Beaktats t.o.m. FörfS 692/2017.

14.12.1990/1113

Viteslag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas när ett åläggande eller förbud av en myndighet (huvudförpliktelse) förenas med vite och när vitet döms ut.

Lagen tillämpas även när hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande föreläggs och när beslut fattas om att detta hot skall verkställas.

2 §
Begränsningar av tillämpningsområdet

Denna lag gäller inte viten som föreläggs för att säkerställa en rättegång. (30.4.1999/557)

Lagen tillämpas inte på sådana viten, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande som föreläggs av allmän domstol eller utsökningsmyndighet, om inte något annat stadgas särskilt i någon annan lag. (16.8.1996/624)

3 §
Lagens subsidiära natur

Om det i någon annan lag eller i en förordning som har utfärdats innan denna lag trätt i kraft ingår stadganden som avviker från denna lag, skall de tillämpas i stället för den.

4 §
Behörighet

En myndighet får förelägga vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande när så stadgas i lag.

5 §
Anhängiggörande

Ett ärende enligt denna lag görs anhängigt på initiativ eller framställning av den myndighet som utövar tillsyn över att de stadganden och bestämmelser som det är fråga om iakttas eller på ansökan av den vars rätt eller fördel saken gäller.

2 kap

Vite

6 §
Föreläggande av vite

Vite föreläggs genom att parten åläggs att uppfylla huvudförpliktelsen vid vite. För varje huvudförpliktelse skall ett särskilt vite föreläggas.

Vitet föreläggs till ett visst belopp eller så att dess storlek bestäms på basis av tid (löpande vite).

Av vitesföreläggandet skall tydligt framgå vad parten har förpliktats till och den tidpunkt när, före vilken eller från vilken huvudförpliktelsen skall uppfyllas. Längden av en tidsfrist skall bestämmas med beaktande av huvudförpliktelsens art och omfattning, den förpliktades möjligheter att uppfylla förpliktelsen och övriga omständigheter som inverkar på saken.

7 §
Riktande av vite

Vite får riktas endast mot en part som har rättslig och faktisk möjlighet att uppfylla huvudförpliktelsen. Om parterna är flera, skall ett särskilt vite föreläggas var och en av dem.

Om huvudförpliktelsen gäller ett samfund eller en stiftelse, får vitet riktas antingen mot samfundet eller stiftelsen eller mot medlemmarna i det organ som utövar beslutanderätten däri eller mot en verkställande direktör eller någon annan med motsvarande ställning.

En huvudförpliktelse och ett vite som gäller staten skall riktas mot staten eller mot den myndighet som för staten skall uppfylla huvudförpliktelsen och som har rätt att föra statens talan i saken.

8 §
Vitesbelopp

Vitesbeloppet skall bestämmas med beaktande av huvudförpliktelsens art och omfattning, den förpliktades betalningsförmåga och övriga omständigheter som inverkar på saken.

9 §
Löpande vite

Ett löpande vite föreläggs genom att för vitet bestäms ett fast grundbelopp och ett tilläggsbelopp för varje i föreläggandet angiven tidsperiod (vitesperiod) under vilken parten har underlåtit att uppfylla huvudförpliktelsen.

10 §
Utdömande av vite

Den myndighet som har förelagt ett vite får döma ut det, om en part utan giltig orsak har underlåtit att uppfylla huvudförpliktelsen. För att vitet skall kunna dömas ut krävs att beslutet om vitesföreläggande har vunnit laga kraft, om inte beslutet enligt vad som stadgas eller bestäms skall iakttas trots att ändring har sökts.

Av tilläggsbelopp får på en gång dömas ut en summa som uppgår till högst tre gånger grundbeloppet. Den överskjutande delen av tilläggsbeloppen bortfaller för de vitesperioder som har börjat innan vitet döms ut.

Om verkställigheten av utdömt vite och om förvandlingsstraff för vite stadgas särskilt.

11 §
Utdömande av vite till nedsatt belopp

Vite får dömas ut till nedsatt belopp, om huvudförpliktelsen till väsentlig del har uppfyllts, om den förpliktades betalningsförmåga har försvagats avsevärt eller om det finns någon annan grundad anledning att nedsätta vitet.

12 §
Föreläggande av nytt vite

Ett nytt vite får inte föreläggas, om inte frågan om att döma ut det tidigare vitet har behandlats.

Den myndighet som har förelagt ett vite får undanröja sitt beslut om föreläggandet och behandla ärendet helt eller delvis på nytt, om förhållandena har förändrats, om väsentlig ny utredning har erhållits eller om beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag. Har ändring sökts i det tidigare beslutet, skall besvärsmyndigheten underrättas om att ärendet behandlas på nytt och tillställas det beslut som därefter fattas.

13 §
Preskription av vite

Ett vite får inte dömas ut, om inte parten med anledning av att vitet skall dömas ut har getts tillfälle att lämna förklaring enligt 22 § inom två år från det vitesföreläggandet vann laga kraft och tiden för uppfyllande av huvudförpliktelsen löpte ut, eller då huvudförpliktelsen skall iakttas från en viss tidpunkt, inom två år från det parten bröt mot förpliktelsen.

3 kap

Hot om tvångsutförande och avbrytande

14 §
Föreläggande av hot om tvångsutförande och avbrytande

Hot om tvångsutförande föreläggs genom att parten åläggs att uppfylla huvudförpliktelsen vid äventyr att det som han har lämnat ogjort utförs på hans bekostnad.

Hot om avbrytande föreläggs genom att parten åläggs att uppfylla huvudförpliktelsen vid äventyr att ett arbete eller någon annan verksamhet avbryts eller användningen av en anordning eller av någon annan sak förhindras.

När hot om tvångsutförande eller avbrytande föreläggs, skall i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om vite i 6, 7 och 12 §§.

15 §
Beslut om verkställighet av tvångsutförande och avbrytande

Beslut om verkställighet av ett hot om tvångsutförande eller avbrytande fattas med iakttagande av vad som stadgas om vite i 10 § 1 mom. och 13 § av den myndighet som har förelagt hotet.

Ett ogjort arbete får utföras, ett arbete eller någon annan verksamhet avbrytas eller användningen av en anordning eller någon annan sak förhindras trots att ändring söks i ett beslut som avses i 1 mom., om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

16 §
Ombesörjande av verkställigheten

Den myndighet som har beslutat om tvångsutförande eller avbrytande får svara för utförandet eller avbrytandet genom att själv vidta de åtgärder som behövs eller genom att låta någon annan myndighet eller en enskild person vidta åtgärderna. Polisen skall härvid lämna den handräckning som behövs.

17 §
Kostnaderna för tvångsutförande

Kostnaderna för tvångsutförande betalas i förskott av statens medel eller, om en kommunal myndighet beslutar om utförandet, av kommunens eller kommunalförbundets medel och indrivs hos den förpliktade eller en mottagare som avses i 20 § enligt vad som stadgas om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

4 kap

Verkan av att ägande- eller nyttjanderätten övergår

18 §
Upplysningsplikt

Har en huvudförpliktelse som gäller fast eller lös egendom förenats med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande, skall den förpliktade, om han överlåter egendomen eller upplåter nyttjanderätt till den lämna förvärvaren uppgift om huvudförpliktelsen och om det vite eller hot som har förelagts. Den förpliktade skall dessutom lämna den myndighet som har förelagt vitet eller hotet uppgift om förvärvarens namn och adress.

I föreläggandet skall tas in en redogörelse för upplysningsplikten och ett omnämnande av att uppgiften skall lämnas i överlåtelsehandlingen eller annars bevisligen.

Upplysningsplikten enligt 1 mom. kan förenas med vite. I föreläggandet får ändring inte sökas genom särskilda besvär.

19 §
Registrering

Den myndighet som har förelagt ett vite eller hot som gäller en huvudförpliktelse i fråga om fastighet ska sända uppgift om förpliktelsen samt om vitet eller hotet till Lantmäteriverket för införande i registret över inteckningar. Den förstnämnda myndigheten eller, om den så bestämmer, tillsynsmyndigheten ska till Lantmäteriverket sända motsvarande uppgift om senare beslut i ärendet och om när huvudförpliktelsen har uppfyllts. (13.12.2013/923)

En anmälan som avses i 1 mom. skall antecknas i registret. Anteckningen skall avföras senast fem år efter att den infördes, om inte den myndighet som har förelagt vitet eller hotet har anmält att huvudförpliktelsen fortfarande gäller.

20 §
Förvärvarens ansvar

Om den som har förvärvat ägande- eller nyttjanderätt till fast eller lös egendom vid tidpunkten för förvärvet hade vetskap om en huvudförpliktelse och om ett vite eller hot som gäller egendomen, eller om uppgifter om dem vid nämnda tidpunkt var införda i registret över inteckningar, skall han uppfylla huvudförpliktelsen vid det äventyr som har förelagts.

Uppfyller förvärvaren inte huvudförpliktelsen, kan ett vite dömas ut och beslut fattas om verkställighet av hot om tvångsutförande eller avbrytande, varvid i tillämpliga delar skall iakttas 10, 11, 13 och 15 §§.

21 §
Fortsatt handläggning

Har egendomen övergått till ny ägare eller innehavare sedan ett beslut om föreläggande av vite eller av hot har fattats och har beslutet överklagats, får besvärsmyndigheten fortsätta ärendets behandling och fatta ett beslut som gäller den nya ägaren eller innehavaren.

5 kap

Särskilda stadganden

22 § (5.12.2003/1025)
Hörande av part

En part skall innan vite föreläggs eller döms ut och innan hot om tvångsutförande eller avbrytande föreläggs eller beslut fattas om verkställighet av hotet ges tillfälle att lämna förklaring i ärendet enligt 34 § förvaltningslagen (434/2003).

23 §
Delgivning

En myndighets beslut skall, om det inte avkunnas, delges parten genom postens förmedling mot mottagningsbevis eller i den ordning som gäller för delgivning av stämning.

24 § (7.8.2015/894)
Ändringssökande

I beslut som gäller föreläggande av vite eller föreläggande av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande får ändring sökas enligt vad som föreskrivs om sökande av ändring i ett beslut som gäller huvudförpliktelsen.

Ett beslut som gäller utdömande av vite eller verkställighet av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Huvudförpliktelsen avgör vilken förvaltningsdomstol som är behörig och om sakkunnigledamöter ska delta i behandlingen av ett ärende.

Ett beslut genom vilket en myndighet inte har godkänt ett yrkande på ny behandling av ett ärende enligt 12 § 2 mom. får inte överklagas genom besvär.

25 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lagen tillämpas på vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande som föreläggs efter ikraftträdandet.

Regeringens proposition 63/90, Lagutsk. bet. 9/90, Stora utsk. bet. 135/90

Ikraftträdelsestadganden:

16.8.1996/624:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.

RP 96/95, LaUB 7/96, RSv 101/96

30.4.1999/557:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.

RP 74/1998, LaUB 25/1998, RSv 274/1998

5.12.2003/1025:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 79/2003, FvUB 6/2003, RSv 61/2003

13.12.2013/923:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 68/2013, JsUB 7/2013, RSv 102/2013

7.8.2015/894:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.