22.4.1999/513
Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.
Lag om indrivning av fordringar 22.4.1999/513
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om indrivning av fordringar som förfallit till betalning samt om övriga omständigheter som har samband med indrivningen och som påverkar parternas ställning i ett skuldförhållande. I denna lag avses med indrivning åtgärder vilkas syfte är att förmå gäldenären att frivilligt betala en borgenärs fordran som förfallit till betalning. (21.1.2005/28)
Denna lag tillämpas inte om annat bestäms någon annanstans i lag.
Denna lag gäller inte utsökningsmyndigheternas verksamhet.
2 §
Bestämmelsernas tvingande natur
Avvikelse från bestämmelserna i denna lag får inte göras till nackdel för gäldenären.
3 §
Konsumentfordran
Med en konsumentfordran avses i denna lag en näringsidkares fordran som grundar sig på att en konsumtionsnyttighet överlåts till konsumenten eller att en kredit beviljas denne.
Bestämmelserna om en konsumentfordran i 5–7, 10, 10 a–10 c och 12–14 § skall i tillämpliga delar iakttas när en offentligrättslig juridisk persons fordran eller en fordran som anknyter till ett offentligt uppdrag drivs in hos en privatperson. (21.1.2005/28)
4 § (29.8.2008/568)
God indrivningssed
Vid indrivning får inte användas ett förfarande som strider mot god indrivningssed eller som annars är otillbörligt mot gäldenären. Bestämmelser om förfaranden som från konsumentsynpunkt är otillbörliga eller strider mot god sed finns även i 2 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978).
Vid indrivningen får inte
1) felaktig eller vilseledande information ges om påföljderna av en underlåten betalning,
2) oskäliga eller onödiga kostnader eller onödigt men orsakas gäldenären, eller
3) gäldenärens integritetsskydd äventyras.
4 a § (21.1.2005/28)
Gäldenärens rätt att få uppgifter
Gäldenären har rätt att av borgenären på begäran kostnadsfritt få uppdaterade uppgifter om det totala beloppet av sina skulder och grunderna för dem, en specifikation över obetalda skulder och amorteringar på dem samt en utredning över hur upplupna räntor och kostnader på skuldkapitalet bestäms. Om gäldenären oftare än en gång per år ber om en specifikation eller utredning, har borgenären rätt att få en skälig ersättning av gäldenären för de kostnader som utarbetandet av specifikationen eller utredningen gett upphov till.
5 §
Betalningskrav när en konsumentfordran drivs in
Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet skall, när han driver in en konsumentfordran, ge eller sända gäldenären ett skriftligt betalningskrav, i vilket skall nämnas åtminstone
1) borgenärens namn och adress,
2) grunden för fordran,
3) fordrans kapital, ränta, dröjsmålsränta och indrivningskostnader specificerade,
4) det totala belopp som krävs,
5) till vem, hur och när fordran skall betalas,
6) gäldenärens möjlighet att framställa anmärkningar mot fordrans belopp och grund samt inom vilken tid anmärkningarna skall framställas; om indrivningen gäller en fordran som kan drivas in i utsökningsväg utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) skall gäldenären i betalningskravet underrättas om de rättsliga medel som står till förfogande vid indrivningen av en sådan fordran och om möjligheten att ansöka om betalningsuppskov, samt
7) till vem anmärkningarna skall framställas; om indrivningen gäller ett offentligt samfunds fordran skall i betalningskravet också uppges kontaktinformation för den enhet eller person som har hand om det offentliga samfundets indrivning och till vilken gäldenären kan rikta sina anmärkningar som gäller fordran och indrivningen.
Om grunderna för hur räntorna skall beräknas inte har nämnts i betalningskravet, skall gäldenären meddelas att han har rätt att på begäran få en utredning över hur räntorna bestäms.
L om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg 367/1961 har upphävts genom L om verkställighet av skatter och avgifter 706/2007.
6 §
Sådant krav på betalning av en konsumentfordran som framställs i domstol
Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet får inte i domstol kräva att en konsumentfordran betalas förrän ett betalningskrav enligt 5 § har givits eller sänts och de tider för betalning av fordran och framställning av anmärkningar som nämnts i kravet löpt ut. Betalning får dock krävas, om ett uppskov med behandlingen i domstol kan leda till en rättsförlust för borgenären eller om det finns något annat vägande skäl att utan dröjsmål inleda behandlingen.
7 §
Användning av tratta
En vägran att betala en tratta får inte styrkas genom en offentlig förrättning (protest för obetald tratta).
En tratta får inte användas för att driva in en konsumentfordran.
8 §
Gäldenärens betalningsskydd
Om borgenären har överlåtit indrivningen till någon annan (uppdragstagaren), är en betalning som gäldenären erlagt till uppdragstagaren giltig gentemot borgenären. Ett avtal mellan gäldenären och uppdragstagaren om betalningstiden, sättet för betalningen eller andra arrangemang i anslutning till betalningen av fordran binder också borgenären.
Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte, om gäldenären visste eller borde ha vetat att uppdragstagaren inte var berättigad att ta emot betalningen eller att uppdragstagaren överskred sin befogenhet.
9 §
Begränsningar som gäller indrivningsuppdrag
Till en uppdragstagare får inte för indrivning överlåtas sådana statliga fordringar eller sådana på grund av ett lagstridigt förfarande påförda offentligrättsliga betalningspåföljder som kan drivas in genom utsökning utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.
10 § (21.1.2005/28)
Ersättning för och utmätning av indrivningskostnader
Gäldenären skall ersätta de skäliga kostnader som orsakas borgenären av indrivningen oberoende av om fordran drivs in av borgenären själv eller av en uppdragstagare för borgenärens räkning. När skäligheten bedöms skall fordrans storlek, mängden utfört arbete, ändamålsenligheten i indrivningen och övriga omständigheter beaktas.
Gäldenären är dock inte skyldig att ersätta indrivningskostnaderna, om borgenären eller uppdragstagaren har förfarit i strid med 4 § eller om den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet inte har uppfyllt förpliktelsen enligt 5 §, utom i det fall att det klandervärda i förfarandet eller underlåtelsen kan anses vara ringa.
Om den fordran som indrivs är en konsumentfordran som utan dom eller beslut kan drivas in i utsökningsväg på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg, får också indrivningskostnaderna för fordran drivas in i utsökningsväg utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i nämnda lag. Detta gäller oberoende av om kostnaderna orsakats av borgenärens indrivningsåtgärder eller vid skötseln av ett indrivningsuppdrag.
10 a § (21.1.2005/28)
Maximibelopp för indrivningskostnader i samband med konsumentfordringar
Vid indrivning av en konsumentfordran får av gäldenären krävas högst följande belopp för indrivningsåtgärder som nämns i detta moment:
1) en skriftlig betalningspåminnelse, 5 euro,
2) ett betalningskrav som avses i 5 §, 21 euro, om fordrans belopp är 250 euro eller mindre, och 45 euro, om fordrans belopp är större än 250 euro,
3) ett i 5 § avsett betalningskrav på en i 10 § 3 mom. avsedd direkt utsökningsbar fordran, 12 euro, samt
4) en skriftlig betalningsplan som omfattar hela den återstående fordran och som utarbetats tillsammans med gäldenären, 30 euro.
För andra än i 1 mom. 1 punkten avsedda betalningspåminnelser får de faktiska kostnader som påminnelsen orsakat krävas. Kostnaderna kan bestämmas enligt de faktiska genomsnittliga kostnaderna för ifrågavarande slag av påminnelser.
De faktiska indrivningskostnaderna får krävas hos gäldenären, om indrivningen har förutsatt en exceptionellt stor arbetsinsats och därför orsakat andra indrivningskostnader än sådana som anges i 1 mom. eller kostnader som överstiger i momentet nämnda belopp. I sådana fall skall de indrivningskostnader som krävs och grunderna för dem specificeras för gäldenären och denne skall upplysas om att beloppet är större än de maximibelopp som annars skall iakttas. Maximibeloppen får emellertid inte överskridas om indrivningen gäller en i 10 § 3 mom. avsedd direkt utsökningsbar fordran.
10 b § (21.1.2005/28)
Tidsgränser för indrivningsåtgärder i samband med konsumentfordringar
För en i 10 a § 1 mom. 1 punkten avsedd betalningspåminnelse får av gäldenären krävas indrivningskostnader endast om det till gäldenären har sänts en faktura eller någon annan förfalloanmälan minst 14 dagar innan fordran förfallit till betalning, och det innan betalningspåminnelsen avsänts har gått minst 14 dagar från det att fordran förfallit till betalning. Om fordran enligt avtal skall betalas på förfallodagen utan särskild anmälan, får av gäldenären krävas indrivningskostnader endast om det innan betalningspåminnelsen avsänts har gått minst 14 dagar från förfallodagen.
För en ny betalningspåminnelse eller ett nytt i 10 a § 1 mom. 2 eller 3 punkten avsett betalningskrav får indrivningskostnader krävas av gäldenären endast om det har gått minst 14 dagar sedan den föregående påminnelsen eller det föregående kravet avsändes.
10 c § (21.1.2005/28)
Gäldenärens totalkostnadsansvar vid indrivning av konsumentfordringar
För indrivningen av en och samma konsumentfordran får av gäldenären som indrivningskostnader krävas sammanlagt högst följande belopp:
1) 190 euro, om fordrans belopp är 250 euro eller mindre, och
2) 220 euro, om fordrans belopp är större än 250 euro.
Av gäldenären får krävas de faktiska indrivningskostnaderna till ett belopp som överskrider vad som anges i 1 mom., om indrivningen har varit exceptionellt svår och indrivningsåtgärderna inte kan anses oproportionerliga med beaktande särskilt av fordrans kapital. I sådana fall skall de indrivningskostnader som krävs och grunderna för dem specificeras för gäldenären och denne skall samtidigt upplysas om skälen till att det belopp som krävs är större än det maximibelopp för totalkostnadsansvaret som annars skall iakttas. Om indrivningen gäller en i 10 § 3 mom. avsedd direkt utsökningsbar fordran, får av gäldenären emellertid inte krävas indrivningskostnader till ett högre belopp än 59 euro.
11 §
Klientmedel
Medel som uppdragstagaren har drivit in för borgenärens räkning skall hållas separat från uppdragstagarens egna medel och deponeras på ett bankkonto eller förvaras på något annat tillförlitligt sätt.
12 §
Övervakning
När indrivningen gäller en konsumentfordran övervakar konsumentombudsmannen att bestämmelserna i denna lag iakttas.
13 §
Tvångsmedel
En näringsidkare, som bryter mot 4, 5 eller 6 § när han driver in en konsumentfordran, kan förbjudas att fortsätta ett dylikt förfarande eller att upprepa det eller ett därmed jämförbart förfarande. Förbudet skall förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt.
En näringsidkare, som bryter mot bestämmelserna i 4 § när han av en annan näringsidkare driver in en sådan fordran som uppstått i näringsverksamhet, kan förbjudas att fortsätta eller att upprepa ett sådant förfarande. Förbudet skall förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt.
Om det föreligger särskilda skäl, kan förbudet meddelas att gälla också en person som är anställd hos en näringsidkare som avses i 1 eller 2 mom. eller någon annan som handlar för dennes räkning.
14 § (28.12.2001/1538)
Meddelande av förbud
Ett förbud som avses i 13 § meddelas av marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen kan också meddela ett temporärt förbud, varvid förbudet är i kraft tills saken är slutligt avgjord.
Om marknadsdomstolen och om behandlingen av ärenden i den gäller dessutom vad som föreskrivs särskilt.
Konsumentombudsmannen kan meddela ett förbud som avses i 13 § 1 mom. eller meddela ett temporärt förbud med iakttagande av vad som i lagen om Konsumentverket (1056/1998) föreskrivs om förbud som meddelas av konsumentombudsmannen.
15 §
Ersättningsansvaret för den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet
Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet är skyldig att ersätta skada som hans förfarande i strid med denna lag eller annars felaktiga förfarande har orsakat den mot vilken indrivningen riktats.
16 §
Borgenärens rätt att lämna sekretessbelagda uppgifter
Utan hinder av vad som i lag bestäms om sekretessbelagda uppgifter har borgenären rätt att lämna uppgifter som är nödvändiga för att sköta ett indrivningsuppdrag. Angående skydd för personuppgifter som erhållits för skötseln av uppdraget gäller vad som allmänt bestäms om saken.
17 §
Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 4 § 2 mom. 1 punkten eller 11 § skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för indrivningsförseelse dömas till böter.
Om straff för brott mot 7 § 2 mom. bestäms i 30 kap. 3 § strafflagen.
Den som bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 13 § och som har förenats med vite kan inte dömas till straff för samma gärning.
18 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.
Lagens 5 och 9 § tillämpas inte, om fordran har överlåtits till uppdragstagaren för indrivning innan denna lag träder i kraft. Lagens 15 § tillämpas inte på skada som orsakas av ett förfarande innan denna lag träder i kraft.
RP 199/1996, LaUB 30/1998, RSv 302/1998Ikraftträdelsestadganden:
9.11.2001/964:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
RP 103/2001, LaUB 19/2001, RSv 119/2001
28.12.2001/1538:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2002.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 105/2001, LaUB 23/2001, RSv 191/2001
21.1.2005/28:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2005.
Lagen tillämpas på indrivningskostnader som krävs hos gäldenären efter lagens ikraftträdande, även om gäldenärens ansvar för indrivningskostnaderna enligt ett avtal som träffats före lagens ikraftträdande är strängare än vad som föreskrivs i denna lag.
RP 21/2004, LaUB 14/2004, RSv 247/2004
29.8.2008/568:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2008.
RP 32/2008, EkUB 11/2008, RSv 67/2008, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (305L0029); EGT nr L 149, 11.6.2005, s. 22