Beaktats t.o.m. FörfS 1027/2016.

20.7.1992/654

Fastighetsskattelag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Skatteobjekt och skattetagare

1 §
Fastighetsskatt

I denna lag stadgas om fastighetsskatt, som årligen skall betalas till kommunen på basis av fastighetens värde.

Fastighetsskatten tillfaller den kommun där fastigheten är belägen.

2 §
Fastighet

Med fastighet avses i denna lag sådan tomt, lägenhet och annan självständig enhet för jordinnehav i Finland som har införts eller bör införas som fastighet i det fastighetsregister som avses i fastighetsregisterlagen (392/1985). (22.12.2005/1152)

Denna lags stadganden om fastigheter tillämpas även

1) på byggnader och konstruktioner som är någon annans än markägarens och som värderas enligt de grunder som nämns i 15 §,

2) på outbrutet område som hör till fastighet. (3.12.1993/1084)

3) på byggnadsmark som hör till samfällighet som avses i lagen om samfälligheter (758/89) eller samfälld skog som avses i lagen om samfällda skogar (37/91). (3.12.1993/1084)

En byggnad och andra beståndsdelar av en fastighet anses höra till fastigheten till den del de beaktas vid tillämpningen av de värderingsgrunder som nämns i 15 §.

L om samfällda skogar 37/1991 har upphävts genom L om samfällda skogar 109/2003. Se L om beskattningsförfarande 1558/1995 10 § och SkatteFb om deklarationsskyldighet och anteckningar 1581/2015 16 §.

3 §
Fastigheter som är helt eller delvis befriade från skatt

Fastighetsskatt skall inte betalas

1) för skog eller jordbruksjord,

2) för ödekyrkor, slott, fästningar eller kloster,

3) för byggnader eller konstruktioner som används för övervakning av Finlands territorium eller för andra fastigheter till den del de används för försvarsmaktens behov som fästningsverk, militär-, flyg- eller flottbas, forsknings- eller försöksanstalt, förråd eller depå,

4) för vattenområden.

(21.12.2004/1164)

Fastighetsskatt skall inte heller betalas för en fastighet till den del den används

1) som torg, öppen plats, gata, byggnadsplaneväg, allmän väg, allmän spårtrafikled eller ett allmänt flygfälts rullbana, (3.12.1993/1084)

2) som begravningsplats, vilken grundats av en församling inom den evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa kyrkosamfundet eller annars med behörigt tillstånd. En privat gravplats anses dock inte utgöra en sådan begravningsplats.

En kommun skall inte betala skatt för en fastighet som den äger på sitt eget område.

4 § (3.12.1993/1084)
Skattefrihet på grundval av internationella avtal

För en fastighet skall inte betalas skatt, om beskattningen strider mot föreskrifterna i ett internationellt avtal som binder Finland.

2 kap

Skattskyldighet

5 §
Ägare och innehavare som är likställd med ägare

Med en fastighets ägare avses den som äger fastigheten vid ingången av kalenderåret.

Med innehavare som är likställd med ägare avses den som vid ingången av kalenderåret

1) har ständig besittningsrätt till fastigheten, eller

2) har vederlagsfri besittningsrätt till fastigheten med stöd av 3 kap. 1 a § 2 mom. i ärvdabalken (40/1965), testamente eller någon annan sådan grund, vars giltighet inte grundar sig på ett avtal som ingåtts av fastighetens ägare eller tidigare ägare.

(22.12.2005/1152)

Denna lags stadganden om ägare tillämpas även på innehavare som är likställda med ägare.

6 §
Ägares skattskyldighet

Skyldig att betala skatten för en fastighet är fastighetsägaren, om inte annat stadgas nedan.

Skyldigt att betala skatten för ett dödsbos fastighet är dödsboet.

Skyldig att betala skatten för en byggnad eller konstruktion är byggnadens eller konstruktionens ägare, oberoende av hans rätt till den mark på vilken byggnaden eller konstruktionen står.

Skyldig att betala skatten för ett outbrutet område är den som äger det outbrutna området.

Skyldig att betala skatt för byggnadsmark som avses ovan i 2 § 2 mom. 3 punkten är den samfällda förmån som avses i samma lagrum. (3.12.1993/1084)

7 §
Skattskyldighet för innehavare som är likställd med ägare

En innehavare som är likställd med ägare är skyldig att av skatten för fastigheten betala ett belopp, motsvarande den del av fastigheten som är i hans besittning.

8 §
Partiell skattskyldighet för ägare

Om någon annan än fastighetens ägare är skyldig att betala skatt för en del av fastigheten, är ägaren skyldig att betala skatt endast för den övriga delen av fastigheten.

9 §
Fastigheter vilka är i gemensam ägo genom vissa andelar

Om flera personer äger en fastighet genom vissa andelar, är var och en skyldig att betala skatt för sin egen andel av fastigheten.

10 §
Fastigheter som förvärvats för ett oregistrerat samfunds räkning

Om en fastighet har förvärvats för ett bolag som skall bildas eller för annat oregistrerat samfund, är den skattskyldig som har förvärvat fastigheten, till dess att äganderätten övergår till samfundet eller bolaget i fråga eller till en annan mottagare av överlåtelsen.

10 a § (29.12.2009/1739)
Helsingfors universitets skattskyldighet

Trots av vad som bestäms i 75 § 3 mom. i universitetslagen (558/2009) är Helsingfors universitet skyldigt att betala fastighetsskatt så som föreskrivs nedan i denna lag.

UniversitetsL 558/2009 75 § 3 mom. har upphävts genom L 1707/2015, som träder i kraft 1.1.2017.

3 kap

Skattens belopp och värdering av fastighet

11 §
Allmän fastighetsskatteprocentsats

Fastighetsskatten är en på basis av fastighetsskatteprocentsatsen bestämd andel av fastighetens värde.

Kommunfullmäktige bestämmer årligen på förhand storleken av kommunens fastighetsskatteprocentsatser och fastställer samtidigt inkomstskattesatsen för finansåret. Fastighetsskatteprocentsatserna bestäms med en hundradels procents noggrannhet. (13.12.2001/1266)

Den allmänna fastighetsskatteprocentsats som kommunfullmäktige bestämt tillämpas på de fastigheter som enligt denna lag är skattepliktiga, om ingenting annat följer av 12, 12 a, 12 b, 13, 13 a eller 14 §. Den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen bestäms till minst 0,93 och högst 1,80. (18.11.2016/970)

3 mom. har ändrats genom L 970/2016, som trädde i kraft 19.11.2016. Den tidigare formen lyder:

Den av kommunfullmäktige fastställda allmänna fastighetsskatteprocentsatsen tillämpas på de fastigheter som enligt denna lag är skattepliktiga, om ingenting annat följer av 12, 12 a, 12 b, 13, 13 a eller 14 §. Den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen ska fastställas till minst 0,86 och högst 1,80. (30.10.2015/1291)

3 mom. har ändrats genom L 1291/2015, som trädde i kraft 3.11.2015. Den tidigare formen lyder:

Den av kommunfullmäktige fastställda allmänna fastighetsskatteprocentsatsen tillämpas på de fastigheter som enligt denna lag är skattepliktiga, om ingenting annat följer av 12–14 §. Den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen ska fastställas till minst 0,80 och högst 1,55. (7.11.2014/861)

Kommunen ska meddela fastighetsskatteprocentsatserna till Skatteförvaltningen senast den 17 november året före skatteåret. Skatteförvaltningen kan förlänga tidsfristen för meddelandet. Har anmälan inte gjorts inom föreskriven tid, får fastighetsskatteprocentsatsen för det föregående året iakttas i beskattningen, dock minst den lägsta skatteprocentsatsen enligt lagen. (11.6.2010/527)

12 §
Skatteprocentsats för byggnader som används för stadigvarande boende

För byggnader som huvudsakligen används för stadigvarande boende bestämmer kommunfullmäktige skatteprocentsatsen till minst 0,41 och högst 0,90. (18.11.2016/970)

1 mom. har ändrats genom L 970/2016, som trädde i kraft 19.11.2016. Den tidigare formen lyder:

Kommunfullmäktige fastställer skatteprocentsatsen för byggnader som huvudsakligen används för stadigvarande boende till minst 0,39 och högst 0,90. (30.10.2015/1291)

1 mom. har ändrats genom L 1291/2015, som trädde i kraft 3.11.2015. Den tidigare formen lyder:

Kommunfullmäktige fastställer skatteprocentsatsen för byggnader som huvudsakligen används för stadigvarande boende till minst 0,37 och högst 0,80. (7.11.2014/861)

En byggnad anses vara använd huvudsakligen för stadigvarande boende om minst hälften av byggnadens lägenhetsyta används för detta ändamål. En lägenhet anses vara använd för nämnda ändamål om den i huvudsak är avsedd för sådan användning och inte är i annan användning.

En byggnad anses också vara använd huvudsakligen för stadigvarande boende, om den har börjat byggas med tanke på i huvudsak sådan användning.

På separata ekonomibyggnader och garagebyggnader i anslutning till sådana byggnader som avses i denna paragraf tillämpas en skatteprocentsats som bestämts enligt 1 mom.

12 a § (12.11.1999/1026)
Skatteprocentsatsen för obebyggda byggplatser

Kommunfullmäktige kan för sådana obebyggda byggplatser som avses i 2 mom. särskilt bestämma en skatteprocentsats som är minst 2,00 och högst 6,00. (18.11.2016/970)

1 mom. har ändrats genom L 970/2016, som trädde i kraft 19.11.2016. Den tidigare formen lyder:

Kommunfullmäktige kan för sådana obebyggda byggplatser som avses i 2 mom. särskilt fastställa en skatteprocentsats som är minst 1,00 och högst 4,00. (30.10.2015/1291)

1 mom. har ändrats genom L 1291/2015, som trädde i kraft 3.11.2015. Den tidigare formen lyder:

Kommunfullmäktige kan för sådana obebyggda byggplatser som avses i 2 mom. särskilt fastställa en skatteprocentsats som är minst 1,00 och högst 3,00.

Den särskilda skatteprocentsatsen tillämpas på obebyggda byggplatser, om

1) detaljplanen har varit i kraft minst ett år före ingången av kalenderåret,

2) över hälften av byggrätten för byggplatsen enligt detaljplanen har planlagts för bostadsändamål,

3) det på byggplatsen inte finns någon bostadsbyggnad som används för boende och byggande av en bostadsbyggnad på den före ingången av kalenderåret inte påbörjats på det sätt som avses i 149 c § i markanvändnings- och bygglagen (132/1999),

4) det till byggplatsen finns en i 135 § i markanvändnings- och bygglagen avsedd användbar infartsväg eller det är möjligt att ordna en sådan,

5) byggplatsen kan anslutas till den allmänna vattenledningen och till avlopp på det sätt som avses i 10 § i lagen om vattentjänster (119/2001),

6) det för byggplatsen inte har utfärdats ett sådant byggförbud som avses i 38 eller 53 § eller i 58 § 5 mom. i markanvändnings- och bygglagen, och om

7) byggplatsen är i samma ägares ägo.

(30.10.2015/1291)

2 mom. har ändrats genom L 1291/2015, som trädde i kraft 3.11.2015. Den tidigare formen lyder:

Den särskilda skatteprocentsatsen tillämpas på obebyggda byggplatser, om

1) detaljplanen har varit i kraft minst ett år före ingången av kalenderåret,

2) över hälften av byggrätten för byggplatsen enligt detaljplanen har planlagts för bostadsändamål,

3) det på byggplatsen inte finns någon bostadsbyggnad som används för boende och byggande av en bostadsbyggnad på den före ingången av kalenderåret inte påbörjats på det sätt som avses i 72 § markanvändnings- och byggförordningen (895/1999),

4) det till byggplatsen finns en i 135 § markanvändnings- och bygglagen (132/1999) avsedd användbar infartsväg eller det är möjligt att ordna en sådan,

5) byggplatsen kan anslutas till den allmänna vattenledningen och till avlopp på det sätt som avses i 10 § hälsoskyddsförordningen (1280/1994),

6) det för byggplatsen inte har utfärdats ett sådant byggförbud som avses i 53 § eller 58 § 4 mom. markanvändnings- och bygglagen, och om

7) byggplatsen är i samma ägares ägo.

En byggplats anses vara i samma ägares ägo då makar tillsammans äger byggplatsen eller byggplatsen annars är samägd i kvotdelar. Likaså anses en byggplats vara i samma ägares ägo då en del av byggplatsen ägs av ett bolag eller en annan sammanslutning som huvudsakligen är i den skattskyldiges ägo eller då byggplatsen ägs av bolag som hör till samma koncern.

Med byggplats för bostadsbyggnad enligt detaljplanen avses

1) en sådan tomt eller annan byggplats enligt detaljplanen som antecknats i fastighetsregistret,

2) en byggplats enligt detaljplanen och enligt bindande eller riktgivande tomtindelning, och

3) ett kvarter som antecknats i detaljplanen och som inte omfattas av bindande eller riktgivande tomtindelning.

Denna paragraf gäller inte byggplatser som planlagts för fritidsbebyggelse.

HälsoskyddsF 1280/1994 10 § har upphävts genom F 207/2006 och Markanvändnings- och byggF 895/1999 72 § har upphävts genom F215/2015. Om anslutning av fastigheter till vattentjänstverkets ledningsnäte se L om vattentjänster 119/2001 10 och 12 §.

12 b § (18.11.2016/970)
Skatteprocentsatsen för obebyggda byggplatser i vissa kommuner

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 12 a § 1 mom. ska kommunfullmäktige i Borgnäs, Grankulla, Esbo, Helsingfors, Hyvinge, Kervo, Kyrkslätt, Mäntsälä, Nurmijärvi, Sibbo, Tusby, Träskända, Vanda och Vichtis kommuner för obebyggda byggplatser bestämma en skatteprocentsats som är minst 3,00 procentenheter högre än den allmänna fastighetsskatteprocentsats som kommunfullmäktige bestämt. Skatteprocentsatsen för en obebyggd byggplats kan dock bestämmas till högst 6,00.

12 b § har ändrats genom L 970/2016, som trädde i kraft 19.11.2016. Den tidigare formen lyder:

12 b § (30.10.2015/1291)
Skatteprocentsatsen för obebyggda byggplatser i vissa kommuner

Med avvikelse från vad som bestäms i 12 a § 1 mom. ska kommunfullmäktige i Borgnäs, Grankulla, Esbo, Helsingfors, Hyvinge, Kervo, Kyrkslätt, Mäntsälä, Nurmijärvi, Sibbo, Tusby, Träskända, Vanda och Vichtis kommuner för obebyggda byggplatser bestämma en skatteprocentsats, som är minst 1,5 procentenheter högre än den av kommunfullmäktige fastställda allmänna fastighetsskatteprocentsatsen. Som skatteprocentsats för en obebyggd byggplats kan dock fastställas högst 4,00.

12 b § har ändrats genom L 1291/2015, som trädde i kraft 3.11.2015. Den tidigare formen lyder:

12 b § (18.11.2013/811)
Skatteprocentsatsen för obebyggda byggplatser i vissa kommuner

Med avvikelse från vad som bestäms i 12 a § ska kommunfullmäktige i Borgnäs, Grankulla, Esbo, Helsingfors, Hyvinge, Kervo, Kyrkslätt, Mäntsälä, Nurmijärvi, Sibbo, Tusby, Träskända, Vanda och Vichtis kommuner för obebyggda byggplatser bestämma en skatteprocentsats, som är minst 1,5 procentenheter högre än den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen, dock högst 3,0 procent.

13 §
Skatteprocentsats för andra bostadsbyggnader

Kommunfullmäktige bestämmer särskilt en skatteprocentsats för byggnader av vilkas lägenhetsyta mer än hälften används huvudsakligen för annat boende än stadigvarande boende enligt 12 §. Skatteprocentsatsen bestäms till minst 0,93 och högst 1,80. (18.11.2016/970)

1 mom. har ändrats genom L 970/2016, som trädde i kraft 19.11.2016. Den tidigare formen lyder:

Kommunfullmäktige kan inom de gränser som bestäms i 11 § 3 mom. särskilt fastställa en skatteprocentsats för byggnader av vilkas lägenhetsyta mer än hälften används huvudsakligen för annat boende än det stadigvarande boende som avses i 12 §. Denna skatteprocentsats kan bestämmas så att den är högst 1,00 procentenheter högre än skatteprocentsatsen för byggnader som används huvudsakligen för stadigvarande boende eller, om den på så sätt uträknade skatteprocentsatsen är lägre än den allmänna fastighetsskatteprocentsats som kommunfullmäktige fastställt, högst lika stor som den av kommunfullmäktige fastställda allmänna fastighetsskatteprocentsatsen. (30.10.2015/1291)

1 mom. har ändrats genom L 1291/2015, som trädde i kraft 3.11.2015. Den tidigare formen lyder:

Kommunfullmäktige kan inom de gränser som nämns i 11 § särskilt fastställa en skatteprocentsats för byggnader av vilkas lägenhetsyta mer än hälften används huvudsakligen för annat boende än det stadigvarande boende som avses i 12 §. Denna skatteprocentsats kan bestämmas så att den är högst 0,60 procentenheter högre än skatteprocentsatsen för byggnader som används huvudsakligen för stadigvarande boende eller, om den på så sätt uträknade skatteprocentsatsen är lägre än den allmänna fastighetsskatteprocentsats som kommunfullmäktige fastställt, högst lika stor som den av kommunfullmäktige fastställda allmänna fastighetsskatteprocentsatsen. (7.11.2014/862)

Som sådan användning som avses i 1 mom. anses också det att en byggnad hålls reserverad huvudsakligen för annat boende än stadigvarande boende. Även på en byggnad som börjat uppföras med tanke på användning för det ändamål som avses i 1 mom. tillämpas en skatteprocentsats enligt 1 mom.

På separata ekonomibyggnader och garagebyggnader i anslutning till sådana byggnader som avses i 1 mom. tillämpas en skatteprocentsats som bestämts enligt 1 mom.

Den skatteprocentsats som avses i 1 mom. tillämpas inte på byggnader som hör till en härbärgeringsrörelse, vilken drivs som näringsverksamhet, ej heller på byggnader som används för härbärgeringsverksamhet som enbart bedrivs i samband med gårdsbruk. (3.12.1993/1084)

13 a § (26.6.1998/476)
Skatteprocentsatsen för allmännyttiga samfund

Med avvikelse från vad som i 11 § föreskrivs om den nedre gränsen för fastighetsskatteprocentsatsen kan kommunfullmäktige bestämma att procentsatsen för en byggnad ägd av ett allmännyttigt samfund som avses i 22 § inkomstskattelagen och dess mark skall vara lägre än vad som bestäms ovan, om byggnaden på fastigheten huvudsakligt är i allmänt eller allmännyttigt bruk. Fastighetsskatteprocentsatsen för en fastighet som avses i denna paragraf kan också bestämmas vara 0,00.

14 § (22.12.2005/1131)
Skatteprocentsatsen för vissa anläggningar

Kommunfullmäktige kan särskilt fastställa en skatteprocentsats som ska tillämpas på byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk eller en slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Denna skatteprocentsats kan fastställas till högst 3,10. (30.10.2015/1291)

1 mom. har ändrats genom L 1291/2015, som trädde i kraft 3.11.2015. Den tidigare formen lyder:

Kommunfullmäktige kan särskilt fastställa en skatteprocentsats som ska tillämpas på byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk eller en slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Denna skatteprocentsats kan fastställas till högst 2,85. (27.11.2009/969)

På vatten- och vindkraftverk vilkas nominella effekt är högst 10 megavoltampere tillämpas dock den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen.

Kraftverkets ägare ska lägga fram en utredning om kraftverkets nominella effekt. Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas samt om när och hur de ska lämnas. (11.6.2010/527)

15 § (22.12.2005/1152)
Värdering av fastighet

Vid tillämpningen av denna lag anses som en fastighets värde det värde som enligt 5 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) samt de bestämmelser och beslut som meddelats med stöd av den räknas ut för kalenderåret före det år då fastighetsskatten påförs. Värdet av en fastighet som hör till företagsförmögenhet räknas ut enligt samma grunder.

4 kap

Deklarationsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter (25.5.2012/253)

16 § (25.5.2012/253)
Den skattskyldiges deklarationsskyldighet

I samband med debitering av fastighetsskatt sänder Skatteförvaltningen den skattskyldige en utredning om de fastighetsuppgifter som använts som grund vid fastighetsbeskattningen. Den skattskyldige ska granska de i utredningen antecknade uppgifterna om markens areal, byggrätt, planläggning, strandrätt, användningsändamål samt ägande- och besittningsrätt liksom de uppgifter och det användningsändamål som använts som grund för beräkningen av en byggnads återanskaffningsvärde. Den skattskyldige ska till Skatteförvaltningen anmäla eventuella fel i uppgifterna. Fastigheter och byggnader som saknas i utredningen liksom ombyggnader och betydande reparationsåtgärder samt uppgift om att en byggnad har rivits eller tagits ur bruk ska också anmälas. En utredning om fastighetsuppgifter kan vid behov sändas även när fastighetsskatt inte påförs den skattskyldige. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur och när uppgifterna ska lämnas och om andra förfaranden för att lämna uppgifter.

Om den skattskyldige inte korrigerar uppgifterna som ligger till grund för fastighetsbeskattningen, anses han för fastighetsbeskattningen ha lämnat uppgifter som stämmer överens med den utredning som har sänts till honom.

I fråga om den skattskyldiges skyldighet att lämna uppgifter för verkställande av fastighetsbeskattningen tillämpas förutom denna lag vad som i 2 kap. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) bestäms om den skattskyldiges deklarationsskyldighet.

17 § (11.6.2010/527)

17 § har upphävts genom L 11.6.2010/527.

18 § (11.6.2010/527)
Skatteförvaltningens rätt att få uppgifter samt att utföra granskning

I fråga om Skatteförvaltningens rätt att för verkställande av fastighetsbeskattningen få uppgifter av utomstående och myndigheter samt i fråga om rätten att granska dem gäller i tillämpliga delar vad som i 3 kap. i lagen om beskattningsförfarande bestäms om utomståendes och myndigheters skyldighet att lämna uppgifter.

19 §
Granskning av fastighetsuppgifter

Skatteförvaltningen har rätt att vid behov för granskning tillställa den som för fastighetsregistret, byggnadsmyndigheten i den kommun där fastigheten är belägen eller någon annan myndighet i kommunen uppgifter om fastigheten, inklusive signumuppgifter rörande ägaren.

Myndigheten i fråga är skyldig att granska uppgifternas riktighet i den utsträckning saken framgår av de uppgifter som myndigheten har i sin besittning.

5 kap

Beskattning och ändringssökande

20 § (11.6.2010/527)

20 § har upphävts genom L 11.6.2010/527.

20 a § (22.12.2005/1131)
Kommunens skyldighet att lämna uppgifter

En kommun som fastställer den skatteprocentsats som avses i 12 a eller 12 b § utreder samtidigt årligen de byggplatser som avses i 12 a eller 12 b § och meddelar dem samt andra behövliga uppgifter och handlingar till Skatteförvaltningen för verkställande av beskattningen och för ändringssökande. (11.6.2010/527)

2 mom. har upphävts genom L 18.11.2013/811. (18.11.2013/811)

Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas samt om när och hur de ska lämnas. (11.6.2010/527)

21 § (26.7.1996/541)
Förhandsavgörande

Skatteförvaltningen får på skriftlig ansökan av den skattskyldige meddela förhandsavgörande som gäller fastighetsskatt. (11.6.2010/527)

I ansökan skall individualiseras den fråga i vilken förhandsavgörande söks och framläggas den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av sökanden iakttas med bindande verkan så som bestäms i avgörandet.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen. (9.9.2016/786)

4 mom. har ändrats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/527)

22 § (11.6.2010/527)
Verkställande av beskattning

Skatteförvaltningen verkställer fastighetsbeskattningen.

Fastighetsskatt påförs inte om beloppet av den skattskyldiges skatt skulle bli mindre än 17 euro. Fastighetsbeskattningen slutförs vid den tidpunkt som Skatteförvaltningen bestämt, dock senast vid utgången av kalenderåret.

Skatteförvaltningen verkställer fastighetsbeskattningen utifrån de uppgifter som finns i Skatteförvaltningens register, de uppgifter som den skattskyldige har lämnat och de uppgifter som har fåtts av utomstående uppgiftsskyldiga med stöd av 3 kap. i lagen om beskattningsförfarande samt utifrån annan utredning som har fåtts i ärendet. (25.5.2012/253)

I fråga om hörande av den skattskyldige och motivering av beslut tillämpas vad som bestäms om detta i lagen om beskattningsförfarande. (25.5.2012/253)

23 § (9.9.2016/786)
Skatteår

Skatteåret är det kalenderår för vilket fastighetsskatt ska betalas.

23 § har tillfogats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

23 § (30.12.1999/1348)

23 § har upphävts genom L 30.12.1999/1348.

24 § (22.12.2005/1087)
Beskattningsbeslut

Till en skattskyldig som har påförts fastighetsskatt skall sändas ett beskattningsbeslut och en besvärsanvisning.

I beskattningsbeslutet antecknas uppgifter som specificerar den skattskyldige samt den myndighet som verkställt beskattningen jämte kontaktuppgifter, de fastigheter för vilka den skattskyldige skall betala skatt, dessa fastigheters värde samt beloppet av den skatt som skall betalas. Om en byggnad hör till de klasser som avses i 12–14 §, skall också detta antecknas i beskattningsbeslutet.

25 § (25.5.2012/253)
Skatteförhöjning, rättelse av beskattningen och följdändring

I fråga om skatteförhöjning, rättelse av beskattningen och följdändring tillämpas vad som bestäms om detta i lagen om beskattningsförfarande. Skatteförhöjning påförs dock inte, om det i uppgifterna som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om.

Vid beräkning av tidsfristerna för ändring av beskattningen avses med skatteår det skatteår som anges i 23 §. (9.9.2016/786)

2 mom. har tillfogats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017.

Såsom uppgifter som den skattskyldige lämnat beaktas vid bedömningen av förutsättningarna för skatteförhöjning eller rättelse av beskattningen, förutom uppgifter som avses i 16 §, även uppgifter och handlingar som den skattskyldige har lämnat för verkställande av sin inkomstbeskattning eller om sin förmögenhet med stöd av lagen om beskattningsförfarande.

Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel behöver inte verkställas, om den skatt som inte påförts är obetydlig och om inte kravet på jämlikhet vid beskattningen eller någon annan orsak kräver att beskattningen rättas.

26 § (9.9.2016/786)
Ändringssökande

Den skattskyldige eller någon annan som är ansvarig för skatten, den som ansöker om förhandsavgörande samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt eller den kommun där fastigheten är belägen får söka ändring i beskattningen eller ett förhandsavgörande på det sätt som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande.

Vid beräkning av tidsfristerna för ändringssökande avses med skatteår det skatteår som anges i 23 §.

Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning och ett förhandsavgörande får överklagas genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hör. Om personer på vilka inkomstskattelagens (1535/1992) bestämmelser om makar tillämpas har sin hemkommun inom domkretsen för olika förvaltningsdomstolar, ska ändring i skatterättelsenämndens beslut sökas hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets hemkommunen för den äldre personen hör. Är personerna lika gamla, är förvaltningsdomstolen för den vars personbeteckning har ett lägre individuellt nummer behörig förvaltningsdomstol. Kan nämnda grunder inte tillämpas, ska besvären anföras hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

26 § har ändrats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

26 § (18.12.1995/1560)
Sökande av ändring i Skatteförvaltningens och skatterättelsenämndens beslut (11.6.2010/527)

Den som är skattskyldig enligt denna lag eller den som är ansvarig för betalningen av skatten liksom även Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt eller den kommun där fastigheten är belägen får söka ändring i beskattningen genom skriftligt rättelseyrkande. Rättelseyrkandet framställs hos skatterättelsenämnden. Ändring i ett beslut på ett rättelseyrkande söks genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hör. Om personer på vilka inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas har sin hemkommun inom domkretsen för olika förvaltningsdomstolar, söks ändring i skatterättelsenämndens beslut hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets hemkommunen för den äldre personen hör. Är personerna lika gamla, är förvaltningsdomstolen för den vars personbeteckning har ett lägre invididuellt nummer behörig förvaltningsdomstol. Kan nämnda grunder inte tillämpas, ska besvären lämnas till Helsingfors förvaltningsdomstol. (11.6.2010/527)

I fråga om begäran om omprövning, besvär och prejudikatbesvär samt behandlingen av sådana gäller i tillämpliga delar lagen om beskattningsförfarande. (21.12.2012/885)

Ändring i ett förhandsavgörande enligt 21 § söks genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hör. Om personer på vilka inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas har sin hemkommun inom domkretsen för olika förvaltningsdomstolar, söks ändring i ett förhandsavgörande hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets hemkommunen för den äldre av makarna hör. Är personerna lika gamla, är förvaltningsdomstolen för den vars personbeteckning har ett lägre individuellt nummer behörig förvaltningsdomstol. Kan nämnda grunder inte tillämpas, ska besvären lämnas till Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvärsrätt har den som ansökt om förhandsavgörandet, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och den kommun där fastigheten är belägen. Besvärsskriften ska tillställas förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen inom besvärstiden. Besvären ska anföras inom 30 dagar från delfåendet av förhandsavgörandet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och kommunen beräknas tidsfristen från det att beslutet fattades. (11.6.2010/527)

I ett beslut genom vilket förhandsavgörande inte meddelats får ändring inte sökas genom besvär. (26.7.1996/541)

27 § (9.9.2016/786)

27 § har upphävts genom L 9.9.2016/786, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

27 § (18.4.2008/245)
Sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökande tillämpas då 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Besvärstiden i fråga om förvaltningsdomstolens beslut om förhandsavgörande är dock 30 dagar från delfåendet. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och den kommun där fastigheten är belägen har besvärsrätt.

27 a § (15.12.2003/1069)
Delgivning

Angående delgivning av beslut och andra handlingar gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om beskattningsförfarande.

6 kap

Skatteuppbörd och redovisning

28 § (9.9.2016/786)
Skatteuppbörd

Uppbörd, indrivning och återbäring av fastighetsskatt verkställs enligt bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd (769/2016).

28 § har ändrats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

28 § (11.6.2010/527)
Skatteuppbörd

Uppbörd, indrivning och återbäring av fastighetsskatt verkställs enligt bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd (609/2005) eller enligt vad som bestäms med stöd av den.

29 § (18.12.1995/1560)
Påföljder vid dröjsmål

Om påföljderna vid försummelse att inom utsatt tid betala fastighetsskatt gäller lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/95).

29 a § (18.12.1995/1560)
Ränta på belopp som återbärs

Om skatt återbärs till följd av skatterättelse eller ändringssökande, skall på återbäringsbeloppet betalas stadgad ränta räknat från den dag skatten betalts till den dag då den återbärs.

30 § (10.7.1998/532)

30 § har upphävts genom L 10.7.1998/532.

31 § (9.9.2016/786)
Redovisning till skattetagarna

Fastighetsskatten redovisas till kommunerna på det sätt som föreskrivs i lagen om skatteredovisning (532/1998).

31 § har ändrats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

31 §
Tillämpning av redovisningsstadgandena i lagen om skatteuppbörd

Vid redovisning av fastighetsskatt iakttas, utom vad som stadgas i 30 §, stadgandena i lagen om skatteuppbörd som följer:

1) den debiteringsrelation som används vid redovisningen fastställs i enlighet med 17 § 1 mom., 18 § 2 mom., 18 a § 4 mom. och 22 § lagen om skatteuppbörd,

2) rättelseredovisning, slutredovisning och efterredovisning av fastighetsskatt görs och höjningar i anslutning till redovisningarna betalas och uppbärs i enlighet med 18 § 1 mom., 18 a § 1, 2 och 4 mom. samt 18 b § lagen om skatteuppbörd,

3) vid behandling av ärenden som gäller återbäring av fastighetsskatt iakttas i tillämpliga delar 18 § 3 mom. och 18 a § 5 mom. lagen om skatteuppbörd,

4) den tidpunkt då fastighetsskatt influtit avgörs i enlighet med de grunder som avses i 23 § 3 mom. lagen om skatteuppbörd samt

5) vid återkrav av redovisade belopp, rättelse av redovisning och beviljande av anstånd med belopp som skall återkrävas samt vid uppbörd av ränta hos skattetagaren i anslutning till dessa åtgärder iakttas 20 och 21 §§ lagen om skatteuppbörd.

32 § (10.7.1998/532)

32 § har upphävts genom L 10.7.1998/532.

33 § (9.9.2016/786)
Preskription av skatt

På preskription av fastighetsskatt tillämpas lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007), med undantag av dess bestämmelser om grundbesvär.

33 § har ändrats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

33 §
Preskription av skatt

På preskription av fastighetsskatt tillämpas lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61), med undantag av dess stadganden om grundbesvär.

L om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg 367/1961 har upphävts genom L om verkställighet av skatter och avgifter 706/2007.

7 kap

Särskilda stadganden

34 § (30.12.1999/1348)

34 § har upphävts genom L 30.12.1999/1348.

35 § (18.12.1995/1560)
Straffstadganden

Om straffpåföljder gäller 9 kap. lagen om beskattningsförfarande.

36 §
Ansvar för skatt

I fråga om skatteansvaret gäller i tillämpliga delar lagen om beskattningsförfarande och lagen om skatteuppbörd. (9.9.2016/786)

1 mom. har ändrats genom L 786/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om skatteansvaret gäller i tillämpliga delar lagen om beskattningsförfarande och lagen om skatteuppbörd (611/78). (18.12.1995/1560)

Om äganderätten till en fastighet under ett kalenderår som avses i 5 § på basis av avtal övergår till någon annan, svarar även den nya ägaren och med ägare likställd innehavare för fastighetsskatt som debiterats och inte betalas nämnda år. (30.12.1992/1589)

L om skatteuppbörd 611/1978 har upphävts genom L om skatteuppbörd 609/2005.

37 § (21.12.2012/885)

37 § har upphävts genom L 21.12.2012/885.

38 § (30.12.1992/1589)

38 § har upphävts genom L 30.12.1992/1589.

39 § (18.12.1995/1560)
Tillämpning av lagen om beskattningsförfarande

Vid sådan tillämpning av stadganden i lagen om beskattningsförfarande som stöder sig på en hänvisning i denna lag, skall stadgandena tillämpas också på sådana skattskyldiga som lagen om beskattningsförfarande annars inte tillämpas på.

40 §
Avdragsgillhet i fråga om skatt

Om fastighetsskattens avdragsgillhet vid inkomstbeskattningen stadgas särskilt.

41 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

8 kap

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

42 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1992.

Fastighetsskatt påförs första gången 1993.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

43 §
Övergångsstadgande

Den uppmaning som avses ovan i 16 § kan ges redan innan denna lag träder i kraft.

Kommunen är skyldig att avgiftsfritt på begäran av skatteförvaltningen lämna skattebyrån i det skattedistrikt, inom vars område kommunen är belägen, uppgifter som kommunen har och som behövs för påförande och debitering av gatuavgift. De uppgifter som ligger till grund för den gatuavgift som påförs 1992 skall överlämnas till skattebyrån senast den 31 augusti 1992.

RP 50/92, StaUB 28/92

Ikraftträdelsestadganden:

30.12.1992/1589:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

RP 181/92, LaUB 13/92

3.12.1993/1084:

Denna lag träder i kraft den 15 december 1993.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 1994. Lagens 3 § 2 mom. 1 punkten, 4 §, 25 § 1 mom., 26 och 29 a §§ tillämpas dock första gången redan vid fastighetsbeskattningen för 1993. Lagens 3 § 1 mom. 4 och 5 punkten tillämpas endast vid fastighetsbeskattningen för 1993.

RP 159/93, StaUB 56/93

2.8.1994/698:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1994.

Lagen tillämpas när ändring söks i ett utslag som givits av en länsrätt efter att denna lag trätt i kraft.

RP 143/93, LaUB 11/94

3.3.1995/280:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 1996.

LM 64/94, StaUB 95/94

18.12.1995/1560:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

RP 131/95, StaUB 37/95, RSv 124/95

26.7.1996/541:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 46/96, StaUB 20/96, RSv 105/96

26.6.1998/476:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 1999. Lagens 13 a § tillämpas första gången i ändrad form vid beskattningen för 2000.

RP 29/1998, StaUB 17/1998, RSv 74/1998

10.7.1998/506:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 15/1998, StaUB 11/1998, RSv 64/1998

10.7.1998/532:

RP 54/1998, StaUB 18/1998, RSv 75/1998

12.11.1999/1026:

Denna lag träder i kraft den 15 november 1999.

Denna lag tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2000.

Kommunfullmäktige kan för 2001 första gången fastställa skatteprocentsatsen för sådana obebyggda byggplatser som avses i 12 a §.

RP 100/1999, StaUB 14/1999, RSv 61/1999

30.12.1999/1348:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 149/1999, StaUB 30/1999, FvUU 10/1999, RSv 131/1999

26.10.2001/912:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2002.

RP 91/2001, FiUB 12/2001, RSv 101/2001

13.12.2001/1266:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 182/2001, FiUB 34/2001, RSv 184/2001

15.12.2003/1069:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 117/2003, FiUB 27/2003, RSv 67/2003

21.12.2004/1164:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Denna lag tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2005.

RP 213/2004, FiUB 30/2004, RSv 189/2004

22.12.2005/1087:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2007.

Lagens 26 § tillämpas dock första gången på besvär som anförs efter att lagen har trätt i kraft, när den som överklagar är en person som lever i registrerat partnerskap.

RP 91/2005, FiUB 22/2005, RSv 141/2005

22.12.2005/1131:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2006.

Fastighetsskatteprocentsatsen för vattenkraftverk som tas i bruk efter ingången av 2006 och vilkas nominella effekt är mer än 10 megavoltampere är med avvikelse från 14 § högst 1,40 i fastighetsbeskattningen för åren 2006–2017.

RP 145/2005, FiUB 39/2005, RSv 189/2005

22.12.2005/1152:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången när fastighetsskatten påförs för 2007.

RP 144/2005, FiUB 44/2005, RSv 218/2005

18.4.2008/245:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008.

RP 148/2007, FiUB 5/2008, RSv 25/2008

27.11.2009/969:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2010.

RP 119/2009, FiUB 20/2009, RSv 152/2009

29.12.2009/1739:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2010.

Helsingfors universitet och de bolag som nämns i 2 § 1 mom. i lagen om vissa bestämmelser som gäller inkomst- och överlåtelsebeskattning i samband med universitetsreformen (1738/2009) ska senast den 31 mars 2010 lämna skattemyndigheterna en redogörelse för sitt fastighetsinnehav den 1 januari 2010 för fastighetsbeskattningen för 2010.

RP 244/2009, FiUB 43/2009, RSv 252/2009

11.6.2010/527:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

RP 288/2009, FiUB 12/2010, RSv 37/2010

25.5.2012/253:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2012.

Denna lag tillämpas första gången när fastighetsskatt för 2013 påförs.

RP 6/2012, FiUB 6/2012, RSv 22/2012

21.12.2012/885:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

På ärenden som gäller befrielse från skatt eller uppskov med betalning av skatt och som är anhängiga när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. På upplupen ränta till följd av uppskov med betalning av skatt som har beviljats innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 76/2012, FiUB 29/2012, RSv 136/2012

18.11.2013/811:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2013.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2014.

RP 76/2013, RP 102/2013, FiUb 18/2013, RSv 123/2013

7.11.2014/861:

Denna lag träder i kraft den 10 november 2014.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2015.

RP 158/2014, FiUB 13/2014, RSv 111/2014

7.11.2014/862:

Denna lag träder i kraft den 10 november 2014.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2015.

RP 188/2014, FiUB 16/2014, RSv 127/2014

30.10.2015/1291:

Denna lag träder i kraft den 3 november 2015.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2016.

Lagens 11 § 3 mom. och 12 § 1 mom. tillämpas dock första gången först vid fastighetsbeskattningen för 2017. Vid fastighetsbeskattningen för 2016 tillämpas 11 § 3 mom. och 12 § 1 mom. som gällde vid ikraftträdandet.

RP 26/2015, FiUB 3/2015, RSv 16/2015

9.9.2016/786:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Lagen tillämpas första gången vid den fastighetsbeskattning som verkställs för skatteåret 2017 och vid ändringssökande som gäller den.

Vid den fastighetsbeskattning som verkställs för ett skatteår som gått ut före lagens ikraftträdande och vid ändringssökande som gäller den samt vid sökande av ändring i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som meddelats efter ikraftträdandet och som gäller ett skatteår som gått ut före ikraftträdandet samt i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat efter ikraftträdandet av denna lag tillämpas bestämmelserna i denna lag.

RP 29/2016, FiUB 9/2016, RSv 104/2016

18.11.2016/970:

Denna lag träder i kraft den 19 november 2016.

Lagen tillämpas första gången vid fastighetsbeskattningen för 2017.

RP 174/2016, FiUB 12/2016, RSv 136/2016

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.