Beaktats t.o.m. FörfS 653/2016.

28.6.1993/615

Jaktlag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 § (15.3.2013/206)
Lagens tillämpningsområde

Denna lag gäller jakt, fångst och dödande av icke fredade djur samt viltvård, ersättande av skador som vållats av vilt och tillsynen över hundar.

Denna lag gäller i tillämpliga delar även fångst och dödande av däggdjur och fåglar som är fridlysta med stöd av naturvårdslagen (1096/1996).

Utöver vad som föreskrivs i denna lag ska naturvårdslagen och djurskyddslagen (247/1996) iakttas.

Bestämmelser om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift finns i lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift (616/1993).

2 §
Definition av begreppet jakt

Med jakt avses att vilt som lever i fritt tillstånd fångas eller dödas samt att fångsten omhändertas av jägaren. Jakt är även att i fångstsyfte locka, söka efter, ringa, vakta på, skrämma eller spåra vilt, att använda hund eller något annat för fångst dresserat djur till att söka efter, driva eller spåra vilt samt att hålla fångstredskap gillrade på fångstplatsen.

3 §
Definition av begreppet viltvård

Med viltvård avses verksamhet som bedrivs i syfte att genom reglering av viltbestånd, genom tryggande eller förbättrande av levnadsförhållandena för vilt eller på något annat sätt öka, bevara eller förbättra viltbeståndet och balansen mellan olika djurbestånd.

4 §
Jaktår

Jaktåret börjar den 1 augusti och slutar den 31 juli.

5 §
Vilt och icke fredade djur

Till vilt räknas

1) vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, sumpbäver, varg, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, mårdhund, brunbjörn, tvättbjörn, grävling, hermelin, iller, utter, skogsmård, mink, järv, lodjur, östersjövikare, knubbsäl, gråsäl, vildsvin, dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsvildren och mufflon samt

2) kanadagås, grågås, sädgås, gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, årta, skedand, brunand, vigg, ejder, alfågel, knipa, småskrake, storskrake, dalripa, fjällripa, järpe, orre, tjäder, rapphöna, fasan, sothöna, morkulla, och ringduva.

Till icke fredade djur räknas

1) ängssork eller skogssork, vattensork, fältsork, åkersork, mellansork, större skogsmus, brun råtta och husmus samt

2) korp (inom renskötselområdet), kråka, skata, gråtrut, havstrut, tamduva och björktrast.

Stadgandena om icke fredade djur tillämpas på en förvildad katt.

2 kap

Jakträtt, jaktarrende och jakttillstånd

6 §
Markägarens jakträtt

Rätten att bedriva jakt och att bestämma därom tillkommer markägaren, om inte något annat stadgas nedan.

7 §
Rätt att jaga på allmänt vatten och i den ekonomiska zonen (26.11.2004/1068)

Var och en som är fast bosatt i Finland har rätt att jaga inom allmänt vattenområde i havet och på sådana holmar och skär inom allmänt vattenområde i havet vilka tillhör staten och för vilkas del besittningen inte har överlåtits till någon, samt i Finlands ekonomiska zon. (26.11.2004/1068)

Inom allmänna vattenområden i sjöar samt på holmar och skär som staten äger inom sådana områden har var och en rätt att jaga, om han har hemort i en kommun till vilken det allmänna vattenområdet helt eller delvis hör eller till vilken det gränsar.

Nyttjandet av den rätt som avses i 1 och 2 mom. kan begränsas genom förordning, om det är nödvändigt att viltbeståndet skall kunna tryggas eller på grund av att området används för något annat ändamål.

8 § (30.12.2014/1427)
Kommunmedlemmarnas jakträtt på statens områden

Var och en som har sin hemkommun enligt 2 § i lagen om hemkommun (201/1994) i en kommun som hör till landskapet Lappland eller landskapet Kajanaland eller i Kuusamo, Pudasjärvi eller Taivalkoski kommun, enligt den indelning som gällde den 31 december 2014, har rätt att i sin hemkommun jaga på områden som tillhör staten.

9 §
Jakt inom naturskyddsområden

Om rätten att jaga inom skyddsområden som avses i lagen om naturskydd gäller dessutom vad som stadgas eller bestäms särskilt.

10 § (18.2.2011/159)
Jaktlicens och regional kvot

Om jakt kan medföra skada på beståndet av någon annan än en i 26 § nämnd viltart eller om en ändamålsenlig jakt i fråga om en viltart kräver det, ska den som bedriver jakt ha jaktlicens eller iaktta en regional kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om viltarter som jagas med stöd av jaktlicens eller regional kvot, om villkoren för beviljande av jaktlicens eller regional kvot, om det förfarande som ska iakttas vid beviljandet och om andra omständigheter som gäller jaktlicens samt om anmälan av det byte som erhållits med stöd av jaktlicens eller regional kvot.

Den årliga tillåtna bytesmängden vid jakt med stöd av jaktlicens eller regional kvot kan begränsas. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om vilka viltarter som begränsningen avser, största tillåtna bytesmängder, de jaktbara djurens kön och ålder samt det område som begränsningarna gäller.

Finlands viltcentral beviljar i 1 mom. avsedd jaktlicens och ansvarar för övervakningen av jakt som är tillåten med stöd av regional kvot.

10 a § (18.2.2011/159)
Återkallande av jaktlicens

Finlands viltcentral kan, på framställning av polisen eller gränsbevakningsväsendet, återkalla en i 10 eller 26 § avsedd jaktlicens, om jaktlicensenshavaren bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Detsamma gäller om jaktlicenshavaren i väsentlig grad bryter mot villkoren i jaktlicensen.

Under samma jaktår beviljas inte den vars jaktlicens har återkallats någon ny motsvarande jaktlicens förrän återkallandet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller återkallandet har upphävts.

11 §
Utarrendering av jakträtt

Markägaren kan arrendera ut sin jakträtt helt eller delvis (avtal om jaktarrende). På utarrendering av jakträtt utan vederlag tillämpas vad som gäller för utarrendering av jakträtt, om inte något annat stadgas nedan.

Legoavtal enligt jordlegolagen (258/66) ger rätt till jakt på det arrenderade området endast om detta uttryckligen nämns i avtalet.

12 §
Avtal om jaktarrende samt överlåtelse och utarrendering av jakträtt i andra hand

På yrkan av en avtalspart skall avtal om jaktarrende ingås skriftligen och undertecknas.

Arrendatorn får inte utan samtycke av den som arrenderat ut jakträtten överföra sin jakträtt på tredje man eller arrendera ut sin jakträtt eller en del av den i andra hand.

13 §
Arrendetid och uppsägning av arrendeavtal

Avtal om jaktarrende ingås för en bestämd tid eller tills vidare.

Ett arrendeavtal som har ingåtts tills vidare kan sägas upp när som helst och det upphör på grund av uppsägning sedan uppsägningstiden har löpt ut. Om något annat inte har överenskommits om uppsägningstiden och om avtalet sägs upp senast sex månader före utgången av jaktåret, upphör arrendeförhållandet den sista dagen samma jaktår. I annat fall upphör arrendeförhållandet den sista dagen följande jaktår.

Om arrendatorn försummar att betala arrendeavgiften eller annars bryter mot avtalsvillkoren eller missbrukar sin jakträtt, och förseelsen inte är ringa, får den som arrenderat ut jakträtten häva avtalet om jaktarrende så att det genast upphör att gälla.

Om den som arrenderat ut jakträtten bryter mot avtalsvillkoren, och förseelsen inte är ringa, eller om arrendeområdet blir olämpligt för jakt på grund av förändrade förhållanden, får arrendatorn häva avtalet om jaktarrende varvid det genast upphör att gälla.

14 §
Arrendeavtalets bestånd när området byter ägare

Om ett jaktarrendeområde eller en del av det överlåts till någon annan, får områdets nya ägare säga upp avtalet om jaktarrende så att det upphör att gälla på det sätt som stadgas om jaktarrendeavtal som gäller tills vidare. Om den nya ägaren inte utnyttjar sin uppsägningsrätt inom tre månader från det han fått kännedom om arrendeavtalet, förblir arrendeavtalet dock i kraft. Ingår i överlåtelsehandlingen en bestämmelse om att avtalet om jaktarrende fortsätter att gälla eller har överlåtelsetagaren annars godkänt avtalet, binder avtalet dock överlåtelsetagaren.

Om inteckning av jakträtt och ett intecknat arrendeavtals bestånd stadgas särskilt.

När ett område säljs på exekutiv auktion binder ett arrendeavtal köparen bara om rätten har intecknats och försäljningen sker på sådana villkor.

15 §
Viltvård inom ett arrendeområde

Om något annat inte har överenskommits får arrendatorn vidta viltvårdsåtgärder på jaktarrendeområdet. Härvid får områdets ägare eller innehavare inte vållas skada eller men.

16 §
Jakt inom ett område som är föremål för tvist

I samband med tvist om jakträtt kan domstolen på yrkande av en part meddela ett temporärt beslut om vem som under den tid rättegången pågår har rätt att jaga på det område som tvisten gäller. Avgörandet, som inte får överklagas, är i kraft tills domstolen meddelar utslag i målet, om inte beslutet återkallas eller ändras före det.

17 §
Jakttillstånd

Den som enligt 6 § eller med stöd av ett avtal om jaktarrende eller ett jordlegoavtal innehar jakträtten kan på de villkor som han ställer ge någon annan tillstånd till jakt (jakttillstånd), om detta inte har förbjudits i arrendeavtalet.

18 §
Förfarandet när jakttillstånd återkallas och upphör att gälla

Om ett jakttillstånd har givits utan vederlag kan den som innehar jakträtten återkalla tillståndet så att det genast upphör att gälla.

Ett tillstånd som givits tills vidare mot vederlag kan återkallas med iakttagande av de uppsägningstider som gäller för avtal om jaktarrende som gäller tills vidare. Om den som fått tillstånd jagar eller annars förfar i strid med tillståndsvillkoren, kan den som innehar jakträtten återkalla tillståndet så att det genast upphör att gälla.

När jakträtten övergår på någon annan förfaller de jakttillstånd som givits av den förra jakträttshavaren.

19 §
Jakt under exceptionella förhållanden

För förebyggande av djursjukdomar eller av andra hälsoskäl eller för tryggande av den allmänna säkerheten eller för avvärjande av kännbar skada på egendom kan jord- och skogsbruksministeriet utan hinder av detta kapitel besluta att visst villebråd får jagas på ett bestämt område under en viss tid utan jakträtt på området.

3 kap

Bedrivande av jakt

20 §
Allmänna krav

Jakt skall bedrivas i enlighet med principerna för bärkraftigt nyttjande och så att viltbestånden inte äventyras, att naturen inte skadas i onödan och att djuren inte vållas onödigt lidande.

Viltbeståndens fortbestånd bör säkerställas genom ändamålsenlig viltvård.

Jakt skall bedrivas så att människor eller egendom inte utsätts för fara eller skadas.

21 § (13.5.2005/314)
Skjutprov

Vid jakt med räfflat kulvapen på dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsvildren eller brunbjörn får endast den vara skytt som har avlagt sådant skjutprov som avses i 2 mom. Vid jakt på nämnt vilt får även den vara skytt som har ett gällande intyg över motsvarande skjutprov i något annat land eller som lämnar jaktvårdsföreningen en utredning om att han eller hon har rätt att i sitt hemland jaga vilt av motsvarande storlek.

Jaktvårdsföreningen anordnar skjutprov och ger intyg över godkända prov enligt ett formulär som jord- och skogsbruksministeriet har fastställt samt på begäran kopior av intyg. Ett intyg gäller tre år från det provet har avlagts.

Skjutprov som har avlagts på Åland motsvarar skjutprov enligt 1 mom.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestäms om

1) innehållet i skjutprovet, hur provet avläggs samt villkoren för godkännande av prov,

2) kraven på den plats där skjutprovet avläggs,

3) kraven på skjutvapen och patroner som används i skjutprovet.

22 §
Uppvisande av jaktkort och intyg över skjutprov

Jaktkortet eller en kopia av det skall medföras under jakten och på begäran visas för den som enligt 88 § övervakar jakt. Om någon jagar utan att medföra det jaktkort som han löst in eller en kopia därav, kan han dock inom sju dagar visa kortet eller kopian för den som utförde övervakningen eller för polisen.

Vad som sägs i 1 mom. gäller även det intyg över skjutprov och den kopia som avses i 21 § när jägaren fungerar som skytt vid jakt på hjortdjur eller brunbjörn.

Om jaktkortet eller intyget över skjutprov förkommit kan polisen bevilja anstånd med uppvisandet till dess att jaktvårdsföreningen har givit en kopia.

23 § (22.12.2009/1469)
Begränsning av jakt med hänsyn till allmän säkerhet

Om det med hänsyn till den allmänna säkerheten är särskilt viktigt eller med stöd av 3 § i lagen om djursjukdomar (55/1980) är nödvändigt för att förebygga spridningen av djursjukdomar som med lätthet sprider sig, kan regionförvaltningsverket för viss tid inom ett bestämt område förbjuda jakt eller begränsa den. Innan beslutet om förbud eller begränsning fattas ska jakträttshavaren och markägaren höras. Parterna behöver dock inte höras, om syftet med förbudet eller begränsningen är att förebygga spridningen av djursjukdomar som med lätthet sprider sig.

Regionförvaltningsverket ska upphäva förbud eller begränsningar som nämns i 1 mom. innan den utsatta tiden har löpt ut, om det inte längre finns behov av förbud eller begränsningar.

De uppgifter som enligt 1 och 2 mom. ankommer på regionförvaltningsverket sköts i Finlands ekonomiska zon av det regionförvaltningsverk vid vars verksamhetsområde den ifrågavarande delen av den ekonomiska zonen är belägen. Förutom gränsen mot verksamhetsområdet för Statens ämbetsverk på Åland anses gränsen mellan regionförvaltningsverkens verksamhetsområden fortsätta från territorialvattnets yttre gräns till den ekonomiska zonens yttre gräns utan att ändra riktning.

L om djursjukdomar 55/1980 har upphävts genom L om djursjukdomar 441/2013.

24 §
Jakt från havsstrand

På obebodda utskär i havet får den som har rätt att jaga på vattenområdet bedriva sjöfågeljakt från land på öppen strand som tillhör någon annan.

25 §
Begränsningar som beror på bebyggelse, odlingar och trafikleder

Djur får inte skjutas på närmare avstånd än 150 meter från en sådan byggnad i vilken någon bor utan uttryckligt tillstånd av byggnadens ägare eller innehavare.

Utan uttryckligt tillstånd av områdets ägare eller innehavare får ingen söka efter vilt på en gårdsplan eller i en trädgård eller i jaktsyfte röra sig på odlingar innan grödan är bärgad eller uppsatt.

Vilt får inte skjutas över en järnväg eller en allmän väg eller när viltet eller skytten befinner sig på en sådan väg. Skogshönsfågel får inte heller skjutas när den eller skytten befinner sig på en enskild väg.

26 § (18.2.2011/159)
Jaktlicens för hjortdjur

För jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsvildren krävs det jaktlicens.

Jaktlicens enligt 1 mom. beviljas av Finlands viltcentral. När jaktlicenser beviljas ska man se till att bestånden av hjortdjur inte äventyras på grund av jakten och att de skador som hjortdjur orsakar hålls på skälig nivå. För att trafikskador och skador på jordbruk och skog ska bli beaktade ska Finlands viltcentral årligen höra de regionala intressentgrupperna. När jaktlicenser beviljas för områden som avses i 8 § ska dessutom uppmärksamhet fästas vid en jämlik fördelning av möjligheterna till jakt.

27 §
Villkor för beviljande av jaktlicens för hjortdjur

Villkor för beviljande av jaktlicens för hjortdjur är att sökanden förfogar över ett för jakt lämpligt enhetligt område. Ett område som används för jakt på älg skall ha en areal om minst 1 000 hektar och ett område som används för jakt på andra hjortdjur en areal om minst 500 hektar. Jord- och skogsbruksministeriet kan besluta om undantag från arealkraven.

Jaktlicens för hjortdjur beviljas sökande vilka inom ifrågavarande område har rätt att jaga sådana hjortdjur som nämns i ansökan. Inom andra än i 8 § angivna områden kan för ett visst område enligt 1 mom. beviljas jaktlicens på grundvalen av endast en ansökan.

28 §
Jaktledare för jakt på hjortdjur

Den som erhållit jaktlicens för hjortdjur skall utse en jaktledare. Var och en som deltar i jakten är skyldig att iaktta de föreskrifter som jaktledaren meddelar. Jaktledaren får förbjuda personer som inte iakttar hans föreskrifter att delta i jakten.

29 § (18.2.2011/159)
Ny jaktlicens

Om ett hjortdjur som har fällts är så skadat eller sjukt att mer än hälften av det är odugligt som människoföda och detta inte beror på jaktlicenshavarens förfarande, ska Finlands viltcentral avgiftsfritt bevilja en ny jaktlicens i stället för den tidigare jaktlicensen.

30 § (18.2.2011/159)
Bemyndigande att utfärda förordning om jakt på hjortdjur

Närmare bestämmelser om sökande av jaktlicens för hjortdjur och om de villkor som ska fogas till licensen samt om hundar och utrustning som används vid jakt på hjortdjur, om jaktledarens uppgifter och om organiseringen av jakten i övrigt utfärdas genom förordning av statsrådet.

Uppgifter om fällda rådjur ska anmälas till Finlands viltcentral för uppföljning av beståndets utveckling. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska anmälas samt när och hur de ska anmälas.

31 §
Störande av fångst

Det är förbjudet att förhindra eller försvåra laglig jakt genom att göra fångstredskap odugliga eller på annat sätt störa fångsten.

4 kap

Jaktsätt

32 §
Begränsning av användningen av motordrivna fortskaffningsmedel

Vilt får inte i fångstsyfte skrämmas eller spåras med luftfartyg eller med motordrivna fordon som rör sig på marken eller isen eller med fartyg eller båtar vilkas motor är i gång.

Vilt får inte skjutas från luftfartyg eller från motordrivna fordon som rör sig på marken eller isen, inte heller i skydd av dessa eller, omedelbart efter att de har stannat, närmare än hundra meter från dessa eller från fartyg eller båtar vilkas motor är i gång.

Vad som sägs i 1 och 2 mom. gäller inte när sårat vilt avlivas på havsområde från fartyg eller båtar vilkas motor är i gång.

33 § (8.5.2015/583)
Fångstredskap och fångstmetoder

Vid jakt är det allmänt förbjudet att använda följande fångstredskap och fångstmetoder:

1) sprängämnen,

2) gifter och förgiftade beten samt beten som innehåller bedövningsmedel,

3) elektriska eller elektroniska anordningar som kan bedöva eller döda,

4) siktanordningar för nattskytte vilka elektroniskt förstorar eller omvandlar bilden,

5) artificiella ljuskällor och anordningar för belysning av målet samt speglar och andra bländande anordningar,

6) fågellim, fågelnät och krokar,

7) till sitt funktionssätt helautomatiska vapen samt halvautomatiska vapen med magasin som rymmer mer än tre patroner,

8) fångst eller dödande med hjälp av gasning eller utrökning,

9) levande djur som lockbete,

10) gropar och snaror som har försetts med skjutvapen eller spjut eller något annat därmed jämförbart redskap samt andra motsvarande fångstanordningar som är farliga för människor eller husdjur,

11) saxar som inte dödar omedelbart,

12) armborst och motsvarande vapen för bågskytte,

13) spjut, kastträn, harpuner och därmed jämförbara vapen,

14) blåsrör,

15) mekaniska anordningar som åstadkommer ljud.

Utöver det som föreskrivs i 1 mom. gäller följande förbud och begränsningar för jakt:

1) vid jakt på sjöfågel får blyhagel inte användas,

2) vid jakt på däggdjursvilt är användningen av nät med icke-selektivt utförande eller icke-selektiv användning av nät förbjuden,

3) om dispens för jakt på brunbjörn har beviljats med stöd av 41 a § 3 och 4 mom.

a) får det vid jakten inte användas åtlar eller sådana lockbeten som har samband med föda eller doft och som har gjorts av människan,

b) får en brunbjörn inte skjutas på en åker där skörden är obärgad, dock med undantag av vallåker,

c) får en brunbjörn inte drivas ur idet eller skjutas vid idet.

Undantag från förbudet mot användning av artificiella ljuskällor enligt 1 mom. 5 punkten kan dock göras genom att en fast artificiell ljuskälla används vid jakt på vildsvin och mårdhund på utfodringsplatser för vildsvin. (3.6.2016/422)

Bestämmelser om förbud mot att åsamka djur onödig smärta eller plåga finns i 3 § i djurskyddslagen. Bestämmelser om avlivning av djur finns i 32 § i den lagen.

34 § (15.3.2013/206)
Närmare bestämmelser om fångstredskap och fångstmetoder

Genom förordning av statsrådet utfärdas det närmare bestämmelser om

1) egenskaper hos och användningen av skjutvapen och patroner som avses i 6 § i skjutvapenlagen (1/1998),

2) egenskaper hos och användningen av jaktbåge och pilar,

3) egenskaper hos och användningen av luftvapen,

4) egenskaper hos och användningen av fällor, inhägnader, snaror, saxar, fotsnaror, lövblåsare och nät,

5) de förfaringssätt som ska iakttas i samband med olika fångstmetoder.

(3.6.2016/422)

Utöver vad som föreskrivs i 33 § får begränsningar i fråga om användningen av fångstredskap och fångstmetoder utfärdas genom förordning av statsrådet. Begränsningarna får gälla vissa

1) fångstredskap,

2) fångstmetoder,

2) fångstområden,

4) tidpunkter, samt

5) djurarter.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om sådan användning av skjutvapen och patroner samt sådan användning av artificiella ljuskällor som avviker från vad som föreskrivs i 33 § vid spårning och avlivning av skadade eller fångade djur eller djur som annars befinner sig i hjälplöst tillstånd.

35 §
Transport av jaktvapen

Jaktvapen får inte utan lovligt syfte eller utan jakträttshavarens medgivande transporteras annat än oladdat och insatt i ett fodral på sådant område där personen inte har jakträtt eller jakttillstånd. Detta gäller dock inte allmän väg som gränsar till ett jaktområde.

Ett jaktvapen skall i luftfartyg, i motordrivna fordon som rör sig på marken eller isen samt i fartyg och båtar vilkas motor är i gång vara oladdat och insatt i ett fodral eller skyddat utrymme. Detta gäller dock inte transport av vapen på havsområde i det fall som avses i 32 § 3 mom.

Det är förbjudet att transportera jaktvapen i motordrivna fordon i terrängen. En person i tjänsteförrättning får dock transportera vapen om han på grund av tjänsteförrättningen behöver ha vapen med sig. Chefen för polisdistriktet kan i enskilda fall lämna tillstånd att i ovan nämnda fordon transportera ett oladdat jaktvapen i fodral, då transporten sker utanför allmän eller enskild väg under viss tid och med anlitande av en på förhand meddelad rutt, på villkor att vapnet inte brukas för jakt under tiden för transporten. Om renkarlars rätt att transportera vapen då de utför renskötselarbete stadgas närmare genom förordning. (17.12.1993/1268)

5 kap

Fredning av vilt och viltvård

36 § (14.6.2002/516)
Förbud mot att ofreda vilt

Vilt får inte ofredas när det befinner sig på ett område där personen i fråga inte har jakträtt eller jakttillstånd för jakt på viltet.

37 §
Fredning av viltart

Om det behövs för att bevara ett viltbestånd eller trygga en störningsfri fortplantning inom ett viltbestånd, ska viltarten i fråga fredas för en bestämd tid eller tills vidare. Bestämmelser om vilka viltarter som ska fredas och om fredningstiderna utfärdas genom förordning av statsrådet. Under fredningstiden får vilt inte jagas eller skadas, inte heller spel, häckning eller ungar störas. (18.2.2011/159)

Inom viltskyddsområden som avses i 39 § kan avvikelser från de allmänna fredningstiderna göras genom jord- och skogsbruksministeriets beslut. Om anordnande av hundprov och om skolning av hundar under fredningstiden stadgas i 52 §.

Varg, brunbjörn, utter, järv, lodjur och knubbsäl är alltid fridlysta. (18.2.2011/159)

37 a § (15.3.2013/206)
Fredning av hyddor av bisamråtta och bäver

Genom förordning av statsrådet får utfärdas närmare bestämmelser om fredning av hyddor av bisamråtta, europeisk bäver och kanadensisk bäver med därtill hörande konstruktioner samt om undantag från fredningen.

38 §
Begränsning av jakt

Om ett viltbestånd är hotat inom hela eller en del av det område där det förekommer, kan jakten på viltarten i fråga förbjudas eller begränsas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Förordningen ska ange vilket område förbudet eller begränsningen gäller. Förbudet eller begränsningen kan utfärdas för en tid av högst tre år i sänder. Förbudet eller begränsningen kan träda i kraft tidigast två veckor efter det att förordningen utfärdats. Innan förordningen utfärdas ska jord- och skogsbruksministeriet höra Finlands viltcentral och de jaktvårdsföreningar vars verksamhetsområde förbudet eller begränsningen gäller. (18.2.2011/159)

Om vilt beståndet blir livskraftigt kan förbudet eller begränsningen upphävas innan tiden löper ut.

39 §
Viltskyddsområde

Om förhållandena för viltets tillhåll och fortplantning på en ö eller inom en ögrupp eller något annat klart angivet område är särskilt gynnsamma, kan ett viltskyddsområde bildas av detta.

För viltskyddsområdet bör utarbetas skyddsbestämmelser, varav framgår hur det skall säkerställas att områdets natur bevaras och hur viltet inom området skall utnyttjas. Under viltets fortplantningstid kan vistelse på området förbjudas eller begränsas till bestämda rutter. Begränsningarna får inte sträcka sig längre än vad viltvårdsbehovet kräver.

Om godkännande av ett område som viltskyddsområde samt om de skyddsbestämmelser som avses i 2 mom. beslutar jord- och skogsbruksministeriet på ansökan av områdets ägare efter att ha hört miljöministeriet. Områdets ägare skall tydligt markera området i terrängen.

Jord- och skogsbruksministeriet kan upplösa ett viltskyddsområde på anmälan av ägaren eller om det är motiverat på grund av förändrade förhållanden.

40 § (18.2.2011/159)
Tillstånd till vissa viltvårdsåtgärder

Finlands viltcentral kan för viltvårdsåtgärder eller uppfödning av djur ge en jakträttsinnehavare tillstånd att fånga vilt levande med fångstredskap eller fångstmetoder som annars är förbjudna. För nämnda ändamål kan även beviljas tillstånd att fånga djur under fredningstiden och att ta ägg. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av tillstånd och om de villkor som ska fogas till tillståndet utfärdas genom förordning av statsrådet.

41 § (15.3.2013/206)
Dispens

Finlands viltcentral kan bevilja dispens från fredning, förbud eller begränsning enligt 37 och 38 § samt 50 § 2 mom. under de förutsättningar som anges i 41 a–41 c §.

Finlands viltcentral kan även vid andra tidpunkter än under sådan fredningstid som avses i 37 §, under de förutsättningar som anges i 41 a § 1 mom., 41 b § 1 mom. och 41 c §, bevilja dispens för att fånga eller döda vilt eller icke fredade djur.

Finlands viltcentral kan i de fall som avses i 41 a § 1 mom., 41 b § 1 mom. och 41 c § bevilja dispens från begränsningen av användningen av motordrivna fordon enligt 32 §, från bestämmelserna om fångstredskap och fångstmetoder i 33 §, från bestämmelserna i en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 34 § och från bestämmelserna om transport av jaktvapen i 35 § samt från bestämmelserna om skyldigheten att hålla hundar kopplade i 51 § 1 mom. Finlands viltcentral kan bevilja dispens från bestämmelserna om begränsning av användning av motorfordon i 32 § 2 mom. och bestämmelserna om transport av jaktvapen i 35 § 3 mom. även när sökanden är permanent eller långvarigt rörelsehämmad.

Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om det förfarande som ska iakttas när dispens beviljas, om de villkor som ska ingå i dispensen, om anmälan om den bytesmängd som erhållits med stöd av dispens, om dispensens giltighetstid samt om bedömningen av förutsättningarna för dispens. Genom förordning av statsrådet får det även utfärdas bestämmelser om vid vilka tidpunkter dispens får beviljas från bestämmelserna om fredning i 37 §.

Den årliga bytesmängden vid jakt som sker med stöd av dispens och med stöd av en sådan regional kvot som avses i 41 a § 4 mom. kan begränsas. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om vilka viltarter eller grunder för beviljande av dispens som begränsningen avser, största tillåtna bytesmängder, de jaktbara djurens kön och ålder samt om det område som begränsningen gäller.

41 a § (18.2.2011/159)
Förutsättningar för dispens i fråga om vissa viltarter

Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla en gynnsam skyddsnivå inom artens naturliga utbredningsområde, kan dispens enligt 41 § beviljas för att fånga eller döda järv, varg, brunbjörn, utter, lodjur, europeisk bäver, gråsäl, knubbsäl, östersjövikare, iller, mård och skogshare

1) i syfte att bevara vilda djur eller växter,

2) i syfte att förebygga allvarlig skada på odlingar, boskapsuppfödning, skogsbruk, fiskerinäring, renhushållning, vattendrag eller annan egendom,

3) på grund av tvingande skäl med hänsyn till folkhälsan, den allmänna säkerheten eller något annat mycket viktigt allmänt intresse, inbegripet ekonomiska och sociala skäl, och om ett tillstånd till undantag medför synnerligen betydande nytta för miljön, eller

4) i forsknings-, utbildnings-, omplacerings- och utplanteringssyfte eller för att förebygga djursjukdomar när det gäller arterna i fråga.

Varg, brunbjörn, utter, lodjur och järv som erhållits som byte med stöd av 1 mom. tillhör staten och ska sändas till ett forskningsinstitut som bedriver viltforskning. Forskningsinstitutet ska förstöra viltkroppen, överlåta den till allmännyttigt ändamål eller sälja den för statens räkning.

Dispens i fråga om varg, brunbjörn, utter och lodjur kan även beviljas för att under strängt övervakade förhållanden, selektivt och begränsat fånga eller döda vissa djur.

Undantag från fredning enligt 3 mom. kan inom renskötselområdet även ordnas med stöd av en regional kvot som fastställs genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av en regional kvot och om anmälan av det byte som erhållits med stöd av regional kvot. Finlands viltcentral svarar för övervakningen av undantag från fredning som det beviljats dispens för med stöd av regional kvot.

41 b § (18.2.2011/159)
Förutsättningar för dispens i fråga om fågelvilt och icke fredade fåglar

Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla en gynnsam skyddsnivå, kan dispens enligt 41 § beviljas för att fånga eller döda fågelvilt och icke fredade fåglar som avses i 5 §

1) för att trygga folkhälsan och den allmänna säkerheten,

2) för att trygga flygsäkerheten,

3) för att förhindra allvarliga skador på odlingar, husdjur, skogar, fiskevatten och vattendrag,

4) för att skydda växter och djur, eller

5) i forsknings- och utbildningssyfte, för att öka och återinföra stammen samt möjliggöra uppfödning för nämnda syften.

Dispens kan även beviljas under strängt övervakade förhållanden och selektivt för att döda, fånga eller förvara ett mindre antal vissa andra än icke fredade fåglar eller för annan förnuftig användning av dem.

41 c § (15.3.2013/206)
Förutsättningar för dispens i fråga om annat däggdjursvilt

Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning kan dispens enligt 41 § beviljas i fråga om annat däggdjursvilt än sådant som avses i 41 a §

1) i syfte att bevara vilda djur eller växter,

2) i syfte att förebygga allvarlig skada på odlingar, boskapsuppfödning, skogsbruk, fiskerinäring, renhushållning, vilthushållning, vattendrag eller annan egendom,

3) av tvingande skäl med hänsyn till folkhälsan, den allmänna säkerheten eller något annat mycket viktigt allmänt intresse, inbegripet ekonomiska och sociala skäl, och om ett tillstånd till undantag medför synnerligen betydande nytta för miljön, eller

4) i forsknings-, utbildnings-, omplacerings- och utplanteringssyfte eller för att förebygga djursjukdomar när det gäller arterna i fråga.

41 d § (15.3.2013/206)
Dispens för förstöring av bon för vilt samt bon och ägg för icke fredade fåglar

Finlands viltcentral kan bevilja dispens enligt 41 § för förstöring av bon för vilt och bon för icke fredade fåglar samt konstruktioner som hänger samman med bon när förutsättningarna enligt 41 a–41 c § är uppfyllda. Dispens för förstöring av i 5 § avsedda fågelarters ägg kan beviljas när förutsättningarna enligt 41 b § är uppfyllda.

41 e § (15.3.2013/206)
Återkallande av dispens

Finlands viltcentral kan, på framställning av polisen eller gränsbevakningsväsendet, återkalla en dispens, om dispenshavaren bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Detsamma gäller om dispenshavaren i väsentlig grad bryter mot villkoren i dispensen.

Under samma jaktår beviljas inte den vars dispens har återkallats någon ny motsvarande dispens förrän återkallandet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller återkallandet har upphävts.

42 § (30.12.2015/1711)
Införsel och utsättande i frihet av vilt och viltbestånd av främmande ursprung

I denna paragraf avses med

1) vilt av främmande ursprung vildkanin, kanadensisk bäver, bisamråtta, sumpbäver, i farm uppfödd fjällräv, mårdhund, tvättbjörn, mink, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort och mufflon samt kanadagås och fasan,

2) viltbestånd av främmande ursprung vilt enligt 5 § 1 mom. 1 och 2 punkten som inte hör till vilt av främmande ursprung och som härstammar från ett i naturtillstånd levande bestånd som inte förekommer i Finland eller från ett bestånd som uppfötts i farm utanför Finland.

Vilt av främmande ursprung och viltbestånd av främmande ursprung får inte importeras från länder utanför Europeiska unionen eller från en medlemsstat i Europeiska unionen eller sättas ut i frihet utan tillstånd av Finlands viltcentral. Tillstånd ska vägras, om åtgärden kan medföra skada på naturen eller de vilda djuren. Tillståndet kan förenas med villkor om hur importen och införseln från en annan medlemsstat och utsättandet i frihet ska ske.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas på motsvarande sätt på införsel av vilt av främmande ursprung och viltbestånd av främmande ursprung som härstammar från Åland till andra delar av Finland och utsättande av sådana djur i frihet.

Bestämmelser om införsel och utsläppande i miljön av invasiva främmande arter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter och i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015). Bestämmelser om utsläppande i miljön av främmande arter finns i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter.

43 § (26.11.2004/1068)
Handel med vilt

För bevarande av viltbeståndet kan genom förordning av statsrådet handel med en viltart som jagas i Finland eller i Finlands ekonomiska zon begränsas eller förbjudas i hela landet eller i någon del av det eller i Finlands ekonomiska zon eller i någon del av den.

Bestämmelser om handel med östersjövikare, knubbsäl och gråsäl samt med produkter som framställts av östersjövikare, knubbsäl eller gråsäl finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter, i kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 om genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter och i lagen om handel med sälprodukter (904/2014). (7.11.2014/905)

2 mom. har tillfogats genom L 905/2014 som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

6 kap

Jakt och viltvård inom statens områden

44 §
Myndighetens befogenhet

Om nyttjandet av jakträtt och om viltvård inom statens områden beslutar den myndighet som innehar området, om inte något annat föranleds av stadgandena i detta kapitel.

45 §
Arrendering av jaktområde som tillhör staten

Beträffande statens områden kan avtal om jaktarrende ingås med sådana registrerade jaktföreningar som på goda grunder kan anses ha möjlighet att fullgöra skyldigheterna enligt avtalet och att anordna jakten på ett ändamålsenligt sätt. När jakträtt utarrenderas skall företräde ges föreningar vilkas medlemmar inte annars skulle ha skäliga jaktmöjligheter.

Ett område som på grund av sin storlek eller sitt läge annars är av liten betydelse i jakthänseende kan i stället för till en registrerad jaktförening utarrenderas till en enskild person, om det är ändamålsenligt med hänsyn till ordnandet av jaktförhållandena.

46 §
Jakttillstånd för statens område

Ett jakttillstånd som gäller statens område skall ges skriftligen. I tillståndet skall jakttiden och det vilt som jagas anges. I tillståndsvillkoren kan bestämmas att tillståndshavaren inom utsatt tid skall underrätta den som beviljat tillståndet om bytets mängd.

Om det på något område som tillhör staten är nödvändigt att begränsa antalet tillstånd skall jägare som annars inte har skälig jaktmöjlighet ges företräde.

Forststyrelsen kan i enlighet med vad som stadgas genom förordning ge utlänningar jakttillstånd inom områden som avses i 7 § 1 och 2 mom.

47 §
Arrende- och tillståndsavgifter på statens områden

Jakttillstånd som gäller statens områden beviljas mot avgift. Av dem som deltar i jakt som en statlig myndighet anordnar på ett område i sin besittning uppbärs ingen avgift. På ett område som en statlig myndighet innehar kan myndigheten avgiftsfritt eller mot nedsatt avgift bevilja sådana personer som utför tillsyns- eller viltvårdsuppgifter jakttillstånd inom deras verksamhetsområde.

Jaktavgifterna och tillståndsavgifterna skall fastställas så att inkomsterna av dem täcker utgifterna för statens viltvårdsåtgärder.

7 kap

Fångst och dödande av icke fredat djur

48 §
Rätt att fånga och döda icke fredat djur

Den som äger eller innehar ett område har rätt att fånga eller döda icke fredat djur som befinner sig på hans område. Denna rätt har ägaren eller innehavaren även när jakträtten på området har överlåtits till någon annan genom ett avtal om jaktarrende.

Rätt att fånga eller döda icke fredat djur har även en byggnads ägare eller innehavare, om ett skadedjur påträffas i byggnaden eller på dess gårdsområde, samt den som innehar jakträtten genom avtal om jaktarrende och den som fått jakttillstånd, om inte något annat följer av arrendeavtalet eller tillståndet.

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. kan jord- och skogsbruksministeriet besluta att icke fredat djur för förhindrande av djursjukdomar, av andra hälsoskäl, för tryggande av den allmänna säkerheten eller för avvärjning av stor skada som hotar egendom får fångas eller dödas inom ett visst område under en bestämd tid utan tillstånd av områdets eller byggnadens ägare eller innehavare.

49 § (15.3.2013/206)
Redskap och metoder som används vid fångst av icke fredade djur

Icke fredade djur ska fångas eller dödas så att människor, husdjur, vilt eller fredade djur inte utsätts för fara.

Den som fångar eller dödar en icke fredad fågel eller en förvildad katt får inte använda sådana fångstredskap eller fångstmetoder som nämns i 33 § 1 mom. Den som fångar eller dödar något annat icke fredat däggdjur får inte använda sådana fångstredskap eller fångstmetoder som nämns i 33 § 1 mom. 1 och 6–14 punkten.

När motordrivna fortskaffningsmedel används för fångst eller dödande av icke fredade djur ska de begränsningar som anges i 32 § 1 och 2 mom. iakttas. På fångst och dödande av icke fredade djur tillämpas dessutom vad som i 25 § 3 mom. föreskrivs om vilt.

49 a § (15.3.2013/206)
Dispens från förbud mot användning av vissa fångstredskap och fångstmetoder vid fångst av icke fredade däggdjur

Finlands viltcentral kan genom dispens tillåta att fångstredskap och fångstmetoder som är förbjudna enligt 49 § 2 mom. används vid fångst eller dödande av icke fredade däggdjur. Finlands viltcentral kan dessutom i fråga om icke fredade däggdjur bevilja dispens från bestämmelserna i en förordning av statsrådet som har utfärdats med stöd av 50 § 1 mom.

Dispens enligt 1 mom. kan beviljas för att förebygga allvarliga skador på odlingar, skogsbruk, fiskerinäring, renhushållning, vilthushållning, djurhållning, vattendrag eller egendom eller om det behövs med hänsyn till folkhälsan, den allmänna säkerheten eller något annat synnerligen viktigt allmänt intresse. Dispens kan även beviljas för forskning kring arterna i fråga.

Närmare bestämmelser om de villkor och den anmälningsskyldighet som ska förenas med en dispens som beviljas med stöd av 1 mom. samt om dispensens giltighetstid får utfärdas genom förordning av statsrådet.

50 § (18.2.2011/159)
Närmare bestämmelser om fångst och dödande av icke fredade djur

Genom förordning av statsrådet utfärdas vid behov närmare bestämmelser om fångstredskap och fångstmetoder som är tillåtna vid fångst eller dödande av icke fredade djur samt om användningen av redskapen och metoderna.

Genom förordning av statsrådet kan ett icke fredat djur fredas eller fångst och dödande av ett icke fredat djur begränsas.

8 kap

Tillsyn över hundar

51 §
Skyldighet att hålla hundar kopplade

Från den 1 mars till den 19 augusti skall hundar som är utomhus hållas kopplade eller så att de omedelbart kan kopplas.

Vad som sägs i 1 mom. gäller dock inte

1) hundar som med tillstånd av områdets ägare eller innehavare hålls på en gårdsplan eller i en trädgård eller på ett omgärdat område som är reserverat för hundar,

2) hundar som är yngre än fem månader,

3) vall-, ledar- eller vakthundar eller hundar med andra liknande uppgifter,

4) hundar som används för polisens, tullverkets, försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets uppgifter eller

5) hundar som dresseras för en uppgift som avses i 3 eller 4 punkten.

Avvikelse från den skyldighet som avses i 1 mom. får göras då andra än drivande hundar används för jakt. Avvikelse från förbudet får även göras när hönshundar eller andra fågelhundar dresseras utan att fredat vilt ofredas under fortplantningstiden.

52 §
Hundprov och hunddressyr

Finlands viltcentral kan ge dispens från skyldigheten som förskrivs i 51 § 1 mom. när hundprov anordnas eller hundar dresseras. Hundproven och dressyren ska ske så att fredat vilt inte ofredas under sin fortplantningstid. (18.2.2011/159)

Utan hinder av att hjortdjur fredats får jaktprov för hundar som används för jakt på hjortdjur anordnas och sådana hundar dresseras från den 20 augusti till utgången av december. På motsvarande sätt får jaktprov för hundar som används för annan jakt anordnas och sådana hundar dresseras från den 20 augusti till utgången av februari. Hundproven och dressyren skall genomföras så att fredat vilt inte skadas.

För anordnande av jaktprov för hundar som används för jakt på varg, brunbjörn, utter och lodjur och då sådana hundar dresseras krävs dock Finlands viltcentral tillstånd. (18.2.2011/159)

53 §
Hundar på annans område

Utan markägarens eller jakträttshavarens tillstånd får en hund inte hållas okopplad på någon annans område.

Markägaren eller jakträttshavaren har rätt att från området avlägsna hundar som är där i strid med 1 mom. eller att omhänderta dem. Om ett drev eller skall vid jakt med hund kommer in på främmande område, skall områdets ägare eller jakträttshavaren dock låta drevet eller skallet fortsätta ostört en halv timme. Om hundägaren inte under denna tid hämtar sin hund, har områdets ägare eller jakträttshavaren rätt att avbryta drevet eller skallet samt avlägsna hunden från området eller omhänderta den.

Vad som sägs i 1 mom. gäller inte hundar som avses i 51 § 2 mom. 3 och 4 punkten.

54 §
Rättigheter vid övervakningen av hundar

Om någon som avses i 88 § påträffar en hund som hålls i strid med stadgandena i 51 och 52 §§, har han rätt att omhänderta hunden.

2 mom. har upphävts genom L 18.2.2011/159. (18.2.2011/159)

55 §
Åtgärder vid omhändertagande av hund

Har en hund tagits om hand enligt 53 eller 54 § skall hundägaren, om han är känd, eller polisen omedelbart underrättas om omhändertagandet.

En hundägare som vill återfå sin omhändertagna hund skall lösa ut den inom tio dagar från det han underrättades om omhändertagandet. Om hunden inte löses ut inom nämnda tid eller inom 15 dagar från det den som tog hand om hunden underrättade polisen om omhändertagandet, får omhändertagaren hunden i sin ägo. Den tidigare ägaren har dock rätt att lösa ut hunden så länge omhändertagaren har den i sin besittning, om han betalar lösen och ersättning enligt 3 mom.

Har en hund omhändertagits av någon annan än en statlig myndighet, skall hundägaren till omhändertagaren betala lösen som är lika stor som jaktvårdsavgiften samt ersättning för skötseln av hunden. Har en hund omhändertagits av en statlig myndighet, skall hundägaren till staten betala ersättning för skötseln. Om beloppet av ersättningen stadgas genom förordning.

9 kap

Myndigheter och sammanslutningar inom jakt och viltvård

56 § (18.2.2011/159)
Myndigheter och sammanslutningar

Den högsta ledningen av och tillsynen över jakt- och viltvårdsverksamheten ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppgifter finns i lagen om vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (1131/1987).

Bestämmelser om Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna finns i viltförvaltningslagen (158/2011).

L om vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 1131/1987 har upphävts genom L om Naturresursinstitutet 561/2014.

57 § (18.2.2011/159)

57 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

58 § (18.2.2011/159)

58 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

59 § (18.2.2011/159)

59 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

59 a § (18.2.2011/159)

59 a § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

60 § (18.2.2011/159)

60 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

61 § (18.2.2011/159)

61 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

62 § (18.2.2011/159)

62 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

63 § (18.2.2011/159)

63 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

64 § (18.2.2011/159)

64 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

65 § (18.2.2011/159)

65 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

66 § (18.2.2011/159)

66 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

67 § (18.2.2011/159)

67 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

68 § (18.2.2011/159)

68 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

69 § (18.2.2011/159)

69 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

70 § (18.2.2011/159)

70 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

71 § (18.2.2011/159)

71 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

10 kap

Påföljder för lagstridig verksamhet

72 § (11.3.2011/234)
Jaktbrott

Bestämmelser om straff för jaktbrott finns i 48 a kap. 1 och 1 a § i strafflagen (39/1889).

73 § (14.6.2002/516)

73 § har upphävts genom L 14.6.2002/516.

74 § (22.12.2011/1422)
Jaktförseelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet jagar

1) i strid med ett förbud eller en begränsning som gäller enligt eller som har meddelats med stöd av 20 § 3 mom., 23 § 1 mom., 32 §, 33 § 1 eller 2 mom. eller 38 § 1 mom., eller

2) under den fredningstid som avses i 37 § 1 och 3 mom. eller utan sådan jaktlicens eller dispens som avses i 10, 26, 41 eller 49 a § eller 52 § 3 mom. eller i strid med en regional kvot som fastställts med stöd av 10 § eller 41 a § 4 mom.,

ska, om inte gärningen utgör brott enligt 48 a kap. 1 eller 1 a § i strafflagen eller om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för jaktförseelse dömas till böter.

För jaktförseelse döms också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) förfar i strid med de begränsningar enligt 25 § som beror på bebyggelse, odlingar eller trafikleder,

2) jagar olovligen i strid med en sådan begränsning av användningen av fångstredskap eller fångstmetoder som meddelats genom en förordning som utfärdats med stöd av 34 §,

3) transporterar jaktvapen i strid med förbudet i 35 §,

4) ofredar vilt i strid med förbudet i 36 §,

5) i strid med 28 § anordnar jakt på hjortdjur utan en jaktledare eller jagar i strid med föreskrifter eller förbud som jaktledaren meddelat med stöd av 28 §,

6) förfar i strid med vad som i en förordning som utfärdats med stöd av 30 § bestäms om jaktlicens för hjortdjur eller om anmälningsskyldigheten i fråga om byte eller i strid med villkor som enligt förordningen fogats till en jaktlicens för hjortdjur,

7) förfar i strid med vad som i en förordning som utfärdats med stöd av 10 § 1 mom. eller 41 § 4 mom. eller 41 a § 4 mom. bestäms om anmälningsskyldighet som gäller en jaktlicens eller dispens eller regional kvot eller förfar i strid med en bestämmelse som enligt förordningen fogats till en jaktlicens eller dispens,

8) jagar utan att använda sådan utrustning som enligt en förordning som utfärdats med stöd av 30 § ska användas vid jakt på hjortdjur,

9) i egenskap av jaktledare underlåter att fullgöra en uppgift som enligt en förordning som utfärdats med stöd av 30 § ankommer på jaktledaren,

10) jagar eller fungerar som jaktledare utan att ha betalt jaktvårdsavgift enligt lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift (616/1993),

11) fungerar som skytt utan att ha avlagt skjutprov enligt 21 §,

12) försummar att visa upp jaktkort eller intyg över skjutprov så som bestäms i 22 §, eller

13) jagar eller fungerar som jaktledare i strid med ett jaktförbud som meddelats med stöd av 48 a kap. 6 § i strafflagen.

75 § (14.6.2002/516)
Brott mot bestämmelserna i jaktlagen

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) skadar vilt eller stör spel, häckning eller ungar under den fredningstid som anges i en förordning som givits med stöd av 37 § 1 mom.,

2) olovligen rör sig på ett viltskyddsområde i strid med en begränsning eller ett förbud som meddelats med stöd av 39 §,

3) för in eller i frihet sätter ut vilt av främmande ursprung eller viltbestånd av främmande ursprung eller för in vilt av främmande ursprung eller viltbestånd av främmande ursprung som härstammar från Åland till andra delar av Finland eller sätter ut sådana djur i frihet i andra delar av Finland utan tillstånd enligt 42 § eller i strid med tillståndsvillkor, (30.12.2015/1711)

4) underlåter att iaktta ett förbud eller en begränsning som gäller handel med vilt och som meddelats genom en förordning som givits med stöd av 43 §,

5) olovligen fångar eller dödar ett icke-fredat djur i strid med förbudet i 49 § eller bestämmelserna i en förordning som givits med stöd av 50 §,

6) olovligen håller hund okopplad i strid med förbuden i 51–53 §, eller

7) sätter ut eller överger en katt i strid med 85 §,

skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för brott mot bestämmelserna i jaktlagen dömas till böter.

För brott mot bestämmelserna i jaktlagen döms också den som gör fångstredskap odugliga eller på annat sätt stör fångsten i syfte att i strid med 31 § förhindra eller försvåra någon annans lagliga jakt.

76 § (14.6.2002/516)
Olovlig fångst och döljande av olagligt byte

Bestämmelser om straff för olovlig fångst finns i 28 kap. 10 § strafflagen.

Bestämmelser om straff för döljande av olagligt byte finns i 48 a kap. 4 och 4 a § i strafflagen. (11.3.2011/234)

77 § (14.6.2002/516)

77 § har upphävts genom L 14.6.2002/516.

78 § (14.6.2002/516)
Jaktförbud

Bestämmelser om jaktförbud finns i 48 a kap. 6 § strafflagen.

Den som har meddelats jaktförbud ges inte ett nytt jaktkort under den tid förbudet gäller.

78 a § (14.5.2010/386)
Domstolens meddelande om jaktförbud

Domstolen ska göra anmälan till den som ansvarar för jägarregistret och till polisen på den persons hemort som meddelats jaktförbud om sitt beslut att utfärda jaktförbud.

Genom förordning av justitieministeriet föreskrivs vid behov om domstolens skyldighet att göra anmälan genom registrering av uppgifter om sina avgöranden i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem eller genom överföring av uppgifterna till Rättsregistercentralen för förmedling till den som ansvarar för jägarregistret och till polisen på den persons hemort som meddelats jaktförbud. På registreringen och överföringen tillämpas lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) och vad som föreskrivs med stöd av den.

79 §
Ersättning till jakträttshavaren

Om vilt har jagats utan jakträttshavarens tillstånd eller annars med kränkning av någon annans jakträtt under sådana förhållanden att någon annan haft rätt att jaga eller tillägna sig viltet, är den vars rätt har kränkts berättigad att enligt eget val få viltet eller dess värde, oberoende av om jakten även av någon annan orsak strider mot denna lag. Viltets värde bestäms på grundval av det riktgivande värde för levande vilt som jord- och skogsbruksministeriet fastställt.

80 § (26.10.2001/876)
Förverkandepåföljd

Om vilt har jagats i strid med bestämmelserna i denna lag eller i en förordning som utfärdats med stöd av den, utan att någon annan har haft rätt att jaga eller tillägna sig viltet, döms viltet eller dess värde förverkat till staten. Viltets värde bestäms enligt 79 §. I övrigt skall 10 kap. 1–4 och 6–11 § strafflagen (39/1889) iakttas i tillämpliga delar.

Om det för jakt på vilt som avses i 1 mom. krävs jaktlicens enligt 26 §, ska jägaren samtidigt åläggas att betala obetald jaktlicensavgift till staten. (18.2.2011/159)

Om icke fredade djur har fångats eller dödats i strid med bestämmelserna i denna lag eller i en förordning som utfärdats med stöd av den, skall vad som bestäms i 10 kap. strafflagen iakttas i fråga om förverkandepåföljden.

Bestämmelserna i 10 kap. 4 § 1 mom. 1 punkten strafflagen tillämpas endast om det brott som förverkandepåföljden grundar sig på är en sådan gärning som avses i 72 § eller en sådan uppsåtlig gärning som avses i 75 § 5 punkten. (14.6.2002/516)

81 §
Olagligt fångstredskap

Om en person som i enlighet med 88 § utövar tillsyn över att jaktlagen iakttas påträffar ett förbjudet, på förbjudet sätt eller olovligen utsatt fångstredskap som är gillrat för fångst, får han ta det i förvar eller göra det funktionsodugligt. När ett fångstredskap har tagits i förvar skall polisen utan dröjsmål underrättas därom eller redskapet tillställas polisen för förvaring.

Genom förordning stadgas hur ett fångstredskap som tagits i förvar eller förvaras hos polisen skall tillställas ägaren eller förstöras.

82 § (13.5.2011/474)
Åtalsrätt

Har genom jaktförseelse eller brott mot bestämmelserna i jaktlagen enbart en enskilds rätt kränkts, får åklagaren inte väcka åtal, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal.

11 kap

Särskilda stadganden

83 § (18.2.2011/159)
Äganderätt till vilt som påträffats dött

Vilt som har påträffats dött tillhör den som innehar jakträtten på området, om han eller hon har rätt att jaga likadant vilt på området.

Om vilt som avses i 1 mom. har jagats med jaktlicens, tillhör viltet den som innehar jakträtten på området, om han eller hon har likadan jaktlicens och vill behålla viltet. I annat fall tillfaller viltet jägaren.

Om ingen har jakträtt eller jaktlicens för viltet och om något annat inte föreskrivs nedan, får vilt som påträffats dött inte omhändertas.

83 a § (18.2.2011/159)
Undantag från äganderätten till dött vilt

En gråsäl eller östersjövikare som påträffats död i fiskeredskap inom havsområdet tillhör redskapets ägare.

Om ett i 26 § avsett hjortdjur, rådjur eller vildsvin har dött i trafiken eller avlivats på grund av trafikolycka, tillhör det krockplatsens jaktvårdsförening.

Fällhorn av hjortdjur tillfaller upphittaren.

83 b § (18.2.2011/159)
Rätt att gräva ner eller förstöra dött vilt

Om vilt som påträffats dött orsakar olägenhet, kan den som lider av olägenheten gräva ner kroppen eller förstöra den på egen bekostnad.

83 c § (18.2.2011/159)
Skyldighet att anmäla dött vilt

Järv, lodjur, brunbjörn, utter och varg som påträffats döda ska utan dröjsmål anmälas till ett forskningsinstitut som bedriver viltforskning samt till jaktvårdsföreningen på området. Ett dött djur eller en del av ett sådant kan sändas till forskningsinstitutet med institutets samtycke och på dess bekostnad.

I 83 § 2 mom. avsett vilt som har påträffats dött ska utan dröjsmål anmälas till den som innehar jakträtten och till jaktvårdsföreningen på området.

Närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras utfärdas genom förordning av statsrådet.

83 d § (15.3.2013/206)
Vilt som avlivats med stöd av 25 § i polislagen

Järv, lodjur, brunbjörn, utter och varg som avlivats med stöd av 25 § i polislagen (493/1995) tillhör staten. Övrigt vilt som avlivats med stöd av den paragrafen tillhör jaktvårdsföreningen på området.

Järv, lodjur, brunbjörn, utter eller varg som avses i 1 mom. ska sändas till ett forskningsinstitut som bedriver viltforskning. Forskningsinstitutet kan överlåta djuret till ett allmännyttigt ändamål eller förstöra det.

PolisL 493/1995 har upphävts genom L 872/2011, se PolisL 872/2011 2 kap. 16 §.

84 §
Behandling av djur i hjälplöst tillstånd

Den som påträffar ett djur som avses i denna lag och som är sjukt, skadat eller annars i hjälplöst tillstånd skall i mån av möjlighet hjälpa djuret eller försöka underrätta områdets ägare, jakträttshavaren eller polisen därom.

Är djuret i ett sådant tillstånd att det uppenbarligen utsätts för oskäligt lidande om det hålls vid liv, får upphittaren avliva det även om han inte har rätt att på området fånga eller döda djuret eller fastän djuret är fredat när det påträffas.

På avlivat djur tillämpas vad som i detta kapitel stadgas om djur som har träffats döda.

85 §
Omsorg om katter

Det är förbjudet att utsätta och överge katter som tagits till husdjur.

86 §
Omhändertagande av ett dött icke fredat djur

Ett dött icke fredat djur får behållas av upphittaren.

87 § (27.2.2009/106)
Ersättning för skador som orsakats av vilt

Bestämmelser om ersättning för skador som orsakats av vilt finns i viltskadelagen (105/2009).

88 §
Tillsyn över efterlevnaden av lagen

Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullmyndigheterna samt de jaktövervakare som avses i viltförvaltningslagen ska inom sina verksamhetsområden övervaka att bestämmelserna och föreskrifterna om jakt följs. (18.2.2011/159)

På områden som ägs av staten utövas tillsynen över efterlevnaden av lagen av de tjänstemän som enligt gällande stadganden och bestämmelser skall sköta övervakningen.

Markägaren och jakträttshavaren har rätt att övervaka efterlevnaden av denna lag på sitt område.

Åsidosätts en skyldighet som grundar sig på denna lag eller på bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan regionförvaltningsverket med anledning av en anmälan av en tillsynsmyndighet eller sammanslutning som avses i denna lag eller på ansökan av den vars rätt eller fördel saken gäller ålägga den försumlige att fullgöra sin skyldighet vid vite eller vid äventyr att det som lämnats ogjort utförs på den försumliges bekostnad. (22.12.2009/1469)

89 § (18.2.2011/159)

89 § har upphävts genom L 18.2.2011/159.

90 § (18.2.2011/159)
Omprövnings- och överklagandebestämmelser

Bestämmelser om begäran om omprövning och överklagande av beslut som Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna fattat finns i viltförvaltningslagen. I ärenden som gäller dispens enligt 41 § har även en sådan registrerad lokal eller regional sammanslutning besvärsrätt vars syfte är att främja natur- eller miljöskyddet.

91 § (15.3.2013/206)

91 § har upphävts genom L 15.3.2013/206.

92 §
Ikraftträdelse

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1993.

Genom denna lag upphävs jaktlagen av den 13 april 1962 (290/62) jämte ändringar.

93 §
Övergångsstadganden

Ett registrerat vapen som enligt den lag som upphävs genom denna lag har fått användas vid jakt, men vars användning enligt 32 § 1 mom. 7 punkten i denna lag är förbjuden vid jakt, får användas vid jakt under tre års tid från det denna lag trätt i kraft.

Om ett reglemente som fastställts för Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten eller jaktvårdsföreningarna innehåller bestämmelser som strider mot denna lag, skall stadgandena i lagen iakttas i deras ställe. Reglementet skall dock utan dröjsmål och senast inom två år efter att den nya lagen trätt i kraft ändras så att det överensstämmer med lagen. Ett personval som skett innan denna lag trätt i kraft gäller för den tid för vilken personen i fråga har utsetts till uppgiften eller befattningen.

Avtal om jaktarrende som har ingåtts och jakttillstånd som har givits före ikraftträdandet förblir i kraft. Tillstånd som en myndighet givit med stöd av den lag som upphävs genom denna lag förblir i kraft.

Länsstyrelsens beslut som givits med stöd av 30 § 2 mom. i den lag som upphävs genom denna lag förblir alltjämt i kraft, dock högst till utgången av 1995.

RP 300/92, JsUB 7/93

Ikraftträdelsestadganden:

17.12.1993/1268:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.

RP 245/93, JsUB 20/93

8.12.1995/1399:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

LM 26/95, JsUB 7/95, RSv 116/95

21.5.1999/692:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998

23.12.1999/1236:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Personskador som brunbjörn, varg, järv och lodjur har orsakat innan denna lag träder i kraft kan med stöd av lagen inom ramen för budgeten ersättas av statens medel, om skadan har orsakats den 1 juni 1998 eller därefter.

RP 59/1999, JsUB 13/1999, RSv 110/1999

26.10.2001/876:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 80/2000, LaUB 14/2001, RSv 94/2001

14.6.2002/516:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2002.

RP 203/2001, LaUB 7/2002, RSv 62/2002

12.7.2002/608:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.

RP 77/2001, LaUB 10/2002, RSv 85/2002

3.12.2002/1009:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. Om det inte har valts en styrelse enligt denna lag för Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna innan denna lag träder i kraft, fortsätter mandattiden för Jägarnas centralorganisations och jaktvårdsdistriktens nuvarande styrelser och jaktvårdsföreningarnas nuvarande direktioner till utgången av den månad då ny styrelse enligt denna lag har valts. De nuvarande styrelsernas och direktionernas mandattid utlöper dock senast vid utgången av 2003.

RP 68/2002, JsUB 11/2002, RSv 159/2002

26.11.2004/1068:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2005.

RP 53/2004, UtUB 11/2004, RSv 126/2004

13.5.2005/314:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2005.

På år 2004 beviljade jaktlicenser för rådjur och de avgifter som tas ut för dem tillämpas de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande.

På sådana ansökningar om ersättning för skador orsakade av rådjur som gjorts anhängiga senast 2005 tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 278/2004, LM 16/2005, JsUB 2/2005, RSv 31/2005

15.7.2005/600:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2005.

RP 6/2005, FuUB 12/2005, RSv 92/2005

3.11.2006/939:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2006.

RP 146/2006, JsUB 9/2006, RSv 120/2006

27.2.2009/106:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2009.

Om en skada som avses i den 87 § som gällde när denna lag träder i kraft har inträffat den 1 januari 2009 eller därefter eller om en skogsskada har värderats den nämnda dagen eller därefter, tillämpas i stället för det nämnda lagrummet viltskadelagen på ersättning av skadan.

När ersättning söks och skador bedöms med stöd av viltskadelagen används de formulär för skadeanmälningar, värderingsinstrument, kalkyler för beräkning av ersättning för skogsskador, skadeklasser för trädslag, hjälptabeller för hjortdjursskador som skogscentralerna använder samt andra formulär och blanketter i användning som fastställts med stöd av den 87 § som gällde när denna lag träder i kraft till dess motsvarande formulär och blanketter enligt viltskadelagen har fastställts.

RP 90/2008, JsUB 13/2008, RSv 198/2008

22.12.2009/1469:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

14.5.2010/386:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.

RP 102/2009, LaUB 2/2010, RSv 21/2010

18.2.2011/159:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011.

På behandlingen av jaktvårdsdistriktens och Jägarnas centralorganisations bokslut och styrelsernas ansvarsfrihet tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

De tillstånd som jaktvårdsdistrikten och jord- och skogsbruksministeriet beviljat före ikraftträdandet av denna lag förblir i kraft. Detsamma gäller bestämmelser om jakt på europeisk bäver, gråsäl, östersjövikare, lodjur, brunbjörn, utter och varg som jord- och skogsbruksministeriet utfärdat med stöd av 10 § 2 mom. före ikraftträdandet. De ärenden som är anhängiga vid jaktvårdsdistrikten och Jägarnas centralorganisation vid lagens ikraftträdande överförs till Finlands viltcentral för avgörande.

RP 237/2010, GrUU 48/2010, JsUB 23/2010, RSv 275/2010

11.3.2011/234:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.

RP 221/2010, LaUB 33/2010, RSv 302/2010

13.5.2011/474:

Denna lag träder i kraft den 17 maj 2011.

RP 286/2010, LaUB 34/2010, RSv 311/2010

22.12.2011/1422:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

RP 99/2011, JsUB 8/2011, RSv 70/2011

15.3.2013/206:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

De förordningar av statsrådet och jord- och skogsbruksministeriet som har utfärdats innan denna lag har trätt i kraft förblir i kraft. Tillstånd och dispenser som beviljats med stöd av jaktlagen förblir i kraft på de villkor som anges i dem.

RP 157/2012, JsUB 11/2012, RSv 4/2013

7.11.2014/905:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

RP 28/2014, JsUB 12/2014, RSv 107/2014

30.12.2014/1427:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 194/2014, JsUB 22/2014, RSv 220/2014

8.5.2015/583:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2015.

RP 312/2014, JsUB 33/2014, RSv 356/2014

30.12.2015/1711:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 82/2015, JsUB 8/2015, MiUU 10/2015, RSv 87/2015

3.6.2016/422:

Denna lag träder i kraft den 15 juni 2016.

RP 48/2016, JsUB 8/2016, RSv 63/2016

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.