Finlex

Lag om skuldsanering för privatpersoner 25.1.1993/57

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §

Lagens syfte och förhållande till annan lagstiftning

I syfte att rätta till den ekonomiska situationen för en insolvent privatperson (gäldenären) kan en domstol bestämma om åtgärder som skall vidtas beträffande hans skulder (skuldsanering), och för honom fastställa ett betalningsprogram som motsvarar hans betalningsförmåga, så som stadgas i denna lag.

Om reglering av borgens- och säkerhetsansvar utan skuldsanering stadgas i 10 kap.

Stadgandena i denna lag tillämpas utan hinder av vad i någon annan lag stadgas om borgenärens rätt till betalning, om åtgärder för indrivning av en skuld eller åtgärder för tryggande av att en skuld betalas.

2 §

Tillämpningsområde

Skuldsanering samt reglering av borgens- och säkerhetsansvar kan beviljas en person med hemvist i Finland.

Om tillämpningen av denna lag på en gäldenär som idkar näringsverksamhet stadgas i 7 kap.

3 §

Definitioner

I denna lag avses med

1) inledande av skuldsanering den tidpunkt då domstolen har beslutat att skuldsaneringen skall inledas,

2) insolvens att gäldenären är oförmögen att betala sina skulder när de förfaller till betalning och att denna oförmåga inte är endast tillfällig,

3) skuld som omfattas av skuldsaneringen alla de gäldenärens skulder som har uppkommit innan skuldsaneringen inleddes, medräknat säkerhetsskulder och skulder för vilka grunden eller beloppet är villkorliga eller tvistiga eller av annan orsak oklara, samt den ränta som växer på de ovan nämnda skulderna från den tidpunkt då skuldsaneringen inleds till den tidpunkt då betalningsprogrammet fastställs samt de indrivnings- och verkställighetskostnader som gäldenären ålagts att erlägga och vilka hänför sig till sådana skulder,

4) realsäkerhetsrätt ägarförbehåll och annan säkerhet som grundar sig på ägande, panträtt i lös eller fast egendom, återtagningsrätt samt retentionsrätt som grundar en förmånsrätt till föremålet,

5) säkerhetsskuld en skuld som omfattas av skuldsaneringen och till säkerhet för vilken borgenären har en i förhållande till tredje man effektiv realsäkerhetsrätt i egendom som tillhör gäldenären eller som är i gäldenärens besittning, till den del säkerhetens värde vid den tidpunkt då skuldsaneringen inleddes hade räckt till för att täcka beloppet av borgenärens fordran efter avdrag för realiseringskostnaderna och de fordringar som skall betalas med bättre förmånsrätt,

6) säkerhetsborgenär borgenären i ett säkerhetsskuldförhållande,

7) vanlig skuld en skuld som inte är en säkerhetsskuld,

8) gäldenärens ägarbostad en sådan lägenhet som utgör stadigvarande bostad för gäldenären eller hans familj och som kan besittas med stöd av aktier eller andelar som ägs av gäldenären ensam eller gemensamt med en annan person, eller som kan besittas med stöd av ett avtal om bostadsrätt, eller en fastighet eller en byggnad på arrendemark som gäldenären ensam eller gemensamt med en annan person äger och på vilken gäldenären eller hans familj stadigvarande är bosatta,

9) underhållsbidragsskuld med förmånsrätt en underhållsbidragsskuld som gäldenären skall betala till ett barn och som förfallit till betalning under det sista året innan skuldsaneringen inleddes, med undantag för en skuld som baserar sig på återkrav av ett till barnet betalt underhållsstöd, samt skuld som förfallit till betalning under ovan nämnda tid och som gäldenären är skyldig att betala till ett barn med stöd av 5 kap. 4 § skadeståndslagen (412/74).

Om gäldenärens ägarbostad utgör säkerhet för tredje mans skuld då skuldsaneringen inleds, iakttas beträffande det ansvar som gäldenären därigenom påförs i tillämpliga delar vad som stadgas om gäldenärens säkerhetsskuld.

Böter och annan påföljd i pengar som avses i 1 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) omfattas av skuldsanering, om en sådan påföljd bestämts för en gärning som gäldenären gjort sig skyldig till innan skuldsaneringen inleddes. Ett gemensamt bötesstraff omfattas av skuldsaneringen, om någon av gärningarna begåtts innan skuldsaneringen inleddes. (8.12.2006/1088)

2 kap

Allmänna stadganden om skuldsanering

4 §

Bedömning av betalningsförmågan

Vid bedömning av gäldenärens betalningsförmåga skall beaktas

1) de medel som inflyter vid realiseringen av gäldenärens förmögenhet,

2) gäldenärens inkomster samt hans förvärvsmöjligheter med hänsyn till ålder, arbetsförmåga och övriga omständigheter,

3) gäldenärens oundgängliga levnadskostnader,

4) gäldenärens underhållsskyldighet, samt

5) övriga omständigheter som inverkar på gäldenärens ekonomiska ställning.

Genom förordning av justitieministeriet föreskrivs det närmare om vilka omständigheter som skall beaktas när gäldenärens betalningsförmåga bedöms. De belopp som enligt förordningen utgör gäldenärens oundgängliga levnadskostnader justeras så som anges i lagen om folkpensionsindex (456/2001). De justerade beloppen rundas av uppåt till närmaste euro och publiceras i författningssamlingen genom förordning av justitieministeriet årligen i november. (8.12.2006/1088)

5 §

Betalning av skulder med inkomster och förmögenhet

I skuldsaneringen skall gäldenären för betalning av sina skulder använda alla de inkomster som han inte behöver för sina oundgängliga levnadskostnader och för de utgifter som uppkommer till följd av underhållsskyldighet (betalningsmån).

Den förmögenhet som ingår i gäldenärens bastrygghet kan realiseras endast i de fall som avses i 15, 29 och 33 §§. Den förmögenhet som ingår i bastryggheten omfattar gäldenärens ägarbostad, hans och hans familjs skäliga bostadslösöre och personliga ägodelar enligt skäligt behov samt arbetsredskap och med dem jämförbara föremål som gäldenären behöver för att trygga sin utkomst. Om gäldenären har annan förmögenhet skall den alltid användas för betalning av skulderna.

Gäldenären skall avstå från egendom som inte ingår i hans bastrygghet och vilken har överlåtits i hans besittning med stöd av ett avbetalnings- eller leasingavtal.

6 §

Gäldenärens skyldighet att lämna uppgifter

Gäldenären är skyldig att lämna domstolen och borgenärerna samt utredaren, om en sådan har förordnats, alla nödvändiga uppgifter om de omständigheter som har betydelse för skuldsaneringen.

7 §

Gäldenärens skyldighet att medverka

Efter att gäldenären ansökt om skuldsanering tills betalningsprogrammet fastställs får gäldenären använda sina medel endast för oundgängliga levnadskostnader och för de utgifter som han är berättigad att erlägga med stöd av 12 § 2 mom. Gäldenären får inte heller uppta en ny skuld förutsatt att det inte är ofrånkomligt för att trygga hans utkomst eller annat följer av 25 § 2 mom. Innan skuldsaneringen inleds kan gäldenären utan hinder av denna paragraf använda sina tillgångar också för de utgifter som han är skyldig att betala.

Gäldenären är skyldig att medverka till att skuldsaneringen kan genomföras på behörigt sätt och att utredaren kan sköta sitt uppdrag så som ärendet kräver. När gäldenären har ansökt om skuldsanering skall han sträva efter att upprätthålla sin betalningsförmåga och vidta sådana åtgärder för att förbättra sin betalningsförmåga som skäligen kan förutsättas av honom. (24.1.1997/63)

Under betalningsprogrammet är gäldenären skyldig att på begäran av en borgenär redogöra för omständigheter som utgör grund för en tilläggsprestationsskyldighet enligt 35 a §. Redogörelsen skall lämnas också efter att betalningsprogrammets tillämpningstid har löpt ut, om begäran har framställts innan tre månader förflutit från det att tillämpningstiden löpte ut. Gäldenären skall lämna redogörelsen utan obefogat dröjsmål. (30.12.2002/1273)

8 §

Sökanden

En skuldsanering blir anhängig på ansökan av gäldenären.

Makar, solidariskt ansvariga medgäldenärer samt gäldenären och borgensmannen kan gemensamt ansöka om skuldsanering.

Om ansökan om skuldsanering stadgas i 8 kap.

3 kap

Inledande av skuldsanering

9 §

Förutsättningar

Skuldsanering kan beviljas en gäldenär som är insolvent om

1) den huvudsakliga orsaken till insolvensen är att gäldenärens betalningsförmåga har försvagats väsentligt på grund av sjukdom, arbetsoförmåga, arbetslöshet eller annan förändring i förhållandena som i huvudsak inte beror på gäldenären själv, eller

2) det i övrigt föreligger vägande skäl för en skuldsanering med beaktande av beloppet av skulderna och de förpliktelser som ansluter sig till dem i förhållande till gäldenärens betalningsförmåga,

och gäldenären inte rimligen förmår förbättra sin betalningsförmåga så att han kan klara av de utgifter som skulderna ger upphov till.

9 a § (24.1.1997/63)

Förutsättning som gäller gäldenärens betalningsförmåga

Om en gäldenär som av en orsak som kan anses temporär saknar betalningsmån eller av samma orsak med sin betalningsmån inte förmår betala sina vanliga skulder till ett belopp som inte skall anses vara obetydligt, kan skuldsanering inte beviljas. Vid bedömningen av om orsaken är temporär och av storleken på betalningsmånen skall särskilt gäldenärens förvärvsmöjligheter beaktas.

10 §

Allmänna hinder för en skuldsanering

Om inte något annat följer av 10 a §, kan skuldsanering inte beviljas om (30.12.2002/1273)

1) gäldenären har påförts betalningsskyldighet på grundval av ett brott och det inte kan anses motiverat att bevilja skuldsanering med beaktande av skuldens belopp, brottets art, den skadelidandes ställning och övriga omständigheter, (24.1.1997/63)

2) gäldenären som misstänkt är föremål för förundersökning för ett brott eller åtalad för ett brott eller honom har tillskrivits ett brott och skuldsanering kunde förvägras med stöd av 1 punkten, om gäldenären påförs betalningsskyldighet på grundval av brottet, (24.1.1997/63)

3) skuld som kan anses betydande har uppkommit i näringsverksamhet i vilken har förfarits grovt otillbörligt mot borgenärerna eller i vilken väsentligen har försummats lagstadgade skyldigheter eller vilken huvudsakligen har varit av spekulationsnatur, (24.1.1997/63)

4) gäldenären på grund av befintliga eller förväntade ekonomiska svårigheter på ett otillbörligt sätt har försvagat sin ekonomiska ställning eller gynnat någon borgenär eller i övrigt ordnat sin ekonomiska ställning i syfte att skada sina borgenärer, eller om det föreligger sannolika skäl att misstänka att gäldenären har förfarit på detta sätt, (24.1.1997/63)

5) gäldenären i samband med utsökning har dragit sig undan, undanhållit inkomster eller tillgångar eller lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter om dem,

6) gäldenären uppsåtligen lämnat borgenär felaktiga eller vilseledande uppgifter om sin ekonomiska ställning och dessa på ett väsentligt sätt har inverkat på att kredit beviljats och gäldenärens handlande med beaktande av kreditens belopp och de övriga omständigheterna kan betraktas som synnerligen klandervärt,

7) det med beaktande av grunden för skulderna och omständigheterna vid deras uppkomst, gäldenärens sätt att sköta sin ekonomi eller andra omständigheter kan dras slutsatsen att det är sannolikt att gäldenärens skuldsättning är avsiktlig med inriktning på en skuldsanering eller uppenbart lättsinnig med beaktande av hurdan omsorg det skäligen kan förutsättas av en person i hans ställning under sådana omständigheter,

8) gäldenären har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter om sin ekonomiska ställning för att beviljas skuldsanering, underlåtit att utreda möjligheterna till en förlikning, försummat den i 6 § stadgade skyldigheten att lämna uppgifter eller den i 7 § stadgade skyldigheten att medverka, brutit mot det i 12 § stadgade betalningsförbudet och förbudet att ställa säkerhet eller annars genom sitt handlande eller sina försummelser försvårat skuldsaneringen,

9) det finns grundad anledning att anta att gäldenären inte kommer att iaktta betalningsprogrammet, eller

10) gäldenären tidigare har beviljats skuldsanering.

10 a § (30.12.2002/1273)

Beviljande av skuldsanering trots ett allmänt hinder

Utan hinder av 10 § kan skuldsanering beviljas om det finns vägande skäl att göra det, särskilt med hänsyn till den tid som har förflutit sedan gäldenären skuldsatte sig, gäldenärens åtgärder för betalning av sina skulder och gäldenärens övriga förhållanden samt skuldsaneringens betydelse för gäldenären och borgenärerna.

11 §

Skyldighet att utreda möjligheterna till förlikning

Innan gäldenären ansöker om skuldsanering skall han utreda möjligheterna att ingå förlikning med borgenärerna i syfte att rätta till sin ekonomiska situation.

11 a § (24.1.1997/63)

Utredning om skuldsättning

När gäldenären ansöker om skuldsanering skall han lägga fram en utredning om orsakerna till att skuld upptagits och om de inkomster och tillgångar med vilka han hade för avsikt att betala tillbaka skulderna samt om de omständigheter som har orsakat hans insolvens.

4 kap

Rättsverkningarna av ansökan om och inledande av skuldsanering

12 §

Betalningsförbud och förbud att ställa säkerhet

Sedan skuldsaneringen inletts får gäldenären inte betala en skuld som omfattas av skuldsaneringen eller ställa säkerhet för en sådan.

Det i 1 mom. stadgade betalningsförbudet gäller inte en underhållsbidragsskuld med förmånsrätt. Gäldenären kan också utan hinder av förbudet till en säkerhetsborgenär betala räntor och andra kreditkostnader som förfaller till betalning efter att skuldsaneringen inletts enligt villkoren för skulden. Av de medel som en realisering av gäldenärens förmögenhet avkastar kan kostnaderna för realiseringen och de skulder för vilka förmögenheten utgör säkerhet betalas. Domstolen eller utredaren kan bestämma att gäldenären, utan hinder av betalningsförbudet, får betala obetydliga skulder som understiger ett visst belopp, när detta är ändamålsenligt med hänsyn till förfarandet. (31.1.1995/113)

En prestation som erlagts i strid med förbudet i 1 mom. skall återbetalas. Om återbetalning av en prestation för en växel och en check, om återbetalning då borgenären på grund av betalning har återlämnat en säkerhet som ställts av tredje man eller då för skulden ställts borgen, om pantsättning och ställande av annan säkerhet i strid med förbudet samt om ansökan om inteckning som gjorts efter att skuldsaneringen inletts gäller vad som stadgas i 17 § 2 och 3 mom. lagen om företagssanering (47/93).

13 §

Indrivningsförbud och säkringsåtgärder

Efter att skuldsanering inletts får mot gäldenären inte riktas åtgärder för att driva in en skuld som omfattas av betalningsförbudet eller för att säkra betalningen av en sådan skuld. Åtgärder som redan påbörjats får inte fortsättas. Mot gäldenären får inte heller i fråga om sådan skuld riktas påföljder för betalningsdröjsmål. Bl.a. följande åtgärder omfattas av det här nämnda förbudet:

1) utövande av en realiserings- eller återtagningsrätt som grundar sig på en realsäkerhetsrätt eller annat utnyttjande av säkerhet i syfte att få betalning,

2) uppsägning av en skuld och uppsägning eller hävning av ett avtal, till följd av betalningsdröjsmål, då avtalet ligger till grund för skulden, med undantag av hävning eller uppsägning av ett avtal om kontokredit i syfte att förhindra en ny skuld,

3) användning av en fordran som gäldenären har på borgenären för kvittning av borgenärens fordran med undantag för i lagen om skatteuppbörd (611/78) avsedd kvittning.

En åtgärd i strid med förbudet är utan verkan. Om den egendom som utgör säkerhet har överlåtits i strid med förbudet kan mottagaren dock förvärva godtrosskydd i enlighet med vad som särskilt stadgas. Förbudet hindrar inte borgenären från att väcka en rättegång eller något annat förfarande som syftar till att bibehålla hans rättigheter eller att ge honom en verkställighetsgrund. Förbudet hindrar inte heller borgenären att ansöka om ett myndighetsbeslut om säkringsåtgärder som avser gäldenärens egendom och om verkställighet av beslutet.

En säkringsåtgärd som fastställts med avseende på gäldenärens egendom innan skuldsaneringen inleds förblir i kraft om inte domstolen bestämmer något annat. Innan en säkringsåtgärd återkallas eller begränsas skall den borgenär som ansökt om åtgärden beredas tillfälle att bli hörd.

14 § (24.1.1997/63)

Borgenärens rätt att driva in en fordran ur säkerhet som ställts av tredje man

Inledande av skuldsanering hindrar inte borgenären att driva in skulden av en borgensman eller ur värdet av en säkerhet som har ställts av tredje man eller att säga upp skulden eller på något annat sätt åstadkomma att skulden förfaller till betalning i fråga om borgensmannen eller den som har ställt en ovan avsedd säkerhet. Mot gäldenären behöver inte riktas åtgärder i syfte att åstadkomma att skulden förfaller till betalning för att prestation skall kunna krävas av borgensmannen.

15 §

Beviljande av undantag från indrivningsförbudet

Domstol kan på yrkande av en säkerhetsborgenär bevilja borgenären tillstånd att utöva de rättigheter som avses i 13 § 1 mom. 1 punkten om den egendom som utgör säkerhet inte ingår i gäldenärens bastrygghet eller om det är uppenbart att gäldenären inte till borgenären förmår betala den andel av säkerhetsskulden som enligt 29 § bestäms för borgenären. Beslutet skall iakttas oberoende av ändringssökande om domstolen inte bestämmer annat. Utan hinder av säkerhetsborgenärens ovan nämnda yrkande kan realiseringen av en ägarbostad uppskjutas under de förutsättningar som stadgas i 35 §.

16 §

Dröjsmålsränta

Då skuldsaneringen inleds upphör dröjsmålsränta att växa på en skuld som omfattas av skuldsaneringen. Detsamma gäller för andra påföljder av betalningsdröjsmål som är beroende av dröjsmålets varaktighet.

17 §

Utmätningsförbud

Sedan skuldsaneringen inletts får gäldenärens egendom inte utmätas för en skuld som omfattas av skuldsaneringen med undantag av en underhållsbidragsskuld med förmånsrätt. En utmätning i strid med förbudet är utan verkan. Behandlingen av ansökan om utmätning avbryts. Om utmätning redan har skett, skall verkställigheten avbrytas, och utmätningsmannen skall förvara den egendom han tagit i sin besittning. Om försäljning av egendom som utmätts har kungjorts innan skuldsaneringen inleds, kan egendomen säljas i den ordning som utsökningslagen stadgar, om inte annat följer av 3 mom. Utmätningsmannen skall förvara de penningmedel som influtit eller inflyter av utmätningen tills betalningsprogrammet fastställs eller något annat bestäms.

Utan hinder av 1 mom. är betalningsförbud i kraft för utmätning av gäldenärens lön, pension, inkomst av näringsverksamhet eller annan periodisk prestation i enlighet med vad som stadgas i utsökningslagen, om domstol inte bestämmer annat. Utmätningsmannen skall, med undantag för ett underhållsbidrag som skall betalas till ett barn, förvara penningmedlen tills betalningsprogrammet fastställs eller något annat bestäms.

Om försäljning av egendom som utmätts hos gäldenären har kungjorts innan skuldsaneringen inleds, kan domstolen bestämma att verkställigheten skall avbrytas och att försäljningen skall återgå, om egendomen ingår i gäldenärens bastrygghet och det är uppenbart att denna egendom inte skall användas för betalning av skulderna i skuldsaneringen.

Om det för den myndighet som handhar verkställigheten, innan skuldsaneringen inleds har ställts en säkerhet på grund av ändringssökande för det fall att utmätningen eller annan verkställighet avbryts skall utmätningsmannen förvara säkerheten tills betalningsprogrammet fastställs eller annat bestäms eller om säkerheten har ställts av tredje man på yrkande återställa säkerheten till denne.

18 §

Annan verkställighet och handräckning

Sedan skuldsanering inletts får ett beslut om att gäldenären ska vräkas från den lägenhet som han har i sin besittning och använder som sin bostad inte verkställas, om vräkningsgrunden är utebliven betalning för hyra eller något annat vederlag för lägenheten som förfallit till betalning innan skuldsaneringen inleddes. Detsamma gäller ett beslut om att med stöd av lagen om bostadsaktiebolag (1599 /2009) ta gäldenärens bostad i bolagets besittning. Domstolen kan dock på yrkande av borgenären tillåta verkställighet, om det med beaktande av de åtgärder som borgenären redan har vidtagit beträffande lägenheten är oskäligt att den förhindras eller om det är uppenbart att gäldenären inte förmår betala hyror eller andra vederlag som förfaller till betalning efter att skuldsaneringen inletts. (22.12.2009/1612)

Sedan skuldsanering inletts får handräckning ges för återtagande av gods eller för uppgörelse enligt lagen om avbetalningsköp (91/66) om godset inte ingår i gäldenärens bastrygghet eller om borgenären beviljats rätt enligt denna lag att utöva sina rättigheter enligt 13 § 1 mom. 1 punkten. Handräckning får inte ges för återtagande eller uppgörelse beträffande egendom som ingår i gäldenärens bastrygghet och återtagande eller uppgörelse som är anhängig skall avbrytas tills betalningsprogrammet fastställs eller något annat bestäms.

Sedan skuldsanering inletts får verkställighet av ett förvandlingsstraff för böter inte inledas.

19 §

Uppsägning av vissa avtal

Sedan skuldsanering inletts kan gäldenären uppsäga ett hyres- eller arrendeavtal enligt vilket gäldenären är hyresgäst eller arrendator, så att det upphör inom två månader från uppsägningen utan hinder av de villkor som gäller avtalets varaktighet eller uppsägningen av det. Gäldenären är inte utöver den hyra, arrendeavgift eller annat vederlag som hänför sig till uppsägningstiden skyldig att betala någon annan ersättning för att avtalet upphört i förtid.

I fråga om leasingavtal gäller 27 § lagen om företagssanering.

20 §

Förhållandet till konkurs

Om en borgenär har ansökt om att gäldenären skall försättas i konkurs och gäldenären innan beslut om försättande i konkurs fattas ansöker om skuldsanering, skall behandlingen av konkursansökan uppskjutas tills beslut om inledande av skuldsanering har fattats. På samma sätt skall förfaras om borgenären ansöker om att gäldenären skall försättas i konkurs medan en ansökan om skuldsanering för gäldenären är anhängig. Konkursansökan förfaller om skuldsanering inleds.

21 §

Interimistiskt förbud

Domstolen kan på yrkande av gäldenären, sedan gäldenärens ansökan blivit anhängig, bestämma att ett förbud enligt 12, 13, 17 eller 18 § skall vara i kraft interimistiskt redan innan skuldsaneringen inleds, om det prövas vara nödvändigt. Beslut kan fattas utan att borgenärerna hörs, om sakens brådskande natur anses kräva det.

I ett beslut genom vilket ett i 1 mom. nämnt interimistiskt förbud har meddelats får ändring inte sökas särskilt. När domstolen har förkastat ett yrkande som gäller ett interimistiskt förbud får ändring i beslutet sökas särskilt endast om ansökan gäller ett förbud som syftar till att förhindra en realisering av egendom som hör till gäldenärens bastrygghet. Gäldenärens ändringsansökan skall utan dröjsmål tillställas den domstol som behandlar ändringsansökan och besvären skall i brådskande ordning prövas av domstolen. Domstolen skall, om anledning föreligger, ge borgenärerna möjlighet att bemöta besvären. (31.1.1995/113)

Domstolen skall utan dröjsmål meddela utsökningsmyndigheten på gäldenärens hemort och på den ort där gäldenärens fastighet är belägen om att ett interimistiskt förbud som gäller utsökning har utfärdats. (4.8.2000/714)

22 §

Upphörande av rättsverkningarna

Rättsverkningarna av att skuldsaneringen inleds förblir i kraft tills ett betalningsprogram fastställs. Om en ansökan om skuldsanering avslås upphör rättsverkningarna av att skuldsaneringen inleds då domstolens utslag har givits, om inte domstolen av särskilda skäl bestämmer att rättsverkningarna förblir i kraft tills utslaget har vunnit laga kraft eller något annat bestäms i saken.

Då rättsverkningarna av skuldsanering upphört på grund av att ansökan har avslagits kan verkställighet eller handräckning som förhindrats eller avbrutits med stöd av 17 eller 18 §, fortsättas på basis av den tidigare ansökan om verkställighet eller handräckning.

5 kap

Skuldsaneringens innehåll

23 §

Betalningsprogram

I skuldsaneringen skall för gäldenären fastställas ett betalningsprogram som motsvarar hans eller hennes betalningsförmåga. I fråga om gäldenärens skyldighet att betala mer av sina skulder (tilläggsprestationsskyldighet) bestäms i 35 a §. (30.12.2002/1273)

Betalningsprogrammet fastställs särskilt för varje gäldenär om inte annat följer av 24 § 1 mom.

Gäldenären eller utredaren skall göra upp ett förslag till betalningsprogram.

24 §

Betalningsprogram för medgäldenärer

För medgäldenärer som står i ett solidariskt skuldförhållande för en säkerhetsskuld och som ansökt om skuldsanering gemensamt, kan fastställas ett gemensamt betalningsprogram för säkerhetsskulden.

Då medgäldenärer som står i ett solidariskt skuldförhållande för en annan skuld än en säkerhetsskuld har ansökt om skuldsanering gemensamt, beaktas i betalningsprogrammet för respektive gäldenär den del av skulden som faller på honom då skulden fördelas enligt gäldenärernas ekonomiska ställning. Med gäldenärernas ekonomiska ställning avses förhållandet mellan gäldenärens tillgångar och avkastningen av ett fem års betalningsprogram å ena sidan samt gäldenärens skulder å andra sidan. Vad som stadgas ovan iakttas på motsvarande sätt då gäldenären och borgensmannen har ansökt om skuldsanering gemensamt. (24.1.1997/63)

En skuld som baserar sig på medgäldenärernas och borgensmannens regressrätt utgör, om det är fråga om sådana fall som avses i 2 mom., i skuldsaneringen en sådan efterställd skuld som de i 31 § 3 mom. nämnda skulderna. (24.1.1997/63)

25 §

Skuldsaneringsmetoder

I skuldsanering kan, med nedan stadgade begränsningar, ifråga om de skulder som omfattas av saneringen

1) tidtabellen för betalning av en skuld ändras,

2) bestämmas att gäldenärens betalningar först skall betraktas som amortering av skuldkapitalet och därefter som amortering av kreditkostnaderna,

3) skyldigheten att betala kreditkostnader som hänför sig till den återstående kredittiden minskas,

4) beloppet av den obetalda skulden minskas,

5) skyldigheten att betala skulden avlyftas i sin helhet.

Skuldsaneringen kan innebära att skulden helt eller delvis betalas som en engångsprestation med en ny skuld som tas för detta ändamål.

På skuld skall tillämpas den metod som är lindrigast med tanke på borgenären och som räcker till för att rätta till gäldenärens ekonomiska situation. Skuldbeloppet kan minskas eller skyldigheten att betala skulden avlyftas i sin helhet endast om skuldsanering annars inte är möjlig.

26 §

Säkerhetsskuldernas ställning i skuldsaneringen

Beträffande en säkerhetsskuld kan endast de åtgärder som nämns i 25 § 1 mom. 1-3 punkten och 25 § 2 mom. vidtas. Till betalning förfallen dröjsmålsränta på en säkerhetsskuld kan också minskas eller avlyftas i sin helhet. Då 25 § 1 mom. 2 punkten tillämpas på en säkerhetsskuld skall för de kreditkostnader vilkas betalning uppskjutits erläggas en sådan ränta som tryggar deras nuvärde. När kreditkostnaderna nedsätts med stöd av 25 § 1 mom. 3 punkten skall dessutom beaktas den återstående kredittidens längd så att minskningen av kreditkostnaderna är proportionellt desto mindre ju längre nämnda tid är.

Den ränta som tryggar nuvärdet bestäms enligt ett för ändamålet lämpligt index så att den ränta som skall erläggas för respektive kvartal motsvarar en konstaterad förändring i indexet, omräknad till årsränta, för det kvartal som föregår det sista.

Skuldsaneringen inverkar inte på varaktigheten av eller innehållet i borgenärens realsäkerhetsrätt. I skuldsaneringen kan man dock ändra säkerhetsarrangemangen beträffande skulden genom att ersätta en säkerhet med en annan säkerhet som tryggar skulden.

27 §

Lån med kapitaliserad ränta i skuldsaneringen

Om ränta enligt lånevillkoren för bostadslån som staten beviljat eller andra lån kapitaliseras vid återbetalningen av skulden kan man åsidosätta dessa villkor i skuldsaneringen och behandla det belopp som är obetalt då skuldsaneringen inleds på samma sätt som en sådan skuld som inte innefattar kapitalisering av räntan.

Då en skuld som en kommun skall betala till staten enligt 9 § 2 mom. lagen om bostadsproduktion omfattas av skuldsaneringen, skall kommunen betala sitt lån till staten till det belopp och enligt det tidsschema som enligt betalningsprogrammet gäller för gäldenären då han skall betala sin skuld till kommunen.

Om beslut fattas att skuldsaneringen skall förfalla har borgenären rätt att kräva betalning av gäldenären utan att villkoret om kapitalisering av räntan beaktas.

28 §

Oklara skulder

Om skulden är oklar till belopp eller grund skall domstolen bestämma till vilket belopp skulden skall beaktas i betalningsprogrammet. Detsamma gäller på motsvarande sätt annan oklarhet som anknyter till borgenärens rättigheter.

I ett sådant beslut får ändring inte sökas särskilt.

28 a § (24.1.1997/63)

Ställningen för borgenärer som inte har anträffats

Om skuldsaneringen omfattar en skuld till en näringsidkare som inte har kunnat anträffas och skulden understiger ett belopp som fastställs genom förordning, kan skulden lämnas obeaktad i betalningsprogrammet. Vad som stadgas ovan hindrar inte att borgenären i fråga om en sådan skuld ansöker om ändring av betalningsprogrammet.

29 §

Betalningsprogrammets innehåll och varaktighet ifråga om säkerhetsskulder

Om gäldenären har en skuld för vilken egendom som ingår i hans bastrygghet utgör säkerhet, skall av gäldenärens betalningsmån först reserveras den del som behövs för en sådan skuld (säkerhetsskuldandel). Denna säkerhetsskuldandel skall fastställas till ett sådant belopp att åtminstone nuvärdet av säkerhetsskulden blir betalt inom en skälig tid. Utan särskilda skäl får denna tid inte vara väsentligt längre än den återstående ursprungliga kredittiden för skulden. (24.1.1997/63)

Om gäldenären inte förmår betala sin säkerhetsskuldandel enligt 1 mom. skall egendomen realiseras.

30 § (24.6.2010/632)

Allmän bestämmelse om betalningsprogrammet för vanliga skulder

Gäldenärens betalningsmån efter avdrag för en eventuell säkerhetsskuldandel och de medel som influtit vid realiseringen av gäldenärens förmögenhet ska användas för betalning av vanliga skulder i enlighet med 34 §.

I fråga om vanliga skulder ska innehållet i skuldsaneringen och betalningsprogrammet bestämmas så att betalningsprogrammet är i kraft tre år, om inte något annat följer av 31 a §.

En gäldenär som har en ägarbostad ska betala sina vanliga skulder till minst det belopp som avses i 32 §. Om gäldenären behåller sin ägarbostad kan betalningsprogrammet vara i kraft en längre tid än tre år. Betalningsprogrammet får dock inte vara i kraft mer än tio år i fråga om vanliga skulder.

Om gäldenärens betalningsskyldighet har avlyfts i sin helhet i betalningsprogrammet eller skuldsanering har beviljats med stöd av 10 a § ska betalningsprogrammet vara i kraft fem år, om inte något annat följer av 31 a §. När betalningsskyldigheten har avlyfts i sin helhet kan betalningsprogrammet dock vara i kraft en kortare tid än fem år, om gäldenären permanent saknar betalningsmån på grund av sjukdom eller ålder eller av någon annan motsvarande orsak.

Om gäldenären med stöd av 70 § 1 mom. ska betala utredarens fordran förlängs betalningsprogrammets tillämpningstid med fyra månader. Om gäldenärens andel av utredarens fordran inflyter av hans eller hennes betalningsmån efter det att betalningsprogrammet fastställdes under en kortare tid än fyra månader förlängs betalningsprogrammets tillämpningstid med endast denna tid.

31 §

Vanliga skulders inbördes ställning

För varje vanlig skuld ska det anvisas en lika stor relativ andel av gäldenärens betalningsmån och av de medel som influtit vid realiseringen av förmögenheten, om inte annat följer av 2–5 mom. eller 31 a §. (29.2.2008/117)

Betalningsmånen och medlen skall först anvisas för betalningen av en underhållsbidragsskuld med förmånsrätt. Därefter kan de anvisas för betalningen av sådana skulder som hänför sig till gäldenärens oundgängliga levnadskostnader eller som utgör gäldenärens oundgängliga boendekostnader.

Sist skall betalningsmånen och medlen anvisas för betalningen av räntorna på skulderna för tiden mellan den tidpunkt då skuldsaneringen inleddes och den då betalningsprogrammet fastställdes samt för betalningen av sådana skulder som är efterställda vid konkurs.

Betalningsprogrammet kan göras upp så att borgenärerna först skall få betalning för utdelningskvoter som är obetydliga till beloppet och även så att den betalningsmån som vid regelbundna tidpunkter uppkommer för gäldenären skall användas i tur och ordning för betalning till de olika borgenärerna, om detta är ändamålsenligt med tanke på genomförandet av betalningsprogrammet och de övriga borgenärernas möjligheter att få betalning inte uppenbart äventyras till följd därav. Om borgenärerna är fler än en kan i betalningsprogrammet en borgenär som är berättigad till en obetydlig utdelning som är mindre än ett genom förordning stadgat belopp lämnas utan betalning. (24.1.1997/63)

Om en skuld som omfattas av skuldsanering preskriberas enligt 2 kap. 27 § i utsökningsbalken (705/2007) under pågående betalningsprogram, ska skuldens andel av betalningsmånen och förmögenheten från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då utsökningsgrundens tidsfrist löper ut anvisas de övriga borgenärerna. I betalningsprogrammet beaktas på motsvarande sätt preskription av skulder som en gäldenär inom skuldsaneringen svarar för tillsammans med någon annan på grundval av borgen eller av annan orsak. (29.2.2008/117)

31 a § (24.1.1997/63)

Förlängning av betalningsprogrammets varaktighet till förmån för en privat borgenär

Om borgenären är en privatperson (privat borgenär), kan betalningsprogrammet på hans eller hennes yrkande förordnas att vara i kraft högst två år efter det att betalningsprogrammet har slutförts i fråga om andra vanliga skulder. Om gäldenären behåller sin ägarbostad, kan det bestämmas att två års tiden börjar från en senare tidpunkt än då betalningsprogrammet slutfördes i fråga om vanliga skulder. Förutsättningen för att fortsätta programmet är att en förlängning kan anses vara skälig med beaktande av grunden för och beloppet av den fordran som den privata borgenären har, hans eller hennes ekonomiska ställning och gäldenärens omständigheter. (24.6.2010/632)

Ett beslut om att betalningsprogrammet skall fortsätta kan göras under den tid betalningsprogrammet är i kraft, om saken inte har kunnat avgöras när betalningsprogrammet fastställdes på grund av att beloppet av den privata borgenärens fordran var oklar eller av någon annan särskild orsak.

32 §

Minimiavkastningen för de vanliga skulderna då gäldenären äger sin bostad

Då gäldenären har en ägarbostad skall han för sina vanliga skulder betala ett belopp som motsvarar den kalkylerade avkastningen enligt 2 mom. (minimiavkastningen för de vanliga skulderna) oberoende av om gäldenären får behålla sin bostad eller om denna skall realiseras.

Minimiavkastningen för de vanliga skulderna omfattar

1) ett eventuellt överskottsvärde som beräknas så att man från det sannolika försäljningspriset för gäldenärens ägarbostad avdrar kostnaderna för realiseringen, beloppet av de skulder för vilka bostaden utgör säkerhet samt ett sådant kapitalbelopp som garanterar att boendet kan tryggas för gäldenären och hans familj enligt det förmånligaste tillbudsstående alternativet (boendeskyddsandelen) samt

2) den avkastning som ett betalningsprogram som är i kraft högst fem år ger de vanliga borgenärerna om gäldenärens boendekostnader uppskattas så att boendet för honom och hans familj ordnas enligt det förmånligaste tillbudsstående alternativet.

33 §

Realisering av gäldenärens ägarbostad för betalning av vanliga skulder

Om det är uppenbart att en gäldenär som har en ägarbostad inte med hjälp av ett betalningsprogram som är i kraft högst tio år förmår betala sina vanliga skulder till ett belopp som motsvarar den minimiavkastning som avses i 32 § med bibehållande av sin ägarbostad, skall bostaden realiseras. Gäldenärens ägarbostad skall likväl inte realiseras om avkastningen eller utdelningen för vanliga skulder därigenom ökar endast obetydligt eller om en annan bostad som kan anses uppfylla rimliga krav inte står att få.

34 §

Användningen av de medel som influtit vid realiseringen av gäldenärens förmögenhet

De medel som inflyter vid realiseringen av gäldenärens förmögenhet och blir över då kostnaderna för realiseringen och de skulder för vilka förmögenheten utgör säkerhet har betalts, skall användas för betalning av vanliga skulder.

För betalning av vanliga skulder används likväl av de medel som influtit vid realiseringen av gäldenärens ägarbostad högst ett belopp som motsvarar minimiavkastningen för de vanliga skulderna. Domstolen kan bestämma att gäldenären får betala den andel som faller på vanliga skulder med avkastningen av betalningsprogrammet i stället för som en engångsprestation om det är skäligt för att ordna gäldenärens boende. Domstolen kan bestämma att de medel som gäldenären erhåller vid realiseringen av gäldenärens ägarbostad skall användas för att ordna gäldenärens boende eller för att trygga de betalningar som betalningsprogrammet förutsätter. Om gäldenären försummar att iaktta detta kan domstolen bestämma att betalningsprogrammet skall förfalla.

35 § (31.1.1995/113)

Uppskov med realiseringen av en ägarbostad

Om gäldenärens ägarbostad skall realiseras i enlighet med 15, 29 eller 33 § kan domstolen på yrkande av gäldenären bestämma att realiseringen får vidtas först efter en viss tid som får vara högst ett år, om det med hänsyn till förhållandena för gäldenären och hans familj skall anses skäligt och om gäldenären förmår betala den löpande räntan för nämnda tid på den säkerhetsskuld som belastar ägarbostaden. Om gäldenären försummar betalningen av denna ränta, får borgenären utöva de rättigheter som avses i 13 § 1 mom. 1 punkten.

35 a § (30.12.2002/1273)

Tilläggsprestationsskyldighet

Av inkomster och tillgångar som gäldenären får under betalningsprogrammets tillämpningstid är gäldenären skyldig att i tilläggsprestationer till sina borgenärer betala det belopp som föreskrivs i denna paragraf.

Om gäldenären får ett arv, en gåva eller någon annan prestation av engångsnatur som förbättrar gäldenärens betalningsförmåga och vars belopp ensamt eller tillsammans med andra prestationer överstiger 1 000 euro, skall gäldenären till borgenärerna betala den del med vilken prestationernas sammanlagda belopp överstiger 1 000 euro.

Om gäldenärens inkomster minskade med ökade kostnader för arbetsresor och de andra omedelbara tilläggsutgifter som gäldenären har behövt för inkomstens förvärvande under ett kalenderår ökar så att de med minst 831 euro överstiger det belopp som i betalningsprogrammet har antecknats som gäldenärens inkomster, skall gäldenären för betalning av sina skulder använda hälften av det belopp med vilket ökningen överstiger 831 euro. Det på detta sätt uträknade beloppet behöver dock inte användas till betalning av skulderna till den del som gäldenären har behövt det för sina övriga nödvändiga utgifter. (8.12.2006/1088)

Med gäldenärens inkomster avses i 3 mom. den nettoinkomst som fås när gäldenärens inkomster minskas med skatten enligt förskottsinnehållningen eller förskottsbetalningen samt med därmed förknippade lagstadgade arbetstagaravgifter. Skatteåterbäring och skatteskuld som baserar sig på inkomsterna beaktas som ökning eller minskning av inkomsterna för det år under vilket de har eller borde ha betalts.

Betalningsskyldighet som baserar sig på en prestation av engångsnatur skall fullgöras inom tre månader efter det att gäldenären fick medlen i sin besittning. Till övriga delar skall tilläggsprestationsskyldigheten fullgöras inom de tre första månaderna av det följande kalenderåret. Betalningstidpunkten kan bestämmas att vara en annan, om det är ändamålsenligt med hänsyn till tilläggsprestationernas obetydlighet eller av något annat särskilt skäl. Tilläggsprestationerna för det år under vilket betalningsprogrammet löper ut skall dock erläggas inom tre månader efter det att betalningsprogrammet har slutförts.

Domstolen kan på ansökan fastställa och påföra beloppet av den tilläggsprestation som skall erläggas till en borgenär. Bestämmelser om ansökan och hur yrkandet skall framställas finns i 61 a §.

Det belopp som avses i 3 mom. justeras så som anges i lagen om folkpensionsindex. De justerade beloppen rundas av uppåt till närmaste euro och publiceras i författningssamlingen genom förordning av justitieministeriet årligen i november. (8.12.2006/1088)

36 §

Uppgifter som skall ingå i betalningsprogrammet

Av betalningsprogrammet skall framgå tillräckligt specificerade uppgifter om

1) den del av gäldenärens förmögenhet som inte skall realiseras,

2) den faktiska eller beräknade avkastningen av realiseringen av förmögenheten samt övriga bestämmelser om förmögenheten,

3) gäldenärens inkomster samt en uppskattning av den sannolika utvecklingen av inkomsterna,

4) utgifterna för gäldenärens oundgängliga levnadskostnader och underhållsskyldighet samt övriga omständigheter som inverkar på hans ekonomiska ställning,

5) gäldenärens betalningsmån beräknad per månad eller annan lämplig tidsperiod,

6) åtgärder som gäldenären skall vidta för att förbättra sin betalningsförmåga,

7) säkerhetsskulderna och den egendom som utgör säkerhet,

8) säkerhetsskuldandelen, skuldsaneringens innehåll, betalningstidtabellen och betalningsprogrammets varaktighet i fråga om säkerhetsskulderna,

9) vanliga skulder och den betalningsmån och de medel som används till betalningen av dem,

10) skuldsaneringens innehåll, betalningstidtabellen och betalningsprogrammets varaktighet ifråga om vanliga skulder,

11) bestämmelser om de i 13 och 18 §§ nämnda åtgärderna som gäller verkställighet, handräckning och säkringsåtgärder,

12) bestämmelser om grunderna för tilläggsprestationsskyldighet och hur skyldigheten skall fullgöras, (30.12.2002/1273)

13) beslut om rättegångskostnaderna samt utredarens arvode och kostnader.

37 §

Verkställande av realisering

Utredaren skall handha den i betalningsprogrammet angivna realiseringen av förmögenheten och redovisningen av tillgångarna om inte domstolen bestämmer något annat. Om en utredare inte har förordnats eller det annars är ändamålsenligt kan domstolen förordna en utmätningsman, gäldenären eller säkerhetsborgenären att handha realiseringen och redovisningen av tillgångarna. På yrkande av en säkerhetsborgenär kan domstolen av särskilda skäl bestämma att realiseringen skall verkställas i den ordning som utsökningslagen stadgar då den säkerhetsborgenär som framställt yrkandet är sökande.

Realiseringen av gäldenärens förmögenhet som verkställs i samband med skuldsaneringen skall genomföras omsorgsfullt och på ett ändamålsenligt sätt så att för egendomen erhålls ett så högt pris som möjligt till minsta möjliga kostnader. Kostnaderna för realiseringen täcks med de medel som inflyter vid realiseringen. Innan realiseringen verkställs skall gäldenären höras. En skriftlig utredning över realiseringen och redovisningen av tillgångarna skall tillställas gäldenären.

38 § (31.1.1995/113)

Fastställande av betalningsprogrammet

Ett betalningsprogram kan fastställas, om det enligt 9-11 §§ finns förutsättningar för en skuldsanering och programmet motsvarar stadgandena i denna lag. Betalningsprogrammet kan fastställas trots att det avviker från stadgandena i denna lag, om inte borgenären eller gäldenären har åberopat detta i sitt utlåtande om förslaget till betalningsprogram.

Ett fastställt betalningsprogram skall iakttas oberoende av ändringssökande, om inte en högre domstol bestämmer något annat. Domstolen kan då den fastställer betalningsprogrammet bestämma att föreskrifterna om realiseringen av gäldenärens förmögenhet skall iakttas först då beslutet har vunnit laga kraft eller något annat bestäms.

39 §

Formulär och anvisningar för uppgörande av dem

Justitieministeriet fastställer ett formulär för ansökan om skuldsanering och för förslag till betalningsprogram samt meddelar anvisningar om hur dessa skall uppgöras.

6 kap

Stadganden om betalningsprogram som fastställts

40 §

Betalningsprogrammets rättsverkningar

När betalningsprogrammet har fastställts bestäms villkoren för de skulder som omfattas av skuldsaneringen och andra i betalningsprogrammet reglerade rättsförhållanden enligt programmet. Trots att programmets tillämpningstid har löpt ut kvarstår gäldenärens betalningsskyldighet enligt betalningsprogrammet till den del skyldigheten inte har fullgjorts. På de betalningar som har bestämts i betalningsprogrammet löper ingen ränta på grund av förseningen. En utmätning som riktar sig mot gäldenärens egendom och som baserar sig på en av skuldsaneringen omfattad skuld förfaller då betalningsprogrammet har fastställts med laga kraft. Detsamma gäller annan verkställighet som baserar sig på sådan skuld. Så länge betalningsprogrammet är i kraft får förvandlingsstraff för böter inte verkställas. (30.12.2002/1273)

Att betalningsprogrammet fastställts utgör inte hinder för en prövning av en invändning som gäller grunden för eller beloppet av en skuld som omfattas av skuldsaneringen eller giltigheten av eller innehållet i en säkerhetsrätt som hänför sig till skulden, förutsatt att skulden eller rätten har gjorts stridig i samband med skuldsaneringen och saken med stöd av 57 § 2 mom. har anvisats till en särskild rättegång.

En förbindelse eller ett avtal som förpliktar gäldenären att erlägga en betalning som baserar sig på eller ansluter sig till en skuld som omfattas av skuldsaneringen är utan verkan, om inte betalningsskyldigheten grundar sig på ett fastställt betalningsprogram eller på stadgandena i denna lag. Efter att betalningsprogrammet har slutförts kan gäldenären emellertid frivilligt betala skulder som omfattas av skuldsaneringen. (24.1.1997/63)

40 a § (24.1.1997/63)

Ställningen för okända borgenärer

Om det först efter att betalningsprogrammet har slutförts framkommer en sådan i skuldsaneringen ingående skuld, på grundval av vilken betalningsprogrammet kunde ha ändrats, skall gäldenären av denna skuld betala ett belopp som borgenären skulle ha erhållit om skulden hade ingått i betalningsprogrammet.

41 § (24.1.1997/63)

Iakttagande av betalningsprogrammet

Gäldenären skall erlägga betalningar enligt betalningsprogrammet till varje borgenär enligt den betalningstidtabell som anges i programmet. Domstolen kan då det prövas ändamålsenligt bestämma att gäldenären skall erlägga betalningarna delvis eller i sin helhet till utmätningsmannen, som skall redovisa dem för borgenärerna. Utmätningsmannen kan utfärda ett i utsökningslagen avsett betalningsförbud för att de i betalningsprogrammet angivna prestationerna skall innehållas på gäldenärens lön, pension, inkomst av näringsverksamhet eller annan periodisk prestation i tillämpliga delar med iakttagande av vad som stadgas om betalningsförbud i utsökningslagen. Domstolens förordnande förfaller, om utmätningsmannen anser att det inte finns förutsättningar för att genomföra betalningsprogrammet. Utmätningsmannen skall meddela gäldenären att förordnandet har förfallit.

Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. har en gäldenär vars betalningsförmåga har försämrats, rätt att under betalningsprogrammets tillämpningstid skjuta upp sina betalningar till envar borgenär med ett sammanlagt belopp som motsvarar högst tre månaders betalningsskyldighet genom att underrätta borgenären om uppskovet och orsaken till det. En betalning som gäldenären har skjutit upp förfaller till betalning när betalningsprogrammets tillämpningstid löper ut. (30.12.2002/1273)

42 § (24.1.1997/63)

Påföljder av att betalningsprogrammet försummas och stadganden om hur betalningsprogrammet förfaller

Om gäldenären försummar en betalning enligt betalningsprogrammet till en borgenär som har realsäkerhetsrätt i gäldenärens egendom, får borgenären utöva de rättigheter som avses i 13 § 1 mom. 1 punkten när mer än tre månader har förflutit från det att betalningen försummades och den ännu inte har betalts. Vid realisering iakttas dessutom 34 §.

Om gäldenären försummar en betalning enligt betalningsprogrammet till någon annan borgenär än en sådan som avses i 1 mom., kan borgenären med stöd av betalningsprogrammet yrka verkställighet enligt utsökningslagen efter det att mer än tre månader har förflutit från det att betalningen försummades och den ännu inte har betalts. Borgenären kan härvid kräva att hela avkastningen enligt programmet skall drivas in. Verkställigheten fortgår till dess borgenären anhåller om återkallande av utmätningen eller gäldenären erlagt de enligt betalningsprogrammet förfallna raterna till borgenären och gör troligt att han eller hon i framtiden kommer att iaktta betalningsprogrammet. Om en kungörelse har utfärdats om försäljning av egendom som har mätts ut hos gäldenären kan egendomen säljas, om borgenären inte anhåller om återkallande av utmätningen. (30.12.2002/1273)

Utmätningsmannen skall förvara de medel som influtit vid försäljningen av egendom som har mätts ut med stöd av 1 eller 2 mom., om det finns skäl att anta att medlen kan användas för betalning av någon annan skuld än den vars borgenär har ansökt om verkställighet.

Domstolen ska bestämma att betalningsprogrammet förfaller, om gäldenären ansöker om det. På ansökan av en borgenär får domstolen bestämma att betalningsprogrammet förfaller, om (29.2.2008/117)

1) gäldenären utan godtagbar orsak väsentligen har försummat att iaktta betalningsprogrammet,

2) efter att betalningsprogrammet fastställts framkommer omständigheter som hade förhindrat en skuldsanering, om de hade varit kända när beslutet om skuldsanering fattades, eller

3) gäldenären har äventyrat genomförandet av betalningsprogrammet genom att uppta ny skuld utan orsak som anknyter till hans oundgängliga utkomst eller utan någon annan jämförbar orsak eller genom att på annat sätt försumma sin skyldighet att medverka.

I stället för att bestämma att betalningsprogrammet förfaller kan domstolen fastställa beloppet av den tilläggsprestation som gäldenären skall betala till en borgenär som har framställt ett yrkande, och bestämma att tilläggsprestationen skall betalas med dröjsmålsränta, om det måste anses vara en oskälig påföljd att programmet förfaller, med hänsyn till den avkastning som betalningsprogrammet ger borgenären, tilläggsprestationens storlek, orsaken till försummelsen samt övriga förhållanden. (30.12.2002/1273)

Om beslut har fattats om att betalningsprogrammet skall förfalla, har borgenärerna rätt att hos gäldenären yrka betalning för sin fordran enligt de villkor som skulle ha gällt utan skuldsanering. Gäldenären skall dock inte betala dröjsmålsränta på skulden för den tid betalningsprogrammet är i kraft, om inte domstolen bestämmer något annat till följd av den orsak som lett till att betalningsprogrammet förfallit.

Beslut genom vilket det har bestämts att programmet förfaller skall iakttas oberoende av ändringssökande, om inte domstolen av särskilda skäl bestämmer att beslutet skall iakttas först då det vunnit laga kraft eller något annat bestäms i saken.

43 §

Inverkan av konkurs på betalningsprogrammet

Om gäldenären försätts i konkurs innan betalningsprogrammet har slutförts, skall betalningsprogrammet förfalla. Borgenärens rätt i konkursen bestäms härvid som om något betalningsprogram inte hade fastställts.

Domstolen kan utan hinder av 1 mom. på yrkande av gäldenären bestämma att betalningsprogrammet inte skall förfalla på grund av konkurs om därtill föreligger särskilda skäl på grund av att huvudparten av skulderna redan har betalts i enlighet med betalningsprogrammet.

43 a § (8.12.2006/1088)

Gäldenärens död

Om gäldenären dör, skall skulderna efter den avlidne beaktas enligt villkoren i betalningsprogrammet. Borgenärerna har rätt till de tilläggsprestationer som gäldenären skulle ha varit skyldig att betala enligt betalningsprogrammet. Om den egendom som utgör säkerhet och som gäldenären behållit enligt betalningsprogrammet realiseras innan betalningsskyldigheten på grundval av betalningsprogrammet har uppfyllts, används försäljningspriset efter avdrag för realiseringskostnaderna till betalning av de skulder som egendomen utgör säkerhet för.

44 § (30.12.2002/1273)

Ändring av betalningsprogrammet

Betalningsprogrammet kan på ansökan av gäldenären eller en borgenär ändras, om

1) gäldenärens betalningsförmåga har försämrats så väsentligt att det inte rimligen kan förutsättas att gäldenären fullgör sin betalningsskyldighet enligt betalningsprogrammet, när hänsyn tas särskilt till den tid som behövs för fullgörandet av betalningsskyldigheten under gäldenärens ändrade förhållanden, eller om andra förhållanden som är av betydelse för skuldsaneringen har förändrats väsentligt efter det att programmet har fastställts,

2) det efter att programmet fastställts har framkommit sådana omständigheter som hade haft väsentlig betydelse för skuldsaneringen, om de hade varit kända när beslutet om skuldsanering fattades,

3) det efter att programmet fastställts framkommer en skuld som omfattas av skuldsaneringen och som inte var känd då betalningsprogrammet fastställdes eller som inte har beaktats i betalningsprogrammet med stöd av 28 a §, eller

4) skäl till ändring av betalningsprogrammet föreligger på grund av återvinning eller därför att i fall som avses i 28 § skuldens belopp eller borgenärens rätt i övrigt fastställts med avvikelse från hur den beaktats i betalningsprogrammet.

En ändring av betalningsprogrammet till borgenärernas fördel gäller alla borgenärer. En borgenär som skulle få en obetydlig andel, som understiger ett belopp som bestäms genom förordning, kan dock lämnas utan betalning. En ändring till borgenärernas nackdel gäller de borgenärer som med stöd av betalningsprogrammet ännu är berättigade till betalning. Om programmet ändras med stöd av 1 mom. 3 punkten, skall ändringen till innehållet vara sådan att gäldenären utan hinder av bestämmelserna om betalningsprogrammets varaktighet till borgenären skall betala en lika stor del av skulden som till andra borgenärer i samma ställning, om detta inte är oskäligt med beaktande av skuldens belopp och grunden för den samt prestationens ekonomiska betydelse för gäldenärens omständigheter. Programmets tillämpningstid kan förlängas också för betalning av utredarens fordran.

Det ändrade betalningsprogrammet skall iakttas oberoende av ändringssökande, om inte en högre domstol bestämmer något annat. Domstolen kan då den fattar ett beslut om att betalningsprogrammet skall ändras bestämma att föreskrifterna om realiseringen av gäldenärens förmögenhet skall iakttas först då beslutet har vunnit laga kraft eller något annat bestäms.

7 kap

Särskilda stadganden för gäldenär som idkar näring

45 §

Tilläggsförutsättningar för skuldsanering i vissa fall

En gäldenär som idkar näringsverksamhet som enskild näringsidkare eller yrkesutövare kan beviljas skuldsanering enligt denna lag endast om

1) gäldenären inte har skulder som härrör av ifrågavarande näringsverksamhet eller dessa är få till antalet och den förmögenhet som han enbart eller i huvudsak använder i denna näringsverksamhet är obetydlig, eller

2) de skulder som ansluter sig till ifrågavarande näringsverksamhet inte är få till antalet men det bland dessa inte finns sådana som förfallit till betalning men inte betalts och gäldenären förmår betala de skulder som har samband med näringsverksamheten med de inkomster som uppkommer i verksamheten allt eftersom de förfaller till betalning.

En gäldenär som idkar näringsverksamhet som personligen ansvarig bolagsman i ett öppet bolag eller ett kommanditbolag kan beviljas skuldsanering enligt denna lag endast om

1) bolaget är solvent och inte hotas av insolvens, eller

2) om ett sådant förfarande som avses i lagen om företagssanering är anhängigt för bolagets vidkommande.

46 §

Särskilt stadgande om skulderna och förmögenheten

I det fall som avses ovan i 45 §

1) omfattar skuldsaneringen inte de skulder som har samband med ifrågavarande näringsverksamhet eller som utgör det ifrågavarande bolagets skulder,

2) kan gäldenären utan hinder av förbudet i 7 § 1 mom. uppta en skuld som är nödvändig för nämnda näringsverksamhet och som inte är ovanlig till belopp eller villkor.

En enskild näringsidkare eller yrkesutövare är inte skyldig att i skuldsaneringen realisera den förmögenhet som har samband med näringsverksamheten till den del förmögenheten är nödvändig för den fortsatta verksamheten och det är ändamålsenligt att fortsätta verksamheten med hänsyn till den inkomst som gäldenären därigenom förvärvar.

En personligen ansvarig bolagsman i ett öppet bolag eller ett kommanditbolag är inte i skuldsaneringen skyldig att realisera sin andel i bolaget utom om någon borgenär yrkar att så skall ske och det är sannolikt att det leder till ett bättre resultat för borgenären än om bolagsandelen kvarstår hos gäldenären.

47 §

Särskilt stadgande om hur betalningsprogrammet förfaller

Om gäldenären är en enskild näringsidkare eller yrkesutövare och det under betalningsprogrammets giltighetstid fattas ett beslut om att ett förfarande som avses i lagen om företagssanering skall inledas i fråga om gäldenären, förfaller det betalningsprogram som fastställts med stöd av denna lag. Domstolen kan dock bestämma att betalningsprogrammet inte skall förfalla trots saneringen av företaget om det föreligger särskilda skäl för detta på grund av att huvudparten av de skulder som omfattas av betalningsprogrammet har betalts i enlighet med programmet.

48 §

Särskilt stadgande om aktieägare

Om gäldenären idkar näringsverksamhet som aktieägare i ledningen för ett aktiebolag, betraktas inte som skuld som omfattas av skuldsaneringen en skuld som baserar sig på gäldenärens borgensförbindelse, om borgen har ingåtts för nämnda bolags skuld. På en sådan gäldenär tillämpas inte 3 § 2 mom. om säkerheten har ställts för ovan nämnda bolags skuld.

En skuld som avses i 1 mom. omfattas likväl av skuldsaneringen, om ett förfarande enligt lagen om företagssanering har inletts beträffande företaget eller om ett saneringsprogram har fastställts för bolaget. (24.1.1997/63)

Vad som stadgas i 46 § 3 mom. gäller i tillämpliga delar en gäldenär som idkar näringsverksamhet som aktieägare i ledningen för ett aktiebolag.

8 kap

Förfarandet vid domstol

49 §

Behandlingsordningen och behörig domstol (30.12.2002/1273)

Vid behandlingen av ett ärende som avses i denna lag skall vad som i 8 kap. rättegångsbalken bestäms om behandling av ansökningsärenden iakttas, om inte något annat följer av denna lag. (30.8.2002/772)

Ett ärende kan alltid behandlas vid ett sammanträde i vilket enbart ordföranden deltar. (31.1.1995/113)

Om skuldsanering beslutar den domstol som är gäldenärens allmänna forum eller då gäldenärerna ansöker om skuldsanering gemensamt, den domstol som är allmänt forum för någon av dem. I de fall som avses i 45 § 2 mom. 2 punkten och 48 § 2 mom. kan den domstol där saneringsförfarandet är anhängigt besluta om skuldsanering. (24.1.1997/63)

Om att betalningsprogrammet skall förfalla och om ändring av betalningsprogrammet samt om andra frågor som gäller skuldsanering beslutar den domstol som nämns i 3 mom. eller den domstol som har avgjort frågan om fastställandet av betalningsprogrammet. (30.12.2002/1273)

50 §

Ansökan om skuldsanering

Ansökan om skuldsanering skall uppgöras enligt fastställt formulär vid äventyr att ansökan i annat fall kan lämnas utan prövning. Ansökan skall inlämnas till domstolens kansli.

Om gäldenärerna gemensamt ansöker om skuldsanering, skall av varje gäldenärs ansökan framgå orsaken till att ansökan är gemensam.

Ansökan av en gäldenär i konkurs kan inte upptas till prövning innan boförteckningen har fastställts. (30.12.2002/1273)

51 §

Bilagor till ansökan

Till ansökan skall fogas en nödvändig utredning över de omständigheter som inverkar på gäldenärens betalningsförmåga och över andra för skuldsaneringen betydelsefulla omständigheter. Till ansökan kan fogas gäldenärens förslag till betalningsprogram samt förslag om utredare.

Om de handlingar som skall fogas till ansökan och om den utredning som krävs stadgas närmare genom förordning.

52 §

Hörande av borgenärerna om ansökan

Domstolen kan innan den beslutar om att skuldsanering skall inledas bereda en eller flera borgenärer tillfälle att inom en utsatt tid ge ett skriftligt utlåtande om ansökan. Borgenären kan också kallas till ett sammanträde för att höras.

Vad som stadgas i 1 mom. om borgenär gäller också den som ingått en borgensförbindelse för gäldenärens skuld, den som ställt säkerhet samt medgäldenär.

53 §

Inhämtande av utredning

Domstolen skall på yrkande av en borgenär vid behov inhämta behövlig utredning, om det föreligger omständigheter som enligt 10 § kan leda till att ansökan avslås. Domstolen kan även på eget initiativ inhämta utredning. (24.1.1997/63)

Om det för erhållande av utredningen är nödvändigt, kan domstolen på eget initiativ eller på ansökan av borgenären begära att utmätningsmannen gör en sådan utsökningsutredning om gäldenären som avses i 3 kap. 57–63 § utsökningslagen eller lämnar andra uppgifter som är nödvändiga för att beslut i ärendet skall kunna fattas. Domstolen kan samtidigt bestämma att utmätningsmannen, utan hinder av sekretessbestämmelserna, har samma rätt som gäldenären att få upplysningar om gäldenärens bankkonton, betalningsrörelse, avtal och förbindelser samt om gäldenärens förmögenhet, beskattning och övriga omständigheter som gäller gäldenärens ekonomiska ställning. Utmätningsmannen kan också kallas för att höras i ärendet. (27.6.2003/691)

54 §

Beslut om inledande av skuldsanering

Beslut om att skuldsanering skall inledas skall fattas, om förutsättningarna för en skuldsanering uppfylls på basis av den utredning som företetts och hinder inte föreligger. I ett beslut om att skuldsanering skall inledas får ändring inte sökas. (31.1.1995/113)

Då domstolen beslutar om att skuldsanering skall inledas skall den

1) utsätta en dag då förslaget till betalningsprogram senast skall tillställas domstolen, om förslaget inte har fogats till ansökan,

2) utsätta en dag då borgenärerna senast för utredaren eller någon annan som skall uppgöra förslaget till betalningsprogram eller för domstolen, enligt vad domstolen bestämmer, skriftligen skall uppge beloppet av en skuld som omfattas av skuldsaneringen om detta avviker från vad gäldenären uppgett, vid äventyr att yrkandet till den del det överstiger det av gäldenären uppgivna beloppet annars kan lämnas obeaktat i betalningsprogrammet,

3) om en utredare inte förordnas, utsätta en dag då borgenärerna senast skall tillställa domstolen ett skriftligt utlåtande om gäldenärens ansökan och om förslaget till betalningsprogram samt eventuella invändningar mot de skulder som ingår i förslaget, vid äventyr att utlåtandena och invändningarna annars kan lämnas obeaktade, och

4) förordna en utredare, om anledning därtill föreligger enligt 64 §.

(31.1.1995/113)

Domstolen skall dessutom

1) upplysa gäldenären om den i 6 § stadgade skyldigheten att lämna uppgifter, om den i 7 § stadgade skyldigheten att medverka och om det i 12 § stadgade betalningsförbudet och förbudet att ställa säkerhet samt om påföljderna av försummelse och överträdelse,

2) underrätta utsökningsmyndigheten på gäldenärens hemort och på den ort där gäldenärens fastighet är belägen om att skuldsanering inleds, och

3) på beslutet anteckna klockslaget då det har meddelats och avkunnats.

Domstolen skall, om inte något annat följer av 66 §, ofördröjligen tillställa borgenärerna samt borgensmännen, dem som ställt säkerhet och medgäldenärerna en kopia av sitt beslut, av ansökan och av gäldenärens förslag till betalningsprogram samt en utredning om möjligheten att enligt 31 a § yrka förlängning av betalningsprogrammets varaktighet. (24.1.1997/63)

55 §

Om sammanträde innan betalningsprogrammet fastställs

Om det på grund av borgenärernas skriftliga utlåtanden eller det sammandrag som utredaren uppgjort och som ingår i förslaget till betalningsprogram eller det meddelande av utredaren som avses i 66 § 4 mom. är nödvändigt, kan domstolen bestämma att ärendet skall behandlas vid ett sammanträde. Domstolen skall underrätta gäldenären, borgenärerna och utredaren om tid och plats för sammanträdet.

56 §

Att göra skulder tvistiga

Borgenärerna kan skriftligen inom en av domstolen förelagd tid eller muntligen vid ett sammanträde, om ett sådant hålls, framföra invändningar mot de skulder som ingår i förslaget till betalningsprogram. Om utredaren har uppgjort förslaget kan också gäldenären framföra invändningar. Invändningarna skall framföras till utredaren som ger dem till kännedom för domstolen i anslutning till förslaget till betalningsprogram.

57 §

Behandlingen av invändningarna

De i 56 § avsedda invändningarna behandlas i samband med behandlingen av skuldsaneringen och avgörs i betalningsprogrammet om det med beaktande av den bevisning som krävs och övriga omständigheter är möjligt utan att skuldsaneringen orsakas väsentligt dröjsmål eller annan olägenhet.

Om saken inte enligt 1 mom. kan behandlas och avgöras i samband med skuldsaneringen skall domstolen anvisa den part som har bevisbördan i ärendet att inom förelagd tid föra ärendet till prövning i en särskild rättegång eller något annat förfarande. Om beaktande av en sådan fordran i betalningsprogrammet stadgas i 28 §.

58 §

Uppskov och förfall för ärendet i vissa fall

Om förslaget till betalningsprogram inte kan fastställas enligt 38 §, kan domstolen ge gäldenären eller utredaren möjlighet att göra upp ett nytt förslag senast en viss dag. Av dem som är delaktiga i ärendet skall senast en viss dag inhämtas ett utlåtande om det nya förslaget till den del domstolen, med beaktande av betydelsen av de ändringar som görs i det tidigare förslaget och innehållet i de utlåtanden som givits, anser det nödvändigt. (24.1.1997/63)

Om gäldenären dör innan betalningsprogrammet fastställts förfaller ansökan.

59 §

Domstolens skyldighet att ge upplysningar

Domstolen skall då den fastställer betalningsprogrammet ge gäldenären en redogörelse för skuldsaneringens betydelse och påföljderna av att betalningsprogrammet inte iakttas, samt fästa gäldenärens uppmärksamhet vid att skuldsaneringen kan äventyras om han upptar en sådan ny skuld som inte förutsätts i betalningsprogrammet.

60 §

Återvinning i skuldsaneringen

En rättshandling som kunde återgå om konkurs hade sökts i stället för skuldsanering, kan på yrkande av borgenären återgå i samband med skuldsaneringen på de grunder som stadgas i lagen om återvinning till konkursbo (758/91) och med iakttagande även av vad som i nämnda lag stadgas om tredje mans ställning.

Som utsatt dag betraktas i de fall som avses i 1 mom. den dag då ansökan om skuldsanering gjordes eller, om en ansökan om försättande av gäldenären i konkurs då var anhängig, den dag då konkursansökan gjordes. Är flera ansökningar om konkurs anhängiga, betraktas som utsatt dag den dag då den först anhängiggjorda ansökan gjordes.

I fråga om återvinning gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 3 kap. 84, 89 och 90 § utsökningslagen. Det som med anledning av borgenärens talan bestäms att skall överlåtas eller ersättas kan utan hinder av denna lag användas till betalning av kärandens fordran. En talan om återvinning skall väckas inom sex månader från det att borgenären fick kännedom om att skuldsanering inletts. (27.6.2003/691)

En fordran som till följd av återvinning av en betalning uppkommer på nytt för den borgenär som varit svarande skall beaktas som en skuld som omfattas av skuldsaneringen.

61 §

Ansökan om att betalningsprogrammet skall förfalla eller ändras (24.1.1997/63)

Ansökan om att betalningsprogrammet ska förfalla eller ändras ska göras skriftligen hos domstolen. Ansökan ska göras utan obefogat dröjsmål efter det att gäldenären eller borgenären fick kännedom om grunden för ansökan. Ansökan om att betalningsprogrammet ska ändras kan inte göras efter det att betalningsprogrammets tillämpningstid har löpt ut. Gäldenärens ansökan om att betalningsprogrammet ska förfalla ska göras under pågående betalningsprogram och borgenärens ansökan senast två år efter det att betalningsskyldigheten enligt betalningsprogrammet har fullgjorts. Om grunden för ansökan är gäldenärens förfarande enligt 39 kap. 2 eller 3 § i strafflagen (39/1889), kan borgenären likväl göra sin ansökan innan åtalsrätten för brottet har preskriberats. (29.2.2008/117)

Om gäldenären ansöker om ändring av betalningsprogrammet, skall han till ansökan foga ett förslag till nytt betalningsprogram. De borgenärer som förslaget gäller skall ges tillfälle att höras om förslaget.

Gäldenären och de borgenärer som domstolen anser nödvändigt att höra skall ges tillfälle att bli hörda om borgenärens ansökan. Har borgenären yrkat att betalningsprogrammet skall förfalla, skall de övriga borgenärerna ges tillfälle att framställa sina yrkanden, om det finns orsak därtill enligt 42 § 5 mom. Anser domstolen att det föreligger skäl att ändra betalningsprogrammet, kan den utsätta en dag då gäldenären senast skall tillställa domstolen ett förslag till betalningsprogram. Vad som föreskrivs ovan gäller för behandlingen av förslaget. (30.12.2002/1273)

61 a § (30.12.2002/1273)

Ansökan om fastställande av tilläggsprestationer

En borgenärs ansökan om fastställande av tilläggsprestationer och påförande av betalningsskyldighet för gäldenären kan prövas först efter att betalningsprogrammet har löpt ut. Ansökan skall göras utan obefogat dröjsmål efter det att betalningsprogrammets tillämpningstid har löpt ut eller det att grunden för tilläggsprestationsskyldigheten har kommit till borgenärens kännedom. När två år har förflutit från det att betalningsprogrammet slutfördes, kan ansökan inte längre göras. Innan ansökan görs skall borgenären lägga fram ett sådant skriftligt yrkande för gäldenären och bereda honom eller henne tillfälle att bemöta yrkandet. Borgenären får dock göra en ansökan utan att lägga fram ett yrkande, om framskjutande av behandlingen i domstol kan förorsaka borgenären rättsförlust eller om det finns något annat vägande skäl till att inleda förhandlingen utan dröjsmål.

Med anledning av ansökan skall gäldenären ges tillfälle att bli hörd och de borgenärer som saken gäller skall beredas tillfälle att framställa sina yrkanden.

Tilläggsprestationerna kan fastställas och påföras också på gäldenärens ansökan. Vad som ovan föreskrivs om borgenärens ansökan gäller också en ansökan av gäldenären.

62 § (30.12.2002/1273)

Rättegångskostnader

De som är delaktiga i ärendet svarar själva för de kostnader som orsakas av deltagande i förfarandet. Vid den behandling av invändningar som avses i 57 § 1 mom. och, om särskilda skäl föreligger, vid behandling av en ansökan om att betalningsprogrammet skall förfalla eller tilläggsprestationer fastställas, iakttas dock i tillämpliga delar vad som föreskrivs om rättegångskostnaderna i tvistemål. Bestämmelser om gäldenärens skyldighet att betala utredarens arvode och kostnadsersättning finns i 70 § 1 mom.

62 a § (31.1.1995/113)

Meddelanden och delgivningssätt

Dagen för när ett beslut om ett betalningsprogram kommer att ges skall meddelas gäldenären, samtliga borgenärer, utsökningsmyndigheten på gäldenärens hemort och utredaren, om en sådan förordnats. I meddelandet skall uppges om förslaget till betalningsprogram har ändrats efter att förslaget har tillställts dem som är delaktiga i ärendet. Ett meddelande behöver dock inte tillställas en borgenär vars fordran på gäldenären är obetydlig och som inte har givit något utlåtande om förslaget till betalningsprogram. Dagen för när ett beslut om ändring av betalningsprogrammet kommer att ges skall meddelas gäldenären och de borgenärer som har getts tillfälle att bli hörda i saken. Om att betalningsprogrammet har förfallit skall meddelas gäldenären, utsökningsmyndigheten på gäldenärens hemort samt borgenärerna i den mån domstolen anser det behövligt. Fullföljdsdomstolen kan uppdra meddelandet åt tingsrätten. (24.1.1997/63)

De meddelanden och delgivningar som avses i denna lag kan framföras per post under den adress som gäldenären uppgivit eller genom användning av telefax eller elpost, om det inte är nödvändigt att delgivningen sker mot delgivningsintyg eller mottagningsbevis eller med iakttagande av andra sätt för delgivning i tvistemål. Ett meddelande om att skuldsanering inletts kan lämnas till utsökningsmyndigheterna även per telefon.

63 §

Ändringssökande

I domstolens beslut i ärende som gäller skuldsanering får ändring sökas om inte sökande av ändring är förbjudet särskilt eller det är fråga om ett avgörande i en processuell fråga.

Om ändring har sökts i ett beslut genom vilket en ansökan om skuldsanering har avslagits och gäldenären har försatts i konkurs innan ärendet har avgjorts i fullföljdsdomstolen, förfaller konkursen, om skuldsaneringen inleds. (24.1.1997/63)

9 kap

Stadganden om utredaren

64 §

Förordnande av utredare

I skuldsaneringen kan en utredare förordnas, om det är nödvändigt för att utreda gäldenärens ekonomiska ställning, för att realisera egendom eller annars för att skuldsaneringen skall kunna genomföras. En utredare kan förordnas också för reglering av borgensansvar och säkerhetsansvar. I ett ärende som gäller fastställande av tilläggsprestationer kan en utredare förordnas, om det är nödvändigt på grund av tvistigheter eller oklarheter i ärendet eller av andra särskilda skäl. (8.12.2006/1088)

Domstolen förordnar en utredare då beslut fattas om att skuldsanering skall inledas. Utredaren kan förordnas också vid en annan tidpunkt om anledning därtill föreligger. Utredaren kan också ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till ändring av betalningsprogrammet. (31.1.1995/113)

I beslut om förordnande av en utredare får ändring inte sökas särskilt.

65 §

Utredarens behörighet

Till utredare skall förordnas en person som är myndig och känd för att vara hederlig och som inte har försatts i konkurs eller vars handlingsbehörighet inte har begränsats och som samtycker till uppdraget. Utredaren skall ha den skicklighet, förmåga och erfarenhet som uppdraget kräver. Utredaren får inte stå i ett sådant förhållande till gäldenären eller någon borgenär som kan vara ägnat att äventyra utredarens oberoende i förhållande till gäldenären eller utredarens opartiskhet gentemot borgenärerna. (1.4.1999/462)

Till utredare kan under de förutsättningar som anges i 1 mom. förordnas en utmätningsman eller en biträdande utmätningsman.

66 §

Utredarens uppgifter

Utredaren skall inom en av domstolen utsatt tid göra upp ett förslag till betalningsprogram samt utföra övriga uppgifter som domstolen ålägger utredaren. Då förslaget till betalningsprogram görs upp skall utredaren förhandla med gäldenären och borgenärerna och ge dem nödvändiga upplysningar om omständigheter som är av betydelse för skuldsaneringen samt bereda dem tillfälle att uttala sig om ansökan och om förslaget. Utredaren kan av gäldenären och borgenärerna inbegära utlåtanden och invändningar som skall ges in senast en viss dag vid äventyr att utlåtandena och invändningarna annars kan lämnas obeaktade. Dagen skall utsättas så att de som är delaktiga i ärendet har en skälig tid att ge utlåtande. Till förslaget till betalningsprogram skall fogas utredarens sammandrag av gäldenärens och borgenärernas utlåtanden om ansökan och förslaget. (31.1.1995/113)

Domstolen kan ålägga utredaren att tillställa gäldenären och borgenärerna de meddelanden som avses i 54 och 55 §§ samt 62 a § 1 mom. (31.1.1995/113)

Utredaren kan ges i uppdrag att handha realiseringen av gäldenärens förmögenhet samt de åtgärder och arrangemang som har samband med denna, samt handha redovisningen av de medel som inflyter vid realiseringen.

Om utredaren får kännedom om något som kan leda till att gäldenärens ansökan förkastas skall han överföra ärendet till domstol för avgörande.

67 §

Utredarens rättigheter

Utredaren har utan hinder av stadgandena om tystnadsplikt samma rätt som gäldenären att för sitt uppdrag få uppgifter om gäldenärens bankkonton, betalningsrörelse, avtal och förbindelser samt om gäldenärens förmögenhet, beskattning och övriga omständigheter som gäller gäldenärens ekonomiska ställning.

68 §

Tillsyn och tvångsmedel

Om utredaren försummar en uppgift eller en skyldighet som ankommer på honom enligt denna lag, kan domstolen vid vite förplikta honom att fullgöra den inom utsatt tid.

69 §

Skiljande av en utredare från hans uppdrag

Domstolen kan på eget initiativ eller på yrkande av borgenären eller gäldenären samt efter att utredaren getts tillfälle att bli hörd, skilja utredaren från hans uppdrag, om han i väsentlig mån försummar sina skyldigheter eller om det föreligger andra vägande skäl. Domstolen kan av giltiga skäl skilja utredaren från hans uppdrag om utredaren anhåller om detta. Domstolen kan bestämma att beslutet skall iakttas oberoende av ändringssökande, om inte den domstol där ärendet är anhängigt på grund av att ändring har sökts bestämmer något annat.

70 §

Utredarens arvode och kostnadsersättning

Utredaren har rätt att få ett skäligt arvode för sitt uppdrag samt ersättning för de kostnader som varit nödvändiga för fullgörandet av uppdraget. Av utredarens fordran skall gäldenären betala ett belopp som motsvarar gäldenärens betalningsmån under högst fyra månader efter att betalningsprogrammet har fastställts eller ändrats eller tilläggsprestationerna har fastställts. Denna andel som gäldenären skall betala kan också tas av de medel som influtit till gäldenären efter det skuldsaneringen inleddes. Det belopp av utredarens fordran som är större än den andel gäldenären skall betala förordnas att betalas av statens medel. Om ansökan förkastas, skall fordran förordnas att i sin helhet betalas av statens medel. Gäldenären skall härvid ersätta staten en fordran som har betalts av statens medel, om ansökan har avslagits på grund av att gäldenären har försummat sina skyldigheter enligt förfarandet. I ett ärende som gäller fastställande av tilläggsprestationer kan den borgenär som gjort ansökan förordnas att ersätta staten den fordran som betalts av statens medel, om ansökan varit uppenbart ogrundad. Om utredaren har förordnats att handha den realisering som fastställs i betalningsprogrammet, tas dock arvodet och kostnaderna för detta uppdrag ur försäljningspriset för egendomen. Om ett offentligt rättsbiträde har varit utredare, betalas arvodet och ersättningen till den statliga rättshjälpsbyrån. Närmare bestämmelser om arvode och kostnadsersättningar till utredaren utfärdas genom förordning av justitieministeriet. (8.12.2006/1088)

Vad som är stadgat om de ersättningar som betalas ur statsmedel åt vittne som hörs vid en domstol gäller för betalningen av arvodet och ersättningarna.

71 §

Utredarens ersättningsskyldighet

Utredaren är skyldig att ersätta skada som han i sitt uppdrag genom fel eller försummelse har vållat gäldenären eller borgenären eller borgensmannen eller den som ställt säkerhet.

Om utredaren är ett allmänt rättsbiträde, svarar staten och rättsbiträdet för skada så som föreskrivs i 3 och 4 kap. skadeståndslagen (412/1974). (4.8.2000/714)

10 kap

Reglering av borgensansvar och säkerhetsansvar utan skuldsanering

72 §

Reglering av borgensansvaret

Om en privatperson i annat sammanhang än affärsverksamhet eller därmed jämförbar verksamhet har ingått en borgensförbindelse för en skuld, och på grund av denna blivit betalningsskyldig, men han inte förmår betala skulden utan dröjsmål utan att realisera sin ägarbostad som tillgodoser rimliga behov eller annan egendom som hör till hans bastrygghet, kan för honom på ansökan fastställas ett betalningsprogram för borgensskulden i enlighet med 75 §. En förutsättning för att betalningsprogrammet skall fastställas är att skulden jämte räntor enligt 75 § 1 mom. därigenom betalas i sin helhet och att betalningsprogrammet inte äventyrar uppfyllandet av borgensmannens övriga förpliktelser.

Reglering av borgensansvar kan inte beviljas utan särskilt vägande skäl om

1) borgensmannen har dömts för ett i 39 kap. 1-3 eller 6 § strafflagen avsett gäldenärsbrott eller är åtalad eller misstänkt för ett sådant brott,

2) honom har meddelats näringsförbud, eller ett ärende som gäller näringsförbud eller en förundersökning av ett sådant ärende är anhängigt,

3) han har försummat den i 74 § stadgade skyldigheten att lämna uppgifter, eller

4) det finns grundad anledning att anta att han inte kommer att iaktta betalningsprogrammet.

Vad detta kapitel stadgar om borgensman iakttas i tillämpliga delar också beträffande en medgäldenär vars ställning i skuldförhållandet kan likställas med borgensmannens och av vilken betalning har krävts för skuldens hela obetalda belopp.

73 §

Reglering av säkerhetsansvar

Om en privatperson i något annat sammanhang än affärsverksamhet eller därmed jämförbar verksamhet har ställt sin ägarbostad som tillgodoser rimliga behov som säkerhet för en annan persons skuld och skulden har förfallit till betalning, men den som ställt säkerhet inte har någon annan egendom som inte ingår i hans bastrygghet och som han utan dröjsmål kan realisera för att betala skulden, kan för honom på ansökan, i enlighet med förutsättningarna i 72 §, fastställas ett betalningsprogram enligt 75 § för den del av skuldbeloppet som täcks av värdet på säkerheten då regleringen inleds.

Om ett betalningsprogram som avses i detta kapitel fastställs för den som ställt säkerhet får en ägarbostad som utgör säkerhet inte realiseras på yrkande av borgenären, om inte något annat följer av 42 §. Oberoende av att ett betalningsprogram fastställs behåller borgenären sin säkerhetsrätt tills den som ställt säkerheten har fullgjort den betalningsskyldighet som fastställts enligt denna lag, eller borgenären i övrigt har fått full betalning för skulden till den del ägarbostaden utgör säkerhet för den.

74 §

Skyldighet för borgensmannen och den som ställer säkerhet att lämna uppgifter

Borgensmannen och den som ställt säkerhet är skyldiga att lämna domstolen och borgenären alla nödvändiga uppgifter om de omständigheter som har betydelse för regleringen av borgens- eller säkerhetsansvaret.

75 §

Innehållet i ett betalningsprogram som gäller borgens- eller säkerhetsansvar

Av den förmögenhet som en borgensman eller den som ställt säkerhet har och vilken inte ingår i bastryggheten samt av den i 5 § 1 mom. avsedda betalningsmånen skall i betalningsprogrammet för betalningen av den i 72 eller 73 § avsedda skulden reserveras den del som inte behövs för fullgörande av övriga skyldigheter, så att skulden jämte ränta beräknad med stöd av 3 § 2 mom. räntelagen (633/82) från början av regleringen betalas inom en tid som uppgår till högst fem år eller om skuldens återstående ursprungliga kredittid är längre, under denna tid.

Om för den gäldenär, för vars skuld borgensförbindelse ingåtts eller säkerhet ställts, har fastställts ett betalningsprogram enligt denna lag eller enligt lagen om företagssanering, fastställs ett betalningsprogram enligt denna paragraf för den del av skulden för vilken betalningar inte inflyter genom det betalningsprogram som fastställts för gäldenären.

Borgensmannen eller den som ställt säkerhet skall uppgöra ett förslag till betalningsprogram.

För i denna paragraf avsett betalningsprogram gäller i tillämpliga delar 36, 38, 40, 41, 42, 43 och 44 §§. Domstolen kan bestämma att det är en förutsättning för att reglering av borgensansvaret skall beviljas att borgensmannen beviljar borgensborgenären en säkerhetsrätt i den egendom som ingår i bastryggheten. I betalningsprogrammet fastställd betalningsskyldighet för en borgensskuld kan verkställas så som en dom som förpliktar till betalning. Om den som ställt säkerhet försummar sin betalningsskyldighet enligt betalningsprogrammet kan säkerhetsborgenären utöva sina rättigheter enligt 13 § 1 mom. 1 punkten.

76 §

Rättsverkningarna av att reglering av borgens- eller säkerhetsansvar inleds

Då beslut fattats om att en reglering av borgensansvaret eller säkerhetsansvaret skall inledas, får mot borgensmannen eller mot den egendom som utgör säkerhet inte till följd av detta ansvar riktas åtgärder som står i strid med det i 13 och 17 §§ avsedda indrivningsförbudet och utmätningsförbudet. På yrkande av borgensmannen eller den som ställt säkerhet kan förbudet förklaras vara i kraft interimistiskt redan innan regleringen inleds. Beslut om detta kan fattas utan att borgenären hörs, om det anses vara nödvändigt på grund av att saken är brådskande.

För tiden efter att regleringen inletts är borgensmannen inte skyldig att betala annan ränta än sådan som avses i 3 § 2 mom. räntelagen och av värdet på säkerheten får annan ränta inte drivas in.

Om ansökan rörande reglering av borgensskuld eller säkerhetsskuld avslås, gäller i fråga om hur regleringens rättsverkningar upphör i tillämpliga delar 22 §.

77 §

Förfarandet vid domstol

Om förfarandet vid domstol då ett borgensansvar eller ett säkerhetsansvar skall regleras gäller i tillämpliga delar vad 8 kap. stadgar om behandlingen av en ansökan om skuldsanering. Om den för vars skuld borgensförbindelse har ingåtts eller säkerhet ställts har ansökt om skuldsanering enligt denna lag eller saneringsförfarande enligt lagen om företagssanering, riktas ansökan till den domstol vid vilken gäldenärens ansökan är anhängig.

11 kap

Särskilda stadganden

78 §

Offentligrättsliga borgenärers ställning i skuldsaneringen

En offentligrättslig fordringsägare får utan hinder av någon annan lag samtycka till skuldsanering enligt denna lag eller till frivillig skuldsanering som till sitt innehåll motsvarar principerna i denna lag. Om samtycket får den myndighet besluta som har behörighet att driva in fordran. Detsamma gäller på motsvarande sätt ett offentligt samfund som har en privaträttslig fordran på gäldenären.

79 §

Preskriptionstidens och indrivningsfristens förhållande till skuldsaneringen (15.8.2003/745)

Angående avbrytande av preskriptionstiden och tiden för väckande av talan och dess verkningar på en fordran som skall beaktas i betalningsprogrammet gäller vad som föreskrivs i 11 och 17 § lagen om preskription av skulder (728/2003). (15.8.2003/745)

Om en borgenär skall driva in en fordran inom en i lag särskilt angiven tid vid äventyr att han annars förlorar sin rätt och om lagen om preskription av skulder inte tillämpas på skulden i fråga, utgör det att denna tid har löpt ut efter att skuldsaneringen har inletts eller ett i 21 § nämnt interimistiskt förbud har trätt i kraft inte något hinder för erhållande av betalning med stöd av betalningsprogrammet. Om ett indrivnings- eller verkställighetsförbud som grundar sig på denna lag upphör utan att betalningsprogrammet fastställs eller om programmet förfaller, beaktas vid beräkningen av den tid som avses i detta moment inte det kalenderår under vilket indrivnings- eller verkställighetsförbudet trädde i kraft eller tiden därefter till utgången av det kalenderår då förbudet på ovan angivet sätt upphörde eller betalningsprogrammet förföll. (15.8.2003/745)

Om en borgenär för bibehållande av en i lag stadgad förmånsrätt måste ansöka om utmätning inom bestämd tid, tillämpas på åberopandet av förmånsrätten på motsvarande sätt vad 1 mom. stadgar om rätt att erhålla betalning.

Om ett på denna lag grundat indrivnings- eller verkställighetsförbud upphör utan att betalningsprogrammet fastställs eller betalningsprogrammet förfaller, beaktas vid beräkningen av den i 3 mom. angivna tiden inte tiden från det verkställighetsförbudet trädde i kraft tills det att det upphörde eller skuldsaneringen förföll. Om utsökningsindrivningen avbryts på grund av ett verkställighetsförbud enligt denna lag eller betalningsprogrammet, lämnas den tiden på motsvarande sätt utan avseende vid bedömningen av om förmånsrätten bevaras.

79 a § (15.8.2003/745)

Preskriptionstidens och indrivningsfristens förhållande till frivillig skuldsanering

Om en borgenär kommer överens med gäldenären om en sådan frivillig skuldsanering som till sitt innehåll motsvarar principerna i denna lag, har borgenären utan hinder av att den tid som avses i 79 § löper ut rätt att få betalning i enlighet med villkoren för skuldsaneringen. Om det gäller en fordran som avses i 79 § 2 mom., skall borgenären, vid äventyr att han annars förlorar sin rätt, driva in sin fordran före utgången av det kalenderår som följer på det då betalningstiden enligt villkoren för skuldsaneringen löper ut, om inte den ursprungliga indrivningsfristen för fordran löper ut efter det. I annat fall anses preskriptionstiden eller tiden för väckande av talan ha avbrutits när den betalningstid som följer av villkoren i skuldsaneringen har löpt ut.

80 §

Tystnadsplikt

Borgenären eller utredaren får inte utan gäldenärens samtycke röja eller för egen vinning använda uppgifter om gäldenärens ekonomiska situation eller personliga omständigheter, vilka han har fått kännedom om under skuldsaneringen eller i samband med att gäldenären har utrett möjligheterna till en förlikning. Stadgandet hindrar inte borgenären från att förhandla med andra borgenärer om frågor som gäller skuldsaneringen och begränsar inte borgenärens möjligheter att driva in skulden om skuldsaneringen förkastas eller betalningsprogrammet förfaller.

Vad 1 mom. stadgar gäller också en person som deltagit i förhandlingar med syfte att åstadkomma en förlikningslösning för att rätta till gäldenärens ekonomiska situation utan skuldsanering.

81 §

Användning av rättegångshandlingar för forskning

Har det med stöd av lagen om offentlighet vid rättegång (945/1984) eller lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (370/2007) bestämts att rättegångshandlingar vilka hänför sig till ett ärende som avses i denna lag skall hållas hemliga, kan den domstol där ärendet har varit anhängigt utan hinder av detta ge tillstånd till att uppgifter ur en sådan handling lämnas för vetenskaplig forskning, om det är uppenbart att utlämnande av uppgiften inte kränker de intressen till vars skydd bestämmelsen om hemlighållande har meddelats. (30.3.2007/377)

Den som med stöd av denna paragraf har fått uppgifter som skall hållas hemliga har samma tystnadsplikt som den som har del i saken.

82 § (21.4.1995/627)

Straffstadgande om brott mot tystnadsplikten

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 80 § eller 81 § 2 mom. döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte strängare straff för gärningen stadgas på något annat ställe i lag.

83 §

Ersättningsskyldighet på grund av brott mot tystnadsplikt

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikten enligt 80 § eller 81 § 2 mom. är skyldig att ersätta gäldenären för den skada som därigenom orsakats.

84 § (21.1.1997/63)

Borgenärens rätt att få vissa uppgifter

Utan hinder av stadgandena om tystnadsplikt har borgenären med stöd av ett betalningsprogram rätt att av skattemyndighet få sådana uppgifter om beskattningen av gäldenären som behövs för skuldsaneringen samt av arbetskraftsmyndighet uppgifter om gäldenären anmält sig hos arbetskraftsbyrån, om han erbjudits arbete och om han vägrat att ta emot arbete.

Om särskilda skäl föreligger, kan utmätningsmannen på yrkande av en borgenär under den tid betalningsprogrammet är i kraft utreda gäldenärens ekonomiska situation med iakttagande i tillämpliga delar av 3 kap. utsökningslagen.

85 §

Försummelse och ändring av skuldsanering som grundar sig på avtal

Bestämmelserna i 42 § om villkoren för att ett betalningsprogram ska förfalla och om verkningarna av att ett betalningsprogram förfaller gäller i tillämpliga delar för upphävande av sådan frivillig skuldsanering som till sitt innehåll följer i denna lag föreskrivna principer. Ett avtalsvillkor är ogiltigt, om det innebär att påföljderna av gäldenärens försummelse eller villkoren för eller verkningarna av ett upphävande av frivillig skuldsanering är strängare för gäldenären än enligt 42 §. Detsamma gäller avtal om reglering av borgensansvar. (29.2.2008/117)

Om en gäldenär som avses i denna lag och en borgenär har avtalat om skuldsanering och om inte något annat har bestämts i avtalet, kan avtalet på yrkande av gäldenären eller borgenären ändras på samma grunder som ett betalningsprogram kan ändras enligt 44 § 1-3 mom. Om parterna inte uppnår ett avtal om ändringen inom två månader från det att den andra parten underrättades om ändringsyrkandet, får den part som yrkat på ändring av avtalet genom talan yrka beslut av domstolen om ändring av avtalet. (24.1.1997/63)

86 § (4.8.2000/714)

86 § har upphävts genom L 4.8.2000/714.

87 §

Skuldsaneringsregister

Rättsregistercentralen för ett register över ärenden som gäller skuldsanering för privatpersoner. (21.5.1999/648)

Var och en har rätt att få upplysningar om de omständigheter som antecknats i registret.

Uppgifter som utplånats ur skuldsaneringsregistret skall hållas hemliga. De får dock lämnas ut till en domstol för utredning av förutsättningarna för beviljande av skuldsanering. (21.5.1999/648)

87 a § (14.5.2010/385)

Domstolens anmälningsskyldighet

Domstolen ska för registrering i skuldsaneringsregistret anmäla sina avgöranden i skuldsaneringsärenden till Rättsregistercentralen.

Genom förordning av justitieministeriet föreskrivs vid behov om domstolens skyldighet att göra anmälan genom registrering av uppgifter om sina avgöranden i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem. På registreringen tillämpas lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) och vad som föreskrivs med stöd av den.

88 §

Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag och om det register som skall föras över de ärenden som gäller skuldsanering utfärdas genom förordning.

12 kap

Ikraftträdelsestadganden

89 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 8 februari 1993.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

I fråga om en säkerhetsskuld som uppkommit innan denna lag trädde i kraft kan kreditkostnader som hänför sig till skuldens kredittid efter fastställandet av betalningsprogrammet inte minskas till den del värdet av säkerheten vid den tidpunkt då skuldsaneringen inleddes skulle ha räckt till för att täcka skuldkapitalet och nuvärdet av totalbeloppet av de nämnda kreditkostnaderna.

RP 183/92, LaUB 14/92

Ikraftträdelsestadganden:

31.1.1995/113:

Denna lag träder i kraft den 15 februari 1995.

RP 250/94, LaUB 20/94

21.4.1995/627:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, RP 94/93

24.1.1997/63:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997.

Om ansökan har anhängiggjorts den 11 oktober 1996 eller tidigare, skall 9 a § och 10 § 1-4 punkten i denna lag likväl inte tillämpas. Härvid tillämpas emellertid 30 § 2 mom. i sin lydelse vid denna lags ikraftträdande. Om förslaget till betalningsprogram har tillställts dem som är delaktiga i ärendet före denna lags ikraftträdande, skall 70 § 1 mom. i lagen inte tillämpas.

Stadgandena i denna lag om ändring av betalningsprogrammet samt om hur betalningsprogrammet förfaller skall tillämpas, om ett ärende som gäller ändring av betalningsprogrammet eller att programmet skall förfalla är anhängigt vid tingsrätten när denna lag träder i kraft och om dagen för när ett beslut kommer att ges inte har meddelats eller om ärendet blir anhängigt efter att denna lag har trätt i kraft. I en fullföljdsdomstol tillämpas de stadganden som gällde vid denna lags ikraftträdande i ett ärende som gäller ändring av betalningsprogrammet och att betalningsprogrammet skall förfalla, om ärendet innan denna lag träder i kraft har avgjorts i en lägre domstol och i ett sådant ärende också i tingsrätten, om ärendet har återförvisats från fullföljdsdomstolen till tingsrätten.

Om betalningsprogrammet har fastställts innan denna lag träder i kraft, gäller om gäldenärens betalningsskyldighet vad som stadgas i 40 § 1 mom. i denna lag och om betalningsprogrammets verkställbarhet och verkställigheten av programmet vad som stadgas i 42 § 1-3 mom.

Om ett beslut om inledande av skuldsanering har fattats innan denna lag träder i kraft, skall 31 a § i lagen inte tillämpas.

Stadgandet i 61 § 1 mom. i denna lag om en frist för ansökan om att betalningsprogrammet skall förfalla tillämpas inte, om betalningsprogrammets tillämpningstid har löpt ut före lagens ikraftträdande.

Om gäldenären har avlidit före lagens ikraftträdande, tillämpas inte 43 a § i denna lag.

RP 180/1996, LaUB 19/1996, RSv 236/1996

6.2.1998/110:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.

RP 132/1997, LaUB 17/1997, RSv 231/1997

1.4.1999/462:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

LaUB 20/1998, RSv 234/1998

21.5.1999/648:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998

4.8.2000/714:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2000.

För skuldrådgivning som ordnas före den 1 januari 2001 betalas ersättning enligt vad som bestäms i 62 § 2 mom. som upphävs genom denna lag.

RP 37/2000, EkUB 16/2000, RSv 92/2000

30.8.2002/772:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

När ett ärende som har blivit anhängigt innan denna lag trätt i kraft behandlas i domstol skall de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet iakttas.

RP 32/2001, LaUB 12/2002, RSv 97/2002

30.12.2002/1273:

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2. Denna lag tillämpas, om en ansökan om skuldsanering eller ett annat ärende som gäller skuldsanering är anhängigt hos en tingsrätt när lagen träder i kraft och tingsrätten inte har meddelat när beslutet ges eller om ett ärende blir anhängigt efter ikraftträdandet. Om det i ett sådant anhängigt ärende har yrkats att betalningsprogrammet skall ändras eller förfalla tillämpas de procedurbestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft. Det kan dock bestämmas att gäldenären också skall betala tilläggsprestationer till en borgenär som inte har yrkat på det. I fullföljdsdomstolen tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet, om ärendet före ikraftträdandet har avgjorts av en lägre domstol samt även i tingsrätten, om fullföljdsdomstolen har återförvisat ärendet till tingsrätten. I ett återförvisat ärende tillämpas dock 10 a §.

3. Lagens 4 § 2 mom. tillämpas om betalningsprogrammet har fastställts enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet och gäldenärens betalningsmån omräknas när betalningsprogrammet ändras efter att denna lag har trätt i kraft.

4. Lagens 7 § 3 mom. tillämpas, om betalningsprogrammet har fastställts innan lagen har trätt i kraft och programmets tillämpningstid inte har löpt ut före ikraftträdandet. Lagens 7 § 3 mom. tillämpas inte, om ett betalningsprogram som har fastställts innan lagen har trätt i kraft inte innehåller bestämmelser om tilläggsprestationsskyldighet. I så fall tillämpas det 7 § 3 mom. som gäller vid ikraftträdandet.

5. Om för gäldenären i betalningsprogrammet har fastställts en tilläggsprestationsskyldighet med stöd av de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet, skall i fråga om tilläggsprestationsskyldigheten 35 a § tillämpas från ikraftträdandet när det gäller prestationer av engångsnatur och 35 a § i övrigt tillämpas från den 1 januari 2003. Vid beräkningen av tilläggsprestationsskyldighet som grundar sig på prestationer av engångsnatur skall beaktas även prestationer som gäldenären har fått före denna lag har trätt i kraft, men som gäldenären ännu inte enligt betalningsprogrammet har varit skyldig att redovisa till borgenärerna. Vad som ovan bestäms om tilläggsprestationsskyldighet som har fastställts i ett betalningsprogram tillämpas på motsvarande sätt om gäldenären och borgenären i ett avtal som avses i 85 § har kommit överens om tilläggsprestationsskyldighet enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet av denna lag.

6. Lagens 41 § 2 mom. tillämpas även om betalningsprogrammet har fastställts innan lagen har trätt i kraft.

7. Om ett program som före den 1 februari 1997 har fastställts för en gäldenär inte innehåller bestämmelser om tilläggsprestationsskyldighet och gäldenärens betalningsförmåga förbättras väsentligt, kan betalningsprogrammet ändras i enlighet med de bestämmelser i 44 § som gäller vid lagens ikraftträdande, och gäldenären kan då förpliktas till tilläggsprestationer enligt vad som bestäms i 35 a §.

8. Lagens 49 § 4 mom. samt 61 a och 62 § tillämpas om tilläggsprestationsskyldighet har bestämts för en gäldenär i ett betalningsprogram som har fastställts innan lagen har trätt i kraft. Om borgenären yrkar att beloppet för tilläggsprestationen skall fastställas, kan de tilläggsprestationer som uppkommit innan lagen träder i kraft på ansökan av gäldenären minskas med anledning av omständigheter som enligt 44 § 1 mom. ger rätt att ändra betalningsprogrammet. Om betalningsprogrammet har slutförts före ikraftträdandet, kan borgenären utan hinder av den frist som föreskrivs i 61 a § 1 mom. inom två år från ikraftträdandet yrka att en tilläggsprestation skall fastställas.

9. Om gäldenären och borgenären innan denna lag har trätt i kraft har slutit ett avtal som avses i 85 § och i avtalet inte föreskrivs något annat, kan med hänvisning till att gäldenärens betalningsförmåga har förbättrats i stället för att betalningsprogrammet ändras fastställas tilläggsprestationsskyldighet enligt 35 a §. Angående förfarandet gäller vad som bestäms i 85 § 2 mom.

RP 98/2002, LaUB 20/2002, RSv 194/2002

27.6.2003/691:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2004.

RP 216/2001, LaUB 34/2002, RSv 305/2002

15.8.2003/745:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 187/2002, EkUB 28/2002, RSv 278/2002

8.12.2006/1088:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Om tilläggsprestationsskyldighet har fastställts för gäldenären enligt de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft, gäller för tilläggsprestationsskyldighetens del från och med den 1 januari 2006 vad som föreskrivs i 35 a § 3 mom. i denna lag. Vad som ovan bestäms om tilläggsprestationsskyldighet som fastställts i betalningsprogrammet tillämpas på motsvarande sätt, om gäldenären och borgenären i ett avtal som avses i 85 § har avtalat om tilläggsprestationsskyldighet enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Denna lags 43 a § tillämpas om gäldenären avlider efter det att denna lag har trätt i kraft.

RP 30/2006, LaUB 13/2006, RSv 146/2006

30.3.2007/377:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007.

RP 13/2006, LaUB 24/2006, RSv 269/2006

29.2.2008/117:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2008.

Att en skuld preskriberas med stöd av 2 kap. 27 § i utsökningsbalken hindrar inte borgenärens rätt att få betalning för sin fordran enligt betalningsprogrammet, om skuldsaneringen utgår från ett betalningsprogram som har fastställts före ikraftträdandet av denna lag. En borgenär har på motsvarande sätt rätt till betalning enligt ett betalningsprogram som har fastställts före ikraftträdandet också när preskriptionen gäller en skuld som antingen gäldenären eller egendom som gäldenären ställt som säkerhet svarar för på grundval av borgen eller pantsättning eller av någon annan orsak. Vad som föreskrivs i detta moment tillämpas också om förslaget till betalningsprogram lämnades till parterna före ikraftträdandet.

Vad som föreskrivs i 2 mom. gäller också frivillig skuldsanering som överenskommits före ikraftträdandet av denna lag och som till sitt innehåll följer de principer som föreskrivs i lagen om skuldsanering för privatpersoner.

Vad som föreskrivs i 42 § 4 mom. i denna lag är tillämpligt även om ett ärende som gäller upphävande av ett betalningsprogram har inletts vid domstol före ikraftträdandet av denna lag.

Vad som föreskrivs i 85 § 1 mom. tillämpas också på villkoren för och verkningarna av ett upphävande av frivillig skuldsanering som beslutats före ikraftträdandet av denna lag.

RP 178/2007, LaUB 2/2008, RSv 2/2008

22.12.2009/1612:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

RP 24/2009, MiUB 10/2009, RSv 206/2009

14.5.2010/385:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.

RP 102/2009, LaUB 2/2010, RSv 21/2010

24.6.2010/632:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

På betalningsprogram som fastställts före lagens ikraftträdande och på betalningsprogram där förslaget till betalningsprogram har tillställts dem som är delaktiga i ärendet före lagens ikraftträdande, ska de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet tillämpas.

RP 52/2010, LaUB 11/2010, RSv 98/2010