8.4.1983/361
Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.
Lag angående vårdnad om barn och umgängesrätt 8.4.1983/361
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
1 kap
Allmänna stadganden
1 §
Vårdnad om barn
Syftet med vårdnaden om barn är att trygga en balanserad utveckling och välfärd för barnet enligt dess individuella behov och önskemål. Vårdnaden bör trygga positiva och nära människokontakter i synnerhet mellan barnet och föräldrarna.
Barn skall ges en god vård och uppfostran samt ägnas en med hänsyn till barnets ålder och utveckling behövlig tillsyn och omsorg. Barnet bör såvitt möjligt ges en trygg och stimulerande uppväxtmiljö samt en utbildning som motsvarar dess anlag och önskemål.
Barn bör uppfostras så att det får förståelse, trygghet och ömhet. Barnet får inte undertryckas, agas eller utsättas för annan kränkande behandling. Barnet bör stödas och uppmuntras i sin utveckling till självständighet, ansvarsfullhet och vuxenhet.
2 §
Umgängesrätt
Syftet med umgängesrätten är att trygga barnets rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor.
Barnets föräldrar skall i ömsesidigt samförstånd och genom att beakta framför allt barnets bästa verka för att syftet med umgängesrätten vinns enligt principerna i 1 §.
3 §
Barnets vårdnadshavare
Vårdnadshavare är barnets föräldrar eller de som anförtrotts vårdnaden om barnet.
Vårdnaden upphör då barnet fyller aderton år eller om barnet därförinnan ingår äktenskap.
4 §
Vårdnadshavarens uppgifter
Vårdnadshavaren skall trygga barnets utveckling och välfärd på det sätt som stadgas i 1 §. Vårdnadshavaren har i detta syfte rätt att bestämma om barnets vård, uppfostran och boningsort samt i övriga personliga angelägenheter.
Vårdnadshavaren skall, innan han fattar beslut i barnets personliga angelägenheter, samtala om saken med barnet, om det med beaktande av barnets ålder och utveckling samt frågans natur är möjligt. När han fattar beslutet skall han taga hänsyn till barnets åsikt och önskemål.
Vårdnadshavaren företräder barnet i dess personliga angelägenheter, om inte i lag är annorlunda stadgat.
5 §
Samarbete mellan vårdnadshavare
Barnets vårdnadshavare ansvarar gemensamt för de uppgifter som hör till vårdnaden om barnet och fattar gemensamt beslut som gäller barnet, om inte annorlunda är stadgat eller bestämt.
Kan någon av vårdnadshavarna inte till följd av resa eller sjukdom eller av annan orsak deltaga i beslut som gäller barnet och skulle dröjsmål med beslutet medföra olägenhet, är hans samtycke i saken inte nödvändigt. Ärende som har avsevärd betydelse för barnets framtid kan vårdnadshavarna dock endast avgöra gemensamt, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver annat.
2 kap
Vårdnadshavare och umgängesrätt
6 §
Vårdnadshavare på grund av födsel
Är barnets föräldrar gifta med varandra när barnet föds, är de båda vårdnadshavare för barnet. Är föräldrarna inte gifta med varandra när barnet föds, är modern vårdnadshavare för barnet.
Är den ena föräldern ensam sitt barns vårdnadshavare och ingår föräldrarna äktenskap med varandra, blir de båda vårdnadshavare för sitt barn.
7 §
Avtal mellan föräldrarna angående vårdnad om barn och umgängesrätt
Föräldrar kan avtala om
1) att vårdnaden om barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt;
2) att barnet skall bo hos den ena föräldern, om föräldrarna inte bor tillsammans;
3) att vårdnaden om barnet anförtros den ena föräldern ensam;
4) att barnet på det sätt som föräldrarna avtalar har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor.
8 § (21.12.2004/1155)
Fastställelse av avtal
Avtal som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt skall ingås skriftligen och för fastställelse föreläggas socialnämnden i den kommun där barnet är bosatt.
Om barnet inte är bosatt i Finland, skall avtalet för fastställelse föreläggas socialnämnden i den kommun där barnet senast var bosatt i Finland eller, om barnet inte har varit bosatt i Finland, socialnämnden i den kommun där barnets föräldrar eller någondera av dem är bosatt. Om ingen kommuns socialnämnd enligt det ovan sagda är behörig, skall avtalet föreläggas Helsingfors stads socialnämnd för fastställelse.
När socialnämnden prövar om avtalet kan fastställas skall den beakta barnets bästa och barnets egna önskemål så som föreskrivs i 10 och 11 §. Avtalet får inte fastställas om ingendera av barnets föräldrar är dess vårdnadshavare.
Avtal som socialnämnden har fastställt är gällande och kan verkställas såsom lagakraftvunnet domstolsbeslut.
9 §
Domstols beslut angående vårdnad om barn och umgängesrätt
Domstolen kan besluta
1) att vårdnaden om barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt;
2) att barnet skall bo hos den ena av sina föräldrar, om föräldrarna inte bor tillsammans;
3) att vårdnaden om barnet anförtros den ena föräldern ensam;
4) att vårdnaden om barnet vid sidan av eller i stället för föräldrarna anförtros en eller flera personer som gett sitt samtycke till detta;
5) att barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor.
Om föräldrarna eller den ena av dem är vårdnadshavare för sitt barn, kan domstolen enligt 1 mom. 4 punkten anförtro vårdnaden åt en eller flera personer i stället för föräldrarna endast om med hänsyn till barnet synnerligen vägande skäl talar för detta.
Domstolen kan vid behov ge föreskrifter om vårdnadshavarens uppgifter, rättigheter och skyldigheter samt, om barnet har två eller flera vårdnadshavare, besluta om uppgiftsfördelningen mellan vårdnadshavarna. Då domstolen fattar beslut om umgängesrätten skall den ge närmare föreskrifter om de villkor som skall gälla för umgängesrätten och rätten att hålla barnet hos sig.
Domstolen skall, då den avgör ärende som gäller vårdnaden, beakta barnets bästa och barnets egna önskemål enligt vad som stadgas i 10 och 11 §§.
10 §
Avgörande av ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt
Ärende som angår vårdnad om barn och umgängesrätt skall avgöras framför allt enligt vad som är bäst för barnet. I detta syfte skall särskild uppmärksamhet fästas vid hur vårdnaden och umgängesrätten bäst kan ordnas i framtiden.
Ärende, som gäller anförtroende av vårdnaden åt båda föräldrarna eller åt den ena föräldern eller som gäller umgängesrätten, skall avgöras i överensstämmelse med vad föräldrarna avtalar, såvida föräldrarna eller den ena av dem är barnets vårdnadshavare och det inte finns skäl att antaga, att avgörandet skulle strida mot barnets bästa.
11 §
Utredande av barnets önskemål och åsikt
I ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt skall barnets egna önskemål och egen åsikt utredas i den utsträckning som der med beaktande av barnets ålder och utveckling är möjligt, om föräldrarna inte är eniga om saken, såvida barnet vårdas av någon annan än sin vårdnadshavare eller om detta annars med tanke på barnets bästa bör anses viktigt.
Barnets åsikt skall utredas på ett hänsynsfullt sätt och med beaktande av barnets utvecklingsstadium samt så att förhållandet mellan barnet och föräldrarna inte blir lidande därav.
12 §
Ändring av avtal och beslut
Avtal som fastställts av socialnämnden eller domstols beslut angående vårdnad om barn eller umgängesrätt kan ändras, om förhållandena ändrats efter det avtalet fastställdes eller beslut gavs eller då anledning härtill annars föreligger.
3 kap
Rättegång
13 § (13.3.2009/155)
Behörig domstol
Bestämmelser om behörig domstol i ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt finns i 10 kap. i rättegångsbalken.
14 §
Anhängiggörande och rätt att föra talan
Ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt görs anhängigt genom ansökan som kan göras av barnets föräldrar gemensamt, den ena föräldern, barnets vårdnadshavare eller socialnämnden.
Om barn till följd av vårdnadshavarens död saknar vårdnadshavare, kan ansökan göras även av barnets släkting eller annan som står barnet nära.
I samband med ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt kan också yrkas att underhållsbidrag till barnet skall fastställas eller att fastställt underhållsbidrag skall ändras.
15 §
Hörande av förälder och vårdnadshavare samt barn
När ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt handläggs, skall domstolen bereda barnets föräldrar och vårdnadshavare tillfälle att bli hörda, såvida kallelse kan delges dem.
Barn kan höras personligen i domstolen, om det av vägande skäl är nödvändigt för att ärendet skall kunna avgöras. Hörande kan ske endast om barnet ger sitt samtycke därtill och det är uppenbart att det inte kan skada barnet.
16 §
Inhämtande av utredning av socialnämnden
I ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt skall domstolen inhämta utredning hos socialnämnden i den kommun där barnet, barnets föräldrar, barnets vårdnadshavare och den som föreslagits bli vårdnadshavare är bosatta. Om någon av dessa inte är bosatt i Finland, skall utredning inhämtas hos socialnämnden i den kommun där personen vistas. Utredning skall dock inte inhämtas, om det är uppenbart att ärendet kan avgöras utan sådan. (4.3.1994/186)
Om det under pågående utredning framgår att ärendet enligt vad som är stadgat i 7 § kan avgöras genom ett avtal mellan föräldrarna, skall socialnämnden ge föräldrarna behövlig hjälp att ingå avtalet.
I utredningen och vid den rättegång som gäller ärendet får röjas även sekretessbelagda uppgifter på det sätt som bestäms i 18 § 1 mom., 19 § samt 27 § 2–4 mom. lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). (22.9.2000/818)
17 §
Interimistiska förordnanden
Då ärende som gäller vårdnaden om barn eller umgängesrätt är anhängigt vid domstol, kan domstolen interimistiskt bestämma hos vem barnet skall bo och om umgängesrätten samt om villkoren härvid. Om särskilda skäl föreligger, kan domstolen bestämma vem som skall anförtros vårdnaden om barnet tills ärendet avgörs slutligt.
Ändring får inte sökas i domstolens interimistiska förordnande.
Interimistiskt förordnande är i kraft tills domstolen fattar slutligt beslut i ärendet, om inte förordnandet därförinnan återtages eller ändras.
4 kap
Stadganden som hör till den internationella privaträttens område (4.3.1994/186)
18 § (12.6.2009/436)
Vårdnad om barn direkt med stöd av lag eller viljeförklaring
Vårdnaden om ett barn och vårdnadens upphörande direkt på grund av lag eller viljeförklaring bestäms i enlighet med den stats lag som är tillämplig enlig artiklarna 16, 19 och 21 i den i Haag den 19 oktober 1996 ingångna konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.
18 a § (12.6.2009/436)
Tillämplig lag på utövandet av vårdnadshavarens uppgifter
Utövandet av vårdnadshavarens uppgifter bestäms enligt lagen i den stat där barnet är bosatt. Bosätter sig barnet i en annan stat, ska den statens lag tillämpas.
19 § (4.3.1994/186)
Behörighet på grund av barnets boningsort
En finsk domstol kan pröva ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt, om barnet är bosatt i Finland då ärendet blir anhängigt.
Socialnämnden kan fastställa avtal om vårdnad om barn eller umgängesrätt, om barnet är bosatt i Finland.
Ett barn som utan avbrott har bott i Finland i minst ett års tid omedelbart innan ärendet blev anhängigt anses vara bosatt här, om inte annat framgår i saken.
En finsk myndighet kan pröva ett ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt som om barnet vore bosatt i Finland, om barnet vistas i Finland och saknar boningsort på grund av oroligheter i sitt hemland eller om det inte går att utreda var barnet är bosatt. (12.6.2009/436)
20 § (4.3.1994/186)
Behörighet i övriga fall
En finsk domstol kan pröva ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt, även om barnet inte är bosatt i Finland när ärendet blir anhängigt, i det fall att barnet vistas i Finland eller det annars kan anses motiverat att pröva saken och
1) barnet under året innan ärendet anhängiggjordes varit bosatt i Finland, eller
2) barnet med hänsyn till alla på saken inverkande omständigheter har någon annan nära anknytning till Finland.
En finsk domstol kan i samband med ett ärende som gäller upplösande av äktenskap pröva ett ärende som gäller vårdnaden om makarnas barn och umgängesrätten, fastän barnet inte är bosatt i Finland när ärendet inleds, om
1) åtminstone den ena av barnets föräldrar är barnets vårdnadshavare och åtminstone den ena av barnets föräldrar är bosatt i Finland när ärendet inleds,
2) vårdnadshavarna, när ärendet inleddes, samtyckte till att ärendet prövas i Finland, och
3) det är förenligt med barnets bästa att domstolen utövar behörighet i ärendet.
(12.6.2009/436)21 § (4.3.1994/186)
Behörighet att meddela interimistiska förordnanden
En finsk domstol kan interimistiskt bestämma hos vem barnet skall bo, om umgängesrätten eller om vårdnaden, såvida detta anses motiverat för att trygga barnets bästa, även om finsk domstol inte är behörig att pröva ärendet.
I fråga om interimistiska förordnanden gäller i tillämpliga delar 17 §.
22 § (12.6.2009/436)
Tillämplig lag vid beslut om vårdnad och umgängesrätt
När ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt avgörs och när avtal fastställs ska finsk lag tillämpas. Om ärendet har nära anknytning till en främmande stat, kan den främmande statens lag dock undantagsvis beaktas, om barnets bästa kräver det.
23 § (4.3.1994/186)
Erkännande och verkställighet av beslut
Beslut som i en främmande stat har meddelats om vårdnad om barn eller umgängesrätt skall på ansökan erkännas och verkställas i Finland så som stadgas nedan.
Med beslut som meddelats i en främmande stat avses beslut eller interimistiska förordnanden som meddelats av en domstol eller någon annan myndighet samt fastställelse av avtal, om åtgärden erkänns som likvärdig med ett beslut i den stat där den har vidtagits.
Ett avtal eller förordnande om vårdnad om barn eller umgängesrätt som har ingåtts eller meddelats utan någon myndighets medverkan kan erkännas och verkställas i Finland såsom ett beslut som har meddelats i en främmande stat, om åtgärden var rättsligt giltig och verkställbar i den stat där barnet var bosatt.
24 § (4.3.1994/186)
Erkännande och verkställighet av nordiska beslut
Beslut som har meddelats i Danmark, Island, Norge eller Sverige erkänns och verkställs i Finland utan särskild fastställelse.
Erkännande eller verkställighet av beslut som har meddelats i en stat som avses i 1 mom. kan inte vägras med stöd av detta kapitel, om beslutet skall erkännas eller verkställas enligt vad som särskilt stadgas om det.
25 § (4.3.1994/186)
Erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i främmande stat
Ett beslut som har meddelats i någon främmande stat som inte nämns i 24 § erkänns i Finland utan särskild fastställelse. Helsingfors hovrätt kan dock på ansökan fastställa att beslutet erkänns i Finland.
Ett beslut som enligt 1 mom. erkänns i Finland och kan verkställas i den stat där det har meddelats (domsstaten) kan verkställas i Finland, om Helsingfors hovrätt på ansökan har fastställt att beslutet är verkställbart.
När hovrätten fastställer att ett beslut om umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat kan verkställas i Finland, kan hovrätten samtidigt ändra eller precisera de i beslutet angivna villkoren för umgänget eller rätten att ha barnet hos sig, så som hovrätten anser lämpligt med tanke på barnets bästa.
26 § (4.3.1994/186)
Verkställighet av beslut som fastställer att bortförandet är olovligt
Helsingfors hovrätt kan på ansökan fastställa att ett beslut där bortförande eller kvarhållande av ett barn konstaterats vara olovligt får verkställas här, om
1) beslutet har meddelats i en stat som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 av Europarådets medlemsstater undertecknade konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskonventionen) och
2) det när barnet fördes över en statsgräns inte fanns något beslut som meddelats i en ovan avsedd konventionsstat och som skulle kunna utgöra grund för verkställigheten.
27 § (4.3.1994/186)
Grunderna för vägran att erkänna och verkställa beslut
Erkännande och verkställighet av ett beslut som har meddelats i en främmande stat kan vägras om
1) erkännandet eller verkställigheten av beslutet skulle leda till ett resultat som uppenbart strider mot de grundläggande principer i Finlands rättsordning som gäller familj och barn,
2) det är uppenbart att erkännandet eller verkställigheten av beslutet till följd av ändrade förhållanden inte längre skulle vara förenligt med barnets bästa,
3) barnet var finsk medborgare eller var bosatt i Finland då det förfarande som har lett till beslutet anhängiggjordes i domsstaten utan att ha någon motsvarande anknytning till domsstaten, eller var medborgare både i domsstaten och i Finland samt var bosatt i Finland, eller
4) beslutet står i strid med ett sådant i Finland meddelat beslut eller i Finland verkställbart, i en tredje stat meddelat beslut som är resultatet av ett förfarande som inletts innan erkännande eller verkställighet söktes, och det är förenligt med barnets bästa att avslå ansökan.
Om beslutet har meddelats i en främmande stat som inte tillträtt Europarådskonventionen, kan erkännande och verkställighet vägras också i de fall där den myndighet som har meddelat beslutet inte enligt de grunder som stadgas i 19 och 20 §§ varit behörig att pröva ärendet och barnet är bosatt i Finland, eller om beslutet till följd av detta inte erkänns eller verkställs i den främmande stat där barnet är bosatt.
28 § (4.3.1994/186)
Hur motpartens utevaro inverkar på erkännande och verkställighet
Om motparten inte varit närvarande då ärendet behandlades, kan beslutet erkännas eller verkställas i Finland endast om
1) stämning eller kallelse med uppgifter om det väsentliga innehållet i ärendet har delgivits motparten på behörigt sätt och i så god tid att han skulle ha hunnit avge svaromål, och
2) behörigheten hos den myndighet som har meddelat beslutet har baserat sig på motpartens boningsort, föräldrarnas senaste gemensamma boningsort, om åtminstone den ena av dem fortfarande är bosatt där, eller barnets boningsort.
Den omständigheten att delgivning inte skett så som stadgas i 1 mom. 1 punkten utgör emellertid inte något hinder för erkännande och verkställighet, om detta berott på att motparten har hemlighållit sin vistelseort för den andra parten.
29 § (4.3.1994/186)
Uppskov i ärenden som gäller erkännande och verkställighet
Ett ärende som gäller erkännande eller verkställighet av ett beslut kan uppskjutas, om
1) ändring i beslutet sökts genom ordinarie rättsmedel, eller
2) ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt behandlas i Finland i en rättegång som anhängiggjorts innan motsvarande förfarande hade inletts i domsstaten, eller
3) ett förfarande som gäller erkännande eller verkställighet av ett annat beslut angående vårdnad om barn eller umgängesrätt är anhängigt.
29 a § (12.6.2009/436)
Bestämmelsernas subsidiaritet
Bestämmelserna i 19–21 och 23–29 § tillämpas endast om inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, nedan Bryssel IIa förordningen, eller av fördrag som binder Finland.
29 b § (12.6.2009/436)
Oförenlighet med grunderna för Finlands rättsordning och hänvisning till en främmande stats lag
En bestämmelse i en främmande stats lag som ska tillämpas enligt bestämmelserna i detta kapitel ska lämnas utan avseende, om tillämpning av bestämmelsen skulle leda till ett resultat som med beaktande av barnets bästa uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen i Finland.
Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, avser en hänvisning i detta kapitel till en främmande stats lag inte de bestämmelser i den främmande statens lag som hör till området för den internationella privaträtten.
5 kap (4.3.1994/186)
Återlämnande av barn med stöd av Haagkonventionen
30 §
Förordnande att ett barn skall återlämnas
Ett barn som befinner sig i Finland och som olovligen förts bort från den stat där barnet var bosatt eller som olovligen kvarhålls här, skall förordnas att genast bli återlämnat, om barnet omedelbart innan det olovligen bortfördes eller kvarhölls var bosatt i en stat som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 ingångna konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (Haagkonventionen).
31 §
Behörig domstol
Förordnande om att ett barn skall återlämnas meddelas av Helsingfors hovrätt på ansökan.
32 §
Olovligt bortförande och kvarhållande
Ett bortförande eller kvarhållande av ett barn skall anses vara olovligt, om
1) det kränker den rätt att ta vård om barnet som en person eller inrättning eller något annat organ, antingen enskilt eller gemensamt, har enligt rättsordningen i den stat där barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet var bosatt och
2) denna rättighet faktiskt utövades, enskilt eller gemensamt, vid tidpunkten för bortförandet eller kvarhållandet, eller skulle ha utövats om bortförandet eller kvarhållandet inte hade ägt rum.
Bortförandet eller kvarhållandet av ett barn skall inte anses olovligt, om innehavaren av den rätt som avses i 1 mom. 1 punkten har samtyckt till förfarandet eller godkänt det antingen uttryckligen eller konkludent.
33 §
Rätt att ta vård om barn
Med rätt att ta vård om barn avses i detta kapitel rättigheter och skyldigheter som hänför sig till vården av barnets person, särskilt rätten att bestämma dess boningsort.
34 §
Grunder för vägran att förordna att ett barn skall återlämnas
En ansökan om återlämnande av barn kan avslås om
1) den har gjorts efter att ett år förflutit från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet av barnet och återlämnandet skulle strida mot barnets bästa,
2) det finns en allvarlig risk för att återlämnandet skulle skada barnets fysiska eller psykiska hälsa eller annars försätta barnet i en outhärdlig situation, eller om
3) domstolen konstaterar att barnet motsätter sig återlämnandet och att det har uppnått en sådan ålder och mognad att det är skäl att fästa avseende vid dess åsikt.
Ett förordnande om att ett barn skall återlämnas kan inte meddelas sedan barnet har fyllt 16 år.
Om barnet omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet varit bosatt i en medlemsstat som avses i artikel 2.3 i Bryssel IIa -förordningen, skall vid avslag med stöd av 1 mom. 2 punkten på ansökan om återlämnande dessutom tillämpas vad som föreskrivs i artikel 11.4 i förordningen. (21.12.2004/1155)
6 kap (4.3.1994/186)
Förfarandet vid fastställelse av beslut som har meddelats i en främmande stat och vid återlämnande av barn
35 §
Centralmyndigheten
I Finland är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i Europarådskonventionen och Haagkonventionen.
Statens och kommunernas socialvårdsmyndigheter samt polismyndigheterna skall på begäran av justitieministeriet lämna handräckning för att utreda barns vistelseort och levnadsförhållanden, för att säkerställa verkställighet av vårdnadsbeslut som meddelats i en främmande stat samt återlämnande av barn och för att förebygga olovligt bortförande av barn.
36 §
Ansökan
Ansökan om fastställelse av ett i en främmande stat meddelat besluts giltighet eller verkställbarhet i Finland kan göras av den som beviljats rätt att ta vård om barn eller umgängesrätt. Ansökan om återlämnande av barn kan göras av den vars rätt har kränkts så som avses i 32 §. Ansökan om återlämnande och ansökan om erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i en stat som tillträtt Europarådskonventionen kan även göras av justitieministeriet eller av ett ombud som justitieministeriet befullmäktigat.
Ansökan skall göras skriftligen på finska eller svenska. Av ansökan skall framgå
1) personuppgifter om sökanden, barnet och motparten,
2) barnets födelsedatum, om uppgifterna är tillgängliga,
3) grunderna för yrkandet, samt
4) tillgängliga uppgifter om barnets vistelseort och den person som antas hålla barnet hos sig.
Över en handling på ett främmande språk som bilagts ansökan skall ges en till riktigheten styrkt översättning på finska eller svenska, om inte Helsingfors hovrätt medger undantag från detta.
37 §
Behandling av ansökan om fastställelse av beslut eller om återlämnande av barn
Ärenden som gäller fastställelse av ett beslut som har meddelats i en främmande stat eller om återlämnande av barn skall behandlas i brådskande ordning. Om ett ärende som gäller återlämnande av ett barn inte har avgjorts inom sex veckor från det ansökan gjordes, skall hovrätten på justitieministeriets eller sökandens begäran redogöra för orsakerna till dröjsmålet.
Behandlingen av en ansökan om återlämnande av barn kan uppskjutas eller avvisas, om det finns skäl att anta att barnet har förts till en annan stat. När hovrätten uppskjuter behandlingen av ett ärende kan den förordna att behandlingen fortsätter först efter att sökanden har gjort en anmälan om att barnet har återlämnats till Finland eller sökanden framför andra omständigheter med stöd av vilka det kan anses motiverat att avgöra ärendet.
Hovrätten kan sammanträda också på sammanträdesplatser som hör till en underrätt inom hovrättens egen eller någon annan hovrätts domkrets.
Vid rättegången skall i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad denna lag stadgar om rättegång i ärenden som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt.
38 §
Hörande av den som har del i saken
Innan en ansökan om fastställelse av ett beslut som meddelats i en främmande stat eller om återlämnande av barn bifalls, skall hovrätten bereda den som har del i saken tillfälle att bli hörd, om hans vistelseort är känd och hörandet inte fördröjer behandlingen av ärendet.
39 §
Hörande av barnet
Innan hovrätten avgör en ansökan om verkställighet av ett i en främmande stat givet beslut som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt eller om återlämnande av barn, skall den ta reda på barnets åsikt, om barnet med hänsyn till sin ålder eller andra omständigheter som kommit till hovrättens kännedom kan anses ha uppnått en sådan mognad att det finns skäl att fästa uppmärksamhet vid dess åsikt.
När barnets åsikt utreds, skall 15 och 16 §§ iakttas i tillämpliga delar.
När hovrätten ber socialnämnden om utredning skall den uppmana nämnden att lämna utredningen i brådskande ordning.
40 §
Interimistiskt förordnande
Då hovrätten behandlar ärenden som gäller erkännande och verkställighet av beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt samt återlämnande av barn, kan den för att tillgodose barnets bästa och säkerställa återlämnandet interimistiskt bestämma hos vem barnet skall bo, om umgängesrätten eller om vårdnaden.
I fråga om interimistiska förordnanden gäller i tillämpliga delar 17 §.
41 §
Fri rättshjälp och kostnaderna för återlämnande
I ärenden som gäller återlämnande av barn och i ärenden som gäller erkännande eller verkställighet av beslut om vårdnad om barn eller umgängesrätt som meddelats i en stat som har tillträtt Europarådskonventionen skall sökanden på begäran beviljas fri rättegång utan ersättningsskyldighet gentemot staten också i sådana fall då fri rättegång inte annars skulle kunna beviljas.
När domstolen förordnar att ett barn skall återlämnas eller fastställer att ett beslut om vårdnad om barn kan verkställas, kan den samtidigt på yrkande av sökanden förplikta motparten att ersätta sökandens kostnader för återlämnandet.
Om sökandens motpart förlorar det ärende som avses i 1 mom., skall han åläggas att till justitieministeriet ersätta de kostnader som ministeriet haft i ärendet enligt samma grunder som har stadgats för ersättande av parternas rättegångskostnader. Hovrätten kan låta bli att ålägga motparten ersättningsskyldighet eller nedsätta ersättningens belopp, om ersättningsskyldigheten skulle bli oskälig i förhållande till motpartens ekonomiska omständigheter.
42 §
Sökande av ändring i ärende som gäller verkställighet av ett i en främmande stat givet beslut eller återlämnande av barn
Fristen för besvär över utslag av Helsingfors hovrätt i vilket har fastställts att ett i en främmande stat givet beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt kan verkställas här eller i vilket barnet har förordnats att bli återlämnat, är 14 dagar räknat från den dag då hovrättens utslag gavs.
I övrigt gäller om sökande av ändring i hovrättens utslag vad 30 kap. rättegångsbalken stadgar därom.
42 a § (21.12.2004/1155)
Förhållandet till Bryssel IIa -förordningen
Om Bryssel IIa -förordningen tillämpas på ett ärende som gäller erkännande eller verkställighet av ett beslut som har meddelats i en främmande stat, skall bestämmelserna i 36–42 § inte tillämpas på ärendet.
Om barnet omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet varit bosatt i en medlemsstat som avses i artikel 2.3 i Bryssel IIa -förordningen, skall på förfarandet i ett ärende som gäller återlämnande av barnet förutom bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vad som föreskrivs i artiklarna 11.2, 11.3 och 11.5–11.8 i förordningen.
7 kap (4.3.1994/186)
Särskilda stadganden
43 §
Verkställbarheten av beslut som inte vunnit laga kraft
Ett domstolsbeslut om vårdnad om barn eller umgängesrätt eller om hos vem barnet skall bo kan genast verkställas, även om beslutet inte har vunnit laga kraft, såvida inte något annat har bestämts i beslutet.
Helsingfors hovrätts beslut där det förordnas att ett barn skall återlämnas kan verkställas omedelbart, även om beslutet inte har vunnit laga kraft.
Ett beslut om vårdnad om barn eller umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat kan verkställas omedelbart sedan Helsingfors hovrätt har fastställt att beslutet är verkställbart i Finland, även om hovrättens beslut inte har vunnit laga kraft. Hovrätten kan likväl bestämma att beslutet kan verkställas först efter att det beslut som meddelats i den främmande staten eller hovrättens beslut har vunnit laga kraft.
Vad som föreskrivs i 3 mom. skall inte tillämpas, om Bryssel IIa -förordningen tillämpas på verkställigheten av ett beslut som har meddelats i en främmande stat. (21.12.2004/1155)
44 § (16.8.1996/620)
Sändande av beslut till tingsrätten
När Helsingfors hovrätt med stöd av 30 § har bestämt att ett barn skall återlämnas, skall den på tjänstens vägnar sända beslutet till den behöriga tingsrätten för verkställighet samt uppmana denna att i brådskande ordning se till att beslutet verkställs så som stadgas i 46 §.
När hovrätten har fastställt att ett beslut som har meddelats i en främmande stat kan verkställas i Finland, skall hovrätten på sökandens begäran sända beslutet och anssran om verkställighet till den behöriga tingsrätten, om beslutet är verkställbart med stöd av 43 § 3 mom. Hovrätten skall samtidigt uppmana tingsrätten att i brådskande ordning se till att beslutet verkställs enligt 45 §.
Angående sändande för verkställighet av en dom som med stöd av Bryssel IIa -förordningen har förklarats verkställbar föreskrivs särskilt. (21.12.2004/1155)
45 §
Verkställighet av beslut som meddelats i en främmande stat
Ett beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat och som i Finland har fastställts vara verkställbart skall verkställas så som bestäms i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996). Verkställigheten får dock inte inledas efter att barnet har fyllt 16 år. Angående verkställigheten av en dom som har meddelats i en främmande stat och är verkställbar enligt Bryssel IIa -förordningen föreskrivs särskilt. (21.12.2004/1155)
Ett beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat och som i Finland har fastställts vara verkställbart, skall verkställas så som stadgas i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/96). Verkställigheten får dock inte inledas efter att barnet har fyllt 16 år. (16.8.1996/620)
Vad som stadgas i 1 mom. gäller även sådana beslut enligt 26 § där bortförandet eller kvarhållandet av barnet konstaterats vara olovligt.
46 §
Verkställighet av förordnanden om att barn skall återlämnas
Ett sådant förordnande om återlämnande av ett barn som har meddelats med stöd av 30 § skall utan att motparten hörs verkställas genom att barnet hämtas. Vid verkställigheten av förordnandet skall dessutom i övrigt iakttas lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt, om inte något annat följer av 2 och 3 mom. (16.8.1996/620)
Om förordnandet om att barnet skall återlämnas har meddelats på en ansökan som gjordes innan ett år förflutit från det att barnet olovligt bortfördes eller kvarhölls, kan verkställigheten av förordnandet lämnas därhän endast om barnet motsätter sig återlämnandet och har uppnått en sådan ålder och mognad att det är skäl att fästa avseende vid dess åsikt. (16.8.1996/620)
Ett förordnande om återlämnande av barn skall verkställas oberoende av vad som eventuellt har beslutats om vårdnaden eller om socialnämndens omhändertagande av barnet. Återlämnande får dock inte ske efter att barnet fyllt 16 år.
47 §
Fastställelse av att bortförande eller kvarhållande är olovligt
Om ett barn som är bosatt i Finland olovligen har förts bort från Finland eller olovligen hållits kvar i en främmande stat, kan domstolen på ansökan fastställa att bortförandet eller kvarhållandet skall anses olovligt enligt 32 §. Ändring får inte sökas i domstolens beslut i vilket har fastställts att bortförandet eller kvarhållandet skall anses olovligt.
48 §
Behandlingen av ärenden som gäller vårdnad om olovligen bortförda eller kvarhållna barn
Om ett ärende som gäller vårdnad om barn är anhängigt vid en finsk domstol och domstolen har anledning att anta att barnet olovligen har förts till Finland eller kvarhållits här, skall domstolen avvisa ärendet för den gången eller uppskjuta behandlingen för utredning av om det kommer att förordnas att barnet skall återlämnas.
48 a § (16.8.1996/620)
Interimistiska säkringsåtgärder
Om det finns grundad anledning att anta att den ena vårdnadshavaren utan den andra vårdnadshavarens samtycke olovligen ämnar föra barnet ur landet, kan utmätningsmannen eller polismyndigheten på vårdnadshavarens yrkande omedelbart ta hand om barnet, varvid barnet skall placeras så som stadgas i 25 § 2 mom. lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/96) (interimistisk säkringsåtgärd). En interimistisk säkringsåtgärd kan vidtas endast om saken är så brådskande att vårdnadshavaren inte genom att begära ett tillfälligt förordnande enligt 17 § kan förhindra att barnet förs ur landet.
En interimistisk säkringsåtgärd skall enligt 25 § 3 mom. lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt genast på tjänstens vägnar föras till domstol. Domstolens beslut i vilket det bestäms att barnet skall placeras tillfälligt är i kraft den tid domstolen bestämmer, högst en vecka. Beträffande åtgärden gäller i övrigt i tillämpliga delar vad 25 § i nämnda lag stadgar om interimistiska säkringsåtgärder.
49 §
Bemyndigande att utfärda förordning
Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.
Genom förordning kan bestämmas att stadgandena om återlämnande av barn skall tillämpas, antingen helt eller delvis, också i fråga om barn som inte är bosatta i en sådan främmande stat som har tillträtt Haagkonventionen.
Genom förordning kan därtill stadgas att sökanden skall beviljas fri rättegång enligt grunderna i 41 § 1 mom. också i ett ärende som gäller umgängesrätt.
50 §
Ikraftträdelse- och tillämpningsstadgande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.
Stadgandena i denna lag skall tillämpas även i fråga om barn som är fött innan lagen trätt i kraft. Stadgandena i denna lag skall också tillämpas i ärende som är anhängigt vid domstol när lagen träder i kraft samt i ärende som gäller ändring av beslut, vilket innan lagen trätt i kraft har givits i ärende som angår vårdnad eller umgängesrätt.
Sedan denna lag trätt i kraft skall på barnets vårdnadshavare tillämpas vad som i lag eller förordning är stadgat om de uppgifter som ankommer på förmyndare för barn och om förmyndares rätt att företräda barnet i angelägenheter som rör dess person eller underhåll.
Då i lag eller förordning hänvisas till ett lagrum som ersatts med ett stadgande i denna lag, skall stadgandet i denna lag tillämpas.
Regeringens proposition 224/82, Lagutsk. bet. 11/82, Stora utsk. bet. 272/82Ikraftträdelsestadganden:
4.3.1994/186:
Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som fastställs genom förordning. (L 186/1994 trädde i kraft enligt F 555/1994 den 1.8.1994.)
Vad denna lag stadgar om vårdnad direkt med stöd av lag samt om erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i en främmande stat skall tillämpas också när vårdnadsgrunden har uppkommit eller beslutet har meddelats innan denna lag har trätt i kraft.
Vad denna lag stadgar om återlämnande av barn skall tillämpas på barn som vistas i Finland och som olovligen har kvarhållits, även om barnet har förts till Finland innan lagen har trätt i kraft.
RP 60/93, LaUB 28/93
16.8.1996/620:
Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Om övergångsstadganden stadgas särskilt genom lag.
RP 96/95, LaUB 7/96, RSv 101/96
22.9.2000/818:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
RP 137/1999, ShUB 18/2000, RSv 100/2000
21.12.2004/1155:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2005.
RP 186/2004, LaUB 10/2004, RSv 187/2004, Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (32003R2201); EGT nr L 338, 23.12.2003, s. 1
13.3.2009/155:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2009.
På ärenden som har inletts före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 70/2008, LaUB 16/2008, RSv 5/2009
12.6.2009/436:
Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.
RP 218/2008, LaUB 7/2009, RSv 63/2009
10.2.2011/111:
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2011.