Finlex

Mervärdesskattelag 30.12.1993/1501

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

I AVDELNINGEN

1 kap

Allmänt tillämpningsområde

1 §

Mervärdesskatt skall enligt denna lag betalas till staten

1) på rörelsemässig försäljning av varor och tjänster i Finland

2) på import av varor i Finland, (29.12.1994/1486)

3) på gemenskapsinterna varuförvärv enligt 26 a § i Finland, (29.12.1995/1767)

4) på överföring av varor enligt 72 l § från upplagringsförfarande i Finland. (29.12.1995/1767)

Skatt betalas på eget bruk av i 32 § nämnda tjänster som avser fastighetsinnehav även då detta inte sker i form av rörelse.

3 mom. har upphävts genom L 29.12.1994/1486. (29.12.1994/1486)

Försäljningen anses inte vara rörelsemässig, om vederlaget för försäljningen är lön som avses i 13 § lagen om förskottsuppbörd (1118/1996). (19.6.1997/585)

5 mom. har upphävts genom L 9.1.2009/6, som träder i kraft enligt F 60/2009 1.4.2009. Den tidigare formen lyder: (9.1.2009/5)

Om mervärdesskatt på bilskatt stadgas särskilt i bilskattelagen (1482/94). (29.12.1994/1483)

1 a § (30.12.1996/1264)

Med Finland avses i denna lag Finlands mervärdesskatteområde enligt Europeiska gemenskapernas lagstiftning samt landskapet Åland, och med utlandet alla andra områden.

Med medlemsstat och gemenskapen avses medlemsstaternas och gemenskapens mervärdesskatteområde enligt Europeiska gemenskapernas lagstiftning.

Om de undantag som gäller landskapet Åland i fråga om stadgandena i denna lag stadgas i lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996).

2 kap

Skattskyldighet

Allmänna stadganden (29.12.1994/1486)

2 §

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat föreskrivs i 2 a, 8 a–8 c eller 9 §. (16.7.2010/686)

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat föreskrivs i 2 a, 8 a, 8 b eller 9 §. (16.7.2010/687)

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat föreskrivs i 2 a, 8 a eller 9 §. (8.10.1999/940)

Om skyldigheten att betala skatt på import av varor stadgas i 9 kap. och om skyldigheten att betala skatt på överföring av varor från upplagringsförfarande i 72 m §. (29.12.1995/1767)

2 a § (20.5.2005/331)

Skattskyldig för sådan vidareförsäljning som nämns i 72 g § är köparen, om säljarens faktura överensstämmer med 209 b §.

2 b § (29.12.1994/1486)

Skattskyldig för ett sådant gemenskapsinternt varuförvärv som nämns i 1 § 1 mom. 3 punkten är den som gjort förvärvet.

Verksamhet i liten skala

3 § (30.12.2003/1301)

Säljaren är inte skattskyldig om räkenskapsperiodens omsättning är högst 8 500 euro, såvida säljaren inte på egen anmälan har registrerats som skattskyldig.

I omsättningen enligt 1 mom. inräknas summan av den skattepliktiga försäljningen, den enligt 55, 56, 58, 70, 70 b, 71, 72 och 72 a–72 e § skattefria försäljningen, överlåtelser av fastigheter eller rättigheter som hänför sig till fastigheter samt försäljningen av finansiella tjänster enligt 41 § och försäkringstjänster enligt 44 §. I omsättningen inräknas inte försäljning av finansiella tjänster och försäkringstjänster av accessorisk karaktär eller försäljning av anläggningstillgångar.

Om säljarens räkenskapsperiod är kortare eller längre än 12 månader, betraktas som räkenskapsperiodens omsättning enligt 1 mom. det belopp som fås när räkenskapsperiodens omsättning multipliceras med 12 och divideras med det antal månader som räkenskapsperioden omfattar. Som månader räknas hela kalendermånader.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas varken på

1) utlänningar som saknar fast driftställe i Finland, eller

2) kommuner.

Allmännyttiga samfund

4 § (29.12.2009/1780)

Ett sådant allmännyttigt samfund som avses i inkomstskattelagen (1535/1992) är skattskyldigt endast om den inkomst som har erhållits från en sådan verksamhet som det bedrivit enligt nämnda lag anses som skattepliktig näringsinkomst för samfundet. Ett allmännyttigt samfund är dock skattskyldigt för tagande i eget bruk av restaurang- eller cateringtjänster enligt de förutsättningar som bestäms i 25 a § och för tagande i eget bruk av tjänst som hänför sig till besittande av fastighet enligt de förutsättningar som bestäms i 32 §.

4 § (16.12.1994/1218)

Ett sådant allmännyttigt samfund som avses i inkomstskattelagen (1535/92) är skattskyldigt endast om den inkomst som har erhållits från en sådan verksamhet som det bedrivit enligt nämnda lag anses som skattepliktig näringsinkomst för samfundet. Ett allmännyttigt samfund är dock skattskyldigt för tagande i eget bruk av serveringstjänster enligt de förutsättningar som stadgas i 25 a § och för tagande i eget bruk av tjänst som hänför sig till besittande av fastighet enligt de förutsättningar som stadgas i 32 §.

Religionssamfund

5 §

Ett sådant religionssamfund som nämns i inkomstskattelagen är inte skyldig att betala skatt för verksamhet som avses i 23 § 3 mom. i den nämnda lagen.

Universiteten (29.12.2009/1740)

5 a § (29.12.2009/1740)

De universitet som avses i 1 § i universitetslagen (558/2009), Helsingfors universitet inbegripet, är skyldiga att betala skatt för sådan verksamhet som avses i 1 §.

Offentliga samfund

6 §

Staten och kommunerna är skattskyldiga för verksamhet som nämns i 1 §.

Staten och kommunerna är skyldiga att betala skatt för byggtjänster som enligt 33 § tagits i eget bruk även då överlåtelsen av fastigheten inte är rörelsemässig. (23.11.2007/1061)

En kommun är skyldig att betala skatt på försäljning av varor som skaffats för anläggningstillgångar och för sådan användning som berättigar till återbäring enligt 130 §, även då försäljningen inte är rörelsemässig.

En kommun och huvudstadsregionens samarbetsdelegation är skyldiga att betala skatt på persontrafikverksamhet som den bedriver eller ordnar även då verksamheten inte idkas i form av affärsrörelse. (27.5.1994/377)

7 §

Statens affärsverk, statens upphandlingscentra, staten beklädnadsfabrik, försörjningsberedskapscentralen, Statens spannmålsförråd, Finlands Bank och folkpensionsanstalten är särskilt skattskyldiga för sin verksamhet enligt 1 §.

Vad som nedan stadgas om staten tillämpas inte på de inrättningar som nämns i 1 mom.

8 §

På samkommuner och på landskapet Åland tillämpas vad denna lag stadgar om kommuner.

Guldköpare (8.10.1999/940)

8 a § (8.10.1999/940)

Skattskyldig för i 43 c § 1 mom. avsedd skattepliktig försäljning av i 43 b § 1 mom. nämnt investeringsguld samt för försäljning av guldmaterial och halvfärdiga guldprodukter med en renhet av minst 325 tusendelar är köparen, om denne har införts i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 §. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.

Utlänningar

Köpare av utsläppsrätter (16.7.2010/686)

8 b § (16.7.2010/686)

Skattskyldig för försäljningen av en utsläppsrätt är köparen, om köparen har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga.

Med utsläppsrätt avses de utsläppsrätter för växthusgaser som definieras i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG och som kan överlåtas i enlighet med artikel 12 i nämnda direktiv, samt andra enheter som är gångbara i handel med utsläppsrätter och som aktörerna kan använda för att följa ovan nämnda direktiv.

Köpare av byggtjänster (16.7.2010/686)

8 c § (16.7.2010/686)

Skattskyldig för försäljningen av sådana byggtjänster som avses i 31 § 3 mom. 1 punkten samt för uthyrning av arbetskraft för dessa tjänster är köparen, om

1) köparen är en näringsidkare som annat än tillfälligt säljer dessa tjänster eller utför fastighetsöverlåtelser enligt 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §, eller

2) köparen är en sådan näringsidkare som säljer nämnda tjänst till en näringsidkare som nämns i 1 punkten.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas emellertid inte, om försäljningen är skattefri vid tillämpningen av 3 §.

9 § (29.12.1994/1486)

Om en utlänning inte i Finland har ett fast driftställe, och han inte med stöd av 12 § 2 mom. har ansökt om att bli skattskyldig, är köparen skyldig att betala skatt på de varor och tjänster som utlänningen har sålt i Finland. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.

Säljaren är dock alltid skattskyldig, om

1) köparen är en utlänning som inte här har ett fast driftställe och inte finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga,

2) köparen är en privatperson,

3) det är fråga om försäljning av varor som avses i 63 a §, eller

4) det är fråga om persontransporttjänster eller tjänster som avses i 69 d §.

(13.11.2009/886)

Säljaren är dock alltid skattskyldig, om

1) köparen är en utlänning som inte här har ett fast driftställe och inte finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga,

2) köparen är en privatperson,

3) det är fråga om försäljning av varor som avses i 63 a §, eller

4) det är fråga om persontransporttjänster eller tjänster som avses i 67 § 1 punkten.

Vad som föreskrivs i 2 mom. 1 punkten tillämpas dock inte i en situation som avses i 8 c §. (16.7.2010/686)

Vad som sägs i 1 mom. tillämpas trots att en utlänning har fast driftställe i Finland om driftstället inte deltar i försäljningen i fråga. (13.11.2009/886)

10 § (13.11.2009/886)

Med utlänning avses en näringsidkare som har sin hemort utomlands.

Med en näringsidkares hemort avses sätet för den ekonomiska verksamheten eller, i avsaknad av ett sådant säte, platsen där denne är bosatt eller vistas fortlöpande.

10 §

Med utlänning avses en näringsidkare som har sin hemort utomlands. En fysisk person har sin hemort utomlands, om han är bosatt utanför Finland och inte fortlöpande vistas här.

11 §

Med fast driftställe avses ett stadigvarande affärsställe, från vilket rörelsen helt eller delvis bedrivs. Vid byggnads- eller installationsverksamhet betraktas ett entreprenadobjekt eller flera successiva entreprenadobjekt som ett fast driftställe om arbetet har pågått längre tid än 9 månader.

Ansökan om att bli skattskyldig

12 §

Den som bedriver rörelse kan utan hinder av 3–5 och 60 §§ blir skatteskyldig på ansökan.

En utlänning kan utan hinder av 9 §, under de förutsättningar som stadgas i 173 a §, på ansökan bli skattskyldig för sin försäljning i Finland. (29.12.1994/1486)

Om rätten att på ansökan bli skattskyldig för fastighetsupplåtelse stadgas i 30 §.

Sammanslutningar

13 §

Om två eller flera parter i avsikt att bedriva rörelse har bildat en sådan sammanslutning som är avsedd att vara verksam till förmån för delägarna gemensamt, är sammanslutningen skattskyldig för verksamheten.

Beskattning av grupper (29.12.1994/1486)

13 a § (27.5.1994/377)

Skatteförvaltningen kan på ansökan av två eller flera näringsidkare bestämma att dessa när lagen tillämpas ska behandlas som en enda näringsidkare (skattskyldighetsgrupp). Näringsidkarna ska ha sin hemort eller ett fast driftställe i Finland. (11.6.2010/529)

Länsskatteverket kan på ansökan av två eller flera näringsidkare bestämma att dessa när lagen tillämpas skall behandlas som en enda näringsidkare (skattskyldighetsgrupp). Näringsidkarna skall ha sin hemort eller ett fast driftställe i Finland. (19.12.1997/1265)

Till en skattskyldighetsgrupp kan endast höra

1) en näringsidkare som i huvudsak säljer finansiella tjänster som avses i 41 § eller försäkringstjänster som avses i 44 § 1 mom.,

2) ett holdingföretag som avses i 15 § i kreditinstitutslagen (121/2007) eller en försäkringskoncerns modersammanslutning som avses i 3 kap. 1 § 2 mom. i bokföringsförordningen (1339/1997), (9.2.2007/148)

3) en näringsidkare i vilken en näringsidkare enligt 1 eller 2 punkten har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § eller 6 § 2 mom. bokföringslagen (1336/1997),

4) en näringsidkare i vilken näringsidkare enligt 1–3 punkten tillsammans kan utöva inflytande som motsvarar bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § eller 6 § 2 mom. bokföringslagen, och en näringsidkare som på det sätt som avses i 3 punkten står under dennes bestämmande inflytande.

(25.4.2003/325)

En förutsättning för att ansökan skall godkännas är att näringsidkarna är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och administrativt hänseende.

En näringsidkare kan bara höra till en enda skattskyldighetsgrupp.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. skall bestämmelserna om faktura i denna lag tillämpas särskilt på varje näringsidkare. (25.4.2003/325)

13 b § (27.5.1994/377)

En skattskyldighetsgrupp skall meddela vilken till gruppen hörande näringsidkare som skall vara skyldig att uppfylla gruppens deklarations- och redovisningsskyldighet enligt lagen och som skall vara berättigad till att göra de ansökningar om skatteåterbäring som avses i lagen.

13 c § (29.12.1994/1486)

Ett renbeteslag som avses i renskötsellagen (848/90) och renägare som hör till renbeteslaget behandlas vid mervärdesbeskattningen i fråga om renhushållningen som en enda näringsidkare (renbeteslagsgrupp). Om en renägare som hör till en renbeteslagsgrupp tar varor eller tjänster i eget bruk tillämpas 22 a §.

Renbeteslaget och de renägare som hör till renbeteslaget är ansvariga för renbeteslagsgruppens skatt.

Ett renbeteslag är skyldigt att fullgöra renbeteslagsgruppens anmälnings- och redovisningsskyldighet och är berättigat att ansöka om återbäring av skatt.

En renbeteslagsgrupps skatteperiod är ett renskötselår. Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen (604/2009) med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag. Skatten ska betalas senast den andra kalendermånaden efter skatteperiod vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen. (7.8.2009/605)

En renbeteslagsgrupps skatteperiod är ett renskötselår. Skattedeklarationen för skatteperioden skall lämnas och skatten betalas före utgången av juli under det år som följer på renskötselåret. (29.12.1995/1767)

5 mom. har upphävts genom L 11.6.2010/529, som träder i kraft 1.9.2010. Den tidigare formen lyder: (11.6.2010/529)

Ärenden som gäller en renbeteslagsgrupp ska behandlas av det skatteverk inom vars verksamhetsområde renbeteslaget har sin hemort. (7.8.2009/605)

Ärenden som gäller en renbeteslagsgrupp skall behandlas av det länsskatteverk inom vars verksamhetsområde renbeteslaget har sin hemort.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. skall bestämmelserna om faktura i denna lag tillämpas särskilt på varje näringsidkare. (25.4.2003/325)

Konkursbon

14 §

Ett konkursbo är separat skattskyldigt för den rörelse som det bedriver självständigt efter det att näringsidkaren har försatts i konkurs.

Tidpunkten när skattskyldigheten uppkommer

15 §

Skyldigheten att betala skatt på försäljning enligt 1 § uppkommer när

1) den sålda varan har levererats eller tjänsten utförts,

2) vederlaget eller en del av det har influtit före den i 1 punkten nämnda tidpunkten,

3) betalning enligt 79 § har inkommit,

4) en vara eller en tjänst har tagits i eget bruk.

Varor och tjänster där försäljningen pågår kontinuerligt anses vara levererade eller utförda enligt 1 mom. 1 punkten vid utgången av redovisningsperioden för den enskilda prestationen. (13.11.2009/886)

Sådan försäljning av tjänster enligt 65 § där köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, är skyldig att betala skatt enligt 9 § 1 mom. och där tillhandahållandet pågår kontinuerligt i mer än ett år, men som inte ger upphov till avräkningar eller betalningar under den perioden, ska på det sätt som avses i 1 mom. 1 punkten anses vara utförd vid utgången av varje kalenderår, fram till dess att tillhandahållandet upphört. (13.11.2009/886)

En i 29 § 1 mom. 9 punkten avsedd helhetstjänst som gäller allmän väg eller järnväg anses vara utförd enligt 1 mom. 1 punkten vid utgången av beräkningsperioden för trafikprestationen. (30.12.1996/1257)

16 § (23.11.2007/1061)

Skyldigheten att betala skatt på eget bruk av byggtjänster uppkommer

1) allt eftersom den själv utförda byggtjänsten slutförs,

2) när en köpt byggtjänst har tagits emot eller när vederlaget eller en del av det har betalts före mottagningsdagen,

3) när en fastighet som avses i 33 § har överlåtits och en tidigare överlåtare har köpt eller själv utfört byggtjänsten.

Skyldigheten att betala skatt på eget bruk av tjänster enligt 33 a § uppkommer allt eftersom fastigheten används för ett ändamål som inte är rörelsemässigt.

16 a § (29.12.1994/1486)

Skyldigheten att betala skatt på ett gemenskapsinternt varuförvärv uppkommer när förvärvet är gjort. En vara har förvärvats vid den tidpunkt då varan har mottagits eller skulle ha tagits i eget bruk.

3 kap

Skattepliktig försäljning

Försäljning av varor och tjänster

17 §

Med vara avses materiella föremål samt elektricitet, gas, värme, kyla och andra med dem jämförbara energinyttigheter. Med tjänst avses allt annat som kan säljas i form av rörelse.

18 §

Med försäljning av vara avses överlåtelse av äganderätten till en vara mot vederlag.

Med försäljning av tjänst avses utförande eller annan överlåtelse av en tjänst mot vederlag.

18 a § (29.12.1995/1767)

Som varuförsäljning anses också att en vara som hör till tillgångarna för en rörelse som en näringsidkare bedriver i Finland överförs till en annan medlemsstat för näringsidkarens transaktioner.

18 b § (29.12.1995/1767)

En vara anses inte ha blivit såld så som avses i 18 a § om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan

1) för en arbetsprestation som säljs åt honom och som skall utföras på varan i den stat där transporten upphör och varan efter arbetet återbördas till honom i Finland,

2) temporärt för försäljning av hans tjänster,

3) temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av helt tullfritt temporärt importförfarande, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen,

4) för sådan försäljning som nämns i 63 c §, eller

5) för genomförande av sådan försäljning som nämns i 63 § 3 mom., 63 b, 70, 72 a eller 72 d §.

Om någon av de förutsättningar som nämns i 1 mom. upphör, anses varan ha blivit överförd till den andra medlemsstaten så som nämns i 18 a §.

19 §

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn säljs för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till köparen och huvudmannen ha sålt den till ombudet.

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn köps för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till huvudmannen och försäljaren ha sålt den till ombudet.

Överlåtelse av rörelse helt eller delvis (23.6.2005/453)

19 a § (23.6.2005/453)

Som försäljning betraktas inte sådan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis som sker till den som fortsätter rörelsen och denne tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag.

Som försäljning betraktas inte heller överlåtelse av varor och tjänster i samband med en konkurs, om överlåtelsen under de förutsättningar som anges i 1 mom. sker till konkursboet, vilket fortsätter rörelsen.

Om den som fortsätter rörelsen tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som endast delvis berättigar till avdrag, tillämpas 1 och 2 mom. endast till den del de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

En i 1–3 mom. avsedd person som fortsätter rörelsen anses vara efterträdare till överlåtaren.

19 b § (23.11.2007/1061)

På överlåtelse av en fastighet i samband med överlåtelse av rörelse helt eller delvis tillämpas vad som bestäms i 121 i §.

Varor och tjänster i eget bruk (23.6.2005/453)

20 §

Som försäljning anses också att en vara eller en tjänst tas i eget bruk så som 21–26 §§ stadgar.

21 §

Med eget bruk av en vara avses att en näringsidkare

1) tar en vara för privat konsumtion,

2) överlåter en vara utan vederlag,

3) överför eller på något annat sätt tar en vara i annan användning än sådan som enligt 10 kap. berättigar till avdrag.

(21.12.2007/1312)

Vad 1 mom. stadgar om varor i eget bruk tillämpas endast om avdrag har kunnat göras för varan eller om varan har tillverkats i samband med den skattskyldiges rörelse. (29.12.1994/1486)

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de varor som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på varor som tas i eget bruk.

22 §

Med eget bruk av en tjänst avses att en näringsidkare

1) utför, överlåter eller på något annat sätt utan vederlag tar en tjänst för sin eller personalens privata konsumtion eller i övrigt för ett ändamål som inte är rörelsemässigt,

2) utför eller på något annat sätt tar en tjänst i sådan användning för vilken avdragsbegränsningar enligt 114 § gäller,

3) på något annat sätt tar en köpt tjänst i annan användning än sådan som enligt 10 kap. berättigar till avdrag.

(21.12.2007/1312)

Vad 1 mom. stadgar om eget bruk av tjänster tillämpas endast om

1) avdrag har kunnat göras för en köpt tjänst,

2) en själv utförd tjänst har utförts i samband med den skattskyldiges rörelse och näringsidkaren säljer motsvarande tjänster till utomstående.

(29.12.1994/1486)

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de tjänster som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på tjänster som tas i eget bruk.

22 a § (16.12.1994/1218)

På uttag av varor eller tjänster betalas inte skatt då näringsidkaren i ringa mån tar ut varor eller tjänster för sin egen eller sin familjs privata konsumtion.

Särskilda stadganden

23 § (23.11.2007/1061)

I 31, 31 a, 32, 33 och 33 a § föreskrivs om eget bruk av vissa tjänster som har samband med fastigheter.

24 §

På eget bruk av nyttjanderätten till en vara som ägs av en näringsidkare tillämpas vad som 21 § stadgar om eget bruk av varor.

25 §

En överlåtelse i form av ett varuprov eller en sedvanlig reklamgåva betraktas inte som eget bruk av varan.

25 a § (29.12.2009/1780)

En restaurang- eller cateringtjänst som överlåts till personalen anses tagen i eget bruk även när tjänsten inte överlåts i samband med skattepliktig rörelse och motsvarande tjänster inte säljs till utomstående.

25 a § (16.12.1994/1218)

En serveringstjänst som överlåts till personalen anses tagen i eget bruk även när serveringstjänsten inte överlåts i samband med skattepliktig rörelse och motsvarande tjänster inte säljs till utomstående.

26 § (29.12.2009/1780)

Staten ska inte betala skatt på eget bruk av en vara eller tjänst. Staten ska dock betala skatt på eget bruk av en restaurang- eller cateringtjänst i de fall som avses i 25 a § och på eget bruk av en byggtjänst i de fall som avses i 31 § 1 mom. och 33 §.

26 § (23.11.2007/1061)

Staten ska inte betala skatt på eget bruk av en vara eller tjänst. Staten ska dock betala skatt på eget bruk av en serveringstjänst i de fall som avses i 25 a § och på eget bruk av en byggtjänst i de fall som avses i 31 § 1 mom. och 33 §.

3 a kap. (29.12.1994/1486)

Gemenskapsinterna varuförvärv

26 a § (29.12.1994/1486)

Med ett gemenskapsinternt varuförvärv avses ett förvärv mot vederlag av äganderätten till ett löst föremål, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet till köparen från en medlemsstat till en annan.

Som gemenskapsinternt varuförvärv anses också att

1) en vara som hör till tillgångarna för en rörelse som en näringsidkare bedriver i en annan medlemsstat överförs till Finland för näringsidkarens transaktioner, och att

2) en vara som hör till näringsidkarens rörelsetillgångar i en annan situation än den som nämns i 1 punkten överförs från en annan medlemsstat till Finland för att här användas inom hans rörelse, om varan hade förvärvats eller tillverkats i medlemsstaten i fråga.

(29.12.1995/1767)

Ett förvärv av en vara betraktas inte som ett gemenskapsinternt förvärv om det är fråga om sådan försäljning som nämns i 63 § 3 mom., 63 a eller 63 d §. (29.10.2004/935)

26 b § (29.12.1995/1767)

En vara anses inte ha blivit förvärvad så som avses i 26 a § 2 mom., om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan

1) för en arbetsprestation som säljs åt honom och som skall utföras på varan i Finland och varan efter arbetet återbördas till honom i den medlemsstat från vilken varan ursprungligen transporterades,

2) temporärt för försäljning av hans tjänster,

3) temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av helt tullfritt temporärt importförfarande, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen,

4) för sådan försäljning som nämns i 63 c §, eller

5) för genomförande av sådan försäljning som nämns i 70, 72 a eller 72 d §.

Om någon av de förutsättningar som nämns i 1 mom. upphör, anses varan ha blivit överförd till Finland så som nämns i 26 a § 2 mom. 1 eller 2 punkten.

26 c § (29.12.1994/1486)

Det är fråga om ett gemenskapsinternt förvärv enligt 26 a § endast om

1) varans köpare är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare och säljaren är en näringsidkare som inte i sitt eget land bedriver verksamhet i liten skala som är skattefri, eller

2) varan är ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d §.

Det är dock inte fråga om ett gemenskapsinternt förvärv till den del som förvärvens värde, utan skattens andel, med undantag för nya transportmedel, accispliktiga varor och förvärv som nämns i 3 mom., är högst 10 000 euro per kalenderår, om (26.10.2001/915)

1) de gemenskapsinterna förvärven under föregående kalenderår uppgick till högst 10 000 euro, och (26.10.2001/915)

2) köparen är en näringsidkare vars verksamhet inte till någon del berättigar till avdrag, eller en juridisk person som inte är näringsidkare och köparen inte har fått ett sådant beslut som nämns i 26 f §.

Det är inte heller fråga om ett gemenskapsinternt förvärv, om

1) skatt inte skulle betalas på försäljning av varan med stöd av 58 § eller 70 § 1 mom. 6 eller 7 punkten, om försäljningen skulle ske i Finland, (24.6.1999/763)

2) förvärvet av varan skulle berättiga till återbäring enligt 127 §, om försäljningen skulle ske i Finland, eller

3) förvärvaren är en internationell organisation eller medlem av dess personal, som enligt avtalet om grundande av organisationen eller avtalet om organisationens huvudkvarter skulle ha rätt till återbäring för den skatt som ingår i förvärvet, om försäljningen skulle ske i Finland.

(29.12.1995/1767)

Paragrafens 2 mom. gäller inte förvärvav nya transportmedel eller accispliktiga varor.

Det är inte heller fråga om ett gemenskapsinternt förvärv, om det på försäljningen av varan i den stat där transporten har inletts har tillämpats ett förfarande som motsvarar det förfarande som nämns i 79 a §. En förutsättning för skattefrihet är att det på ett försäljningsverifikat som givits av en utländsk återförsäljare finns en anteckning om att ovan nämnda förfarande har tillämpats på försäljningen. (29.12.1995/1767)

26 d § (29.12.1994/1486)

Med transportmedel avses i 26 c § för person- eller varutransporter avsedda (13.11.2009/886)

1) motordrivna marktransportmedel som har en motor med en cylindervolym på över 48 cm³ eller en effekt på över 7,2 kw,

2) fartyg vars längd överstiger 7,5 meter,

3) luftfartyg med en största tillåtna startvikt som överstiger 1 550 kg.

Ett transportmedel är nytt, om

1) ett motordrivet marktransportmedel har sålts högst sex och ett annat transportmedel högst tre månader efter det att de första gången togs i bruk, eller

2) ett motordrivet marktransportmedel har körts högst 6 000 kilometer, ett fartyg har körts eller seglats högst 100 timmar eller ett luftfartyg har flugits högst 40 timmar.

Som transportmedel betraktas dock inte sådana fartyg eller luftfartyg som med stöd av 58 § eller 70 § 1 mom. 6 punkten kan säljas skattefritt. (24.6.1999/763)

26 e § (29.12.1994/1486)

Med accispliktiga varor avses i denna lag varor som nämns i 3 § lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/94), 2 § 1 mom. lagen om tobaksaccis (1470/94) och 2 § 1 mom. lagen om accis på flytande bränslen (1472/94).

26 f § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen beslutar på ansökan av en sådan köpare som avses i 26 c § 2 mom. 2 punkten att köparens förvärv ska betraktas som gemenskapsinterna förvärv, även om förvärvens värde inte överstiger det belopp som nämns i lagrummet i fråga.

26 f § (29.12.1994/1486)

Länsskatteverket beslutar på ansökan av en sådan köpare som avses i 26 c § 2 mom. 2 punkten att köparens förvärv skall betraktas som gemenskapsinterna förvärv, även om förvärvens värde inte överstiger det belopp som nämns i lagrummet i fråga.

26 g § (29.12.1994/1486)

En vara anses ha blivit transporterad från en medlemsstat så som nämns i 26 a § 1 mom. också om transporten utgår från en stat utanför gemenskapen och slutar i en annan medlemsstat än den till vilken varorna har importerats, om importören är en juridisk person som inte är näringsidkare.

4 kap

Undantag från skattepliktigheten för försäljning

Fastighetsöverlåtelse

27 §

Skatt betalas inte på försäljning av fastigheter eller på överlåtelse av arrenderätt, hyresrätt, servitutsrätt eller någon annan motsvarande rättighet som gäller en fastighet.

Skatt betalas inte heller på överlåtelse av elektricitet, gas, värme, vatten eller någon motsvarande nyttighet i samband med överlåtelse av skattefri nyttjanderätt till en fastighet.

28 §

Med fastighet avses ett jordområde, en byggnad och en bestående konstruktion eller någon del av dem.

Maskiner, anordningar och inventarier som används för en särskild verksamhet som bedrivs på fastigheten hör inte till fastigheten.

På sådant bostadslösöre som sedvanligt ingår i försäljning eller uthyrning av en fastighet tillämpas vad som är stadgat om fastighet.

29 §

Utan hinder av 27 § skall skatt betalas

1) på försäljning av byggtjänster,

2) på försäljning av rätten att ta mark- och stensubstanser eller av skogsavverkningsrättigheter eller av jakt- eller fiskerätt, (16.12.1994/1218)

3) i hotell- och campingområdesverksamhet och motsvarande inkvarteringsverksamhet på överlåtelse av nyttjanderätten till rum, campingplatser, stugor och andra motsvarande utrymmen,

4) på överlåtelse av tillfällig karaktär av nyttjanderätten till konferens-, utställnings- eller idrottslokaliteter eller motsvarande lokaliteter,

5) på upplåtelse av parkeringsplatser i form av parkeringsverksamhet,

6) på upplåtelse av hamnar eller flygfält för att användas av fartyg eller luftfartyg,

7) på överlåtelse av nyttjanderätten till förvaringsfack,

8) på upplåtelse av annons- eller reklamplatser på fastigheter och platser för förströelse- eller läskedrycksautomater eller andra liknande anordningar eller spel, (30.12.1996/1257)

9) på överlåtelse av helhetstjänster som gäller allmän väg eller järnväg till staten, (23.11.2007/1061)

10) på sådan användning av fastigheter som avses i 33 a §. (23.11.2007/1061)

Med helhetstjänst enligt 1 mom. 9 punkten avses en bygg- och underhållstjänst som gäller allmän väg eller järnväg, för vilken vederlaget bestäms enligt trafikmängd eller annan motsvarande prestationsmängd som beskriver användningen av vägen eller järnvägen (trafikprestation). (30.12.1996/1257)

30 §

För överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet betalas med avvikelse från 27 § skatt, om överlåtaren ansöker om att bli skattskyldig för denna verksamhet. Skattskyldigheten gäller endast den fastighet eller den del av en fastighet som nämns i ansökan. Skattskyldigheten förutsätter att fastigheten fortlöpande används för verksamhet som berättigar till avdrag enligt 10 kap. eller att fastigheten används av staten eller av ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen. (29.12.2009/1740)

För överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet betalas med avvikelse från 27 § skatt, om överlåtaren ansöker om att bli skattskyldig för denna verksamhet. Skattskyldigheten gäller endast den fastighet eller den del av en fastighet som nämns i ansökan. Skattskyldigheten förutsätter att fastigheten fortlöpande används för verksamhet som berättigar till avdrag enligt 10 kap. eller att fastigheten används av staten.

En förutsättning för den i 1 mom. avsedda skattskyldigheten för överlåtaren är att också förvärvaren ansöker om att bli skattskyldig ifall förvärvaren i sin tur överlåter nyttjanderätten till fastigheten. (13.12.2001/1239)

Ett fastighetsaktiebolag, vars aktieägare själva använder eller hyr eller arrenderar ut den del av fastigheten som de besitter på basis av sina aktier, kan ansöka om att bli skattskyldigt endast om aktieägarna har rätt att till fullt belopp dra av den skatt som ingår i vederlaget eller om staten eller ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen är aktieägare. (29.12.2009/1740)

Ett fastighetsaktiebolag, vars aktieägare själva använder eller hyr eller arrenderar ut den del av fastigheten som de besitter på basis av sina aktier, kan ansöka om att bli skattskyldigt endast om aktieägarna har rätt att till fullt belopp dra av den skatt som ingår i vederlaget eller om staten är aktieägare. (13.12.2001/1239)

Vad som ovan stadgas om fastighetsaktiebolag och aktieägare i det tillämpas också på andra aktiebolag och andelslag som har till syfte att inneha en fastighet, och på deras aktieägare och medlemmar.

Eget bruk av vissa tjänster som har samband med fastigheter (23.11.2007/1061)

31 §

En byggtjänst anses ha blivit tagen i eget bruk också när

1) en näringsidkare på ett markområde som han innehar uppför eller låter uppföra en byggnad eller bestående konstruktion för försäljning,

2) en näringsidkare i samband med ett nybygge säljer en byggtjänst till ett sådant bostads- eller fastighetsaktiebolag där han har bestämmanderätt när entreprenadavtalet ingås.

Även om en sådan näringsidkare som nämns i 1 mom. inte säljer byggtjänster till utomstående skall han betala skatt på eget bruk av byggtjänsten så som 22 § stadgar.

Byggtjänster är

1) byggnads- och reparationsarbeten på fastigheter samt överlåtelse av varor som installeras i samband med arbetet,

2) planering, övervakning och motsvarande tjänster i samband med arbeten som nämns i 1 punkten.

31 a § (29.12.1994/1486)

En byggtjänst anses ha blivit tagen i eget bruk också när en näringsidkare som säljer byggtjänster till utomstående eller bedriver verksamhet enligt 31 § utför tjänsten för annan användning än sådan som berättigar till avdrag.

32 §

En tjänst som avser fastighetsinnehav anses ha tagits i eget bruk också när fastighetens ägare eller innehavare själv utför den tjänst som avser fastigheten, om fastigheten används för något annat syfte än ett sådant som berättigar till avdrag.

Fastighetens ägare eller innehavare behöver inte betala skatt om

1) han eller hon huvudsakligen använder fastigheten som sin bostad, eller

2) lönekostnaderna jämte socialkostnader för de tjänster som avser fastighetsinnehav som han utfört under ett kalenderår inte överstiger 35 000 euro.

(30.12.2003/1301)

Tjänster som avser fastighetsinnehav är

1) sådana byggtjänster som nämns i 31 §,

2) renhållning och annan skötsel av fastigheten samt ekonomiska och andra administrativa tjänster som hänför sig till fastigheten.

33 § (23.11.2007/1061)

En byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet anses ha blivit tagen i eget bruk även då en näringsidkare, staten eller en kommun i andra fall än de som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten överlåter fastigheten innan den tas i bruk efter det att byggtjänsten har utförts.

Skatt ska inte betalas på eget bruk enligt 1 mom. av själv utförda byggtjänster i fråga om lönekostnaderna och de sociala kostnaderna i samband med dem, om

1) lönekostnaderna för de tjänster som avser fastighetsinnehav under ett kalenderår inte överstiger 35 000 euro, och

2) näringsidkaren inte har sålt byggtjänster till utomstående eller bedrivit sådan verksamhet som avses i 31 § 1 mom. vid den tidpunkt då byggtjänsten utfördes.

33 a § (23.11.2007/1061)

Utan hinder av 24 § avses med eget bruk av tjänster även att en näringsidkare under justeringsperioden använder en fastighet som ingår i hans rörelsetillgångar och som varit föremål för en i 119 § avsedd fastighetsinvestering för ett ändamål som inte är rörelsemässigt.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas bara om

1) fastighetsinvesteringen har gjorts helt eller delvis för ett ändamål som berättigar till avdrag, eller

2) fastighetsinvesteringen har gjorts helt och hållet för ett annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag och en näringsidkare som avses i 1 mom. har gjort en i 120 § 1 mom. 2 punkten avsedd justering för fastigheten.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas inte på kommuner.

Hälso- och sjukvård

34 §

Skatt betalas inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster.

Skatt betalas inte heller då den som bedriver vårdverksamhet i samband med vården överlåter tjänster och varor som sedvanligt ingår i vården.

35 §

Med hälso- och sjukvårdstjänster avses åtgärder för att bestämma en människas hälsotillstånd samt funktions- och arbetsförmåga eller för att återställa eller upprätthålla hennes hälsa samt funktions- och arbetsförmåga, om det är fråga om

1) vård vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård som upprätthålls av staten eller kommunen eller vård som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/90),

2) vård som ges av en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som bedriver sin verksamhet med stöd av lagstadgad rätt eller som enligt lag är registrerad.

36 §

Skatt betalas inte heller på försäljning av följande varor och tjänster

1) sjuktransporter med särskilt för ändamålet utrustade transportmedel,

2) undersöknings- och laboratorietjänster i anslutning till hälso- och sjukvården,

3) tandproteser som säljs av tandläkare eller tandtekniker eller specialtandtekniker och tandtekniska arbeten på dem,

4) modersmjölk, blod, organ och vävnader av människa, (29.12.1995/1767)

5) varor och tjänster som används direkt i hälso- och sjukvård och som den som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården enligt 35 § 2 punkten inom ramen för denna sin verksamhet överlåter till någon annan som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster eller till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. (29.12.1995/1767)

Socialvård

37 §

Skatt betalas inte på försäljning av tjänster och varor i form av socialvård.

38 §

Med socialvård avses verksamhet som bedrivs av staten eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, då verksamheten har till syfte att sörja för vården om barn och ungdomar, barndagvården, åldringsvården, omsorgen om utvecklingsstörda, andra tjänster och stödåtgärder för handikappade, missbrukarvården samt annan motsvarande verksamhet.

Utbildning

39 §

Skatt betalas inte på försäljning av utbildningstjänster.

Skatt betalas inte heller när den som bedriver utbildningsverksamhet i samband med utbildningen till deltagarna överlåter tjänster och varor som sedvanligt hör till utbildningen.

Skatt ska dock inte betalas för restaurang- eller cateringtjänst till dem som utbildas vid en läroanstalt om tjänsten ges i samband med utbildningen och normalt anknyter till utbildningen. (29.12.2009/1780)

Skatt skall dock inte betalas för servering till dem som utbildas vid en läroinrättning om serveringen sker i samband med utbildningen och normalt anknyter till utbildningen. (16.12.1994/1218)

40 §

Med utbildningstjänst avses allmänbildande utbildning och yrkesutbildning, högskoleundervisning samt grundundervisning i konst som ordnas med stöd av lag eller som med stöd av lag understöds med statens medel.

Finansiella tjänster

41 §

Skatt betalas inte på försäljning av finansiella tjänster.

42 §

Som finansiella tjänster anses

1) mottagande av medel av allmänheten som skall återbetalas och annan medelsanskaffning,

2) kreditgivning och andra finansieringsarrangemang,

3) kreditförvaltning som bedrivs av kreditgivaren,

4) betalningsrörelse,

5) valutaväxling,

6) handel med värdepapper,

7) garantiverksamhet. (20.4.2000/391)

8 punkten har upphävts genom L 20.4.2000/391. (20.4.2000/391)

2 mom. har upphävts genom L 27.5.1994/377. (27.5.1994/377)

Med värdepappershandel avses försäljning och förmedling av aktier och motsvarande andelar, fordringar och derivativavtal, även då de inte grundar sig på handlingar.

43 § (29.12.1994/1486)

Som finansiella tjänster betraktas inte försäljning eller förmedling av sådana värdepapper som ensamma eller tillsammans med andra värdepapper medför rätt att besitta en viss lägenhet eller fastighet eller en del av en fastighet.

Investeringsguld (8.10.1999/940)

43 a § (8.10.1999/940)

Skatt betalas inte på försäljning och förmedling av investeringsguld.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas även på försäljning och förmedling av avtal som gäller överlåtelse av en äganderätt till eller fordran på investeringsguld.

43 b § (8.10.1999/940)

Med investeringsguld avses guld i form av en tacka eller platta med en av guldmarknaderna godtagen vikt och med en renhet av minst 995 tusendelar.

Med investeringsguld avses även guldmynt med en renhet av minst 900 tusendelar som

1) är präglade efter år 1800,

2) är eller har varit lagligt betalningsmedel i ursprungslandet, och

3) vars normala försäljningspris är högst 80 procent större än det öppna marknadsvärdet för guldinnehållet i myntet.

Guldmynt som ingår i den förteckning som årligen offentliggörs i C-serien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning skall anses uppfylla kriterierna enligt 2 mom. det år förteckningen gäller.

På guldmynt som avses i 2 och 3 mom. tillämpas inte i 59 § 1 punkten. (25.4.2003/325)

43 c § (8.10.1999/940)

Utan hinder av vad som bestäms i 43 a § skall skatt betalas på försäljning av investeringsguld till en näringsidkare om en säljare som avses i 2 mom. väljer skattepliktighet för försäljning.

Skattepliktighet för försäljning kan väljas av

1) näringsidkare som framställer investeringsguld eller omvandlar investeringsguld eller annat guld till investeringsguld, och

2) näringsidkare som i sin rörelse normalt säljer guld för industriella syften, om försäljningen gäller i 43 b § 1 mom. avsett investeringsguld.

På förmedling av investeringsguld betalas med avvikelse från 43 a § skatt, om

1) den som säljer investeringsguld har valt skattepliktighet för försäljningen, och

2) den som säljer förmedlingstjänsten väljer skattepliktighet för försäljningen.

Säljaren kan välja skattepliktighet separat för varje försäljning. Valet av skattepliktighet för försäljningen skall framgå av en anteckning på fakturan om skattepliktighet för försäljningen. (25.4.2003/325)

Försäkringstjänster

44 §

Skatt betalas inte på försäljning och förmedling av försäkringstjänster.

Som försäkringstjänter anses även behandlingen av försäkringsansökningar, tjänster för direkt skötseln av försäkringar under dess giltighetstid, försäkringsekonomiska tjänster, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster i samband med betalning och statistikföring av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster för fastställandet av pensionsansvar och prognostiserandet av pensionsutgifter samt skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet.

Honorar och vissa immateriella rättigheter

45 §

Skatt betalas inte på

1) honorar till utövande konstnärer eller till andra offentligt uppträdande eller till idrottsmän,

2) försäljning av framträdanden av sådana uppträdande som nämns i 1 punkten då avsikten är att framträdandet ska överlåtas till arrangören av ett evenemang,

3) överlåtelse av rätten till ljud- och bildupptagningar av det som framförts av en uppträdande som nämns i 1 punkten, eller på ersättning som erhållits på grund av denna rätt,

4) överlåtelse av rättigheter enligt 1, 4 eller 5 § i upphovsrättslagen (404/1961) eller på ersättning som erhållits på grund av denna rätt,

5) överlåtelse av rättigheter som grundar sig på upphovsrättslagen eller på ersättningar som på grund av denna rätt erhållits enligt 19 , 26, 26 a, 26 i eller 47 a § i upphovsrättslagen.

(28.11.2008/758)

Skattefriheten enligt 1 mom. 3 och 4 punkten gäller inte rätten till fotografier, reklamverk, kartor eller material som används för framställning av sådana, automatiska databehandlingssystem eller datorprogram eller överlåtelse av visningsrätten till filmer, videoprogram eller motsvarande program. (29.12.1995/1767)

Skattefriheten enligt 1 mom. 3–5 punkten gäller inte de ersättningar som en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten får för överlåtelse av en rättighet eller på grund av denna rätt. (28.11.2008/758)

46 § (11.12.2002/1071)

46 § har upphävts genom L 11.12.2002/1071.

Vissa sammanslutningar (29.12.1994/1486)

46 a § (17.3.1995/347)

46 a § har upphävts genom L 17.3.1995/347.

47 § (16.12.1994/1218)

47 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

48 § (16.12.1994/1218)

48 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

49 § (16.12.1994/1218)

49 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

50 § (16.12.1994/1218)

50 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

51 § (16.12.1994/1218)

51 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

52 § (16.12.1994/1218)

52 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

53 § (16.12.1994/1218)

53 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

54 § (16.12.1994/1218)

54 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

Tidningar och tidskrifter

55 §

Skatt betalas inte på försäljning av tidningar och tidskrifter genom prenumeration för minst en månad.

Skatt betalas inte heller på minst en månads gratisexemplar av tidningar och tidskrifter som allmänt säljs som prenumererade.

56 §

Skatt betalas inte på försäljning av en upplaga av en tidning eller tidskrift som utkommer minst fyra gånger om året i det fall att upplagan säljs till ett allmännyttigt samfund som ger ut tidningen eller tidskriften huvudsakligen för sina medlemmar eller delägare eller för sina medlemssammanslutningars medlemmar eller delägare och som inte bedriver rörelsemässig utgivning eller försäljning av tidningar eller tidskrifter.

57 § (29.12.1994/1486)

57 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

Fartyg (29.12.1994/1486)

58 § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på försäljning, uthyrning eller befraktning av fartyg med en största skrovlängd på minst 10 meter och med en sådan konstruktion att de inte huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportbruk. (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte heller på försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till sådana skattefria fartyg som avses i 1 mom. och till varor som för reparation har lösgjorts från sådana fartyg eller på försäljning av varor som använts i arbetet och i samband med det monterats på fartyget.

Vissa andra varor och tjänster

59 §

Skatt betalas inte på försäljning av följande varor och tjänster

1) sedlar och mynt som är gångbara betalningsmedel, med undantag för sedlar och mynt vilkas försäljningsvärde bestäms enligt deras samlar- eller metallvärde,

2) ordnande och förmedling av sådana lotterier som nämns i 2 § 1 mom. 1 punkten lotteriskattelagen (552/92) samt upplåtelse av sådana platser på fastighet som krävs för spelautomater, spelanordningar eller spel som avses i det nämnda lagrummet, (27.5.1994/376)

3) tjänster i samband med öppnande och skötsel av gravplatser, då dessa utförs av den som håller en allmän begravningsplats, samt andra tjänster som hänför sig till begravning,

4) försäljning av guld till centralbanken, (29.12.1994/1486)

5) tolkservice till döva, (16.12.1994/1218)

6) självplockade vilda bär och svampar som plockaren säljer som sådana från en annan plats än en särskild försäljningsplats. (16.12.1994/1218)

60 § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på försäljning av varor och arbetsprestationer om säljaren är blind och hans verksamhet enbart omfattar försäljning av varor som han själv har tillverkat eller arbete som han själv har utfört på varor, om han inte i sin verksamhet anlitar andra medhjälpare än maken eller avkomlingar som inte har fyllt 18 år och högst en annan person.

Varor och tjänster med avdragsbegränsningar

61 §

Skatt betalas inte på försäljning av varor eller tjänster som är i annan användning än sådan som berättigar till avdrag.

62 § (23.6.2005/453)

62 § har upphävts genom L 23.6.2005/453.

5 kap

Försäljning och gemenskapsinterna förvärv i Finland (29.12.1994/1486)

Allmänt stadgande om försäljning av varor (29.12.1994/1486)

63 § (29.12.1994/1486)

En vara har sålts i Finland om den finns här i landet vid överlåtelsen till köparen.

En vara som skall transporteras till köparen har sålts i Finland om den finns här i landet när säljaren eller någon annan inleder transporten, om inte något annat bestäms i 3 mom. eller i 63 a, 63 b eller 63 d §. En vara har också sålts i Finland om den finns utanför gemenskapen när transporten inleds, om säljaren för in den i Finland för att sälja den här i landet. (29.10.2004/935)

En vara som transporteras från en medlemsstat till en annan och som säljaren installerar eller monterar har sålts i Finland, om installations- eller monteringsarbetet utförs här i landet.

Distansförsäljning

63 a § (29.12.1994/1486)

En vara anses bli såld i Finland också om säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varan från en annan medlemsstat till Finland. En vara anses ha blivit transporterad från en annan medlemsstat också då transporten börjar i en stat utanför gemenskapen, om transporten sker via den medlemsstat till vilken varan har importerats.

Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om varans köpare är en person vars förvärv inte enligt 26 c och 26 f §§ utgör ett gemenskapsinternt förvärv.

Paragrafens 1 mom. tillämpas inte till den del den i 1 och 2 mom. nämnda försäljningen till Finland uppgår till högst 35 000 euro per kalenderår, utan skattens andel, med undantag för sådan försäljning som nämns i 5 och 6 mom., om denna försäljning under föregående år sammanlagt har uppgått till högst 35 000 euro. (26.10.2001/915)

Paragrafens 1 mom. tillämpas dock oberoende av försäljningsbeloppet, om säljaren till myndigheterna i den stat där transporten inleds har inlämnat en ansökan om att den i denna paragraf nämnda försäljningen skall beskattas i den stat där transporten avslutas i stället för i den stat där den inleds.

Vad som stadgas ovan i denna paragraf tillämpas inte

1) på försäljning av sådana nya transportmedel som avses i 26 d §, (13.11.2009/886)

1) på försäljning av nya transportmedel,

2) på försäljning av varor som säljaren installerar eller monterar i Finland, (29.10.2004/935)

3) på försäljning av varor på vilka i den stat där transporten börjat har tillämpats ett förfarande som motsvarar det förfarande som avses i 79 a §, eller (29.10.2004/935)

4) på försäljning av el eller av gas som levereras genom naturgasnät. (29.10.2004/935)

Paragrafens 1 mom. tillämpas på försäljning av accispliktiga varor endast om köparen är en privatperson. På sådan försäljning tillämpas 1 mom. oberoende av försäljningsbeloppet.

63 b § (29.12.1994/1486)

En vara anses inte bli såld i Finland om säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varan från Finland till en annan medlemsstat.

Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om köparen är

1) en näringsidkare vars verksamhet inte i den egna staten till någon del berättigar till avdrag eller återbäring,

2) en juridisk person som inte är näringsidkare,

3) en näringsidkare på vilken i den egna staten tillämpas förfarandet med schablonkompensation för primärproduktion, eller

4) en privatperson.

Paragrafens 1 mom. tillämpas dock endast om köparens gemenskapsinterna förvärv enligt 2 mom. 1-3 punkten inte överstiger den undre gränsen för skatteplikt för gemenskapsinterna förvärv, sådan denna gräns tillämpas i medlemsstaten i fråga, och han inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv.

Paragrafens 1 mom. tillämpas bara till den del försäljningen enligt 1-3 mom. till den stat där varutransporten upphör överstiger den undre gräns som tillämpas i staten i fråga, om denna försäljning under föregående år sammanlagt högst har uppgått till den undre gränsen.

Paragrafens 1 mom. tillämpas dock oberoende av försäljningsbeloppet, om säljaren har gjort en ansökan enligt 6 mom. till Skatteförvaltningen. (13.11.2009/886)

Paragrafens 1 mom. tillämpas dock oberoende av försäljningsbeloppet, om säljaren till länsskatteverket har gjort en ansökan enligt 6 mom.

Skatteförvaltningen beslutar på ansökan av säljaren att sådan försäljning av varor som nämns i denna paragraf ska beskattas i den stat där transporten upphör i stället för i Finland, även om försäljningsbeloppet blir lägre än den undre gräns som nämns i 4 mom. Beslutet är i kraft under den tid säljaren uppgett i sin ansökan, dock minst två kalenderår. (13.11.2009/886)

Länsskatteverket beslutar på ansökan av säljaren att sådan försäljning av varor som nämns i detta lagrum skall beskattas i den stat där transporten upphör i stället för i Finland, även om försäljningsbeloppet blir lägre än den undre gräns som nämns i 4 mom. Beslutet är i kraft under den tid säljaren uppgett i sin ansökan, dock minst två kalenderår.

Vad som stadgas ovan i denna paragraf tillämpas inte på

1) försäljning av sådana nya transportmedel som avses i 26 d §, (13.11.2009/886)

1) försäljning av nya transportmedel,

2) försäljning av varor som säljaren installerar eller monterar i den stat där transporten upphör, (29.10.2004/935)

3) försäljning av varor på vilka har tillämpats ett förfarande som avses i 79 a §, eller (29.10.2004/935)

4) försäljning av el eller av gas som levereras genom naturgasnät. (29.10.2004/935)

Paragrafens 1 mom. tillämpas på försäljning av accispliktiga varor endast om köparen är en privatperson. På sådan försäljning tillämpas 1 mom. oberoende av försäljningsbeloppet.

Försäljning ombord på transportmedel inom gemenskapens område

63 c § (29.12.1994/1486)

Då varor har sålts ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under persontransport inom gemenskapens område, anses försäljningen ha skett i Finland endast då transporten har inletts här.

Med persontransport inom gemenskapens område avses transporter mellan avgångs- och destinationsorten utan uppehåll utanför gemenskapen. Återtransporten betraktas som en separat transport.

Med avgångsorten för en persontransport avses den ort där passagerare första gången kan gå ombord på transportmedlet inom gemenskapens område. Med destinationsorten för en persontransport avses den ort där passagerare sista gången kan stiga av transportmedlet inom gemenskapens område.

Om transportmedlet mellan avgångs- och destinationsorten stannar utanför gemenskapen, anses som destinationsort för transporten före uppehållet den sista destinationsorten inom gemenskapen och som avgångsort för transporten efter uppehållet den första avgångsorten inom gemenskapen.

Försäljning av el samt av gas som levereras genom naturgasnät (29.10.2004/935)

63 d § (29.10.2004/935)

Då el samt sådan gas som levereras genom naturgasnät säljs till en skattskyldig återförsäljare, har den sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, har de sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren har sin hemort här i landet.

Då el samt sådan gas som levereras genom naturgasnät inte säljs till en skattskyldig återförsäljare, har den sålts i Finland om köparen de facto förbrukar den här. Om köparen de facto inte konsumerar varorna eller en del av dem, anses de icke-konsumerade varorna ha konsumerats i Finland, om köparen här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, anses köparen ha konsumerat varorna i Finland om köparen har sin hemort här i landet.

I denna bestämmelse avses med skattskyldig återförsäljare näringsidkare vars huvudsakliga verksamhet i fråga om köp av gas och el är återförsäljning av nämnda produkter och vars egen förbrukning av dessa produkter är obetydlig.

Gemenskapsinterna förvärv

63 e § (29.12.1994/1486)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha skett i Finland om en vara som skall transporteras till köparen finns här i landet när transporten upphör.

63 f § (29.12.1995/1767)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ske i Finland även då köparen för det gemenskapsinterna förvärvet har använt det mervärdesskattenummer som givits i Finland och varutransporten har inletts i en annan medlemsstat, om inte köparen visar att det gemenskapsinterna förvärvet har beskattats eller att han har fullgjort sin deklarationsskyldighet i anslutning till det gemenskapsinterna varuförvärvet i den medlemsstat där varutransporten upphörde.

63 g § (29.12.1994/1486)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha blivit beskattat enligt 63 f § i den stat där varutransporten upphörde även då (20.5.2005/331)

1) köparen är en näringsidkare som saknar hemort i den stat där transporten upphörde och inte heller har något fast driftställe där,

2) köparen har köpt varan för vidareförsäljning i den stat där varutransporten upphörde,

3) följande köpare är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare och han finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga i den stat där transporten upphörde,

4) varan i samband med köparens gemenskapsinterna förvärv har transporterats direkt från en annan medlemsstat än Finland till följande köpare,

5) köparens faktura beträffande vidareförsäljningen överensstämmer med 209 b § eller motsvarande bestämmelser, och (20.5.2005/331)

6) köparen har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 e §. (7.8.2009/605)

6) köparen har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 162 b §.

Allmänna bestämmelser om försäljning av tjänster (13.11.2009/886)

Allmänt stadgande om försäljning av tjänster (29.12.1994/1486)

64 § (13.11.2009/886)

När bestämmelserna om försäljningslandet för en tjänst tillämpas ska

1) en näringsidkare som också bedriver annan verksamhet än varu- och tjänsteförsäljning i form av affärsverksamhet anses vara näringsidkare i fråga om alla tjänster som överlåts till honom,

2) en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga anses vara näringsidkare.

64 §

En tjänst, med undantag för tjänster som avses i 65-69 §§, anses ha sålts i Finland om den överlåts från ett här i landet befintligt fast driftställe. Om en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe i Finland eller utomlands, anses den ha sålts i Finland om säljaren har sin hemort här. (29.12.1994/1486)

Uthyrning av transportmateriel anses utan hinder av 1 mom. ha sålts i Finland om den faktiskt endast konsumeras här och om den med tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. hade sålts utanför gemenskapen. Om uthyrningstjänsten som gäller transportmateriel faktiskt konsumeras endast utanför gemenskapen anses den utan hinder av 1 mom. ha sålts utomlands. (29.12.1994/1486)

3 mom. har upphävts genom L 29.12.1994/1486. (29.12.1994/1486)

Mellanrubriken har upphävts genom L 13.11.2009/886, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder: (13.11.2009/886)

Tjänster som avser fastigheter (29.12.1994/1486)

65 § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för en tjänst som överlåts till en näringsidkare som agerar i denna egenskap ska anses vara Finland, om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här i landet, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte till ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om köparen har sin hemort här.

65 §

Tjänster som avser en fastighet har sålts i Finland om fastigheten är belägen här.

Mellanrubriken har upphävts genom L 13.11.2009/886, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder: (13.11.2009/886)

Transporttjänster (29.12.1994/1486)

66 § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för tjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara Finland, om de överlåts från ett fast driftställe i Finland, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte från ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om säljaren har sin hemort här.

66 § (29.12.1994/1486)

En transporttjänst har sålts i Finland om den utförs här, om inte något annat stadgas i 66 a § 1 mom. En transporttjänst som utförs både i Finland och utomlands anses emellertid i sin helhet ha sålts utomlands om transporten sker direkt till eller från utlandet, om inte något annat stadgas i 66 a § 1 mom. (29.12.1995/1767)

Förmedling av varutransporttjänster anses ha sålts i Finland, om transporttjänsterna har sålts här, om inte något annat stadgas i 66 a § 3 mom.

66 a § (13.11.2009/886)

66 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder:

66 a § (29.12.1994/1486)

En gemenskapsintern varutransport har sålts i Finland om transporten inleds här i landet, om inte något annat stadgas i 2 mom. Med gemenskapsintern transport avses en varutransport från en medlemsstat till en annan och transport av varan i medlemsstaten i direkt samband med en sådan transport. (29.12.1995/1767)

Om köparen av en gemenskapsintern transport av varor vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses den gemenskapsinterna transporten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.

Förmedling av gemenskapsinterna varutransporter anses ha sålts i Finland, om varutransporten inleds här, om inte något annat stadgas i 4 mom.

Om den som köpt en förmedlingstjänst för en gemenskapsintern transport vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses förmedlingstjänsten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.

Tjänster som avser fastigheter (13.11.2009/886)

Vissa andra tjänster (29.12.1994/1486)

67 § (13.11.2009/886)

Tjänster som avser en fastighet har sålts i Finland om fastigheten är belägen här.

Som tjänster som avser fastigheter anses bland annat expert- och fastighetsmäklartjänster, inkvarteringstjänster, beviljande av nyttjanderätt till fast egendom samt byggtjänster.

67 §

Följande tjänster har sålts i Finland om de utförs här, om inte något annat stadgas i 67 a § 1 mom. eller 67 b §, (29.12.1995/1767)

1) undervisning, vetenskapliga tjänster, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang och andra sådana tjänster samt tjänster som direkt ansluter sig till organiseringen av dem,

2) lossning, lastning och andra motsvarande tjänster i samband med varutransport,

3) värdering av lös egendom,

4) arbetsprestationer som hänför sig till lös egendom.

67 a § (13.11.2009/886)

67 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder:

67 a § (29.12.1994/1486)

En lastnings- och lossningstjänst samt annan motsvarande tjänst i samband med en gemenskapsintern varutransport som utförts inom gemenskapen anses vara såld i Finnand, om köparen vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, och numret i fråga har getts i Finland. (30.12.1996/1264)

Förmedlingen av en sådan tjänst som nämns i 1 mom. anses ha sålts i Finland om den förmedlade tjänsten utförs i Finland, om inte något annat stadgas i 3 mom.

Om köparen av en sådan förmedlingstjänst som nämns i 2 mom. vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses förmedlingstjänsten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.

67 b § (13.11.2009/886)

67 b § har upphävts genom L 13.11.2009/866, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder:

67 b § (30.12.1996/1264)

Inom gemenskapen utförd värdering av lös egendom och en inom gemenskapen utförd arbetsprestation som hänför sig till lös egendom anses vara såld i Finland om köparen vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, och numret i fråga har getts i Finland. Detta tillämpas emellertid endast om föremålet transporteras bort från den medlemsstat där tjänsten utfördes.

Transporttjänster (13.11.2009/886)

Immateriella tjänster (29.12.1994/1486)

68 § (13.11.2009/886)

Persontransporttjänster ska anses vara sålda i Finland om de utförs här.

68 §

Tjänster som avses i denna paragrafs 2 mom. har sålts i Finland om köparen här har ett fast driftställe till vilket tjänsterna överlåts. Om tjänsterna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller utomlands, har de sålts i Finland om köparen har sin hemort här i landet. Om köparen har sin hemort i Finland eller i någon annan medlemsstat, tillämpas paragrafen bara i det fall att köparen är en näringsidkare. (29.12.1994/1486)

2 mom. har upphävts genom L 29.12.1994/1486. (29.12.1994/1486)

Tjänster som avses i 1 mom. är (29.10.2004/935)

1) överlåtelse av upphovsrätt, patent, licens, varumärke och andra sådana rättigheter,

2) reklam- och annonstjänster,

3) konsult-, produktutvecklings-, planerings-, bokförings-, revisions-, skriv-, rit- och översättningstjänster, juridiska tjänster samt andra sådana tjänster,

4) automatisk databehandling samt planering och programmering av dataprogram och -system,

5) överlåtelse av data,

6) notariat-, indrivnings- och andra tjänster som ansluter sig till finansieringsverksamhet,

7) uthyrning av arbetskraft,

8) uthyrning av lös egendom, med undantag för transportmateriel,

9) skyldighet att helt eller delvis avhålla sig från utnyttjande av en rättighet som nämns i 1 punkten eller från idkande av en viss rörelse,

10) tillhandahållande av tillträde till elnät eller naturgasnät, överföring av el och gas i sådana nät samt andra tjänster som direkt hänför sig till dessa funktioner, (29.10.2004/935)

11) förmedling av tjänster som avses i denna paragraf. (29.10.2004/935)

Mellanrubriken har upphävts genom L 13.11.2009/886, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder: (13.11.2009/886)

Radio- och televisionsutsändningar, elektroniska tjänster och teletjänster (25.11.2002/971)

68 a § (13.11.2009/886)

68 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder:

68 a § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 68 § tillämpas också på radio- och televisionsutsändningar, elektroniska tjänster och teletjänster.

En i 1 mom. avsedd tjänst har dock sålts i Finland även när

1) det fasta driftställe från vilket tjänsten överlåts eller, om den inte överlåts från ett fast driftställe, säljarens hemort finns utanför gemenskapen,

2) köparen är någon annan än en näringsidkare, och

3) tjänsten överlåts till köparens permanenta driftställe i Finland eller, om tjänsten inte överlåts till ett permanent driftställe, när köparens hemort finns i Finland.

Med elektroniska tjänster avses följande tjänster som utförs på elektronisk väg:

1) överlåtelse och härbärgering av webbplatser (hosting) samt distansunderhåll av program och utrustning,

2) överlåtelse av programvara och uppdatering av denna,

3) överlåtelse av bilder, texter och uppgifter samt av databasåtkomst,

4) tillhandahållande av musik, filmer och spel, inbegripet hasardspel och spel om pengar, samt av politiska, kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga eller underhållningsbetonade utsändningar eller tilldragelser,

5) tillhandahållande av distansundervisning,

6) tjänster liknande dem som nämns i 1–5 punkten.

En tjänst anses inte utgöra en elektronisk tjänst enbart av den orsaken att säljaren och köparen kommunicerar med varandra via e-post.

Med teletjänst avses en tjänst som avser förmedling, sändning och mottagning av signaler, text- eller bildmeddelanden, ljudmeddelanden eller data via ledningar, radiovågor, optiskt eller med övriga elektromagnetiska metoder samt beviljande eller överföring av rätten att använda en dylik förmedlings-, sändnings- eller mottagningskapacitet.

Mellanrubriken har upphävts genom L 13.11.2009/886, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder: (13.11.2009/886)

Förmedlingstjänster (29.12.1994/1486)

69 § (13.11.2009/886)

Varutransporttjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara sålda i Finland, om de utförs här.

69 § (29.12.1994/1486)

Andra förmedlingstjänster än sådana som nämns i 66 § 2 mom., 66 a § 3 mom., 67 a § 2 mom. och 68 § 2 mom. 10 punkten anses ha sålts i Finland, om den förmedlade tjänsten eller varan har sålts i Finland, om inte något annat stadgas i 2 mom.

Om köparen av en sådan förmedlingstjänst som nämns i 1 mom. vid köpet har använt ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses förmedlingstjänsten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.

69 a § (13.11.2009/886)

Gemenskapsinterna varutransporter som överlåts till andra än näringsidkare ska med avvikelse från 69 § anses vara sålda i Finland om transportens avgångsort är i Finland.

Med gemenskapsintern varutransport avses en transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna i två olika medlemsstater.

Med avgångsort avses den ort där varutransporten inleds, utan hänsyn till den sträcka som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstort avses den ort där transporten av varorna avslutas.

Tjänster som anknyter till transporter och tjänster som gäller lös egendom

69 b § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för följande tjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare ska anses vara Finland, om de utförs här:

1) lastning, godshantering, lossning och andra liknande tjänster med anknytning till varutransport,

2) värdering av lös egendom och arbete på sådan egendom.

Uthyrning av transportmedel (13.11.2009/886)

69 c § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för korttidsuthyrning av transportmedel ska anses vara Finland, om transportmedlet överlåts till köparens förfogande här.

Försäljningslandet ska anses vara Finland om transportmedlet hyrs ut till någon annan än en näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om tjänsten överlåts till ett permanent driftställe som köparen har här i landet eller, när tjänsten inte överlåts till ett permanent driftställe, om köparen har sin hemort här.

När ett fartyg avsett för fritidsbruk överlåts till någon annan än en näringsidkare är försäljningslandet Finland, utom vid korttidsuthyrning, om fartyget överlåts till köparens förfogande här och det överlåts från säljarens här belägna hemort eller fasta driftställe.

Försäljningslandet är inte Finland när fartyg avsedda för fritidsbruk överlåts till andra än näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om ett sådant fartyg överlåts till köparens förfogande från säljarens hemort eller fasta driftställe i en annan stat och det överlåts i den staten.

Med korttidsuthyrning avses i denna paragraf att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst 90 dagar.

69 c § (13.11.2009/887)

Försäljningslandet för korttidsuthyrning av transportmedel ska anses vara Finland, om transportmedlet överlåts till köparens förfogande här.

Försäljningslandet ska trots 66 § anses vara Finland om transportmedlet hyrs ut till någon annan än en näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om tjänsten i fråga faktiskt konsumeras enbart här i landet och om den med tillämpning av 66 § skulle anses vara såld utanför gemenskapen. Om en sådan tjänst faktiskt konsumeras enbart utanför gemenskapen, ska den anses vara såld någon annanstans än i Finland.

Med korttidsuthyrning avses i denna paragraf att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst 90 dagar.

Kultur, underhållning och andra liknande tjänster (13.11.2009/886)

69 d § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet ska anses vara Finland när näringsidkare ges tillträde till kurser, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och liknande arrangemang och för tjänster i omedelbar anknytning till tillträdet, om evenemangen äger rum här.

Tjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare och som gäller kurser, vetenskapliga tjänster, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och andra liknande arrangemang och deras organisering ska anses ha sålts i Finland, om verksamheten äger rum här.

69 d § (13.11.2009/887)

Undervisning, vetenskapliga tjänster, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor och utställningar och andra sådana tjänster samt tjänster i anknytning till organiseringen av dem ska anses vara sålda i Finland, om de utförs här.

Restaurang- och cateringtjänster (13.11.2009/886)

69 e § (13.11.2009/886)

Restaurang- och cateringtjänster ska anses vara sålda i Finland när de utförs här, om inte något annat föreskrivs i 69 f §.

69 f § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet ska anses vara Finland när restaurang- och cateringtjänster som under en persontransport inom gemenskapen utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg, om transportens avgångsort är belägen i Finland.

Resebyråtjänster (13.11.2009/886)

69 g § (13.11.2009/886)

En resebyråtjänst enligt 80 § som överlåts till en näringsidkare ska anses vara såld i Finland, om den överlåts från ett fast driftställe som är beläget här. När en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe ska den anses vara såld i Finland, om säljaren har sin hemort här i landet.

Immateriella tjänster (13.11.2009/886)

69 h § (13.11.2009/886)

Immaterieltjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare ska inte anses vara sålda i Finland, om de överlåts till ett permanent driftställe som köparen har utanför gemenskapen eller, när tjänsterna inte överlåts till ett permanent driftställe, om köparen har sin hemort utanför gemenskapen.

Tjänster som avses i 1 mom. är

1) överlåtelse av upphovsrätt, patent, licens, varumärke och andra sådana rättigheter,

2) reklam- och annonstjänster,

3) konsult-, produktutvecklings-, planerings-, bokförings-, revisions-, skriv-, rit- och översättningstjänster, juridiska tjänster och andra sådana tjänster,

4) automatisk databehandling och planering av dataprogram och datasystem och programmering,

5) överlåtelse av data,

6) finansierings- och försäkringstransaktioner, med undantag för uthyrning av bankfack,

7) uthyrning av arbetskraft,

8) uthyrning av lös egendom, med undantag för transportmedel,

9) skyldighet att helt eller delvis avhålla sig från utnyttjande av en rättighet som avses i 1 punkten eller från idkande av en viss affärsverksamhet,

10) tillhandahållande av tillträde till elnät eller naturgasnät, överföring av el och gas i sådana nät och andra tjänster som direkt hänför sig till dessa funktioner.

Radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster (13.11.2009/886)

69 i § (13.11.2009/886)

Bestämmelserna i 69 h § 1 mom. tillämpas också på radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster som överlåts till andra än näringsidkare.

En i 1 mom. avsedd tjänst ska anses ha sålts i Finland också när

1) säljarens fasta driftställe som tjänsten överlåts från eller, om tjänsten inte överlåts från ett fast driftställe, säljarens hemort finns utanför gemenskapen,

2) köparen är någon annan än en näringsidkare, och

3) tjänsten överlåts till köparens permanenta driftställe i Finland eller, om tjänsten inte överlåts till ett permanent driftställe, köparens hemort finns i Finland.

69 j § (13.11.2009/886)

Med elektroniska tjänster avses följande tjänster som utförs på elektronisk väg:

1) överlåtelse av webbplatser, hysande av webbsidor (webbhotell) och distansunderhåll av program och utrustning,

2) överlåtelse av programvara och uppdatering av denna,

3) överlåtelse av bilder, texter och uppgifter och av databasåtkomst,

4) tillhandahållande av musik, filmer och spel, inbegripet hasardspel och spel om pengar, och av politiska, kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga eller underhållningsbetonade sändningar eller evenemang,

5) tillhandahållande av distansundervisning,

6) tjänster liknande dem som avses i 1–5 punkten.

En tjänst anses inte utgöra en elektronisk tjänst enbart av den orsaken att säljaren och köparen kommunicerar med varandra via e-post.

69 k § (13.11.2009/886)

Med teletjänster avses tjänster för förmedling, sändning och mottagning av signaler, text- eller bildmeddelanden, ljudmeddelanden eller data via ledningar, radiovågor, optiskt eller med andra elektromagnetiska metoder och beviljande eller överföring av rätten att använda en sådan förmedlings-, sändnings- eller mottagningskapacitet, inbegripet tillhandahållande av tillgång till globala informationsnät.

Förmedlingstjänster (13.11.2009/886)

69 l § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för förmedlingstjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara Finland, om den förmedlade tjänsten eller varan har sålts här.

6 kap

Skattefrihet vid internationell handel (29.12.1994/1486)

Försäljning av varor

70 §

Skatt betalas inte på följande slag av försäljning:

1) försäljning av en vara när säljaren eller någon annan för hans räkning transporterar varan till en plats utanför gemenskapen,

2) försäljning av en vara när ett självständigt transportföretag på uppdrag av köparen transporterar varan direkt till en ort utanför gemenskapen,

3) försäljning av en vara till en utländsk näringsidkare som inte är skattskyldig i Finland och som avhämtar varan i detta land för att direkt föra den till en plats utanför gemenskapen utan att använda den här,

4) försäljning av en vara till en utländsk köpare som inte är skattskyldig i Finland, om varan på uppdrag och med debitering av honom levereras till en näringsidkare för en arbetsprestation och för vidareleverans till en ort utanför gemenskapen,

5) överlåtelse av en vara med stöd av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förbindelse till den utländska näringsidkare som utfärdat förbindelsen, då denne inte är skattskyldig i Finland,

6) försäljning av ett luftfartyg, reservdelar eller utrustning till ett sådant eller försäljning av varor för att utrusta ett luftfartyg för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik, (22.12.2009/1359)

6) försäljning av ett luftfartyg, reservdelar eller utrustning till ett sådant för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik, (29.12.1995/1767)

7) försäljning av varor för försäljning ombord på ett fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik och för försäljning ombord på ett sådant fartyg till dem som reser utomlands, om inte något annat bestäms i 2 mom., (22.12.2009/1359)

7) försäljning av en vara för utrustande av ett fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik eller för försäljning ombord på ett sådant fartyg, och försäljning ombord på ett sådant fartyg till dem som reser utomlands, om inte något annat bestäms i 2 mom. (24.6.1999/763)

8) försäljning av varor för att utrusta ett fartyg i yrkesmässig internationell trafik. (22.12.2009/1359)

8 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

9 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

10 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

(29.12.1994/1486)

Skatt betalas på försäljning av varor till passagerare på ett fartyg eller luftfartyg för att medtas som resgods, om försäljningen sker under sådan persontransport som avses i 63 c §. (24.6.1999/763)

Paragrafens 1 mom. tillämpas inte på försäljning av el eller av gas som levereras genom naturgasnät. (29.10.2004/935)

70 a § (24.6.1999/763)

70 a § har upphävts genom L 24.6.1999/763.

70 b § (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte på försäljning av varor som medförs som bagage till en passagerare som inte har sin hemort inom gemenskapen eller i Norge, om det utreds att han, så som föreskrivs genom förordning av statsrådet, har fört ut varorna oanvända från gemenskapen under de tre följande månaderna efter försäljningsmånaden och om det vederlag som uppburits hos passageraren är minst 40 euro. (26.10.2001/915)

Skatt betalas inte på försäljning av en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en helhet till en person som har sin hemort i Norge och som i omedelbar anslutning till försäljningen har medfört varorna som bagage till Norge och där betalt mervärdesskatt i samband med införseln. En ytterligare förutsättning är att varans eller varugruppens försäljningspris exklusive skatt är minst 170 euro. (26.10.2001/915)

Skatt betalas inte på försäljning i ett på en flygplats beläget tullager enligt artikel 99 i tullkodexen eller på försäljning i ett lager enligt 72 j § av varor för att medföras som bagage till dem som reser utanför gemenskapen. Till en person som har sin hemort i Norge får dock skattefritt säljas endast alkoholdrycker, tobaksprodukter, choklad- och konfektyrvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel. (24.6.1999/763)

Försäljning av tjänster

71 § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på följande slag av försäljning:

1) försäljning av transporttjänster och med transporten direkt förknippade lastning- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster i samband med en vara som skall transporteras till en stat utanför gemenskapen eller en vara för vilken gäller externt förpassningsförfarande eller en vara som skall importeras och för vilken gäller internt förpassningsförfarande, (29.12.1995/1767)

2) försäljning av transport-, lastnings- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster i samband med import av varor, om tjänstens värde enligt 91 § skall inkluderas i skattegrunden för en importerad vara, (29.12.1995/1767)

3) försäljning av tjänster på fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik till dem som reser utomlands samt försäljning av tjänster som direkt tillgodoser sådana fartyg eller deras last, (22.12.2009/1359)

3) försäljning av en tjänst som tillgodoser ett direkt behov i samband med fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik eller i samband med dess last samt försäljning av tjänster ombord på sådana fartyg till dem som reser utomlands, (29.12.1995/1767)

4) uthyrning av luftfartyg, reservdelar eller utrustning för sådana eller försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till dessa, befraktning av luftfartyg eller försäljning av andra tjänster som direkt tillgodoser sådana luftfartyg eller deras last, för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik, (22.12.2009/1359)

4) uthyrning av luftfartyg, reservdelar eller utrustning för sådana eller försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till dessa eller befraktning av luftfartyg, för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik, (29.12.1995/1767)

5) försäljning av en arbetsprestation som hänför sig till en vara, om säljaren, en utländsk näringsidkare som är köpare och inte är skattskyldig i Finland, eller någon annan för dessas räkning omedelbart för ut varan från gemenskapen utan att använda den här,

6) försäljning med stöd av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förbindelse av reparationsarbete som hänför sig till en vara, till den utländska näringsidkare som har givit förbindelsen, förutsatt att han inte är skattskyldig i Finland, (29.12.1995/1767)

7 punkten har upphävts genom L 19.6.1997/585. (19.6.1997/585)

8) försäljning av transporttjänster som gäller internationell postförmedling och därtill anslutna tjänster till ett företag eller en sammanslutning som bedriver postförmedling i utlandet, (29.12.1995/1767)

9) försäljning av resebyråtjänster enligt 80 §, till den del det är fråga om sådana varor och tjänster som andra näringsidkare utanför gemenskapen överlåter för att direkt utnyttjas av den resande, (29.12.1995/1767)

10) i 69 a § avsedd gemenskapsintern transport i samband med transporter av varor till Azorerna eller Madeira, (13.11.2009/886)

10) ovan i 66 a § avsedd gemenskapsintern transport i samband med transporter av varor till eller från Azorerna eller Madeira eller mellan dessa områden, (19.6.1997/585)

11) persontransporttjänster, när transporten sker direkt till eller från utlandet, (13.11.2009/886)

12) förmedling av varor eller tjänster som med stöd av 58 §, 59 § 4 punkten, 70, 70 b, 71 eller 72 d § säljs skattefritt. (19.6.1997/585)

72 § (13.11.2009/886)

Köparen ska inte betala skatt för andra sådana tjänster som avses i 65 § än uthyrningstjänster, om han har betalat skatt för importen av den vara som ansluter sig till tjänsten.

72 §

Köparen skall inte betala skatt för andra sådana tjänster som anges i 68 § än uthyrningstjänster, om han har betalt skatt för importen av den vara som ansluter sig till tjänsten.

Gemenskapsintern varuförsäljning

72 a § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på sådan gemenskapsintern varuförsäljning som nämns i 72 b §.

72 b § (29.12.1994/1486)

Med gemenskapsintern försäljning avses försäljning av lös egendom, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet från Finland till köparen i en annan medlemsstat. Föremålet kan före transporten till en annan medlemsstat levereras till näringsidkaren för utförande av arbetet.

Försäljningen av en vara betraktas som gemenskapsintern försäljning endast om köparen är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare som är verksam i någon annan medlemsstat än Finland.

Det är dock inte fråga om gemenskapsintern försäljning i de fall då köparen är en sådan person som avses i 63 b § 2 mom. 1-3 punkten

1) vars förvärv inte överstiger den undre gränsen för skatteplikten för gemenskapsinterna förvärv, sådan den tillämpas i medlemsstaten i fråga, och personen inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv, eller

2) vars förvärv inte med stöd av en bestämmelse som i medlemsstaten i fråga motsvarar 26 c § 3 mom. utgör ett skattepliktigt gemenskapsinternt förvärv.

(29.12.1995/1767)

Försäljningen av nya transportmedel som avses i 26 d § betraktas som gemenskapsintern försäljning även när det är fråga om en situation som avses i 3 mom. eller när köparen är en enskild person. (13.11.2009/886)

Försäljningen av nya transportmedel betraktas som gemenskapsintern försäljning även när det är fråga om en situation som avses i 3 mom. eller när köparen är en enskild. (29.12.1995/1767)

Försäljning av en vara betraktas inte som gemenskapsintern försäljning, om det förfarande som avses i 79 a § har tillämpats på försäljningen eller om det är fråga om försäljning av el eller av gas som levereras genom naturgasnät. (29.10.2004/935)

Som gemenskapsförsäljning betraktas också överföringar av varor enligt 18 a §. (29.12.1995/1767)

72 c § (29.12.1994/1486)

Försäljningen av accispliktiga varor betraktas som gemenskapsintern försäljning också i de fall som nämns i 72 b § 3 mom., om överföringen av varorna sker med iakttagande av förfarandena enligt accislagstiftningen i den stat där transporten upphör.

Vissa andra försäljningar

72 d § (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna diplomatiska beskickningar och andra beskickningar med samma status, till utsända konsulers byråer samt till deras personal, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet eller återbäring beviljas i placeringsstaten.

Skatt betalas inte heller på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna internationella organisationer och deras personal, under de förutsättningar och med de begränsningar som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i avtalet om organisationens huvudkvarter. En förutsättning för skattefriheten är att placeringsstaten har erkänt organisationen som en internationell organisation.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till en i en annan medlemsstat placerad institution inom Europeiska gemenskaperna och dess personal under samma förutsättningar som skattefrihet beviljas i den stat där institutionen är placerad. (19.6.1997/585)

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar. (19.12.1997/1265)

Förutsättningarna för skattefrihet skall påvisas så som stadgas genom förordning.

72 e § (19.6.1997/585)

Skatt betalas inte på försäljning av motorfordon, om köparen har rätt till skattefri import av motsvarande fordon med stöd av 94 § 1 mom. 20 punkten eller rätt till den återbäring som avses i 129 § 1 mom. Förutsättningarna för skattefrihet skall påvisas så som bestäms genom förordning.

Om köparen av ett fordon som avses i 1 mom. säljer, hyr ut, upplåter utan vederlag eller på annat sätt överlämnar fordonet för att begagnas av någon annan än en till motsvarande skattefritt fordon berättigad innan tre år har förflutit från den dag då fordonet registrerades för ifrågavarande ändamål, skall han betala den skatt från vilken säljaren med stöd av 1 mom. har befriats. Om köparen när han flyttar från Finland innan den föreskrivna tiden har gått ut, här säljer ett fordon som har varit i hans bruk, skall han i skatt betala 1/36 för varje hel eller ofullständig månad som återstår av tiden.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas också på fordon som förvärvats för ovan i 1 mom. avsett ändamål och för vars del införseln eller det gemenskapsinterna förvärvet har varit skattefritt. Skatten bestäms då på grundval av den skatt från vilken köparen har befriats i samband med införseln eller det gemenskapsinterna förvärvet.

I fråga om betalning av skatt som avses i 2 och 3 mom., skattemyndigheter, anmälningsskyldighet, fastställande av skatt, förhandsavgörande, sökande av ändring och återbäring av skatt gäller vad som bestäms om bilskatt.

Gemenskapsinterna varuförvärv

72 f § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på gemenskapsinterna varuförvärv, om

1) skatt inte skulle uppbäras vid import,

2) skatt enligt 61 § eller 72 h § 1 mom. 1 eller 2 punkten inte skulle uppbäras på försäljning av varan, om försäljningen skulle ske i Finland, (11.12.2002/1071)

3) förvärvaren med stöd av 122 § vore berättigad till full återbäring av den skatt som skall betalas för förvärvet och han har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 §. (29.12.1995/1767)

4 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

72 g § (29.12.1994/1486)

Skatt behöver inte betalas för gemenskapsinterna varuförvärv enligt 63 e § i Finland, om (20.5.2005/331)

1) köparen är en utländsk näringsidkare som inte har ett fast driftställe i Finland,

2) köparen vid förvärvet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i en annan medlemsstat,

3) köparen köper varan för vidareförsäljning i Finland,

4) följande köpare är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare, som i Finland finns införd i registret över mervärdesskattskyldiga,

5) en vara i samband med det gemenskapsinterna förvärvet transporteras direkt från en annan medlemsstat än den stat där köparen är registrerad till följande köpare i Finland, och

6) följande köpare med stöd av 2 a § är skyldig att betala skatt på vidareförsäljningen.

Skattefriheter i anslutning till upplagringsförfaranden, friområden och frilager (29.12.1995/1767)

72 h § (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte på

1) försäljning av en sådan vara som placeras till upplagringsförfarande enligt artikel 50 eller 98 i rådets förordning (EEG) nr (2913/92) om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen) eller överförs till ett friområde eller ett frilager som avses i artikel 166 i tullkodexen,

2) import och försäljning av en vara som avses i 72 i § och som överförs till skatteupplagringsförfarande enligt 72 j §,

3) försäljning av en vara som omfattas av upplagringsförfarande eller finns på ett friområde eller i ett frilager enligt 1 punkten,

4) försäljning av en vara som avses i 72 i § och som omfattas av skatteupplagringsförfarande enligt 72 j §,

5) försäljning av en tjänst som utförts i ett lager, på ett friområde eller i ett frilager som avses i artikel 51 eller 99 i tullkodexen eller i ett skattefritt lager som avses i 72 j §, om tjänsten hänför sig till en vara som avses ovan i 3 eller 4 punkten.

Om det är fråga om en vara vars överföring från frilager eller friområde till någon plats inom gemenskapen inte innebär import av varan, är en förutsättning för skattefriheten till 1 mom. 1 och 3 punkten att varan placeras till exportförfarande som avses i artikel 161 i tullkodexen.

En förutsättning för att försäljning som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten skall vara skattefri är att varan i samband med försäljningen inte överförs från ett förfarande, friområde eller frilager som avses i paragrafen. Detta tillämpas dock inte om överföringen av varan innebär import. (30.12.1996/1264)

Skatt betalas inte på ett gemenskapsinternt varuförvärv, om skatt enligt 1 mom. 1 eller 2 punkten inte skulle uppbäras på försäljning av varan om försäljningen skulle ske i Finland.

72 i § (29.12.1995/1767)

Varor som avses i 72 h § 1 mom. 2 och 4 punkten är följande varor som avses i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (tulltaxan):

1) tenn, position 8001,

2) koppar, positionerna 7402, 7403, 7405 och 7408,

3) zink, position 7901,

4) nickel, position 7502,

5) aluminium, position 7601,

6) bly, position 7801,

7) indium, positionerna ex. 8112 91 och ex. 8112 99,

8) spannmål, positionerna 1001-1005, 1006 (endast obehandlat ris) och 1007-1008,

9) oljeväxter och oljehaltiga frukter, positionerna 1201-1207, kokosnöt, brasiliansk nöt och cashewnöt, 0801, andra nötter 0802 och oliver 0711 20,

10) spannmål och utsäde (inklusive sojabönor), positionerna 1201-1207,

11) kaffe, inte rostat, positionerna 0901 11 00 och 0901 12 00,

12) te, position 0902,

13) kakaobönor, hela eller sönderslagna, råa eller rostade, position 1801,

14) råsocker, positionerna 1701 11 och 1701 12,

15) gummi, i ursprungliga former eller som plattor, ark eller remsor, positionerna 4001 och 4002,

16) ull, position 5101,

17) kemikalier i bulk, kapitlen 28 och 29,

18) mineraloljor (inklusive propan och butan, också inklusive råpetroleumoljor), positionerna 2709, 2710, 2711 12 och 2711 13,

19) silver, position 7106,

20) platina, (palladium, rhodium), positionerna 7110 11 00, 7110 21 00 och 7110 31 00,

21) potatis, position 0701,

22) vegetabiliska oljor och fetter och deras fraktioner, oavsett om de är raffinerade eller inte, men inte kemiskt modifierade, positionerna 1507-1515,

23) cellulosa, positionerna 4701-4706.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas också på andra varor, om varorna är avsedda för en näringsidkare att säljas enligt 70 § 1 mom. 7 punkten och 2 mom. eller 70 b § 3 mom. eller för att säljas på en plats som avses i 70 b § 3 mom. till resande till en annan medlemsstat för att medtas som bagage. (24.6.1999/763)

72 j § (29.12.1995/1767)

Med varor som omfattas av skatteupplagringsförfarande avses varor i ett skattefritt lager som hålls med stöd av tillstånd enligt 72 k § vilka inte omfattas av upplagringsförfarande enligt artikel 50 eller 98 i tullkodexen. En vara anses dock inte omfattas av skatteupplagringsförfarande, om den är avsedd att säljas i detaljhandelsledet, med undantag för en vara som avses i 72 i § 2 mom., eller om den används i lagret.

Accispliktiga varor anses omfattas av skatteupplagringsförfarande när de finns i ett lager som avses i 7 § 2 punkten lagen om påförande av accis.

En vara omfattas av skatteupplagringsförfarande även när den inom finskt territorium överförs från ett skattefritt lager eller från ett lager som avses i 2 mom. till ett annat.

72 k § (29.12.1995/1767)

Tillstånd till hållande av skattefritt lager beviljas av Skatteförvaltningen på ansökan. I tillståndsbeslutet fastställs villkoren för hållande av lagret. Skatteförvaltningen kan kräva att en säkerhet ska ställas för betalning av skatt. (11.6.2010/529)

Tillstånd till hållande av skattefritt lager beviljas av länsskatteverket på ansökan. I tillståndsbeslutet fastställs villkoren för hållande av lagret. Länsskatteverket kan kräva att en säkerhet skall ställas för betalning av skatt.

Som lagerhållare kan godkännas en näringsidkare som i fråga om de ekonomiska omständigheterna och även i övrigt lämpar sig som sådan.

Godkännandet som lagerhållare kan återkallas, om förutsättningar för godkännade inte längre föreligger eller om tillståndsvillkoren inte har iakttagits.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om villkoren för hållande av lagret. (11.6.2010/529)

Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om villkoren för hållande av lagret.

72 l § (29.12.1995/1767)

Skatt skall betalas på överföringen av en vara från ett förfarande, ett friområde eller ett frilager som avses i 72 h §.

Skatt behöver dock inte betalas om

1) varan inte har importerats eller är ett gemenskapsinternt förvärv eller varan och en tjänst som hänför sig till den inte har sålts skattefritt enligt 72 h §,

2) det vid överföringen är fråga om import av varan,

3) överföringen av varan ansluter sig till försäljning av varan, eller

4) varan överförs utanför gemenskapen.

72 m § (29.12.1995/1767)

Skyldig att betala skatt på sådan överföring av en vara som avses i 72 l § är den som är ansvarig för att ett förfarande som avses i 72 h § upphör eller för överföringen från friområdet eller frilagret.

Skyldighet att betala skatt uppstår när varan överförs från ett förfarande, ett friområde eller ett frilager som avses i 72 h §.

Ansvarig för den skatt som skall betalas när en vara överförs från skatteupplagringsförfarande är också den som håller ett skattefritt lager eller ett lager som avses i 72 j § 2 mom.

72 n § (29.12.1995/1767)

Till grunden för den skatt som skall betalas på en sådan överföring av en vara som avses i 72 l § räknas, om varan inte med stöd av 72 h § 1 mom. 3 eller 4 punkten har sålts skattefritt,

1) värdet av skattegrunden för en sådan försäljning, import eller ett gemenskapsinternt förvärv av varan som undantagits från skatt med stöd av 72 h § 1 mom. 1 eller 2 punkten, och

2) värdet av skattegrunden för sådana försäljningar av tjänster som undantagits från skatt med stöd av 72 h § 1 mom. 5 punkten.

Om varan med stöd av 72 h § 1 mom. 3 eller 4 punkten har sålts skattefritt, räknas till skattegrunden

1) värdet av skattegrunden för den senaste dylika försäljningen av varan, och

2) värdet av skattegrunden för sådana försäljningar av tjänster som med stöd av 72 h § 1 mom. 5 punkten är undantagna från skatt och som har utförts efter den försäljning som avses i 1 punkten.

7 kap

Skattegrunden

Allmänna stadganden (29.12.1994/1486)

73 §

Grunden för skatt på försäljning är vederlaget utan skattens andel, om inte något annat föreskrivs i 73 c §. Med vederlag avses det mellan säljaren och köparen avtalade priset inklusive samtliga pristillägg. (21.12.2007/1312)

Bilskatt på fordon som ett i 39 § i bilskattelagen (1482/1994) avsett registrerat ombud enligt 4 § 2 mom. i nämnda lag betalat i stället för en i fordonstrafikregistret införd fordonsägare och debiterat av denne, utgör inte del av det vederlag som ombudet debiterat en återförsäljare för försäljning av fordonet och inte heller av det vederlag som en återförsäljare debiterat en i fordonsregistret införd fordonsägare för försäljning av ett fordon. (9.1.2009/6)

Om grunden för skatt på varuimport stadgas i 9 kap.

Om grunden för skatt på överföring av varor från upplagringsförfarande stadgas i 72 n §. (29.12.1995/1767)

73 a § (29.12.1994/1486)

Grunden för skatten på ett gemenskapsinternt varuförvärv är vederlaget utan skattens andel, om inte något annat föreskrivs i 73 c §. (21.12.2007/1312)

Grunden för skatten på sådana gemenskapsinterna förvärv som nämns i 26 a § 2 mom. 1 och 2 punkten är det i 74 § nämnda värdet. (29.12.1995/1767)

73 b § (29.12.1994/1486)

I skattegrunden inräknas den accis som den som gemenskapsinternt förvärvar varor skall betala på accispliktiga varor.

Från skattegrunden får dras av den accis som har betalts i det land därifrån varutransporten utgått, om accisen har återbetalts åt den som gjort det gemenskapsinterna varuförvärvet.

73 c § (21.12.2007/1312)

Om vederlaget utan skattens andel är avsevärt mindre än marknadsvärdet enligt 73 e §, ska marknadsvärdet utgöra grunden för skatt på försäljning eller på gemenskapsinternt förvärv enligt 26 a § 1 mom.

Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om

1) ett vederlag som är avsevärt mindre än marknadsvärdet beror på sådan intressegemenskap mellan säljaren och köparen som avses i 73 d §, och

2) köparen enligt 10 kap. inte har rätt att dra av hela det skattebelopp som ingår i förvärvet.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte, om säljaren enligt bestämmelserna om eget bruk inte skulle vara skyldig att betala skatt när en vara eller tjänst överlåts utan vederlag.

73 d § (21.12.2007/1312)

En sådan intressegemenskap som avses i 73 c § 2 mom. 1 punkten anses föreligga, om

1) köparen är en privatperson som genom familje- eller släktskapsförhållande hör till säljarens närmaste krets eller annars har ett nära personligt förhållande till denne,

2) köparen är en privatperson som äger en del av säljarens kapital eller om köparen står i ett i 1 punkten avsett förhållande till en sådan ägare,

3) köparen är en privatperson som ingår i säljarens personal eller deltar i ledningen eller övervakningen av säljaren eller om köparen står i ett i 1 punkten avsett förhållande till en sådan person,

4) köparen är en näringsidkare i en sådan intressegemenskap med säljaren som avses i 31 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), eller

5) köparen och säljaren annars står varandra nära på grund av ett nära personligt förhållande eller på grund av organisatoriska band, äganderättsliga band, band på grund av medlemskap, finansiella band eller juridiska band.

73 e § (21.12.2007/1312)

Med marknadsvärde avses hela det belopp som köparen av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där försäljningen av varan eller tjänsten äger rum, i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende försäljare i den medlemsstat där försäljningen eller det gemenskapsinterna förvärvet beskattas för att vid den tidpunkten erhålla de ifrågavarande varorna eller tjänsterna.

Om den jämförbara försäljning som avses i 1 mom. inte kan fastställas, är marknadsvärdet

1) hela det belopp till vilket den näringsidkare som sålt varan eller tjänsten normalt säljer motsvarande varor eller tjänster och som uppgår till minst det belopp som avses i 2 punkten,

2) det belopp som avses i 74 eller 75 §, om det belopp som avses i 1 punkten saknas.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

Eget bruk

74 §

När den skattskyldige tar en vara i eget bruk är skattegrunden

1) inköpspriset för varan eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris,

2) den i 9 kap. angivna skattegrunden för en vara som den skattskyldige själv importerat eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris,

3) de direkta och indirekta tillverkningskostnaderna för en vara som den skattskyldige själv har tillverkat. (29.12.1994/1486)

75 § (19.12.1997/1265)

När den skattskyldige tar en tjänst i eget bruk är skattegrunden

1) för en köpt tjänst, inköpspriset eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris,

2) för en själv utförd tjänst, de direkta och indirekta kostnaderna för tjänsten.

76 § (23.11.2007/1061)

När den skattskyldige tar en byggtjänst i eget bruk så som avses i 33 § är skattegrunden

1) inköpspriset för den köpta byggtjänsten,

2) de direkta och indirekta kostnaderna för byggtjänster som den skattskyldige själv har utfört,

3) det värde som ligger till grund för skatten på den anskaffade fastigheten och som den föregående överlåtaren på grund av överlåtelsen har varit tvungen att betala för den byggtjänst som utförts på fastigheten.

76 a § (23.11.2007/1061)

När den skattskyldige tar en tjänst i eget bruk så som avses i 33 a § är skattegrunden den andel av kostnaderna för fastighetsinvesteringen som motsvarar förhållandet mellan den tid fastigheten har använts för ett ändamål som inte är rörelsemässigt och den i 121 a § avsedda justeringsperioden.

Som kostnader enligt 1 mom. för en fastighetsinvestering räknas det värde som utgjort grund för den i 121 d § 2 mom. avsedda skatt som ingår i anskaffningen.

77 § (23.11.2007/1061)

Den skattegrund som avses i 74–76 och 76 a § inkluderar inte skattens andel.

Rättelseposter

78 §

Från skattegrunden får dras av

1) års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar samt andra sådana rättelseposter som har beviljats köparen i samband med skattepliktig försäljning,

2) kreditförlust som hänför sig till försäljning som har uppgivits som skattepliktig, (29.12.1994/1486)

3) ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter. (29.12.1994/1486)

Ett senare influtet belopp som dragits av enligt 1 mom. 2 punkten såsom kreditförlust skall läggas till skattegrunden.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

78 a § (29.12.1994/1486)

Från skattegrunden får dras av sådana års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar och andra sådana rättelseposter samt ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter.

Understöd och bidrag (29.12.1995/1767)

79 §

Till skattegrunden hänförs sådana understöd och bidrag som direkt anknyter till priset på varan eller tjänsten. (29.12.1994/1486)

När varan eller tjänsten säljs av en kommun eller huvudstadsregionens samarbetsdelegation, betraktas det av verksamheten förorsakade underskott som kommunen eller delägarkommunerna har täckt inte som understöd och bidrag som direkt anknyter till priserna. (29.12.1994/1486)

Till skattegrunden hänförs den på televisionsavgifter grundade ersättning som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och den ersättning som Ålands Radio och TV Ab får av Ålands landskapsstyrelses inkomster från televisionsavgifter. (9.10.1998/727)

Det belopp som avses i 1 och 3 mom. inkluderar inte skattens andel. (27.5.1994/377)

Begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter (29.12.1995/1767)

79 a § (29.12.1995/1767)

Då en skattskyldig återförsäljare säljer begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han anskaffat för skattepliktig återförsäljning, får som grund för skatten betraktas vinstmarginalen utan skattens andel.

En vara betraktas anskaffad för återförsäljning också då den säljs i delar.

Med skattskyldig återförsäljare avses en skattskyldig som i form av affärsverksamhet köper eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter för återförsäljning.

79 b § (29.12.1995/1767)

Med begagnade varor avses lös egendom som har varit i användning och som är lämplig för vidare användning i befintligt skick, efter reparation eller iståndsättning eller demonterad. Som begagnade varor betraktas dock inte konstverk, samlarföremål och antikviteter.

79 c § (29.12.1995/1767)

Med konstverk avses följande i tulltaxan klassificerade varor:

1) tavlor, konstgrafiska originalblad och andra föremål som hör till position 9701 eller 9702 00 00,

2) skulpturer som hör till position 9703 00 00 och avgjutningar vars utförande är begränsat till åtta stycken och övervakat av konstnären eller hans efterföljande rättsinnehavare, (11.12.2002/1071)

3) tapisserier som hör till position 5805 00 00 och väggbonader som hör till position 6304 00 00, under förutsättning att de är handvävda efter originalritningar av konstnären och att det finns högst åtta exemplar av varje, (11.12.2002/1071)

4) fotografier tagna av konstnären, tryckta av honom eller under hans tillsyn, signerade och numrerade samt begränsade till 30 exemplar, oavsett storlek och underlag. (11.12.2002/1071)

79 d § (29.12.1995/1767)

Med samlarföremål avses följande i tulltaxan klassificerade varor:

1) frimärken, skattemärken, frankostämplar, förstadagskuvert, helsaker och motsvarande som hör till position 9704 00 00, förutsatt att de inte är eller avsedda att bli gångbara eller att deras pris bestäms på grundval av samlarvärdet, och

2) samlingar och föremål för samlingar av zoologiskt, botaniskt, mineralogiskt, anatomiskt, historiskt, arkeologiskt, palentologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse.

79 e § (29.12.1995/1767)

Med antikviteter avses föremål, andra än konstverk och samlarföremål, med en ålder av mer än 100 år.

79 f § (23.6.2005/453)

Det förfarande som avses i 79 a § tillämpas endast på försäljning av sådana varor som en skattskyldig återförsäljare har köpt i Finland eller inom gemenskapen av

1) någon annan än en näringsidkare,

2) en näringsidkare vars försäljning är undantagen från skatt med stöd av 61 §, med stöd av 223 § eller en motsvarande bestämmelse eller med stöd av en motsvarande bestämmelse i en annan medlemsstat, eller

3) en näringsidkare som på sin försäljning tillämpar det förfarande som avses i 79 a § eller motsvarande förfarande i en annan medlemsstat, om det finns en anteckning om detta på fakturan.

79 g § (11.12.2002/1071)

En skattskyldig återförsäljare får tillämpa det förfarande som avses i 79 a § även på konstverk, samlarföremål och antikviteter som han själv importerar eller på sådana konstverk som han köpt och vid vars försäljning eller gemenskapsinterna förvärv nedsatt skattesats har tillämpats med stöd av 85 a § 1 mom. 8 punkten.

79 h § (29.12.1995/1767)

Om en skattskyldig återförsäljare på försäljningsverifikatet har gjort en anteckning om den skatt som skall betalas på försäljningen, tillämpas utan hinder av 79 a eller 79 g § de allmänna stadgandena i denna lag på försäljningen.

79 i § (29.12.1995/1767)

Vad 79 a § stadgar tillämpas inte på försäljning av nya transportmedel som avses i 26 d §, om transportmedlet så som anges i 72 b § 1 mom. transporteras till en annan medlemsstat.

79 j § (29.12.1995/1767)

Den vinstmarginal som avses i 79 a § är skillnaden mellan vederlaget för försäljningen av varan och varans inköpspris, om inte något annat stadgas i 79 k §.

Som inköpspris enligt 1 mom. för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som en skattskyldig återförsäljare själv importerar betraktas grunden för skatten enligt 9 kap. ökad med skattens andel. Som inköpspris enligt 1 mom. för konstverk enligt 79 g § som en skattskyldig återförsäljare förvärvat gemenskapsinternt betraktas grunden för skatten enligt 73 a § ökad med skattens andel. (11.12.2002/1071)

Om varans inköpspris är högre än vederlaget för försäljningen av den, får skillnaden inte dras av från vederlagen för försäljningen av andra varor.

79 k § (29.12.1995/1767)

En skattskyldig återförsäljare får som vinstmarginal använda vinstmarginalen under den skatteperiod som avses i 162 a §. (7.8.2009/605)

En skattskyldig återförsäljare får som vinstmarginal använda vinstmarginalen under den skatteperiod som avses i 162 §.

Skatteperiodens vinstmarginal är skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av vederlagen för varor som sålts under skatteperioden och som omfattas av det förfarande som avses i 79 a § och det sammanlagda beloppet av inköpspriserna för varor som anskaffats under skatteperioden och som omfattas av nämnda förfarande.

Om det sammanlagda beloppet av inköpspriserna enligt 2 mom. är större än det sammanlagda beloppet av vederlagen för de varor som sålts, kan skillnaden under följande skatteperiod läggas till det sammanlagda beloppet av inköpspriserna för varor som omfattas av förfarandet enligt denna paragraf.

Om en vara vars inköpspris har avdragits så som avses i 2 mom. vid beräkningen av skatteperiodens vinstmarginal tas i annan användning än för att återsäljas som skattepliktig eller om på försäljningen tillämpas 79 j § eller om det på försäljningsverifikatet har gjorts en anteckning om skatten enligt 79 h §, skall det avdragna beloppet läggas till skatteperiodens vinstmarginal.

Resebyråtjänster (29.12.1995/1767)

80 § (29.12.1994/1486)

När en researrangör säljer varor och tjänster i eget namn som han köpt av en annan näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande, anses researrangören sälja en enda tjänst (resebyråtjänst).

Grunden för skatt på en resebyråtjänst är vinstmarginalen utan skattens andel. Vinstmarginalen är skillnaden mellan vederlaget för försäljningen av resebyråtjänsten och inköpspriset för tjänster och varor som förvärvats av andra näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande. I inköpsprisen ingår skattens andel. (16.7.2010/686)

Researrangören får från skattegrunden för försäljningen av resebyråtjänsten dra av 82 procent av inköpspriset för tjänster och varor som han förvärvat av andra näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande. I inköpsprisen ingår skattens andel.

Om en tjänst eller vara vars inköpspris enligt 2 mom. har dragits av när vinstmarginalen beräknats används för annat ändamål än försäljning som resebyråtjänst, ska det belopp som dragits av läggas till vinstmarginalen. (16.7.2010/686)

Om en tjänst eller vara från vilken avdrag enligt 2 mom. har gjorts används för annat ändamål än försäljning som resebyråtjänst, skall det belopp som dragits av läggas till skattegrunden.

Särskilda stadganden (29.12.1995/1767)

80 a § (29.12.1994/1486)

Ett belopp i utländsk valuta omräknas till euro så att vid den tidpunkt som nämns i 15 eller 16 § tillämpas den senaste säljkurs som noterats av en affärsbank. Faktureringstidpunkten eller den tidpunkt då beloppet har influtit är dock avgörande för om skatten med stöd av 13 kap. periodiseras till faktureringsmånaden eller den månad då beloppet inflyter. (26.10.2001/915)

Den avgörande tidpunkten vid gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinternt varuförvärv är den 15 dagen i kalendermånaden efter den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppstår, eller om köparen av varan har fått en faktura för den levererade varan eller en motsvarande handling före denna tidpunkt, faktureringstidpunkten.

81 §

När en vara eller tjänst som är i delvis avdragsgill användning säljs, utgör skattegrunden den del av det i 73 § angivna beloppet som svarar mot den avdragsgilla användningens andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

82 §

När en vara eller en tjänst delvis tas i eget bruk utgör skattegrunden den del av det i 74–77 §§ angivna beloppet som svarar mot det egna brukets andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

83 § (29.12.1995/1767)

83 § har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

8 kap

Skattesatsen

84 § (29.12.2009/1780)

I skatt ska betalas 23 procent av skattegrunden, om inte något annat anges i 85 eller 85 a §.

84 § (7.6.1996/381)

I skatt skall betalas 22 procent av skattegrunden, om inte något annat stadgas i 85-85 a §§.

85 § (29.12.2009/1780)

För försäljning av följande tjänster samt för försäljning, gemenskapsinterna förvärv, överföring från upplagringsförfarande och import av följande varor ska i skatt betalas 13 procent av skattegrunden:

1) matvaror, drycker och andra ämnen som är avsedda att som sådana förtäras av människor samt råvaror och kryddor, konserveringsmedel, färger eller andra tillsatsämnen som används vid framställning eller konservering av dem (livsmedel),

2) restaurang- och cateringtjänster, med undantag för överlåtelser av varor som avses i 2 mom. 3 punkten,

3) fodermedel och foderblandningar samt råvaror och tillsatsämnen som är avsedda för tillverkningen av sådana, industriavfall att användas som djurfoder samt foderfisk (fodermedel).

Den med stöd av 1 mom. 1 punkten sänkta skattesatsen tillämpas inte på

1) levande djur,

2) vattenledningsvatten,

3) alkoholdrycker som avses i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker och tobaksprodukter, eller på

4) varor och gifter som avses i 85 a § 1 mom. 6 punkten.

85 § (19.12.1997/1265)

För försäljning, gemenskapsinterna förvärv, överföring från upplagringsförfarande och import av följande varor ska i skatt betalas 12 procent av skattegrunden:

1) matvaror, drycker och andra ämnen som är avsedda att som sådana förtäras av människor samt råvaror och kryddor, konserveringsmedel, färger eller andra tillsatsämnen som används vid framställning eller konservering av dem (livsmedel),

2) fodermedel och foderblandningar samt råvaror och tillsatsämnen som är avsedda för tillverkningen av sådana, industriavfall att användas som djurfoder samt foderfisk (fodermedel).

(5.12.2008/785)

För försäljning, gemenskapsinterna förvärv, överföring från upplagringsförfarande och import av följande varor skall i skatt betalas 17 procent av skattegrunden:

1) matvaror, drycker och andra ämnen som är avsedda att som sådana förtäras av människor samt råvaror och kryddor, konserveringsmedel, färger eller andra tillsatsämnen som används vid framställning eller konservering av dem (livsmedel),

2) fodermedel och foderblandningar samt råvaror och tillsatsämnen som är avsedda för tillverkningen av sådana, industriavfall att användas som djurfoder samt foderfisk (fodermedel).

Den med stöd av 1 mom. 1 punkten sänkta skattesatsen tillämpas inte på

1) serveringsverksamhet,

2) levande djur,

3) vattenledningsvatten,

4) alkoholdrycker som avses i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker och tobaksprodukter, eller på

5) varor och gifter som avses i 85 a § 1 mom. 6 punkten.

85 a § (19.12.1997/1265)

För försäljning av följande tjänster samt för försäljning, gemenskapsinterna förvärv, överföring från upplagringsförfarande och import av följande varor ska i skatt betalas 9 procent av skattegrunden: (29.12.2009/1780)

1) persontransporter,

2) överlåtelse av nyttjanderätt till inkvarteringslokaler och besökshamnar,

3) tjänster som möjliggör utövande av idrott,

4) inträdesavgifter till teater-, cirkus-, musik-, dans- och biografföreställningar, utställningar, idrottsevenemang, nöjesparker, djurparker, museer och andra motsvarande kultur- eller underhållningsevenemang och inrättningar,

5) den på televisionsavgifter grundade ersättning som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och den ersättning som Ålands Radio och TV Ab får av Ålands landskapsstyrelses inkomster från televisionsavgifter, (9.10.1998/727)

6) läkemedel som nämns i läkemedelslagen (395/1987), produkter som enligt tillståndet eller villkoret för registrering i 21 § 2 mom. och 21 a § läkemedelslagen får säljas endast på apotek, samt kliniska näringspreparat och motsvarande produkter samt salvbas, om de berättigar till ersättning enligt sjukförsäkringslagen (364/1963),

7) böcker, (11.12.2002/1071)

8) sådana konstverk som avses i 79 c §, i fråga om annan verksamhet än import dock endast när säljaren är upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller, tillfälligt, en annan näringsidkare än en sådan skattskyldig återförsäljare som avses i 79 a § 3 mom., (1.12.2006/1060)

8) sådana konstverk som avses i 79 c §, i fråga om annan verksamhet än import dock endast när säljaren är upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller, tillfälligt, en annan näringsidkare än en sådan skattskyldig återförsäljare som avses i 79 a § 3 mom. (11.12.2002/1071)

9) frisertjänster, (1.12.2006/1060)

10) små reparationstjänster, som avser reparation av cyklar, skor och lädervaror samt kläder och hushållslinne, inbegripet lagning och ändring, (28.11.2008/758)

11) den ersättning enligt 45 § 1 mom. 3–5 punkten som hänför sig till upphovsrätten och som en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten får. (28.11.2008/758)

Såsom ovan i 1 mom. 4 punkten avsedda inträdesavgifter anses också avgifter med inträdesavgiftskaraktär som uppbärs för användning av anläggningar i nöjesparker och andra motsvarande anläggningar.

Såsom böcker som avses i 1 mom. 7 punkten anses inte

1) på något annat sätt än genom tryckning eller något därmed jämförbart sätt tillverkade publikationer,

2) periodiska publikationer eller

3) publikationer som huvudsakligen innehåller reklam.

85 b § (29.12.2009/1780)

Med avvikelse från 85 och 85 a § ska i skatt betalas 23 procent av skattegrunden av sådana förpackningar och transportförnödenheter som berättigar till ersättning vid återsändande.

85 b § (19.12.1997/1265)

Med avvikelse från 85 och 85 a § skall i skatt betalas 22 procent av skattegrunden av sådana förpackningar och transportförnödenheter som berättigar till ersättning vid återsändande.

9 kap

Import av varor

Skyldighet att betala skatt

86 § (29.12.1995/1767)

Med import av varor avses införsel av varor till gemenskapen. Som import av varor betraktas dock inte införsel av sådana varor som i en annan situation än en som avses i 86 a § 4 mom. har placerats till internt förpassningsförfarande som avses i artikel 163-165 i tullkodexen.

86 a § (29.12.1994/1486)

Varuimporten sker i Finland om varan är i Finland när den införs till gemenskapen om inte något annat stadgas i 2 mom.

Om på varan vid införseln till gemenskapens tullområde har tillämpats en tullklareringsform eller ett tullförfarande som nämns i 3 mom. sker varuimporten i Finland i det fall att varan är i Finland när förfarandet i fråga upphör.

De i 2 mom. avsedda förfarandena är följande:

1) tillfällig upplagring enligt artikel 50-53 i tullkodexen,

2) överföring av en vara till frilager eller friområde enligt artikel 166 i tullkodexen,

3) tullupplagringsförfarande enligt artikel 98-113 i tullkodexen eller internt förädlingsförfarande med suspensionsarrangemang enligt artikel 114 i tullkodexen,

4) helt tullfritt temporärt importförfarande enligt artikel 137-144 i tullkodexen, samt

5) externt förpassningsförfarande enligt artikel 91-97 i tullkodexen.

Vad 2 mom. stadgar tillämpas också på varor som införs från gemenskapens tullområde men från områden utanför gemenskapens skatteområde, då varorna har placerats till internt förpassningsförfarande som avses i artikel 163-165 i tullkodexen eller enligt något förfarande som avses i 3 mom. 1-4 punkten. (29.12.1995/1767)

86 b § (29.12.1994/1486)

Skyldig att betala skatt på import av en vara är varans innehavare enligt artikel 4.18 i tullkodex. Detta tillämpas även på den som har ställningen av innehavare om importen sker från tullområdet till gemenskapens skatteområde.

Ansvarig för att skatten betalas är utöver vad 1 mom. stadgar den som enligt artikel 201-208 och 212-216 i tullkodex är skyldig att betala en uppkommen tullskuld.

Skyldig att betala skatten på en vara som sålts på tullauktion är köparen.

87 § (29.12.1994/1486)

Om tidpunkten för uppkomsten av skyldigheten att betala skatt gäller vad artikel 201-208 och 212-216 i tullkodex stadgar om tidpunkten för uppkomsten av tullskuld.

Skattegrunden

88 §

Skattegrunden för skatten på import av en vara är det tullvärde som fastställts enligt artikel 28-36 i tullkodex och artikel 141-181 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för tullkodex (tillämpningsförordning), om inte något annat stadgas i denna lag. (29.12.1994/1486)

Skattegrunden för en vara som sålts på tullauktion är varans auktionspris.

89 § (29.12.1994/1486)

Skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-standardprogram är det sammanlagda värdet av datamediet och det därpå lagrade ADB-programmet.

Om importören är någon annan än en näringsidkare är skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-specialprogram det sammanlagda värdet av datamediet och ADB-specialprogrammet.

90 § (29.12.1994/1486)

Skattegrunden för en vara som har reparerats, tillverkats eller annars behandlats utanför gemenskapen och likaså för en vara av samma slag som har importerats i stället för den som sänts för reparation, är beloppet av reparations-, behandlings- eller motsvarande kostnader och fraktkostnaderna samt värdet av delarna i varan som fogats utanför gemenskapen. Detta stadgande tillämpas emellertid inte om varan skattefritt har sålts till ett område utanför gemenskapen eller om en vara som i Finland varit i avdragsgill användning har sålts utanför gemenskapen.

Vad 1 mom. stadgar om skattegrunden för en vara som har införts i stället för en motsvarande vara som har sänts till ett område utanför gemenskapen för reparation tillämpas även när en defekt vara har utförts ur gemenskapen, förstörts under myndighets tillsyn eller överlåtits till staten utan att staten har åsamkats kostnader, om detta har skett innan tullarna för den i stället införda varan antecknats i bokföringen.

91 § (29.12.1995/1767)

I skattegrunden inkluderas transport-, lastnings-, lossnings- och försäkringskostnader samt andra sådana kostnader i samband med importen av varan, fram till den första destinationsort i Finland som finns angiven i transportavtalet.

Om det vid den tidpunkt då skyldighet att betala skatt uppstår är känt att varan transporteras till en annan destinationsort inom gemenskapens område, inkluderas kostnaderna dock i skattegrunden fram till denna destinationsort.

92 § (29.12.1994/1486)

92 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

93 § (29.12.1994/1486)

I skattegrunden inkluderas skatter, tullar, importavgifter och övriga avgifter som i samband med förtullningen skall uppbäras till staten eller gemenskapen med anledning av importen av varan, med undantag för mervärdesskatt. I skattegrunden inkluderas också skatter och övriga avgifter som skall betalas utanför Finland. Detta stadgande tillämpas inte på varor som har sålts på tullauktion.

93 a § (29.12.1995/1767)

I skattegrunden inkluderas också värdet av skattegrunden för sådana i samband med en importerad vara utförda tjänster som med stöd av 72 h § 1 mom. 5 punkten har sålts skattefritt.

Om en importerad vara med stöd av 72 h § 1 mom. 3 punkten har sålts skattefritt, är skattegrunden värdet av skattegrunden för den senaste dylika försäljningen av varan ökad med värdet av skattegrunden för de tjänster enligt 1 mom. som utförts efter denna försäljning.

Undantag från skattepliktigheten för import

94 §

Skattefri är import av följande varor

1) modersmjölk, människoblod samt mänskliga organ och vävnader,

2) el samt gas som levereras genom naturgasnät, (29.10.2004/935)

3 punkten har upphävts genom L 16.12.1994/1218. (16.12.1994/1218)

4 punkten har upphävts genom L 16.12.1994/1218. (16.12.1994/1218)

5) investeringsguld som avses i 43 b §, (8.10.1999/940)

6) tidningar och tidskrifter som avses i 55 §,

7) sådana upplagor av tidningar och tidskrifter som avses i 56 §,

8) guld, då importören är centralbanken, (29.12.1994/1486)

9) fartyg som avses i 58 § 1 mom. och luftfartyg, reservdelar och utrustning som avses i 70 § 1 mom. 6 punkten, (24.6.1999/763)

10) sedlar och mynt som avses i 59 § 1 punkten,

11) tandproteser som avses i 36 § 3 punkten, (29.12.1994/1486)

12) varor som är tullfria enligt artiklarna 3–22, 54–56, 59, 60–65, 74–103, 106–113 samt varor som är tullfria enligt artikel 43 och som avses i punkt B i bilaga II i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (tullfrihetsförordningen), (16.7.2010/686)

12) varor som är tullfria enligt artiklarna 3–24, 54–56, 59, 60–65, 74–103, 106–113 samt varor som är tullfria enligt artikel 43 och som avses i punkt B i bilaga 2 i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (tullfrihetsförordningen), (22.12.2009/1359)

12) varor som är tullfria enligt artiklarna 2–19, 25, 26, 61–63, 63 c, 64, 65–69, 79–108 och 111–118 samt varor som är tullfria enligt artikel 51 och avses i punkt B i bilaga 2 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (tullfrihetsförordningen), (28.11.2008/737)

13) land- och säkerhetsanordningar och läromedel som ett utländskt flygbolag använder i internationell flygtrafik och reservdelar och utrustning samt handlignar och blanketter för dessa, (29.12.1994/1486)

14) varor som enligt artiklarna 25–27 i tullfrihetsförordningen är tullfria, med undantag av cigaretter, cigariller, cigarrer, pip- och cigarettobak, alkohol och alkoholdrycker, med följande ytterligare begränsningar:

a) högst 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller kaffeessens,

b) högst 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller teessens,

(22.12.2009/1359)

14) varor som enligt artiklarna 29–31 i tullfrihetsförordningen är tullfria, med undantag av cigaretter, cigariller, cigarrer, pip- och cigarettobak, alkohol och alkoholdrycker, med följande ytterligare begränsningar:

a) högst 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller kaffeessens,

b) högst 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller teessens,

(28.11.2008/737)

15) varor som enligt artikel 53 i tullfrihetsförordningen är tullfria, under förutsättning att varorna har erhållits kostnadsfritt och att de är avsedda att användas av offentliga inrättningar som bedriver utbildning och vetenskaplig forskning eller av privata inrättningar godkända av en myndighet, vilka bedriver motsvarande verksamhet, (22.12.2009/1359)

15) varor som enligt artikel 60 i tullfrihetsförordningen är tullfria, under förutsättning att varorna har erhållits kostnadsfritt och att de är avsedda att användas av offentliga inrättningar som bedriver utbildning och vetenskaplig forskning eller av privata inrättningar godkända av en myndighet, vilka bedriver motsvarande verksamhet, (29.12.1994/1486)

16) varor som enligt artikel 104 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om varorna kostnadsfritt importeras till myndigheter, samfund eller organisationer, (22.12.2009/1359)

16) varor som enligt a-q punkten i artikel 109 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om varorna kostnadsfritt importeras till myndigheter, samfund eller organisationer, (29.12.1994/1486)

17) varor som enligt artikel 105 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om vederlaget för dessa varor inkluderas i skattegrunden för skatten på importen av den transporterade varan, (22.12.2009/1359)

17) varor som enligt artikel 110 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om vederlaget för dessa varor inkluderas i skattegrunden för skatten på importen av den transporterade varan, (29.12.1994/1486)

18) varor som enligt artikel 185-187 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte skattefritt har sålts utanför gemenskapen eller att varor som i Finland har använts på ett sätt som berättigar till avdrag inte har sålts utanför gemenskapen, (29.12.1994/1486)

19) varor som enligt artikel 188 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte säljs före importen, (29.12.1994/1486)

20) varor som enligt 10 § tullagen (1466/94) är tullfria, (29.12.1994/1486)

21) tullfria varor som avses i 9 § 1–3 mom. tullagen och varor som avses i 4 mom. i nämnda paragraf, (24.6.1999/763)

22) varor enligt 129 § 1 mom. som förvärvats för Europeiska gemenskapernas officiella bruk, om grunden för den skatt som ska betalas på importen av varan ökad med mervärdesskattens andel är minst 80 euro, (28.11.2008/737)

23) varor vilkas totala värde är högst 22 euro, med undantag av tobaksprodukter, alkohol, alkoholdrycker och parfymer. (28.11.2008/737)

Vad 1 mom. stadgar tillämpas också på varor som införs från gemenskapens tullområde, men från ett område utanför gemenskapens skatteområde, och som skulle vara tullfria om de infördes från ett område utanför tullområdet. (29.12.1995/1767)

94 a § (29.12.1994/1486)

Importen av ett datamedium och därpå lagrat ADB-specialprogram är skattefri, om importören är en näringsidkare.

94 b § (29.12.1994/1486)

Importen av en vara är skattefri, om importtransporten av varan upphör i en annan medlemsstat och om varan vid gemenskapsintern försäljning är skattefri och importören är en näringsidkare.

95 § (28.11.2008/737)

En resande som anländer till Finland från ett område utanför gemenskapen får i sitt personliga resgods skattefritt föra in varor i högst de mängder som anges i 95 a–95 e §. En förutsättning för skattefrihet är att införseln inte är av kommersiell natur.

Införseln anses inte vara av kommersiell natur, om

1) införseln är av tillfällig natur,

2) införseln enbart inbegriper varor som är avsedda för resandens eller hans eller hennes familjs personliga bruk eller varor som är avsedda som gåvor, och

3) varorna till art och kvantitet är sådana att de inte kan betraktas som varor som förs in för kommersiella ändamål.

Som personligt resgods betraktas resgods som resanden kan visa upp för tullmyndigheten vid sin ankomst till Finland. Som personligt resgods betraktas också resgods som resanden kan visa upp för tullmyndigheten först vid en senare tidpunkt, om resanden lägger fram en redogörelse för att det företag som ansvarar för transporten vid resandens avresa registrerat dessa varor som medföljande resgods.

95 a § (28.11.2008/737)

De tobaksprodukter som med stöd av 95 § får föras in skattefritt får uppgå till högst följande mängder:

1) 200 cigaretter,

2) 100 cigariller,

3) 50 cigarrer, eller

4) 250 gram pip- och cigarettobak.

En resande får föra in flera än en tobaksprodukt enligt 1 mom. skattefritt, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna uppgår till sammanlagt högst 100.

Personer under 18 år får inte föra in tobaksprodukter skattefritt.

Som cigariller betraktas cigarrer som väger högst 3 gram per styck.

95 b § (28.11.2008/737)

En resande får med stöd av 95 § skattefritt föra in 4 liter icke-mousserande viner och 16 liter öl.

En resande får dessutom skattefritt föra in

1) 1 liter alkohol eller alkoholdrycker med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, eller

2) 2 liter alkohol eller alkoholdrycker med en alkoholhalt på högst 22 volymprocent.

En resande får skattefritt föra in produkter enligt såväl 2 mom. 1 som 2 punkten, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna uppgår till sammanlagt högst 100.

95 c § (28.11.2008/737)

Med stöd av 95 § får det bränsle som finns i ett motordrivet transportmedels sedvanliga bränsletank och för varje motordrivet transportmedel högst 10 liter bränsle som transporteras med transportmedlet i en bärbar tank föras in skattefritt.

95 d § (28.11.2008/737)

Andra varor än alkohol, alkoholdrycker, tobaksprodukter som räknas upp i 95 a § och bränslet i motordrivna transportmedel får med stöd av 95 § föras in skattefritt till ett värde av högst 300 euro. Om resanden har anlänt flyg- eller sjöledes med ett annat luftfartyg eller fartyg än ett luftfartyg eller fartyg i nöjesbruk, är det maximala värdet för skattefri införsel dock 430 euro.

I de värden som anges i 1 mom. inkluderas inte värdet på följande varor:

1) personligt resgods som resanden tillfälligt för in,

2) personligt resgods som resanden återinför efter en tillfällig utförsel,

3) läkemedel som behövs för resandens personliga bruk.

Ett luftfartyg eller fartyg är på det sätt som avses i 1 mom. i nöjesbruk när dess ägare eller innehavare använder det för andra än kommersiella ändamål. Med kommersiella ändamål avses i synnerhet sådan varu- eller persontransport eller sådant utförande av tjänster som sker mot vederlag eller för myndighetsändamål.

Värdet på en enskild vara kan inte delas upp i en skattefri och en skattebelagd del, om värdet på de varor som förs in överstiger det värde som anges i 1 mom.

95 e § (28.11.2008/737)

Den som hör till personalen på ett transportmedel i yrkesmässig trafik mellan Finland och ett land eller område utanför gemenskapen får med stöd av 95 § från sina arbetsresor under en kalendermånad skattefritt föra in varor i den mängd som enligt 95 a–95 d § skattefritt får föras in på en gång.

En förutsättning för skattefrihet är dessutom att den som för in varorna antecknar varorna i en förtullningsbok i samband med införseln. Tullstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om utfärdandet av en förtullningsbok och dess form och innehåll.

Med avvikelse från bestämmelserna i 1 mom. får den som hör till personalen på ett transportmedel i landtrafik under en kalendermånad föra in varor enligt 95 d § till ett värde av 430 euro, förutsatt att det totala värdet på de varor som förs in på en gång inte överstiger 300 euro.

96 §

Importen av en vara är skattefri om det när denna lag träder i kraft har avtalats om skattefriheten i en för Finland förpliktande överenskommelse med en främmande stat.

97 § (16.12.1994/1218)

97 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

98 § (16.12.1994/1218)

98 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

99 § (16.12.1994/1218)

99 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

Särskilda stadganden

100 § (29.12.1994/1486)

Mervärdesskatten återbärs inte på grund av beslut som gäller återbäring eller annulering av tull enligt tullkodex eller på grund av beslut med anledning av besvär, om den skatt som har betalts på en importerad vara har kunnat dras av enligt 10 kap. eller fås som återbäring enligt 122, 130 eller 131 §.

101 § (29.12.1994/1486)

Vid mervärdesbeskattningen av varuimport tillämpas inte stadganden om tull, om det inte särskilt stadgas om saken i denna lag.

Om förfarandet vid import av varor, betalning, återbäring och återindrivning av skatt samt även om annat förfarande, om skatteförhöjning, felavgift, efterbeskattning och sökande av ändring samt om sekretess i fråga om uppgifter och om utlämnande och erhållande av sekretessbelagda uppgifter gäller, om inte något annat föreskrivs i denna lag, i tillämpliga delar vad som i tullagstiftningen föreskrivs om tull. (30.12.1999/1347)

Vad tullagstiftningen stadgar om formaliteter som gäller varor som införs till gemenskapens tullområde samt om tillfällig upplagring, överföring till frilager eller friområde eller placering enligt tullupplagringsförfarande, internt förädlingsförfarande med suspensionsarrangemang eller helt tullfritt temporärt importförfarande, tillämpas också på varor som införs från gemenskapens tullområde, men från ett område utanför gemenskapens skatteområde, till gemenskapens skatteområde. (29.12.1995/1767)

101 a § (29.12.1994/1486)

Om ett belopp i utländsk valuta måste räknas om för att skattegrunden skall kunna fastställas vid import av en vara, tillämpas samma växelkurs som vid fastställandet av tullvärdet vid den tidpunkt som avses i 87 § i denna lag.

10 kap

Skatt som får dras av

Allmän avdragsrätt

102 §

Den skattskyldige får för skattepliktig rörelse dra av

1) skatten på en vara eller tjänst som han köper av en annan skattskyldig eller den skatt på ett köp som ska betalas enligt 8 a–8 c eller 9 §, (16.7.2010/686)

1) skatten på en vara eller tjänst som han köper av en annan skattskyldig eller den skatt på ett köp som ska betalas enligt 8 a, 8 b eller 9 §, (16.7.2010/687)

1) skatten på en vara eller tjänst som han köper av en annan skattskyldig eller den skatt på ett köp som skall betalas enligt 8 a eller 9 §, (8.10.1999/940)

2) skatten på en vara som han importerar,

3) skatten på ett gemenskapsinternt förvärv,

4 punkten har upphävts genom L 9.1.2009/6, som träder i kraft enligt F 60/2009 1.4.2009. Den tidigare formen lyder: (9.1.2009/5)

4) mervärdeskatten som uppburits av bilskatt enligt bilskattelagen, (29.12.1995/1767)

5) skatt som betalas på sådan överföring av varor från upplagringsförfarande som avses i 72 l §. (29.12.1995/1767)

(29.12.1994/1486)

Med skattepliktig rörelse avses verksamhet som enligt denna lag medför skattskyldighet för den som säljer en vara eller en tjänst.

Med i förvärv inkluderad skatt avses i denna lag den skatt som nämns i 1 mom. (29.12.1995/1767)

4 mom. har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

102 a § (29.12.1995/1767)

En förutsättning för avdragsrätten enligt 102 § 1 mom. 1 och 3 punkten är att den skattskyldige över den vara eller tjänst som köpts har en av säljaren utfärdad faktura enligt 209 b eller 209 c § eller en annan verifikation som kan betraktas som faktura. (25.4.2003/325)

Om det är fråga om avdrag av skatt som enligt 2 a, 8 a–8 c eller 9 § ska betalas på ett köp eller av skatt som ska betalas på ett gemenskapsinternt förvärv, är en ytterligare förutsättning att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 § eller att skatten har påförts. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv uppgör en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 b § 2 mom. samt anger den skatt som ska betalas och den skattesats som ska tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet. (16.7.2010/686)

Om det är fråga om avdrag av skatt som enligt 2 a, 8 a, 8 b eller 9 § ska betalas på ett köp eller av skatt som ska betalas på ett gemenskapsinternt förvärv, är en ytterligare förutsättning att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 § eller att skatten har påförts. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv uppgör en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 b § 2 mom. samt anger den skatt som ska betalas och den skattesats som ska tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet. (16.7.2010/687)

Om det är fråga om avdrag av skatt som enligt 2 a, 8 a eller 9 § ska betalas på ett köp eller av skatt som ska betalas på ett gemenskapsinternt förvärv, är en ytterligare förutsättning att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 § eller att skatten har påförts. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv uppgör en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 b § 2 mom. samt anger den skatt som ska betalas och den skattesats som ska tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet. (7.8.2009/605)

Om det är fråga om avdrag av skatt som enligt 2 a, 8 a eller 9 § skall betalas på ett köp eller av skatt som skall betalas på ett gemenskapsinternt förvärv, är en ytterligare förutsättning att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 § eller att skatten har debiterats. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv uppgör en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 b § 2 mom. samt anger den skatt som skall betalas och den skattesats som skall tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet. (25.4.2003/325)

102 b § (9.1.2009/5)

102 b § har upphävts genom L 9.1.2009/6, som träder i kraft enligt F 60/2009 1.4.2009. Den tidigare formen lyder:

102 b § (29.12.1994/1483)

Förutsättningen för avdragsrätt för mervärdesskatt som uppburits av bilskatt är ett debiteringsbeslut av vilket framgår beloppet av den skatt som skall betalas.

102 c § (25.4.2003/325)

En förutsättning för avdrag av skatt enligt 102 § 1 mom. 5 punkten är att den skattskyldige har en uträkning över grunden för den skatt som skall betalas. Den skattskyldige skall också ha i 102 a § avsedda handlingar över försäljningar, importer och gemenskapsinterna förvärv som med stöd av 72 n § 1 eller 2 mom. räknas till skattegrunden.

Avdrag för byggtjänster

103 § (23.11.2007/1061)

Den skattskyldige får för en fastighet eller byggtjänst som han anskaffat för skattepliktig rörelse dra av den skatt som överlåtaren enligt 31, 31 a eller 33 § ska betala på byggtjänster som utförts på fastigheten, om fastigheten före överlåtelsen inte hade tagits i överlåtarens bruk.

En förutsättning för rätten till avdrag är att överlåtaren ger mottagaren en utredning om beloppet av den skatt som överlåtaren ska betala.

104 § (23.11.2007/1061)

104 § har upphävts genom L 23.11.2007/1061.

105 § (23.11.2007/1061)

105 § har upphävts genom L 23.11.2007/1061.

106 § (23.11.2007/1061)

Om en fastighetsinnehavare ansöker om att bli skattskyldig så som avses i 30 §, får han i stället för justering av avdrag enligt 11 kap. göra avdrag enligt 102 och 103 § från en fastighet som han anskaffat eller en tjänst eller vara som han köpt för den skattepliktiga fastighetsöverlåtelsen före sin ansökan eller dra av den skatt som betalts på byggtjänster som han själv har utfört för det nämnda ändamålet före ansökan. En förutsättning är att fastighetsinnehavaren har ansökt om att bli skattskyldig inom sex månader från ibruktagandet av fastigheten.

Den avdragsrätt som avses i 1 mom. gäller endast nybyggen och ombyggnad av en fastighet.

Om fastighetsinnehavaren ansöker om att bli skattskyldig så som avses i 30 §, anses han i samband med justering av avdrag enligt 11 kap. ha använt den fastighet som han före ansökan har anskaffat eller för vilken han köpt eller utfört byggtjänster för den skattepliktiga fastighetsöverlåtelsen för ett ändamål som berättigar till avdrag. En förutsättning är att fastighetsinnehavaren har ansökt om att bli skattskyldig inom sex månader från det att han tagit fastigheten i bruk.

107 § (16.12.1994/1218)

107 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

108 § (16.12.1994/1218)

108 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

109 § (16.12.1994/1218)

109 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

Övriga särskilda avdrag

110 § (29.12.1994/1486)

110 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

111 §

Den skattskyldige får göra ett avdrag enligt 102 § för köpta energinyttigheter också i det fall att debiteringen ingår i den skattefria hyran eller det skattefria vederlaget för fastigheten. Avdraget får dock uppgå endast till ett belopp som motsvarar skatten för energinyttigheter eller bränsle som fastighetens ägare eller innehavare har köpt.

En förutsättning för avdragsrätten är att säljaren ger köparen en utredning om beloppet av skatten på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle. (25.4.2003/325)

112 §

När den skattskyldige i avdragsgill användning tar en vara som varit i annat bruk, får han dra av den skatt som inkluderats i förvärvet av varan eller den skatt som han har betalt för en vara som han tillverkat för eget bruk. Om varans sannolika överlåtelsepris är lägre än dess ursprungliga inköpspris eller motsvarande värde, får den mot värdeminskningen svarande skatten dock inte dras av. (29.12.1994/1486)

I samband med att en skattepliktig rörelse inleds får den skattskyldige från skattepliktigt anskaffade eller tillverkade varor som han innehar och som används för ett avdragsgillt syfte göra ett avdrag som avses i 1 mom.

Avdrag som nämns i 1 eller 2 mom. får inte göras från en fastighet. (25.4.2003/325)

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om varor skall tillämpas också på andra tjänster än byggtjänster. (25.4.2003/325)

En förutsättning för avdragsrätten är att den skattskyldige uppgör en verifikation vid den tidpunkt nyttigheten tas i avdragsgill användning. Till den del det gäller en vara eller tjänst som den skattskyldige köpt eller en vara som den skattskyldige importerat tillämpas dessutom vad som föreskrivs i 102 a §. (25.4.2003/325)

113 § (29.12.1995/1767)

Den som köper en uthyrningstjänst får dra av den skatt som skall betalas på importen av den vara som han hyr, om han med stöd av 9 § skall betala skatt för att han hyr varan.

Begränsningar av avdragsrätten

114 §

Avdrag får inte göras när följande varor och tjänster anskaffas

1) en fastighet som den skattskyldige eller hans personal använder som bostad, barnträdgård, hobbylokal eller fritidsställe samt varor och tjänster i samband med fastigheten eller dess användning,

2) varor och tjänster i samband med transporter mellan den skattskyldiges eller hans personals bostad och arbetsplats,

3) varor och tjänster som används för representationsändamål,

4) frimärken eller därmed jämförbara rättigheter, om skatt på försäljning av transporttjänster inte skall betalas på den grunden att försäljningen sker utomlands,

5) personbilar, motorcyklar, husvagnar, fartyg som till sin konstruktion huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportändamål samt luftfartyg vilkas största tillåtna startvikt är högst 1 550 kilogram, samt varor och tjänster i samband med dessa eller deras användning. (29.12.1994/1486)

Den begränsning av avdragsrätten som avses i 1 mom. 5 punkten gäller inte fordon och fartyg som har anskaffats till försäljning, uthyrning, användning för yrkesmässig persontransport eller körundervisning eller personbil som har anskaffats för att enbart användas för ändamål som berättigar till avdragsrätt.

Vad som ovan i 1 mom. 5 punkten och 2 mom. bestäms om personbilar tillämpas också på bilar avsedda för två ändamål. (14.12.1998/962)

Som bil avsedd för två ändamål anses ett fordon i kategori N1 som utöver förarsätet och de säten som finns bredvid detta är utrustat med andra säten eller anordningar för fastgörande av säten, med undantag av sådana säten som är avsedda för tillfälligt bruk och som avses i 24 § i bilskattelagen eller sådana säten som i enlighet med de vägtrafikbestämmelser som gällde före den 30 september 1998 har godkänts för paketbil. (21.12.2004/1234)

114 a § (29.12.1994/1486)

En researrangör får inte göra avdrag för tjänster och varor som nämns i 80 § 1 mom. och som han förvärvat för att direkt utnyttjas av en resande.

115 § (29.12.1995/1767)

Avdrag som avses i 102 § får inte göras för varor, om försäljaren har tillämpat det förfarande som avses i 79 a § på försäljningen.

En skattskyldig återförsäljare får inte dra av den skatt som skall betalas för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerar eller för konstverk som han själv köpt, om han tillämpar det förfarande som avses i 79 a § på försäljningen. (11.12.2002/1071)

116 §

Staten får inte göra avdrag från sina anskaffningar.

Delning av avdragsrätten

117 §

Från en vara eller tjänst som den skattskyldige har anskaffat eller tagit i sådan användning som endast delvis berättigar till avdrag, får avdrag göras endast till den del som varan eller tjänsten används för detta ändamål.

Rättelse av avdrag

118 § (29.12.1994/1486)

Om säljaren krediterar köparen med de belopp som avses i 78 § 1 mom. 1 eller 3 punkten eller 78 a §, skall den avdragna skatten rättas i motsvarande mån.

11 kap (23.11.2007/1061)

Justering av avdrag som gäller fastighetsinvesteringar

Fastighetsinvestering

119 § (23.11.2007/1061)

Med fastighetsinvestering avses köp eller eget utförande av byggtjänster i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet. Med fastighetsinvestering avses även anskaffning av en fastighet på vars överlåtelse har tillämpats 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §.

Fall som föranleder justering

120 § (23.11.2007/1061)

Avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering ska justeras, när

1) fastighetsinvesteringen har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag och fastighetens användning ändras på så sätt att den avdragsgilla användningens andel minskar i förhållande till det ursprungliga användningsändamålet,

2) fastighetsinvesteringen har helt eller delvis gjorts för ett annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag och fastighetens användning ändras på så sätt att den avdragsgilla användningens andel ökar i förhållande till det ursprungliga användningsändamålet,

3) fastigheten avförs från rörelsetillgångarna genom att den varaktigt tas i användning som inte är rörelsemässig, om fastighetsinvesteringen har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag,

4) fastigheten överlåts, om fastighetsinvesteringen har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag och inget annat bestäms i 121 e–121 g §,

5) skattskyldigheten upphör, om en fastighetsinvestering som hänför sig till en fastighet som finns kvar i den skattskyldiges besittning har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag.

En förutsättning för justeringen är att näringsidkaren har gjort fastighetsinvesteringen för rörelse eller att det är en kommun som har gjort fastighetsinvesteringen.

Ingen justering ska göras när en fastighet rivs, brinner upp eller i övrigt förstörs på ett sådant sätt att den inte längre går att använda.

121 § (23.11.2007/1061)

Vad som bestäms i 120 § tillämpas även på avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering, då anskaffningen görs av en innehavare av nyttjanderätten till fastigheten.

Innehavaren av nyttjanderätten till en fastighet ska justera avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering enligt de förutsättningar som bestäms i 120 § 1 mom. 4 punkten även då nyttjanderätten upphör, om inte något annat bestäms i 3 mom. i denna paragraf eller i 121 f §.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas på ombyggnad som anskaffas eller utförs av en innehavare av nyttjanderätten till fastigheten bara om denna innehavare får ersättning för ombyggnaden.

Justeringsperiod

121 a § (23.11.2007/1061)

Avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering ska justeras endast om fastighetens användningsändamål ändras eller om fastigheten överlåts på det sätt som avses i 120 eller 121 § under justeringsperioden.

Justeringsperioden är tio år från ingången av det kalenderår under vilket en byggtjänst i samband med ett nybygge eller en ombyggnad har slutförts eller, om fastigheten efter det att byggtjänsten har slutförts har överlåtits på det sätt som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §, under vilket fastigheten har tagits emot. Justeringsperioden inkluderar ändå inte en del av ett kalenderår som föregår slutförandet av byggtjänsten eller mottagandet av fastigheten.

Ändringar av användningsändamålet före justeringsperiodens början

121 b § (23.11.2007/1061)

Om en fastighet som varit föremål för en fastighetsinvestering som gjorts för ett annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag tas i användning för ett ändamål som berättigar till avdrag före justeringsperiodens början, kan näringsidkaren i fråga om fastighetsinvesteringen rätta den skatt som ska redovisas för tiden innan användningsändamålet ändrades som om fastigheten ursprungligen hade varit avsedd för avdragsgill användning.

Om en fastighet som varit föremål för en fastighetsinvestering som gjorts för ett ändamål som berättigar till avdrag tas i användning för ett annat ändamål före justeringsperiodens början, ska näringsidkaren i fråga om fastighetsinvesteringen rätta den skatt som ska redovisas för tiden innan användningsändamålet ändrades som om fastigheten ursprungligen hade varit avsedd för annan än avdragsgill användning.

Beräkning av justeringen

121 c § (23.11.2007/1061)

När användningen av en fastighet ändras, ska avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering årligen justeras för varje kalenderår inom justeringsperioden (justeringsår). Som första justeringsår räknas den del av kalenderåret som följer efter det i 121 a § 2 mom. avsedda slutförandet av en byggtjänst eller mottagandet av en fastighet.

När en fastighet överlåts, när skattskyldigheten upphör och när en fastighet avförs från rörelsetillgångarna ska avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering justeras på en gång för hela den återstående justeringsperioden. Fastigheten anses härvid under den återstående justeringsperioden helt och hållet vara i annan än avdragsgill användning.

121 d § (23.11.2007/1061)

Det belopp varmed avdraget årligen ska justeras är 1/10 av den del av den i anskaffningen ingående skatten enligt 2 mom. som motsvarar skillnaden mellan andelen av den ursprungliga användning som berättigar till avdrag och andelen av den användning som berättigar till avdrag under justeringsåret.

Den skatt som ingår i anskaffningen och som utgör grund för beräkningen av den justering som ska göras är

1) den skatt som ska betalas för en köpt byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet,

2) den skatt som ska betalas för en själv utförd byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet, eller den skatt som borde ha betalts om tjänsten hade utförts för annan än avdragsgill användning,

3) den skatt som i fråga om en anskaffad fastighet med stöd av 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 § ska betalas av överlåtaren,

4) den skatt som ska betalas för en vara som anskaffats, importerats, själv tillverkats eller överförts för att installeras i anslutning till en byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet, eller den skatt som borde ha betalts om varan hade tillverkats för eller överförts i annan än avdragsgill användning.

Överföring av rättighet och skyldighet att justera avdrag

121 e § (23.11.2007/1061)

Överlåtarens rättighet och skyldighet att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering överförs vid fastighetsöverlåtelser på mottagaren, om

1) överlåtaren är en näringsidkare eller kommun för vilken rättigheten eller skyldigheten att justera avdrag ursprungligen har uppstått eller på vilken denna rättighet eller skyldighet har överförts,

2) mottagaren anskaffar fastigheten för rörelse eller mottagaren är en kommun eller staten, och

3) överlåtaren och mottagaren vid överlåtelsen inte avtalar om att överlåtaren justerar avdraget.

121 f § (23.11.2007/1061)

Om en innehavare av nyttjanderätten till en fastighet överlåter sin nyttjanderätt, överförs rättigheten och skyldigheten för rättsinnehavaren att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering på mottagaren under de förutsättningar som bestäms i 121 e §.

När nyttjanderätten till en fastighet upphör, anses rättsinnehavaren vid tillämpningen av bestämmelserna om överföring av rättighet och skyldighet att justera avdrag överlåta sin nyttjanderätt till den fastighetsinnehavare som överlåtit nyttjanderätten.

121 g § (23.11.2007/1061)

Om en näringsidkare inträder i en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a §, överförs rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering på gruppen.

Om en näringsidkare utträder ur en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a §, överförs rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller näringsidkarens fastighetsinvestering från gruppen på näringsidkaren.

Bestämmelserna i 121 h–121 k och 209 g–209 i § gäller i tillämpliga delar den överföring av rättigheter och skyldigheter som avses i 1 och 2 mom.

121 h § (23.11.2007/1061)

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på mottagaren, justerar överlåtaren till följd av överlåtelsen inte avdraget för den skatt som ingår i anskaffningen, om inte något annat bestäms i 3 mom.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på mottagaren, justerar överlåtaren avdragen på basis av de ändringar i användningen som inträffat under den tid fastigheten varit i hans besittning, och mottagaren på basis av de ändringar som inträffat därefter, om inte något annat bestäms i 3 mom. Vid beräkning av det belopp varmed avdraget ska justeras beaktar överlåtaren den andel av justeringsåret då fastigheten varit i hans besittning och mottagaren den andel som infallit därefter.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på en mottagare som vid tidpunkten för överlåtelsen inte var införd i registret över mervärdesskattskyldiga, ska överlåtaren i mottagarens ställe i samband med överlåtelsen justera avdraget på en gång för hela den återstående justeringsperioden. Fastigheten anses härvid under den återstående justeringsperioden helt och hållet vara i annan än avdragsgill användning.

121 i § (23.11.2007/1061)

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs och överlåtaren inte har gett en utredning som avses i 209 g § eller i utredningen har lämnat en felaktig uppgift och mottagarens beskattning till följd av detta borde rättas till mottagarens nackdel, ska överlåtaren i mottagarens ställe göra de justeringar som detta föranleder eller rätta de belopp som ska justeras.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs och överlåtarens beskattning senare ändras på ett sådant sätt att mottagarens beskattning till följd av detta borde rättas till mottagarens nackdel, ska överlåtaren i mottagarens ställe göra de justeringar som detta föranleder eller rätta de belopp som ska justeras, om överlåtaren inte har underrättat mottagaren om ändringen av beskattningen i den utredning som avses i 209 g §.

Rättelse av justeringar som gjorts på en gång

121 j § (23.11.2007/1061)

Om en näringsidkare fortsätter med rörelse när skattskyldigheten upphör och senare under justeringsperioden på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga, kan han rätta den justering som han på grund av skattskyldighetens upphörande har gjort i fråga om en fastighet som han besitter, om det justerade beloppet har betalts till staten.

En mottagare som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga eller en mottagare som vid tidpunkten för överlåtelsen inte var införd i registret men som införs senare under justeringsperioden kan rätta en justering som gjorts av överlåtaren vid skattskyldighetens upphörande eller med stöd av 121 h § 3 mom., om rättigheten och skyldigheten att justera avdrag har överförts på mottagaren under justeringsperioden och om justeringen inte har kunnat rättas tidigare.

121 k § (23.11.2007/1061)

En rättelse som avses i 121 j § görs genom att

1) en näringsidkare som avses i 121 j § 1 mom. drar av den skatt han betalt i form av justering till den del skatten hänför sig till det justeringsår från och med vilket han på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga och till den därpå följande justeringsperioden,

2) en mottagare som avses i 121 j § 2 mom. drar av den skatt som överlåtaren betalt i form av justering till den del skatten hänför sig till det justeringsår då en mottagare som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga tar emot fastigheten eller från och med vilket en mottagare som inte tidigare har registrerats blir införd i registret, och till den därpå följande justeringsperioden.

Näringsidkaren eller mottagaren ska göra justeringar i fråga om de ändringar i fastighetens användningsändamål eller de överlåtelser som sker under den tid som avses i 1 mom. enligt de allmänna reglerna för justering.

12 kap

Återbäring av skatt till andra än de skattskyldiga

Utländska näringsidkare

122 § (22.12.2009/1359)

En utländsk näringsidkare har rätt att få återbäring för den i förvärvet inkluderade mervärdesskatten för en vara eller en tjänst, om näringsidkaren inte har fast driftställe i Finland från vilket affärstransaktioner genomförs och om han inte i form av affärsverksamhet bedriver annan säljning av varor och tjänster i Finland än

1) försäljning enligt 8 a–8 c eller 9 § för vilken köparen är skattskyldig eller där staten är köpare och (16.7.2010/686)

1) försäljning enligt 8 a, 8 b eller 9 § för vilken köparen är skattskyldig eller där staten är köpare och (16.7.2010/687)

1) försäljning enligt 8 a eller 9 § för vilken köparen är skattskyldig eller där staten är köpare och

2) sådan försäljning av transporttjänster och stödtjänster till dessa som är skattefri med stöd av 71, 72 d eller 72 h §.

Skatten återbärs till den del anskaffningen hänför sig till en utlännings

1) utomlands bedrivna verksamhet som skulle ha medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 131 a § om verksamheten hade bedrivits i Finland, eller

2) i Finland idkade försäljning enligt 1 mom. 1 eller 2 punkten.

Rätten till återbäring gäller endast skatt som skulle ha kunnat dras av med stöd av bestämmelserna i 10 kap., om utlänningen hade varit skattskyldig för verksamheten.

En utländsk näringsidkare har dock inte rätt till återbäring när det är fråga om sådana tjänster som avses i 8 c § och han i egenskap av köpare är skattskyldig för dessa tjänster enligt 8 c eller 9 §. (16.7.2010/686)

122 §

En utländsk näringsidkare som inte är skattskyldig för sin försäljning och som inte har fast driftställe i Finland har rätt att få återbäring för den i förvärvet inkluderade mervärdesskatten, om förvärvet av varan eller tjänsten hänför sig till av honom

1) utomlands bedriven verksamhet som skulle ha medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 131 §, om verksamheten hade bedrivits i Finland, eller

2) i Finland idkad försäljning enligt 8 a eller 9 § för vilken köparen är skattskyldig eller där staten är köpare. (8.10.1999/940)

3 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

(29.12.1994/1486)

Rätten till återbäring gäller endast skatt som skulle ha kunnat dras av med stöd av 10 kap., om utlänningen hade varit skattskyldig för sin verksamhet. (29.12.1995/1767)

122 a § (22.12.2009/1359)

En utländsk näringsidkare som avses i 122 § 1 mom. har rätt att få återbäring för den skatt enligt 131 a § som inkluderats i ett förvärv, om förvärvet av en vara eller tjänst hänför sig till verksamhet som den utländska näringsidkaren bedriver utomlands och som hade berättigat till återbäring enligt 131 a § om verksamheten hade bedrivits i Finland.

122 a § (8.10.1999/940)

En utländsk näringsidkare som avses i 122 § har rätt att få återbäring för den skatt enligt 131 a § som inkluderats i ett förvärv, om förvärvet av en vara eller tjänst hänför sig till verksamhet som den utländska näringsidkaren bedriver utomlands och som hade berättigat till återbäring enligt 131 a §, om verksamheten hade bedrivits i Finland.

123 § (22.12.2009/1359)

Rätten till återbäring förutsätter att näringsidkaren har skaffat varorna eller tjänsterna för sina i etableringsstaten till avdrag berättigande affärstransaktioner.

Om näringsidkaren i etableringsstaten genomför både transaktioner som medför rätt till avdrag och transaktioner som inte medför rätt till avdrag, återbärs av den mervärdesskatt som berättigar till återbäring enligt 122 och 122 a § högst den del som hänför sig till avdragsberättigande transaktioner. I fråga om näringsidkare som etablerat sig i en annan medlemsstat bestäms den avdragsgilla andelen enligt etableringsstatens lagstiftning som baserar sig på artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet).

Med etableringsstat avses den stat där näringsidkaren har sitt säte eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs.

123 §

En utländsk näringsidkare som köper en vara eller en tjänst i eget namn men för någon annans räkning har rätt till återbäring endast i de fall där huvudmannen skulle ha haft denna rätt om han själv hade skaffat varan eller tjänsten.

124 § (29.12.1994/1486)

124 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

125 § (22.12.2009/1359)

125 § har upphävts genom L 22.12.2009/1359, som träder i kraft 1.1.2010. Den tidigare formen lyder:

125 §

Rätten till återbäring inträder när en vara har levererats, en tjänst har utförts eller en importerad vara har förtullats.

126 § (22.12.2009/1359)

Gäller ansökan om återbäring hela kalenderåret eller slutet av det ska återbäringsbelopp under 50 euro inte återbäras. I andra fall betalas återbäring inte, om återbäringsbeloppet understiger 400 euro.

126 § (26.10.2001/915)

Gäller ansökan om återbäring hela kalenderåret eller slutet av det skall återbäringsbelopp under 25 euro inte återbäras. I annat fall betalas ingen återbäring, om återbäringsbeloppet understiger 200 euro.

Diplomatförvärv (29.12.1995/1767)

127 § (29.12.1995/1767)

Till främmande makters diplomatiska beskickningar och andra beskickningar i motsvarande ställning samt till utsända konsulers konsulat i Finland får på basis av ömsesidighet och på ansökan återbäras den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster, när dessa har köpts för officiellt bruk.

Till främmande makters diplomatiska representanter och till utsända konsuler i Finland kan på basis av ömsesidighet och på ansökan återbäras den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster, då varan eller tjänsten har köpts för personligt bruk av en diplomatisk representant eller en utsänd konsul eller familjemedlemmar som hör till deras hushåll.

Förutsättningen för återbäring är att en enskild varas eller tjänsts skattebelagda pris är minst 170 euro. (26.10.2001/915)

128 §

Ansökan om skatteåterbäring ska lämnas till utrikesministeriet för varje kvartal under kalenderåret och senast inom ett år efter betalningsdagen för den faktura som bifogas ansökan. Utrikesministeriet fastställer om sökanden på basis av ömsesidighet, sökandens ställning samt ändamålet med varan eller tjänsten har rätt till skatteåterbäring. Skatteförvaltningen kontrollerar övriga förutsättningar för återbäring och återbär skatten. (11.6.2010/529)

Ansökan om skatteåterbäring skall lämnas till utrikesministeriet för varje kvartal under kalenderåret och senast inom ett år efter betalningsdagen för den faktura som bifogas ansökan. Utrikesministeriet fastställer att sökanden på basis av ömsesidighet, sökandens ställning samt ändamålet med varan eller tjänsten har rätt till skatteåterbäring. Nylands länsskatteverk kontrollerar övriga förutsättningar för återbäring och återbär skatten. (29.12.1995/1767)

Skatteförvaltningen bestämmer närmare vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och vilka handlingar som ska fogas till ansökan. (11.6.2010/529)

Skattestyrelsen bestämmer närmare vilka uppgifter som skall ingå i ansökan och vilka handlingar som skall fogas till ansökan. (29.12.1995/1767)

Om skatt har återburits till för stort belopp, kan det överbetalda beloppet dras av från skatt som återbärs senare.

I beslut som har meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

Institutioner inom Europeiska gemenskaperna (29.12.1995/1767)

129 § (29.12.1995/1767)

Till institutioner inom Europeiska gemenskaperna som är placerade i Finland återbärs varje kalenderår på ansökan den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland för officiellt bruk.

Till Europeiska gemenskaperna återbärs varje kalenderår på ansökan den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland eller förvärvet av varor som importerats till Finland på basis av ett avtal som gäller en beställd undersökning eller ett samarbetsavtal som ingåtts mellan Europeiska gemenskaperna och ett offentligt eller privat samfund som är placerade i Finland. Skatten återbärs till den del som Europeiska gemenskaperna finansierar förvärvet och köparen inte med stöd av 10 kap. har rätt att dra av den skatt som ingår i förvärvet eller med stöd av 122 eller 131 § får återbäring för den.

För återbäring förutsätts att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris eller grunden för den skatt som skall betalas på importen ökad med mervärdesskattens andel är minst 80 euro. (26.10.2001/915)

Kommuner

130 §

Kommunerna har rätt till återbäring av skatt enligt 10 kap. som ingår i en anskaffning och från vilken avdrag inte får göras eller för vilken inte betalas återbäring enligt 131 §. Återbäring fås även för skatt som betalas på understöd eller bidrag som avses i 79 § 1 mom. (27.5.1994/377)

Den återbäring som nämns i 1 mom. gäller inte skatt som ingår i privat konsumtion, i anskaffningar som avses användas för ändamål som nämns i 114 eller 114 a § eller för anskaffning för uthyrning av fastighet. (29.12.1994/1486)

3 mom. har upphävts genom L 21.12.2001/1457. (21.12.2001/1457)

Kommunerna ska för Skatteförvaltningen uppge de sammanlagda skatteåterbäringarna för kalenderåret enligt 1 mom. senast före utgången av den andra månaden efter kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare. Med stöd av 6 § 2 mom. får avdrag för den skatt som ska betalas under kalenderåret göras från det uppgivna beloppet. (11.6.2010/529)

Kommunerna skall för skatteverket uppge de sammanlagda skatteåterbäringarna för kalenderåret enligt 1 mom. senast före utgången av den andra månaden efter kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare. Med stöd av 6 § 2 mom. får avdrag för den skatt som skall betalas under kalenderåret göras från det uppgivna beloppet. (21.12.2001/1457)

130 a § (21.12.2001/1457)

Kommunerna har rätt till återbäring för den kalkylerade skatten på följande skattefria tjänster och varor som de anskaffat:

1) hälso- och sjukvårdstjänster enligt 34 § och i nämnda lagrum avsedda tjänster och varor som ingår i vården samt tjänster och varor enligt 36 § 1–4 punkten,

2) tjänster eller varor i form av socialvård enligt 37 §.

Kommunerna har rätt till återbäring även för understöd eller bidrag till en verksamhetsidkare för sådan verksamhet som avses i 1 mom.

Den kalkylerade skatten är 5 procent av inköpspriset på en tjänst eller vara, av den i 9 kap. avsedda skattegrunden för en importerad vara eller av understödets eller bidragets belopp.

Återbäring fås inte

1) för anskaffningar från en kommun eller för understöd eller bidrag till en kommun,

2) för ersättningar som betalas på basis av anställningsförhållande.

Kommunerna ska för Skatteförvaltningen uppge de sammanlagda återbäringarna av kalkylerad skatt som med stöd av 1 och 2 mom. återbärs. Dessa uppgifter ska ges för kalenderåret senast före utgången av den andra månaden efter kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare. (11.6.2010/529)

Kommunerna skall för skatteverket uppge de sammanlagda återbäringarna av kalkylerad skatt som med stöd av 1 och 2 mom. återbärs. Dessa uppgifter skall ges för kalenderåret senast före utgången av den andra månaden efter kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare.

Företag som idkar utrikeshandel eller skattefri verksamhet

131 § (29.12.1994/1486)

En näringsidkare har rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i ett förvärv av en vara eller tjänst, om förvärvet har samband med

1) verksamhet som är skattefri enligt 55, 56 eller 58 §, 59 § 4 punkten, 70-72 e eller 72 h §, (29.12.1995/1767)

2) försäljning av finansiella tjänster enligt 41 §, av försäkringstjänster enligt 44 § eller av sedlar och mynt som enligt 59 § 1 punkten är skattefria, om köparen är en näringsidkare som varken har hemort eller fast driftställe i gemenskapen eller om försäljningen har direkt samband med varor avsedda att exporteras utanför gemenskapen, (8.10.1999/940)

3) verksamhet för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 a–8 c §, eller (16.7.2010/686)

3) verksamhet för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 a eller 8 b §, eller (16.7.2010/687)

3) verksamhet för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 a §, eller (8.10.1999/940)

4) försäljning som sker utomlands, om denna hade medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 1–3 punkten, om verksamheten hade bedrivits i Finland. (8.10.1999/940)

Rätten till skatteåterbäring gäller endast den skatt som med stöd av stadgandena i 10 kap. skulle ha varit avdragbar om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

131 a § (8.10.1999/940)

Om varan eller tjänsten förvärvas för i 43 a § avsedd skattefri försäljning av investeringsguld, har näringsidkaren rätt att få återbäring för

1) skatt som skall betalas på skattepliktigt investeringsguld som han köper av en säljare som avses i 43 c §,

2) skatt som inkluderats i förvärv av annat guld som av näringsidkaren eller på uppdrag av honom omvandlas till investeringsguld,

3) skatt som skall betalas på tjänster som innebär en förändring av formen, vikten eller renheten hos investeringsguld eller annat guld.

Om varan eller tjänsten förvärvas för i 43 a § avsedd skattefri försäljning av investeringsguld, har den näringsidkare som framställer investeringsguld eller som omvandlar investeringsguld eller annat guld till investeringsguld rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i förvärv av en vara eller tjänst i anslutning till framställningen eller omvandlingen och som hade kunnat dras av med stöd av bestämmelserna i 10 kap., om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

En näringsidkare har rätt att få återbäring för i 1 och 2 mom. avsedd skatt som inkluderats i förvärv även då förvärvet har samband med sådan försäljning som sker utomlands och som hade berättigat till återbäring enligt 1 eller 2 mom., om verksamheten hade bedrivits i Finland.

132 § (22.12.2009/1359)

En utlänning har inte rätt att få återbäring enligt 131 eller 131 a § för förvärv i fråga om vilka han har rätt till återbäring enligt 122 eller 122 a §. Detta tillämpas inte om en utlänning som tillhandahåller sådana skattefria transporttjänster och stödtjänster till dessa som avses i 71, 72 d eller 72 h § för denna sin verksamhet i Finland har införts i registret över mervärdesskattskyldiga. I så fall är han endast berättigad till återbäring enligt 131 eller 131 a §.

132 § (8.10.1999/940)

En utlänning har inte rätt att få återbäring enligt 131 eller 131 a §, om han har rätt till återbäring enligt 122 eller 122 a §.

Specialstadganden (29.12.1994/1486)

133 § (8.10.1999/940)

Vad som i denna lag bestäms om avdragsgill användning och avdragbar skatt tillämpas också på sådan användning som berättigar till återbäring och skatt som skall återbäras, som avses i 130, 131 och 131 a §. (21.12.2001/1457)

Vad som i 21 och 22 § bestäms om varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med en skattepliktig rörelse tillämpas också på varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med verksamhet som berättigar till återbäring enligt 131 och 131 a §.

Vad som i 13–23 kap. bestäms om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 130, 131 och 131 a § samt på den som gör ett gemenskapsinternt varuförvärv och som med stöd av 72 f § inte behöver betala skatt. (21.12.2001/1457)

Vad som bestäms i 3 mom. i denna paragraf tillämpas på en person som i Finland inte bedriver annan försäljning än sådan som berättigar till återbäring enligt 131 § och som inte vill använda sin rätt till återbäring endast, om det är fråga om följande försäljningar:

1) försäljning av investeringsguld som avses i 43 b §,

2) försäljning som avses i 72 a §,

3) försäljning av tjänst som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 § där köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, är skyldig att betala skatt i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom., eller

4) försäljning av en tjänst för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 b eller 8 c §.

(16.7.2010/686)

Vad som bestäms i 3 mom. i denna paragraf tillämpas på en person som i Finland inte bedriver annan försäljning än sådan som berättigar till återbäring enligt 131 § och som inte vill använda sin rätt till återbäring endast, om det är fråga om följande försäljningar:

1) försäljning av investeringsguld som avses i 43 b §,

2) försäljning som avses i 72 a §,

3) försäljning av tjänst som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 § där köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, är skyldig att betala skatt i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom., eller

4) försäljning av en tjänst för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 b §.

(16.7.2010/687)

Vad som bestäms i 3 mom. tillämpas inte på en person som i Finland inte bedriver annan försäljning än sådan som berättigar till återbäring enligt 131 § och som inte vill använda sin rätt till återbäring. Vad som sägs i 3 mom. ska dock tillämpas, om det är fråga om försäljning av investeringsguld som avses i 43 b § eller försäljning som avses i 72 a § eller försäljning av tjänst som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 § där köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, är skyldig att betala skatt i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom. (13.11.2009/886)

Vad som bestäms i 3 mom. tillämpas dock inte på en person som i Finland inte bedriver annan försäljning än sådan som berättigar till återbäring enligt 131 § och som inte vill använda sin rätt till återbäring. Om det är fråga om försäljning av investeringsguld som avses i 43 b § eller försäljning som avses i 72 a §, tillämpas dock 3 mom.

Vad som i 13–22 kap. bestäms om avdragbar skatt och skattskyldiga tillämpas också på skatt som skall återbäras och på den som har rätt till återbäring enligt 130 a §. (21.12.2001/1457)

133 a § (29.12.1994/1486)

När ett sådant nytt transportmedel enligt 26 d § som förvärvats för något annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag säljs så att säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar transportmedlet från Finland till en annan medlemsstat, får säljaren i återbäring den skatt som inkluderats i förvärvet av transportmedlet. Återbäring betalas dock inte till den del som skatten överstiger den skatt som säljaren skulle vara skyldig att betala om försäljningen var skattepliktig. (13.11.2009/886)

När ett nytt transportmedel som förvärvats för något annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag säljs så att säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar transportmedlet från Finland till en annan medlemsstat, får säljaren i återbäring den skatt som inkluderats i förvärvet av transportmedlet. Återbäring betalas dock inte till den del som skatten överstiger den skatt som säljaren vore skyldig att betala om försäljningen var skattepliktig.

Rätten till återbäring uppkommer när säljaren har levererat transportmedlet till köparen.

133 b § (29.12.1994/1486)

En juridisk person som inte är näringsidkare har rätt att i återbäring få den skatt som betalts på importen av en vara, om den visar att ett gemenskapsinternt varuförvärv har beskattats i en annan medlemsstat.

133 c § (29.12.1994/1486)

Återbäring enligt 133 a och 133 b § ska sökas skriftligt hos Skatteförvaltningen. Ansökan ska göras inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till skatteåterbäring uppkom. (11.6.2010/529)

Om återbäring enligt 133 a och 133 b §§ skall ansökas skriftligt hos länsskatteverket. Är den som ansöker om återbäring inte skattskyldig, görs ansökan till länsskatteverket i Nylands län. Ansökan skall göras inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till skatteåterbäring uppkom.

För återbäring gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som stadgas om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag eller i någon annan lag. Den tidsfrist på tre år som avses i 192 och 193 §§ räknas från utgången av det kalenderår i vilket ingår den period som berörs av beslutet.

12 a kap (25.11.2002/971)

En särskild ordning för elektroniska tjänster

133 d § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen har rätt att använda den i detta kapitel avsedda särskilda ordningen, om den skattskyldige säljer elektroniska tjänster till någon annan än en näringsidkare och överlåter tjänsten till köparens permanenta driftställe inom gemenskapen eller i det fall att tjänsten inte överlåts till ett permanent driftställe, om köparens hemort finns inom gemenskapen.

Med skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen avses en näringsidkare som inte har hemort eller fast driftställe inom gemenskapen och som inte med stöd av artikel 214 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan mervärdesskattedirektivet, är skyldig att på annat sätt än för denna särskilda ordning registrera sig som skattskyldig inom gemenskapen. (13.11.2009/886)

Med skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen avses en näringsidkare som inte har hemort eller fast driftställe inom gemenskapen och som inte enligt artikel 22 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (sjätte mervärdesskattedirektivet), sådan denna artikel finns i artikel 28 h, är skyldig att på annat sätt än för denna särskilda ordning registrera sig som skattskyldig inom gemenskapen.

Den särskilda ordningen tillämpas på all i 1 mom. avsedd försäljning när säljaren är en skattskyldig som använder ordningen. Detta tillämpas dock inte på försäljning till juridiska personer som finns i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare. (13.11.2009/886)

Den särskilda ordningen tillämpas på all i 1 mom. avsedd försäljning när säljaren är en skattskyldig som använder ordningen.

Bestämmelserna i 9 § 1 mom. ska inte tillämpas på ovan i 1 mom. avsedd försäljning till juridiska personer som inte är näringsidkare och som inte finns i registret över mervärdesskattskyldiga, när säljaren är en skattskyldig som tillämpar den särskilda ordningen. (13.11.2009/886)

Bestämmelsen i 9 § 1 mom. tillämpas inte på ovan i 1 mom. avsedd försäljning till juridiska personer som inte är näringsidkare när säljaren är en skattskyldig som tillämpar den särskilda ordningen.

133 e § (25.11.2002/971)

Med registreringsmedlemsstat avses den medlemsstat som en skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen kontaktar för att anmäla när verksamhet enligt 133 d § inleds i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

Med konsumtionsmedlemsstat avses den medlemsstat där elektroniska tjänster utförs enligt artikel 58 i mervärdesskattedirektivet. (13.11.2009/886)

Med konsumtionsmedlemsstat avses den medlemsstat där elektroniska tjänster utförs enligt det sjätte mervärdesskattedirektivets artikel 9.2 punkt f.

133 f § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer Finland som registreringsmedlemsstat ska på elektronisk väg till Skatteförvaltningen göra anmälan om att i 133 d § avsedd verksamhet inleds. (11.6.2010/529)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer Finland som registreringsmedlemsstat skall på elektronisk väg till det skatteverk som avses i 133 o § göra anmälan om att i 133 d § avsedd verksamhet inleds.

Skatteförvaltningen ska på elektronisk väg underrättas om ändringar av de uppgifter som lämnats i inledningsanmälan samt om att verksamheten upphör eller ändras så att den skattskyldige inte längre är berättigad att använda den särskilda ordningen. (11.6.2010/529)

Skatteverket skall på elektronisk väg underrättas om ändringar av de uppgifter som lämnats i inledningsanmälan samt om att verksamheten upphör eller ändras så att den skattskyldige inte längre är berättigad att använda den särskilda ordningen.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i anmälan om att verksamheten inleds samt om sättet för att lämna de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. (11.6.2010/529)

Skattestyrelsen utfärdar närmare bestämmelser om de uppgifter som skall lämnas i anmälan om att verksamheten inleds samt om sättet för att lämna de uppgifter som avses i 1 och 2 mom.

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer en annan medlemsstat än Finland som registreringsmedlemsstat samt som är skyldig att betala skatt till Finland, skall iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i registreringsmedlemsstaten.

133 g § (25.11.2002/971)

En i 133 f § 1 mom. avsedd skattskyldig införs i ett identifieringsregister och tilldelas ett individuellt identifieringsnummer. Skatteförvaltningen meddelar på elektronisk väg den skattskyldige identifieringsnumret. (11.6.2010/529)

En i 133 f § 1 mom. avsedd skattskyldig införs i ett identifieringsregister och tilldelas ett individuellt identifieringsnummer. Skatteverket meddelar på elektronisk väg den skattskyldige identifieringsnumret.

En i 1 mom. avsedd skattskyldig avregistreras, om

1) den skattskyldige meddelar att han inte längre utför elektroniska tjänster,

2) det på annat sätt kan antas att den skattepliktiga verksamheten har upphört,

3) han inte längre uppfyller kraven för att få använda den särskilda ordningen, eller

4) han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och har valt en annan medlemsstat än Finland som registreringsmedlemsstat samt som av denna anledning införts i denna medlemsstats identifieringsregister skall också införas i det register som avses i 1 mom.

Skatteförvaltningen underrättar på elektronisk väg en i 1 mom. avsedd skattskyldig om registrering som avses i denna paragraf, om avregistrering och om att vederbörande, med avvikelse från anmälan, inte införts i registret eller inte avregistrerats. (11.6.2010/529)

Skatteverket underrättar på elektronisk väg i 1 mom. avsedd skattskyldig om registrering som avses i denna paragraf, om avregistering och om att vederbörande, med avvikelse från anmälan, inte införts i registret eller inte avregistrerats.

133 h § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och vars registreringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg avge skattedeklaration för varje skatteperiod oberoende av om elektroniska tjänster har sålts under skatteperioden eller inte. Deklarationen ska avges till Skatteförvaltningen. (11.6.2010/529)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och vars registreringsmedlemsstat är Finland skall på elektronisk väg avge skattedeklaration för varje skatteperiod oberoende av om elektroniska tjänster har sålts under skatteperioden eller inte. Deklarationen skall avges till det skatteverk som nämns i 133 o §.

I skattedeklarationen skall uppges

1) den skattskyldiges identifieringsnummer,

2) specificerat för varje konsumtionsmedlemsstat där skatt skall betalas, det totala värdet, utan skatt, på de elektroniska tjänsterna under skatteperioden, motsvarande totala skattebelopp och den skattesats som skall tillämpas,

3) det sammanlagda beloppet av de i 2 punkten avsedda skatter som skall betalas.

Skatteperioden för en i 1 mom. avsedd skattskyldig är ett kalenderkvartal. Skattedeklaration skall avges senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

Skattedeklaration skall avges i euro. Om försäljningen har skett i annan valuta, skall i deklarationen användas växelkursen för skatteperiodens sista dag. Omräkningen skall göras enligt de växelkurser som Europeiska centralbanken offentliggör för den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, enligt växelkurserna nästa dag då de offentliggörs.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om sättet för att avge de elektroniska deklarationer som avses i 1 mom. (11.6.2010/529)

Skattestyrelsen utfärdar närmare bestämmelser om sättet för att avge de elektroniska deklarationer som avses i 1 mom.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är en annan stat än Finland skall i fråga om skatt som skall betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i registreringsmedlemsstaten.

133 i § (25.11.2002/971)

Det i 133 h § 2 mom. 3 punkten avsedda sammanlagda beloppet av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod ska betalas av en skattskyldig som avses i 133 h § 1 mom. senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden. I samband med betalningen ska hänvisning göras till den skattedeklaration som utgör grund för betalningen. Skatten ska betalas till ett bankkonto i euro som Skatteförvaltningen bestämmer. (13.11.2009/886)

En skattskyldig som avses i 133 h § 1 mom. skall betala det i 133 h § 2 mom. 3 punkten avsedda sammanlagda beloppet av den skatt som skall redovisas för en skatteperiod senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden. Skatten skall betalas till ett bankkonto i euro som Skattestyrelsen bestämmer.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är en annan stat än Finland skall i fråga om den skatt som skall betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i registreringsmedlemsstaten.

133 j § (25.11.2002/971)

Skattskyldiga som använder den särskilda ordningen får inte göra i 10 kap. avsedda avdrag. Däremot har sådana skattskyldiga, utan hinder av 122 § 1 mom., rätt att få den återbäring som avses i 122 §.

Rätten till återbäring gäller endast sådan skatt som enligt bestämmelserna i 10 kap. kunde ha dragits av, om den skattskyldige hade varit skattepliktig för sin verksamhet enligt lagens allmänna bestämmelser.

133 k § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen skall ha tillräckligt detaljerad bokföring över den affärsverksamhet som omfattas av ordningen för att konsumtionsmedlemsstaten skall kunna fastställa riktigheten av den skattedeklaration som avses i 133 h §.

På begäran ska i 1 mom. avsedda uppgifter på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande, om Finland är registreringsmedlemsstat eller konsumtionsmedlemsstat. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas. (11.6.2010/529)

På begäran ska i 1 mom. avsedda uppgifter på elektronisk väg ställas till Skattestyrelsens eller skatteverkets förfogande, om Finland är registreringsmedlemsstat eller konsumtionsmedlemsstat. Skattestyrelsen utfärdar närmare bestämmelser om sättet att avge dessa elektroniska uppgifter. (18.4.2008/246)

Uppgifterna skall förvaras tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes.

133 l § (25.11.2002/971)

Om inte annat bestäms i detta kapitel, iakttas bestämmelserna om skattskyldiga i 13–22 kap. i tillämpliga delar i fråga om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland. Detsamma gäller en skattskyldig vars registreringsmedlemsstat är en annan stat än Finland till den del det är fråga om skatt som skall betalas till Finland.

133 m § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 13 kap. om periodisering tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som skall redovisas till en annan medlemsstat.

133 n § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 147 § 1 mom. om betalning av skatt tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen inte kan göra sådana avdrag som avses i 78 § till fullt belopp när den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod beräknas, ska det oavdragna beloppet hänföras till följande skatteperioder. Skatteförvaltningen återbär efter räkenskapsperiodens utgång på ansökan eller på basis av någon annan inlämnad utredning den skatt som inte avdragits för räkenskapsperioden. Om den skattskyldige efter räkenskapsperiodens utgång har fått den oavdragna skatten som återbäring, får den inte dras av under följande räkenskapsperioder. (11.6.2010/529)

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen inte kan göra sådana avdrag som avses i 78 § till fullt belopp när den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod beräknas, ska det oavdragna beloppet hänföras till följande skatteperioder. Skatteverket återbär efter räkenskapsperiodens utgång på ansökan eller på basis av någon annan inlämnad utredning den skatt som inte avdragits för räkenskapsperioden. Om den skattskyldige efter räkenskapsperiodens utgång har fått den oavdragna skatten som återbäring, får den inte dras av under följande räkenskapsperioder. (7.8.2009/605)

133 o § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen handlägger ärenden angående skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

133 o § (25.11.2002/971)

Det skatteverk som Skattestyrelsen bestämmer handlägger ärenden angående skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

133 p § (7.8.2009/605)

Bestämmelserna i 161, 162 och 162 a § samt 164 § 1 mom. om deklarationsskyldighet och skatteperiod tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

Bestämmelserna i 164 § 3 mom. samt 165 § om sammandragsdeklaration tillämpas på skattedeklarationen från en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

133 p § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 161 och 162 § samt i 164 § 1 mom. om deklarationsskyldighet och skatteperiod tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

133 q § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen införs inte i det i 172 § avsedda registret över mervärdesskattskyldiga.

Bestämmelserna i 175 § 1 mom. om underrättelse till skattskyldiga om registreringsåtgärder tillämpas inte på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

133 r § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 19 kap. om påförande av skatt tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som skall betalas till en annan medlemsstat.

Bestämmelserna i 182 § om skatteförhöjning kan dock tillämpas på en skattskyldig som avses i 1 mom.

133 s § (7.8.2009/605)

Skatteförvaltningen ger en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat och som ska betalas till Finland. (11.6.2010/529)

Skatteverket ger en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat och som ska betalas till Finland.

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen betalar den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod efter den tid som föreskrivs i 133 i § 1 mom. utan att den påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalt skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

När en skattskyldig som använder den särskilda ordningen påförs skattetillägg tillämpas vad som i 184 och 185 § föreskrivs om påförande av skatt.

133 s § (25.11.2002/971)

Skatt som skall betalas till Finland på basis av skattedeklaration av en skattskyldig som använder den särskilda ordningen skall påföras inom ett år från utgången av det kalenderår till vilket den skatteperiod hör för vilken deklarationen avgetts, om deklarationen avgetts inom den i 133 h § 3 mom. föreskrivna tiden. Efter ovan nämnda tid kan efterbeskattning verkställas under de förutsättningar som anges i 179 § inom tre år från utgången av det kalenderår till vilket den skatteperiod för vilken skatten borde ha betalts hänför sig.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen betalar den skatt som skall redovisas till Finland för en skatteperiod utan debitering efter den tid som föreskrivs i 133 h § 3 mom. eller om skatten inte har betalts inom nämnda tid, skall skattetillägg betalas eller påföras enligt 183 §.

133 t § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 20 kap. om handledning och förhandsavgörande tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som skall betalas till en annan medlemsstat.

133 u § (20.5.2005/331)

Har en skattskyldig som använder den särskilda ordningen uppgett den skatt som för en skatteperiod skall redovisas till Finland till för högt belopp, återbärs den överbetalda skatten till den skattskyldige på ansökan eller på basis av annan utredning. Skatten kan återbäras senast det tredje kalenderåret efter utgången av det kalenderår för vilket den skattskyldige har uppgett skatten till för högt belopp eller också senare på yrkande som den skattskyldige framställt senast vid nämnda tidpunkt.

Vid tillämpningen av 133 n, 133 v, 179, 192, 193 och 204 § utgör det kalenderår till vilket ifrågavarande skatteperiod hänför sig räkenskapsperiod för en skattskyldig som använder den särskilda ordningen. Vid tillämpningen av 192 och 193 § kan rättelse göras och besvär anföras redan under kalenderåret. (7.8.2009/605)

Vid tillämpningen av 187, 192, 193 och 204 § utgör det kalenderår till vilket ifrågavarande skatteperiod hänför sig räkenskapsperiod för en skattskyldig som använder den särskilda ordningen. Vid tillämpningen av 192 och 193 § kan rättelse göras och besvär anföras redan under kalenderåret.

133 v § (7.8.2009/605)

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). Räntan löper från betalningsdagen för skatten. På skatt som avses i 133 n § 2 mom. i denna lag löper räntan från utgången av den andra kalendermånaden efter räkenskapsperioden.

133 v § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 209 a § om skyldighet att ge verifikation tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som skall redovisas till en annan medlemsstat.

133 x § (7.8.2009/605)

Bestämmelserna i 209 a § om skyldighet att ge faktura tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska redovisas till en annan medlemsstat.

133 x § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 218 § om mervärdesskatteförseelse tillämpas på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen, om han trots uppmaning av myndighet underlåter att på behörigt sätt fullgöra sina skyldigheter enligt 133 f, 133 h eller 133 k §.

133 y § (7.8.2009/605)

Bestämmelserna i 218 § om mervärdesskatteförseelse tillämpas på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen, om han trots uppmaning av myndighet underlåter att på behörigt sätt fullgöra sina skyldigheter enligt 133 f, 133 h eller 133 k §.

II AVDELNINGEN

13 kap

Periodisering

134 §

Skatt som skall betalas på försäljning och skatt som skall avdras periodiseras till en kalendermånad enligt vad som stadgas i detta kapitel.

135 §

Skatt på försäljning skall hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatten har uppstått enligt 15 och 16 §§.

136 §

Under räkenskapsperioden får, i de situationer som avses i 15 § 1 mom. 1 punkten, skatt som enligt 135 § gäller den perioden hänföras till den kalendermånad under vilken köparen har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får skatten hänföras till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit. (13.11.2009/886)

Under räkenskapsperioden får, i de situationer som avses i 15 § 1 punkten, skatt som enligt 135 § gäller räkenskapsperioden hänföras till den kalendermånad under vilken köparen har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får skatten hänföras till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit.

Skatten på försäljningspriser som avses i 1 mom. och som vid räkenskapsperiodens utgång inte har debiterats eller, om någon debitering inte sker, som inte har influtit, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall skatten hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

137 §

En skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt den lagen har rätt att upprätta ett bokslut enligt betalningsprincipen får i de situationer som nämns i 15 § 1 mom. 1 punkten hänföra skatt på försäljning till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit. (13.11.2009/886)

En skatteskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt bokföringslagen har rätt att göra upp ett bokslut enligt betalningsprincipen får i de situationer som avses i 15 § 1 punkten hänföra skatt på försäljning till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit.

När skattskyldigheten upphör skall skatten på de försäljningspriser som avses i 1 mom. och som inte har influtit hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

138 § (13.11.2009/886)

Med avvikelse från 136 och 137 § ska sådan skatt för försäljning av en tjänst enligt 65 § som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, ska betala enligt 9 § 1 mom. hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppstått enligt 15 §.

Försäljning av en tjänst, som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 §, som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, ska betala skatt för i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom. ska hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt skulle ha uppstått enligt 15 §, om försäljningen skulle ske i Finland.

138 § (16.12.1994/1218)

138 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

138 a § (29.12.1994/1486)

En gemenskapsintern försäljning av en vara hänförs till kalendermånaden efter den månad då varan levererades. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs försäljningen dock till leveransmånaden.

138 b § (29.12.1994/1486)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv hänförs till kalendermånaden efter den månad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppkommit enligt 16 a §. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs förvärvet dock till den månad då varan togs emot.

139 §

De poster som skall dras av från skattegrunden och som avses i 78 § 1 mom. samt det tillägg som skall göras på grund av kreditförlust och som avses i 78 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad då den enligt god bokföringssed skall införas i bokföringen. (29.12.1994/1486)

När skattskyldigheten upphör skall de poster som nämns i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

139 a § (7.6.1996/381)

På försäljning av förpackningar och transportförnödenheter som avses i 85 b § och som kan återsändas, kan under räkenspkapsperioden samma skattesats tillämpas som på försäljning av varor som förpackats eller som skall transporteras, om försäljningarna inte utan avsevärda svårigheter kan särskiljas från varandra. Skatt som inte betalts för en kalendermånad hänförs senast till räkenskapsperiodens sista kalendermånad.

140 § (29.12.1995/1767)

Det inköpspris som avses i 79 k § 2 mom. för en vara som anskaffats under skatteperioden och det inköpspris som avses i 80 § 2 mom. för en vara eller en tjänst som köpts för att direkt utnyttjas av en resande hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits emot. (16.7.2010/686)

Ett belopp som avses i 80 § 2 mom. och som skall dras av från skattegrunden och det inköpspris som avses i 79 k § 2 mom. för en vara som anskaffats under skatteperioden hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits emot.

Ett tillägg som enligt 79 k § 4 mom. eller 80 § 3 mom. ska göras till vinstmarginalen hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits i annat bruk eller under vilken köparen har debiterats för en vara som avses i 79 h §. (16.7.2010/686)

Ett tillägg som enligt 80 § 3 mom. skall göras till skattegrunden eller som enligt 79 k § 4 mom. skall göras till vinstmarginalen hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits i annat bruk eller under vilken köparen har debiterats för en vara som avses i 79 h §. (11.12.2002/1071)

Om en skattskyldig återförsäljare tillämpar lagens allmänna bestämmelser på försäljning av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerar, eller på försäljning av sådana konstverk som han köpt och vid vars försäljning eller gemenskapsinterna förvärv nedsatt skattesats tillämpats med stöd av 85 a § 1 mom. 8 punkten, avdras den i förvärvet ingående skatten för den kalendermånad till vilken skatten på försäljningen hänförs. (11.12.2002/1071)

141 §

Avdrag enligt 10 kap. skall hänföras till den kalendermånad under vilken

1) en köpt vara eller tjänst har tagits emot,

2) inköpspriset eller en del av det har betalts före den tidpunkt som nämns i 1 punkten,

3) en vara eller tjänst har tagits i användning som berättigar till avdrag,

4) en importerad vara har förtullats.

5 punkten har upphävts genom L 9.1.2009/6, som träder i kraft enligt F 60/2009 1.4.2009. Den tidigare formen lyder: (9.1.2009/6)

5) den skatt som avses i 102 § 4 punkten är betald. (29.12.1994/1483)

141 a § (29.12.1995/1767)

Det avdrag som görs från gemenskapsinterna förvärv av varor hänförs till samma kalendermånad som den skatt som betalas på det gemenskapsinterna förvärvet.

142 §

Under en räkenskapsperiod får ett avdrag som enligt 141 § 1 punkten hör till räkenskapsperioden hänförs till den kalendermånad under vilken den som är berättigad till avdraget har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får avdraget hänföras till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

Avdrag för inköp som avses i 1 mom. och för vilka debitering inte har skett när räkenskapsperioden går ut eller, om någon debitering inte sker, som då inte är betalda, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall avdraget hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

143 §

En skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt bokföringslagen har rätt att göra upp ett bokslut enligt betalningsprincipen får i de fall som avses i 141 § 1 punkten hänföra avdraget till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

När skattskyldigheten upphör skall avdraget för obetalda inköp som avses i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

144 § (23.11.2007/1061)

Ett avdrag enligt 103 § för en anskaffad fastighet eller byggtjänst ska hänföras till den kalendermånad under vilken fastigheten har tagits emot eller byggtjänsten har slutförts och tagits emot. Avdraget kan alternativt hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten för säljaren att betala skatt på eget bruk av byggtjänster enligt 16 § uppkommer.

145 §

Avdrag enligt 106 § och 112 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad under vilken skattskyldigheten har inträtt.

145 a § (23.11.2007/1061)

En rättelse som avses i 118 § hänförs till den kalendermånad på vilken den enligt god bokföringssed ska registreras i bokföringen.

När skattskyldigheten har upphört ska rättelsen hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

145 b § (23.11.2007/1061)

En justering som avses i 121 c § 1 mom. hänförs till justeringsårets sista kalendermånad.

En justering som avses i 121 c § 2 mom. hänförs till den kalendermånad under vilken fastigheten har överlåtits, skattskyldigheten upphört eller fastigheten avförts från rörelsetillgångarna.

En justering som avses i 121 h § 2 och 3 mom. och som överlåtaren gjort hänförs till den kalendermånad under vilken besittningsrätten till fastigheten har överlåtits.

145 c § (23.11.2007/1061)

En rättelse som avses i 121 k § 1 mom. 1 punkten hänförs till den kalendermånad från och med vilken näringsidkaren på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga.

En rättelse som avses i 121 k § 1 mom. 2 punkten hänförs till den kalendermånad under vilken besittningsrätten till fastigheten har tagits emot eller från och med vilken mottagaren har införts i registret över mervärdesskattskyldiga.

146 § (23.11.2007/1061)

De rättelser som avses i 121 b § hänförs till den kalendermånad under vilken fastighetens användningsändamål ändras.

13 a kap. (29.12.1994/1486)

Beskattningsförfarande vid vissa gemenskapsinterna förvärv

146 a § (26.7.1996/542)

Om köparen av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. 1 punkten inte enligt denna lag är skattskyldig och för transportmedlet skall betalas bilskatt enligt bilskattelagen (1482/94), gäller beträffande betalning av mervärdesskatten på det gemenskapsinterna förvärvet, skattemyndigheter, deklarationsskyldighet, påförande av skatten, förhandsavgörande, sökande av ändring och återbäring av skatt vad som stadgas om bilskatt.

146 b § (26.7.1996/542)

Om köparen av sådana accispliktiga varor som nämns i 26 e § är en person vars övriga anskaffningar inte med stöd av 26 c § 2 mom. skulle utgöra ett gemenskapsinternt förvärv, gäller beträffande betalningen av mervärdesskatten på det gemenskapsinterna förvärvet av de accispliktiga varorna, skattemyndigheter, deklarationsskyldighet, påförande av skatten, förhandsavgörande, sökande av ändring och återbäring av skatt samt vad som övrigt i lagen om påförande av accis (1469/94) stadgas om förfarandet.

14 kap

Betalning av skatt

147 § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige ska betala skillnaden mellan de enligt 13 kap. till kalendermånaderna under en viss skatteperiod enligt 162 a § hänförliga skatter som ska betalas respektive dras av (skatt som ska redovisas) till staten senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden i fråga vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen.

En köpare av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. ska, om han inte enligt denna lag är skattskyldig för annan verksamhet och om 146 a § inte tillämpas på honom, betala skatten på det sätt som Skatteförvaltningen närmare bestämmer senast den dag då transportmedlet ska anmälas till registret.

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas på det sätt som avses i 162 c § 2 mom. mitt under en skatteperiod, ska betala den skatt som ska redovisas för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den deklaration som avses i 162 c § 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen, eller vid en senare tidpunkt som Skatteförvaltningen bestämmer. (11.6.2010/529)

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas på det sätt som avses i 162 c § 2 mom. mitt under en skatteperiod, ska betala den skatt som ska redovisas för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den deklaration som avses i 162 c § 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen, eller vid en senare tidpunkt som skatteverket bestämmer.

147 § (29.12.1994/1486)

Den skattskyldige skall betala skillnaden mellan de enligt 13 kap. till en viss kalendermånad hänförliga skatter som skall betalas respektive dras av (skatt som skall redovisas) till staten senast den 15 dagen den andra månaden efter kalendermånaden.

En köpare av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. skall, om han inte enligt denna lag är skattskyldig för annan verksamhet och om 146 a § inte tillämpas på honom, dock betala skatten senast den dag då transportmedlet skall anmälas till registret.

En sådan skattskyldig som nämns i 162 § 4 mom. skall betala den skatt som skall redovisas för kalenderåret före utgången av februari året efter kalenderåret.

Om betalningsdagen är en helgdag eller en helgfri lördag får skatten betalas den första vardagen därefter.

148 § (16.10.2009/748)

Skatt som har betalts efter den tid som anges i 147 § 1 mom., dock senast inom ett år efter räkenskapsperiodens utgång, anses vara betald för den kalendermånad för vilken den skattskyldige har uppgett den som betald eller för vilken han annars ska anses ha betalt den.

Skatt som har betalts efter den tid som anges i 147 § 3 mom., dock senast under det kalenderår under vilket skatten enligt 178 § 2 mom. ska påföras, anses vara betald för det kalenderår för vilket den skattskyldige i sin skattedeklaration har uppgett den som betald eller för vilken han ska anses ha betalt den.

Om skatt som nämns i 1 eller 2 mom. har debiterats eller om skatten betalas efter den tid som 1 eller 2 mom. föreskriver, används det betalda beloppet för betalning av obetald debiterad skatt, skatteförhöjning och skattetillägg samt för dröjsmålsränta, restavgift och förseningsränta som ska tas ut.

148 § (7.8.2009/605)

148 § har upphävts genom L 7.8.2009/605, som träder i kraft 14.8.2009. Den tidigare formen lyder:

148 § (29.12.1994/1486)

Skatt som har betalts efter den tid som anges i 147 § 1 mom., dock senast inom ett år efter räkenskapsperiodens utgång, anses vara betald för den kalendermånad för vilken den skattskyldige har uppgett den som betald eller för vilken han annars skall anses ha betalt den.

Skatt som har betalts efter den tid som anges i 147 § 3 mom., dock senast under det kalenderår, under vilket skatten enligt 178 § 2 mom. skall påföras, anses vara betald för det kalenderår för vilket den skattskyldige i sin skattedeklaration har uppgett den som betald eller för vilken han skall anses ha betalt den.

Om skatt som nämns i 1 eller 2 mom. har debiterats eller om skatten betalas efter den tid som 1 eller 2 mom. stadgar, används det betalda beloppet för betalning av obetald debiterad skatt, skatteförhöjning och skattetillägg samt för dröjsmålsränta, restavgift och förseningsränta som skall uppbäras. (29.12.1995/1767)

149 § (7.8.2009/605)

Kan vid beräkningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod sådant avdrag som avses i 10 kap. eller 78 eller 80 § inte göras till fullt belopp, har den skattskyldige rätt att få den skatt som inte avdragits för skatteperioden som återbäring.

Det belopp som avses i 1 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

149 §

Kan vid beräkningen av den skatt som skall redovisas för en kalendermånad sådant avdrag som avses i 10 kap. eller 78 eller 80 § inte göras till fullt belopp, skall det oavdragna beloppet hänföras till följande kalendermånader. Länsskatteverket betalar efter räkenskapsperiodens utgång på ansökan eller på basis av någon annan inlämnad utredning den skatt som inte har avdragits för räkenskapsperioden. Om den skattskyldige efter räkenskapsperiodens utgång har ansökt om återbäring av den oavdragna skatten, får den inte dras av under följande räkenskapsperioder. (29.12.1995/1767)

Överstiger de skatter som skall dras av för en räkenskapsperiod sannolikt skatterna på försäljningarna, skall till den skattskyldige med avvikelse från 1 mom. under räkenskapsperioden kalendermånadsvis betalas den skatt för kalendermånad som inte har dragits av.

Till den skattskyldige kan av särskilda skäl under räkenskapsperioden betalas den skatt som enligt 1 mom., med beaktande av den skatt som har betalts för räkenskapsperioden samt de sannolika skatter som skall betalas på försäljning och de som skall dras av, sannolikt skulle komma att återbäras till honom.

Länsskatteverket återbär den skatt som avses i 2 och 3 mom. till den skattskyldige på ansökan. Ansökan görs på fastställd blankett. Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om det minsta skattebelopp som på ansökan skall återbäras till en skattskyldig.

Till återbäring enligt 2 och 3 mom. som betalas under räkenskapsperioden är dock inte berättigade de skattskyldiga som avses i 162 § 4 mom. (29.12.1994/1486)

14 a kap (30.12.2003/1301)

Skattelättnad vid den nedre gränsen för skattskyldighet

149 a § (30.12.2003/1301)

En skattskyldig för vilken räkenskapsperiodens omsättning (i formeln omsättning) överstiger 8 500 euro får en lättnad i den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden (i formeln skatt) så att lättnadens storlek bestäms enligt följande:

	(omsättning – 8 500) x skatt
skatt –	------------------------------------------
	14 000

(21.12.2004/1161)

En skattskyldig för vilken räkenskapsperiodens omsättning uppgår till högst 8 500 euro får i lättnad hela den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden.

Räkenskapsperiodens omsättning i 1 och 2 mom. beräknas enligt 3 §. I omsättningen inräknas emellertid inte skattens andel och inte heller vederlag av skogsbruk eller av sådan överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet som avses i 30 §.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. tillämpas inte om

1) lättnaden beräknad enligt formeln i 1 mom. är negativ,

2) den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden är negativ,

3) den skattskyldige är en utlänning som saknar fast driftställe i Finland, eller

4) den skattskyldige är en kommun.

Lättnad fås inte

1) i skatt som skall redovisas för skogsbruk,

2) i skatt som skall redovisas för överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet enligt 30 §,

3) i skatt som skall betalas för försäljning av anläggningstillgångar,

4) i skatt som köpare ska betala enligt 2 a, 8 a–8 c och 9 §, eller (16.7.2010/686)

4) i skatt som köpare ska betala enligt 2 a, 8 a, 8 b och 9 §, eller (16.7.2010/687)

4) i skatt som köpare skall betala enligt 2 a, 8 a och 9 §, eller

5) i skatt som skall betalas för gemenskapsinternt förvärv enligt 2 b §.

Vid beräkningen av lättnaden skall de poster som nämns i 5 mom. inte inräknas i den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden.

149 b § (7.8.2009/605)

Om den skattskyldiges skatteperiod är en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

Om den skattskyldiges skatteperiod är ett kalenderår eller ett renskötselår, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. eller 13 c § 4 mom. som ska lämnas för skatteperioden.

Den skattskyldige ska med avvikelse från 147 § 1 mom. för en skatteperiod som avses i 1 och 2 mom. betala endast ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den skatt som ska redovisas och den lättnad som avses i 149 a §. Om lättnaden är större än den skatt som ska redovisas och den skattskyldige ska betala enligt 147 § 1 mom., har den skattskyldige rätt att som återbäring få ett belopp som motsvarar skillnaden mellan lättnaden och den skatt som ska redovisas eller, om den skattskyldige inte har någon skatt att betala, hela beloppet av lättnaden.

En skattskyldig som inte har lämnat de uppgifter enligt 1 eller 2 mom. som gäller lättnad vid den nedre gränsen eller som har uppgett lättnaden till för litet belopp, har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få det belopp som inte uppgetts i form av återbäring på basis av ansökan eller annan utredning inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om återbäring.

149 b § (30.12.2003/1301)

Om den skattskyldiges skatteperiod är en kalendermånad, betalar skatteverket på ansökan eller med stöd av annan utredning efter räkenskapsperiodens utgång till den skattskyldige ett belopp motsvarande den lättnad som avses i 149 a §. Det belopp som skall betalas i lättnad till den skattskyldige minskas med den obetalda skatt som den skattskyldige skall redovisa för räkenskapsperioden. På ett skattebelopp som återbärs som lättnad betalas inte ränta.

Det belopp som återbärs som lättnad kan betalas ut inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser, eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om betalning.

Har till en skattskyldig som lättnad betalts ett överstort belopp och har detta berott på felaktiga eller bristfälliga uppgifter från den skattskyldige, skall skatteverket bestämma att den skattskyldige skall betala det överbetalda beloppet. Beloppet kan debiteras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser.

Skatt som skall debiteras med stöd av 3 mom. kan höjas och på beloppet kan påföras skattetillägg på det sätt och under de förutsättningar som föreskrivs i 154 §.

149 c § (7.8.2009/605)

Har en skattskyldig fått för stor lättnad på grund av felaktiga eller bristfälliga uppgifter som han lämnat, ska Skatteförvaltningen bestämma att den skattskyldige ska betala det överstora belopp som han fått till godo inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser. (11.6.2010/529)

Har en skattskyldig fått för stor lättnad på grund av felaktiga eller bristfälliga uppgifter som han lämnat, ska skatteverket bestämma att den skattskyldige ska betala det överstora belopp som han fått till godo inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser.

Skatt som påförts med stöd av 1 mom. kan höjas under de förutsättningar som föreskrivs i 182 §.

149 c § (30.12.2003/1301)

Om den skattskyldiges skatteperiod är ett kalenderår eller ett renskötselår, skall den skattskyldige dra av lättnaden från den skatt som skall redovisas för skatteperioden. De uppgifter som behövs för beräkningen av lättnaden lämnas i samband med skattedeklarationen.

149 d § (13.11.2009/886)

Om en för stor eller för liten lättnad har betalts till en skattskyldig på grund av ett beslut av skattemyndigheten eller ett beslut med anledning av att ändring sökts som gäller beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod, ska lättnaden rättas. Rättelsen kan göras även om den tidsfrist som avses i 149 b § 4 mom. eller 149 c har gått ut.

149 d § (7.8.2009/605)

Lättnaden rättas om en skattskyldig har fått en för stor eller för liten lättnad på grund av ett beslut om skattens påförande, ett återbärings- eller rättelsebeslut eller ett beslut om ny behandling eller ett beslut på besvär som gäller beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod. Rättelse kan göras även om den tidsfrist som avses i 179 § har gått ut.

149 d § (30.12.2003/1301)

Om en för stor eller för liten lättnad har betalts till en skattskyldig på grund av ett debiterings-, efterbeskattnings-, återbärings- eller rättelsebeslut eller ett beslut om ny behandling eller ett beslut på besvär som gäller beloppet av den skatt som den skattskyldige skall betala eller dra av för en räkenskapsperiod, skall lättnaden rättas. Rättelse kan göras även om förutsättningarna för efterbeskattning inte föreligger.

149 e § (30.12.2003/1301)

I övrigt iakttas i fråga om lättnaden i tillämpliga delar vad som bestäms om mervärdesskatt i II avdelningen i denna lag eller i någon annan lag.

149 f § (7.8.2009/605)

En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår, har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut den dag då räkenskapsperioden ändras eller därefter av skatt som ska redovisas för de kalendermånader som ingår i skatteperioden i fråga och som föregick ändringen. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen och som föregick ändringen.

En skattskyldig vars räkenskapsperiod ändras från ett kalenderår enligt 208 a § till en räkenskapsperiod enligt bokföringslagen, har rätt att få lättnad enligt 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut efter den dag då räkenskapsperioden ändrades av skatt som ska redovisas för de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden i fråga. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen.

De uppgifter gällande beräkningen och beloppet av lättnaden enligt 1 och 2 mom. lämnas i samband med den skattedeklaration som avses i 162 § 1 mom. och som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

15 kap

Skatteåterbäring till vissa utländska näringsidkare

Näringsidkare som inte är etablerade inom gemenskapen (22.12.2009/1359)

150 § (22.12.2009/1359)

En näringsidkare som inte är etablerad inom gemenskapen ska skriftligen hos Skatteförvaltningen ansöka om återbäring enligt 122 och 122 a §.

Med näringsidkare som inte är etablerade inom gemenskapen avses näringsidkare som varken har hemort eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs inom Gemenskapens territorium.

Ansökan om återbäring ska gälla en period som omfattar minst tre månader i följd inom ett och samma kalenderår, och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Den skatt som ingår i en anskaffning ska hänföras till den period under vilken

1) skyldigheten att betala skatt för försäljningen har uppkommit enligt 15 § 1 mom. 1 eller 2 punkten eller under vilken varan eller tjänsten har fakturerats, beroende på vilket som sker senare, eller

2) en importerad vara har förtullats.

Ansökan kan också avse fakturerade inköp av sådana varor och tjänster samt import av sådana varor som levererats, utförts eller förtullats under ett och samma kalenderår, om inköpen eller importen inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan skall göras inom sex månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller.

150 §

Återbäring enligt 122 och 122 a § skall ansökas skriftligen hos Nylands skatteverk. (8.10.1999/940)

Ansökan om återbäring skall gälla en period som omfattar minst tre månader i följd inom ett och samma kalenderår, och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Ansökan enligt 2 mom. får också gälla skatter som ingår i anskaffningar i fråga om vilka rätten till återbäring har inträtt tidigare under samma kalenderår, men som inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan skall göras inom sex månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller.

151 §

Ansökan om återbäring ska göras på finska, svenska eller engelska på en blankett som fastställts av Skatteförvaltningen. (22.12.2009/1359)

Ansökan om återbäring skall göras på finska eller svenska på en blankett som fastställts av skattestyrelsen.

Till ansökan skall fogas

1) fakturan eller motsvarande handling i original som säljaren utfärdat, eller förtullningsbeslutet i original jämte därtill hörande handlingar,

2) ett högst ett år gammalt intyg som skattemyndigheten i sökandens hemland har utfärdat över arten av den rörelse sökanden driver,

3) övriga handlingar som behövs för avgörande i saken.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i ansökan och de handlingar som skall fogas till den. (22.12.2009/1359)

Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i ansökan och de handlingar som skall fogas till den.

152 § (22.12.2009/1359)

Återbäring betalas i euro på det konto i en bank i Finland som sökanden har angett. Återbäringen kan på sökandens begäran inbetalas till en bank i en annan medlemsstat, varvid sökanden svarar för de kostnader som den utländska banken tar ut för betalningen av återbäringen. På återbäring betalas ingen ränta.

Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål återlämna de handlingar i original som sökanden fogat till ansökan om återbäring och som avses i 151 § 2 mom. 1 punkten.

152 §

Återbäring betalas på det post- eller bankgirokonto i Finland som sökanden har angett eller som uttag från postgirokonto. Återbäringen kan på sökandens begäran inbetalas till en bank i en annan medlemsstat, varvid bankkostnaderna för betalningen av återbäringen uppbärs av sökanden. På återbäring betalas ingen ränta. (29.12.1994/1486)

Länsskatteverket skall utan dröjsmål återlämna de handlingar i original som sökanden fogat till ansökan om återbäring och som avses i 151 § 2 mom. 1 punkten.

153 §

Har skatt återburits till ett för stort belopp på grund av att sökanden lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter, skall sökanden förordnas betala det överbetalda beloppet. Debiteringsbeslutet skall fattas senast inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar den period som det felaktiga beslutet om återbäring gäller.

154 §

Ett belopp som skall debiteras med stöd av 153 § kan höjas med högst 30 procent, om den skattskyldige har lämnat felaktiga uppgifter i sin ansökan om återbäring eller i utredning i anslutning till ansökan. Har de felaktiga uppgifterna lämnats av grov oaktsamhet eller uppsåtligen, kan det belopp som skall debiteras höjas till högst det tredubbla beloppet.

På det belopp som skall debiteras påförs ett skattetillägg från den dag då återbäringen betalades till den utsatta förfallodagen, sistnämnda dag medräknad. Skattetillägget beräknas i övrigt enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/95). (29.12.1995/1767)

155 §

Begäran om tilläggsutredning och beslut angående återbäring eller återkrav av skatt kan delges per post under den adress som sökanden har uppgett. Om det inte visas något annat, anses adressaten ha fått del av saken den sjunde dagen efter att handlingen postades.

156 §

Angående återbäring och belopp som debiterats med stöd av 153 § gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som i II avdelningen samt i annan lag stadgas om mervärdesskatt.

Den tidsfrist om tre år som avses i 192 och 193 §§ räknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet gäller.

Näringsidkare som är etablerade i en annan medlemsstat (22.12.2009/1359)

156 a § (22.12.2009/1359)

En näringsidkare som är etablerad i en annan medlemsstat ska söka återbäring enligt 122 och 122 a § på elektronisk väg hos Skatteförvaltningen genom att inlämna ansökan till etableringsmedlemsstaten via ett elektroniskt datasystem som upprättats av denna stat.

Med näringsidkare som är etablerade i en annan medlemsstat avses näringsidkare som har hemort eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs i en annan medlemsstat än Finland.

156 b § (22.12.2009/1359)

Ansökan om återbäring ska gälla en period som omfattar minst tre kalendermånader i följd inom ett och samma kalenderår och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Den skatt som ingår i en anskaffning ska hänföras till den period under vilken

1) skyldigheten att betala skatt för försäljningen har uppkommit enligt 15 § 1 mom. 1 eller 2 punkten eller under vilken varan eller tjänsten har fakturerats, beroende på vilket som sker senare, eller

2) en importerad vara har förtullats.

Ansökan kan också avse fakturerade inköp av sådana varor och tjänster samt import av sådana varor som levererats, utförts eller förtullats under ett och samma kalenderår, om inköpen eller importen inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan skall göras inom nio månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller.

156 c § (22.12.2009/1359)

Ansökan om återbäring ska göras på finska, svenska eller engelska.

Om beskattningsgrunden för en faktura eller ett importdokument uppgår till minst 1 000 euro ska en elektronisk kopia av dokumentet fogas till ansökan.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i ansökan, hur uppgifterna ska lämnas och vilka handlingar som ska fogas till ansökan. Ansökan anses ha gjorts endast i det fall att sökanden lämnat alla de uppgifter som krävs i Skatteförvaltningens föreskrifter.

156 d § (22.12.2009/1359)

Om den avdragsgilla andel som tillämpas i etableringsmedlemsstaten och som avses i 123 § 2 mom. efter det att ansökan om återbäring gjorts justeras i enlighet med artikel 175 i mervärdesskattedirektivet, ska näringsidkaren under det kalenderår som följer på återbäringsperioden uppge den justerade avdragsgilla andelen via ett elektroniskt datasystem som etableringsmedlemsstaten har upprättat.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en korrigeringsanmälan.

Ett belopp som till följd av en i 1 mom. avsedd justering av den avdragsgilla andelen har återburits till för stort belopp eller inte alls återburits kan beaktas som en höjning eller sänkning av ett belopp som ska återbäras på grund av en ansökan om återbäring som har gjorts under det kalenderår som följer på återbäringsperioden.

156 e § (22.12.2009/1359)

Skatteförvaltningen ska på elektronisk väg utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum den mottog ansökan från etableringsmedlemsstaten.

Beslutet med anledning av ansökan om återbäring ska sändas till sökanden inom fyra månader från det att ansökan inkom, om ytterligare information inte har begärts.

156 f § (22.12.2009/1359)

Om Skatteförvaltningen inte har alla de uppgifter som behövs för att avgöra ett ärende ska den begära ytterligare information inom fyra månader från det att den tog emot ansökan. Vid behov kan kompletterande ytterligare information begäras.

Om Skatteförvaltningen har grundad anledning att betvivla riktigheten av en ansökan om återbäring, kan sökanden som ytterligare information anmodas att lämna in en faktura eller ett importdokument.

Den begärda informationen ska lämnas till Skatteförvaltningen inom en månad från den dag begäran mottogs.

156 g § (22.12.2009/1359)

Om Skatteförvaltningen har begärt ytterligare information, ska den till sökanden sända beslutet beträffande ansökan om återbäring inom två månader från det att uppgifterna har tagits emot eller, om inga uppgifter har fåtts, inom två månader från det att fristen för att lämna ytterligare information har löpt ut. Fristen för beslutet med anledning av ansökan är dock alltid minst sex månader från det att Skatteförvaltningen tog emot ansökan.

Om Skatteförvaltningen har begärt kompletterande ytterligare information ska beslutet med anledning av ansökan sändas till sökanden inom åtta månader från det att ansökan togs emot.

156 h § (22.12.2009/1359)

Återbäringen ska betalas inom tio arbetsdagar från utgången av den frist som nämns i 156 e eller 156 g §.

Återbäringen betalas i euro på det konto i en bank i Finland som sökanden har uppgett. På sökandens begäran kan betalningen ske till en bank i en annan medlemsstat, varvid sökanden svarar för de kostnader som den utländska banken tar ut för betalningen av återbäringen.

156 i § (22.12.2009/1359)

Om återbäringen betalas efter den frist som nämns i 156 h § 1 mom. ska ränta betalas på återbäringen enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). Räntan beräknas från och med dagen efter den dag som är sista dagen för återbäring enligt 156 h § 1 mom. till den dag återbäringen faktiskt görs.

Om sökanden inte lämnar in den begärda ytterligare informationen eller den kompletterande ytterligare informationen inom fastställda tidsfrister betalas ingen ränta.

156 j § (22.12.2009/1359)

I fråga om återkrav av återbäring till för högt belopp och skatteförhöjning tillämpas 153 och 154 §.

156 k § (22.12.2009/1359)

Ett elektroniskt meddelande om när ansökan om återbäring har mottagits sänds till sökanden på den adress denna har uppgett. Begäran om ytterligare information i fråga om återbäring eller återkrav sänds likaså som elektroniskt meddelande, om inte begäran enligt 2 mom., skyddet för sökandens integritet eller något annat behov av särskilt skydd eller tryggande av rättigheter kräver att begäran sänds som brev per post. Alternativt kan ett meddelande eller en begäran om ytterligare information sändas till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten.

Om begäran om ytterligare information riktar sig till en myndighet eller av någon annan person än sökanden ska begäran framställas på elektronisk väg endast om mottagaren har tillgång till sådana medel.

Beslut om återbäring eller återkrav kan delges genom brev per post under den adress som sökanden har uppgett. Beslutet kan även sändas till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten.

Om inte något annat visas anses mottagaren ha fått del av en handling som sänts som brev per post den sjunde dagen efter att handlingen postats. Om en begäran om ytterligare information enligt 1 mom. har sänts till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten, anses sökanden ha fått del av handlingen den sjunde dagen efter att den har gjorts tillgänglig för sökanden i det elektroniska datasystemet, om inte något annat visas.

156 l § (22.12.2009/1359)

I fråga om återbäring och belopp som debiterats med stöd av 156 j § iakttas tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag eller i någon annan lag.

Den frist om tre år som avses i 192 och 193 § räknas från utgången av det kalenderår som den period som ett i detta kapitel avsett beslut hänförs till.

15 a kap (22.12.2009/1359)

Ansökan om återbäring till andra medlemsstater

156 m § (22.12.2009/1359)

En näringsidkare som är etablerad i Finland och som från en annan medlemsstat söker sådan återbäring enligt 122 och 122 a § som motsvarar återbäring av mervärdeskatt ska tillställa Skatteförvaltningen i Finland sin ansökan via ett elektroniskt datasystem som Skatteförvaltningen har upprättat. Ansökan anses ha gjorts bara i det fall att sökanden har lämnat alla de uppgifter som den medlemsstat från vilken återbäring söks kräver med stöd av artiklarna 8, 9 och 11 i mervärdesskattedirektivet.

Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål sända sökanden ett elektroniskt mottagningsbevis via det elektroniska datasystemet.

Skatteförvaltningen sänder inte ansökan om återbäring till den medlemsstat från vilken återbäring söks, om sökanden inte varit införd i registret över mervärdesskattskyldiga under återbäringsperioden.

Ett beslut enligt 3 mom. att inte sända en ansökan kan delges genom brev per post under den adress som sökanden har uppgett. Om inte något annat visas anses mottagaren ha fått del av en handling som sänts per post den sjunde dagen efter att handlingen postats. Meddelande om beslutet ska dessutom utan dröjsmål sändas via det elektroniska datasystemet.

På överklagande av beslut som avses i 3 mom. tillämpas vad som i 21 kap. föreskrivs om sökande av ändring i förhandsavgörande.

16 kap

Skattemyndigheter

157 §

Skatteförvaltningen utövar allmän tillsyn över beskattningen. (11.6.2010/529)

Skattestyrelsen utövar allmän tillsyn över beskattningen.

Skatteförvaltningen har till uppgift att påföra och återbära skatt, övervaka betalningen av skatt och sköta skatteuppbörden. (11.6.2010/529)

Länsskatteverket har till uppgift att påföra och återbära skatt, övervaka betalningen av skatt och sköta skatteuppbörden.

Skatteförvaltningen avgör frågor som gäller rätten till återbäring enligt 122 § och sköter övriga uppgifter i anslutning till återbäringen. (11.6.2010/529)

Nylands länsskatteverk avgör frågor som gäller rätten till återbäring enligt 122 § och sköter övriga uppgifter i anslutning till återbäringen.

Skatteförvaltningen tar emot och vidarebefordrar via ett elektroniskt datasystem som den upprättat de ansökningar om återbäring enligt 156 m § som riktats till andra medlemsstater och sköter övriga uppgifter som vidarebefordringen av ansökningarna kräver. (22.12.2009/1359)

158 § (11.6.2010/529)

Ärenden som gäller en skattskyldig, en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a § eller en renbeteslagsgrupp som avses i 13 c § behandlas av Skatteförvaltningen.

158 §

Ärenden som gäller en skattskyldig behandlas av det länsskatteverk inom vars verksamhetsområde den skattskyldige har sin hemkommun. Som hemkommun anses den kommun där den skattskyldige enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) skall påföras statsskatt. Om hemkommunen ändras under kalenderåret, och den nya hemkommunen finns inom ett annat länsskatteverks verksamhetsområde, är det länsskatteverk som var behörigt före flyttningen behörigt till kalenderårets utgång. (20.12.1996/1123)

Om något annat inte följer av 13 § lagen om skatteförvaltningen, kan länsskatteverken komma överens om sin behörighet med avseende på den skattskyldige med avvikelse från 1 mom., om det är nödvändigt för att betalningsövervakningen skall kunna genomföras. Den skattskyldige skall underrättas om beslutet, om detta är nödvändigt med tanke på fullgörandet av deklarationsskyldigheten, för ändringssökandet eller av någon annan orsak. (20.12.1996/1123)

Ärenden som gäller en skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § behandlas av det länsskatteverk inom vars verksamhetsområde en näringsidkare enligt 13 b § har sin hemkommun. (27.5.1994/377)

159 § (29.12.1995/1767)

159 § har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

160 §

Tullverket ansvarar för beskattningen av importerade varor och utövar tillsyn över beskattningen enligt vad som stadgas särskilt.

17 kap

Deklarationsskyldighet

161 § (16.3.2001/250)

Den som börjar bedriva skattepliktig verksamhet enligt 1 § skall innan verksamheten inleds göra en sådan etableringsanmälan som avses i företags- och organisationsdatalagen (244/2001).

Om de uppgifter som har getts med etableringsanmälan har förändrats samt om den skattepliktiga verksamheten har upphört, skall en sådan ändrings- eller nedläggningsanmälan som avses i företags- och organisationsdatalagen göras utan dröjsmål.

Det som bestäms i 1 och 2 mom. tillämpas inte på skattskyldiga som avses i 147 § 2 mom.

162 § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige ska avge en skattedeklaration för varje skatteperiod.

I skattedeklarationen ska uppges omsättningen, den skatt som ska betalas respektive dras av samt de övriga uppgifter som Skatteförvaltningen bestämt och som behövs för att konstatera skattens riktiga belopp.

Skattedeklarationen ska lämnas in senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag. Anmälan om att det inte kommer att finnas någon skatt att betala kan göras på förhand, dock för högst sex kalendermånader.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska deklarera skatt.

162 § (29.12.1994/1486)

Den skattskyldige skall avge en skattedeklaration för varje skatteperiod.

I skattedeklarationen skall uppges omsättningen, den skatt som skall betalas respektive dras av samt de övriga uppgifter som skattestyrelsen bestämt och som behövs för att konstatera skattens riktiga belopp.

Skatteperioden är en kalendermånad. Skattedeklarationen skall avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalendermånaden. Anmälan om att det inte kommer att finnas någon skatt att betala kan göras på förhand för flera månader.

För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion eller för en upphovsman till konstverk enligt 79 c § som inte bedriver annan mervärdeskattepliktig verksamhet, är skatteperioden dock ett kalenderår. Skattedeklarationen för kalenderåret skall avges före utgången av februari månad året efter kalenderåret. (11.12.2002/1071)

Utan hinder av 4 mom. är den som bedriver primärproduktion enligt momentet och upphovsmannen till ett konstverk på ansökan berättigade att övergå till ett sådant månatligt deklarations- och anmälningsförfarande som nämns i 3 mom. (11.12.2002/1071)

Den i 5 mom. avsedda månatliga anmälningsskyldigheten vidtar vid ingången av det kalenderår som följer på det kalenderår då ansökan gjordes. Detta förfarande tillämpas tills förutsättningarna för skatteskyldighet har upphört eller tills väsentliga förändringar har skett om verksamheten.

I denna lag avses med primärproduktion jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av renlav och kottar eller tillvaratagande av andra sådana naturprodukter. Med jordbruk avses egentligt jordbruk samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte skall betraktas som särskild rörelse.

162 a § (7.8.2009/605)

Skatteperioden är en kalendermånad, om inte något annat föreskrivs i 2–4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 50 000 euro är skatteperioden ett kalenderårskvartal, om inte något annat föreskrivs i 3 eller 4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 25 000 euro är skatteperioden ett kalenderår, om inte något annat föreskrivs i 4 mom.

För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion eller för en upphovsman till ett konstverk enligt 79 c § som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet, är skatteperioden ett kalenderår.

Som kalenderår enligt 2 eller 3 mom. betraktas det kalenderår då den aktuella skatteperioden tillämpas.

I denna lag avses med primärproduktion bedrivande av jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av renlav och kottar liksom tillvaratagande av andra naturprodukter. Med jordbruk avses egentligt jordbruk samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte ska betraktas som särskild rörelse.

162 a § (20.12.1996/1123)

162 a § har upphävts genom L 20.12.1996/1123.

162 b § (7.8.2009/605)

På grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 2 mom. gör i samband med att verksamhet inleds betraktas dock som skatteperiod en kalendermånad och på grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 3 eller 4 mom. gör en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal från det att verksamheten inleds.

En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som avses i 162 a § 2–4 mom., kan på ansökan övergå till att tillämpa en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum. En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som valts på grundval av denna paragraf, kan på ansökan övergå till att tillämpa en skatteperiod enligt 162 a § 2–4 mom. eller en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum.

Skatteperioden ska dock vara densamma minst tre på varandra följande kalenderår.

En skatteperiod som grundar sig på ansökan enligt 2 mom. tillämpas från ingången av det kalenderår som följer på ansökan. Ansökan ska göras senast före utgången av september före kalenderåret i fråga.

162 b § (29.12.1994/1486)

Den skattskyldige skall för varje kalenderårskvartal avge en sammandragsdeklaration över sin gemenskapsinterna försäljning enligt 72 b och 72 c §§.

En sammandragsdeklaration skall också avges, om ett gemenskapsinternt varuförvärv som den skattskyldige har gjort, med stöd av 63 g § anses ha blivit beskattat i den stat där transporten upphörde. (20.5.2005/331)

3 mom. har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen eller annan förändring i fråga om försäljningen uppges i sammandragsdeklarationen för det kvartal under kalenderåret i vilket den kalendermånad ingår under vilken den enligt god bokföringssed skall upptas i bokföringen.

Deklarationen skall avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalenderårskvartalet.

Skattestyrelsen bestämmer närmare om vilka uppgifter som skall lämnas i sammandragsdeklarationen och om hur uppgifterna skall lämnas.

162 c §

Den skattskyldige ska utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen om att de villkor som föreskrivs i 162 a § 2–4 mom. sannolikt inte kommer att uppfyllas under kalenderåret eller det följande kalenderåret. (11.6.2010/529)

Den skattskyldige ska utan dröjsmål underrätta skatteverket om de villkor som föreskrivs i 162 a § 2–4 mom. sannolikt inte kommer att uppfyllas under kalenderåret eller följande kalenderår.

Som den skattskyldiges skatteperiod betraktas på grundval av en anmälan enligt 1 mom. som gäller det innevarande kalenderåret en skatteperiod som motsvarar de nya uppgifterna från ingången av den kortare skatteperiod under vilken anmälan har lämnats in. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas.

Om Skatteförvaltningen på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. konstaterar att villkoren enligt 162 a § 2–4 mom. inte uppfylls under kalenderåret, betraktas som den skattskyldiges skatteperiod från ingången av kalenderåret i fråga en skatteperiod som motsvarar de korrekta uppgifterna. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas. (11.6.2010/529)

Om skatteverket på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. konstaterar att villkoren enligt 162 a § 2–4 mom. inte uppfylls under kalenderåret, betraktas som den skattskyldiges skatteperiod från ingången av kalenderåret i fråga en skatteperiod som motsvarar de korrekta uppgifterna. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas.

Skatteförvaltningen kan bestämma att som skatteperiod för en sådan skattskyldig som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter enligt 26 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd i fråga om beskattningen, betraktas i stället för ett kalenderår eller kalenderårskvartal en kalendermånad från ingången av kalenderåret i fråga. (11.6.2010/529)

Skatteverket kan bestämma att som skatteperiod för en sådan skattskyldig som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter enligt 26 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd i fråga om beskattningen betraktas i stället för ett kalenderår eller kalenderårskvartal en kalendermånad från ingången av kalenderåret i fråga.

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas mitt under en skatteperiod på det sätt som avses i 2 mom. ska lämna in skattedeklaration för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den anmälan som avses i 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i den lagen, eller vid en senare tidpunkt som Skatteförvaltningen bestämmer. (11.6.2010/529)

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas mitt under en skatteperiod på det sätt som avses i 2 mom. ska lämna in skattedeklaration för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den anmälan som avses i 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag, eller vid en senare tidpunkt som skatteverket bestämmer.

Skatteförvaltningen ska meddela beslut i ett ärende som avses i 4 mom. och på den skattskyldiges begäran beslut i ett ärende som avses i 3 mom. (11.6.2010/529)

Skatteverket ska meddela beslut i ett ärende som avses i 4 mom. och på den skattskyldiges begäran beslut i ett ärende som avses i 3 mom.

162 d § (7.8.2009/605)

En skattskyldig vars skatteperiod är en annan än ett kalenderår, ska tillämpa samma skatteperiod som tillämpas på andra skatter och avgifter som uppbärs med stöd av de lagar som avses i 1 § 2 mom. 2, 3, 6 och 7 punkten samt 3 mom. i skattekontolagen och som hör till tillämpningsområdet för skattekontolagen.

162 e § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige ska för varje kalendermånad lämna in en sammandragsdeklaration

1) över sina gemenskapsinterna försäljningar enligt 72 b och 72 c §,

2) över försäljningar av tjänster som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 §, som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare är skyldig att betala skatt för i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom., med undantag för tjänsteförsäljning som är befriade från skatt i beskattningsstaten.

(13.11.2009/886)

Den skattskyldige ska för varje kalenderårskvartal lämna in en sammandragsdeklaration över sina gemenskapsinterna försäljningar enligt 72 b och 72 c §.

En sammandragsdeklaration ska också lämnas in, om ett gemenskapsinternt varuförvärv som den skattskyldige har gjort, med stöd av 63 g § anses ha blivit beskattat i den stat där transporten upphörde.

Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningskrediteringar, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen eller annan förändring i fråga om försäljningen uppges i sammandragsdeklarationen för den kalendermånad under vilken posten enligt god bokföringssed ska upptas i bokföringen. (13.11.2009/886)

Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningskrediteringar, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen eller annan förändring i fråga om försäljningen uppges i sammandragsdeklarationen för det kvartal under kalenderåret i vilket den kalendermånad ingår under vilken posten enligt god bokföringssed ska upptas i bokföringen.

Deklarationen ska avges senast den 20 dagen den månaden som följer på den berörda kalendermånaden. (13.11.2009/886)

Deklarationen ska avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalenderårskvartalet.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i sammandragsdeklarationen och om hur uppgifterna ska lämnas.

163 § (13.11.2009/886)

De etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälningar som avses i 161 § får också lämnas på elektronisk väg.

Sammandragsdeklarationer enligt 162 e § ska lämnas på elektronisk väg. Skatteförvaltningen får på begäran tillåta att en sådan deklaration lämnas i pappersform. Deklarationen får lämnas genom elektronisk filöverföring.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas.

163 § (7.8.2009/605)

Ovan i 161 § avsedd etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälan och i 162 e § avsedd sammandragsdeklaration kan lämnas också på elektronisk väg.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas.

163 § (25.11.2002/971)

Ovan i 149 § 4 mom. avsedd ansökan om förskottsåterbäring, i 161 § avsedd etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälan, i 162 § avsedd skattedeklaration och i 162 b § avsedd sammandragsdeklaration kan lämnas också på elektronisk väg.

Skattestyrelsen utfärdar närmare bestämmelser om hur elektroniska uppgifter skall lämnas.

164 § (11.6.2010/529)

Skattedeklarationen och sammandragsdeklarationen lämnas till Skatteförvaltningen.

En sammandragsdeklaration som har lämnats på något annat sätt än på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

En sammandragsdeklaration som har lämnats på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

164 § (7.8.2009/605)

Skattedeklarationen och sammandragsdeklarationen lämnas till det skatteverk som avses i 158 §.

En sammandragsdeklaration som har lämnats på något annat sätt än på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till skatteverket på det sätt som föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

En sammandragsdeklaration som har lämnats på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till skatteverket på det sätt som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

164 §

Skattedeklarationen och sammandragsdeklarationen lämnas till det länsskatteverk som avses i 158 §. (20.12.1996/1123)

2 mom. har upphävts genom L 20.12.1996/1123. (20.12.1996/1123)

En deklaration som har kommit med posten anses vara inlämnad när försändelsen med deklarationen har postats under länsskatteverkets adress. En deklaration i maskinspråksform anses ha lämnats in när uppgiften har kommit till länsskatteverket.

165 § (7.8.2009/605)

Den som är deklarationsskyldig ska underteckna de deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som är avsedda för Skatteförvaltningen. Ett samfunds deklarationer och handlingar ska vara undertecknade av personer som har rätt att teckna firman. (11.6.2010/529)

Den som är deklarationsskyldig ska underteckna de deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som är avsedda för skattemyndigheten. Ett samfunds deklarationer och handlingar ska vara undertecknade av personer som har rätt att teckna firman.

Deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som ska signeras ska certifieras på det sätt som anges i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (617/2009) med avancerad elektronisk signatur eller på något annat godtagbart sätt. (13.11.2009/886)

Deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som ska signeras ska certifieras på det sätt som anges i 18 § i lagen om elektroniska signaturer (14/2003) eller på något annat godtagbart sätt.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om på vilket sätt deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar ska vara certifierade för att kunna lämnas in på elektronisk väg.

165 § (29.12.1994/1486)

Den som är deklarationsskyldig skall underteckna de handlingar som är avsedda för skattemyndigheterna. Ett samfunds deklarationer och handlingar skall vara undertecknade av personer som har rätt att teckna firman.

De skattskyldiga, vilkas skatteperiod är en kalendermånad, behöver dock inte underteckna skattedeklarationen.

Deklarationer och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som skall signeras skall certifieras på det sätt som anges i 18 § i lagen om elektroniska signaturer (14/2003) eller på något annat godtagbart sätt. (22.12.2005/1083)

Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om på vilket sätt deklarationer och andra handlingar skall vara certifierade för att kunna lämnas in på elektronisk väg. (22.12.2005/1083)

166 § (16.3.2001/250)

Bestämmelser om de personer som är ansvariga för att anmälningsskyldigheten enligt 161 § uppfylls finns i företags- och organisationsdatalagen.

Ansvarig för att en annan deklarationsskyldighet än den som avses i 161 § uppfylls är samfundets styrelse eller förvaltning. För ett öppet bolag, ett kommanditbolag, ett partrederi och en sammanslutning skall deklarationsskyldigheten fullgöras av en delägare som enligt 188 § 2 mom. ansvarar för skatten.

Deklarationsskyldig i fråga om andra än sådana anmälningar som avses i 161 § är för en omyndig förmyndaren, för en frånvarande en för honom förordnad god man och för ett dödsbo den som har hand om boet eller, om boet är skiftat, den som hade hand om boet vid tiden för skiftet.

För att den anmälnings- och deklarationsskyldighet som avses i 1 och 2 mom. uppfylls i fråga om en utlänning svarar också dennes representant i Finland.

167 § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ska på begäran ge ett intyg över att en handling har tagits emot.

167 §

Länsskatteverket skall på begäran ge ett intyg över att en handling har tagits emot.

168 §

Den som har underlåtit att inom föreskriven tid lämna in skattedeklaration eller sammandragsdeklaration eller som har lämnat in en bristfällig deklaration ska på uppmaning av Skatteförvaltningen fullgöra sin skyldighet. (11.6.2010/529)

Den som har underlåtit att inom föreskriven tid lämna in skattedeklaration eller sammandragsdeklaration eller som har lämnat in en bristfällig deklaration skall på uppmaning av länsskatteverket fullgöra sin skyldighet. (20.12.1996/1123)

Den skattskyldige skall också på uppmaning ge kompletterande upplysningar som behövs för att skatten skall kunna fastställas.

168 a § (29.12.1994/1486)

Om en skattskyldig utan giltig orsak har underlåtit att lämna in en sammandragsdeklaration eller har lämnat in en ofullständig eller felaktig deklaration, kan Skatteförvaltningen ålägga den skattskyldige att i försummelseavgift betala minst 80 och högst 1 700 euro. (11.6.2010/529)

Om en skattskyldig utan giltig orsak har underlåtit att lämna in en sammandragsdeklaration eller har lämnat in en ofullständig eller felaktig deklaration, kan skatteverket ålägga den skattskyldige att i försummelseavgift betala minst 80 och högst 1 700 euro. (26.10.2001/915)

Vid debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av försummelseavgiften iakttas stadgandena om mervärdesskatt.

169 § (25.4.2003/325)

Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen för granskning i Finland visa upp sin bokföring och sina anteckningar samt allt det material och all den egendom som hör till verksamheten och annat material och annan egendom som kan behövas för hans beskattning eller vid behandlingen av ändringssökande som gäller hans beskattning. (11.6.2010/529)

Den skattskyldige ska på uppmaning av Skattestyrelsen eller ett skatteverk för granskning i Finland visa upp sin bokföring och sina anteckningar samt allt det material och all den egendom som hör till verksamheten och annat material och annan egendom som kan behövas för hans beskattning eller vid behandlingen av ändringssökande som gäller hans beskattning. (18.4.2008/246)

Utan hinder av 1 mom. gäller för verifikationer eller annat material som lagras elektroniskt utomlands i enlighet med 209 j–209 m § att det är tillräckligt att uppgifterna är fullständigt tillgängliga i realtid genom en datorförbindelse och att en utskrift kan fås av dem i vanlig läsbar skriftlig form. På uppmaning av en myndighet ska en kopia av den tekniska upptagningen dessutom framställas för den person som utför granskningen, om detta behövs för genomförandet av granskningen. (23.11.2007/1061)

Över granskningen skall upprättas en berättelse, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid granskningen samt om det material och den egendom som skall visas upp utfärdas genom förordning av statsrådet.

169 a § (17.3.1995/350)

Granskning kan verkställas också uteslutande för inhämtande av uppgifter som kan användas vid beskattningen av en annan skattskyldig (jämförelseuppgiftsgranskning).

Jämförelseuppgiftsgranskning kan dock inte verkställas i ett i kreditinstitutslagen (1607/93) avsett kreditinstitut som fått koncession och inte heller i en sådan filial till ett kreditinstitut som fått koncession och som avses i lagen om utländska kreditinstituts och finansiella instituts verksamhet i Finland (1608/93). Uppgifter som framkommit vid sådan granskning av ett kreditinstitut eller ett kreditinstituts filial som avses i 169 § kan dock användas vid beskattningen av en annan skattskyldig.

170 §

Var och en ska på uppmaning av Skatteförvaltningen på basis av namn, bankkontonummer, kontotransaktion eller annan motsvarande identifikation lämna sådana uppgifter som kan behövas för beskattning av någon annan skattskyldig eller behandling av en ändringsansökan och som framgår av handlingar som han har i sin besittning eller som han annars känner till, om han inte enligt lag har rätt att vägra vittna i saken. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen. (11.6.2010/529)

Var och en skall på uppmaning av skattestyrelsen eller länsskatteverket på basis av namn, bankkontonummer, kontotransaktion eller annan motsvarande identifikation lämna uppgifter som kan behövas för beskattning av annan skattskyldig eller ändringssökande och som framgår av handlingar som han har i sin besittning eller som han annars känner till, om han inte enligt lag har rätt att vägra att avge vittnesmål i saken. Ingen får dock vägra att ge sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen. (17.3.1995/350)

Post- och televerket skall på skriftlig uppmaning av en myndighet som nämns i 1 mom. lämna uppgifter om de postanvisningar och postförskottsanvisningar som har anlänt till en kund och även om någon annan penningrörelse genom postens förmedling.

De myndigheter som nämns i 1 mom. har rätt att enligt 169 § granska eller låta granska sådana affärshandlingar och andra handlingar av vilka uppgifter som avses i 1 och 2 mom. kan framgå.

170 a § (11.6.2010/529)

Den som säljer investeringsguld ska på uppmaning av Skatteförvaltningen visa upp i 209 o § avsett material för granskning och lämna uppgifter om det.

170 a § (23.11.2007/1061)

Den som säljer investeringsguld ska på uppmaning av Skattestyrelsen eller ett skatteverk visa upp i 209 o § avsett material för granskning och lämna uppgifter om det.

171 § (11.6.2010/529)

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund ska på begäran av Skatteförvaltningen lämna eller för granskning förete sådana uppgifter som kan behövas för beskattning eller ändringssökande och som framgår av handlingar som myndigheten eller det offentliga samfundet har i sin besittning eller annars känner till, om uppgifterna inte gäller en sak i vilken vittnesmål enligt lag inte får avges. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen.

171 §

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund skall på begäran av skattestyrelsen eller länsskatteverket lämna eller för granskning förete sådana uppgifter som kan behövas för beskattning eller handläggning av ett ärende som gäller ändringssökande och som framgår av handlingar som myndigheten eller det offentliga samfundet har i sin besittning eller som de annars känner till, om uppgifterna inte gäller en sak i vilken vittnesmål enligt lag inte får avges. Ingen får dock vägra att ge sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen. (17.3.1995/350)

2 mom. har upphävts genom L 17.3.1995/350. (17.3.1995/350)

171 a § (17.3.1995/350)

Skatteförvaltningen har rätt att utan avgift få sådana för beskattningen behövliga uppgifter som avses i detta kapitel.

Om en statlig eller kommunal myndighet lämnar ut omfattande uppgifter i form av massutlämnande till Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen till myndigheten betala de kostnader som denna i genomsnitt åsamkas, med undantag av allmänna förvaltningskostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader för maskiner och anläggningar samt lokalkostnader. (11.6.2010/529)

Om någon statlig eller kommunal myndighet lämnar ut omfattande uppgifter i form av massutlämnande till skatteförvaltningen, ersätter skatteförvaltningen myndigheten för de utgifter som i genomsnitt åsamkats myndigheten, med undantag för kostnader för den allmänna förvaltningen och kapitalkostnader samt hyreskostnader för maskiner och anläggningar och lokalkostnader.

18 kap

Registrering

172 §

De skattskyldiga införs i ett register över mervärdesskattskyldiga, med undantag för de skattskyldiga som avses i 147 § 2 mom. (29.12.1994/1486)

2 mom. har upphävts genom L 30.12.1999/1347. (30.12.1999/1347)

173 §

Skatteförvaltningen inför den skattskyldige i registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen inleds. Den skattskyldige kan likväl införas i registret redan från den tidpunkt då han börjar skaffa varor och tjänster för en skattepliktig rörelse. (11.6.2010/529)

Länsskatteverket inför den skattskyldige i registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen inleds. Den skattskyldige kan likväl införas i registret redan från den tidpunkt då han börjar skaffa varor och tjänster för en skattepliktig rörelse.

Den som är skattskyldig med stöd av 12, 26 f och 30 § införs i registret tidigast från ansökningstidpunkten. Om en näringsidkare som avses i 30 § kan göra avdrag enligt 106 § eller tillämpa 106 § 3 mom. och ansökan har gjorts efter det att den i 30 § avsedda verksamheten inleddes, är han dock skattskyldig från den tidpunkt då den nämnda verksamheten inleds. (23.11.2007/1061)

En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit bildad tidigast från det ansökan gjordes. (27.5.1994/377)

173 a § (29.12.1994/1486)

En förutsättning för att en ansökan enligt 12 § 2 mom. ska godkännas är att det utses ett av Skatteförvaltningen godkänt ombud med hemort i Finland, om utlänningen inte har sin hemort eller ett fast driftställe i en annan medlemsstat eller i en stat med vilken Finland har ett sådant rättsligt instrument för ömsesidigt bistånd mellan myndigheter som till sitt tillämpningsområde motsvarar rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder och rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92. Skatteförvaltningen kan därtill kräva att det ställs säkerhet för att skatten betalas. (11.6.2010/529)

En förutsättning för att en ansökan enligt 12 § 2 mom. skall godkännas är att det utses ett av skatteverket godkänt ombud med hemort i Finland, om utlänningen inte har sin hemort eller ett fast driftställe i en annan medlemsstat eller i en stat med vilken Finland har ett sådant rättsligt instrument för ömsesidigt bistånd mellan myndigheter som till sitt tillämpningsområde motsvarar rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder och rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92. Skatteverket kan därtill kräva att det ställs säkerhet för att skatten betalas. (8.12.2006/1103)

Vad som i 169, 209 och 209 j–209 m § bestäms om den skattskyldiges förpliktelser tillämpas också på det ombud som avses i 1 mom. (23.11.2007/1061)

3 mom. har upphävts genom L 25.4.2003/325. (25.4.2003/325)

174 §

Skatteförvaltningen avför den skattskyldige ur registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen har upphört. Den skattepliktiga rörelsen kan anses fortsätta så länge som näringsidkaren eller konkursförvaltningen säljer rörelsetillgångar som näringsidkaren har anskaffat. Om konkursförvaltningen dock självständigt fortsätter med näringsidkarens rörelse, ska näringsidkarens skattskyldighet alltid anses ha upphört senast när han försattes i konkurs. (11.6.2010/529)

Länsskatteverket avför den skattskyldige ur registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen har upphört. Den skattepliktiga rörelsen kan anses fortsätta så länge som näringsidkaren eller konkursförvaltningen säljer rörelsetillgångar som näringsidkaren har anskaffat. Om konkursförvaltningen dock självständigt fortsätter med näringsidkarens rörelse, skall näringsidkarens skattskyldighet alltid anses ha upphört senast när han försattes i konkurs.

Den som är skattskyldig med stöd av 12 § samt en skattskyldig vars försäljning totalt inte överstiger det belopp som nämns i 3 § avförs ur registret när han framför sin anhållan om avregistrering. (26.10.2001/915)

Den som är skattskyldig enligt 30 § avförs inte ur registret på grund av att han yrkar på det, utan först när förutsättningarna för skattskyldighet har upphört. (16.12.1994/1218)

En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit upplöst från och med att de näringsidkare som hör till gruppen har framställt yrkande därom. (27.5.1994/377)

174 a § (11.6.2010/529)

Ett beslut som Skatteförvaltningen fattat med stöd av 26 f § är i kraft under den tid köparen uppgett, dock minst två kalenderår.

174 a § (29.12.1994/1486)

Ett beslut som länsskatteverket fattat med stöd av 26 f § är i kraft under den tid köparen uppgett, minst två kalenderår.

175 § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ska underrätta den skattskyldige om att han införts i eller avförts ur registret, om bildande eller upplösning av skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § samt om att han inte, med avvikelse från anmälan eller ansökan, har införts i registret eller avförts ur det eller att en skattskyldighetsgrupp inte har bildats eller upplösts.

På begäran av den som saken gäller eller av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska Skatteförvaltningen meddela beslut i registerärenden samt i ärenden som gäller bildande eller upplösning av en skattskyldighetsgrupp.

175 § (27.5.1994/377)

Länsskatteverket skall underrätta den skattskyldige om att han införts i eller avförts ur registret, om bildande eller upplösning av skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § samt om att han inte, med avvikelse från anmälan eller ansökan, har införts i registret eller avförts ur det eller en skattskyldighetsgrupp inte har bildats eller upplösts.

På begäran av den som saken gäller eller av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska skatteverket meddela beslut i registerärenden samt i ärenden som gäller bildande eller upplösning av en skattskyldighetsgrupp. (18.4.2008/246)

19 kap

Påförande av skatt

176 § (7.8.2009/605)

Skatteförvaltningen ska med avvikelse från skattedeklarationen, eller om skattedeklaration saknas, påföra den skatt som har uppgetts till ett för litet belopp som ska betalas eller till ett för stort belopp som ska återbäras. (11.6.2010/529)

Skatteverket ska med avvikelse från skattedeklarationen, eller om skattedeklaration saknas, påföra den skatt som har uppgetts till ett för litet belopp som ska betalas eller till ett för stort belopp som ska återbäras.

Någon skatt påförs inte om saken har avgjorts tidigare genom Skatteförvaltningens beslut. Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige har handlat i god tro i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, ska ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte särskilda skäl föranleder annat. (11.6.2010/529)

Någon skatt påförs inte om saken har avgjorts tidigare genom skatteverkets beslut. Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige har handlat i god tro i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, ska ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte särskilda skäl föranleder annat.

När skatten påförs ska med omsorg och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges intresse prövas vad som av deklarationerna eller annars har framgått om den skattskyldiges affärstransaktioner samt om övriga omständigheter som påverkar saken eller vad som på annan grund ska anses vara riktigt.

Den skattskyldige ska ges tillfälle att avge förklaring, om en väsentlig avvikelse görs från de uppgifter som den skattskyldige lämnat när skatten påförs.

176 §

Länsskatteverket påför på basis av deklarationerna och andra uppgifter den skattskyldige den skatt som inte har betalts.

När skatten påförs skall med omsorg och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges intresse prövas vad som av deklarationerna eller annars har framgått om den skattskyldiges affärstransaktioner samt om övriga omständigheter som påverkar saken eller vad som på annan grund skall anses vara riktigt.

Den skattskyldige skall ges tillfälle att avge förklaring, om en väsentlig avvikelse görs från de uppgifter som den skattskyldige lämnat när skatten påförs. (15.12.2003/1072)

177 § (7.8.2009/605)

Har den skattskyldige helt och hållet låtit bli att deklarera skatt eller uppenbart deklarerat för lite i skatt och har han inte trots uppmaning lämnat uppgifter som behövs för påförande av skatt, ska Skatteförvaltningen påföra skatten enligt uppskattning. (11.6.2010/529)

Har den skattskyldige underlåtit att deklarera skatt helt eller uppenbart deklarerat för lite i skatt och har han inte trots uppmaning lämnat uppgifter som för behövs för påförande av skatt, ska skatteverket påföra skatten enligt uppskattning.

I samband med en uppmaning enligt 7 § 4 mom. i skattekontolagen delger Skatteförvaltningen den skattskyldige uppgifter om det uppskattade beloppet av den skatt som påförs och grunderna för påförandet av den och ger den skattskyldige tillfälle att avge förklaring. (11.6.2010/529)

I samband med en uppmaning enligt 7 § 4 mom. i skattekontolagen delger skatteverket den skattskyldige uppgifter om det uppskattade beloppet av den skatt som påförs och grunderna för påförandet av den och ger den skattskyldige tillfälle att avge förklaring.

Beloppet av den skatt som avses i 1 mom. ska om möjligt utredas genom uträkningar på basis av inköp, sedvanliga försäljningsprovisioner, löner eller andra sådana kostnadsposter eller genom jämförelse med rörelser som drivs av andra skattskyldiga i samma bransch och under motsvarande förhållanden.

I beslutet om påförande av skatt ska skatteuträkningen tas in och skälen till att skatt påförts enligt uppskattning anges.

177 §

Har den skattskyldige underlåtit att betala skatt eller uppenbart betalt för lite i skatt och har han inte trots uppmaning lämnat uppgifter som behövs för påförande av skatt, skall länsskatteverket påföra den obetalda skatten enligt uppskattning.

Det obetalda skattebeloppet skall om möjligt utredas genom uträkningar på basis av inköp, sedvanliga försäljningsprovisioner, löner eller andra sådana kostnadsposter eller genom jämförelse med rörelser som drivs av andra skattskyldiga i samma bransch och under motsvarande förhållanden.

3 mom. har upphävts genom L 15.12.2003/1072. (15.12.2003/1072)

178 § (7.8.2009/605)

Skatt som avses i 176 § behöver inte påföras, om orsaken till att det har deklarerats för lite skatt att betala eller för mycket skatt att återbära är ett fel som har lett till att någon annan skattskyldig har påförts för mycket skatt eller att skatt som avses i 122 § eller 131 § inte har återburits och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten ska påföras. För detta krävs att den skattskyldige visar upp en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. Till den som har avgett förbindelsen återbärs ingen skatt.

Skatt som avses i 176 § behöver inte heller påföras när skatten ska anses vara obetydlig och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten påförs.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om när skatt som avses i 1 och 2 mom. inte behöver påföras.

178 § (29.12.1994/1486)

Skatt som skall betalas på basis av en skattedeklaration skall påföras inom ett år från utgången av räkenskapsperioden, om skattedeklarationen har avgetts inom den tid som stadgas i 162 § 3 mom.

Om skatteperioden är ett kalenderår och skattedeklarationen avges inom den tid som stadgas i 162 § 4 mom., skall den skatt som skall betalas på basis av skattedeklarationen påföras före utgången av det kalenderår under vilket skattedeklarationen har avgetts.

Om skatteperioden är ett renskötselår och skattedeklarationen avges inom den tid som stadgas i 13 c § 4 mom., skall den skatt som skall betalas på basis av skattedeklarationen påföras inom ett år efter renskötselårets utgång. (19.12.1997/1265)

Skatten anses ha påförts inom föreskriven tid, om skatteverkets beslut om påförande har fattats innan tidsfristen löpt ut. (22.12.2005/1083)

179 § (7.8.2009/605)

Skatt som avses i 176 § ska påföras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha betalts.

Skatten anses ha påförts inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut därom har fattats innan tidsfristen löpt ut. (11.6.2010/529)

Skatten anses ha påförts inom föreskriven tid, om skatteverkets beslut därom har fattats innan tidsfristen löpt ut.

179 §

Efter den tid som stadgas i 178 § kan efterbeskattning verkställas. Den skattskyldige skall genom efterbeskattning påföras den skatt som är obetald eller vad som har återburits till ett för stort belopp till följd av att han underlåtit att inlämna deklaration eller till följd av att han lämnat en deklaration eller någon annan uppgift eller handling som är bristfällig, vilseledande eller oriktig. Efterbeskattning kan verkställas inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod till vilken den kalendermånad för vilken skatten borde ha betalts hänför sig. Om skatteperioden är ett kalenderår, kan efterbeskattning verkställas inom tre år från utgången av det kalenderår för vilket skatten borde ha betalts, eller om skatteperioden är ett renskötselår, inom tre år från utgången av det renskötselår för vilket skatten borde ha betalts. (19.12.1997/1265)

Har den skattskyldige avlidit, efterbeskattas dödsboet. Efterbeskattningen skall verkställas inom ett år från utgången av det kalenderår då bouppteckningen inlämnades till länsskatteverket. (29.12.1995/1767)

Efterbeskattningen anses ha skett inom föreskriven tid, om skatteverkets beslut därom har fattats innan tidsfristen löpt ut. (22.12.2005/1083)

180 § (7.8.2009/605)

Har den skattskyldige avlidit, påförs dödsboet skatten.

Skatten ska påföras inom ett år från utgången av det kalenderår då bouppteckningen inlämnades till Skatteförvaltningen. Skatten kan inte påföras om den tidsfrist som avses i 179 § har löpt ut. (11.6.2010/529)

Skatten ska påföras inom ett år från utgången av det kalenderår då bouppteckningen inlämnades till skatteverket. Skatten kan inte påföras om den tidsfrist som avses i 179 § har löpt ut.

180 §

Efterbeskattning behöver inte verkställas, om den omständigheten att skatt i de fall som avses i 179 § inte har betalts eller har återburits till ett för stort belopp beror på fel som har lett till att någon annan skattskyldig har påförts för mycket skatt eller att skatt som avses i 122 eller 131 § inte har återburits. För detta krävs att den skattskyldige uppvisar en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. Till den som har avgivit förbindelse återbärs ingen skatt. (29.12.1995/1767)

Efterbeskattning behöver inte heller verkställas, om den obetalda skatten eller den överbetalda återbäringen skall anses vara obetydlig och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten påförs. Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om när efterbeskattning inte behöver verkställas.

181 §

Om ett förhållande eller en åtgärd har givits en rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur eller syfte, skall vid beskattningen förfaras som om den riktiga formen hade iakttagits.

Har vederlaget vid försäljningen av en vara eller tjänst avtalats till ett belopp som är lägre än vad som kan anses vara rimligt eller har någon annan åtgärd vidtagits i uppenbart syfte att minska skatten, kan det belopp på vilket skatt skall betalas fastställas enligt uppskattning.

182 § (7.8.2009/605)

Skatten kan höjas

1) med högst 10 procent, om skattedeklarationen eller någon annan uppgift eller handling innehåller en mindre bristfällighet och den skattskyldige inte har följt en uppmaning att avhjälpa bristen,

2) med högst 20 procent, om den skattskyldige utan giltigt skäl har försummat att i tid lämna in skattedeklaration eller har lämnat in den väsentligt för sent eller har försummat att lämna in någon annan uppgift eller handling i rätt tid eller har lämnat en väsentligen ofullständig deklaration, uppgift eller handling, och högst till det dubbla beloppet, om han även efter att på föreskrivet sätt ha fått en uppmaning, utan godtagbart förhinder helt eller delvis har underlåtit att fullgöra sin skyldighet,

3) till högst det dubbla beloppet, om den skattskyldige av grov vårdslöshet har försummat sin deklarationsskyldighet eller lämnat en väsentligen oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling.

Har en försummelse skett eller en oriktig deklaration, uppgift eller handling så som nämns i 1 mom. 3 punkten getts i skatteförsnillningssyfte, ska skatten höjas med minst 50 procent och högst till det tredubbla beloppet.

Skatteförhöjning påförs endast den skatt som den bristfällighet eller det fel som avses i 1 och 2 mom. hänför sig till.

Kan skatten inte höjas så som avses ovan, kan Skatteförvaltningen bestämma att en skatteförhöjning om högst 15 000 euro ska betalas. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter då att den skattskyldige trots en bevisligen sänd uppmaning har försummat att lämna in registreringsanmälan eller skattedeklaration eller har lämnat in en väsentligen bristfällig eller oriktig anmälan eller deklaration och att försummelsen med avseende på omständigheterna eller annars inte är obetydlig. Skatteförvaltningen kan bestämma att skatteförhöjning ska betalas på grund av grov försummelse av deklarationsskyldigheten också när den har påfört skatten genom uppskattning och på grundval av en utredning som senare tillställts den har rättat beslutet så att skatt inte påförs. (11.6.2010/529)

Kan skatten inte höjas så som avses ovan, kan skatteverket bestämma att en skatteförhöjning om högst 15 000 euro ska betalas. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter då att den skattskyldige trots en bevisligen sänd uppmaning har försummat att lämna in registreringsanmälan eller skattedeklaration eller har lämnat in en väsentligen bristfällig eller oriktig deklaration och att försummelsen med avseende på omständigheterna eller annars inte är obetydlig. Skatteverket kan bestämma att skatteförhöjning ska betalas på grund av grov försummelse av deklarationsskyldigheten också när det har påfört skatten genom uppskattning och på grundval av en utredning som senare tillställts det har rättat beslutet så att skatt inte påförs.

Om den förseningsavgift som ska påföras för försummelse att deklarera skatt inom föreskriven tid bestäms i 9 § i skattekontolagen.

182 §

Skatten kan höjas

1) med högst 30 procent, om den skattskyldige helt har försummat att inom föreskriven tid betala den skatt som skall redovisas för en skatteperiod eller uppenbart betalt för litet i skatt,

2) med högst 10 procent, om skattedeklarationen eller någon annan uppgift eller handling innehåller en mindre bristfällighet och den skattskyldige inte har följt en uppmaning att avhjälpa bristen,

3) med högst 20 procent, om den skattskyldige utan giltigt skäl har försummat att i tid lämna in skattedeklaration eller någon annan uppgift eller handling eller har lämnat en väsentligen ofullständig deklaration, uppgift eller handling, och högst till det dubbla beloppet, om han även efter att på föreskrivet sätt ha fått en uppmaning, utan godtagbart förhinder helt eller delvis har underlåtit att fullgöra sin skyldighet,

4) till högst det dubbla beloppet, om den skattskyldige av grov vårdslöshet har försummat sin deklarationsskyldighet eller lämnat en väsentligen oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling.

(29.12.1994/1486)

Har en försummelse skett eller en oriktig deklaration, uppgift eller handling så som nämns i 1 mom. 4 punkten givits i skatteförsnillningssyfte, skall skatten höjas med minst 50 procent och högst till det tredubbla beloppet.

Skatteförhöjning påförs endast för den skatt som den bristfällighet eller det fel som avses i 1 och 2 mom. hänför sig till.

Kan skatten inte höjas så som avses ovan, kan skatteverket bestämma att en skatteförhöjning om högst 15 000 euro skall betalas. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter då att den skattskyldige trots en bevisligen sänd uppmaning har försummat att lämna in registreringsanmälan eller skattedeklaration eller har lämnat in en väsentligen bristfällig eller oriktig anmälan eller deklaration och att försummelsen med avseende på omständigheterna eller annars inte är obetydlig. Skatteverket kan bestämma att skatteförhöjning skall betalas på grund av grov försummelse av deklarationsskyldigheten också när det har verkställt debiteringen genom uppskattning och på grundval av en utredning som senare tillställts det har rättat debiteringen så att debitering inte verkställs. (26.10.2001/915)

183 § (16.10.2009/748)

Betalar den skattskyldige efter den tid som anges i 147 § skatt som ska redovisas för en skatteperiod utan debitering, ska han i samband därmed på eget initiativ betala skattetillägg.

Har den skattskyldige inte betalt skatten som ska redovisas för en skatteperiod inom den tid som anges i 147 §, ska skattetillägg påföras för den obetalda skatten. Skattetillägg påförs också skatt som betalts efter ovan nämnda tid, om den skattskyldige inte har betalt skattetillägg så som avses i 1 mom.

Skattetillägg som nämns i 1 och 2 mom. beräknas så som lagen om skattetillägg och förseningsränta föreskriver. Av särskilda skäl kan myndigheten dock beräkna skattetillägget från en senare tidpunkt än den föreskrivna.

Bestäms skatten helt eller delvis enligt uppskattning för en längre period än en kalendermånad eller är det inte på något annat sätt utan oskäligt extra arbete möjligt att reda ut för vilken månad skatten har blivit obetald, kan begynnelsetidpunkten för uträknandet av skattetillägget uppskattas med beaktande av den obetalda skattens sannolika fördelning på de olika månaderna.

Om skatten har bestämts till följd av besvär som anförts på statens vägnar eller ska till staten indrivas skatt som den skattskyldige redan har betalt men som har återburits till honom, är skattetillägget lika stort som den ränta som nämns i 22 § i lagen om skatteuppbörd.

183 § (7.8.2009/605)

183 § har upphävts genom L 7.8.2009/605, som träder i kraft 14.8.2009. Den tidigare formen lyder:

183 § (29.12.1995/1767)

Betalar den skattskyldige efter den tid som stadgas i 147 § skatt som skall redovisas för en skatteperiod utan debitering, skall han i samband därmed på eget initiativ betala skattetillägg.

Har den skattskyldige inte betalt skatten som skall redovisas för en skatteperiod inom den tid som stadgas i 147 §, skall skattetillägg påföras för den obetalda skatten. Skattetillägg påförs också skatt som betalts efter ovan nämnda tid, om den skattskyldige inte har betalt skattetillägg så som avses i 1 mom.

Skattetillägg som nämns i 1 och 2 mom. beräknas så som lagen om skattetillägg och förseningsränta stadgar. Av särskilda skäl kan myndigheten dock beräkna skattetillägget från en senare tidpunkt än den stadgade.

Bestäms skatten helt eller delvis enligt uppskattning för en längre period än en kalendermånad eller är det inte på något annat sätt utan oskäligt extra arbete möjligt att reda ut för vilken månad skatten har blivit obetald, kan begynnelsetidpunkten för uträknandet av skattetillägget uppskattas med beaktande av den obetalda skattens sannolika fördelning på de olika månaderna.

Om skatten har bestämts till följd av besvär som anförts på statens vägnar eller skall till staten indrivas skatt som den skattskyldige redan har betalt men som har återburits till honom, är skattetillägget lika stort som den ränta som nämns i 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). (22.12.2005/1083)

184 § (7.8.2009/605)

Påförs den skattskyldige skatt eller skatteförhöjning, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats. Skatten ska betalas vid den tidpunkt som föreskrivs genom förordning av finansministeriet.

Om den skattskyldige har ansökt om återbäring, eller på grund av en utredning som motsvarar ansökan, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats.

184 §

Påförs den skattskyldige skatt, skattetillägg eller skatteförhöjning, skall den skattskyldige delges en debetsedel samt ett beslut jämte besvärsanvisning. Skatten skall betalas inom den tid som finansministeriet bestämmer.

Ett beslut om återbäring av skatt skall delges den skattskyldige. Till beslutet skall fogas besvärsanvisning.

185 § (11.6.2010/529)

Anser Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att en skattskyldig ska påföras skatt eller skatteförhöjning, ska Skatteförvaltningen på enhetens begäran fatta ett beslut i saken och foga en besvärsanvisning till beslutet.

185 § (7.8.2009/605)

Anser Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att en skattskyldig ska påföras skatt eller skatteförhöjning ska skatteverket på enhetens begäran fatta ett beslut i saken till vilket besvärsanvisning fogats.

185 § (18.4.2008/246)

Anser Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att en skattskyldig ska påföras skatt, skattetillägg eller skatteförhöjning, ska skatteverket på enhetens begäran fatta beslut i saken.

186 § (26.10.2001/915)

186 § har upphävts genom L 26.10.2001/915.

187 § (16.10.2009/748)

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan löper från utgången av den andra kalendermånaden efter räkenskapsperioden eller, då det är fråga om skatt som den skattskyldige har betalt först efter nämnda tidpunkt, från betalningsdagen.

187 § (7.8.2009/605)

187 § har upphävts genom L 7.8.2009/605, som träder i kraft 14.8.2009. Den tidigare formen lyder:

187 §

Skatt som skall återbäras till en skattskyldig skall betalas utan dröjsmål.

På skatt som skall återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan löper från utgången av den andra kalendermånaden efter räkenskapsperioden eller, då det är fråga om skatt som den skattskyldige har betalt först efter nämnda tidpunkt, från betalningsdagen. (22.12.2005/1083)

188 §

Skatt skall påföras den skattskyldige och de för skatten ansvariga personerna solidariskt.

Delägarna i ett öppet bolag och de personligt ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag är solidariskt ansvariga för det öppna bolagets, respektive kommanditbolagets skatt. Samma ansvar för en i 13 § avsedd sammanslutnings och ett partrederis skatt har en delägare i sammanslutningen eller part rederiet.

Samtliga näringsidkare som hör till gruppen är solidariskt ansvariga för en i 13 a § avsedd skattskyldighetsgrupps skatt. (27.5.1994/377)

En i 2 mom. avsedd delägares och bolagsmans samt en i 3 mom. avsedd näringsidkares ansvar inträder vid ingången av den månad då han ansluter sig till bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen och upphör vid utgången av den månad då han utträder ur bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen. (27.5.1994/377)

De personer som är ansvariga för skatten ska antecknas i Skatteförvaltningens beslut. Har en person eller näringsidkare som avses i 2 eller 3 mom. och som är ansvarig för skatten inte antecknats i beslutet, ska Skatteförvaltningen efter att ha hört personen eller näringsidkaren i fråga bestämma att han ansvarar för betalningen av skatten solidariskt med den skattskyldige. (11.6.2010/529)

De personer som är ansvariga för skatten skall antecknas i länsskatteverkets beslut. Har en person eller näringsidkare som avses i 2 eller 3 mom. och som är ansvarig för skatten inte antecknats i beslutet, skall länsskatteverket efter att ha hört personen eller näringsidkaren i fråga bestämma att han ansvarar för betalningen av skatten solidariskt med den skattskyldige. (27.5.1994/377)

188 a § (7.8.2009/605)

Skatteförvaltningen ger en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat. (11.6.2010/529)

Skatteverket ger en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat.

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig betalar skatt efter den tid som föreskrivs i 147 § 2 mom. utan att skatten påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalat skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

När en skattskyldig påförs skattetillägg tillämpas vad som föreskrivs i 184 och 185 § om påförande av skatt.

188 b § (7.8.2009/605)

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan löper från betalningsdagen för skatten.

20 kap

Handledning och förhandsbesked

189 § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ger handledning i ärenden som gäller mervärdesbeskattningen.

189 §

Länsskatteverket ger handledning i ärenden som gäller mervärdesbeskattningen.

190 § (26.7.1996/542)

Är saken viktig för sökanden, ska Skatteförvaltningen på skriftlig ansökan meddela ett förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på hans transaktion. Förhandsavgörande meddelas inte, om centralskattenämnden har avgjort ärendet eller om ansökan i ärendet är anhängig i centralskattenämnden. (11.6.2010/529)

Är saken viktig för sökanden, skall länskatteverket på skriftlig ansökan meddela ett förhandsavgörande om hur lagen skall tillämpas på hans transaktion. Förhandsavgörande meddelas inte, om centralskattenämnden har avgjort ärendet eller om ansökan i ärendet är anhängig i centralskattenämnden.

I ansökan skall individualiseras den fråga i vilken förhandsavgörande söks och framläggas den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Förhandsavgörandet meddelas på viss tid, dock högst till utgången av det följande kalenderåret. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den som meddelats avgörandet iakttas med bindande verkan under den tid för vilket det meddelats.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/529)

Ett ärende som gäller förhandsavgörande skall behandlas i brådskande ordning i länsskatteverket, länsrätten i Nylands län och högsta förvaltningsdomstolen.

Förhandsavgörande som gäller skatten på import av en vara meddelas av Tullstyrelsen. I fråga om meddelande av förhandsavgörande och om dess giltighetstid gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om förhandsavgörande som Skatteförvaltningen meddelat. (11.6.2010/529)

Förhandsavgörande som gäller skatten på import av en vara meddelas av tullstyrelsen. Om meddelande av förhandsavgörande och om dess giltighetstid gäller i tillämpliga delat vad som stadgas om förhandsavgörande som länsskatteverket meddelat.

190 a § (11.6.2010/529)

Centralskattenämnden får på ansökan meddela förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på sökandens transaktion, så som lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) föreskriver.

190 a § (26.7.1996/542)

Centralskattenämnden får på ansökan meddela förhandsavgörande om hur lagen skall tillämpas på sökandens transaktion, så som stadgas i lagen om centralskattenämnden (535/96).

21 kap

Rättelse och ändringssökande

191 § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige rättar ett fel i skattedeklarationen genom att lämna in en rättelsedeklaration till skattedeklaration för skatteperioden i fråga.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en rättelsedeklaration till skattedeklarationen och på vilket sätt uppgifterna lämnas.

191 §

Har den skattskyldige uppgett den skatt som skall betalas för en kalendermånad till för högt belopp eller den skatt som skall dras av till för lågt belopp, får han rätta felet genom att dra av den till för högt belopp anmälda skatten föl de följande kalendermånaderna i räkenskapsperioden.

Till en skattskyldig som inte har gjort en rättelse som nämns i 1 mom. skall efter räkenskapsperioden återbäras överbetald skatt eller icke återburen skatt på ansökan eller på basis av någon annan utredning. Skatten kan återbäras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken den skattskyldige har uppgivit skatten till för högt belopp eller, på yrkande som den skattskyldige framställt inom nämnda tid, också senare.

Till den som gjort gemenskapsinterna förvärv och inte är skattskyldig för annan verksamhet återbär länsskatteverket dock den överbetalade skatten redan under kalenderåret. (29.12.1994/1486)

191 a § (7.8.2009/605)

En skattskyldig som har deklarerat den skatt som ska betalas för en skatteperiod till för lågt belopp eller den skatt som ska dras av till för högt belopp, ska göra en rättelse enligt 191 § under tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha deklarerats.

191 b § (7.8.2009/605)

En skattskyldig har med iakttagande av det förfarande som avses i 191 § rätt att få skatt som enligt deklarationen ska betalas till för högt belopp eller skatt som inte ska återbäras enligt deklarationen som återbäring under räkenskapsperioden eller att rätta felet genom att dra av skatten i fråga för följande skatteperioder i räkenskapsperioden.

En skattskyldig som inte har gjort en rättelse eller korrigering som nämns i 1 mom. har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få skatten i fråga som återbäring på basis av ansökan eller någon annan utredning.

Den skattskyldige har rätt till återbäring enligt 2 mom. inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten har deklarerats till för stort belopp eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om betalning.

Skatt som avses i 1 och 2 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

192 §

Konstaterar Skatteförvaltningen på ansökan av den skattskyldige, med anledning av besvär eller annars att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, ska Skatteförvaltningen rätta felet i beslutet och den skattskyldige har rätt att som återbäring få skatt som på grund av felet påförts till för högt belopp eller skatt som enligt beslutet inte återbärs, om inte ärendet har avgjorts genom beslut på besvär. (11.6.2010/529)

Konstaterar skatteverket på ansökan av den skattskyldige, med anledning av besvär eller annars, att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, ska skatteverket rätta felet i beslutet och den skattskyldige har rätt att som återbäring få skatt som på grund av felet påförts till för högt belopp eller skatt som enligt beslutet inte återbärs, om inte ärendet har avgjorts genom beslut på besvär. (7.8.2009/605)

Konstaterar länsskatteverket på ansökan av den skattskyldige, med anledning av besvär eller annars, att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, skall länsskatteverket rätta felet i beslutet och till den skattskyldige återbära på grund av felet överbetald skatt eller skatt som inte har återburits, om inte ärendet har avgjorts genom beslut på besvär.

Rättelse kan göras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som det beslut som ska rättas avser eller, om det beslut som ska rättas hänför sig till flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem eller inom 60 dagar från det att det beslut som ska rättas fattades eller, på yrkande som den skattskyldige har framställt inom nämnda tid, även senare. (13.11.2009/886)

Rättelse kan göras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som det beslut som skall rättas avser eller, om det beslut som skall rättas hänför sig till flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem eller, på yrkande som den skattskyldige har framställt inom nämnda tid, även senare.

193 §

Ändring i beslut om mervärdesbeskattning som Skatteförvaltningen har fattat med stöd av denna lag söks genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvär anförs på statens vägnar av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Besvärsskriften ska tillställas Skatteförvaltningen inom besvärstiden. (11.6.2010/529)

Ändring i beslut om mervärdesbeskattning som skatteverket har fattat med stöd av denna lag söks genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvär anförs på statens vägnar av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Besvärsskriften ska tillställas skatteverket inom besvärstiden. (18.4.2008/246)

För den skattskyldige är besvärstiden tre år från utgången av räkenskapsperioden eller, om beslutet avser flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. Över beslut som gäller förhandsavgörande samt beslut som avses i 162 c § 6 mom. och 175 § 2 mom. får näringsidkaren anföra besvär inom 30 dagar från delfåendet. Beslutet får delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 30 dagar från det beslutet fattades. (7.8.2009/605)

För den skattskyldige är besvärstiden tre år från utgången av räkenskapsperioden eller, om beslutet avser flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. Över beslut som gäller förhandsavgörande eller beslut som avses i 175 § 2 mom. får näringsidkaren anföra besvär inom 30 dagar från delfåendet. Beslutet kan delges utan användning av mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet lämnades in till posten, om inte något annat visas. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 30 dagar från det att beslutet fattades. (18.4.2008/246)

I beslut genom vilket det har bestämts att förhandsavgörande inte meddelas får ändring inte sökas genom besvär. (7.8.2009/605)

I beslut genom vilket det har bestämts att förhandsavgörande inte meddelas samt i beslut som har meddelats med anledning av en ansökan som avses i 149 § 4 mom. får ändring inte sökas genom besvär. (26.7.1996/542)

Vad som föreskrivs om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tillämpas inte på ärenden som avses i denna lag. (7.8.2009/605)

Vad lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) stadgar om grundbesvär tillämpas inte på ärenden som avses i denna lag.

193 a § (11.6.2010/529)

Beslut som gäller beskattningen och andra handlingar ska delges den skattskyldige. Delgivning ska dock ske med den skattskyldiges lagliga företrädare eller befullmäktigade, om en företrädare eller befullmäktigad som sköter skatteärenden på den skattskyldiges vägnar har anmälts som ombud till Skatteförvaltningens kundregister.

193 a § (15.12.2003/1072)

Beslut som gäller beskattningen och andra handlingar skall delges den skattskyldige. Delgivning ske med den skattskyldiges lagliga företrädare eller befullmäktigade, om en företrädare eller befullmäktigad som sköter skatteärenden på den skatteskyldiges vägnar har anmälts som ombud till skatteförvaltningens kundregister.

193 b § (18.4.2008/246)

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hörs och delges beslut så att enheten ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte något annat bestäms i 194 §.

194 §

Skatteförvaltningen ska i fråga om besvär som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har anfört ge den skattskyldige, och i fråga om besvär som en skattskyldig har anfört, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, tillfälle att bemöta besvären samt att vid behov lämna ett genmäle. (11.6.2010/529)

Skatteverket ska i fråga om besvär som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har anfört ge den skattskyldige, och i fråga om besvär som en skattskyldig har anfört, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, tillfälle att bemöta besvären samt att vid behov avge genmäle. (18.4.2008/246)

Rättar Skatteförvaltningen så som avses i 192 § sitt beslut enligt den skattskyldiges yrkande, förfaller besvären. (11.6.2010/529)

Rättar länsskatteverket så som avses i 192 § sitt beslut enligt den skattskyldiges yrkande, förfaller besvären.

Till den del Skatteförvaltningen anser att det yrkande som den skattskyldige har framställt i sina besvär inte ger anledning till rättelse av beslutet, ska Skatteförvaltningen ge utlåtande över besvären och ge den skattskyldige tillfälle att inom utsatt tid bemöta utlåtandet. (11.6.2010/529)

Till den del länsskatteverket anser att det yrkande som den skattskyldige har framställt i sina besvär inte ger anledning till rättelse av beslutet, skall länsskatteverket ge utlåtande över besvären och bereda den skattskyldige tillfälle att inom utsatt tid bemöta utlåtandet.

Besvärsskriften från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och den skattskyldiges i 3 mom. nämnda besvärsskrift jämte bemötande, genmäle och utlåtande samt andra handlingar som har tillkommit vid behandlingen av ärendet ska utan dröjsmål sändas till Helsingfors förvaltningsdomstol. (18.4.2008/246)

195 § (11.6.2010/529)

Förvaltningsdomstolen kan överföra delgivningen av sina beslut på Skatteförvaltningen.

195 § (2.8.1994/700)

Länsrätten kan överföra delgivningen av sina beslut på länsskatteverket.

196 § (2.8.1994/700)

196 § har upphävts genom L 2.8.1994/700.

197 § (30.12.1997/1381)

Om rättelse av och sökande av ändring i tullmyndighetens beslut gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i tullagen. I beslut genom vilket förhandsavgörande inte meddelats, får ändring inte sökas genom besvär.

198 § (2.8.1994/700)

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (11.6.2010/529)

I länsrättens utslag får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Besvärstillstånd skall beviljas, om

1) det för lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet avgörs av högsta förvaltningsdomstolen,

2) det finns särskilda skäl för högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet på grund av att i ärendet skett ett uppenbart fel, eller om

3) det finns vägande ekonomiska eller andra skäl för att bevilja besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan beviljas även så att det gäller endast en del av det överklagade beslutet av förvaltningsdomstolen.