Beaktats t.o.m. FörfS 744/2017.

15.12.2000/1119

Järnvägstransportlag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på järnvägstransport som ett järnvägsföretag har förbundit sig att utföra och på sådan annan transport som järnvägsföretaget har arrangerat i direkt anslutning till järnvägstransport. Denna lag tillämpas dock inte till den del något annat följer av internationella konventioner som är förpliktande för Finland.

2 § (7.3.2003/201)
Järnvägsföretag

Med järnvägsföretag avses i denna lag ett sådant järnvägsföretag som avses i 2 § 1 punkten järnvägslagen (198/2003).

3 §
Lagens tvingande natur

Ett avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i denna lag till nackdel för en passagerare eller den som har rätt till gods eller resgods är ogiltigt, om inte något annat bestäms nedan.

En avvikelse från bestämmelserna om godstransport kan dock göras i ett avtal som ingås med någon annan än med en konsument som avses i 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen (38/1978), om avvikelsen är skälig med beaktande av avtalsparternas ställning, godsets eller transportens exceptionella art eller andra särskilda omständigheter.

4 §
Ersättningsanspråk på någon annan grund

Ett järnvägsföretag och den vars förfarande järnvägsföretaget ansvarar för har rätt att åberopa bestämmelserna om ansvarsbegränsning och ansvarsbefrielse i denna lag också när ett ersättningsanspråk inte grundar sig på denna lag, om ersättning hade kunnat krävas med stöd av den.

5 §
Uppsåtlighet och grov oaktsamhet

Har ett järnvägsföretag eller någon vars förfarande järnvägsföretaget ansvarar för uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förorsakat skada, kan järnvägsföretaget eller skadevållaren inte åberopa bestämmelserna om ansvarsbegränsning eller ansvarsbefrielse i denna lag.

6 §
Transportvillkorens tillgänglighet

Villkoren för transport av passagerare och resgods skall hållas tillgängliga på de verksamhetsställen där avtal om sådana transporter ingås.

7 §
Passagerares och godsavsändares ansvar

Beträffande en passagerares skyldighet att ersätta den skada som handbagage eller resgods förorsakar ett järnvägsföretag gäller 2, 5 och 6 kap. skadeståndslagen (412/1974).

En godsavsändare är skyldig att ersätta ett järnvägsföretag för den skada som förorsakats av godsets bristfälliga förpackning eller en lastning som avsändaren har utfört på ett felaktigt sätt. Är godsets avsändare konsument, är han eller hon dock skyldig att ersätta skadan endast till den del som den har förorsakats av hans eller hennes fel eller försummelse.

Har skadan förorsakats av en bristfällighet som hade kunnat upptäckas eller som järnvägsföretaget visste om när godset togs emot för transport, är godsets avsändare dock inte ersättningsskyldig enligt 2 mom., om inte bristfälligheten antecknades i transportdokumentet eller anmäldes till avsändaren när godset togs emot för transport.

8 §
Jämkning av skadestånd

Skadestånd som bestäms med stöd av denna lag kan när det anses vara skäligt jämkas om den skadelidande har medverkat till skadan eller någon annan omständighet som inte hörde till den skadevållande handlingen också har bidragit till skadans uppkomst. Den ersättningsskyldighet som godsets avsändare har enligt 7 § 2 mom. kan dessutom jämkas på de grunder som föreskrivs i 2 kap. 1 § 2 mom. skadeståndslagen.

8 a § (6.11.2009/843)
Gemenskapsbestämmelser om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer

Bestämmelser om järnvägsföretags verksamhet finns dessutom i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (förordningen om järnvägars ansvar).

Förordningen om järnvägars ansvar tillämpas inte inom järnvägssamtrafiken mellan Finland och Ryssland.

Artikel 10 om reseinformationssystem och bokningssystem, artikel 17 om ersättning av biljettpriset och artikel 18.2 a och 18.2 b om skyldigheten att tillhandahålla måltider och inkvartering i förordningen om järnvägars ansvar tillämpas inte inom regionaltågstrafiken på följande banavsnitt:

1) Helsingfors–Kyrkslätt,

2) Helsingfors–Karis,

3) Helsingfors–Vandaforsen,

4) Helsingfors–Riihimäki,

5) Helsingfors–Lahtis,

6) Lahtis–Riihimäki.

9 §
Lagens förhållande till vissa andra författningar

Beträffande ersättningsanspråk som grundar sig på att en passagerare har avlidit eller skadats eller på att handbagage har förkommit eller skadats tillämpas lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999).

På transport av farliga ämnen skall utöver denna lag tillämpas lagen om transport av farliga ämnen (719/1994).

2 kap

Godstransport

10 §
Mottagande av gods för transport

Gods har tagits emot för transport när det har överlämnats till ett järnvägsföretag på det sätt som avsändaren och järnvägsföretaget har kommit överens om.

Om godsets avsändare eller järnvägsföretaget så kräver, skall transportavtalet innan godset tas emot för transport bekräftas genom en fraktsedel som järnvägsföretaget har godkänt.

11 §
Rätten att förfoga över godset under transporten

Ett järnvägsföretag skall på avsändarens order avbryta transporten eller på bestämmelseorten överlämna godset till en annan mottagare än den som tidigare har angetts. Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör när godset har överlämnats i mottagarens besittning. Järnvägsföretaget och avsändaren kan komma överens om att rätten att förfoga över godset övergår från avsändaren till mottagaren eller någon annan person innan godset överlämnas i mottagarens besittning.

Den som har gett ordern är skyldig att ersätta kostnader och skada som förorsakas järnvägsföretaget för att det följer ordern.

Järnvägsföretaget är inte skyldigt att följa en order, om företaget eller en avsändare eller mottagare av en annan godsförsändelse skulle förorsakas skada om ordern följdes. Detta gäller också en order som skulle leda till att försändelsen delas. Följer järnvägsföretaget inte en order, skall det omedelbart meddela detta till den som gett ordern.

12 §
Utlämnande av gods

Ett järnvägsföretag skall lämna ut godset till mottagaren på bestämmelseorten mot kvittering och betalning av de fordringar järnvägsföretaget har enligt transportavtalet, om inte något annat har överenskommits.

Mottagaren har rätt att vägra ta emot godset, om järnvägsföretaget inte utför en granskning som mottagaren kräver för att en skada som har förorsakats godset skall kunna konstateras.

13 §
Ansvar för gods

Ett järnvägsföretag ansvarar från den tidpunkt vid vilken gods tas emot för transport tills godset lämnas ut för den skada som förorsakas av dröjsmål med godsets utlämnande eller av att godset helt eller delvis har förkommit eller skadats.

Järnvägsföretaget befrias från det ansvar som avses i 1 mom., om företaget visar att skadan har förorsakats av

1) avsändarens eller mottagarens fel eller försummelse,

2) avsändarens eller mottagarens order som inte har föranletts av järnvägsföretagets fel eller försummelse,

3) fel i godset, eller

4) en omständighet som järnvägsföretaget inte hade kunnat undvika och vars följder det inte hade kunnat förebygga.

14 §
Ansvar för särskilda risker

Ett järnvägsföretag befrias från det ansvar som avses i 13 § 1 mom., om företaget visar att en i 2 mom. avsedd särskild risk kan ha lett till att godset har gått förlorat eller skadats och något annat inte visas.

Särskilda risker vid godstransport är

1) att godset på grund av sin beskaffenhet är särskilt utsatt för risk att gå förlorat eller skadas,

2) bristfällig förpackning av gods som på grund av sin beskaffenhet är utsatt för risk att gå förlorat eller skadas,

3) att godset har lastats på avsändarens försorg eller lossats på mottagarens försorg,

4) transport i öppen vagn enligt en överenskommelse med avsändaren, samt

5) en risk som en ledsagare som enligt överenskommelse åtföljer godset under transporten har till uppgift att skydda godset för.

Har en exceptionellt stor del av det gods som har transporterats i en öppen vagn eller ett kolli som har transporterats i en öppen vagn förkommit, skall järnvägsföretaget för att befrias från ansvar med stöd av 2 mom. 4 punkten dock visa att skadan har förorsakats av den särskilda risk som avses i nämnda bestämmelse.

15 §
Förlorat gods

Gods anses som förlorat, om det inte har lämnats ut inom 14 dagar efter utgången av den tid som har överenskommits för utlämnande av godset. Har tiden för utlämnande av godset inte avtalats, anses godset som förlorat 28 dagar efter att godset togs emot för transport.

Kommer förlorat gods senare till rätta, skall järnvägsföretaget underrätta ersättningstagaren om detta, om inte denne vid mottagandet av ersättningen skriftligen har samtyckt till att en underrättelse inte behöver göras.

Ersättningstagaren har rätt till det gods som återfunnits, om denne

1) inom 30 dagar från att underrättelsen avsändes kräver att godset lämnas ut,

2) återbetalar den mottagna ersättningen, och

3) betalar järnvägsföretaget de fordringar som företaget har enligt transportavtalet.

Ersättningstagaren har rätt att från den ersättning som enligt 3 mom. skall återbetalas till järnvägsföretaget dra av den dröjsmålsersättning som ersättningstagaren med stöd av 18 § har rätt till.

Är järnvägsföretaget inte skyldigt att anmäla att godset har återfunnits eller kräver ersättningstagaren inte att godset lämnas ut, har järnvägsföretaget rätt att förfoga över godset med de begränsningar som följer av tredje mans rätt.

16 §
Ersättning för förlorat gods

Har gods gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till godset ersättning för det värde godset hade när det togs emot för transport, dock högst 25 euro per kilogram av det förlorade godsets bruttovikt.

Järnvägsföretaget skall utöver den ersättning som avses i 1 mom. återbetala transportavgifterna och ersätta andra utgifter som transporten av godset har orsakat.

Har bara en del av godset gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala en mot den förlorade mängden svarande del av de ersättningar som avses i 1 och 2 mom.

17 §
Ersättning för skada på gods

Har gods skadats, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till godset en ersättning som svarar mot minskningen av godsets värde, dock högst det belopp som avses i 16 § 1 mom. samt en mot värdeminskningen svarande del av de kostnader som avses i 16 § 2 mom.

18 §
Ersättning för dröjsmål med utlämnande av gods

Har utlämnande av gods fördröjts, skall järnvägsföretaget ersätta den skada som dröjsmålet med utlämnandet av godset har orsakat den som har rätt till godset, dock högst fyra gånger transportavgiftens belopp.

Har gods gått förlorat, betalas endast ersättning för förlorat gods enligt 16 §.

Har gods som lämnas ut för sent skadats eller delvis gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala ersättning både för att godset har skadats eller delvis gått förlorat och för dröjsmålet med utlämnandet av godset, dock högst en ersättning som bestäms enligt 16 §.

3 kap

Transport av passagerare och handbagage

19 §
Transportskyldighet

Ett järnvägsföretag som idkar persontrafik är skyldigt att transportera passagerare och deras handbagage.

Transportskyldighet föreligger dock inte, om

1) transporten förhindras av en omständighet som järnvägsföretaget inte kan undvika och som företaget inte är skyldigt att undanröja,

2) lämpligt transportutrymme inte finns, eller om

3) järnvägsföretaget med stöd av någon annan lag har rätt att vägra utföra transporten.

20 §
Handbagage

En passagerare får avgiftsfritt ta med sig en skälig mängd handbagage i tåget. För levande djur som transporteras som handbagage får järnvägsföretaget dock ta ut en avgift.

21 §
Försening av tågtur

Ett järnvägsföretag är skyldigt att ersätta den skada som en försening av en tågtur orsakar en passagerare, dock högst 5 000 euro per passagerare. Ersättningsskyldighet föreligger dock inte vid en sådan försening för vilken en passagerare på grund av transportens natur, väderleksförhållanden, den tid som behövs för byte av transportmedel eller andra omständigheter som ansluter sig till transporten skäligen kan förväntas ha berett sig på.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas likaså om en tågtur inställs eller tåget inte stannar på en trafikplats som anges i tidtabellen.

Järnvägsföretaget befrias från den ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2 mom., om företaget visar att det har vidtagit alla de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra skadan.

4 kap

Transport av resgods

22 §
Resgods

Med resgods avses gods som järnvägsföretaget har tagit emot för transport i samband med transport av passagerare och över vilket företaget har utfärdat ett särskilt bevis (resgodsbevis).

23 §
Utlämnande av resgods

Ett järnvägsföretag skall lämna ut resgods mot resgodsbevis och betalning av de fordringar som järnvägsföretaget har enligt transportavtalet, om inte något annat har överenskommits. Järnvägsföretaget får inte lämna ut resgods, om det finns grundad anledning att misstänka att den som visar upp ett resgodsbevis inte har rätt att få resgodset i sin besittning.

Den som har ett resgodsbevis och inte får ut sitt resgods har rätt att få tidpunkten för begäran om utlämnande antecknad i resgodsbeviset.

Om ett resgodsbevis inte visas upp, är järnvägsföretaget skyldigt att lämna ut resgodset enbart till den som visar att den har rätt till det. Anses denna rätt inte vara tillräckligt klar, skall den som avhämtar resgodset på yrkande av järnvägsföretaget ställa säkerhet.

24 §
Ansvar för resgods

Beträffande ett järnvägsföretags ansvar för resgods gäller vad som i 13 § samt 14 § 1 mom. och 2 mom. 1 och 2 punkten föreskrivs om järnvägsföretagets ansvar för gods.

25 §
Förlust av resgods

Resgods anses som förlorat, om det inte har lämnats ut inom sju dagar efter att utlämnande begärdes.

Kommer resgodset senare till rätta, gäller på motsvarande sätt vad som i 15 § 2–5 mom. föreskrivs om gods.

26 §
Ersättning för förlorat resgods

Har resgods helt eller delvis gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till resgodset

1) en ersättning som svarar mot skadans belopp, dock högst 1 700 euro per kolli, eller

2) om skadans belopp inte har visats, som ersättning 170 euro per kolli, samt

3) den transportavgift som har betalats och andra utgifter som transporten av det förlorade resgodset orsakat.

Har bara en del av kollit gått förlorat och skadans belopp inte har visats, skall järnvägsföretaget betala en mot den förlorade mängden svarande del av de ersättningar som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten.

För förlust av ett motorfordon som avses i 3 § trafikförsäkringslagen (279/1959) eller en farkost skall som ersättning betalas dess gängse värde, dock högst 10 000 euro. För förlust av gods som har lämnats i ett fordon eller fortskaffningsmedel eller på dess tak under transport skall som ersättning betalas godsets gängse värde, dock högst 1 700 euro.

27 §
Ersättning för skada på resgods

Har resgods skadats, skall ett järnvägsföretag betala den som har rätt till resgodset en ersättning som svarar mot minskningen av resgodsets värde, dock högst det belopp som bestäms i 26 § 1 mom. 1 punkten eller 3 mom.

28 §
Ersättning för dröjsmål med utlämnande av resgods

Har utlämnandet av resgods fördröjts, skall ett järnvägsföretag betala den som har rätt till resgodset

1) ersättning för den skada som har förorsakats av dröjsmålet med utlämnandet, dock högst 170 euro per kolli, eller

2) om någon skada inte har visats, som ersättning 17 euro per kolli för varje påbörjad 24 timmars period räknat från begäran om utlämnande av resgodset, dock högt 136 euro per kolli.

Har resgods gått förlorat, betalas endast ersättning för förlust av resgods enligt 26 §.

Har resgods som lämnas ut för sent skadats, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till resgodset ersättning både för skadan på godset och för dröjsmålet med utlämnandet av godset, dock högst en ersättning som bestäms enligt 26 §.

5 kap

Särskilda bestämmelser

29 §
Undersökningsrätt

Handbagage, resgods och gods som tagits emot för transport får undersökas om det föreligger grundad anledning att misstänka att det förorsakar fara för människors hälsa, för miljön eller för egendom.

Undersökningen får göras av en med stöd av lag därtill berättigad tjänsteman eller en person som med stöd av 8 § i polislagen (493/1995), sådan paragrafen lyder i lag 498/2009, har getts särskilda polisbefogenheter att göra undersökningar. (22.7.2011/888)

Undersökningen skall göras i närvaro av ett vittne och däröver skall uppsättas ett protokoll som den som gjort undersökningen och vittnet skall underteckna. En kopia av protokollet skall utan dröjsmål tillställas den som har rätt till det undersökta handbagaget, resgodset eller godset.

30 §
Åtgärder för att avvärja fara

Förorsakar handbagage, resgods eller gods fara för människors hälsa, för miljön eller för egendom, får den som med stöd av 29 § 2 mom. har undersökningsrätt avlägsna det från tåget eller, om en skada inte kan förhindras eller begränsas genom lindrigare åtgärder, oskadliggöra eller förstöra det. Lämnas inte det handbagage, resgods eller gods som har avlägsnats från tåget ut till den som har rätt till det, skall järnvägsföretaget utan dröjsmål upplysa den tillsynsmyndighet som avses i lagen om transport av farliga ämnen om det farliga godsets art och den plats där godset förvaras samt vidta behövliga åtgärder för att förhindra skada.

Överlämnar en passagerare inte på uppmaning handbagage som avses i 29 § 1 mom. för undersökning, har järnvägsföretaget rätt att avlägsna passageraren från tåget.

31 §
Rätt att sälja gods som inte har avhämtats

Ett järnvägsföretag har rätt att på det sätt som bestäms i lagen om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har avhämtats (688/1988) sälja gods och resgods som inte har avhämtats.

32 §
Ansvar vid genomgångstransport

Har två eller flere järnvägsföretag utfört en del av en järnvägstransport som har överenskommits genom ett enda transportavtal, ansvarar de solidariskt för skada som ansluter sig till transporten och som skall ersättas med stöd av denna lag.

Det järnvägsföretag som har betalat ersättningen har rätt att få det belopp företaget betalat av det järnvägsföretag som förorsakade skadan. Har skadan förorsakats av två eller flere järnvägsföretag, skall beträffande deras inbördes ersättningsskyldighet tillämpas vad som bestäms i 6 kap. 3 § skadeståndslagen.

Kan det inte klarläggas vilket järnvägsföretag som förorsakat skadan, fördelas ersättningsskyldigheten mellan de solidariskt ansvariga järnvägsföretagen på basis av hur lång var och ens transportsträcka varit. Ett järnvägsföretag som kan visa att det inte har förorsakat skada är dock inte skyldigt att betala ersättning enligt detta moment.

Kan inte det belopp som avses i 2 mom. eller den andel av ersättningen som avses i 3 mom. indrivas hos något järnvägsföretag, ansvarar de övriga solidariskt ansvariga järnvägsföretagen enligt 3 mom. för det belopp som fattas. Detsamma gäller i fråga om den ersättning som ett järnvägsföretag enligt 3 mom. inte är skyldigt att betala.

33 §
Reklamation

Har gods eller resgods skadats eller delvis gått förlorat, skall vid äventyr att talerätten går förlorad en reklamation framställas till järnvägsföretaget när godset eller resgodset tas emot, om det då är möjligt att utvändigt upptäcka skadan eller den partiella förlusten. I övriga fall skall en reklamation framställas inom tio dagar efter att godset eller resgodset togs emot. En konsument har dock alltid rätt att framställa en reklamation inom skälig tid efter att gods eller resgods har mottagits.

Talerätten går dock inte förlorad enligt 1 mom. om järnvägsföretaget eller den vars förfarande järnvägsföretaget ansvarar för uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har förorsakat att gods eller resgods skadats eller delvis gått förlorat.

34 §
Beräkning av tidsfrist

Vid beräkning av de tidsfrister som föreskrivs i 15, 25 och 33 § beaktas inte den dag från vilken tidsfristen räknas.

Om den sista dagen av den tidsfrist som föreskrivs i 15 § 3 mom. 1 punkten eller 33 § 1 mom. är en helgdag, självständighetsdagen, första maj, jul- eller midsommaraftonen eller en helgfri lördag, får kravet eller reklamationen framställas den första vardagen därefter.

35 §
Preskriptionstid

Rätten till ersättning med stöd av denna lag går förlorad om inte ett skriftligt anspråk framställs till järnvägsföretaget inom ett år eller, då skadan har vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, inom tre år

1) efter att godset eller resgodset lämnades ut, om denna rätt grundar sig på att godset eller resgodset har skadats eller delvis gått förlorat eller på att dess utlämnande har fördröjts,

2) efter att godset i enlighet med 15 § eller resgodset i enlighet med 25 § anses ha gått förlorat, om denna rätt grundar sig på att hela godset eller resgodset har gått förlorat, eller

3) efter att tre månader har förflutit sedan godset eller resgodset togs emot för transport eller skyldigheten att transportera det försummades, om denna rätt grundar sig på någon annan än i 1 eller 2 punkten avsedd omständighet.

36 §
Behörig domstol

Talan som gäller transport enligt denna lag kan, utöver vad som bestäms någon annanstans i lag, prövas vid tingsrätten på bestämmelseorten eller vid tingsrätten på den ort där godset eller resgodset togs emot för transport.

37 §
Justering av ansvarets maximibelopp

Maximibeloppet av det ansvar som järnvägsföretagen har på basis av denna lag kan justeras genom förordning av statsrådet så att det motsvarar förändringen i penningvärdet.

6 kap

Ikraftträdande

38 §
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.

Genom denna lag upphävs förordningen den 5 september 1975 om befordran på järnväg (714/1975) jämte ändringar.

Denna lag tillämpas inte på avtal som ingåtts före lagens ikraftträdande.

RP 81/2000, LaUB 9/2000, RSv 159/2000

Ikraftträdelsestadganden:

7.3.2003/201:

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2003.

RP 162/2002, TrUB 27/2002, RSv 297/2002

6.11.2009/843:

Denna lag träder i kraft den 3 december 2009.

RP 103/2009, KoUB 14/2009, RSv 121/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 (32007R1371); EGT nr L 315, 3.12.2007, s. 14

22.7.2011/888:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 224/2010, FvUB 42/2010, RSv 371/2010

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.