Beaktats t.o.m. FörfS 320/2019.

5.12.1980/781

Lag om försvarsmaktens handräckning till polisen

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §

Försvarsmakten skall ge polisen handräckning (15.5.1998/346)

1) för efterspaning och gripande av person;

2) för avstängning och undersökning av en plats eller ett område; (15.5.1998/346)

3) för trafikdirigering;

4) för tillfälligt skyddande av personer och egendom; (15.5.1998/346)

5) för röjning av sprängladdningar; samt (15.5.1998/346)

6) för annat sådant uppdrag, för vars utförande försvarsmaktens specialpersonal eller specialmateriel behövs. (15.5.1998/346)

För förebyggande av brott mot personer, som åtnjuter internationellt specialskydd, har polisen rätt att få även annan handräckning än sådan som skall ges enligt 1 mom.

2 §

Handräckning ges endast då polisens resurser är otillräckliga för utförandet av vederbörande uppdrag eller då för uppdraget erfordras sådan specialpersonal eller -materiel som polisen saknar.

3 § (28.6.2013/511)

Framställning om handräckning görs av Polisstyrelsen. I brådskande fall kan framställning om handräckning göras av chefen för en riksomfattande eller lokal polisenhet eller av en polisman som hör till polisbefälet och som är i ledningsberedskap inom polisenheten eller polisområdet i fråga. Meddelande om framställningen ska då utan dröjsmål lämnas till Polisstyrelsen.

Beslut om handräckning fattas av huvudstaben, arméstaben, marinstaben eller flygstaben. I brådskande fall kan garnisonschefen, kommendören för ett truppförband eller den militära inrättningens chef besluta att handräckning ska ges.

I andra handräckningsuppgifter än sådana som avses i 4 § kan försvarsmakten anlita personer som avses i lagen om frivilligt försvar (556/2007).

4 § (15.7.2005/522)

Polisen har rätt att av försvarsmakten få nödvändig handräckning som kräver användning av maktmedel, om det är nödvändigt för att förhindra brott eller avbryta begående av brott som avses i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2–7 punkten eller 2 mom., om det inte är möjligt att förhindra eller avbryta ett brott med polisens egen utrustning och personal.

Handräckning kan omfatta sådan användning av vapenmakt som lämpar sig för polisuppdrag, som är slagkraftigare än användningen av en tjänstemans personliga vapen och som utnyttjar krigsmateriel, om det är nödvändigt för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att avvärja hotet. (28.6.2017/422)

3 mom. har upphävts genom L 28.6.2017/422. (28.6.2017/422)

Maktmedlen skall vara försvarliga i förhållande till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farligt motståndet är, de resurser som står till förfogande och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Utomstående personers rättigheter och säkerhet måste beaktas särskilt. Föregående varning om att maktmedel kommer att användas bör om möjligt ges.

Polisen fattar beslut om användning av maktmedel enligt denna paragraf och leder användningen av dem. Maktmedel får endast användas av den som tjänstgör inom försvarsmakten i militär tjänst samt den som inom försvarsmakten har utnämnts till tjänsteman i tjänsteförhållande för viss tid för att tjänstgöra i militära uppgifter.

4 a § (15.7.2005/522)

I situationer som avses i 4 § begär inrikesministeriet handräckning hos försvarsministeriet och beslut om att lämna handräckning fattas vid statsrådets allmänna sammanträde. Om det inte är möjligt att sammankalla statsrådet tillräckligt snabbt kan inrikesministeriet i brådskande fall som direkt och allvarligt äventyrar synnerligen viktiga samhällsfunktioner begära handräckning hos försvarsministeriet, som omedelbart beslutar om lämnande av handräckning. Statsrådet och republikens president skall utan dröjsmål underrättas om begäran och beslutet om att lämna handräckning. Statsrådet kan fatta beslut om att fortsätta eller upphöra med redan inledd handräckning.

Försvarsmakten får inte åläggas uppdrag som avses i 4 § utan den begäran om handräckning och det beslut om att lämna handräckning som avses i 1 mom., om inte något annat följer av den behörighet som innehas av försvarsmaktens överbefälhavare.

Bestämmelser om tryggande av Finlands territoriella integritet finns i territorialövervakningslagen (755/2000).

5 §

Den som besluter om att handräckning skall ges bestämmelser handräckningsavdelningens storlek och utrustning.

Handräckningsavdelningen leds enligt anvisningar av den polisman som leder uppdragets utförande av en till dess chef förordnad person som tjänstgör i en militär tjänst vid försvarsmakten. (11.5.2007/559)

Polisen besluter när handräckning skall avbrytas och upphöra.

5 a § (15.5.1998/346)

Polisen svarar för den allmänna ledning och samordning av parternas åtgärder som behövs för att handräckningen skall kunna utföras tryggt samt för arbetarskyddsarrangemangen.

Polisen skall i synnerhet se till att handräckningsavdelningens chef får tillräcklig information om handräckningssituationen, verksamhetsomgivningen, situationens art och hur allvarlig den är samt om eventuella risker i arbetet.

Försvarsmakten svarar för att handräckningsavdelningens personal är yrkesskicklig och ges introduktion så att personalen känner till den materiel och utrustning den använder samt säkerhetsföreskrifterna som gäller den.

6 §

I fråga om rätten till nödvärn för den som hör till en handräckningsavdelning gäller vad som föreskrivs i 4 kap. 4 § strafflagen. (13.6.2003/526)

Den som hör till en handräckningsavdelning och som i enlighet med denna lag utför handräckningsuppdrag har i ytterst viktiga och brådskande uppdrag rätt att under en polismans uppsikt använda sådana maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till och som är nödvändiga för genomförande av uppdraget. Vidare förutsätts att maktmedlen med beaktande av situationen kan anses försvarliga. (13.6.2003/526)

Innan verksamheten inledes skall polisen efter behov för handräckningsavdelningens chef redogöra för när rätt till nödvärn och rätt att tillgripa maktmedel föreligger.

7 §

Den som hör till handräckningsavdelning har rätt att gripa person, som trots förbud har fortsatt att uppträda på sätt, som är till förfång för eller äventyrar utförandet av handräckningsuppdraget. Om gripandet skall polisen omedelbart underrättas och den gripne skall överlämnas till polisen.

8 § (13.6.2003/526)

Bestämmelser om excess i nödvärn finns i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § strafflagen.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § strafflagen.

9 § (15.5.1998/346)

För kostnaderna för handräckning svarar den som ger handräckningen, om inte något annat bestäms genom förordning.

9 a § (15.5.1998/346)

Angående ersättning av statens medel för skador som åsamkats utomstående i samband med handräckning samt om ersättning för sakskador som åsamkats försvarsmakten gäller vad som föreskrivs i 8 kap. i polislagen (872/2011). (22.7.2011/896)

Angående ersättning för olycksfall som drabbat den som hör till en handräckningsavdelning gäller vad som därom bestäms särskilt.

10 §

Närmare stadganden om verkställighet och tillämpning av denna lag utfärdas genom förordning.

Polisstyrelsen och huvudstaben kan efter att ha hört varandra meddela kompletterande föreskrifter för det egna förvaltningsområdet om försvarsmaktens materialhjälp till polisen, samarbetsutbildning samt beredskaps- och alarmarrangemang. (26.6.2009/502)

11 §

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1981.

Genom denna lag upphäves kungörelsen den 20 januari 1896 angående tillkallande av militär handräckning och vad därvid iakttagas bör.

Ikraftträdelsestadganden:

7.4.1995/504:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995.

RP 57/94, FvUB 20/94

15.5.1998/346:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 225/1997, FvUB 1/1998, GrUU 38/1997, RSv 11/1998

13.6.2003/526:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 44/2002, LaUB 28/2002, RSv 261/2002

15.7.2005/522:

Denna lag träder i kraft den 20 juli 2005.

RP 187/2004, FvUB 11/2005, RSv 86/2005

11.5.2007/559:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

RP 172/2006, FsUB 3/2006, RSv 299/2006

26.6.2009/502:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

RP 58/2009, FvUB 7/2009, RSv 86/2009

22.7.2011/896:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 224/2010, FvUB 42/2010, RSv 371/2010

28.6.2013/511:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 8/2013, FsUB 2/2013, RSv 79/2013

28.6.2017/422:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

RP 107/2016, FvUB 9/2017, RSv 55/2017

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.