Beaktats t.o.m. FörfS 653/2016.

27.11.1992/1164

Lag om försäkringskassor

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §

En försäkringskassa är en försäkringsanstalt som, utan att bedriva affärsmässig försäkringsverksamhet, inom sin verksamhetssektor beviljar

1) ålders-, invalid-, arbetslöshets-, familje- och deltidspensioner,

2) ersättning till följd av dödsfall, sjukdom, lyte eller skada,

3) ersättning i syfte att förebygga sjukdom eller arbetsoförmåga eller för kostnaderna för rehabilitering som avser att förbättra arbets- och förvärvsförmågan,

4) begravningshjälp,

5) frivilliga tilläggsförmåner som avses i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor (173/2009),

6) andra förmåner som kan anses falla inom social personförsäkring.

(27.3.2009/175)

Om inte annorlunda stadgas i någon annan lag, får verksamhet bedrivas av en försäkringskassa som lyder under denna lag.

Denna lag gäller inte arbetslöshetskassor som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/84).

2 § (19.5.2006/392)

Denna lag ska tillämpas på försäkringskassor som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006), lagen om pension för företagare (1272/2006), sjukförsäkringslagen (1224/2004) eller lagen om rehabiliteringspenning (611/1991), om inte något annat följer av de nämnda lagarna. Bestämmelserna i 83 §, 83 f § 3 mom. och 83 g–83 r § i denna lag gäller dock inte en pensionskassas verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. En och samma försäkringskassa får inte bedriva både verksamhet som avses i sjukförsäkringslagen och pensionsförsäkringsverksamhet. (20.3.2015/323)

1 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Denna lag skall tillämpas på försäkringskassor som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006), lagen om pension för företagare (468/1969), sjukförsäkringslagen (1224/2004) eller lagen om rehabiliteringspenning (611/1991), om inte något annat följer av de nämnda lagarna. Bestämmelserna i 83 § 1 och 2, 4–7 samt 9 och 10 mom., 83 f § 3 mom. och 83 g–83 r § i denna lag gäller dock inte en pensionskassas verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. Lagens 83 § 3 mom. gäller verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare bara när ansvarsskulden beräknas. En och samma försäkringskassa får inte bedriva både verksamhet som avses i sjukförsäkringslagen och pensionsförsäkringsverksamhet. (8.12.2006/1115)

Vad som med stöd av denna lag gäller en pensionskassas tilläggspensionsverksamhet tillämpas på motsvarande sätt på en EES-tilläggspensionskassa, om inte något annat föreskrivs i 14 a kap.

3 § (17.3.2000/287)

I denna lag avses med

1) pensionskassa en försäkringskassa vars huvudsakliga syfte är att bevilja pensioner,

1 a) tilläggspensionsverksamhet en pensionskassa som beviljar enbart frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner eller den avdelning i en pensionskassa som beviljar frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner, (19.5.2006/392)

1 b) EES-tilläggspensionskassa en pensionskassa enligt 14 a kap. som beviljar enbart frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner, (19.5.2006/392)

1 c) utländsk EES-tilläggspensionsanstalt en tilläggspensionsanstalt med avtalsbaserad tilläggspensionsverksamhet, som bedriver verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut och som på behörigt sätt godkänts och registrerats i en annan EES-stat, (19.5.2006/392)

2) sjukkassa en försäkringskassa vars huvudsakliga syfte är att bevilja ersättning till följd av sjukdom,

3) verksamhetssektor de personer som kan vara försäkrade i kassan,

4) medlem en person som är försäkrad i försäkringskassan och som har rösträtt vid kassamötet; den vars status som försäkrad är beroende av en annan persons försäkring är inte medlem i kassan,

5) delägare den som betalar fortlöpande bidrag, (19.5.2006/392)

6) tjänsteföretag en sammanslutning som för en försäkringskassa producerar tjänster som hänför sig till försäkringskassans verksamhet, (19.5.2006/392)

7) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, (19.5.2006/392)

7 a) Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, (9.12.2011/1250)

8) reglerad marknad en fondbörs som är belägen i en EES-stat och står under tillsyn av myndigheter i en EES-stat samt något annat system för omsättning som verkar i en EES-stat och som enligt Försäkringsinspektionens föreskrifter jämställs med en sådan fondbörs, (19.5.2006/392)

9) ansvarsskuldens bruttobelopp totalbeloppet av ansvarsskulden före avdrag av de poster som föreskrivs i 83 § 3 mom.; i fråga om en pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet hänförs till ansvarsskuldens bruttobelopp också de poster som avses i 83 § 7 mom., (19.5.2006/392)

10) skuldförbindelse en lånefordran och annan fordran som har sin grund i en skuldförbindelse, på skuldförbindelser upplupen ränta samt masskuldebrevslån och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument, dock inte aktier eller andelar, derivatkontrakt eller sådana förbindelser som har en sämre förmånsrätt än gäldenärens övriga förbindelser, (19.5.2006/392)

11) fastighetssammanslutning en sammanslutning vars huvudsakliga syfte är att äga sådana tillgångar som nämns i 83 j § 1 mom. 1–3 punkten, (19.5.2006/392)

12) koncern en koncern enligt aktiebolagslagen (624/2006), (27.3.2009/175)

13) borgen proprieborgen som borgensmannen ställt för en skuldförbindelse, (27.3.2009/175)

14) biometrisk risk en risk som hör samman med dödsfall, arbetsoförmåga och förväntad livslängd. (27.3.2009/175)

4 §

En försäkringskassas verksamhetssektor kan bestå av

1) arbetstagare hos en och samma arbetsgivare,

2) arbetstagare som är anställda hos de arbetsgivare inom samma koncern enligt 1 kap. 3 § lagen om aktiebolag (734/1978), (19.6.1997/615)

3) arbetstagare hos två eller flera arbetsgivare, vars verksamhet skall anses bilda en sådan administrativ och ekonomisk helhet att arrangemanget är ändamålsenligt med tanke på skötseln av kassan och dem som är försäkrade i den eller om arbetsgivarna på grund av branschlikheter eller någon annan omständighet bildar en sådan helhet att det är motiverat att bedriva försäkringskasseverksamhet inom denna grupp, samt av

4) en persongrupp som har definierats utgående från sitt yrke eller ett yrkesområde eller sitt medlemskap i en registrerad förening, om det är motiverat att bedriva försäkringskasseverksamhet inom denna grupp.

Kassans verksamhetssektor kan också utgöras av en viss del av sådana persongrupper som anges i 1 mom.

Till kassans verksamhetssektor kan också höra personer som hade varit tvungna att lämna kassan, om deras försäkring i den inte hade förlängts.

Verksamhetssektorn kan också omfatta familjemedlemmar i fråga om dem som nämns i 1 mom. samt personer som avgått med pension från sin anställning hos arbetsgivaren jämte familjemedlemmar.

5 §

En försäkringskassas verksamhetssektor skall definieras så att dess omfattning inte kan påverkas genom ändring av en registrerad förenings stadgar.

6 §

Om en försäkringskassa bedriver lagstadgad verksamhet som avses i 2 § eller beviljar invalid- eller familjepensioner, skall den ha minst 300 medlemmar. En kassa som enbart bedriver annan verksamhet skall ha minst 100 medlemmar.

Social- och hälsovårdsministeriet kan av särskilda skäl bevilja undantag från 1 mom.

7 §

En försäkringskassa får inte bedriva annan verksamhet än försäkringskasseverksamhet enligt 1 §.

Kassan skall dimensionera sin verksamhet så att den kan bedrivas utan upplåning. Kassan får dock uppta för skötseln av sin likviditet nödvändiga kortfristiga krediter, krediter för ändamålsenlig anskaffning av egna verksamhetslokaler samt, med Försäkringsinspektionens tillstånd, andra av synnerligen vägande skäl nödvändiga krediter. I fråga om tilläggspensionsverksamhet får pensionskassan dock endast tillfälligt uppta kortfristiga krediter för att upprätthålla sin likviditet. En kassa får inte ställa borgen. (19.5.2006/392)

En försäkringskassa får inte utan ministeriets tillstånd av ett aktiebolags aktiekapital äga mera än ett belopp som motsvarar 20 procent av bolagets aktiekapital och det röstetal som samtliga aktier medför. Det belopp som kassan placerar i aktier i ett sådant bolag eller i flera bolag som hör till samma koncern får utan ministeriets tillstånd uppgå till högst 10 procent av slutsumman av kassans balansräkning. De begränsningar som stadgas i detta moment gäller inte bolag vars verksamhet kan anses ansluta sig till kassans verksamhet och vara ändamålsenligt från dess synpunkt, ej heller bostads- eller fastighetsbolag.

När de i 3 mom. angivna begränsningarna tillämpas på en försäkringskassa, skall också sådana andra aktiebolags aktieinnehav och bestämmanderätt beaktas i vilka kassan har mer än hälften av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför.

Vad 3 och 4 mom. stadgar om aktiebolags aktiekapital och de röstetal som aktierna medför skall tillämpas på motsvarande bestämmanderätt också i andra företag. En försäkringskassa får inte vara delägare i ett företag för vars förbindelser kassan blir obegränsat ansvarig.

7 a § (13.6.2003/490)

Försäkringskassor skall genom deltagande i beredskapsplanering inom försäkringsbranschen och förberedelser av verksamhet under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden. Försäkringsinspektionen kan bevilja undantag från denna skyldighet, om det är motiverat med hänsyn till försäkringskassans storlek eller verksamhetens art eller omfattning eller av någon annan särskild orsak.

Om de uppgifter som följer av 1 mom. förutsätter åtgärder som klart avviker från sådan verksamhet som skall anses vara sedvanlig för försäkringskassor och som medför väsentliga merkostnader, kan dessa kostnader ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992).

Försäkringsinspektionen kan meddela anvisningar om tillämpningen av 1 mom.

8 §

En försäkringskassa skall placera sina medel på ett betryggande och inkomstbringande sätt samt med beaktande av kassans likviditet. Kassans medel får inte användas för ändamål som är uppenbart främmande för dess verksamhet.

Med avvikelse från bestämmelserna i 7 § 3 mom. och 182 § får en pensionskassa investera högst 5 procent av de tillgångar som hänför sig till tilläggspensionsverksamheten i ett företag som är delägare i kassan. Om delägaren är ett företag som hör till en koncern får pensionskassan investera högst 10 procent av de tillgångar som hänför sig till tilläggspensionsverksamheten i företag som hör till samma koncern. Det ovan sagda gäller inte sådana lån som pensionskassan av tillgångar som hänför sig till tilläggspensionsverksamheten ger till ett företag som är delägare och för vilka det ställts en säkerhet som är oberoende av det företag som är delägare och som godkänns som täckning. (19.5.2006/392)

8 a § (5.4.2002/250)

Tillgångarna och skulderna samt intäkterna och kostnaderna för en pensionskassa som bedriver lagstadgad verksamhet skall hållas åtskils enligt avdelning i fråga om den lagstadgade verksamheten och annan verksamhet (indelning enligt avdelning).

Om i fråga om en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet vid en pensionskassa tillgångarna i samband med bokslutet uppskattas varaktigt överstiga beloppet av avdelningens ansvarsskuld och övriga skulder, får de tillgångar som motsvarar den överskjutande delen överföras till en avdelning som beviljar tilläggsförmåner till täckning för ansvarsskulden. Överföring av den överskjutande delen från en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet förutsätter dock Finansinspektionens samtycke och att solvenskapitalet efter överföringen uppgår till minst solvensgränsens dubbla belopp. Om i fråga om en avdelning som beviljar tilläggsförmåner vid en pensionskassa tillgångarna enligt 83 § och med stöd av den meddelade bestämmelser och föreskrifter i samband med bokslutet uppskattas varaktigt överstiga beloppet av avdelningens ansvarsskuld och övriga skulder, får de tillgångar som motsvarar skillnaden (övertäckning) överföras till en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet. (20.3.2015/323)

2 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om i fråga om en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet eller beviljar tilläggsförmåner vid en pensionskassa tillgångarna enligt 83 § och med stöd av den meddelade bestämmelser och föreskrifter i samband med bokslutet uppskattas varaktigt överstiga beloppet av avdelningens ansvarsskuld och övriga skulder, får de tillgångar som motsvarar skillnaden (övertäckning) överföras till en annan avdelning. Överföring av övertäckning från en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet förutsätter dock Finansinspektionens samtycke. Vid överföring av övertäckning från en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet förutsätts dessutom att solvenskapitalet är minst det dubbla beloppet av solvensgränsen efter överföringen. (20.7.2012/444)

En pensionskassa som ämnar överföra övertäckning från en avdelning som beviljar tilläggsförmåner till en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet skall i förväg göra en anmälan om överföringen till Försäkringsinspektionen. I anmälan skall lämnas nödvändiga uppgifter om den tilltänkta överföringen samt de tilläggsutredningar för bedömning av hur bestående övertäckningen är som Försäkringsinspektionen begärt. Försäkringsinspektionen har rätt att ställa sådana villkor för överföringen som den anser nödvändiga för tryggande av de försäkrades intressen.

Försäkringsinspektionen kan inom en månad från det att den i 3 mom. avsedda anmälan och nödvändiga utredningar lämnats till Försäkringsinspektionen förbjuda den tilltänkta överföringen till en annan avdelning eller, om överföringen redan gjorts, ålägga pensionskassan att vidta åtgärder för att återkalla överföringen, om överföringen anses strida mot de villkor för överföring som ställs i denna lag eller om överföringen annars anses äventyra de försäkrades intressen.

Till den del den i 2 mom. avsedda skillnaden uppkommit på grund av medlemsavgifter som medlemmarna har betalt kan ingen överföring göras till en annan avdelning. I pensionskassans stadgar ska det fastställas hur övertäckning eller en överskjutande del som överförs från en avdelning till en annan ska användas mellan delägarna. (20.3.2015/323)

5 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Till den del den i 2 mom. avsedda skillnaden uppkommit på grund av medlemsavgifter som medlemmarna har betalt kan ingen överföring göras till en annan avdelning. I pensionskassans stadgar skall fastställas hur övertäckning som överförs från en avdelning till en annan skall användas mellan delägarna.

Närmare bestämmelser om hur tillgångarna och skulderna samt intäkterna och kostnaderna inom en pensionskassas avdelningar skall hållas åtskils utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Försäkringsinspektionen kan vid behov meddela anvisningar om hur nämnda förordning skall tillämpas på en pensionskassa.

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov också närmare föreskrifter om den ansökan och anmälan som avses i denna paragraf samt om de uppgifter som skall lämnas i ansökan och anmälan.

9 §

En försäkringskassa skall genom återförsäkring eller på annat sätt ordna sin verksamhet så att det uppkommer ett med hänsyn till de försäkrade förmånerna betryggande förhållande mellan sannolika växlingar i riskutgifterna och kassans risktäckningskapacitet.

9 a § (19.5.2006/392)

En pensionskassa har rätt att i fråga om tillgångar som gäller tilläggspensionsverksamhet för förvaltningen av sina tillgångar använda kapitalförvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är auktoriserade i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), rådets direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster på värdepappersområdet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG om livförsäkring. En pensionskassa har i fråga om tillgångar som gäller tilläggspensionsverksamhet också rätt att för förvaringen av sina tillgångar använda förvaringsinstitut som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är auktoriserade i enlighet med rådets direktiv om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), rådets direktiv om investeringstjänster på värdepappersområdet eller Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut.

2 kap

Bildande av en försäkringskassa

10 §

En försäkringskassa kan bildas av en eller flera stiftare. Stiftare skall vara finsk medborgare eller en annan inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet belägen stats medborgare eller en sammanslutning eller stiftelse vars hemort finns i Finland eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ett öppet bolag eller kommanditbolag kan vara stiftare, om de bolagsmän som personligen svarar för bolagets förpliktelser är finska medborgare eller en annan Europeiska ekonomiska samarbetsområde belägen stats medborgare. Med social- och hälsovårdsministeriets tillstånd kan även någon annan person, sammanslutning eller stiftelse vara stiftare.

Den som är omyndig eller i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte vara stiftare. (5.4.2002/250)

11 §

Över bildandet skall upprättas en stiftelseurkund som skall dateras och undertecknas av stiftarna.

Stiftelseurkunden skall innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan) och ett förslag till stadgar för kassan och i den skall även anges

1) stiftarnas yrke, medborgarskap, hemort och postadress, samt

2) när och hur konstituerande stämma skall sammankallas.

(6.6.2003/420)

Om försäkringskassan har ett garantikapital eller en grundfond, skall dessutom anges

1) garantikapitalets eller grundfondens belopp och i fråga om grundfonden vem som tillskjutit den,

2) det belopp som för varje andel av garantikapitalet (garantiandel) skall inbetalas till kassan,

3) det antal garantiandelar som stiftarna förbinder sig att teckna,

4) den tid inom vilken andra än av stiftarna tecknade garantiandelar skall tecknas, samt

5) den tid inom vilken tecknade garantiandelar skall betalas.

12 §

I försäkringskassans stadgar skall anges

1) kassans namn,

2) den kommun i Finland som är kassans hemort,

3) kassans verksamhetssektor,

4) garantikapitalet, om kassan har ett sådant, garantiandelarnas nominella värde samt vad som föreskrivs om ränta på garantikapitalet och återbetalning av detta,

5) minsta grundfonden, om kassan har en sådan,

6) kassans minsta medlemsantal,

7) vilka som är medlemmar eller andra försäkrade i kassan, hur de avgår och under vilka förutsättningar de kan uteslutas ur kassan,

8) vilka som är delägare i kassan, hur en delägare avgår och under vilka förutsättningar han kan uteslutas ur kassan,

8 a) vilka skyldigheter en delägare som avgår eller utesluts har gentemot pensionskassan, i synnerhet när det gäller delägarens skyldighet att komplettera solvenskapitalet i en situation som avses i 132 § 9 mom., (20.7.2012/444)

8 b) vilken skyldighet en delägare som ansluter sig till pensionskassan har att komplettera solvenskapitalet i en situation som avses i 134 § 2 mom., (20.7.2012/444)

9) förmånerna och deras storlek eller beräkningsgrund,

10) förutsättningarna för att få förmåner,

11) betalningstiden för förmånerna,

11 a) om och i vilken mån en medlem i en pensionskassa med tilläggspensionsverksamhet, vars medlemskap har upphört innan en händelse som ger rätt till pension eller annan förmån inträffat, eller medlemmens förmånstagare bibehåller rätten till pension eller annan förmån (fribrevsrätt), (19.5.2006/392)

11 b) information om att medlemmar i en pensionskassa med tilläggspensionsverksamhet och deras förmånstagare har rätt till tilläggspension eller annan förmån vid en sådan överlåtelse av rörelse som avses i 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen (55/2001), (19.5.2006/392)

11 c) vilken information om annan verksamhet än sin lagstadgade verksamhet som pensionskassan, på begäran eller på eget initiativ på det sätt som förutsätts i 84 a och 84 b §, överlämnar till medlemmar, personer som fått fribrev och pensionstagare samt uppgift om hur och när denna information överlämnas, (19.5.2006/392)

11 d) information om de rättsmedel som i fråga om annan verksamhet än den lagstadgade verksamheten står till buds för medlemmar, personer som fått fribrev, pensionstagare och förmånstagare, (19.5.2006/392)

12) hur kassans tillgångar skall placeras,

13) hur stort lån kassan får ta upp genom styrelsens beslut,

14) vilka som är skyldiga att betala försäkringspremier till kassan och hur dessa fastställs,

15) premiebetalarnas ansvar för kassans förbindelser och ansvarets omfattning (tillskottsplikt),

16) följden av försummelse att betala försäkringspremie och tillskottsavgift,

17) antalet eller minsta och största antalet styrelsemedlemmar och eventuella suppleanter för dem samt revisorer och revisorssuppleanter, samt deras mandatperiod och avgångsålder,

18) om kassan har ett förvaltningsråd, dettas uppgifter, mandatperiod, medlemsantal eller minsta och största medlemsantal samt medlemmarnas avgångsålder,

19) om kassan har ett såsom kassamöte fungerande representantskap, dess medlemsantal och mandatperiod samt sättet för val av medlemmarna,

20) vem som har rösträtt vid kassamötet och hur rösterna fördelas,

21) hur kallelse till kassamötet och andra tillkännagivanden till medlemmarna och delägarna skall utfärdas,

22) de ärenden som skall behandlas vid ordinarie kassamöte,

23) vem som har rätt att teckna kassans namn, samt

24) hur återstående tillgångar skall delas då kassan upplöses.

13 §

Fastställelse av försäkringskassans stadgar och ändringar i dem skall sökas hos social- och hälsovårdsministeriet. En förutsättning för fastställelse av stadgarna för en kassa som håller på att bildas är att de som ämnar bli delägare har godkänt dem.

Ministeriet skall fastställa stadgarna eller ändringar i dem, om den tilltänkta försäkringsverksamheten inte anses äventyra en sund utveckling på området.

Som ett villkor för fastställelse av stadgarna eller ändringar i dem kan ministeriet uppställa att kassan skaffar ett grundkapital eller en grundfond som står i proportion till arten och omfattningen av verksamheten.

14 §

En försäkringskassa skall ha antingen ett finsk- eller svenskspråkigt namn. Det finskspråkiga namnet skall innehålla ordet "vakuutuskassa". En pensionskassas namn kan dock i stället innehålla ordet "eläkekassa" och en sjukkassas namn ordet "sairauskassa". En försäkringskassas svenskspråkiga namn skall på motsvarande sätt innehålla ordet "försäkringskassa", pensionskassa" eller "sjukkassa".

Försäkringskassans namn skall klart skilja sig från andra försäkringskassors namn. Namnet får inte strida mot god sed eller vara vilseledande.

Om en försäkringskassa ämnar använda sitt namn på två eller flera språk, skall varje namnform nämnas i kassans stadgar. Till sitt innehåll skall namnformerna på de olika språken motsvara varandra.

15 §

Om en försäkringskassa har bildats för anställda hos en eller flera arbetsgivare som avses i 4 § 1 mom. 1-3 punkten kan det med arbetsgivarnas samtycke bestämmas i kassans stadgar att deras anställda måste vara medlemmar i försäkringskassan. Om arbetsgivarens samtycke återkallas, är det dock i kraft sex månader efter att meddelande om återkallelsen har kommit till kassan.

16 §

Om en försäkringskassa som håller på att bildas har ett garantikapital, skall garantiandelarna tecknas på en handling (teckningshandling), i vilken har kopierats stiftelseurkunden och social- och hälsovårdsministeriets beslut om fastställelse av stadgarna. Kassan kan inte åberopa en på annat sätt gjord garantiandelsteckning, om tecknaren innan kassan har registrerats underrättar social- och hälsovårdsministeriet om felet.

Har en garantiandel tecknats på villkor som inte är förenliga med bestämmelserna i stiftelseurkunden, är teckningen ogiltig. Om ministeriet inte har underrättats om ogiltigheten före registreringen av kassan, är teckningen dock bindande. Tecknaren kan i detta fall inte åberopa villkoret.

Sedan kassan registrerats kan en tecknare inte såsom grund för teckningens ogiltighet åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har blivit uppfyllt.

17 §

Om godkännande av teckning och om det antal garantiandelar som skall tilldelas tecknarna beslutar stiftarna. Har en stiftare i stiftelseurkunden uppgivit att han tecknar ett visst antal garantiandelar, skall honom tilldelas minst detta antal.

Fördelas garantiandelarna inte enligt teckningen, skall stiftarna utan dröjsmål underrätta tecknarna därom.

18 §

Beslut om bildande av försäkringskassan fattas vid en konstituerande stämma. Denna skall hållas inom ett år efter att stadgarna har fastställts.

Om bildande av kassan beslutar stiftarna. Har garantiandelsägarna enligt kassans stadgar rösträtt, beslutar de om bildandet.

Är det uteslutande stiftarna som beslutar om bildandet av kassan, kan den konstituerande stämman hållas utan kallelse. I annat fall skall stiftarna kalla de garantiandelstecknare som de har godkänt till den konstituerande stämman, så som anges i stiftelseurkunden. Stiftelseurkunden, social- och hälsovårdsministeriets beslut att fastställa stadgarna och teckningsurkunden skall genom stiftarnas försorg under minst en vecka före stämman hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som nämns i kallelsen.

Vid den konstituerande stämman skall stiftarna lägga fram de originalhandlingar som nämns i 3 mom. Stiftarna skall även uppge det antal garantiandelar som motsvarar de godkända teckningarna, garantiandelarnas fördelning mellan tecknarna och det belopp av garantiandelarna som är betalt. Dessa uppgifter skall intas i stämmans protokoll.

19 §

Försäkringskassan är bildad, om bildandet vid en konstituerande stämma som hållits inom den i 18 § 1 mom. angivna tiden har understötts av flertalet av de vid stämman närvarande eller representerade stiftarna eller av en majoritet av garantiandelsägarna, och om det vid den konstituerande stämman kan visas att kassans stadgar har blivit fastställda och att samtliga andelar av dess garantikapital har tecknats och betalts eller att grundfonden har överlämnats till stiftarna för kassan. I annat fall skall bildandet av kassan anses ha förfallit.

När kassan är bildad skall den konstituerande stämman förrätta de val som enligt stadgarna ankommer på kassamötet.

I övrigt skall angående den konstituerande stämman i tillämpliga delar iakttas vad denna lag och försäkringskassans stadgar föreskriver om kassamötet.

20 §

Om bildande av en försäkringskassa skall inom tre månader från beslutet därom göras anmälan till försäkringskasseregistret. Har kassan inte inom den nämnda tiden anmälts för registrering eller förvägrats registrering, har bildandet förfallit.

Till registeranmälan skall fogas en försäkran av kassans samtliga styrelsemedlemmar om att kassan har bildats med iakttagande av denna lag och att garantikapitalet och grundfonden är i kassans besittning. Till anmälan skall även fogas ett intyg av kassans revisorer om att stadgandena om inbetalning har iakttagits.

21 §

Om bildandet av försäkringskassan förfaller, är stiftarna solidariskt ansvariga för återbetalning av garantikapitalet och grundfonden samt avkastningen på dem.

22 §

Det belopp som skall betalas för en garantiandel får inte vara mindre än andelens nominella värde.

En skuld som grundar sig på teckning av en garantiandel kan endast med styrelsens samtycke kvittas mot en fordran på försäkringskassan. Samtycke får inte ges, om kassan eller dess borgenärer skulle orsakas skada därav.

Kassan får inte överlåta eller pantsätta en fordran som grundar sig på teckning av en garantiandel. Om kassan försätts i konkurs, ingår fordran i dödsboet.

Överlåts en garantiandel innan det belopp som skall erläggas för den blivit till fullo betalt, är även förvärvaren, sedan han anmält sitt förvärv till kassan, ansvarig för betalningen.

23 §

Har stiftarna avtalat att inbetalningen av grundfonden eller teckningen av garantiandelar kan ske genom att i försäkringskassan sätts in annan egendom är pengar (apportegendom), skall en bestämmelse om saken tas in i stiftelseurkunden. Apportegendomen skall vara förenlig med syftet med den försäkringsverksamhet som kassan bedriver.

24 §

Före registreringen får försäkringskassan inte förvärva rättigheter eller ingå förbindelser, ej heller kära eller svara vid eller inge ansökan till domstol eller andra myndigheter. Styrelsen kan dock föra talan i ärenden som gäller bildandet av kassan.

För förpliktelser som uppkommit före registreringen genom åtgärder som har vidtagits på kassans vägnar, ansvarar de som deltagit i åtgärderna eller beslutat om dem solidariskt. Ansvaret för förpliktelser som följer av stiftelseurkunden eller uppkommit efter den konstituerande stämman övergår dock på kassan sedan denna har registrerats.

Har avtal på kassans vägnar innan den registrerats ingåtts med någon som visste att kassan var oregistrerad, kan denne, om inte något annat överenskommits, frånträda avtalet i det fall att registreringsansökningen inte har gjorts inom den i 20 § angivna tiden eller om registreringen har förvägrats. Om medkontrahenten inte visste att kassan var oregistrerad, kan han tills kassan registreras frånträda avtalet.

3 kap

Försäkringskassans ledning

25 §

En försäkringskassa skall ha en styrelse med minst tre medlemmar. I styrelsen kan dessutom finnas högst lika många suppleanter som medlemmar. Styrelsen för en arbetsplatskassa som avses i sjukförsäkringslagen skall dock ha minst fem medlemmar jämte personliga suppleanter för dem. (19.5.2006/392)

Styrelsen väljs av kassamötet. I kassans stadgar kan bestämmas att delägarna har rätt att välja högst hälften av styrelsens medlemmar. Delägarna får inte delta i valet av de övriga styrelsemedlemmarna. Om val av styrelse för en kassa som har ett förvaltningsråd stadgas i 38 § 2 mom.

Styrelsens mandatperiod skall upphöra senast under den fjärde räkenskapsperioden efter valet, antingen när det kassamöte som förrättar nyval avslutas eller vid utgången av räkenskapsperioden. I kassans stadgar kan bestämmas att verkställande direktören får väljas till styrelsemedlem på obestämd tid.

Vad som i denna lag stadgas om styrelsemedlemmarna skall på motsvarande sätt tillämpas på deras suppleanter.

26 §

En försäkringskassa skall ha en verkställande direktör. I kassans stadgar kan bestämmas att denne skall benämnas kassadirektör. Verkställande direktören skall utses av styrelsen eller, om så bestäms i stadgarna, av förvaltningsrådet.

27 § (19.5.2006/392)

Verkställande direktören skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessutom skall minst en av styrelsemedlemmarna och suppleanterna vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Försäkringsinspektionen beviljar pensionskassan tillstånd att avvika från detta.

De personer som hör till försäkringskassans ledning skall ha god vandel. De skall ha sådan allmän kännedom om försäkringskasseverksamhet som är behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäkringskassans verksamhet eller de skall bland sina anställda ha rådgivare med tillräcklig kompetens och erfarenhet.

Försäkringskassans ledning skall sköta kassan med yrkesskicklighet och med beaktande av intressena i fråga om kassans medlemmar, de personer som fått fribrev och pensionstagarna.

En person som är omyndig eller som försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara styrelsemedlem eller verkställande direktör.

28 §

En styrelsemedlem kan frånträda sitt uppdrag före mandatperiodens slut. Styrelsen skall i så fall underrättas om avgången. En styrelsemedlem kan skiljas från sitt uppdrag av den som har utsett honom.

Om en plats i styrelsen blir ledig under mandatperioden eller om en styrelsemedlem förlorar sin behörighet för uppdraget enligt 27 § och någon suppleant inte finns, skall styrelsens övriga medlemmar dra försorg om att en ny medlem väljs för den återstående mandatperioden. Ankommer valet på kassamötet kan det dock, om styrelsen med sina återstående medlemmar och suppleanter är beslutför, uppskjutas till den följande kassastämma vid vilken styrelseval även annars skall förrättas.

Har kassan inte en i försäkringskasseregistret antecknad behörig styrelse, skall social- och hälsovårdsministeriet sammankalla kassamötet eller, om styrelsen skall utses av förvaltningsrådet, detta för att välja styrelse. Har kassan inte en i registret antecknad verkställande direktör, skall ministeriet sammankalla styrelsen eller, om verkställande direktören skall utses av förvaltningsrådet, detta för att välja verkställande direktör. Om styrelse eller verkställande direktör inte väljs eller om anmälan därom inte utan dröjsmål görs till försäkringskasseregistret, skall ministeriet förordna en eller flera sysslomän att sköta kassans angelägenheter till dess en styrelse eller verkställande direktör har valts och antecknats i registret.

Ansökan till ministeriet får i det fall som avses i 3 mom., om inte ministeriet redan vidtagit behövliga åtgärder, göras av en styrelsemedlem, verkställande direktören eller en delägare eller borgenär eller av någon annan vars rätt kan vara beroende av att kassan har en behörig styrelse och en verkställande direktör.

29 §

Styrelsen skall ha en ordförande. Ordföranden väljs av styrelsen, om inte något annat bestäms i kassans stadgar eller har beslutats vid valet av styrelse. I stadgarna kan bestämmas att ordföranden får väljas endast bland styrelsemedlemmar som valts av kassans medlemmar eller delägare. Faller rösterna lika i styrelsen, avgörs ordförandevalet genom lottning. Verkställande direktören får vara styrelseordförande endast i det fall att kassan har ett förvaltningsråd.

Ordföranden skall se till att styrelsen sammanträder vid behov. Han skall sammankalla styrelsen om en styrelsemedlem kräver det. Verkställande direktören har, även då han inte är medlem av styrelsen, rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om inte styrelsen för något visst fall beslutar annorlunda.

30 §

Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll som undertecknas av sammanträdets ordförande och protokollföraren. Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören har rätt att få sin avvikande mening antecknad i protokollet.

31 §

Styrelsen är beslutför då mer än hälften av dess medlemmar är närvarande, om inte ett större antal krävs enligt stadgarna. Beslut får dock inte fattas, om inte samtliga styrelsemedlemmar såvitt möjligt beretts tillfälle att delta i behandlingen av ärendet. Vid förhinder för en styrelsemedlem skall den suppleant som träder i hans ställe beredas sådant tillfälle.

Som styrelsens beslut gäller, om kvalificerad majoritet inte krävs enligt stadgarna, den åsikt som mer än hälften av de närvarande biträtt eller, då rösterna faller lika, den åsikt som ordföranden omfattar. Är styrelsen beslutför då endast två medlemmar är närvarande, förutsätts dessa vara ense om besluten.

32 §

En styrelsemedlem eller verkställande direktören får inte delta i behandlingen av ärenden som gäller förhållandet mellan honom och försäkringskassan eller hans privata intressen över huvud taget.

33 §

Styrelsen skall sköta försäkringskassans förvaltning och sörja för att dess verksamhet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Verkställande direktören sköter kassans löpande förvaltning enligt styrelsens anvisningar och föreskrifter. Åtgärder som med beaktande av omfattningen och arten av kassans verksamhet är ovanliga eller vittsyftande får verkställande direktören vidta endast om styrelsen befullmäktigat honom därtill eller om styrelsens beslut inte kan inväntas utan att kassans verksamhet orsakas väsentlig olägenhet. I sistnämnda fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Styrelsen skall sörja för att tillsynen över bokslutet och medelsförvaltningen är ändamålsenligt ordnad. Verkställande direktören skall se till att kassans bokföring är lagenlig och att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall se till att pensionskassan med beaktande av arten och omfattningen av kassans verksamhet har tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem. Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om hur den interna kontrollen och riskhanteringen skall ordnas samt om kraven på en tillförlitlig förvaltning. (19.5.2006/392)

33 a § (3.6.2016/413)
Risk- och solvensbedömning

Styrelsen för en pensionskassa ska som en del av sitt strategiska beslutsfattande och sin riskhantering genomföra en risk- och solvensbedömning där en bedömning görs av

1) hur de väsentliga riskerna inverkar på pensionskassans verksamhet,

2) vilka åtgärder som är motiverade för hanteringen av de risker som framkommit vid bedömningen.

Risk- och solvensbedömningen ska uppdateras regelbundet och utan dröjsmål, om riskerna har förändrats väsentligt.

Pensionskassan ska till Finansinspektionen ge in ett sammandrag av risk- och solvensbedömningen samt de slutsatser som dragits av den. Sammandraget till Finansinspektionen ska innehålla åtminstone resultaten av risk- och solvensbedömningen, en beskrivning av de använda metoderna samt de viktigaste antagandena.

33 a § har tillfogats genom L 413/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

34 §

Styrelsen företräder försäkringskassan och tecknar dess namn. I stadgarna kan bestämmas att en styrelsemedlem eller verkställande direktören har rätt att teckna kassans namn eller att styrelsen kan ge en av sina medlemmar, verkställande direktören eller någon annan sådan rätt. Vad som i 27 och 32 §§ stadgas om verkställande direktören gäller även en namntecknare som inte är styrelsemedlem eller verkställande direktör.

Namnteckningsrätten kan begränsas så att två eller flera har rätt att teckna namnet endast gemensamt. Någon annan begränsning får inte antecknas i försäkringskasseregistret.

Styrelsen kan när som helst återkalla en namnteckningsrätt.

35 §

Verkställande direktören har rätt att företräda försäkringskassan i de ärenden som enligt 33 § ankommer på honom.

36 §

Styrelsen eller någon annan i 34 § angiven företrädare för försäkringskassan får inte företa rättshandlingar eller vidta andra åtgärder som är ägnade att bereda en medlem, en delägare eller någon annan orättmätig fördel på kassans eller någon annan medlems eller delägares bekostnad.

En företrädare för kassan får inte iaktta ett av kassamötet eller av något annat organ fattat beslut som är ogiltigt på grund av att det strider mot denna lag eller stadgarna.

37 §

Social- och hälsovårdsministeriet kan med beaktande av arten och omfattningen av en försäkringskassas verksamhet fastställa stadgar enligt vilka kassan skall ha ett förvaltningsråd.

Förvaltningsrådet skall ha minst fem medlemmar. Verkställande direktören och styrelsemedlemmarna får inte höra till förvaltningsrådet.

Förvaltningsrådet väljs av kassamötet. I stadgarna kan bestämmas att delägarna har rätt att välja högst hälften av förvaltningsrådets medlemmar. Delägarna får inte delta i valet av de övriga medlemmarna.

Vad som i 25 § 3 och 4 mom. samt i 27 och 28 §§ stadgas om styrelsemedlemmarna och deras suppleanter skall på motsvarande sätt tillämpas på förvaltningsrådets medlemmar och suppleanter. Om förvaltningsrådet och dess medlemmar gäller dessutom i tillämpliga delar vad 29-32 §§ stadgar om styrelsen och dess medlemmar.

38 §

Förvaltningsrådet skall övervaka styrelsens och verkställande direktörens skötsel av försäkringskassans förvaltning och till det ordinarie kassamötet ge utlåtande om bokslutet och revisionsberättelsen. Styrelsen och verkställande direktören skall ge förvaltningsrådet och en medlem av detta de upplysningar som de anser sig behöva för skötseln av sitt uppdrag. En medlem av förvaltningsrådet skall begära upplysningarna vid dess sammanträde. Förvaltningsrådet kan ge styrelsen anvisningar i frågor som är av stor betydelse eller principiellt viktiga.

Förvaltningsrådet skall välja styrelse och fastställa styrelsemedlemmarnas arvode, om inte valet av styrelse enligt stadgarna ankommer på kassamötet. I stadgarna kan även bestämmas att förvaltningsrådet skall utse verkställande direktören samt besluta om hans löneförmåner. Om förvaltningsrådets rätt att kräva sammankallande av extra kassamöte och sammankalla kassamöte stadgas i 45 och 47 §§. Förvaltningsrådet får inte anförtros andra än i denna lag nämnda uppgifter.

4 kap

Kassamötet

39 §

Medlemmarna och delägarna utövar vid försäkringskassans kassamöte sin rätt att besluta i kassans angelägenheter.

Varje medlem och delägare har rätt att delta i kassamötet och att där yttra sig.

I stadgarna kan bestämmas att en medlem och delägare för att få delta i kassamötet måste anmäla sig hos kassan senast en i möteskallelsen utsatt dag som kan infalla tidigast fem dagar före mötet.

40 §

I stadgarna kan bestämmas att beslutanderätten vid kassamötet inte skall utövas av medlemmarna och delägarna utan av representanter som dessa valt bland sig (representantskap).

Representantskapet skall bestå av minst tio representanter. Mandatperioden för representantskapet kan vara högst fyra år. Närmare bestämmelser om val av representantskapet skall tas in i stadgarna eller i en särskild valordning.

41 §

Vid ett kassamöte har varje medlem en röst.

En medlem utövar sin rätt vid kassamötet antingen personligen eller genom ombud. Endast någon annan medlem av kassan får vara ombud. Ombudet kan representera högst det antal medlemmar som bestäms i stadgarna. Ombudet skall uppvisa en daterad och individualiserad fullmakt.

Vid kassamötet har en delägare det antal röster som bestäms i stadgarna. En delägare eller, om de är flera, delägarna gemensamt får dock inte ha ett större röstetal än de vid mötet företrädda medlemmarnas sammanlagda röstetal. Den som utövar en delägares rösträtt skall uppvisa en daterad och individualiserad fullmakt.

Om beslutanderätten vid kassamötet tillkommer valda representanter, gäller i fråga om deras rösträtt på motsvarande sätt vad som stadgas om medlemmars och delägares rösträtt. En medlem av representantskapet får inte befullmäktiga en annan att utöva sin rösträtt vid mötet.

42 §

Kassamötet skall hållas på försäkringskassans hemort, om det inte i stadgarna bestäms att mötet skall eller kan hållas på någon annan namngiven ort i Finland. Av synnerligen vägande skäl får kassamötet med social- och hälsovårdsministeriets samtycke hållas på någon annan ort.

43 §

Vid ett kassamöte får en medlem eller delägare, själv eller genom ombud, eller en medlem av representantskapet inte rösta i ett ärende som angår beviljande av ansvarsfrihet för honom, talan mot honom eller hans befriande från skadeståndsskyldighet eller från annan förpliktelse gentemot försäkringskassan. Han får inte heller rösta i ett ärende som gäller talan mot en annan eller dennes befriande från en förpliktelse, om han i ärendet har att emotse en väsentlig fördel som kan strida mot kassans. Vad som här sägs om en medlem gäller även hans ombud.

En styrelsemedlem får inte delta i beslut om fastställande av bokslutet eller beviljande av ansvarsfrihet, ej heller i val av de revisorer som skall granska förvaltningen och räkenskaperna under hans mandatperiod. En medlem av förvaltningsrådet får inte delta i beslut om att bevilja förvaltningsrådets medlemmar ansvarsfrihet.

44 §

Ordinarie kassamöte skall hållas inom fyra månader efter utgången av räkenskapsperioden. Social- och hälsovårdsministeriet kan dock med beaktande av försäkringskassans art och omfattning fastställa stadgar enligt vilka kassamötet får hållas också senare, dock inte mer än sex månader efter räkenskapsperiodens slut.

Vid mötet skall bokslutet och revisionsberättelsen läggas fram samt, om försäkringskassan har ett förvaltningsråd, dess utlåtande i saken.

Mötet skall besluta om

1) fastställande av resultat- och balansräkningen,

2) åtgärder på grund av överskott eller underskott enligt den fastställda balansräkningen,

3) ansvarsfrihet för styrelsens och förvaltningsrådets medlemmar samt verkställande direktören, samt om

4) övriga angelägenheter som enligt denna lag eller stadgarna hör till det ordinarie kassamötet.

Beslut i ett ärende som avses i 3 mom. 1-3 punkten skall dock uppskjutas till fortsatt möte som hålls en viss dag, minst en månad och högst två månader därefter, om röstberättigade som har majoriteten av det vid mötet företrädda röstetalet kräver det. Beslutet får inte uppskjutas på nytt.

45 §

Extra kassamöte skall hållas när styrelsen eller förvaltningsrådet anser att det finns skäl därtill.

Om medlemmar och delägare som företräder minst en tiondel eller en i stadgarna bestämd mindre del av medlemmarnas och delägarnas sammanlagda röstetal skriftligen kräver, skall extra kassamöte hållas för behandling av ett av dem uppgivet ärende. Samma rätt har medlemmar av representantskapet vilkas röstetal utgör minst en tiondel av samtliga representanters röstetal.

Extra kassamöte skall också hållas omsocial- och hälsovårdsministeriet eller en revisor skriftligen kräver detta för behandling av något uppgivet ärende.

Kallelse till mötet skall utfärdas inom 14 dagar efter att ett krav som avses i 2 eller 3 mom. har framställts.

46 §

En medlem eller delägare har rätt att få ett uppgivet ärende behandlat vid kassamötet, genom att skriftligen kräva detta hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i möteskallelsen.

47 §

Kassamötet sammankallas av styrelsen. Har försäkringskassan ett förvaltningsråd, kan i stadgarna likväl bestämmas att detta skall sammankalla mötet.

Om ett kassamöte som skall hållas enligt denna lag, kassans stadgar eller kassamötets beslut inte har sammankallats i föreskriven ordning, skall social- och hälsovårdsministeriet på ansökan av en medlem av styrelsen eller förvaltningsrådet, verkställande direktören, en revisor, en kassamedlem, en delägare eller en medlem av representantskapet sammankalla mötet på kassans bekostnad. Ministeriet kan sammankalla kassamötet även om någon ansökan som avses här inte görs.

48 §

Kallelse till kassamöte skall utfärdas tidigast fyra veckor och, om inte en längre tid föreskrivs i stadgarna, senast en vecka före mötet eller den sista anmälningsdagen enligt 39 § 3 mom. Uppskjuts beslutet i ett ärende som skall behandlas vid kassamötet till fortsatt möte, skall en särskild kallelse utfärdas till detta, om det hålls mera än fyra veckor senare. Förutsätter ett besluts giltighet enligt stadgarna att det fattas vid två möten, får kallelse till det senare mötet inte utfärdas förrän det första mötet har hållits. I kallelsen skall nämnas det beslut som har fattats vid det första mötet.

Kallelsen skall utfärdas enligt stadgarna. Av synnerligen vägande skäl får kallelsen med social- och hälsovårdsministeriets samtycke utfärdas också på något annat sätt. I den skall nämnas de ärenden som skall tas upp vid mötet. Om ärendet gäller ändring av stadgarna, skall ändringens huvudsakliga innehåll anges.

Om bokslutet skall behandlas på kassamötet, skall bokslutshandlingarna eller kopior av dem minst en vecka före mötet hållas tillgängliga för de röstberättigade i försäkringskassans kontor eller på någon annan plats som anges i stadgarna. På motsvarande sätt skall förfaras om kassamötet skall behandla ett ärende som gäller ändring av stadgarna. I möteskallelsen skall uppges att handlingarna finns tillgängliga.

De som är röstberättigade vid kassamötet har rätt att mot ersättning av kassans kostnader få kopior av de handlingar som avses i 3 mom.

49 §

Har denna lag eller stadgarnas bestämmelser om möteskallelse eller tillhandahållande av handlingar inte iakttagits i ett ärende, får beslut inte fattas utan samtycke av de medlemmar eller delägare som berörs av försummelsen. Om valda representanter har beslutanderätten vid kassamötet, är detta dock lagligt oavsett hur kallelsen skett, förutsatt att samtliga representanter är närvarande. Skall ett visst ärende enligt lagen eller stadgarna behandlas vid kassamötet, får detta fatta beslut i ärendet även om det inte har nämnts i möteskallelsen. Kassamötet kan likaså alltid besluta sammankalla ett extra kassamöte för behandling av ett visst ärende.

50 §

Kassamötet skall välja en ordförande för sig. I kassans stadgar kan bestämmas att mötets ordförande skall väljas bland representanterna för kassans delägare.

Ordföranden skall se till att protokoll förs vid mötet. I detta skall antecknas de närvarande röstberättigade och deras röstetal, de vid mötet fattade besluten samt, då omröstning skett, röstningsresultatet. Protokollet skall justeras och undertecknas av ordföranden och minst en röstberättigad som valts av mötet. Det skall senast två veckor efter mötet hållas tillgängligt för medlemmarna och delägarna på försäkringskassans kontor. Protokollen skall förvaras på ett betryggande sätt. Medlemmarna och delägarna har rätt att mot ersättning av kassans kostnader få kopior av kassamötets protokoll eller utdrag ur det.

51 §

Om inte något annat följer av denna lag eller stadgarna, gäller som kassamötets beslut den mening som mer än hälften av de avgivna rösterna har biträtt eller, vid lika röstetal, som ordföranden omfattar. Vid val anses den vald som får flest röster. Faller rösterna lika, avgörs val genom lottning. När beslutanderätten i något ärende tillkommer endast en del av medlemmarna eller delägarna skall iakttas vad som stadgas i denna paragraf.

52 §

Beslut om att ändra stadgarna fattas av kassamötet. Ett beslut om ändring av stadgarna är giltigt endast om det har biträtts av medlemmar och delägare eller representantskapsmedlemmar som har minst två tredjedelar eller en i stadgarna angiven större andel av det vid mötet företrädda röstetalet. Om en stadgeändring direkt angår en delägares rättigheter eller skyldigheter krävs, utöver vad som annars föreskrivs, för fastställelse av ändringen att delägaren har godkänt den vid kassamötet eller annars. Finns det flera delägare, krävs för fastställelse av ändringen att minst två tredjedelar av samtliga delägare har godkänt ändringen vid kassamötet eller annars. Dessutom förutsätts att de delägare som har godkänt ändringen företräder minst två tredjedelar av det röstetal som delägarna sammanlagt skulle ha haft, om samtliga delägare hade varit representerade vid kassamötet.

53 §

En stadgeändring som gäller minskning av en förmån får inte tillämpas på ett försäkringsfall som har inträffat innan ändringen trätt i kraft. Som nytt försäkringsfall anses vid tillämpning av detta moment inte ombildning av arbetslöshetspension till invalidpension, ombildning av pension till ålderspension eller uppkomst av rätt till familjepension efter en pensionstagare.

Vad som stadgas i 1 mom. skall inte tillämpas på en stadgeändring som begränsar en förmåns framtida tillväxt.

54 §

Kassamötet får inte fatta beslut som är ägnade att bereda en medlem, en delägare eller någon annan en orättmätig fördel på försäkringskassans eller någon annan medlems eller delägares bekostnad.

55 §

Har ett beslut vid ett kassamöte inte tillkommit i behörig ordning eller strider det annars mot denna lag, försäkringskassans stadgar eller de fastställda försäkringsgrunderna, kan en medlem, en delägare, en medlem av representantskapet, kassans styrelse, en styrelsemedlem eller verkställande direktören väcka talan mot kassan om ogiltigförklaring eller ändring av beslutet.

Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. Har en medlem eller delägare haft godtagbar anledning till dröjsmål och vore det uppenbart oskäligt mot honom om beslutet blev gällande, får talan väckas inom ett år från beslutet. Om talan inte väcks inom föreskriven tid, skall beslutet anses vara giltigt.

Vad som stadgas i 2 mom. gäller dock inte, om

1) beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med samtliga medlemmars, delägares eller representanters samtycke,

2) beslutet enligt lag eller kassans stadgar förutsätter samtycke av samtliga eller vissa delägare och sådant samtycke inte har givits, eller om

3) kallelse till mötet inte har utfärdats eller om de gällande stadgandena eller bestämmelserna om möteskallelse väsentligen har överskridits.

Har domstolen förklarat kassamötets beslut ogiltigt eller ändrat det, gäller avgörandet även de medlemmar och delägare som inte har förenat sig om talan. Domstolen kan ändra kassamötets beslut endast om det kan konstateras vilket innehåll beslutet borde ha haft.

Om kassamötets beslut upphävs eller ändras, skall det som vinns tillfalla kassan. De som väckt talan har dock rätt att av kassan få ersättning för sina rättegångskostnader i den mån de medel som genom rättegången vunnits till kassan räcker för ändamålet.

Vad som stadgas ovan gäller i tillämpliga delar också klander av den konstituerande stämmans beslut. Den tid som avses i 2 mom. räknas dock härvid från den dag då kassan registrerades.

5 kap

Revision och särskild granskning

56 § (12.8.2016/632)

Bestämmelser om revision av en försäkringskassa finns i detta kapitel och i revisionslagen (1141/2015). På revision av en försäkringskassa tillämpas inte 5 kap. i revisionslagen.

En revisor i en pensionskassa som utövar lagstadgad pensionsförsäkring eller en huvudansvarig revisor som utför revision för en revisionssammanslutnings räkning får inte ta emot uppgifter som styrelsemedlem, ledamot av förvaltningsrådet eller som verkställande direktör i den granskade pensionskassan eller i dess aktieägare eller i en sammanslutning som hör till samma koncern som aktieägaren i en granskad pensionskassa innan minst två år har förflutit sedan revisionsuppdraget upphörde. Revisionstillsynen ska förordna revisorn i en pensionskassa som utövar lagstadgad pensionsförsäkring till kvalitetsgranskning minst vart tredje år.

En försäkringskassa ska ha minst en revisor som avses i revisionslagen. Minst en revisor och en revisorssuppleant i en pensionskassa som utövar lagstadgad pensionsförsäkring ska vara en CGR-revisor eller en revisionssammanslutning, vars huvudansvariga revisor ska vara en CGR-revisor. Revisorn eller revisorerna väljs av kassamötet.

57 § (12.8.2016/632)

Mandattiden eller mandattiderna i följd för en revisor i en pensionskassa som utövar lagstadgad pensionsförsäkring får enligt stadgarna sammanlagt uppgå till högst tio år. Efter den maximala mandattiden får en revisor i en sådan pensionskassa på nytt delta i revision av pensionskassan tidigast två år efter det att revisionsuppdraget upphört. Om en revisionssammanslutning har valts till revisor ska det som föreskrivs ovan i detta moment inte tillämpas på revisionssammanslutningen utan endast på den huvudansvariga revisorn.

Revisorns mandatperiod upphör då det möte avslutas på vilket revisionsberättelsen enligt 3 kap. 5 § i revisionslagen behandlas för den sista räkenskapsperioden i revisorns mandatperiod.

58 § (28.10.1994/945)

58 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

59 § (13.4.2007/472)

59 § har upphävts genom L 13.4.2007/472.

60 § (28.10.1994/945)

60 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

61 § (12.8.2016/632)

Finansinspektionen ska på anmälan i de fall som avses i 2 kap. 8 § 1 mom. i revisionslagen för försäkringskassan förordna en revisor som uppfyller behörighetsvillkoren.

Anmälan får i de fall som avses i 1 mom. göras av vem som helst. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte den som ska välja revisor, utan dröjsmål väljer en revisor som uppfyller behörighetsvillkoren.

Finansinspektionen ska av Patent- och registerstyrelsens revisionsnämnd begära ett utlåtande i ett ärende som avses i 2 kap. 8 § 1 mom. 2 punkten i revisionslagen och som gäller oberoende eller jäv innan ärendet avgörs.

Innan ett i 1 mom. avsett förordnande meddelas ska kassans styrelse höras. Förordnandet kan verkställas utan att det vunnit laga kraft. Förordnandet gäller tills det för försäkringskassan i föreskriven ordning utsetts en revisor i stället för den som Finansinspektionen förordnat. Ett förordnande kan inte ges efter det att bokslutet för räkenskapsperioden i fråga har fastställts och fastställelsebeslutet har vunnit laga kraft.

62 § (28.10.1994/945)

62 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

63 § (28.10.1994/945)

63 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

64 § (28.10.1994/945)

64 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

65 § (28.10.1994/945)

Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela närmare föreskrifter om revisionsberättelsen.

66 § (19.12.2008/899)

66 § har upphävts genom L 19.12.2008/899.

67 § (28.10.1994/945)

67 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

68 § (28.10.1994/945)

68 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

69 § (12.8.2016/632)

En medlem eller delägare i försäkringskassan kan kräva särskild granskning av kassans förvaltning och bokföring under en viss avslutad period eller av vissa åtgärder eller omständigheter. Förslag om detta ska göras vid ett ordinarie kassamöte eller vid det kassamöte där ärendet enligt möteskallelsen ska behandlas. Har de röstberättigade med minst en tredjedel av det vid mötet företrädda röstetalet biträtt förslaget, kan en medlem eller delägare inom en månad efter kassamötet hos Finansinspektionen anhålla om att granskare ska förordnas.

Innan en granskare förordnas ska Finansinspektionen höra kassans styrelse och, om granskningen enligt ansökan gäller en bestämd persons åtgärder, även denne. Ansökan ska bifallas om det anses föreligga vägande skäl för granskningen. Finansinspektionen kan förordna en eller flera granskare.

På en granskare som avses i denna paragraf ska på motsvarande sätt tillämpas vad som i 1 kap. 2 § 1–5 punkten, 2 kap. 1 och 7 §, 3 kap. 7, 9, och 10 § och 4 kap. 6–8 § i revisionslagen föreskrivs om revisor. På en granskare tillämpas också bestämmelserna om revisors skadeståndsskyldighet enligt revisionslagen.

Över granskningen ska ges ett utlåtande till kassamötet. Utlåtandet skall under minst en vecka före kassamötet hållas tillgängligt för medlemmarna och delägarna på kassans kontor och utan dröjsmål sändas till de medlemmar och delägare som begär det. Det skall också läggas fram på kassamötet. Granskaren har rätt till arvode av kassan.

6 kap

Bokslut och verksamhetsberättelse (30.12.2004/1324)

70 § (30.12.2015/1671)

I en försäkringskassas bokföring samt vid upprättandet av bokslutet och verksamhetsberättelsen ska bokföringslagen (1336/1997) iakttas, om inte annat följer av denna lag eller av bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Bestämmelserna i bokföringslagens 1 kap. 4 § 1 mom., 3 kap. 2 § 4 mom., 4 § 2 mom., 9–12 § samt 13 § 3 mom., 4 kap. 1 och 7 §, 5 kap. 2 §, 2 a § 6 mom., 13, 16 och 17 §, 7 och 7 a kap. samt 8 kap. 6 § tillämpas inte på upprättandet av en försäkringskassas bokslut eller verksamhetsberättelse. På behandlingen av ett arbetspensionsansvar som bestäms enligt finsk lagstiftning tillämpas inte 3 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten i bokföringslagen.

Bestående aktiva enligt 4 kap. 3 § i bokföringslagen är posterna materiella och immateriella tillgångar i balansräkningen för en försäkringskassa med undantag för varulager. Varulager betraktas som omsättningstillgångar enligt 4 kap. 4 § i bokföringslagen. På materiella och immateriella tillgångar tillämpas i övrigt bokföringslagens bestämmelser om bestående aktiva, om inte något annat följer av 2 mom. Trots bestämmelserna i 2 mom. tillämpas 5 kap. 13 och 16 § i bokföringslagen på de poster som avses i detta moment. På varulager tillämpas dock bokföringslagens bestämmelser om omsättningstillgångar med undantag av de bestämmelser som nämns i 2 mom. samt 5 kap. 16 § i bokföringslagen.

71 § (23.12.1998/1136)

En försäkringskassas räkenskapsperiod är kalenderåret. När kassans verksamhet inleds eller avslutas får räkenskapsperioden vara kortare eller längre än ett kalenderår, dock högst 18 månader.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2015/1671. (30.12.2015/1671)

72 § (30.12.2015/1671)

Till bokslutet ska fogas en verksamhetsberättelse enligt 3 kap. 1 a § i bokföringslagen.

72 a § (23.12.1998/1136)

1 mom. har upphävts genom L 30.12.2004/1324. (30.12.2004/1324)

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2004/1324. (30.12.2004/1324)

Styrelsen skall i verksamhetsberättelsen lägga fram förslag till åtgärder beträffande kassans överskott eller underskott.

72 b § (30.12.2004/1324)

72 b har upphävts genom L 30.12.2004/1324.

73 § (23.12.1998/1136)

Anläggningstillgångar är föremål, rättigheter som kan överlåtas separat och andra tillgångar som är avsedda att stadigvarande ge intäkter under flera räkenskapsperioder och som inte är placeringstillgångar enligt 2 mom.

Placeringstillgångar är värdepapper, fastigheter och andra motsvarande tillgångar som förvärvats för placering av medel eller tryggande av placeringar.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2004/1324. (30.12.2004/1324)

Tillgångar som i fråga om användningsändamål är uppdelade hör till olika tillgångsgrupper enligt de relationstal som fås av användningsändamålen.

74 § (30.12.2015/1671)

74 § har upphävts genom L 30.12.2015/1671.

74 a § (30.12.2004/1324)

I balansräkningen upptas

1) pengar och andra fordringar än sådana som tagits upp som placeringar, till det nominella värdet, likväl högst till det sannolika värdet,

2) ansvarsskuld till det värde som beräknats enligt 79 § och 80 § 2 mom., samt

3) övriga skulder till nominellt värde eller, om skulden är bunden vid index eller någon annan jämförelsegrund, till det högre belopp som den stiger till på grund av den förändrade jämförelsegrunden.

(30.12.2015/1671)

Om en kostnadsföring över fordringar som har gjorts enligt 1 mom. 1 punkten visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, skall den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen.

74 b § (30.12.2015/1671)

Anskaffningsutgiften för de placeringar som står under balansräkningens huvudgrupp "Placeringar" och som återstår vid utgången av räkenskapsperioden ska aktiveras. Anskaffningsutgiften för byggnader och övriga utgifter med lång verkningstid samt för inventarier ska under sin verkningstid kostnadsföras som avskrivningar. I det fall att placeringstillgångarnas verkliga värde vid räkenskapsperiodens utgång underskrider anskaffningsutgiften eller den med stöd av detta moment med tidigare gjorda nedskrivningar minskade anskaffningsutgiften, ska skillnaden kostnadsföras som nedskrivning. Om inte social- och hälsovårdsministeriet av särskilda skäl bestämmer något annat, behöver placeringar som ska betraktas som bestående aktiva och fordringar inte kostnadsföras, om nedskrivningen ska anses vara tillfällig. Om kostnadsföringen visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, ska den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen.

Som anskaffningsutgift för masskuldebrevslån och andra motsvarande penning- och kapitalmarknadsinstrument används den periodiserade anskaffningsutgiften, som fås genom att skillnaden mellan masskuldebrevslånets och andra motsvarande penning- och kapitalmarknadsinstruments nominella belopp och anskaffningsutgift periodiseras som ränteintäkter eller minskning av sådana under masskuldebrevslånets eller penning- eller kapitalmarknadsinstrumentets löptid. Motposten tas upp som ökning eller minskning av anskaffningsutgiften för masskuldebrevslånet eller penning- eller kapitalmarknadsinstrumentet. Den periodiserade anskaffningsutgiften nedskrivs enligt 1 mom. på basis av principen om lägsta värde eller den periodiserade anskaffningsutgiften skrivs ned endast med andra nedskrivningar än de som beror på växlingar i den allmänna räntenivån. Om en nedskrivning visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, ska den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen. Valet av värderingsmetod görs för varje balansräkningspost och den valda värderingsmetoden följs konsekvent.

Om det verkliga värdet av ett jord- eller vattenområde, en byggnad, ett värdepapper eller någon annan jämförbar tillgång på bokslutsdagen varaktigt är väsentligt högre än anskaffningsutgiften, får i balansräkningen utöver den ännu oavskrivna anskaffningsutgiften tas upp en uppskrivning som är högst så stor som skillnaden mellan det verkliga värdet och den oavskrivna anskaffningsutgiften. Ett belopp som motsvarar uppskrivningen ska i fråga om en till placeringstillgångarna hänförd tillgång tas upp i resultaträkningen och i fråga om en till anläggningstillgångarna hänförd tillgång i uppskrivningsfonden bland eget kapital. Om en uppskrivning visar sig vara obefogad ska den uppskrivning som tagits upp i resultaträkningen korrigeras på ett resultatpåverkande sätt och den uppskrivning som har tagits upp i uppskrivningsfonden ska återföras.

Försäkringskassan ska välja värderingsmetoden så att enhetliga värderingsprinciper tillämpas på tillgångar som hänförs till ett visst användningsändamål. Om en kassa väljer värdering enligt 5 kap. 2 a eller 2 b § i bokföringslagen som värderingsprincip, kan kassan inte samtidigt tillämpa de värderingsprinciper som anges i 1–3 mom. på andra motsvarande tillgångar som hänförs till motsvarande användningsändamål. Den valda värderingsmetoden ska följas konsekvent.

En tillgång som överförs från en till placeringstillgångarna eller bestående aktiva hänförd grupp av placeringar till en annan ska åsättas det balansvärde som avses i 1–3 mom., då de värderingsprinciper som anges i 1–3 mom. iakttas.

I en bilaga till balansräkningen ska för varje balansräkningspost uppges placeringarnas anskaffningsutgift och verkliga värde såsom Finansinspektionen närmare bestämmer.

På derivatavtal tillämpas på det sätt som föreskrivs i 4 mom. antingen 1 mom. eller bokföringslagens 5 kap. 2 a §.

74 c § (30.12.2004/1324)

74 c § har upphävts genom L 30.12.2004/1324.

75 §

Försäkringskassan skall ha en reservfond, till vilken årligen skall avsättas minst 20 procent av det överskott som bokslutet utvisar. När reservfonden är minst lika stor som medeltalet av avgiftsintäkterna under räkenskapsperioden och de två föregående räkenskapsperioderna, är avsättningen till reservfonden inte längre obligatorisk.

Reservfonden får enligt kassamötets beslut minskas endast för att täcka underskott som utvisas av en fastställd balansräkning.

Utan hinder av 2 mom. kan social- och hälsovårdsministeriet på ansökan ge kassan tillstånd att av särskilda skäl minska reservfonden, i allmänhet dock inte så att den underskrider reservfondens fulla belopp enligt 1 mom.

Kassan kan också ha andra fonder som skall avsättas och användas enligt vad stadgarna bestämmer.

76 §

Om försäkringskassans bokslut uppvisar ett underskott, skall detta i första hand täckas med överskott från tidigare räkenskapsperioder, därefter med de fonder som avses i 75 § 4 mom. Därefter skall till täckande av underskottet användas reservfonden, grundfonden och garantikapitalet. Kan underskottet inte täckas, skall de som under räkenskapsperioden varit skyldiga att göra inbetalningar utan dröjsmål påföras en tillskottsavgift till kassan, om det i kassans stadgar finns en bestämmelse om tillskottsplikt. Tillskottsavgiften skall stå i proportion till och vara högst lika stor som den avgift som skall betalas för räkenskapsperioden. Tillskottsavgiften får med högst 20 procent överstiga det bristande beloppet.

Om den betalningsskyldige inte inom utsatt tid betalar en tillskottsavgift som påförts honom, skall avgiften utan dröjsmål drivas in genom utsökning. Kan tillskottsavgiften inte drivas in skall det bristande beloppet, i den mån det är motiverat att driva in det, fördelas mellan de övriga betalningsskyldiga. Därvid skall dock begränsningen i 1 mom. beaktas.

Tillskottsavgifter jämte dröjsmålsräntor får indrivas genom utsökning utan dom och utslag enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

77 § (30.12.2015/1671)

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får närmare bestämmelser som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär utfärdas om balansräknings- och resultaträkningsscheman i bokslutet, verksamhetsberättelsen, noterna till bokslutet samt specifikationer till balansräkningen och till noterna.

Social- och hälsovårdsministeriet får genom förordning föreskriva om när och hur avvikelser får göras från bestämmelserna om upprättande av bokslutet och verksamhetsberättelsen för att en rättvisande bild ska kunna ges.

Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär om

1) upprättande av en försäkringskassas bokslut och verksamhetsberättelse,

2) bestämmande av placeringarnas verkliga värde, då de i balansräkningen värderas till anskaffningsutgiften och om uppgivande av placeringarnas verkliga värde och anskaffningsutgift för varje balansräkningspost i noterna,

3) hur finansiella instrument och förvaltningsfastigheter ska presenteras i bokslutet när de värderas enligt 5 kap. 2 a eller 2 b § i bokföringslagen, om föreskrifter om detta behövs,

4) behandlingen i bokföringen och bokslutet av derivatavtal som bokförts enligt 74 b § 1 mom.

Finansinspektionen kan på ansökan av en försäkringskassa av särskilda skäl för viss tid bevilja tillstånd att avvika från de i 1 mom. angivna bestämmelserna och de i 3 mom. angivna föreskrifterna, om avvikelsen behövs för att ge en rättvisande bild av resultatet av försäkringskassans verksamhet och av dess ekonomiska ställning.

Om en bestämmelse eller föreskrift eller ett tillstånd som avses i denna paragraf är av vikt med tanke på den allmänna tillämpningen av bestämmelser om bokslut och verksamhetsberättelse i bokföringslagen eller i bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, ska social- och hälsovårdsministeriet innan bestämmelsen utfärdas, eller Finansinspektionen, innan föreskriften meddelas eller tillståndet ges, begära ett utlåtande om detta av bokföringsnämnden.

Finansinspektionen kan av särskilda skäl i enskilda fall bevilja undantag från tiden för upprättande av bokslut enligt 3 kap. 6 § i bokföringslagen.

7 kap

Försäkringspremier, ansvarsskuld och solvenskapital (20.7.2012/444)

78 § (6.6.2003/420)

För de försäkringspremier som skall betalas till en försäkringskassa skall finnas en grund eller så skall premierna fastställas i stadgarna. Grunderna för premierna skall i fråga om annan än lagstadgad verksamhet ges in till Försäkringsinspektionen för kännedom.

79 §

Ansvaret för en pensionskassas stadgeenliga förbindelser skall bokföras som ansvarsskuld. Denna utgörs av premie- och ersättningsansvaret.

Premieansvaret motsvarar kapitalvärdet av de utbetalningar som beror på framtida försäkringsfall enligt gällande förbindelser samt av övriga utgifter för dessa förbindelser, minskat med kapitalvärdet av framtida försäkringspremier. I fråga om en pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring betraktas som premieansvar också ett tilläggsförsäkringsansvar som syftar till att upprätthålla solvensen. Tilläggsförsäkringsansvar som utökar eller minskar premieansvaret kan användas till att täcka en förlust som uppkommit till följd av att grunderna för beräkning av ansvarsskulden ändrats samt till att täcka även andra förluster och till att nedsätta försäkringspremierna så som vederbörande ministerium bestämmer. Som premieansvar för pensionskassor som bedriver också annan än enbart lagstadgad pensionsförsäkring betraktas också sådant ansvar som är avsett för framtida förhöjningar av de försäkrades förmåner och som uppfyller de villkor som Finansinspektionen bestämmer (indexförhöjningsansvar). Enligt grunderna för detta ansvar får ansvaret inte användas till att täcka annan förlust än en sådan som har uppkommit till följd av att grunderna för beräkning av ansvarsskulden ändrats. (20.7.2012/444)

Ersättningsansvaret motsvarar obetalda ersättningsbelopp och andra belopp som ska betalas med anledning av inträffade försäkringsfall till den del som pensionskassan blivit ansvarig enligt lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare och ett för skaderika år riskteoretiskt beräknat utjämningsbelopp för en pensionskassa som bedriver annan än lagstadgad pensionsförsäkring. (29.1.2016/97)

3 mom. har ändrats genom L 97/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Ersättningsansvaret motsvarar obetalda ersättningsbelopp och andra belopp som ska betalas med anledning av inträffade försäkringsfall till den del som pensionskassan blivit ansvarig enligt lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare (1272/2006), samt ett för skaderika år riskteoretiskt beräknat utjämningsbelopp. (20.7.2012/444)

Vid beräkning av det premieansvar som avses i 2 mom. skall som en post som utökar eller minskar premieansvaret beaktas beloppet av det i 168 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) avsedda tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen. (8.12.2006/1123)

80 §

Ansvarsskulden för andra försäkringskassor än pensionskassor består av ett ersättningsansvar motsvarande de vid utgången av räkenskapsperioden obetalda ersättningsbelopp som skall betalas med anledning av inträffade försäkringsfall.

Utöver vad 1 mom. stadgar kan social- och hälsovårdsministeriet bestämma att ansvarsskulden skall innefatta också det premieansvar som avses i 79 § 2 mom., om omfattningen av kassans verksamhet, förmånernas art eller något annat särskilt skäl kräver det.

81 §

I försäkringsverksamhet skall, om inte annat bestäms någon annanstans i lag, iakttas i Försäkringsinspektionens föreskrifter fastställda beräkningsgrunder vid

1) beräkning av ansvarsskulden, samt

2) fastställande av fribrev och återköp.

(6.6.2003/420)

De grunder som nämns i 1 mom. 1 punkten och i 78 § skall utarbetas och de premier som nämns i det sistnämnda lagrummet skall bestämmas med beaktande främst av de försäkrade förmånerna, medan de grunder som nämns i 1 mom. 2 punkten skall utarbetas med beaktande främst av skälighetssynpunkter.

81 a § (19.5.2006/392)

När det gäller tilläggspensionsverksamhet skall grunderna för beräkningen av en pensionskassas ansvarsskuld i första hand bestämmas så att man tryggar förmånerna för medlemmarna, dem som fått fribrev och pensionstagarna. De variabler som används vid beräkning av pensionsansvaret, såsom antaganden i fråga om dödsfall, lång levnad och invaliditet och ekonomiska antaganden, skall väljas på ett aktsamt sätt. De försäkringsmatematiska metoderna skall förbli desamma från en räkenskapsperiod till en annan, om det inte finns grundad anledning till ändringar.

Ändras grunderna för en pensionskassas ansvarsskuld när det gäller tilläggspensionsverksamheten, skall grunderna tillämpas också på dem som blivit medlemmar före ändringen, om inte särskilda grunder fastställs för dem. Ändras grunderna för ansvarsskulden med anledning av förändrad lagstiftning, befolkningsstruktur eller ekonomisk situation på så sätt att ansvarsskulden enligt de nya grunderna är större än enligt de gamla grunderna och de tillgångar som hänför sig till pensionskassans tilläggspensionsverksamhet inte förslår till att täcka en större ansvarsskuld, kan skillnaden mellan ansvarsskulderna med Försäkringsinspektionens tillstånd bokföras som ansvarsunderskott bland aktiva i balansräkningen (försäkringstekniskt täckningsunderskott).

En förutsättning för att Försäkringsinspektionen skall bevilja tillstånd är att pensionskassan gör upp en genomförbar plan för amortering av det försäkringstekniska täckningsunderskottet inom en viss tid, dock högst tio år. Beviljandet av tillståndet och längden på den utsatta tiden skall grunda sig på pensionskassans bedömning av den genomsnittliga höjning av premienivån som amorteringen av det försäkringstekniska täckningsunderskottet kommer att medföra. Planen skall finnas tillgänglig för medlemmarna, de personer som fått fribrev och pensionstagarna.

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om innehållet i de grunder som används vid beräkning av ansvarsskulden i fråga om en pensionskassa med tilläggspensionsverksamhet. Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om hur tryggande och aktsamhet skall beaktas i beräkningsgrunderna och om valet av variabler och antaganden som används vid beräkningen av ansvarsskulden.

82 §

Ändras grunderna för ansvarsskulden, skall de nya grunderna tillämpas också på dem som blivit medlemmar före ändringen, om inte särskilda grunder fastställs för dem. Om ansvarsskulden enligt de nya grunderna är större än enligt de gamla grunderna, kan Försäkringsinspektionen bevilja försäkringskassan tillstånd att till denna del hålla ansvarsskulden lägre under en viss tid, dock högst tio år. Skillnaden skall årligen minskas enligt en plan som Försäkringsinspektionen har godkänt. (6.6.2003/420)

I det fall som avses i 80 § 2 mom. kan premieansvaret hållas lägre under högst tio år räknat från ministeriets föreskrift. Ministeriet kan av särskilda skäl förlänga denna tid med högst fem år. Skillnaden skall årligen minskas enligt en plan som ministeriet har godkänt.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. tillämpas inte på pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet. (19.5.2006/392)

82 a § (19.5.2006/392)

När det gäller tilläggspensionsverksamhet skall den räntesats som används vid beräkning av en pensionskassas ansvarsskuld väljas på ett aktsamt sätt.

Vid fastställandet av en maximiräntesats i enlighet med 4 mom. skall marknadsavkastningen på långfristiga statsobligationer eller andra långfristiga obligationer med låg kreditrisk beaktas.

Utan hinder av vad som bestäms i 4 mom. kan, på ansökan av pensionskassan, till räntesats som används för beräkning av kassans ansvarsskuld när det gäller tilläggspensionsverksamhet med Försäkringsinspektionens tillstånd väljas en större räntesats än den maximiräntesats som avses i 4 mom. enligt nivån på avkastningen av de tillgångar som täcker ansvarsskulden genom att den minskas tillräckligt med avseende på säkerheten. I så fall skall också nivån på avkastningen från placeringen av framtida premier beaktas. Avkastningsnivån korrigeras så att den motsvarar avkastningen av framtida placeringar till den del som de placeringar som täcker ansvarsskulden är kortvarigare än ansvarsskulden. Försäkringsinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om den ansökan som avses i detta moment.

Social- och hälsovårdsministeriet fastslår genom förordning maximiräntesatsen för beräkning av ansvarsskulden.

83 § (29.12.1995/1777)

En försäkringskassa skall täcka den ansvarsskuld som avses i 79 § och 80 § 2 mom. I fråga om en pensionskassa med tilläggspensionsverksamhet kan då från den ansvarsskuld som gäller tilläggspensionsverksamhet avdras den del av det i 81 a § 2 mom. avsedda försäkringstekniska täckningsunderskottet som inte har amorterats. (19.5.2006/392)

De tillgångar som täcker ansvarsskulden skall vara uppbyggda med hänsyn till arten av den försäkringsverksamhet som försäkringskassan bedriver så att dess placeringar, vilka skall vara diversifierade och ha lämplig spridning, tryggar tillgångarnas säkerhet, avkastning och likviditet.

En försäkringskassa skall täcka ansvarsskulden med sådana tillgångsslag som anges nedan i denna paragraf och som, värderade till gängse värde på sådana grunder som Försäkringsinspektionen har fastställt, räcker till för att täcka ansvarsskulden från vilken följande poster först har dragits av:

1) återförsäkrarens andel högst till det belopp som godkänns av Försäkringsinspektionen,

2) fordringar som baserar sig på regressrätt, samt

3) andra poster som av särskilda skäl får dras av i de fall som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer.

(19.5.2006/392)

Social- och hälsovårdsministeriet kan av särskilda skäl föreskriva att vissa tillgångar som hör till täckningen skall värderas med avvikelse från deras gängse värde. (19.5.2006/392)

Täckningen av ansvarsskulden skall, enligt vad som bestäms i 83 h–83 r §, bestå av

1) masskuldebrevslån och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument,

2) lånefordringar och andra fordringar som baserar sig på skuldförbindelser,

3) aktier och andra andelar med rörlig avkastning,

4) andelar i placeringsfonder och andra därmed jämförbara fondföretag,

5) fastigheter, byggnader och rättigheter i fast egendom såsom utnyttjande- och dispositionsrätt och arrenderätt på tomt, aktier och andelar i fastighetssammanslutningar, rättigheter till vattenkraft som utnyttjas av vattenkraftverk förutsatt att inteckning har fastställts som säkerhet för rätten att använda vattenkraft, fordringar under byggnadstiden på sådana fastighetssammanslutningar som äger tillgångar som avses i denna punkt och i vilka försäkringskassan har bestämmanderätt,

6) premiefordringar på delägare och medlemmar samt andra fordringar på återförsäkrare än de andelar för återförsäkraren som nämns i 3 mom. 1 punkten,

7) skattefordringar och andra fordringar på staten och andra offentliga samfund,

8) andra materiella nyttigheter än de tillgångar som avses i punkt 5,

9) pengar och banktillgodohavanden, insättningar i kreditinstitut och andra institut som har rätt att ta emot insättningar,

10) resultatregleringar, såsom upplupna räntor och upplupna hyror och andra inkomstrester samt utgiftsförskott, eller

11) när det gäller lagstadgad pensionsförsäkring, andra sådana poster som social- och hälsovårdsministeriet har godkänt på grund av denna försäkringsforms speciella karaktär.

(19.5.2006/392)

Försäkringsinspektionen kan på ansökan av försäkringskassan som täckning för ansvarsskulden för en bestämd tid godkänna även andra tillgångar och förbindelser än de som nämns i 5 mom. och som med avseende på beskaffenheten och säkerheten kan jämställas med de tillgångar som avses i 5 mom. (19.5.2006/392)

Bestämmelserna om fastigheter och byggnader samt om de rättigheter som avses i 5 mom. 5 punkten tillämpas när det gäller 83 h–83 r § på sådana tillgångar också när de ägs av en fastighetssammanslutning som har hemort i en EES-stat och som försäkringskassan har bestämmanderätt i, på samma sätt som om tillgångarna ägdes direkt av försäkringskassan. (19.5.2006/392)

8 mom. har upphävts genom L 20.3.2015/323, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (20.3.2015/323)

En pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet skall täcka ansvarsskulden enligt 79 §, skulden för ansvarsfördelningen enligt 183 § i lagen om pension för arbetstagare, skulden för ansvarsfördelningen enligt 10 § 2 mom. i lagen om pension för företagare (468/1969) samt skulden till följd av försäkringspremier så som bestäms i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden (1114/2006). (8.12.2006/1123)

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om lokalisering av de tillgångar som hör till täckningen för ansvarsskulden, begränsning av valutarisken och ordnande av valutarörelsen, användning av derivatavtal som täckning, värdering av säkerheterna samt betydelsen av säkerheter då de förbindelser som säkerheterna hänför sig till beaktas i täckningen. Försäkringsinspektionen meddelar vid behov också närmare föreskrifter om när ett omsättningssystem som tillämpas i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan jämställas med en fondbörs, när en sammanslutning kan jämställas med en fastighetssammanslutning, en depositionsbank eller ett försäkringsbolag och när fondandelar får beaktas i täckningen för bruttobeloppet av ansvarsskulden. (3.6.2005/383)

Försäkringsinspektionen kan i enskilda fall bestämma att vissa tillgångar inte får beaktas i täckningen för försäkringskassans ansvarsskuld, om det föreligger särskilda skäl till detta med hänsyn till tillämpningen av 2 mom. (3.6.2005/383)

83 a § (20.7.2012/444)

Om i fråga om en pensionskassa som endast beviljar tilläggsförmåner eller i fråga om en avdelning som beviljar tilläggsförmåner tillgångarna enligt 83 § och med stöd av den meddelade bestämmelser och föreskrifter i samband med bokslutet uppskattas varaktigt överstiga beloppet av pensionskassans eller, på motsvarande sätt, en av dess avdelningars ansvarsskuld och övriga skulder, får den övertäckning som motsvarar skillnaden med Finansinspektionens samtycke återbetalas till pensionskassans delägare i relation till de försäkringstekniska ansvarsskulderna. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får det vid behov föreskrivas att värdet av vissa tillgångar som hör till täckningen beräknas med avvikelse från tillgångarnas gängse värde vid uppskattningen av övertäckningen. För att tillgångar ska kunna återbetalas från en avdelning som beviljar tilläggsförmåner förutsätts det att solvenskapitalet för en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet överskrider maximibeloppet av solvenskapitalet enligt 83 d § 2 mom. (20.3.2015/323)

1 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om i fråga om en pensionskassa som endast beviljar tilläggsförmåner eller i fråga om en avdelning som beviljar tilläggsförmåner tillgångarna enligt 83 § och med stöd av den meddelade bestämmelser och föreskrifter i samband med bokslutet uppskattas varaktigt överstiga beloppet av pensionskassans eller, på motsvarande sätt, en av dess avdelningars ansvarsskuld och övriga skulder, får den övertäckning som motsvarar skillnaden med Finansinspektionens samtycke återbetalas till pensionskassans delägare i relation till de försäkringstekniska ansvarsskulderna. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov föreskrivas att värdet av vissa tillgångar som hör till täckningen beräknas med avvikelse från tillgångarnas gängse värde vid uppskattningen av övertäckningen. För att tillgångar ska kunna återbetalas från en avdelning som beviljar tilläggsförmåner förutsätts att solvenskapitalet för en avdelning som bedriver lagstadgad verksamhet överskrider det fyrdubbla beloppet av solvensgränsen enligt 83 d § 2 mom.

Till den del den i 1 mom. avsedda skillnaden uppkommit på grund av medlemsavgifter som medlemmarna har betalt kan ingen återbetalning till delägare ske.

Om pensionskassans solvenskapital i fråga om verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare överskrider sitt maximibelopp, kan den överskjutande delen under de förutsättningar som anges i 83 d § med Finansinspektionens samtycke återbetalas till delägarna. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får det vid behov föreskrivas om att vissa poster lämnas obeaktade i solvenskapitalet när den överskjutande delen uppskattas och att värdet av vissa tillgångar beräknas med avvikelse från deras gängse värde. (20.3.2015/323)

3 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om pensionskassans solvenskapital i fråga om verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare överskrider det fyrdubbla beloppet av solvensgränsen, kan den överskjutande delen under de förutsättningar som anges i 83 d § med Finansinspektionens samtycke återbetalas till delägarna. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov föreskrivas om att vissa poster lämnas obeaktade i solvenskapitalet när den överskjutande delen uppskattas och att värdet av vissa tillgångar beräknas med avvikelse från deras gängse värde.

Till delägarna kan, i det fall som avses i 111 §, de medel som överstiger det belopp som avses i 132 § 2 och 3 mom. återbetalas, förutsatt att pensionskassan har betalt sina skulder och fullgjort alla sina övriga förbindelser.

Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om ansökan enligt denna paragraf och om de uppgifter som ska lämnas i ansökan.

83 b § (20.7.2012/444)

Med pensionskassans solvenskapital i fråga om verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare avses det belopp med vilket pensionskassans tillgångar för denna verksamhet och andra därmed jämförbara förbindelser och säkerheter överskrider pensionskassans skulder och andra därmed jämförbara förbindelser som uppkommer i denna försäkringsverksamhet, med hänsyn till det som föreskrivs i 2–7 mom. och bestäms närmare med stöd av 7 mom. Vid beräkningen av ansvarsskulden beaktas inte det tilläggsförsäkringsansvar som avses i 79 § 2 mom.

1 mom. har ändrats genom L 97/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Med pensionskassans solvenskapital i fråga om verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare avses det belopp med vilket pensionskassans tillgångar för denna verksamhet och andra därmed jämförbara förbindelser och säkerheter överskrider pensionskassans skulder och andra därmed jämförbara förbindelser som uppkommer i denna försäkringsverksamhet, på det sätt som föreskrivs i 2–7 mom. och bestäms närmare med stöd av 7 mom. Vid beräkningen av ansvarsskulden beaktas inte det tilläggsförsäkringsansvar som avses i 79 § 2 mom. eller det utjämningsbelopp som avses i 3 mom. i den paragrafen.

Till solvenskapitalet hänförs följande poster:

1) det garantikapital eller den grundfond som betalts i pengar,

2) reservfonden och övriga fonder av det egna kapitalet,

3) eget kapital som bildats av överskott för räkenskapsperioden och tidigare räkenskapsperioder,

4) de reserver som avses i 5 kap. 15 § i bokföringslagen,

5) tilläggsförsäkringsansvaret,

6) skillnaden mellan tillgångarnas gängse värden och bokföringsvärden i balansräkningen, om den är positiv, till den del skillnaden inte kan anses vara av exceptionell karaktär,

7 punkten har upphävts genom L 29.1.2016/97, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (29.1.2016/97)

7) utjämningsbeloppet,

8) en post som baserar sig på delägares tillskottsplikt och som uppgår till högst 4 procent av lönesumman för dem som hör till pensionskassans verksamhetskrets, förutsatt att posten uppfyller kraven enligt 83 u §,

9) på ansökan av pensionskassan och med Finansinspektionens samtycke övriga poster som kan jämställas med de poster som nämns i 1–8 punkten.

I en pensionskassa som förvaltar både lagstadgat pensionsskydd och frivilligt tilläggspensionsskydd som kompletterar detta, kan sådana poster som avses i 2 mom. 1–4, 6 och 8 punkten hänföras till solvenskapitalet till den del de hör till en avdelning som förvaltar lagstadgat pensionsskydd eller ingår i nämnda avdelnings tillgångar.

Från solvenskapitalet avdras

1) förlusten för räkenskapsperioden och tidigare räkenskapsperioder,

2) skillnaden mellan bokföringsvärdena i balansräkningen och tillgångarnas gängse värden, om den är positiv,

3) alla med skulder jämförbara poster som inte upptagits i balansräkningen och i fråga om vilka prestationsskyldigheten ska anses sannolik.

I en pensionskassa som förvaltar både lagstadgat pensionsskydd och frivilligt tilläggspensionsskydd som kompletterar detta, ska de poster som räknas upp i 4 mom. avdras från solvenskapitalet till den del de hör till en avdelning som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet eller ingår i nämnda avdelnings förpliktelser.

Social- och hälsovårdsministeriet kan genom förordning bestämma att masskuldebrevslån och andra motsvarande penning- och kapitalmarknadsinstrument som avses i 2 mom. 6 punkten och 4 mom. 2 punkten i en pensionskassas solvenskapital kan värderas med avvikelse från deras gängse värde.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de poster som ska hänföras till och de som ska dras av från solvenskapitalet.

83 c § (20.7.2012/444)

Den solvensgräns som gäller pensionskassans verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare fastställs så att den riskteoretiskt motsvarar behovet av solvenskapital för ett år, med beaktande av de risker som hänför sig till försäkringsrörelsen och placeringarna. Närmare bestämmelser om beräkningen av solvensgränsen finns i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015). (20.3.2015/323)

1 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Den solvensgräns som gäller pensionskassans verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare fastställs så att den riskteoretiskt motsvarar behovet av solvenskapital för ett år, med beaktande av försäkringsrörelsens risker samt hur placeringarna fördelar sig mellan olika tillgångsslag. Närmare bestämmelser om beräkning av solvensgränsen finns i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden.

Kravet på minimikapital är en tredjedel av solvensgränsen.

83 d § (20.7.2012/444)

Pensionskassan ska överföra det årliga resultatet av placeringsverksamheten till det tilläggsförsäkringsansvar som avses i 79 § 2 mom. Pensionskassan kan dessutom från en avdelning som beviljar tilläggsförmåner överföra övertäckning enligt 8 a § till tilläggsförsäkringsansvaret. Efter överföringen av resultatet av placeringsverksamheten och övertäckningen kan tilläggsförsäkringsansvaret utökas eller ansvar upplösas genom försäkringspremier så som bestäms i 2–7 mom. i denna paragraf. Pensionskassan kan dessutom upplösa tilläggsförsäkringsansvar som en återbetalning av den överskjutande delen av solvenskapitalet så som anges i 83 a § 3 mom.

Maximibeloppet av pensionskassans solvenskapital är solvensgränsens tredubbla belopp, dock minst 50 procent av ansvarsskulden, minskat med tilläggsförsäkringsansvaret och de poster som enligt 139 § 2 mom. i lagen om pension för företagare inte ska beaktas i premieansvaret. Tilläggsförsäkringsansvaret kan utökas genom försäkringspremier upp till solvenskapitalets maximibelopp. (29.1.2016/97)

2 mom. har ändrats genom L 97/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Maximibeloppet av pensionskassans solvenskapital är solvensgränsens tredubbla belopp, dock minst femtio procent av ansvarsskulden, minskat med tilläggsförsäkringsansvaret, utjämningsbelopp och de poster som enligt 139 § 2 mom. i lagen om pension för företagare inte beaktas i premieansvaret. Tilläggsförsäkringsansvaret kan utökas genom försäkringspremier upp till solvenskapitalets maximibelopp. (20.3.2015/323)

2 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Tilläggsförsäkringsansvaret kan utökas genom försäkringspremier upp till det fyrdubbla beloppet av solvensgränsen (solvenskapitalets maximibelopp).

Tilläggsförsäkringsansvaret kan upplösas för nedsättning av försäkringspremierna så att solvenskapitalet efter upplösningen överskrider solvensgränsen minst 1,3 gånger. (20.3.2015/323)

3 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Tilläggsförsäkringsansvaret kan upplösas för nedsättning av försäkringspremierna så att solvenskapitalet efter upplösningen överskrider solvensgränsen minst 1,4 gånger.

Tilläggsförsäkringsansvaret för en pensionskassa vars solvenskapital överskrider solvensgränsen högst 1,3 gånger efter tillämpningen av 1 och 3 mom. och uppgår till minst samma belopp som solvensgränsen kan upplösas för nedsättning av försäkringspremierna i motsvarande grad som arbetspensionsförsäkringsbolagen med stöd av 169 § i lagen om pension för arbetstagare kan bevilja nedsatta försäkringspremier på grundval av sin placeringsverksamhet. Grunderna för upplösningen ingår i de grunder för beräkning av ansvarsskulden som fastställts med stöd av 166 § i den lagen. (20.3.2015/323)

4 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Tilläggsförsäkringsansvaret för en pensionskassa vars solvenskapital överskrider solvensgränsen högst 1,4 gånger efter tillämpningen av 1 och 3 mom. och uppgår till minst samma belopp som solvensgränsen kan upplösas för nedsättning av försäkringspremierna i motsvarande grad som arbetspensionsförsäkringsbolagen med stöd av 169 § i lagen om pension för arbetstagare kan bevilja nedsatta försäkringspremier på grundval av sin placeringsverksamhet. Grunderna för upplösningen ingår i de grunder för beräkning av pensionsansvaret som fastställts med stöd av 166 § i den lagen.

Tilläggsförsäkringsansvaret för en pensionskassa vars solvenskapital underskrider solvensgränsen får inte upplösas för nedsättning av försäkringspremierna. Om solvensen inte kan stärkas på något annat sätt, ska tilläggsförsäkringsansvaret utökas genom försäkringspremier. Om solvenskapitalet dock underskrider solvensgränsen efter en överföring av förluster i placeringsverksamheten enligt 1 mom., ska tilläggsförsäkringsansvaret utökas genom försäkringspremier så att det når upp till solvensgränsen.

Tilläggsförsäkringsansvaret för en pensionskassa vars solvenskapital för andra året i följd överskrider solvenskapitalets maximibelopp ska från och med det året upplösas för nedsättning av försäkringspremierna med ett årligt belopp som motsvarar en tredjedel av det belopp med vilket pensionskassans solvenskapital överskrider maximibeloppet. Om överskridningen av solvenskapitalets maximibelopp kan betraktas som bestående, ska pensionskassan organisera sin verksamhet så att solvenskapitalet underskrider maximibeloppet.

Vid tillämpningen av denna paragraf avdras från solvenskapitalet den post enligt 83 b § 2 mom. 8 punkten som baserar sig på delägarens tillskottsplikt.

83 e § (20.7.2012/444)

1 mom. har upphävts genom L 3.6.2016/413, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (3.6.2016/413)

Pensionskassans styrelse ska som en del av placeringsplanen fastställa en riskhanteringsplan för fem år, vilken gäller användningen av försäkringspremier för att stödja solvensen. När solvensen försvagas får behovet att höja försäkringspremierna inte bli så stort att delägarens betalningsförmåga äventyras. Planen ska tillställas Finansinspektionen. Pensionskassan ska göra upp en ny plan om Finansinspektionen anser att det inte går att genomföra riskhanteringsplanen. Pensionskassans styrelse ska tillämpa planen när den fastställer den årliga nivån på försäkringspremierna.

En pensionskassa vars solvenskapital underskrider solvensgränsen ska utan dröjsmål för godkännande tillställa Finansinspektionen en plan för återställande av en sund finansiell ställning för pensionskassan. Planen för återställande av en sund finansiell ställning ska visa att pensionskassans solvenskapital genom en ökning av försäkringspremierna eller på något annat sätt inom ett år, eller av särskilda skäl med tillstånd av Finansinspektionen inom högst två år, överskrider solvensgränsen.

En pensionskassa vars solvenskapital underskrider kravet på minimikapital ska utan dröjsmål för godkännande tillställa Finansinspektionen en plan för kortfristig finansiering. Finansieringsplanen ska visa att pensionskassans solvenskapital genom en ökning av försäkringspremierna eller på något annat sätt inom tre månader överskrider kravet på minimikapital. Om de åtgärder som anges i finansieringsplanen inte har vidtagits inom denna tid, kan Finansinspektionen av synnerligen vägande skäl förlänga tiden med högst tre månader.

Finansinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om uppgörandet och inlämnandet av de planer som avses i 2 och 3 mom. (3.6.2016/413)

4 mom. har ändrats genom L 413/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Finansinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om uppgörandet och inlämnandet av de planer som avses i 1–3 mom.

83 f § (29.1.1999/84)

Styrelsen för en försäkringskassa som avses i 83 § 1 mom. i denna lag och för en pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring skall göra upp en plan för placeringen av kassans tillgångar (placeringsplan). Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om placeringsplanen. (8.12.2006/1115)

När det gäller tilläggspensionsverksamhet skall pensionskassans placeringsplan innehålla riktlinjer för placeringspolitiken. Riktlinjerna skall ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av placeringspolitiken och minst vart tredje år. Riktlinjerna för placeringspolitiken skall innehålla en redogörelse för metoderna för mätning av placeringsrisker och för riskkontroll och den strategi som kassan har följt vid fördelningen av sina placerade tillgångar med beaktande av ansvarsskuldens art och varaktighet. (19.5.2006/392)

Täckningen av försäkringskassans ansvarsskuld skall förtecknas så som Försäkringsinspektionen bestämmer närmare.

83 g § (3.6.2005/383)

De övriga medlemsstaterna i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) jämställs med en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

1) vid tillämpning av 83 h § 1 mom. 1 punkten,

2) vid tillämpning av 83 h § 1 mom. 2 och 3 punkten, 83 i § 1–3 punkten samt 83 j § 1 mom. 1 och 2 punkten.

(19.5.2006/392)

Jämställande enligt 1 mom. 2 punkten resulterar i att täckningen kan omfatta sammanlagt högst tio procent av bruttobeloppet av ansvarsskulden.

83 h § (19.5.2006/392)

Ansvarsskuldens hela bruttobelopp kan täckas med

1) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en EES-stat, landskapet Åland eller en internationell sammanslutning där åtminstone en av medlemmarna är en EES-stat,

2) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan kommun, samkommun, församling som fungerar som ett offentligt samfund eller något annat sådant med dessa jämställbart regionalt offentligt samfund som är beläget i en EES-stat och som har skatteuppbördsrätt eller vars medlemmar har skatteuppbördsrätt,

3) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat, eller en annan sammanslutning som Försäkringsinspektionen jämställer med en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag som avses ovan,

4) fondandelar i placeringsfonder vilka enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i tillgångsslag enligt denna paragraf och vilka grundats av ett fondbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat och har hemort i en EES-stat,

5) fondandelar i andra med placeringsfonder jämställbara fondföretag som står under offentlig tillsyn i en EES-stat, har hemort i en EES-stat och enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i de tillgångsslag som avses i denna paragraf, och

6) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av skuldförbindelser eller fondandelar som avses i 1–5 punkten.

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om upptagande av fondandelar enligt 1 mom. 4 och 5 punkten till täckningen för ansvarsskuldens bruttobelopp.

83 i § (19.5.2006/392)

Högst 50 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får bestå av

1) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är ett annat kreditinstitut under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat än en sådan depositionsbank som avses i 83 h § 1 mom. 3 punkten eller en annan sammanslutning som med stöd av samma punkt jämställs med en sådan depositionsbank,

2) skuldförbindelser i vilka gäldenären är en sammanslutning som har hemort i en EES-stat och vars aktier eller andelar omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat,

3) skuldförbindelser som omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat och i vilka gäldenären är en annan sammanslutning än en sådan som avses i 1 eller 2 punkten eller i 83 h § 1 mom. 1–3 punkten, och

4) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av skuldförbindelser som avses i 1–3 punkten.

83 j § (19.5.2006/392)

Högst 50 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får bestå av

1) aktier och andelar i sådana sammanslutningar som har hemort i en EES-stat och vilkas aktier eller andelar omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat, med undantag av aktier och andelar i fastighetssammanslutningar,

2) förbindelser som emitterats av i 1 punkten avsedda sammanslutningar och som har sämre förmånsrätt än sammanslutningens övriga förbindelser,

3) fondandelar i placeringsfonder vilka enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i tillgångsslag enligt 83 h eller 83 i § eller enligt denna paragraf och vilka grundats av ett fondbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat och har hemort i en EES-stat,

4) fondandelar i andra med placeringsfonder jämställbara fondföretag som står under offentlig tillsyn i en EES-stat, har hemort i en EES-stat och enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i de tillgångsslag som avses i 83 h eller 83 i § eller i denna paragraf, och

5) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av aktier, andelar, förbindelser eller fondandelar som avses i 1–4 punkten.

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om upptagandet av fondandelar enligt 1 mom. 3 och 4 punkten till täckningen för ansvarsskuldens bruttobelopp.

83 k § (19.5.2006/392)

Högst 40 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får bestå av

1) fastigheter och byggnader i en EES-stat,

2) sådana rättigheter i fast egendom eller vattenkraft i en EES-stat som avses i 83 § 5 mom. 5 punkten,

3) aktier och andelar i fastighetssammanslutningar med hemort i en EES-stat, och

4) skuldförbindelser av och fordringar under byggnadstiden på en sådan fastighetssammanslutning som avses i 3 punkten och i vilken försäkringskassan har bestämmanderätt.

Tillsammans med tillgångsslag som nämns i 1 mom. får sammanlagt högst 70 procent av ansvarsskuldens bruttobelopp täckas med sådana skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av inteckning i tillgångsslag som avses i 1 mom. 1 eller 2 punkten eller av aktier eller andelar som avses i 1 mom. 3 punkten.

83 l § (19.5.2006/392)

Högst 25 procent av ansvarsskuldens bruttobelopp får täckas med tillgångar och förbindelser som är placerade i ett enskilt objekt, om det är fråga om placering i

1) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är ett offentligt samfund som avses i 83 h § 1 mom. 2 punkten eller ett kreditinstitut som avses i 83 i § 1 punkten, eller

2) en placeringsfond som avses i 83 h § 1 mom. 4 eller 5 punkten eller 83 j § 1 mom. 3 eller 4 punkten eller ett därmed jämställbart fondföretag.

Med skuldförbindelserna enligt 1 mom. 1 punkten jämställs skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av nämnda skuldförbindelser.

Om en i 1 mom. avsedd sammanslutnings aktier eller andelar noteras på en reglerad marknad, skall man vid tillämpning av maximigränsen sammanräkna aktierna och andelarna i sammanslutningen och förbindelser som har sämre förmånsrätt än sammanslutningens övriga förbindelser.

83 m § (19.5.2006/392)

Högst 15 procent av ansvarsskuldens bruttobelopp får täckas med tillgångar och förbindelser som är placerade i ett enskilt objekt, om det är fråga om placeringar i

1) en fastighet, byggnad, rättighet eller fastighetssammanslutning som avses i 83 k § 1 mom. 1–3 punkten,

2) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av en inteckning i ett objekt enligt 1 punkten eller av aktier och andelar i samma fastighetssammanslutning, eller

3) skuldförbindelser av och fordringar under byggnadstiden på en fastighetssammanslutning som avses i 83 k § 1 mom. 3 punkten och i vilken försäkringskassan har bestämmanderätt.

Om en fastighet eller byggnad, ett objekt för en rättighet som avses i 1 mom. 1 punkten eller ett objekt för en inteckning som fastställts till säkerhet för en skuldförbindelse är en och samma placering eller om de befinner sig så nära varandra att de kan betraktas som en enda placering, skall alla placeringar enligt 1 mom. som hänför sig till detta objekt sammanräknas vid tillämpning av den maximigräns som anges i momentet.

83 n § (19.5.2006/392)

Högst 5 procent av ansvarsskuldens bruttobelopp får täckas med tillgångar och förbindelser som är placerade i ett enskilt objekt i aktier och andelar i en och samma sammanslutning som avses i 83 j § 1 mom. 1 och 2 punkten och i sådana förbindelser som har sämre förmånsrätt än sammanslutningens övriga förbindelser.

Tillsammans med de tillgångsslag som avses i 1 mom. får sammanlagt högst en andel av täckningen som motsvarar 10 procent av ansvarsskuldens bruttobelopp utgöras av

1) skuldförbindelser i en och samma sammanslutning vilka saknar säkerhet eller för vilka säkerheten utgörs av tillgångar enligt 1 mom., och

2) skuldförbindelser som ingåtts av andra gäldenärer och för vilka säkerheten utgörs av en och samma sammanslutnings tillgångar enligt 1 mom. eller 1 punkten.

Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. får av de tillgångar som utgör täckningen sammanlagt högst 10 procent vara placerade i sådana skuldförbindelser i en och samma sammanslutning som avses i 83 i § 3 punkten.

83 o § (19.5.2006/392)

Av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får en andel som motsvarar högst 25 procent av bruttobeloppet vara placerade i sådana tillgångar enligt 83 h–83 k § vilkas värde huvudsakligen grundar sig på den verksamhet som försäkringskassans delägare bedriver. Högst 15 procent av ansvarsskuldens bruttobelopp får dock därvid vara placerade i ett objekt som utgör en funktionell helhet.

Försäkringsinspektionen kan av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från bestämmelserna i 1 mom.

83 p § (19.5.2006/392)

Vid tillämpningen av maximigränserna enligt 83 i, 83 j, 83 l, 83 n och 83 o § skall också de placeringar sammanräknas som riktar eller hänför sig till en annan sammanslutning som hör till samma koncern som sammanslutningen i fråga.

83 q § (19.5.2006/392)

Högst 20 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får vara denominerade i en annan valuta än euro eller vara tillgångar som inte är fullständigt skyddade mot valutakursförändringar. När det gäller en pensionskassas tilläggspensionsverksamhet får högst 30 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp vara denominerade i en annan valuta än euro eller vara tillgångar som inte är fullständigt skyddade mot valutakursförändringar.

83 r § (19.5.2006/392)

Försäkringsinspektionen kan på ansökan av en försäkringskassa för viss tid bevilja tillstånd att överskrida den maximigräns som föreskrivs i 83 i–83 n §.

83 s § (20.3.2015/307)

Om en pensionskassa som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning för placeringsverksamheten eller en viss nivå på förmånerna, ska pensionskassan utöver ansvarsskulden ständigt ha en tillräcklig kapitalbas för att uppfylla det sammanräknade minimikapitalkravet som i enlighet med 83 v–83 y § beräknats för olika försäkringsklasser (kapitalbasens minimibelopp).

Kapitalbasen ska motsvara typen av risk och tillgångarnas sammansättning i samtliga tilläggspensionsarrangemang. De tillgångar som hör till kapitalbasen får inte vara bundna vid förutsebara ansvarsförbindelser.

Till pensionskassans kapitalbas enligt 1 mom. hänförs följande poster:

1) den betalda grundfonden och garantikapitalet,

2) fonderna för bundet och fritt eget kapital,

3) eget kapital som bildats av överskott från räkenskapsperioden och tidigare räkenskapsperioder,

4) den avskrivningsdifferens som upptagits i balansräkningen med stöd av 5 kap. 12 § 1 mom. i bokföringslagen samt de frivilliga reserver som avses i 15 § i det kapitlet, samt

5) den positiva skillnaden mellan tillgångarnas verkliga värden och bokföringsvärden i balansräkningen, till den del skillnaden inte kan anses vara av exceptionell karaktär.

Från pensionskassans kapitalbas enligt 1 mom. ska följande poster dras av:

1) räkenskapsperiodens förlust och förlusten från tidigare räkenskapsperioder,

2) den positiva skillnaden mellan tillgångarnas bokföringsvärden och verkliga värden i balansräkningen,

3) den andel av anskaffningsutgiften för immateriella tillgångar som inte har upptagits som kostnad i resultaträkningen,

4) alla med skulder jämställbara poster som inte upptagits i balansräkningen och i fråga om vilka prestationsskyldigheten ska anses sannolik, samt

5) eventuell maximal förlust som derivatavtal kan orsaka pensionskassan.

Finansinspektionen får av särskilda skäl förbjuda pensionskassan att delvis eller helt och hållet hänföra poster som avses i 3 mom. 5 punkten till kassans tillgångar enligt 1 mom.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om

1) vilka poster som ska hänföras till eller dras av från kapitalbasen, och

2) hur de beräkningar som gäller uppfyllandet av kraven på kapitalbasen ska göras och när beräkningarna ska ges in.

83 t § (27.3.2009/175)

Om en pensionskassa står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning på placeringsverksamheten eller en viss nivå på förmånerna enligt 83 s §, ska inte 83 a § 1 mom. eller 76 § i denna lag tillämpas på tilläggspensionsarrangemanget.

83 u § (3.6.2016/413)

För att en pensionskassa ska kunna hänföra den post enligt 83 b § 2 mom. 8 punkten som baserar sig på delägarens tillskottsplikt till solvenskapitalet ska pensionskassan i risk- och solvensbedömningen enligt 33 a § beskriva vad som eftersträvas genom posten, vilka konsekvenser posten har för pensionskassans placeringsplan, solvens, placeringsfördelning och avkastningsförväntningar samt i vilka situationer solvensen utökas genom försäkringspremier eller nedsättningar av försäkringspremierna begränsas. Pensionskassans delägare ska informeras om att posten används inom solvenskapitalet.

Den post som baserar sig på delägarens tillskottsplikt ska dimensioneras med beaktande av det genomförbara mål som uppställts för den. Pensionskassan ska följa hur de mål som uppställts för användningen av posten uppnås. Pensionskassan kan inte hänföra posten till sitt solvenskapital om pensionskassans verksamhet inte motsvarar de mål som uppställts för användningen av posten.

Efter att ha hänfört den post som baserar sig på delägarens tillskottsplikt till solvenskapitalet ska pensionskassan följa sin solvens i förhållande till den genomsnittliga solvensnivån för arbetspensionssystemet. Om pensionskassans solvens försvagas i förhållande till den genomsnittliga solvensnivån för arbetspensionssystemet så att avvikelsen i betydande grad ökar riskerna för pensionskassans verksamhet, ska pensionskassan begränsa användningen av tilläggsförsäkringsansvaret för att nedsätta försäkringspremierna eller stärka solvenskapitalet genom tilläggsavgifter.

Av en pensionskassas solvenskapital ska det belopp som motsvarar solvensgränsen bestå av andra poster än den som nämns i 1 mom. Finansinspektionen kan tillåta att denna post i två års tid hänförs till solvenskapitalet i de situationer som avses i 28 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar även om solvenskapitalet underskrider solvensgränsen.

Finansinspektionen får meddela föreskrifter om hur en post som baserar sig på delägarens tillskottsplikt ska följas och beaktas i risk- och solvensbedömningen.

83 u § har ändrats genom L 413/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

83 u § (20.7.2012/444)

För att pensionskassan ska kunna hänföra den post enligt 83 b § 2 mom. 8 punkten som baserar sig på delägarens tillskottsplikt till solvenskapitalet ska pensionskassan i riskhanteringsplanen enligt 83 e § beskriva vad som eftersträvas genom posten, vilka konsekvenser posten har för pensionskassans placeringsplan, solvens, placeringsfördelning och avkastningsförväntningar samt i vilka situationer solvensen utökas genom försäkringspremier eller nedsättningar av försäkringspremierna begränsas. Pensionskassans delägare ska informeras om att posten används inom solvenskapitalet.

Den post som baserar sig på delägarens tillskottsplikt ska dimensioneras med beaktande av det genomförbara mål som uppställts för den. Pensionskassan ska följa hur de mål som i riskhanteringsplanen uppställts för användningen av posten uppnås. Pensionskassan kan inte hänföra posten till sitt solvenskapital, om pensionskassans verksamhet inte motsvarar riskhanteringsplanen.

Efter att ha hänfört den post som baserar sig på delägarens tillskottsplikt till solvenskapitalet ska pensionskassan följa sin solvens i förhållande till den genomsnittliga solvensnivån för arbetspensionssystemet. Om pensionskassans solvens försvagas i förhållande till den genomsnittliga solvensnivån för arbetspensionssystemet så att avvikelsen i betydande grad ökar riskerna för pensionskassans verksamhet, ska pensionskassan begränsa användningen av tilläggsförsäkringsansvaret för att nedsätta försäkringspremierna eller stärka solvenskapitalet genom tilläggsavgifter.

Av en pensionskassas solvenskapital ska det belopp som motsvarar solvensgränsen bestå av andra poster än den som nämns i 1 mom. Finansinspektionen kan tillåta att denna post i två års tid hänförs till solvenskapitalet i de situationer som avses i 28 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar även om solvenskapitalet underskrider solvensgränsen. (20.3.2015/323)

4 mom. har ändrats genom L 323/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Av en pensionskassas solvenskapital ska det belopp som motsvarar solvensgränsen bestå av andra poster än den som nämns i 1 mom. Finansinspektionen kan tillåta att denna post i två års tid hänförs till solvenskapitalet i de situationer som avses i 23 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden även om solvenskapitalet underskrider solvensgränsen.

83 v § (20.3.2015/307)

Den andel som ska hänföras till kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § ska i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser (526/2008), med undantag av försäkringar som avses i 13 § 2 mom. i den lagen, bestämmas genom sammanräkning av de belopp som avses i 2 och 3 mom. i denna paragraf.

På summan av premieansvaret och ersättningsansvaret för de pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden beräknas en andel om 4 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 x §.

På risksumman vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden för försäkringar med en risksumma som är större än noll beräknas en andel om 0,3 procent. I fråga om dödsfallsförsäkring som tecknats för högst tre år är andelen dock 0,1 procent och, i fråga om försäkring som tecknats för flera än tre men för högst fem år är andelen 0,15 procent. Det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 x §.

83 w § (20.3.2015/307)

Den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § ska i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 3 enligt lagen om försäkringsklasser bestämmas genom sammanräkning av de belopp som avses i 2–5 mom. i denna paragraf.

Om en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt 83 s § bär placeringsrisken, ska på summan av premieansvaret för försäkringar och ersättningsansvaret för sådana pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden beräknas en andel om 4 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 x §.

Om en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt 83 s § inte bär placeringsrisken och pensionskassan inte har rätt att ändra belastningarna som är avsedda att täcka administrationskostnaderna inom fem år, ska på summan av premieansvaret för försäkringar och ersättningsansvaret för sådana pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden beräknas en andel om 1 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 x §.

På risksumman vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden för försäkringar med en risksumma som är större än noll ska beräknas en andel om 0,3 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 x §.

Om en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt 83 s § inte bär placeringsrisken och pensionskassan har rätt att ändra belastningarna som är avsedda att täcka administrationskostnaderna inom fem år, ska en andel om 25 procent beräknas på försäkringarnas administrationskostnader under den närmast föregående räkenskapsperioden.

83 x § (20.3.2015/307)

Det relationstal som avses i 83 v § 2 mom. och i 83 w § 2 och 3 mom. erhålls när summan av en försäkringsgrupps egen andel av premieansvaret för gruppen i fråga och ersättningsansvaret för de pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden jämförs med motsvarande summa före avdrag av återförsäkrarnas andel. Relationstalet får inte vara mindre än 0,85.

Det relationstal som avses i 83 v § 3 mom. och i 83 w § 4 mom. erhålls när försäkringsgruppens egen andel av risksumman för försäkringarna för den närmast föregående räkenskapsperioden jämförs med motsvarande risksumma före avdrag av återförsäkrarnas andel. Relationstalet får inte vara mindre än 0,5.

Om återförsäkringsavtalens natur eller art har förändrats väsentligt sedan den närmast föregående räkenskapsperioden eller om återförsäkringsavtalen inte innebär faktisk risköverföring eller den är ringa, kan Finansinspektionen kräva att pensionskassan vid beräkningen av kapitalbasens minimibelopp använder ett högre relationstal än det som erhålls på basis av 1 och 2 mom.

83 y § (20.3.2015/307)

Den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § är i fråga om försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser det största av de belopp som räknats ut enligt 2–5 mom.

Av en pensionskassas premieinkomst i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser ska av den egna andelen av premieinkomsten under den senaste räkenskapsperioden sammanräknas 18 procent upp till 50 000 000 euro och 16 procent av den överstigande delen.

Om pensionskassans premieintäkt i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser under den senaste räkenskapsperioden är större än premieinkomsten, ska premieintäkten i stället för premieinkomsten användas i den beräkning som avses i 2 mom.

Av medelvärdet av pensionskassans egen andel av ersättningskostnader i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser under de tre senaste räkenskapsperioderna sammanräknas 26 procent av kostnaderna upp till 37 200 000 euro och 23 procent av den överstigande delen.

Om kapitalbasens minimibelopp enligt 1 mom. som bestämts i enlighet med 2–4 mom. är mindre än minimibeloppet för det föregående årets kapitalbas, ska kapitalbasens minimibelopp vara minst minimibeloppet för det föregående årets kapitalbas multiplicerad med ett relationstal som erhålls när det egna ersättningsansvaret i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser vid räkenskapsperiodens slut divideras med den egna andelen av ersättningsansvaret vid räkenskapsperiodens början. Detta relationstal får dock inte vara större än 1.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får beloppen i denna paragraf justeras enligt de förändringar i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Europeiska gemenskapernas statistikkontor. Det justerade beloppet avrundas uppåt till närmaste hela 100 000 euro.

83 z § (20.3.2015/307)

Om beloppet av en pensionskassas kapitalbas enligt 83 s § 2 och 3 mom. understiger kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § 1 mom., ska pensionskassan utan dröjsmål för godkännande till Finansinspektionen ge in en plan för återställande av en sund finansiell ställning. Av planen ska det framgå hur pensionskassan inom ett år ska uppfylla minimikapitalkravet.

8 kap

Informationsbestämmelser, begränsning av en försäkringskassas ansvar och utbetalning av förmåner (19.5.2006/392)

84 §

En försäkringskassa kan av den som ansöker om medlemskap, innan denne antas till medlem, begära uppgifter som kan ha betydelse för bedömningen av kassans ansvarighet. Den som vill bli medlem skall ge korrekta och fullständiga svar på kassans frågor.

Har den som vill bli medlem handlat svikligt när han lämnade uppgifter enligt 1 mom., är kassan fri från ansvar för ett försäkringsfall, om så bestäms i kassans stadgar.

Vad som stadgas i 2 mom. gäller också då den som vill bli medlem uppsåtligen eller av vårdslöshet, som inte kan anses vara obetydlig, har försummat sin upplysningsplikt och försäkringskassan över huvud taget inte skulle ha antagit honom som medlem om han givit korrekta och fullständiga svar.

Vad som stadgas i 2 och 3 mom. tillämpas inte, om följderna skulle bli uppenbart oskäliga för en medlem eller någon annan försäkrad.

84 a § (19.5.2006/392)

En pensionskassa skall med skäliga mellanrum för kännedom tillställa de medlemmar i kassan som har rätt till tilläggspensionsförmåner och de personer som fått fribrev samt vid behov deras företrädare pensionskassans gällande stadgar, som skall ange omfattningen av deras tilläggsförmåner, förutsättningarna och valmöjligheterna i anslutning till erhållandet av tilläggsförmånerna samt inom skälig tid väsentlig information om ändringar av reglerna för pensionssystemet.

Pensionskassan skall varje år ge medlemmarna och de personer som fått fribrev en redogörelse för pensionskassans finansiella ställning när det gäller tilläggspensionsverksamheten.

Varje pensionstagare skall, vid pensionsavgång eller när andra förmåner skall betalas ut, få utförlig information om de pensionsförmåner och andra förmåner som pensionstagaren har rätt till. Vidare skall varje pensionstagare samt vid behov hans eller hennes företrädare inom skälig tid få information om väsentliga ändringar av reglerna för pensionssystemet.

84 b § (19.5.2006/392)

Medlemmar i pensionskassan, de personer som fått fribrev och pensionstagarna samt vid behov deras företrädare skall på begäran få

1) bokslut och årsredovisning och, om tilläggspensionskassan ansvarar för fler än ett tilläggspensionssystem, bokslutet och årsredovisningen för vart och ett av systemen, och

2) riktlinjerna för placeringspolitiken.

Medlemmar i pensionskassan och de personer som fått fribrev skall på begäran få utförlig information om

1) målnivån för pensionsförmånerna,

2) förmånernas nivå när medlemskapet upphör, och

3) de regler som gäller för överföringen av pensionsrättigheter till en annan pensionsanstalt när medlemskapet upphör till följd av att anställningsförhållandet upphör.

Medlemmar som omfattas av en rörelseöverlåtelse skall på begäran få utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen.

85 §

Om den som ansöker om ersättning efter ett ersättningsfall svikligen har gett försäkringskassan oriktiga eller bristfälliga uppgifter som är av betydelse för erhållandet av en förmån enligt kassans stadgar eller för förmånens storlek, kan förmånen förvägras eller nedsättas enligt vad som med beaktande av förhållandena är skäligt.

86 §

Försäkringskassan är fri från ansvar gentemot en försäkrad eller förmånstagare som uppsåtligen har framkallat försäkringsfallet.

Har en försäkrad eller någon annan förmånstagare framkallat försäkringsfallet av grov vårdslöshet, kan en förmån som tillkommer honom förvägras eller sänkas eller utbetalningen av en redan beviljad förmån avbrytas, enligt vad som är skäligt med beaktande av förhållandena.

Vad som stadgas i 2 mom. skall tillämpas också då en försäkrad eller någon annan förmånstagare uppsåtligen har förhindrat sitt tillfrisknande eller utan godtagbart skäl vägrat gå med på av läkare föreskriven undersökning eller vård, med undantag av åtgärder som medför allvarlig fara för hälsan, om en bestämmelse om detta har tagits in i kassans stadgar.

87 §

Försäkringskassan får inte för att slippa ifrån eller begränsa sitt ansvar åberopa 86 § 1 mom., om den försäkrade eller förmånstagaren var i den ålder eller i ett sådant sinnestillstånd att han inte kunnat dömas till straff för brott eller om den försäkrade eller förmånstagaren i syfte att förhindra person- eller egendomsskada handlat under sådana förhållanden att åtgärden kunde ha ansetts vara försvarlig.

88 §

En ansökan om förmån skall vara skriftlig. Sökanden skall till försäkringskassan lämna in sådana handlingar och uppgifter som kan läggas till grund för bedömningen av kassans ansvar och som skäligen kan krävas av honom, med beaktande också av kassans möjligheter att skaffa utredning.

89 §

Ansökan om någon annan förmån än pension skall för att rätten till den inte skall gå förlorad lämnas in inom sex månader efter att rätten uppkom, om inte en längre tid föreskrivs i stadgarna. En förmån kan dock helt eller delvis beviljas också på en försenad ansökan, om det måste anses oskäligt att förvägra den.

Pension betalas inte retroaktivt för längre tid än ett år före månaden efter den då pensionsansökan om pension lämnades in.

90 § (29.1.1999/84)

Försäkringskassan har rätt att i ett för allt betala ut ålders- eller familjepension eller på fribrev baserad invalidpension som är mindre än tio euro i månaden. Engångsbetalningen skall räknas ut enligt de föreskrifter som Försäkringsinspektionen meddelar, om inte annat bestäms någon annanstans i lag.

90 a § (6.6.2003/420)

En tilläggsförmån för de medlemmar i kassan eller andra försäkrade som hör eller har hört till tilläggsförmånssystemet skall även betalas ut till andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under samma förutsättningar som i Finland.

Tilläggförmåner kan också betalas ut till stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om inte något annat bestäms om detta i kassans stadgar.

91 §

När det uppstår dröjsmål med utbetalningen av pension eller dagpenning skall försäkringskassan betala den försenade ersättningen förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen, och skall räknas för varje dag av dröjsmålstiden. Denna anses börja när tre kalendermånader har förflutit från utgången av den kalendermånad då den försäkrade till kassan har lämnat in ansökan samt de handlingar och upplysningar som nämns i 88 §. Förhöjningen av ett förmånsbelopp som på basis av samma beslut skall betalas senare skall dock räknas från förfallodagen. (3.3.1995/320)

Om en förmån som avses i 1 mom. inte av skäl som beror av förmånstagaren har kunnat betalas i rätt tid, är kassan inte skyldig att betala förmånen förhöjd för en längre tid än från den dag då hindret, enligt vad kassan känner till, har upphört. Om betalningen av en förmån försenas till följd av en lagbestämmelse, på grund av ett avbrott i de allmänna kommunikationerna eller i den allmänna betalningsrörelsen eller till följd av något liknande övermäktigt hinder, är kassan inte skyldig att betala förmånen förhöjd för den dröjsmålstid som orsakas av ett sådant hinder. Mindre förhöjningar än tre euro skall inte betalas. (30.12.1998/1209)

Vid dröjsmål med andra förmåner än sådana som avses i 1 mom. tillämpas räntelagen (633/82).

Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.

92 §

Om den försäkrade eller någon annan förmånstagare har fått större förmåner än han har varit berättigad till, skall den utan grund utbetalda förmånen återkrävas.

Det är möjligt att delvis eller helt avstå från att återkräva en utan grund utbetald förmån, om detta anses skäligt och om utbetalningen av förmånen inte kan anses ha berott på den försäkrades eller förmånstagarens eller hans ombuds svikliga förfarande eller om det belopp som skall återkrävas är litet.

En utan grund utbetald förmån får återkrävas även genom att den kvittas mot förmåner som betalas framdeles. Från ett förmånsbelopp får dock inte utan den försäkrades eller förmånstagarens samtycke dras av mer än en sjättedel av den del av förmånsbeloppet som återstår efter att förskott med stöd av lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) eller källskatt med stöd av lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet (627/1978) har innehållits på förmånen. (5.4.2002/250)

93 §

En medlem som avgått från försäkringskassan har, då kassan fortsätter sin verksamhet, ingen andel i dess tillgångar, om inte något annat bestäms i stadgarna.

Har en medlem avgått innan ett försäkringsfall inträffat, har han dock utan hinder av 1 mom. såsom fribrev rätt till minst en mot hans egna avgifter svarande andel av premieansvaret. Denna andel kan utan kungörelseförfarande överföras till ett försäkringsbolag eller en annan försäkringskassa. Om fribrevets återköpsvärde är mindre än 4 800 euro, skall det på ansökan betalas till den som avgått. Är fribrevets återköpsvärde mindre än en femtedel av det belopp som nämns ovan, får det utan ansökan betalas i pengar, om så bestäms i stadgarna. (30.12.1998/1209)

94 § (30.12.1998/1209)

De belopp i euro som anges i 90 §, 91 § 2 mom. och 93 § 2 mom. skall kalenderårsvis justeras på basis av förändringarna i landets allmänna lönenivå, enligt det löneindex som årligen fastställs för tillämpningen av 9 § lagen om pension för arbetstagare. Det justerade beloppet avrundas till närmaste tio cent.

95 §

Detta kapitel skall inte tillämpas på förmåner som avses i sjukförsäkringslagen, lagen om pension för arbetstagare, lagen om pension för företagare eller lagen om rehabiliteringspenning.

9 kap

Tillsynen över försäkringskassorna

96 § (19.12.2008/899)

Finansinspektionen svarar för tillsynen över försäkringskassorna. Denna lags hänvisningar till Försäkringsinspektionen ska avse Finansinspektionen.

97 § (19.12.2008/899)

En försäkringskassa ska varje år inom en månad från det kassamöte där bokslutet och verksamhetsberättelsen har fastställts eller vid en senare tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer till Finansinspektionen överlämna bokslutet, verksamhetsberättelsen, revisorernas utlåtande och en statistikberättelse enligt ett fastställt formulär. I lagen om Finansinspektionen (878/2008) föreskrivs om Finansinspektionens rätt att få andra upplysningar.

Försäkringskassan ska inom en skälig tid som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer lämna ministeriet de uppgifter om sin verksamhet som det behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

98 § (19.12.2008/899)

98 § har upphävts genom L 19.12.2008/899.

99 § (19.12.2008/899)

99 § har upphävts genom L 19.12.2008/899.

100 § (19.12.2008/899)

100 § har upphävts genom L 19.12.2008/899.

101 § (19.5.2006/392)

Anser Försäkringsinspektionen att en försäkringskassa är eller håller på att råka i ett sådant tillstånd att den bör upplösas, kan Försäkringsinspektionen förbjuda kassan att överlåta eller pantsätta kassans egendom.

Försäkringsinspektionen kan i situationer enligt 1 mom. förbjuda användningen av en tilläggspensionskassas tillgångar när de innehas av sådana kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som avses i 9 a §.

10 kap

Försäkringskasseregistret

102 §

I försäkringskasseregistret som förs av social- och hälsovårdsministeriet, skall antecknas anmälningar som gäller försäkringskassor samt myndigheternas beslut och tillkännagivanden om dem, enligt vad som stadgas i denna lag.

Anmälningar till registret skall göras till ministeriet så som detta bestämmer.

Var och en har rätt att få uppgifter ur registret och de handlingar som hör till det.

103 §

Om bildande av en försäkringskassa skall till försäkringskasseregistret göras en anmälan (grundanmälan), i vilken skall nämnas

1) kassans namn på olika språk,

2) vilken kommun i Finland som är kassans hemort,

3) kassans postadress,

4) kassans verksamhetssektor,

5) garantikapitalets eller grundfondens belopp och garantiandelarnas nominella värde, om stadgarna har bestämmelser om dessa frågor,

6) de förmåner som kassan beviljar,

7) den dag då kassans stadgar fastställdes,

8) hur kassamötet sammankallas och övriga meddelanden ges,

9) ordförandens och vice ordförandens i kassastyrelsen, de övriga styrelsemedlemmarnas och suppleanternas samt verkställande direktörens fullständiga namn och deras hemort,

10) om kassan har ett förvaltningsråd, ordförandens samt de övriga medlemmarnas och suppleanternas fullständiga namn och deras hemort, samt

11) vad stadgarna bestämmer om tecknandet av kassans namn samt de personers fullständiga namn och adress som har rätt att teckna detta.

Den anmälan som avses i denna paragraf skall undertecknas av varje styrelsemedlem.

104 §

Social- och hälsovårdsministeriet skall utan dröjsmål underrätta försäkringskassan om att den blivit införd i försäkringskasseregistret.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om registrering av en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet. I anmälan ska också nämnas de EES-stater där pensionskassan bedriver tilläggspensionsverksamhet. (9.12.2011/1250)

105 §

Om det sker en förändring i något förhållande som antecknats i försäkringskasseregistret, skall därom utan dröjsmål göras anmälan till registret (ändringsanmälan). Anmälan skall undertecknas av minst en styrelsemedlem eller av verkställande direktören.

Av Finansinspektionen fastställda ändringar i försäkringskassans stadgar, av Finansinspektionen med stöd av 28 § 3 mom. i denna lag eller med stöd av 26 § 8 mom. och 29 § i lagen om Finansinspektionen meddelat förordnande samt förbud enligt 101 § i denna lag ska antecknas i registret utan särskild anmälan. (19.12.2008/899)

106 §

Har en i försäkringskasseregistret antecknad försäkringskassas borgenärer meddelats offentlig stämning, har kassan avträtt sin egendom till konkurs, har beslut fattats om att egendomen skall avträdas till konkurs, har domstol beslutat att konkursen skall avskrivas på grund av kassans ringa tillgångar eller har konkursbeslutet upphävts, skall domstolen utan dröjsmål tillställa social- och hälsovårdsministeriet ett meddelande om detta för anteckning i registret.

107 §

Är en anmälan till försäkringskasseregistret bristfällig eller konstaterar social- och hälsovårdsministeriet något annat hinder för registrering, skall anmälaren beredas tillfälle att yttra sig eller att komplettera eller rätta sin anmälan. Om anmälaren inte inom en skälig tid utnyttjar denna möjlighet, skall ministeriet skriftligen uppmana honom att vidta behövliga åtgärder inom två månader efter att uppmaningen avsändes, vid äventyr att saken förfaller.

Finns det något hinder för registreringen även efter det yttrande som avsågs i uppmaningen, skall registrering vägras. Ministeriet kan dock ge en ny uppmaning, om det finns skäl.

108 §

Om det genom ett domstolsavgörande som vunnit laga kraft har konstaterats att ett registrerat beslut är ogiltigt eller att en viss, i försäkringskasseregistret antecknad uppgift annars är oriktig, skall social- och hälsovårdsministeriet avföra anteckningen ur registret. Domstolen skall tillställa ministeriet avskrifter av lagakraftvunna avgöranden i ärenden som avses här.

109 §

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om försäkringskasseregistret och hur det skall föras.

11 kap

Likvidation och upplösning

110 §

Kassamötet kan besluta att försäkringskassan skall träda i likvidation, om inte något annat stadgas i denna lag.

111 §

En försäkringskassa skall träda i likvidation och upplösas,

1) om kassans medlemsantal inte vid utgången av de två senaste kalenderåren har uppgått till det i 6 § angivna eller i kassans stadgar bestämda minimiantalet och om det inte kan anses sannolikt att medlemsantalet under de närmaste fyra månaderna kommer att stiga till detta,

2) om bokslutet visar underskott eller om ett eventuellt garantikapital eller en eventuell grundfond underskrider det i kassans stadgar fastställda beloppet och om underskottet inte har täckts eller garantikapitalet eller grundfonden inte har höjts till fullt belopp under de två följande räkenskapsperioderna, eller om det blir uppenbart att en pensionskassa inte i fråga om ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang uppfyller kraven i 3 kap. i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor, (27.3.2009/175)

3) om kassan enligt stadgarna skall upplösas, eller (30.12.1997/1322)

4) om en pensionskassa inte inom i lag föreskriven tid och i enlighet med 83 e § 2 eller 3 mom. har genomfört en plan för återställande av en sund finansiell ställning eller en plan för kortfristig finansiering. (30.12.1997/1322)

Ministeriet kan förlänga den i 1 mom. 1 punkten nämnda tiden till högst ett år, om inte de försäkrades förmåner äventyras därigenom.

Kassamötet kan utöver vad som bestäms i 1 mom. besluta att kassan ska träda i likvidation och upplösas. I fråga om en pensionskassa kan ett sådant beslut dock verkställas endast om kassan har överlåtit hela sitt ansvar på någon annan pensionskassa eller pensionsstiftelse eller något annat försäkringsbolag. (29.1.2016/97)

3 mom. har ändrats genom L 97/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Kassamötet kan utöver vad som bestäms i 1 mom. besluta att kassan skall träda i likvidation och upplösas. I fråga om en pensionskassa kan ett sådant beslut dock verkställas endast om kassan har överlåtit hela sitt ansvar på någon annan pensionskassa eller pensionsstiftelse eller något annat försäkringsbolag. I det ansvar som baserar sig på lagen om pension för arbetstagare ingår härvid inte det för skaderika år riskteoretiskt beräknade utjämningsbeloppet. (6.6.2003/420)

Vad som föreskrivs i detta kapitel tillämpas också då Finansinspektionen med stöd av 26 § i lagen om Finansinspektionen har förordnat om upplösning av en försäkringskassa. (19.12.2008/899)

112 §

Kassamötets beslut om att försäkringskassan skall träda i likvidation och upplösas skall fattas enligt 51 §, om kassan skall upplösas med stöd av 111 § 1 mom. I annat fall är beslutet giltigt endast om det har understötts av medlemmar som har minst två tredjedelar eller en i stadgarna bestämd större andel av det vid mötet företrädda röstetalet.

Likvidationen börjar då beslut därom har fattats. Kassamötet kan dock i det fall som avses i 111 § 3 mom. bestämma att likvidationen skall börja en senare dag.

Om kassamötet inte beslutar att kassan skall träda i likvidation i ett fall som avses i 111 § 1 mom., skall styrelsen hos social- och hälsovårdsministeriet ansöka om ett sådant beslut. Ansökan kan även göras av en styrelsemedlem, verkställande direktören eller en revisor.

Försummar styrelsemedlemmarna eller verkställande direktören sin skyldighet enligt 3 mom., skall de ersätta kassan för den skada som de har åsamkat denna.

112 a § (9.12.2011/1250)

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om sitt beslut varmed Finansinspektionen har förordnat att en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska försättas i likvidation och upplösas.

113 §

När kassamötet fattar beslut om likvidation skall det samtidigt utse åtminstone en likvidator i stället för styrelsen, det eventuella förvaltningsrådet och verkställande direktören. Social- och hälsovårdsministeriet har rätt att förordna ytterligare en likvidator. Om en försäkringskassa som trätt i likvidation saknar i registret införda behöriga likvidatorer, skall ministeriet förordna en interimistisk likvidator antingen på eget initiativ eller på ansökan av en medlem, delägare, medlem av representantskapet, borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att kassan har någon som kan företräda den. Den interimistiske likvidatorn skall utan dröjsmål sammankalla kassamötet för att förrätta val av likvidator. Den interimistiske likvidatorns uppdrag upphör när mötet har valt likvidatorer.

Då ministeriet beslutar att kassan skall träda i likvidation och upplösas, skall det samtidigt förordna åtminstone en likvidator.

Vad denna lag stadgar om styrelsen, styrelsemedlemmarna och verkställande direktören gäller i tillämpliga delar likvidatorerna och en interimistisk likvidator, om inte något annat följer av detta kapitel.

Revisorernas uppdrag upphör inte när kassan träder i likvidation. Vad som i 5 kap. stadgas om revision och särskild granskning skall i tillämpliga delar iakttas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall dessutom innehålla ett yttrande om likvidationen enligt revisorernas mening i onödan har förhalats eller inte.

114 §

På kassamötet för en försäkringskassa som har trätt i likvidation skall tillämpas vad denna lag stadgar om kassamöte, om inte något annat följer av detta kapitel.

115 § (30.12.2004/1324)

När försäkringskassan har trätt i likvidation skall likvidatorerna utan dröjsmål uppgöra bokslut och verksamhetsberättelse för den tid före likvidationen för vilken bokslut och verksamhetsberättelse ännu inte har förelagts kassamötet. Bokslutet och verksamhetsberättelsen skall så snart som möjligt föreläggas kassamötet. Därvid skall i tillämpliga delar iakttas vad som föreskrivs om bokslut, verksamhetsberättelse och revisionsberättelse.

Om den i 1 mom. angivna tiden även omfattar föregående räkenskapsperiod, skall för denna uppgöras ett särskilt bokslut och en särskild verksamhetsberättelse.

116 §

Likvidatorerna skall utan dröjsmål anmäla likvidationsbeslutet och ett eventuellt beslut om val av likvidatorer och tecknande av försäkringskassans namn till social- och hälsovårdsministeriet för att antecknas i försäkringskasseregistret. I anmälan skall nämnas varje likvidators fullständiga namn och postadress samt den kommun i Finland som är hans hemort. Anmälan skall undertecknas av varje likvidator.

Om social- och hälsovårdsministeriet har bestämt att kassan skall träda i likvidation eller förordnat likvidatorer, skall ministeriet göra en anteckning om detta i registret.

117 §

Under likvidationen skall försäkringskassans namn tecknas av en likvidator eller, om det finns flera likvidatorer, av dem tillsammans, om inte kassamötet beslutar något annat.

118 § (30.12.2004/1324)

Likvidatorerna skall för varje räkenskapsperiod uppgöra ett bokslut och en verksamhetsberättelse som skall föreläggas kassamötet inom fyra månader efter räkenskapsperiodens slut. Har likvidationen inte avslutats inom två år, skall de samtidigt meddela orsaken till dröjsmålet.

119 §

Likvidatorerna skall utan dröjsmål söka offentlig stämning på försäkringskassans borgenärer samt så snart det utan att orsaka uppenbar skada kan ske omsätta kassans egendom i pengar och betala kassans skulder.

120 §

Efter den inställelsedag som är utsatt i den offentliga stämningen på försäkringskassans borgenärer skall likvidatorerna betala alla kända skulder. Om en skuld är tvistig eller om den inte förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall behövliga medel reserveras. Har kassan ett garantikapital, skall detta därefter återbetalas jämte ränta. De återstående tillgångarna skall skiftas mellan delägarna så som föreskrivs i stadgarna. Om den egendom som skall skiftas är obetydlig, kan i kassans stadgar föreskrivas att om användningen av tillgångarna kan beslutas också på något annat sätt.

Har tillgångarna inte inom två år kunnat skiftas på det sätt som stadgarna förutsätter och är den oskiftade andelen obetydlig i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan social- och hälsovårdsministeriet på anmälan av likvidatorerna bestämma att den skall tillfalla staten eller användas för något ändamål som står kassans verksamhet nära. I annat fall skall 127 § iakttas.

121 §

När en försäkringskassa har trätt i likvidation har de försäkrade och förmånstagaren för sin andel av ansvarsskulden samma förmånsrätt till kassans tillgångar som innehavaren av en handpant. Den förmånsrätt som stadgas här försämrar inte den rätt som tillkommer innehavaren av en handpant eller en i egendomen beviljad inteckning.

122 §

Har en pensionskassa eller någon annan sådan försäkringskassa vars ansvarsskuld innefattar också ett premieansvar inte inom två år efter likvidationens början ingått avtal om framskjutande av ansvaret, skall social- och hälsovårdsministeriet bestämma den tidpunkt då kassans egendom skall förvandlas i pengar. Med dessa tillgångar skall till dem som har en andel i kassans ansvarsskuld köpas en mot denna andel svarande förmån i någon annan kassa eller något annat försäkringsbolag.

Om andelen i ansvarsskulden underskrider det maximibelopp som ministeriet har fastställt, kan den överlåtas i pengar. Kan ett sådant avtal om köp av en förmån som avses i 1 mom. inte fås till stånd på skäliga villkor, skall tillgångarna skiftas mellan dem som enligt kassans stadgar har rätt till dem, i förhållande till deras andelar i ansvarsskulden. För skiftet skall begäras ministeriets godkännande. Detta moment skall inte tillämpas på ansvar som avses i lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare.

Likvidatorerna skall utan dröjsmål göra upp en förteckning över de proportionstal enligt vilka skiftet skall verkställas. Förteckningen skall tillställas ministeriet, där den skall hållas tillgänglig för dem som saken gäller i 30 dagar. Ministeriet skall enligt 135 § 2 mom. kungöra att förteckningen hålls tillgänglig. I proportionstalen får rättelse sökas hos ministeriet inom 30 dagar från utgången av den tid då förteckningen hållits tillgänglig.

123 §

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag skall de så snart som möjligt avge slutredovisning över sin förvaltning genom att uppgöra en berättelse över likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet av försäkringskassans tillgångar. Till berättelsen skall fogas bokslutshandlingarna och verksamhetsberättelsehandlingarna för hela likvidationstiden. Berättelsen jämte bilagor skall överlämnas till revisorerna, som inom en månad skall avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen. (30.12.2004/1324)

Sedan likvidatorerna erhållit revisionsberättelsen skall de utan dröjsmål sammankalla kassamötet för godkännande av slutredovisningen.

124 §

Vill någon klandra ett skifte som avses i 120 § 1 mom. eller likvidatorernas redovisning, skall talan mot försäkringskassan väckas vid den allmänna underrätten på kassans hemort inom tre månader efter att slutredovisningen lades fram vid kassamötet.

125 §

Försäkringskassan anses upplöst när slutredovisningen har lagts fram vid kassamötet. Likvidatorerna skall utan dröjsmål göra anmälan om upplösningen till social- och hälsovårdsministeriet för att få kassan avförd ur försäkringskasseregistret.

Slutredovisningen, räkenskapsböckerna och protokollet från det kassamöte som har behandlat slutredovisningen skall förvaras i tio år på ett sätt som ministeriet godkänner.

126 §

Om en försäkringskassa som trätt i likvidation inte har tillgångar som efter det alla kända skulder blivit betalda förslår till betalning av likvidationskostnaderna, skall social- och hälsovårdsministeriet på anmälan av likvidatorerna besluta att likvidationen skall avslutas och förklara kassan upplöst. Härvid tillämpas inte 114, 115, 118-120, 123 och 124 §§ samt 125 § 1 mom. Till anmälan skall fogas ett av en revisor utfärdat intyg över att alla kända skulder är betalda. Den bristande delen av likvidationskostnaderna skall betalas av de medel som uppbärs hos kassorna som ersättning för försäkringsinspektionens kostnader. Ministeriet skall därefter avföra kassan ur försäkringskasseregistret.

127 §

Om det efter försäkringskassans upplösning yppar sig nya tillgångar, om talan väcks mot kassan eller om likvidationsåtgärder annars är påkallade, skall likvidationen fortsättas. Likvidatorerna skall utan dröjsmål göra anmälan om saken till social- och hälsovårdsministeriet för anteckning i försäkringskasseregistret. Kallelse till första kassamöte efter det likvidationen återupptagits skall ske enligt stadgarna. Om kassan vid den fortsatta likvidationen saknar behöriga likvidatorer, skall ministeriet på ansökan förordna en interimistisk likvidator enligt 113 §.

Om de nya tillgångar som inflyter till kassan är obetydliga, kan ministeriet bestämma att de skall tillfalla staten eller att de utan likvidationsförfarande skall användas för något ändamål som nära ansluter sig till kassans verksamhet.

128 §

Har en försäkringskassa trätt i likvidation i ett fall som avses i 111 § 3 mom. kan kassamötet, sedan revisorerna avgivit utlåtande i saken, med den majoritet som anges i 112 § 1 mom. andra meningen besluta att likvidationen skall avslutas och kassans verksamhet fortsätta. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det föreligger en i 111 § 1 mom. nämnd likvidationsgrund, om kassans tillgångar har skiftats eller om ansvarsöverföringen redan har skett.

Sedan det beslutats att likvidationen skall avslutas och kassans verksamhet fortsätta, skall för kassan enligt dess stadgar väljas en styrelse eller eventuellt ett förvaltningsråd.

Sedan styrelsen valts skall likvidatorerna utan dröjsmål till social- och hälsovårdsministeriet göra anmälan om beslutet att avsluta likvidationen och om valet av styrelse för anteckning i försäkringskasseregistret. Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats. En offentlig stämning på kassans borgenärer är utan verkan då likvidationen har avslutats enligt denna paragraf.

129 §

En föräkringskassas egendom kan avträdas till konkurs endast genom beslut av styrelsen eller, om kassan har trätt i likvidation, av likvidatorerna. Under konkursen företräds kassan såsom konkursgäldenär av styrelsen och verkställande direktören eller av de likvidatorer som har utsetts innan konkursen började. Under konkursen kan dock nya styrelsemedlemmar eller nya likvidatorer väljas.

Domstolen skall, på social- och hälsovårdsministeriets framställning, till god man förordna också en person som ministeriet har föreslagit.

Vad 121 och 122 §§ stadgar om fordringars förmånsrätt för det fall att en försäkringskassa har trätt i likvidation skall iakttas utan hinder av att kassans egendom har avträtts till konkurs.

Återstår ingen egendom då konkursen avslutas, skall kassan anses upplöst när slutredovisningen i konkursen har godkänts. Boförvaltaren skall utan dröjsmål göra anmälan om upplösningen till Rättsregistercentralen, som förmedlar uppgiften till Försäkringsinspektionen för registrering i försäkringskasseregistret. Anmälan skall undertecknas av minst en boförvaltare. (20.2.2004/145)

Om egendom återstår och kassan inte var i likvidation då dess egendom avträddes till konkurs, skall styrelsen så snart som möjligt sammankalla kassamötet för att besluta att kassan skall träda i likvidation. Är kassan i likvidation när den försätts i konkurs, skall 127 § iakttas.

130 §

En försäkringskassa som har trätt i likvidation eller försatts i konkurs får inte anta nya medlemmar eller uppbära avgifter till kassan, ej heller betala ut förmåner som har förfallit till betalning den dag då likvidationen eller konkursen började eller därefter. Ett pensionsbelopp som har förfallit till betalning den dag då konkursen började eller därefter kan dock betalas om pensionen har beviljats därförinnan och om betalningen inte kan anses kränka medlemmarnas, förmånstagarnas eller borgenärernas intressen.

131 §

Om en försäkringskassa har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall till dess namn fogas orden "i likvidation" eller "i konkurs".

12 kap

Fusion, överföring och övertagande av ansvar samt delning av en pensionskassa (6.6.2003/420)

132 § (20.7.2012/444)

En försäkringskassa (överlåtande kassa) kan med Finansinspektionens samtycke träffa avtal om fusion med en annan försäkringskassa (övertagande kassa), genom vilket den överlåtande kassans ansvar och övriga skulder samt tillgångar utan likvidationsförfarande övergår till den övertagande kassan. En försäkringskassa (överlåtande kassa) kan likaså med Finansinspektionens samtycke överlåta sitt ansvar på en annan kassa, på en pensionsstiftelse som avses i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) eller på ett försäkringsbolag (övertagande försäkringsanstalt). En pensionskassa kan också med Finansinspektionens samtycke överlåta ansvar enligt lagen om pension för arbetstagare som gäller en delägares försäkring i kassan (delägarspecifikt ansvar) till en annan pensionskassa, till en pensionsstiftelse eller till ett arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997).

När ansvar som motsvarar pensioner och andra förmåner som baserar sig på lagen om pension för arbetstagare överförs till en övertagande försäkringsanstalt i en situation som avses i 111 § 1 mom., ska sådant solvenskapital som avses i 83 b § överföras till minst ett belopp som motsvarar solvensgränsen. Om pensionskassans solvenskapital är större än det belopp som motsvarar solvensgränsen, överförs solvenskapitalet i sin helhet, dock högst till solvensgränsens dubbla belopp eller ett belopp som fastställs i 3 mom., beroende på vilket av dessa belopp som är störst. Solvenskapitalet kan till övriga delar återbetalas till delägarna så som bestäms i 83 a § 4 mom.

När ansvar som motsvarar pensioner och andra förmåner som baserar sig på lagen om pension för arbetstagare överförs till en övertagande försäkringsanstalt i en situation som avses i 111 § 3 mom., ska solvenskapital överföras till ett belopp som i den övertagande försäkringsanstalten möjliggör en sådan placeringsfördelning som motsvarar den genomsnittliga riskbenägenheten för placeringsfördelningarna för pensionsanstalter som bedriver verksamhet i enlighet med lagen om pension för arbetstagare. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer i enlighet med 29 e § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag på framställning av Finansinspektionen den procentandel för det solvenskapital som överförs vilken ska iakttas vid överföringar av ansvar. Beloppet av det solvenskapital som överförs fastställs i enlighet med den procentandel som fastställts genom förordningen enligt 2 mom. i det sistnämnda lagrummet och som gäller vid den tidpunkt då avtalet om överlåtelse av ansvaret ingås. Om det dubbla beloppet av solvensgränsen som räknats ut på basis av de tillgångar som överförs är större än det enligt detta moment fastställda belopp av det solvenskapital som överförs, ska det solvenskapital som överlåts ur pensionskassan fastställas enligt detta moment, och det solvenskapital som överförs ska kompletteras så att det motsvarar det dubbla beloppet av solvensgränsen som räknats ut på basis av de tillgångar som överförs. Om beloppet av det solvenskapital som fastställts enligt detta moment blir större än den andel av pensionskassans solvenskapital som motsvarar det ansvar som överlåts, ska ur pensionskassan överlåtas den andel av solvenskapitalet som motsvarar det ansvar som överlåts, och det överlåtna solvenskapitalet ska kompletteras så att det motsvarar det belopp som fastställts i detta moment. Vid beräkningen av den andel som det ansvar som överlåts utgör av pensionskassans solvenskapital ska bestämmelserna om fastställande av den ansvarsskuld som ska användas vid beräkningen av solvensen beaktas vid fastställandet av nivån på pensionskassans solvenskapital. Solvenskapitalet kan till övriga delar återbetalas till delägarna så som bestäms i 83 a § 4 mom.

Vid överföring av solvenskapital enligt 2 och 3 mom. ska det solvenskapital som överförs bildas av poster som den övertagande försäkringsanstalten kan räkna till sitt solvenskapital.

Vid överlåtelse av det delägarspecifika ansvar som avses i 1 mom. till den övertagande pensionsanstalten ska tillgångar överföras till ett belopp som motsvarar den ansvarsskuld som överförs och det däri ingående solvenskapitalet enligt 3 mom. som överförs. De tillgångar som överförs värderas till gängse värde. Till de medel som överlåts ska i första hand räknas sådana placeringar som hänför sig till den avgående delägarens verksamhet, om inte något annat överenskoms. När inte något annat överenskoms i avtalet om överlåtelse av försäkringsverksamheten, överförs övriga medel i form av kontanter. Det ansvar som överlåts anses då omfatta

1) delägarens gällande försäkring och närmast föregående försäkringar som samma delägare haft i kassan och som avslutats på tekniska grunder, samt

2) försäkring som en med delägaren fusionerad annan delägare har och som vid tidpunkten för fusionen har varit gällande i kassan och som har avslutats till följd av delägarens fusion.

Ett fusionsavtal ska godkännas av vardera kassans kassamöte. Ett avtal om ansvarsöverföring ska godkännas av den överlåtande kassans kassamöte samt, om ansvaret överförs på en annan försäkringskassa, av den övertagande kassans kassamöte. I fråga om den överlåtande kassan är beslutet giltigt endast om det har fattats med den majoritet som fordras då kassan i det fall som avses i 111 § 3 mom. träder i likvidation. Beslut om överlåtelse av ett sådant delägarspecifikt ansvar i pensionskassan som avses i 1 mom. i denna paragraf fattas av kassans styrelse, om inte något annat bestäms någon annanstans i denna lag eller i kassans stadgar. Om den ansvarsskuld som överförs dock utgör mera än tio procent av kassans hela ansvarsskuld enligt lagen om pension för arbetstagare, ska kassamötet besluta om överföringen. Beslut om fusion och överföring av ansvar kan fattas även om den överlåtande kassan har trätt i likvidation.

Följande handlingar ska under minst två veckor före kassamötet hållas tillgängliga för medlemmarna, för delägarna och representantskapet på kassans kontor samt läggas fram på kassamötet:

1) avtalet om fusion eller överföring av ansvaret,

2) styrelsens redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av frågan om avtalet om fusion eller överföring av ansvaret ska godkännas,

3) om den övertagande försäkringsanstalten är en försäkringskassa, dennas stadgar och förslag till sådan ändring av stadgarna som föranleds av fusionen eller ansvarsöverföringen, och

4) kopior av den överlåtande och den övertagande kassans bokslutshandlingar och verksamhetsberättelsehandlingar för den senaste räkenskapsperioden eller, om det är fråga om ansvarsöverföring till en annan kassa, de handlingar som gäller den överlåtande och den övertagande kassans bokslut och verksamhetsberättelse.

I kallelsen till det kassamöte som ska behandla fusionen eller ansvarsöverföringen ska meddelas när och hur de handlingar hålls tillgängliga som nämns i 7 mom.

Vid en partiell ansvarsöverföring ska på motsvarande sätt iakttas vad som bestäms om ansvarsöverföring. Vid överföring av ett sådant delägarspecifikt ansvar som avses i 1 mom. är den delägare vars försäkringar det ansvar som överförs gäller skyldig att komplettera solvenskapitalet i enlighet med 3 mom. så som närmare bestäms om detta i kassans stadgar. En överföring av ett sådant delägarspecifikt ansvar i pensionskassan som avses i 1 mom. är dock inte möjlig, om det vid tidpunkten för överföringen har förflutit mindre än fem år sedan övertagandet av samma ansvar eller en del av det. En förutsättning för överföring av en del av ansvaret till en pensionsstiftelse är härvid dessutom att försäkringarna i det försäkringsbestånd som överförs omfattar sammanlagt minst 300 försäkrade och att de arbetsgivare vilkas försäkring det överlåtna försäkringsbeståndet gäller är sådana arbetsgivare som avses i 115 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser.

132 a § (17.11.2000/943)

En pensionskassa (ursprunglig pensionskassa) kan med Försäkringsinspektionens samtycke delas utan likvidationsförfarande så att den enligt 132 § överlåter sin försäkringsverksamhet eller en del av den till en pensionskassa som grundas (övertagande pensionskassa) eller flera pensionskassor som grundas, om ett aktiebolag som är delägare i pensionskassan delas i enlighet med 14 a kap. 1 § lagen om aktiebolag.

Delningen kan ske så att

1) hela ansvaret och alla tillgångar och skulder i den ursprungliga pensionskassan övergår till två eller flera övertagande pensionskassor som grundas för detta ändamål, varvid den ursprungliga pensionskassan upplöses, eller

2) en del av ansvaret och de tillgångar och skulder som ansluter sig till det övergår till en eller flera pensionskassor som grundas för detta ändamål.

Om en pensionskassa delas så som föreskrivs i 1 och 2 mom., kan värden som inte har avskrivits i bokföringen tillämpas i fråga om de tillgångar som överförs.

Denna lags 132 § 2 och 3 mom. tillämpas inte på delning av en pensionskassa.

Vad som i 132 § 4–6 mom. och 133–139 § föreskrivs om fusion av pensionskassor skall i tillämpliga delar iakttas också i fråga om delning av en pensionskassa.

Bestämmelserna i 1–5 mom. i denna paragraf tillämpas också när den delägare som skall genomgå en delning är något annat inhemskt samfund som avses i 3 § inkomstskattelagen (1535/1992) än ett aktiebolag.

133 §

Vad 132 § stadgar om fusion skall i tillämpliga delar iakttas även vid en fusion genom vilken två eller flera försäkringskassor går samman genom att bilda en ny försäkringskassa.

När den övertagande kassan bildas ersätter fusionsavtalet stiftelseurkunden. Avtalet skall innehålla förslag till stadgar för den övertagande kassan. I avtalet skall anges hur den övertagande kassans ledning och revisorer skall väljas. Dessa val skall förrättas när fusionsavtalet har godkänts och social- och hälsovårdsministeriet har gett sitt samtycke till fusionen samt fastställt stadgarna för den nya kassan.

134 § (6.6.2003/420)

Vad som i 132 § bestäms om överföring av ansvar skall i tillämpliga delar iakttas även då en försäkringskassa övertar en annan försäkringsanstalts ansvar eller försäkringsverksamhet eller en del av denna eller ett sådant arbetsgivarspecifikt försäkringsbestånd som avses i 29 a § lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag.

Vid övertagande av ett arbetsgivarspecifikt försäkringsbestånd som avses i 1 mom., ett delägarspecifikt ansvar som avses i 132 § 1 mom. eller försäkringsverksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare, ska det solvenskapital som övertas uppgå till minst det belopp som fastställs i 132 § 3 mom. i denna lag eller det belopp som motsvarar det dubbla beloppet av solvensgränsen i 83 c § 1 mom. som räknas ut på basis av de tillgångar som övertas, om detta är störst. Om det tilläggsförsäkringsansvar som härvid överförs från den överlåtande pensionsanstalten är mindre än det ovan nämnda beloppet, ska den anslutande delägaren komplettera solvenskapitalet upp till det belopp som avses ovan. (20.7.2012/444)

135 § (6.6.2003/420)

Inom fyra månader efter att den överlåtande försäkringskassan och den övertagande försäkringsanstalten har godkänt fusionsavtalet eller avtalet om ansvarsöverföring, skall de ansöka om Finansinspektionens samtycke till avtalet och om fastställelse av den ändring av stadgarna som fusionen eller överföringen förutsätter samt, om det är fråga om en fusion enligt 133 §, av stadgarna för den nya försäkringskassan.

I fråga om ansökan om fusion eller ansvarsöverföring skall Försäkringsinspektionen, om den inte anser att ansökningen utan vidare utredning skall avslås, på den övertagande försäkringsanstaltens bekostnad införa en kungörelse i Officiella tidningen. I kungörelsen skall de som önskar framställa anmärkningar mot ansökningen uppmanas framställa dem till Försäkringsinspektionen inom en av den utsatt tid som inte får överstiga två månader. Försäkringsinspektionen skall ålägga den överlåtande kassan att utan dröjsmål underrätta medlemmarna och delägarna i den överlåtande kassan om kungörelsen, på det sätt som föreskrivs i kassans stadgar. Om det är fråga om övertagande av ett sådant delägarspecifikt ansvar som avses i 132 § 1 mom., skall Försäkringsinspektionen förplikta den övertagande pensionskassan att sörja för att det i enlighet med Försäkringsinspektionens anvisningar informeras om kungörelsen även på den övergående delägarens anslagstavla. Den pensionskassa som övertar ansvar enligt lagen om pension för arbetstagare skall dessutom underrätta de pensionstagare eller andra förmånstagare som överförs om överföringen av ansvaret senast i samband med den första utbetalningen av förmånerna efter överlåtelsen.

Finansinspektionen ska be Konkurrens- och konsumentverket om ett utlåtande över en sådan ansökan som avses i 1 mom., när det arrangemang som avses i ansökan omfattas av den tillsyn över företagsförvärv som avses i konkurrenslagen (948/2011). (30.11.2012/670)

Försäkringsinspektionen skall ge sitt samtycke till en åtgärd som avses i 1 mom., om åtgärden inte inkräktar på de förmåner som försäkringarna omfattar och om den inte anses äventyra en sund utveckling av försäkringsverksamheten.

Ansvaret överförs på den övertagande försäkringsanstalten vid den tidpunkt som bestäms i avtalet om ansvarsöverföring efter det att Finansinspektionen har gett sitt samtycke till åtgärden. Den överföringstidpunkt som anges i avtalet ska infalla senast sex månader efter det att överlåtelseavtalet ingicks. (11.3.2011/223)

Om samtycke inte söks inom föreskriven tid eller om det förvägras, förfaller fusionen eller ansvarsöverföringen.

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter och anvisningar om den ansökan som avses i denna paragraf och om de utredningar som behövs för ansökan.

L om konkurrensbegränsningar 480/1992 har upphävts genom KonkurrensL 948/2011, som gäller fr.o.m. 1.11.2011, om tillsynen över företagsförvärv se KonkurrensL 948/2011 4 kap.

136 §

Social- och hälsovårdsministeriet skall införa sitt samtycke till fusion mellan försäkringskassor i försäkringskasseregistret.

137 §

Inom två månader efter att samtycke enligt 135 § har givits skall försäkringskassorna hos den allmänna underrätten på den överlåtande kassans hemort eller, i det fall som avses i 133 §, hos domstolen på den övertagande kassans i stadgarna angivna hemort ansöka om tillstånd att verkställa fusionsavtalet, vid äventyr att fusionen förfaller. Till ansökningen skall fogas en utredning om att registrering har skett enligt 136 § samt en förteckning över den överlåtande kassans kända borgenärer och deras postadresser.

Domstolen skall utfärda kallelse på kassans kända och okända borgenärer och uppmana den som vill motsätta sig ansökningen att skriftligen anmäla detta till domstolen senast två veckor före inställelsedagen, vid äventyr att han anses ha bifallit ansökningen. Kallelsen skall sättas upp på domstolens anslagstavla tre månader före inställelsedagen samt genom domstolens försorg två gånger publiceras i den officiella tidningen, första gången senast två månader och andra gången senast en månad före inställelsedagen. Om ansökningen skall domstolen särskilt underrätta social- och hälsovårdsministeriet och alla kända borgenärer samt i det fall som avses i 141 § också patent- och registerstyrelsen.

En ansökan skall bifallas om ingen av borgenärerna motsätter sig den eller om det på inställelsedagen visas att de borgenärer som motsatt sig ansökningen har fått full betalning för sina fordringar eller att för dessa har ställts av domstolen godkänd säkerhet. Domstolen skall utan dröjsmål delge social- och hälsovårdsministeriet samt, i det fall som avses i 141 §, även patent- och registerstyrelsen sitt beslut om beviljande eller vägrande av tillstånd.

138 §

Försäkringskassorna skall om ett domstolstillstånd som avses i 137 § göra anmälan till social- och hälsovårdsministeriet för anteckning i försäkringskasseregistret inom två månader efter det tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Samtidigt med underrättelse om domstolens tillstånd i ett fall som avses i 133 § skall göras en grundanmälan som avses i 103 §.

Har fusionen enligt 137 § 1 mom. förfallit, skall den överlåtande kassan utan dröjsmål anmäla detta till social- och hälsovårdsministeriet för anteckning i registret. Har en registeranmälan som avses i 1 mom. inte gjorts inom föreskriven tid eller har domstolen avslagit ansökningen, skall ministeriet i registret anteckna att fusionen har förfallit.

139 §

Fusion anses ha ägt rum när domstolens fusionstillstånd har antecknats i försäkringskasseregistret. Vid fusion som avses i 133 § krävs dessutom att bildandet av den övertagande kassan har antecknats i registret.

Den överlåtande kassans tillgångar och skulder frånsett ersättningsyrkanden som avses i 151-153 §§ övergår genom fusionen till den övertagande kassan. Samtidigt blir den överlåtande kassans medlemmar och delägare medlemmar och delägare i den övertagande kassan.

140 § (17.11.2000/943)

Utöver det som föreskrivs i 132 a § 5 mom. skall delningsavtalet innehålla

1) utredning om hur den ursprungliga pensionskassans vid delningen överförda ansvars tillgångar och skulder skall fördelas mellan de pensionskassor som deltar i delningen,

2) utredning om de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av den egendom som tillfaller en övertagande pensionskassa och den egendom som kvarstår i den ursprungliga pensionskassan, samt

3) utredning om att de pensionskassor som deltar i delningen efter delningen uppfyller de krav som i 7 kap. ställs på täckandet av ansvarsskulden och på solvensen.

Om det vid delning uppdagas tillgångar som inte är skiftade enligt delningsavtalet, tillhör dessa den ursprungliga pensionskassan och den övertagande pensionskassan eller de övertagande pensionskassorna i samma förhållande som deras ansvarsandelar.

Den ursprungliga pensionskassan och den övertagande pensionskassan eller de övertagande pensionskassorna är solidariskt ansvariga för den ursprungliga pensionskassans skulder som inte har skiftats enligt delningsavtalet och som har uppkommit innan verkställandet av delningen registrerades. Pensionskassans sammanlagda ansvar uppgår dock högst till värdet av den nettoegendom som återstår för den eller övergår till den.

141 § (19.6.1997/615)

Om en försäkringskassa äger samtliga aktier i ett aktiebolag, kan kassans och bolagets styrelser avtala att bolaget skall fusioneras med kassan. På fusionen tillämpas i tillämpliga delar vad 14 kap. lagen om aktiebolag stadgar om dotterbolagsfusion, med undantag för 8-11 §, stadgandena i 12 § om inlösen av aktier i det överlåtande bolaget, andra meningen i 14 § 1 mom. samt 18 §, om inte något annat stadgas i denna paragraf. Kassan skall dessutom anmäla fusionsplanen till vederbörande ministerium för anteckning i försäkringskasseregistret.

Inom två månader efter att försäkringskassan och aktiebolaget har godkänt fusionsplanen skall de ansöka om ministeriets samtycke till fusionsplanen och om fastställelse av eventuella ändringar av kassans stadgar. Till ansökan skall fogas en utredning över att de registreringar som avses i 1 mom. har gjorts. När ministeriet behandlar tillståndsansökan skall i tillämpliga delar iakttas 135 § 2 och 3 mom.

Försäkringskassan och aktiebolaget skall i enlighet med 14 kap. 13 § lagen om aktiebolag ansöka om patent- och registerstyrelsens tillstånd att verkställa fusionen. Tillståndet skall sökas inom fyra månader från det ministeriet har gett det samtycke som avses i 2 mom. Till ansökan skall fogas en utredning över att det samtycke som avses i 2 mom. har antecknats i försäkringskasseregistret. Patent- och registerstyrelsen skall utan dröjsmål anmäla om beslut om beviljande eller förvägrande av tillstånd till ministeriet. Ministeriet skall göra en anteckning om beviljandet eller förvägrandet av tillstånd i försäkringskasseregistret.

Försäkringskassan och aktiebolaget skall anmäla fusionen för anteckning i patent- och registerstyrelsens handelsregister i enlighet med 14 kap. 16 § lagen om aktiebolag, i annat fall förfaller fusionen. Till anmälan skall fogas en utredning över att fusionen antecknats i försäkringskasseregistret. Patent- och registerstyrelsen skall utan dröjsmål till ministeriet anmäla att fusionen registrerats eller att registrering förvägrats.

Har de registeranmälningar som avses i 3 mom. inte gjorts inom föreskriven tid eller har patent- och registerstyrelsen avslagit en ansökan, skall ministeriet i registret anteckna att fusionen har förfallit.

13 kap

Delning

142 § (17.11.2000/943)

Andra försäkringskassor än pensionskassor kan delas så som bestäms i detta kapitel. Om delning av en pensionskassa bestäms i 132 a §.

143 §

Om minst en tiondel av medlemmarna i en försäkringskassa (primärkassan) inom en i stadgarna angiven tid, dock högst ett år, lämnar kassan och blir medlemmar i någon annan kassa (den övertagande kassan) eller i en ny kassa som huvudsakligen bedriver samma slags verksamhet (den nya kassan), har den övertagande eller nya kassan rätt att få en mot de i 149 § 2 mom. angivna medlemmarnas andel svarande del av skillnaden mellan primärkassans tillgångar och skulder (nettotillgångarna), ifall detta föreskrivs i primärkassans stadgar.

De medlemmars andel av primärkassans nettotillgångar, som flyttar över till den övertagande eller nya kassan, beräknas enligt förhållandet mellan de medlemsavgifter som de har betalt och de sammanlagda medlemsavgifterna under de fem föregående kalenderåren, om någon annan beräkningsgrund inte anges i kassans stadgar.

144 §

Avgående medlemmar skall inom tre månader efter utgången av den tid som avses i 143 § 1 mom. skriftligen meddela primärkassans styrelse om de ämnar bli medlemmar i en annan kassa eller om de bildar en ny kassa. Om ett sådant meddelande inte ges inom den utsatta tiden, förfaller primärkassans skyldighet att överlämna tillgångar.

145 §

Angående delning av en försäkringskassa beslutar kassamötet. Styrelsen skall utan dröjsmål på grund av ett meddelande som avses i 144 § sammankalla ett möte för att besluta om delningen. Beslutet skall fattas enligt 51 §. Om kassamötet inte fattar något beslut i saken, skall styrelsen ansöka om delning hos social- och hälsovårdsministeriet. Ansökningen kan också göras av en styrelsemedlem, verkställande direktören, en revisor eller en avgående medlem.

146 §

Efter delningsbeslutet skall primärkassans styrelse inom tre månader utreda storleken av kassans nettotillgångar, göra ett förslag till delning av tillgångarna samt begära revisorernas utlåtande i saken. Utlåtandet skall ges till styrelsen inom en månad från begäran därom. Social- och hälsovårdsministeriet kan förlänga tiden för utredning av nettotillgångarna till högst sex månader.

Nettotillgångarna skall räknas ut per det datum då delningsbeslutet fattades.

147 §

Inom en månad efter att revisorerna givit sitt utlåtande om delningsförslaget, skall primärkassan ansöka om social- och hälsovårdsministeriets samtycke till verkställighet av delningen, vid äventyr att delningen förfaller.

Om ministeriet inte anser att delningsansökningen skall avslås utan ytterligare utredningar, skall det på primärkassans bekostnad införa en kungörelse om ansökningen i den officiella tidningen. I kungörelsen skall de som har anmärkningar att göra mot ansökningen uppmanas att anföra dem hos ministeriet inom en tid, dock högst två månader, som detta bestämmer. Ministeriet skall ålägga primärkassan att utan dröjsmål, så som anges i kassans stadgar, underrätta sina medlemmar och delägare om kungörelsen.

Ministeriet skall ge sitt samtycke till verkställigheten av delningen, om åtgärden inte kränker de försäkrades intressen och det inte heller finns några andra skäl mot den.

148 §

Social- och hälsovårdsministeriet skall anteckna sitt samtycke till delning av en försäkringskassa i försäkringskasseregistret.

149 §

Den övertagande eller nya kassans styrelse skall underrätta primärkassan om vilka av de personer som gjort en anmälan enligt 144 § har blivit medlemmar i den övertagande eller nya kassan samt vilka som vid anmälningstidpunkten fortfarande är medlemmar i primärkassan.

När en underrättelse enligt 1 mom. har givits skall den skiftesandel som primärkassans medlemmar vid anmälningstidpunkten har av primärkassans nettotillgångar överlåtas till den övertagande eller nya kassan.

150 §

Om den nya kassan inte anmäls för anteckning i försäkringskasseregistret inom ett år efter social- och hälsovårdsministeriets samtycke enligt 147 §, har primärkassans skyldighet att överlåta tillgångar till den nya kassan förfallit.

14 kap

Skadeståndsskyldighet

151 §

En stiftare, styrelsemedlem och medlem av förvaltningsrådet samt verkställande direktören är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsamkat försäkringskassan. Detsamma gäller skada som de genom överträdelse av denna lag, kassans stadgar eller de för försäkring fastställda grunderna har tillfogat en medlem, en delägare eller någon annan.

152 § (28.10.1994/945)

152 § har upphävts genom L 28.10.1994/945.

153 §

Medlemmarna, delägarna och representantskapet är skyldiga att ersätta skada som de genom att medverka till överträdelse av denna lag, försäkringskassans stadgar eller de för försäkring fastställda grunderna uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet har åsamkat kassan, en medlem, en delägare eller någon annan.

154 §

Om jämkning av skadestånd samt fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller 2 och 6 kap. skadeståndslagen (412/74)

Vad 1 mom. stadgar om jämkning av skadestånd skall i fråga om stiftare, styrelsemedlemmar eller medlemmar av förvaltningsrådet samt verkställande direktören iakttas endast om de gjort sig skyldiga till lindrig vårdslöshet. (28.10.1994/945)

155 §

Beslut om väckande av skadeståndstalan för försäkringskassans räkning med stöd av 151-153 §§ fattas av kassamötet. Styrelsen har dock rätt att besluta om väckande av skadeståndstalan på grund av en straffbar gärning. Om styrelsen inte fattar beslut om att väcka talan, kan social- och hälsovårdsministeriet förordna ett ombud som skall driva åtalet för kassans räkning. Till ombudet skall betalas ett av ministeriet godkänt arvode och kostnadsersättning av kassans medel. Om dessa inte förslår för betalning av arvodet och ersättningen, skall den bristande delen betalas av de medel som uppbärs hos kassorna som ersättning för försäkringsinspektionens kostnader.

Kassamötets beslut om beviljande av ansvarsfrihet eller avstående från att väcka talan hindrar inte kassan att väcka talan, om inte kassamötet i bokslutet, verksamhetsberättelsen eller revisionsberättelsen eller annars fått väsentligen riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan. (30.12.2004/1324)

Om kassan försätts i konkurs på ansökan som gjorts inom två år från kassamötets beslut om att bevilja ansvarsfrihet eller att inte väcka talan, får konkursboet föra talan utan hinder av detta beslut.

156 §

Har kassamötet beviljat ansvarsfrihet eller annars beslutat att inte väcka skadeståndstalan, men har försäkringskassans medlemmar och delägare eller medlemmar av representantskapet med minst en tredjedel av det vid mötet företrädda röstetalet röstat mot beslutet, kan talan föras på kassans vägnar utan hinder av 155 § 1 och 2 mom.

Talan kan väckas av medlemmar och delägare eller av medlemmar av representantskapet med minst ett röstetal motsvarande det som innehas av sådana i 1 mom. angivna medlemmar och delägare eller medlemmar av representantskapet som har motsatt sig beslutet. Om en medlem, en delägare eller en medlem av representantskapet återkallar sin talan, kan likväl de övriga som väckt talan fullfölja denna.

Talan skall väckas inom tre månader från kassamötets beslut eller, om granskning enligt 69 § har yrkats, från det utlåtande över granskningen har lagts fram på kassamötet eller ansökan om förordnande av granskare har avslagits.

De medlemmar, delägare eller medlemmar av representantskapet som väckt talan skall svara för rättegångskostnaderna. De har dock rätt att av kassan få ersättning för kostnaderna, i den mån de medel som kassan har vunnit genom rättegången räcker för ändamålet.

157 § (12.8.2016/632)

Talan på försäkringskassans vägnar kan med stöd av 151 eller 153 § eller med stöd av bestämmelsen om revisors skadeståndsskyldighet enligt 10 kap. 9 § i revisionslagen, om talan inte grundas på en straffbar gärning, inte väckas mot

1) en stiftare sedan tre år förflutit från beslutet om bildande av föreningen vid den konstituerande stämman,

2) en styrelsemedlem, en medlem av förvaltningsrådet eller verkställande direktören sedan tre år förflutit från utgången av den räkenskapsperiod under vilken det beslut fattades eller den åtgärd vidtogs varpå talan grundas,

3) en revisor sedan tre år förflutit från att den revisionsberättelse, det utlåtande eller det intyg varpå talan grundas förelades kassamötet, ej heller mot

4) en medlem, en delägare eller en medlem av representantskapet sedan två år förflutit från det beslut eller den åtgärd varpå talan grundas.

Har tiden för väckande av talan på kassans vägnar löpt ut, kan i 155 § 3 mom. nämnd talan inte väckas sedan en månad har förflutit från konkursbevakningen.

14 a kap (19.5.2006/392)

Gränsöverskridande verksamhet

157 a § (19.5.2006/392)

Bestämmelserna i 157 b–157 j § i detta kapitel gäller för tilläggspensionsverksamhet som bedrivs av en EES-tilläggspensionskassa i en annan EES-stat än Finland.

En utländsk EES-tilläggspensionsanstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet har rätt att bedriva sådan verksamhet i Finland. På en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tilläggspensionsverksamhet i Finland tillämpas på motsvarande sätt vad som i 1 § 4 mom. i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) föreskrivs om utländska EES-försäkringsbolags tilläggspensionsverksamhet i Finland, dock så att bestämmelserna i 15 a–15 d § inte tillämpas.

157 b § (19.5.2006/392)

En EES-tilläggspensionskassa som har för avsikt att förvalta frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner för företag eller självständiga yrkesutövare som är etablerade inom andra EES-staters territorium skall ansöka om tillstånd hos Försäkringsinspektionen innan verksamheten inleds.

EES-tilläggspensionskassan skall lämna Försäkringsinspektionen följande uppgifter i anslutning till ansökan om tillstånd:

1) namnet på det företag eller namnen på de självständiga yrkesutövare vilkas tilläggspensionssystem EES-tilläggspensionskassan skall förvalta,

2) den EES-stat vars social- och arbetsrätt gällande avtalsbaserade tilläggspensioner tillämpas på förhållandet mellan ett företag som avses i 1 punkten och medlemmarna eller på självständiga yrkesutövare, samt

3) en utredning om huvuddragen i det pensionssystem som EES-tilläggspensionskassan skall förvalta.

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i anslutning till ansökan om tillstånd.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om att ett tillstånd som avses i 1 mom. har beviljats. (9.12.2011/1250)

157 c § (19.5.2006/392)

Har Försäkringsinspektionen inte skäl att betvivla att EES-tilläggspensionskassans administrativa uppbyggnad eller finansiella ställning eller dess lednings vandel och yrkesmässiga kvalifikationer eller erfarenhet inte är förenliga med den föreslagna tilläggspensionsverksamheten, skall Försäkringsinspektionen inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter som avses i 157 b § 2 mom. vidarebefordra dessa till de behöriga myndigheterna i den stat som avses i 157 b § 2 mom. 2 punkten och underrätta EES-tilläggspensionskassan om detta.

157 d § (19.5.2006/392)

Försäkringsinspektionen skall underrätta EES-tilläggspensionskassan om de social- och arbetsrättsliga krav på avtalsbaserade tilläggspensioner och de investeringsbestämmelser enligt vilka ett tilläggspensionssystem för företag eller självständiga yrkesutövare som är etablerade i en annan EES-stat skall förvaltas. Försäkringsinspektionen skall dessutom underrätta EES-tilläggspensionskassan om de informationsbestämmelser som skall tillämpas när det gäller medlemmar och personer som fått fribrev i en sådan stat som avses i 157 b § 2 mom. 2 punkten.

En EES-tilläggspensionskassa som bedriver verksamhet i Finland kan börja förvalta tilläggspensionssystem för företag eller självständiga yrkesutövare som är etablerade i en annan EES-stat, när den har mottagit Försäkringsinspektionens underrättelse om de villkor som avses i 1 mom., dock senast två månader efter det att den behöriga myndigheten i den stat som avses i 157 a § 2 mom. 2 punkten mottagit de i 157 c § nämnda uppgifterna av Försäkringsinspektionen.

Innan EES-tilläggspensionskassan inleder verksamheten skall Försäkringsinspektionen anteckna kassan i försäkringskasseregistret. I registret skall dessutom nämnas de EES-stater där kassan bedriver verksamhet.

157 e § (19.5.2006/392)

En EES-tilläggspensionskassa skall i sin gränsöverskridande verksamhet följa social- och arbetsrätten i den stat som avses i 157 b § 2 mom. 2 punkten. Dessutom skall en EES-tilläggspensionskassa när de behöriga myndigheterna i en i 157 b § 2 mom. 2 punkten avsedd stat kräver det tillämpa de investeringsbestämmelser som skall följas i staten i fråga när det gäller de tillgångar som motsvarar den verksamhet som bedrivs i den staten. Kassan skall också följa den statens informationsbestämmelser när det gäller de medlemmar och personer med fribrev som omfattas av det tilläggspensionssystem som EES-tilläggspensionskassan förvaltar i den staten.

Försäkringsinspektionen skall underrätta EES-tilläggspensionskassan om väsentliga ändringar av de bestämmelser som avses i 1 mom., om de kan påverka förvaltningen av tilläggspensionssystemet för företag eller självständiga yrkesutövare som är etablerade i en annan EES-stat.

157 f § (19.5.2006/392)

En pensionskassa som beviljar frivilliga tilläggspensionsförmåner kan omvandlas till en EES-tilläggspensionskassa. I fråga om ansökningen och inledandet av gränsöverskridande verksamhet tillämpas 157 b–157 d §.

157 g § (19.5.2006/392)

En EES-tilläggspensionskassa skall helt täcka den ansvarsskuld som hänför sig till tilläggspensionsverksamhet som den bedriver i andra EES-stater än Finland.

157 h § (19.5.2006/392)

En EES-tilläggspensionskassa skall hålla de tillgångar och eventuella skulder samt intäkter och kostnader som hänför sig till gränsöverskridande verksamhet åtskilda från motsvarande poster som gäller den verksamhet som kassan bedriver i Finland.

Om en EES-tilläggspensionskassa förvaltar tilläggspensionssystem i flera EES-stater, skall den hålla tillgångar som hör till tilläggspensionssystem som förvaltas i olika EES-stater åtskilda, om de nationella investeringsreglerna i en här avsedd stat kräver det.

157 i § (19.5.2006/392)

Stadgarna för en EES-tilläggspensionskassa skall ange de EES-stater i vilka EES-tilläggspensionskassan bedriver verksamhet.

I stadgarna för en EES-tilläggspensionskassa skall dessutom nämnas hur tillgångarna i kassan skall fördelas före en skiftning av tillgångarna i enlighet med 122 § 2 mom. mellan det försäkringsbestånd som hänför sig till gränsöverskridande verksamhet och det övriga försäkringsbeståndet.

157 j § (19.5.2006/392)

Försäkringsinspektionen kan begränsa verksamheten i en EES-tilläggspensionskassa eller förbjuda den helt, om kassan i sin gränsöverskridande verksamhet inte följer social- och arbetsrätten i den stat som avses i 157 b § 2 mom. 2 punkten.

15 kap

Särskilda stadganden

158 §

Utan hinder av vad som stadgas om laga domstol i tvistemål får skadeståndstalan enligt 155 och 156 §§ föras vid den allmänna underrätten på försäkringskassans hemort. Samma domstol kan även behandla ett skadeståndsyrkande som grundar sig på brott.

159 §

En stämning anses ha tillställts försäkringskassan då den delgivits en styrelsemedlem eller någon annan som enligt 34 § har rätt att ensam eller tillsammans med en annan person teckna kassans namn.

Om styrelsen vill väcka talan mot kassan, skall den sammankalla kassamötet för val av ett ombud som skall företräda kassan. Stämningen anses härvid ha tillställts kassan då den lagts fram på kassamötet.

Vill styrelsen klandra kassamötets beslut, är talerätten inte förverkad enligt 55 § 2 mom., om det kassamöte vid vilket ett ombud skall utses sammankallas inom tre månader från det kassamöte vars beslut talan avser.

160 §

När en klandertalan mot kassamötets beslut har väckts, kan domstolen på kärandens yrkande innan målet avgörs föreskriva att beslutet inte får verkställas. Domstolens ordförande kan interimistiskt utfärda en sådan föreskrift till dess ärendet upptas vid domstolen. Domstolen kan återkalla sin föreskrift, om skäl därtill uppkommer.

Över ett avgörande som avses i 1 mom. får särskilda besvär inte anföras. Social- och hälsovårdsministeriet skall utan dröjsmål på tjänstens vägnar underrättas om avgörandet.

161 §

Det kan bestämmas i en försäkringskassas stadgar att tvister om skadeståndsskyldighet som avses i 14 kap. mellan å ena sidan kassan och å andra sidan styrelsen, en styrelsemedlem, verkställande direktören, en revisor, en medlem eller en delägare skall avgöras av skiljemän. En sådan bestämmelse har samma verkan som ett skiljeavtal.

Då en tvist mellan kassan och styrelsen hänskjuts till skiljemän skall iakttas vad 159 § 2 och 3 mom. stadgar om tillsättande av ombud och tiden för det.

162 §

Den som

1) utan behörighet bedriver försäkringsverksamhet som avses i denna lag eller bedriver sådan i strid med 111 § 1 mom, eller

2) antar nya medlemmar till en försäkringskassa eller tar ut avgifter till kassan i strid med 130 § eller som handlar i strid med förordnade som utfärdats med stöd av 26 § 8 mom. i lagen om Finansinspektionen,

ska, om gärningen inte är ringa, för olovligt bedrivande av försäkringskasseverksamhet dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

(19.12.2008/899)
163 § (30.12.2004/1324)

Den som

1) är mellanhand för någon annan i syfte att kringgå en bestämmelse i denna lag eller en bestämmelse i en försäkringskassas stadgar om begränsning av rösträtten,

2) bryter mot denna lags bestämmelser om upprättande av bokslut, verksamhetsberättelse eller revisionsberättelse eller om avgivande av slutredovisning över en kassas likvidation, eller

3) i strid med ett förbud som Försäkringsinspektionen meddelat med stöd av 101 § överlåter eller pantsätter egendom som en kassa har i sin besittning,

skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för försäkringskassebrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

164 §

Den som

1) bryter mot stadgandet om att kassamötets protokoll skall hållas tillgängliga,

2) skiftar en kassas medel i strid med denna lag eller kassans stadgar,

3) i ett fall som avses i 7 § 2 och 3 mom. försummar att ansöka om social- och hälsovårdsministeriets tillstånd,

4) underlåter att tillställa en myndighet en anmälan eller någon annan uppgift enligt denna lag, eller

5) underlåter att iaktta vad 19 § 1 mom. stadgar om förutsättningarna för beslutsfattande vid den konstituerande stämman

skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff stadgas i någon annan lag, för försäkringskasseförseelse dömas till böter.

165 § (17.3.2000/287)

Den som i egenskap av anställd hos en försäkringskassa eller dess tjänsteföretag eller som i egenskap av medlem eller suppleant i dessas organ eller som vid utförande av en uppgift på uppdrag av försäkringskassan eller som i egenskap av anställd hos eller medlem av en nämnd inom försäkringsbranschen eller ett motsvarande organ eller som i egenskap av sakkunnig på grundval av ett uppdrag eller som med stöd av 165 b eller 165 c § har fått veta något om försäkringskassans, försäkringskassans delägares eller medlems eller någon annans ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet eller hälsotillstånd eller något som berör andra personliga förhållanden får inte röja detta för utomstående, om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller ger sitt samtycke till att saken röjs eller om inte annat bestäms i lag.

Om tystnadsplikt för den som utför en uppgift på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet eller Försäkringsinspektionen föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

165 a § (17.3.2000/287)

Till straff för brott mot den tystnadsplikt som avses i 165 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen (39/1889), om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller om inte strängare straff för den bestäms någon annanstans i lag.

165 b § (19.12.2008/899)

Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har social- och hälsovårdsministeriet rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till

1) åklagar- och förundersökningsmyndigheter för förhindrande och utredning av brott,

2) Finansinspektionen.

165 c § (17.3.2000/287)

Utan hinder av bestämmelserna i 165 § har en försäkringskassa rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten

1) till ett försäkringsbolag för ordnande av återförsäkring,

2) till försäkringskassans tjänsteföretag eller till den som på grundval av ett uppdrag sköter en uppgift som tilldelats av försäkringskassan,

3) till en anställd vid en nämnd i försäkringsbranschen eller ett motsvarande organ eller en medlem i något av dessa för skötsel av ärenden som förelagts organet i fråga, (9.12.2005/1016)

4) till en annan försäkringsanstalt i fråga om brott som riktats mot försäkringskassan och i fråga om förmåner som sökts hos denna, om detta är nödvändigt för att förebygga brottslighet som riktas mot försäkringsanstalter och om datasekretessnämnden har beviljat tillstånd enligt 43 § personuppgiftslagen (523/1999) att behandla uppgifterna,

5) för historisk eller vetenskaplig forskning eller för statistikföring, med social- och hälsovårdsministeriets tillstånd, om det är uppenbart att utlämnandet av uppgifter inte kränker de intressen för vilkas skydd tystnadsplikt har föreskrivits; ett tillstånd kan beviljas för viss tid och till detta skall fogas de föreskrifter som behövs för att skydda allmänt och enskilt intresse; tillståndet kan återkallas när skäl därtill anses föreligga, samt

6) till finska åklagar- och förundersökningsmyndigheter för förhindrande och utredning av brott samt till myndigheter som avses i 165 b § 1 mom., uppgifter som berör hälsotillstånd får dock lämnas ut endast till åklagar- och förundersökningsmyndigheter för förhindrande och utredning samt ställan de under åtal av bedrägeribrott som riktas mot en försäkrings- eller pensionsanstalt.

En försäkringskassa kan i fall som avses i 1 mom. lämna ut endast sådana uppgifter som behövs för skötseln av ärenden som avses i nämnda moment.

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar vid behov föreskrifter om tillämpningen av 1 och 2 mom. i denna paragraf.

166 § (19.12.2008/899)

166 § har upphävts genom L 19.12.2008/899.

167 § (29.1.1999/84)

1 mom. har upphävts genom L 19.12.2008/899. (19.12.2008/899)

Var och en har rätt att ta del av försäkringskassors bokslut och verksamhetsberättelser som social- och hälsovårdsministeriet och Försäkringsinspektionen har i sin besittning. (30.12.2004/1324)

168 § (9.12.2005/1016)

168 § har upphävts genom L 9.12.2005/1016.

169 § (9.12.2005/1016)

169 § har upphävts genom L 9.12.2005/1016.

170 § (29.12.1995/1777)

En pensionskassa skall ha en försäkringsmatematiker för uppgörande av försäkringstekniska kalkyler och utredningar. Behörighetsvillkoren för försäkringsmatematikern bestäms enligt 18 kap. 8 § lagen om försäkringsbolag. I fråga om försäkringsmatematikerns uppgifter gäller i tillämpliga delar 1 och 2 §§ förordningen om försäkringsmatematiker vid försäkringsbolag (464/95).

Försäkringsmatematikern vid en pensionskassa skall göra en försäkringsteknisk analys av pensionskassans tillstånd minst vartannat år eller oftare, om Försäkringsinspektionen anser det vara motiverat. Försäkringsinspektionen meddelar vid behov anvisningar om uppgörande av analysen. (29.1.1999/84)

Pensionskassan skall göra anmälan till ministeriet när den har anställt en försäkringsmatematiker och när denne har avgått.

Social- och hälsovårdsministeriet får meddela föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.

171 § (29.12.1995/1777)

Vad 170 § stadgar gäller också andra försäkringskassor, om i deras ansvarsskuld ingår sådant premieansvar som avses i 79 § 2 mom.

172 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

172 a § (29.1.1999/84)

Vad som i denna lag föreskrivs om socialoch hälsovårdsministeriet eller vederbörande ministerium, gäller efter att lagen om Försäkringsinspektionen (78/1999) trätt i kraft Försäkringsinspektionen, om något annat inte följer av 2 mom.

På Finansinspektionen tillämpas inte vad som i 65 §, 70 § 1 mom., 74 a § 1 mom. 2 punkten, 74 b § 1, 2, 4 och 5 mom., 77 §, 79 § 2 mom., 82 a § 4 mom., 83 § 3 mom. 3 punkten och 4 mom., 83 a § 1 och 3 mom., 83 b § 9 mom., 91 § 4 mom., 97 § 2 mom., 132 § 3 mom., 165 § 2 mom., 165 b §, 165 c § 1 mom. 5 punkten och 3 mom., 167 § och 170 § 4 mom. i denna lag föreskrivs om social- och hälsovårdsministeriet eller vederbörande ministerium. (19.12.2008/899)

16 kap

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

173 §

Denna lag, nedan den nya lagen, träder i kraft den 1 januari 1993.

Genom den nya lagen upphävs, med de undantag som nämns nedan, lagen den 19 juni 1942 om understödskassor (471/42), nedan den gamla lagen, jämte ändringar.

174 §

När den nya lagen träder i kraft ombildas de under den gamla lagens giltighetstid registrerade understödskassorna till försäkringskassor, understödskasseregistret till försäkringskasseregistret och understödskasseföreningen till försäkringskasseföreningen. Den nya lagen tillämpas på kassorna efter den nämnda tidpunkten, om inte något annat följer av detta kapitel.

Reservfonder som bildats enligt den gamla lagens 27 § och säkerhetsfonder som bildats enligt dess 28 § ombildas när den nya lagen träder i kraft till reservfonder enligt denna lag.

175 §

Ingår i en innan den nya lagen trätt i kraft registrerad försäkringskassas stadgar bestämmelser som strider mot den nya lagen, skall i stället för dem iakttas den nya lagen.

Är stadgarna för en kassa som har registrerats före ikraftträdandet bristfälliga enligt den nya lagen eller innehåller de bestämmelser som strider mot den nya lagen, skall kassans styrelse utan dröjsmål föreslå kassamötet att stadgarna skall ändras så att de stämmer överens med den nya lagen. För stadgeändringarna skall inom två år efter att den nya lagen trätt i kraft sökas social- och hälsovårdsministeriets fastställelse.

176 §

Har verksamhetssektorn för en försäkringskassa som har registrerats innan den nya lagen trätt i kraft definierats så att till kassan har kunnat höra sådana medlemmar och andra försäkrade samt delägare som enligt 4 § inte kan höra till kassans verksamhetssektor, kan dessa medlemmar, försäkrade och delägare utan hinder av 175 § fortsätta att höra till kassans verksamhetssektor också efter ikraftträdandet, om en bestämmelse om detta tas in i kassans stadgar. Med stöd av denna bestämmelse kan också de vara försäkrade i kassan som har blivit anställda hos en delägare efter ikraftträdandet. Kassan skall för en stadgebestämmelse som avses i denna paragraf ansöka om social- och hälsovårdsministeriets fastställelse inom den tid som stadgas i 175 § 2 mom.

177 §

En försäkringskassa som har anmälts till registrering innan den nya lagen trätt i kraft samt en stadgeändring för vilken ansökts om fastställelse före ikraftträdandet får registreras enligt den gamla lagen.

178 §

En försäkringskassa kan efter att den nya lagen stadfästs, utan hinder av 175 § besluta ändra sina stadgar så att de stämmer överens med den nya lagen. Beslutet skall fattas i den ordning som den gamla lagen stadgar. En ansökan om fastställelse av stadgeändringen kan göras och social- och hälsovårdsministeriets beslut på ansökningen kan registreras före den nya lagens ikraftträdande med en anteckning om att de fastställda stadgarna träder tidigast i kraft samtidigt som den nya lagen.

179 §

Utan hinder av vad i 6 § stadgas om en försäkringskassas medlemsantal kan en försäkringskassa, som har registrerats innan den nya lagen trätt i kraft, fortsätta sin verksamhet, om den fortfarande bedriver likadan försäkringsverksamhet som under den gamla lagens giltighetstid och uppfyller de krav beträffande minimiantalet medlemmar som fastställts i stadgarna under den gamla lagens giltighetstid. Om medlemsantalet sjunker under det i stadgarna fastställda minimiantalet eller om kassans försäkringsverksamhet förändras till sin karaktär eller om kassans verksamhetssektor eller förmånerna förändras, skall kassan uppfylla de i 6 § stadgade kraven inom två år efter det att medlemsantalet blivit mindre än det i stadgarna förutsatta antalet eller en ändring av stadgarna som förändrar försäkringsverksamhetens art eller verksamhetssektorn eller förmånerna har godkänts vid kassamötet. Social- och hälsovårdsministeriet kan av särskilda skäl på ansökan av kassan förlänga tiden till högst fem år, om inte de försäkrades intressen därigenom äventyras.

180 §

De försäkringskassor vilkas ansvarsskuld när den nya lagen träder i kraft inte uppfyller de krav som stadgas i den nya lagen skall täcka underskottet inom högst 25 år efter ikraftträdandet enligt en plan som social- och hälsovårdsministeriet har godkänt.

181 §

De undantag som social- och hälsovårdsministeriet har meddelat enligt den gamla lagens 107 § gäller i fyra år efter att den nya lagen trätt i kraft. Ministeriet kan på ansökan av kassan förlänga undantagens giltighetstid också efter dessa fyra år, dock till högst fem år, om inte de försäkrade intressena därigenom äventyras. En förlängningsansökan skall göras till ministeriet inom fyra år efter att den nya lagen trätt i kraft.

182 §

Utan hinder av 7 § 3 mom. får en försäkringskassa fortfarande äga de aktier och andelar som den fick äga innan den nya lagen träder i kraft. Om det antal aktier och andelar som kassan äger eller den bestämmanderätt som avses i lagen överskrider den övre gräns som den nya lagen stadgar vid den tidpunkt då denna träder i kraft, får kassans relativa andel av det företags aktier, andelar eller bestämmanderätt som ägandet avser inte stiga högre än den var vid ikraftträdandet. Har kassans andel minskat efter att den nya lagen trätt i kraft, men alltjämt överskrider den lagstadgade övre gränsen, får kassans relativa ägarandel inte längre stiga från denna lägre nivå.

183 §

Ett ärende som gäller upplösning av en försäkringskassa skall handläggas och avgöras samt anmälas för registrering enligt den gamla lagen, om offentlig stämning har sökts innan den nya lagen trätt i kraft.

Ett ärende som gäller ansvarsöverföring skall handläggas och avgöras enligt den gamla lagen, om social- och hälsovårdsministeriets samtycke har sökts innan den nya lagen trätt i kraft.

184 §

Sammansättningen av en styrelse, ett förvaltningsråd eller ett representantskap som valts innan den nya lagen trätt i kraft skall ändras i överensstämmelse med den nya lagen inom två år från ikraftträdandet. Verkställande direktören skall anmälas till försäkringskasseregistret inom tre månader efter att social- och hälsovårdsministeriet har fastställt försäkringskassans stadgar enligt den nya lagen.

En styrelsemedlem, en medlem av förvaltningsrådet, en revisor eller en likvidator som har valts innan den nya lagen trätt i kraft får, även om han enligt den nya lagen inte är behörig, kvarstå i uppdraget tills ett nytt val förrättas, dock högst två år efter ikraftträdandet. Vad som sägs här gäller i tillämpliga delar också den som har rätt att teckna kassans namn och har utsetts före ikraftträdandet.

185 §

En under den gamla lagens giltighetstid utfärdad kallelse till kassamöte skall anses laglig, om den har utfärdats enligt den lagen.

186 §

Talan om att ett innan den nya lagen trätt i kraft fattat kassamötes beslut är ogiltigt samt andra yrkanden som har gjorts inom föreskriven tid skall slutbehandlas och avgöras enligt den gamla lagen.

187 §

På ett bokslut som har uppgjorts för en räkenskapsperiod som börjat innan den nya lagen trätt i kraft skall tillämpas den lagstiftning som gäller vid ikraftträdandet.

188 §

Vad som i någon annan lag stadgas om understödskassor skall på motsvarande sätt tillämpas på försäkringskassor. Hänvisningar i andra lagar till lagen om understödskassor skall anses syfta på den nya lagen.

189 §

De belopp som anges i den nya lagens 8 kap. motsvarar det för 1991 fastställda löneindextalet enligt 94 §.

RP 93/92, ShUB 35/92

Ikraftträdelsestadganden:

28.10.1994/945:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

RP 295/93, EkUB 27/94, Bilaga XXII till EES-avtalet: rådets direktiv (84/253/EEG, 78/660/EEG, 83/349/EEG)

3.3.1995/320:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

Denna lag tillämpas inte på ett ärende som har anhängiggjorts vid försäkringskassan innan lagen trätt i kraft. Stadgandena om förhöjning av ersättningen tillämpas dock på ett sådant förmånsbelopp som förfaller till betalning den dag då denna lag träder i kraft eller senare.

RP 292/94, EkUB 58/94

21.4.1995/610:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

29.12.1995/1777:

Denna lag träder i kraft den 31 december 1995.

RP 187, 188/95, ShUB 28/95, RSv 177/95

30.12.1996/1296:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 241/1996, GrUB 45/1996, ShUB 42/1996, RSv 248/1996

19.6.1997/615:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.

RP 18/1997, EkUB 16/1997, RSv 84/1997

30.12.1997/1322:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Lagens 79 § 2 mom. träder dock i kraft den 31 december 1997 och 8 § 2 mom. den 1 januari 1999. Bestämmelsen i lagens 83 d § om utökning av tilläggsförsäkringsansvaret med användning av överskottet i placeringsverksamheten enligt 83 d § 2–4 mom. och pensionskassans försäkringspremier tillämpas dock från den 31 december 1997 på det sätt social- och hälsovårdsministeriet beslutar.

Utan hinder av vad som bestäms i 83 c § är solvensgränsen och minimibeloppet av verksamhetskapitalet i fråga om en pensionskassa som registrerats innan denna lag träder i kraft och som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet, 1998 en åttondedel och 1999 två åttondedelar av solvensgränsen och minimibeloppet av verksamhetskapitalet i 83 c §. Under de följande åren fram till år 2005 är solvensgränsen och minimibeloppet av verksamhetskapitalet på motsvarande sätt det antal åttondedelar av solvensgränsen och minimibeloppet av verksamhetskapitalet i 83 c § som de gångna kalenderåren utvisar.

Utan hinder av 83 d § 2 mom. är dock den gräns som motsvarar solvensgränsens dubbla belopp, 1998 hälften av det fulla beloppet och 1999 tre fjärdedelar av det fulla beloppet.

Utan hinder av vad som i 83 a § och 132 § bestäms om överföring av verksamhetskapitalet, skall 1998–2005 dock iakttas de bestämmelser som social- och hälsovårdsministeriet utfärdar.

Lagens 83 a–83 e § samt i fråga om indexförhöjningsansvaret 79 § 2 mom. tillämpas dock från den 1 januari 1999 på en sådan pensionskassa vid vilken utöver lagstadgat pensionsskydd har ordnats också ett kompletterande tilläggsskydd.

På de ansökningar om överföring av ansvar som är anhängiga vid social- och hälsovårdsministeriet innan denna lag träder i kraft tillämpas dock fortfarande de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft.

RP 221/1997, ShUB 35/1997, RSv 241/1997

20.3.1998/200:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

RP 228/1997, ShUB 3/1998, RSv 3/1998

30.4.1998/309:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.

RP 243/1997, EkUB 2/1998, RSv 19/1998

24.7.1998/583:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 6/1997 och RP 117/1997, LaUB 3/1998, StoUB 2/1998, RSv 60/1998

23.12.1998/1136:

Denna lag träder i kraft den 31 december 1998. Lagens 70, 72, 74 a och 74 c § gäller till och med den 31 mars 1999.

Utan hinder av 9 kap. 2 § bokföringslagen tillämpas bokföringslagen och bestämmelserna i denna lag första gången på försäkringskassans bokföring för den räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 2000 eller senare.

Försäkringskassan får dock tillämpa de bestämmelser som avses i 2 mom. under den räkenskapsperiod som pågår eller börjar sedan denna lag trätt i kraft.

RP 234/1998, EkUB 32/1998, RSv 205/1998

30.12.1998/1209:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Lagens 90 § gäller till och med den 31 mars 1999.

De belopp i euro som anges i 8 kap. motsvarar det för 1998 fastställda löneindextalet enligt 94 §.

De belopp som i denna lag anges i euro kan utan hinder av 90 §, 91 § 2 mom. och 93 § 2 mom. anges i finska mark till och med den 31 december 2001. I euro angivna belopp omvandlas till finska mark enligt den slutliga växelkurs som Europeiska unionens råd gett på basis av artikel 109 l.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

RP 233/1998, EkUB 31/1998, RSv 204/1998

29.1.1999/84:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

De tillstånd, föreskrifter, anvisningar och andra beslut som vederbörande ministerium har utfärdat om försäkringstillsyn och försäkringsinspektion och vilkas utfärdande enligt 172 a § överförs på Försäkringsinspektionen, fortsätter efter att lagen om Försäkringsinspektionen trätt i kraft att gälla till dess att Försäkringsinspektionen beslutar något annat.

RP 163/1998, EkUB 29/1998, RSv 202/1998

17.3.2000/287:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.

RP 136/1999, ShUB 3/2000, RSv 22/2000

17.11.2000/943:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2000.

RP 95/2000, EkUB 23/2000, RSv 131/2000

5.4.2002/250:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2002.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 250/2001, EkUB 1/2002, RSv 14/2002

6.6.2003/420:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Vid beräkning av den minimitid om fem år som avses i 132 § 9 mom. beaktas inte sådana ansvarsövertaganden som har skett före lagens ikraftträdande.

Ansökan om överlåtande av ansvar enligt lagen om pension för arbetstagare skall behandlas och avgöras enligt de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande, om Försäkringsinspektionens samtycke har sökts före lagens ikraftträdande. Försäkringsinspektionen kan dock på sökandens begäran besluta att ansökan behandlas och avgörs enligt denna lag.

RP 221/2002, ShUB 52/2002, RSv 255/2002

13.6.2003/490:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2003.

Den skyldighet som föreskrivs i 7 a § skall fullgöras inom tre år efter det att denna lag har trätt i kraft.

RP 200/2002, FsUB 2/2002, RSv 267/2002

20.2.2004/145:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2004.

RP 153/2003, LaUB 8/2003, RSv 131/2003

2.4.2004/210:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. För en pensionskassa som under 2004 utträder ur försäkringskasseföreningen upphör skyldigheten att betala medlemsavgifter till föreningen den 31 december 2004.

RP 130/2003, ShUB 3/2004, RSv 13/2004

30.12.2004/1324:

Denna lag träder i kraft den 31 december 2004.

Denna lag tillämpas första gången på bokföringen för en försäkringskassa för den räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 2005 eller därefter. En försäkringskassa får tillämpa denna lag under den räkenskapsperiod som pågår när lagen träder i kraft.

På uppskrivningar som har gjorts innan denna lag träder i kraft får tillämpas de bestämmelser som är i kraft när denna lag träder i kraft.

RP 224/2004, EkUB 31/2004, RSv 230/2004, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002; EGT nr L 243, 11.9.2002, s. 1, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG; EGT nr L 283, 27.10.2001, s. 28, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG; EGT nr L 178, 17.7.2003, s. 16

3.6.2005/383:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

RP 19/2005, EkUB 7/2005, RSv 46/2005

9.12.2005/1016:

Denna lag träder i kraft den 31 december 2005.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Försäkringskasseföreningen är i likvidation från och med den 1 januari 2006.

Uppgifterna och verksamheten i fråga om föreningens ledning upphör den dag lagen träder i kraft. Uppdraget för föreningens föreningsmöte och revisorerna upphör inte när föreningens verksamhet upphör.

Föreningens föreningsmöte väljer i styrelsens ställe en likvidator att sköta föreningens ärenden från och med den 1 januari 2006 och bestämmer likvidatorns arvode. Likvidatorns arvode och övriga kostnader som hänför sig till att föreningens verksamhet upphör betalas av föreningens medel.

Likvidatorn företräder föreningen under likvidationen. Likvidationen av föreningen skall skötas utan dröjsmål. Likvidatorn skall utan dröjsmål söka offentlig stämning på föreningens borgenärer. Efter den utsatta tid som anges i den offentliga stämningen skall likvidatorn betala alla föreningens kända skulder.

Likvidatorn skall upprätta föreningens bokslut och verksamhetsberättelse för 2005 och för räkenskapsperioder efter det samt en slutredovisning efter avslutad likvidation. Bokslutet och slutredovisningen godkänns av föreningsmötet.

Föreningen anses upplöst när föreningsmötet har godkänt slutredovisningen. Föreningens arkiv skall förvaras på ett sätt som godkänns av Försäkringsinspektionen.

Den egendom som återstår när föreningen upplöses skall fördelas i enlighet med föreningens stadgar.

Verksamheten i den försäkringskassenämnd som avses i den upphävda 169 § upphör när de ärenden som är anhängiga i nämnden den 30 juni 2006 har behandlats.

Kostnaderna för nämndens verksamhet betalas av försäkringskasseföreningens medel under föreningens likvidation.

Nämndens arkiv skall överlämnas till social- och hälsovårdsministeriet.

Ändring i ett beslut som Försäkringsinspektionen fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol med iakttagande av 6 § i lagen om Försäkringsinspektionen (78/1999).

RP 157/2005, ShUB 25/2005, RSv 148/2005

31.3.2006/252:

Denna lag träder i kraft den 15 april 2006.

Lagen tillämpas på sådana överföringar och övertaganden av ansvar samt sådana övertaganden av försäkringsverksamhet och försäkringsbestånd i fråga om vilka avtalet har ingåtts den 7 oktober 2005 eller därefter.

Ett beslut som Försäkringsinspektionen meddelat före denna lags ikraftträdande med anledning av ansökan om samtycke till sådant avtal om överföring och övertagande av ansvar eller övertagande av försäkringsverksamhet och försäkringsbestånd som ingåtts den 7 oktober 2005 eller därefter skall meddelas i enlighet med den lag som är i kraft den dag beslutet meddelas. Försäkringsinspektionens beslut förfaller emellertid, om inte avtalet om överföring och övertagande av ansvar eller övertagande av försäkringsverksamhet och försäkringsbestånd ändras så att det överensstämmer med denna lag inom två månader från lagens ikraftträdande.

RP 158/2005, ShUB 6/2006, RSv 23/2006

19.5.2006/392:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2006.

Utan hinder av vad som föreskrivs i 7 § 2 mom. får pensionskassor hålla de lån som upptagits före denna lags ikraftträdande i kraft i enlighet med de överenskomna lånevillkoren.

Utan hinder av 8 § 2 mom. får tilläggspensionskassor fram till den 23 september 2010 behålla investeringar som när denna lag träder i kraft gjorts i ett företag som är delägare. På nya lån som efter denna lags ikraftträdande ges ett företag som är delägare och på ändringar i sådana lån som före ikraftträdandet givits ett företag som är delägare tillämpas bestämmelserna i 8 § 2 mom. Det här momentet tillämpas inte på EES-tilläggspensionskassors gränsöverskridande verksamhet.

Om de tillgångar enligt 83 h–83 n § som utgör täckning för bruttobeloppet av en försäkringskassas ansvarsskuld den 5 mars 1999 överskred de maximigränser som föreskrivs i nämnda paragrafer, skall försäkringskassan före utgången av 2005 undanröja överskridningen. Beloppet av dessa tillgångar och förbindelser får inte öka eller deras relativa andel av alla de tillgångar som utgör täckningen stiga under den tid då maximigränsen överskrids. Försäkringsinspektionen kan av särskilda skäl på ansökan av kassan, beträffande tillgångar som avses i 83 j och 83 l §, förlänga den utsatta tiden enligt detta moment med högst fem år.

Genom denna lag upphävs förordningen av den 23 december 1998 om täckning för försäkringskassors ansvarsskuld (1138/1998) och förordningen av den 30 december 1997 om poster som skall hänföras till verksamhetskapitalet i pensionskassor som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare (1324/1997) jämte ändringar.

RP 156/2005, EkUB 3/2006, RSv 34/2006, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (32003L0041); EGT N:o L 235, 23.9.2003 s. 10

8.12.2006/1115:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 79/2006, ShUB 30/2006, RSv 155/2006

8.12.2006/1123:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft. (11.3.2011/225)

Pensionskassorna får tillämpa 83 b § 2 mom. 7 punkten, vilken upphävts genom denna lag, till och med den 31 december 2010. (11.3.2011/225)

En pensionskassa som den 31 december 2010 har en borgensförbindelse eller säkerhet som avses i 83 b § 2 mom. 7 punkten, vilken upphävts genom denna lag, får tillämpa nämnda punkt till och med den 31 december 2012. (11.3.2011/225)

Pensionskassorna får tillämpa 83 b § 2 mom. 7 punkten, vilken upphävts genom denna lag, till och med den 31 december 2010.

RP 77/2006, ShUB 31/2006, RSv 152/2006

8.12.2006/1128:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 78/2006, ShUB 32/2006, RSv 153/2006

13.4.2007/472:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

RP 194/2006, EkUB 33/2006, RSv 293/2006

19.12.2008/899:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

RP 66/2008, EkUB 20/2008, RSv 109/2008

27.3.2009/175:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

I det fall att en pensionskassa inte utövar gränsöverskridande verksamhet, tillämpas 83 s § om den kapitalbas som krävs av pensionskassor inte förrän från och med den 23 september 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 152/2008, ShUB 3/2009, RSv 8/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (32003L0041); EUT Nro L 235, 23.9.2003, s. 10–21

11.3.2011/223:

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2011.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 273/2010, ShUB 50/2010, RSv 299/2010

11.3.2011/225:

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2011.

Ikraftträdandebestämmelsens 3 mom. tillämpas dock från och med den 1 januari 2011.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 273/2010, ShUB 50/2010, RSv 299/2010

9.12.2011/1250:

Denna lag träder i kraft den 31 december 2011.

RP 71/2011, EkUB 4/2011, RSv 30/2011, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EG (32010L0078) ; EGT nr L 331, 15.12.2010, s. 120 - 161

20.7.2012/444:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Vad som någon annanstans i lag föreskrivs om en pensionskassas verksamhetskapital gäller efter denna lags ikraftträdande pensionskassans solvenskapital.

Maximibeloppet av den post enligt 83 b § 2 mom. 8 punkten som ingår i pensionskassans solvenskapital kan höjas så att pensionskassans solvens i förhållande till arbetspensionsförsäkringsbolagens genomsnittliga solvens vid lagens ikraftträdande är densamma som den var den 31 december 2012. Från och med lagens ikraftträdande till och med den 31 december 2017 kvarstår det höjda maximibeloppet som lika stort i förhållande till den ansvarsskuld som används vid beräkningen av solvensgränsen. Efter det sjunker beloppet av förhöjningen årligen med lika stora sänkningar så att förhöjningen är lika med noll den 1 januari 2022.

RP 9/2012, ShUB 4/2012, EkUU 21/2012, RSv 47/2012

30.11.2012/670:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 108/2012, EkUB 9/2012, RSv 98/2012

20.3.2015/307:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 344/2014, EkUB 30/2014, RSv 304/2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (32009L0138); EUT nr L 335, 17.12.2009, s. 1., Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU (32011L0089); EUT nr L 326, 8.12.2011, s. 113., Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU (32014L0051); EUT nr L 153, 22.5.2014, s. 1.

20.3.2015/323:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

RP 279/2014, ShUB 46/2014, RSv 305/2014

18.9.2015/1201:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 254/2014, EkUB 34/2014, RSv 371/2014

30.12.2015/1671:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. Lagen tillämpas första gången på en försäkringskassas bokföring för den räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 2016 eller därefter.

Lagens 74 b § 3 mom. tillämpas på uppskrivningar som gjorts efter det att lagen trädde i kraft.

RP 98/2015, EkUB 17/2015, RSv 114/2015, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (32013L0034); EUT nr L 182, 29.6.2013, s. 19.

29.1.2016/97:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Det utjämningsbelopp som har ackumulerats fram till den 31 december 2016 för en pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring överförs den 1 januari 2017 till tilläggsförsäkringsansvaret.

Utöver vad som föreskrivs i 72 § 2 mom. får indexförhöjningsansvaret också användas för att täcka ökning av ansvarsskulden till följd av de ändringar av den lägsta åldern för ålderspension som föreskrivs i lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare (69/2016). När den övre gränsen för indexförhöjningsansvaret fastställs, kan ökningen av ansvarsskulden beaktas från och med den 31 december 2016. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om utökningen och användningen av det indexförhöjningsansvar som avses i detta moment.

RP 16/2015, ShUB 5/2015, RSv 37/2015

3.6.2016/413:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

En pensionskassa ska senast inom ett år efter att denna lag trädde i kraft genomföra den första risk- och solvensbedömningen enligt 33 a § och ge in ett sammandrag av den till Finansinspektionen.

RP 31/2016, ShUB 5/2016, RSv 58/2016

12.8.2016/632:

Denna lag träder i kraft den 19 augusti 2016.

RP 70/2016, EkUB 16/2016, RSv 85/2016, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU, (32014L0056); EUT nr L 158, 27.5.2014, s. 196, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 (32014R0537); EUT nr L 158, 27.5.2014, s. 77

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.