna. (30.12.2013/1214)

Den skyldighet för transportören att betala kostnaderna för följeslagaren som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också om utlänningen har sökt asyl vid gränsen och beslut om avvisning fattas inom tre månader från inresan.

Om myndigheten utan begäran av transportören följer en utlänning i ett sådant fall som inte avses i 1 eller 2 mom., svarar polisen eller gränskontrollmyndigheten för kostnaderna för följeslagaren.

179 § (15.7.2005/581)
Påföljdsavgift för transportör

En transportör som bryter mot den kontrollskyldighet som föreskrivs i 173 § eller den skyldighet att lämna uppgifter som avses i 20 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet påförs en påföljdsavgift (påföljdsavgift för transportör). Avgiften för brott mot 173 § utgör 3 000 euro per person som transporterats. Avgiften för brott mot 20 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet utgör 3 000 euro för varje sådan resa för vilken uppgifter om passagerare inte meddelats eller för vilken bristfälliga eller felaktiga uppgifter meddelats.

Påföljdsavgift för transportör påförs inte, om

1) transportören visar att han iakttagit skyldigheten att försäkra sig om att utlänningen vid medtagandet för transport haft ett sådant resedokument samt ett sådant visum eller uppehållstillstånd som krävs,

2) det resedokument, visum eller uppehållstillstånd som krävs har visat sig vara förfalskat och förfalskningen inte har kunnat urskiljas klart,

3) transporten av en person utan ett sådant resedokument, visum eller uppehållstillstånd som krävs eller felet i fråga om de uppgifter som skall lämnas om passagerare i flygtrafik har berott på ouppmärksamhet som med beaktande av samtliga omständigheter är ursäktlig,

4) om det i övrigt, med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att påföra avgift.

Bestämmelserna i 2 mom. 1 punkten tillämpas inte vid påförande av avgift för brott mot 20 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet.

180 §
Hörande av transportören

Transportören eller dennes företrädare skall innan påföljdsavgiften för transportör påförs ges tillfälle att skriftligen avge en förklaring inom en tidsfrist som inte får vara kortare än två veckor.

181 §
Påförande av påföljdsavgift för transportör

Påföljdsavgiften för transportör påförs i samband med gränskontrollen av kommendören eller biträdande kommendören för den gräns- eller sjöbevakningssektion eller chefen för den gräns- eller sjöbyrå inom vars verksamhetsområde överträdelsen av 173 § i denna lag eller av 20 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet har konstaterats. Om polisen har varit gränskontrollmyndighet, påförs påföljdsavgiften för transportör av en polisman som hör till befälet vid polisinrättningen. Om Tullen har varit gränskontrollmyndighet, påförs påföljdsavgiften för transportör av en till uppgiften förordnad tullman i överordnad ställning vid verksamhetsenheten vid den ansvariga enheten vid Tullen. (30.12.2013/1261)

Påföljdsavgiften för transportör skall betalas till staten.

Avgiften fastställs i beslutet. Ett lagakraftvunnet beslut verkställs såsom en lagakraftvunnen dom.

182 § (9.7.2004/653)
Avlyftande av påföljdsavgift för transportör

Den myndighet som påfört en påföljdsavgift för transportör ska avlyfta avgiften, om

1) en utlänning får stanna i landet därför att uppehållstillstånd beviljas honom eller henne på grund av flyktingskap, alternativt skydd, humanitärt skydd eller tillfälligt skydd, eller

2) en transportör döms till straff med stöd av 17 kap. 8 § i strafflagen för ordnande av olaglig inresa eller med stöd av 17 kap. 8 a § i strafflagen för grovt ordnande av olaglig inresa.

(8.5.2009/323)

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte en påföljdsavgift som påförs för brott mot 20 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet. (15.7.2005/581)

183 §
Betalningstid

Påföljdsavgiften för transportör skall betalas inom en månad från beslutets delfående.

På en påföljdsavgift som förfallit till betalning och som inte har betalts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. räntelagen (633/1982).

184 §
Verkställighet

Verkställigheten av påföljdsavgiften för transportör sköts av rättsregistercentralen.

Rättsregistercentralen skall underrättas om ett beslut av en myndighet eller domstol genom vilket påföljdsavgiften har sänkts eller avlyfts.

Rättsregistercentralen skall utan ansökan återbetala en påföljdsavgift som betalts utan grund.

12 kap

Straffbestämmelser

185 §
Utlänningsförseelse

En utlänning som

1) uppsåtligen vistas i landet utan det resedokument, visum eller uppehållstillstånd som krävs eller som underlåter att fullgöra sin skyldighet att registrera sin vistelse eller ansöka om uppehållstillståndskort, uppehållskort eller permanent uppehållskort,

2) uppsåtligen olovligt utför förvärvsarbete eller bedriver näring,

3) uppsåtligen försummar att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 118 §, någon annan skyldighet enligt 119 § eller en sådan kallelse att infinna sig för att lämna upplysningar om sin vistelse som utfärdats med stöd av 130 §, eller

4) uppsåtligen reser in i landet trots att han eller hon meddelats inreseförbud av skäl som anknyter till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan,

ska för utlänningsförseelse dömas till böter.

(10.6.2011/631)

För utlänningsförseelse döms även den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar sin skyldighet enligt 174 eller 175 § i denna lag eller 19 eller 20 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet. (15.7.2005/581)

186 § (30.12.2013/1218)
Utlänningsförseelse av arbetsgivare

En arbetsgivare eller dennes företrädare som

1) uppsåtligen eller av oaktsamhet i sin tjänst håller en utlänning som inte har rätt att utföra förvärvsarbete,

2) uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar en myndighet oriktig eller vilseledande information om en utlännings villkor i arbetet eller arbetsuppgifter och om de krav som dessa ställer, eller

3) uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar sin skyldighet enligt 86 a § 2 mom.,

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag, för utlänningsförseelse av arbetsgivare dömas till böter.

Fördelningen av straffansvaret mellan en arbetsgivare och en uppdragsgivare bestäms enligt 86 b §. Bestämmelser om fördelningen av straffansvaret mellan en arbetsgivare och dennes företrädare finns i 47 kap. 7 § strafflagen.

187 § (30.12.2013/1218)
Vägran att bevilja uppehållstillstånd för arbetstagare

Arbets- och näringsbyrån kan fatta beslut om att uppehållstillstånd för arbetstagare inte beviljas i fråga om anställning hos en sådan arbetsgivare eller uppdragsgivare som själv eller via en företrädare har lämnat en myndighet sådan oriktig eller vilseledande information som avses i 186 § 1 mom. 2 punkten. Beslut som gäller detta fattas för viss tid eller tills vidare. Beslut kan inte fattas, om straff dömts ut för gärningen.

188 §
Anlitande av utländsk arbetskraft som saknar tillstånd

Bestämmelser om straff för anlitande av utländsk arbetskraft som saknar tillstånd finns i 47 kap. 6 a § strafflagen.

189 § (9.7.2004/653)
Ordnande av olaglig inresa

Bestämmelser om straff för ordnande av olaglig inresa och grovt ordnande av olaglig inresa finns i 17 kap. 8 och 8 a § i strafflagen.

13 kap

Rättsskydd

190 § (8.8.2008/516)
Besvär

I beslut som fattats av Migrationsverket, polisen, gränskontrollmyndigheten, arbetskraftsbyrån, en finsk beskickning eller undervisningsministeriet och som avses i denna lag får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

I beslut om nekad inresa som gränskontrollmyndigheten, polisen eller Migrationsverket fattat på grundval av kodexen om Schengengränserna får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. (30.12.2013/1214)

191 § (30.12.2013/1218)
Besvärsförbud

I följande beslut som fattats med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär:

1) beslut i enlighet med viseringskodexen som hänför sig till skyldigheter i samband med inlämnande av ansökan om visering, en finsk beskicknings behörighet, upptagande av en ansökan till prövning, avbrytande av handläggning av ansökan, överlämnande av ansökan till myndigheterna i en representerad Schengenstat, utfärdande av visering, avslag på ansökan om visering, förlängning av visering, upphävande eller återkallande av visering, om det inte är fråga om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering som gäller en sådan unionsmedborgare eller därmed jämförbar familjemedlem till honom eller henne som omfattas av bestämmelserna i 10 kap.,

2) beslut av utrikesministeriet om beviljande av uppehållstillstånd för en person som ingår i personalen vid en utländsk beskickning i Finland eller dennes familjemedlem eller beslut om återkallande av ett sådant uppehållstillstånd,

3) beslut om beviljande av uppehållstillstånd för en utlänning som tas till Finland inom flyktingkvoten,

4) beslut om beviljande av uppehållstillstånd på grund av annan humanitär invandring,

5) beslut om beviljande av uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd under pågående behandling av en asylansökan,

6) beslut som ges med anledning av en begäran om omprövning enligt 191 a §,

7) beslut där en asylansökan har konstaterats förfalla med stöd av 111 § 2 mom.,

8) beslut där ett ärende har konstaterats förfalla till följd av att sökanden har återtagit sin ansökan eller sannolikt flyttat bort från Finland,

9) förhandsbesked som arbets- och näringsbyrån gett med stöd av 75 §,

10) beslut om betänketid enligt 52 b § eller avbrytande av den.

191 a § (25.3.2011/266)
Omprövningsförfarandet i viseringsärenden

Omprövning av beslut enligt viseringskodexen om avslag på ansökan om, upphävande eller sådant återkallande av visering, som inte har fattats på begäran av viseringsinnehavaren, ska begäras hos den myndighet som har fattat beslutet så som föreskrivs i 7 a kap. i förvaltningslagen.

Begäran om omprövning av beslut om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. Det ärende som begäran om omprövning gäller får avgöras utan att den berörda parten hörs, om inte hörandet av någon särskild orsak är behövligt.

Motiveringarna till ett beslut med anledning av en begäran om omprövning behöver inte uppges till den del beslutet om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering baserar sig på upplysningar om sökanden som fåtts av myndigheterna i en Schengenstat eller ett tredjeland eller på uppgifter om att sökanden kan äventyra allmän ordning eller säkerhet eller den nationella säkerheten i en Schengenstat eller dess förhållanden till en främmande stat.

Omprövning får inte begäras i fråga om ett beslut om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering som gäller en sådan unionsmedborgare eller därmed jämförbar familjemedlem till honom eller henne som omfattas av bestämmelserna i 10 kap.

192 §
Behörig förvaltningsdomstol

Behörig att behandla besvär som avses i 190 § är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den myndighet som fattat beslutet har sitt verksamhetsområde eller verksamhetsställe. Om verksamhetsområdet för den myndighet som fattat beslutet omfattar hela landet, är behörig förvaltningsdomstol den inom vars domkrets parten är bosatt.

I ett ärende som gäller beviljande av uppehållstillstånd på grund av familjeband är den behöriga förvaltningsdomstolen den inom vars domkrets den familjemedlem som söker ändring i ärendet eller som i övrigt skall höras i ärendet är bosatt. Om sådana familjemedlemmar är bosatta inom olika domkretsar i Finland, är Helsingfors förvaltningsdomstol behörig förvaltningsdomstol.

I ett ärende som gäller uppehållstillstånd för arbetstagare och uppehållstillstånd för näringsidkare är behörig förvaltningsdomstol den inom vars domkrets sökanden är bosatt. Om sökanden inte är bosatt i Finland, är Helsingfors förvaltningsdomstol behörig förvaltningsdomstol i ett ärende som gäller uppehållstillstånd för näringsidkare. I ett ärende som gäller uppehållstillstånd för arbetstagare är behörig förvaltningsdomstol den inom vars domkrets den arbetsgivare som avses i ansökan har sitt verksamhetsställe.

Helsingfors förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvär som anförs av personer som är bosatta utomlands, om ärendet inte på det sätt som avses i 2 eller 3 mom. är förknippat med någon person eller arbetsgivare som är bosatt i Finland.

193 § (8.5.2009/323)
Anförande av besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol

Migrationsverkets beslut överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol, om beslutet gäller

1) ansökan om asyl eller ansökan om uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd,

2) avslag på ansökan om erhållande av tillfälligt skydd,

3) avlägsnande ur landet, meddelande av inreseförbud eller återkallande av resedokument som utfärdats i Finland och beslutet anknyter till beslut om avslag som fattats vid asylförfarande eller förfarande som gäller tillfälligt skydd,

4) upphörande av flyktingstatus och därtill hörande återkallande av resedokument för flykting, eller upphörande av status som alternativt skyddsbehövande och därtill hörande återkallande av främlingspass,

5) återkallande av flyktingstatus och därtill hörande återkallande av resedokument för flykting eller återkallande av status som alternativt skyddsbehövande och därtill hörande återkallande av främlingspass.

Helsingfors förvaltningsdomstol kan i sammansättning med en domare behandla besvär som gäller ett sådant ärende som avses i 103 §.

194 § (30.12.2013/1218)
Arbetsgivarens rätt att anföra besvär

En arbetsgivare har rätt att anföra besvär över beslut om uppehållstillstånd för arbetstagare till den del det är fråga om de förutsättningar enligt 73 § som avgörs av arbetskraftsmyndigheten.

195 § (9.11.2007/973)
Migrationsverkets rätt att anföra besvär

Migrationsverket har rätt att överklaga sådana beslut av förvaltningsdomstolen genom vilka beslut av Migrationsverket har upphävts eller ändrats.

196 §
Anförande av besvär hos högsta förvaltningsdomstolen

I sådana beslut av förvaltningsdomstolen som avses i denna lag får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen meddelar besvärstillstånd. Tillstånd kan meddelas, om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättstillämpning är av vikt att ärendet prövas av högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns något annat vägande skäl att meddela tillstånd.

197 §
Ingivande av besvärsskrift

En besvärsskrift skall ges in till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten skall utan dröjsmål tillställa förvaltningsdomstolen sitt eget utlåtande och de handlingar som legat till grund för ärendets avgörande.

I asylärenden får besvärsskriften ges in även till Helsingfors förvaltningsdomstol eller polisen. Migrationsverket ska omedelbart efter att ha underrättats om besvären tillställa förvaltningsdomstolen de handlingar som verkets beslut baserat sig på. (9.11.2007/973)

Utomlands får en besvärsskrift ges in till en finsk beskickning. En person som tagits i förvar får ge sin besvärsskrift till den som ansvarar för förvarslokalen. Den som tagit emot besvärsskriften skall se till att besvärsskriften utan dröjsmål tillställs den myndighet som fattat beslutet. På samma gång skall förvaltningsdomstolen underrättas om de besvär som anförts.

198 §
Besvärsskriften i besvärstillståndsärenden

Vid ansökan om besvärstillstånd skall besvärsskriften ges in till högsta förvaltningsdomstolen.

Besvärsskriften kan ges in till en finsk beskickning, om den som söker ändring inte längre vistas i Finland. En person som tagits i förvar får ge sin besvärsskrift till den som ansvarar för förvarslokalen. Den som tagit emot besvärsskriften skall utan dröjsmål tillställa högsta förvaltningsdomstolen besvärsskriften.

198 a § (12.6.2009/432)
Förfallande i förvaltningsdomstolen av ett ärende som gäller internationellt skydd

Förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen kan fatta beslut om att ett ärende som gäller ändringssökande avseende internationellt skydd förfaller, om den som söker ändring självmant, utan myndighetsinsatser, har lämnat Finland eller anses sannolikt ha lämnat Finland på det sätt som föreskrivs i 95 c § 1 mom.

199 §
Avgörande av ansökan om verkställighet

Förvaltningsdomstolen kan avgöra en ansökan om förbud mot eller avbrytande av verkställighet på föredragning i sammansättning med en domare. Beslut kan fattas utan sådana handlingar som getts in av myndigheterna, om de omständigheter som behövs för avgörande av ärendet framgår av besvärsskriften eller på något annat sätt.

I förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller förbud mot eller avbrytande av verkställighet får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen kan likaså avgöra en ansökan om förbud mot eller avbrytande av verkställighet på föredragning i sammansättning med en domare. Ansökan kan under de förutsättningar som anges i 1 mom. avgöras utan handlingarna i ärendet.

200 § (4.3.2011/195)
Verkställbarhet

Ett i denna lag avsett beslut om avlägsnande ur landet, som får överklagas genom besvär, får inte verkställas förrän beslutet har vunnit laga kraft, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Om det behövs besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen i ärendet hindrar besvären inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Ett beslut om nekad inresa som har fattas på grundval av kodexen om Schengengränserna får verkställas även om det överklagas, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. (30.12.2013/1214)

Ett lagakraftvunnet beslut eller ett beslut som enligt denna lag är verkställbart i övrigt får dock inte verkställas, om det finns skäl att misstänka att tillbakasändningen av en utlänning till ursprungslandet eller något annat land utsätter honom eller henne för en sådan fara som avses i 147 §.

Ett beslut om avlägsnande ur landet får inte verkställas inom den tidsfrist som fastställts för frivillig återresa med stöd av 147 a §, utom då det finns risk för att personen flyr eller personen anses äventyra allmän ordning eller säkerhet.

201 §
Verkställighet av beslut om avvisning

Ett avvisningsbeslut får verkställas även om det överklagats, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Migrationsverkets beslut om avvisning när en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd får dock inte verkställas förrän beslutet har vunnit laga kraft, om inte något annat föreskrivs i 2 eller 3 mom. Om det behövs besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen i ärendet hindrar besvären inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. (4.3.2011/195)

Om ett avvisningsbeslut har fattats med stöd av 95 b §, 103 § 1 mom. 2 punkten eller 2 mom. 3 punkten kan beslutet verkställas efter det att beslutet delgetts sökanden, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. (12.6.2009/432)

Ett beslut som med stöd av 103 § 1 mom. 1 punkten har fattats om avvisning av en utlänning som kommit från ett säkert asylland, med stöd av 103 § 2 mom. 1 punkten om avvisning av en utlänning som kommit från ett säkert ursprungsland, eller med stöd av 103 § 2 mom. 2 punkten om avvisning av en sådan utlänning vars ansökan har ansetts som uppenbart ogrundad, kan verkställas tidigast den åttonde dagen efter det att beslutet har delgetts sökanden, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Före verkställigheten skall det säkerställas att tidsfristen har omfattat minst fem vardagar.

202 §
Samtycke till verkställighet

Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan verkställas innan det vunnit laga kraft, om den som skall avvisas eller utvisas i två ojäviga vittnens närvaro meddelar att han eller hon samtycker till verkställigheten och undertecknar en anteckning om detta i beslutet.

202 a § (26.6.2009/458)

202 a § har upphävts genom L 26.6.2009/458.

14 kap

Särskilda bestämmelser

203 §
Tolkning och översättning

Myndigheten skall ordna tolkning eller skaffa översättning, om utlänningen i fråga inte behärskar det språk, finska eller svenska, som enligt språklagen (423/2003) skall användas hos myndigheten eller om han eller hon på grund av handikapp eller sjukdom inte kan bli förstådd

1) i ett ärende som behandlas vid asylförfarande,

2) i ett ärende som gäller avvisning eller utvisning, eller

3) i ett ärende som kan anhängiggöras på myndighetens initiativ.

Myndigheten kan, för utredande av ärendet eller tryggande av en parts rättigheter, ordna tolkning eller skaffa översättning också i andra ärenden än de som avses i 1 mom.

Bestämmelser om förvaltningsdomstolens skyldighet att ordna tolkning eller skaffa översättning ingår i förvaltningsprocesslagen.

Myndighetens eller domstolens skyldighet att skaffa översättning eller ordna tolkning gäller inte sådant material som inte inverkar på ärendets behandling.

En part har rätt att få information om innehållet i ett beslut som gäller honom eller henne på sitt modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att han eller hon förstår. Informationen skall ges genom tolkning eller översättning.

204 §
Delgivningssätt

Delgivningen av beslut som fattats med stöd av denna lag verkställs som vanlig delgivning eller bevislig delgivning eller som offentlig delgivning på det sätt som bestäms närmare i denna lag. På delgivningen av myndighetsbeslut tillämpas i övrigt förvaltningslagen, om inte något annat bestäms i denna lag.

På delgivningen av förvaltningsdomstolarnas beslut tillämpas 55 § förvaltningsprocesslagen, om inte något annat bestäms i denna lag.

På den elektroniska delgivningen av myndighets- och domstolsbeslut och andra handlingar tillämpas lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

204 a § (25.3.2011/266)
Delgivning i viseringsärenden

Ett beslut om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering anses delgivet den sjunde dagen efter datumanteckningen i standardformuläret enligt bilaga VI till viseringskodexen, om inte något annat visas.

Delgivning av ett beslut med anledning av en begäran om omprövning som avses i 191 a § får ombesörjas genom att beslutet postas till den adress utlänningen uppgett eller genom att beslutet överlämnas till utlänningen hos den myndighet som har fattat beslutet. Beslutet anses delgivet den sjunde dagen efter datumanteckningen i beslutet, om inte något annat visas.

205 §
Delgivning i Finland

Vanlig delgivning verkställs genom brev. Mottagaren anses ha fått del av beslutet sju dagar efter brevets avsändande, om inget annat visas. Saken anses dock ha kommit till Utlänningsverkets kännedom den dag då brevet anlänt. Vanlig delgivning får användas vid beslut som är positiva för sökanden.

Delgivningen skall i övrigt verkställas per post mot mottagningsbevis. Beslutet kan på begäran också överlämnas till mottagaren eller dennes företrädare. Över delgivningen skall härvid upprättas ett skriftligt intyg av vilket framgår delgivningens verkställare och mottagare samt tidpunkten för delgivningen.

Om myndigheten anser att anledning därtill finns, kan delgivningen verkställas som stämningsdelgivning. Beträffande stämningsdelgivning gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 11 kap. rättegångsbalken. Stämningsdelgivningen verkställs av polisen eller gränskontrollmyndigheten. I ett ärende som gäller internationellt skydd skall delgivningen dock alltid verkställas som stämningsdelgivning.

Om delgivningens mottagare håller sig undan eller undviker delgivning eller om hans eller hennes vistelseort är okänd i övrigt, tillämpas bestämmelsen om mellanhandsdelgivning i 61 § förvaltningslagen.

206 §
Delgivning utomlands

Delgivning till utlandet verkställs enligt denna lag eller enligt lagstiftningen i den främmande staten i fråga, om inte något annat följer av internationella fördrag och förpliktelser som är bindande för Finland.

Delgivning till utlandet får verkställas genom att beslutet sänds per post till den adress som utlänningen i fråga uppgett. Vid delgivningen är det tillåtet att använda vanligt brev, om beslutet är positivt för sökanden. Om inget annat visas anses sökanden ha fått del av beslutet senast den trettionde dagen efter det att handlingen postades. I övrigt skall vid delgivning som sker per post tillämpas ett internationellt förfarande med mottagningsbevis eller något annat bevisligt förfarande som är möjligt i staten i fråga.

Om utlänningen inte har uppgett sin adress i utlandet, kan delgivningen verkställas genom att beslutet skickas genom utrikesministeriets förmedling till den finska beskickningen i den stat där utlänningen är medborgare eller vistas. En tjänsteman vid beskickningen skall upprätta ett skriftligt intyg över delgivningen av vilket framgår delgivningens verkställare respektive mottagare samt tidpunkten för delgivningen. Om beslutet inte kan överlämnas till utlänningen eller dennes företrädare, skall den myndighet som fattat beslutet underrättas om att delgivningen inte kunnat verkställas.

Om en delgivning till utlandet inte går att verkställa, delges handlingen i Finland genom offentlig delgivning på det sätt som därom bestäms i 62 § förvaltningslagen. I ett ärende som gäller internationellt skydd kan offentlig delgivning dock inte ske.

207 §
Lämnande av kontaktinformation

Den vars sak myndigheten behandlar är skyldig att tillställa myndigheten sin kontaktinformation och meddela förändringar i den.

208 §
Information till minoritetsombudsmannen

Minoritetsombudsmannen ska informeras om de beslut enligt denna lag som gäller beviljande av uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd eller tillfälligt skydd eller som gäller avvisning, utvisning eller nekad inresa i fråga om en utlänning. Minoritetsombudsmannen ska också utan dröjsmål informeras om beslut om tagande i förvar av en utlänning. På minoritetsombudsmannens begäran ska denne också informeras om andra beslut enligt denna lag och ges de uppgifter som behövs för att övervaka verkställigheten av avlägsnanden ur landet enligt 152 b §. (30.12.2013/1214)

Bestämmelser om minoritetsombudsmannens rätt att få uppgifter finns i 7 § lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden (660/2001).

209 §
Hörande av minoritetsombudsmannen

Minoritetsombudsmannen har på begäran rätt att bli hörd i enskilda ärenden som gäller asylsökande eller utvisning av utlänningar. Den myndighet som avgör ärendet kan i varje enskilt fall ge minoritetsombudsmannen en skälig tid att avge ett utlåtande.

210 § (22.7.2011/886)
Migrationsverkets rätt att avgöra ett ärende som hör till polisinrättningen

Migrationsverket kan överta avgörandet av ett ärende som enligt denna lag ska avgöras av polisinrättningen.

Polisinrättningen kan föra ett ärende som hör till den till Migrationsverket för avgörande, om ärendet till sin art är sådant att utredandet och avgörandet av det kräver Migrationsverkets sakkunskap, eller om ärendet är av betydelse för lagens tillämpning i andra liknande fall.

210 § har ändrats genom L 886/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:

210 § (9.11.2007/973)
Migrationsverkets rätt att avgöra ett ärende som hör till polisinrättningen i häradet

Migrationsverket kan överta avgörandet av ett ärende som enligt denna lag ska avgöras av polisinrättningen i häradet.

Polisinrättningen i häradet kan föra ett ärende som hör till den till Migrationsverket för avgörande, om ärendet till sin art är sådant att utredandet och avgörandet av det kräver Migrationsverkets sakkunskap, eller om ärendet är av betydelse för lagens tillämpning i andra liknande fall.

211 § (9.11.2007/973)
Delegationen för utlänningars anställnings- och uppehållstillståndsärenden

För tillsynen över anställningsvillkoren för utländsk arbetskraft kan i anslutning till inrikesministeriet tillsättas en delegation för utlänningars anställnings- och uppehållstillståndsärenden. Delegationen ska främja samarbetet och informationen mellan myndigheter i ärenden som gäller tillsynen över utländska arbetstagares anställningsvillkor och uppehållstillstånd, följa utvecklingen beträffande tillsynen över utländska arbetstagares anställningsförhållanden och tillstånd samt ge utlåtanden i dessa frågor.

Inrikesministeriet utnämner medlemmarna i delegationen. I delegationen ska de myndigheter och förvaltningsområden som tillsynen kräver vara representerade. Delegationen ska samarbeta med de centrala arbetsmarknadsorganisationerna. Närmare bestämmelser om delegationens sammansättning, uppgifter, arbetsformer och mandattid utfärdas genom förordning av statsrådet.

212 §
Tillsyn

Tillsynen över iakttagandet av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den utövas av Migrationsverket, polisen och gränsbevakningsväsendet. (9.11.2007/973)

Tillsynen över iakttagandet av bestämmelserna om utlänningars in- och utresa utövas av gränskontrollmyndigheterna.

213 §
Närmare bestämmelser

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

15 kap

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

214 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

Genom denna lag upphävs utlänningslagen av den 22 februari 1991 (378/1991) jämte ändringar.

215 §
Övergångsbestämmelser

På ärenden som anhängiggjorts innan lagen träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På ärenden som återförvisats för ny behandling tillämpas dock bestämmelserna i denna lag.

Ett uppehållstillståndsärende som är anhängigt vid denna lags ikraftträdande förfaller, om det är fråga om ett fall där det enligt denna lag inte behövs uppehållstillstånd.

Det i 13 § föreskrivna villkoret angående fotografier på barn i utlänningars pass tillämpas endast på pass som utfärdats efter lagens ikraftträdande.

Bestämmelsen i 56 § om vistelse i landet i 4 år som ett villkor för beviljande av permanent uppehållstillstånd tillämpas på sådan vistelse av fortgående karaktär som har inletts efter det att denna lag har trätt i kraft. Om en vistelse av fortgående karaktär har inletts före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft.

RP 28/2003, RP 151/2003, StoUB 1/2004, FvUB 4/2004, RSv 37/2004, Rådets direktiv 01/55/EG; EGT nr L 212, 7.8.2001, s. 12, rådets direktiv 01/40/EG; EGT nr L 149, 2.6.2001, s. 34–36, rådets direktiv 01/51/EG; EGT nr L 187, 28.6.2001, s. 45–46, rådets direktiv 68/360/EEG, EGT nr L 257, 19.10.1968 s. 13–16, rådets direktiv 64/221/EEG, EGT nr L 56, 4.4.1964, s. 850–853, rådets direktiv 72/194/EEG, EGT nr L 121, 26.5.1972, s. 32, rådets direktiv 73/148/EEG, EGT nr L 172, 28.6.1973, s. 14–16, rådets direktiv 75/34/EEG, EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 10–13, rådets direktiv 75/35/EEG, EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 14, rådets direktiv 90/364/EEG, EGT nr L 180, 13.7.1990, s. 26–27, rådets direktiv 90/365/EEG, EGT nr L 180, 13.7.1990, s. 28–29, rådets direktiv 93/96/EEG, EGT nr L 317, 18.12.1993, s. 59–61

Ikraftträdelsestadganden:

9.7.2004/653:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2004.

RP 34/2004, LaUB 4/2004, RSv 82/2004, Rådets rambeslut 2002/629/RIF; EGT nr L 203, 1.8.2002, s. 1, Rådets rambeslut 2002/946/RIF; EGT nr L 328, 5.12.2002, s. 1, Rådets direktiv 2002/90/EG; EGT nr L 328, 5.12.2002, s. 17, Rådets rambeslut 2004/68/RIF; EUT nr L 13, 20.1.2004, s. 44

15.7.2005/581:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2005.

RP 6/2005, FuUB 12/2005, RSv 92/2005

20.1.2006/34:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

RP 78/2005, FvUB 21/2005, RSv 169/2005

20.1.2006/49:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2006.

RP 94/2005, AjUB 7/2005, RSv 178/2005

19.5.2006/380:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

RP 198/2005, FvUB 3/2006, RSv 33/2006, Rådets direktiv 2003/86/EG, (32003L0086); EGT nr L 251, 3.10.2003, s. 12

2.6.2006/420:

Denna lag träder i kraft den 5 juni 2006.

RP 46/2006, AjUB 3/2006, RSv 50/2006

21.7.2006/619:

Denna lag träder i kraft den 31 juli 2006.

RP 32/2006, FvUB 11/2006, RSv 89/2006, Rådets direktiv 2004/81/EG; EGT nr L 261, 6.8.2004, s.19-23

21.7.2006/673:

Denna lag träder i kraft den 21 augusti 2006.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 25/2005, FvUB 13/2006, RSv 92/2006

29.9.2006/849:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

RP 90/2005, FvUB 14/2006, RSv 94/2006

8.12.2006/1158:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2007.

RP 31/2006, FvUB 21/2006, RSv 150/2006, Rådets direktiv 2003/9/EG; EGT nr L 31, 6.2.2003, s. 18 och 2004/83/EG; EGT nr L 304, 30.9.2004, s. 12

16.3.2007/283:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet. (L 283/2007 trädde i kraft enligt F 670/2007 17.6.2007.)

RP 243/2006, FvUB 36/2006, RSv 301/2006, Rådets direktiv 2003/110/EG, EGT nr L 321, 25.11.2003

23.3.2007/358:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007.

RP 94/2006, FvUB 35/2006, RSv 295/2006, Rådets direktiv 2003/109/EG (32003L0109); EGT nr L 16, 23.1.2004, s. 44

23.3.2007/360:

Denna lag träder i kraft den 30 april 2007.

RP 205/2006, FvUB 34/2006, RSv 285/2006, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (32004L0038); EGT nr L 158, 30.4.2004, s. 77, 2004/38/EG (32004L0038R(01); EGT nr L 229, 29.6.2004, s. 35 och 2004/38/EG (32004L0038R(02); EGT nr L 197, 28.7.2005, s. 34

13.4.2007/486:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2007.

RP 277/2006, FvUB 42/2006, RSv 319/2006, Rådets direktiv 2004/114/EG (32004L0114); EGT nr L 375, 23.12.2004, s. 12 och EGT nr L 153M, 7.6.2006, s. 330

25.5.2007/619:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2007.

RP 156/2006, FvUB 37/2006, RSv 311/2006

9.11.2007/973:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 90/2007, GrUB 4/2007, RSv 48/2007

21.12.2007/1279:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet. (L 1279/2007 trädde i kraft enligt F 125/2008 1.3.2008.)

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 115/2007, KoUB 13/2007, RSv 111/2007

8.8.2008/516:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

RP 167/2007, FvUB 6/2008, RSv 64/2008, Rådets direktiv 2005/71/EG, EGT nr L 289, 3.11.2005, s. 15

8.5.2009/323:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2009.

En utlänning som vid lagens ikraftträdande har ett tillfälligt uppehållstillstånd som beviljats enligt 51 §, beviljas fortsatt tillstånd med stöd av 51 a eller 88 a §, om det förra uppehållstillståndet beviljades på grund av att det de facto inte var möjligt att avlägsna personen i fråga ur landet. För att fortsatt tillstånd ska beviljas krävs det att det fortfarande inte är möjligt att avlägsna personen ur landet. Med stöd av 210 § 2 mom. ska polisinrättningen i häradet föra sådana ansökningar om fortsatt tillstånd till Migrationsverket för avgörande.

RP 166/2007, FvUB 26/2008, RSv 4/2009

12.6.2009/432:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

RP 86/2008, FvUB 2/2009, RSv 36/2009

26.6.2009/458:

Denna lag träder i kraft den 29 juni 2009.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 234/2008, FvUB 9/2009, RSv 97/2009

22.12.2009/1426:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

21.5.2010/432:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

RP 77/2009, FvUB 4/2010, RSv 67/2010

11.6.2010/549:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

På ärenden som är anhängiga vid lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

De villkor som föreskrivs i 81 § 2 mom. tillämpas på rätten att arbeta också när det gäller sådana utlänningar som anlänt till Finland före denna lags ikraftträdande, om de inte har vistats i landet i tre månader efter att ansökan inlämnats eller om de har vistats i landet över tre månader men inte har förvärvsarbetat.

RP 240/2009, FvUB 5/2010, RSv 79/2010

17.12.2010/1152:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 186/2010, FvUB 19/2010, RSv 192/2010

21.1.2011/57:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

På ansökningar om uppehållstillstånd som är anhängiga vid denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Om en person som kommer från det forna Sovjetunionens territorium själv, den ena av hans eller hennes föräldrar eller minst två av fyra mor- eller farföräldrar enligt anteckning i något dokument har eller har haft finsk nationalitet och personen i fråga har tillräckliga kunskaper i finska eller svenska, tillämpas på denna person de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande, om sökanden har anmält sig som återflyttare vid en finsk beskickning senast den 1 juli 2011 och har lämnat in en ansökan om uppehållstillstånd senast den 1 juli 2016. För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas förutsätts dock inte att sökanden har deltagit i samhällsorientering som anordnas i utflyttningslandet.

I fråga om en i 3 mom. avsedd persons familjemedlem samt barn som är beroende av denne för sin försörjning ska de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande tillämpas, om ansökan om uppehållstillstånd har lämnats in senast den 1 juli 2016.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 252/2010, FvUB 23/2010, RSv 220/2010

4.3.2011/195:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.

Fotnoten (195/2011) har tillfogats som rättelse.

RP 208/2010, FvUB 30/2010, RSv 308/2010, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG; EGT nr L 348, 24.12.2008, s. 98

25.3.2011/266:

Denna lag träder i kraft den 5 april 2011.

Omprövningsförfarandet enligt 191 a § tillämpas endast på beslut som fattas efter lagens ikraftträdande.

RP 275/2010, FvUB 36/2010, RSv 346/2010

10.6.2011/631:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Denna lag tillämpas på sådana vid lagens ikraftträdande anhängiga ansökningar om uppehållstillstånd, internationellt skydd eller uppehållskort som sökanden gjort i Finland och om vilka beslut fattas efter det att lagen trätt i kraft. Ansökan ska i enlighet med 22 § i förvaltningslagen kompletteras med fingeravtryck.

Lagen tillämpas också på sådana vid lagens ikraftträdande anhängiga ansökningar om uppehållstillstånd utifrån vilka sökande som vistas utomland beviljas uppehållstillståndskort den 20 maj 2012 eller därefter. Ansökan ska i enlighet med 22 § i förvaltningslagen kompletteras med fingeravtryck.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 104/2010, FvUB 39/2010, RSv 362/2010

17.6.2011/749:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2011.

RP 266/2010, FvUB 38/2010, RSv 357/2010

22.7.2011/886:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Ändring av 62 § 1 mom. genom L 886/2011 har upphävts genom L 30.12.2013/1176.

RP 224/2010, FvUB 42/2010, RSv 371/2010

9.12.2011/1252:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 73/2011, FvUB 3/2011, AjUU 5/2011, RSv 58/2011

16.12.2011/1338:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 37/2011, FvUB 5/2011, RSv 67/2011, Rådets direktiv 2009/50/EG (EUT L 155, 18.6.2009, s. 17)

16.12.2011/1339:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 37/2011, FvUB 5/2011, RSv 67/2011, Rådets direktiv 2009/50/EG (EUT L 155, 18.6.2009, s. 17)

20.7.2012/449:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2012.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 3/2012, FvUB 14/2012, RSv 69/2012, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG (32009L0052); EUT Nr L 168, 30.6.2009, s. 24

20.7.2012/450:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2012.

RP 3/2012, FvUB 14/2012, RSv 69/2012, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG (32009L0052); EUT Nr L 168, 30.6.2009, s. 24

21.12.2012/978:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och gäller till och med den 31 december 2013.

RP 145/2012, FvUB 21/2012, RSv 150/2012

28.6.2013/506:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 15/2013, FvUB 7/2013, RsV 77/2013

13.9.2013/668:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2013.

RP 29/2013, FvUB 9/2013, RSv 85/2013

13.9.2013/669:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2013.

RP 29/2013, FvUB 9/2013, RSv 85/2013

30.12.2013/1176:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 16/2013, FvUB 20/2013, RSv 207/2013

30.12.2013/1214:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Lagens 13–15 § träder dock i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.

RP 134/2013, FvUB 19/2013, RSv 202/2013

30.12.2013/1218:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 139/2013, FvUB 21/2013, RSv 208/2013

30.12.2013/1261:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 180/2013, FvUB 25/2013, RSv 215/2013

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.