Beaktats t.o.m. FörfS 1008/2016.

18.12.1995/1558

Lag om beskattningsförfarande

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §
Lagens tillämpningsområde

I denna lag stadgas om beskattningsförfarandet och om ändringssökande i beskattningen.

Lagen tillämpas på följande skatter och avgifter:

1) skatt som ska betalas till staten på inkomst (statsskatt),

2) skatt som ska betalas till kommunen på inkomst (kommunalskatt),

3) skatt som ska betalas på ett samfunds och en samfälld förmåns inkomst (samfunds inkomstskatt),

4) skatt som ska betalas till den evangelisk-lutherska kyrkan och det ortodoxa kyrkosamfundet (kyrkoskatt),

5) försäkrads premie till Folkpensionsanstalten (sjukförsäkringspremie), och

6) skatt som ska betalas till staten enligt lagen om rundradioskatt (484/2012) (rundradioskatt för personer och rundradioskatt för samfund).

(31.8.2012/485)

I fråga om skattskyldigheten föreskrivs särskilt. För skattebetalningen verkställs under skatteåret förskottsuppbörd enligt denna lag och lagen om förskottsuppbörd (1118/1996). Skatterna uppbärs så som föreskrivs i denna lag och i lagen om förskottsuppbörd (769/2016). (9.9.2016/772)

3 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

I fråga om skattskyldigheten föreskrivs särskilt. För skattebetalningen verkställs under skatteåret förskottsuppbörd enligt denna lag och lagen om förskottsuppbörd (1118/1996). Skatterna uppbärs så som föreskrivs i denna lag och i lagen om skatteuppbörd (609/2005). (21.12.2012/875)

2 §
Precisering av tillämpningsområdet

Denna lags stadganden om kommunalskatt gäller i tillämpliga delar också kyrkoskatt samt sjukförsäkringspremie. (5.12.1996/997)

Vad som i denna lag och annan lagstiftning stadgas om skatt gäller i tillämpliga delar också samfundsränta, kvarskatteränta och återbäringsränta.

Vad denna lag stadgar om skattskyldiga gäller i tillämpliga delar också sammanslutningar.

3 §
Skatteåret

Skatt skall betalas på inkomst som den skattskyldige har haft under skatteåret. (22.12.2005/1145)

Skatteåret sammanfaller med kalenderåret eller, om den räkenskapsperiod som avses i bokföringslagen (1336/1997) inte utgörs av ett kalenderår, med den eller de räkenskapsperioder som har löpt ut under kalenderåret. (22.12.2005/1145)

Vad som ovan sägs om räkenskapsperioden tillämpas även på renskötselår. Andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner skall likväl alltid beskattas för det närmast föregående kalenderåret för jordbruksinkomst och sådan nettoinkomst av skogsbruk som avses i inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/67).

4 §
Skattetagarkommun

Fysiska personer och delägare i inhemska dödsbon som beskattas såsom särskilda skattskyldiga betalar kommunalskatt till hemkommunen.

5 §
Hemkommun

Som en skattskyldig fysisk persons hemkommun betraktas den kommun där han eller hon vid utgången av året före skatteåret ska anses ha haft bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994) (hemkommun vid årsskiftet). Om det på det sätt som avses i 9 a § i lagen om hemkommun har antecknats i befolkningsdatasystemet att en person saknar hemkommun, ska den kommun som senast varit personens hemkommun betraktas som personens hemkommun. (25.8.2016/671)

1 mom. har ändrats genom L 671/2016, som träder i kraft 1.10.2016. Den tidigare formen lyder:

Som en skattskyldig fysisk persons hemkommun betraktas den kommun där han vid utgången av det föregående skatteåret skall anses ha haft bostad enligt lagen om hemkommun (201/94) (hemkommun vid årsskiftet).

Med hemkommun vid årsskiftet jämställs en till Finland inflyttad persons hemkommun enligt lagen om hemkommun eller den kommun där han först har bosatt sig efter inflyttningen. Hemkommunen för en person som har flyttat utomlands anses i fråga om verkställandet av beskattningen vara oförändrad under den tid som han enligt 11 § inkomstskattelagen (1535/92) anses vara bosatt i Finland.

Ett samfunds hemkommun är den kommun där samfundet vid utgången av det föregående skatteåret hade sin hemort. En sammanslutnings och en samfälld förmåns hemkommun är den kommun som skall anses ha varit dess hemort vid utgången av det föregående skatteåret.

6 § (11.6.2010/520)
Myndighet som verkställer beskattningen

Beskattningen verkställs av Skatteförvaltningen.

2 kap

Deklarationsskyldighet

7 § (22.12.2005/1145)
Skyldighet att lämna in skattedeklaration eller annan deklaration

För beskattningen skall en skattskyldig meddela skattemyndigheten sina skattepliktiga inkomster, de avdrag som skall göras från dessa, uppgifter om sina tillgångar och skulder samt övriga uppgifter som påverkar beskattningen.

Till fysiska personer och dödsbon, som kan antas ha haft skattepliktig inkomst eller i 10 § 2 och 3 mom. avsedda tillgångar eller skulder under skatteåret, skickar skattemyndigheten en förhandsifylld skattedeklaration som baserar sig på de uppgifter som finns hos skattemyndigheten.

Den skattskyldige skall granska uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen. Om uppgifterna är bristfälliga eller felaktiga, skall den skattskyldige rätta och komplettera uppgifterna samt återsända skattedeklarationen. Om uppgifterna är riktiga och den skattskyldige inte har några andra skattepliktiga inkomster, avdrag, tillgångar eller skulder eller några andra uppgifter eller yrkanden som påverkar beskattningen, återsänds inte skattedeklarationen, om skattemyndigheten inte kräver det särskilt. För näringsverksamhet och jordbruk skall dock en skattedeklaration alltid lämnas in. En skattskyldig som bedriver skogsbruk skall lämna in en skattedeklaration för skogsbruk. Ingen skattedeklaration behöver dock lämnas in för skogsbruk, om den skattskyldige under skatteåret inte har haft inkomst av eller avdrag för skogsbruket eller andra uppgifter som påverkar beskattningen.

Om den skattskyldige inte återsänder den förhandsifyllda skattedeklarationen, anses han ha lämnat in en skattedeklaration som överensstämmer med uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen.

Fysiska personer och dödsbon som inte fått en förhandsifylld skattedeklaration enligt 2 mom. och som under skatteåret har haft skattepliktiga inkomster eller i 10 § 2 och 3 mom. avsedda tillgångar eller skulder eller andra uppgifter som påverkar beskattningen, skall utan uppmaning lämna in en skattedeklaration.

Samfund, sammanslutningar och alla andra skattskyldiga som under skatteåret har haft skattepliktig inkomst eller tillgångar eller skulder eller som har andra uppgifter som påverkar beskattningen, skall för beskattningen utan uppmaning lämna in en skattedeklaration. Samfund som avses i 20–22 § i inkomstskattelagen, samfällda förmåner, bostadsaktiebolag samt sådana fastighetsaktiebolag och bostadsandelslag vars aktier eller andelar medför rätt att besitta en viss lägenhet behöver dock inte utan uppmaning lämna in en skattedeklaration enbart över sina tillgångar och skulder, om det inte är fråga om uppgifter som förändrats under skatteåret och som inverkar på fastighetsbeskattningen. Vad som föreskrivs i detta moment gäller inte fysiska personer eller dödsbon.

Skyldig att lämna in en skattedeklaration är dessutom var och en som skattemyndigheten särskilt avkräver en sådan.

Den skattskyldige ska för beskattningen lämna in också andra deklarationer som rör beskattningen än de ovan nämnda. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när och hur deklarationerna ska lämnas in samt om deklarationsförfarandet i övrigt. (11.6.2010/520)

8 § (11.6.2010/520)
Inlämnande av skattedeklaration eller annan deklaration

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när och hur skattedeklarationen ska lämnas in samt om deklarationsförfarandet i övrigt. Skatteförvaltningen kan av orsaker som hänför sig till den skattskyldiges deklarationsmöjlighet eller organiseringen av skattemyndighetens arbete eller antalet ärenden bestämma att olika skattskyldiga ska lämna in skattedeklarationen vid olika tider.

Skatteförvaltningen ska på begäran utfärda ett intyg över att en skattedeklaration eller annan deklaration har tagits emot.

Skatteförvaltningen kan på begäran förlänga inlämningstiden för en skattedeklaration eller därtill anslutna uppgifter och utredningar eller för en annan deklaration. Beslutet får inte överklagas.

9 § (9.9.2016/772)
Ansvariga för deklarationsskyldigheten

För fullgörande av deklarationsskyldigheten ansvarar ett samfunds styrelse eller förvaltning, en sammanslutnings delägare, förvaltningsnämnden för en samfälld skog, en intressebevakare, en dödsbodelägare eller den som har boet i sin besittning samt för en utlännings räkning dennes härvarande ombud eller filialchef.

9 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

9 §
Ansvariga för deklarationsskyldigheten

För fullgörande av deklarationsskyldigheten ansvarar ett samfunds styrelse eller förvaltning, en sammanslutnings delägare, förvaltningsnämnden för en samfälld skog, för en myndlings räkning förmyndaren eller gode mannen, en dödsbodelägare eller den som har boet i sin besittning samt för en utlännings räkning dennes härvarande ombud eller filialchef.

10 § (22.12.2005/1145)
Innehållet i en skattedeklaration eller annan deklaration

I en skattedeklaration och dess bilaga eller i en annan deklaration ska lämnas de uppgifter som avses i 7 § 1 mom. och utredningar om dem. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om uppgifterna och utredningarna samt på vilket sätt de ska lämnas. Till skattedeklarationen fogas inga verifikationer, om Skatteförvaltningen inte bestämmer något annat av orsaker som hänför sig till skattekontrollen. (11.6.2010/520)

Fysiska personer och dödsbon skall i sin skattedeklaration lämna uppgifter och utredningar om dem endast om följande tillgångar i sin ägo:

1) fastigheter samt i 2 § 2 mom. 1 och 2 punkten i fastighetskattelagen (654/1992) avsedda tillgångar,

2) aktier i bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag samt i andra aktiebolag och andelar i andra samfund,

3) andra värdepapper och värdeandelar, dock inte masskuldebrev som avses i lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1990),

4) andelar i öppna bolag, kommanditbolag och andra sammanslutningar,

5) besittnings- och nyttjanderätt till förmögenhet,

6) tillgångar som hör till affärs- och yrkesverksamhet samt gårdsbruk.

Fysiska personer och dödsbön skall i sin skattedeklaration lämna uppgifter endast om följande skulder:

1) lån som beviljats av kreditinstitut och finansiella institut samt av andra instanser som avses i 16 § 5 mom.,

2) andra lån vars ränta är avdragbar i beskattningen.

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om deklarering av tillgångar och skulder som avses i 2 och 3 mom. (11.6.2010/520)

11 § (11.6.2010/520)
Tilläggsuppgifter och verifikationer

Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen eller besvärsinstansen, med samma skyldigheter som gäller i fråga om skattedeklarationen, utöver denna lämna de kompletterande uppgifter och utredningar samt förete de verifikationer som kan behövas vid beskattningen av den skattskyldige eller handläggning av överklagande som gäller beskattningen.

11 a § (22.12.2005/1079)
Förvaring av verifikationer

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig eller anteckningsskyldig ska förvara verifikationer som hänför sig till de inkomster, avdrag, tillgångar, skulder eller andra uppgifter som uppgetts i skattedeklarationen sex år från ingången av året efter skatteårets utgång. (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig eller anteckningsskyldig skall förvara verifikationer som hänför sig till de inkomster, avdrag, tillgångar skulder eller andra uppgifter som uppgetts i skattedeklarationen fem år från ingången av året efter det då beskattningen slutförts.

Förvaringsskyldigheten gäller dock inte verifikationer över uppgifter som skattemyndigheten har antecknat i den förhandsifyllda skattedeklarationen, om Skatteförvaltningen inte bestämmer något annat av orsaker som hänför sig till skattekontrollen. Förvaringsskyldigheten gäller inte heller de verifikationer som har tillställts skattemyndigheten. (11.6.2010/520)

Skatteförvaltningen kan begränsa skyldigheten att förvara verifikationer när förvaringsskyldigheten är uppenbart onödig. (11.6.2010/520)

12 § (22.12.2005/1079)
Anteckningsskyldighet

En skattskyldig som bedriver gårdsbruk, skogsbruk, uthyrningsverksamhet, investeringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet än sådan som skall betraktas som näringsverksamhet och som inte är bokföringsskyldig, skall med tanke på sin deklarationsskyldighet föra sådana anteckningar varav tillräckligt specificerat framgår de uppgifter som behövs vid beskattningen.

Anteckningarna ska basera sig på verifikationer. Den skattskyldige ska förvara anteckningarna och verifikationerna sex år från ingången av året efter skatteårets utgång. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om skyldigheten att förvara anteckningar och verifikationer. (9.9.2016/772)

2 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Anteckningarna ska basera sig på verifikationer. Den skattskyldige ska förvara anteckningarna och verifikationerna fem år från ingången av året efter det då beskattningen slutförts. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om skyldigheten att förvara anteckningar och verifikationer. (11.6.2010/520)

13 § (11.6.2010/520)
Närmare föreskrifter om deklarationsskyldigheten

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om dem som är anteckningsskyldiga samt om anteckningarna och kassaboken.

Skatteförvaltningen kan meddela föreskrifter som begränsar deklarationsskyldigheten när deklarationsskyldigheten är uppenbart onödig.

14 §
Skattegranskning

Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen, under skatteåret eller senare, i Finland för granskning uppvisa sin bokföring och sina anteckningar samt allt det material och all den egendom som hör till närings- eller förvärvsverksamheten, liksom också övrigt material och övrig egendom, som kan behövas för hans beskattning eller vid behandlingen av en ansökan om ändring i beskattningen. (11.6.2010/520)

Den skattskyldige ska ges förhandsmeddelande om platsen för skattegranskningen och om tidpunkten då den inleds, om inte särskilda omständigheter föranleder ett annorlunda förfarande. (9.9.2016/772)

2 mom. har tillfogats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

Över skattegranskningen skall upprättas en berättelse, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

I fråga om förfarandet vid skattegranskningar samt om det material och den egendom som ska uppvisas föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. (9.9.2016/772)

3 mom. (tidigare 4 mom.) har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om förfarandet vid skattegranskningen samt om det material och den egendom som skall uppvisas stadgas närmare genom förordning.

14 a § (1.12.2006/1041)
Dokumentation av internprissättning

Den skattskyldige skall upprätta en skriftlig utredning om sådana i 31 § avsedda transaktioner som denne under skatteåret genomfört med parter i intressegemenskap, där den andra parten är utlänning, samt om transaktioner mellan ett utländskt företag och dess fasta driftställe i Finland (dokumentation av internprissättning).

Av små och medelstora företag krävs inte någon dokumentation av internprissättningen.

Med små och medelstora företag avses företag som

1) har färre än 250 anställda,

2) har en omsättning som uppgår till högst 50 miljoner euro eller en balansomslutning som uppgår till högst 43 miljoner euro, samt som

3) motsvarar de i kommissionens rekommendation om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag 2003/361/EG avsedda särdragen för ett företags oberoende samt övriga kännetecken för små och medelstora företag.

14 b § (1.12.2006/1041)
Innehållet i dokumentationen av internprissättningen

Dokumentationen av internprissättningen skall innehålla

1) en beskrivning av affärsverksamheten,

2) en beskrivning av relationer i intressegemenskap,

3) uppgifter om transaktioner mellan parter i intressegemenskap samt transaktioner mellan företaget och dess fasta driftställe,

4) en funktionsanalys av transaktioner mellan parter i intressegemenskap samt transaktioner mellan företaget och dess fasta driftställe,

5) en jämförbarhetsanalys inklusive tillgängliga uppgifter om jämförelseobjekten,

6) en beskrivning av vald internprissättningsmetod och dess tillämpning.

Ovan i 1 mom. 4–6 punkten avsedda uppgifter krävs inte, om det sammanlagda värdet av transaktionerna mellan den skattskyldige och den andra parten under skatteåret uppgår till högst 500 000 euro.

14 c § (1.12.2006/1041)
Presentation och komplettering av dokumentationen av internprissättningen

Den skattskyldige skall inom 60 dagar efter uppmaning från skattemyndigheten lämna in en dokumentation av internprissättningen. Dokumentationen om internprissättningen under skatteåret skall likväl lämnas in tidigast sex månader efter utgången av den sista månaden i räkenskapsperioden.

Tilläggsutredning som komplettering till dokumentationen av internprissättningen, såsom uppgifter om jämförelseobjekten, skall lämnas in inom 90 dagar efter uppmaning från skattemyndigheten.

Skattemyndigheten kan på begäran förlänga tidsfristerna i 1 och 2 mom. Beslutet får inte överklagas.

3 kap

Utomståendes skyldighet att lämna uppgifter

15 § (24.6.2004/565)
Utomståendes allmänna skyldighet att lämna inkomstuppgifter

Var och en ska tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om förmåner med penningvärde som han betalt eller förmedlat och om rättelser av dem samt om mottagarna av förmånerna och grunderna för dem. Förmån med penningvärde är bland annat lön, naturaförmån och arvode samt ersättning som betalas för arbete, syssla eller tjänst samt pris, understöd, stipendium, hederspris, studiestöd, kostnadsersättning, pension, utbetalning som grundar sig på ett långsiktigt sparavtal och skattepliktig inkomst av ett sådant, social förmån, vinstutdelning, delägarlån, avkastning på fondandel, ränta, hyra och försäkringsersättning samt ersättning för upphovsrätt, patenträtt, gruvrätt eller annan liknande rätt. Uppgifterna ska tillställas Skatteförvaltningen också i det fall att förmånen betalts utan att förskottsinnehållning verkställts eller förmånen betalts eller förmedlats till begränsat skattskyldig eller inkomsten är skattefri för mottagaren. (29.12.2009/1745)

Virkesköpare ska i fråga om leverans- och rotförsäljning för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om virkessäljarna och försäljningarna. (11.6.2010/520)

3 mom. har upphävts genom L 22.12.2005/1156. (22.12.2005/1156)

Värdepappersföretag, utländska värdepappersföretag och andra tillhandahållare av investeringstjänster som avses i lagen om investeringstjänster (747/2012), försäkringsbolag som avses i försäkringsbolagslagen (521/2008), filialer och generalagenter som avses i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) och försäkringsföreningar som avses i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om gjorda och förmedlade värdepappersköp, om handelsparterna och om de betalda köpesummorna samt om teckning och inlösen av andelar i fondföretag som de gjort eller förmedlat, till den del som uppgifterna inte har lämnats med stöd av 17 § 1 mom. i denna lag (14.12.2012/773)

Uppgiftsskyldiga som avses i 4 mom. ska lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter också om derivatinstrument som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument (748/2012) eller på en annan reglerad och myndighetsövervakad marknad och om sådana derivatinstrument som avses i 1 kap. 10 § 1 mom. 3–9 punkten i lagen om investeringstjänster och om andra derivatinstrument samt om avtalsparterna. (14.12.2012/773)

En clearingorganisation som avses i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (749/2012) ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om avtal som gäller återköp eller lån av värdepapper i eget kapital och som organisationen har clearat, om dividendersättningar som avses i 31 § 5 mom. i inkomstskattelagen och som betalas med stöd av dylika avtal samt om utbetalare och mottagare av dividendersättningarna. Värdepappersföretag, utländska värdepappersföretag och andra tillhandhållare av investeringstjänster ska lämna de uppgifter som avses i detta moment om återköps- och låneavtal som de har ingått för sina kunders räkning. (14.12.2012/773)

Föreståndaren för ett renbeteslag ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om de renar som renägarna äger. (11.6.2010/520)

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas och om när och hur detta ska ske eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter. (11.6.2010/520)

15 a § (11.6.2010/520)
En utländsk arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter

En utländsk arbetsgivare ska tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om den uppskattade längden för arbetet och det kalkylerade lönebeloppet för en hyrd arbetstagare enligt 10 § 4 c -punkten i inkomstskattelagen samt om den som låter utföra arbetet, om ett internationellt avtal inte hindrar att skatt uppbärs på arbetstagarens lön. Uppgifterna ska tillställas Skatteförvaltningen före utgången av kalendermånaden efter den månad då arbetet inleddes.

En utländsk arbetsgivare ska årligen tillställa Skatteförvaltningen i 15 § 1 mom. avsedda uppgifter om utbetalda

1) löner enligt 10 § 4 c-punkten i inkomstskattelagen, om ett internationellt avtal inte hindrar att skatt uppbärs på lönen,

2) andra löner än sådana som avses i 1 punkten, när löntagaren fortgående vistas i Finland över sex månader.

Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan ska en företrädare som utsetts enligt 8 § i lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) till Skatteförvaltningen ge in de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. då den utländska arbetsgivare som företrädaren företräder inte har införts i förskottsuppbördsregistret. (17.6.2016/452)

3 mom. har ändrats genom L 452/2016, som trädde i kraft 18.6.2016. Den tidigare formen lyder:

Med avvikelse från vad som bestäms ovan ska en företrädare som utsetts enligt 4 a § i lagen om utstationerade arbetstagare (1146/1999) tillställa Skatteförvaltningen de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. då den utländska arbetsgivare som företrädaren företräder inte har införts i förskottsuppbördsregistret.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas och om när och hur detta ska ske, eller begränsar skyldigheten att lämna uppgifter.

15 b § (24.5.2013/363)
Skyldighet för den huvudsakliga genomföraren av ett byggprojekt att lämna uppgifter om arbetstagare

Huvudentreprenören eller någon annan huvudsaklig genomförare av byggprojektet på en gemensam arbetsplats enligt 7 § i arbetarskyddslagen (738/2002) ska månatligen lämna Skatteförvaltningen för skattekontrollen behövliga identifierings- och kontaktuppgifter i fråga om arbetstagare, egenföretagare, arbetsgivare och dem som låter utföra hyrt arbete på den gemensamma byggarbetsplatsen samt uppgifter om arbetsgivares hemstat och arten av anställnings- och uppdragsförhållanden, och om arbetstagarnas och egenföretagarnas arbete och vistelse i Finland och deras försäkringsskydd. Uppgifter om personer som tillfälligt transporterar varor till arbetsplatsen lämnas dock inte.

Ett företag som är verksamt på en gemensam byggarbetsplats ska lämna arbetsplatsens huvudentreprenör eller någon annan huvudsaklig genomförare av byggprojektet uppgifter enligt 1 mom. om sina anställda. En egenföretagare ska lämna motsvarande uppgifter om sig själv. Uppgifterna ska lämnas innan arbetet inleds och förändringar i uppgifterna ska meddelas utan dröjsmål.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om huvudentreprenören eller någon annan huvudsaklig genomförare av byggprojektet ska tillämpas på byggherren, om arbetsplatsen inte har någon huvudentreprenör eller någon annan huvudsaklig genomförare.

Den som enligt denna paragraf är skyldig att lämna uppgifter ska bevara uppgifterna och de handlingar som innehåller de uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten i sex år räknat från utgången av det år då byggprojektet slutfördes, om inte en längre bevaringstid föreskrivs någon annanstans i lag.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas, om när och hur uppgifterna ska lämnas och om rätten att inte lämna uppgifter som avses i denna paragraf i fall som har ringa betydelse med tanke på ekonomin eller skattekontrollen.

15 c § (24.5.2013/363)
Skyldighet för den som beställer byggtjänster att lämna uppgifter om entreprenaden

Beställaren ska månatligen lämna Skatteförvaltningen för skattekontrollen behövliga identifierings- och kontaktuppgifter i fråga om företag som på uppdrag av beställaren utför byggtjänster som avses i 31 § 3 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen (1501/1993) eller uppför eller river byggtällningar, eller hyr ut arbetskraft åt beställaren för dessa ändamål. Beställaren ska dessutom lämna uppgifter om uppdragets art och varaktighet, arbetsplatsens läge och de vederlag som beställaren betalat till dessa företag.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas, om när och hur uppgifterna ska lämnas och om rätten att inte lämna uppgifter som avses i denna paragraf i fall som har ringa betydelse med tanke på ekonomin eller skattekontrollen.

15 d § (24.5.2013/363)
Skyldighet att lämna uppgifter när byggherren är en fysisk person

Om byggherren är en fysisk person för vars räkning byggnaden eller en del av den byggs eller repareras eller för vars räkning det utförs markarbete, ska byggherren, i det fall att byggarbetet inte anknyter till hans eller hennes företagsverksamhet, i stället för de uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt 15 b och 15 c § lämna Skatteförvaltningen för skattekontrollen behövliga uppgifter inklusive identifierings- och kontaktuppgifter i fråga om de arbetstagare och företag som utfört byggarbetet. Byggherren ska dessutom lämna uppgifter om de löner och annat vederlag som betalats till dessa. Uppgiftsskyldigheten gäller inte byggande som enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) inte kräver bygglov.

Byggherren ska lämna Skatteförvaltningen de uppgifter som avses i 1 mom. före den slutsyn som enligt markanvändnings- och bygglagen ska göras innan byggnaden tas i bruk. I samband med slutsynen ska byggherren visa byggnadstillsynsmyndigheten ett av Skatteförvaltningen utfärdat intyg över att skyldigheten att lämna uppgifter har fullgjorts.

Om det intyg som avses i 2 mom. inte har uppvisats i samband med den slutsyn som avses i 2 mom., ska byggnadstillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen om detta.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas, om när och hur uppgifterna ska lämnas och om rätten att inte lämna uppgifter som avses i denna paragraf i fall som har ringa betydelse med tanke på ekonomin eller skattekontrollen.

16 §
Utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter om utgifter och avdrag

Arbetsmarknadsorganisationerna och arbetslöshetskassorna ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om medlemsavgifter och kassainbetalningar som är avdragbara vid beskattningen. (11.6.2010/520)

Försäkringsanstalterna, pensionsstiftelserna och övriga pensionsanstalter, utländska försäkrings- eller pensionsanstalters representanter eller förmedlare i Finland samt inlåningsbanker, fondbolag och värdepappersföretag ska tillställa Skatteförvaltningen uppgifter om premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar som grundar sig på långsiktiga sparavtal, vilka har betalts av skattskyldiga, samt utredning om huruvida premierna och inbetalningarna är avdragsgilla. Dessutom ska försäkringsanstalterna samt utländska försäkringsanstalters representanter eller förmedlare i Finland tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om obligatoriska grupplivförsäkringsavgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) samt olycksfallsförsäkringspremier enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981) som en stipendiat som avses i 1 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare har betalt. Motsvarande utredning ska också ges de skattskyldiga. (29.12.2009/1745)

Arbetsgivare och andra som betalat ut prestationer ska tillställa Skatteförvaltningen uppgifter om arbetstagares pensionsavgift, arbetslöshetsförsäkringspremie samt premier enligt 96 och 96 a § i inkomstskattelagen som de har uppburit. (11.6.2010/520)

De som betalar invalidpension ska tillställa Skatteförvaltningen sådana uppgifter om pensionstagarna och pensionerna som behövs för beviljande av invalidavdrag. (11.6.2010/520)

Kreditinstituten och de finansiella instituten, staten, kommunerna, försäkrings- och pensionsanstalterna, intressekontoren och arbetsgivarna ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om lån som beviljats skattskyldiga samt om lånens användningssyfte, kapital och ränta. (11.6.2010/520)

Kreditinstituten och de finansiella instituten, Statskontoret och andra som bedriver värdepappershandel eller förmedlar värdepapper ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om eftermarknadsgottgörelser som skattskyldiga har betalt. (11.6.2010/520)

Arbetslöshetskassorna, Folkpensionsanstalten och arbetskraftsmyndigheterna ska till Skatteförvaltningen meddela det antal ersättningsdagar under skatteåret för vilket ersättning har betalts enligt de lagar som avses i 93 § 4 mom. i inkomstskattelagen. (11.6.2010/520)

Ett aktiebolag ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om sådan återbetalning av delägarlån som avses i 54 c § i inkomstskattelagen. (11.6.2010/520)

Värdepappersföretag och filialer till utländska värdepappersföretag som avses i lagen om investeringstjänster, värdepapperscentraler och kontoförvaltare som avses i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som avses i kreditinstitutslagen (121/2007) samt i lagen om placeringsfonder (48/1999) avsedda fondbolag, i Finland etablerade filialer till utländska fondbolag och utländska fondbolag som förvaltar i Finland inrättade placeringsfonder samt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) avsedda AIF-förvaltare, i Finland etablerade filialer till EES-baserade AIF-förvaltare och sådana EES-baserade AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som är inrättade i Finland ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om avgifter som de tagit ut för förvaltning eller förvaring av egendom. (7.3.2014/181)

Folkpensionsanstalten ska för beviljande av studielånsavdrag tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om skattskyldiga som är berättigade till studielånsavdrag, året då en till avdrag berättigande examen avlades, studielånsavdragets maximibelopp samt de amorteringar som de till avdrag berättigade skattskyldiga har gjort på studielånet. (11.6.2010/520)

Kommuner och samkommuner som tar ut i 31 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen nämnda avgifter på förtroendevaldas mötesarvoden ska tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om de uttagna avgifterna. Den som erhållit sådana avgifter direkt av den skattskyldige ska tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om avgifterna. (11.6.2010/520)

Ett målbolag som tagit emot investeringar enligt lagen om skattelättnad för investeringsverksamhet skatteåren 2013–2015 (993/2012) ska lämna Skatteförvaltningen en årsanmälan om investeringarna. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas och om när och hur detta ska ske. (28.12.2012/994)

Universitet och högskolor ska för beskattningen till Skatteförvaltningen lämna behövliga uppgifter om en donation som har gjorts av en skattskyldig och som är avdragsgill enligt 98 a § i inkomstskattelagen (1535/1992). (17.12.2015/1547)

13 mom. har tillfogats genom L 1547/2015, som trädde i kraft 1.1.2016.

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas och om när och hur detta ska ske, eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter. (11.6.2010/520)

L om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare 1026/1981 har upphävts genom L 873/2015, se L om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar 873/2015 18 kap. KreditinstitutsL 121/2007 har upphävts genom L 610/2014, se KreditinstitutsL 610/2014 1 kap. 7 och 13 §. Se SkatteFb om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 1591/2015 samt SkatteFb om anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter som gäller skattelättnad för investeringsverksamhet 654/2013.

17 § (24.6.2004/565)
Utomståendes allmänna skyldighet att lämna andra uppgifter

Fondbolag, i Finland etablerade filialer till utländska fondbolag och sådana utländska fondbolag som förvaltar i Finland inrättade placeringsfonder ska för beskattningen till Skatteförvaltningen ge in behövliga uppgifter om fondandelar i placeringsfonder och andelar i fondföretag som skattskyldiga äger och om fondandelar i placeringsfonder och andelar i fondföretag som inlösts hos skattskyldiga. Dessutom ska behövliga uppgifter lämnas om anskaffningspriset och anskaffningstidpunkten i fråga om inlösta fondandelar och andelar i fondföretag samt om de kostnader som har tagits ut i samband med teckning och inlösen till den del den uppgiftsskyldige innehar dessa uppgifter. (29.12.2011/1498)

Värdepapperscentralen ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om de värdeandelar som hör till värdeandelssystemet, vem som äger dem enligt uppgifterna i värdeandelsregistret och vem som får avkastningen. Ett börsbolag vars aktier inte hör till värdeandelssystemet ska lämna Skatteförvaltningen motsvarande uppgifter ur aktieboken. Har den som sköter förvaltarregistreringen i värdeandelsregistret antecknats som ägare av en värdeandel föreligger ingen skyldighet att lämna uppgifter. (11.6.2010/520)

Bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag, bostadsandelslag och andra samfund vars aktier eller andelar berättigar till innehav av en viss lägenhet i en byggnad som ägs av samfundet, ska för delägarnas eller medlemmarnas beskattning tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om lägenheterna och dessas användning samt om de ersättningar som delägarna eller medlemmarna betalat till bolaget. (11.6.2010/520)

Telefonsamfund och samfund som är huvudägare i ett telefonsamfund skall för beskattningen tillställa skatteförvaltningen nödvändiga uppgifter om sådana aktier, andelsbevis eller medlemsböcker som telefonsamfundens delägare eller medlemmar äger vid utgången av kalenderåret, om delägarskap eller medlemskap och kundstatus i samfundet har separerats från varandra. Ett telefonsamfund är dock inte skyldigt att lämna uppgifter till den del telefonsamfundets aktier har överförts till värdeandelssystemet.

En finländsk arbetsgivare som sänder en arbetstagare utomlands samt pensionsanstalten ska tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter för fastställande av den försäkrades sjukförsäkringspremie. Arbetsgivaren är uppgiftsskyldig också i det fall att lönen betalas av ett utländskt moder-, dotter- eller systerföretag som hör till samma ekonomiska helhet som arbetsgivaren eller av ett sådant utländskt företag där den finländska arbetsgivaren har bestämmanderätt. (11.6.2010/520)

En arbetsgivare och andra i 54 d § i inkomstskattelagen avsedda försäkringstagare ska till Skatteförvaltningen lämna uppgifter om de skattskyldiga för vilkas del de under skatteåret har betalat premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring. En arbetsgivare ska dessutom till Skatteförvaltningen lämna uppgifter om de premier för kollektivt tilläggspensionsskydd som denne har betalat för varje arbetstagare. (11.6.2010/520)

Var och en som låter utföra arbete med en hyrd arbetstagare som avses i 10 § 4 c-punkten i inkomstskattelagen ska till Skatteförvaltningen ge in för beskattningen behövliga uppgifter om det företag som hyrt ut arbetstagaren, om ett internationellt avtal inte hindrar att skatt uppbärs på arbetstagarens lön. Dessutom ska uppgifter då lämnas om den företrädare för företaget som utsetts i enlighet med 8 § i lagen om utstationering av arbetstagare. Uppgifterna ska lämnas före utgången av kalendermånaden efter den månad under vilken företagets första arbetstagare börjar arbeta för den som låter utföra arbetet. Förändringar i de ovannämnda uppgifterna ska meddelas till Skatteförvaltningen före utgången av den kalendermånad som följer på förändringen. (17.6.2016/452)

7 mom. har ändrats genom L 452/2016, som trädde i kraft 18.6.2016. Den tidigare formen lyder:

Var och en som låter utföra arbete med en hyrd arbetstagare som avses i 10 § 4 c-punkten i inkomstskattelagen ska tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om det företag som hyrt ut arbetstagaren, om ett internationellt avtal inte hindrar att skatt uppbärs på arbetstagarens lön. Dessutom ska uppgifter då lämnas om den företrädare för företaget som utsetts i enlighet med 4 a § i lagen om utstationerade arbetstagare. Uppgifterna ska lämnas före utgången av kalendermånaden efter den månad under vilken företagets första arbetstagare börjar arbeta för den som låter utföra arbetet. Förändringar i de ovan nämnda uppgifterna ska meddelas till Skatteförvaltningen före utgången av den kalendermånad som följer på förändringen. (11.6.2010/520)

Den som gör en betalning på vilken förskottsinnehållning ska verkställas ska tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om betalningsmottagaren och betalningsslaget när betalaren med stöd av 17 § 1 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) begär sådana uppgifter av Skatteförvaltningen som behövs för att verkställa förskottsinnehållning. I fråga om pensioner och därmed jämförbara betalningar ska också uppges det kalkylerade beloppet av betalningen. (11.6.2010/520)

Pensionsanstalten ska tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om hemviststat och medborgarskap för en begränsat skattskyldig person med pensionsinkomst. Folkpensionsanstalten ska dessutom tillställa Skatteförvaltningen uppgifter om huruvida personen är försäkrad i Finland och huruvida Finland svarar för personens sjukvårdskostnader.

Kreditinstitut, filialer till utländska kreditinstitut som avses i kreditinstitutslagen, värdepappersföretag, filialer till utländska värdepappersföretag som avses i lagen om investeringstjänster, kontoförvaltare som avses i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet samt andra värdepappersförvarare ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen för beräkning av den skattskyldiges överlåtelsevinst eller överlåtelseförlust behövliga uppgifter om försäljning eller annan avyttring av värdepapper till den del som den uppgiftsskyldige innehar dessa uppgifter. (14.12.2012/773)

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas och om när och hur detta ska ske, eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter. (11.6.2010/520)

Ett bolag vars värdepapper på bolagets ansökan eller med dess samtycke har tagits upp till handel på en reglerad och myndighetsövervakad marknad i Finland eller utomlands ska meddela Skatteförvaltningen att värdepapperen tagits upp till handel samt om handeln flyttats från en marknad till en annan och om värdepapperen inte längre är föremål för handel på marknaden. Detsamma gäller när värdepapperen på bolagets ansökan eller med dess samtycke tas upp till handel på en multilateral handelsplattform enligt lagen om handel med finansiella instrument. (14.12.2012/773)

Livförsäkringsbolag, utländska försäkrings- eller pensionsanstalters representanter eller förmedlare i Finland samt inlåningsbanker, fondbolag och värdepappersföretag ska tillställa Skatteförvaltningen uppgifter om villkor, uppsägning och överföring av sparmedel i fråga om frivilliga individuella pensionsförsäkringar och långsiktiga sparavtal. (29.12.2009/1745)

17 a § (20.2.2015/155)
Utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter med anledning av genomförandet av FATCA-avtalet

Ett sådant rapporterande finskt finansinstitut som avses i avtalet med Amerikas förenta stater för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, (FördrS 25/2015, FATCA-avtalet), ska lämna Skatteförvaltningen de uppgifter som behövs för tillämpningen av avtalet. Ett rapporterande finskt finansinstitut är skyldigt att iaktta de förpliktelser som i avtalet och dess tillägg åläggs finska rapporterande finansinstitut samt den aktsamhetsprocedur som anges i avtalets tillägg I för identifiering av amerikanska rapporteringspliktiga konton och konton som innehas av ickedeltagande finansinstitut.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur rapporterande finska finansinstitut i enlighet med artikel 4 stycke 7 i FATCA-avtalet samt paragraf 1 stycke C, paragraf II stycke A, paragraf III stycke A, paragraf IV stycke A och paragraf V stycke A i tillägg I till FATCA-avtalet kan använda de procedurer eller definitioner som beskrivs i Amerikas förenta staters relevanta bestämmelser, eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter. Dessutom får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av FATCA-avtalets aktsamhetsprocedur, om de uppgifter som ska lämnas, om tidpunkten och sättet för lämnande av uppgifter, eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter.

17 a § har tillfogats genom L 155/2015, som trädde i kraft 2.3.2015.

17 b § (30.12.2015/1704)
Utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter med anledning av rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG

Ett sådant rapporterande finskt finansinstitut som avses i rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder ändrat genom rådets direktiv 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, ska lämna Skatteförvaltningen de uppgifter som behövs för tillämpningen av direktivet. Ett rapporterande finskt finansinstitut är skyldigt att iaktta de förpliktelser som i direktivet och i avsnitt I–IX i bilaga I och i bilaga II till direktivet åläggs finska rapporterande finansinstitut samt den aktsamhetsprocedur som anges i dem för identifiering av konton.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur rapporterande finska finansinstitut i enlighet med punkt D i avsnitt II i bilaga I till direktivet kan använda sig av tjänsteleverantörer för att fullgöra de i nationell lagstiftning avsedda skyldigheter avseende rapportering och åtgärder för kundkännedom och tillämpa i enlighet med punkt E i avsnitt II i bilaga I förfaranden för kundkännedom för nya konton på redan befintliga konton och förfaranden för kundkännedom för högvärdekonton på lågvärdekonton. Dessutom får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av direktivets aktsamhetsprocedur, om de uppgifter som ska lämnas, om tidpunkten och sättet för lämnande av uppgifter, eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter.

17 b § har tillfogats genom L 1704/2015, som trädde i kraft 1.1.2016.

17 c § (8.4.2016/226)
Allmän skyldighet för finansinstitut att lämna uppgifter om finansiella konton

Ett rapporterande finskt finansinstitut enligt 17 b § ska lämna Skatteförvaltningen de uppgifter som avses i den paragrafen även i fråga om finansiella konton som motsvarar rapporteringspliktiga konton, eller uppgift om att sådana konton inte existerar, beträffande personer vars skatterättsliga hemvist är utanför Europeiska unionen. Ett rapporterande finskt finansinstitut ska när det undersöker och identifierar finansiella konton iaktta de förpliktelser som i den paragrafen åläggs rapporterande finansinstitut samt den aktsamhetsprocedur som avses i den paragrafen.

Om ett finansinstitut, en person eller en förmedlare har infört rutiner för att kringgå förfarandet för utbyte av upplysningar eller aktsamhetsproceduren, ska finansinstitutet trots det betraktas som ett rapporterande finansinstitut enligt denna paragraf eller 17 a § och det finansiella kontot som ett rapporteringspliktigt finansiellt konto.

Ett rapporterande finskt finansinstitut ska föra bok över åtgärder som vidtagits vid tillämpningen av förfarandet för utbyte av upplysningar och av aktsamhetsproceduren och vid lämnande av upplysningar samt över bevis om att dessa förfaranden har använts. Vidare ska finansinstitutet vidta lämpliga åtgärder för att inhämta dessa upplysningar. Finansinstitutet ska dessutom bevara dessa uppgifter i sex år räknat från utgången av det år då förfaranden för identifiering av konton genomfördes eller ett konto avslutades.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av aktsamhetsproceduren, om de uppgifter som ska lämnas samt om tidpunkten och sättet för lämnande av uppgifter. Skatteförvaltningen kan också begränsa skyldigheten att lämna uppgifter.

17 c § har tillfogats genom L 226/2016, som trädde i kraft 15.4.2016.

18 §
Myndigheternas allmänna skyldighet att lämna uppgifter

De myndigheter som avses i lagen om registerförvaltningen (166/1996) ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter ur befolkningsdatasystemet. (11.6.2010/520)

Den registermyndighet eller lokala myndighet som avses i handelsregisterlagen (129/1979) ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter ur handelsregistret. (11.6.2010/520)

Den registermyndighet som avses i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008) ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter ur landsbygdsnäringsregistret. (11.6.2010/520)

Den registeransvarige enligt lagen om fordonstrafikregistret (541/2003) ska tillställa Skatteförvaltningen de uppgifter ur datasystemet för vägtrafiken som behövs för beskattningen. (11.6.2010/520)

Statliga och kommunala myndigheter ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter som de har i sin besittning om fastigheter, om byggnaderna på dem, om markens och byggnadernas beskaffenhet samt om planläggningen och ägarna. (11.6.2010/520)

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter som de har i sin besittning om beviljade närings-, sysselsättnings- och därmed jämförbara subventioner och understöd samt om mottagarna och de utbetalda beloppen. Skyldigheten att lämna upplysningar gäller också andra samfund som beviljar subventioner och understöd, då dessa helt eller delvis finansieras med offentliga medel. (11.6.2010/520)

Den registeransvarige enligt lagen om utlänningsregistret (1270/1997) ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om en i utlänningsregistret införd utlännings vistelse i Finland, om hans eller hennes arbetsgivare och om anställningsförhållanden samt näringsverksamhet. (29.1.2010/71)

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas och om när och hur detta ska ske, eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter.

19 § (11.6.2010/520)
Utomståendes särskilda skyldighet att lämna uppgifter

Var och en ska på uppmaning av Skatteförvaltningen, på basis av namn, bankkontonummer, kontotransaktion eller annan motsvarande identifikation lämna sådana uppgifter som kan behövas för beskattning av någon annan skattskyldig eller behandling av en ändringsansökan och som framgår av handlingar som han har i sin besittning eller annars känner till, om han eller hon inte enligt lag har rätt att vägra vittna i saken. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen.

20 § (11.6.2010/520)
Myndigheternas särskilda skyldighet att lämna uppgifter

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund ska på begäran av Skatteförvaltningen lämna eller för granskning förete sådana uppgifter som kan behövas för beskattning eller ändringssökande och som framgår av handlingar som myndigheten eller det offentliga samfundet har i sin besittning eller annars känner till, om uppgifterna inte gäller en sak i vilken vittnesmål enligt lag inte får avges. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen.

Statliga myndigheter ska på uppmaning av Skatteförvaltningen för beskattningen ge utlåtanden samt göra beräkningar i frågor inom sitt verksamhetsområde.

21 §
Jämförelseuppgiftsgranskning

Skattegranskning får verkställas också uteslutande för inhämtande av uppgifter som kan användas vid beskattningen av en annan skattskyldig (jämförelseuppgiftsgranskning).

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2010/1411. (30.12.2010/1411)

22 § (24.6.2004/565)
Särskilda bestämmelser om lämnande av uppgifter

Den som enligt detta kapitel är skyldig att lämna uppgifter skall specificera den som uppgifterna gäller med namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer eller, om sådana uppgifter saknas, med andra identifieringsuppgifter eller annan kontaktinformation som den uppgiftsskyldige besitter.

I de fall som avses i 15 a–15 d § samt 17 § 7 och 9 mom. ska den som uppgifterna gäller förutom med namn specificeras med följande uppgifter som den uppgiftsskyldige besitter:

1) företags- och organisationsnummer eller personbeteckning, eller om personbeteckning saknas, födelsetid,

2) skatte- eller personnummer som tilldelats av hemviststaten, eller om sådana uppgifter saknas, med något annat motsvarande signum, och

3) kontaktuppgifter i både Finland och hemviststaten.

(24.5.2013/363)

Med avvikelse från 2 mom. 1 punkten i denna paragraf ska en arbetstagare eller egenföretagare som avses i 15 b § specificeras med personbeteckning eller med födelsetid och skattenummer. (24.5.2013/363)

De uppgifter som avses i detta kapitel ska lämnas till Skatteförvaltningen utan hinder av sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter. (11.6.2010/520)

Skatteförvaltningen kan förordna att den uppgiftsskyldige ska lämna de uppgifter som avses i detta kapitel med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod. En fysisk person eller ett dödsbo kan inte förpliktas att lämna uppgifter med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod. Uppgifterna kan lämnas med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod då skyddet av uppgifterna har utretts på det sätt som avses i 32 § 1 mom. i personuppgiftslagen (523/1999). (11.6.2010/520)

22 a § (24.6.2004/565)
Försummelseavgift

Den uppgiftsskyldige kan åläggas att i försummelseavgift betala högst 2 000 euro, om

1) det finns en mindre bristfällighet eller ett mindre fel i en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten, och den uppgiftsskyldige inte har följt en bevisligen sänd uppmaning att avhjälpa bristfälligheten eller felet,

2) den uppgiftsskyldige utan giltig orsak har lämnat en deklaration, uppgift eller handling för sent, eller

3) den uppgiftsskyldige har lämnat uppgifterna på annat sätt än vad som bestämts av Skatteförvaltningen.

(9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Den uppgiftsskyldige kan åläggas att i försummelseavgift betala högst 2 000 euro, om

1) det finns en mindre bristfällighet eller ett mindre fel i en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten, och den uppgiftsskyldige inte har följt en bevisligen sänd uppmaning att avhjälpa bristfälligheten eller felet,

2) den uppgiftsskyldige utan giltig orsak har lämnat en deklaration, uppgift eller handling för sent, eller

3) den uppgiftsskyldige har lämnat uppgifterna på annat sätt än vad som bestämts av Skatteförvaltningen och den uppgiftsskyldige inte har följt en bevisligen sänd uppmaning att avhjälpa saken.

(11.6.2010/520)

Om en deklaration, en annan uppgift eller en handling som bestämts för fullgörande av uppgiftsskyldigheten innehåller väsentliga brister eller fel eller om den uppgiftsskyldige lämnat in dem först efter en bevisligen sänd uppmaning, kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 5 000 euro.

Om den uppgiftsskyldige för fullgörande av uppgiftsskyldigheten uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat en väsentligen oriktig deklaration, annan uppgift eller handling eller inte alls lämnat in någon deklaration, kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 15 000 euro.

Vid fastställandet av försummelseavgiften skall också beaktas hur mycket uppgifter den uppgiftsskyldige skall lämna. Försummelseavgiften fastställs i hela hundra euro.

En huvudentreprenör eller någon annan huvudsaklig genomförare av ett byggprojekt åläggs inte att betala försummelseavgift, om de uppgifter som har lämnats i syfte att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt 15 b § 1 mom. är bristfälliga eller oriktiga till följd av en försummelse av en arbetsgivare eller egenföretagare som avses i 15 b § 2 mom. och den huvudsakliga genomföraren informerar Skatteförvaltningen om arbetsgivarens eller egenföretagarens försummelse. Försummelseavgift påförs inte heller om det i uppgifterna finns en brist eller ett fel som beror av arbetsgivaren eller egenföretagaren och som den huvudsakliga genomföraren inte skäligen kan förutsättas ha känt till. (24.5.2013/363)

Fysiska personer och dödsbon åläggs inte att betala försummelseavgift, om det inte är fråga om försummelse av uppgiftsskyldighet i anslutning till näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk. En företrädare enligt 8 § i lagen om utstationering av arbetstagare kan dock alltid åläggas att betala försummelseavgift. Försummelseavgift kan även påföras en byggherre som är en fysisk person, om denne försummar uppgiftsskyldigheten enligt 15 d § i denna lag eller underlåter att visa byggnadstillsynsmyndigheten det intyg som avses i 15 d §. (17.6.2016/452)

6 mom. har ändrats genom L 452/2016, som trädde i kraft 18.6.2016. Den tidigare formen lyder:

Fysiska personer och dödsbon åläggs inte att betala försummelseavgift, om det inte är fråga om försummelse av uppgiftsskyldighet i anslutning till näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk. En företrädare som avses i 4 a § i lagen om utstationerade arbetstagare kan dock alltid åläggas att betala försummelseavgift. Försummelseavgift kan även påföras en byggherre som är en fysisk person, om denne försummar uppgiftsskyldigheten enligt 15 d § i denna lag eller underlåter att visa byggnadstillsynsmyndigheten det intyg som avses i 15 d §. (24.5.2013/363)

Försummelseavgiften är inte en avdragbar utgift i beskattningen. Försummelseavgiften redovisas till staten. På en debiterad och obetald försummelseavgift som har förfallit till betalning tas dröjsmålsränta ut enligt 5 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). (9.9.2016/772)

7 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Försummelseavgiften är inte en avdragbar utgift i beskattningen. Försummelseavgiften redovisas till staten. På en debiterad och obetald försummelseavgift som har förfallit till betalning uppbärs en årlig ränta som motsvarar den i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) avsedda dröjsmålsräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga. Räntan på obetald försummelseavgift är inte avdragbar vid inkomstbeskattningen.

23 § (11.6.2010/520)
Granskningsrätt

Skatteförvaltningen har rätt att granska alla sådana handlingar som ovan i detta kapitel nämnda uppgifter kan hämtas ur.

23 a § (9.9.2016/772)

23 a § har upphävts genom L 9.9.2016/772, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

23 a § (21.12.2012/875)
Sökande av ändring i beslut som gäller uppgiftsskyldigheten

Den uppgiftsskyldige får söka ändring i sådana beslut av Skatteförvaltningen som gäller skyldighet att lämna i detta kapitel avsedda uppgifter. Ändring söks genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den uppgiftsskyldiges hemkommun hörde när beslutet fattades.

Besvären ska anföras inom 60 dagar från det att den uppgiftsskyldige har fått del av Skatteförvaltningens beslut. Ett beslut kan delges utan mottagningsbevis. Delfåendet av beslutet anses då ha skett den sjunde dagen efter det att beslutet postades, om inte något annat visas. På förfarandet tillämpas i övrigt 69 § samt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På överklagandet tillämpas då 70 och 71 §.

23 b § (9.9.2016/772)

23 b § har upphävts genom L 9.9.2016/772, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

23 b § (21.12.2012/875)
Sökande av ändring i beslut som gäller försummelseavgift

I ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift får den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söka ändring genom en skriftlig begäran om omprövning hos den myndighet som fattat beslutet. Den uppgiftsskyldige ska begära omprövning inom fem år från ingången av kalenderåret efter det år då beslutet om försummelseavgift har fattats. Omprövning får dock alltid begäras inom 60 dagar från det att den uppgiftsskyldige har fått del av beslutet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 60 dagar från det att beslutet fattades.

I ett omprövningsbeslut får den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söka ändring genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den uppgiftsskyldiges hemkommun hörde när beslutet fattades. Den uppgiftsskyldige ska anföra besvär inom fem år från ingången av kalenderåret efter det år då beslutet om försummelseavgift har fattats. Besvärstiden är dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av omprövningsbeslutet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 60 dagar från det att beslutet fattades. På förfarandet tillämpas i övrigt 69 § samt förvaltningsprocesslagen.

Ett beslut som avses i 1 och 2 mom. kan delges utan mottagningsbevis. Delfåendet av beslutet anses då ha skett den sjunde dagen efter det att beslutet postades, om inte något annat visas.

Den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. I fråga om överklagandet tillämpas då 70 och 71 §.

24 §
Ansvaret för uppgiftsskyldigheten

Vad 9 § stadgar om dem som ansvarar för deklarationsskyldigheten gäller också dem som enligt detta kapitel är skyldiga att lämna uppgifter.

25 §
Avgifter

Skatteförvaltningen har rätt att avgiftsfritt få sådana för beskattningen behövliga uppgifter som avses i detta kapitel.

Om en statlig eller kommunal myndighet lämnar ut stora mängder uppgifter i form av massutlämnande till Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen till myndigheten betala de kostnader som denna i genomsnitt åsamkas, med undantag av allmänna förvaltningskostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader för maskiner och anläggningar samt lokalkostnader. (11.6.2010/520)

4 kap

Allmänna bestämmelser om förfarandet samt verkställande av beskattningen (15.12.2003/1067)

Allmänna bestämmelser som skall iakttas vid beskattningen (15.12.2003/1067)
26 § (26.6.1998/477)
Allmänna principer som skall iakttas vid beskattningen (22.12.2005/1079)

I beskattningsförfarandet och i andra åtgärder i samband med beskattningen skall skattetagarnas och den skattskyldiges intressen beaktas på lika grunder. (14.12.1998/946)

Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige i god tro har handlat i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, ska ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte något annat följer av särskilda skäl. Om skatt likväl debiteras, är det möjligt att helt eller delvis låta bli att driva in de räntepåföljder som hänför sig till skatten och att påföra skatteförhöjning, om det vore oskäligt att driva in räntepåföljder och påföra skatteförhöjning på grund av att ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart. (9.9.2016/772)

2 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige i god tro har handlat i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, kan ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte särskilda skäl föranleder annat. Om skatt likväl debiteras, är det möjligt att helt eller delvis låta bli att uppbära till skatten hörande skattetillägg, dröjsmålsränta, ränta som motsvarar dröjsmålsränta, restavgift, förseningsränta, samfundsränta och ränta på kvarskatt, om uppbörden vore oskälig på grund av att ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart.

Om beskattningen verkställs på ett sätt som väsentligt avviker från den skattskyldiges skattedeklaration eller om myndigheten rättar beskattningen till den skattskyldiges nackdel, skall den skattskyldige ges tillfälle att bli hörd. Den skattskyldige skall vid behov föreläggas en skälig tidsfrist för avgivande av bemötande eller framläggande av annan utredning. När den skattskyldige uppmanas att inkomma med bemötande eller annan utredning, skall i mån av möjlighet nämnas vilka omständigheter som särskilt skall utredas. (22.12.2005/1079)

När den skattskyldige har uppfyllt sin deklarationsskyldighet, skall skattemyndigheten och den skattskyldige i mån av möjlighet delta i utredandet av ärendet. Utredning i ett ärende skall läggas fram främst av den part som har bättre förutsättningar att göra detta. Om den andra parten i en rättshandling som den skattskyldige företagit inte är bosatt i Finland eller parten inte har hemort här och skattemyndigheten inte med stöd av ett internationellt avtal kan få tillräckligt med upplysningar om rättshandlingen eller dess andra part, är det i första hand den skattskyldiges sak att lägga fram sådan utredning som avses i detta moment.

Beskattningen verkställs utifrån den skattskyldiges deklaration, uppgifter som med stöd av 3 kap. erhållits av utomstående som är skyldiga att lämna uppgifter och andra utredningar som erhållits i saken. (22.12.2005/1079)

När beskattningen verkställs skall skattemyndigheten pröva erhållna uppgifter och utredningar på det sätt som är motiverat med hänsyn till ärendets art och omfattning, lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov. (22.12.2005/1079)

26 a § (21.12.2012/875)
Gemensam behandling av ärenden

Om ett beslut har en betydande inverkan på avgörandet i ett ärende som samtidigt är anhängigt hos Skatteförvaltningen ska ärendena beredas och avgöras gemensamt, om det är möjligt med beaktande av antalet ärenden, arbetsarrangemangen och slutförandet av beskattningen, och gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål.

26 b § (15.12.2003/1067)
Motivering av beslut

Ett beslut skall motiveras, om avvikelse görs från den skattskyldiges skattedeklaration eller rättelseyrkande eller om beskattningen ändras till den skattskyldiges nackdel.

När avvikelse görs från skattedeklarationen behöver motiveringen inte finnas i beskattningsbeslutet, utan den ska finnas tillgänglig hos Skatteförvaltningen. Om bestämmelserna om beskattning enligt uppskattning, kringgående av skatt, förtäckt dividend, outredd förmögenhetsökning, internationell förtäckt vinstöverföring eller skatteförhöjning tillämpas vid avvikelsen från skattedeklarationen, ska det lagrum som ligger till grund för beslutet antecknas i handlingarna. (11.6.2010/520)

Beslutet behöver inte motiveras om motivering är uppenbart onödig.

26 c § (15.12.2003/1067)
Delgivning

Beskattningsbeslut, beslut med anledning av rättelseyrkande och andra handlingar ska delges den skattskyldige. Delgivning ska dock ske med den skattskyldiges lagliga företrädare eller befullmäktigade, om en företrädare eller befullmäktigad som sköter skatteärenden på den skattskyldiges vägnar har anmälts som ombud till Skatteförvaltningens kundregister. (11.6.2010/520)

Bevislig delgivning med samfund, samfällda förmåner och sammanslutningar sker under den adress som samfundet, den samfällda förmånen eller sammanslutningen har angett.

Ett beslut av Skatteförvaltningen eller av skatterättelsenämnden, från vars delgivning tiden för ändringssökande börjar löpa, samt andra handlingar som Skatteförvaltningen ger, kan delges genom vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen (434/2003). (9.9.2016/772)

3 mom. har tillfogats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

26 d § (18.4.2008/238)
Hörande av skattetagare och delgivning av beslut

Skattetagare och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hörs och delges beslut så att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte något annat bestäms på något annat ställe i skattelagstiftningen.

26 e § (15.12.2003/1067)
Andra allmänna bestämmelser

Vid verkställandet av beskattningen beräknar och debiterar Skatteförvaltningen de skatter och avgifter som avses i denna lag samt ändrar beskattningen vid behov. (11.6.2010/520)

Förluster som avses i 118–120 § inkomstskattelagen fastställs när beskattningen verkställs. Förlust kan fastställas också i samband med att ändring söks i beskattningen.

27 § (26.6.1998/477)
Beskattning enligt uppskattning

Beskattningen skall verkställas enligt uppskattning, om skattedeklaration inte har inlämnats eller om deklarationen inte ens korrigerad kan läggas till grund för beskattningen.

Beskattningen skall även verkställas enligt uppskattning om den inkomst som den skattskyldige har uppgivit, jämförd med andra på samma område och under liknande förhållanden verksamma skattskyldigas inkomst, uppenbart är alltför liten och det finns orsak att misstänka att den skattskyldige undanhåller uppgifter om sina inkomster. De jämförelseuppgifter som ligger till grund för beskattningen skall om möjligt visas för den skattskyldige. Om jämförelseuppgifterna inte kan visas, skall orsaken till detta uppges.

28 §
Kringgående av skatt

Har ett förhållande eller en åtgärd givits sådan rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syftemål, skall vid beskattningen förfaras som om den riktiga formen hade använts i saken. Har köpesumma, annat vederlag eller prestationstid i ett köpe- eller annat avtal bestämts eller annan åtgärd vidtagits uppenbarligen i syfte att uppnå befrielse från skatt, kan den beskattningsbara inkomsten och förmögenheten uppskattas.

Om det är uppenbart att vid beskattningen bör förfaras så som avses i 1 mom., skall vid verkställandet av beskattningen alla omständigheter som kan påverka sakens bedömning prövas omsorgsfullt samt den skattskyldige beredas möjlighet att förete utredning om de konstaterade sakförhållandena. Företer den skattskyldige inte härvid utredning om att den rättsliga form som har givits förhållandet eller åtgärden motsvarar sakens egentliga karaktär eller syftemål eller att åtgärden inte uppenbarligen har vidtagits i syfte att uppnå befrielse från skatt, skall vid verkställandet av beskattningen förfaras så som avses i 1 mom.

29 § (26.6.1998/470)
Förtäckt dividend

Med förtäckt dividend avses en sådan förmån med penningvärde som ett aktiebolag på basis av delägarskapet utger till förmån för sin delägare eller en anhörig till denne genom prissättning som väsentligt avviker från det som är brukligt eller vederlagsfritt.

Med förtäckt dividend avses också medel som utdelas genom förvärv eller inlösning av egna aktier eller nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden i syfte att undgå skatt på dividend.

Om det är uppenbart att bolaget har utdelat i 1 mom. avsedd förtäckt dividend, skall i beskattningen av bolaget förfaras som om gängse pris använts och skall som delägarens skattepliktiga inkomst betraktas skillnaden mellan gängse pris och använt pris.

Om utdelningen av medel i den form som avses i 2 mom. uppenbarligen skett i syfte att undgå skatt på dividend, skall de utdelade medlen till denna del anses som delägarens skattepliktiga inkomst.

Vad som i 1 mom. bestäms om aktiebolag och deras delägare, skall på motsvarande sätt tillämpas på andra samfund och deras delägare eller medlemmar.

I inkomstskattelagen ingår bestämmelser om inkomstslag i fråga om förtäckt dividend. (30.7.2004/721)

30 § (22.12.2005/1079)
Outredd förmögenhetsökning

Om beräkningar visar att den skattskyldiges förmögenhetsställning under skattåret har blivit förmånligare för honom än vad som skulle ha varit möjligt med hänsyn till förhållandet mellan hans inkomster och utgifter, varvid såsom utgifter även beaktas kalkylerade enskilda utgifter som är förenliga med hans levnadsförhållanden, och om den skattskyldige inte företer tillförlitlig utredning om att förmögenhetsökningen kan anses härröra från tidigare beskattad eller skattefri inkomst eller från inkomst som inte längre kan rättas till den skattskyldiges nackdel, skall denna ökning, om beskattningen inte rättas till den skattskyldiges nackdel, anses som hans beskattningsbara inkomst för skatteåret.

31 § (1.12.2006/1041)
Rättelse av internprissättning

Om i en transaktion mellan en skattskyldig och en part i intressegemenskap med denne har överenskommits om villkor eller bestämts villkor som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende parter, och om den beskattningsbara inkomsten av den skattskyldiges näringsverksamhet eller annan verksamhet på grund härav har blivit mindre eller förlusten blivit större än den annars skulle ha varit, skall till inkomsten läggas det belopp som inkomsten skulle ha stigit till om villkoren hade motsvarat dem som hade avtalats mellan sinsemellan oberoende parter.

Parterna i en transaktion är i intressegemenskap med varandra, om den ena parten utövar bestämmande inflytande över den andra parten eller om en tredje part ensam eller tillsammans med närstående kretsar utövar bestämmande inflytande över bägge parter i transaktionen. En part utövar bestämmande inflytande över den andra parten när

1) den ena parten direkt eller indirekt äger mer än hälften av kapitalet i den andra parten,

2) den ena parten direkt eller indirekt har mer än hälften av det röstetal som den andra partens samtliga aktier eller andelar medför,

3) den ena parten direkt eller indirekt har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i den andra partens styrelse eller därmed jämförbart organ eller i ett organ med sådana rättigheter, eller

4) den ena parten har en ledning som är gemensam med den andra parten eller den ena parten utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över den andra parten.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas även på transaktioner mellan ett företag och dess fasta driftställe.

32 § (26.10.2001/907)
Skatteförhöjning

Om det finns en mindre bristfällighet eller ett mindre fel i en skattedeklaration, i en annan deklaration som den skattskyldige skall ge för uppfyllande av deklarationsskyldigheten eller i en annan uppgift eller handling som den skattskyldige har lämnat in och om den skattskyldige inte har följt en bevisligen sänd uppmaning att avhjälpa bristfälligheten eller felet eller om han utan giltig orsak har lämnat in en deklaration, uppgift eller handling för sent, kan den skattskyldige påföras en skatteförhöjning om högst 150 euro. (24.6.2004/565)

Om den skattskyldige har lämnat in en skattedeklaration, en annan deklaration som skall ges för uppfyllande av deklarationsskyldigheten eller en annan föreskriven uppgift eller handling med väsentliga brister eller fel eller lämnat in dem först efter en bevisligen sänd uppmaning, kan den skattskyldige påföras en skatteförhöjning på högst 800 euro.

Om den skattskyldige medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat in en väsentligen oriktig skattedeklaration, en annan deklaration som skall ges för uppfyllande av deklarationsskyldigheten eller någon annan föreskriven uppgift eller handling eller inte alls lämnat in någon deklaration, skall som skatteförhöjning för den inkomst som lagts till påföras högst 30 procent av sistnämnda inkomst och för den förmögenhet som lagts till påföras högst 1 procent av de tillgångar som lagts till. Som inkomst som lagts till betraktas även ett belopp varmed beskattningen har ändrats på ett sätt som ökar den beskattningsbara inkomsten under ett senare skatteår. Skatteförhöjning påförs enligt detta moment också när den skattskyldige medvetet eller av grov vårdslöshet har uppgivit inkomsten som fel inkomstslag. (22.12.2005/1079)

Om den skattskyldige inte har lämnat in en dokumentation av internprissättningen eller en kompletterande tilläggsutredning inom den tid som avses i 14 c § eller om dokumentationen av internprissättningen eller tilläggsutredningen har lämnats in med väsentliga fel eller brister, kan den skattskyldige påföras en skatteförhöjning om högst 25 000 euro. (1.12.2006/1041)

Skatteförhöjningen påförs efter de i inkomstskattelagen föreskrivna avdragen från skatten och underskottsgottgörelsen.

Om någon skatt inte påförs i samband med skatteförhöjningen, skall denna redovisas till staten.

33 § (26.6.1998/477)

33 § har upphävts genom L 26.6.1998/477.

Användning av förskott till betalning av skatt
34 §
Förskott som räknas till godo vid beskattningen

Förskottsinnehållning som deklarerats i en årsanmälan, förskott som har påförts och influtit senast en månad innan beskattningen för skatteåret slutförts, komplettering av förskott samt förskott som från en annan stat har överförts till Finland, skall användas till betalning av skatteårets skatter. Förskott som har överförts till en annan stat används inte till betalning av skatter. (24.6.2004/565)

När de debiterade förskott som influtit räknas till godo, skall på helt eller delvis obetalda rater räknas förseningsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/95).

Komplettering av förskott räknas till godo för skatteårets skatter, om kompletteringen har betalats senast en månad innan beskattningen av den skattskyldige slutförts. Kompletteringen skall i första hand användas till skatteårets obetalda förskott jämte förseningsräntor. (22.12.2005/1079)

Om den skattskyldige vid beskattningen för ett skatteår påförs endast förmögenhetsskatt eller skatt endast för ett visst inkomstslag, av den anledningen att den skattskyldiges räkenskapsperiod inte sammanfaller med kalenderåret, räknas av förskottet till godo endast det vid beskattningen behövliga beloppet. Återstoden av förskottet räknas till godo vid den följande beskattningen.

Om verkställd förskottsinnehållning inte har deklarerats i en årsdeklaration eller om innehållningen har deklarerats felaktigt, kan den dock räknas den skattskyldige till godo på basis av en tillförlitlig utredning. (20.12.1996/1122)

34 a § (22.12.2005/1079)
Obetald förskottsinnehållning

Förskottsinnehållning som inte har betalts behöver inte användas till betalning av den skattskyldiges skatter, även om den har deklarerats i betalarens årsdeklaration, om det är uppenbart att betalningsmottagaren och den som är skyldig att verkställa förskottsinnehållning tillsammans har handlat i syfte att undgå den obetalda skatten. Betalningsmottagarens beskattning kan härvid rättas till den skattskyldiges nackdel så som avses i 56 § inom två år räknat från utgången av det år under vilket det konstaterats att innehållningen blivit obetald. Det skall då bestämmas att betalningsmottagaren skall betala även skattetillägg och skatteförhöjning enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.

35 §
Undantag som gäller samfund och samfällda förmåner

Hos ett samfund eller en samfälld förmån uppburna förskott, förskottsinnehållningar och kompletteringar av förskott räknas till godo för varje räkenskapsperiod.

Som betalning av skatt som påförs för ett skatteår räknas de förskottsrater som har förfallit till betalning före räkenskapsperiodens utgång och som har flutit in senast en månad innan beskattningen slutförts.

Förskottsinnehållning skall räknas skatterna under det skatteår till godo då den har verkställts.

Komplettering av förskott skall räknas skatteårets skatter till godo om kompletteringen har betalts senast en månad innan beskattningen av den skattskyldige slutförts. Kompletteringen skall i första hand användas till betalning av skatteårets obetalda förskott jämte förseningsräntor. Om kompletteringen har betalts senare skall den räknas det skatteårs skatter till godo under vilket betalningen gjorts.

36 §
Förskottsinnehållning som räknas en sammanslutnings delägare till godo

Förskott som har innehållits hos en sammanslutning räknas som betalning för bolagsmännens skatt i förhållande till de andelar som tillkommer dem av sammanslutningens inkomst. Det hos sammanslutningen innehållna förskottet räknas en delägare till godo för det skatteår under vilket förskottsinnehållningen har verkställts.

37 §
Användning av förskottsinnehållning på gemensam lön

Förskott som har innehållits på en lön eller annan betalning till två eller flera personer gemensamt skall, om dessa beskattas skilt för sig, användas till betalning av envars skatter i förhållande till hur lönen eller betalningen fördelar sig mellan dem.

38 §
Överföring av förskottsåterbäring mellan makar

På yrkande som en skattskyldig framställer innan beskattningen slutförs kan dennes förskottsåterbäring användas till betalning av makens skatter. Innan förskottet används till betalning av makens skatter skall på förskottsåterbäringen och kvarskatten räknas återbäringsränta och kvarskatteränta.

39 § (11.6.2010/520)
Närmare föreskrifter

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om användning av förskott till betalning av skatt.

Samfundsränta, kvarskatteränta och återbäringsränta
40 § (3.5.2002/345)
Samfundsränta

Om den skatt som har påförts ett samfund eller en samfälld förmån överstiger de förskott som räknas som betalning för skatten, räknas samfundsränta på skillnaden som skall betalas (samfundsränta som skall betalas). Den samfundsränta som skall betalas motsvarar den i 12 § räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med två procentenheter.

Om den skatt som har påförts ett samfund eller en samfälld förmån understiger de förskott som räknas som betalning för skatten, räknas samfundsränta på den skillnad som ska återbäras (samfundsränta som återbärs). Den samfundsränta som återbärs är den i 1 mom. avsedda referensräntan minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. (22.12.2009/1252)

41 §
Uträkning av samfundsränta

Samfundsränta räknas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till kvarskattens första förfallodag eller till utgången av månaden före den då förskottsåterbäringen skall ske.

Om den skattskyldige betalar förskott eller komplettering av förskott efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen, räknas samfundsränta på den med förskottet eller kompletteringen minskade skillnaden, från dagen efter betalningsdagen till förfallodagen eller till utgången av månaden före den då förskottsåterbäringen skall ske. För tiden före betalningen av förskottet eller kompletteringen räknas samfundsränta enligt 1 mom. till betalningsdagen.

Om flera räkenskapsperioder avslutas under samma kalenderår, räknas samfundsräntan särskilt för varje räkenskapsperiod, som om skatt hade fastställts för dem alla.

Vid uträkningen av samfundsränta beaktas inte en förlängning av inlämningstiden för skattedeklarationen som beviljats av Skatteförvaltningen. (11.6.2010/520)

42 §
Grunden för samfundsränta

Samfundsränta räknas inte på skatteförhöjning och inte heller på sådan förseningsränta som uppbärs med anledning av obetalt förskott. Om skatt har påförts med anledning av att förskott lämnats obetalt, skall på skatten till denna del inte räknas samfundsränta.

43 §
Kvarskatteränta och återbäringsränta

På andra skattskyldigas än samfunds och samfällda förmåners kvarskatt eller förskottsåterbäring räknas kvarskatteränta eller återbäringsränta.

Kvarskatteräntan och återbäringsräntan är den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. Till den del kvarskatten överstiger 10 000 euro, är kvarskatteräntan dock referensräntan förhöjd med två procentenheter. (22.12.2009/1252)

44 §
Uträkning av kvarskatteränta och återbäringsränta

Ränta räknas ut från den 1 februari året efter skatteåret till förfallodagen för den första kvarskatteraten eller till utgången av månaden före den då förskottsåterbäringen skall ske. (22.12.2005/1079)

Om den skattskyldige betalar förskott eller komplettering av förskott efter den 31 januari året efter skatteåret, räknas ränta från dagen efter den då förskottet eller kompletteringen betalts till den dag som avses i 1 mom., så att betalt förskott eller betald komplettering beaktas. För tiden före betalningen av förskott eller komplettering räknas ränta enligt 1 mom. till den dag då förskottet eller kompletteringen betalts. Med komplettering av förskott jämställs ett belopp som betalts som kvarskatt och som den skattskyldige betalar senast en månad innan beskattningen av den skattskyldige slutförs. (22.12.2005/1079)

Från den uträknade kvarskatteräntan avdras 20 euro, dock högst räntans belopp. (26.10.2001/858)

45 §
Grunden för kvarskatteränta och återbäringsränta

Ränta räknas inte på skatteförhöjning eller på förseningsränta som uppbärs med anledning av obetalt förskott. Om skatt har påförts med anledning av förskott som lämnats obetalt, skall på skatten till denna del inte räknas kvarskatteränta.

46 §
Skattepliktiga och avdragbara räntor

Samfundsränta som återbärs och återbäringsränta utgör inte skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen. Samfundsränta som skall betalas och kvarskatteränta utgör inte avdragbar utgift vid inkomstbeskattningen.

47 §
Räntor i samband med skatteuppbörd

På samfundsränta och kvarskatteränta skall inte betalas sådana dröjsmålspåföljder som avses i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

48 § (11.6.2010/520)
Närmare föreskrifter

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om uträkning av samfundsränta, kvarskatteränta och återbäringsränta.

Slutförande av beskattningen
49 § (11.6.2010/520)
Tidpunkten för slutförande av beskattningen

Beskattningen av den skattskyldige slutförs vid den tidpunkt som Skatteförvaltningen bestämt, dock senast vid utgången av oktober under det kalenderår som följer efter skatteåret. Beskattningen får slutföras vid olika tidpunkter för olika skattskyldiga.

50 §
Förskottsåterbäring och kvarskatt

De belopp som skall räknas till godo vid beskattningen och som inte under skatteåret behövs till betalning av den skattskyldiges skatter, betalas tillbaka som förskottsåterbäring jämte stadgad ränta. Förskottsåterbäring som skall överföras till en annan stat betalas emellertid inte tillbaka.

Om de belopp som skall räknas till godo inte räcker till betalning av skatterna, skall den skattskyldige åläggas att betala kvarskatt jämte stadgad ränta. Kvarskatt skall betalas också i det fall att ändring söks i beskattningen.

51 §
Beskattningsbeslut och beskattningsintyg (22.12.2005/1079)

Till den skattskyldige sänds ett beskattningsbeslut jämte utredningar om grunderna för beskattningen och anvisningar om hur ändring kan sökas i beskattningen. I utredningen antecknas uppgifter om den skattskyldiges inkomster och tillgångar, skatter och avgifter, skatteåterbäring och kvarskatt, uppgifter som specificerar den skattskyldige samt den myndighet som verkställt beskattningen jämte kontaktuppgifter. (22.12.2005/1079)

Dessutom skall till den skattskyldige sändas ett beskattningsintyg som kan användas hos myndigheterna och även annars som intyg över den verkställda beskattningen.

Om det i handlingar som sänts till skattskyldiga finns fel som inte påverkar beloppet av skatt eller fastställd förlust, kan handlingen på begäran av en skattskyldig rättas utan att beskattningen verkställs på nytt.

Skatteansvar
52 §
Ansvariga för skatt

Ansvariga för skatt är,

1) en sammanslutning ansvarar för skatt som dess delägare påförs på grundval av sammanslutningens inkomst och förmögenhet,

2) en delägare i ett inhemskt dödsbo som beskattas såsom särskild skattskyldig ansvarar för skatt på boets inkomst och förmögenhet,

3) ett dödsbo ansvarar med boets tillgångar för den avlidnes skatt; om dödsboet har skiftats ansvarar en delägare med beloppet av sin boandel för en mot denna svarande del av den avlidnes skatt,

4) en make ansvarar för skatt som påförs den andra maken för företagsinkomst som avses i 14 § inkomstskattelagen, om makarna tillsammans bedriver näringsverksamhet eller jordbruk. Maken ansvarar dock för den skatt som skall betalas för företagsinkomstens kapitalinkomstandel endast om han äger tillgångar i den näringsverksamhet eller det jordbruk som makarna gemensamt bedriver,

5) en sådan företrädare som avses i lagen angående rättighet att idka näring (122/1919), för skatt som har påförts en person som är bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och (7.12.2007/1142)

6) för skatt som har påförts ett kreditinstitut som har sitt säte utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har en filial i Finland, chefen för filialen. (7.12.2007/1142)

Om skatteansvar stadgas också i lagen om förskottsuppbörd.

53 § (9.9.2016/772)
Åläggande av skatteansvar samt ändringssökande

Bestämmelser om åläggande av skatteansvar och ändringssökande finns i lagen om skatteuppbörd.

53 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

53 § (21.12.2012/875)
Åläggande av skatteansvar

I fråga om åläggande av skatteansvar gäller 40 § i lagen om skatteuppbörd.

Ändring av beskattningen på myndighetsinitiativ
54 § (11.6.2010/520)
Ändring av beskattningen

Skatteförvaltningen kan ändra beskattningen så som bestäms nedan eller, enligt vad en besvärsinstans för beskattningen beslutar, verkställa beskattningen på nytt med beaktande av 6 kap.

55 § (9.9.2016/772)
Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel

Om beskattningen innehåller ett fel till följd av vilket den skattskyldige har påförts för mycket skatt, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel.

Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel ska göras inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång.

Om Skatteförvaltningen i ett ärende som hänför sig till dess kontrollverksamhet med stöd av 56 a–56 c § upptäcker ett fel till den skattskyldiges nackdel, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel.

Beskattningen rättas inte om ärendet har avgjorts genom ett beslut på besvär.

55 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

55 § (22.12.2005/1079)
Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel

Om beskattningen innehåller ett fel till följd av vilket den skattskyldige har påförts för mycket skatt, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel. (11.6.2010/520)

Beskattningen kan rättas till den skattskyldiges fördel inom fem år från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts.

Beskattningen kan inte rättas, om ärendet har avgjorts genom beslut på besvär.

56 § (9.9.2016/772)
Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel

Om en skattskyldig delvis eller helt och hållet blivit obeskattad eller annars inte har påförts föreskriven skatt, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges nackdel.

Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel ska göras inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång.

Beskattningen rättas inte, om Skatteförvaltningen har utrett och uttryckligen avgjort ärendet. Beskattningen kan dock rättas, om avgörandet i ärendet har baserat sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller det i ärendet har framkommit en sådan ny utredning som kunde ha inverkat på avgörandet i ärendet. Ett skrivfel, ett räknefel eller något annat därmed jämförbart fel kan rättas.

Beskattningen rättas inte om ärendet har avgjorts genom ett beslut på besvär.

56 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

56 § (22.12.2005/1079)
Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel

Om en skattskyldig delvis eller helt och hållet blivit obeskattad eller annars har undgått föreskriven skatt, kan Skatteförvaltningen rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel. (11.6.2010/520)

Beskattningen kan rättas till den skattskyldiges nackdel inom ett år från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts. Beskattningen kan emellertid inte rättas, om ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i 26 § 2 mom.

Till den del det är fråga om skattemyndighetens skrivfel, räknefel eller något annat därmed jämförbart misstag eller beskattningen har baserat sig på felaktiga eller bristfälliga uppgifter från utomstående, kan beskattningen rättas till den skattskyldiges nackdel inom två år från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts.

Till den del den skattskyldige har underlåtit att lämna in skattedeklaration eller lämnat in en bristfällig, vilseledande eller oriktig skattedeklaration, annan uppgift eller handling eller annars försummat sin deklarationsskyldighet, kan beskattningen rättas till den skattskyldiges nackdel inom fem år från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts.

Beskattningen kan inte rättas, om ärendet har avgjorts genom beslut på besvär.

56 a § (9.9.2016/772)
Fortsatt tidsfrist för rättelse av beskattningen

Skatteförvaltningen kan låta tidsfristen enligt 56 § för rättelse av beskattningen omfatta ytterligare ett år, om

1) en kontrollåtgärd har inletts exceptionellt sent på grund av uppgifter som lämnats av en annan myndighet eller fåtts någon annanstans ifrån eller om åtgärden kräver myndighetssamarbete,

2) den skattskyldige har lämnat en anmälan eller en annan utredning som gäller saken exceptionellt sent eller den skattskyldige som är föremål för kontrollåtgärden avsevärt försvårar utförandet av kontrollåtgärden.

Beslutet om fortsatt tidsfrist för rättelse av beskattningen ska fattas innan tiden för rättelse enligt 56 § löper ut och delges på det sätt som föreskrivs i 26 c §. Om Skatteförvaltningen har fått de uppgifter som avses i 1 mom. 1 punkten eller den anmälan eller en annan utredning som avses i 2 punkten innan tidsfristen för rättelse enligt 56 § löper ut, kan beslutet ändå fattas inom 60 dagar från det att uppgifterna, anmälan eller andra utredningar har erhållits.

Den fortsatta tidsfristen för rättelse enligt 1 mom. kan tillämpas på betalningsmottagare enligt lagen om förskottsuppbörd, lagen om källskatt på ränteinkomst, lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) samt lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995) oberoende av vad som i 2 mom. föreskrivs om fattande och delgivning av beslut, om beslutet har delgetts betalaren, och det inte rått klarhet om betalningsmottagaren då beslutet fattades.

Ändring i ett beslut som avses i 2 mom. får inte sökas separat.

56 a § har tillfogats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

56 b § (9.9.2016/772)
Förlängd tidsfrist för rättelse av beskattningen

Beskattningen kan oberoende av tidsfristen för rättelse enligt 56 § rättas till den skattskyldiges nackdel inom sex år från ingången av året efter skatteårets utgång till den del som rättelsen av beskattningen grundar sig på

1) rättelse av internprissättning enligt 31 §,

2) ett arrangemang som gäller företags- eller finansieringsstrukturer mellan parter i en intressegemenskap enligt 31 §, eller

3) sådana uppgifter som inverkar på den skattskyldiges beskattning och som har erhållits vid annat internationellt utbyte av information än automatiskt utbyte av information.

56 b § har tillfogats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

56 c § (9.9.2016/772)
Rättelse av beskattningen till följd av brott

Beskattningen kan rättas till den skattskyldiges nackdel oberoende av tidsfristen för rättelse enligt 56 § inom ett år från utgången av det kalenderår under vilken åklagaren har väckt åtal i ett brottmål som avses i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889).

Skatteförvaltningen rättar ett beslut som avses i 1 mom. till den del åklagaren har återkallat åtalet eller åtalet har förkastats genom en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft eller avvisats utan prövning. Vid förfarandet iakttas vad som i 55 § föreskrivs om rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel.

Rättelse av beskattningen till följd av brott kan riktas mot en juridisk person, om en fysisk person som handlat för den juridiska personens räkning åtalas för ett brott som avses i 1 mom.

56 c § har tillfogats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

57 § (22.12.2005/1079)
Särskilda bestämmeler om rättelse av beskattningen

Om den skattskyldige har underlåtit att lämna in skattedeklaration eller lämnat in en bristfällig, vilseledande eller oriktig skattedeklaration eller annas försummat sin deklarationsskyldighet, skall den skattskyldige när beskattningen rättas påföras även skattetillägg och skatteförhöjning enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.

Beskattningen anses ha rättats inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut om rättelse har fattats innan tidsfristen löpt ut. (11.6.2010/520)

57 a § (22.12.2005/1079)
Överföring av inkomst som läggs till på grund av rättelse av beskattningen

Om det sammanlagda beloppet av inkomster som läggs till i samband med rättelse av beskattningen är mindre än 4 000 euro, kan tillägget göras till inkomsten för det skatteår för vilket beskattningen inte har slutförts. Skattetillägg uppbärs inte på grund av den inkomst som lagts till.

58 § (9.9.2016/772)
Avstående från rättelse av beskattningen

Skatteförvaltningen behöver inte verkställa rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel, om den inkomst som inte beskattats är obetydlig och om uppnående av en jämlik beskattning eller arten hos den skattskyldiges försummelser eller det att försummelserna upprepats inte kräver det.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när den inkomst som inte beskattats ska anses vara obetydlig på det sätt som avses i 1 mom.

58 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

58 § (22.12.2005/1145)
Avstående från rättelse av beskattningen

Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel behöver inte verkställas, om den inkomst som inte beskattas är obetydlig och om inte kravet på jämlikhet vid beskattningen eller någon annan orsak kräver att beskattningen rättas.

59 § (9.9.2016/772)
Rättelse av beskattningen i fråga om dödsbon

Om den skattskyldige har avlidit ska rättelse av beskattningen avse dödsboet. Beskattningen rättas inte om tidsfristen enligt 56 § har löpt ut.

59 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

59 § (22.12.2009/1252)
Rättelse av beskattningen i fråga om dödsbon

Om den skattskyldige har avlidit ska rättelse av beskattningen avse dödsboet. Den rättelse av beskattningen som avses i 56 § 4 mom. ska då göras inom två år från utgången av det kalenderår under vilket bouppteckningen har getts till Skatteförvaltningen.

60 §
Överföring till Finland av skatt som betalts till en annan stat

Har skatt betalts till en annan stat, skall skatter som överförts från den andra staten till Finland räknas av i samband med att beskattningen ändras, om överföringen har skett före ändringen av beskattningen.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om överföring av skatter. (11.6.2010/520)

5 kap

Ändringssökande

Rättelseyrkande
61 § (21.12.2012/875)
Omprövningsmyndighet

Skatterättelsenämnden avgör begäran om omprövning som avses i denna lag. Skatteförvaltningen kan emellertid avgöra en begäran om omprövning till den del begäran godkänns, om den som söker ändring är någon annan än en myndighet som avses i 62 § 2 mom. (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Skatterättelsenämnden avgör begäran om omprövning som gäller beskattningen. Skatteförvaltningen kan emellertid avgöra en i 62 § 1 mom. angiven persons begäran om omprövning till den del begäran godkänns.

Om beskattningen av en skattskyldig har verkställts enligt uppskattning på det sätt som anges i 27 § 1 mom. och den skattskyldige söker ändring i beskattningen genom att lämna in en skattedeklaration efter det att beskattningen har slutförts, kan Skatteförvaltningen upphäva beskattningen och verkställa den på nytt.

62 §
Rätt till ändringssökande

Ändring i beskattningen får sökas av den skattskyldige själv samt av varje annan vars eget skattebelopp beskattningen direkt kan påverka eller som är ansvarig för betalningen av skatten. Också en sammanslutning får söka ändring i fastställandet av dess inkomst och fördelningen av den på delägarna. (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Ändring i beskattningen får sökas av den skattskyldige själv samt av varje annan vars eget skattebelopp beskattningen direkt kan påverka eller som är ansvarig för betalningen av skatten. Också en sammanslutning kan söka ändring i fastställandet av dess inkomst och förmögenhet samt fördelningen av dem på delägarna.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och kommunen får söka ändring i beskattningen samt i fastställandet av sammanslutningens inkomst och fördelningen av den. Församlingen får söka ändring i kyrkobeskattningen och Folkpensionsanstalten i en försäkrads sjukförsäkringspremie. (9.9.2016/772)

2 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och kommunen har rätt att söka ändring i beskattningen samt i fastställandet av sammanslutningens inkomst och förmögenhet och fördelningen av dem. Församlingen har rätt att söka ändring i kyrkobeskattningen och Folkpensionsanstalten har rätt att söka ändring i försäkrads sjukförsäkringspremie. (18.4.2008/238)

Rätt att söka ändring i ett samfunds eller samfälld förmåns beskattning har den kommun som är samfundets eller den samfällda förmånens hemkommun. Om makar har olika hemkommuner, har vardera makens hemkommun och hemförsamling rätt att på kommunens och församlingens vägnar söka ändring i beskattningen av makarna. Har en person som för hela skatteåret ska beskattas som begränsat skattskyldig fått inkomster från landskapet Åland, har den åländska kommunen i fråga rätt att söka ändring i beskattningen. (11.6.2010/520)

4 mom. har upphävts genom L 21.12.2012/875. (21.12.2012/875)

63 §
Rättelseyrkande till skatterättelsenämnden

Ändring söks med ett skriftligt rättelseyrkande till skatterättelsenämnden. Ändring får inte sökas om ärendet har avgjorts genom beslut på besvär. (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Ändring söks med ett skriftligt rättelseyrkande till skatterättelsenämnden, om ärendet inte redan avgjorts genom beslut på besvär.

Rättelseyrkandet ska tillställas Skatteförvaltningen inom föreskriven tid. (9.9.2016/772)

2 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Rättelseyrkandet ska riktas till skatterättelsenämnden. Rättelseyrkandet ska tillställas Skatteförvaltningen inom föreskriven tid. (11.6.2010/520)

Rättelseyrkandet ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. (30.12.2010/1411)

64 § (9.9.2016/772)
Tidsfristen för rättelseyrkande

Rättelseyrkande ska framställas inom tre år räknat från ingången av året efter skatteårets utgång. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten ska framställa rättelseyrkande inom fyra månader efter det att beskattningen av den skattskyldige har slutförts.

Rättelseyrkande får dock alltid framställas inom 60 dagar räknat från den dag då den som har rätt att söka ändring fick del av beslutet. I fråga om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten räknas tiden från det att beslutet fattades.

64 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

64 § (18.4.2008/238)
Tidsfristen för rättelseyrkande

Den skattskyldige eller någon annan som har rätt att söka ändring ska framställa rättelseyrkande inom fem år räknat från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten ska dock framställa rättelseyrkande inom ett år räknat från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts.

Över Skatteförvaltningens beslut om ändring av beskattningen får rättelseyrkande utan hinder av den tid som anges i 1 mom. framställas inom 60 dagar räknat från den dag då den som har rätt att söka ändring fick del av beslutet. Beslutet kan delges utan användning av mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet lämnades in till posten, om inte något annat visas. I fråga om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten räknas tiden dock från det att beslutet fattades. (11.6.2010/520)

65 § (28.12.2012/984)
Ändringssökande i beslut som gäller förlust, icke avdragsgill nettoränteutgift och skatteunderskott vid studielånsavdrag

I beslut som gäller fastställd förlust får ändring sökas för det skatteår som beslutet om den fastställda förlusten avser. I beslut som gäller icke avdragsgilla nettoränteutgifter får ändring sökas för det skatteår som beslutet om icke avdragsgilla nettoränteutgifter avser.

I beslut som gäller skatteunderskott vid studielånsavdrag enligt 127 e § 2 mom. i inkomstskattelagen får ändring sökas för det skatteår som beslutet om skatteunderskott vid studielånsavdrag avser.

65 a § (9.9.2016/772)
Ändringssökande som gäller vissa beslut av Skatteförvaltningen

Den som ansökt om ett namngivningsbeslut och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett sådant av Skatteförvaltningen fattat namngivningsbeslut som avses i 57 § 1 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen.

Den som ansökt om ett beslut och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i sådana beslut av Skatteförvaltningen som avses i 122 § 3 eller 4 mom. i inkomstskattelagen och i 43 § 5 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968).

Den som ansökt om ett beslut och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i sådana beslut av Skatteförvaltningen enligt tonnageskattelagen (476/2002) som gäller godkännande som tonnageskattskyldig eller återkallande av godkännande.

Det samfund som ansökt om ett beslut och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i sådana beslut som Skatteförvaltningen har fattat med stöd av 4 eller 7 § i lagen om skattelättnader för vissa allmännyttiga samfund (680/1976).

Den skattskyldige och varje annan vars eget skattebelopp ett beslut direkt kan påverka eller som är ansvarig för betalningen av skatten samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i

1) beslut i vilka ändring får sökas och som gäller bestämmande av ny innehållningsprocent enligt 18 § i lagen om förskottsuppbörd och ändring av förskott enligt 24 § i den lagen,

2) beslut om återbäring av förskottsinnehållning eller förskott enligt 22 § i lagen om förskottsuppbörd,

3) beslut om införande i eller avförande ur förskottsuppbördsregistret enligt 25–27 § i lagen om förskottsuppbörd,

4) beslut enligt 5 § och 16 § 4 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst som gäller källskattekort, skattekort eller förskottsskatt och i vilka ändring får sökas,

5) beslut om återbetalning av källskatt enligt 11 § 2 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst,

6) beslut om återbetalning av slutlig löneskatt enligt 6 § i lagen om beskattning av anställda vid Nordiska Investeringsbanken, Nordiska projektexportfonden, Nordiska utvecklingsfonden och Nordiska miljöfinansieringsbolaget (562/1976).

Den som är skyldig att lämna uppgifter får söka ändring i Skatteförvaltningens beslut som gäller skyldighet att lämna uppgifter enligt 3 kap. Den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i Skatteförvaltningens beslut om försummelseavgift enligt 22 a §.

Ändring söks med ett skriftligt rättelseyrkande till skatterättelsenämnden. Rättelseyrkande ska framställas inom 60 dagar från det att ändringssökanden har fått del av Skatteförvaltningens beslut. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades. I övrigt tillämpas vad som föreskrivs i detta kapitel.

65 a § har tillfogats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

Besvär
66 § (9.9.2016/772)
Besvär till förvaltningsdomstolen

Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges eller sammanslutningens hemkommun enligt 5 § hör. Om personer på vilka inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas har sin hemkommun inom domkretsen för olika förvaltningsdomstolar, ska ändring i rättelsenämndens beslut sökas hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets hemkommunen för den äldre personen hör. Är personerna lika gamla, är förvaltningsdomstolen för den vars personbeteckning har ett lägre individuellt nummer behörig förvaltningsdomstol.

Den som i enlighet med 65 a § ansökt om ett beslut, en uppgiftsskyldig, en skattskyldig och någon annan som har rätt att söka ändring samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den sökande, den uppgiftsskyldige eller den skattskyldige hade sin hemkommun då Skatteförvaltningens fattade sitt beslut.

Om ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol genom besvär.

66 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

66 § (7.8.2015/942)
Besvär till förvaltningsdomstolen

Den skattskyldige eller någon annan som har rätt att söka ändring får överklaga ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges eller sammanslutningens hemkommun enligt 5 § hör. Om personer på vilka inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas har sin hemkommun inom domkretsen för olika förvaltningsdomstolar, ska ändring i rättelsenämndens beslut sökas hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets hemkommunen för den äldre personen hör. Är personerna lika gamla, är förvaltningsdomstolen för den vars personbeteckning har ett lägre individuellt nummer behörig förvaltningsdomstol. Om ingen förvaltningsdomstol skulle vara behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

66 § har ändrats genom L 942/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

66 § (11.6.2010/520)
Besvär till förvaltningsdomstolen

Den skattskyldige eller någon annan som har rätt att söka ändring får över ett beslut som har meddelats med anledning av ett rättelseyrkande anföra besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges eller sammanslutningens hemkommun enligt 5 § hör. Om personer på vilka inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas har sin hemkommun inom domkretsen för olika förvaltningsdomstolar, ska ändring i rättelsenämndens beslut sökas hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets hemkommunen för den äldre personen hör. Är personerna lika gamla, är förvaltningsdomstolen för den vars personbeteckning har ett lägre individuellt nummer behörig förvaltningsdomstol. Om ingen förvaltningsdomstol skulle vara behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

Besvärsskriften ska tillställas förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen inom besvärstiden. Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål vidarebefordra den inlämnade besvärsskriften och de handlingar som gäller beskattningen till förvaltningsdomstolen.

67 § (9.9.2016/772)
Besvärstid

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfående av ett beslut med anledning av rättelseyrkande.

Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten räknas från det att beslutet fattades.

67 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

67 § (18.4.2008/238)
Besvärstid

Den skattskyldige eller någon annan som har rätt att söka ändring ska anföra besvär inom fem år räknat från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten ska emellertid anföra besvär inom ett år räknat från ingången av året efter det då beskattningen av den skattskyldige slutförts. Utan hinder av den ovan angivna tiden får dock besvär över beslut på rättelseyrkande anföras inom 60 dagar från den dag då den som har rätt att söka ändring fick del av beslutet. Beslutet kan delges utan användning av mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet lämnades in till posten, om inte något annat visas. Besvärstiden för de myndigheter som nämns ovan räknas från det att beslutet fattades.

68 § (7.8.2015/942)

68 § har upphävts genom L 7.8.2015/942, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

68 § (11.6.2010/520)
Behandling av besvär som rättelseyrkande

Besvär som anförs hos förvaltningsdomstolen trots att de borde ha riktats till skatterättelsenämnden som rättelseyrkande, ska behandlas som rättelseyrkande. Då ska beslut om avvisande av besvären inte fattas.

69 § (21.12.2012/875)
Hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och den skattskyldige då besvär behandlas (9.9.2016/772)

Rubriken har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: Hörande av skattetagare då besvär behandlas

Förvaltningsdomstolen ska ge Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillfälle att avge bemötande på den skattskyldiges besvär och den skattskyldige tillfälle att avge bemötande på besvär som anförts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt samt vid behov den ändringssökande tillfälle att avge genmäle. (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Den förvaltningsdomstol som behandlar ett besvärsärende ska med anledning av besvär som anförts av den skattskyldige ge Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillfälle att avge bemötande och vid behov genmäle.

Utöver vad som i 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, kan förvaltningsdomstolen avgöra besvären utan att höra Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om skattebeloppet med anledning av den skattskyldiges besvär kan ändras med högst 6 000 euro och om ärendet inte lämnar rum för tolkning och inte är oklart.

70 § (9.9.2016/772)
Besvär till högsta förvaltningsdomstolen

Ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

70 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

70 § (7.8.2015/942)
Besvär till högsta förvaltningsdomstolen

Ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Besvärsrätt hos högsta förvaltningsdomstolen har de som får söka ändring i beskattningen.

70 § har ändrats genom L 942/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

70 §
Besvär till högsta förvaltningsdomstolen

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Rätt att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen har de som får söka ändring i beskattningen. (11.6.2010/520)

Besvärstillstånd skall beviljas, om

1) det för lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet avgörs av högsta förvaltningsdomstolen,

2) det finns särskilda skäl för högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet på grund av att i ärendet skett ett uppenbart fel, eller om

3) det finns vägande ekonomiska eller andra skäl för att bevilja besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan även beviljas så att det gäller endast en del av det överklagade beslutet av förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/520)

71 § (7.8.2015/942)
Den tid inom vilken besvär till högsta förvaltningsdomstolen ska anföras

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut.

71 § har ändrats genom L 942/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

71 § (11.6.2010/520)
Den tid inom vilken besvär till högsta förvaltningsdomstolen ska anföras

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut. Besvärsskriften, i vilken ansökan om besvärstillstånd ska ingå, ska inom besvärstiden tillställas högsta förvaltningsdomstolen eller den förvaltningsdomstol som har fattat beslutet.

71 a § (21.12.2012/875)
Prejudikatbesvär hos högsta förvaltningsdomstolen

Den skattskyldige och andra som avses i 62 § 1 mom. och de som har rätt att söka ändring med stöd av 65 a § samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt (parter) får söka ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden hos högsta förvaltningsdomstolen i stället för hos förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär (prejudikatbesvär). (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Den skattskyldige och andra som avses i 62 § 1 mom. samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt (parter) får söka ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden hos högsta förvaltningsdomstolen i stället för hos förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär (prejudikatbesvär).

Tillstånd för prejudikatbesvär kan beviljas också så att tillståndet gäller bara en del av skatterättelsenämndens överklagade beslut.

71 b § (7.8.2015/942)
Förutsättningar för tillstånd för prejudikatbesvär

Högsta förvaltningsdomstolen kan bevilja tillstånd för prejudikatbesvär på den grund som anges i 13 § 2 mom. 1 punkten i förvaltningsprocesslagen.

För beviljande av tillstånd för prejudikatbesvär krävs det dessutom skriftligt samtycke av den andra parten i besvärsärendet.

71 b § har ändrats genom L 942/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

71 b § (21.12.2012/875)
Förutsättningar för tillstånd för prejudikatbesvär

Högsta förvaltningsdomstolen kan bevilja tillstånd för prejudikatbesvär på den grund som anges i 70 § 2 mom. 1 punkten.

För beviljande av tillstånd för prejudikatbesvär krävs det dessutom skriftligt samtycke av den andra parten i besvärsärendet.

71 c § (21.12.2012/875)
Förfarande i tillståndsärenden som gäller prejudikatbesvär

Tillstånd för prejudikatbesvär ska sökas hos högsta förvaltningsdomstolen genom en besvärsskrift som innehåller tillståndsansökan och besvären. Besvärsskriften ska inom besvärstiden lämnas in till Skatteförvaltningen. Tidsfristen för inlämnande av besvärsskriften är 60 dagar från det att en ändringssökande har fått del av rättelsenämndens beslut så som anges i 26 c §. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 60 dagar och räknas från tidpunkten för rättelsenämndens beslut. (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Tillstånd för prejudikatbesvär ska sökas hos högsta förvaltningsdomstolen genom en besvärsskrift som innehåller tillståndsansökan och besvären. Besvärsskriften ska inom besvärstiden lämnas in till Skatteförvaltningen. För den skattskyldige och andra som avses i 62 § 1 mom. är tidsfristen för inlämnande av besvärsskriften 60 dagar från det att de har fått del av rättelsenämndens beslut så som anges i 67 §. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 60 dagar och räknas från tidpunkten för rättelsenämndens beslut.

Skatteförvaltningen ska ge den andra parten tillfälle att ge samtycke. Tidsfristen för givande av samtycke är 30 dagar från det att parten har delgetts brevet om hörande för samtycket. Efter att ha fått samtycket ska Skatteförvaltningen efter det att tidsfristen om 30 dagar löpt ut överföra ärendet till högsta förvaltningsdomstolen för behandling. Vid överföringen av ärendet iakttas i tillämpliga delar 29 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen. Skatteförvaltningen ska informera parterna och den förvaltningsdomstol som avses i 66 § i denna lag om överföringen. Den som gett samtycke får också inom tidsfristen om 30 dagar återta sitt samtycke genom ett skriftligt meddelande till Skatteförvaltningen.

Om tillståndsansökan som gäller prejudikatbesvär inte har getts in till Skatteförvaltningen inom den tid som anges i 1 mom. eller om en part inte ger samtycke eller återtar sitt samtycke, ska Skatteförvaltningen överföra ärendet till förvaltningsdomstolen, som behandlar ärendet så som till domstolen riktade besvär på det sätt som anges i 66–69 §. Vid överföringen av ärendet iakttas i tillämpliga delar 29 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen. I detta fall fattas inget särskilt beslut om avvisande av ansökan om tillstånd för prejudikatbesvär.

Till den del högsta förvaltningsdomstolen inte beviljar besvärstillstånd ska den överföra besvären till förvaltningsdomstolen för att behandlas som besvär. Besvären anses då ha anhängiggjorts vid förvaltningsdomstolen när ansökan om tillstånd för prejudikatbesvär har anhängiggjorts. På behandlingen av besvären tillämpas 66–69 §.

Om sökanden återtar sin ansökan om tillstånd för prejudikatbesvär, överförs ärendet till förvaltningsdomstolen för behandling som besvär.

71 d § (21.12.2012/875)
Sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut

Om förvaltningsdomstolen avgör besvären i de fall som nämns i 71 c §, får förvaltningsdomstolens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i 70 och 71 §.

71 e § (9.9.2016/772)
Förfarandet vid ändringssökande i vissa beslut av Skatteförvaltningen

Ändringssökande som gäller beslut som avses i 65 a § 5 mom. 1, 3 och 4 punkten ska behandlas skyndsamt hos Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen.

71 e § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

71 e § (21.12.2012/875)
Ändringssökande i vissa beslut av Skatteförvaltningen

Den som ansökt om ett namngivningsbeslut och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får överklaga ett sådant av Skatteförvaltningen fattat namngivningsbeslut som avses i 57 § 1 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen.

Sådana beslut av Skatteförvaltningen som avses i 122 § 3 och 4 mom. i inkomstskattelagen och i 43 § 5 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) får överklagas av den som ansökt om beslutet och av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Sådana beslut av Skatteförvaltningen enligt tonnageskattelagen (476/2002) som gäller godkännande som tonnageskattskyldig eller återkallande av godkännande får överklagas av den som ansökt om beslutet och av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Ändring söks genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets sökandens hemkommun hörde när beslutet fattades.

Besvären ska anföras inom 60 dagar från det att sökanden har fått del av Skatteförvaltningens beslut. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades. På förfarandet tillämpas i övrigt 69 § samt förvaltningsprocesslagen.

Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På överklagandet tilllämpas 70 och 71 §.

71 f § (9.9.2016/772)
Besvärsanvisning som ska fogas till skatterättelsenämndens beslut

En besvärsanvisning enligt 47 § i förvaltningslagen ska fogas till rättelsenämndens beslut. Av besvärsanvisningen ska framgå hur den som är missnöjd med avgörandet ska förfara för att få ärendet prövat av förvaltningsdomstolen eller för att söka ändring genom prejudikatbesvär enligt 71 a § i denna lag.

I besvärsanvisningen ska också förfarandet i ett ärende som gäller tillstånd för prejudikatbesvär beskrivas i huvuddrag.

71 f § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

71 f § (21.12.2012/875)
Innehållet i den besvärsanvisning som ska fogas till rättelsenämndens beslut

En besvärsanvisning enligt 47 § i förvaltningslagen (434/2003) ska fogas till rättelsenämndens beslut. Av besvärsanvisningen ska framgå hur den som är missnöjd med avgörandet ska förfara för att få ärendet prövat av förvaltningsdomstolen eller för att söka ändring genom prejudikatbesvär enligt 71 a § i denna lag. I besvärsanvisningen ska också förfarandet i ett ärende som gäller tillstånd för prejudikatbesvär beskrivas i huvuddrag.

71 g § (9.9.2016/772)
Grundbesvär

På ärenden som avses i denna lag tillämpas inte bestämmelserna om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

71 g har tillfogats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

6 kap

Särskilda stadganden som gäller ändringar

72 §
Tillämpningsområde

Ändringar i beskattningen skall göras så som stadgas i detta kapitel.

73 § (11.6.2010/520)
Fastställelse av ändringsgrund

Om någon genom ett beslut på rättelseyrkande eller besvär har förklarats vara skattskyldig eller om ett beskattningsbeslut har ändrats, ska den myndighet som gör ändringen fastställa ändringsgrunden. En kopia av högsta förvaltningsdomstolens eller förvaltningsdomstolens ovan nämnda beslut ska tillställas förvaltningsdomstolen, Skatteförvaltningen, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och, om beslutet gäller kommunalbeskattningen, kommunen.

74 § (11.6.2010/520)
Omröstning

Om ett ärende avgörs av skatterättelsenämnden, förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen genom omröstning, gäller såsom beslut den åsikt som flertalet ska anses ha omfattat. Vid lika röstetal avgör den åsikt som är fördelaktigare för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat.

75 § (11.6.2010/520)
Följdändring

Om beskattningen har ändrats på ett sätt som inverkar på beskattningen för ett annat skatteår eller på en annan skattskyldigs beskattning, ska Skatteförvaltningen ändra också beskattningen för det sistnämnda skatteåret eller den sistnämnde skattskyldige på ett mot ändringen svarande sätt (följdändring), om ändringen inte av någon särskild orsak är oskälig. Den skattskyldige ska om möjligt ges tillfälle att bli hörd i ärendet, om detta inte är uppenbart onödigt.

Skatteförvaltningen kan ändra en skattskyldigs beskattning också i det fall att beskattningen i en annan stat har ändrats på ett sätt som påverkar beskattningen i Finland.

Skatteförvaltningen kan ändra en skattskyldigs beskattning också i det fall att annan beskattning av den skattskyldige än den som verkställts enligt denna lag har ändrats på ett sätt som påverkar den beskattning som ska verkställas enligt denna lag.

76 §
Ändring i beskattningen till följd av ändringssökande

Om skatt till följd av ett beslut på en ändringsansökan ska avlyftas eller sänkas, ändrar Skatteförvaltningen beskattningen och återbär den överbetalda skatten jämte räntepåföljder. (11.6.2010/520)

Om skattebetalningen har uppskjutits och ränta har uppburits för uppskovstiden, skall också den överbetalda uppskovsräntan återbäras.

Återbäring som överförs till en annan stat skall inte återbäras till den skattskyldige och på det belopp som överförs skall inte betalas ränta.

Om någon till följd av beslut på en ändringsansökan ska förklaras skattskyldig eller om skatten ska höjas, ändrar Skatteförvaltningen beskattningen och uppbär den obetalda skatten jämte räntepåföljder. (11.6.2010/520)

77 §
Räknande av ränta i ändringssituationer

Ränta på ett skatteårs kvarskatt skall, i fråga om skatt som hänför sig till en ändring i beskattningen, räknas från den 1 februari året efter skatteåret till den för skatten utsatta förfallodagen. Återbäringsränta räknas på den skatt och skatteförhöjning som skall återbäras till följd av en ändring i beskattningen, från den nämnda dagen eller, om skatten har betalts senare, från betalningsdagen till återbäringsdagen. Om den skattskyldige påförs skattetillägg när beskattningen rättas, räknas kvarskatteräntan från den nämnda dagen till utgången av den andra månaden efter slutförandet av den skattskyldiges beskattning. (22.12.2005/1079)

Samfundsränta som skall betalas för ett skatteår skall, i fråga om skatt som hänför sig till en ändring i beskattningen, räknas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skatteårets skattedeklaration till den för skatten utsatta förfallodagen. Samfundsränta som återbärs skall räknas på den skatt som återbärs till följd av en ändring i beskattningen och på skatteförhöjningen, från de nämnda dagarna eller, om skatten har betalts senare, från betalninsdagen till återbäringsdagen. Om den skattskyldige påförs skattetillägg när beskattningen rättas, räknas samfundsränta som skall betalas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skatteårets skattedeklaration till utgången av den andra månaden efter slutförandet av den skattskyldiges beskattning. (22.12.2005/1079)

3 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/772, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (9.9.2016/772)

I samband med beskattning som skall verkställas på nytt räknas kvarskatteräntan på skillnaden mellan den skatt som påförts vid den på nytt verkställda beskattningen och den skatt som uppkommit på grundvalen av den upphävda beskattningen, från den 1 februari året efter skatteåret till den förfallodag som utsätts i samband med att beskattningen verkställs på nytt. Återbäringsräntan räknas på den skillnad som skall återbäras efter att den skatt som påförts vid den på nytt verkställda beskattningen har dragits av från den skatt som uppkommit på grundvalen av den upphävda beskattningen, från den nämnda dagen eller, om betalningen har skett senare, från betalningsdagen till återbäringsdagen. (22.12.2005/1079)

4 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/772, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (9.9.2016/772)

Samfundsränta som skall betalas i samband med beskattning som verkställs på nytt räknas på skillnaden mellan den skatt som påförts vid den på nytt verkställda beskattningen och den skatt som uppkommit på grundval av den upphävda beskattningen, från dagen efter den sista inlämningsdagen för skatteårets skattedeklaration till den förfallodag som utsätts i samband med att beskattningen verkställs på nytt. Samfundsränta som återbärs skall räknas på den skillnad som återbärs efter att den skatt som påförts vid den på nytt verkställda beskattningen har dragits av från den skatt som uppkommit på grundvalen av den upphävda beskattningen, från de nämnda dagarna eller, om betalningen har skett senare, från betalningsdagen till återbäringsdagen.

Kvarskatteräntan är i en ändringssituation lika stor som vad som föreskrivs i 43 § 2 mom. till utgången av den andra månaden efter slutförandet av den skattskyldiges beskattning. För tiden därefter är kvarskatteräntan den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. Den samfundsränta som ska betalas är i en ändringssituation lika stor som vad som föreskrivs i 40 § 1 mom. till utgången av den andra månaden efter slutförandet av den skattskyldiges beskattning. För tiden därefter är samfundsräntan den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. (22.12.2009/1252)

Om ovan i denna paragraf nämnd skatt som skall återbäras har influtit som kvarskatt, återbärs också på kvarskatten upplupen ränta samt samfundsränta som skall betalas. Om skatt som skall uppbäras har återburits till den skattskyldige som förskottsåterbäring, uppbärs kvarskatteränta eller samfundsränta som skall betalas till denna del från återbäringsdagen till den utsatta förfallodagen.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om hur räntorna som avses i denna paragraf ska räknas. (11.6.2010/520)

78 § (9.9.2016/772)
Genomförande av ändringar

Beskattning som ska verkställas på nytt på grund av ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts eller av Skatteförvaltningen, en följdändring och andra ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande ska genomföras med iakttagande av vad som i 55 och 56 § föreskrivs om rättelse av beskattningen. Ändring i besluten söks enligt vad som i 5 kap. bestäms om sökande av ändring i beslut som gäller rättelse av beskattningen.

Skatteförvaltningen ska, om inte något annat följer av särskilda skäl, på eget initiativ bestämma att verkställigheten av en fordran ska avbrytas till den del som den myndighet hos vilken ändring sökts har upphävt beskattningsbeslutet och återförvisat ärendet till Skatteförvaltningen för ny behandling. Förordnande om avbrott ska utfärdas omedelbart efter det att beslutet av den myndighet hos vilken ändring sökts har delgetts Skatteförvaltningen. På förordnande om avbrott tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

Sådana ändringar i beskattningen som avses i denna paragraf kan göras också då det saknas förutsättningar för rättelse av beskattningen.

78 § har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

78 § (22.12.2005/1079)
Genomförande av ändringar

Följdändringar och ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande skall genomföras med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i 55 och 56 § bestäms om rättelse av beskattningen. Ändring i fattade beslut söks enligt vad som i 62–65 § bestäms om sökande av ändring i beslut som gäller rättelse av beskattningen.

Sådana ändringar i beskattningen som avses i denna paragraf kan göras också då det saknas förutsättningar för rättelse av beskattningen.

79 § (11.6.2010/520)
Överföring av ärenden

Om en förvaltningsdomstol vid behandlingen av en ändringsansökan konstaterar att besvären ankommer på en annan förvaltningsdomstol, ska ärendet hänskjutas till denna förvaltningsdomstol.

Om högsta förvaltningsdomstolen vid behandlingen av besvär konstaterar att dessa borde ha behandlats vid en annan förvaltningsdomstol än den som avgjort dem, ska ärendet överföras till den rätta förvaltningsdomstolen om högsta förvaltningsdomstolen inte anser sig kunna avgöra ärendet omedelbart.

7 kap

Specialstadganden om begränsat skattskyldiga

80 § (11.6.2010/520)

80 § har upphävts genom L 11.6.2010/520.

81 § (11.6.2010/520)

81 § har upphävts genom L 11.6.2010/520.

82 § (11.6.2010/520)

82 § har upphävts genom L 11.6.2010/520.

83 §
Beräkning av inkomsten i vissa fall

Om en sådan i utlandet bosatt person eller ett utländskt samfund som inte har något fast driftställe i Finland bedriver förvärvsverksamhet här, skall personen eller samfundet betala skatt för den inkomst som beräknas ha uppkommit genom den här bedrivna verksamheten.

8 kap

Förhandsavgörande (21.12.2012/875)

84 § (26.7.1996/536)
Ansökan om förhandsavgörande hos centralskattenämnden

Centralskattenämnden kan på skriftlig ansökan av den skattskyldige eller sammanslutningen meddela förhandsavgörande om inkomstbeskattningen så som lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) föreskriver. (11.6.2010/520)

Ansökan skall göras före utgången av den tid inom vilken det har bestämts att skattedeklaration skall lämnas.

85 § (21.12.2012/875)
Ansökan om förhandsavgörande hos Skatteförvaltningen

Skatteförvaltningen kan på skriftlig ansökan av en skattskyldig eller en sammanslutning meddela förhandsavgörande om inkomstbeskattningen.

Förhandsavgörandet meddelas för viss tid, dock högst för det skatteår som utgår senast under det kalenderår som följer på meddelandet av förhandsavgörandet. Förhandsavgörande meddelas inte, om ansökan i ärendet är anhängig i centralskattenämnden eller om centralskattenämnden har avgjort ärendet.

I ansökan ska den fråga specificeras i vilken förhandsavgörande söks och den utredning framläggas som behövs för avgörande av ärendet. Ansökan ska göras före utgången av den tid inom vilken skattedeklaration ska lämnas in.

Skatteförvaltningen är skyldig att på yrkande av den skattskyldige eller sammanslutningen iaktta ett lagakraftvunnet förhandsavgörande när beskattningen verkställs.

85 a § (7.8.2015/942)
Sökande av ändring i Skatteförvaltningens förhandsavgörande

Den skattskyldige och andra som avses i 62 § 1 mom. samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får överklaga Skatteförvaltningens förhandsavgörande hos förvaltningsdomstolen. Besvären anförs hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hörde när beslutet fattades. Om ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Vid överklagandet iakttas då 69 §. Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades. (9.9.2016/772)

1 mom. har ändrats genom L 772/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Den skattskyldige och andra som avses i 62 § 1 mom. samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får överklaga Skatteförvaltningens förhandsavgörande hos förvaltningsdomstolen. Besvären anförs hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hörde när beslutet fattades. Vid överklagandet iakttas då 69 §. Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Vid överklagandet iakttas då 70 och 71 §. I fråga om förvaltningsdomstolens beslut om förhandsavgörande är besvärstiden dock 30 dagar från delfåendet.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt vid Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen.

I ett beslut av Skatteförvaltningen om att inte meddela förhandsavgörande får ändring inte sökas genom besvär.

85 a § har ändrats genom L 942/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

85 a § (21.12.2012/875)
Sökande av ändring i Skatteförvaltningens förhandsavgörande

Den skattskyldige och andra som avses i 62 § 1 mom. samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får överklaga Skatteförvaltningens förhandsavgörande hos förvaltningsdomstolen. Besvären anförs hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hörde när beslutet fattades. Vid överklagandet iakttas då 66 § 2 mom. och 69 §. Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Vid överklagandet iakttas då 70 och 71 §. I fråga om förvaltningsdomstolens beslut som gäller förhandsavgörande är besvärstiden dock 30 dagar från delfåendet.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt vid Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen.

Ett beslut av Skatteförvaltningen om att inte meddela förhandsavgörande får inte överklagas genom besvär.

9 kap

Straffstadganden

86 §
Skattebedrägeri

Bestämmelser om straff för lagstridigt undandragande av skatt och för försök därtill finns i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889). (8.11.2013/784)

Om ett brott som avses i 1 mom. med beaktande av skattens belopp och övriga omständigheter är ringa, kan skattemyndigheten, med hänsyn också till eventuellt påförd skatteförhöjning, låta bli att anmäla saken till åklagaren.

87 §
Försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter om beskattningen

Den som försummar den uppgiftsskyldighet som stadgas i 3 kap. skall för försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter om beskattningen dömas till böter.

Bestämmelser om eftergift i fråga om anmälan, förundersökning, åtal eller straff vid en förseelse som avses i 1 mom. finns i 29 kap. 11 § i strafflagen. (8.11.2013/784)

10 kap

Behörig myndighet och skattelättnad (28.11.2014/976)

Rubriken har ändrats genom L 976/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder: Skattelättnad (21.12.2012/875)

88 § (28.11.2014/976)
Behörig myndighet

Skatteförvaltningen är behörig myndighet, om en representant eller myndighet som finansministeriet befullmäktigat eller förordnat kan vara behörig myndighet enligt ett avtal om beskattning som Finland ingått med en främmande stat eller jurisdiktion. Skatteförvaltningen avgör ärenden som hör till den behöriga myndigheten i första hand. Finansministeriet kan dock överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende.

88 § har tillfogats genom L 976/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

88 § (21.12.2012/875)

88 § har upphävts genom L 21.12.2012/875.

89 §
Lindring av internationell dubbelbeskattning

Om en i Finland bosatt person, en i Finland bosatt persons dödsbo, ett inhemskt samfund eller en inhemsk sammanslutning har nödgats betala skatt i utlandet för sådan utomlands förvärvad inkomst eller där befintlig förmögenhet, för vilken han även beskattats här, kan Skatteförvaltningen i ömmande fall eller då det annars finns skäl därtill, för att förhindra eller lindra dubbelbeskattning helt eller delvis bevilja befrielse från statsskatt och, efter att ha hört kommunen och församlingen, även från kommunal- och kyrkoskatt som hänför sig till den nämnda inkomsten eller förmögenheten. (18.4.2008/238)

Finansministeriet får överta avgörandet av ett sådant principiellt viktigt ärende som avses i 1 mom.

Om en beskattningsåtgärd medför dubbelbeskattning eller i övrigt beskattning som strider mot syftet med ett statsfördrag som har ingåtts med en främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning, kan finansministeriet på ansökan och på de villkor som det bestämmer, helt eller delvis bevilja befrielse från skatt som har debiterats i Finland. Innan befrielse beviljas från kommunalskatt och kyrkoskatt skall kommunen och församlingen beredas tillfälle att bli hörda.

Vad 3 mom. stadgar om skatt gäller även påföljder i anslutning till skatten.

Finansministeriet får bestämma att Skatteförvaltningen ska avgöra sådana ansökningar som avses i 3 mom., om det belopp som ansökan om befrielse gäller är högst 50 000 euro. Finansministeriet får dock överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende. (18.4.2008/238)

I beslut som meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

90 § (21.12.2012/875)

90 § har upphävts genom L 21.12.2012/875.

11 kap

Särskilda stadganden

91 § (11.6.2010/520)
Förstörda handlingar

Om skattedeklarationer eller andra till beskattningen hörande handlingar förstörs, har Skatteförvaltningen rätt att meddela nödvändiga föreskrifter om nytt fullgörande av deklarationsskyldigheten samt om verkställande av beskattningen.

91 a § (11.6.2010/520)
Meddelande om kommunens och församlingens inkomstskattesats

En kommun och en församling ska senast den 17 november året före skatteåret meddela Skatteförvaltningen vilken inkomstskattesats som ska tillämpas. Kommunen anger inkomstskattesatsen med en fjärdedels procentenhets noggrannhet.

Har meddelandet inte sänts till Skatteförvaltningen inom den tid som anges i 1 mom. eller den längre tid som Skatteförvaltningen har medgivit, får inkomstskattesatsen för det föregående året iakttas i beskattningen.

Skatteförvaltningen publicerar en förteckning över inkomstskattesatserna i författningssamlingen.

92 § (20.12.1996/1122)
Rättegångskostnader

På ersättning för rättegångskostnader tillämpas 13 kap. förvaltningsprocesslagen (586/1996).

93 §
Handräckning av polisen

Polisen är enligt sin behörighet skyldig att lämna skattemyndigheter och besvärsinstanser handräckning.

93 a § (22.12.2005/1079)
Elektronisk kommunikation och signering

På ärenden som behandlas enligt denna lag tillämpas lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

Deklarationer och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som ska signeras, ska certifieras med en elektronisk underskrift eller på något annat godtagbart sätt. (29.6.2016/540)

2 mom. har ändrats genom L 540/2016, som trädde i kraft 1.7.2016. Den tidigare formen lyder:

Deklarationer och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som ska signeras ska certifieras med en avancerad elektronisk signatur som avses i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (617/2009) eller på något annat godtagbart sätt. (7.8.2009/623)

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om på vilket sätt deklarationer och andra handlingar ska vara certifierade för att kunna lämnas in på elektronisk väg. (11.6.2010/520)

94 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten och tillämpningen av denna lag får utfärdas genom förordning.

12 kap

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

95 §
Lagens ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Genom lagen upphävs beskattningslagen (482/58) av den 12 december 1958 jämte ändringar.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.1999/1346. (30.12.1999/1346)

96 §
Lagens tillämpning

Denna lag tillämpas första gången vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1996, med följande undantag:

1) behörighet som stadgats ankomma på skattebyrån eller skattedirektören övergår då denna lag träder i kraft på länsskatteverket, också i fråga om beskattningar som verkställs för skatteåren före 1996,

2 punkten har upphävts genom L 22.12.2005/1156. (22.12.2005/1156)

3) samfundsränta räknas vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1996, med avvikelse från 41 §, tidigast från den 1 november 1996,

4) vad lagens 2 och 3 kap. stadgar om deklarationsskyldighet och om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter samt i 87 §, skall tillämpas redan vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1995,

5) lagens 49 § som gäller slutförande av beskattningen skall tillämpas redan vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1995,

6) lagens 33 och 65 §§ som gäller fastställelse av förlust och ändringssökande i beslut som gäller förlust skall tillämpas redan vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1995. I förlust som har fastställts för skatteåret 1994 eller tidigare skatteår, får i den ordning som stadgas i denna lag sökas ändring senast den 31 december 2000, och

7) lagens 36 § som gäller förskottsinnehållning som räknas en sammanslutnings delägare till godo tillämpas redan vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1995.

När det annanstans i lagstiftningen hänvisas till beskattningslagen, skall motsvarande stadgande i denna lag tillämpas.

RP 131/95, StaUB 37/95, RSv 124/95

Ikraftträdelsestadganden:

26.7.1996/536:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 46/96, StaUB 20/96, RSv 105/96

5.12.1996/997:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1997.

RP 170/1996, ShUB 28/1996, RSv 175/1996

20.12.1996/1122:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Förskottsinnehållning som har verkställts under 1996 och 1997 räknas vid beskattningen för de nämnda åren till godo på basis av ett sådant innehållningsbevis som avses i 20 § lagen om förskottsuppbörd (418/1959) eller på det sätt som avses i 34 § i denna lag. Lagens 34 a § tillämpas på förskottsinnehållning som blivit obetald under 1997 och därefter.

RP 202/1966, StaUB 42/1996, RSv 205/1996

20.12.1996/1127:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 105/1996, StaUB 37/1996, RSv 179/1996

5.12.1997/1104:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

RP 163/1997, StaUB 27/1997, RSv 162/1997

30.12.1997/1387:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

RP 218/1997, StaUB 43/1997, RSv 240/1997

26.6.1998/470:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1999.

RP 26/1998, StaUB 13/1998, RSv 66/1998

26.6.1998/477:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Den tillämpas vid de beskattningar som verkställs den 1 november 1998 eller därefter.

RP 53/1998, StaUB 20/1998, RSv 79/1998

10.7.1998/505:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Om skatteombudets, kommunens, församlingens och folkpensionsanstaltens tidsfrist för rättelseyrkande och besvär inte har löpt ut före den 1 januari 1999, upphör tidsfristen för rättelseyrkandet och besvären den 30 juni 1999.

RP 15/1998, StaUB 11/1998, RSv 64/1998

14.12.1998/946:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 177/1998, StaUB 42/1998, RSv 166/1998

30.12.1998/1172:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 129/1998, StaUB 61/1998, RSv 243/1998

29.10.1999/981:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1999.

RP 46/1999, StaUB 7/1999, RSv 35/1999

30.12.1999/1346:

RP 149/1999, StaUB 30/1999, FvUU 10/1999, RSv 131/1999

26.10.2001/858:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2001.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2001.

RP 97/2001, StaUB 16/2001, RSv 117/2001

26.10.2001/907:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Lagens 26 a § 2 mom. tillämpas alltjämt i den lydelse det hade vid ikraftträdandet vid beskattningarna för skatteåren före ikraftträdandet. Vid beskattningarna för dessa år beräknas skatteförhöjning som avses i 32 § enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 91/2001, FiUB 12/2001, RSv 101/2001

13.12.2001/1263:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 182/2001, FiUB 34/2001, RSv 184/2001

3.5.2002/345:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

Lagen tillämpas första gången på samfundsränta, kvarskatteränta och återbäringsränta som bestäms för kalenderåret 2003.

RP 232/2001, EkUB 3/2002, RSv 36/2002, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG (300L0035); EGT nr L 200, 8.8.2000, s. 35

20.12.2002/1165:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Lagens 6 § 3 mom. och 66 § tillämpas på personer, som lever i registrerat partnerskap, första gången i beskattningen för 2002. På andra personer som beskattas som makar än personer som lever i registrerat partnerskap tillämpas i beskattningen för 2002–2005 bestämmelserna i 6 § 3 mom. och 66 § sådana de lyder när denna lag träder i kraft.

Om andra makar än sådana som lever i registrerat partnerskap och på vilka tillämpas inkomstskattelagens bestämmelser om makar har hemkommuner inom olika skatteverks områden, är skatteverket för mannens hemkommun behörigt i ärenden som gäller vardera personens förskottsuppbörd för 2006. (22.12.2005/1080)

RP 237/2002, FiUB 29/2002, RSv 182/2002

30.12.2002/1274:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

RP 98/2002, LaUB 20/2002, RSv 194/2002

15.12.2003/1067:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 117/2003, FiUB 27/2003, RSv 67/2003

24.6.2004/565:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för år 2004. Lagens 32 § 1 mom. tillämpas dock första gången vid beskattningen för år 2005. Bestämmelserna om utomståendes uppgiftsskyldighet tillämpas första gången på de uppgifter som lämnas för 2004. Lagens 16 § 9 mom. och 22 a § tillämpas dock första gången på de uppgifter som lämnas för 2005. Lagens 88 § tillämpas på ansökningar som blir anhängiga den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 57/2004, FiUB 4/2004, RSv 63/2004

30.7.2004/721:

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2004.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2005.

RP 92/2004, FiUB 12/2004, RSv 117/2004

20.8.2004/775:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

RP 80/2004, FiUB 9/2004, RSv 110/2004

10.6.2005/410:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2005.

RP 11/2005, KuUB 5/2005, RSv 57/2005

4.11.2005/857:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för år 2006.

RP 104/2005, FiUB 20/2005, RSv 122/2005

22.12.2005/1079:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2005. Lagens 16 § 3 mom. tillämpas första gången på de uppgifter som skall lämnas för 2005. Lagens 30, 34 a, 55–57 a och 59 §, 64 § 1 mom. samt 67, 75, 77 och 78 § tillämpas dock första gången vid beskattningen för 2006.

Kvarskatteränta och återbäringsränta enligt 77 § räknas dock första gången från den 1 februari året efter skatteåret vid beskattningen för 2005.

Med avvikelse från vad som bestäms i 49 § kan finansministeriet bestämma att beskattningen för 2005 avslutas senast den 30 november 2006.

Om det på något annat ställe i lagstiftningen hänvisas till bestämmelserna om skatterättelse till den skattskyldiges nackdel i lagen om beskattningsförfarande, tillämpas 56 § 3 mom. om rättelse av beskattningen. Om det på något annat ställe i lagstiftningen hänvisas till bestämmelserna om efterbeskattning i lagen om beskattningsförfarande, tillämpas 56 § 4 mom. om rättelse av beskattningen.

De bestämmelser i lagen om beskattningsförfarande som tillämpas första gången vid beskattningen för 2005 och som också skall tillämpas vid fastighetsbeskattningen tillämpas första gången på fastighetsbeskattningen för 2006. De bestämmelser i lagen om beskattningsförfarande som tillämpas första gången vid beskattningen för 2006 och som också skall tillämpas vid fastighetsbeskattningen tillämpas första gången på fastighetsbeskattningen för 2007.

RP 91/2005, FiUB 22/2005, RSv 141/2005

22.12.2005/1080:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

RP 91/2005, FiUB 22/2005, RSv 141/2005

22.12.2005/1089:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången på uppgifter som skall lämnas för 2006.

LM 164/2003, FiUB 26/2005, RSk 25/2005

22.12.2005/1145:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2006.

RP 144/2005, FiUB 44/2005, RSv 218/2005

22.12.2005/1156:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

RP 212/2005, FiUB 43/2005, RSv 215/2005

1.12.2006/1041:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2007. Lagens 14 a–14 c § och 32 § 4 mom. tillämpas dock första gången vid beskattningen för det skatteår som börjar den 1 januari 2007 eller därefter.

RP 107/2006, FiUB 22/2006, RSv 148/2006

22.12.2006/1224:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Lagen tillämpas första gången på uppgifter som lämnas för 2007. Bestämmelserna i 15 a § 1 mom. tillämpas dock första gången på arbete som inleds den 1 juli 2007 eller därefter. Bestämmelserna i 17 § 7 mom. tillämpas första gången på uppgifter som lämnas på basis av arbete som någon låter utföra och som inleds den 1 januari 2007 eller därefter. Uppgifterna skall dock tillställas skatteförvaltningen första gången senast den 31 augusti 2007.

RP 158/2006, FiUB 31/2006, RSv 179/2006

2.11.2007/959:

Denna lag träder i kraft den 9 november 2007.

RP 59/2007, FiUB 9/2007, RSv 40/2007

7.12.2007/1142:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

De ändringar som gäller uppgiftsskyldighet tillämpas första gången på de uppgifter som lämnas för 2008. För användning av uppgifterna i försökssyfte kan uppgifter lämnas till skatteförvaltningen redan för 2007.

RP 57/2007, FiUB 15/2007, RSv 84/2007

18.4.2008/238:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008.

Lagens 66 och 69 § träder i kraft den 1 januari 2009. Bestämmelserna tillämpas på de besvärsärenden som blir anhängiga den dag lagen träder i kraft eller därefter. Med skatteombud avses dock från och med den 1 maj 2008 Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

RP 148/2007, FiUB 5/2008, RSv 25/2008

19.12.2008/947:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och gäller till och med den 31 december 2012. (29.12.2011/1518)

Lagen tillämpas på de uppgifter som lämnas för 2009–2012. (29.12.2011/1518)

RP 112/2008, FiUB 22/2008, RSv 157/2008

7.8.2009/623:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2009.

RP 36/2009, KoUB 12/2009, RSv 90/2009

22.12.2009/1252:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. Lagens 22 a § 6 mom. gäller till och med den 31 december 2010.

Lagen tillämpas på räntor som ska beräknas för tiden från och med den 1 januari 2010. Lagens 22 a § 6 mom. tillämpas dock på räntor som ska beräknas för tiden från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2010. Bestämmelsen i 59 § om tidsfristen för rättelse av beskattning tillämpas första gången vid beskattningen för 2006.

RP 133/2009, FiUB 39/2009, RSv 208/2009

29.12.2009/1745:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2010 på uppgifter om obligatoriska grupplivförsäkringsavgifter samt olycksfallsförsäkringspremier som gäller i 16 § avsedda stipendiater.

RP 158/2009, FiUB 40/2009, RSv 222/2009

29.1.2010/71:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2010.

RP 95/2009, FvUB 15/2009, RSv 172/2009

11.6.2010/520:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

RP 288/2009, FiUB 12/2010, RSv 37/2010

30.12.2010/1370:

Denna lag träder i kraft den 31 december 2010.

RP 127/2010, EkUB 33/2010, RSv 260/2010, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG (32009L0111); EUT nr L 302, 17.11.2009, s. 97–119, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU; (32010L0076); EUT nr L 329, 14.12.2010, s. 3–35

30.12.2010/1411:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 122/2010, RP 258/2010, FiUB 47/2010, RSv 240/2010

30.12.2010/1416:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 122/2010, RP 258/2010, FiUB 47/2010, RSv 240/2010

29.12.2011/1498:

Denna lag träder i kraft den 31 december 2011.

RP 113/2011, EkUB 10/2011, RSv 100/2011, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (32009L0065); EGT nr L 302, 17.11.2009, s. 32, Kommissionens direktiv 2010/43/EU (32010L0043); EGT nr L 176, 10.7.2010, s. 42, Kommissionens direktiv 2010/44/EU (32010L0044); EGT nr L 176, 10.7.2010, s. 28 (rättelser EGT nr L 179, 14.7.2010, s. 16), Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (32010L0078); EGT nr L 331, 15.12.2010, s 120

29.12.2011/1518:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

RP 50/2011, RP 130/2011, FiUB 23/2011, RSv 104/2011

31.8.2012/485:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 28/2012, FiUB 14/2012, RSv 66/2012

14.12.2012/773:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 32/2012, EkUB 11/2012, RSv 117/2012

21.12.2012/875:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Bestämmelserna om prejudikatbesvär tillämpas på de beslut som skatterättelsenämnden har fattat den 1 januari 2014 eller därefter.

I fråga om överklagande av sådana beslut om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter och sådana beslut enligt 71 e § som Skatteförvaltningen har meddelat innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

På ärenden som gäller förhandsbesked, befrielse från skatt och uppskov med betalning av skatt och som är anhängiga när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. Den skattskyldige får dock återta en anhängig ansökan om förhandsbesked och begära att ärendet behandlas som ett förhandsavgörande. Ansökan anses då ha anhängiggjorts den dag då lagen träder i kraft. För återtagande av ansökan om förhandsbesked tas då inte någon behandlingsavgift ut. På upplupen ränta till följd av uppskov med betalning av skatt som har beviljats innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

Vad som någon annanstans i lagstiftningen föreskrivs eller i övrigt bestäms om förhandsbesked om inkomstbeskattning gäller efter denna lags ikraftträdande förhandsavgöranden om inkomstbeskattningen.

RP 76/2012, FiUB 29/2012, RSv 136/2012

28.12.2012/984:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2014.

RP 146/2012, FiUB 31/2012, RSv 156/2012

28.12.2012/994:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.

L 994/2012 trädde i kraft 15.5.2013 enligt F 341/2013.

RP 177/2012, FiUB 37/2012, RSv 170/2012

24.5.2013/363:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

RP 92/2012, AjUU 17/2012, FiUB 6/2013, RSv 46/2013

8.11.2013/784:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2013.

RP 191/2012, FiUB 15/2013, GrUU 17/2013, LaUU 8/2013, RSv 114/2013

7.3.2014/181:

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2014.

RP 94/2013, EkUB 38/2013, GrUU 43/2013, RSv 4/2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU; (32011L0061); EUT L 174, 1.7.2011, s. 1

28.11.2014/976:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 173/2014, FiUB 18/2014, RSv 146/2014

20.2.2015/155:

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.

L 155/2015 trädde i kraft 2.3.2015 enligt F 166/2015.

RP 301/2014, FiUB 40/2014, RSv 284/2014

7.8.2015/942:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014

17.12.2015/1547:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 31/2015, FiUB 8/2015, RSv 49/2015

30.12.2015/1704:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 129/2015, FiUB 15/2015, RSv 105/2015

8.4.2016/226:

Denna lag träder i kraft den 15 april 2016.

RP 6/2016, FiUB 3/2016, RSv 18/2016

17.6.2016/452:

Denna lag träder i kraft den 18 juni 2016.

RP 39/2016, AjUB 3/2016, RSv 68/2016, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU (32014L0067); EUT nro L 159, 28.5.2014, s. 11, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU (32014L0054); EUT nro L 128, 30.4.2014, s. 8, Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (31996L0071); EGT nro L 18, 21.1.1997, s. 1

29.6.2016/540:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

RP 74/2016, KoUB 18/2016, RSv 103/2016

25.8.2016/671:

Denna lag träder i kraft den1 oktober 2016.

RP 78/2016, FvUB 12/2016, RSv 90/2016

9.9.2016/772:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Lagen tillämpas första gången då beskattningen för skatteåret 2017 verkställs och vid ändringssökande som gäller den.

Då beskattningen för skatteåret 2016 eller tidigare skatteår verkställs och vid ändringssökande som gäller den beskattningen samt vid sökande ändring i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som meddelats efter ikraftträdandet och som gäller skatteåret 2016 eller tidigare skatteår samt i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat efter ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna i denna lag. Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som gäller den ordinarie beskattningen för skatteåret 2016 tillämpas dock de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 29/2016, FiUB 9/2016, RSv 104/2016

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.