Finlex

Lag om skattetillägg och förseningsränta 18.12.1995/1556

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §

Tillämpningsområde

Vid försummelse att inom utsatt tid betala skatt som avses i 1 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005) beräknas skattetillägg eller förseningsränta på skatten enligt denna lag. Denna lag tillämpas också på andra skatter som ska betalas till stat och kommun och på prestationer som ska jämställas med skatter, om inte något annat föreskrivs om påföljderna av försummad eller fördröjd betalning i någon annan lag. (7.8.2009/614)

Denna lag tillämpas på påföljderna av försummad eller fördröjd skattebetalning om inte något annat stadgas i lag.

2 §

Skattetillägg

Om skatt, som ska betalas på eget initiativ, lämnats obetald eller om betalningen fördröjts samt i samband med verkställandet av efterbeskattning beräknas ett skattetillägg på skatten. Skattetillägget är den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, förhöjd med sex procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. (22.12.2009/1261)

Om skatt, som skall betalas på eget initiativ, lämnats obetald eller om betalningen fördröjts samt i samband med verkställandet av efterbeskattning beräknas ett skattetillägg på skatten. Skattetillägget motsvarar den i 12 § räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. (3.5.2002/346)

Med skatt som ska betalas på eget initiativ avses skatt eller avgift som den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten är skyldig att själv beräkna och på den lagstadgade betalningsdagen betala till Skatteförvaltningen eller någon annan myndighet som uppbär skatt. (11.6.2010/535)

Med skatt som skall betalas på eget initiativ avses skatt eller avgift som den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten är skyldig att själv beräkna och på den lagstadgade betalningsdagen betala till länsskatteverket eller annan myndighet som uppbär skatt.

3 §

Beräkning av skattetillägg

Skattetillägget beräknas från dagen efter den sista lagstadgade betalningsdagen för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad.

Om skatt som lämnats obetald debiteras, beräknas skattetillägget dock till den förfallodag som sätts ut för skatten, sistnämnda dag medräknad.

I samband med verkställande av efterbeskattning av andra skatter än sådana som skall betalas på eget initiativ beräknas skattetillägget från ingången av den tredje månad som följer på den månad då beskattningen slutförts till den förfallodag som satts ut för efterskatten.

4 § (22.12.2009/1261)

Förseningsränta

På debiterad och obetald skatt som förfallit till betalning beräknas en förseningsränta som är den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, förhöjd med sex procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro.

4 § (3.5.2002/346)

Förseningsränta

På debiterad och obetald skatt som förfallit till betalning beräknas en förseningsränta som motsvarar den i 12 § räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro.

5 §

Beräkning av förseningsränta

Förseningsräntan beräknas från dagen efter den förfallodag som satts ut för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad.

Om kvarskatt uppbärs hos den skattskyldige på grund av att förskott lämnats obetalt, beräknas förseningsräntan på detta belopp till den dag skatten förfaller, nämnda dag medräknad. På delvis obetalda förskottsrater beräknas förseningsräntan från den dag delbetalning skett. Om förskott som debiterats vid uppbörd är större än den skatt som skall påföras, uppbärs förseningsräntan på den del av förskottet som debiterats för mycket till den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen för samfunds och samfällda förmåners del och till sista dagen i januari året efter skatteåret för andra skattskyldigas del. (22.12.2005/1081)

Om skatt som lämnats obetald betalas genom delbetalningar, beräknas förseningsräntan särskilt för sig på varje obetalt belopp.

6 §

Återbäring av förseningsränta

Om skatt genom beslut av myndighet i ett annat ärende än ett skattelättnadsärende har sänkts eller avlyfts, skall den förseningsränta som uppkommit på det sänkta eller avlyfta beloppet återbäras.

7 §

Avstående från uppbörd av skattetillägg och förseningsränta

På skatteförhöjningar eller andra poster som fogas till skattekapitalet vid debitering av skatt uppbärs inte skattetillägg. På skattetillägg uppbärs inte förseningsränta.

Skatteförvaltningen eller en annan myndighet som uppbär skatt ska lämna skattetillägg och förseningsränta helt eller delvis ouppburen, om betalningen av skatt har fördröjts på grund av någon myndighets förfarande. I beslut som fattats i ett sådant ärende får ändring inte sökas genom besvär. (18.4.2008/255)

Finansministeriet kan bestämma att skattetillägg och förseningsränta inte skall uppbäras för den tid skattebetalning varit fördröjd på grund av hinder som inte berott på den betalningsskyldige.

8 §

Indrivning av skattetillägg och förseningsränta

Vid indrivning av skattetillägg och förseningsränta i utsökningsväg iakttas lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

9 §

Redovisning av skattetillägg och förseningsränta till skattetagarna

Skattetillägg och förseningsränta skall redovisas till skattetagarna i samma förhållande som den skatt vars försenade eller försummade betalning föranlett uppbörden av skattetillägget eller förseningsräntan.

10 §

Skattetillägg och förseningsränta i inkomstbeskattningen

Skattetillägg och förseningsränta är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen, inte heller avdragbar utgift.

11 § (18.4.2008/255)

Ändringssökande

Skatteförvaltningen eller en annan myndighet som uppburit skatt återbär på ansökan skattetillägg och förseningsränta som uppburits felaktigt. Skattetillägg och förseningsränta som myndigheten annars konstaterar vara obefogade återbärs utan ansökan förutsatt att skattetillägget eller förseningsräntan inte ska användas till avkortning av skatteskuld enligt lagen om skatteuppbörd.

I beslut som fattats med stöd av 1 mom. får ändring sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skatt- eller betalningsskyldiges hemkommun hörde då beslutet fattades. Vid sökande av ändring iakttas i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. I detta fall iakttas 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995).

12 § (18.4.2008/255)

Närmare föreskrifter

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid fastställande av skattetillägg och förseningsränta samt om beräkning av skattetillägg och förseningsränta.

13 §

Ikraftträdande och övergångsstadganden

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Genom denna lag upphävs lagen den 13 februari 1976 om dröjsmålsränta och restavgift på skatt (145/76) jämte ändringar samt 37 § lagen om påförande av accis (1469/94).

Stadgandena om skattetillägg i denna lag tillämpas då den sista betalningsdagen för skatten infaller den dag lagen träder i kraft eller därefter. Om den sista betalningsdagen för skatten infaller innan lagen träder i kraft, tillämpas den lag som gällde innan denna lag trädde i kraft.

Stadgandena om förseningsränta i denna lag tillämpas på skatteskulder som är obetalda då denna lag träder i kraft. Förseningsränta på förskott som lämnats obetalt för skatteåret 1995 beräknas dock till slutet av den månad som föregått den månad då beskattningen slutförts. För den tid som föregår ikraftträdandet av denna lag uppbärs de dröjsmålspåföljder som avses i lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt.

På efterskatt som debiteras enligt beskattningslagen (482/58), lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/90) eller fastighetsskattelagen (654/92) och som gäller skatteåret 1995 eller tidigare skatteår, uppbärs ränta som motsvarar dröjsmålsränta med iakttagande av de stadganden som gällde då denna lag trädde i kraft.

RP 112/95, StaUB 31/95, RSv 104/95

Ikraftträdelsestadganden:

26.10.2001/930:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Det skattetillägg som avses i 2 § räknas för åren före lagens ikraftträdande enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet vid efterbeskattning av andra skatter än sådana som skall betalas på eget initiativ.

RP 91/2001, FiUB 12/2001, RSv 101/2001

3.5.2002/346:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

Lagen tillämpas första gången på skattetillägg och förseningsränta kalenderåret 2003.

RP 232/2001, EkUB 3/2002, RSv 36/2002, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG (300L0035); EGT nr L 200, 8.8.2000, s. 35

22.12.2005/1081:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2005.

RP 91/2005, FiUB 22/2005, RSv 141/2005

18.4.2008/255:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008.

RP 148/2007, FiUB 5/2008, RSv 25/2008

7.8.2009/614:

Denna lag träder i kraft den 14 augusti 2009.

Det 1 § 1 mom. som gäller vid ikraftträdandet tillämpas till och med den 31 december 2009. (16.10.2009/760)

RP 221/2008, FiUB 7/2009, RSv 66/2009

16.10.2009/760:

Denna lag träder i kraft den 21 oktober 2009.

Lagen tillämpas redan från och med den 14 augusti 2009.

RP 129/2009, FiUB 12/2009, RSv 115/2009

22.12.2009/1261:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och gäller till och med den 31 december 2010.

Lagen tillämpas på skattetillägg och förseningsränta som ska beräknas för tiden från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2010.

RP 133/2009, FiUB 39/2009, RSv 208/2009

11.6.2010/535:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

RP 288/2009, FiUB 12/2010, RSv 37/2010