Beaktats t.o.m. FörfS 1141/2017.

23.6.1977/519

Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §

Denna «lag» innehåller bestämmelser om specialomsorger för dem som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner och som inte med stöd av någon annan «lag» kan få den service de behöver. (20.5.2016/381)

Syftet med specialomsorgerna är att hjälpa en person som avses i 1 mom. att reda sig i det dagliga livet, självständigt förtjäna sitt uppehälle och anpassa sig i samhället samt att tillförsäkra honom den vård och omsorg av annat slag som han behöver. (30.12.1996/1369)

1 a § (20.5.2016/381)

Det som denna «lag» föreskriver om yrkesutbildade personer inom socialvården tillämpas också på personer som utför liknande arbetsuppgifter som yrkesutbildade personer inom socialvården och har avlagt lämplig yrkesutbildning i socialvård.

2 §

Till specialomsorgerna hörande tjänster är i enlighet med vad genom förordning eller med stöd av denna «lag» eljest stadgas eller föreskrives:

1) undersökning, som omfattar de medicinska, psykologiska och sociala utredningar och de lämplighetsprov som förutsättes för en individuell planering och realisering av specialomsorgerna;

2) hälsovård;

3) behövlig handledning, rehabilitering och funktionell träning; (30.12.1996/1369)

4) ordnande av arbetsterapi och bostäder samt annan motsvarande verksamhet som främjar anpassning inom samhället; (13.1.1984/26)

5) ordnande av hjälpmedel och hjälpmaterial för personligt bruk;

6) individuell vård och annan omvårdnad;

7) handledning och rådgivning för personens make, föräldrar och övriga familjemedlemmar, annan vårdnadshavare eller honom eljest närstående person;

8) information om specialomsorgstjänster;

9) förebyggande av utvecklingsskador; samt

10) annan motsvarande för förverkligandet av specialomsorgerna nödig verksamhet.

3 § (22.12.2009/1539)

Den allmänna planeringen, styrningen och övervakningen av specialomsorgerna ankommer på social- och hälsovårdsministeriet.

Regionförvaltningsverket ansvarar för planeringen, styrningen och övervakningen av specialomsorgerna inom sitt verksamhetsområde. Hör ett specialomsorgsdistrikt till två eller flera regionförvaltningsverks verksamhetsområde, ska regionförvaltningsverken samarbeta med varandra.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet, styr regionförvaltningsverkens verksamhet i syfte att förenhetliga deras verksamhetsprinciper, förfaringssätt och beslutspraxis vid styrningen och övervakningen av specialomsorgerna. Dessutom styr och övervakar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården specialomsorgerna i synnerhet när det är fråga om

1) principiellt viktiga eller vittsyftande ärenden,

2) ärenden som gäller flera regionförvaltningsverks verksamhetsområde eller hela landet,

3) ärenden som har samband med övervakningsärenden som behandlas vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och som gäller hälso- och sjukvård eller yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, samt

4) ärenden som regionförvaltningsverket är jävigt att behandla.

Bestämmelser om en närmare arbetsfördelning mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken vid styrningen och övervakningen kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Sakkunnigt ämbetsverk för specialomsorgerna om utvecklingsstörda är Institutet för hälsa och välfärd, om vilket det föreskrivs i lagen om Institutet för hälsa och välfärd (668/2008).

4 § (17.9.1982/702)

4 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

5 § (13.1.1984/26)

5 § har upphävts genom L 13.1.1984/26.

6 §

För ordnandet av «specialomsorger» indelas landet i specialomsorgsdistrikt, vilkas områden bestäms av statsrådet. Om inte något annat följer av särskilda skäl, ska distrikten anpassas till indelningen i regionförvaltningsverkens verksamhetsområden, dock med beaktande av områdesindelningens utvecklingsbehov. (22.12.2009/1539)

Specialomsorgsdistriktets kommuner är medlemmar i kommunalförbundet för specialomsorgsdistriktet, vilket skall ordna de specialomsorger som stadgats ankomma på kommunerna, såframt av stadgandena i denna «lag» ej annat följer.

Om en kommuns befolkningsunderlag eller andra särskilda skäl kräver det, kan kommunen ensam bilda ett specialomsorgsdistrikt. «Angående» kommunen gäller härvid i tillämpliga delar vad som är stadgat om kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt. (13.1.1984/26)

Om det på grund av specialomsorgernas krävande natur, särskilda för dem erforderliga förutsättningar eller andra motsvarande orsaker är ändamålsenligt att ordna specialomsorgerna för en större folkmängd än den som finns i ett enda specialomsorgsdistrikt, kan statsrådet, oberoende av distriktsindelningen, förordna att specialomsorgerna helt eller delvis skall ordnas av ett eller flera kommunalförbund.

Tvåspråkiga och svenskspråkiga kommuner är dessutom medlemmar i ett kommunalförbund för «specialomsorger», som har till uppgift att oberoende av distriktsindelningen bereda specialomsorger för den svenskspråkiga befolkningen i sina medlemskommuner. Angående kommunalförbundet för specialomsorger gäller i tillämpliga delar vad i denna «lag» i fråga om kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt stadgas, likväl så, att «angående» antalet medlemmar i förbundsfullmäktige och grunderna för rösträtten bestämmes i grundstadgan.

Såvida genom landskapslag så stadgas, kan landskapet Åland vara medlem av det kommunalförbund för specialomsorger, som avses i 4 mom., eller med kommunalförbundet avtala om anlitande av dess anstalter. Angående landskapets rättigheter och skyldigheter såsom medlem av kommunalförbundet gäller härvid vad om medlemskommun i denna «lag» stadgas och i kommunalförbundets grundstadga bestämmes. «Angående» beredandet av «specialomsorger» i landskapet Åland gäller i övrigt vad genom landskapslag stadgas.

7 § (20.5.2016/381)

7 § har upphävts genom L 20.5.2016/381.

8 § (17.9.1982/702)

8 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

9 § (30.12.1996/1369)

För ordnande av «specialomsorger» skall en samkommun för specialomsorgsdistrikt ha för verksamheten nödvändiga verksamhetsenheter.

10 § (17.9.1982/702)

10 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

11 § (13.1.1984/26)

Kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt kan med annat kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt ingå avtal om användning av en verksamhetsenhet för ordnande av andra än i 6 § 4 mom. avsedda «specialomsorger».

12 § (16.9.1988/797)

12 § har upphävts genom L 16.9.1988/797.

13 § (16.9.1988/797)

13 § har upphävts genom L 16.9.1988/797.

14 §

Utan hinder av vad som är stadgat i 6 § 1 och 2 mom. kan även kommun ordna «specialomsorger». (17.9.1982/702)

I de fall som avses i 1 mom. gäller om en kommun i tillämpliga delar vad som stadgas i 32, 33, 35, 39 och 42 §§ samt i 4-6 och 10 kap. om kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt. (3.8.1992/739)

Kommunal specialomsorgsmyndighet är socialnämnden, med vilken kommunalförbundet för specialomsorgsdistriktet skall samarbeta även då ordnandet av lokala «specialomsorger» ankommer på kommunalförbundet. Beträffande «specialomsorger» som ordnas av kommun gäller i fråga om socialnämndens uppgifter i ärenden rörande «specialomsorger» i tillämpliga delar vad som är stadgat om ledargrupp för «specialomsorger». (13.1.1984/26)

15 §

Utöver kommunala verksamhetsenheter för «specialomsorger» kan staten ha verksamhetsenheter för «specialomsorger» för beredande av de «specialomsorger» som stadgats ankomma på staten samt för riksomfattande forsknings-, försöks- eller annan därmed jämförlig specialomsorgsverksamhet.

16 §

Utöver vad som ovan stadgats kan det även finnas privata verksamhetsenheter för «specialomsorger».

Privata verksamhetsenheter för «specialomsorger» kan producera specialomsorgstjänster åt kommunalförbund eller kommuner eller åt andra som önskar dylika tjänster.

3 mom. har upphävts genom L 17.1.1991/96. (17.1.1991/96)

4 mom. har upphävts genom L 17.9.1982/702. (17.9.1982/702)

2 kap

Kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt förvaltning.

17 §

Till kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt förbundsfullmäktige väljer medlemskommunernas fullmäktige medlemmar som följer:

Kommunens invånarantal enligt senast verkställd mantalsskrivning Antal medlemmar
högst 8 000 2
8 001–25 000 3
25 001–100 000 4
100 001–400 000 5
400 001 eller flera 6

För varje medlem väljes en personlig suppleant.

18 §

Röstetalet för de medlemmar som representerar medlemskommun i förbundsfullmäktige bestämmes på basen av det invånarantal som grundar sig på den i kommunen senast verkställda mantalsskrivningen sålunda, att medlemmar som representerar kommun har en röst för varje begynnande tusental invånare. Röstetalet kan likväl vara högst en tredjedel av det sammanlagda obegränsade röstetalet för alla medlemskommuners representanter. Röstetalet för medlemmar som representerar kommun fördelar sig jämnt mellan de närvarande av dessa.

19 § (3.8.1992/739)

19 § har upphävts genom L 3.8.1992/739.

20 § (3.8.1992/739)

20 § har upphävts genom L 3.8.1992/739.

21 § (13.1.1984/26)

21 § har upphävts genom L 13.1.1984/26.

22 § (3.8.1992/739)

22 § har upphävts genom L 3.8.1992/739.

23 §

För det individuella beredandet av «specialomsorger» har kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt en ledargrupp för specialomsorger.

Medlemmar i ledargruppen för «specialomsorger» är minst tre ledande tjänsteinnehavare inom kommunalförbundet sålunda att medicinsk och pedagogisk expertis samt sakkunskap i socialvård är företrädda i ledargruppen. (3.8.1992/739)

«Angående» handläggningen av ärendena i ledargruppen gäller i tillämpliga delar vad i kommunallagen stadgas om sektion inom kommunstyrelse.

KommunalL 953/1976 har upphävts genom KommunalL 365/1995. Om sektion inom kommunstyrelse se KommunalL 365/1995 17–19 §.

24 § (3.8.1992/739)

24 § har upphävts genom L 3.8.1992/739.

25 § (3.8.1992/739)

25 § har upphävts genom L 3.8.1992/739.

26 §

Beträffande kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt tillämpas kommunallagens stadganden med i denna «lag» stadgade undantag.

KommunalL 953/1976 har upphävts genom KommunalL 365/1995. Om samarbete mellan kommuner se KommunalL 365/1995 10 kap.

3 kap

Beredande av «specialomsorger».

27 §

Kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt bereder i första hand personer från kommunalförbundets medlemskommuner «specialomsorger», såvida inte annat följer av arrangemang som avses i 6 § 4 mom., av avtal som ingåtts med stöd av 11–13 §§ eller av förordnande som avses i 12 § 3 mom. eller 13 § 2 mom. (13.1.1984/26)

Ändras hemorten för person, som erhåller «specialomsorger» vid kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt verksamhetsenhet, eller skulle beredandet av «specialomsorger» om honom på grund av stadgandena i 1 mom. icke ankomma på kommunalförbundet för det specialomsorgsdistrikt vid vars verksamhetsenhet han befinner sig, skall detta kommunalförbund därom underrätta kommunalförbundet för det specialomsorgsdistrikt på vilket beredandet av specialomsorgerna om personen enligt stadgandena i 1 mom. skulle ankomma. Det sistnämnda kommunalförbundet skall skrida till erforderliga åtgärder för beredande av «specialomsorger» om personen. «Specialomsorger» skall likväl alltjämt meddelas på det tidigare stället till dess de på ett ändamålsenligt sätt och utan att försvaga personens möjligheter att erhålla «specialomsorger» kan ordnas annorstädes.

28 § (30.12.1996/1369)

28 § har upphävts genom L 30.12.1996/1369.

29 § (27.5.1983/484)

29 § har upphävts genom L 27.5.1983/484.

30 § (30.12.1996/1369)

30 § har upphävts genom L 30.12.1996/1369.

31 §

Initiativ «angående» erhållande av «specialomsorger» skall göras hos kommunalförbundet för specialomsorgsdistriktet eller hos socialnämnden i vederbörande persons hemkommun.

Beslut om meddelande av «specialomsorger» om person samt om dessas upphörande fattas av specialomsorgernas ledargrupp, såframt ej i instruktionen för specialomsorgsdistriktet annat föreskrivs. (19.12.1980/952)

32 § (20.5.2016/381)

En person kan oberoende av sin vilja förordnas att intas på en verksamhetsenhet för «specialomsorger», om han eller hon

1) inte kan träffa avgöranden om sin vård och omsorg eller förstå konsekvenserna av sitt handlande,

2) sannolikt allvarligt äventyrar sin egen eller andras hälsa eller säkerhet, och

3) inte kan få vård och omsorg på något annat sätt.

«Specialomsorger» som är oberoende av en persons vilja ges i serviceboende med heldygnsomsorg enligt 21 § 4 mom. i socialvårdslagen (1301/2014) eller institutioner enligt 22 § i den lagen eller på motsvarande privata verksamhetsenheter eller inrättningar för socialvård som har en tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa krävande vård och omsorg.

En skriftlig ansökan om att en person oberoende av sin vilja ska förordnas att intas på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» ska lämnas till ledargruppen för «specialomsorger». Ansökan får göras av personens lagliga företrädare eller en anhörig eller en annan närstående.

Om det inte finns någon sådan i 3 mom. avsedd person som har rätt att göra ansökan eller om de inte samtycker till att göra ansökan, kan ansökan göras också av den socialnämnd eller något annat organ som svarar för socialvården och inom vars område personen vistas, eller av en tjänsteinnehavare som socialnämnden eller något annat organ som svarar för socialvården förordnat. I fråga om personer som är intagna på straffanstalt kan ansökan under motsvarande förutsättningar göras av anstaltens föreståndare.

BarnskyddsL 52/1936 har upphävts genom BarnskyddsL 417/2007.

33 § (20.5.2016/381)

Om ledargruppen för «specialomsorger» på grund av en ansökan enligt 32 § och andra behövliga undersökningar och utredningar inom social- och hälsovården anser det uppenbart att det finns förutsättningar för att förordna en person att oberoende av dennes vilja intas på en verksamhetsenhet för «specialomsorger», ska ledargruppen förordna att personen ska tas in för undersökning på en sådan verksamhetsenhet för «specialomsorger» som avses i 32 § 2 mom. I brådskande fall ska ett skriftligt beslut om förordnande fattas genast och i övrigt senast sju dagar efter det att en ansökan som avses i 32 § har inkommit. Innan personen förordnas till undersökning ska hans eller hennes egen åsikt klarläggas. Bestämmelser om hörande av personen själv och av hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare finns i förvaltningslagen (434/2003). Om en myndig person inte har någon laglig företrädare ska i situationer som avses i 9 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), nedan socialvårdens klientlag, en anhörig eller någon annan närstående som är med och planerar och genomför servicen ges tillfälle att bli hörd på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. Dessutom ska föräldrarna till en minderårig och den person som tagit hand om och fostrat den minderårige omedelbart innan den minderårige förordnas till undersökning ges tillfälle att bli hörda på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen.

En person får vara intagen för undersökning i högst fjorton dagar från det att beslutet om förordnande fattades. Intagningen ska avslutas genast, om det under tiden framkommer att det inte finns förutsättningar för att förordna personen att bli intagen på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» oberoende av sin vilja. Undersökningen ska göras av en legitimerad läkare, en legitimerad psykolog och en legitimerad socialarbetare som är anställda i tjänsteförhållande och förtrogna med omsorgen om utvecklingsstörda och vid behov av andra yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården. När undersökningen görs ska tidigare utredningar för bedömning av personens behov av socialvård eller hälso- och sjukvård eller av personens funktionsförmåga beaktas. Vid undersökningen ska också personens egen åsikt klarläggas samt personen och andra som avses i 1 mom. ges tillfälle att bli hörda på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. Ett utlåtande undertecknat av läkaren, psykologen och socialarbetaren ska upprättas om undersökningen. Utlåtandet ska innehålla ett motiverat ställningstagande till om det finns förutsättningar för att förordna personen att bli intagen på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» oberoende av sin vilja.

När undersökningen slutförts ska ledargruppen för «specialomsorger» besluta huruvida personen oberoende av sin vilja ska förordnas att tas in på en verksamhetsenhet för «specialomsorger». Beslutet ska fattas skriftligt senast fjorton dagar efter det att beslutet om förordande om intagning för undersökning fattades. Beslutet ska innehålla ett motiverat ställningstagande till om det finns förutsättningar för att förordna personen att bli intagen på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» oberoende av sin vilja. Ett beslut om att förordna en person att tas in på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» oberoende av sin vilja ska omedelbart, dock senast inom fjorton dagar efter det att beslutet fattades, underställas förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen ska handlägga ärendet skyndsamt.

34 § (20.5.2016/381)

För ett individuellt genomförande av specialomsorgerna ska ledargruppen för «specialomsorger» eller, inom gränser som den bestämt, den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten, för varje person som är i behov av «specialomsorger» godkänna ett specialomsorgsprogram. Programmet ska såvitt möjligt göras upp i samarbete med personen själv och hans eller hennes lagliga företrädare eller i situationer enligt 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag personens lagliga företrädare eller anhöriga eller andra närstående som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen samt med socialnämnden eller något annat organ som svarar för socialvården. Programmet ska ses över vid behov.

35 § (13.1.1984/26)

Vid genomförandet av individuellt specialomsorgsprogram skall eftersträvas att bostad för person som inte kan bo i eget hem, men ej är i behov av anstaltsvård, ordnas på annat sätt.

För den som är i behov av «specialomsorger» skall i mån av möjlighet även ordnas arbetsträning och arbetsterapi samt annan stimulerande verksamhet.

36 § (22.12.2009/1539)

Om personen själv eller personens vårdnadshavare eller annan intressebevakare eller ett kollegialt organ som utses av kommunen enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) anser att specialomsorgsprogrammet inte är ändamålsenligt, kan regionförvaltningsverket förordna att programmet ska korrigeras till de delar det anses vara påkallat.

37 § (20.5.2016/381)

Om det vid undersökning av en person som oberoende av sin vilja förordnats att tas in på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» eller vid ordnande av vård och omsorg för honom eller henne framgår att förutsättningar saknas för att förordna personen att oberoende av sin vilja tas in på en verksamhetsenhet för «specialomsorger», ska ledargruppen för «specialomsorger» eller, i de situationer som avses i 19 § 2 mom. i mentalvårdslagen (1116/1990) Institutet för hälsa och välfärd, på ledargruppens förslag genast besluta att de av viljan oberoende specialomsorgerna ska avslutas.

38 § (20.5.2016/381)

En person får hållas kvar på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» högst ett halvt år på grundval av ett beslut om förordnande till «specialomsorger» oberoende av personens vilja. Om det innan fristen går ut förefaller uppenbart att det fortfarande finns förutsättningar för att förordna personen att bli intagen på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» oberoende av sin vilja, ska personen utan ett särskilt beslut om förordnande till undersökning, enligt vad som föreskrivs i 33 § 2 mom. undersökas på nytt och ett nytt utlåtande om undersökningen lämnas. Ett beslut om fortsatta «specialomsorger» oberoende av personens vilja på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» i högst ett halvt år ska i överensstämmelse med 33 § 3 mom. fattas skriftligt innan det har gått ett halvt år efter förordnandet om intagning för «specialomsorger» oberoende av personens vilja. Beslutet ska underställas förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i 33 § 3 mom. Därefter ska förutsättningarna för fortsatta «specialomsorger» oberoende av personens vilja utredas på samma sätt minst en gång i halvåret.

En person som har blivit intagen på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» oberoende av sin vilja och hans eller hennes lagliga företrädare har rätt att få förutsättningarna för fortsatta special-omsorger oberoende av personens vilja bedömda av ledargruppen för «specialomsorger» medan specialomsorgerna pågår också innan halvårsfristen löpt ut. Om en person som är myndig saknar laglig företrädare har utöver honom eller henne själv också anhöriga eller andra närstående som deltar i planeringen och genomförandet av servicen samma rätt i situationer som avses i 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag. Ingen ny bedömning behöver göras om det har gått mindre än en månad sedan den förra bedömningen och det är uppenbart att det inte skett någon förändring i personens tillstånd. Orsaken till att ingen bedömning görs ska skrivas in i journalerna.

39 § (20.5.2016/381)

Samkommuner för specialomsorgsdistrikt eller en kommun som ordnar «specialomsorger» ska för personer som förordnats till undersökning eller som ges «specialomsorger» av samkommunen eller kommunen ordna transport mellan samkommunens eller kommunens verksamhetsenheter. Dessutom ska samkommunen eller kommunen ordna de transporter eller ersätta kostnaderna för de transporter som är nödvändiga för att en person ska få «specialomsorger».

40 § (20.5.2016/381)

40 § har upphävts genom L 20.5.2016/381.

41 § (20.5.2016/381)

41 § har upphävts genom L 20.5.2016/381.

3 a kap

Stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom «specialomsorger» (20.5.2016/381)

42 § (20.5.2016/381)
Stärkt självbestämmanderätt

«Specialomsorger» ska ordnas och personer som ges «specialomsorger» ska bemötas så att deras människovärde inte kränks samt så att deras övertygelse och integritet respekteras. När «specialomsorger» ges ska man beakta personernas önskemål, åsikter, intressen och individuella behov. Den som ges «specialomsorger» ska tryggas möjligheten att delta och medverka i sina egna ärenden. Välbefinnandet, hälsan och tryggheten hos personer som ges «specialomsorger» ska upprätthållas och främjas.

42 a § (20.5.2016/381)
Åtgärder som stöder förutsättningarna att klara sig på egen hand och stöder självbestämmanderätten

De åtgärder som stöder och främjar en persons förutsättningar att klara sig på egen hand och personens självbestämmanderätt ska skrivas in i service- och vårdplanen för den som ges «specialomsorger». Service- och vårdplanen ska ses över vid behov, dock minst var sjätte månad, om det inte är uppenbart onödigt. När service- och vårdplanen ses över ska man särskilt bedöma hur den begränsningsåtgärd som använts inverkar på service- och vårdplanen samt på specialomsorgsprogrammet.

Utöver det som föreskrivs i 3 kap. i lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015) ska service- och vårdplanen innehålla uppgifter om

1) åtgärder som stöder och främjar en personens förutsättningar att klara sig på egen hand och stärker självbestämmanderätten,

2) skäliga anpassningar som tryggar att personen fullt ut kan delta och vara delaktig,

3) de kommunikationsmetoder personen använder,

4) de sätt på vilka personens «specialomsorger» ges primärt utan begränsningsåtgärder,

5) de begränsningsåtgärder som enligt en bedömning krävs när personen ges «specialomsorger».

Service- och vårdplanen ska utarbetas i samarbete med den som ges «specialomsorger» samt hans eller hennes lagliga företrädare eller i situationer som avses i 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag, personens lagliga företrädare eller anhöriga eller andra närstående personer som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen, om det inte finns ett uppenbart hinder för det.

En verksamhetsenhet för «specialomsorger» ska ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården samt övrig personal med tanke på verksamheten och de särskilda behoven hos dem som ges «specialomsorger».

Den som ger «specialomsorger» ska se till att

1) personalen i den verksamhetsenhet som ger «specialomsorger» introduceras i och får anvisningar om de arbetsmetoder och sätt genom vilka man i fråga om en person som ges «specialomsorger» stöder och främjar förutsättningarna att klara sig på egen hand och hans eller hennes självbestämmanderätt,

2) de yrkesutbildade personerna inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal utbildas i att förebygga situationer som kräver användning av begränsningsåtgärder och att använda begränsningsåtgärderna korrekt,

3) man i en verksamhetsenhet som ger «specialomsorger» främjar ibruktagande av arbetsformer som är alternativa och rehabiliterande i förhållande till begränsningsåtgärder,

4) man stöder och främjar förutsättningarna för en person som ges «specialomsorger» att klara sig på egen hand och hans eller hennes självbestämmanderätt genom ändamålsenliga möbler, redskap och planlösningar.

42 b § (20.5.2016/381)
Tillämpningsområdet för bestämmelserna om användning av begränsningsåtgärder

Begränsningsåtgärder enligt 42 f–42 n § får, under nedannämnda förutsättningar, användas inom specialomsorgerna i serviceboenden med heldygnsomsorg enligt 21 § 4 mom. i socialvårdslagen eller vid service på en institution enligt 22 § i den lagen eller inom motsvarande privat service. Sådant annat kvarhållande än kortvarigt kvarhållande som avses i 42 § 3 mom. får bara användas i «specialomsorger» oberoende av en persons vilja.

En förutsättning för användning av begränsningsåtgärder är dessutom att serviceboenden med heldygnsomsorg och institutioner har tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa krävande vård och omsorg.

Begränsningsåtgärder enligt 42 f–42 h och 42 k § får utöver det som föreskrivs i 1 mom. också användas i följande fall inom «specialomsorger»:

1) arbetsverksamhet enligt 27 e § i socialvårdslagen (710/1982) eller 35 § 2 mom. i denna «lag», när den ordnas på en verksamhetsenhet inom socialvården som har tillräckligt många yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården, eller

2) dagverksamhet enligt 8 b § i lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) eller motsvarande verksamhet enligt 35 § 2 mom. i denna «lag», när den ordnas på en verksamhetsenhet inom socialvården som har tillräckligt många yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården.

Dessutom får en begränsningsåtgärd enligt 42 k och 42 m § samt 42 n § 3 mom. genomföras på verksamhetsenheter som avses i 3 mom. i denna paragraf, om det har fattats ett skriftligt beslut om åtgärden på det sätt som de bestämmelserna föreskriver. Om en verksamhetsenhet som avses i 3 mom. använder begränsningsåtgärder enligt 42 k eller 42 m § eller 42 n § 3 mom. ska den ha i 2 mom. avsedd tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete.

42 c § (20.5.2016/381)
Tjänsteansvar

På den som med stöd av detta kapitel utövar offentlig makt tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när denne sköter uppgifter som avses i detta kapitel, även när personen inte står i tjänsteförhållande till staten, en kommun eller en samkommun. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

42 d § (20.5.2016/381)
Allmänna förutsättningar för användning av begränsningsåtgärder

Specialomsorgerna ges i första hand i samförstånd med den som ges omsorger. Begränsningsåtgärder enligt 42 f–42 n § får användas i specialomsorgerna endast när

1) den som ges «specialomsorger» inte kan träffa avgöranden om sin vård och omsorg eller förstå konsekvenserna av sitt handlande,

2) det är nödvändigt att använda begränsningsåtgärder för att skydda personens eller andras hälsa eller säkerhet eller förhindra betydande egendomsskador och

3) andra, lindrigare metoder inte lämpar sig för eller är tillräckliga i situationen.

En begränsningsåtgärd ska vara motiverad med tanke på personens vård och omsorg samt lämpa sig för och stå i rätt förhållande till ändamålet. Om en person blir föremål för flera begränsningsåtgärder samtidigt eller efter varandra ska särskild uppmärksamhet fästas vid deras samfällda konsekvenser.

En begränsningsåtgärd ska genomföras med respekt för människovärdet hos den som ges «specialomsorger», så tryggt som möjligt och så att personens grundläggande behov tillgodoses. Begränsningsåtgärden ska avslutas genast när den inte längre är nödvändig eller om den äventyrar hälsan eller säkerheten hos den som ges «specialomsorger». Om den som är föremål för en begränsningsåtgärd är minderårig ska den minderårigas intresse samt ålder och utvecklingsnivå beaktas när begränsningsåtgärden används.

42 e § (20.5.2016/381)
Bedömning av användningen av begränsningsåtgärder och minskad användning av begränsningsåtgärder

Om en begränsningsåtgärd enligt 42 f–42 n § har använts när «specialomsorger» ges ska orsakerna till att åtgärden har använts och de sätt med vilkas hjälp man i fortsättningen kan minska bruket av begränsningsåtgärder i enheten utan dröjsmål bedömas inom verksamhetsenheten. Om det i specialomsorgerna, när en person har fått andra «specialomsorger» än «specialomsorger» oberoende av sin vilja, upprepade gånger eller långvarigt har använts en begränsningsåtgärd enligt 42 j, 42 l eller 42 m § eller 42 n § 2 mom., ska verksamhetsenheten bedöma om förutsättningarna i 32 § 1 mom. för att förordna personen till «specialomsorger» oberoende av sin vilja är uppfyllda och vid behov förelägga frågan för bedömning i det organ med ansvar för socialvården som avses i 32 § 4 mom.

42 f § (20.5.2016/381)
Fasthållande

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal får under en kort stund hålla fast en person som ges «specialomsorger» i syfte att lugna personen. Fasthållandet kan även innebära att personen flyttas i verksamhetsenhetens lokaler. Fasthållandet ska genomföras med en acceptabel vårdmetod.

Beslut om fasthållande fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal.

42 g § (20.5.2016/381)
Omhändertagande av ämnen och föremål

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal kan i verksamhetsenhetens besittning ta ämnen och föremål som innehas av en person som ges «specialomsorger» och som till sina egenskaper lämpar sig för att allvarligt äventyra hälsa eller säkerhet eller skada egendom på ett betydande sätt och som sannolikt skulle användas för dessa ändamål.

Beslut om huruvida ämnen eller föremål ska tas om hand fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal. Verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare ska fatta ett skriftligt beslut om saken, om ämnena eller föremålen inte inom ett dygn efter omhändertagandet lämnas tillbaka till den som ges specialomsorger. Egendom som har tagits om hand ska lämnas tillbaka till en person som ges specialomsorger senast när specialomsorgerna har avslutats för personen i fråga, om det inte i någon annan «lag» föreskrivs något annat om att lämna tillbaka eller förstöra dem.

42 h § (20.5.2016/381)
Kroppsvisitation

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal får kroppsvisitera en person som ges «specialomsorger» trots dennes motstånd, om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon i sina kläder eller på annat sätt bär på sig eller i de saker han eller hon har med sig har ämnen eller föremål som avses i 42 g § 1 mom. En förutsättning är dessutom att den som ges «specialomsorger» eller någon annan sannolikt skulle använda ämnena eller föremålen för att allvarligt äventyra hälsa eller säkerhet eller skada egendom på ett betydande sätt.

En kroppsvisitation ska företas i närvaro av en annan person i verksamhetsenhetens personal som är yrkesutbildad inom socialvården eller hälso- och sjukvården, om inte något annat följer av särskilda skäl. Den som visiterar och den vid visitationen närvarande personen ska vara av samma kön som den som visiteras. Den som visiterar och den vid visitationen närvarande personen kan dock vara av annat kön än den som visiteras, om de är yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller om det är nödvändigt att utföra åtgärden omedelbart för att säkerställa hälsa och säkerhet för den som visiteras eller för andra.

Beslut om kroppsvisitation fattas av verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare. Beslutet får i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal och denne ska utan dröjsmål meddela verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om saken.

42 i § (20.5.2016/381)
Kortvarig avskildhet

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal får för en kort stund, högst två timmar, skilja en person som ges «specialomsorger» från andra trots dennes motstånd i syfte att lugna ner honom eller henne. Dörren till det rum som används för ändamålet får vid behov låsas.

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal ska övervaka den som hålls i avskildhet under hela tiden för avskildheten genom att befinna sig i samma rum som denne eller i den omedelbara närheten så att personalen kan få kontakt med honom eller henne. Den som hålls i avskildhet ska också ha möjlighet att få kontakt med personalen.

Beslut om avskildhet för en kort stund fattas av verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare. Beslutet får i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal och denne ska utan dröjsmål meddela verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om saken.

42 j § (20.5.2016/381)
Tillhandahållande av nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd

Vid hälso- och sjukvård ska en person som får «specialomsorger» i första hand vårdas och behandlas i samförstånd med honom eller henne själv på det sätt som föreskrivs i 6–9 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992).

Om en person som får «specialomsorger» inte själv kan fatta beslut om vården och motsätter sig hälso- och sjukvård, får den behandlande läkaren eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten, enligt anvisningar från läkaren ge medicinskt nödvändig hälso- och sjukvård trots motståndet, när personens hälsa kan vara allvarligt hotad vid utebliven vård. Personens tillstånd måste i så fall övervakas och bedömas fortlöpande på det sätt som är nödvändigt för personens hälsa och säkerhet.

När vård- eller undersökningsåtgärder enligt 2 mom. utförs får en person som får «specialomsorger» kortvarigt hållas fast eller kortvarigt begränsas i sin rörelsefrihet med hjälp av en begränsande anordning, men högst så länge som det är nödvändigt för att utföra åtgärden, dock högst en timme. De begränsande anordningarna ska uppfylla kraven i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård (629/2010).

Beslutet att en person som får «specialomsorger» ska ges nödvändig hälso- och sjukvård trots att han eller hon motsätter sig det och att kortvariga begränsningsåtgärder enligt 3 mom. får sättas in ska fattas av en läkare anställd i tjänsteförhållande. Samtidigt med beslutet att ge nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd ska den som fattar beslutet begära bedömning om begränsningsåtgärden av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. och beakta bedömningarna. I brådskande fall kan beslutet om nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd och om kortvariga begränsningsåtgärder enligt 3 mom. fattas av den behandlande läkaren eller av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten. Den yrkesutbildade personen ska omedelbart underrätta den behandlande läkaren om beslutet.

När det är uppenbart att behovet av nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd är återkommande, kan en läkare anställd i tjänsteförhållande fatta ett skriftligt beslut om återkommande användning av en begränsningsåtgärd för högst 30 dagar i sänder. Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd användas bara under förutsättning att villkoren i 2 och 3 mom. är uppfyllda. Samtidigt med det skriftliga beslutet ska läkaren begära bedömning om begränsningsåtgärden av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. och beakta bedömningarna. Därutöver ska de sakkunniga regelbundet kontrollera och utvärdera återkommande användning av begränsningsåtgärden.

42 k § (20.5.2016/381)
Användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i dagliga rutiner

Om hälsan eller säkerheten för en person som får «specialomsorger» annars sannolikt skulle äventyras, får en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten använda följande:

1) anordning som hindrar att personen ramlar ur sängen, men som inte hindrar personen att röra extremiteterna eller kroppen, den tid som personen vilar nattetid eller dagtid och kortvarigt vid andra dagliga rutiner,

2) anordning som hindrar att personen ramlar av stolen, kortvarigt vid måltider och andra liknande dagliga rutiner, och

3) anordning eller klädesplagg som hindrar personen att skada sig själv eller förbättrar säkerheten, men som inte begränsar personens möjligheter att röra extremiteterna eller kroppen eller inte mer än i ringa utsträckning hindrar honom eller henne att vara aktiv, den tid som det är nödvändigt.

De begränsande anordningar och klädesplagg som avses i 1 mom. ska uppfylla kraven i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård. En begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg får inte användas längre än det är nödvändigt och bara i överensstämmelse med sitt syfte. När de används måste personens tillstånd övervakas och bedömas på det sätt som är nödvändigt för hans eller hennes hälsa och säkerhet. Användningen av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg måste upphöra omedelbart om den äventyrar personens hälsa eller säkerhet.

Beslutet att använda en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg i de dagliga rutinerna ska fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen enligt anvisningar från den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten. Ett skriftligt beslut att upprepade gånger använda en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg ska fattas av den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten för högst sex månader, när användningen sker regelbundet och är långvarig. Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd i varje situation bara användas under förutsättning att villkoren i 1 mom. är uppfyllda. Samtidigt med anvisningarna och beslutet ska den ansvariga föreståndaren begära bedömning om användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. och beakta bedömningarna. Därutöver ska de sakkunniga regelbundet kontrollera och utvärdera återkommande användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg.

42 l § (20.5.2016/381)
Användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i allvarliga risksituationer

I andra situationer än de som avses i 42 k § 1 mom. får en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten använda en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg för att inskränka möjligheterna att röra sig eller vara aktiv för en person som får «specialomsorger» bara om det är sannolikt att personen i annat fall allvarligt äventyrar sin egen eller andras hälsa eller säkerhet. En begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg får inte användas längre än det är nödvändigt och bara i överensstämmelse med sitt syfte. En person får bindas fast bara när andra metoder inte räcker till. Personen får vara fastbunden bara så länge det är nödvändigt, och högst åtta timmar utan avbrott eller upprepade gånger. Under den tiden ska den behandlande läkaren bedöma förutsättningarna för fastbindning på nytt varannan timme.

De begränsande anordningar och klädesplagg som avses i 1 mom. ska uppfylla kraven i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård. När de används måste personens tillstånd övervakas och bedömas på det sätt som är nödvändigt för hans eller hennes hälsa och säkerhet. Den fastbundna personens tillstånd ska fortlöpande följas upp genom att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården befinner sig inom syn- och höravstånd från personen. Användningen av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg måste upphöra omedelbart om den äventyrar personens hälsa eller säkerhet.

Ett skriftligt beslut att använda någon annan begränsande anordning eller något annat begränsande klädesplagg än en anordning eller ett klädesplagg för att binda fast en person ska fattas av verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare. Samtidigt ska den som fattar beslutet begära bedömning om användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. och beakta bedömningarna. I brådskande fall kan beslutet fattas av den behandlande läkaren eller, enligt anvisningar från den ansvariga föreståndaren, av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten. Den ansvariga föreståndaren ska genast underrättas om att en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg har använts i ett brådskande fall. Därefter ska ett skriftligt beslut fattas på det sätt som anges ovan.

Vid uppenbart behov av återkommande användning av andra begränsande anordningar eller klädesplagg än de som används för fastbindning kan den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten fatta ett skriftligt beslut om det för högst sju dagar. Därefter ska beslutet om återkommande användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg för högst 30 dagar fattas skriftligt av den ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande eller, om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i tjänsteförhållande, av en läkare anställd i tjänsteförhållande eller en socialarbetare anställd i tjänsteförhållande. Då kan en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg i förekommande fall under giltighetstiden för beslutet bara användas om villkoren i 1 mom. är uppfyllda. Ett beslut om återkommande användning ska ange hur länge en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg maximalt får användas per gång och varför andra medel inte är lämpliga eller tillräckliga i den givna situationen. Samtidigt ska den som fattar beslutet begära bedömning om användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. och beakta bedömningarna. Därutöver ska de sakkunniga regelbundet kontrollera och utvärdera återkommande användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg.

Ett skriftligt beslut om fastbindning ska fattas av en läkare anställd i tjänsteförhållande och han eller hon ska fatta beslutet utifrån sin undersökning och en psykiatrisk bedömning. Samtidigt ska läkaren begära bedömning om fastbindning av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. och beakta bedömningarna. I brådskande fall kan en läkare anställd i tjänsteförhållande eller en läkare som ingår i personalen på verksamhetsenheten fatta ett skriftligt beslut om fastbindning utifrån sin egen undersökning. Om personen i sådana fall måste vara fastbunden längre än två timmar, ska det skriftliga beslutet fattas av en läkare anställd i tjänsteförhållande när beslutet avser längre tid än två timmar. I brådskande fall kan läkaren fatta beslutet på förslag av en läkare som ingår i personalen på verksamhetsenheten via telefon eller någon annan kontakt på distans.

42 m § (20.5.2016/381)
Rörelsefrihet under övervakning

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten får övervaka rörelsefriheten på verksamhetsenheten för en person som får «specialomsorger», hur han eller hon avlägsnar sig från verksamhetsenheten och rör sig utanför enheten eller gården i anslutning till enheten, om det är sannolikt att personen i annat fall skulle äventyra sin egen eller andras hälsa eller säkerhet. När andra metoder inte räcker till kan rörelsefriheten övervakas med en teknisk apparat som personen bär på sig, enligt en plan med hjälp av ledsagare eller på något annat sätt. Planen för rörelsefrihet ska skrivas in i personens service- och vårdplan. När rörelsefriheten övervakas ska det särskilt ses till att andras rörelsefrihet inte inskränks.

Om metoderna enligt 1 mom. inte räcker till för att övervaka personens rörelsefrihet nattetid, får dörren till rummet vara låst högst åtta timmar på natten, men så att personen i förekommande fall kan lämna rummet tillsammans med ledsagare. En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten ska övervaka personen i rummet under hela inlåsningen. Det innebär att den yrkesutbildade personen ska vara i omedelbar närhet av rummet för att personalen ska kunna få kontakt med den inlåsta personen. Också den inlåsta personen måste kunna få kontakt med personalen.

Ett skriftligt beslut om rörelsefrihet under övervakning i högst sju dagar ska fattas av den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten. Vid längre perioder, totalt högst sex månader, ska det skriftliga beslutet fattas av den ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande eller av en socialarbetare anställd i tjänsteförhållande, om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i tjänsteförhållande. Samtidigt ska den som fattar beslutet begära bedömning om rörelsefrihet under övervakning av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. och beakta bedömningarna. Därutöver ska de sakkunniga regelbundet kontrollera och utvärdera användningen av begränsningsåtgärden.

42 n § (20.5.2016/381)
Kvarhållande

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten kan hindra en person som får «specialomsorger» att lämna verksamhetsenheten eller avlägsna sig från gården i anslutning till enheten, om han eller hon därigenom utsätter sig själv eller någon annan för ett omedelbart och allvarligt hot mot hälsa eller säkerhet. På samma villkor kan en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården hämta tillbaka personen till verksamhetsenheten eller gården i anslutning till enheten, om personen påträffas i omedelbar närhet av enheten eller gården. Maktmedel får användas för att hålla kvar eller hämta tillbaka personen, om de är nödvändiga med hänsyn till arten och graden av motstånd, hur hotfull situationen är och övriga omständigheter.

I brådskande fall fattas ett beslut enligt 1 mom. kortvarigt kvarhållande av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen, och personen ska då omedelbart underrätta den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten.

En person som får «specialomsorger» oberoende av sin vilja kan också i övrigt och inte bara kortvarigt hållas kvar, om rörelsefrihet under övervakning enligt 42 m § inte lämpar sig eller räcker till som åtgärd. Ett skriftligt beslut om kvarhållande i högst sju dagar ska fattas av den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten. Vid kvarhållande ännu längre, totalt högst 30 dagar, ska det skriftliga beslutet fattas av den ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande eller av en socialarbetare anställd i tjänsteförhållande, om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i tjänsteförhållande. Samtidigt ska den som fattar beslutet av de sakkunniga som avses i 42 b § 2 mom. begära bedömning om kvarhållande och beakta bedömningarna. Därutöver ska de sakkunniga regelbundet kontrollera och utvärdera användningen av begränsningsåtgärden. En plan för utomhusvistelse och övrig rätt att röra sig den tid som kvarhållandet pågår ska skrivas in i personens service- och vårdplan. Vid kvarhållande ska det särskilt ses till att andras rörelsefrihet inte inskränks.

42 o § (20.5.2016/381)
Genomgång i efterhand och anteckning av begränsningsåtgärder

Om en person som ges «specialomsorger» har varit föremål för en begränsningsåtgärd enligt 42 f–42 n § ska användningen av åtgärden utan dröjsmål bedömas i samråd med denne efter att åtgärden avslutats. Vid genomgången i efterhand ska en bedömning göras av grunderna för begränsningsåtgärden och de metoder med hjälp av vilka användning av begränsningsåtgärder kan undvikas i fortsättningen.

I klient- eller journalhandlingarna för en person som ges «specialomsorger» ska antecknas

1) användningen av och grunderna för en begränsningsåtgärd enligt 42 f–42 n §,

2) personens syn på användningen av och grunderna för en begränsningsåtgärd,

3) konsekvenserna av en begränsningsåtgärd för den som ges «specialomsorger»,

4) tidpunkten för när en begränsningsåtgärd inletts och avslutats,

5) vem som avgjort frågan om en begränsningsåtgärd eller fattat beslut om den samt vem som vidtagit begränsningsåtgärden.

42 p § (20.5.2016/381)
Rapport om och delgivning av begränsningsåtgärder

En person som ges «specialomsorger» ska utan dröjsmål ges en rapport om innehållet i och grunderna för en begränsningsåtgärd samt om de tillgängliga rättsmedlen. Personens lagliga företrädare eller, i situationer enligt 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag, personens lagliga företrädare eller en anhörig eller andra närstående som deltar i planeringen och genomförandet av servicen ska få en sådan rapport minst en gång i månaden. Rapporten ska ges i begriplig form och på ett tillgängligt sätt med beaktande av de kommunikationsmetoder som mottagaren använder. Dessutom ska en rapport om innehållet i och grunderna för begränsningsåtgärden lämnas månatligen till personens egen kontaktperson enligt 42 § i socialvårdslagen.

Om en person som ges «specialomsorger» har varit föremål för en begränsningsåtgärd och har varit i ett tillstånd där han eller hon inte har kunnat förstå meningen med åtgärden, ska en rapport enligt 1 mom. ges genast när han eller hon kan förstå meningen med saken.

Om en person som ges «specialomsorger» har varit föremål för en begränsningsåtgärd vars mening han eller hon inte kunde förstå på grund av sitt tillstånd och i vilken ändring får sökas genom besvär enligt 81 b § 1 eller 2 mom., ska beslutet om begränsningsåtgärden jämte anvisning om ändringssökande ges personens lagliga företrädare eller, i situationer som avses i 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag, dennes lagliga företrädare eller anhöriga eller andra närstående som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen för kännedom.

42 q § (20.5.2016/381)
Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare bestämmelser om tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete enligt 32 § 2 mom., om det tillräckliga antalet yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården och övrig personal enligt 42 a § 4 mom. och om utbildningen för yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården enligt 42 a § 5 mom. 2 punkten får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

4 kap

Avgifter.

43 § (3.8.1992/739)

För specialvård kan uppbäras avgifter enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/92).

5 kap

Ersättningar.

44 § (31.3.1988/299)

För kostnader för «specialomsorger», som ett kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt bereder någon annan än en person från en kommun som hör till kommunalförbundet, skall det kommunalförbund som vederbörandes hemkommun hör till betala ersättning.

45 §

Har annat icke avtalats, bestämmes i 44 § 1 och 2 mom. avsedd ersättning på sätt i denna paragraf stadgas. Detsamma gäller i tillämpliga delar bestämmandet av den enligt 44 § 3 mom. utgående ersättningen.

För bestämmande av ersättningen ökas totalbeloppet av driftskostnaderna under det föregående budgetåret med 10 procent. Från det sålunda erhållna beloppet avdras i 43 § angivna avgifter och ersättningar samt verksamhetsenhetens övriga driftsintäkter, med undantag av ränteinkomster, statsandelar och kommuners betalningsandelar av driftskostnaderna samt övriga i denna «lag» föreskrivna ersättningar för «specialomsorger» liksom även inkomster som en kommun eller ett kommunalförbund erhåller av verksamhet för vars utgifter statsandel inte betalas. Skillnaden divideras med ett tal som utgör det totala antalet bruksdagar eller besöksgånger beroende på verksamhetens art, varefter kvoten multipliceras med antalet bruksdagar eller besöksgånger för den som det är fråga om. Till det erhållna beloppet läggs för varje bruksdag eller besöksgång beloppet av den föreskrivna ersättning som denne skall betala, om ersättning eller avgift inte uppbärs. (3.8.1992/739)

46 §

Har verksamhetsenhetens bokslut för föregående år ännu icke godkänts, kan av de i 45 § avsedda ersättningarna i förskott uppbäras ett belopp, som motsvarar verksamhetsenhetens för bruksdag eller besöksgång uppskattade driftskostnader under föregående år beräknade enligt sagda paragrafs 2 mom.

47 § (13.1.1984/26)

47 § har upphävts genom L 13.1.1984/26.

6 kap

Planering och statsandel (17.9.1982/702)

48 § (29.12.2009/1717)

På verksamhet som ordnas med stöd av denna «lag» tillämpas lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), om inte något annat bestäms genom lag.

49 § (17.9.1982/702)

49 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

50 § (17.9.1982/702)

50 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

51 § (17.9.1982/702)

51 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

52 § (17.9.1982/702)

52 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

53 § (17.9.1982/702)

53 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

54 § (17.9.1982/702)

54 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

55 § (17.9.1982/702)

55 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

56 § (17.9.1982/702)

56 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

57 § (17.9.1982/702)

57 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

58 § (17.9.1982/702)

58 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

59 § (17.9.1982/702)

59 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

60 § (17.9.1982/702)

60 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

61 § (17.9.1982/702)

61 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

7 kap (17.9.1982/702)

(17.9.1982/702)

7 kap. har upphävts genom L 17.9.1982/702.

8 kap

Anordnande av utbildnings- och forskningsverksamhet för «specialomsorger».

65 §

Högskola eller annan myndighet, som omhänderhar utbildningen av personal eller forskning för «specialomsorger», är berättigad att begagna kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt verksamhetsenheter för ordnande av utbildnings- eller forskningsverksamheten.

Ovan i 16 § avsedd upprätthållare av verksamhetsenhet kan överenskomma med högskola eller annan myndighet om verksamhetsenhets anlitande för ovan i 1 mom. avsedd utbildnings- eller forskningsverksamhet.

66 §

Högskola eller annan myndighet betalar till kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt full ersättning fot anläggningskostnader som föranleds av byggande, grundförbättringar, utvidgning och konstruktiv omläggning av de lokaliteter, i dem inberäknade även fasta anläggningar och apparater samt driftskostnader som den begagnar för undervisning och forskning i kommunalförbundets för specialomsorgsdistrikt verksamhetsenhet ävensom för driftskostnader för underhållet av lokaliteterna. Används emellertid utrymmena även delvis av kommunalförbundet för specialomsorgsdistriktet, skall ersättningen till denna del jämkas. (17.9.1982/702)

Vad i 1 mom. är sagt tillämpas även på kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt övriga anläggnings- och driftskostnader, vilka huvudsakligen föranledes av anordnandet av undervisnings- eller forskningsverksamhet för «specialomsorger» vid kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt verksamhetsenhet.

67 §

«Angående» ordnandet av ovan i 65 § 1 mom. avsedd verksamhet samt «angående» grunderna för bestämmandet av ovan i 66 § avsedda ersättningar skall högskola eller annan myndighet överenskomma med kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt.

Ovan i 1 mom. avsett avtal, som i de fall «angående» vilka stadgas genom förordning skall underställas statsrådet för godkännande, skall uppgöras sålunda, att däri på ett jämbördigt sätt beaktas dels kommunalförbundets för specialomsorgsdistriktet skyldighet att bereda «specialomsorger» och dels högskolas eller annan myndighets på stadganden eller bestämmelser eller på fastställda utbildnings- eller forskningsplaner grundade skyldighet att anordna utbildnings- eller forskningsverksamhet för «specialomsorger».

Fås i 1 mom. avsett avtal icke till stånd, kan statsrådet, såframt arrangemanget med tanke på utbildnings- eller forskningsverksamheten för «specialomsorger» eller med tanke på ett ändamålsenligt beredande av specialomsorgerna är nödvändigt, förordna om kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt verksamhetsenheters begagnande för sagda ändamål samt om ersättandet av därav föranledda kostnader. Härvid skall iakttagas vad i 2 mom. och i 66 § stadgas.

9 kap

Om beredande av «specialomsorger» i vissa fall.

68 § (3.8.1992/739)

Ett kommunalförbund för ett specialomsorgsdistrikt kan med ett kommunalförbund för hälsovården, vars verksamhetsområde omfattar hela distriktets område, komma överens om att det förstnämnda kommunalförbundets tillgångar och skulder skall överföras till det sistnämnda.

69 § (3.8.1992/739)

Sedan det avtal som nämns i 68 § trätt i kraft gäller om kommunalförbundet för hälsovården i tillämpliga delar vad som i denna «lag» stadgas om kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt.

70 § (3.8.1992/739)

70 § har upphävts genom L 3.8.1992/739.

10 kap

Särskilda stadganden.

71 § (30.12.2015/1649)

På arbetsterapi som anordnas med stöd av denna «lag» tillämpas 27 e § 3 mom. i socialvårdslagen (710/1982).

72 § (30.3.1979/386)

72 § har upphävts genom L 30.3.1979/386.

73 §

Har annat icke avtalats, bestämmes medlemskommunernas andelar i kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt tillgångar och ansvar för dess skulder i proportion till de andelar, med vilka medlemskommunerna har deltagit i kommunalförbundets anläggningskostnader. Betalningsandelarna omvandlas dock i enlighet med vad därom genom förordning närmare stadgas till det penningvärde som råder vid den tidpunkt då medlemskommunernas andelar bestämmes, med beaktande av en skälig värdeminskning.

Då medlemskommun i kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt vid ändring av distriktsindelningen för specialomsorgerna överföres till annat specialomsorgsdistrikt, skall det överlåtande kommunalförbundet till det mottagande kommunalförbundet erlägga en ersättning för kommunens andel i kommunalförbundets tillgångar med avdrag för skulderna.

74 §

«Angående» kompetens för tjänster hos kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt kan stadgas genom förordning.

75 § (31.10.2008/672)

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket kan inspektera en kommuns och en samkommuns verksamhet enligt denna «lag» samt de verksamhetsenheter och lokaler som används vid ordnandet av verksamheten när det finns grundad anledning att förrätta en inspektion. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan dessutom av grundad anledning ålägga regionförvaltningsverket att förrätta en inspektion. En inspektion får förrättas utan förhandsanmälan. (22.12.2009/1539)

En inspektör ska ges tillträde till verksamhetsställets alla lokaler. Alla handlingar som inspektören begär och som är nödvändiga för inspektionen ska utan hinder av sekretessbestämmelserna läggas fram vid inspektionen. Därtill ska inspektören utan hinder av sekretessbestämmelserna och utan kostnad på begäran få kopior av de handlingar som är nödvändiga för inspektionen. Inspektören har även rätt att ta fotografier under inspektionen. Inspektören kan biträdas av sådana experter som behövs för inspektionen.

Polisen ska vid behov ge Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket handräckning för utförandet av en inspektion. (22.12.2009/1539)

Det ska föras protokoll över inspektionerna.

Genom förordning av statsrådet kan det vid behov utfärdas bestämmelser om omständigheter som särskilt ska beaktas vid inspektionerna, inspektionsförfarandets närmare innehåll samt om det protokoll som ska föras över inspektionen och om dess förvaring och förvaringstid.

75 a § (20.5.2016/381)

Regionförvaltningsverket ska särskilt övervaka hur begränsningsåtgärder används med stöd av 3 a kap. Vid övervakningen kan regionförvaltningsverket ge en person som ges «specialomsorger» möjlighet till ett konfidentiellt samtal med en representant för verket.

Om en verksamhetsenhet har använt fastbindning enligt 42 l §, ska den göra en anmälan till regionförvaltningsverket senast två veckor efter användningen. Anmälan ska innefatta identifieringsuppgifter om personen, uppgifter om åtgärden, orsaken till åtgärden och namnet på den läkare som fattat beslutet om åtgärden. Regionförvaltningsverket ska utplåna identifieringsuppgifterna två år efter det att uppgifterna inkom.

76 § (22.12.2009/1539)

Upptäcks brister eller andra missförhållanden som äventyrar klientsäkerheten i ordnandet eller genomförandet av specialomsorgerna om utvecklingsstörda eller strider verksamheten i övrigt mot denna «lag», kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket meddela föreskrifter om hur de ska avhjälpas. När föreskrifter meddelas ska utsättas en tid inom vilken de behövliga åtgärderna ska vidtas. Om klientsäkerheten så kräver kan det bestämmas att verksamheten omedelbart ska avbrytas eller användningen av en verksamhetsenhet eller del därav eller av en anordning förbjudas omedelbart.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket kan vid vite eller vid äventyr att verksamheten avbryts eller att användningen av en verksamhetsenhet eller en del därav eller av en anordning förbjuds, förplikta kommunen eller samkommunen att iaktta de föreskrifter som avses i 1 mom.

Beslut som fattats av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller av regionförvaltningsverket om avbrytande av verksamheten eller om förbud mot användningen av en verksamhetsenhet eller en del därav eller av en anordning ska iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Vad som bestäms i denna paragraf gäller inte sådan verksamhet som avses i läkemedelslagen (395/1987) och som övervakas av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Har Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket i sin övervakning upptäckt brister eller andra missförhållanden i läkemedelsförsörjningen, ska Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet underrättas om dessa.

77 § (22.12.2009/1539)

Om det vid styrningen och övervakningen av specialomsorgerna om utvecklingsstörda konstateras att en kommun eller samkommun vid ordnandet eller genomförandet av verksamhet enligt denna «lag» har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket ge kommunen eller samkommunen eller den tjänsteman som ansvarar för den felaktiga verksamheten en anmärkning för framtiden.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket kan, om ärendet inte föranleder en anmärkning eller andra åtgärder, uppmärksamgöra den övervakade på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och att god förvaltningssed ska iakttas.

I en anmärkning eller ett uppmärksamgörande som gjorts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket enligt denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

78 § (12.12.2014/1105)

78 § har upphävts genom L 12.12.2014/1105.

79 § (17.9.1982/702)

Kommun som ordnar «specialomsorger» samt i 16 § avsedd privat beredare av «specialomsorger» ar skyldiga att till kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt lämna av detta nödigbefunna uppgiftet och utredningar.

80 § (20.5.2016/381)

Ändring i andra beslut av socialnämnden eller av något annat organ som svarar för socialvården än de som avses i 81 a § får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

KommunalL 953/1976 har upphävts genom KommunalL 365/1995.

81 § (20.5.2016/381)

Ändring i beslut som fattats av samkommunsfullmäktige eller samkommunsstämman, samkommunsstyrelsen, en nämnd, direktionen eller gemensamma direktionen för en samkommun för ett specialomsorgsdistrikt, av en ledargrupp för «specialomsorger» eller av ett annat kommunalt organ eller en tjänsteinnehavare får sökas på det sätt som föreskrivs i kommunallagen (410/2015), om inte något annat föreskrivs i denna lag.

KommunalL 953/1976 har upphävts genom KommunalL 365/1995.

81 a § (20.5.2016/381)

Omprövning av beslut som gäller huruvida andra «specialomsorger» än de som är oberoende av en persons vilja ska ges eller avslutas och beslut om godkännande av ett individuellt specialomsorgsprogram för andra «specialomsorger» än de som är oberoende av en persons vilja får begäras hos regionförvaltningsverket på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. Ett beslut med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

81 b § (20.5.2016/381)

Följande beslut får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen:

1) ett skriftligt beslut som avses i 33 § 1 mom. och gäller förordnande av en person till undersökning,

2) ett skriftligt beslut som avses i 33 § 3 mom. och gäller förordnande om att en person ska bli intagen på en verksamhetsenhet för «specialomsorger» oberoende av sin vilja,

3) ett skriftligt beslut som avses i 38 § 1 mom. och gäller förordnande om fortsatta «specialomsorger» oberoende av en persons vilja,

4) ett skriftligt beslut som avses i 42 g § 2 mom. och gäller omhändertagande av ämnen och föremål,

5) ett skriftligt beslut som avses i 42 j § 5 mom. och gäller tillhandahållande av nödvändig hälso- och sjukvård trots att personen motsätter sig det,

6) ett skriftligt beslut som avses i 42 k § 3 mom. och gäller återkommande användning i de dagliga rutinerna av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg,

7) ett skriftligt beslut som avses i 42 l § och gäller användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg i allvarliga risksituationer eller fastbindning,

8) ett skriftligt beslut som avses i 42 m § och gäller rörelsefrihet under övervakning, och

9) ett skriftligt beslut som avses i 42 n § 3 mom. och gäller kvarhållande.

Ett skriftligt beslut av den ansvariga föreståndaren för en privat verksamhetsenhet eller inrättning för socialvård som gäller omhändertagande av ämnen eller föremål enligt 42 g § 2 mom., återkommande användning i de dagliga rutinerna av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg enligt 42 k § 3 mom., användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg i allvarliga risksituationer enligt 42 l § 3 och 4 mom., rörelsefrihet under övervakning enligt 42 m § och kvarhållande enligt 42 n § 3 mom. samt ett skriftligt beslut av en läkare på en privat verksamhetsenhet eller inrättning för socialvård som gäller fastbindning enligt 42 l § 5 mom. får överklagas på det sätt som föreskrivs i 1 mom. i denna paragraf.

Ett ärende enligt 1 och 2 mom. får överklagas av den som ges «specialomsorger» och hans eller hennes lagliga företrädare. Om en myndig person som ges «specialomsorger» inte har en laglig företrädare, får situationer som avses i 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag överklagas också av anhöriga eller andra närstående som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen.

81 c § (20.5.2016/381)

Om ett kommunalt organ eller en kommunal tjänsteinnehavare fattar beslut i ett ärende som med stöd av 92 § i kommunallagen kan tas till behandling i ett högre organ får beslutet överklagas på det sätt som föreskrivs i kommunallagen.

81 d § (20.5.2016/381)

Ett beslut av förvaltningsdomstolen i ett ärende som avses i 33 § 3 mom. får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

82 § (22.12.2009/1539)

I förvaltningsprocesslagen föreskrivs om hur ändring söks i beslut som fattats av statsrådet, social- och hälsovårdsministeriet, regionförvaltningsverket och förvaltningsdomstolen.

Ändring i beslut som regionförvaltningsverket har fattat med stöd av 36 § får inte sökas genom besvär.

83 §

Beslut av kommunalförbunds för specialomsorgsdistrikt förbundsfullmäktige, förbundsstyrelse, nämnd, direktion, gemensam direktion, ledargrupp för «specialomsorger» eller tjänsteinnehavare kan verkställas innan det vunnit laga kraft, på sätt i 146 § kommunallagen stadgas. Utan hinder av nämnda stadgande kan beslut verkställas oberoende av ändringssökande, såframt det till sin art är sådant, att det skall verkställas utan dröjsmål, eller såframt beslutets ikraftbringande med hänsyn till specialomsorgerna icke kan uppskjutas och nämnda organ har förordnat att beslutet omedelbart skall verkställas.

KommunalL 953/1976 har upphävts genom KommunalL 365/1995. Se KommunalL 365/1995 98 §.

84 § (3.8.1992/739)

84 § har upphävts genom L 3.8.1992/739.

85 § (17.9.1982/702)

85 § har upphävts genom L 17.9.1982/702.

86 §

Närmare stadganden angående verkställighet och tillämpning av denna «lag» utfärdas genom förordning.

87 §

Angående införandet av denna «lag» stadgas särskilt.

Ikraftträdelsestadganden:

19.12.1980/952:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 1981.

Då denna «lag» träder i kraft skall i social- och hälsovårdsministeriet anhängigt ärende där slutbehandlas i enlighet med tidigare gällande stadganden.

Med stöd av lagen «angående» «specialomsorger» om utvecklingsstörda (519/77) fastställda reglementen iakttages tills de instruktioner som avses i denna lag godkänts i stadgad ordning.

17.9.1982/702:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 1984.

Regeringens proposition 101/81, Socialutsk. bet. 13/82, Stora utsk. bet. 87/82

27.5.1983/484:

Denna «lag» träder i kraft den 1 augusti 1985. (3.2.1984/140)

Har statsrådet med stöd av 98 § grundskolelagen beviljat kommun uppskov med anordnandet av grundskoleundervisning eller motsvarande undervisning för viss elevgrupp som behöver specialundervisning eller årskurs av denna elevgrupp, tillämpas under den tid uppskovet med anordnandet av undervisningen för denna grupp är i kraft de stadganden som gäller när denna «lag» träder i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av denna «lag» förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 179/82, Kulturutsk. bet. 18/82, Stora utsk. bet. 295/82

13.1.1984/26:

Denna «lag» träder i kraft den 1 februari 1984. Åtgärder som verkställigheten av denna «lag» förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 165/83, Ekonomiutsk. bet. 16/83, Stora utsk. bet. 153/83

31.3.1988/299:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 1989.

Regeringens proposition 43/87, Ekonomiutsk. bet. 1 /88, Stora utsk. bet. 9/88

16.9.1988/797:

Denna «lag» träder i kraft den 1 oktober 1988.

Regeringens proposition 215/87, Socialutsk. bet. 7/88, Stora utsk. bet. 68/88

10.3.1989/259:

Denna «lag» träder i kraft den 1 november 1989.

Behandlingen av sådana underställnings- och besvärsärenden, som gäller meddelande eller fortsättande av specialomsorger mot någons vilja och som är anhängiga vid länsstyrelsen då denna «lag» träder i kraft, skall slutföras i länsstyrelsen enligt den tidigare lagen. I övrigt tillämpas denna «lag» på besvär som är anhängiga då lagen träder i kraft, och de skall överföras till den behöriga myndigheten. Vid socialstyrelsen anhängiga besvär som avses i 82 § 2 mom. i den tidigare lydelsen skall överföras till högsta förvaltningsdomstolen.

Regeringens proposition 65/88, Andra lagutsk. bet. 12/88, Stora utsk. bet. 157/88

17.1.1991/96:

Denna «lag» träder i kraft den 1 mars 1991.

Regeringens proposition 233/90, Socialutsk. bet. 44/90, Stora utsk. bet. 227/90

3.8.1992/739:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 1993.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 216/91, FvUB 7/92

27.11.1992/1099:

Denna «lag» träder i kraft den 1 december 1992.

RP 264/92, ShUB 38/92

30.12.1996/1369:

Denna «lag» träder i kraft den 1 augusti 1997.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 159/1996, KuUB 20/1996, RSv 228/1996

5.2.1999/124:

Denna «lag» träder i kraft den 1 mars 1999.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

LM 142/1998, ShUB 28/1998, RSk 33/1998

22.9.2000/816:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 2001.

RP 137/1999, ShUB 18/2000, RSv 100/2000

23.5.2001/414:

Denna «lag» träder i kraft den 1 juni 2001.

RP 5/2001, ShUB 6/2001, RSv 35/2001

31.10.2008/672:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 2010. (19.12.2008/1022)

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 131/2008, ShUB 14/2008, RSv 98/2008

19.12.2008/1022:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 2009.

RP 215/2008, ShUB 40/2008, RSv 211/2008

22.12.2009/1539:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

29.12.2009/1717:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 2010.

RP 174/2009, FvUB 19/2009, RSv 223/2009

22.7.2011/924:

Denna «lag» träder i kraft den 1 oktober 2011.

På behandlingen av klagomål som har inletts innan denna «lag» har trätt i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 302/2010, ShUB 56/2010, RSv 342/2010

12.12.2014/1105:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 185/2014, ShUB 15/2014, RSv 154/2014

30.12.2015/1649:

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 93/2015, ShUB 19/2015, RSv 94/2015

20.5.2016/381:

Denna «lag» träder i kraft den 10 juni 2016.

RP 96/2015, ShUB 4/2016, RSv 57/2016

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.