Finlex

Skogslag 12.12.1996/1093

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §

Lagens syfte

Syftet med denna lag är att främja en i ekonomiskt, ekologiskt och socialt hänseende hållbar skötsel och användning av skogarna så att skogarna uthålligt ger en god avkastning samtidigt som deras biologiska mångfald bevaras.

2 §

Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på skötseln och användningen av skog inom områden som utgör skogsbruksmark. Lagen tillämpas dock inte på

1) skyddsområden som inrättats med stöd av naturvårdslagen (1096/1996),

2) områden som i en plan enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) anvisats som skyddsområden, (5.2.1999/137)

3) områden som avses i ödemarkslagen (62/91), utom vad gäller 12 § 1 mom. i denna lag,

4) detaljplaneområden, med undantag för områden som har anvisats för jord- och skogsbruk, (5.2.1999/137)

5 punkten har upphävts genom L 5.2.1999/137. (5.2.1999/137)

6) områden med gällande åtgärdsbegränsning för uppgörande av detaljplan. (5.2.1999/137)

På områden som omfattas av en generalplan med rättsverkningar tillämpas denna lag på skötseln och användningen av skog endast på områden som har anvisats för jord- och skogsbruk samt rekreation. (5.2.1999/137)

Vid skötseln och användningen av skog ska utöver denna lag iakttas vad som bestäms i 1, 4, 5 och 13–16 § i lagen om fornminnen (295/1963), i 5 a, 9, 29–35, 39, 42, 47–49, 55, 56 och 57 a § samt 10 kap. i naturvårdslagen eller i någon annan lag. Bestämmelser om inrättande av naturskyddsområden, införlivning av områden med naturskyddsområden och fridlysning av naturminnesmärken finns i naturvårdslagen. (10.9.2010/822)

3 §

Ändring av markanvändningsslag

Utan hinder av denna lag kan skogsbruksmark tas i annat bruk.

När skogsbruksmark tas i annat bruk genom en åtgärd som kräver tillstånd av en myndighet tillämpas denna lag på området till dess tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft eller till dess tillståndsmyndigheten inom ramen för sina befogenheter har givit sitt samtycke till åtgärden.

Om skogsbruksmark som enligt en anmälan ska tas i annat bruk inte har tagits i sådant bruk inom tre år från att avverkning eller någon annan åtgärd avslutats, tillämpas denna lag på området och på avverkningen eller på åtgärden av annat slag. (10.9.2010/822)

Om en avverkning eller någon annan åtgärd som avses i 3 mom. konstateras ha vidtagits i strid med denna lag, skall vid åtalsprövningen och bedömningen av korrigerande åtgärder prövas om avsikten att ta området i annat bruk har varit verklig och om det faktum att avsikten inte förverkligats har berott på ett sådant hinder eller skäl som det inte rimligen varit möjligt att förutse.

4 § (10.9.2010/822)

Nationellt och regionalt skogsprogram

Jord- och skogsbruksministeriet utarbetar ett nationellt skogsprogram i samarbete med andra ministerier, företrädare för skogssektorn och andra nödvändiga intressenter. Ett mål för programmet är att öka medborgarnas välbefinnande genom att skogarna utnyttjas på ett mångsidigt sätt med iakttagande av principerna för hållbar utveckling. Ministeriet övervakar genomförandet av programmet och ser över programmet vid behov.

Varje skogscentral utarbetar ett regionalt skogsprogram för sitt verksamhetsområde och övervakar dess genomförande. När programmet utarbetas ska skogscentralen samarbeta med företrädare för skogsbruket i området och med andra nödvändiga intressenter. Programmet ses över vid behov. Programmet innehåller allmänna mål för främjandet av en hållbar skötsel och användning av skogarna, mål för de åtgärder som avses i lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk och för finansieringen av åtgärderna samt allmänna mål för utvecklandet av skogsbruket i området. Uppgifter som kan identifiera enskilda skogsfastigheter tas inte in i programmet.

Närmare bestämmelser om innehållet i, utarbetandet av, tidsfrister för och översyn av regionala skogsprogram samt om bedömningen av programmens verkningar utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om övervakningen av regionala skogsprogram kan vid behov utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

4 a § (10.9.2010/822)

Skogsbruksplan

Med skogsbruksplan avses en flerårig och uppdaterad plan för skötseln och användningen av samt virkesreserven och tillståndet i en skogsägares skogar på en eller flera skogsfastigheter. De åtgärder som ingår i planen får inte strida mot de bestämmelser om skötsel och användning av skogar som gäller vid den tidpunkt då planen görs upp.

En skogsbruksplan som uppfyller kraven i 1 mom. är en sådan plan som avses i 31 § i lagen om samfällda skogar (109/2003), 10 § 1 mom. 1 punkten i lagen om skogsvårdsföreningar (534/1998), 117 § i kyrkoordningen för ortodoxa kyrkan (174/2007) och 15 kap. 8 a § i kyrkoordningen (1055/1993).

Närmare bestämmelser om uppdatering, innehåll och översyn i fråga om skogsbruksplanen utfärdas genom förordning av statsrådet.

2 kap

Skogsavverkning och skogsförnyelse

5 § (10.9.2010/822)

Beståndsvårdande avverkning

Beståndsvårdande avverkning ska utföras på ett sätt som främjar det bestånd som kvarstår på området. Avverkningen ska utföras så att ett utvecklingsdugligt och tillräckligt trädbestånd kvarstår på avverkningsområdet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om mängden träd som ska lämnas kvar och trädbeståndets kvalitet vid beståndsvårdande avverkning i olika delar av landet och på olika växtplatser med beaktande av de utvecklingsdugliga trädslagens egenskaper.

5 a § (10.9.2010/822)

Förnyelseavverkning

Förnyelseavverkning ska utföras på ett sådant sätt att nya trädbestånd kan åstadkommas. Förnyelseavverkning får utföras när trädbeståndet har uppnått en tillräcklig grovlek eller ålder eller om särskilda skäl annars talar för det. Förnyelseavverkningen får utföras så att naturlig förnyelse eftersträvas, om området utifrån trädbeståndet, marken och ytvegetationen enligt en förhandsbedömning har tillräckliga förutsättningar för att naturligt plantmaterial ska bildas.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de krav som gäller trädbeståndets grovlek och ålder och som är en förutsättning för förnyelseavverkning och om de krav som gäller trädbeståndets kvalitet och trädens mängd samt andra motsvarande krav i olika delar av landet och på olika växtplatser med beaktande av de utvecklingsdugliga trädslagens egenskaper. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om med trädbeståndets dåliga tillväxt eller dess särskilda användning förknippade eller andra motsvarande särskilda skäl som talar för att förnyelseavverkning ska utföras innan trädbeståndet har uppnått tillräcklig grovlek eller ålder.

5 b § (10.9.2010/822)

Utförande av avverkningen

Avverkningen och de åtgärder som vidtas i samband med den ska utföras så att skador undviks på det trädbestånd som kvarstår på avverkningsområdet och trädbestånd som växer utanför området. Dessutom ska man undvika att orsaka sådana skador i terrängen som försvagar trädbeståndets växtförhållanden.

6 §

Avverkning på speciella områden

Om avverkningsområdet har en särskild betydelse för bevarande av skogens mångfald, för landskapet eller för mångbruk av skog kan avverkningen utföras på det sätt som områdets särskilda karaktär förutsätter.

Skog som används till forskning, undervisning eller något annat specialändamål får behandlas på det sätt som användningsändamålet förutsätter.

7 §

Avverkarens ansvar

Den som avverkar skog skall vid avverkning och vid andra åtgärder i anslutning därtill se till att denna lag tillämpas på avverkningen och på de åtgärder som hänför sig till den.

När avverkningsrätten har överlåtits skall den som innehar avverkningsrätten betraktas som avverkare.

8 §

Åstadkommande av återväxt

Efter förnyelseavverkning ska ett i ekonomiskt hänseende utvecklingsdugligt plantbestånd åstadkommas på området. Detta har åstadkommits då de utvecklingsdugliga trädens medellängd är 1,3 meter och deras utveckling inte är omedelbart hotad av annan vegetation. (10.9.2010/822)

Åtgärderna för anläggande av plantbestånd ska slutföras inom tre år från det att förnyelseavverkningen avslutades. En förnyelseavverkning betraktas som avslutad när avverkningen är så långt framskriden att en sådan öppning som kräver skogsförnyelse har uppkommit på hygget eller det inte längre finns ett utvecklingsdugligt trädbestånd enligt 5 § 1 mom. på avverkningsområdet. (10.9.2010/822)

Utöver de åtgärder för anläggande av plantbestånd som avses i 2 mom. skall vid behov försorg dras om hjälpplantering eller hjälpsådd i plantbestånd samt, vid naturlig skogsförnyelse, om åtgärder som upprätthåller förutsättningarna för plantsättning. Likaså bör försorg dras om bekämpning av gräs och sly och annan eftervård som behövs för att en åstadkommen ung plantskog skall förbli vid liv och utvecklas.

Den skyldighet som avses i 1 mom. förfaller om plantbestånd inte växer på området trots åtgärder som är att betrakta som rimliga. (23.3.2007/315)

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för bedömning av ett i ekonomiskt hänseende utvecklingsdugligt plantbestånd, åtgärder för att åstadkomma återväxt som är att betrakta som rimliga vid bedömningen av om den skyldighet som avses i 1 mom. ska upphöra, de åtgärder för anläggande av plantbestånd och vård som avses i 2 och 3 mom. och tidsfrister för att genomföra naturlig skogsförnyelse samt mängden skogsförnyelsematerial och materialets kvalitet. (10.9.2010/822)

8 a § (10.9.2010/822)

Trädslag som ska användas för att åstadkomma återväxt

Ett plantbestånd som avses i 8 § 1 mom. får anläggas med sådana frön eller plantor av tall, gran, vårtbjörk, glasbjörk och asp som till sitt ursprung och sina övriga egenskaper lämpar sig för förhållandena på förnyelseområdet. Plantbestånd kan också anläggas med andra trädslag som hör till Finlands naturliga flora och med hybridasp och sibirisk lärk, om det finns särskilda skäl för det och om trädslagets frön eller plantor till sitt ursprung och sina övriga egenskaper lämpar sig för förhållandena på området.

Om ett plantbestånd av trädslag som inte hör till Finlands naturliga flora anläggs, ska den som är skyldig att se till att återväxt åstadkoms ge en tillräcklig redogörelse i den anmälan om användning av skog som avses i 14 § för trädslagens utvecklingsduglighet och ursprungets lämplighet för förhållandena på förnyelseområdet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om andra trädslag som hör till Finlands naturliga flora än de som nämns i 1 mom., olika trädslags lämplighet i olika delar av landet och på olika växtplatser, hur lämpliga andra trädslag som hör till Finlands naturliga flora än de som nämns i 1 mom. och hybridasp och sibirisk lärk är för anläggande av plantbestånd och om förutsättningarna för särskild användning av dessa trädslag. Genom förordning av statsrådet utfärdas vid behov närmare bestämmelser om skogsodling av trädslag som inte hör till Finlands naturliga flora.

9 §

Ansvar för att återväxt åstadkoms

Skyldigheten enligt 8 § att se till att återväxt åstadkoms skall fullgöras av markägaren. (30.12.1998/1224)

När äganderätten till en fastighet eller något annat område övergår till en ny ägare övergår på denne också den i 8 § angivna skyldigheten.

Till den del en sådan besittningsrätt, nyttjanderätt eller annan särskild rättighet till en fastighet eller ett annat område som innefattar rätten att företa förnyelseavverkning innehas av någon annan än markägaren, är innehavaren av en sådan rätt skyldig att på motsvarande sätt se till att återväxt åstadkoms, om annorlunda inte har överenskommits eller bestämts, eller om det inte med beaktande av omständigheterna av särskilda skäl är rimligt att markägaren påförs denna skyldighet i stället för rättsinnehavaren. När en markägare har överlåtit enbart avverkningsrätten har markägaren denna skyldighet.

3 kap

Tryggande av skogsnaturens mångfald

10 §

Bevarande av mångfalden och särskilt viktiga livsmiljöer

Skogarna skall skötas och användas så att de allmänna förutsättningarna för bevarande av livsmiljöer som är utmärkande för skogarnas biologiska mångfald tryggas.

Livsmiljöer som är särskilt viktiga för skogarnas mångfald är

1) omedelbara närmiljöer för källor, bäckar och sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten samt omedelbara närmiljöer för små tjärnar,

2) ört- och gräskärr, ormbunkskärr samt lundkärr och sådana brunmossar som är belägna söder om Lapplands län,

3) bördiga mindre lundområden,

4) små skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker,

5) klyftor och raviner,

6) stup och skogsbestånd vid stupens nedre del, samt

7) sandfält, berg i dagen, stenbunden mark, blockfält, trädfattiga torvmarker och svämängar som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar.

Om de livsmiljöer som avses i 2 mom. befinner sig i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta samt avviker tydligt från omgivningen, skall de skötas och användas så att livsmiljöernas särdrag bevaras.

Närmare bestämmelser om de livsmiljöer som avses i 2 mom. utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet utfärdas också närmare bestämmelser om grunderna för behandling av livsmiljöerna och om regional tillämpning av den skyldighet som avses i 3 mom. med hänsyn till behovet av att trygga dessa livsmiljöer i olika delar av landet. (10.9.2010/822)

11 §

Undantagslov

Om fullgörande av den skyldighet som avses i 10 § 3 mom. leder till minskad skogsavkastning eller annat ekonomiskt bortfall, som inte är ringa, för markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet, skall skogscentralen på ansökan av markägaren eller den som innehar en särskild rättighet bevilja tillstånd att handha skötseln och användningen på ett sådant sätt att bortfallet blir ringa för den som saken gäller.

Tillstånd får dock inte beviljas, om det för åtgärden har beviljats eller beviljas miljöstöd som avses i lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk eller ett tillräckligt stöd av statsmedel på andra grunder. (10.9.2010/822)

4 kap

Skyddsskogar och skyddsområden

12 §

Skogsbruk i skyddsskogar

Områden inom vilka det är nödvändigt att bevara skogarna för att förhindra att skogsgränsen förskjuts kan av statsrådet förklaras för skyddsskogsområde. På skyddsskogsområdet skall skogarna skötas och användas med särskild försiktighet och så att de åtgärder som vidtas inte orsakar en förskjutning av skogsgränsen. Statsrådet kan meddela behövliga allmänna föreskrifter om skötseln och användningen av skog inom skyddsskogsområdet. Innan statsrådet utfärdar beslut om ett skyddsskogsområde skall markägarna, respektive kommuner och andra myndigheter höras. Dessutom skall med sametinget förhandlas på det sätt som avses i sametingslagen (974/95).

På skyddsskogsområdet är det tillåtet att avverka skog för annat ändamål än till husbehov endast enligt en avverknings- och förnyelseplan som skogscentralen har godkänt. Skogscentralen skall godkänna avverknings- och förnyelseplanen om den är förenlig med de förpliktelser gällande avverkning och åstadkommande av återväxt som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. Om särskilda lokala förhållanden påkallar det kan jord- och skogsbruksministeriet också begränsa eller helt förbjuda tagande av husbehovsvirke. (23.3.2007/315)

För de inskränkningar i att ta virke till husbehov som avses i 2 mom. ska markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet betalas en ersättning som motsvarar trädbeståndets avverkningsvärde. Ersättning betalas inte till Forststyrelsen eller någon annan innehavare av statlig jordegendom. Skogscentralen beviljar ersättning på ansökan. För en enskild markägare som avses i lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk utarbetar skogscentralen på dennes begäran och avgiftsfritt en sådan avverknings- och förnyelseplan som krävs för skyddsskogsområdet. (10.9.2010/822)

13 § (10.9.2010/822)

Skyddsområden

Om skogens bevarande till skydd för bosättning eller odling på för vindar synnerligen utsatta holmar och stränder vid havet eller insjöar eller på höjder och branter eller för förebyggande av jordskred kräver större inskränkningar i skogens användning än vad 5, 5 a, 5 b, 6, 8 och 8 a § föreskriver, kan jord- och skogsbruksministeriet besluta att små områden som är mest utsatta med tanke på skogens bevarande och dess skyddsverkan ska bildas till skyddsområden och i sitt beslut ta in föreskrifter om den skogsanvändning som är tillåten på skyddsområdena och som behövs för att skogen ska bevaras. Innan beslutet fattas ska de markägare och instanser som nämns i 12 § 1 mom. höras.

5 kap

Tillsyn och påföljder

14 § (10.9.2010/822)

Anmälan om användning av skog

Markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet ska till skogscentralen lämna in en anmälan (anmälan om användning av skog) om en planerad avverkning och om förnyelsesättet vid förnyelseavverkning samt om annan behandling av livsmiljöer som avses i 10 §. Anmälan ska göras minst 14 dagar och högst 2 år innan avverkningen inleds eller någon annan åtgärd vidtas. Anmälan ska göras skriftligen. Anmälan anses ha blivit inlämnad till skogscentralen då den har inkommit till något av skogscentralens verksamhetsställen eller när den eller motsvarande uppgifter har getts in till någon av skogscentralens anställda.

Anmälan om användning av skog behöver dock inte göras i fråga om följande avverkningar om de inte, frånsett sådan avverkning som nämns i 2 punkten, omfattar en livsmiljö som avses i 10 § 3 mom.:

1) husbehovsavverkning,

2) avverkning på ett skyddsskogsområde i enlighet med en sådan godkänd avverknings- och förnyelseplan som avses i 12 § 2 mom.,

3) avverkning av ett klent trädbestånd,

4) avverkning av väg-, dikes-, vattenlednings-, avlopps- eller ellinjer eller motsvarande linjer.

Skogscentralen kan på ansökan bevilja undantag från den tidsfrist som anges i 1 mom.

Närmare bestämmelser om avverkning av klena trädbestånd utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om anmälan om behandling av livsmiljöer som avses i 10 § och om andra uppgifter som ska meddelas i anmälan om användning av skog.

14 a § (30.12.1998/1224)

Anmälan om anläggande av plantbestånd

När de åtgärder för anläggande av plantbestånd som avses i 8 § 2 mom. har slutförts skall en anmälan om dem genast göras till skogscentralen (anmälan om anläggande av plantbestånd).

Skyldigheten att göra en anmälan enligt 1 mom. skall fullgöras av den som enligt 9 § ansvarar för att återväxt åstadkoms.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i anmälan om anläggande av plantbestånd. (10.9.2010/822)

14 b § (22.12.2009/1478)

Förfarande vid anmälan om flygekorrar

Gäller den anmälan om användning av skog som kommit in till skogscentralen en sådan plats på vilken flygekorrar förökar sig och rastar och som nämns i en handling som närings-, trafik- och miljöcentralen tillställt skogscentralen, ska skogscentralen omedelbart göra en anmälan om detta till närings-, trafik- och miljöcentralen och markägaren samt till den representant för markägaren samt den innehavare av avverkningsrätten som skogscentralen känner till.

14 c § (24.6.2004/552)

Förhandsbesked om en särskilt viktig livsmiljö

Före avverkning eller annan skogsbehandling kan markägaren eller en av markägaren befullmäktigad innehavare av avverkningsrätten i anslutning till anmälan om användning av skog hos skogscentralen ansöka om ett förhandsbesked som gäller en sådan särskilt viktig livsmiljö som avses i 10 § 2 och 3 mom. I förhandsbeskedet avgör skogscentralen om det område som preciserats i ansökan är en särskilt viktig livsmiljö och om den anmälda skogsbehandlingen uppfyller kraven i 10 § 3 mom.

När skogscentralen övervakar lagens efterlevnad skall den följa sitt förhandsbesked. Förhandsbeskedet skall följas till dess att avverkning eller någon annan åtgärd med stöd av 14 § kan inledas på grundval av den anmälan om användning av skog som avses i 1 mom.

En ansökan om förhandsbesked skall behandlas skyndsamt med hänsyn till omständigheterna. Ärendets behandling förfaller, om en avverkning eller någon annan skogsbehandling som avses i anmälan om användning av skog inleds innan förhandsbesked har lämnats. Närmare bestämmelser om de uppgifter som skall ingå i ansökan kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

15 §

Förhandlingsplikt och säkerhet för att återväxt åstadkoms

Om det finns grundad anledning att misstänka att en planerad eller påbörjad avverkning eller annan åtgärd strider mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, eller om det sätt som nämns i anmälan om användning av skog inte skulle leda till åstadkommande av plantskog som avses i 8 §, skall skogscentralen försöka nå förhandlingar med markägaren eller med den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet, och vid behov med den som innehar avverkningsrätten, för åstadkommande av de ändringar som behövs.

Skogscentralen kan kräva att det innan förnyelseavverkning inleds skall ställas en godtagbar säkerhet för att åtgärder enligt 8 § 2 och 3 mom. vidtas. Säkerhet kan krävas om den som saken gäller tidigare med stöd av 20 § 2 mom. har ålagts att fullgöra sin förnyelseskyldighet enligt 8 § eller om de åtgärder som avses i 8 § 2 och 3 mom. tidigare med stöd av 20 § 3 mom. har vidtagits på bekostnad av den som saken gäller. Skyldigheten att ställa säkerhet åligger den som enligt 9 § ansvarar för att återväxt åstadkoms. En säkerhet återgår inte till följd av ägarbyte eller någon annan motsvarande förändring. (23.3.2007/315)

Om en i 8 § 1 mom. avsedd skyldighet inte fullgörs kan skogscentralen låta vidta i 8 § 2 och 3 mom. avsedda åtgärder och använda säkerheten för att betala kostnaderna. När åtgärderna vidtagits skall skogscentralen lämna den som saken gäller en utredning om medelsförbrukningen. Skogscentralen skall frigöra säkerheten sedan skyldigheten enligt 8 § 1 mom. fullgjorts. Säkerheten frigörs till säkerhetsställaren, om inte något annat har överenskommits.

Närmare bestämmelser om säkerhetsförfarandet utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. (10.9.2010/822)

16 § (23.3.2007/315)

Behandlingsförbud

Om förhandlingar som avses i 15 § inte har fåtts till stånd av andra orsaker än sådana som beror på skogscentralen eller om förhandlingarna inte har lett till resultat och det finns grundad anledning att misstänka att en planerad eller påbörjad avverkning eller åtgärd av annat slag strider mot denna lag eller mot bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan Landsbygdsverket på framställning av skogscentralen förbjuda åtgärden (behandlingsförbud) tills vidare eller för en viss tid. Behandlingsförbud kan utfärdas också när anmälan om användning av skog inte har lämnats in inom den tidsfrist som föreskrivs i 14 § eller när säkerhet enligt 15 § 2 mom. krävs.

Behandlingsförbudet utfärdas i behövlig omfattning. Ett skriftligt beslut om behandlingsförbud skall omedelbart delges markägaren och den som innehar avverkningsrätten eller någon annan särskild rättighet. Landsbygdsverket kan på framställning av skogscentralen förena sitt beslut med vite, på vilket viteslagen (1113/1990) tillämpas. I beslutet om behandlingsförbud kan det beordras att beslutet skall iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Landsbygdsverket skall häva behandlingsförbudet om grunder för att utfärda förbud inte längre finns.

16 a § (23.3.2007/315)

Temporärt behandlingsförbud

Om villkoren för behandlingsförbud enligt 16 § 1 mom. är uppfyllda och vägande skäl kräver det, kan skogscentralen temporärt förbjuda avverkningen eller någon annan åtgärd (temporärt behandlingsförbud) för högst 30 dagar.

Det temporära behandlingsförbudet utfärdas i behövlig omfattning. Ett skriftligt beslut om temporärt behandlingsförbud skall omedelbart delges markägaren och den som innehar avverkningsrätten eller någon annan särskild rättighet samt Landsbygdsverket. Beslutet om temporärt behandlingsförbud skall iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Ett ärende som gäller temporärt behandlingsförbud skall utan dröjsmål och senast inom två veckor föras till Landsbygdsverket för avgörande. Förbudet förfaller om inte Landsbygdsverket inom 30 dagar efter att förbudet utfärdats har fattat ett sådant beslut som avses i 16 § eller hållit det temporära behandlingsförbudet i kraft.

Skogscentralen skall häva det temporära behandlingsförbudet om grunder för att utfärda förbud inte längre finns.

17 §

Syn

Om det finns grundad anledning att misstänka att en avverkning eller någon annan åtgärd har genomförts i strid med denna lag eller i strid med stadganden eller bestämmester som har utfärdats med stöd av den, eller om markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet inte har fullgjort sin skyldighet enligt 8 § efter en förnyelseavverkning samt när ett behandlingsförbud enligt 16 § har utfärdats, skall på initiativ av skogscentralen eller på en ansökan som markägaren eller den som innehar en särskild rättighet har gjort hos skogscentralen, syn omedelbart förrättas på området.

Syn förrättas av en synenämnd. Vid synen skall utredas om lagen har överträtts. Synenämnden skall också uttrycka sin uppfattning om vilka åtgärder som behövs för fullgörande av de skyldigheter som följer av lagen. När ett ärende på grund av ändringssökande är anhängigt i länsrätten skall synenämndens protokoll omedelbart lämnas in till länsrätten.

Om synenämnden och förrättande av syn stadgas i lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (1474/95).

18 § (14.6.2002/520)

Skogsbrott och skogsförseelse (24.6.2004/552)

Bestämmelser om straff för skogsbrott finns i 48 a kap. 3 § strafflagen (39/1889).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) försummar att lämna in en anmälan om användning av skog enligt 14 § eller gör sin anmälan efter tidsfristen på 14 dygn,

2) bryter mot bestämmelserna i 5, 5 a eller 5 b § om avverkning eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av dem,

3) bryter mot bestämmelserna i 8 § om åstadkommande av återväxt eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av dem,

4) i strid med 10 § eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller utan tillstånd eller i strid med tillståndsvillkoren sköter eller använder en livsmiljö som är särskilt viktig för skogarnas mångfald,

5) bryter mot bestämmelserna i 12 § 1 eller 2 mom. om skogsbruk i skyddsskogar eller mot föreskrifter som utfärdats med stöd av dem, eller

6) bryter mot bestämmelserna i 13 § om skyddsområden eller mot föreskrifter som utfärdats med stöd av dem,

ska, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för skogsförseelse dömas till böter.

(10.9.2010/822)

18 a § (24.6.2004/552)

Hindrande av skogsavverkning

Den som i syfte att störa skogsavverkning som utförs i enlighet med denna lag, under pågående avverkning obehörigen vistas i omedelbar närhet av avverkningen och därmed hindrar avverkningen skall, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag, för hindrande av skogsavverkning dömas till böter.

19 § (26.10.2001/881)

Förverkandepåföljd

När ekonomisk vinning som ett brott som avses i 18 § har medfört döms förverkad till staten iakttas 10 kap. 2 § strafflagen (39/1889). Förverkad döms en vinning från vilken kostnaderna för korrigerande åtgärder enligt 20 § har dragits av.

Dessutom skall 10 kap. strafflagen iakttas i tillämpliga delar.

20 §

Korrigerande åtgärder

Den som behandlar skog i strid med bestämmelserna i 5, 5 a eller 5 b §, 10 § 3 mom. eller 12 § 1 eller 2 mom., bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av dem eller föreskrifter som utfärdats med stöd av 13 § eller försummar en skyldighet att åstadkomma återväxt är skyldig att undanröja verkningarna av den lagstridiga åtgärden eller att, i den mån detta är möjligt till skäliga kostnader, återställa situationen eller att fullgöra sin förnyelseskyldighet i enlighet med 8 §. (10.9.2010/822)

Om skogscentralen och den som saken gäller inte når en överenskommelse om de korrigerande åtgärder som avses i 1 mom. eller om den som saken gäller inte följer överenskommelsen, kan Landsbygdsverket på framställning av skogscentralen ålägga den som saken gäller att vidta de åtgärder som behövs. Landsbygdsverket kan förena sitt beslut med vite eller hot om att åtgärderna vidtas på bekostnad av den som saken gäller. Landsbygdsverket kan också besluta att skogscentralen skall vidta eller låta vidta de behövliga åtgärderna på bekostnad av den som saken gäller. På vite och hot om tvångsutförande tillämpas viteslagen. (23.3.2007/315)

Om någon annan än den som saken gäller äger fastigheten eller med stöd av en särskild rättighet är berättigad att besluta om saken skall dennes samtycke till överenskommelsen om korrigerande åtgärder inhämtas. Om markägaren eller den som innehar en särskild rättighet inte ger sitt samtycke till att Landsbygdsverket ålägger den som överträtt lagen att vidta de åtgärder som behövs, kan Landsbygdsverket på framställning av skogscentralen besluta att det eller skogscentralen vidtar dem eller låter vidta dem på lagöverträdarens bekostnad. Kostnaderna för åtgärderna betalas i förväg av statens medel, och Landsbygdsverket får indriva dem i utsökningsväg hos den som saken gäller så som anges i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). (23.3.2007/315)

Om felet är obetydligt, behöver åtgärder inte vidtas.

21 §

Panträtt

När de kostnader för tvångsutförande som avses i 20 § 2 mom. och hänför sig till åtgärder för åstadkommande av återväxt enligt 8 § betalas av statens medel och när skyldigheten att dra försorg om åstadkommande av återväxt åligger den som äger den fastignet för vars vidkommande åtgärderna har vidtagits, utgör fastigheten pant för återbetalning till staten av de nämnda kostnaderna så som stadgas i 20 kap. jordabalken (540/95).

Skogscentralen kan samtycka till att en inskrivning i en fastighet som utgör pant ändras eller avförs i fråga om en fastighet som bildats genom delning. Samtycke kan ges bara om indrivningen av statens fordran inte äventyras till följd av att panträtten upphör.

21 a § (10.9.2010/822)

Handräckning från polismyndigheten

Polismyndigheten är skyldig att vid behov ge handräckning i ärenden som gäller verkställigheten av denna lag och tillsynen över att lagen iakttas.

22 §

Anmälan till polisen (10.9.2010/822)

Om skogscentralen har sannolika skäl att misstänka att en gärning eller försummelse som avses i 18 § har skett, ska den anmäla detta till polisen för förundersökning. Anmälan behöver dock inte göras, om gärningen eller försummelsen med hänsyn till omständigheterna är ringa och det allmänna intresset inte kräver en närmare utredning av ärendet. (10.9.2010/822)

Skogscentralen skall ges tillfälle att vid förundersökning och i underrätten bli hörd i ett ärende i vilket skogscentralen har gjort en åtalsanmälan.

6 kap

Särskilda stadganden

23 § (23.3.2007/315)

Ändringssökande

Ändring i beslut som skogscentralen har fattat enligt denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Behörig förvaltningsdomstol är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets huvudelen av skogsbruksmarken i fråga är belägen.

På sökande av ändring tillämpas vad förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskriver om sökande av ändring i beslut av en förvaltningsmyndighet.

Utöver vad som särskilt bestäms om sökande av ändring, har skogscentralen rätt att överklaga beslut som Landsbygdsverket eller förvaltningsdomstolen har fattat med stöd av denna lag, om Landsbygdsverkets beslut avviker från skogscentralens framställning eller om förvaltningsdomstolen har ändrat eller upphävt skogscentralens eller Landsbygdsverkets beslut.

23 a § (30.12.1998/1224)

Avgiftsfrihet för vissa prestationer

Med avvikelse från vad som bestäms i 12 § lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (1474/1995) är en anmälan om användning av skog enligt 14 § 1 mom. och en anmälan om anläggande av plantbestånd enligt 14 a § 1 mom. avgiftsfria.

24 §

Ledning av och tillsyn över verkställigheten

Det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet handhar ledningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag.

25 § (10.9.2010/822)

Skogscentralernas uppgifter

Skogscentralerna utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag.

Jord- och skogsbruksministeriet får meddela skogscentralerna närmare föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

När det gäller områden som ska planläggas eller som har planlagts ska skogscentralen samarbeta i tillräcklig utsträckning med kommunerna för att samordna målen för denna lag med målen för markanvändnings- och bygglagen.

25 a § (23.3.2007/315)

Indrivning av statens fordran

Statens fordringar som avses i denna lag får indrivas i utsökningsväg utan dom eller beslut så som föreskrivs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Landsbygdsverket är den myndighet som driver in statens fordringar enligt denna lag.

26 § (10.9.2010/822)

26 § har upphävts genom L 10.9.2010/822.

7 kap

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

27 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Genom denna lag upphävs följande lagar jämte ändringar:

1) lagen den 15 september 1967 om enskilda skogar (412/67) samt

2) lagen den 11 augusti 1922 om skyddsskogar (196/22).

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

28 §

Övergångsstadganden som gäller lagen om enskilda skogar

På avverkningar som utförts före denna lags ikraftträdande tillämpas dock stadgandena i lagen om enskilda skogar som upphävs som följer:

1) den skyldighet att förnya skog efter avverkning som avses i 1 och 2 §§ lagen om enskilda skogar fortgår enligt de stadganden som gällt före denna lags ikraftträdande,

2) skogscentralen kan ålägga den som har försummat den skyldighet som avses i 1 punkten eller den som i övrigt har förfarit på ett sätt som inte överensstämmer med lagen om enskilda skogar att vidta korrigerande åtgärder enligt 20 § i denna lag. I fråga om syn skall därvid i tillämpliga delar iakttas lagen om enskilda skogar. När avverkningen har slutförts år 1982 eller tidigare kan skogscentralen dock inte förplikta till nämnda åtgärder, utan skyldigheten enligt lagen om enskilda skogar förfaller. Skyldigheten förfaller också, om en i 20 § 2 och 3 mom. i denna lag avsedd överenskommelse om korrigerande åtgärder inte har ingåtts före ett datum om vilket stadgas genom förordning eller om inte skogscentralen före ovan avsedda datum har givit ett beslut enligt 20 § 2 mom. i denna lag om korrigerande åtgärder eller vidtagit åtgärder som avses i 3 mom. i nämnda paragraf,

3) lagen om enskilda skogar tillämpas på de skyldigheter att vidta åtgärder för iståndsättning av skog eller åstadkommande och tryggande av återväxt som hänför sig till de i lagen om enskilda skogar avsedda förordnandena och avtalen om fredning av skog. De fredningar av skog som följer de nämnda förordnandena och avtalen upphör när denna lag träder i kraft,

4) de skogsskövlingsärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft slutbehandlas enligt lagen om enskilda skogar, om en talan enligt 10 § 2 mom. lagen om enskilda skogar har anhängiggjorts vid en tingsrätt eller om skogsnämnden eller, från den 1 mars 1996, skogscentralen med stöd av 5 § lagen om enskilda skogar har utfärdat ett avverkningsförbud i ärendet eller fredat skog temporärt innan denna lag trätt i kraft. Sedan denna lag trätt i kraft fredas dock inte skog genom förordnande eller avtal om fredning av skog. På ett förfarande som strider mot ett avverkningsförbud tillämpas stadgandena i lagen om enskilda skogar. I stället för en förverkandepåföljd enligt 12 § 2 mom. lagen om enskilda skogar kan dock utdömas en i 19 § i denna lag avsedd förverkandepåföljd när en tillämpning av sistnämnda paragraf leder till ett slutresultat som är lindrigare för den som saken gäller.

5) till den del stadgandena i lagen om enskilda skogar skall iakttas enligt 1-4 punkten skall skogscentralen alltjämt föra de förteckningar som avses i 11 § lagen om enskilda skogar, och på förteckningarna tillämpas stadgandena i 2 mom. i nämnda paragraf,

6) om någon avverkningsanmälan inte har gjorts så som lagen om enskilda skogar kräver för en avverkning som har utförts innan denna lag trätt i kraft, utdöms straff enligt lagen om enskilda skogar,

7) ingen anmälan om användning av skog behöver göras i fråga om avverkningar som har inletts före denna lags ikraftträdande och som slutförs före en tidpunkt som stadgas genom förordning, om en avverkningsanmälan enligt 7 § 1 mom. lagen om enskilda skogar har gjorts eller om det är fråga om avverkning enligt en avverknings- och förnyelseplan som avses i nämnda lagrum, och

8) oberoende av en avverknings- och förnyelseplan som godkänts eller en skogsbruksplan som granskats så som avses i 2 § 3 mom. lagen om enskilda skogar skall vid avverkning och skogsförnyelse iakttas stadgandena i denna lag efter att denna lag trätt i kraft.

28 a § (30.12.1998/1224)

Panträtt som hänför sig till övergångsbestämmelser som gäller lagen om enskilda skogar

När skogscentralen ålägger någon som har handlat i strid med lagen om enskilda skogar att på det sätt som avses i 28 § 2 punkten vidta korrigerande åtgärder och kostnaderna för tvångsutförande betalas av statens medel, utgör fastigheten pant för återbetalning av kostnaderna för tvångsutförande på det sätt som avses i 21 §, om skyldigheten åligger ägaren till den fastighet för vars vidkommande åtgärderna har vidtagits. Skogscentralen kan också ge sitt samtycke enligt 21 § till att en inskrivning ändras eller avförs.

29 §

Övriga övergångsstadganden

På avverkningar som före denna lags ikraftträdande har utförts på det skyddsskogsområde och de skyddsområden som avses i lagen om skyddsskogar tillämpas, med undantag för straffstadgandena, stadgandena i den lag om skyddsskogar som upphävs. I stället för en förverkandepåföljd enligt 10 § 3 mom. i nämnda lag kan dock utdömas en i 19 § i denna lag avsedd förverkandepåföljd när en tillämpning av sistnämnda paragraf leder till ett slutresultat som är lindrigare för den som saken gäller.

RP 63/1996, JsUB 18/1996, RSv 209/1996

Ikraftträdelsestadganden:

30.12.1998/1224:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 218/1998, JsUB 14/1998, RSv 216/1998

5.2.1999/137:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 101/1998, MiUB 6/1998, RSv 248/1998

26.10.2001/881:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 80/2000, LaUB 14/2001, RSv 94/2001

14.6.2002/520:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2002.

RP 203/2001, LaUB 7/2002, RSv 62/2002

24.6.2004/552:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 73/2003, LM 154/2003, JsUB 5/2004, StoUB 3/2004, RSv 52/2004

23.3.2007/315:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007.

Ett ärende som inletts vid en skogscentral och som enligt denna lag omfattas av Landsbygdsverkets behörighet överförs vid lagens ikraftträdande till Landsbygdsverket för avgörande om det inte avgjorts av skogscentralen.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 178/2006, GrUU 45/2006, JsUB 19/2006, RSv 281/2006

22.12.2009/1478:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

10.9.2010/822:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

På avverkning som inletts före ikraftträdandet av denna lag och på skyldigheter som uppkommit till följd av sådan avverkning tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På bedömningen av plantbestånd som är utvecklingsdugligt i ekonomiskt hänseende tillämpas dock bestämmelserna om meddellängden på utvecklingsdugliga träd i 8 § 1 mom.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 266/2009, JsUB 12/2010, RSv 109/2010