Beaktats t.o.m. FörfS 476/2016.

20.8.1982/633

Räntelag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §
Tillämpningsområde

Om ränta på penninggäld stadgas i denna lag.

Denna lag tillämpas inte på

1) gäldsförhållanden som bygger på offentligrättslig grund, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag; (28.3.2014/271)

2) trafikförsäkring, patientförsäkring, lagstadgad olycksfallsförsäkring, lagstadgad pensionsförsäkring eller grupplivförsäkring för arbetstagare eller motsvarande förmån som har beviljats av kommunala pensionsanstalten; (19.11.1993/974)

3) underhållsbidrag som med stöd av äktenskapslagen (234/1929) fastställts att betalas periodiskt, eller på kommunens regressfordran som grundar sig på underhållsstöd som med stöd av lagen om underhållstrygghet har betalts till barn (671/1998); inte heller på (21.8.1998/675)

4) förpliktelse att återbetala vederlag eller förmån, då ett avtal hävs eller en förmån visar sig sakna grund, till den del det är fråga om betalning av ränta för tiden före gäldens förfallodag.

(16.12.1983/943)

L om underhållstrygghet 67/1998 har upphävts genom L om underhållsstöd 580/2008. Se också äktenskapslag 234/1929 4 kap.

2 § (15.3.2013/209)
Avvikelse från lagen

Skyldigheten att betala ränta bestäms enligt denna lag, om inte något annat följer av gäldenärens förbindelse eller av handelsbruk eller något annat är föreskrivet.

Ansluter sig gäldenärens förbindelse till ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument beträffande en konsumentkredit eller någon annan konsumtionsnyttighet, eller till ett avtal på grundval av vilket gäldenären genom köp eller hyra anskaffar bostad för sig eller familjemedlem, är förbindelsen utan verkan till den del gäldenären vore skyldig att betala dröjsmålsränta utöver vad som bestäms i 4–11 §. Har gäldenären i dessa fall i händelse av dröjsmål förbundit sig att i stället för dröjsmålsränta eller i tillägg därtill betala provision, premie eller motsvarande prestation, är förbindelsen utan verkan till den del dröjsmålsräntans och den nämnda prestationens sammanlagda belopp överstiger ränta som beräknats enligt 4–11 §.

3 § (3.5.2002/340)
Ränta på gäld

Gäldenären är inte skyldig att betala ränta för tiden före gäldens förfallodag.

Om det har avtalats att ränta skall betalas på en gäld utan att räntefoten har bestämts, skall gäldenären betala en årlig ränta som svarar mot den i 12 § avsedda referensränta som gäller vid tidpunkten i fråga.

4 § (6.11.2009/846)
Dröjsmålsräntans belopp

Gäldenären ska vid dröjsmål med betalning av gäld på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är sju procentenheter högre än den i 12 § avsedda referensränta som gäller vid tidpunkten i fråga.

Om dröjsmålsräntan enligt 1 mom. är lägre än den ränta som skulle betalas på gälden för tiden före förfallodagen, ska dröjsmålsräntan betalas enligt samma grund som före förfallodagen. Om gäldenärens förbindelse ansluter sig till ett konsumentkreditavtal eller ett annat avtal enligt 2 § 2 mom. ska dröjsmålsränta dock betalas enligt samma grund som före förfallodagen i högst 180 dagar från det att gälden i dess helhet har förfallit till betalning. Om en domstol meddelar en dom i fråga om gälden innan nämnda tid löper ut, ska ränta betalas enligt samma grund som före förfallodagen till dess domen meddelats.

4 a § (18.1.2013/32)
Dröjsmålsräntans belopp i kommersiella avtal

Om dröjsmålet gäller en betalning enligt 1 § i lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal (30/2013), ska gäldenären på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är åtta procentenheter högre än den referensränta enligt 12 § i denna lag som gäller vid tidpunkten i fråga.

Om dröjsmålsräntan enligt 1 mom. är lägre än den ränta som skulle betalas på gälden för tiden före förfallodagen, ska dröjsmålsräntan betalas enligt samma grund som före förfallodagen.

5 §
Dröjsmålsränta på gäld vars förfallodag är bestämd

Är gäldens förfallodag på ett för gäldenären bindande sätt bestämd i förväg, skall dröjsmålsränta betalas från förfallodagen.

På sysslomans eller annans gäld som grundar sig på dennes redovisningsskyldighet skall dröjsmålsränta betalas från dagen för redovisningen. Om redovisning inte avgivits i rätt tid, skall dröjsmålsränta betalas från den dag redovisning senast bort avges.

6 § (3.5.2002/340)
Dröjsmålsränta på gäld vars förfallodag inte är bestämd

Är förfallodagen inte på ett för gäldenären bindande sätt bestämd i förväg, skall dröjsmålsränta betalas från den tidpunkt då 30 dagar förflutit från den dag då borgenären sände en räkning till gäldenären eller på något annat sätt krävde att ett bestämt penningbelopp skall betalas. Gäldenären är dock inte skyldig att betala dröjsmålsränta för tiden innan räkningen eller kravet kom gäldenären till handa.

När det gäller gäld som avses i 2 § 2 mom. skall i räkningen eller i något annat betalningskrav nämnas den vid tidpunkten i fråga gällande dröjsmålsräntans storlek och den tidpunkt från vilken dröjsmålsränta skall betalas. Gäldenären är inte skyldig att betala dröjsmålsränta för den tid som förflutit innan han eller hon fått uppgifter om dröjsmålsräntan av borgenären.

7 § (3.5.2002/340)
Dröjsmålsränta på skadeståndsgäld

På skadestånd eller gäld av motsvarande slag som förutsätter särskild utredning för fastställande av belopp och grund skall dröjsmålsränta betalas från den tidpunkt då 30 dagar förflutit från den dag då borgenären framställde sitt krav samt lade fram sådan utredning angående ersättningens grund och belopp som skäligen kan krävas av borgenären med beaktande även av gäldenärens möjligheter att skaffa utredning. Om utredningen skall anses vara otillräcklig enbart när det gäller gäldens belopp, skall dröjsmålsränta likväl betalas på den del av gälden som skäligen kan anses utredd.

Angående tidpunkten för försäkringsgivares betalningsskyldighet föreskrivs i 70 § lagen om försäkringsavtal (543/1994).

8 §
Dröjsmålsränta på ersättning för skada som åstadkommits genom uppsåtligt brott

På ersättning för skada som åstadkommits genom uppsåtligt brott skall dröjsmålsränta betalas från den tidpunkt då skadan inträffade.

9 § (3.5.2002/340)
Tidpunkten från vilken skyldigheten att betala dröjsmålsränta beräknas i vissa fall

I de fall som nämns i 6 och 7 § skall dröjsmålsränta likväl betalas senast från den dag då en stämning som gäller betalning av gälden delgavs gäldenären eller, om kravet framställs under rättegång, från det kravet framställdes.

10 §
Befrielsegrunder

Beror det av borgenären att gäld inte kunnat betalas i rätt tid, är gäldenären inte skyldig att efter förfallodagen betala ränta för längre tid än från den dag då hindret gäldenären veterligen upphörde.

Fördröjs betalning till följd av stadgande i lag eller på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller av annat liknande oöverstigligt hinder, är gäldenären för det dröjsmål som förorsakats av dylikt hinder skyldig att betala endast en sådan ränta som han var skyldig att erlägga för tiden före betalningens förfallodag.

11 § (3.5.2002/340)
Jämkning av dröjsmålsränta

Om gäldenären är en fysisk person och gälden inte hänför sig till näringsverksamhet som idkas av gäldenären, kan dröjsmålsräntan jämkas. Jämkning förutsätter att

1) dröjsmålet med betalningen berott på att gäldenären till följd av sjukdom eller arbetslöshet eller av någon annan särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter,

2) det finns vägande skäl för jämkning med beaktande av dröjsmålsräntans belopp i förhållande till gäldenärens ekonomiska ställning och dröjsmålet med betalningen inte beror på att gäldenären förhåller sig uppenbart lättsinnigt till skuldsättning eller till betalning av gäld, eller

3) gäldenären skall anses ha haft grundad anledning att vägra betalning av sin gäld.

Dröjsmålsräntan kan med stöd av 1 mom. 2 punkten jämkas också till den del den tidigare har fastställts genom en dom som vunnit laga kraft.

12 § (3.5.2002/340)
Referensränta

Den referensränta som avses i denna lag är den ränta som Europeiska centralbanken tillämpat vid den sista huvudsakliga refinansieringstransaktionen före den första kalenderdagen i varje halvårsperiod avrundad uppåt till närmast följande halva procentenhet. Den referensränta som gäller den första kalenderdagen i halvårsperioden i fråga skall tillämpas under de följande sex månaderna.

12 a § (18.1.2013/32)
Meddelande om fastställande av referensräntan

Finlands Bank ska i Finlands författningssamling utan dröjsmål publicera ett meddelande om den referensränta som avses i 12 § och dess giltighetstid. I meddelandet ska också nämnas storleken av de dröjsmålsräntor som avses i 4 § 1 mom. och 4 a § 1 mom.

13 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Genom den upphävs 9 kap. 8 och 10 §§ handelsbalken. Lagen tillämpas likväl inte på sådan förbindelse rörande betalning av ränta som avgivits före lagens ikraftträdande, ej heller på betalning som vid lagens ikraftträdande var fördröjd.

Hänvisas i lag eller förordning till stadgande som ersatts av stadgande i denna lag, skall sistnämnda stadgande tillämpas.

Innan lagen träder i kraft skall publiceras ett meddelande som svarar mot det som avses i 12 § 1 mom.

Regeringens proposition 109/81, Lagutsk. bet. 4/82, Stora utsk. bet. 106/82

Ikraftträdelsestadganden:

16.12.1983/943:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Stadgandena i denna lag tillämpas inte på

1) skyldighet att betala ränta som innan lagen träder i kraft fastställts genom avtal, förbindelse eller domstols utslag; ej heller på

2) skyldighet att betala dröjsmålsränta för tiden före lagens ikraftträdande.

Har inte före denna lags ikraftträdande genom avtal eller domstols utslag bestämts att ränta skall erläggas på underhållsbidrag som fastställts att betalas periodiskt, skall ränta yrkas genom talan vilken skall anhängiggöras inom ett år från det lagen trätt i kraft.

Regeringens proposition 64/83, Lagutsk. bet. 3/83, Stora utsk. bet. 96/83

19.11.1993/974:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

RP 147/93, ShUB 21/93

28.6.1994/544:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

RP 114/93, EkUB 17/93

3.3.1995/284:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

På en sådan förbindelse om betalning av ränta som givits innan denna lag träder i kraft och på en sådan betalning som har fördröjts när denna lag träder i kraft skall de stadganden tillämpas som var i kraft när denna lag trädde i kraft.

Finlands Bank kan innan denna lag träder i kraft fastställa och enligt 12 a § publicera den referensränta som Finlands Bank fastställt så att referensräntan tillämpas från och med den dag då lagen träder i kraft. Referensräntan för det första året fastställs på basis av det årsmedeltal av för marknadsräntan för tre månader som räknas ut i slutet av den kalendermånad som löpt ut en månad innan lagen träder i kraft.

RP 292/94, EkUB 58/94

21.8.1998/675:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 128/1997, LaUB 4/1998, RSv 83/1998

18.12.1998/997:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Vad som annars bestäms om den referensränta som Finlands Bank fastställt gäller efter denna lags ikraftträdande den referensränta som ministeriet fastställt.

RP 176/1998, EkUB 27/1998, RSv 200/1998

3.5.2002/340:

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2. Denna lag tillämpas på dröjsmålsränta som löper efter lagens ikraftträdande, även om gäldens rättsgrund uppkommit före lagens ikraftträdande.

3. I ett mål eller ärende som är anhängigt när denna lag träder i kraft skall domstolen på tjänstens vägnar fastställa den dröjsmålsränta som tas ut hos en fysisk person till högst vad som avses i 4 § 1 mom. från den dag då lagen träder i kraft, om inte borgenären lämnat utredning om att en högre dröjsmålsränta grundar sig på en förbindelse som hänför sig till någon annan än en i 2 § 2 mom. avsedd gäld eller att den bestäms enligt 4 § 2 mom. En person som hör till tingsrättens kanslipersonal och som med stöd av 19 § tingsrättslagen (581/1993) har rätt att meddela tredskodomar, får också meddela en dom genom vilken borgenärens talan för dröjsmålsräntans del till följd av bestämmelserna ovan förkastas till vissa delar.

4. Om en dom eller någon annan utsökningsgrund har meddelats före ikraftträdandet av denna lag, bestäms dröjsmålsräntan enligt utsökningsgrunden. Från den dag då lagen träder i kraft är en fysisk person dock skyldig att betala högst sådan dröjsmålsränta som avses i 4 § 1 mom., om inte borgenären har krävt dröjsmålsränta enligt utsökningsgrunden och lämnat utredning om att den högre dröjsmålsräntan grundar sig på en förbindelse som hänför sig till någon annan än en i 2 § 2 mom. avsedd gäld eller att den bestäms enligt 4 § 2 mom. Borgenären skall rikta nämnda krav och utredning till utmätningsmannen inom ett år från lagens ikraftträdande. Kravet kan framställas i en ansökan om utsökning eller i ett anhängigt utsökningsärende. Utmätningsmannen skall anteckna beslutet om dröjsmålsräntan i utsökningsgrunden.

5. Med stöd av 11 § kan dröjsmålsränta som skall betalas av en fysisk person och som grundar sig på gäld som uppkommit före lagens ikraftträdande jämkas oberoende av gäldens grund. Dröjsmålsränta som gäldenären har betalat kan beaktas vid jämkningen, men betalningar kan inte förordnas att återgå.

6. Om det någon annanstans i lagstiftningen finns en hänvisning till 4 § 3 mom. räntelagen, skall i stället 4 § 1 mom. räntelagen tillämpas. Dröjsmålsränta eller ränta som enligt annan lagstiftning, en föreskrift eller ett avtal skall fastställas på grundval av den av ministeriet fastställda referensränta som avses i 3 § 2 mom. räntelagen eller den referensränta som Finlands Bank har fastställt, skall efter denna lags ikraftträdande fastställas på grundval av den referensränta som avses i 12 §.

RP 232/2001, EkUB 3/2002, RSv 36/2002, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG (300L0035); EGT nr L 200, 8.8.2000, s. 35

6.11.2009/846:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2010.

På gäld vars rättsgrund uppstått före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 64/2009, EkUB 13/2009, RSv 132/2009

18.1.2013/32:

Denna lag träder i kraft den 16 mars 2013.

På fordringar som har förfallit till betalning före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 57/2012, LaUB 14/2012, RSv 126/2012

15.3.2013/209:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

På avtal som har ingåtts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 78/2012, EkUB 15/2012, RSv 3/2013

28.3.2014/271:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.

RP 209/2013, FvUB 1/2014, RSv 5/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.