21.12.1973/948
Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.
Förordning om utredande av dödsorsak 21.12.1973/948
På föredragning av social- och hälsovårdsministern stadgas med stöd av 17 § lagen den 1 juni 1973 om utredande av dödsorsak (459/73):
1 kap
Anmälan om dödsfall
1 §
Dödsfall skall ofördröjligen anmälas i första hand hos den läkare, som har behandlat den avlidna under hans sista sjukdom, eller hos läkare vid hälsovårdscentralen eller hos polisen på dödsorten.
2 §
Besluter polisen att i 7 § lagen om utredande av dödsorsak avsedd undersökning för utredande av dödsorsak ej skall verkställas, skall polisen anmäla dödsfallet hos ovan i 1 § avsedd läkare.
2 kap
Medicinsk utredning av dödsorsak
3 §
Ovan i 1 § avsedd läkare skall, efter att ha erhållit anmälan om dödsfall, utan dröjsmål verkställa yttre likbesiktning för konstaterande av döden och för utredande av dess orsaker samt övriga omständigheter därvid.
4 §
Framgår icke dödsorsaken på grundvalen av den yttre likbesiktningen och de uppgifter som läkaren har angående den avlidnas sista sjukdom samt om dess behandling, och föreligger likväl icke skäl till rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken, skall läkaren,
1) då fråga är om person som avlidit på sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller förts dit död, anmäla därom hos vederbörande överläkare eller ansvariga läkare vid sjukvårdsanstalten eller hälsovårdscentralen; eller
2) då fråga är om annan än i 1 punkten avsedd person, anmäla detta hos Institutet för hälsa och välfärd. (29.12.2009/1642)
5 § (29.12.2009/1642)
Har en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral inte godkänts såsom plats för medicinsk obduktion, ska Institutet för hälsa och välfärd samt vederbörande överläkare vid en sådan sjukvårdsanstalt och ansvarig läkare vid hälsovårdscentralen såsom obduktionsplats bestämma en sådan sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller ett sådant universitet som godkänts såsom plats för medicinsk obduktion, och med vars upprätthållare den samkommun eller den kommun som upprätthåller ifrågavarande sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral har ingått avtal om verkställande av sådana medicinska obduktioner som den är i behov av att få utförda.
Bestämmelser om skyldigheten för läkare vid en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral att utföra åtgärder som hör till medicinsk utredning av dödsorsak finns i reglemente eller instruktion.
6 §
Framgår vid medicinsk utredning av dödsorsak omständigheter, som avses i 7 § lagen om utredande av dödsorsak, skall den läkare som utför obduktionen omedelbart bringa saken till polisens kännedom och avbryta den medicinska utredningen av dödsorsaken.
3 kap
Rättsmedicinsk utredning av dödsorsak
7 §
Anser polisen i fråga om dödsfall som på ovan i 1 eller 6 § avsett eller på annat sätt har kommit till dess kännedom, att därvid framkommit i 7 § lagen om utredande av dödsorsak avsedda omständigheter, skall polisen skrida till rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken på sätt därom i lagen om utredande av dödsorsak och i denna förordning stadgas eller eljest bestämmes.
8 §
Då polisen vid undersökning i anslutning till rättsmedicinsk utredning av dödsorsak behöver hjälp av läkare, skall polisen i första hand vända sig till vederbörande hälsovårdscentral. Angående läkares vid hälsovårdscentral skyldighet att lämna handräckning har bestämts särskilt.
En rättsläkare eller annan läkare som godkänts att verkställa rättsmedicinska obduktioner är på förordnande av Institutet för hälsa och välfärd, centralkriminalpolisen eller domstol skyldig att lämna handräckning vid undersökning. Förordnande ska utfärdas endast då synnerliga skäl för det föreligger. (29.12.2009/1642)
Polisen är berättigad att vid undersökning anlita bistånd även av annan än i 1 och 2 mom. avsedd läkare, om denne samtycker till uppdraget.
9 §
Förordnande om verkställande av rättsmedicinsk obduktion utfärdas skriftligt. I brådskande fall kan förordnandet likväl utfärdas även på annat sätt, men det bör så snabbt som möjligt bekräftas skriftligt.
10 §
Polisen åligger att sörja för de liktransporter, som direkt föranledes av verkställandet av rättsmedicinsk obduktion, i enlighet med av ministeriet för inrikesärendena utfärdade allmänna föreskrifter.
Polisen tager vård om den egendom som medföljt liket.
11 § (29.12.2009/1642)
De rättsmedicinska obduktionerna verkställs i första hand av rättsläkare. Rättmedicinska obduktioner kan även verkställas av en läkare som har en sådan utbildning för uppgiften som godkänts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.
Institutet för hälsa och välfärd och universitet som meddelar läkarutbildning kan komma överens om att universitetet utför rättsmedicinska obduktioner.
12 §
Den som utfärdat förordnande om verkställande av rättsmedicinsk obduktion eller av denna förordnad representant äger rätt att närvara vid obduktionen. Utfärdaren av förordnandet skall i god tid underrättas om tidpunkten för obduktionen.
På begäran av den som utför rättsmedicinsk obduktion skall utfärdaren av förordnandet eller dennes representant vara närvarande vid obduktionen eller tillställa obducenten för hans användning de uppgifter han anhåller om.
13 §
Då det för utredande av dödsorsak är nödvändigt att utföra specialundersökning av någon kroppsdel, skall läkaren taga erforderliga prov och låta sända dem till vidare undersökning.
14 § (6.2.1998/99)
Över rättsmedicinsk obduktion skall föras protokoll på det sätt som det behöriga ministeriet föreskriver.
15 §
Obducent skall om dödsorsaken och dödsklassen avgiva ett motiverat utlåtande, i vilket beträffande varje slutledning hänvisas till vederbörande ställen i obduktionsprotokollet. Av motiveringen skall tydligt framgå till vilken del slutledningarna stöder sig på enbart vid obduktionen gjorda iakttagelser, till vilken del på resultaten av en eventuell specialundersökning och till vilken del på uppgifter som erhållits vid undersökningen.
I utlåtandet skall iakttagelserna och slutledningarna jämföras med de uppgifter som erhållits vid undersökningen i övrigt samt överensstämmelsen eller motsägelsen mellan dem påvisas.
Kan obducenten icke fastställa dödsorsaken med säkerhet och ej heller framföra sin uppfattning om dödsklassen, skall även detta tydligt uppgivas och motiveras.
16 § (29.12.2009/1642)
Obduktionsprotokollet och -utlåtandet i original samt undersökningsbeviset ska förvaras i Institutet för hälsa och välfärds eller universitetets arkiv.
Obducenten ska vid första tillfälle efter slutförd undersökning sända en av honom eller henne till riktigheten styrkt avskrift av obduktionsprotokollet och -utlåtandet till utfärdaren av obduktionsförordnandet.
17 § (22.2.1991/415)
17 § har upphävts genom F 22.2.1991/415.
18 § (22.2.1991/415)
18 § har upphävts genom F 22.2.1991/415.
4 kap
Anmälning av dödsfall samt begravningstillstånd (6.2.1998/99)
19 § (6.2.1998/99)
Efter att ha utrett dödsorsaken skall läkaren skriva ut en dödsattest och utfärda begravningstillstånd till den som har meddelat att han sköter den avlidnes begravning. (27.8.1999/874)
Om utredningen av dödsorsaken blir fördröjd på grund av specialundersökningar eller någon annan motsvarande orsak, skall läkaren, efter att ha verkställt de undersökningar som direkt hänför sig till liket, utfärda ett begravningstillstånd. När dödsorsaken blivit utredd skall läkaren omedelbart skriva ut en dödsattest.
Verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård eller läkaren skall utan dröjsmål efter att ha utfärdat begravningstillstånd anmäla att personen dött till den magistrat inom vars verksamhetsområde personen hade sin hemkommun vid sin död eller, om uppgiften om hemkommun saknas, till magistraten på dödsorten. Uppgiften kan anmälas för registrering i befolkningsdatasystemet även via datakommunikation eller i annan maskinläsbar form.
Verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård eller läkaren ska utan dröjsmål, dock senast inom tre månader efter det att dödsfallet har konstaterats, sända dödsattesten till Institutet för hälsa och välfärd. (29.12.2009/1642)
20 § (29.12.2009/1642)
Om dödsorsaken vid en rättsmedicinsk utredning av orsaken anses fastställd utan att någon rättsmedicinsk obduktion verkställts, ska saken meddelas den läkare som bistått vid undersökningen eller, om undersökningen har genomförts utan bistånd av läkare, en läkare som avses i 6 § eller den läkare som har skött den avlidne under dennes sista sjukdom och som ska utfärda begravningstillstånd och dödsattest. Om läkaren likväl anser att dödsorsaken inte har blivit fastställd och att det är nödvändigt att verkställa rättsmedicinsk obduktion samt på denna grund vägrar att utfärda handlingarna, ska ärendet hänskjutas till Institutet för hälsa och välfärd. Institutet för hälsa och välfärd kan utfärda en dödsfallsredogörelse som motsvarar de handlingar som avses i 19 §.
21 § (29.12.2009/1642)
Om begravningstillstånd eller dödsattest som utfärdats av läkare inte kan fås utan oskälig svårighet eller oskäligt dröjsmål, kan polisen, efter att ha rådgjort med rättsläkaren eller en i 11 § 2 mom. avsedd läkare, på grundval av den undersökning som utförts utfärda en dödsfallsredogörelse som motsvarar de handlingar som avses i 19 §.
Polisen ska utan dröjsmål sända dödsfallsredogörelsen till Institutet för hälsa och välfärd.
21 a § (29.12.2009/1642)
Institutet för hälsa och välfärd ska i sådana fall som avses i 20 och 21 § genast efter att ha upprättat dödsfallsredogörelse eller efter att ha mottagit en dödsfallsredogörelse som upprättats av polisen anmäla dödsfallet till den magistrat inom vars verksamhetsområde personen hade hemkommun vid sin död eller, om uppgiften om hemkommun saknas, till magistraten på dödsorten.
22 § (29.12.2009/1642)
Rättsläkaren vid Institutet för hälsa och välfärd ska granska dödsattesten eller dödsfallsredogörelsen samt i oklara fall skaffa nödvändig tilläggsutredning och försöka klarlägga den verkliga dödsorsaken och göra behövlig anteckning om detta i dödsattesten eller dödsfallsredogörelsen.
Institutet för hälsa och välfärd ska månatligen sända dödsattesterna och dödsfallsredogörelserna till Statistikcentralen.
Institutet för hälsa och välfärd ska se till att dödsattesterna och dödsfallsredogörelserna utfärdas och sänds i väg i enlighet med 19–21 §.
22 a § (27.8.1999/874)
Begravningen får förrättas när begravningstillståndet eller dödsfallsredogörelsen har tillställts ägaren till den begravningsplats där den avlidne skall begravas eller då uppgiften om dödsfallet har registrerats i befolkningsdatasystemet. Ägaren till begravningsplatsen skall omedelbart efter begravningen anmäla tiden för begravningen och begravningsplatsen till magistraten. Om den avlidne har kremerats, skall likväl ägaren till krematoriet anmäla när och var kremeringen har ägt rum. Anmälan skall göras till den magistrat inom vars verksamhetsområde personen hade hemkommun vid sin död eller, om uppgiften om hemkommun saknas, till magistraten på dödsorten. Om personen vid sin död var medlem in en församling i den evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkosamfundet, skall de anmälningar som avses i denna paragraf emellertid göras till församlingen.
5 kap
Särskilda stadganden
23 § (6.2.1998/99)
Bestämmelserna i denna förordning skall i tillämpliga delar iakttas även i fråga om dödfödda barn och personer som dött utomlands. Oberoende av vad som bestäms i 19 § 3 mom. skall verksamhetsenheten för hälsooch sjukvård eller läkaren likväl anmäla uppgift om dödfött barn till folkpensionsanstalten.
24 § (6.2.1998/99)
Det behöriga ministeriet meddelar anvisningar om yttre likbesiktning och obduktion samt om provtagning i anslutning därtill.
25 § (29.12.2009/1642)
25 § har upphävts genom F 29.12.2009/1642.
26 § (27.11.1992/1131)
Närmare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om de uppgifter, som sköts på åtgärd av polisen, av inrikesministeriet, sedan ministeriet hört social- och hälsovårdsministeriet och till övriga delar av social- och hälsovårdsministeriet, sedan denna har hört inrikesministeriet.
26 a § (6.2.1998/99)
Formulären för de blanketter som avses i denna förordning fastställs av det behöriga ministeriet efter att ministeriet har hört statistikcentralen och befolkningsregistercentralen.
27 §
Denna förordning trader i kraft den 1 januari 1974 och genom densamma upphäves förordningen den 28 februari 1947 angående rättsmedicinska likbesiktningar och obduktioner (172/47) jämte däri senare vidtagna ändringar, 8, 9, 10 och 11 §§ förordningen den 23 december 1970 om registrering av födelser och dödsfall (824/70) samt 4 § 1 mom. c punkten samt 7, 8 och 11 §§ förordningen den 7 juni 1945 angående eldbegängelse (549/45).
Ikraftträdelsestadganden:
22.2.1991/415:
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1991.
27.11.1992/1131:
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1992.
De föreskrifter och anvisningar som social- och hälsostyrelsen har meddelat med stöd av de stadganden som gällde när denna förordning trädde i kraft gäller fortfarande, tills social- och hälsovårdsministeriet upphäver dem.
6.2.1998/99:
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1998.
Åtgärder som verkställigheten av denna förordning förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
27.8.1999/874:
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1999.
29.12.2009/1642:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.