Beaktats t.o.m. FörfS 611/2016.

9.3.1979/273

Lag om studieledighet

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

Lagens syfte och tillämpningsområde
1 §

Syftet med denna lag är att med hjälp av studieledighetsarrangemang förbättra utbildnings- och studiemöjligheterna för den i arbetslivet verksamma befolkningen.

2 §

Med studieledighet avses i denna lag tid under vilken arbetsgivare för utbildning eller studier har frigjort arbetstagare från fullgörandet av uppgifter som hör till arbetstagarens anställningsförhållande. Angående formerna för beviljande av studieledighet stadgas närmare genom förordning.

Till studieledighet räknas inte den tid under vilken arbetstagaren enligt vad arbetsgivaren bestämt studerar eller erhåller utbildning, eller beträffande vilken genom arbets- eller tjänstekollektivavtal har överenskommits att utbildningen eller studierna jämställs med arbete eller under vars förlopp arbetstagaren deltar i lagstadgad utbildning som förutsätts av hans yrke, om arbetstagaren inte skriftligen samtycker härtill. (17.12.1993/1178)

Vad i denna lag stadgas om studieledighet gäller i tillämpliga delar även den tid som lantbruksföretagare eller annan som utför eget arbete använder för motsvarande studier eller utbildning.

3 §

Denna lag tillämpas även på person som är i tjänsteförhållande eller därmed jämförbart anställningsförhållande till staten, kommun eller annat offentligrättsligt samfund.

Med arbetsgivare avses i denna lag även i 1 mom. åsyftat samfund.

Denna lag berör icke i läroavtalslagen (422/67) avsedda lärlingar eller arbetstagare, som under pågående studier eller praktik genomför övervakad arbetspraktik, eller andra studerande i anställningsförhållande.

LäroavtalsL har upphävts genom L 1605/1992, se L om yrkesutbildning 630/1998 17–18 §.

Rätt till studieledighet
4 § (17.1.1997/58)

Arbetstagare vars anställningsförhållande såsom huvudsyssla till en och samma arbetsgivare har pågått sammanlagt minst ett år i en eller flera perioder är med nedan stadgade begränsningar berättigad att erhålla studieledighet i samma arbetsgivares tjänst sammanlagt högst två år under en tid av fem år. Likaså har en arbetstagare rätt till sammanlagt högst fem dagars studieledighet, om ett anställningsförhållande såsom huvudsyssla till en och samma arbetsgivare har pågått minst tre månader i en eller flera perioder.

5 § (5.9.1986/663)

Studieledighet kan beviljas för studier inom utbildning som är underställd offentlig tillsyn.

Studieledighet kan även beviljas för fackföreningsutbildning enligt vad som särskilt har överenskommits i arbets- eller tjänstekollektivavtal mellan riksomfattande arbetsmarknadsorganisationer samt för deltagande i utbildning för lantbruksföretagare enligt vad som särskilt stadgas om detta. (17.12.1993/1178)

Studieledighet kan även beviljas för studier utomlands som är jämförbara med studier som avses i 1 mom. (17.1.1991/42)

Genom förordning stadgas närmare om de former av undervisning och studier som avses i 1 och 2 mom.

6 §

Vid bestämmande av ekonomiska förmåner, som fastställs på basis av anställningsförhållandet och som inte är lagstadgade, anses tiden för studieledighet såsom likställd med arbetad tid så som genom arbets- eller tjänstekollektivavtal har överenskommits. (17.12.1993/1178)

Angående semester- och pensionsförmåner som bestämmes på basen av studieledighet stadgas särskilt.

Förfarande vid ansökan om och beviljande av studieledighet
7 §

Angående förfarandet vid ansökan om och beviljande av studieledighet stadgas genom förordning.

8 §

Skulle beviljande av studieledighet under den tid som avses i ansökan om studieledighet medföra kännbar olägenhet för arbetsgivarens verksamhet, äger arbetsgivaren rätt att uppskjuta den tidpunkt då studieledigheten skall börja med högst sex månader eller, då det är fråga om utbildning som upprepas med längre mellantider än sex månader, högst tills följande motsvarande utbildningstillfälle anordnas.

Arbetsgivare äger rätt att på ovan i 1 mom. stadgat sätt uppskjuta studieledighet även då mindre än sex månader har förflutit efter arbetstagarens tidigare studieledighet och då det under tiden för studieledigheten icke är fråga om att slutföra studier eller utbildning som inletts under den tidigare studieledighetstiden.

Har arbetsgivaren regelbundet minst fem arbetstagare i sin tjänst, får studieledighet på ovan i 1 mom. nämnda grunder uppskjutas högst två gånger i följd.

9 § (13.4.2007/454)

Om beviljande av studieledighet åt alla, som ansökt därom, vid den tidpunkt som avses i ansökningarna medför kännbar olägenhet för arbetsgivarens verksamhet och kan ledighet därför inte beviljas åt alla, skall de som inlämnat ansökan för att erhålla yrkesutbildning och för att fullgöra grundskolans lärokurs ställas i första rummet. Kan ordningsföljden inte avgöras på denna grund, ges företräde åt dem som fått minst utbildning. Innan avgörande fattas skall arbetsgivaren förhandla om ärendet med arbetstagarnas förtroendemän med iakttagande av vad som i 6 kap. i lagen om samarbete inom företag (334/2007) eller i lagen om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare (449/2007) bestäms om förhandlingsförfarandet.

9 a § (5.9.1986/663)

Arbetstagare kan uppskjuta studieledighet som har beviljats för längre tid än fem dagar, om detta inte medför kännbar olägenhet för arbetsgivaren.

Anmälan om att beviljad studieledighet lämnas outnyttjad skall göras minst två veckor innan studieledigheten skall börja.

Avbrytande av studieledighet
10 §

Har studieledighet beviljats för längre tid än 50 arbetsdagar, äger arbetstagaren rätt att avbryta studieledigheten och återvända till arbetet.

Önskar arbetstagaren utnyttja den rätt som han har enligt 1 mom., skall han meddela detta minst fyra veckor innan han återvänder till arbetet. (17.1.1991/42)

Blir arbetstagare under tiden för studieledighet oförmögen till arbete på grund av sjukdom, barnsbörd eller olycksfall och fortgår denna arbetsoförmåga längre än sju dagar utan avbrott, skall den del av tiden för arbetsoförmåga som överstiger nämnda tid icke räknas såsom studieledighetstid, såvida arbetstagaren utan obefogat dröjsmål anhåller härom. Arbetstagaren har på ansökan rätt att senare utnyttja en på detta sätt avbruten studieledighet, utan hinder av vad i 8 § 2 mom. är stadgat.

Har avtal om anställande av vikarie för tiden för studieledighet ingåtts, är arbetsgivaren icke skyldig att taga den arbetstagare som ansökt om studieledighet i arbete under den tid då vikariens arbetsavtal enligt lag eller kollektivavtal skall hållas i kraft.

Närmare stadganden om det förfarande vid avbrott som avses i denna paragraf utfärdas genom förordning.

Särskilda stadganden
11 §

Arbetstagare får icke uppsägas eller arbetsavtal hävas på grund av att arbetstagaren har ansökt om eller utnyttjat studieledighet.

Vad i 1 mom. stadgats om uppsägning och hävande av arbetsavtal skall i tillämpliga delar iakttagas även beträffande avbrytande av annat anställningsförhållande.

12 §

Den som anordnar undervisning eller utbildning eller kontrollerar kunskapsprov är skyldig att i den ordning som genom förordning stadgas ge studerande intyg över att studieledighet utnyttjats på godtagbart sätt. Arbetstagaren skall på yrkande av arbetsgivaren förete intyget för denne.

Har studerande utan godtagbart skäl under tid för studieledighet försummat studierna eller deltagandet i utbildningen i sådan grad, att i 1 mom. avsett intyg icke kan ges åt honom, äger arbetsgivaren rätt att förvägra honom studieledighet under de två följande åren. Studeranden förlorar dessutom de i 6 § avsedda rättigheter som uppkommit för honom under tiden för studieledigheten.

13 § (17.12.1993/1178)

Avvikelser från 4-10 §§ kan göras genom arbets- eller tjänstekollektivavtal.

En arbetsgivare som enligt lagen om kollektivavtal (436/1946) är bunden av ett kollektivavtal får tillämpa kollektivavtalsbestämmelserna enligt 1 mom. också på de arbetstagare som inte är bundna av kollektivavtalet, men i vilkas anställningsförhållanden bestämmelserna i kollektivavtalet annars skall iakttas. Har så överenskommits i ett arbetsavtal, får sådana bestämmelser i kollektivavtalet efter att detta har upphört att gälla och tills ett nytt kollektivavtal träder i kraft iakttas i de anställningsförhållanden i vilka bestämmelserna skulle få tillämpas om kollektivavtalet fortfarande vore i kraft. (26.1.2001/66)

13 a § (26.1.2001/66)

En arbetsgivare som skall iaktta ett allmänt bindande kollektivavtal som avses i 2 kap. 7 § arbetsavtalslagen (55/2001) får inom kollektivavtalets tillämpningsområde iaktta också dess bestämmelser som avses ovan i 13 §, om tillämpningen av bestämmelserna inte förutsätter lokala avtal. Därvid tillämpas även den sista meningen i 13 § 2 mom.

14 §

Den som bryter mot stadgandena i 4, 8, 10 eller 11 § skall för brott mot stadgandena i lagen om studieledighet dömas till böter.

Åtal för gärning som enligt 1 mom. är straffbar ska av åklagaren väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal. (13.5.2011/482)

15 §

Undervisnings- och arbetskrafts- samt arbetarskyddsmyndigheterna övervakar i samråd efterlevnaden av denna lag i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas.

De under arbetskraftsdistriktsbyråerna lydande arbetskraftsbyråerna och de i lagen om anordnande av semester och vikariehjälp för lantbruksföretagare (102/78) avsedda semesternämnderna åligger att biträda vid ordnandet av vikariehjälp som erfordras för denna lags verkställighet.

L om anordnande av semester och vikariehjälp för lantburksföretagare har upphävts genom L 2/1985, se L om avbytarservice för lantbruksföretagare 1231/1996.

16 §

Närmare stadganden om verkställighet och tillämpning av denna lag utfärdas genom förordning. Vad beträffar i denna lag stadgade förfaringssätt kan genom förordning stadgas om undantag, vilka avser i 3 § 1 mom. avsedda tjänstemän och funktionärer.

17 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Ikraftträdelsestadganden:

16.5.1980/342:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1980.

5.9.1986/663:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Regeringens proposition 47/86, Socialutsk. bet. 11/86, Stora utsk. bet. 76/86

17.1.1991/42:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1991.

Regeringens proposition 293/90, Socialutsk. bet. 51/90, Stora utsk. bet. 255/90

17.12.1993/1178:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

RP 255/93, FvUB 21/93

17.1.1997/58:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997.

RP 78/1996, ApUB 18/1996, RSv 245/1996

22.1.1999/35:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1999.

RP 253/1998, ApUB 16/1998, RSv 244/1998

26.1.2001/66:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.

RP 157/2000, ApUB 13/2000, RSv 215/2000

30.3.2007/344:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

RP 254/2006, AjUB 15/2006, RSv 286/2006

13.4.2007/454:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2007.

RP 267/2006, AjUB 17/2006, RSv 308/2006

13.5.2011/482:

Denna lag träder i kraft den 17 maj 2011.

RP 286/2010, LaUB 34/2010, RSv 311/2010

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.