Beaktats t.o.m. FörfS 355/2016.

30.12.1993/1501

Mervärdesskattelag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

I AVDELNINGEN

1 kap

Allmänt tillämpningsområde

1 §

Mervärdesskatt skall enligt denna lag betalas till staten

1) på rörelsemässig försäljning av varor och tjänster i Finland

2) på import av varor i Finland, (29.12.1994/1486)

3) på gemenskapsinterna varuförvärv enligt 26 a § i Finland, (29.12.1995/1767)

4) på överföring av varor enligt 72 l § från upplagringsförfarande i Finland. (29.12.1995/1767)

Skatt betalas på eget bruk av i 32 § nämnda tjänster som avser fastighetsinnehav även då detta inte sker i form av rörelse.

3 mom. har upphävts genom L 29.12.1994/1486. (29.12.1994/1486)

Försäljningen anses inte vara rörelsemässig, om vederlaget för försäljningen är lön som avses i 13 § lagen om förskottsuppbörd (1118/1996). (19.6.1997/585)

5 mom. har upphävts genom L 9.1.2009/6. (9.1.2009/6)

1 a § (30.12.1996/1264)

Med Finland avses i denna lag Finlands mervärdesskatteområde enligt Europeiska gemenskapernas lagstiftning samt landskapet Åland, och med utlandet alla andra områden.

Med medlemsstat och gemenskapen avses medlemsstaternas och gemenskapens mervärdesskatteområde enligt Europeiska gemenskapernas lagstiftning.

Om de undantag som gäller landskapet Åland i fråga om stadgandena i denna lag stadgas i lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996).

2 kap

Skattskyldighet

Allmänna stadganden (29.12.1994/1486)
2 §

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat föreskrivs i 2 a, 8 a–8 d eller 9 §. (27.6.2014/507)

1 mom. har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat föreskrivs i 2 a, 8 a–8 c eller 9 §. (16.7.2010/686)

Om skyldigheten att betala skatt på import av varor stadgas i 9 kap. och om skyldigheten att betala skatt på överföring av varor från upplagringsförfarande i 72 m §. (29.12.1995/1767)

2 a § (29.6.2012/399)

Skattskyldig för sådan vidareförsäljning av varor som nämns i 72 g § är köparen, om säljarens faktura överensstämmer med 209 e § eller, om det är fråga om en sådan situation som avses i 209 a § 4 mom., med en bestämmelse i försäljarens etableringsmedlemsstat som motsvarar 209 e §.

2 b § (29.12.1994/1486)

Skattskyldig för ett sådant gemenskapsinternt varuförvärv som nämns i 1 § 1 mom. 3 punkten är den som gjort förvärvet.

Verksamhet i liten skala
3 § (30.12.2003/1301)

Säljaren är inte skattskyldig om räkenskapsperiodens omsättning är högst 10 000 euro, förutsatt att säljaren inte på egen anmälan har registrerats som skattskyldig. (24.4.2015/515)

1 mom. har ändrats genom L 515/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

Säljaren är inte skattskyldig om räkenskapsperiodens omsättning är högst 8 500 euro, såvida säljaren inte på egen anmälan har registrerats som skattskyldig.

I omsättningen enligt 1 mom. inräknas summan av den skattepliktiga försäljningen, den enligt 56, 58, 70, 70 b, 71, 72 och 72 a–72 e § skattefria försäljningen, överlåtelser av fastigheter eller rättigheter som hänför sig till fastigheter samt försäljningen av finansiella tjänster enligt 41 § och försäkringstjänster enligt 44 §. I omsättningen inräknas inte försäljning av finansiella tjänster och försäkringstjänster av accessorisk karaktär eller försäljning av anläggningstillgångar. (2.12.2011/1202)

Om säljarens räkenskapsperiod är kortare eller längre än 12 månader, betraktas som räkenskapsperiodens omsättning enligt 1 mom. det belopp som fås när räkenskapsperiodens omsättning multipliceras med 12 och divideras med det antal månader som räkenskapsperioden omfattar. Som månader räknas hela kalendermånader.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas varken på

1) utlänningar som saknar fast driftställe i Finland, eller

2) kommuner.

Allmännyttiga samfund
4 § (29.12.2009/1780)

Ett sådant allmännyttigt samfund som avses i inkomstskattelagen (1535/1992) är skattskyldigt endast om den inkomst som har erhållits från en sådan verksamhet som det bedrivit enligt nämnda lag anses som skattepliktig näringsinkomst för samfundet. Ett allmännyttigt samfund är dock skattskyldigt för tagande i eget bruk av restaurang- eller cateringtjänster enligt de förutsättningar som bestäms i 25 a § och för tagande i eget bruk av tjänst som hänför sig till besittande av fastighet enligt de förutsättningar som bestäms i 32 §.

Religionssamfund
5 §

Ett sådant religionssamfund som nämns i inkomstskattelagen är inte skyldig att betala skatt för verksamhet som avses i 23 § 3 mom. i den nämnda lagen.

Universiteten och yrkeshögskolorna (12.12.2014/1091)

Mellanrubriken har ändrats genom L 1091/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder: Universiteten (29.12.2009/1740)

5 a § (12.12.2014/1091)

De universitet som avses i 1 § i universitetslagen (558/2009), Helsingfors universitet inbegripet, och yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen (932/2014) är skyldiga att betala skatt för sådan verksamhet som avses i 1 § i denna lag.

5 a § har ändrats genom L 1091/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

5 a § (29.12.2009/1740)

De universitet som avses i 1 § i universitetslagen (558/2009), Helsingfors universitet inbegripet, är skyldiga att betala skatt för sådan verksamhet som avses i 1 §.

Offentliga samfund
6 §

Staten och kommunerna är skattskyldiga för verksamhet som nämns i 1 §.

Staten och kommunerna är skyldiga att betala skatt för byggtjänster som enligt 33 § tagits i eget bruk även då överlåtelsen av fastigheten inte är rörelsemässig. (23.11.2007/1061)

En kommun är skyldig att betala skatt på försäljning av varor som skaffats för anläggningstillgångar och för sådan användning som berättigar till återbäring enligt 130 §, även då försäljningen inte är rörelsemässig.

En kommun är skyldig att betala skatt på persontrafikverksamhet som den bedriver eller ordnar även då verksamheten inte idkas i form av affärsrörelse. (30.12.2010/1392)

7 §

Statliga affärsverk, Försörjningsberedskapscentralen, Finlands Bank och Folkpensionsanstalten är särskilt skattskyldiga för sin verksamhet enligt 1 §. (30.12.2010/1392)

Vad som nedan stadgas om staten tillämpas inte på de inrättningar som nämns i 1 mom.

8 §

På samkommuner och på landskapet Åland tillämpas vad denna lag stadgar om kommuner.

Guldköpare (8.10.1999/940)
8 a § (8.10.1999/940)

Skattskyldig för i 43 c § 1 mom. avsedd skattepliktig försäljning av i 43 b § 1 mom. nämnt investeringsguld samt för försäljning av guldmaterial och halvfärdiga guldprodukter med en renhet av minst 325 tusendelar är köparen, om denne har införts i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 §. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.

Utlänningar
Köpare av utsläppsrätter (16.7.2010/686)
8 b § (16.7.2010/686)

Skattskyldig för försäljningen av en utsläppsrätt är köparen, om köparen har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga.

Med utsläppsrätt avses de utsläppsrätter för växthusgaser som definieras i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG och som kan överlåtas i enlighet med artikel 12 i nämnda direktiv, samt andra enheter som är gångbara i handel med utsläppsrätter och som aktörerna kan använda för att följa ovan nämnda direktiv.

Köpare av byggtjänster (16.7.2010/686)
8 c § (16.7.2010/686)

Skattskyldig för försäljningen av sådana byggtjänster som avses i 31 § 3 mom. 1 punkten samt för uthyrning av arbetskraft för dessa tjänster är köparen, om

1) köparen är en näringsidkare som annat än tillfälligt säljer dessa tjänster eller utför fastighetsöverlåtelser enligt 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §, eller

2) köparen är en sådan näringsidkare som säljer nämnda tjänst till en näringsidkare som nämns i 1 punkten.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas emellertid inte, om försäljningen är skattefri vid tillämpningen av 3 §.

Köpare av skrot och avfall (27.6.2014/507)

Mellanrubriken har tillfogats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

8 d § (27.6.2014/507)

Skattskyldig för försäljningen av skrot och avfall som avses i 2 mom. är köparen, om köparen är en näringsidkare som har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på följande skrot och avfall som avses i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i den lydelse av Kombinerade nomenklaturen som gällde den 1 januari 2013:

1) avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av skrot av järn eller stål (KN-nummer som börjar med 7204),

2) avfall och skrot av koppar (KN-nummer som börjar med 7404),

3) avfall och skrot av nickel (KN-nummer som börjar med 7503),

4) avfall och skrot av aluminium (KN-nummer som börjar med 7602),

5) avfall och skrot av bly (KN-nummer som börjar med 7802),

6) avfall och skrot av zink (KN-nummer som börjar med 7902),

7) avfall och skrot av tenn (KN-nummer som börjar med 8002),

8) avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nummer som börjar med 8101–8113), samt

9) avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer; förbrukade galvaniska element, förbrukade batterier och förbrukade elektriska ackumulatorer (KN-nummer som börjar med 854810).

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas emellertid inte, om försäljningen är skattefri med stöd av 3–5 §.

8 d § har tillfogats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

9 § (29.12.1994/1486)

Om en utlänning inte i Finland har ett fast driftställe, och han inte med stöd av 12 § 2 mom. har ansökt om att bli skattskyldig, är köparen skyldig att betala skatt på de varor och tjänster som utlänningen har sålt i Finland. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.

Säljaren är dock alltid skattskyldig, om

1) köparen är en utlänning som inte här har ett fast driftställe och inte finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga,

2) köparen är en privatperson,

3) det är fråga om försäljning av varor som avses i 63 a §, eller

4) det är fråga om persontransporttjänster eller tjänster som avses i 69 d §.

(13.11.2009/886)

Vad som föreskrivs i 2 mom. 1 punkten tillämpas dock inte i en situation som avses i 8 c §. (16.7.2010/686)

Vad som sägs i 1 mom. tillämpas trots att en utlänning har fast driftställe i Finland om driftstället inte deltar i försäljningen i fråga. (13.11.2009/886)

10 § (27.6.2014/505)

Med utlänning avses en näringsidkare som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utomlands.

10 § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

10 § (13.11.2009/886)

Med utlänning avses en näringsidkare som har sin hemort utomlands.

Med en näringsidkares hemort avses sätet för den ekonomiska verksamheten eller, i avsaknad av ett sådant säte, platsen där denne är bosatt eller vistas fortlöpande.

11 § (27.6.2014/505)

11 § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

11 §

Med fast driftställe avses ett stadigvarande affärsställe, från vilket rörelsen helt eller delvis bedrivs. Vid byggnads- eller installationsverksamhet betraktas ett entreprenadobjekt eller flera successiva entreprenadobjekt som ett fast driftställe om arbetet har pågått längre tid än 9 månader.

Ansökan om att bli skattskyldig
12 §

Den som bedriver rörelse kan utan hinder av 3–5 och 60 §§ blir skatteskyldig på ansökan.

En utlänning kan utan hinder av 9 §, under de förutsättningar som stadgas i 173 a §, på ansökan bli skattskyldig för sin försäljning i Finland. (29.12.1994/1486)

Om rätten att på ansökan bli skattskyldig för fastighetsupplåtelse stadgas i 30 §.

Sammanslutningar
13 §

Om två eller flera parter i avsikt att bedriva rörelse har bildat en sådan sammanslutning som är avsedd att vara verksam till förmån för delägarna gemensamt, är sammanslutningen skattskyldig för verksamheten.

Beskattning av grupper (29.12.1994/1486)
13 a § (27.5.1994/377)

Skatteförvaltningen kan på ansökan av två eller flera näringsidkare bestämma att dessa när lagen tillämpas ska behandlas som en enda näringsidkare (skattskyldighetsgrupp). Näringsidkarna ska ha etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ha ett fast driftställe i Finland. (27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Skatteförvaltningen kan på ansökan av två eller flera näringsidkare bestämma att dessa när lagen tillämpas ska behandlas som en enda näringsidkare (skattskyldighetsgrupp). Näringsidkarna ska ha sin hemort eller ett fast driftställe i Finland. (11.6.2010/529)

Till en skattskyldighetsgrupp kan endast höra

1) en näringsidkare som i huvudsak säljer finansiella tjänster som avses i 41 § eller försäkringstjänster som avses i 44 § 1 mom.,

2) ett holdingföretag som avses i 1 kap. 15 § i kreditinstitutslagen (610/2014) eller en försäkringskoncerns modersammanslutning som avses i 3 kap. 1 § 2 mom. i bokföringsförordningen (1339/1997), (8.8.2014/646)

3) en näringsidkare i vilken en näringsidkare enligt 1 eller 2 punkten har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § eller 6 § 2 mom. bokföringslagen (1336/1997),

4) en näringsidkare i vilken näringsidkare enligt 1–3 punkten tillsammans kan utöva inflytande som motsvarar bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § eller 6 § 2 mom. bokföringslagen, och en näringsidkare som på det sätt som avses i 3 punkten står under dennes bestämmande inflytande.

(25.4.2003/325)

En förutsättning för att ansökan skall godkännas är att näringsidkarna är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och administrativt hänseende.

En näringsidkare kan bara höra till en enda skattskyldighetsgrupp.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. skall bestämmelserna om faktura i denna lag tillämpas särskilt på varje näringsidkare. (25.4.2003/325)

13 b § (27.5.1994/377)

En skattskyldighetsgrupp skall meddela vilken till gruppen hörande näringsidkare som skall vara skyldig att uppfylla gruppens deklarations- och redovisningsskyldighet enligt lagen och som skall vara berättigad till att göra de ansökningar om skatteåterbäring som avses i lagen.

13 c § (29.12.1994/1486)

Ett renbeteslag som avses i renskötsellagen (848/90) och renägare som hör till renbeteslaget behandlas vid mervärdesbeskattningen i fråga om renhushållningen som en enda näringsidkare (renbeteslagsgrupp). Om en renägare som hör till en renbeteslagsgrupp tar varor eller tjänster i eget bruk tillämpas 22 a §.

Renbeteslaget och de renägare som hör till renbeteslaget är ansvariga för renbeteslagsgruppens skatt.

Ett renbeteslag är skyldigt att fullgöra renbeteslagsgruppens anmälnings- och redovisningsskyldighet och är berättigat att ansöka om återbäring av skatt.

En renbeteslagsgrupps skatteperiod är ett renskötselår. Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen (604/2009) med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag. Skatten ska betalas senast den andra kalendermånaden efter skatteperiod vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen. (7.8.2009/605)

5 mom. har upphävts genom L 11.6.2010/529. (11.6.2010/529)

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. skall bestämmelserna om faktura i denna lag tillämpas särskilt på varje näringsidkare. (25.4.2003/325)

Konkursbon
14 §

Ett konkursbo är separat skattskyldigt för den rörelse som det bedriver självständigt efter det att näringsidkaren har försatts i konkurs.

Tidpunkten när skattskyldigheten uppkommer
15 §

Skyldigheten att betala skatt på försäljning enligt 1 § uppkommer när

1) den sålda varan har levererats eller tjänsten utförts,

2) vederlaget eller en del av det har influtit före den i 1 punkten nämnda tidpunkten,

3) betalning enligt 79 § har inkommit,

4) en vara eller en tjänst har tagits i eget bruk.

Varor och tjänster där försäljningen pågår kontinuerligt anses vara levererade eller utförda enligt 1 mom. 1 punkten vid utgången av redovisningsperioden för den enskilda prestationen. (13.11.2009/886)

En i 29 § 1 mom. 9 punkten avsedd helhetstjänst som gäller allmän väg eller järnväg anses vara utförd enligt 1 mom. 1 punkten vid utgången av beräkningsperioden för trafikprestationen. (30.12.1996/1257)

16 § (23.11.2007/1061)

Skyldigheten att betala skatt på eget bruk av byggtjänster uppkommer

1) allt eftersom den själv utförda byggtjänsten slutförs,

2) när en köpt byggtjänst har tagits emot eller när vederlaget eller en del av det har betalts före mottagningsdagen,

3) när en fastighet som avses i 33 § har överlåtits och en tidigare överlåtare har köpt eller själv utfört byggtjänsten.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2010/1392. (30.12.2010/1392)

16 a § (29.12.1994/1486)

Skyldigheten att betala skatt på ett gemenskapsinternt varuförvärv uppkommer när förvärvet är gjort. En vara har förvärvats vid den tidpunkt då varan har mottagits eller skulle ha tagits i eget bruk.

Om de varor som köps genom gemenskapsinternt varuförvärv levereras till köparen som en kontinuerlig leverans i mer än en kalendermånad, anses varorna i enlighet med 1 mom. ha mottagits vid utgången av varje kalendermånad. (29.6.2012/399)

Det som bestäms i 15 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom. tillämpas inte på sådan gemenskapsintern försäljning av varor som avses i 72 b §. (29.6.2012/399)

Om de varor som säljs genom gemenskapsintern försäljning levereras som en kontinuerlig leverans i mer än en kalendermånad, anses varorna i enlighet med 15 § 1 mom. 1 punkten ha levererats vid utgången av varje kalendermånad. (29.6.2012/399)

3 kap

Skattepliktig försäljning

Försäljning av varor och tjänster
17 §

Med vara avses materiella föremål samt elektricitet, gas, värme, kyla och andra med dem jämförbara energinyttigheter. Med tjänst avses allt annat som kan säljas i form av rörelse.

18 §

Med försäljning av vara avses överlåtelse av äganderätten till en vara mot vederlag.

Med försäljning av tjänst avses utförande eller annan överlåtelse av en tjänst mot vederlag.

18 a § (29.12.1995/1767)

Som varuförsäljning anses också att en vara som hör till tillgångarna för en rörelse som en näringsidkare bedriver i Finland överförs till en annan medlemsstat för näringsidkarens transaktioner.

18 b § (29.12.1995/1767)

En vara anses inte ha blivit såld så som avses i 18 a § om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan

1) för en värdering eller arbetsprestation som säljs åt näringsidkaren och som ska utföras på varan i den stat där transporten upphör och varan efter värderingen eller arbetet återbördas till honom i Finland, (29.6.2012/399)

2) temporärt för försäljning av hans tjänster,

3) temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av förfarandet för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen, (29.4.2016/305)

3 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

3) temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av helt tullfritt temporärt importförfarande, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen,

4) för sådan försäljning som nämns i 63 c §, eller

5) för genomförande av sådan försäljning som nämns i 63 § 3 mom., 63 b, 70, 72 a eller 72 d §.

Om någon av de förutsättningar som nämns i 1 mom. upphör, anses varan ha blivit överförd till den andra medlemsstaten så som nämns i 18 a §.

19 §

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn säljs för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till köparen och huvudmannen ha sålt den till ombudet.

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn köps för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till huvudmannen och försäljaren ha sålt den till ombudet.

Överlåtelse av rörelse helt eller delvis (23.6.2005/453)
19 a § (23.6.2005/453)

Som försäljning betraktas inte sådan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis som sker till den som fortsätter rörelsen och denne tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag.

Som försäljning betraktas inte heller överlåtelse av varor och tjänster i samband med en konkurs, om överlåtelsen under de förutsättningar som anges i 1 mom. sker till konkursboet, vilket fortsätter rörelsen.

Om den som fortsätter rörelsen tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som endast delvis berättigar till avdrag, tillämpas 1 och 2 mom. endast till den del de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

En i 1–3 mom. avsedd person som fortsätter rörelsen anses vara efterträdare till överlåtaren.

19 b § (23.11.2007/1061)

På överlåtelse av en fastighet i samband med överlåtelse av rörelse helt eller delvis tillämpas vad som bestäms i 121 i §.

Varor och tjänster i eget bruk (23.6.2005/453)
20 §

Som försäljning anses också att en vara eller en tjänst tas i eget bruk så som 21–26 §§ stadgar.

21 §

Med eget bruk av en vara avses att en näringsidkare

1) tar en vara för privat konsumtion,

2) överlåter en vara utan vederlag,

3) överför eller på något annat sätt tar en vara i annan användning än sådan som enligt 10 kap. berättigar till avdrag.

(21.12.2007/1312)

Vad 1 mom. stadgar om varor i eget bruk tillämpas endast om avdrag har kunnat göras för varan eller om varan har tillverkats i samband med den skattskyldiges rörelse. (29.12.1994/1486)

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de varor som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på varor som tas i eget bruk.

22 §

Med eget bruk av en tjänst avses att en näringsidkare

1) utför, överlåter eller på något annat sätt utan vederlag tar en tjänst för sin eller personalens privata konsumtion eller i övrigt för ett ändamål som inte är rörelsemässigt,

2) utför eller på något annat sätt tar en tjänst i sådan användning för vilken avdragsbegränsningar enligt 114 § gäller,

3) på något annat sätt tar en köpt tjänst i annan användning än sådan som enligt 10 kap. berättigar till avdrag.

(21.12.2007/1312)

Vad 1 mom. stadgar om eget bruk av tjänster tillämpas endast om

1) avdrag har kunnat göras för en köpt tjänst,

2) en själv utförd tjänst har utförts i samband med den skattskyldiges rörelse och näringsidkaren säljer motsvarande tjänster till utomstående.

(29.12.1994/1486)

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de tjänster som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på tjänster som tas i eget bruk.

22 a § (16.12.1994/1218)

På uttag av varor eller tjänster betalas inte skatt då näringsidkaren i ringa mån tar ut varor eller tjänster för sin egen eller sin familjs privata konsumtion.

Särskilda stadganden
23 § (30.12.2010/1392)

I 31, 31 a, 32 och 33 § föreskrivs det om eget bruk av vissa tjänster som har samband med fastigheter.

24 §

På eget bruk av nyttjanderätten till en vara som ägs av en näringsidkare tillämpas vad som 21 § stadgar om eget bruk av varor.

25 §

En överlåtelse i form av ett varuprov eller en sedvanlig reklamgåva betraktas inte som eget bruk av varan.

25 a § (29.12.2009/1780)

En restaurang- eller cateringtjänst som överlåts till personalen anses tagen i eget bruk även när tjänsten inte överlåts i samband med skattepliktig rörelse och motsvarande tjänster inte säljs till utomstående.

26 § (29.12.2009/1780)

Staten ska inte betala skatt på eget bruk av en vara eller tjänst. Staten ska dock betala skatt på eget bruk av en restaurang- eller cateringtjänst i de fall som avses i 25 a § och på eget bruk av en byggtjänst i de fall som avses i 31 § 1 mom. och 33 §.

3 a kap. (29.12.1994/1486)

Gemenskapsinterna varuförvärv

26 a § (29.12.1994/1486)

Med ett gemenskapsinternt varuförvärv avses ett förvärv mot vederlag av äganderätten till ett löst föremål, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet till köparen från en medlemsstat till en annan.

Som gemenskapsinternt varuförvärv anses också att

1) en vara som hör till tillgångarna för en rörelse som en näringsidkare bedriver i en annan medlemsstat överförs till Finland för näringsidkarens transaktioner, och att

2) en vara som hör till näringsidkarens rörelsetillgångar i en annan situation än den som nämns i 1 punkten överförs från en annan medlemsstat till Finland för att här användas inom hans rörelse, om varan hade förvärvats eller tillverkats i medlemsstaten i fråga.

(29.12.1995/1767)

Ett förvärv av en vara betraktas inte som ett gemenskapsinternt förvärv om det är fråga om sådan försäljning som nämns i 63 § 3 mom., 63 a eller 63 d §. (29.10.2004/935)

26 b § (29.12.1995/1767)

En vara anses inte ha blivit förvärvad så som avses i 26 a § 2 mom., om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan

1) för en värdering eller arbetsprestation som säljs åt honom och som ska utföras på varan i Finland och varan efter arbetet återbördas till honom i den medlemsstat från vilken varan ursprungligen transporterades,

2) temporärt för försäljning av hans tjänster,

3) temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av förfarandet för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen, (29.4.2016/305)

3 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

3) temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av helt tullfritt temporärt importförfarande, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen,

4) för sådan försäljning som nämns i 63 c §, eller

5) för genomförande av sådan försäljning som nämns i 70, 72 a eller 72 d §.

(27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

En vara anses inte ha blivit förvärvad så som avses i 26 a § 2 mom., om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan

1) för en arbetsprestation som säljs åt honom och som skall utföras på varan i Finland och varan efter arbetet återbördas till honom i den medlemsstat från vilken varan ursprungligen transporterades,

2) temporärt för försäljning av hans tjänster,

3) temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av helt tullfritt temporärt importförfarande, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen,

4) för sådan försäljning som nämns i 63 c §, eller

5) för genomförande av sådan försäljning som nämns i 70, 72 a eller 72 d §.

Om någon av de förutsättningar som nämns i 1 mom. upphör, anses varan ha blivit överförd till Finland så som nämns i 26 a § 2 mom. 1 eller 2 punkten.

26 c § (29.12.1994/1486)

Det är fråga om ett gemenskapsinternt förvärv enligt 26 a § endast om

1) varans köpare är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare och säljaren är en näringsidkare som inte i sitt eget land bedriver verksamhet i liten skala som är skattefri, eller

2) varan är ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d §.

Det är dock inte fråga om ett gemenskapsinternt förvärv till den del som förvärvens värde, utan skattens andel, med undantag för nya transportmedel, accispliktiga varor och förvärv som nämns i 3 mom., är högst 10 000 euro per kalenderår, om (26.10.2001/915)

1) de gemenskapsinterna förvärven under föregående kalenderår uppgick till högst 10 000 euro, och (26.10.2001/915)

2) köparen är en näringsidkare vars verksamhet inte till någon del berättigar till avdrag, eller en juridisk person som inte är näringsidkare och köparen inte har fått ett sådant beslut som nämns i 26 f §.

Det är inte heller fråga om ett gemenskapsinternt förvärv, om

1) skatt inte skulle betalas på försäljning av varan med stöd av 58 § eller 70 § 1 mom. 6–8 punkten, om försäljningen skulle ske i Finland, (30.12.2010/1392)

2) förvärvet av varan skulle berättiga till återbäring enligt 127 §, om försäljningen skulle ske i Finland, eller

3) förvärvaren är en internationell organisation eller dess personal, som enligt avtalet om grundande av organisationen eller värdlandsöverenskommelsen skulle ha rätt till återbäring för den skatt som ingår i förvärvet, om försäljningen skulle ske i Finland. (30.12.2010/1392)

(29.12.1995/1767)

Paragrafens 2 mom. gäller inte förvärvav nya transportmedel eller accispliktiga varor.

Det är inte heller fråga om ett gemenskapsinternt förvärv, om det på försäljningen av varan i den stat där transporten har inletts har tillämpats ett förfarande som motsvarar det förfarande som nämns i 79 a §. En förutsättning för skattefrihet är att det på ett försäljningsverifikat som givits av en utländsk återförsäljare finns en anteckning om att ovan nämnda förfarande har tillämpats på försäljningen. (29.12.1995/1767)

26 d § (29.12.1994/1486)

Med transportmedel avses i 26 c § för person- eller varutransporter avsedda (13.11.2009/886)

1) motordrivna marktransportmedel som har en motor med en cylindervolym på över 48 cm3 eller en effekt på över 7,2 kw,

2) fartyg vars längd överstiger 7,5 meter,

3) luftfartyg med en största tillåtna startvikt som överstiger 1 550 kg.

Ett transportmedel är nytt, om

1) ett motordrivet marktransportmedel har sålts högst sex och ett annat transportmedel högst tre månader efter det att de första gången togs i bruk, eller

2) ett motordrivet marktransportmedel har körts högst 6 000 kilometer, ett fartyg har körts eller seglats högst 100 timmar eller ett luftfartyg har flugits högst 40 timmar.

Som transportmedel betraktas dock inte sådana fartyg eller luftfartyg som med stöd av 58 § eller 70 § 1 mom. 6 punkten kan säljas skattefritt. (24.6.1999/763)

26 e § (30.12.2010/1392)

Med punktskattepliktiga (accispliktiga) varor avses i denna lag sådana varor som nämns i 3 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994), 2 § 1 mom. i lagen om tobaksaccis (1470/1994), 2 § 1 mom. i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994) och 2 § 2 punkten a och c underpunkten i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996), med undantag för sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät.

26 f § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen beslutar på ansökan av en sådan köpare som avses i 26 c § 2 mom. 2 punkten att köparens förvärv ska betraktas som gemenskapsinterna förvärv, även om förvärvens värde inte överstiger det belopp som nämns i lagrummet i fråga.

26 g § (29.12.1994/1486)

En vara anses ha blivit transporterad från en medlemsstat så som nämns i 26 a § 1 mom. också om transporten utgår från en stat utanför gemenskapen och slutar i en annan medlemsstat än den till vilken varorna har importerats, om importören är en juridisk person som inte är näringsidkare.

4 kap

Undantag från skattepliktigheten för försäljning

Fastighetsöverlåtelse
27 §

Skatt betalas inte på försäljning av fastigheter eller på överlåtelse av arrenderätt, hyresrätt, servitutsrätt eller någon annan motsvarande rättighet som gäller en fastighet.

Skatt betalas inte heller på överlåtelse av elektricitet, gas, värme, vatten eller någon motsvarande nyttighet i samband med överlåtelse av skattefri nyttjanderätt till en fastighet.

28 §

Med fastighet avses ett jordområde, en byggnad och en bestående konstruktion eller någon del av dem.

Maskiner, anordningar och inventarier som används för en särskild verksamhet som bedrivs på fastigheten hör inte till fastigheten.

På sådant bostadslösöre som sedvanligt ingår i försäljning eller uthyrning av en fastighet tillämpas vad som är stadgat om fastighet.

29 §

Utan hinder av 27 § skall skatt betalas

1) på försäljning av byggtjänster,

2) på försäljning av rätten att ta mark- och stensubstanser eller av skogsavverkningsrättigheter eller av jakt- eller fiskerätt, (16.12.1994/1218)

3) i hotell- och campingområdesverksamhet och motsvarande inkvarteringsverksamhet på överlåtelse av nyttjanderätten till rum, campingplatser, stugor och andra motsvarande utrymmen,

4) på överlåtelse av tillfällig karaktär av nyttjanderätten till konferens-, utställnings- eller idrottslokaliteter eller motsvarande lokaliteter,

5) på upplåtelse av parkeringsplatser i form av parkeringsverksamhet,

6) på upplåtelse av hamnar eller flygfält för att användas av fartyg eller luftfartyg,

7) på överlåtelse av nyttjanderätten till förvaringsfack,

8) på upplåtelse av annons- eller reklamplatser på fastigheter och platser för förströelse- eller läskedrycksautomater eller andra liknande anordningar eller spel, (30.12.1996/1257)

9) på överlåtelse av helhetstjänster som gäller allmän väg eller järnväg till staten. (30.12.2010/1392)

10 punkten har upphävts genom L 30.12.2010/1392. (30.12.2010/1392)

Med helhetstjänst enligt 1 mom. 9 punkten avses en bygg- och underhållstjänst som gäller allmän väg eller järnväg, för vilken vederlaget bestäms enligt trafikmängd eller annan motsvarande prestationsmängd som beskriver användningen av vägen eller järnvägen (trafikprestation). (30.12.1996/1257)

30 §

För överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet betalas med avvikelse från 27 § skatt, om överlåtaren ansöker om att bli skattskyldig för denna verksamhet. Skattskyldigheten gäller endast den fastighet eller den del av en fastighet som nämns i ansökan. Skattskyldigheten förutsätter att fastigheten fortlöpande används för verksamhet som berättigar till avdrag enligt 10 kap. eller att fastigheten används av staten, av ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen eller av ett yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen. (12.12.2014/1091)

1 mom. har ändrats genom L 1091/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

För överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet betalas med avvikelse från 27 § skatt, om överlåtaren ansöker om att bli skattskyldig för denna verksamhet. Skattskyldigheten gäller endast den fastighet eller den del av en fastighet som nämns i ansökan. Skattskyldigheten förutsätter att fastigheten fortlöpande används för verksamhet som berättigar till avdrag enligt 10 kap. eller att fastigheten används av staten, av ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen eller av en privat yrkeshögskola. (8.11.2013/762)

En förutsättning för den i 1 mom. avsedda skattskyldigheten för överlåtaren är att också förvärvaren ansöker om att bli skattskyldig ifall förvärvaren i sin tur överlåter nyttjanderätten till fastigheten. (13.12.2001/1239)

Ett fastighetsaktiebolag, vars aktieägare själva använder eller hyr eller arrenderar ut den del av fastigheten som de besitter på basis av sina aktier, kan ansöka om att bli skattskyldigt endast om aktieägarna har rätt att till fullt belopp dra av den skatt som ingår i vederlaget eller om staten, ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen eller ett yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen är aktieägare. (12.12.2014/1091)

3 mom. har ändrats genom L 1091/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Ett fastighetsaktiebolag, vars aktieägare själva använder eller hyr eller arrenderar ut den del av fastigheten som de besitter på basis av sina aktier, kan ansöka om att bli skattskyldigt endast om aktieägarna har rätt att till fullt belopp dra av den skatt som ingår i vederlaget eller om staten, ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen eller en privat yrkeshögskola är aktieägare. (8.11.2013/762)

Vad som ovan stadgas om fastighetsaktiebolag och aktieägare i det tillämpas också på andra aktiebolag och andelslag som har till syfte att inneha en fastighet, och på deras aktieägare och medlemmar.

Eget bruk av vissa tjänster som har samband med fastigheter (23.11.2007/1061)
31 §

En byggtjänst anses ha blivit tagen i eget bruk också när

1) en näringsidkare på ett markområde som han innehar uppför eller låter uppföra en byggnad eller bestående konstruktion för försäljning,

2) en näringsidkare i samband med ett nybygge säljer en byggtjänst till ett sådant bostads- eller fastighetsaktiebolag där han har bestämmanderätt när entreprenadavtalet ingås.

Även om en sådan näringsidkare som nämns i 1 mom. inte säljer byggtjänster till utomstående skall han betala skatt på eget bruk av byggtjänsten så som 22 § stadgar.

Byggtjänster är

1) byggnads- och reparationsarbeten på fastigheter samt överlåtelse av varor som installeras i samband med arbetet,

2) planering, övervakning och motsvarande tjänster i samband med arbeten som nämns i 1 punkten.

31 a § (29.12.1994/1486)

En byggtjänst anses ha blivit tagen i eget bruk också när en näringsidkare som säljer byggtjänster till utomstående eller bedriver verksamhet enligt 31 § utför tjänsten för annan användning än sådan som berättigar till avdrag.

32 §

En tjänst som avser fastighetsinnehav anses ha tagits i eget bruk också när fastighetens ägare eller innehavare själv utför den tjänst som avser fastigheten, om fastigheten används för något annat syfte än ett sådant som berättigar till avdrag.

Fastighetens ägare eller innehavare behöver inte betala skatt om

1) han eller hon huvudsakligen använder fastigheten som sin bostad, eller

2) lönekostnaderna jämte socialkostnader för de tjänster som avser fastighetsinnehav som han utfört under ett kalenderår inte överstiger 50 000 euro.

(29.10.2010/905)

Tjänster som avser fastighetsinnehav är

1) sådana byggtjänster som nämns i 31 §,

2) renhållning och annan skötsel av fastigheten samt ekonomiska och andra administrativa tjänster som hänför sig till fastigheten.

33 § (23.11.2007/1061)

En byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet anses ha blivit tagen i eget bruk även då en näringsidkare, staten eller en kommun i andra fall än de som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten överlåter fastigheten innan den tas i bruk efter det att byggtjänsten har utförts.

Skatt ska inte betalas på eget bruk enligt 1 mom. av själv utförda byggtjänster i fråga om lönekostnaderna och de sociala kostnaderna i samband med dem, om

1) lönekostnaderna jämte socialkostnader för de tjänster som avser fastighetsinnehav under ett kalenderår inte överstiger 50 000 euro, och

2) näringsidkaren inte har sålt byggtjänster till utomstående eller bedrivit sådan verksamhet som avses i 31 § 1 mom. vid den tidpunkt då byggtjänsten utfördes.

(29.10.2010/905)
33 a § (30.12.2010/1392)

33 a § har upphävts genom L 30.12.2010/1392.

Posttjänster (29.4.2011/417)
33 b § (29.4.2011/417)

Skatt betalas inte på försäljning av samhällsomfattande tjänster som bedrivs av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och som avses i postlagen (415/2011) och i Ålands landskapslag om posttjänster (ÅFS 60/2007).

Skatt ska dock betalas på försäljning av sådana tjänster för vilka villkoren har förhandlats individuellt.

Hälso- och sjukvård
34 §

Skatt betalas inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster.

Skatt betalas inte heller då den som bedriver vårdverksamhet i samband med vården överlåter tjänster och varor som sedvanligt ingår i vården.

35 §

Med hälso- och sjukvårdstjänster avses åtgärder för att bestämma en människas hälsotillstånd samt funktions- och arbetsförmåga eller för att återställa eller upprätthålla hennes hälsa samt funktions- och arbetsförmåga, om det är fråga om

1) vård vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård som upprätthålls av staten eller kommunen eller vård som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/90),

2) vård som ges av en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som bedriver sin verksamhet med stöd av lagstadgad rätt eller som enligt lag är registrerad.

36 §

Skatt betalas inte heller på försäljning av följande varor och tjänster

1) sjuktransporter med särskilt för ändamålet utrustade transportmedel,

2) undersöknings- och laboratorietjänster i anslutning till hälso- och sjukvården,

3) tandproteser som säljs av tandläkare eller tandtekniker eller specialtandtekniker och tandtekniska arbeten på dem,

4) modersmjölk, blod, organ och vävnader av människa, (29.12.1995/1767)

5) varor och tjänster som används direkt i hälso- och sjukvård och som den som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården enligt 35 § 2 punkten inom ramen för denna sin verksamhet överlåter till någon annan som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster eller till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. (29.12.1995/1767)

Socialvård
37 §

Skatt betalas inte på försäljning av tjänster och varor i form av socialvård.

38 §

Med socialvård avses verksamhet som bedrivs av staten eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, då verksamheten har till syfte att sörja för vården om barn och ungdomar, barndagvården, åldringsvården, omsorgen om utvecklingsstörda, andra tjänster och stödåtgärder för handikappade, missbrukarvården samt annan motsvarande verksamhet.

Utbildning
39 §

Skatt betalas inte på försäljning av utbildningstjänster.

Skatt betalas inte heller när den som bedriver utbildningsverksamhet i samband med utbildningen till deltagarna överlåter tjänster och varor som sedvanligt hör till utbildningen.

Skatt ska dock inte betalas för restaurang- eller cateringtjänst till dem som utbildas vid en läroanstalt om tjänsten ges i samband med utbildningen och normalt anknyter till utbildningen. (29.12.2009/1780)

40 §

Med utbildningstjänst avses allmänbildande utbildning och yrkesutbildning, högskoleundervisning samt grundundervisning i konst som ordnas med stöd av lag eller som med stöd av lag understöds med statens medel.

Andlig vård (8.11.2013/761)
40 a § (8.11.2013/761)

Skatt betalas inte för personal som religiösa eller filosofiska institutioner tillhandahåller i syfte att ge andlig vård i samband med sådan verksamhet som avses i 34, 37 eller 39 §.

Finansiella tjänster
41 §

Skatt betalas inte på försäljning av finansiella tjänster.

42 §

Som finansiella tjänster anses

1) mottagande av medel av allmänheten som skall återbetalas och annan medelsanskaffning,

2) kreditgivning och andra finansieringsarrangemang,

3) kreditförvaltning som bedrivs av kreditgivaren,

4) betalningsrörelse,

5) valutaväxling,

6) handel med värdepapper,

7) garantiverksamhet. (20.4.2000/391)

8 punkten har upphävts genom L 20.4.2000/391. (20.4.2000/391)

2 mom. har upphävts genom L 27.5.1994/377. (27.5.1994/377)

Med värdepappershandel avses försäljning och förmedling av aktier och motsvarande andelar, fordringar och derivativavtal, även då de inte grundar sig på handlingar.

43 § (29.12.1994/1486)

Som finansiella tjänster betraktas inte försäljning eller förmedling av sådana värdepapper som ensamma eller tillsammans med andra värdepapper medför rätt att besitta en viss lägenhet eller fastighet eller en del av en fastighet.

Investeringsguld (8.10.1999/940)
43 a § (8.10.1999/940)

Skatt betalas inte på försäljning och förmedling av investeringsguld.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas även på försäljning och förmedling av avtal som gäller överlåtelse av en äganderätt till eller fordran på investeringsguld.

43 b § (8.10.1999/940)

Med investeringsguld avses guld i form av en tacka eller platta med en av guldmarknaderna godtagen vikt och med en renhet av minst 995 tusendelar.

Med investeringsguld avses även guldmynt med en renhet av minst 900 tusendelar som

1) är präglade efter år 1800,

2) är eller har varit lagligt betalningsmedel i ursprungslandet, och

3) vars normala försäljningspris är högst 80 procent större än det öppna marknadsvärdet för guldinnehållet i myntet.

Guldmynt som ingår i den förteckning som årligen offentliggörs i C-serien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning skall anses uppfylla kriterierna enligt 2 mom. det år förteckningen gäller.

På guldmynt som avses i 2 och 3 mom. tillämpas inte i 59 § 1 punkten. (25.4.2003/325)

43 c § (8.10.1999/940)

Utan hinder av vad som bestäms i 43 a § skall skatt betalas på försäljning av investeringsguld till en näringsidkare om en säljare som avses i 2 mom. väljer skattepliktighet för försäljning.

Skattepliktighet för försäljning kan väljas av

1) näringsidkare som framställer investeringsguld eller omvandlar investeringsguld eller annat guld till investeringsguld, och

2) näringsidkare som i sin rörelse normalt säljer guld för industriella syften, om försäljningen gäller i 43 b § 1 mom. avsett investeringsguld.

På förmedling av investeringsguld betalas med avvikelse från 43 a § skatt, om

1) den som säljer investeringsguld har valt skattepliktighet för försäljningen, och

2) den som säljer förmedlingstjänsten väljer skattepliktighet för försäljningen.

Säljaren kan välja skattepliktighet separat för varje försäljning. Valet av skattepliktighet för försäljningen skall framgå av en anteckning på fakturan om skattepliktighet för försäljningen. (25.4.2003/325)

Försäkringstjänster
44 §

Skatt betalas inte på försäljning och förmedling av försäkringstjänster.

Som försäkringstjänter anses även behandlingen av försäkringsansökningar, tjänster för direkt skötseln av försäkringar under dess giltighetstid, försäkringsekonomiska tjänster, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster i samband med betalning och statistikföring av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster för fastställandet av pensionsansvar och prognostiserandet av pensionsutgifter samt skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet.

Honorar och vissa immateriella rättigheter
45 §

Skatt betalas inte på

1) honorar till utövande konstnärer eller till andra offentligt uppträdande eller till idrottsmän,

2) försäljning av framträdanden av sådana uppträdande som nämns i 1 punkten då avsikten är att framträdandet ska överlåtas till arrangören av ett evenemang,

3) överlåtelse av rätten till ljud- och bildupptagningar av det som framförts av en uppträdande som nämns i 1 punkten, eller på ersättning som erhållits på grund av denna rätt,

4) överlåtelse av rättigheter enligt 1, 4 eller 5 § i upphovsrättslagen (404/1961) eller på ersättning som erhållits på grund av denna rätt,

5) överlåtelse av rättigheter som grundar sig på upphovsrättslagen eller på ersättningar som på grund av denna rätt erhållits enligt 19 , 26, 26 a, 26 i eller 47 a § i upphovsrättslagen.

(28.11.2008/758)

Skattefriheten enligt 1 mom. 3 och 4 punkten gäller inte rätten till fotografier, reklamverk, kartor eller material som används för framställning av sådana, automatiska databehandlingssystem eller datorprogram eller överlåtelse av visningsrätten till filmer, videoprogram eller motsvarande program. (29.12.1995/1767)

Skattefriheten enligt 1 mom. 3–5 punkten gäller inte de ersättningar som en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten får för överlåtelse av en rättighet eller på grund av denna rätt. (28.11.2008/758)

46 § (11.12.2002/1071)

46 § har upphävts genom L 11.12.2002/1071.

Vissa sammanslutningar (29.12.1994/1486)
46 a § (17.3.1995/347)

46 a § har upphävts genom L 17.3.1995/347.

47 § (16.12.1994/1218)

47 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

48 § (16.12.1994/1218)

48 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

49 § (16.12.1994/1218)

49 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

50 § (16.12.1994/1218)

50 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

51 § (16.12.1994/1218)

51 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

52 § (16.12.1994/1218)

52 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

53 § (16.12.1994/1218)

53 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

54 § (16.12.1994/1218)

54 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

Upplaga av ett allmännyttigt samfunds medlemstidning (2.12.2011/1202)
55 § (2.12.2011/1202)

55 § har upphävts genom L 2.12.2011/1202.

56 §

Skatt betalas inte på försäljning av en upplaga av en tidning eller tidskrift som utkommer minst fyra gånger om året i det fall att upplagan säljs till ett allmännyttigt samfund som ger ut tidningen eller tidskriften huvudsakligen för sina medlemmar eller delägare eller för sina medlemssammanslutningars medlemmar eller delägare och som inte bedriver rörelsemässig utgivning eller försäljning av tidningar eller tidskrifter.

57 § (29.12.1994/1486)

57 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

Fartyg (29.12.1994/1486)
58 § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på försäljning, uthyrning eller befraktning av fartyg med en största skrovlängd på minst 10 meter och med en sådan konstruktion att de inte huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportbruk. (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte heller på försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till sådana skattefria fartyg som avses i 1 mom. och till varor som för reparation har lösgjorts från sådana fartyg eller på försäljning av varor som använts i arbetet och i samband med det monterats på fartyget.

Vissa andra varor och tjänster
59 §

Skatt betalas inte på försäljning av följande varor och tjänster

1) sedlar och mynt som är gångbara betalningsmedel, med undantag för sedlar och mynt vilkas försäljningsvärde bestäms enligt deras samlar- eller metallvärde,

2) ordnande och förmedling av sådana lotterier som nämns i 2 § 1 mom. 1 punkten lotteriskattelagen (552/92) samt upplåtelse av sådana platser på fastighet som krävs för spelautomater, spelanordningar eller spel som avses i det nämnda lagrummet, (27.5.1994/376)

3) tjänster i samband med öppnande och skötsel av gravplatser, då dessa utförs av den som håller en allmän begravningsplats, samt andra tjänster som hänför sig till begravning,

4) försäljning av guld till centralbanken, (29.12.1994/1486)

5) tolkservice till döva, (16.12.1994/1218)

6) självplockade vilda bär och svampar som plockaren säljer som sådana från en annan plats än en särskild försäljningsplats. (16.12.1994/1218)

60 § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på försäljning av varor och arbetsprestationer om säljaren är blind och hans verksamhet enbart omfattar försäljning av varor som han själv har tillverkat eller arbete som han själv har utfört på varor, om han inte i sin verksamhet anlitar andra medhjälpare än maken eller avkomlingar som inte har fyllt 18 år och högst en annan person.

60 a § (8.11.2013/761)

Skatt betalas inte för tjänster som en fristående sammanslutning säljer till sina medlemmar förutsatt att

1) medlemmarna bedriver verksamhet som inte berättigar till avdrag eller inte bedrivs i form av affärsverksamhet,

2) tjänsterna är direkt behövliga för medlemmarnas verksamhet enligt 1 punkten, och

3) vederlaget för tjänsterna utgörs av varje medlems andel av de gemensamma kostnaderna.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas inte om skattefriheten är ägnad att orsaka snedvridning av konkurrensen.

Varor och tjänster med avdragsbegränsningar
61 §

Skatt betalas inte på försäljning av varor eller tjänster som är i annan användning än sådan som berättigar till avdrag.

62 § (23.6.2005/453)

62 § har upphävts genom L 23.6.2005/453.

5 kap

Försäljning och gemenskapsinterna förvärv i Finland (29.12.1994/1486)

Allmänt stadgande om försäljning av varor (29.12.1994/1486)
63 § (29.12.1994/1486)

En vara har sålts i Finland om den finns här i landet vid överlåtelsen till köparen.

En vara som skall transporteras till köparen har sålts i Finland om den finns här i landet när säljaren eller någon annan inleder transporten, om inte något annat bestäms i 3 mom. eller i 63 a, 63 b eller 63 d §. En vara har också sålts i Finland om den finns utanför gemenskapen när transporten inleds, om säljaren för in den i Finland för att sälja den här i landet. (29.10.2004/935)

En vara som transporteras från en medlemsstat till en annan och som säljaren installerar eller monterar har sålts i Finland, om installations- eller monteringsarbetet utförs här i landet.

Distansförsäljning
63 a § (29.12.1994/1486)

En vara anses bli såld i Finland också om säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varan från en annan medlemsstat till Finland. En vara anses ha blivit transporterad från en annan medlemsstat också då transporten börjar i en stat utanför gemenskapen, om transporten sker via den medlemsstat till vilken varan har importerats.

Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om varans köpare är en person vars förvärv inte enligt 26 c och 26 f §§ utgör ett gemenskapsinternt förvärv.

Paragrafens 1 mom. tillämpas inte till den del den i 1 och 2 mom. nämnda försäljningen till Finland uppgår till högst 35 000 euro per kalenderår, utan skattens andel, med undantag för sådan försäljning som nämns i 5 och 6 mom., om denna försäljning under föregående år sammanlagt har uppgått till högst 35 000 euro. (26.10.2001/915)

Paragrafens 1 mom. tillämpas dock oberoende av försäljningsbeloppet, om säljaren till myndigheterna i den stat där transporten inleds har inlämnat en ansökan om att den i denna paragraf nämnda försäljningen skall beskattas i den stat där transporten avslutas i stället för i den stat där den inleds.

Vad som stadgas ovan i denna paragraf tillämpas inte

1) på försäljning av sådana nya transportmedel som avses i 26 d §, (13.11.2009/886)

2) på försäljning av varor som säljaren installerar eller monterar i Finland, (29.10.2004/935)

3) på försäljning av varor på vilka i den stat där transporten börjat har tillämpats ett förfarande som motsvarar det förfarande som avses i 79 a §, eller (29.10.2004/935)

4) på försäljning av el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla. (30.12.2010/1392)

Paragrafens 1 mom. tillämpas på försäljning av accispliktiga varor endast om köparen är en privatperson. På sådan försäljning tillämpas 1 mom. oberoende av försäljningsbeloppet.

63 b § (29.12.1994/1486)

En vara anses inte bli såld i Finland om säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varan från Finland till en annan medlemsstat.

Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om köparen är

1) en näringsidkare vars verksamhet inte i den egna staten till någon del berättigar till avdrag eller återbäring,

2) en juridisk person som inte är näringsidkare,

3) en näringsidkare på vilken i den egna staten tillämpas förfarandet med schablonkompensation för primärproduktion, eller

4) en privatperson.

Paragrafens 1 mom. tillämpas dock endast om köparens gemenskapsinterna förvärv enligt 2 mom. 1-3 punkten inte överstiger den undre gränsen för skatteplikt för gemenskapsinterna förvärv, sådan denna gräns tillämpas i medlemsstaten i fråga, och han inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv.

Paragrafens 1 mom. tillämpas bara till den del försäljningen enligt 1-3 mom. till den stat där varutransporten upphör överstiger den undre gräns som tillämpas i staten i fråga, om denna försäljning under föregående år sammanlagt högst har uppgått till den undre gränsen.

Paragrafens 1 mom. tillämpas dock oberoende av försäljningsbeloppet, om säljaren har gjort en ansökan enligt 6 mom. till Skatteförvaltningen. (13.11.2009/886)

Skatteförvaltningen beslutar på ansökan av säljaren att sådan försäljning av varor som nämns i denna paragraf ska beskattas i den stat där transporten upphör i stället för i Finland, även om försäljningsbeloppet blir lägre än den undre gräns som nämns i 4 mom. Beslutet är i kraft under den tid säljaren uppgett i sin ansökan, dock minst två kalenderår. (13.11.2009/886)

Vad som stadgas ovan i denna paragraf tillämpas inte på

1) försäljning av sådana nya transportmedel som avses i 26 d §, (13.11.2009/886)

2) försäljning av varor som säljaren installerar eller monterar i den stat där transporten upphör, (29.10.2004/935)

3) försäljning av varor på vilka har tillämpats ett förfarande som avses i 79 a §, eller (29.10.2004/935)

4) försäljning av el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla. (30.12.2010/1392)

Paragrafens 1 mom. tillämpas på försäljning av accispliktiga varor endast om köparen är en privatperson. På sådan försäljning tillämpas 1 mom. oberoende av försäljningsbeloppet.

Försäljning ombord på transportmedel inom gemenskapens område
63 c § (29.12.1994/1486)

Då varor har sålts ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under persontransport inom gemenskapens område, anses försäljningen ha skett i Finland endast då transporten har inletts här.

Med persontransport inom gemenskapens område avses transporter mellan avgångs- och destinationsorten utan uppehåll utanför gemenskapen. Återtransporten betraktas som en separat transport.

Med avgångsorten för en persontransport avses den ort där passagerare första gången kan gå ombord på transportmedlet inom gemenskapens område. Med destinationsorten för en persontransport avses den ort där passagerare sista gången kan stiga av transportmedlet inom gemenskapens område.

Om transportmedlet mellan avgångs- och destinationsorten stannar utanför gemenskapen, anses som destinationsort för transporten före uppehållet den sista destinationsorten inom gemenskapen och som avgångsort för transporten efter uppehållet den första avgångsorten inom gemenskapen.

Försäljning av el samt av gas eller värme och kyla som levereras genom nät (30.12.2010/1392)
63 d § (30.12.2010/1392)

Då el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla säljs till en skattskyldig återförsäljare, har den sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, anses de ha sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här i landet. (27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Då el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla säljs till en skattskyldig återförsäljare, har den sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, har de sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren har sin hemort här i landet.

Då el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla inte säljs till en skattskyldig återförsäljare, anses den ha sålts i Finland om köparen de facto förbrukar den här. Om köparen de facto inte konsumerar varorna eller en del av dem, anses de icke-konsumerade varorna ha konsumerats i Finland, om köparen här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, anses köparen ha konsumerat varorna i Finland om köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här i landet. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Då el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla inte säljs till en skattskyldig återförsäljare, har den sålts i Finland om köparen de facto förbrukar den här. Om köparen de facto inte konsumerar varorna eller en del av dem, anses de icke-konsumerade varorna ha konsumerats i Finland, om köparen här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, anses köparen ha konsumerat varorna i Finland om köparen har sin hemort här i landet.

I denna paragraf avses med skattskyldig återförsäljare näringsidkare vars huvudsakliga verksamhet i fråga om köp av gas, el, värme och kyla är återförsäljning av nämnda produkter och vars egen förbrukning av dessa produkter är obetydlig.

Gemenskapsinterna förvärv
63 e § (29.12.1994/1486)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha skett i Finland om en vara som skall transporteras till köparen finns här i landet när transporten upphör.

63 f § (29.12.1995/1767)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ske i Finland även då köparen för det gemenskapsinterna förvärvet har använt det mervärdesskattenummer som givits i Finland och varutransporten har inletts i en annan medlemsstat, om inte köparen visar att det gemenskapsinterna förvärvet har beskattats eller att han har fullgjort sin deklarationsskyldighet i anslutning till det gemenskapsinterna varuförvärvet i den medlemsstat där varutransporten upphörde.

63 g § (29.12.1994/1486)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha blivit beskattat enligt 63 f § i den stat där varutransporten upphörde även då (20.5.2005/331)

1) köparen är en näringsidkare som saknar säte för sin ekonomiska verksamhet i den stat där transporten upphörde och inte heller har något fast driftställe där, (27.6.2014/505)

1 punkten har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

1) köparen är en näringsidkare som saknar hemort i den stat där transporten upphörde och inte heller har något fast driftställe där,

2) köparen har köpt varan för vidareförsäljning i den stat där varutransporten upphörde,

3) följande köpare är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare och han finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga i den stat där transporten upphörde,

4) varan i samband med köparens gemenskapsinterna förvärv har transporterats direkt från en annan medlemsstat än Finland till följande köpare,

5) köparens faktura beträffande vidareförsäljningen överensstämmer med en sådan bestämmelse i köparens etableringsmedlemsstat eller, om den följande köparen har upprättat fakturan, en sådan bestämmelse i den stat där transporten upphör som motsvarar 209 e §, och (29.6.2012/399)

6) köparen har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 e §. (7.8.2009/605)

Allmänna bestämmelser om försäljning av tjänster (13.11.2009/886)
64 § (13.11.2009/886)

När bestämmelserna om försäljningslandet för en tjänst tillämpas ska

1) en näringsidkare som också bedriver annan verksamhet än varu- och tjänsteförsäljning i form av affärsverksamhet anses vara näringsidkare i fråga om alla tjänster som överlåts till honom,

2) en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga anses vara näringsidkare.

65 § (27.6.2014/505)

Försäljningslandet för en tjänst som överlåts till en näringsidkare som agerar i denna egenskap ska anses vara Finland, om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här i landet, såvida inte något annat anges nedan. Om en sådan tjänst inte överlåts till ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här.

65 § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

65 § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för en tjänst som överlåts till en näringsidkare som agerar i denna egenskap ska anses vara Finland, om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här i landet, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte till ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om köparen har sin hemort här.

66 § (27.6.2014/505)

Försäljningslandet för tjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara Finland, om de överlåts från ett fast driftställe i Finland, såvida inte något annat anges nedan. Om en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här.

66 § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

66 § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för tjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara Finland, om de överlåts från ett fast driftställe i Finland, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte från ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om säljaren har sin hemort här.

66 a § (13.11.2009/886)

66 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

Tjänster som avser fastigheter (13.11.2009/886)
67 § (13.11.2009/886)

Tjänster som avser en fastighet har sålts i Finland om fastigheten är belägen här.

Som tjänster som avser fastigheter anses bland annat expert- och fastighetsmäklartjänster, inkvarteringstjänster, beviljande av nyttjanderätt till fast egendom samt byggtjänster.

67 a § (13.11.2009/886)

67 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

67 b § (13.11.2009/886)

67 b § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

Transporttjänster (13.11.2009/886)
68 § (13.11.2009/886)

Persontransporttjänster ska anses vara sålda i Finland om de utförs här.

68 a § (13.11.2009/886)

68 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

69 § (13.11.2009/886)

Varutransporttjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara sålda i Finland, om de utförs här.

69 a § (13.11.2009/886)

Gemenskapsinterna varutransporter som överlåts till andra än näringsidkare ska med avvikelse från 69 § anses vara sålda i Finland om transportens avgångsort är i Finland.

Med gemenskapsintern varutransport avses en transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna i två olika medlemsstater.

Med avgångsort avses den ort där varutransporten inleds, utan hänsyn till den sträcka som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstort avses den ort där transporten av varorna avslutas.

Tjänster som anknyter till transporter och tjänster som gäller lös egendom
69 b § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för följande tjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare ska anses vara Finland, om de utförs här:

1) lastning, godshantering, lossning och andra liknande tjänster med anknytning till varutransport,

2) värdering av lös egendom och arbetsprestation på sådan egendom. (29.6.2012/399)

Uthyrning av transportmedel (13.11.2009/886)
69 c § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för korttidsuthyrning av transportmedel ska anses vara Finland, om transportmedlet överlåts till köparens förfogande här.

Försäljningslandet ska anses vara Finland om transportmedlet hyrs ut till någon annan än en näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om köparen är etablerad här eller är bosatt eller stadigvarande vistas här. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Försäljningslandet ska anses vara Finland om transportmedlet hyrs ut till någon annan än en näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om tjänsten överlåts till ett permanent driftställe som köparen har här i landet eller, när tjänsten inte överlåts till ett permanent driftställe, om köparen har sin hemort här.

När ett fartyg avsett för fritidsbruk överlåts till någon annan än en näringsidkare anses försäljningslandet vara Finland, utom vid korttidsuthyrning, om fartyget överlåts till köparens förfogande här och det överlåts från sätet för säljarens här etablerade ekonomiska verksamhet eller fasta driftställe. (27.6.2014/505)

3 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

När ett fartyg avsett för fritidsbruk överlåts till någon annan än en näringsidkare är försäljningslandet Finland, utom vid korttidsuthyrning, om fartyget överlåts till köparens förfogande här och det överlåts från säljarens här belägna hemort eller fasta driftställe.

Försäljningslandet anses inte vara Finland när fartyg avsedda för fritidsbruk överlåts till andra än näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om ett sådant fartyg överlåts till köparens förfogande från sätet för säljarens etablerade ekonomiska verksamhet eller fasta driftställe i en annan stat och det överlåts i den staten. (27.6.2014/505)

4 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Försäljningslandet är inte Finland när fartyg avsedda för fritidsbruk överlåts till andra än näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om ett sådant fartyg överlåts till köparens förfogande från säljarens hemort eller fasta driftställe i en annan stat och det överlåts i den staten.

Med korttidsuthyrning avses i denna paragraf att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst 90 dagar.

Kultur, underhållning och andra liknande tjänster (13.11.2009/886)
69 d § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet ska anses vara Finland när näringsidkare ges tillträde till kurser, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och liknande arrangemang och för tjänster i omedelbar anknytning till tillträdet, om evenemangen äger rum här.

Tjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare och som gäller kurser, vetenskapliga tjänster, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och andra liknande arrangemang och deras organisering ska anses ha sålts i Finland, om verksamheten äger rum här.

Restaurang- och cateringtjänster (13.11.2009/886)
69 e § (13.11.2009/886)

Restaurang- och cateringtjänster ska anses vara sålda i Finland när de utförs här, om inte något annat föreskrivs i 69 f §.

69 f § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet ska anses vara Finland när restaurang- och cateringtjänster som under en persontransport inom gemenskapen utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg, om transportens avgångsort är belägen i Finland.

Resebyråtjänster (13.11.2009/886)
69 g § (27.6.2014/505)

En resebyråtjänst enligt 80 § som överlåts till en näringsidkare ska anses vara såld i Finland, om den överlåts från ett fast driftställe som är beläget här. När en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe ska den anses vara såld i Finland, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här i landet.

69 g § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

69 g § (13.11.2009/886)

En resebyråtjänst enligt 80 § som överlåts till en näringsidkare ska anses vara såld i Finland, om den överlåts från ett fast driftställe som är beläget här. När en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe ska den anses vara såld i Finland, om säljaren har sin hemort här i landet.

Immateriella tjänster (13.11.2009/886)
69 h § (13.11.2009/886)

Immateriella tjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare ska inte anses vara sålda i Finland, om de överlåts till en köpare som är etablerad utanför gemenskapen eller som är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen. (27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Immaterieltjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare ska inte anses vara sålda i Finland, om de överlåts till ett permanent driftställe som köparen har utanför gemenskapen eller, när tjänsterna inte överlåts till ett permanent driftställe, om köparen har sin hemort utanför gemenskapen.

Tjänster som avses i 1 mom. är

1) överlåtelse av upphovsrätt, patent, licens, varumärke och andra sådana rättigheter,

2) reklam- och annonstjänster,

3) konsult-, produktutvecklings-, planerings-, bokförings-, revisions-, skriv-, rit- och översättningstjänster, juridiska tjänster och andra sådana tjänster,

4) automatisk databehandling och planering av dataprogram och datasystem och programmering,

5) överlåtelse av data,

6) finansierings- och försäkringstransaktioner, med undantag för uthyrning av bankfack,

7) uthyrning av arbetskraft,

8) uthyrning av lös egendom, med undantag för transportmedel,

9) skyldighet att helt eller delvis avhålla sig från utnyttjande av en rättighet som avses i 1 punkten eller från idkande av en viss affärsverksamhet,

10) tillhandahållande av tillträde till sådana naturgasnät som finns inom unionens territorium eller till nät som är anslutna till sådana naturgasnät, till elnät eller till nät för värme och kyla, överföring och distribution av el, gas, värme och kyla genom sådana nät samt andra tjänster som direkt hänför sig till dessa funktioner. (30.12.2010/1392)

Radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster (13.11.2009/886)
69 i § (27.6.2014/505)

Radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara sålda i Finland när tjänsterna överlåts till en köpare som är etablerad i Finland eller som är bosatt eller stadigvarande vistas i Finland.

69 i § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

69 i § (13.11.2009/886)

Bestämmelserna i 69 h § 1 mom. tillämpas också på radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster som överlåts till andra än näringsidkare.

En i 1 mom. avsedd tjänst ska anses ha sålts i Finland också när

1) säljarens fasta driftställe som tjänsten överlåts från eller, om tjänsten inte överlåts från ett fast driftställe, säljarens hemort finns utanför gemenskapen,

2) köparen är någon annan än en näringsidkare, och

3) tjänsten överlåts till köparens permanenta driftställe i Finland eller, om tjänsten inte överlåts till ett permanent driftställe, köparens hemort finns i Finland.

69 j § (13.11.2009/886)

Med elektroniska tjänster avses följande tjänster som utförs på elektronisk väg:

1) överlåtelse av webbplatser, hysande av webbsidor (webbhotell) och distansunderhåll av program och utrustning,

2) överlåtelse av programvara och uppdatering av denna,

3) överlåtelse av bilder, texter och uppgifter och av databasåtkomst,

4) tillhandahållande av musik, filmer och spel, inbegripet hasardspel och spel om pengar, och av politiska, kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga eller underhållningsbetonade sändningar eller evenemang,

5) tillhandahållande av distansundervisning,

6) tjänster liknande dem som avses i 1–5 punkten.

En tjänst anses inte utgöra en elektronisk tjänst enbart av den orsaken att säljaren och köparen kommunicerar med varandra via e-post.

69 k § (13.11.2009/886)

Med teletjänster avses tjänster för förmedling, sändning och mottagning av signaler, text- eller bildmeddelanden, ljudmeddelanden eller data via ledningar, radiovågor, optiskt eller med andra elektromagnetiska metoder och beviljande eller överföring av rätten att använda en sådan förmedlings-, sändnings- eller mottagningskapacitet, inbegripet tillhandahållande av tillgång till globala informationsnät.

Förmedlingstjänster (13.11.2009/886)
69 l § (13.11.2009/886)

Försäljningslandet för förmedlingstjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara Finland, om den förmedlade tjänsten eller varan har sålts här.

6 kap

Skattefrihet vid internationell handel (29.12.1994/1486)

Försäljning av varor
70 §

Skatt betalas inte på följande slag av försäljning:

1) försäljning av en vara när säljaren eller någon annan för hans räkning transporterar varan till en plats utanför gemenskapen,

2) försäljning av en vara när ett självständigt transportföretag på uppdrag av köparen transporterar varan direkt till en ort utanför gemenskapen,

3) försäljning av en vara till en utländsk näringsidkare som inte är skattskyldig i Finland och som avhämtar varan i detta land för att direkt föra den till en plats utanför gemenskapen utan att använda den här,

4) försäljning av en vara till en utländsk köpare som inte är skattskyldig i Finland, om varan på uppdrag och med debitering av honom levereras till en näringsidkare för en arbetsprestation och för vidareleverans till en ort utanför gemenskapen,

5) överlåtelse av en vara med stöd av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förbindelse till den utländska näringsidkare som utfärdat förbindelsen, då denne inte är skattskyldig i Finland,

6) försäljning av ett luftfartyg, reservdelar eller utrustning till ett sådant eller försäljning av varor för att utrusta ett luftfartyg för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik, (22.12.2009/1359)

7) försäljning av varor för försäljning ombord på ett fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik och för försäljning ombord på ett sådant fartyg till dem som reser utomlands, om inte något annat bestäms i 2 mom., (22.12.2009/1359)

8) försäljning av varor för att utrusta ett fartyg i yrkesmässig internationell trafik. (22.12.2009/1359)

8 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

9 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

10 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

(29.12.1994/1486)

Skatt betalas på försäljning av varor till passagerare på ett fartyg eller luftfartyg för att medtas som resgods, om försäljningen sker under sådan persontransport som avses i 63 c §. (24.6.1999/763)

Paragrafens 1 mom. tillämpas inte på försäljning av el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät, eller värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla. (30.12.2010/1392)

70 a § (24.6.1999/763)

70 a § har upphävts genom L 24.6.1999/763.

70 b § (27.6.2014/505)

Skatt betalas inte på försäljning av varor som medförs som personligt bagage till en resande som inte är bosatt eller stadigvarande vistas inom gemenskapen eller i Norge, om det utreds att resanden har fört ut varorna oanvända från gemenskapen under de tre följande månaderna efter försäljningsmånaden och om det vederlag som tagits ut hos resanden är minst 40 euro. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om hur utredningen ska ges. (20.3.2015/251)

1 mom. har ändrats genom L 251/2015, som trädde i kraft 1.7.2015. Den tidigare formen lyder:

Skatt betalas inte på försäljning av varor som medförs som bagage till en passagerare som inte är bosatt eller stadigvarande vistas inom gemenskapen eller i Norge, om det utreds att passageraren, så som föreskrivs genom förordning av statsrådet, har fört ut varorna oanvända från gemenskapen under de tre följande månaderna efter försäljningsmånaden och om det vederlag som uppburits hos passageraren är minst 40 euro.

Skatt betalas inte på försäljning av en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en helhet till en person som är bosatt eller stadigvarande vistas i Norge och som i omedelbar anslutning till försäljningen har medfört varorna som bagage till Norge och där betalt mervärdesskatt i samband med införseln. En ytterligare förutsättning är att varans eller varugruppens försäljningspris exklusive skatt är minst 170 euro.

Skatt betalas inte på försäljning i ett på en flygplats beläget tullager enligt artikel 99 i tullkodexen eller på försäljning i ett lager enligt 72 j § av varor för att medföras som personligt bagage till dem som reser utanför gemenskapen. Till en person som är bosatt eller stadigvarande vistas i Norge får dock skattefritt säljas endast alkoholdrycker, tobaksprodukter, choklad- och konfektyrvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel. (20.3.2015/251)

3 mom. har ändrats genom L 251/2015, som trädde i kraft 1.7.2015. Den tidigare formen lyder:

Skatt betalas inte på försäljning i ett på en flygplats beläget tullager enligt artikel 99 i tullkodexen eller på försäljning i ett lager enligt 72 j § av varor för att medföras som bagage till dem som reser utanför gemenskapen. Till en person som är bosatt eller stadigvarande vistas i Norge får dock skattefritt säljas endast alkoholdrycker, tobaksprodukter, choklad- och konfektyrvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel.

70 b § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

70 b § (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte på försäljning av varor som medförs som bagage till en passagerare som inte har sin hemort inom gemenskapen eller i Norge, om det utreds att han, så som föreskrivs genom förordning av statsrådet, har fört ut varorna oanvända från gemenskapen under de tre följande månaderna efter försäljningsmånaden och om det vederlag som uppburits hos passageraren är minst 40 euro. (26.10.2001/915)

Skatt betalas inte på försäljning av en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en helhet till en person som har sin hemort i Norge och som i omedelbar anslutning till försäljningen har medfört varorna som bagage till Norge och där betalt mervärdesskatt i samband med införseln. En ytterligare förutsättning är att varans eller varugruppens försäljningspris exklusive skatt är minst 170 euro. (26.10.2001/915)

Skatt betalas inte på försäljning i ett tullager på en flygplats enligt artikel 240 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen) eller på försäljning i ett lager enligt 72 j § av varor för att medföras som personligt bagage, om köparen reser utanför Europeiska unionen. Till en person som är bosatt eller stadigvarande vistas i Norge får dock skattefritt säljas endast alkoholdrycker, tobaksprodukter, choklad- och konfektyrvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel. (29.4.2016/305)

3 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skatt betalas inte på försäljning i ett på en flygplats beläget tullager enligt artikel 99 i tullkodexen eller på försäljning i ett lager enligt 72 j § av varor för att medföras som bagage till dem som reser utanför gemenskapen. Till en person som har sin hemort i Norge får dock skattefritt säljas endast alkoholdrycker, tobaksprodukter, choklad- och konfektyrvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel. (24.6.1999/763)

Försäljning av tjänster
71 § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på följande slag av försäljning:

1) försäljning av transporttjänster och med transporten direkt förknippade lastning- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster i samband med en vara som ska transporteras till en stat utanför gemenskapen eller en vara för vilken gäller förfarande för extern transitering eller en vara som ska importeras och för vilken gäller förfarande för intern transitering, (29.4.2016/305)

1 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

1) försäljning av transporttjänster och med transporten direkt förknippade lastning- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster i samband med en vara som skall transporteras till en stat utanför gemenskapen eller en vara för vilken gäller externt förpassningsförfarande eller en vara som skall importeras och för vilken gäller internt förpassningsförfarande, (29.12.1995/1767)

2) försäljning av transport-, lastnings- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster i samband med import av varor, om tjänstens värde enligt 91 § skall inkluderas i skattegrunden för en importerad vara, (29.12.1995/1767)

3) försäljning av tjänster på fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik till dem som reser utomlands samt försäljning av tjänster som direkt tillgodoser sådana fartyg eller deras last, (22.12.2009/1359)

4) uthyrning av luftfartyg, reservdelar eller utrustning för sådana eller försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till dessa, befraktning av luftfartyg eller försäljning av andra tjänster som direkt tillgodoser sådana luftfartyg eller deras last, för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik, (22.12.2009/1359)

5) försäljning av en arbetsprestation som hänför sig till en vara, om säljaren, en utländsk näringsidkare som är köpare och inte är skattskyldig i Finland, eller någon annan för dessas räkning omedelbart för ut varan från gemenskapen utan att använda den här,

6 punkten har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder: (27.6.2014/505)

6) försäljning med stöd av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förbindelse av reparationsarbete som hänför sig till en vara, till den utländska näringsidkare som har givit förbindelsen, förutsatt att han inte är skattskyldig i Finland, (29.12.1995/1767)

7 punkten har upphävts genom L 19.6.1997/585. (19.6.1997/585)

8 punkten har upphävts genom L 29.4.2011/417. (29.4.2011/417)

9) försäljning av resebyråtjänster enligt 80 §, till den del det är fråga om sådana varor och tjänster som andra näringsidkare utanför gemenskapen överlåter för att direkt utnyttjas av den resande, (29.12.1995/1767)

10) i 69 a § avsedd gemenskapsintern transport i samband med transporter av varor till Azorerna eller Madeira, (13.11.2009/886)

11) persontransporttjänster, när transporten sker direkt till eller från utlandet, (13.11.2009/886)

12) förmedling av varor eller tjänster som med stöd av 58 §, 59 § 4 punkten, 70, 70 b, 71 eller 72 d § säljs skattefritt. (19.6.1997/585)

71 a § (29.4.2011/417)

Skatt betalas inte på försäljning av transporttjänster som gäller internationell postförmedling och därtill anslutna tjänster till en försäljare av de posttjänster som avses i 33 b §.

72 § (13.11.2009/886)

Köparen ska inte betala skatt för andra sådana tjänster som avses i 65 § än uthyrningstjänster, om han har betalat skatt för importen av den vara som ansluter sig till tjänsten.

Gemenskapsintern varuförsäljning
72 a § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på sådan gemenskapsintern varuförsäljning som nämns i 72 b §.

72 b § (29.12.1994/1486)

Med gemenskapsintern försäljning avses försäljning av lös egendom, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet från Finland till köparen i en annan medlemsstat. Föremålet kan före transporten till en annan medlemsstat levereras till näringsidkaren för utförande av arbetet.

Försäljningen av en vara betraktas som gemenskapsintern försäljning endast om köparen är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare som är verksam i någon annan medlemsstat än Finland.

Det är dock inte fråga om gemenskapsintern försäljning i de fall då köparen är en sådan person som avses i 63 b § 2 mom. 1-3 punkten

1) vars förvärv inte överstiger den undre gränsen för skatteplikten för gemenskapsinterna förvärv, sådan den tillämpas i medlemsstaten i fråga, och personen inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv, eller

2) vars förvärv inte med stöd av en bestämmelse som i medlemsstaten i fråga motsvarar 26 c § 3 mom. utgör ett skattepliktigt gemenskapsinternt förvärv.

(29.12.1995/1767)

Försäljningen av nya transportmedel som avses i 26 d § betraktas som gemenskapsintern försäljning även när det är fråga om en situation som avses i 3 mom. eller när köparen är en enskild person. (13.11.2009/886)

Försäljning av en vara betraktas inte som gemenskapsintern försäljning, om det förfarande som avses i 79 a § har tillämpats på försäljningen eller om det är fråga om försäljning av el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät, eller värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla. (30.12.2010/1392)

Som gemenskapsförsäljning betraktas också överföringar av varor enligt 18 a §. (29.12.1995/1767)

72 c § (29.12.1994/1486)

Försäljningen av accispliktiga varor betraktas som gemenskapsintern försäljning också i de fall som nämns i 72 b § 3 mom., om överföringen av varorna sker med iakttagande av förfarandena enligt accislagstiftningen i den stat där transporten upphör.

Vissa andra försäljningar
72 d § (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna diplomatiska beskickningar och andra beskickningar med samma status, till utsända konsulers byråer samt till deras personal, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet eller återbäring beviljas i placeringsstaten.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna organ inom Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen som omfattas av protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, eller till personalen vid dessa organ, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i placeringsstaten. (30.12.2010/1392)

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till sådana andra internationella organisationer belägna i andra medlemsstater än de som avses i 2 mom. eller till deras personal, med de begränsningar och under de förutsättningar som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen. En förutsättning för skattefriheten är att placeringsstaten har erkänt organisationen som en internationell organisation. (30.12.2010/1392)

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar. (19.12.1997/1265)

Förutsättningarna för skattefrihet skall påvisas så som stadgas genom förordning.

72 e § (19.6.1997/585)

Skatt betalas inte på försäljning av motorfordon, om köparen har rätt till skattefri import av motsvarande fordon med stöd av 94 § 1 mom. 20 punkten eller rätt till den återbäring som avses i 129 § 1 mom. Förutsättningarna för skattefrihet skall påvisas så som bestäms genom förordning.

Om köparen av ett fordon som avses i 1 mom. säljer, hyr ut, upplåter utan vederlag eller på annat sätt överlämnar fordonet för att begagnas av någon annan än en till motsvarande skattefritt fordon berättigad innan tre år har förflutit från den dag då fordonet registrerades för ifrågavarande ändamål, skall han betala den skatt från vilken säljaren med stöd av 1 mom. har befriats. Om köparen när han flyttar från Finland innan den föreskrivna tiden har gått ut, här säljer ett fordon som har varit i hans bruk, skall han i skatt betala 1/36 för varje hel eller ofullständig månad som återstår av tiden.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas också på fordon som förvärvats för ovan i 1 mom. avsett ändamål och för vars del införseln eller det gemenskapsinterna förvärvet har varit skattefritt. Skatten bestäms då på grundval av den skatt från vilken köparen har befriats i samband med införseln eller det gemenskapsinterna förvärvet.

I fråga om betalning av skatt som avses i 2 och 3 mom., skattemyndigheter, anmälningsskyldighet, fastställande av skatt, förhandsavgörande, sökande av ändring och återbäring av skatt gäller vad som bestäms om bilskatt.

Gemenskapsinterna varuförvärv
72 f § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på gemenskapsinterna varuförvärv, om

1) skatt inte skulle uppbäras vid import,

2) skatt enligt 61 § eller 72 h § 1 mom. 1 eller 2 punkten inte skulle uppbäras på försäljning av varan, om försäljningen skulle ske i Finland, (11.12.2002/1071)

3) förvärvaren med stöd av 122 § vore berättigad till full återbäring av den skatt som skall betalas för förvärvet och han har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 §. (29.12.1995/1767)

4 punkten har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

72 g § (29.12.1994/1486)

Skatt behöver inte betalas för gemenskapsinterna varuförvärv enligt 63 e § i Finland, om (20.5.2005/331)

1) köparen är en utländsk näringsidkare som inte har ett sådant fast driftställe i Finland som deltar i vidareförsäljning av varan, (29.6.2012/399)

2) köparen vid förvärvet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i en annan medlemsstat,

3) köparen köper varan för vidareförsäljning i Finland,

4) följande köpare är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare, som i Finland finns införd i registret över mervärdesskattskyldiga,

5) en vara i samband med det gemenskapsinterna förvärvet transporteras direkt från en annan medlemsstat än den stat där köparen är registrerad till följande köpare i Finland, och

6) följande köpare med stöd av 2 a § är skyldig att betala skatt på vidareförsäljningen.

Skattefriheter i anslutning till tillfällig lagring och upplagringsförfaranden (29.4.2016/305)

Mellanrubriken har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder: Skattefriheter i anslutning till upplagringsförfaranden, friområden och frilager (29.12.1995/1767)

72 h § (29.12.1995/1767)

Skatt betalas inte på

1) försäljning av en sådan vara som hänförs till förfarande för lagring enligt artikel 237 i tullkodexen eller lagras tillfälligt i enlighet med artikel 144 i tullkodexen,

2) import och försäljning av en vara som avses i 72 i § och som överförs till skatteupplagringsförfarande enligt 72 j §,

3) försäljning av en vara som omfattas av sådant förfarande för lagring eller sådan tillfällig lagring som avses i 1 punkten,

4) försäljning av en vara som avses i 72 i § och som omfattas av skatteupplagringsförfarande enligt 72 j §,

5) försäljning av en tjänst som utförts i ett sådant tillfälligt lager, tullager eller inom en frizon som avses i artiklarna 147, 240 eller 243 i tullkodexen eller i ett skattefritt lager enligt 72 j §, om tjänsten hänför sig till en vara som avses i 3 eller 4 punkten.

(29.4.2016/305)

1 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skatt betalas inte på

1) försäljning av en sådan vara som placeras till upplagringsförfarande enligt artikel 50 eller 98 i rådets förordning (EEG) nr (2913/92) om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen) eller överförs till ett friområde eller ett frilager som avses i artikel 166 i tullkodexen,

2) import och försäljning av en vara som avses i 72 i § och som överförs till skatteupplagringsförfarande enligt 72 j §,

3) försäljning av en vara som omfattas av upplagringsförfarande eller finns på ett friområde eller i ett frilager enligt 1 punkten,

4) försäljning av en vara som avses i 72 i § och som omfattas av skatteupplagringsförfarande enligt 72 j §,

5) försäljning av en tjänst som utförts i ett lager, på ett friområde eller i ett frilager som avses i artikel 51 eller 99 i tullkodexen eller i ett skattefritt lager som avses i 72 j §, om tjänsten hänför sig till en vara som avses ovan i 3 eller 4 punkten.

2 mom. har upphävts genom L 29.4.2016/305, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder: (29.4.2016/305)

Om det är fråga om en vara vars överföring från frilager eller friområde till någon plats inom gemenskapen inte innebär import av varan, är en förutsättning för skattefriheten till 1 mom. 1 och 3 punkten att varan placeras till exportförfarande som avses i artikel 161 i tullkodexen.

En förutsättning för att den försäljning som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten ska vara skattefri är att varan i samband med försäljningen inte överförs från ett sådant förfarande eller lager som avses i denna paragraf. Detta tillämpas dock inte om överföringen av varan innebär import. (29.4.2016/305)

3 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

En förutsättning för att försäljning som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten skall vara skattefri är att varan i samband med försäljningen inte överförs från ett förfarande, friområde eller frilager som avses i paragrafen. Detta tillämpas dock inte om överföringen av varan innebär import. (30.12.1996/1264)

Skatt betalas inte på ett gemenskapsinternt varuförvärv, om skatt enligt 1 mom. 1 eller 2 punkten inte skulle uppbäras på försäljning av varan om försäljningen skulle ske i Finland.

72 i § (29.12.1995/1767)

Varor som avses i 72 h § 1 mom. 2 och 4 punkten är följande varor som avses i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (tulltaxan):

1) tenn, position 8001,

2) koppar, positionerna 7402, 7403, 7405 och 7408,

3) zink, position 7901,

4) nickel, position 7502,

5) aluminium, position 7601,

6) bly, position 7801,

7) indium, positionerna ex. 8112 91 och ex. 8112 99,

8) spannmål, positionerna 1001-1005, 1006 (endast obehandlat ris) och 1007-1008,

9) oljeväxter och oljehaltiga frukter, positionerna 1201-1207, kokosnöt, brasiliansk nöt och cashewnöt, 0801, andra nötter 0802 och oliver 0711 20,

10) spannmål och utsäde (inklusive sojabönor), positionerna 1201-1207,

11) kaffe, inte rostat, positionerna 0901 11 00 och 0901 12 00,

12) te, position 0902,

13) kakaobönor, hela eller sönderslagna, råa eller rostade, position 1801,

14) råsocker, positionerna 1701 11 och 1701 12,

15) gummi, i ursprungliga former eller som plattor, ark eller remsor, positionerna 4001 och 4002,

16) ull, position 5101,

17) kemikalier i bulk, kapitlen 28 och 29,

18) mineraloljor (inklusive propan och butan, också inklusive råpetroleumoljor), positionerna 2709, 2710, 2711 12 och 2711 13,

19) silver, position 7106,

20) platina, (palladium, rhodium), positionerna 7110 11 00, 7110 21 00 och 7110 31 00,

21) potatis, position 0701,

22) vegetabiliska oljor och fetter och deras fraktioner, oavsett om de är raffinerade eller inte, men inte kemiskt modifierade, positionerna 1507-1515,

23) cellulosa, positionerna 4701-4706.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på andra varor, om varorna är avsedda för en näringsidkare att säljas enligt 70 § 1 mom. 6 punkten för utrustning av ett luftfartyg, eller för att säljas enligt 70 § 1 mom. 7 och 8 punkten och 2 mom. eller 70 b § 3 mom. eller för att säljas på en plats som avses i 70 b § 3 mom. till resande till en annan medlemsstat för att medtas som bagage. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas också på andra varor, om varorna är avsedda för en näringsidkare att säljas enligt 70 § 1 mom. 7 punkten och 2 mom. eller 70 b § 3 mom. eller för att säljas på en plats som avses i 70 b § 3 mom. till resande till en annan medlemsstat för att medtas som bagage. (24.6.1999/763)

72 j § (29.12.1995/1767)

Med varor som omfattas av skatteupplagringsförfarande avses varor i ett skattefritt lager som hålls med stöd av tillstånd enligt 72 k § och som inte lagras tillfälligt på det sätt som avses i artikel 144 i tullkodexen eller omfattas av ett förfarande för lagring enligt artikel 237. En vara anses dock inte omfattas av skatteupplagringsförfarande, om den är avsedd att säljas i detaljhandelsledet, med undantag för en vara som avses i 72 i § 2 mom., eller om den används i lagret. (29.4.2016/305)

1 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Med varor som omfattas av skatteupplagringsförfarande avses varor i ett skattefritt lager som hålls med stöd av tillstånd enligt 72 k § vilka inte omfattas av upplagringsförfarande enligt artikel 50 eller 98 i tullkodexen. En vara anses dock inte omfattas av skatteupplagringsförfarande, om den är avsedd att säljas i detaljhandelsledet, med undantag för en vara som avses i 72 i § 2 mom., eller om den används i lagret.

Punktskattepliktiga varor anses omfattas av skatteupplagringsförfarande när de finns i ett sådant skatteupplag som avses i 6 § 5 punkten i punktskattelagen (182/2010). (30.12.2010/1392)

En vara omfattas av skatteupplagringsförfarande även när den inom finskt territorium överförs från ett skattefritt lager eller från ett lager som avses i 2 mom. till ett annat.

72 k § (29.12.1995/1767)

Tillstånd till hållande av skattefritt lager beviljas av Skatteförvaltningen på ansökan. I tillståndsbeslutet fastställs villkoren för hållande av lagret. Skatteförvaltningen kan kräva att en säkerhet ska ställas för betalning av skatt. (11.6.2010/529)

Som lagerhållare kan godkännas en näringsidkare som i fråga om de ekonomiska omständigheterna och även i övrigt lämpar sig som sådan.

Godkännandet som lagerhållare kan återkallas, om förutsättningar för godkännade inte längre föreligger eller om tillståndsvillkoren inte har iakttagits.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om villkoren för hållande av lagret. (11.6.2010/529)

72 l § (29.12.1995/1767)

Skatt ska betalas på överföringen av en vara från ett förfarande eller tillfälligt lager som avses i 72 h §. (29.4.2016/305)

1 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skatt skall betalas på överföringen av en vara från ett förfarande, ett friområde eller ett frilager som avses i 72 h §.

Skatt behöver dock inte betalas om

1) varan inte har importerats eller är ett gemenskapsinternt förvärv eller varan och en tjänst som hänför sig till den inte har sålts skattefritt enligt 72 h §,

2) det vid överföringen är fråga om import av varan,

3) överföringen av varan ansluter sig till försäljning av varan, eller

4) varan överförs utanför gemenskapen.

72 m § (29.12.1995/1767)

Skyldig att betala skatt på sådan överföring av en vara som avses i 72 l § är den som är ansvarig för att ett förfarande som avses i 72 h § upphör eller för överföringen från ett tillfälligt lager. (29.4.2016/305)

1 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skyldig att betala skatt på sådan överföring av en vara som avses i 72 l § är den som är ansvarig för att ett förfarande som avses i 72 h § upphör eller för överföringen från friområdet eller frilagret.

Skyldighet att betala skatt uppstår när varan överförs från ett förfarande eller tillfälligt lager som avses i 72 h §. (29.4.2016/305)

2 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skyldighet att betala skatt uppstår när varan överförs från ett förfarande, ett friområde eller ett frilager som avses i 72 h §.

Ansvarig för den skatt som skall betalas när en vara överförs från skatteupplagringsförfarande är också den som håller ett skattefritt lager eller ett lager som avses i 72 j § 2 mom.

72 n § (29.12.1995/1767)

Till grunden för den skatt som skall betalas på en sådan överföring av en vara som avses i 72 l § räknas, om varan inte med stöd av 72 h § 1 mom. 3 eller 4 punkten har sålts skattefritt,

1) värdet av skattegrunden för en sådan försäljning, import eller ett gemenskapsinternt förvärv av varan som undantagits från skatt med stöd av 72 h § 1 mom. 1 eller 2 punkten, och

2) värdet av skattegrunden för sådana försäljningar av tjänster som undantagits från skatt med stöd av 72 h § 1 mom. 5 punkten.

Om varan med stöd av 72 h § 1 mom. 3 eller 4 punkten har sålts skattefritt, räknas till skattegrunden

1) värdet av skattegrunden för den senaste dylika försäljningen av varan, och

2) värdet av skattegrunden för sådana försäljningar av tjänster som med stöd av 72 h § 1 mom. 5 punkten är undantagna från skatt och som har utförts efter den försäljning som avses i 1 punkten.

7 kap

Skattegrunden

Allmänna stadganden (29.12.1994/1486)
73 §

Grunden för skatt på försäljning är vederlaget utan skattens andel, om inte något annat föreskrivs i 73 c §. Med vederlag avses det mellan säljaren och köparen avtalade priset inklusive samtliga pristillägg. (21.12.2007/1312)

Bilskatt på fordon som ett i 39 § i bilskattelagen (1482/1994) avsett registrerat ombud enligt 4 § 2 mom. i nämnda lag betalat i stället för en i fordonstrafikregistret införd fordonsägare och debiterat av denne, utgör inte del av det vederlag som ombudet debiterat en återförsäljare för försäljning av fordonet och inte heller av det vederlag som en återförsäljare debiterat en i fordonsregistret införd fordonsägare för försäljning av ett fordon. (9.1.2009/6)

Om grunden för skatt på varuimport stadgas i 9 kap.

Om grunden för skatt på överföring av varor från upplagringsförfarande stadgas i 72 n §. (29.12.1995/1767)

73 a § (29.12.1994/1486)

Grunden för skatten på ett gemenskapsinternt varuförvärv är vederlaget utan skattens andel, om inte något annat föreskrivs i 73 c §. (21.12.2007/1312)

Grunden för skatten på sådana gemenskapsinterna förvärv som nämns i 26 a § 2 mom. 1 och 2 punkten är det i 74 § nämnda värdet. (29.12.1995/1767)

73 b § (29.12.1994/1486)

I skattegrunden inräknas den accis som den som gemenskapsinternt förvärvar varor skall betala på accispliktiga varor.

Från skattegrunden får dras av den accis som har betalts i det land därifrån varutransporten utgått, om accisen har återbetalts åt den som gjort det gemenskapsinterna varuförvärvet.

73 c § (21.12.2007/1312)

Om vederlaget utan skattens andel är avsevärt mindre än marknadsvärdet enligt 73 e §, ska marknadsvärdet utgöra grunden för skatt på försäljning eller på gemenskapsinternt förvärv enligt 26 a § 1 mom.

Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om

1) ett vederlag som är avsevärt mindre än marknadsvärdet beror på sådan intressegemenskap mellan säljaren och köparen som avses i 73 d §, och

2) köparen enligt 10 kap. inte har rätt att dra av hela det skattebelopp som ingår i förvärvet.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte, om säljaren enligt bestämmelserna om eget bruk inte skulle vara skyldig att betala skatt när en vara eller tjänst överlåts utan vederlag.

73 d § (21.12.2007/1312)

En sådan intressegemenskap som avses i 73 c § 2 mom. 1 punkten anses föreligga, om

1) köparen är en privatperson som genom familje- eller släktskapsförhållande hör till säljarens närmaste krets eller annars har ett nära personligt förhållande till denne,

2) köparen är en privatperson som äger en del av säljarens kapital eller om köparen står i ett i 1 punkten avsett förhållande till en sådan ägare,

3) köparen är en privatperson som ingår i säljarens personal eller deltar i ledningen eller övervakningen av säljaren eller om köparen står i ett i 1 punkten avsett förhållande till en sådan person,

4) köparen är en näringsidkare i en sådan intressegemenskap med säljaren som avses i 31 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), eller

5) köparen och säljaren annars står varandra nära på grund av ett nära personligt förhållande eller på grund av organisatoriska band, äganderättsliga band, band på grund av medlemskap, finansiella band eller juridiska band.

73 e § (21.12.2007/1312)

Med marknadsvärde avses hela det belopp som köparen av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där försäljningen av varan eller tjänsten äger rum, i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende försäljare i den medlemsstat där försäljningen eller det gemenskapsinterna förvärvet beskattas för att vid den tidpunkten erhålla de ifrågavarande varorna eller tjänsterna.

Om den jämförbara försäljning som avses i 1 mom. inte kan fastställas, är marknadsvärdet

1) hela det belopp till vilket den näringsidkare som sålt varan eller tjänsten normalt säljer motsvarande varor eller tjänster och som uppgår till minst det belopp som avses i 2 punkten,

2) det belopp som avses i 74 eller 75 §, om det belopp som avses i 1 punkten saknas.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

Eget bruk
74 §

När den skattskyldige tar en vara i eget bruk är skattegrunden

1) inköpspriset för varan eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris,

2) den i 9 kap. angivna skattegrunden för en vara som den skattskyldige själv importerat eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris,

3) de direkta och indirekta tillverkningskostnaderna för en vara som den skattskyldige själv har tillverkat. (29.12.1994/1486)

75 § (19.12.1997/1265)

När den skattskyldige tar en tjänst i eget bruk är skattegrunden

1) för en köpt tjänst, inköpspriset eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris,

2) för en själv utförd tjänst, de direkta och indirekta kostnaderna för tjänsten.

76 § (23.11.2007/1061)

När den skattskyldige tar en byggtjänst i eget bruk så som avses i 33 § är skattegrunden

1) inköpspriset för den köpta byggtjänsten,

2) de direkta och indirekta kostnaderna för byggtjänster som den skattskyldige själv har utfört,

3) det värde som ligger till grund för skatten på den anskaffade fastigheten och som den föregående överlåtaren på grund av överlåtelsen har varit tvungen att betala för den byggtjänst som utförts på fastigheten.

76 a § (30.12.2010/1392)

76 a § har upphävts genom L 30.12.2010/1392.

77 § (30.12.2010/1392)

Den skattegrund som avses i 74–76 § inkluderar inte skattens andel.

Rättelseposter
78 §

Från skattegrunden får dras av

1) års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar samt andra sådana rättelseposter som har beviljats köparen i samband med skattepliktig försäljning,

2) kreditförlust som hänför sig till försäljning som har uppgivits som skattepliktig, (29.12.1994/1486)

3) ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter. (29.12.1994/1486)

Ett senare influtet belopp som dragits av enligt 1 mom. 2 punkten såsom kreditförlust skall läggas till skattegrunden.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

78 a § (27.6.2014/505)

Från skattegrunden får dras av sådana års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar och andra sådana rättelseposter samt ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter som säljaren beviljat och som gäller gemenskapsinterna förvärv av skattepliktiga varor.

78 a § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

78 a § (29.12.1994/1486)

Från skattegrunden får dras av sådana års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar och andra sådana rättelseposter samt ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter.

Understöd och bidrag (29.12.1995/1767)
79 §

Till skattegrunden hänförs sådana understöd och bidrag som direkt anknyter till priset på varan eller tjänsten. (29.12.1994/1486)

När varan eller tjänsten säljs av en kommun, betraktas det av verksamheten förorsakade underskott som kommunen har täckt inte som understöd och bidrag som direkt anknyter till priserna. (30.12.2010/1392)

Till skattegrunden hänförs det belopp som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och den ersättning som Ålands Radio och TV Ab får av Ålands landskapsregerings inkomster av televisionsavgifter. (31.8.2012/492)

Det belopp som avses i 1 och 3 mom. inkluderar inte skattens andel. (27.5.1994/377)

Begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter (29.12.1995/1767)
79 a § (29.12.1995/1767)

Då en skattskyldig återförsäljare säljer begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han anskaffat för skattepliktig återförsäljning, får som grund för skatten betraktas vinstmarginalen utan skattens andel.

En vara betraktas anskaffad för återförsäljning också då den säljs i delar.

Med skattskyldig återförsäljare avses en skattskyldig som i form av affärsverksamhet köper eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter för återförsäljning.

79 b § (29.12.1995/1767)

Med begagnade varor avses lös egendom som har varit i användning och som är lämplig för vidare användning i befintligt skick, efter reparation eller iståndsättning eller demonterad. Som begagnade varor betraktas dock inte konstverk, samlarföremål och antikviteter.

79 c § (29.12.1995/1767)

Med konstverk avses följande i tulltaxan klassificerade varor:

1) tavlor, konstgrafiska originalblad och andra föremål som hör till position 9701 eller 9702 00 00,

2) skulpturer som hör till position 9703 00 00 och avgjutningar vars utförande är begränsat till åtta stycken och övervakat av konstnären eller hans efterföljande rättsinnehavare, (11.12.2002/1071)

3) tapisserier som hör till position 5805 00 00 och väggbonader som hör till position 6304 00 00, under förutsättning att de är handvävda efter originalritningar av konstnären och att det finns högst åtta exemplar av varje, (11.12.2002/1071)

4) fotografier tagna av konstnären, tryckta av honom eller under hans tillsyn, signerade och numrerade samt begränsade till 30 exemplar, oavsett storlek och underlag. (11.12.2002/1071)

79 d § (29.12.1995/1767)

Med samlarföremål avses följande i tulltaxan klassificerade varor:

1) frimärken, skattemärken, frankostämplar, förstadagskuvert, helsaker och motsvarande som hör till position 9704 00 00, förutsatt att de inte är eller avsedda att bli gångbara eller att deras pris bestäms på grundval av samlarvärdet, och

2) samlingar och föremål för samlingar av zoologiskt, botaniskt, mineralogiskt, anatomiskt, historiskt, arkeologiskt, palentologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse.

79 e § (29.12.1995/1767)

Med antikviteter avses föremål, andra än konstverk och samlarföremål, med en ålder av mer än 100 år.

79 f § (23.6.2005/453)

Det förfarande som avses i 79 a § tillämpas endast på försäljning av sådana varor som en skattskyldig återförsäljare har köpt i Finland eller inom gemenskapen av

1) någon annan än en näringsidkare,

2) en näringsidkare vars försäljning är undantagen från skatt med stöd av 61 §, med stöd av 223 § eller en motsvarande bestämmelse eller med stöd av en motsvarande bestämmelse i en annan medlemsstat, eller

3) en näringsidkare som på sin försäljning tillämpar det förfarande som avses i 79 a § eller motsvarande förfarande i en annan medlemsstat, om det finns en anteckning om detta på fakturan.

79 g § (2.12.2011/1202)

En skattskyldig återförsäljare får tillämpa det förfarande som avses i 79 a § även på konstverk, samlarföremål och antikviteter som han själv importerar eller på sådana konstverk som han köpt och vid vars försäljning eller gemenskapsinterna förvärv nedsatt skattesats har tillämpats med stöd av 85 a § 1 mom. 9 punkten.

79 h § (29.12.1995/1767)

Om en skattskyldig återförsäljare på försäljningsverifikatet har gjort en anteckning om den skatt som skall betalas på försäljningen, tillämpas utan hinder av 79 a eller 79 g § de allmänna stadgandena i denna lag på försäljningen.

79 i § (29.12.1995/1767)

Vad 79 a § stadgar tillämpas inte på försäljning av nya transportmedel som avses i 26 d §, om transportmedlet så som anges i 72 b § 1 mom. transporteras till en annan medlemsstat.

79 j § (29.12.1995/1767)

Den vinstmarginal som avses i 79 a § är skillnaden mellan vederlaget för försäljningen av varan och varans inköpspris, om inte något annat stadgas i 79 k §.

Som inköpspris enligt 1 mom. för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som en skattskyldig återförsäljare själv importerar betraktas grunden för skatten enligt 9 kap. ökad med skattens andel. Som inköpspris enligt 1 mom. för konstverk enligt 79 g § som en skattskyldig återförsäljare förvärvat gemenskapsinternt betraktas grunden för skatten enligt 73 a § ökad med skattens andel. (11.12.2002/1071)

Om varans inköpspris är högre än vederlaget för försäljningen av den, får skillnaden inte dras av från vederlagen för försäljningen av andra varor.

79 k § (29.12.1995/1767)

En skattskyldig återförsäljare får som vinstmarginal använda vinstmarginalen under den skatteperiod som avses i 162 a §. (7.8.2009/605)

Skatteperiodens vinstmarginal är skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av vederlagen för varor som sålts under skatteperioden och som omfattas av det förfarande som avses i 79 a § och det sammanlagda beloppet av inköpspriserna för varor som anskaffats under skatteperioden och som omfattas av nämnda förfarande.

Om det sammanlagda beloppet av inköpspriserna enligt 2 mom. är större än det sammanlagda beloppet av vederlagen för de varor som sålts, kan skillnaden under följande skatteperiod läggas till det sammanlagda beloppet av inköpspriserna för varor som omfattas av förfarandet enligt denna paragraf.

Om en vara vars inköpspris har avdragits så som avses i 2 mom. vid beräkningen av skatteperiodens vinstmarginal tas i annan användning än för att återsäljas som skattepliktig eller om på försäljningen tillämpas 79 j § eller om det på försäljningsverifikatet har gjorts en anteckning om skatten enligt 79 h §, skall det avdragna beloppet läggas till skatteperiodens vinstmarginal.

Resebyråtjänster (29.12.1995/1767)
80 § (29.12.1994/1486)

När en researrangör säljer varor och tjänster i eget namn som han köpt av en annan näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande, anses researrangören sälja en enda tjänst (resebyråtjänst).

Grunden för skatt på en resebyråtjänst är vinstmarginalen utan skattens andel. Vinstmarginalen är skillnaden mellan vederlaget för försäljningen av resebyråtjänsten och inköpspriset för tjänster och varor som förvärvats av andra näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande. I inköpsprisen ingår skattens andel. (16.7.2010/686)

Om en tjänst eller vara vars inköpspris enligt 2 mom. har dragits av när vinstmarginalen beräknats används för annat ändamål än försäljning som resebyråtjänst, ska det belopp som dragits av läggas till vinstmarginalen. (16.7.2010/686)

Särskilda stadganden (29.12.1995/1767)
80 a § (29.12.1994/1486)

Ett belopp i utländsk valuta omräknas till euro så att enligt val av den skattskyldige den senaste säljkurs som noterats av en affärsbank eller Europeiska centralbanken tillämpas vid den tidpunkt som nämns i 15 eller 16 §. Faktureringstidpunkten eller den tidpunkt då beloppet har influtit är dock avgörande för om skatten med stöd av 13 kap. periodiseras till faktureringsmånaden eller den månad då beloppet inflyter. (29.6.2012/399)

Den avgörande tidpunkten vid gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinternt varuförvärv är den 15 dagen i kalendermånaden efter den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppstår, eller om köparen av varan har fått en faktura för den levererade varan eller en motsvarande handling före denna tidpunkt, faktureringstidpunkten.

81 §

När en vara eller tjänst som är i delvis avdragsgill användning säljs, utgör skattegrunden den del av det i 73 § angivna beloppet som svarar mot den avdragsgilla användningens andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

82 §

När en vara eller en tjänst delvis tas i eget bruk utgör skattegrunden den del av det i 74–77 §§ angivna beloppet som svarar mot det egna brukets andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

83 § (29.12.1995/1767)

83 § har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

8 kap

Skattesatsen

84 § (30.11.2012/706)

I skatt ska betalas 24 procent av skattegrunden, om inte något annat anges i 85 eller 85 a §.

85 § (29.12.2009/1780)

För försäljning av följande tjänster samt för försäljning, gemenskapsinterna förvärv, överföring från upplagringsförfarande och import av följande varor ska i skatt betalas 14 procent av skattegrunden: (30.11.2012/706)

1) matvaror, drycker och andra ämnen som är avsedda att som sådana förtäras av människor samt råvaror och kryddor, konserveringsmedel, färger eller andra tillsatsämnen som används vid framställning eller konservering av dem (livsmedel),

2) restaurang- och cateringtjänster, med undantag för överlåtelser av varor som avses i 2 mom. 3 punkten,

3) fodermedel och foderblandningar samt råvaror och tillsatsämnen som är avsedda för tillverkningen av sådana, industriavfall att användas som djurfoder samt foderfisk (fodermedel).

Den med stöd av 1 mom. 1 punkten sänkta skattesatsen tillämpas inte på

1) levande djur,

2) vattenledningsvatten,

3) alkoholdrycker som avses i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker och tobaksprodukter, eller på

4) varor och gifter som avses i 85 a § 1 mom. 6 punkten.

85 a § (19.12.1997/1265)

För försäljning av följande tjänster samt för försäljning, gemenskapsinterna förvärv, överföring från upplagringsförfarande och import av följande varor ska i skatt betalas 10 procent av skattegrunden: (30.11.2012/706)

1) persontransporter,

2) överlåtelse av nyttjanderätt till inkvarteringslokaler och besökshamnar,

3) tjänster som möjliggör utövande av idrott,

4) inträdesavgifter till teater-, cirkus-, musik-, dans- och biografföreställningar, utställningar, idrottsevenemang, nöjesparker, djurparker, museer och andra motsvarande kultur- eller underhållningsevenemang och inrättningar,

5) det belopp som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och den ersättning som Ålands Radio och TV Ab får av Ålands landskapsregerings inkomster av televisionsavgifter, (31.8.2012/492)

6) läkemedel som avses i läkemedelslagen (395/1987), sådana preparat enligt 22 och 22 a § i läkemedelslagen som enligt villkoret för sådan registrering som avses i de nämnda paragraferna får säljas endast genom apoteksrörelse, samt kliniska näringspreparat och produkter som motsvarar sådana preparat samt salvbaser om de berättigar till ersättning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004),

7) böcker,

8) tidningar och tidskrifter som prenumereras för minst en månad,

9) sådana konstverk som avses i 79 c §, i fråga om annan verksamhet än import dock endast när säljaren är upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller, tillfälligt, en annan näringsidkare än en sådan skattskyldig återförsäljare som avses i 79 a § 3 mom.,

10) den ersättning enligt 45 § 1 mom. 3–5 punkten som hänför sig till upphovsrätten och som en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten får.

(2.12.2011/1202)

Såsom ovan i 1 mom. 4 punkten avsedda inträdesavgifter anses också avgifter med inträdesavgiftskaraktär som uppbärs för användning av anläggningar i nöjesparker och andra motsvarande anläggningar.

Såsom böcker som avses i 1 mom. 7 punkten anses inte

1) på något annat sätt än genom tryckning eller något därmed jämförbart sätt tillverkade publikationer,

2) periodiska publikationer eller

3) publikationer som huvudsakligen innehåller reklam.

85 b § (30.11.2012/706)

Med avvikelse från 85 och 85 a § ska i skatt betalas 24 procent av skattegrunden för sådana förpackningar och transportförnödenheter som berättigar till ersättning vid återsändande.

9 kap

Import av varor

Skyldighet att betala skatt
86 § (29.4.2016/305)

Med import av varor avses införsel av varor till gemenskapen. Som import av varor betraktas dock inte införsel av sådana varor som i en annan situation än en som avses i 86 a § 4 mom. har hänförts till sådant förfarande för intern transitering som avses i artikel 227 i tullkodexen.

86 § har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

86 § (29.12.1995/1767)

Med import av varor avses införsel av varor till gemenskapen. Som import av varor betraktas dock inte införsel av sådana varor som i en annan situation än en som avses i 86 a § 4 mom. har placerats till internt förpassningsförfarande som avses i artikel 163-165 i tullkodexen.

86 a § (29.12.1994/1486)

Varuimporten sker i Finland om varan är i Finland när den införs till gemenskapen om inte något annat stadgas i 2 mom.

Då en vara vid införsel till Europeiska unionens tullområde enligt artikel 4 i tullkodexen hänförs till ett sådant förfarande som avses i 3 mom. sker varuimporten i Finland, om varan är i Finland, när den upphör att omfattas av något av de förfaranden som avses i 3 mom. (29.4.2016/305)

2 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Om på varan vid införseln till gemenskapens tullområde har tillämpats en tullklareringsform eller ett tullförfarande som nämns i 3 mom. sker varuimporten i Finland i det fall att varan är i Finland när förfarandet i fråga upphör.

De förfaranden som avses i 2 mom. är

1) tillfällig lagring enligt artikel 144 i tullkodexen,

2) förfarande för lagring enligt artikel 237 i tullkodexen,

3) förfarande för aktiv förädling enligt artikel 256 i tullkodexen,

4) förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar enligt artikel 250 i tullkodexen,

5) förfarande för extern transitering enligt artikel 226 i tullkodexen.

(29.4.2016/305)

3 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

De i 2 mom. avsedda förfarandena är följande:

1) tillfällig upplagring enligt artikel 50–53 i tullkodexen,

2) överföring av en vara till frilager eller friområde enligt artikel 166 i tullkodexen,

3) tullupplagringsförfarande enligt artikel 98-113 i tullkodexen eller internt förädlingsförfarande med suspensionsarrangemang enligt artikel 114 i tullkodexen,

4) helt tullfritt temporärt importförfarande enligt artikel 137-144 i tullkodexen, samt

5) externt förpassningsförfarande enligt artikel 91-97 i tullkodexen.

Det som föreskrivs i 2 mom. tillämpas också på varor som införs från Europeiska unionens tullområde men från områden utanför gemenskapen, då varorna har hänförts till sådant förfarande för intern transitering som avses i artikel 227 i tullkodexen eller enligt något förfarande som avses i 3 mom. 1–4 punkten. (29.4.2016/305)

4 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Vad 2 mom. stadgar tillämpas också på varor som införs från gemenskapens tullområde men från områden utanför gemenskapens skatteområde, då varorna har placerats till internt förpassningsförfarande som avses i artikel 163-165 i tullkodexen eller enligt något förfarande som avses i 3 mom. 1-4 punkten. (29.12.1995/1767)

86 b § (29.12.1994/1486)

Den deklarant som avses i artikel 5.15 i tullkodexen är skyldig att betala skatt på införsel av en vara. Detta tillämpas även på den som har ställning av deklarant om importen sker från Europeiska unionens tullområde till gemenskapen. (29.4.2016/305)

1 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skyldig att betala skatt på import av en vara är varans innehavare enligt artikel 4.18 i tullkodex. Detta tillämpas även på den som har ställningen av innehavare om importen sker från tullområdet till gemenskapens skatteområde.

Ansvarig för att skatten betalas är utöver vad som föreskrivs i 1 mom. den som enligt artiklarna 77–80 eller 83–88 i tullkodexen är skyldig att betala en uppkommen tullskuld. (29.4.2016/305)

2 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Ansvarig för att skatten betalas är utöver vad 1 mom. stadgar den som enligt artikel 201–208 och 212–216 i tullkodex är skyldig att betala en uppkommen tullskuld.

Skyldig att betala skatten på en vara som sålts på tullauktion är köparen.

87 § (29.4.2016/305)

På tidpunkten för uppkomsten av skyldigheten att betala skatt tillämpas det som föreskrivs i artiklarna 77–80 och 83–88 i tullkodexen om tidpunkten för uppkomsten av tullskuld.

87 § har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

87 § (29.12.1994/1486)

Om tidpunkten för uppkomsten av skyldigheten att betala skatt gäller vad artikel 201–208 och 212–216 i tullkodex stadgar om tidpunkten för uppkomsten av tullskuld.

Skattegrunden
88 §

Grunden för den skatt som ska betalas för införsel av varor är det tullvärde som bestäms enligt artiklarna 69–76 i tullkodexen, artikel 71 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex och artiklarna 127–146 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, om inte något annat föreskrivs i denna lag. (29.4.2016/305)

1 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skattegrunden för skatten på import av en vara är det tullvärde som fastställts enligt artikel 28–36 i tullkodex och artikel 141–181 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för tullkodex (tillämpningsförordning), om inte något annat stadgas i denna lag. (29.12.1994/1486)

Skattegrunden för en vara som sålts på tullauktion är varans auktionspris.

89 § (29.12.1994/1486)

Skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-standardprogram är det sammanlagda värdet av datamediet och det därpå lagrade ADB-programmet.

Om importören är någon annan än en näringsidkare eller en juridisk person som intagits i registret över mervärdesskattskyldiga, är skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-specialprogram det sammanlagda värdet av datamediet och ADB-specialprogrammet. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Om importören är någon annan än en näringsidkare är skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-specialprogram det sammanlagda värdet av datamediet och ADB-specialprogrammet.

90 § (29.12.1994/1486)

Skattegrunden för en vara som har reparerats, tillverkats eller annars behandlats utanför gemenskapen och likaså för en vara av samma slag som har importerats i stället för den som sänts för reparation, är beloppet av reparations-, behandlings- eller motsvarande kostnader och fraktkostnaderna samt värdet av delarna i varan som fogats utanför gemenskapen. Detta stadgande tillämpas emellertid inte om varan skattefritt har sålts till ett område utanför gemenskapen eller om en vara som i Finland varit i avdragsgill användning har sålts utanför gemenskapen.

Vad 1 mom. stadgar om skattegrunden för en vara som har införts i stället för en motsvarande vara som har sänts till ett område utanför gemenskapen för reparation tillämpas även när en defekt vara har utförts ur gemenskapen, förstörts under myndighets tillsyn eller överlåtits till staten utan att staten har åsamkats kostnader, om detta har skett innan tullarna för den i stället införda varan antecknats i bokföringen.

91 § (29.12.1995/1767)

I skattegrunden inkluderas transport-, lastnings-, lossnings- och försäkringskostnader samt andra sådana kostnader i samband med importen av varan, fram till den första destinationsort i Finland som finns angiven i transportavtalet.

Om det vid den tidpunkt då skyldighet att betala skatt uppstår är känt att varan transporteras till en annan destinationsort inom gemenskapens område, inkluderas kostnaderna dock i skattegrunden fram till denna destinationsort.

92 § (29.12.1994/1486)

92 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

93 § (29.12.1994/1486)

I skattegrunden inkluderas skatter, tullar, importavgifter och övriga avgifter som i samband med förtullningen skall uppbäras till staten eller gemenskapen med anledning av importen av varan, med undantag för mervärdesskatt. I skattegrunden inkluderas också skatter och övriga avgifter som skall betalas utanför Finland. Detta stadgande tillämpas inte på varor som har sålts på tullauktion.

93 a § (29.12.1995/1767)

I skattegrunden inkluderas också värdet av skattegrunden för sådana i samband med en importerad vara utförda tjänster som med stöd av 72 h § 1 mom. 5 punkten har sålts skattefritt.

Om en importerad vara med stöd av 72 h § 1 mom. 3 punkten har sålts skattefritt, är skattegrunden värdet av skattegrunden för den senaste dylika försäljningen av varan ökad med värdet av skattegrunden för de tjänster enligt 1 mom. som utförts efter denna försäljning.

Undantag från skattepliktigheten för import
94 §

Skattefri är import av följande varor

1) modersmjölk, människoblod samt mänskliga organ och vävnader,

2) el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät eller genom ett nät som är anslutet till ett naturgasnät, sådan gas som införs från ett gastankfartyg i ett naturgasnät eller ett rörledningsnät uppströms samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla, (30.12.2010/1392)

3 punkten har upphävts genom L 16.12.1994/1218. (16.12.1994/1218)

4 punkten har upphävts genom L 16.12.1994/1218. (16.12.1994/1218)

5) investeringsguld som avses i 43 b §, (8.10.1999/940)

6 punkten har upphävts genom L 2.12.2011/1202. (2.12.2011/1202)

7) sådana upplagor av tidningar och tidskrifter som avses i 56 §,

8) guld, då importören är centralbanken, (29.12.1994/1486)

9) fartyg som avses i 58 § 1 mom. och luftfartyg, reservdelar och utrustning som avses i 70 § 1 mom. 6 punkten, (24.6.1999/763)

10) sedlar och mynt som avses i 59 § 1 punkten,

11) tandproteser som avses i 36 § 3 punkten, (29.12.1994/1486)

12) varor som är tullfria enligt artiklarna 3–22, 54–56, 59, 60–65, 74–103, 106, 112 och 113 samt varor som är tullfria enligt artikel 43 och som avses i punkt B i bilaga II i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (tullfrihetsförordningen), (29.4.2016/305)

12 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

12) varor som är tullfria enligt artiklarna 3–22, 54–56, 59, 60–65, 74–103, 106–113 samt varor som är tullfria enligt artikel 43 och som avses i punkt B i bilaga II i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (tullfrihetsförordningen), (16.7.2010/686)

13) land- och säkerhetsanordningar och läromedel som ett utländskt flygbolag använder i internationell flygtrafik och reservdelar och utrustning samt handlignar och blanketter för dessa, (29.12.1994/1486)

14) varor som enligt artiklarna 25–27 i tullfrihetsförordningen är tullfria, med undantag av cigaretter, cigariller, cigarrer, pip- och cigarettobak, alkohol och alkoholdrycker, med följande ytterligare begränsningar:

a) högst 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller kaffeessens,

b) högst 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller teessens,

(22.12.2009/1359)

15) varor som enligt artikel 53 i tullfrihetsförordningen är tullfria, under förutsättning att varorna har erhållits kostnadsfritt och att de är avsedda att användas av offentliga inrättningar som bedriver utbildning och vetenskaplig forskning eller av privata inrättningar godkända av en myndighet, vilka bedriver motsvarande verksamhet, (22.12.2009/1359)

16) varor som enligt artikel 104 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om varorna kostnadsfritt importeras till myndigheter, samfund eller organisationer, (22.12.2009/1359)

17) varor som enligt artikel 105 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om vederlaget för dessa varor inkluderas i skattegrunden för skatten på importen av den transporterade varan, (22.12.2009/1359)

17 a) varor som är tullfria enligt artiklarna 107–111 i tullfrihetsförordningen med de begränsningar som anges i 48 § i tullagen (304/2016), (29.4.2016/305)

17 a punkten har tillfogats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016.

18) varor som enligt artiklarna 203–207 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte skattefritt har sålts utanför gemenskapen eller att varor som i Finland har använts på ett sätt som berättigar till avdrag inte har sålts utanför gemenskapen,

18 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

18) varor som enligt artikel 185-187 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte skattefritt har sålts utanför gemenskapen eller att varor som i Finland har använts på ett sätt som berättigar till avdrag inte har sålts utanför gemenskapen, (29.12.1994/1486)

19) varor som enligt artiklarna 208 och 209 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte säljs före importen, (29.4.2016/305)

19 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

19) varor som enligt artikel 188 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte säljs före importen, (29.12.1994/1486)

20) varor som enligt 44 § 1 mom. 1 och 2 punkten i tullagen är tullfria, (29.4.2016/305)

20 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

20) varor som enligt 10 § tullagen (1466/94) är tullfria, (29.12.1994/1486)

21) tullfria varor som avses i 46 § 1 mom. 1–3 punkten, 46 § 2 mom. och 48 § i tullagen och varor som avses i 46 § 3 mom. i den lagen, (29.4.2016/305)

21 punkten har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

21) tullfria varor som avses i 9 § 1–3 mom. tullagen och varor som avses i 4 mom. i nämnda paragraf, (24.6.1999/763)

22) varor som importeras för officiellt bruk av sådana organ inom Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen som avses i 129 §, under de förutsättningar och med de begränsningar som har fastställts i det protokoll eller de avtal som avses i 129 § och under förutsättning att grunden för den skatt som ska betalas på importen av en vara ökad med mervärdesskattens andel är minst 80 euro, (30.12.2010/1392)

23) varor som importeras av sådana internationella organisationer som avses i 129 b § samt av deras personal, under de förutsättningar och med de begränsningar som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen och under förutsättning att grunden för den skatt som ska betalas på importen ökad med mervärdesskattens andel är minst 170 euro; utrikesministeriet fastställer om sökanden har rätt till skattefrihet på grundval av avtalet om grundande av organisationen eller värdlandsöverenskommelsen, sökandens ställning eller varans användningsändamål, (30.12.2010/1392)

24) varor vilkas totala värde är högst 22 euro, med undantag av tobaksprodukter, alkohol, alkoholdrycker och parfymer. (30.12.2010/1392)

Vad 1 mom. stadgar tillämpas också på varor som införs från gemenskapens tullområde, men från ett område utanför gemenskapens skatteområde, och som skulle vara tullfria om de infördes från ett område utanför tullområdet. (29.12.1995/1767)

94 a § (30.12.2010/1392)

Importen av ett datamedium och därpå lagrat adb-specialprogram är skattefri, om importören är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga.

94 b § (29.12.1994/1486)

Importen av en vara är skattefri, om importtransporten av varan upphör i en annan medlemsstat och om varan vid gemenskapsintern försäljning är skattefri och importören är en näringsidkare.

Om importen följs av sådan gemenskapsintern försäljning som avses i 72 b § 1 eller 6 mom., är villkoret för att importen ska vara skattefri att importören vid importtillfället

1) har meddelat det mervärdesskattenummer som har beviljats i Finland,

2) har meddelat det mervärdesskattenummer som köparen har beviljats i en annan medlemsstat, eller vid flytt av varor, importörens eget mervärdesskattenummer i transportens ankomstmedlemsstat, och

3) på begäran har visat upp bevis på att de importerade varorna är avsedda att sändas eller transporteras till en annan medlemsstat.

(30.12.2010/1392)
95 § (28.11.2008/737)

En resande som anländer till Finland från ett område utanför gemenskapen får i sitt personliga resgods skattefritt föra in varor i högst de mängder som anges i 95 a–95 e §. En förutsättning för skattefrihet är att införseln inte är av kommersiell natur.

Införseln anses inte vara av kommersiell natur, om

1) införseln är av tillfällig natur,

2) införseln enbart inbegriper varor som är avsedda för resandens eller hans eller hennes familjs personliga bruk eller varor som är avsedda som gåvor, och

3) varorna till art och kvantitet är sådana att de inte kan betraktas som varor som förs in för kommersiella ändamål.

Som personligt resgods betraktas resgods som resanden kan visa upp för Tullen vid sin ankomst till Finland. Som personligt resgods betraktas också resgods som resanden kan visa upp för Tullen först vid en senare tidpunkt, om resanden lägger fram en redogörelse för att det företag som ansvarar för transporten vid resandens avresa har registrerat dessa varor som medföljande resgods. (29.4.2016/305)

3 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Som personligt resgods betraktas resgods som resanden kan visa upp för tullmyndigheten vid sin ankomst till Finland. Som personligt resgods betraktas också resgods som resanden kan visa upp för tullmyndigheten först vid en senare tidpunkt, om resanden lägger fram en redogörelse för att det företag som ansvarar för transporten vid resandens avresa registrerat dessa varor som medföljande resgods.

95 a § (28.11.2008/737)

De tobaksprodukter som med stöd av 95 § får föras in skattefritt får uppgå till högst följande mängder:

1) 200 cigaretter,

2) 100 cigariller,

3) 50 cigarrer, eller

4) 250 gram pip- och cigarettobak.

En resande får föra in flera än en tobaksprodukt enligt 1 mom. skattefritt, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna uppgår till sammanlagt högst 100.

Personer under 18 år får inte föra in tobaksprodukter skattefritt.

Som cigariller betraktas cigarrer som väger högst 3 gram per styck.

95 b § (28.11.2008/737)

En resande får med stöd av 95 § skattefritt föra in 4 liter icke-mousserande viner och 16 liter öl.

En resande får dessutom skattefritt föra in

1) 1 liter alkohol eller alkoholdrycker med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, eller

2) 2 liter alkohol eller alkoholdrycker med en alkoholhalt på högst 22 volymprocent.

En resande får skattefritt föra in produkter enligt såväl 2 mom. 1 som 2 punkten, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna uppgår till sammanlagt högst 100.

95 c § (28.11.2008/737)

Med stöd av 95 § får det bränsle som finns i ett motordrivet transportmedels sedvanliga bränsletank och för varje motordrivet transportmedel högst 10 liter bränsle som transporteras med transportmedlet i en bärbar tank föras in skattefritt.

95 d § (28.11.2008/737)

Andra varor än alkohol, alkoholdrycker, tobaksprodukter som räknas upp i 95 a § och bränslet i motordrivna transportmedel får med stöd av 95 § föras in skattefritt till ett värde av högst 300 euro. Om resanden har anlänt flyg- eller sjöledes med ett annat luftfartyg eller fartyg än ett luftfartyg eller fartyg i nöjesbruk, är det maximala värdet för skattefri införsel dock 430 euro.

I de värden som anges i 1 mom. inkluderas inte värdet på följande varor:

1) personligt resgods som resanden tillfälligt för in,

2) personligt resgods som resanden återinför efter en tillfällig utförsel,

3) läkemedel som behövs för resandens personliga bruk.

Ett luftfartyg eller fartyg är på det sätt som avses i 1 mom. i nöjesbruk när dess ägare eller innehavare använder det för andra än kommersiella ändamål. Med kommersiella ändamål avses i synnerhet sådan varu- eller persontransport eller sådant utförande av tjänster som sker mot vederlag eller för myndighetsändamål.

Värdet på en enskild vara kan inte delas upp i en skattefri och en skattebelagd del, om värdet på de varor som förs in överstiger det värde som anges i 1 mom.

95 e § (28.11.2008/737)

Den som hör till personalen på ett transportmedel i yrkesmässig trafik mellan Finland och ett land eller område utanför gemenskapen får med stöd av 95 § från sina arbetsresor under en kalendermånad skattefritt föra in varor i den mängd som enligt 95 a–95 d § skattefritt får föras in på en gång.

En förutsättning för skattefrihet är dessutom att den som för in varorna antecknar varorna i en förtullningsbok i samband med införseln. Tullen meddelar närmare föreskrifter om utfärdandet av en förtullningsbok och dess form och innehåll. (21.12.2012/962)

Med avvikelse från bestämmelserna i 1 mom. får den som hör till personalen på ett transportmedel i landtrafik under en kalendermånad föra in varor enligt 95 d § till ett värde av 430 euro, förutsatt att det totala värdet på de varor som förs in på en gång inte överstiger 300 euro.

96 §

Importen av en vara är skattefri om det när denna lag träder i kraft har avtalats om skattefriheten i en för Finland förpliktande överenskommelse med en främmande stat.

97 § (16.12.1994/1218)

97 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

98 § (16.12.1994/1218)

98 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

99 § (16.12.1994/1218)

99 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

Särskilda stadganden
100 § (29.12.1994/1486)

Mervärdesskatten återbärs inte på grund av beslut som gäller återbäring eller annulering av tull enligt tullkodex eller på grund av beslut med anledning av besvär, om den skatt som har betalts på en importerad vara har kunnat dras av enligt 10 kap. eller fås som återbäring enligt 122, 130 eller 131 §.

101 § (29.12.1994/1486)

Vid mervärdesbeskattningen av varuimport tillämpas inte stadganden om tull, om det inte särskilt stadgas om saken i denna lag.

I fråga om förfarandet vid import av varor, betalning, återbäring och återindrivning av skatt samt även om annat förfarande, om uppskov med betalning av skatt, skatteförhöjning, felavgift, efterbeskattning och sökande av ändring samt om sekretess i fråga om uppgifter och om utlämnande och erhållande av sekretessbelagda uppgifter gäller, om inte något annat föreskrivs i denna lag, i tillämpliga delar vad som i tullagstiftningen föreskrivs om tull. (21.12.2012/877)

Det som föreskrivs i den tullagstiftning som avses i artikel 5.1 led 2 i tullkodexen om formaliteter som gäller varor som införs till Europeiska unionens tullområde samt om tillfällig lagring, hänförande till tullagerförfarande eller förfarande för frizoner, förfarande för aktiv förädling eller förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, tillämpas också på varor som införs från Europeiska unionens tullområde, men från ett område utanför gemenskapens skatteområde, till gemenskapens skatteområde. (29.4.2016/305)

3 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Vad tullagstiftningen stadgar om formaliteter som gäller varor som införs till gemenskapens tullområde samt om tillfällig upplagring, överföring till frilager eller friområde eller placering enligt tullupplagringsförfarande, internt förädlingsförfarande med suspensionsarrangemang eller helt tullfritt temporärt importförfarande, tillämpas också på varor som införs från gemenskapens tullområde, men från ett område utanför gemenskapens skatteområde, till gemenskapens skatteområde. (29.12.1995/1767)

101 a § (29.12.1994/1486)

Om ett belopp i utländsk valuta måste räknas om för att skattegrunden skall kunna fastställas vid import av en vara, tillämpas samma växelkurs som vid fastställandet av tullvärdet vid den tidpunkt som avses i 87 § i denna lag.

101 b § (25.3.2011/267)

Vid mervärdesbeskattningen av varuimport är det minsta skattebelopp som uppbärs eller indrivs 5 euro.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på införsel av alkoholdrycker och tobaksprodukter som resande eller den som hör till personalen på ett fortskaffningsmedel i yrkesmässig trafik mellan Finland och ett land eller område utanför gemenskapen för med sig eller som sänts till enskilda personer. (29.4.2016/305)

2 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte i situationer som avses i 2 § 2 mom. i tullförordningen (1543/1994).

101 c § (29.4.2016/305)

På dröjsmålspåföljder i fråga om skatt som ska betalas för införsel av varor tillämpas bestämmelserna i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). När 3 § 3 mom. i den lagen tillämpas ska skattetillägget beräknas för den tidsperiod för vilken ränta enligt artikel 114.2 i tullkodexen beräknas.

Om uppskov med betalningen beviljas för den skatt som ska betalas för införseln, tas ränta ut i enlighet med 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

101 c § har tillfogats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016.

101 d § (29.4.2016/305)

Vid återbetalning av skatt som ska betalas för införsel betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan beräknas från den tidpunkt som avses i 93 § 3 mom. i tullagen.

101 d § har tillfogats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016.

10 kap

Skatt som får dras av

Allmän avdragsrätt
102 §

Den skattskyldige får för skattepliktig rörelse dra av

1) skatten på en vara eller tjänst som den skattskyldige köper av en annan skattskyldig eller den skatt på ett köp som ska betalas enligt 8 a–8 d eller 9 §, (27.6.2014/507)

1 punkten har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

1) skatten på en vara eller tjänst som han köper av en annan skattskyldig eller den skatt på ett köp som ska betalas enligt 8 a–8 c eller 9 §, (16.7.2010/686)

2) skatten på en vara som han importerar,

3) skatten på ett gemenskapsinternt förvärv,

4 punkten har upphävts genom L 9.1.2009/6. (9.1.2009/6)

5) skatt som betalas på sådan överföring av varor från upplagringsförfarande som avses i 72 l §. (29.12.1995/1767)

(29.12.1994/1486)

Med skattepliktig rörelse avses verksamhet som enligt denna lag medför skattskyldighet för den som säljer en vara eller en tjänst.

Med i förvärv inkluderad skatt avses i denna lag den skatt som nämns i 1 mom. (29.12.1995/1767)

4 mom. har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

102 a § (29.12.1995/1767)

En förutsättning för avdragsrätten enligt 102 § 1 mom. 1 och 3 punkten är att den skattskyldige över den vara eller tjänst som köpts har en av säljaren utfärdad faktura enligt 209 e eller 209 f § eller en annan verifikation som kan betraktas som faktura. Om det är fråga om en sådan situation som avses i 209 a § 4 mom., ska fakturan överensstämma med sådana bestämmelser i säljarens etableringsmedlemsstat som motsvarar 209 e §. (29.6.2012/399)

Avdragsrätten för skatt som enligt 2 a, 8 a–8 d eller 9 § ska betalas på ett köp eller för skatt som ska betalas på ett gemenskapsinternt förvärv förutsätter dessutom att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 § eller att skatten har påförts. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv upprättar en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 e § 1 mom. samt anger den skatt som ska betalas och den skattesats som ska tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet. (27.6.2014/507)

2 mom. har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Avdragsrätten för skatt som enligt 2 a, 8 a–8 c eller 9 § ska betalas på ett köp eller för skatt som ska betalas på ett gemenskapsinternt förvärv förutsätter dessutom att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 § eller att skatten har påförts. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv upprättar en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 e § 1 mom. samt anger den skatt som ska betalas och den skattesats som ska tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet. (29.6.2012/399)

I fråga om skatt som skall betalas på en importerad vara är förutsättningen för avdragsrätten att importören har förtullningsbeslutet och därtill hörande handlingar.

102 b § (9.1.2009/5)

102 b § har upphävts genom L 9.1.2009/6.

102 c § (25.4.2003/325)

En förutsättning för avdrag av skatt enligt 102 § 1 mom. 5 punkten är att den skattskyldige har en uträkning över grunden för den skatt som skall betalas. Den skattskyldige skall också ha i 102 a § avsedda handlingar över försäljningar, importer och gemenskapsinterna förvärv som med stöd av 72 n § 1 eller 2 mom. räknas till skattegrunden.

Avdrag för byggtjänster
103 § (23.11.2007/1061)

Den skattskyldige får för en fastighet eller byggtjänst som han anskaffat för skattepliktig rörelse dra av den skatt som överlåtaren enligt 31, 31 a eller 33 § ska betala på byggtjänster som utförts på fastigheten, om fastigheten före överlåtelsen inte hade tagits i överlåtarens bruk.

En förutsättning för rätten till avdrag är att överlåtaren ger mottagaren en utredning om beloppet av den skatt som överlåtaren ska betala.

104 § (23.11.2007/1061)

104 § har upphävts genom L 23.11.2007/1061.

105 § (23.11.2007/1061)

105 § har upphävts genom L 23.11.2007/1061.

106 § (23.11.2007/1061)

Om en fastighetsinnehavare ansöker om att bli skattskyldig så som avses i 30 §, får han i stället för justering av avdrag enligt 11 kap. göra avdrag enligt 102 och 103 § från en fastighet som han anskaffat eller en tjänst eller vara som han köpt för den skattepliktiga fastighetsöverlåtelsen före sin ansökan eller dra av den skatt som betalts på byggtjänster som han själv har utfört för det nämnda ändamålet före ansökan. En förutsättning är att fastighetsinnehavaren har ansökt om att bli skattskyldig inom sex månader från ibruktagandet av fastigheten.

Den avdragsrätt som avses i 1 mom. gäller endast nybyggen och ombyggnad av en fastighet.

Om fastighetsinnehavaren ansöker om att bli skattskyldig så som avses i 30 §, anses han i samband med justering av avdrag enligt 11 kap. ha använt den fastighet som han före ansökan har anskaffat eller för vilken han köpt eller utfört byggtjänster för den skattepliktiga fastighetsöverlåtelsen för ett ändamål som berättigar till avdrag. En förutsättning är att fastighetsinnehavaren har ansökt om att bli skattskyldig inom sex månader från det att han tagit fastigheten i bruk.

107 § (16.12.1994/1218)

107 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

108 § (16.12.1994/1218)

108 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

109 § (16.12.1994/1218)

109 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

Övriga särskilda avdrag
110 § (29.12.1994/1486)

110 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

111 §

Den skattskyldige får göra ett avdrag enligt 102 § för köpta energinyttigheter också i det fall att debiteringen ingår i den skattefria hyran eller det skattefria vederlaget för fastigheten. Avdraget får dock uppgå endast till ett belopp som motsvarar skatten för energinyttigheter eller bränsle som fastighetens ägare eller innehavare har köpt.

En förutsättning för avdragsrätten är att säljaren ger köparen en utredning om beloppet av skatten på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle. (25.4.2003/325)

112 §

När den skattskyldige i avdragsgill användning tar en vara som varit i annat bruk, får han dra av den skatt som inkluderats i förvärvet av varan eller den skatt som han har betalt för en vara som han tillverkat för eget bruk. Om varans sannolika överlåtelsepris är lägre än dess ursprungliga inköpspris eller motsvarande värde, får den mot värdeminskningen svarande skatten dock inte dras av. (29.12.1994/1486)

I samband med att en skattepliktig rörelse inleds får den skattskyldige från skattepliktigt anskaffade eller tillverkade varor som han innehar och som används för ett avdragsgillt syfte göra ett avdrag som avses i 1 mom.

Avdrag som nämns i 1 eller 2 mom. får inte göras från en fastighet. (25.4.2003/325)

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om varor skall tillämpas också på andra tjänster än byggtjänster. (25.4.2003/325)

En förutsättning för avdragsrätten är att den skattskyldige uppgör en verifikation vid den tidpunkt nyttigheten tas i avdragsgill användning. Till den del det gäller en vara eller tjänst som den skattskyldige köpt eller en vara som den skattskyldige importerat tillämpas dessutom vad som föreskrivs i 102 a §. (25.4.2003/325)

113 § (29.12.1995/1767)

Den som köper en uthyrningstjänst får dra av den skatt som skall betalas på importen av den vara som han hyr, om han med stöd av 9 § skall betala skatt för att han hyr varan.

Begränsningar av avdragsrätten
114 §

Avdrag får inte göras när följande varor och tjänster anskaffas

1) en fastighet som den skattskyldige eller hans personal använder som bostad, barnträdgård, hobbylokal eller fritidsställe samt varor och tjänster i samband med fastigheten eller dess användning,

2) varor och tjänster i samband med transporter mellan den skattskyldiges eller hans personals bostad och arbetsplats,

3) varor och tjänster som används för representationsändamål,

4 punkten har upphävts genom L 29.4.2011/417. (29.4.2011/417)

5) personbilar, motorcyklar, husvagnar, fartyg som till sin konstruktion huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportändamål samt luftfartyg vilkas största tillåtna startvikt är högst 1 550 kilogram, samt varor och tjänster i samband med dessa eller deras användning. (29.12.1994/1486)

Den begränsning av avdragsrätten som avses i 1 mom. 5 punkten gäller inte fordon och fartyg som har anskaffats till försäljning, uthyrning, användning för yrkesmässig persontransport eller körundervisning eller personbil som har anskaffats för att enbart användas för ändamål som berättigar till avdragsrätt.

Vad som ovan i 1 mom. 5 punkten och 2 mom. bestäms om personbilar tillämpas också på bilar avsedda för två ändamål. (14.12.1998/962)

Som bil avsedd för två ändamål anses ett fordon i kategori N1 som utöver förarsätet och de säten som finns bredvid detta är utrustat med andra säten eller anordningar för fastgörande av säten, med undantag av sådana säten som är avsedda för tillfälligt bruk och som avses i 24 § i den bilskattelag (1482/1994) som gällde före den 1 april 2009 eller sådana säten som i enlighet med de vägtrafikbestämmelser som gällde före den 30 september 1998 har godkänts för paketbil. (30.12.2010/1392)

114 a § (29.12.1994/1486)

En researrangör får inte göra avdrag för tjänster och varor som nämns i 80 § 1 mom. och som han förvärvat för att direkt utnyttjas av en resande.

115 § (29.12.1995/1767)

Avdrag som avses i 102 § får inte göras för varor, om försäljaren har tillämpat det förfarande som avses i 79 a § på försäljningen.

En skattskyldig återförsäljare får inte dra av den skatt som skall betalas för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerar eller för konstverk som han själv köpt, om han tillämpar det förfarande som avses i 79 a § på försäljningen. (11.12.2002/1071)

116 §

Staten får inte göra avdrag från sina anskaffningar.

Delning av avdragsrätten
117 §

Från en vara eller tjänst som den skattskyldige har anskaffat eller tagit i sådan användning som endast delvis berättigar till avdrag, får avdrag göras endast till den del som varan eller tjänsten används för detta ändamål.

Rättelse av avdrag
118 § (29.12.1994/1486)

Om säljaren krediterar köparen med de belopp som avses i 78 § 1 mom. 1 eller 3 punkten eller 78 a §, skall den avdragna skatten rättas i motsvarande mån.

11 kap (23.11.2007/1061)

Justering av avdrag som gäller fastighetsinvesteringar

Fastighetsinvestering
119 § (23.11.2007/1061)

Med fastighetsinvestering avses köp eller eget utförande av byggtjänster i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet. Med fastighetsinvestering avses även anskaffning av en fastighet på vars överlåtelse har tillämpats 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §.

Fall som föranleder justering
120 § (23.11.2007/1061)

Avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering ska justeras, när

1) fastighetsinvesteringen har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag och fastighetens användning ändras på så sätt att den avdragsgilla användningens andel minskar i förhållande till det ursprungliga användningsändamålet,

2) fastighetsinvesteringen har helt eller delvis gjorts för ett annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag och fastighetens användning ändras på så sätt att den avdragsgilla användningens andel ökar i förhållande till det ursprungliga användningsändamålet,

3) fastigheten avförs från rörelsetillgångarna genom att den varaktigt tas i användning som inte är rörelsemässig, om fastighetsinvesteringen har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag,

4) fastigheten överlåts, om fastighetsinvesteringen har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag och inget annat bestäms i 121 e–121 g §,

5) skattskyldigheten upphör, om en fastighetsinvestering som hänför sig till en fastighet som finns kvar i den skattskyldiges besittning har gjorts för ett ändamål som helt eller delvis berättigar till avdrag.

En förutsättning för justeringen är att näringsidkaren har gjort fastighetsinvesteringen för rörelse eller att det är en kommun som har gjort fastighetsinvesteringen.

Ingen justering ska göras när en fastighet rivs, brinner upp eller i övrigt förstörs på ett sådant sätt att den inte längre går att använda.

121 § (23.11.2007/1061)

Vad som bestäms i 120 § tillämpas även på avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering, då anskaffningen görs av en innehavare av nyttjanderätten till fastigheten.

Innehavaren av nyttjanderätten till en fastighet ska justera avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering enligt de förutsättningar som bestäms i 120 § 1 mom. 4 punkten även då nyttjanderätten upphör, om inte något annat bestäms i 3 mom. i denna paragraf eller i 121 f §.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas på ombyggnad som anskaffas eller utförs av en innehavare av nyttjanderätten till fastigheten bara om denna innehavare får ersättning för ombyggnaden.

Justeringsperiod
121 a § (23.11.2007/1061)

Avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering ska justeras endast om fastighetens användningsändamål ändras eller om fastigheten överlåts på det sätt som avses i 120 eller 121 § under justeringsperioden.

Justeringsperioden är tio år från ingången av det kalenderår under vilket en byggtjänst i samband med ett nybygge eller en ombyggnad har slutförts eller, om fastigheten efter det att byggtjänsten har slutförts har överlåtits på det sätt som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §, under vilket fastigheten har tagits emot. Justeringsperioden inkluderar ändå inte en del av ett kalenderår som föregår slutförandet av byggtjänsten eller mottagandet av fastigheten.

Ändringar av användningsändamålet före justeringsperiodens början
121 b § (23.11.2007/1061)

Om en fastighet som varit föremål för en fastighetsinvestering som gjorts för ett annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag tas i användning för ett ändamål som berättigar till avdrag före justeringsperiodens början, kan näringsidkaren i fråga om fastighetsinvesteringen rätta den skatt som ska redovisas för tiden innan användningsändamålet ändrades som om fastigheten ursprungligen hade varit avsedd för avdragsgill användning.

Om en fastighet som varit föremål för en fastighetsinvestering som gjorts för ett ändamål som berättigar till avdrag tas i användning för ett annat ändamål före justeringsperiodens början, ska näringsidkaren i fråga om fastighetsinvesteringen rätta den skatt som ska redovisas för tiden innan användningsändamålet ändrades som om fastigheten ursprungligen hade varit avsedd för annan än avdragsgill användning.

Beräkning av justeringen
121 c § (23.11.2007/1061)

När användningen av en fastighet ändras, ska avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering årligen justeras för varje kalenderår inom justeringsperioden (justeringsår). Som första justeringsår räknas den del av kalenderåret som följer efter det i 121 a § 2 mom. avsedda slutförandet av en byggtjänst eller mottagandet av en fastighet.

När en fastighet överlåts, när skattskyldigheten upphör och när en fastighet avförs från rörelsetillgångarna ska avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering justeras på en gång för hela den återstående justeringsperioden. Fastigheten anses härvid under den återstående justeringsperioden helt och hållet vara i annan än avdragsgill användning.

121 d § (23.11.2007/1061)

Det belopp varmed avdraget årligen ska justeras är 1/10 av den del av den i anskaffningen ingående skatten enligt 2 mom. som motsvarar skillnaden mellan andelen av den ursprungliga användning som berättigar till avdrag och andelen av den användning som berättigar till avdrag under justeringsåret.

Den skatt som ingår i anskaffningen och som utgör grund för beräkningen av den justering som ska göras är

1) den skatt som ska betalas för en köpt byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet,

2) den skatt som ska betalas för en själv utförd byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet, eller den skatt som borde ha betalts om tjänsten hade utförts för annan än avdragsgill användning,

3) den skatt som i fråga om en anskaffad fastighet med stöd av 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 § ska betalas av överlåtaren,

4) den skatt som ska betalas för en vara som anskaffats, importerats, själv tillverkats eller överförts för att installeras i anslutning till en byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet, eller den skatt som borde ha betalts om varan hade tillverkats för eller överförts i annan än avdragsgill användning.

Överföring av rättighet och skyldighet att justera avdrag
121 e § (23.11.2007/1061)

Överlåtarens rättighet och skyldighet att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering överförs vid fastighetsöverlåtelser på mottagaren, om

1) överlåtaren är en näringsidkare eller kommun för vilken rättigheten eller skyldigheten att justera avdrag ursprungligen har uppstått eller på vilken denna rättighet eller skyldighet har överförts,

2) mottagaren anskaffar fastigheten för rörelse eller mottagaren är en kommun eller staten, och

3) överlåtaren och mottagaren vid överlåtelsen inte avtalar om att överlåtaren justerar avdraget.

121 f § (23.11.2007/1061)

Om en innehavare av nyttjanderätten till en fastighet överlåter sin nyttjanderätt, överförs rättigheten och skyldigheten för rättsinnehavaren att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering på mottagaren under de förutsättningar som bestäms i 121 e §.

När nyttjanderätten till en fastighet upphör, anses rättsinnehavaren vid tillämpningen av bestämmelserna om överföring av rättighet och skyldighet att justera avdrag överlåta sin nyttjanderätt till den fastighetsinnehavare som överlåtit nyttjanderätten.

121 g § (23.11.2007/1061)

Om en näringsidkare inträder i en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a §, överförs rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering på gruppen.

Om en näringsidkare utträder ur en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a §, överförs rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller näringsidkarens fastighetsinvestering från gruppen på näringsidkaren.

Bestämmelserna i 121 h–121 k och 209 k–209 m § gäller i tillämpliga delar den överföring av rättigheter och skyldigheter som avses i 1 och 2 mom. (29.6.2012/399)

121 h § (23.11.2007/1061)

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på mottagaren, justerar överlåtaren till följd av överlåtelsen inte avdraget för den skatt som ingår i anskaffningen, om inte något annat bestäms i 3 mom.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på mottagaren, justerar överlåtaren avdragen på basis av de ändringar i användningen som inträffat under den tid fastigheten varit i hans besittning, och mottagaren på basis av de ändringar som inträffat därefter, om inte något annat bestäms i 3 mom. Vid beräkning av det belopp varmed avdraget ska justeras beaktar överlåtaren den andel av justeringsåret då fastigheten varit i hans besittning och mottagaren den andel som infallit därefter.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på en mottagare som vid tidpunkten för överlåtelsen inte var införd i registret över mervärdesskattskyldiga, ska överlåtaren i mottagarens ställe i samband med överlåtelsen justera avdraget på en gång för hela den återstående justeringsperioden. Fastigheten anses härvid under den återstående justeringsperioden helt och hållet vara i annan än avdragsgill användning.

121 i § (29.6.2012/399)

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs och överlåtaren inte har gett en utredning som avses i 209 k § eller i utredningen har lämnat en felaktig uppgift och mottagarens beskattning till följd av detta borde rättas till mottagarens nackdel, ska överlåtaren i mottagarens ställe göra de justeringar som detta föranleder eller rätta de belopp som ska justeras.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs och överlåtarens beskattning senare ändras på ett sådant sätt att mottagarens beskattning till följd av detta borde rättas till mottagarens nackdel, ska överlåtaren i mottagarens ställe göra de justeringar som detta föranleder eller rätta de belopp som ska justeras, om överlåtaren inte har underrättat mottagaren om ändringen av beskattningen i den utredning som avses i 209 k §.

Rättelse av justeringar som gjorts på en gång
121 j § (23.11.2007/1061)

Om en näringsidkare fortsätter med rörelse när skattskyldigheten upphör och senare under justeringsperioden på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga, kan han rätta den justering som han på grund av skattskyldighetens upphörande har gjort i fråga om en fastighet som han besitter, om det justerade beloppet har betalts till staten.

En mottagare som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga eller en mottagare som vid tidpunkten för överlåtelsen inte var införd i registret men som införs senare under justeringsperioden kan rätta en justering som gjorts av överlåtaren vid skattskyldighetens upphörande eller med stöd av 121 h § 3 mom., om rättigheten och skyldigheten att justera avdrag har överförts på mottagaren under justeringsperioden och om justeringen inte har kunnat rättas tidigare.

121 k § (23.11.2007/1061)

En rättelse som avses i 121 j § görs genom att

1) en näringsidkare som avses i 121 j § 1 mom. drar av den skatt han betalt i form av justering till den del skatten hänför sig till det justeringsår från och med vilket han på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga och till den därpå följande justeringsperioden,

2) en mottagare som avses i 121 j § 2 mom. drar av den skatt som överlåtaren betalt i form av justering till den del skatten hänför sig till det justeringsår då en mottagare som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga tar emot fastigheten eller från och med vilket en mottagare som inte tidigare har registrerats blir införd i registret, och till den därpå följande justeringsperioden.

Näringsidkaren eller mottagaren ska göra justeringar i fråga om de ändringar i fastighetens användningsändamål eller de överlåtelser som sker under den tid som avses i 1 mom. enligt de allmänna reglerna för justering.

12 kap

Återbäring av skatt till andra än de skattskyldiga

Utländska näringsidkare
122 § (22.12.2009/1359)

En utländsk näringsidkare har rätt att få återbäring för den i förvärvet inkluderade mervärdesskatten för en vara eller en tjänst, om näringsidkaren inte har fast driftställe i Finland från vilket affärstransaktioner genomförs och om han inte i form av affärsverksamhet bedriver annan säljning av varor och tjänster i Finland än

1) försäljning enligt 8 a–8 d eller 9 § för vilken köparen är skattskyldig eller där staten är köpare, och (27.6.2014/507)

1 punkten har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

1) försäljning enligt 8 a–8 c eller 9 § för vilken köparen är skattskyldig eller där staten är köpare och (16.7.2010/686)

2) sådan försäljning av transporttjänster och stödtjänster till dessa som är skattefri med stöd av 71, 72 d eller 72 h §.

Skatten återbärs till den del anskaffningen hänför sig till en utlännings

1) utomlands bedrivna verksamhet som skulle ha medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 131 a § om verksamheten hade bedrivits i Finland, eller

2) i Finland idkade försäljning enligt 1 mom. 1 eller 2 punkten.

Rätten till återbäring gäller endast skatt som skulle ha kunnat dras av med stöd av bestämmelserna i 10 kap., om utlänningen hade varit skattskyldig för verksamheten.

En utländsk näringsidkare har dock inte rätt till återbäring när det är fråga om sådana tjänster som avses i 8 c § och han i egenskap av köpare är skattskyldig för dessa tjänster enligt 8 c eller 9 §. (16.7.2010/686)

122 a § (22.12.2009/1359)

En utländsk näringsidkare som avses i 122 § 1 mom. har rätt att få återbäring för den skatt enligt 131 a § som inkluderats i ett förvärv, om förvärvet av en vara eller tjänst hänför sig till verksamhet som den utländska näringsidkaren bedriver utomlands och som hade berättigat till återbäring enligt 131 a § om verksamheten hade bedrivits i Finland.

123 § (22.12.2009/1359)

Rätten till återbäring förutsätter att näringsidkaren har skaffat varorna eller tjänsterna för sina i etableringsstaten till avdrag berättigande affärstransaktioner.

Om näringsidkaren i etableringsstaten genomför både transaktioner som medför rätt till avdrag och transaktioner som inte medför rätt till avdrag, återbärs av den mervärdesskatt som berättigar till återbäring enligt 122 och 122 a § högst den del som hänför sig till avdragsberättigande transaktioner. I fråga om näringsidkare som etablerat sig i en annan medlemsstat bestäms den avdragsgilla andelen enligt etableringsstatens lagstiftning som baserar sig på artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet).

Med etableringsstat avses den stat där näringsidkaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs. (27.6.2014/505)

3 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Med etableringsstat avses den stat där näringsidkaren har sitt säte eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs.

124 § (29.12.1994/1486)

124 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

125 § (22.12.2009/1359)

125 § har upphävts genom L 22.12.2009/1359.

126 § (22.12.2009/1359)

Gäller ansökan om återbäring hela kalenderåret eller slutet av det ska återbäringsbelopp under 50 euro inte återbäras. I andra fall betalas återbäring inte, om återbäringsbeloppet understiger 400 euro.

Diplomatförvärv (29.12.1995/1767)
127 § (29.12.1995/1767)

Till främmande makters diplomatiska beskickningar och andra beskickningar i motsvarande ställning samt till utsända konsulers konsulat i Finland får på basis av ömsesidighet och på ansökan återbäras den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster, när dessa har köpts för officiellt bruk.

Till främmande makters diplomatiska representanter och till utsända konsuler i Finland kan på basis av ömsesidighet och på ansökan återbäras den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster, då varan eller tjänsten har köpts för personligt bruk av en diplomatisk representant eller en utsänd konsul eller familjemedlemmar som hör till deras hushåll.

Förutsättningen för återbäring är att en enskild varas eller tjänsts skattebelagda pris är minst 170 euro. (26.10.2001/915)

128 §

Ansökan om skatteåterbäring ska lämnas till utrikesministeriet för varje kvartal under kalenderåret och senast inom ett år efter betalningsdagen för den faktura som bifogas ansökan. Utrikesministeriet fastställer om sökanden på basis av ömsesidighet, sökandens ställning samt ändamålet med varan eller tjänsten har rätt till skatteåterbäring. Skatteförvaltningen kontrollerar övriga förutsättningar för återbäring och återbär skatten. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen bestämmer närmare vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och vilka handlingar som ska fogas till ansökan. (11.6.2010/529)

Om skatt har återburits till för stort belopp, kan det överbetalda beloppet dras av från skatt som återbärs senare.

I beslut som har meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

Europeiska unionen (30.12.2010/1392)
129 § (30.12.2010/1392)

Den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland återbetalas till i Finland belägna organ inom Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen som omfattas av protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

Förutsättningen för återbäring enligt 1 mom. är att varan eller tjänsten har förvärvats för officiellt bruk och att dess skattebelagda inköpspris är minst 80 euro. På återbäringen tillämpas även i övrigt de begränsningar och villkor som har fastställts i det protokoll som avses i 1 mom. och i avtalet om dess genomförande eller i värdlandsöverenskommelserna.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen.

129 a § (30.12.2010/1392)

Till Europeiska unionen återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland eller i förvärvet av varor som importerats till Finland på basis av ett avtal om en beställd undersökning eller ett samarbetsavtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och en offentlig eller privat organisation som är belägen i Finland.

Den skatt som avses i 1 mom. återbetalas till den del som Europeiska unionen finansierar förvärvet och köparen inte med stöd av 10 kap. har rätt att dra av den skatt som ingår i förvärvet eller att med stöd av 122 eller 131 § få återbäring för den. Förutsättningen för återbäring är att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris eller grunden för den skatt som ska betalas på importen ökad med mervärdesskattens andel är minst 80 euro.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen.

Övriga internationella organisationer (30.12.2010/1392)
129 b § (30.12.2010/1392)

Till andra sådana internationella organisationer som är belägna i Finland och som har erkänts av Finland än de som avses i 129 §, samt till deras personal, återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland, om detta har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen.

Förutsättningen för återbäring enligt 1 mom. är att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris är minst 170 euro. På återbäring tillämpas även i övrigt de begränsningar och villkor som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen.

Ansökan görs kvartalsvis till utrikesministeriet. Utrikesministeriet fastställer om sökanden på basis av avtalet om grundande av organisationen eller värdlandsöverenskommelsen, sökandens ställning och varans eller tjänstens användningsändamål har rätt till återbäring. Skatteförvaltningen kontrollerar de övriga förutsättningarna för återbäring och återbetalar skatten.

Kommuner
130 §

Kommunerna har rätt till återbäring av skatt enligt 10 kap. som ingår i en anskaffning och från vilken avdrag inte får göras eller för vilken inte betalas återbäring enligt 131 §. Återbäring fås även för skatt som betalas på understöd eller bidrag som avses i 79 § 1 mom. (27.5.1994/377)

Den återbäring som nämns i 1 mom. gäller inte skatt som ingår i privat konsumtion, i anskaffningar som avses användas för ändamål som nämns i 114 eller 114 a § eller för anskaffning för uthyrning av fastighet. (29.12.1994/1486)

3 mom. har upphävts genom L 21.12.2001/1457. (21.12.2001/1457)

Kommunerna ska för Skatteförvaltningen uppge de sammanlagda skatteåterbäringarna för kalenderåret enligt 1 mom. senast före utgången av den andra månaden efter kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare. Med stöd av 6 § 3 mom. får avdrag för den skatt som ska betalas under kalenderåret göras från det uppgivna beloppet. (30.12.2010/1392)

130 a § (21.12.2001/1457)

Kommunerna har rätt till återbäring för den kalkylerade skatten på följande skattefria tjänster och varor som de anskaffat:

1) hälso- och sjukvårdstjänster enligt 34 § och i nämnda lagrum avsedda tjänster och varor som ingår i vården samt tjänster och varor enligt 36 § 1–4 punkten,

2) tjänster eller varor i form av socialvård enligt 37 §.

Kommunerna har rätt till återbäring även för understöd eller bidrag till en verksamhetsidkare för sådan verksamhet som avses i 1 mom.

Den kalkylerade skatten är 5 procent av inköpspriset på en tjänst eller vara, av den i 9 kap. avsedda skattegrunden för en importerad vara eller av understödets eller bidragets belopp.

Återbäring fås inte

1) för anskaffningar från en kommun eller för understöd eller bidrag till en kommun,

2) för ersättningar som betalas på basis av anställningsförhållande.

Kommunerna ska för Skatteförvaltningen uppge de sammanlagda återbäringarna av kalkylerad skatt som med stöd av 1 och 2 mom. återbärs. Dessa uppgifter ska ges för kalenderåret senast före utgången av den andra månaden efter kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare. (11.6.2010/529)

Företag som idkar utrikeshandel eller skattefri verksamhet
131 § (29.12.1994/1486)

En näringsidkare har rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i ett förvärv av en vara eller tjänst, om förvärvet har samband med

1) verksamhet som är skattefri enligt 56 eller 58 §, 59 § 4 punkten, 70, 70 b, 71, 72, 72 a–72 e eller 72 h §,

2) försäljning av finansiella tjänster enligt 41 §, av försäkringstjänster enligt 44 § eller av sedlar och mynt som enligt 59 § 1 punkten är skattefria, om köparen är en näringsidkare som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i gemenskapen eller om försäljningen har direkt samband med varor avsedda att exporteras utanför gemenskapen,

3) verksamhet för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 a–8 d §, eller (27.6.2014/507)

3 punkten har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

3) verksamhet för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 a–8 c §, eller

4) försäljning som sker utomlands, om denna hade medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 1–3 punkten, om verksamheten hade bedrivits i Finland.

(27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

En näringsidkare har rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i ett förvärv av en vara eller tjänst, om förvärvet har samband med

1) verksamhet som är skattefri enligt 56 eller 58 §, 59 § 4 punkten, 70, 70 b, 71, 72, 72 a–72 e eller 72 h §, (2.12.2011/1202)

2) försäljning av finansiella tjänster enligt 41 §, av försäkringstjänster enligt 44 § eller av sedlar och mynt som enligt 59 § 1 punkten är skattefria, om köparen är en näringsidkare som varken har hemort eller fast driftställe i gemenskapen eller om försäljningen har direkt samband med varor avsedda att exporteras utanför gemenskapen, (8.10.1999/940)

3) verksamhet för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 a–8 c §, eller (16.7.2010/686)

4) försäljning som sker utomlands, om denna hade medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 1–3 punkten, om verksamheten hade bedrivits i Finland. (8.10.1999/940)

Rätten till skatteåterbäring gäller endast den skatt som med stöd av stadgandena i 10 kap. skulle ha varit avdragbar om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

131 a § (8.10.1999/940)

Om varan eller tjänsten förvärvas för i 43 a § avsedd skattefri försäljning av investeringsguld, har näringsidkaren rätt att få återbäring för

1) skatt som skall betalas på skattepliktigt investeringsguld som han köper av en säljare som avses i 43 c §,

2) skatt som inkluderats i förvärv av annat guld som av näringsidkaren eller på uppdrag av honom omvandlas till investeringsguld,

3) skatt som skall betalas på tjänster som innebär en förändring av formen, vikten eller renheten hos investeringsguld eller annat guld.

Om varan eller tjänsten förvärvas för i 43 a § avsedd skattefri försäljning av investeringsguld, har den näringsidkare som framställer investeringsguld eller som omvandlar investeringsguld eller annat guld till investeringsguld rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i förvärv av en vara eller tjänst i anslutning till framställningen eller omvandlingen och som hade kunnat dras av med stöd av bestämmelserna i 10 kap., om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

En näringsidkare har rätt att få återbäring för i 1 och 2 mom. avsedd skatt som inkluderats i förvärv även då förvärvet har samband med sådan försäljning som sker utomlands och som hade berättigat till återbäring enligt 1 eller 2 mom., om verksamheten hade bedrivits i Finland.

132 § (22.12.2009/1359)

En utlänning har inte rätt att få återbäring enligt 131 eller 131 a § för förvärv i fråga om vilka han har rätt till återbäring enligt 122 eller 122 a §. Detta tillämpas inte om en utlänning som tillhandahåller sådana skattefria transporttjänster och stödtjänster till dessa som avses i 71, 72 d eller 72 h § för denna sin verksamhet i Finland har införts i registret över mervärdesskattskyldiga. I så fall är han endast berättigad till återbäring enligt 131 eller 131 a §.

Specialstadganden (29.12.1994/1486)
133 § (8.10.1999/940)

Vad som i denna lag bestäms om avdragsgill användning och avdragbar skatt tillämpas också på sådan användning som berättigar till återbäring och skatt som skall återbäras, som avses i 130, 131 och 131 a §. (21.12.2001/1457)

Med avvikelse från 1 mom. tillämpas vad som i 60 a § föreskrivs om verksamhet som inte berättigar till avdrag också på i 130 § avsedd verksamhet som berättigar till återbäring. (8.11.2013/761)

Vad som i 21 och 22 § bestäms om varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med en skattepliktig rörelse tillämpas också på varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med verksamhet som berättigar till återbäring enligt 131 och 131 a §.

Vad som i 13–23 kap. bestäms om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 130, 131 och 131 a § samt på den som gör ett gemenskapsinternt varuförvärv och som med stöd av 72 f § inte behöver betala skatt. (21.12.2001/1457)

En person som i Finland inte bedriver annan försäljning än sådan som berättigar till återbäring enligt 131 § och som inte vill använda sin rätt till återbäring, omfattas av bestämmelsen i 4 mom. endast om det är fråga om följande försäljningar:

1) försäljning av investeringsguld som avses i 43 b §,

2) försäljning som avses i 72 a §,

3) försäljning av en tjänst som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 § där köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, är skyldig att betala skatt i en annan medlemstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom., eller

4) försäljning av en vara eller en tjänst för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 b–8 d §.

(20.3.2015/251)

5 mom. har ändrats genom L 251/2015, som trädde i kraft 1.7.2015. Den tidigare formen lyder:

Vad som bestäms i 3 mom. i denna paragraf tillämpas på en person som i Finland inte bedriver annan försäljning än sådan som berättigar till återbäring enligt 131 § och som inte vill använda sin rätt till återbäring endast, om det är fråga om följande försäljningar:

1) försäljning av investeringsguld som avses i 43 b §,

2) försäljning som avses i 72 a §,

3) försäljning av tjänst som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 § där köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, är skyldig att betala skatt i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom., eller

4) försäljning av en vara eller en tjänst för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 b–8 d §. (27.6.2014/507)

4 punkten har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

4) försäljning av en tjänst för vilken köparen är skattskyldig enligt 8 b eller 8 c §.

(16.7.2010/686)

Vad som i 13–22 kap. bestäms om avdragbar skatt och skattskyldiga tillämpas också på skatt som skall återbäras och på den som har rätt till återbäring enligt 130 a §. (21.12.2001/1457)

133 a § (29.12.1994/1486)

När ett sådant nytt transportmedel enligt 26 d § som förvärvats för något annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag säljs så att säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar transportmedlet från Finland till en annan medlemsstat, får säljaren i återbäring den skatt som inkluderats i förvärvet av transportmedlet. Återbäring betalas dock inte till den del som skatten överstiger den skatt som säljaren skulle vara skyldig att betala om försäljningen var skattepliktig. (13.11.2009/886)

Rätten till återbäring uppkommer när säljaren har levererat transportmedlet till köparen.

133 b § (29.12.1994/1486)

En juridisk person som inte är näringsidkare har rätt att i återbäring få den skatt som betalts på importen av en vara, om den visar att ett gemenskapsinternt varuförvärv har beskattats i en annan medlemsstat.

133 c § (29.12.1994/1486)

Återbäring enligt 133 a och 133 b § ska sökas skriftligt hos Skatteförvaltningen. Ansökan ska göras inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till skatteåterbäring uppkom. (11.6.2010/529)

För återbäring gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som stadgas om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag eller i någon annan lag. Den tidsfrist på tre år som avses i 192 och 193 §§ räknas från utgången av det kalenderår i vilket ingår den period som berörs av beslutet.

12 a kap (25.11.2002/971)

Särskilda ordningar för radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster (27.6.2014/505)

Rubriken har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder: En särskild ordning för elektroniska tjänster

En särskild ordning som ska tillämpas på skattskyldiga som inte är etablerade inom gemenskapen (27.6.2014/505)

Mellanrubriken har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

133 d § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen har rätt att använda den särskilda ordning som avses i denna paragraf och i 133 e–133 j §, om den skattskyldige säljer radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster eller teletjänster till någon annan än en näringsidkare som är etablerad inom gemenskapen eller är bosatt eller stadigvarande vistas inom gemenskapen.

133 d § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 d § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen har rätt att använda den i detta kapitel avsedda särskilda ordningen, om den skattskyldige säljer elektroniska tjänster till någon annan än en näringsidkare och överlåter tjänsten till köparens permanenta driftställe inom gemenskapen eller i det fall att tjänsten inte överlåts till ett permanent driftställe, om köparens hemort finns inom gemenskapen.

Med skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen avses en näringsidkare som inte har hemort eller fast driftställe inom gemenskapen och som inte med stöd av artikel 214 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan mervärdesskattedirektivet, är skyldig att på annat sätt än för denna särskilda ordning registrera sig som skattskyldig inom gemenskapen. (13.11.2009/886)

Den särskilda ordningen tillämpas på all i 1 mom. avsedd försäljning när säljaren är en skattskyldig som använder ordningen. Detta tillämpas dock inte på försäljning till juridiska personer som finns i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare. (13.11.2009/886)

Bestämmelserna i 9 § 1 mom. ska inte tillämpas på ovan i 1 mom. avsedd försäljning till juridiska personer som inte är näringsidkare och som inte finns i registret över mervärdesskattskyldiga, när säljaren är en skattskyldig som tillämpar den särskilda ordningen. (13.11.2009/886)

133 e § (27.6.2014/505)

Med skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen avses vid tillämpning av detta kapitel en näringsidkare som inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe inom gemenskapen och som inte med stöd av artikel 214 i mervärdesskattedirektivet är skyldig att på annat sätt än för denna särskilda ordning registrera sig som skattskyldig inom gemenskapen.

Som identifieringsmedlemsstat anses vid tillämpning av den särskilda ordningen enligt 133 d § den medlemsstat som en skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen kontaktar för att anmäla när verksamhet enligt 133 d § inleds.

Med konsumtionsmedlemsstat avses den medlemsstat där radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster eller teletjänster utförs enligt artikel 58 i mervärdesskattedirektivet.

133 e § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 e § (25.11.2002/971)

Med registreringsmedlemsstat avses den medlemsstat som en skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen kontaktar för att anmäla när verksamhet enligt 133 d § inleds i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

Med konsumtionsmedlemsstat avses den medlemsstat där elektroniska tjänster utförs enligt artikel 58 i mervärdesskattedirektivet. (13.11.2009/886)

133 f § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer Finland som identifieringsmedlemsstat ska på elektronisk väg till Skatteförvaltningen göra anmälan om att verksamhet som avses i 133 d § inleds.

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer en annan medlemsstat än Finland som identifieringsmedlemsstat samt som är skyldig att betala skatt till Finland, ska iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

133 f § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 f § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer Finland som registreringsmedlemsstat ska på elektronisk väg till Skatteförvaltningen göra anmälan om att i 133 d § avsedd verksamhet inleds. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ska på elektronisk väg underrättas om ändringar av de uppgifter som lämnats i inledningsanmälan samt om att verksamheten upphör eller ändras så att den skattskyldige inte längre är berättigad att använda den särskilda ordningen. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i anmälan om att verksamheten inleds samt om sättet för att lämna de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. (11.6.2010/529)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer en annan medlemsstat än Finland som registreringsmedlemsstat samt som är skyldig att betala skatt till Finland, skall iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i registreringsmedlemsstaten.

133 g § (27.6.2014/505)

En i 133 f § 1 mom. avsedd skattskyldig införs i ett identifieringsregister och tilldelas ett individuellt identifieringsnummer. Skatteförvaltningen meddelar på elektronisk väg den skattskyldige identifieringsnumret.

En skattskyldig avregistreras, om

1) den skattskyldige meddelar att den inte längre utför radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster eller teletjänster,

2) det på annat sätt kan antas att den skattepliktiga verksamheten har upphört,

3) den skattskyldige inte längre uppfyller kraven för att få använda den särskilda ordningen, eller om

4) den skattskyldige ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och har valt en annan medlemsstat än Finland som identifieringsmedlemsstat samt som av denna anledning har införts i denna medlemsstats identifieringsregister ska också införas i det register som avses i 1 mom.

133 g § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 g § (25.11.2002/971)

En i 133 f § 1 mom. avsedd skattskyldig införs i ett identifieringsregister och tilldelas ett individuellt identifieringsnummer. Skatteförvaltningen meddelar på elektronisk väg den skattskyldige identifieringsnumret. (11.6.2010/529)

En i 1 mom. avsedd skattskyldig avregistreras, om

1) den skattskyldige meddelar att han inte längre utför elektroniska tjänster,

2) det på annat sätt kan antas att den skattepliktiga verksamheten har upphört,

3) han inte längre uppfyller kraven för att få använda den särskilda ordningen, eller

4) han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och har valt en annan medlemsstat än Finland som registreringsmedlemsstat samt som av denna anledning införts i denna medlemsstats identifieringsregister skall också införas i det register som avses i 1 mom.

Skatteförvaltningen underrättar på elektronisk väg en i 1 mom. avsedd skattskyldig om registrering som avses i denna paragraf, om avregistrering och om att vederbörande, med avvikelse från anmälan, inte införts i registret eller inte avregistrerats. (11.6.2010/529)

133 h § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg avge skattedeklaration för varje skatteperiod, oberoende av om radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster eller teletjänster har sålts under skatteperioden eller inte. Deklarationen ska avges till Skatteförvaltningen.

I skattedeklarationen ska uppges

1) den skattskyldiges identifieringsnummer,

2) specificerat för varje konsumtionsmedlemsstat där skatt ska betalas, det totala värdet, utan skatt, på radio- och televisionssändningarna, de elektroniska tjänsterna och teletjänsterna under skatteperioden, de motsvarande totala skattebeloppen fördelade på skattesatser och den skattesats som ska tillämpas,

3) det sammanlagda beloppet av de i 2 punkten avsedda skatter som ska betalas.

Skatteperioden för en skattskyldig som avses i 1 mom. är ett kalenderkvartal. Skattedeklaration ska avges senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

133 h § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 h § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och vars registreringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg avge skattedeklaration för varje skatteperiod oberoende av om elektroniska tjänster har sålts under skatteperioden eller inte. Deklarationen ska avges till Skatteförvaltningen. (11.6.2010/529)

I skattedeklarationen skall uppges

1) den skattskyldiges identifieringsnummer,

2) specificerat för varje konsumtionsmedlemsstat där skatt skall betalas, det totala värdet, utan skatt, på de elektroniska tjänsterna under skatteperioden, motsvarande totala skattebelopp och den skattesats som skall tillämpas,

3) det sammanlagda beloppet av de i 2 punkten avsedda skatter som skall betalas.

Skatteperioden för en i 1 mom. avsedd skattskyldig är ett kalenderkvartal. Skattedeklaration skall avges senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

Skattedeklaration skall avges i euro. Om försäljningen har skett i annan valuta, skall i deklarationen användas växelkursen för skatteperiodens sista dag. Omräkningen skall göras enligt de växelkurser som Europeiska centralbanken offentliggör för den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, enligt växelkurserna nästa dag då de offentliggörs.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om sättet för att avge de elektroniska deklarationer som avses i 1 mom. (11.6.2010/529)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är en annan stat än Finland skall i fråga om skatt som skall betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i registreringsmedlemsstaten.

133 i § (25.11.2002/971)

Det i 133 h § 2 mom. 3 punkten avsedda sammanlagda beloppet av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod ska betalas av en skattskyldig som avses i 133 h § 1 mom. senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden. (27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Det i 133 h § 2 mom. 3 punkten avsedda sammanlagda beloppet av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod ska betalas av en skattskyldig som avses i 133 h § 1 mom. senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden. I samband med betalningen ska hänvisning göras till den skattedeklaration som utgör grund för betalningen. Skatten ska betalas till ett bankkonto i euro som Skatteförvaltningen bestämmer. (13.11.2009/886)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är en annan stat än Finland skall i fråga om den skatt som skall betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i registreringsmedlemsstaten.

133 j § (25.11.2002/971)

Skattskyldiga som använder den särskilda ordningen får inte göra i 10 kap. avsedda avdrag. Däremot har sådana skattskyldiga, utan hinder av 122 § 1 mom., rätt att få den återbäring som avses i 122 §.

Rätten till återbäring gäller endast sådan skatt som enligt bestämmelserna i 10 kap. kunde ha dragits av, om den skattskyldige hade varit skattepliktig för sin verksamhet enligt lagens allmänna bestämmelser.

Särskilda ordningar för skattskyldiga som är etablerade i en annan gemenskapsstat än konsumtionsmedlemsstaten (27.6.2014/505)

Mellanrubriken har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

133 k § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten har rätt att använda den särskilda ordning som avses i denna paragraf och i 133 l–133 q §, om den skattskyldige säljer radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster till andra än näringsidkare som är etablerade i konsumtionsmedlemsstaten eller som är bosatta eller stadigvarande vistas i konsumtionsmedlemsstaten.

133 k § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 k § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen skall ha tillräckligt detaljerad bokföring över den affärsverksamhet som omfattas av ordningen för att konsumtionsmedlemsstaten skall kunna fastställa riktigheten av den skattedeklaration som avses i 133 h §.

På begäran ska i 1 mom. avsedda uppgifter på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande, om Finland är registreringsmedlemsstat eller konsumtionsmedlemsstat. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas. (11.6.2010/529)

Uppgifterna skall förvaras tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes.

133 l § (27.6.2014/505)

Med skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten avses en näringsidkare som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe inom gemenskapen men som inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i konsumtionsmedlemsstaten.

Som identifieringsmedlemsstat betraktas vid tillämpning av en särskild ordning som avses i 133 k § den medlemsstat där den skattskyldige har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller, om den skattskyldige inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom gemenskapen, den medlemsstat där den skatteskyldige har ett fast driftställe.

För en skattskyldig som inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom gemenskapen men har flera fasta driftställen där, ska identifieringsmedlemsstaten vara den medlemsstat där det fasta driftställe är beläget i fråga om vilket den skattskyldige anmäler att den kommer att använda denna särskilda ordning. Den skattskyldige är bunden av detta beslut för det aktuella kalenderåret samt för de två därpå följande kalenderåren.

Med konsumtionsmedlemsstat avses den medlemsstat där radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster eller teletjänster utförs enligt artikel 58 i mervärdesskattedirektivet.

133 l § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 l § (25.11.2002/971)

Om inte annat bestäms i detta kapitel, iakttas bestämmelserna om skattskyldiga i 13–22 kap. i tillämpliga delar i fråga om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland. Detsamma gäller en skattskyldig vars registreringsmedlemsstat är en annan stat än Finland till den del det är fråga om skatt som skall betalas till Finland.

133 m § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska elektroniskt göra en anmälan till Skatteförvaltningen om inledande av verksamhet som avses i 133 k §.

En skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland samt som ska betala skatt till Finland, ska iaktta motsvarande bestämmelser som till-lämpas i identifieringsmedlemsstaten.

133 m § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 m § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 13 kap. om periodisering tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som skall redovisas till en annan medlemsstat.

133 n § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som avses i 133 m § 1 mom. ska i fråga om försäljningar inom ramen för den särskilda ordningen införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 §. Det individuella identifieringsnummer ska användas som tidigare tilldelats den skattskyldige för fullgörande av dennes förpliktelser i anslutning till skattskyldigheten.

En skattskyldig som avses i 1 mom. ska uteslutas från den särskilda ordningen om

1) den skattskyldige meddelar att den inte längre tillhandahåller radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster eller teletjänster,

2) det annars kan antas att den skattskyldiges verksamhet inom ramen för den särskilda ordningen har avslutats,

3) den skattskyldige inte längre uppfyller kraven för användning av den särskilda ordningen, eller om

4) den skattskyldige ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

En skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska införas i det identifieringsregister som avses i 133 g § 1 mom. för försäljningar i Finland inom ramen för den särskilda ordningen. Som individuellt identifieringsnummer används det identifieringsnummer för mervärdesskatt som den skattskyldige tilldelats av identifieringsmedlemsstaten.

133 n § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 n § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 147 § 1 mom. om betalning av skatt tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen inte kan göra sådana avdrag som avses i 78 § till fullt belopp när den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod beräknas, ska det oavdragna beloppet hänföras till följande skatteperioder. Skatteförvaltningen återbär efter räkenskapsperiodens utgång på ansökan eller på basis av någon annan inlämnad utredning den skatt som inte avdragits för räkenskapsperioden. Om den skattskyldige efter räkenskapsperiodens utgång har fått den oavdragna skatten som återbäring, får den inte dras av under följande räkenskapsperioder. (11.6.2010/529)

133 o § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg avge skattedeklaration för varje skatteperiod, oberoende av om den skattskyldige under skatteperioden har eller inte har sålt radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster eller teletjänster. Deklarationen ska avges till Skatteförvaltningen.

I skattedeklarationen ska uppges

1) den skattskyldiges identifieringsnummer,

2) specificerat för varje konsumtionsmedlemsstat där skatt ska betalas, det totala värdet, exklusive skatt, på radio- och televisionssändningarna, de elektroniska tjänsterna och teletjänsterna under skatteperioden, de motsvarande totala skattebeloppen fördelade på skattesatser och den skattesats som ska tillämpas,

3) det sammanlagda beloppet av de i 2 punkten avsedda skatter som ska betalas.

Om den skattskyldige utöver ett fast driftställe i Finland dessutom någon annanstans i gemenskapen har ett eller flera driftställen där tjänster tillhandahålls, ska i skattedeklarationen dessutom för varje konsumtionsmedlemsstat uppges totalvärdet av tjänsterna inom ramen för den särskilda ordningen för varje sådan medlemsstat där den skattskyldige har ett fast driftställe, samt identifieringsnumret för varje driftställe.

Skatteperioden för en skattskyldig som avses i 1 mom. är ett kalenderkvartal. Skattedeklaration ska avges senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

133 o § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 o § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen handlägger ärenden angående skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

133 p § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som avses i 133 o § 1 mom. ska betala det sammanlagda skattebelopp som enligt 133 o § 2 mom. 3 punkten ska redovisas för en skatteperiod senast den 20 dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

133 p § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 p § (7.8.2009/605)

Bestämmelserna i 161, 162 och 162 a § samt 164 § 1 mom. om deklarationsskyldighet och skatteperiod tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

Bestämmelserna i 164 § 3 mom. samt 165 § om sammandragsdeklaration tillämpas på skattedeklarationen från en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

133 q § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och som inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i Finland, får inte göra avdrag enligt 10 kap. för anskaffningar i samband med skattepliktig verksamhet inom ramen för den särskilda ordningen, om inte något annat föreskrivs i 2 mom. Däremot har den skattskyldige, trots vad som föreskrivs i 122 § 1 mom., rätt till återbäring enligt 122 §.

Om en skattskyldig i Finland bedriver också verksamhet som inte omfattas av den särskilda ordningen och för vilken den skattskyldige är skyldig att registrera sig som mervärdesskattskyldig, får den skattskyldige i den skattedeklaration som avses i 162 § göra avdrag enligt 10 kap. för anskaffningar i samband med sin skattepliktiga verksamhet inom ramen för den särskilda ordningen.

Rätten till återbäring och till avdrag enligt 2 mom. gäller endast skatt som med stöd av bestämmelserna i 10 kap. hade kunnat dras av om den skattskyldige skulle ha varit skyldig att betala skatt för sin verksamhet enligt lagens allmänna bestämmelser.

133 q § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 q § (25.11.2002/971)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen införs inte i det i 172 § avsedda registret över mervärdesskattskyldiga.

Bestämmelserna i 175 § 1 mom. om underrättelse till skattskyldiga om registreringsåtgärder tillämpas inte på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

133 r § (27.6.2014/505)

133 r § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 r § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 19 kap. om påförande av skatt tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som skall betalas till en annan medlemsstat.

Bestämmelserna i 182 § om skatteförhöjning kan dock tillämpas på en skattskyldig som avses i 1 mom.

133 s § (27.6.2014/505)

133 s § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 s § (7.8.2009/605)

Skatteförvaltningen ger en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat och som ska betalas till Finland. (11.6.2010/529)

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen betalar den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod efter den tid som föreskrivs i 133 i § 1 mom. utan att den påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalt skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

När en skattskyldig som använder den särskilda ordningen påförs skattetillägg tillämpas vad som i 184 och 185 § föreskrivs om påförande av skatt.

133 t § (27.6.2014/505)

133 t § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 t § (25.11.2002/971)

Bestämmelserna i 20 kap. om handledning och förhandsavgörande tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som skall betalas till en annan medlemsstat.

133 u § (27.6.2014/505)

133 u § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 u § (20.5.2005/331)

Har en skattskyldig som använder den särskilda ordningen uppgett den skatt som för en skatteperiod skall redovisas till Finland till för högt belopp, återbärs den överbetalda skatten till den skattskyldige på ansökan eller på basis av annan utredning. Skatten kan återbäras senast det tredje kalenderåret efter utgången av det kalenderår för vilket den skattskyldige har uppgett skatten till för högt belopp eller också senare på yrkande som den skattskyldige framställt senast vid nämnda tidpunkt.

Vid tillämpningen av 133 n, 133 v, 179, 192, 193 och 204 § utgör det kalenderår till vilket ifrågavarande skatteperiod hänför sig räkenskapsperiod för en skattskyldig som använder den särskilda ordningen. Vid tillämpningen av 192 och 193 § kan rättelse göras och besvär anföras redan under kalenderåret. (7.8.2009/605)

133 v § (27.6.2014/505)

133 v § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 v § (7.8.2009/605)

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). Räntan löper från betalningsdagen för skatten. På skatt som avses i 133 n § 2 mom. i denna lag löper räntan från utgången av den andra kalendermånaden efter räkenskapsperioden.

133 x § (27.6.2014/505)

133 x § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 x § (7.8.2009/605)

Bestämmelserna i 209 a § om skyldighet att ge faktura tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska redovisas till en annan medlemsstat.

133 y § (27.6.2014/505)

133 y § har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

133 y § (7.8.2009/605)

Bestämmelserna i 218 § om mervärdesskatteförseelse tillämpas på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen, om han trots uppmaning av myndighet underlåter att på behörigt sätt fullgöra sina skyldigheter enligt 133 f, 133 h eller 133 k §.

II AVDELNINGEN (27.6.2014/505)

Rubriken har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015.

13 kap

Rubriken har upphävts genom L 27.6.2014/505, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder: Periodisering (27.6.2014/505)

Gemensamma procedurbestämmelser (27.6.2014/505)

Mellanrubriken har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 § (27.6.2014/505)

Den särskilda ordningen ska tillämpas på all försäljning som avses i 133 d eller 133 k § när säljaren är en skattskyldig som använder den särskilda ordningen. Den ska dock inte tillämpas på försäljning till juridiska personer som har införts i registret över mervärdesskattskyldiga men som inte är näringsidkare.

Bestämmelserna i 9 § 1 mom. ska inte tillämpas på försäljning som avses i 133 d eller 133 k § till juridiska personer som inte är näringsidkare och som inte är införda i registret över mervärdesskattskyldiga, när säljaren är en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

134 § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

134 § (29.6.2012/399)

Skatt som ska betalas på försäljning och gemenskapsinternt varuförvärv, skatt som ska avdras och affärshändelser som ska anmälas periodiseras för redovisning av skatten och anmälan av affärshändelser till en kalendermånad i enlighet med detta kapitel.

134 a § (27.6.2014/505)

Skatteförvaltningen ska på elektronisk väg underrättas om ändringar i de uppgifter som lämnats i inledningsanmälan samt om att verksamheten upphör eller ändras så att den skattskyldige inte längre är berättigad att använda den särskilda ordningen.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i anmälan om att verksamheten inleds samt om sättet att lämna inledningsanmälan och de uppgifter som avses i 1 mom.

134 a § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 b § (27.6.2014/505)

Skatteförvaltningen underrättar på elektronisk väg en skattskyldig som avses i 133 g § 1 mom. och 133 n § 1 mom. om registrering och avregistrering samt om att den skattskyldige, med avvikelse från anmälan, inte har registrerats eller avregistrerats.

134 b § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 c § (27.6.2014/505)

En skattedeklaration ska avges i euro. Om försäljningen har skett i annan valuta ska i deklarationen användas växelkursen för skatteperiodens sista dag. Omräkningen ska göras enligt de växelkurser som Europeiska centralbanken offentliggör för den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, enligt växelkurserna nästa dag då de offentliggörs.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur deklarationer ska avges enligt 133 h och 133 o §.

134 c § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 d § (27.6.2014/505)

I samband med betalningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod ska hänvisning göras till den skattedeklaration som utgör grund för betalningen. Skatten ska betalas till ett bankkonto i euro som Skatteförvaltningen bestämmer.

134 d § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 e § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen ska ha tillräckligt detaljerad bokföring över affärsverksamhet inom ramen för ordningen, för att konsumtionsmedlemsstaten ska kunna fastställa riktigheten av den skattedeklaration som avses i 130 h och 133 o §.

På begäran ska uppgifterna på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande, om Finland är identifieringsmedlemsstat eller konsumtionsmedlemsstat. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas.

Uppgifterna ska förvaras i tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes.

134 e § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 f § (27.6.2014/505)

Om inte något annat föreskrivs i detta kapitel ska bestämmelserna om skattskyldiga i 13–22 kap. i tillämpliga delar iakttas i fråga om skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är Finland. Detsamma gäller skattskyldiga vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland, till den del det är fråga om skatt som ska betalas till Finland.

134 f § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 g § (27.6.2014/505)

Bestämmelserna i 13 kap. om periodisering ska inte tillämpas på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska redovisas till en annan medlemsstat.

134 g § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 h § (27.6.2014/505)

Bestämmelserna i 147 § 1 mom. om betalning av skatt ska inte tillämpas på en skattskyldigs affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen inte kan göra avdrag enligt 78 § till fullt belopp när den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod beräknas, ska det oavdragna beloppet återbäras till den skattskyldige.

134 h § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 i § (27.6.2014/505)

Skatteförvaltningen handlägger ärenden angående skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

134 i § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 j § (27.6.2014/505)

Bestämmelserna i 161, 162 och 162 a § samt i 164 § 1 mom. om deklarationsskyldighet och skatteperiod ska inte tillämpas på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

Bestämmelserna i 164 § 3 mom. samt i 165 § om sammandragsdeklaration ska tillämpas på skattedeklarationer från skattskyldiga som använder den särskilda ordningen.

134 j § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 k § (27.6.2014/505)

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och som inte är etablerad inom gemenskapen ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 §.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan stat än Finland, ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

Bestämmelserna i 175 § 1 mom. om underrättelse till skattskyldiga om registreringsåtgärder ska inte tillämpas på skattskyldiga som avses i 1 eller 2 mom. i denna paragraf.

134 k § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 l § (27.6.2014/505)

Bestämmelserna i 19 kap. om påförande av skatt ska inte tillämpas på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen ska betalas till en annan medlemsstat.

134 l § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 m § (27.6.2014/505)

Skatteförvaltningen ger en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ett meddelande om obetald skatt som denne har deklarerat och som ska betalas till Finland.

På skatt som avses i 1 mom. ska tillämpas vad som i 23 § och 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om förpliktelser som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen betalar skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod efter den tid som föreskrivs i 133 i § 1 mom. eller 133 p § 1 mom. utan att den påförts, ska den skattskyldige i samband med skattebetalningen betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalt skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för den.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta. (29.4.2016/305)

4 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

När en skattskyldig som använder den särskilda ordningen påförs skattetillägg tillämpas vad som i 184 och 185 § föreskrivs om påförande av skatt.

134 m § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 n § (27.6.2014/505)

Bestämmelserna i 20 kap. om handledning och förhandsavgörande ska inte tillämpas på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska betalas till en annan medlemsstat.

134 n § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 o § (27.6.2014/505)

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen har uppgett den skatt som för en skatteperiod ska redovisas till Finland till ett för högt belopp, ska den överbetalda skatten återbäras till den skattskyldige på ansökan eller på basis av annan utredning. Skatten kan återbäras senast det tredje kalenderåret efter utgången av det kalenderår för vilket den skattskyldige har uppgett skatten till ett för högt belopp eller också senare, på yrkande som den skattskyldige har framställt senast vid nämnda tidpunkt.

Vid tillämpningen av 179, 192, 193 och 204 § utgör det kalenderår till vilket ifrågavarande skatteperiod hänför sig räkenskapsperiod för skattskyldiga som använder den särskilda ordningen. Vid tillämpningen av 192 och 193 § kan rättelse göras och besvär anföras redan under kalenderåret.

134 o § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 p § (27.6.2014/505)

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ska betalas utan dröjsmål.

På skatteåterbäring betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). Räntan löper från betalningsdagen för skatten.

134 p § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 q § (27.6.2014/505)

Bestämmelserna i 209 b § om skyldighet att ge faktura tillämpas inte på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska redovisas till en annan medlemsstat.

134 q § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

134 r § (27.6.2014/505)

Bestämmelserna i 218 § 3 mom. om mervärdesskatteförseelse ska tillämpas på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen, om denne trots uppmaning av myndighet underlåter att på behörigt sätt fullgöra sina skyldigheter enligt 133 f, 133 h, 133 m, 133 o, 134 a eller 134 e §.

134 r § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

II AVDELNINGEN (27.6.2014/505)

Rubriken har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

13 kap

Periodisering (27.6.2014/505)

Rubriken har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

Gemensamma procedurbestämmelser (27.6.2014/505)

Mellanrubriken har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

135 § (27.6.2014/505)

Skatt som ska betalas på försäljning och gemenskapsinternt varuförvärv, skatt som ska avdras och affärshändelser som ska anmälas periodiseras för redovisning av skatten och anmälan av affärshändelser till en kalendermånad i enlighet med detta kapitel.

135 § har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

135 §

Skatt på försäljning skall hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatten har uppstått enligt 15 och 16 §§.

135 a § (27.6.2014/505)

Skatt på försäljning ska hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatten har uppstått enligt 15 och 16 §.

135 a § har tillfogats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015.

136 §

Under räkenskapsperioden får, i situationer som avses i 15 § 1 mom. 1 punkten, skatt hänföras till den kalendermånad under vilken köparen har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får skatten hänföras till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit. (27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Under räkenskapsperioden får, i de situationer som avses i 15 § 1 mom. 1 punkten, skatt som enligt 135 § gäller den perioden hänföras till den kalendermånad under vilken köparen har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får skatten hänföras till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit. (13.11.2009/886)

Skatten på försäljningspriser som avses i 1 mom. och som vid räkenskapsperiodens utgång inte har debiterats eller, om någon debitering inte sker, som inte har influtit, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall skatten hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

137 §

En skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt den lagen har rätt att upprätta ett bokslut enligt betalningsprincipen får i de situationer som nämns i 15 § 1 mom. 1 punkten hänföra skatt på försäljning till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit. (13.11.2009/886)

När skattskyldigheten upphör skall skatten på de försäljningspriser som avses i 1 mom. och som inte har influtit hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

138 § (13.11.2009/886)

Med avvikelse från 136 och 137 § ska sådan skatt för försäljning av en tjänst enligt 65 § som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, ska betala enligt 9 § 1 mom. hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppstått enligt 15 §.

Försäljning av en tjänst, som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 §, som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, ska betala skatt för i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom. ska hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt skulle ha uppstått enligt 15 §, om försäljningen skulle ske i Finland.

138 a § (29.12.1994/1486)

En gemenskapsintern försäljning av en vara hänförs till kalendermånaden efter den månad då varan levererades. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs försäljningen dock till leveransmånaden.

138 b § (29.6.2012/399)

Ett gemenskapsinternt varuförvärv hänförs till kalendermånaden efter den månad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppkommit enligt 16 a § 1 mom. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs förvärvet dock till den månad då varan togs emot.

139 §

De poster som skall dras av från skattegrunden och som avses i 78 § 1 mom. samt det tillägg som skall göras på grund av kreditförlust och som avses i 78 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad då den enligt god bokföringssed skall införas i bokföringen. (29.12.1994/1486)

När skattskyldigheten upphör skall de poster som nämns i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

139 a § (7.6.1996/381)

På försäljning av förpackningar och transportförnödenheter som avses i 85 b § och som kan återsändas, kan under räkenspkapsperioden samma skattesats tillämpas som på försäljning av varor som förpackats eller som skall transporteras, om försäljningarna inte utan avsevärda svårigheter kan särskiljas från varandra. Skatt som inte betalts för en kalendermånad hänförs senast till räkenskapsperiodens sista kalendermånad.

140 § (29.12.1995/1767)

Det inköpspris som avses i 79 k § 2 mom. för en vara som anskaffats under skatteperioden och det inköpspris som avses i 80 § 2 mom. för en vara eller en tjänst som köpts för att direkt utnyttjas av en resande hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits emot. (16.7.2010/686)

Ett tillägg som enligt 79 k § 4 mom. eller 80 § 3 mom. ska göras till vinstmarginalen hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits i annat bruk eller under vilken köparen har debiterats för en vara som avses i 79 h §. (16.7.2010/686)

Om en skattskyldig återförsäljare tillämpar lagens allmänna bestämmelser på försäljning av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerar, eller på försäljning av sådana konstverk som han köpt och vid vars försäljning eller gemenskapsinterna förvärv nedsatt skattesats tillämpats med stöd av 85 a § 1 mom. 9 punkten, avdras den i förvärvet ingående skatten för den kalendermånad till vilken skatten på försäljningen hänförs. (2.12.2011/1202)

141 §

Avdrag enligt 10 kap. skall hänföras till den kalendermånad under vilken

1) en köpt vara eller tjänst har tagits emot,

2) inköpspriset eller en del av det har betalts före den tidpunkt som nämns i 1 punkten,

3) en vara eller tjänst har tagits i användning som berättigar till avdrag,

4) en importerad vara har förtullats.

5 punkten har upphävts genom L 9.1.2009/6. (9.1.2009/6)

141 a § (29.12.1995/1767)

Det avdrag som görs från gemenskapsinterna förvärv av varor hänförs till samma kalendermånad som den skatt som betalas på det gemenskapsinterna förvärvet.

142 §

Under en räkenskapsperiod får ett avdrag som enligt 141 § 1 punkten hör till räkenskapsperioden hänförs till den kalendermånad under vilken den som är berättigad till avdraget har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får avdraget hänföras till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

Avdrag för inköp som avses i 1 mom. och för vilka debitering inte har skett när räkenskapsperioden går ut eller, om någon debitering inte sker, som då inte är betalda, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall avdraget hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

143 §

En skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt bokföringslagen har rätt att göra upp ett bokslut enligt betalningsprincipen får i de fall som avses i 141 § 1 punkten hänföra avdraget till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

När skattskyldigheten upphör skall avdraget för obetalda inköp som avses i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

144 § (23.11.2007/1061)

Ett avdrag enligt 103 § för en anskaffad fastighet eller byggtjänst ska hänföras till den kalendermånad under vilken fastigheten har tagits emot eller byggtjänsten har slutförts och tagits emot. Avdraget kan alternativt hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten för säljaren att betala skatt på eget bruk av byggtjänster enligt 16 § uppkommer.

145 §

Avdrag enligt 106 § och 112 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad under vilken skattskyldigheten har inträtt.

145 a § (23.11.2007/1061)

En rättelse som avses i 118 § hänförs till den kalendermånad på vilken den enligt god bokföringssed ska registreras i bokföringen.

När skattskyldigheten har upphört ska rättelsen hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

145 b § (23.11.2007/1061)

En justering som avses i 121 c § 1 mom. hänförs till justeringsårets sista kalendermånad.

En justering som avses i 121 c § 2 mom. hänförs till den kalendermånad under vilken fastigheten har överlåtits, skattskyldigheten upphört eller fastigheten avförts från rörelsetillgångarna.

En justering som avses i 121 h § 2 och 3 mom. och som överlåtaren gjort hänförs till den kalendermånad under vilken besittningsrätten till fastigheten har överlåtits.

145 c § (23.11.2007/1061)

En rättelse som avses i 121 k § 1 mom. 1 punkten hänförs till den kalendermånad från och med vilken näringsidkaren på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga.

En rättelse som avses i 121 k § 1 mom. 2 punkten hänförs till den kalendermånad under vilken besittningsrätten till fastigheten har tagits emot eller från och med vilken mottagaren har införts i registret över mervärdesskattskyldiga.

146 § (23.11.2007/1061)

De rättelser som avses i 121 b § hänförs till den kalendermånad under vilken fastighetens användningsändamål ändras.

13 a kap. (29.12.1994/1486)

Beskattningsförfarande vid vissa gemenskapsinterna förvärv

146 a § (26.7.1996/542)

Om köparen av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. 1 punkten inte enligt denna lag är skattskyldig och för transportmedlet skall betalas bilskatt enligt bilskattelagen (1482/94), gäller beträffande betalning av mervärdesskatten på det gemenskapsinterna förvärvet, skattemyndigheter, deklarationsskyldighet, påförande av skatten, förhandsavgörande, sökande av ändring och återbäring av skatt vad som stadgas om bilskatt.

146 b § (30.12.2010/1392)

Om köparen av sådana punktskattepliktiga varor som avses i 26 e § är en person vars övriga anskaffningar inte utgör gemenskapsinterna förvärv enligt 26 c § 2 mom., gäller i fråga om betalningen av mervärdesskatt på gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor, skattemyndigheter, deklarationsskyldighet, påförande av skatt, förhandsavgörande, sökande av ändring, återbäring av skatt samt förfarandet i övrigt vad som föreskrivs i punktskattelagen.

14 kap

Betalning av skatt

147 § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige ska betala skillnaden mellan de enligt 13 kap. till kalendermånaderna under en viss skatteperiod enligt 162 a § hänförliga skatter som ska betalas respektive dras av (skatt som ska redovisas) till staten senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden i fråga vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen.

En köpare av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. ska, om han inte enligt denna lag är skattskyldig för annan verksamhet och om 146 a § inte tillämpas på honom, betala skatten på det sätt som Skatteförvaltningen närmare bestämmer senast den dag då transportmedlet ska anmälas till registret.

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas på det sätt som avses i 162 c § 2 mom. mitt under en skatteperiod, ska betala den skatt som ska redovisas för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den deklaration som avses i 162 c § 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen, eller vid en senare tidpunkt som Skatteförvaltningen bestämmer. (11.6.2010/529)

148 § (7.8.2009/605)

148 § har upphävts genom L 7.8.2009/605.

149 § (7.8.2009/605)

Kan vid beräkningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod sådant avdrag som avses i 10 kap. eller 78 eller 80 § inte göras till fullt belopp, har den skattskyldige rätt att få den skatt som inte avdragits för skatteperioden som återbäring.

Det belopp som avses i 1 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

14 a kap (30.12.2003/1301)

Skattelättnad vid den nedre gränsen för skattskyldighet

149 a § (30.12.2003/1301)

En skattskyldig för vilken räkenskapsperiodens omsättning (i formeln omsättning), överstiger 10 000 euro, får en lättnad i den skatt som ska redovisas för räkenskapsperioden (i formeln skatt), så att lättnadens storlek bestäms enligt följande:

(omsättning – 10 000) x skatt
skatt –----------------------------------------
20 000
(24.4.2015/515)

1 mom. har ändrats genom L 515/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

En skattskyldig för vilken räkenskapsperiodens omsättning (i formeln omsättning) överstiger 8 500 euro får en lättnad i den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden (i formeln skatt) så att lättnadens storlek bestäms enligt följande:

(omsättning – 8 500) x skatt
skatt –------------------------------------------
14 000
(21.12.2004/1161)

En skattskyldig för vilken räkenskapsperiodens omsättning uppgår till högst 8 500 euro får i lättnad hela den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden.

Räkenskapsperiodens omsättning i 1 och 2 mom. beräknas enligt 3 §. I omsättningen inräknas emellertid inte skattens andel och inte heller vederlag av skogsbruk eller av sådan överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet som avses i 30 §.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. tillämpas inte om

1) lättnaden beräknad enligt formeln i 1 mom. är negativ,

2) den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden är negativ,

3) den skattskyldige är en utlänning som saknar fast driftställe i Finland, eller

4) den skattskyldige är en kommun.

Lättnad fås inte

1) i skatt som skall redovisas för skogsbruk,

2) i skatt som skall redovisas för överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet enligt 30 §,

3) i skatt som skall betalas för försäljning av anläggningstillgångar,

4) i skatt som köpare ska betala enligt 2 a, 8 a–8 d och 9 §, eller (27.6.2014/507)

4 punkten har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

4) i skatt som köpare ska betala enligt 2 a, 8 a–8 c och 9 §, eller (16.7.2010/686)

5) i skatt som skall betalas för gemenskapsinternt förvärv enligt 2 b §.

Vid beräkningen av lättnaden skall de poster som nämns i 5 mom. inte inräknas i den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden.

149 b § (7.8.2009/605)

Om den skattskyldiges skatteperiod är en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

Om den skattskyldiges skatteperiod är ett kalenderår eller ett renskötselår, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. eller 13 c § 4 mom. som ska lämnas för skatteperioden.

Den skattskyldige ska med avvikelse från 147 § 1 mom. för en skatteperiod som avses i 1 och 2 mom. betala endast ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den skatt som ska redovisas och den lättnad som avses i 149 a §. Om lättnaden är större än den skatt som ska redovisas och den skattskyldige ska betala enligt 147 § 1 mom., har den skattskyldige rätt att som återbäring få ett belopp som motsvarar skillnaden mellan lättnaden och den skatt som ska redovisas eller, om den skattskyldige inte har någon skatt att betala, hela beloppet av lättnaden.

En skattskyldig som inte har lämnat de uppgifter enligt 1 eller 2 mom. som gäller lättnad vid den nedre gränsen eller som har uppgett lättnaden till för litet belopp, har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få det belopp som inte uppgetts i form av återbäring på basis av ansökan eller annan utredning inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om återbäring.

149 c § (7.8.2009/605)

Har en skattskyldig fått för stor lättnad på grund av felaktiga eller bristfälliga uppgifter som han lämnat, ska Skatteförvaltningen bestämma att den skattskyldige ska betala det överstora belopp som han fått till godo inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser. (11.6.2010/529)

Skatt som påförts med stöd av 1 mom. kan höjas under de förutsättningar som föreskrivs i 182 §.

149 d § (13.11.2009/886)

Om en för stor eller för liten lättnad har betalts till en skattskyldig på grund av ett beslut av skattemyndigheten eller ett beslut med anledning av att ändring sökts som gäller beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod, ska lättnaden rättas. Rättelsen kan göras även om den tidsfrist som avses i 149 b § 4 mom. eller 149 c har gått ut.

149 e § (30.12.2003/1301)

I övrigt iakttas i fråga om lättnaden i tillämpliga delar vad som bestäms om mervärdesskatt i II avdelningen i denna lag eller i någon annan lag.

149 f § (7.8.2009/605)

En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår, har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut den dag då räkenskapsperioden ändras eller därefter av skatt som ska redovisas för de kalendermånader som ingår i skatteperioden i fråga och som föregick ändringen. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen och som föregick ändringen.

En skattskyldig vars räkenskapsperiod ändras från ett kalenderår enligt 208 a § till en räkenskapsperiod enligt bokföringslagen, har rätt att få lättnad enligt 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut efter den dag då räkenskapsperioden ändrades av skatt som ska redovisas för de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden i fråga. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen.

De uppgifter gällande beräkningen och beloppet av lättnaden enligt 1 och 2 mom. lämnas i samband med den skattedeklaration som avses i 162 § 1 mom. och som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

15 kap

Skatteåterbäring till vissa utländska näringsidkare

Näringsidkare som inte är etablerade inom gemenskapen (22.12.2009/1359)
150 § (22.12.2009/1359)

En näringsidkare som inte är etablerad inom gemenskapen ska skriftligen hos Skatteförvaltningen ansöka om återbäring enligt 122 och 122 a §.

Med näringsidkare som inte är etablerade inom gemenskapen avses vid tillämpning av detta kapitel näringsidkare som inom gemenskapens territorium varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Med näringsidkare som inte är etablerade inom gemenskapen avses näringsidkare som varken har hemort eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs inom Gemenskapens territorium.

Ansökan om återbäring ska gälla en period som omfattar minst tre månader i följd inom ett och samma kalenderår, och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Den skatt som ingår i en anskaffning ska hänföras till den period under vilken

1) skyldigheten att betala skatt för försäljningen har uppkommit enligt 15 § 1 mom. 1 eller 2 punkten eller under vilken varan eller tjänsten har fakturerats, beroende på vilket som sker senare, eller

2) en importerad vara har förtullats.

Ansökan kan också avse fakturerade inköp av sådana varor och tjänster samt import av sådana varor som levererats, utförts eller förtullats under ett och samma kalenderår, om inköpen eller importen inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan skall göras inom sex månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller.

151 §

Ansökan om återbäring ska göras på finska, svenska eller engelska på en blankett som fastställts av Skatteförvaltningen. (22.12.2009/1359)

Till ansökan skall fogas

1) fakturan eller motsvarande handling i original som säljaren utfärdat, eller förtullningsbeslutet i original jämte därtill hörande handlingar,

2) ett högst ett år gammalt intyg som skattemyndigheten i sökandens hemland har utfärdat över arten av den rörelse sökanden driver,

3) övriga handlingar som behövs för avgörande i saken.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i ansökan och de handlingar som skall fogas till den. (22.12.2009/1359)

152 § (22.12.2009/1359)

Återbäring betalas i euro på det konto i en bank i Finland som sökanden har angett. Återbäringen kan på sökandens begäran inbetalas till en bank i en annan medlemsstat, varvid sökanden svarar för de kostnader som den utländska banken tar ut för betalningen av återbäringen. På återbäring betalas ingen ränta.

Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål återlämna de handlingar i original som sökanden fogat till ansökan om återbäring och som avses i 151 § 2 mom. 1 punkten.

153 §

Har skatt återburits till ett för stort belopp på grund av att sökanden lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter, skall sökanden förordnas betala det överbetalda beloppet. Debiteringsbeslutet skall fattas senast inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar den period som det felaktiga beslutet om återbäring gäller.

154 §

Ett belopp som skall debiteras med stöd av 153 § kan höjas med högst 30 procent, om den skattskyldige har lämnat felaktiga uppgifter i sin ansökan om återbäring eller i utredning i anslutning till ansökan. Har de felaktiga uppgifterna lämnats av grov oaktsamhet eller uppsåtligen, kan det belopp som skall debiteras höjas till högst det tredubbla beloppet.

På det belopp som ska debiteras påförs ett skattetillägg från den dag då återbäringen betalades till den utsatta förfallodagen, sistnämnda dag medräknad. Skattetillägget beräknas i övrigt enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta. (29.4.2016/305)

2 mom. har ändrats genom L 305/2016, som trädde i kraft 1.5.2016. Den tidigare formen lyder:

På det belopp som skall debiteras påförs ett skattetillägg från den dag då återbäringen betalades till den utsatta förfallodagen, sistnämnda dag medräknad. Skattetillägget beräknas i övrigt enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/95). (29.12.1995/1767)

155 §

Begäran om tilläggsutredning och beslut angående återbäring eller återkrav av skatt kan delges per post under den adress som sökanden har uppgett. Om det inte visas något annat, anses adressaten ha fått del av saken den sjunde dagen efter att handlingen postades.

156 §

Angående återbäring och belopp som debiterats med stöd av 153 § gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som i II avdelningen samt i annan lag stadgas om mervärdesskatt.

Den tidsfrist om tre år som avses i 192 och 193 §§ räknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet gäller.

Näringsidkare som är etablerade i en annan medlemsstat (22.12.2009/1359)
156 a § (22.12.2009/1359)

En näringsidkare som är etablerad i en annan medlemsstat ska söka återbäring enligt 122 och 122 a § på elektronisk väg hos Skatteförvaltningen genom att inlämna ansökan till etableringsmedlemsstaten via ett elektroniskt datasystem som upprättats av denna stat.

Med näringsidkare som är etablerade i en annan medlemsstat avses näringsidkare som i en annan medlemsstat än Finland har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Med näringsidkare som är etablerade i en annan medlemsstat avses näringsidkare som har hemort eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs i en annan medlemsstat än Finland.

156 b § (22.12.2009/1359)

Ansökan om återbäring ska gälla en period som omfattar minst tre kalendermånader i följd inom ett och samma kalenderår och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Den skatt som ingår i en anskaffning ska hänföras till den period under vilken

1) skyldigheten att betala skatt för försäljningen har uppkommit enligt 15 § 1 mom. 1 eller 2 punkten eller under vilken varan eller tjänsten har fakturerats, beroende på vilket som sker senare, eller

2) en importerad vara har förtullats.

Ansökan kan också avse fakturerade inköp av sådana varor och tjänster samt import av sådana varor som levererats, utförts eller förtullats under ett och samma kalenderår, om inköpen eller importen inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan ska göras inom nio månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller. Tidsfristen för ansökningar som görs för år 2009 löper dock ut den 31 mars 2011. (25.3.2011/267)

156 c § (22.12.2009/1359)

Ansökan om återbäring ska göras på finska, svenska eller engelska.

Om beskattningsgrunden för en faktura eller ett importdokument uppgår till minst 1 000 euro ska en elektronisk kopia av dokumentet fogas till ansökan.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i ansökan, hur uppgifterna ska lämnas och vilka handlingar som ska fogas till ansökan. Ansökan anses ha gjorts endast i det fall att sökanden lämnat alla de uppgifter som krävs i Skatteförvaltningens föreskrifter.

156 d § (22.12.2009/1359)

Om den avdragsgilla andel som tillämpas i etableringsmedlemsstaten och som avses i 123 § 2 mom. efter det att ansökan om återbäring gjorts justeras i enlighet med artikel 175 i mervärdesskattedirektivet, ska näringsidkaren under det kalenderår som följer på återbäringsperioden uppge den justerade avdragsgilla andelen via ett elektroniskt datasystem som etableringsmedlemsstaten har upprättat.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en korrigeringsanmälan.

Ett belopp som till följd av en i 1 mom. avsedd justering av den avdragsgilla andelen har återburits till för stort belopp eller inte alls återburits kan beaktas som en höjning eller sänkning av ett belopp som ska återbäras på grund av en ansökan om återbäring som har gjorts under det kalenderår som följer på återbäringsperioden.

156 e § (22.12.2009/1359)

Skatteförvaltningen ska på elektronisk väg utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum den mottog ansökan från etableringsmedlemsstaten.

Beslutet med anledning av ansökan om återbäring ska sändas till sökanden inom fyra månader från det att ansökan inkom, om ytterligare information inte har begärts.

156 f § (22.12.2009/1359)

Om Skatteförvaltningen inte har alla de uppgifter som behövs för att avgöra ett ärende ska den begära ytterligare information inom fyra månader från det att den tog emot ansökan. Vid behov kan kompletterande ytterligare information begäras.

Om Skatteförvaltningen har grundad anledning att betvivla riktigheten av en ansökan om återbäring, kan sökanden som ytterligare information anmodas att lämna in en faktura eller ett importdokument.

Den begärda informationen ska lämnas till Skatteförvaltningen inom en månad från den dag begäran mottogs.

156 g § (22.12.2009/1359)

Om Skatteförvaltningen har begärt ytterligare information, ska den till sökanden sända beslutet beträffande ansökan om återbäring inom två månader från det att uppgifterna har tagits emot eller, om inga uppgifter har fåtts, inom två månader från det att fristen för att lämna ytterligare information har löpt ut. Fristen för beslutet med anledning av ansökan är dock alltid minst sex månader från det att Skatteförvaltningen tog emot ansökan.

Om Skatteförvaltningen har begärt kompletterande ytterligare information ska beslutet med anledning av ansökan sändas till sökanden inom åtta månader från det att ansökan togs emot.

156 h § (22.12.2009/1359)

Återbäringen ska betalas inom tio arbetsdagar från utgången av den frist som nämns i 156 e eller 156 g §.

Återbäringen betalas i euro på det konto i en bank i Finland som sökanden har uppgett. På sökandens begäran kan betalningen ske till en bank i en annan medlemsstat, varvid sökanden svarar för de kostnader som den utländska banken tar ut för betalningen av återbäringen.

156 i § (22.12.2009/1359)

Om återbäringen betalas efter den frist som nämns i 156 h § 1 mom. ska ränta betalas på återbäringen enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). Räntan beräknas från och med dagen efter den dag som är sista dagen för återbäring enligt 156 h § 1 mom. till den dag återbäringen faktiskt görs.

Om sökanden inte lämnar in den begärda ytterligare informationen eller den kompletterande ytterligare informationen inom fastställda tidsfrister betalas ingen ränta.

156 j § (22.12.2009/1359)

I fråga om återkrav av återbäring till för högt belopp och skatteförhöjning tillämpas 153 och 154 §.

156 k § (22.12.2009/1359)

Ett elektroniskt meddelande om när ansökan om återbäring har mottagits sänds till sökanden på den adress denna har uppgett. Begäran om ytterligare information i fråga om återbäring eller återkrav sänds likaså som elektroniskt meddelande, om inte begäran enligt 2 mom., skyddet för sökandens integritet eller något annat behov av särskilt skydd eller tryggande av rättigheter kräver att begäran sänds som brev per post. Alternativt kan ett meddelande eller en begäran om ytterligare information sändas till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten.

Om begäran om ytterligare information riktar sig till en myndighet eller av någon annan person än sökanden ska begäran framställas på elektronisk väg endast om mottagaren har tillgång till sådana medel.

Beslut om återbäring eller återkrav kan delges genom brev per post under den adress som sökanden har uppgett. Beslutet kan även sändas till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten.

Om inte något annat visas anses mottagaren ha fått del av en handling som sänts som brev per post den sjunde dagen efter att handlingen postats. Om en begäran om ytterligare information enligt 1 mom. har sänts till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten, anses sökanden ha fått del av handlingen den sjunde dagen efter att den har gjorts tillgänglig för sökanden i det elektroniska datasystemet, om inte något annat visas.

156 l § (22.12.2009/1359)

I fråga om återbäring och belopp som debiterats med stöd av 156 j § iakttas tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag eller i någon annan lag.

Den frist om tre år som avses i 192 och 193 § räknas från utgången av det kalenderår som den period som ett i detta kapitel avsett beslut hänförs till.

15 a kap (22.12.2009/1359)

Ansökan om återbäring till andra medlemsstater

156 m § (22.12.2009/1359)

En näringsidkare som är etablerad i Finland och som från en annan medlemsstat söker sådan återbäring enligt 122 och 122 a § som motsvarar återbäring av mervärdeskatt ska tillställa Skatteförvaltningen i Finland sin ansökan via ett elektroniskt datasystem som Skatteförvaltningen har upprättat. Ansökan anses ha gjorts bara i det fall att sökanden har lämnat alla de uppgifter som den medlemsstat från vilken återbäring söks kräver med stöd av artiklarna 8, 9 och 11 i mervärdesskattedirektivet.

Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål sända sökanden ett elektroniskt mottagningsbevis via det elektroniska datasystemet.

Skatteförvaltningen sänder inte ansökan om återbäring till den medlemsstat från vilken återbäring söks, om sökanden inte varit införd i registret över mervärdesskattskyldiga under återbäringsperioden.

Ett beslut enligt 3 mom. att inte sända en ansökan kan delges genom brev per post under den adress som sökanden har uppgett. Om inte något annat visas anses mottagaren ha fått del av en handling som sänts per post den sjunde dagen efter att handlingen postats. Meddelande om beslutet ska dessutom utan dröjsmål sändas via det elektroniska datasystemet.

På överklagande av beslut som avses i 3 mom. tillämpas vad som i 21 kap. föreskrivs om sökande av ändring i förhandsavgörande.

16 kap

Skattemyndigheter

157 §

Skatteförvaltningen utövar allmän tillsyn över beskattningen. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen har till uppgift att påföra och återbära skatt, övervaka betalningen av skatt och sköta skatteuppbörden. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen avgör frågor som gäller rätten till återbäring enligt 122 § och sköter övriga uppgifter i anslutning till återbäringen. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen tar emot och vidarebefordrar via ett elektroniskt datasystem som den upprättat de ansökningar om återbäring enligt 156 m § som riktats till andra medlemsstater och sköter övriga uppgifter som vidarebefordringen av ansökningarna kräver. (22.12.2009/1359)

158 § (11.6.2010/529)

Ärenden som gäller en skattskyldig, en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a § eller en renbeteslagsgrupp som avses i 13 c § behandlas av Skatteförvaltningen.

159 § (29.12.1995/1767)

159 § har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

160 § (21.12.2012/962)

Tullen ansvarar för beskattningen av importerade varor och utövar tillsyn över beskattningen enligt vad som föreskrivs särskilt.

17 kap

Deklarationsskyldighet

161 § (16.3.2001/250)

Den som börjar bedriva skattepliktig verksamhet enligt 1 § skall innan verksamheten inleds göra en sådan etableringsanmälan som avses i företags- och organisationsdatalagen (244/2001).

Om de uppgifter som har getts med etableringsanmälan har förändrats samt om den skattepliktiga verksamheten har upphört, skall en sådan ändrings- eller nedläggningsanmälan som avses i företags- och organisationsdatalagen göras utan dröjsmål.

Det som bestäms i 1 och 2 mom. tillämpas inte på skattskyldiga som avses i 147 § 2 mom.

162 § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige ska avge en skattedeklaration för varje skatteperiod.

I skattedeklarationen ska uppges omsättningen, den skatt som ska betalas respektive dras av samt de övriga uppgifter som Skatteförvaltningen bestämt och som behövs för att konstatera skattens riktiga belopp.

Skattedeklarationen ska lämnas in senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag. Anmälan om att det inte kommer att finnas någon skatt att betala kan göras på förhand, dock för högst sex kalendermånader.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska deklarera skatt.

162 a § (7.8.2009/605)

Skatteperioden är en kalendermånad, om inte något annat föreskrivs i 2–4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 50 000 euro är skatteperioden ett kalenderårskvartal, om inte något annat föreskrivs i 3 eller 4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 25 000 euro är skatteperioden ett kalenderår, om inte något annat föreskrivs i 4 mom.

För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion eller för en upphovsman till ett konstverk enligt 79 c § som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet, är skatteperioden ett kalenderår.

Som kalenderår enligt 2 eller 3 mom. betraktas det kalenderår då den aktuella skatteperioden tillämpas.

I denna lag avses med primärproduktion bedrivande av jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av renlav och kottar liksom tillvaratagande av andra naturprodukter. Med jordbruk avses egentligt jordbruk samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte ska betraktas som särskild rörelse.

162 b § (7.8.2009/605)

På grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 2 mom. gör i samband med att verksamhet inleds betraktas dock som skatteperiod en kalendermånad och på grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 3 eller 4 mom. gör en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal från det att verksamheten inleds.

En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som avses i 162 a § 2–4 mom., kan på ansökan övergå till att tillämpa en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum. En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som valts på grundval av denna paragraf, kan på ansökan övergå till att tillämpa en skatteperiod enligt 162 a § 2–4 mom. eller en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum.

Skatteperioden ska dock vara densamma minst tre på varandra följande kalenderår.

En skatteperiod som grundar sig på ansökan enligt 2 mom. tillämpas från ingången av det kalenderår som följer på ansökan. Ansökan ska göras senast före utgången av september före kalenderåret i fråga.

162 c §

Den skattskyldige ska utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen om att de villkor som föreskrivs i 162 a § 2–4 mom. sannolikt inte kommer att uppfyllas under kalenderåret eller det följande kalenderåret. (11.6.2010/529)

Som den skattskyldiges skatteperiod betraktas på grundval av en anmälan enligt 1 mom. som gäller det innevarande kalenderåret en skatteperiod som motsvarar de nya uppgifterna från ingången av den kortare skatteperiod under vilken anmälan har lämnats in. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas.

Om Skatteförvaltningen på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. konstaterar att villkoren enligt 162 a § 2–4 mom. inte uppfylls under kalenderåret, betraktas som den skattskyldiges skatteperiod från ingången av kalenderåret i fråga en skatteperiod som motsvarar de korrekta uppgifterna. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen kan bestämma att som skatteperiod för en sådan skattskyldig som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter enligt 26 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd i fråga om beskattningen, betraktas i stället för ett kalenderår eller kalenderårskvartal en kalendermånad från ingången av kalenderåret i fråga. (11.6.2010/529)

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas mitt under en skatteperiod på det sätt som avses i 2 mom. ska lämna in skattedeklaration för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den anmälan som avses i 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i den lagen, eller vid en senare tidpunkt som Skatteförvaltningen bestämmer. (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ska meddela beslut i ett ärende som avses i 4 mom. och på den skattskyldiges begäran beslut i ett ärende som avses i 3 mom. (11.6.2010/529)

162 d § (7.8.2009/605)

En skattskyldig vars skatteperiod är en annan än ett kalenderår, ska tillämpa samma skatteperiod som tillämpas på andra skatter och avgifter som uppbärs med stöd av de lagar som avses i 1 § 2 mom. 2, 3, 6 och 7 punkten samt 3 mom. i skattekontolagen och som hör till tillämpningsområdet för skattekontolagen.

162 e § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige ska för varje kalendermånad lämna in en sammandragsdeklaration

1) över sina gemenskapsinterna försäljningar enligt 72 b och 72 c §,

2) över försäljningar av tjänster som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 §, som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare är skyldig att betala skatt för i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom., med undantag för tjänsteförsäljning som är befriade från skatt i beskattningsstaten.

(13.11.2009/886)

En sammandragsdeklaration ska också lämnas in, om ett gemenskapsinternt varuförvärv som den skattskyldige har gjort, med stöd av 63 g § anses ha blivit beskattat i den stat där transporten upphörde.

Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningskrediteringar, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen eller annan förändring i fråga om försäljningen uppges i sammandragsdeklarationen för den kalendermånad under vilken posten enligt god bokföringssed ska upptas i bokföringen. (13.11.2009/886)

Deklarationen ska avges senast den 20 dagen den månaden som följer på den berörda kalendermånaden. (13.11.2009/886)

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i sammandragsdeklarationen och om hur uppgifterna ska lämnas.

163 § (13.11.2009/886)

De etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälningar som avses i 161 § får också lämnas på elektronisk väg.

Sammandragsdeklarationer enligt 162 e § ska lämnas på elektronisk väg. Skatteförvaltningen får på begäran tillåta att en sådan deklaration lämnas i pappersform. Deklarationen får lämnas genom elektronisk filöverföring.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas.

164 § (11.6.2010/529)

Skattedeklarationen och sammandragsdeklarationen lämnas till Skatteförvaltningen.

En sammandragsdeklaration som har lämnats på något annat sätt än på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

En sammandragsdeklaration som har lämnats på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

165 § (7.8.2009/605)

Den som är deklarationsskyldig ska underteckna de deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som är avsedda för Skatteförvaltningen. Ett samfunds deklarationer och handlingar ska vara undertecknade av personer som har rätt att teckna firman. (11.6.2010/529)

Deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som ska signeras ska certifieras på det sätt som anges i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (617/2009) med avancerad elektronisk signatur eller på något annat godtagbart sätt. (13.11.2009/886)

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om på vilket sätt deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar ska vara certifierade för att kunna lämnas in på elektronisk väg.

166 § (16.3.2001/250)

Bestämmelser om de personer som är ansvariga för att anmälningsskyldigheten enligt 161 § uppfylls finns i företags- och organisationsdatalagen.

Ansvarig för att en annan deklarationsskyldighet än den som avses i 161 § uppfylls är samfundets styrelse eller förvaltning. För ett öppet bolag, ett kommanditbolag, ett partrederi och en sammanslutning skall deklarationsskyldigheten fullgöras av en delägare som enligt 188 § 2 mom. ansvarar för skatten.

Deklarationsskyldig i fråga om andra än sådana anmälningar som avses i 161 § är för en omyndig förmyndaren, för en frånvarande en för honom förordnad god man och för ett dödsbo den som har hand om boet eller, om boet är skiftat, den som hade hand om boet vid tiden för skiftet.

För att den anmälnings- och deklarationsskyldighet som avses i 1 och 2 mom. uppfylls i fråga om en utlänning svarar också dennes representant i Finland.

167 § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ska på begäran ge ett intyg över att en handling har tagits emot.

168 §

Den som har underlåtit att inom föreskriven tid lämna in skattedeklaration eller sammandragsdeklaration eller som har lämnat in en bristfällig deklaration ska på uppmaning av Skatteförvaltningen fullgöra sin skyldighet. (11.6.2010/529)

Den skattskyldige skall också på uppmaning ge kompletterande upplysningar som behövs för att skatten skall kunna fastställas.

168 a § (29.12.1994/1486)

Om en skattskyldig utan giltig orsak har underlåtit att lämna in en sammandragsdeklaration eller har lämnat in en ofullständig eller felaktig deklaration, kan Skatteförvaltningen ålägga den skattskyldige att i försummelseavgift betala minst 80 och högst 1 700 euro. (11.6.2010/529)

Vid debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av försummelseavgiften iakttas stadgandena om mervärdesskatt.

169 § (25.4.2003/325)

Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen för granskning i Finland visa upp sin bokföring och sina anteckningar samt allt det material och all den egendom som hör till verksamheten och annat material och annan egendom som kan behövas för hans beskattning eller vid behandlingen av ändringssökande som gäller hans beskattning. (11.6.2010/529)

Trots bestämmelserna i 1 mom. gäller för verifikationer eller annat material som ska lagras elektroniskt utomlands i enlighet med 209 n–209 q § att det är tillräckligt att uppgifterna är fullständigt tillgängliga i realtid genom en datorförbindelse och att en utskrift kan fås av dem i läsbar skriftlig form. På uppmaning av en myndighet ska en kopia av den tekniska upptagningen dessutom framställas för den person som utför granskningen, om detta behövs för genomförandet av granskningen. (29.6.2012/399)

Över granskningen skall upprättas en berättelse, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid granskningen samt om det material och den egendom som skall visas upp utfärdas genom förordning av statsrådet.

169 a § (17.3.1995/350)

Granskning kan verkställas också uteslutande för inhämtande av uppgifter som kan användas vid beskattningen av en annan skattskyldig (jämförelseuppgiftsgranskning).

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2010/1413. (30.12.2010/1413)

L om utländska kreditinstituts och finansiella instituts verksamhet i Finland 1608/1993 har upphävts genom L 1358/2010, se om tillämpningen 3 och 4 §.

170 §

Var och en ska på uppmaning av Skatteförvaltningen på basis av namn, bankkontonummer, kontotransaktion eller annan motsvarande identifikation lämna sådana uppgifter som kan behövas för beskattning av någon annan skattskyldig eller behandling av en ändringsansökan och som framgår av handlingar som han har i sin besittning eller som han annars känner till, om han inte enligt lag har rätt att vägra vittna i saken. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen. (11.6.2010/529)

Post- och televerket skall på skriftlig uppmaning av en myndighet som nämns i 1 mom. lämna uppgifter om de postanvisningar och postförskottsanvisningar som har anlänt till en kund och även om någon annan penningrörelse genom postens förmedling.

De myndigheter som nämns i 1 mom. har rätt att enligt 169 § granska eller låta granska sådana affärshandlingar och andra handlingar av vilka uppgifter som avses i 1 och 2 mom. kan framgå.

Vid sökande av ändring i beslut som Skatteförvaltningen meddelat med stöd av denna paragraf iakttas 23 a § i lagen om beskattningsförfarande. (21.12.2012/877)

170 a § (29.6.2012/399)

Den som säljer investeringsguld ska på uppmaning av Skatteförvaltningen visa upp material som avses i 209 s § för granskning och lämna uppgifter om det.

171 § (11.6.2010/529)

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund ska på begäran av Skatteförvaltningen lämna eller för granskning förete sådana uppgifter som kan behövas för beskattning eller ändringssökande och som framgår av handlingar som myndigheten eller det offentliga samfundet har i sin besittning eller annars känner till, om uppgifterna inte gäller en sak i vilken vittnesmål enligt lag inte får avges. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen.

171 a § (17.3.1995/350)

Skatteförvaltningen har rätt att utan avgift få sådana för beskattningen behövliga uppgifter som avses i detta kapitel.

Om en statlig eller kommunal myndighet lämnar ut omfattande uppgifter i form av massutlämnande till Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen till myndigheten betala de kostnader som denna i genomsnitt åsamkas, med undantag av allmänna förvaltningskostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader för maskiner och anläggningar samt lokalkostnader. (11.6.2010/529)

18 kap

Registrering

172 §

De skattskyldiga införs i ett register över mervärdesskattskyldiga, med undantag för de skattskyldiga som avses i 147 § 2 mom. (29.12.1994/1486)

2 mom. har upphävts genom L 30.12.1999/1347. (30.12.1999/1347)

173 §

Skatteförvaltningen inför den skattskyldige i registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen inleds. Den skattskyldige kan likväl införas i registret redan från den tidpunkt då han börjar skaffa varor och tjänster för en skattepliktig rörelse. (11.6.2010/529)

Den som är skattskyldig med stöd av 12, 26 f och 30 § införs i registret tidigast från ansökningstidpunkten. Om en näringsidkare som avses i 30 § kan göra avdrag enligt 106 § eller tillämpa 106 § 3 mom. och ansökan har gjorts efter det att den i 30 § avsedda verksamheten inleddes, är han dock skattskyldig från den tidpunkt då den nämnda verksamheten inleds. (23.11.2007/1061)

En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit bildad tidigast från det ansökan gjordes. (27.5.1994/377)

173 a § (29.6.2012/399)

Om en utlänning inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i en annan medlemsstat eller i en stat med vilken Finland har ett sådant rättsligt instrument för ömsesidigt bistånd mellan myndigheter som till sitt tillämpningsområde motsvarar rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder samt rådets förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, förutsätter godkännandet av en ansökan som avses i 12 § 2 mom. att det utses ett sådant av Skatteförvaltningen godkänt ombud som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. Skatteförvaltningen kan därtill kräva att det ställs säkerhet för att skatten betalas. (27.6.2014/505)

1 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Om en utlänning inte har sin hemort eller ett fast driftställe i en annan medlemsstat eller i en stat med vilken Finland har ett sådant rättsligt instrument för ömsesidigt bistånd mellan myndigheter som till sitt tillämpningsområde motsvarar rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder samt rådets förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, förutsätter godkännandet av en ansökan som avses i 12 § 2 mom. att det utses ett sådant av Skatteförvaltningen godkänt ombud som har hemort i Finland. Skatteförvaltningen kan därtill kräva att det ställs säkerhet för att skatten betalas.

Vad som i 169, 209 och 209 n–209 q § bestäms om den skattskyldiges förpliktelser tillämpas också på det ombud som avses i 1 mom.

174 §

Skatteförvaltningen avför den skattskyldige ur registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen har upphört. Den skattepliktiga rörelsen kan anses fortsätta så länge som näringsidkaren eller konkursförvaltningen säljer rörelsetillgångar som näringsidkaren har anskaffat. Om konkursförvaltningen dock självständigt fortsätter med näringsidkarens rörelse, ska näringsidkarens skattskyldighet alltid anses ha upphört senast när han försattes i konkurs. (11.6.2010/529)

Den som är skattskyldig med stöd av 12 § samt en skattskyldig vars försäljning totalt inte överstiger det belopp som nämns i 3 § avförs ur registret när han framför sin anhållan om avregistrering. (26.10.2001/915)

Den som är skattskyldig enligt 30 § avförs inte ur registret på grund av att han yrkar på det, utan först när förutsättningarna för skattskyldighet har upphört. (16.12.1994/1218)

En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit upplöst från och med att de näringsidkare som hör till gruppen har framställt yrkande därom. (27.5.1994/377)

174 a § (11.6.2010/529)

Ett beslut som Skatteförvaltningen fattat med stöd av 26 f § är i kraft under den tid köparen uppgett, dock minst två kalenderår.

175 § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ska underrätta den skattskyldige om att han införts i eller avförts ur registret, om bildande eller upplösning av skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § samt om att han inte, med avvikelse från anmälan eller ansökan, har införts i registret eller avförts ur det eller att en skattskyldighetsgrupp inte har bildats eller upplösts.

På begäran av den som saken gäller eller av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska Skatteförvaltningen meddela beslut i registerärenden samt i ärenden som gäller bildande eller upplösning av en skattskyldighetsgrupp.

19 kap

Påförande av skatt

176 § (7.8.2009/605)

Skatteförvaltningen ska med avvikelse från skattedeklarationen, eller om skattedeklaration saknas, påföra den skatt som har uppgetts till ett för litet belopp som ska betalas eller till ett för stort belopp som ska återbäras. (11.6.2010/529)

Någon skatt påförs inte om saken har avgjorts tidigare genom Skatteförvaltningens beslut. Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige har handlat i god tro i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, ska ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte särskilda skäl föranleder annat. (11.6.2010/529)

När skatten påförs ska med omsorg och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges intresse prövas vad som av deklarationerna eller annars har framgått om den skattskyldiges affärstransaktioner samt om övriga omständigheter som påverkar saken eller vad som på annan grund ska anses vara riktigt.

Den skattskyldige ska ges tillfälle att avge förklaring, om en väsentlig avvikelse görs från de uppgifter som den skattskyldige lämnat när skatten påförs.

177 § (7.8.2009/605)

Har den skattskyldige helt och hållet låtit bli att deklarera skatt eller uppenbart deklarerat för lite i skatt och har han inte trots uppmaning lämnat uppgifter som behövs för påförande av skatt, ska Skatteförvaltningen påföra skatten enligt uppskattning. (11.6.2010/529)

I samband med en uppmaning enligt 7 § 4 mom. i skattekontolagen delger Skatteförvaltningen den skattskyldige uppgifter om det uppskattade beloppet av den skatt som påförs och grunderna för påförandet av den och ger den skattskyldige tillfälle att avge förklaring. (11.6.2010/529)

Beloppet av den skatt som avses i 1 mom. ska om möjligt utredas genom uträkningar på basis av inköp, sedvanliga försäljningsprovisioner, löner eller andra sådana kostnadsposter eller genom jämförelse med rörelser som drivs av andra skattskyldiga i samma bransch och under motsvarande förhållanden.

I beslutet om påförande av skatt ska skatteuträkningen tas in och skälen till att skatt påförts enligt uppskattning anges.

178 § (7.8.2009/605)

Skatt som avses i 176 § behöver inte påföras, om orsaken till att det har deklarerats för lite skatt att betala eller för mycket skatt att återbära är ett fel som har lett till att någon annan skattskyldig har påförts för mycket skatt eller att skatt som avses i 122 § eller 131 § inte har återburits och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten ska påföras. För detta krävs att den skattskyldige visar upp en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. Till den som har avgett förbindelsen återbärs ingen skatt.

Skatt som avses i 176 § behöver inte heller påföras när skatten ska anses vara obetydlig och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten påförs.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om när skatt som avses i 1 och 2 mom. inte behöver påföras.

179 § (7.8.2009/605)

Skatt som avses i 176 § ska påföras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha betalts.

Skatten anses ha påförts inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut därom har fattats innan tidsfristen löpt ut. (11.6.2010/529)

180 § (7.8.2009/605)

Har den skattskyldige avlidit, påförs dödsboet skatten.

Skatten ska påföras inom ett år från utgången av det kalenderår då bouppteckningen inlämnades till Skatteförvaltningen. Skatten kan inte påföras om den tidsfrist som avses i 179 § har löpt ut. (11.6.2010/529)

181 §

Om ett förhållande eller en åtgärd har givits en rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur eller syfte, skall vid beskattningen förfaras som om den riktiga formen hade iakttagits.

Har vederlaget vid försäljningen av en vara eller tjänst avtalats till ett belopp som är lägre än vad som kan anses vara rimligt eller har någon annan åtgärd vidtagits i uppenbart syfte att minska skatten, kan det belopp på vilket skatt skall betalas fastställas enligt uppskattning.

182 § (7.8.2009/605)

Skatten kan höjas

1) med högst 10 procent, om skattedeklarationen eller någon annan uppgift eller handling innehåller en mindre bristfällighet och den skattskyldige inte har följt en uppmaning att avhjälpa bristen,

2) med högst 20 procent, om den skattskyldige utan giltigt skäl har försummat att i tid lämna in skattedeklaration eller har lämnat in den väsentligt för sent eller har försummat att lämna in någon annan uppgift eller handling i rätt tid eller har lämnat en väsentligen ofullständig deklaration, uppgift eller handling, och högst till det dubbla beloppet, om han även efter att på föreskrivet sätt ha fått en uppmaning, utan godtagbart förhinder helt eller delvis har underlåtit att fullgöra sin skyldighet,

3) till högst det dubbla beloppet, om den skattskyldige av grov vårdslöshet har försummat sin deklarationsskyldighet eller lämnat en väsentligen oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling.

Har en försummelse skett eller en oriktig deklaration, uppgift eller handling så som nämns i 1 mom. 3 punkten getts i skatteförsnillningssyfte, ska skatten höjas med minst 50 procent och högst till det tredubbla beloppet.

Skatteförhöjning påförs endast den skatt som den bristfällighet eller det fel som avses i 1 och 2 mom. hänför sig till.

Kan skatten inte höjas så som avses ovan, kan Skatteförvaltningen bestämma att en skatteförhöjning om högst 15 000 euro ska betalas. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter då att den skattskyldige trots en bevisligen sänd uppmaning har försummat att lämna in registreringsanmälan eller skattedeklaration eller har lämnat in en väsentligen bristfällig eller oriktig anmälan eller deklaration och att försummelsen med avseende på omständigheterna eller annars inte är obetydlig. Skatteförvaltningen kan bestämma att skatteförhöjning ska betalas på grund av grov försummelse av deklarationsskyldigheten också när den har påfört skatten genom uppskattning och på grundval av en utredning som senare tillställts den har rättat beslutet så att skatt inte påförs. (11.6.2010/529)

Om den förseningsavgift som ska påföras för försummelse att deklarera skatt inom föreskriven tid bestäms i 9 § i skattekontolagen.

183 § (7.8.2009/605)

183 § har upphävts genom L 7.8.2009/605.

184 § (7.8.2009/605)

Påförs den skattskyldige skatt eller skatteförhöjning, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats. Skatten ska betalas vid den tidpunkt som föreskrivs genom förordning av finansministeriet.

Om den skattskyldige har ansökt om återbäring, eller på grund av en utredning som motsvarar ansökan, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats.

185 § (11.6.2010/529)

Anser Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att en skattskyldig ska påföras skatt eller skatteförhöjning, ska Skatteförvaltningen på enhetens begäran fatta ett beslut i saken och foga en besvärsanvisning till beslutet.

186 § (26.10.2001/915)

186 § har upphävts genom L 26.10.2001/915.

187 § (7.8.2009/605)

187 § har upphävts genom L 7.8.2009/605.

188 §

Skatt skall påföras den skattskyldige och de för skatten ansvariga personerna solidariskt.

Delägarna i ett öppet bolag och de personligt ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag är solidariskt ansvariga för det öppna bolagets, respektive kommanditbolagets skatt. Samma ansvar för en i 13 § avsedd sammanslutnings och ett partrederis skatt har en delägare i sammanslutningen eller part rederiet.

Samtliga näringsidkare som hör till gruppen är solidariskt ansvariga för en i 13 a § avsedd skattskyldighetsgrupps skatt. (27.5.1994/377)

En i 2 mom. avsedd delägares och bolagsmans samt en i 3 mom. avsedd näringsidkares ansvar inträder vid ingången av den månad då han ansluter sig till bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen och upphör vid utgången av den månad då han utträder ur bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen. (27.5.1994/377)

De personer som är ansvariga för skatten ska antecknas i Skatteförvaltningens beslut. Har en person eller näringsidkare som avses i 2 eller 3 mom. och som är ansvarig för skatten inte antecknats i beslutet, ska Skatteförvaltningen efter att ha hört personen eller näringsidkaren i fråga bestämma att han ansvarar för betalningen av skatten solidariskt med den skattskyldige. (11.6.2010/529)

188 a § (7.8.2009/605)

Skatteförvaltningen ger en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat. (11.6.2010/529)

På skatt som avses ovan i 1 mom. tillämpas vad som i 23 § och 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig betalar skatt efter den tid som föreskrivs i 147 § 2 mom. utan att skatten påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalat skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

När en skattskyldig påförs skattetillägg tillämpas vad som föreskrivs i 184 och 185 § om påförande av skatt.

188 b § (7.8.2009/605)

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan löper från betalningsdagen för skatten.

20 kap

Handledning och förhandsbesked

189 § (11.6.2010/529)

Skatteförvaltningen ger handledning i ärenden som gäller mervärdesbeskattningen.

190 § (26.7.1996/542)

Är saken viktig för sökanden, ska Skatteförvaltningen på skriftlig ansökan meddela ett förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på hans transaktion. Förhandsavgörande meddelas inte, om centralskattenämnden har avgjort ärendet eller om ansökan i ärendet är anhängig i centralskattenämnden. (11.6.2010/529)

I ansökan skall individualiseras den fråga i vilken förhandsavgörande söks och framläggas den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Förhandsavgörandet meddelas på viss tid, dock högst till utgången av det följande kalenderåret. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den som meddelats avgörandet iakttas med bindande verkan under den tid för vilket det meddelats.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/529)

Förhandsavgörande som gäller skatten på import av en vara meddelas av Tullen. I fråga om meddelande av förhandsavgörande och om dess giltighetstid gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om förhandsavgörande som Skatteförvaltningen meddelat. (21.12.2012/962)

190 a § (11.6.2010/529)

Centralskattenämnden får på ansökan meddela förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på sökandens transaktion, så som lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) föreskriver.

21 kap

Rättelse och ändringssökande

191 § (7.8.2009/605)

Den skattskyldige rättar ett fel i skattedeklarationen genom att lämna in en rättelsedeklaration till skattedeklaration för skatteperioden i fråga.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en rättelsedeklaration till skattedeklarationen och på vilket sätt uppgifterna lämnas.

191 a § (7.8.2009/605)

En skattskyldig som har deklarerat den skatt som ska betalas för en skatteperiod till för lågt belopp eller den skatt som ska dras av till för högt belopp, ska göra en rättelse enligt 191 § under tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha deklarerats.

191 b § (7.8.2009/605)

En skattskyldig har med iakttagande av det förfarande som avses i 191 § rätt att få skatt som enligt deklarationen ska betalas till för högt belopp eller skatt som inte ska återbäras enligt deklarationen som återbäring under räkenskapsperioden eller att rätta felet genom att dra av skatten i fråga för följande skatteperioder i räkenskapsperioden.

En skattskyldig som inte har gjort en rättelse eller korrigering som nämns i 1 mom. har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få skatten i fråga som återbäring på basis av ansökan eller någon annan utredning.

Den skattskyldige har rätt till återbäring enligt 2 mom. inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten har deklarerats till för stort belopp eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om betalning.

Skatt som avses i 1 och 2 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

192 §

Konstaterar Skatteförvaltningen på ansökan av den skattskyldige, med anledning av besvär eller annars att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, ska Skatteförvaltningen rätta felet i beslutet och den skattskyldige har rätt att som återbäring få skatt som på grund av felet påförts till för högt belopp eller skatt som enligt beslutet inte återbärs, om inte ärendet har avgjorts genom beslut på besvär. (11.6.2010/529)

Rättelse kan göras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som det beslut som ska rättas avser eller, om det beslut som ska rättas hänför sig till flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem eller inom 60 dagar från det att det beslut som ska rättas fattades eller, på yrkande som den skattskyldige har framställt inom nämnda tid, även senare. (13.11.2009/886)

193 §

Ändring i beslut om mervärdesbeskattning som Skatteförvaltningen har fattat med stöd av denna lag söks genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvär anförs på statens vägnar av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Besvärsskriften ska tillställas Skatteförvaltningen inom besvärstiden. (11.6.2010/529)

För den skattskyldige är besvärstiden tre år från utgången av räkenskapsperioden eller, om beslutet avser flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. Över beslut som gäller förhandsavgörande samt beslut som avses i 162 c § 6 mom. och 175 § 2 mom. får näringsidkaren anföra besvär inom 30 dagar från delfåendet. Beslutet får delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 30 dagar från det beslutet fattades. (7.8.2009/605)

I beslut genom vilket det har bestämts att förhandsavgörande inte meddelas får ändring inte sökas genom besvär. (7.8.2009/605)

Vad som föreskrivs om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tillämpas inte på ärenden som avses i denna lag. (7.8.2009/605)

193 a § (11.6.2010/529)

Beslut som gäller beskattningen och andra handlingar ska delges den skattskyldige. Delgivning ska dock ske med den skattskyldiges lagliga företrädare eller befullmäktigade, om en företrädare eller befullmäktigad som sköter skatteärenden på den skattskyldiges vägnar har anmälts som ombud till Skatteförvaltningens kundregister.

193 b § (18.4.2008/246)

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hörs och delges beslut så att enheten ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte något annat bestäms i 194 §.

194 § (21.12.2012/877)

Rättar Skatteförvaltningen så som avses i 192 § sitt beslut enligt den skattskyldiges yrkande, förfaller besvären. Till den del Skatteförvaltningen anser att den skattskyldiges besvär inte ger anledning till rättelse av beslutet, ska Skatteförvaltningen ge ett utlåtande över besvären och till denna del överföra besvären till förvaltningsdomstolen för behandling.

Förvaltningsdomstolen ska med anledning av besvär och utlåtande, då besvär anförts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, ge den skattskyldige och, då besvär anförts av den skattskyldige, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, tillfälle att avge bemötande och vid behov ändringssökanden tillfälle att avge genmäle. Utöver vad som i 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, kan förvaltningsdomstolen dock avgöra besvären utan att höra Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om skattebeloppet med anledning av den skattskyldiges yrkande kan ändras med högst 6 000 euro och om ärendet inte lämnar rum för tolkning och inte är oklart.

195 § (11.6.2010/529)

Förvaltningsdomstolen kan överföra delgivningen av sina beslut på Skatteförvaltningen.

196 § (2.8.1994/700)

196 § har upphävts genom L 2.8.1994/700.

197 § (7.8.2015/941)

I fråga om begäran om rättelse av och sökande av ändring i beslut av Tullen tillämpas vad som föreskrivs i tullagstiftningen.

I fråga om ett av Tullen meddelat förhandsavgörande får omprövning enligt 37 § i tullagen inte begäras, utan avgörandet får överklagas genom besvär på det sätt som anges i tullagen. Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet om förhandsavgörande. Omprövning av ett beslut att inte meddela förhandsavgörande får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

197 § har ändrats genom L 941/2015, som trädde i kraft 1.1.2016. Den tidigare formen lyder:

197 § (30.12.1997/1381)

Om rättelse av och sökande av ändring i tullmyndighetens beslut gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i tullagen. I beslut genom vilket förhandsavgörande inte meddelats, får ändring inte sökas genom besvär.

198 § (2.8.1994/700)

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (11.6.2010/529)

Besvärstillstånd skall beviljas, om

1) det för lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet avgörs av högsta förvaltningsdomstolen,

2) det finns särskilda skäl för högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet på grund av att i ärendet skett ett uppenbart fel, eller om

3) det finns vägande ekonomiska eller andra skäl för att bevilja besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan beviljas även så att det gäller endast en del av det överklagade beslutet av förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/529)

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut. Besvärsskriften ska inom besvärstiden tillställas högsta förvaltningsdomstolen eller Helsingfors förvaltningsdomstol. (11.6.2010/529)

199 § (18.4.2008/246)

Besvär får på statens vägnar anföras hos högsta förvaltningsdomstolen av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

200 § (2.8.1994/700)

200 § har upphävts genom L 2.8.1994/700.

201 § (11.6.2010/529)

Av högsta förvaltningsdomstolens beslut ska ett exemplar ges ändringssökanden, och dessutom ska kopior av beslutet i två eller, då ändring sökts på statens vägnar, i tre exemplar tillställas Helsingfors förvaltningsdomstol.

202 § (18.4.2008/246)

Ändrar förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen med anledning av besvär av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ett registreringsbeslut som avses i 175 § 2 mom., ska den samtidigt bestämma den tidpunkt från vilken beslutet ska tillämpas.

203 § (11.6.2010/529)

203 § har upphävts genom L 11.6.2010/529.

204 § (13.11.2009/886)

Om beloppet av den skatt som en skattskyldig ska betala eller dra av för en skatteperiod, på grund av ett beslut av skattemyndigheten eller på grund av att ändring sökts, har ändrats på ett sätt som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för en annan skatteperiod, ska beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för den sistnämnda perioden rättas i överensstämmelse med ändringen.

Om beloppet av den skatt som en skattskyldig ska betala eller dra av, på grund av ett beslut av skattemyndigheten eller på grund av att ändring sökts, har ändrats på ett sätt som påverkar beloppet av den skatt som en annan skattskyldig ska betala eller dra av, ska det sistnämnda skattebeloppet rättas i överensstämmelse med ändringen.

En i 2 mom. avsedd rättelse till den skattskyldiges fördel kräver ett yrkande från den skattskyldige. Den skattskyldige ska framföra sitt yrkande i enlighet med det förfarande som anges i 191 b §.

En rättelse som avses i 1 eller 2 mom. kan göras även om den tidsfrist som anges i 179 eller 191 b § har gått ut. Om ändringen av någon särskild orsak är oskälig behöver ingen rättelse göras.

Innan en rättelse görs ska den skattskyldige om möjligt beredas möjlighet att bli hörd i ärendet, om detta inte är uppenbart onödigt.

205 §

En skattskyldig eller någon annan som svarar för skatten är trots att ändring har sökts i beskattningen skyldig att betala påförd skatt.

Har skatt genom förvaltningsdomstolens eller högsta förvaltningsdomstolens beslut blivit avlyft eller nedsatt, har parten rätt att som återbäring få den skatt som påförts till för högt belopp eller som enligt beslut inte ska återbäras. (7.8.2009/605)

206 § (11.6.2010/529)

Har förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen med anledning av ändringssökande ansett någon vara skattskyldig eller höjt skattens belopp eller minskat det belopp som en skattskyldig har varit berättigad att få som återbäring, ska en kopia av beslutet tillställas Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål bestämma en efterbetalningstid för betalningen av skatten och delge den skattskyldige beslutet.

207 § (21.12.2012/877)

På ersättning för rättegångskostnader tillämpas 13 kap. i förvaltningsprocesslagen.

208 §

Uppstår det meningsskiljaktighet vid avgörande av ett ärende som gäller ändring som har sökts med stöd av denna lag, gäller såsom beslut den åsikt som flertalet skall anses ha omfattat. Vid lika röstetal avgör den åsikt som är fördelaktigare för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat.

208 a § (7.8.2009/605)

För de skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga eller vars skatteperiod är ett kalenderårskvartal eller ett kalenderår, är räkenskapsperioden ett kalenderår. Räkenskapsperioden för en renbeteslagsgrupp är ett renskötselår.

22 kap

Bokföring och verifikationer (25.4.2003/325)

209 § (25.4.2003/325)

Den som är skattskyldig skall lägga upp sin bokföring så att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur den. Bokföringen av de affärshändelser som inverkar på beloppet av den skatt som skall betalas och dras av skall basera sig på sådana verifikationer som avses i bokföringslagen, med ytterligare beaktande av vad som i denna lag föreskrivs om verifikationer. Närmare bestämmelser om bokföringen utfärdas genom förordning av statsrådet.

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig ska föra sådana anteckningar att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur dem. Anteckningarna ska basera sig på daterade och numrerade verifikationer med beaktande av vad som i denna lag bestäms om verifikationer. Närmare bestämmelser om anteckningarna utfärdas genom beslut av Skatteförvaltningen. (11.6.2010/529)

209 a § (29.6.2012/399)

Om försäljningen enligt 5 kap. sker i Finland, tillämpas 209 b–209 g § på faktureringen.

Bestämmelserna i 209 b–209 g § ska tillämpas på faktureringen också i situationer som avses i 3 mom., då säljaren levererar varor eller tjänster från ett fast driftställe i Finland eller då varorna eller tjänsterna inte levereras från ett fast driftställe, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. (27.6.2014/505)

2 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Om säljaren överlåter varor eller utför tjänster på ett fast driftställe som finns i Finland, eller då varorna inte överlåts eller tjänsterna inte utförs på ett fast driftställe om säljarens hemort är i Finland, tillämpas 209 b–209 g § på faktureringen också i de situationer som anges i 3 mom.

De situationer som avses i 2 mom. är följande:

1) säljaren upprättar en faktura för försäljning som sker i en annan medlemsstat och det enligt en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 § är köparen som är skattskyldig för försäljningen,

2) försäljningen sker inte inom gemenskapen.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. ska 209 b–209 g § inte tillämpas på försäljning som utförs i Finland av en säljare som etablerat sig i en annan medlemsstat, om köparen med stöd av 2 a eller 9 § är skattskyldig för försäljningen och det är säljaren som gör upp fakturan för försäljningen. En säljare anses vara etablerad i en annan medlemsstat om säljaren levererar varor eller tjänster från ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat eller om leveransen av varor eller tjänster inte sker från ett fast driftställe och säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i en annan medlemsstat. (27.6.2014/505)

4 mom. har ändrats genom L 505/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

Med avvikelse från det som bestäms i 1 mom. tillämpas 209 b–209 g § inte på försäljning som utförs i Finland av en säljare som etablerat sig i en annan medlemsstat, om köparen med stöd av 2 a eller 9 § är skattskyldig för försäljningen och det är säljaren som gör upp fakturan för försäljningen. Säljaren är etablerad i en annan medlemsstat om han överlåter varor eller utför tjänster på ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat eller om överlåtelsen av varor eller utförandet av tjänster inte sker på ett fast driftställe och säljarens hemort är i en annan medlemsstat.

I 2 och 4 mom. avses med fast driftställe där säljaren överlåter varor eller utför tjänster ett sådant fast driftställe med vars personalresurser och andra resurser överlåtelsen av varor eller utförandet av tjänster sker.

209 b § (29.6.2012/399)

Om köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, ska säljaren ge köparen en faktura för

1) skattepliktig försäljning av varor eller tjänster,

2) försäljning som är skattefri enligt 43 a, 56 och 58 §, 59 § 4 punkten, 70, 70 b, 71, 72, 72 a–72 e samt 72 h §,

3) sådan försäljning i en annan medlemsstat som enligt 4, 5, 27, 34, 36, 37, 39 och 45 §, 59 § 1–3 och 5–6 punkten samt 60 och 61 § skulle vara skattefri om den skedde i Finland.

En faktura ska också ges över

1) försäljning som avses i 63 a § och 72 b § 4 mom., när köparen är en privatperson,

2) försäljning till en kommun av en sådan vara eller tjänst som avses i 130 a § 1 mom.

Vid försäljning som avses i 1 och 2 mom. ska säljaren ge köparen en faktura även för

1) förskottsbetalningar, dock inte då de gäller gemenskapsintern varuförsäljning,

2) rättelseposter och ersättningar som avses i 78 § 1 mom. 1 och 3 punkten samt 78 a §, om de inte har beaktats i tidigare fakturor.

En faktura som köparen har gjort upp anses vara utfärdad av säljaren, om säljaren och köparen har kommit överens om detta och om det finns ett förfarande enligt vilket säljaren godkänner fakturan.

209 c § (29.6.2012/399)

En faktura som gäller gemenskapsintern varuförsäljning ska utfärdas senast den 15 dagen i den kalendermånad som följer på den månad då varan levererades.

En faktura som gäller försäljning av en tjänst som beskattas i en annan medlemsstat i enlighet med en bestämmelse som motsvarar 65 § i den medlemstaten ska utfärdas senast den 15 dagen i den kalendermånad som följer på den månad då tjänsten utfördes. Detta tillämpas endast då köparen av tjänsten är en näringsidkare eller en juridisk person som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare och köparen är skattskyldig för försäljningen enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom.

209 d § (29.6.2012/399)

Fakturor som avses i 209 b § får utfärdas elektroniskt om mottagaren samtycker till det. Med elektronisk faktura avses en faktura som utfärdas och tas emot i elektronisk form.

En samlingsfaktura kan utfärdas för flera separata försäljningar av varor eller tjänster.

209 e § (29.6.2012/399)

En i 209 b § avsedd faktura ska innehålla följande uppgifter på valfritt språk:

1) datum för utfärdandet,

2) ett på en eller flera serier baserat löpnummer genom vilket fakturan kan identifieras,

3) det identifieringsnummer för mervärdesskatt som näringsidkaren använt vid försäljningen av varor eller tjänster,

4) det identifieringsnummer för mervärdesskatt som köparen använt vid köpet, om köparen är skattskyldig för köpet eller om det är fråga om gemenskapsintern varuförsäljning enligt 72 a §,

5) säljarens och köparens namn och adress,

6) de sålda varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art,

7) datum för varuleveransen eller utförande av tjänsterna eller betalningsdagen för en förskottsbetalning, om ett sådant datum kan fastställas och skiljer sig från datumet för fakturans utfärdande,

8) skattegrunden för varje skattesats eller skattefrihet, enhetspriset exklusive skatt samt eventuell prisnedsättning eller rabatt, om dessa inte är inkluderade i enhetspriset,

9) skattesats,

10) det skattebelopp som ska betalas, uttryckt i den medlemsstats valuta där försäljningen sker, dock inte för försäljning som avses i 15 punkten,

11) när skatt inte ska betalas på försäljningen, en anteckning om skattefriheten eller en hänvisning till den relevanta bestämmelsen i denna lag eller i momsdirektivet,

12) när köparen är skattskyldig enligt 2 a, 8 a–8 d eller 9 § eller en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 § i någon annan medlemsstat, uppgiften "omvänd betalningsskyldighet", (27.6.2014/507)

12 punkten har ändrats genom L 507/2014, som trädde i kraft 1.1.2015. Den tidigare formen lyder:

12) när köparen är skattskyldig enligt 2 a, 8 a–8 c eller 9 § eller en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 § i någon annan medlemsstat, uppgiften "omvänd betalningsskyldighet",

13) om köparen själv gör upp fakturan, uppgiften "självfakturering",

14) i fråga om ett nytt transportmedel som säljs till en annan medlemsstat, de uppgifter på basis av vilka de i 26 d § 1 och 2 mom. avsedda förutsättningarna kan konstateras,

15) om förfarandet i 79 a § tillämpas på försäljningen, uppgiften "vinstmarginalbeskattning för begagnade varor", "vinstmarginalbeskattning för konstverk" respektive "vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter",

16) vid försäljning av resebyråtjänster enligt 80 §, uppgiften "vinstmarginalbeskattning för resebyråer",

17) när säljaren av investeringsguld väljer skattepliktighet för försäljningen enligt 43 c §, en anteckning om skattepliktighet för försäljningen,

18) när en tidigare utfärdad faktura ändras med en ny faktura, en entydig hänvisning till den första fakturan.

Om en del av de uppgifter som avses i 1 mom. ingår i någon handling som redan tidigare getts till köparen eller som köparen innehar, anses fakturan bildas av handlingarna tillsammans. En förutsättning är dock att den senare handlingen innehåller en entydig hänvisning till den tidigare handlingen. Det som bestäms i detta moment ska dock inte tillämpas på distansförsäljning av varor enligt 63 a §, på gemenskapsintern varuförsäljning enligt 72 b § eller på sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i någon annan medlemsstat och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 §.

När flera elektroniska fakturor översänds samlat till samma mottagare, behöver de uppgifter som är gemensamma för de olika fakturorna endast anges en gång, om all information är åtkomlig för varje faktura.

Med det skattebelopp enligt 1 mom. 10 punkten som ska betalas och med skattegrunden enligt 1 mom. 8 punkten avses den skatt som säljaren enligt lag är skyldig att betala för i fakturan avsedd försäljning eller del av försäljning och grunden för denna skatt. Skattebelopp och skattesats får dock inte antecknas i en faktura, om säljaren inte har införts i registret över mervärdesskattskyldiga. Om införandet i detta register är anhängigt och detta framgår i fakturan, får skattebelopp och skattesats dock anges.

Om köparen är skattskyldig för försäljningen, ska skattegrunden för varje art av sålda varor eller tjänster uppges i fakturan i stället för de uppgifter som avses i 1 mom. 8–10 punkten.

Enhetspris behöver inte anges i fakturor som avses i 209 b § 3 mom. 2 punkten.

209 f § (29.6.2012/399)

Trots det som bestäms i 209 e § 1 mom. 1–10 punkten behöver följande fakturor innehålla endast de uppgifter som nämns nedan i 3 mom.:

1) fakturor på sammanlagt högst 400 euro,

2) fakturor i minuthandeln eller i annan jämförbar försäljningsverksamhet som nästan uteslutande riktar sig till privatpersoner,

3) fakturor för restaurang- eller cateringtjänster eller persontransport, med undantag för fakturor för tjänster som är avsedda för vidareförsäljning,

4) verifikationer som skrivs ut av parkeringsautomater och andra liknande anordningar.

Det som bestäms i 1 mom. gäller emellertid inte om det är fråga om distansförsäljning av varor enligt 63 a §, gemenskapsintern varuförsäljning enligt 72 b § eller sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i någon annan medlemsstat och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 §.

Fakturor som avses i 1 mom. ska innehålla följande uppgifter:

1) datum för utfärdandet,

2) säljarens namn och identifieringsnummer för mervärdesskatt,

3) de sålda varornas mängd och art samt tjänsternas art,

4) det skattebelopp som ska betalas angivet per skattesats eller skattegrunden angiven per skattesats.

209 g § (29.6.2012/399)

Näringsidkaren ska i fråga om fakturor enligt 209 b § som näringsidkaren utfärdat eller mottagit säkerställa ursprungets äkthet samt säkerställa att de uppgifter enligt 209 e § 1 mom. som nämns i fakturorna hålls oförändrade och läsbara från det att fakturan utfärdas till slutet av förvaringstiden. Detta kan fullgöras med hjälp av valfri övervakningsmetod för affärsverksamhet som på ett tillförlitligt sätt verifierar sambandet mellan fakturan och försäljningen av varorna eller tjänsterna.

Ursprungets äkthet avser säkerställande av den i fakturan nämnda säljarens eller fakturautfärdarens identitet.

Uppgifterna enligt 209 e § 1 mom. i fakturor i ett maskinläsbart datamedium ska vara tillgängliga i läsbar skriftlig form.

209 h § (29.6.2012/399)

Den utredning som avses i 103 § 2 mom. ska innehålla datum för utredningen, säljarens och köparens namn, adresser samt företags- och organisationsnummer samt uppgifter om överlåtelsens art och beloppet av den skatt som säljaren ska betala.

Den utredning som avses i 111 § 2 mom. ska innehålla datum för utredningen, säljarens och köparens namn, adresser samt eventuella företags- och organisationsnummer, uppgift om överlåtelsens art och den månad den hänför sig till, hyrans eller bolagsvederlagets totalbelopp och energins andel av det samt skatten på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle.

Den verifikation som avses i 112 § 5 mom. ska innehålla datum för verifikationen, den skattskyldiges namn, varornas mängd och art samt uppgifter om tjänsternas omfattning och art, den dag nyttigheten togs i avdragsgill användning, om denna dag inte är densamma som verifikationens datum, den skatt som ingick i förvärvet eller den skatt som betalts för eget bruk samt en hänvisning till verifikationen över förvärvet eller över betalningen av skatt för eget bruk, sannolikt överlåtelsepris exklusive skatt, skattesats och avdragbar skatt.

209 i § (29.6.2012/399)

I samband med granskning eller återbäring eller påförande av skatt kan Skatteförvaltningen godkänna ett avdrag som gjorts trots att den skattskyldige inte har någon faktura, utredning eller annan verifikation som motsvarar kraven i lagen, om den skattskyldige på annat sätt kan visa att han är berättigad till avdrag på basis av 102, 102 a, 102 c, 103, 106 eller 111–113 §.

I samband med granskning eller annars i samband med skattekontroll kan Skatteförvaltningen kräva att fakturor som mottagits och som utfärdats över försäljning i Finland översätts till behövliga delar. När det gäller fakturor som en utländsk näringsidkare tagit emot tillämpas detta endast om fakturan tagits emot på ett fast driftställe i Finland.

209 j § (29.6.2012/399)

En i 19 a § avsedd person som fortsätter en rörelse ska till den som helt eller delvis överlåter rörelsen ge en utredning om att de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

En i 19 a § avsedd person som helt eller delvis överlåter en rörelse ska i fråga om begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter som överlåts ge den som fortsätter rörelsen en utredning om att de förutsättningar som avses i 79 f och 79 g § föreligger.

En i 19 a § avsedd person som helt eller delvis överlåter en rörelse ska ge den som fortsätter rörelsen en utredning enligt 209 k § om de fastigheter som överlåts.

Vad som i denna lag bestäms om fakturor tillämpas på en i 19 a § avsedd överlåtelse av en rörelse helt eller delvis.

209 k § (29.6.2012/399)

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering överförs på mottagaren, ska överlåtaren ge mottagaren en utredning med de uppgifter som avses i 209 l §.

Om den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering, avdragsrätten för den skatten eller någon annan i 209 l § avsedd uppgift som påverkar mottagarens beskattning har ändrats efter det att den utredning som avses i 1 mom. har gjorts, ska överlåtaren ge mottagaren en kompletterande utredning om ändringen.

Överlåtaren ska ge mottagaren en kopia av en utredning som överlåtaren innehar och som en tidigare fastighetsinnehavare gjort med stöd av 1 eller 2 mom. med uppgifter som påverkar mottagarens rättighet eller skyldighet att justera avdrag.

209 l § (29.6.2012/399)

Av den utredning som avses i 209 k § ska följande uppgifter framgå:

1) datum för utredningen,

2) överlåtarens och mottagarens namn, adress samt företags- och organisationsnummer,

3) tidpunkt för överlåtelsen,

4) överlåtelsens art,

5) tidpunkt då en i 121 a § 2 mom. avsedd byggtjänst slutfördes eller fastighet togs emot,

6) den i 121 d § 2 mom. avsedda skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering,

7) den del av den skatt som avses i 6 punkten för vilken avdrag har kunnat göras i samband med att byggtjänsten slutfördes eller fastigheten togs emot, eller som borde ha betalts om byggtjänsten hade utförts för eller varan tillverkats för eller överförts i annan än avdragsgill användning,

8) den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighet som avförts från rörelsetillgångarna,

9) en utredning om huruvida överlåtaren eller en tidigare överlåtare har gjort en justering enligt 121 c § 2 mom. då skattskyldigheten upphört eller en justering enligt 121 h § 3 mom. i samband med en fastighetsöverlåtelse, och justeringen inte har rättats,

10) andra uppgifter som föreskrivs av Skatteförvaltningen och som behövs för att bestämma rättigheten eller skyldigheten för överlåtaren eller mottagaren att justera avdrag.

209 m § (29.6.2012/399)

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering överförs på en näringsidkare, ska mottagaren ge överlåtaren en utredning om att fastigheten anskaffas för rörelse.

209 n § (29.6.2012/399)

Den som är skattskyldig ska förvara kopior av fakturor som han utfärdat över försäljning som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten samt mottagna fakturor över inköp av varor och tjänster som anknyter till denna verksamhet och till verksamhet som berättigar till återbäring enligt 131 § 1 mom. 4 punkten samt fakturor över de köp för vilka han som köpare är skattskyldig.

Fakturorna ska förvaras i minst sex år från utgången av det kalenderår under vilket räkenskapsperioden gick ut. Med räkenskapsperioden avses den räkenskapsperiod som omfattar den kalendermånad till vilken i fakturan nämnda försäljningar, inköp, rättelseposter eller förskottsbetalningar enligt 13 kap. hänför sig.

Bestämmelserna i 2 mom. tillämpas på fakturor mottagna av utländska näringsidkare endast om de tagits emot på ett fast driftställe i Finland.

209 o § (29.6.2012/399)

Fakturor som avses i 209 n § ska förvaras i Finland.

Fakturorna kan dock förvaras i en annan medlemsstat, om

1) lagringen har skett elektroniskt så att en fullständig datorförbindelse i realtid till uppgifterna är säkerställd, eller

2) näringsidkaren är utlänning och saknar fast driftställe i Finland.

På de villkor som föreskrivs i 2 kap. 9 § 1 och 2 mom. i bokföringslagen får fakturor dock förvaras på något annat ställe än vad som anges ovan i 1 och 2 mom. Vad som föreskrivs i detta moment gäller i tillämpliga delar även andra än dem som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen.

209 p § (29.6.2012/399)

Bestämmelserna i 209 n och 209 o § om fakturor tillämpas även på andra verifikationer som bokföringen av de affärshändelser som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av baserar sig på.

Bestämmelserna i 209 n och 209 o § om fakturor tillämpas även på verifikationer och uppgifter med hjälp av vilka näringsidkaren uppfyller skyldigheten enligt 209 g § 1 mom. att säkerställa att en fakturas ursprung är äkta och att innehållet i fakturan hålls oförändrat.

Bestämmelserna i 209 n och 209 o § om utfärdade fakturor tillämpas även på den skattskyldiges övriga anteckningsmaterial, om den skattskyldige inte är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen.

Det ska säkerställas att de uppgifter i 1–3 mom. avsedda verifikationer, uppgifter och anteckningsmaterial som är väsentliga för lagens tillämpning hålls oförändrade och läsbara hela förvaringstiden. Uppgifter i maskinläsbart datamedium ska vara tillgängliga i läsbar skriftlig form.

209 q § (29.6.2012/399)

Med avvikelse från 209 n § 2 mom. och 209 p § ska den som är skattskyldig förvara fakturor och verifikationer som anknyter till en fastighetsinvestering samt utredningar som avses i 103 § 2 mom., 209 k och 209 m § i 13 år från utgången av det kalenderår under vilket justeringsperioden har börjat. Efter den tid som anges i 209 n § 2 mom. kan fakturorna och verifikationerna ersättas med en utredning varav framgår de uppgifter som föreskrivs av Skatteförvaltningen och som behövs för att bestämma rättigheten eller skyldigheten att justera avdrag.

209 r §

Den skattskyldige ska föra en förteckning över de varor som den skattskyldige själv eller någon annan för hans räkning transporterar till en annan medlemsstat för sådana affärstransaktioner som avses i 18 b § 1 mom. 1–3 punkten.

209 s § (29.6.2012/399)

En säljare av investeringsguld som avses i 43 a och 43 c § ska alltid identifiera kunden då värdet av en transaktion eller det sammanlagda värdet av flera sinsemellan sammanhängande transaktioner uppgår till minst 15 000 euro. Säljaren ska med till buds stående medel även identifiera en person för vars räkning ovan nämnda kund sannolikt handlar.

Identifiering behövs inte om kunden är en sådan kund som avses i 13 § i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008).

Närmare bestämmelser om identifiering av i 1 mom. avsedda kunder och om bokföring av transaktioner utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det material som avses i 1 och 3 mom. ska förvaras sex år från utgången av det kalenderår under vilket den räkenskapsperiod har utgått då transaktionen eller den sista av de sinsemellan sammanhängande transaktionerna gjordes.

22 a kap

Särskilda bestämmelser (25.4.2003/325)

210 § (21.12.2012/877)

När Tullen har uppburit skatten, kan den av särskilda skäl på ansökan nedsätta eller avlyfta sådana mervärdesskatter som har betalts eller ska betalas samt dröjsmålspåföljder och andra påföljder. (21.12.2012/962)

Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som handläggs av Tullen. (21.12.2012/962)

Vad i denna paragraf föreskrivs om den skattskyldige ska på motsvarande sätt tillämpas på den som enligt lag är ansvarig för skatten.

I beslut med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

I fråga om befrielse från skatt som uppbärs av Skatteförvaltningen föreskrivs särskilt.

211 § (21.12.2012/877)

211 § har upphävts genom L 21.12.2012/877.

212 § (30.12.1999/1347)

212 § har upphävts genom L 30.12.1999/1347.

212 a § (30.12.1999/1347)

212 a § har upphävts genom L 30.12.1999/1347.

213 § (30.12.1999/1347)

213 § har upphävts genom L 30.12.1999/1347.

214 § (18.4.2008/246)

214 § har upphävts genom L 18.4.2008/246.

215 § (18.4.2008/246)

215 § har upphävts genom L 18.4.2008/246.

216 § (22.12.2009/1432)

Regionförvaltningsverket och polisen ska ge skattemyndigheterna behövlig handräckning. Regionförvaltningsverket har också rätt att på en skattemyndighets framställning vid vite förplikta den som inte har följt en uppmaning enligt 168 eller 169 § att fullgöra sin skyldighet.

217 § (30.12.1999/1347)

217 § har upphävts genom L 30.12.1999/1347.

217 a § (29.12.1995/1767)

Vad tullagstiftningen stadgar om formaliteter som gäller varor som förs ut från gemenskapens tullområde tillämpas också på varor som förs till gemenskapens tullområde, men till ett område utanför gemenskapens skatteområde, från gemenskapens skatteområde.

218 §

Bestämmelser om straff för lagstridigt undandragande av mervärdesskatt och för försök därtill finns i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889). (8.11.2013/785)

Angående straff för skatteförseelse som gäller medvärdesskatt stadgas i 29 kap. 4 § strafflagen.

Den som underlåter att behörigen fullgöra sin skyldighet enligt 209 s § eller trots uppmaning av en myndighet sin skyldighet enligt 162 §, 162 c § 5 mom., 162 e eller 165 §, 166 § 2 mom., 168 § 2 mom., 169 § 1 och 2 mom., 170 § 1 mom., 170 a, 209, 209 b, 209 e eller 209 f §, ska för mervärdesskatteförseelse dömas till böter. (29.6.2012/399)

Om försummelse av en anmälan som avses i 161 § i denna lag bestäms i företags- och organisationsdatalagen. (16.3.2001/250)

Bestämmelser om eftergift i fråga om anmälan, förundersökning, åtal eller straff vid en förseelse som avses i 3 mom. finns i 29 kap. 11 § i strafflagen. (8.11.2013/785)

219 § (21.12.2012/877)

Om ett beslut har en betydande inverkan på avgörandet i ett ärende som samtidigt är anhängigt hos Skatteförvaltningen ska ärendena beredas och avgöras gemensamt, om det är möjligt med beaktande av antalet ärenden, arbetsarrangemangen och slutförandet av beskattningen, och gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål.

219 a § (21.12.2012/877)

Av ett beslut som meddelats med stöd av denna lag ska framgå den myndighet som har fattat beslutet och myndighetens kontaktuppgifter, uppgifter som specificerar näringsidkaren eller någon annan som beslutet direkt riktar sig till, motiveringen för beslutet och uppgift om hur ärendet har avgjorts.

220 § (22.12.2005/1083)

På ärenden som behandlas enligt denna lag tillämpas lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

221 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfördas vid behov genom förordning.

23 kap

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

222 §

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994.

2 mom. har upphävts genom L 29.12.1994/1486. (29.12.1994/1486)

Lagen tillämpas, om inte något annat stadgas nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll eller en vara har tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Genom denna lag upphävs omsättningsskattelagen av den 22 mars 1991 (559/91) med ändringar. Nämnda lag skall dock tillämpas, om inte något annat stadgas nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll eller en vara har tagits i eget bruk före ikraftträdandet.

5 mom. har upphävts genom L 29.12.1994/1486. (29.12.1994/1486)

Vid beräknandet av det i 3 § avsedda sammanlagda beloppet av skattepliktiga och skattefria försäljningar 1994 beaktas även försäljningar som 1994 skett innan lagen träder i kraft, om dessa är skattepliktiga enligt mervärdesskattelagen eller skattefria enligt 55, 56 eller 58 § eller 6 kap. Som skattepliktig försäljning anses inte skattepliktig försäljning enligt 30 §. (29.12.1994/1486)

Om ett livsmedel som avses i 85 § 1 mom. 1 punkten eller ett foderämne som avses i 2 punkten levereras eller utlämnas från tullkontroll eller tas i eget bruk före ingången av 1998, är skatten på försäljningen av varan 17 procent av skattegrunden. (16.12.1994/1218)

222 a § (29.12.1994/1486)

Omsättningsskattelagen och med stöd av den utfärdade författningar och bestämmelser tillämpas på befrielse från omsättningsskatt och på uppskov med betalningen av skatten även om beslut i ärendet fattas efter det att denna lag trätt i kraft. Myndigheternas behörighet i ärenden som gäller befrielse från skatt fastställs dock enligt 210 § i denna lag.

223 § (29.12.1994/1486)

Skatt betalas inte på försäljning av en vara som har anskaffats som anläggningstillgång och som har levererats eller utlämnats från tullkontroll till säljaren eller som säljaren har tillverkat för eget bruk innan lagen trätt i kraft, om varan har förvärvats för annat bruk än sådant som berättigar till avdrag och avdrag inte har kunnat göras för varan eller om skatt har betalts för att varan har tagits i eget bruk.

224 § (29.12.1995/1767)

224 § har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

225 §

För försäljning av tjänst eller vara för vilken skatt inte skall betalas enligt omsättningsskattelagen, skall skatt inte betalas till den del vederlag för den har uppkommit före den 1 januari 1994.

Denna lag tillämpas inte på sådana tjänster eller varuleveranser som inte är slutförda vid ikraftträdandet och som på basis av omsättningsskattelagen stannar utanför tillämpningsområdet för omsättningsbeskattningen, om utförandet av tjänsten eller leveransen av varorna de facto har inletts före den 1 september 1993. Om utförandet av tjänsten eller leveransen av varorna har inletts den 1 september 1993 eller därefter, tillämpas denna lag till den del tjänsten har producerats eller varorna levererats till installationsplatsen efter ikraftträdandet.

Om denna lag inte tillämpas på byggverksamhet, tillämpas omsättningsskattelagen på tagande i eget bruk av en sedvanlig försäljningsprodukt som har tillverkats i samband med byggverksamheten, också i det fall att produkten tas i eget bruk efter ikraftträdandet.

Denna lags 33 § tillämpas på tagande i eget bruk av byggtjänst endast till den del som denna lag har tillämpats på utförandet av byggtjänsten.

226 §

Stadgandet i 83 § tillämpas på de varor som den dag då lagen träder i kraft eller därefter har levererats till den som har rätt till avdrag från skattegrunden.

227 § (29.12.1994/1486)

En apotekare skall betala skatt för försäljning av läkemedel och produkter av läkemedelstyp som avses i 85 § 1 mom. 5 punkten i denna lag enligt den skattesats som stadgas i 84 §, om han för anskaffningen av dem har kunnat göra avdrag som avses i 50 § omsättningsskattelagen.

228 §

Stadgandena i 10 och 12 kap. om skatt som skall dras av och återbäras tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts eller en importerad vara har utlämnats från tullkontroll till den som har rätt till avdrag eller återbäring den dag lagen träder i kraft eller därefter. På avdrag för varor som före ikraftträdandet har levererats till, tjänster som har utförts för eller varor som har överlåtits från tullkontroll till en skattskyldig som har rätt till avdrag skall omsättningsskattelagen tillämpas, om inte något annat stadgas nedan.

Denna lags 112 § tillämpas när en sådan vara eller tjänst som berättigar till avdrag på ikraftträdelsedagen eller därefter har tagits i bruk och som har levererats, utförts eller utlämnats från tullkontroll till en näringsidkare som har rätt att göra avdrag eller producerats den 1 oktober 1991 eller därefter. Avdrag fås dock inte för anläggningstillgångar som har anskaffats eller producerats före ikraftträdandet. Stadgandet tillämpas på varor och tjänster som tas i bruk som berättigar till återbäring som avses i 130 § endast om de har anskaffats eller producerats av den skattskyldige själv sedan denna lag har trätt i kraft. Omsättningsskattelagens 52 § skall tillämpas på vara som före den nya lagens ikraftträdande har tagits i bruk som berättigar till avdrag.

3 mom. har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

4 mom. har upphävts genom L 29.12.1995/1767. (29.12.1995/1767)

229 §

Omsättningsskattelagens 44 och 45 §§ tillämpas pâ industribyggnader vilkas uppförande har inletts mellan den 1 oktober 1991 och den 31 augusti 1993. Om uppförandet av byggnaden har inletts före den 1 oktober 1991 tillämpas de stadganden som gällde när omsättningsskattelagen trädde i kraft. Om inte särskilda omständigheter visar något annat, anses byggandet ha inletts när grundarbetet på byggnaden eller konstruktionen har inletts, med undantag för eventuella grävarbeten.

Om byggandet har inletts den 1 september 1993 eller därefter, men före denna lags ikraftträdande, tillämpas de nämnda lagrummen på industribyggnad till den del byggtjänsten har producerats före ikraftträdandet.

229 a § (27.5.1994/375)

En näringsidkare får som avdrag eller återbäring för en ny byggnad eller bestående konstruktion som han har köpt av byggaren eller byggherren eller byggt själv och som han använder i sin mervärdesskattepliktiga rörelse eller i någon sådan i 130 och 131 §§ avsedd verksamhet som berättigar till återbäring en kalkylerad skatt som uppgår till 13,5 procent av anskaffningsutgiften för byggnaden eller konstruktionen. Detta tillämpas endast på byggnader som har börjat byggas den 1 januari 1994 eller därefter, och endast till de delar byggtjänster har utförts före den 1 juni 1994.

Vad 1 mom. stadgar om nybyggnader skall också tillämpas på utvidgnings-, ändrings- och förnyelsearbeten samt andra motsvarande arbeten som innebär grundlig förbättring av gamla byggnader eller bestående konstruktioner och på varor som används i arbetet.

När avdraget beräknas anses som anskaffningsutgift de direkta utgifterna för anskaffningen och uppförandet eller den grundliga förbättringen av byggnaden eller den bestående konstruktionen. Som anskaffningsutgift för en byggnad som den skattskyldige köpt av en byggherre anses byggherrens anskaffningsutgift. Om byggherrens anskaffningsutgift inte tillförlitligt kan redas ut, anses anskaffningsutgiften utgöra 80 procent av det pris som har betalts för byggnaden.

Till den del som för byggtjänst eller fastighet kunnat göras avdrag som avses i denna paragraf tillämpas 33 §. Skattebeloppet utgörs av avdragets belopp.

Av avdraget görs hälften i juni 1994 och hälften i januari 1995.

230 §

En näringsidkare får avdrag enligt 10 kap. eller återbäring enligt 131 § för lös egendom som han besitter när lagen träder i kraft och som han har anskaffat obegagnad eller själv tillverkat såsom anläggningstillgång och för installationsarbete som ansluter sig till anskaffningen, om avdrag inte har kunnat göras för dem med stöd av omsättningsskattelagen, och om varan den 1 februari 1993 eller därefter har levererats, tillverkats av honom själv eller utlämnats från tullkontroll för bruk som anges i de nämnda lagrummen.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller dock inte en vara vars sannolika ekonomiska användningstid vid anskaffningen har varit högst tre år eller som har anskaffats för att installeras som en del av en byggnad eller en bestående konstruktion eller som anordning som hör till dem.

Av avdraget skall hälften göras under den månad då lagen träder i kraft och hälften den åttonde månaden efter ikraftträdandet.

231 §

Stadgandena i 98 § och 11 kap. om betalning av skatteåterbäring och avdragen kalkylerad skatt tillämpas när en vara har exporterats, levererats eller tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Om för varan har kunnat göras avdrag enligt 47 § 1 mom. 1–3 punkten, 48 eller 50 § omsättningsskattelagen eller motsvarande avdrag enligt det stadgande som gällde före omsättningsskattelagens ikraftträdande eller när för importerad vara har betalts skatteåterbäring enligt 37 § omsättningsskattelagen eller motsvarande återbäring enligt det stadgande som gällde före omsättningsskattelagens ikraftträdande, och varan har exporterats, levererats eller tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter, skall skatt betalas för det verkställda avdragets belopp och erhållen skatteåterbäring återbetalas med iakttagande av 98 § och 11 kap. i denna lag.

Om för en läkemedelsprodukt som skall exporteras har kunnat göras avdrag enligt 50 § omsättningsskattelagen, skall på återbäring av avdragen kalkylerad skatt dock tillämpas 10 kap. omsättningsskattelagen.

232 §

På periodisering av skatter som skall betalas för försäljning tillämpas omsättningsskattelagen när en vara har levererats, en tjänst har utförts, ett vederlag eller en del av det har influtit före leverans- eller prestationstidpunkten eller en vara har tagits i eget bruk före denna lags ikraftträdande.

233 §

På periodisering av skatter som skall dras av tillämpas omsättningsskattelagen, när en vara eller tjänst har mottagits eller tagits i bruk som berättigar till avdrag, vederlag eller en del av det har influtit före tidpunkten före mottagandet av varan eller tjänsten eller en importerad vara har överlåtits från tullkontroll före denna lags ikraftträdande.

234 §

Omsättningsskattelagens 12 och 102 §§ tillämpas på försäljning som bedrivits före denna lags ikraftträdande. Om näringsidkarens räkenskapsperiod är på hälft vid ikraftträdandet, betraktas den del av räkenskapsperioden som föregår ikraftträdandet som räkenskapsperiod när 12 och 102 §§ tillämpas.

235 §

Denna lags 130 § tillämpas på de varor och tjänster som har anskaffats sedan denna lag och den lag som avses i 130 § 3 mom. har trätt i kraft.

236 §

En köpare skall inte betala skatt enligt 9 § för försäljning av vara eller hyrestjänst till den del han har betalt skatt för införsel av varan eller hyresföremålet, om varan eller hyresföremålet har överlåtits från tullkontroll före denna lags ikraftträdande.

237 §

Länsskatteverken och centralskattenämnden kan meddela förhandsbesked enligt 190 § redan innan denna lag träder i kraft.

RP 88/93, StaUB 69/93

Ikraftträdelsestadganden:

27.5.1994/375:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994.

RP 3/94, StaUB 15/94

27.5.1994/376:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994.

RP 71/94, StaUB 17/94

27.5.1994/377:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994.

RP 76/94, LM 28/94, LM 29/94, StaUB 18/94

28.6.1994/613:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1994.

Lagen tillämpas på ansökningar som är anhängiga när lagen träder i kraft och på ansökningar som görs senare.

RP 68/94, StaUB 24/94

2.8.1994/700:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1994.

Lagens 198 § tillämpas när ändring söks i ett utslag som givits av en länsrätt efter att denna lag trätt i kraft.

RP 143/93, LaUB 11/94

19.8.1994/735:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1994.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 21/94, LaUB 12/94

8.12.1994/1108:

RP 161/94, StaUB 53/94

16.12.1994/1216:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

RP 126/94, StaUB 74/94

16.12.1994/1218:

1. Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

2. Lagen tillämpas i fråga om varor som har levererats, tjänster som utförts, importerade varor som utlämnats från tullkontroll samt varor och tjänster som tagits i eget bruk på lagens ikraftträdelsedag eller därefter.

3. Skatt betalas inte på försäljningen av en vara som har skaffats som anläggningstillgång och som har levererats eller utlämnats från tullkontroll till säljaren eller som säljaren har tillverkat för eget bruk före lagen träder i kraft, om varan skaffats för annat bruk än sådant som berättigar till avdrag och avdrag inte har kunnat göras för varan eller om skatt har betalts för tagande av varan i eget bruk.

4. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag får inte göra avdrag enligt 112 § mervärdesskattelagen för anläggningstillgångar som han anskaffat eller själv tillverkat före lagen träder i kraft. För foderämnen och gödselämnen som har anskaffats före lagen träder i kraft får inte göras avdrag enligt 112 § mervärdesskattelagen eller denna lag.

5. För lös egendom som den som blir skattskyldig med stöd av denna lag anskaffat i obegagnat skick som anläggningstillgång eller själv tillverkat och som han innehar när lagen träder i kraft samt för sådant monteringsarbete som anslutit sig till anskaffningen erhålls avdrag enligt 10 kap. eller återbäring enligt 131 §, om avdrag inte har kunnat göras för dem med stöd av mervärdesskattelagen eller omsättningsskattelagen och om varan har levererats, själv tillverkats eller utlämnats från tullkontroll för användning enligt de nämnda lagrummen eller tjänsten har utförts den 1 juli 1994 eller därefter.

6. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag erhåller avdrag eller återbäring enligt 5 mom. för obegagnade varor eller tjänster som han innehar när lagen träder i kraft och som skall användas vid byggnadsarbete i samband med nybyggnad eller ombyggnad av en byggnad eller permanent konstruktion om avdrag för dem inte har kunnat göras med stöd av mervärdesskattelagen eller omsättningsskattelagen och om byggandet eller ombyggandet har inletts den 1 juli 1994 eller därefter.

7. Vad 5 mom. stadgar gäller dock inte varor vilkas sannolika ekonomiska användningstid var högst tre år vid tiden för anskaffningen eller som anskaffats för att monteras som en del av en byggnad eller permanent konstruktion eller som en anläggning som hör till dessa om det inte är fråga om varor som avses i 6 mom.

8. Om näringsidkaren när lagen träder i kraft innehar foder- eller gödselmedel eller råvaror för dessa som är avsedda för vidareförsäljning och för vilka ett kalkylerat avdrag enligt omsättningsskattelagen eller mervärdesskattelagen kunnat göras i samband med anskaffningen av dessa, skall näringsidkaren för den månad då denna lag träder i kraft betala 18 procent i skatt på det skattefria inköpspriset för gödselmedlen eller för fodermedel som inbegriper fett- eller proteinaccis på foder eller på skattegrunden för den importerade varan.

RP 222/94, StaUB 63/94

16.12.1994/1228:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

RP 276/94, StaUB 72/94

29.12.1994/1483:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

Lagen tillämpas på fordon för vilka bilskatt debiteras enligt bilskattelagen.

RP 322/94, StaUB 89/94

29.12.1994/1486:

1. Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som stadgas genom förordning.

2. Lagen tillämpas, om inte något annat stadgas nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst har utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll eller en vara eller tjänst har tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller senare.

3. Skatt betalas inte på försäljning av en sådan vara eller tjänst som har anskaffats som anläggningstillgång och som har levererats, utförts eller utlämnats från tullkontroll till säljaren eller som säljaren har tagit i eget bruk innan lagen trätt i kraft, om varan eller tjänsten har förvärvats för annat bruk än sådant som berättigar till avdrag, och om avdrag inte har kunnat göras för varan eller tjänsten eller om skatt har betalts för att varan har tagits i eget bruk.

4. Denna lag tillämpas på tjänster eller varuleveranser som inte slutförts när lagen träder i kraft om dessa på basis av tidigare i kraft varande stadganden skulle bli utanför tillämpningsområdet för mervärdesbeskattningen, till de delar som tjänsten har utförts eller varorna levererats till installationsplatsen efter det lagen trätt i kraft.

5. På försäljning av en tjänst eller vara på vilken mervärdesskatt inte skall betalas enligt tidigare gällande stadganden skall skatt inte betalas till den del som vederlag har influtit för den före denna lags ikraftträdande.

6. Stadgandena i 79 § och 85 a § 3 punkten i denna lag tillämpas på de prestationer som har influtit den dag lagen träder i kraft eller därefter. Lagen tillämpas på de i 80 § mervärdesskattelagen nämnda anslutningsavgifter som har influtit den dag lagen träder i kraft eller senare. Lagen tillämpas dock inte på ovan avsedda, under 1995 influtna anslutningsavgifter, om anslutningen har levererats före lagens ikraftträdande.

7. Stadgandena i 80 och 83 §§ i denna lag tillämpas på de tjänster och varor som har levererats till den som är berättigad att göra avdrag från skattegrunden den dag lagen träder i kraft eller senare.

8. Stadgandena i 10 och 12 kap. om skatt som skall dras av och återbäres tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst har utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts eller en importerad vara har utlämnats från tullkontroll till den som är berättigad till avdrag eller återbäring den dag lagen träder i kraft eller senare.

9. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag får inte göra avdrag enligt 112 § för anläggningstillgångar som har förvärvats eller själv tillverkats innan denna lag trädde i kraft.

10. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag har för lösa föremål som han som oanvända förvärvat eller själv tillverkat för att bli anläggningstillgångar och som han innehar när denna lag träder i kraft, och för installationsarbete i anslutning till förvärvet rätt till avdrag enligt 10 kap. eller återbäring enligt 131 §, om avdrag för dem inte har kunnat göras på basis av tidigare gällande stadganden, och om varan har levererats, själv tillverkats eller utlämnats från tullkontroll för sådant bruk som avses i de nämnda lagrummen eller om en tjänst har utförts den 1 juli 1994 eller senare.

11. Vad 10 mom. stadgar gäller inte varor med en sannolik ekonomisk användningstid som vid förvärvsögonblicket har varit högst tre år och inte varor som har förvärvats för att installeras i en byggnad eller som en del av en bestående konstruktion eller som utrustning i dessa, om det inte är fråga om varor som avses i 12 mom.

12. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag har rätt till avdrag eller återbäring enligt 10 mom. för en vara eller tjänst som används i byggnadsarbete i anslutning till nybygge eller grundlig reparation på en byggnad eller bestående konstruktion och som han innehar då denna lag träder i kraft, om avdrag från dem inte har kunnat göras på basis av tidigare gällande stadganden och om byggandet eller den grundliga reparationen har inletts den 1 juli 1994 eller senare.

13. Avdrag enligt 10 och 12 mom. görs den månad då lagen träder i kraft.

14. Om den skattskyldige då denna lag träder i kraft innehar sådana bränslen som avses i 57 § eller naturgas, och vid förvärvet av dem har kunnat göra ett kalkylerat avdrag med stöd av lagen angående omsättningsskatt eller mervärdesskattelagen, skall den skattskyldige den månad då denna lag träder i kraft i skatt betala 18 procent av bränslets skattefria inköpspris eller av skattegrunden för en importerad vara. Det ovan stadgade gäller även bränsle för vilket ett kalkylerat avdrag har kunnat göras på grundvalen av förhandsbetalning innan denna lag träder i kraft, men som används först sedan lagen har trätt i kraft. Om en skattskyldig sedan denna lag har trätt i kraft använder i 57 § 2 punkten nämnt bränsle, för vilket skatt har betalts på ovan nämnt sätt, får den skattskyldige dra av den skatt som har betalts för bränsle som han har använt före ingången av juni 1995. Skatten dras av under den månad bränslet används.

15. På vara, som har införts till Finland och förklarats som temporär införsel enligt 17 och 18 §§ tullskattelagen (575/78) eller som överförts till en tullterminal enligt 18 § tullagen (573/78), till ett friområde enligt 20 § tullagen eller tullager enligt 25 § tullagen innan denna lag har trätt i kraft, tillämpas de stadganden som gällde när förfarandet tillämpades på varan under den tid varan med stöd av ovan nämnda stadganden omfattas av förfarandet. När det ovan nämnda förfarandet inte längre skall tillämpas på varan tillämpas det som i denna lag stadgas om införsel av vara. En förutsättning är att varan innan de ovan nämnda förfarandena har tillämpats på den fritt har kunnat röra sig i en stat som då denna lag träder i kraft hör till Gemenskapen.

16. På en vara, som har transitdeklarerats innan denna lag träder i kraft, tillämpas de stadganden som var i kraft då förfarandet började tillämpas på varan under den tid som varan med stöd av ovan nämnda stadganden har omfattats av förfarandet. Då förfarandet upphör tillämpas det som i denna lag stadgas om införsel av vara. En förutsättning är att varan innan den har transitdeklarerats fritt har kunnat röra sig inom en stat som den dag då denna lag träder i kraft hör till Gemenskapen och att varan transitdeklarerats innan lagen träder i kraft i den stat som transitdeklarerar varan på grund av att varan sålts av en näringsidkare.

17. Vad denna lag stadgar om införsel av en vara tillämpas sedan lagen har trätt i kraft i Finland även på bruk av en vara om,

1) varan innan lagen träder i kraft har sålts till en användare i en stat som är medlem i Gemenskapen då lagen träder i kraft,

2) försäljningen i den stat där varan sålts har befriats eller har kunnat befrias från skatt på grundvalen av stadganden om försäljning utomlands, och

3) varan inte har införts innan lagen träder i kraft.

18. Införsel enligt 15 och 16 mom. sker i Finland om det i nämnda lagrum nämnda förfarandet upphör i Finland.

19. För införsel av vara betalas inte skatt enligt 15-17 mom. om varan transporteras eller sänds utanför Gemenskapen.

20. För införsel av varan betalas inte skatt i de fall som nämns i 15 mom., om någon annan vara än ett transportmedel sänds eller transporteras tillbaka till exportören i en stat därifrån varan temporärt har införts.

21. För införsel av ett transportmedel som temporärt har införts i landet innan denna lag träder i kraft betalas inte skatt i de fall som nämns i 15 mom. om,

1) transportmedlet har anskaffats eller införts enligt de allmänna stadgandena om beskattning och om utförseln av transportmedlet inte har varit skattefri eller berättigat till skatteåterbäring,

2) det första ibruktagandet av transportmedlet har skett före den 1 januari 1987, eller

3) beloppet av den skatt som skall betalas för införsel av transportmedlet är ringa.

22. Den i lagens 147 § 1 mom., 162 § 2 mom. och 162 b § 5 mom. avsedda tidpunkten infaller i fråga om mervärdesskatter för januari-mars 1995 den 25 dagen i den andra månad som följer på kalendermånaden.

23. Den i denna lags 162 § 5 mom. avsedda möjligheten att göra en ansökan tillämpas första gången på skatt som redovisas för 1996.

RP 283/94, StaUB 91/94, Rådets direktiv 77/388/EEG ; EGT Nr L 145, 13.6.1977 s. 1, 91/680/EEG ; EGT Nr L 376, 31.12.1991 s. 1, 92/111/EEG ; EGT Nr L 384, 30.12.1992 s. 47, 92/77/EEG ; EGT Nr L 316, 31.10.1992 s. 1, 79/1072/EEG ; EGT Nr L 331, 27.12.1979 s. 11, 86/560/EEG ; EGT Nr L 326, 21.11.1986 s. 40, 83/181/EEG ; EGT Nr L 105, 23.4.1983 s. 38, 78/1035/EEG ; EGT Nr L 366, 28.12.1978 s. 34, 69/169/EEG ; EGT Nr L 133, 4.6.1969 s. 6

17.3.1995/347:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

LM 113 och 114/94, StaUB 102/94

17.3.1995/350:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

RP 336/94, StaUB 98/94

21.4.1995/649:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

3.11.1995/1244:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Lagen tillämpas på den mervärdesskatt som redovisas till folkpensionsanstalten för 1996.

RP 67/95, StaUB 15/95, RSv 67/95

29.12.1995/1767:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Lagen tillämpas, om inte något annat stadgas nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst tillhandahållits, ett gemenskapsinternt förvärv gjorts, en importerad vara utlämnats från tullövervakning, en vara eller en tjänst tagits i eget bruk eller en vara överförts från upplagringsförfarande på ikraftträdelsedagen eller därefter.

Stadgandena som gäller marginalbeskattning av begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter tillämpas på varor som har levererats eller utlämnats från tullövervakning till en skattskyldig återförsäljare på ikraftträdelsedagen eller därefter.

En skattskyldig återförsäljare får dock tillämpa förfarandet enligt 79 k § också på varor som han har levererat på lagens ikraftträdelsedag eller därefter. En skattskyldig återförsäljare har därvid dock inte rätt att göra avdrag enligt 72 k § 2 mom. på grund av inköpspriset när vinstmarginalen räknas ut, om han har haft rätt att göra avdrag på inköp eller import av varan på grund av 83 §, sådan den lyder när denna lag träder i kraft, eller på grund av 10 kap.

Skat skall inte betalas på försäljning av en vara för vilken säljaren inte har kunnat göra avdrag från förvärvet på grund av 228 § 3 mom., som var i kraft när denna lag trädde i kraft.

Stadgandena i 36 § 5 punkten, 58 § 1 mom., 71 § 4 punkten, 72 d § 3 mom., 94 § 11 punkten och 129 § tillämpas när en såld vara har leverats eller en tjänst tillhandahållits, ett gemenskapinternt förvärv gjorts, en importerad vara utlämnats från tullövervakning eller en vara eller en tjänst tagits i eget bruk den 1 januari 1995 eller därefter.

Lagens 45 § 3 mom. tillämpas när en tjänst har tillhandahållits den 1 maj 1995 eller därefter.

8 mom. har upphävts genom L 30.12.1996/1264.

Lagens 71 § 3 punkten tillämpas på försäljning av tjänster till resenärer som resar från något annat håll Finland till landskapet Åland eller från landskapet Åland till någon ort i det övriga Finland, om tjänsten tillhandahålls den 1 januari 1998 eller därefter.

RP 168/95, StaUB 48/95, RSv 173/95

7.6.1996/381:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Lagen tillämpas när en såld vara har levererats, ett gemenskapsinternt förvärv gjorts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll, en vara har tagits i eget bruk eller en vara har flyttats från upplagringsförfarande den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 39/96, StaUB 12/96, RSv 50/96

26.7.1996/542:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 46/96, StaUB 20/96, RSv 105/96

1.11.1996/805:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Övergångsstadganden utfärdas särskilt genom lag.

RP 92/1996, LaUB 10/1996, RSv 123/1996

20.12.1996/1123:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

I fråga om skattedeklarationer som lämnas in för november och december 1996 tillämpas de stadganden som gällde innan denna lag trädde i kraft.

Årsdeklaration skall lämnas in för 1996. På den tillämpas de stadganden som gällde innan denna lag trädde i kraft.

Sådan skatteförhöjning i mark som avses i lagens 182 § 4 mom. kan påföras när deklarationsskyldigheten försummas efter att lagen trätt i kraft.

RP 202/1966, StaUB 42/1996, RSv 205/1996

30.12.1996/1257:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 238/1996, StaUB 48/1996, RSv 253/1996

30.12.1996/1264:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1997.

Lagen tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst tillhandahållits, skyldighet att betala skatt för en införd vara har uppkommit så som avses i 87 §, en vara eller en tjänst har tagits i eget bruk eller en vara har upphört att vara föremål för upplagringsförfarande den dag lagen träder i kraft eller senare.

Genom denna lag upphävs 8 mom. i ikraftträdelsestadgandet till lagen den 29 december 1995 om ändring av mervärdesskattelagen (1767/95).

RP 184/1996, StaUB 45/1996, StoUB 3/1996, RSv 246/1996

19.6.1997/585:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Lagen tillämpas, om inte annat bestäms, när en såld vara har levererats eller en tjänst har utförts, när ett gemenskapsinternt förvärv har gjort, när skyldighet att betala skatt på införda varor har uppkommit så som avses i 87 § eller när en vara eller tjänst har tagits i eget bruk efter att lagen trätt i kraft.

Lagens 72 d § 3 mom. tillämpas när varan har levererats eller tjänsten har utförts den 1 januari 1995 eller därefter.

RP 64/1997, StaUB 9/1997, RSv 76/1997, Rådets beslut 97/212/EG; EGT nr L 86, 28.3.1997, s. 29

19.12.1997/1265:

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Om inte något annat föreskrivs nedan, tillämpas lagen när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, en vara eller tjänst har tagits i eget bruk, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts, en vara har överförts från upplagringsförfarande eller skyldigheten att betala skatt för en importerad vara med stöd av 87 § har uppstått efter att lagen har trätt i kraft.

3. Lagen tillämpas på de understöd och bidrag som hänförs till skattegrunden samt ersättningar enligt 85 a § 1 mom. 5 punkten vilka har erhållits efter att lagen har trätt i kraft.

4. På vederlaget eller den del av vederlaget för försäljningen av en vara eller tjänst som har influtit innan denna lag träder i kraft tillämpas de tidigare gällande skattesatserna.

5. Lagens 85 och 85 a § tillämpas på sådana gemenskapsinterna varuförvärv som enligt 138 b § skall hänföras till kalendermånader som infaller efter att lagen har trätt i kraft.

6. Lagens 72 d § 4 mom. tillämpas när varan har levererats eller tjänsten har utförts den 1 januari 1995 eller därefter.

RP 111/1997, StaUB 35/1997, RSv 204/1997

30.12.1997/1381:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Besvärsärenden som är anhängiga vid tullstyrelsen när lagen träder i kraft överförs till länsrätten i Nylands län för behandling.

RP 192/1997, LaUB 18/1997, RSv 234/1997

9.10.1998/727:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagen tillämpas på de ersättningar enligt 85 a § 1 mom. 5 punkten vilka har erhållits efter att lagen har trätt i kraft.

RP 33/1998, StaUB 24/1998, RSv 94/1998

14.12.1998/962:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Denna lag tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst har utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts eller en importerad vara har utlämnats från tullövervakning till den som är berättigad till avdrag eller återbäring efter att lagen har trätt i kraft.

RP 207/1998, StaUB 44/1998, RSv 168/1998

24.6.1999/763:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

Denna lag tillämpas då en såld vara har levererats, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts, skyldigheten att betala skatt för en importerad vara har uppstått, en vara har tagits i eget bruk eller en vara har överförts från upplagringsförfarande efter att lagen har trätt i kraft.

RP 6/1999, StaUB 1/1999, RSv 6/1999

8.10.1999/940:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Lagen tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts, skyldighet att betala skatt på en införd vara har uppkommit eller en vara eller en tjänst har tagits i eget bruk efter att lagen trätt i kraft.

Bestämmelserna om skatt som skall dras av och återbäras tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts eller skyldighet att betala skatt på en införd vara har uppkommit för den som har rätt till avdrag eller återbäring efter att lagen trätt i kraft.

RP 28/1999, StaUB 5/1999, RSv 23/1999

30.12.1999/1347:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 149/1999, StaUB 30/1999, FvUU 10/1999, RSv 131/1999

31.3.2000/332:

Denna lag träder i kraft den 15 april 2000.

Lagen tillämpas på byggtjänster och andra tjänster som avser fastighetsinnehav och som utförts eller tagits i eget bruk den 1 januari 2000 eller därefter.

RP 179/1999, StaUB 3/2000, RSv 27/2000

20.4.2000/391:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.

Den genom denna lag upphävda 42 § 1 mom. 8 punkten mervärdesskattelagen tillämpas till och med den 31 december 2000.

RP 6/2000, EkUB 4/2000, RSv 39/2000

27.10.2000/875:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2000.

RP 112/2000, StaUB 19/2000, RSv 134/2000, Rådets direktiv 2000/47/EG; EGT nr L 193, 29.7.2000, s. 73

16.3.2001/250:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2001.

RP 188/2000, EkUB 2/2001, RSv 13/2001

26.10.2001/915:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Lagen tillämpas när en vara har levererats eller en tjänst utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts, skyldighet att betala skatt på en införd vara har uppkommit eller en vara eller en tjänst har tagits i eget bruk efter att lagen trätt i kraft.

RP 91/2001, FiUB 12/2001, RSv 101/2001

13.12.2001/1239:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 164/2001, FiUB 31/2001, RSv 176/2001

21.12.2001/1457:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Lagen tillämpas när en vara har levererats till eller en tjänst har utförts för den som har rätt till återbäring, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts eller en importerad vara har utlämnats från tullkontroll sedan lagen trätt i kraft.

RP 130/2001, FiUB 33/2001, RSv 183/2001

25.11.2002/971:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Denna lag tillämpas på tjänster som har utförts eller tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 125/2002, FiUB 16/2002, RSv 147/2002, Rådets direktiv 2002/38/EG; EGT nr L 128, 15.5.2002, s. 41, Rådets förordning (EG) nr 792/2002; EGT nr L 128, 15.5.2002, s. 1

11.12.2002/1071:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Lagen tillämpas, om inte något annat bestäms nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, ett gemenskapsinternt förvärv gjorts, en importerad vara utlämnats från tullövervakning eller en vara tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

För sådan försäljning av en tjänst eller en vara för vilken före denna lags ikraftträdande inte betalas skatt skall skatt inte betalas till den del vederlag för den har influtit före lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna om marginalbeskattning tillämpas på konstverk som har levererats eller utlämnats från tullövervakning till en skattskyldig återförsäljare den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 131/2002, FiUB 24/2002, KuUU 9/2002, RSv 170/2002

25.4.2003/325:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004, om inte något annat bestäms nedan.

Bestämmelserna i 13 a § 2 mom. träder dock i kraft den 1 juni 2003.

Om inte något annat bestäms nedan, tillämpas lagen när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, ett gemenskapsinternt varuförvärv gjorts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll, en vara har tagits i eget bruk eller överförts från förvaringsförfarande den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Bestämmelserna i 10 kap. om skatt som får dras av tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts eller en importerad vara har utlämnats från tullkontroll till en näringsidkare som är berättigad till avdrag eller när ett gemenskapsinternt varuförvärv har gjorts eller när någon själv har producerat en vara eller en tjänst den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 266/2002, FiUB 43/2002, RSv 285/2002

15.12.2003/1072:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 117/2003, FiUB 27/2003, RSv 67/2003

30.12.2003/1301:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Lagens 3 och 149 a–149 e § tillämpas på en räkenskapsperiod som börjar samma dag som denna lag träder i kraft eller därefter, eller på en del av en räkenskapsperiod, om räkenskapsperioden har börjat före nämnda tidpunkt. Om denna del av räkenskapsperioden är kortare eller längre än 12 månader, tillämpas beräkningsregeln i 3 § 3 mom. För de räkenskapsperioder eller delar av räkenskapsperioder som avslutas under 2004 kan lättnad sökas tidigast den 1 januari 2005.

Bestämmelserna i 32 § 2 mom. och 33 § 3 mom. tillämpas på byggtjänster och andra tjänster som avser fastighetsinnehav och som har utförts eller tagits i eget bruk samma dag som lagen träder i kraft eller därefter.

RP 135/2003, FiUB 38/2003, RSv 110/2003

24.6.2004/573:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Lagen tillämpas på ansökningar som blir anhängiga den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 57/2004, FiUB 4/2004, RSv 63/2004

29.10.2004/935:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Lagen tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, ett gemenskaps-internt varuförvärv gjorts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll eller en vara har tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 124/2004, FiUB 17/2004, RSv 125/2004, Rådets direktiv 2003/92/EG (32003L0092); EGT nr L 260, 11.10.2003, s. 8

21.12.2004/1161:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Lagen tillämpas på räkenskapsperioder som börjar den dag lagen träder i kraft eller därefter eller på en sådan del av en räkenskapsperiod som infaller efter att lagen har trätt i kraft, om räkenskapsperioden har börjat före nämnda tidpunkt. På en sådan del av en räkenskapsperiod som infaller före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Om delen av räkenskapsperioden är kortare eller längre än 12 månader, tillämpas beräkningsregeln i 3 § 3 mom.

RP 147/2004, LM 124/2004, FiUB 26/2004, RSv 171/2004

21.12.2004/1234:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

RP 189/2004, FiUB 32/2004, RSv 201/2004

20.5.2005/331:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas när en såld vara har levererats, en tjänst har utförts eller ett gemenskapsinternt varuförvärv har gjorts den dag lagen träder i kraft eller därefter. Lagens 133 u § tillämpas första gången på den skatt som skall betalas för den skatteperiod som börjar den dag lagen träder i kraft.

RP 22/2005, FiUB 5/2005, RSv 39/2005

23.6.2005/453:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

Lagen tillämpas när en vara har levererats eller en tjänst utförts den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 35/2005, FiUB 11/2005, RSv 54/2005

18.11.2005/903:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas på en tjänst som utförts eller tagits i eget bruk den dag då de bestämmelser i upphovsrättslagen som nämns i denna lag träder i kraft eller därefter.

RP 85/2004, FiUB 21/2005, RSv 123/2005

22.12.2005/1083:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

RP 91/2005, FiUB 22/2005, RSv 141/2005

1.12.2006/1060:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 och är i kraft till utgången av 2011.

Lagen tillämpas när skyldigheten att betala skatt uppkommer under lagens giltighetstid. (29.10.2010/904)

Lagen tillämpas när skyldigheten att betala skatt uppkommer under lagens giltighetstid.

RP 119/2006, FiUB 19/2006, RSv 143/2006

8.12.2006/1103:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 211/2006, FiUB 29/2006, RSv 178/2006

9.2.2007/148:

Denna lag träder i kraft den 15 februari 2007.

RP 21/2006, EkUB 25/2006, RSv 252/2006

23.11.2007/1061:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Om inte något annat föreskrivs nedan, tillämpas denna lag när en fastighet överlåts eller dess användning ändras på det sätt som avses i 120 § den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Bestämmelserna i denna lag om justering av avdrag som gäller fastighetsinvesteringar tillämpas inte om en byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet har slutförts före 2004.

Om en byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet har slutförts 2004 eller därefter men före denna lags ikraftträdande, tillämpas denna lag på den del av justeringsperioden som infaller efter det att lagen trätt i kraft. Justeringsperioden är dock fem år från ingången av det kalenderår under vilket en byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet har slutförts. Vid beräkningen av det belopp varmed avdraget ska justeras är det relationstal som avses i 121 d § 1 mom. härvid 1/5 i stället för 1/10. På den del av justeringsperioden som infaller före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft.

Bestämmelserna i 33 och 121 b § tillämpas om fastigheten överlåts eller dess användningsändamål ändras den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Bestämmelserna i 33 a § tillämpas när en tjänst tas i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter. Bestämmelserna tillämpas ändå inte om en byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet har slutförts före 2004. I de fall då en sådan byggtjänst har slutförts 2004 eller därefter men före denna lags ikraftträdande, räknas justeringsperioden på det sätt som avses i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelserna.

I de fall som avses i 4 mom. justeras avdraget för den skatt som ingår i anskaffningen inte till näringsidkarens nackdel och 33 a § tillämpas inte till den del näringsidkaren har betalt skatt enligt den 33 § som gällde när denna lag trädde i kraft och han inte har rättat beskattningen eller anfört besvär över den.

Om en fastighet i de fall som avses i 4 mom. har sålts innan denna lag trädde i kraft, anses den skatt som ingår i köparens anskaffning vid den justering som ska göras under den del av justeringsperioden som infaller efter lagens ikraftträdande eller vid den i 33 a § avsedda beskattning av eget bruk som sker efter lagens ikraftträdande vara lika med den skatt som säljaren ska betala enligt den 33 § som gällde när denna lag trädde i kraft.

Bestämmelserna i 209 m § tillämpas inte på fastighetsinvesteringar som avses i 3 och 4 mom.

RP 44/2007, FiUB 10/2007, RSv 54/2007

21.12.2007/1312:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Denna lag tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, ett gemenskapsinternt varuförvärv gjorts, en vara eller en tjänst har tagits i eget bruk eller en vara har överförts från upplagringsförfarande efter det att lagen har trätt i kraft.

RP 110/2007, FiUB 18/2007, RSv 97/2007, Rådets direktiv 2006/112/EG, EUT nr L 347, 11.12.2006, s. 1 (rådets direktiv 2006/69/EG; EUT-)

18.4.2008/246:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008.

RP 148/2007, FiUB 5/2008, RSv 25/2008

28.11.2008/737:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2008.

På sådan införsel av varor för vilka skattebetalningsskyldigheten har uppkommit med stöd av 87 § före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

Fotnoten (737/2008) har tillfogats som rättelse.

RP 145/2008, FiUB 20/2008, RSv 144/2008, Rådets direktiv 2007/74/EG; EUT nr L 346, 29.12.2007, s. 6

28.11.2008/758:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Denna lag ska tillämpas på tjänster som har utförts eller tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 159/2008, FiUB 21/2008, RSv 148/2008

5.12.2008/785:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2009.

Om inte något annat föreskrivs nedan, ska lagen tillämpas om en såld vara har levererats eller en vara har tagits i eget bruk, ett gemenskapsinternt förvärv gjorts, en vara har överförts från upplagringsförfarande eller skyldigheten att betala skatt för en importerad vara med stöd av 87 § har uppstått efter det att lagen har trätt i kraft.

På vederlaget eller den del av vederlaget för försäljningen av en vara som har influtit innan denna lag trädde i kraft tillämpas de skattesatser som gällde vid ikraftträdandet.

Lagen ska tillämpas på sådana gemenskapsinterna varuförvärv som enligt 138 b § hänförs till kalendermånader som följer efter lagens ikraftträdande.

RP 114/2008, FiUB 19/2008, RSv 145/2008

9.1.2009/6:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.

De bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande tillämpas på försäljningen av sådana fordon där de bestämmelser i bilskattelagen som gällde vid lagens ikraftträdande tillämpas på den bilskatt som ska erläggas.

De bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande och som gäller den skatt på bilskatten som är av samma storlek som mervärdesskatten tillämpas på den skatt som är av samma storlek som mervärdesskatten i enlighet med de bestämmelser i bilskattelagen som gällde vid denna lags ikraftträdande.

RP 192/2008, FiUB 26/2008, RSv 185/2008

7.8.2009/605:

1. Denna lag träder i kraft den 14 augusti 2009.

2. Lagen tillämpas på skatt som ska deklareras, betalas och återbäras för en skatteperiod som börjar den 1 januari 2010 eller därefter och för den skatteperiod som avses i 13 c § 4 mom. och som går ut efter den 1 januari 2010. (16.10.2009/747)

3. På skatt som ska deklareras, betalas eller återbäras för en skatteperiod som går ut före den 1 januari 2010 tillämpas alltjämt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet om inte något annat föreskrivs nedan. (16.10.2009/747)

4. De 148 § 1 och 2 mom. som gäller vid ikraftträdandet tillämpas inte på ett belopp som den skatteskyldige har betalat in som betalning för skatt efter den 1 mars 2010 och 148 § 3 mom. tillämpas inte på skatt beträffande vilken beslut om skattens påförande fattas den 1 januari 2010 eller därefter. (16.10.2009/747)

5. En skattskyldig har rätt att dra av ett belopp enligt den 149 § som gäller vid ikraftträdandet vilket inte dragits av för den sista skatteperioden som gick ut före den 1 januari 2010 för den skatteperiod som börjar den 1 januari 2010. Om den skattskyldige har fått skatt som inte dragits av som återbäring med stöd av 149 § eller 6 mom. i denna ikraftträdandebestämmelse, får den inte dras av för den skatteperiod som börjar den 1 januari 2010. (16.10.2009/747)

6. En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår den 1 januari 2010 har rätt att som återbäring få ett belopp enligt den 149 § som gäller vid ikraftträdandet och som inte dragits av för den sista skatteperiod som gick ut före den 1 januari 2010. Återbäringen betalas på basis av ansökan eller någon annan utredning och i fråga om den iakttas i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. (16.10.2009/747)

7. Lagens 149 b–149 d § tillämpas på en räkenskapsperiod som går ut den 1 januari 2010 eller därefter. (16.10.2009/747)

8. En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår den 1 januari 2010 har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut den 1 januari 2010 eller därefter av den skatt som ska redovisas för de kalendermånader före den 1 januari 2010 som ingår i räkenskapsperioden i fråga. I fråga om lättnaden iakttas i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. När bestämmelserna om lättnad tillämpas betraktas som räkenskapsperiod de kalendermånader före den 1 januari 2010 som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen. (16.10.2009/747)

9. En skattskyldig vars räkenskapsperiod den 1 januari 2010 ändras från ett kalenderår enligt 208 a § till en räkenskapsperiod enligt bokföringslagen har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut efter den 1 januari 2010 av den skatt som ska redovisas för de kalendermånader efter den 1 januari 2010 som ingår i räkenskapsperioden i fråga. När bestämmelserna om lättnad tillämpas betraktas som räkenskapsperiod de kalendermånader efter den 1 januari 2010 som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen. (16.10.2009/747)

10. Som skatteperiod för en sådan skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som avses i 162 a § 2–4 mom. betraktas enligt ansökan dock räknat från den 1 januari 2010 den kortare skatteperiod som avses i nämnda lagrum, förutsatt att den skattskyldige har gjort en ansökan om detta inom tre månader efter den 1 januari 2010. (16.10.2009/747)

11. Om en skattedeklaration som gäller skatt som ska betalas för en skatteperiod som har gått ut före den 1 januari 2010 kommer in till skatteverket efter den 1 mars 2010, påför skatteverket den skattskyldige den skatt han deklarerat. (16.10.2009/747)

12. Den 182 § 1 mom. 1 punkt som gäller vid ikraftträdandet tillämpas inte på skatt som ska redovisas för en skatteperiod som har gått ut före den 1 januari 2010 och som inte har betalats inom föreskriven tid eller som uppenbarligen har betalts till för lågt belopp, om skatten har påförts den 1 januari 2010 eller därefter. (16.10.2009/747)

13. Om ett beslut om påförande av skatt som gäller skatt som ska betalas för en skatteperiod som gått ut före den 1 januari 2010 fattas den 1 januari 2010 eller därefter, beräknas skattetillägg enligt det 183 § 3 mom. som gäller vid ikraftträdandet på skatten till den 31 december 2009. (16.10.2009/747)

14. Om ett beslut om skatt som ska återbäras för en skatteperiod som gått ut före den 1 januari 2010 fattas den 1 januari 2010 eller därefter, betalas ränta enligt det 187 § 2 mom. som gäller vid ikraftträdandet till den dag då beslutet om den skatt som ska återbäras fattas. (16.10.2009/747)

15. En skattskyldig som har deklarerat skatt som ska betalas för en kalendermånad som gått ut före den 1 januari 2010 till för högt belopp eller skatt som ska avdras till för lågt belopp, får korrigera felet genom att dra av den skatt som deklarerats till för högt belopp under räkenskapsperioden för skatten för den skatteperiod som börjar den 1 januari 2010 eller därefter. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod ändras den 1 januari 2010 till kalenderår enligt 208 a §, kan korrigeringen göras under den räkenskapsperiod som ska tillämpas från den 1 januari 2010. (16.10.2009/747)

RP 221/2008, FiUB 7/2009, RSv 66/2009

16.10.2009/747:

Denna lag träder i kraft den 21 oktober 2009.

Lagen tillämpas redan från och med den 14 augusti 2009.

RP 129/2009, FiUB 12/2009, RSv 115/2009

16.10.2009/748:

Denna lag träder i kraft den 21 oktober 2009 och gäller till och med den 31 december 2009.

Lagen tillämpas redan från och med den 14 augusti 2009.

RP 129/2009, FiUB 12/2009, RSv 115/2009

13.11.2009/886:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010, dock så att 69 c § och mellanrubriken före den träder i kraft den 1 januari 2013 och 69 d § och mellanrubriken före den den 1 januari 2011.

Denna lag tillämpas när skyldigheten att betala skatt uppkommer efter lagens ikraftträdande.

Lagens 162 e § tillämpas första gången på sammandragsdeklarationer som ska lämnas för den kalendermånad som börjar den dag då lagen träder i kraft.

Lagens 204 § tillämpas när det beslut som föranleder en rättelse enligt paragrafen och gäller en annan skatteperiod eller en annan skattskyldig har vunnit laga kraft efter lagens ikraftträdande.

RP 136/2009, FiUB 16/2009, RSv 127/2009

13.11.2009/887:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. Lagens 69 c § och mellanrubriken före den gäller till och med den 31 december 2012 och 69 d § och mellanrubriken före den till och med den 31 december 2010.

Denna lag tillämpas när skyldigheten att betala skatt uppkommer under lagens giltighetstid.

RP 136/2009, FiUB 16/2009, RSv 127/2009

22.12.2009/1359:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

På ansökningar om återbäring som gjorts före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 70 § 1 mom. 6–8 punkten och 71 § 3 och 4 punkten tillämpas inte på varor som har levererats eller tjänster som har utförts före lagens ikraftträdande.

RP 171/2009, FiUB 37/2009, RSv 197/2009

22.12.2009/1432:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

29.12.2009/1740:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

RP 244/2009, FiUB 43/2009, RSv 252/2009

29.12.2009/1780:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

Om inte något annat föreskrivs nedan, ska lagen tillämpas om en såld vara eller tjänst har levererats eller en vara eller en tjänst har tagits i eget bruk, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts, en vara har överförts från upplagringsförfarande eller skyldigheten att betala skatt för en importerad vara med stöd av 87 § har uppstått efter det att lagen har trätt i kraft.

Lagen tillämpas på de understöd och bidrag som hänförs till skattegrunden, ersättningar som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och ersättningar som Ålands radio och TV Ab får av inkomsterna från televisionsavgifter, vilka har erhållits efter att lagen har trätt i kraft.

På vederlaget eller den del av vederlaget för försäljningen av en vara eller tjänst som har influtit innan denna lag trädde i kraft tillämpas de skattesatser som gällde vid ikraftträdandet.

Lagen ska tillämpas på sådana gemenskapsinterna varuförvärv som enligt 138 b § hänförs till kalendermånader som infaller efter lagens ikraftträdande.

RP 137/2009, FiUB 32/2009, RSv 180/2009

11.6.2010/529:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

RP 288/2009, FiUB 12/2010, RSv 37/2010

16.7.2010/686:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011, dock så att 8 b §, 80 § 2 och 3 mom., 94 § 1 mom. 12 punkten samt 140 § 1 och 2 mom. träder i kraft den 1 augusti 2010.

Denna lag tillämpas när skyldigheten att betala skatt uppkommer efter lagens ikraftträdande. Denna lag tillämpas dock inte på en tjänst enligt 8 c § som inte är slutförd vid ikraftträdandet och som de facto har börjat utföras innan lagen träder i kraft, utan på den tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 41/2010, FiUB 21/2010, RSv 111/2010

16.7.2010/687:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010 och gäller till och med den 31 mars 2011.

RP 41/2010, FiUB 21/2010, RSv 111/2010

29.10.2010/904:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 124/2010, FiUB 36/2010, RSv 155/2010

29.10.2010/905:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Lagen tillämpas på sådana byggtjänster och andra tjänster som avser fastighetsinnehav som utförs dagen då lagen träder i kraft eller därefter.

RP 123/2010, FiUB 35/2010, RSv 154/2010

30.12.2010/1392:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Lagen tillämpas på varor och tjänster för vilka skyldigheten att betala skatt har uppstått efter det att lagen har trätt i kraft.

RP 162/2010, FiUB 52/2010, RSv 257/2010, Rådets direktiv 2009/162/EU (32009L162), EUT nr L 15, 15.1.2010, s. 14

30.12.2010/1413:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 122/2010, RP 258/2010, FiUB 47/2010, RSv 240/2010

25.3.2011/267:

Lagens 101 b § träder i kraft den 1 januari 2013. Lagens 156 b § 4 mom. träder i kraft den 1 april 2011 och tillämpas från och med den 1 oktober 2010.

RP 311/2010, FiUB 58/2010, RSv 329/2010, Rådets direktiv 2010/66/EU; EUT nr L275, 20.10.2010, s.1

29.4.2011/417:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2011.

Om inte något annat föreskrivs nedan, tillämpas lagen när skyldigheten att betala skatt för försäljning har uppstått efter lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna i 131 § 1 mom. 1 punkten tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst tillhandahållits till den som är berättigad till återbäring, eller ett gemenskapsinternt förvärv gjorts, en vara överförts från upplagringsförfarande eller skyldigheten att betala skatt för en importerad vara med stöd av 87 § har uppstått efter det att lagen har trätt i kraft.

RP 210/2010, FiUB 62/2010, RSv 358/2010

2.12.2011/1202:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Denna lag tillämpas, om inte något annat föreskrivs nedan, när skyldigheten att betala skatt uppkommer efter det att lagen har trätt i kraft.

Lagen tillämpas på ett sådant gemenskapsinternt varuförvärv som enligt 138 b § hänförs till kalendermånaderna efter lagens ikraftträdande.

RP 52/2011, FiUB 9/2011, RSv 44/2011

29.6.2012/399:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Lagen tillämpas då skyldigheten att betala skatt uppkommer den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 25/2012, FiUB 10/2012, RSv 44/2012

31.8.2012/492:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 28/2012, FiUB 14/2012, RSv 66/2012

30.11.2012/706:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Denna lag tillämpas, om inte något annat föreskrivs nedan, när skyldigheten att betala skatt uppkommer efter det att lagen har trätt i kraft.

Lagen ska tillämpas på sådana gemenskapsinterna varuförvärv som enligt 138 b § hänförs till kalendermånaderna efter lagens ikraftträdande.

RP 89/2012, FiUB 24/2012, RSv 112/2012

21.12.2012/877:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

På sådana besvär som riktats till förvaltningsdomstolen och på sådana ärenden som gäller befrielse från skatt eller uppskov med betalning av skatt vilka är anhängiga när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. På upplupen ränta till följd av uppskov med betalning av skatt som har beviljats innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 76/2012, FiUB 29/2012, RSv 136/2012

21.12.2012/962:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 145/2012, FvUB 21/2012, RSv 150/2012

8.11.2013/761:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Lagen tillämpas när skyldigheten att betala skatt för försäljning av tjänster har uppkommit efter det att lagen har trätt i kraft.

RP 108/2013, FiUB 17/2013, RSv 118/2013

8.11.2013/762:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Lagen tillämpas när skyldigheten att betala skatt uppkommit den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 107/2013, FiUB 16/2013, RSv 117/2013

8.11.2013/785:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2013.

RP 191/2012, FiUB 15/2013, GrUU 17/2013, LaUU 8/2013, RSv 114/2013

27.6.2014/505:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Denna lag ska tillämpas då skyldigheten att betala skatt uppkommer efter det att lagen har trätt i kraft.

RP 56/2014, FiUB 5/2014, RSv 58/2014, Rådets direktiv 2008/8/EG, EUT nr L 44, 20.2.2008, s. 11-22

27.6.2014/507:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Denna lag tillämpas när skyldigheten att betala skatt uppkommer efter det att lagen har trätt i kraft.

RP 31/2014, FiUB 4/2014, RSv 55/2014

8.8.2014/646:

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2014.

RP 39/2014, EkUB 6/2014, RSv 62/2014

12.12.2014/1091:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 220/2014, FiUB 31/2014, RSv 193/201

20.3.2015/251:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

RP 267/2014, FiUB 42/2014, RSv 302/2014

24.4.2015/515:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Lagen tillämpas på räkenskapsperioder som börjar den dag lagen trädde i kraft eller därefter. På räkenskapsperioder som börjat innan denna lag trädde i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 363/2014, FiUB 50/2014, RSv 369/2014

7.8.2015/941:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014

29.4.2016/305:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Om skyldigheten att betala skatt har uppkommit innan denna lag trädde i kraft tillämpas på dröjsmålspåföljder de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

På sådant sökande av ändring i Tullens beslut som är anhängigt när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser om ränta som ska betalas på skatt som ska återbäras som gällde vid ikraftträdandet.

RP 153/2015, FvUB 5/2016, RSv 39/2016

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.