Beaktats t.o.m. FörfS 223/2018.

13.7.1973/606

Lag om friluftsliv

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Friluftsleder

1 §

Är det för den allmänna friluftsverksamheten av vikt att färdseln för dem som idkar friluftsliv ledes genom en fastighet, och åsamkas icke fastigheten betydande olägenhet av detta, skall från fastigheten upplåtas ett område att användas såsom friluftsled.

Såsom till friluftsled hörande biområde betraktas områden, som behöves för vila och rekreation för dem som använder friluftsleden.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas på motsvarande sätt på upplåtelse av område för användning såsom plats för vila och rekreation för dem som färdas på vattnet.

Vad i denna lag stadgas om fastighet tillämpas även på markområde som ej antecknats i fastighetsregistret.

2 §

För anläggande av friluftsled skall plan för friluftsleden uppgöras och fastställas samt friluftsledsförrättning hållas på platsen.

Det ankommer på kommunen att hålla friluftsleder vilket omfattar anläggande och underhåll av lederna. Kommunen kan anförtro uppgiften åt ett lämpligt samfund. (30.12.1996/1270)

På statsmark, som har allmän betydelse för friluftslivet, kan friluftsled anläggas. Det ankommer på staten att upprätthålla dylik friluftsled, såvida icke med statens samtycke annorlunda förordnats vid friluftsledsförrättning.

3 §

Plan för friluftsled uppgöres på åtgärd av kommunen, och i planen skall angivas ledens sträckning och i 1 § 2 mom. avsedda biområden så, att de på basen av planen vid behov kan utmärkas i terrängen. I planen bör även de fastigheter nämnas, genom vilkas område leden skulle komma att gå.

I plan för friluftsled skall nämnas för vilken med friluftsliv förbunden färdsel leden är avsedd.

3 a § (28.6.1993/618)

En friluftsled skall planeras så att anläggandet och användningen av den inte leder till att levnadsförhållandena för vilt förstörs i betydande omfattning eller att viltets fortplantering utsätts för avsevärda störningar.

4 § (22.12.2009/1572)

En plan för en friluftsled fastställs av den närings-, trafik- och miljöcentral till vars verksamhetsområde friluftsleden eller största delen av den hör. Innan planen fastställs ska de vars rätt eller fördel planen berör beredas tillfälle att framställa anmärkningar mot planen.

Kommunen ska i det syfte som anges i 1 mom. hålla planen framlagd under 14 dagar. Anmärkningarna mot planen ska, ställda till närings-, trafik- och miljöcentralen, inlämnas till respektive kommunala myndighet inom 30 dagar från utgången av den tid under vilken planen varit framlagd. Framläggandet av planen samt sättet för framställande av anmärkningar mot planen och tiden inom vilken detta ska ske ska på kommunens bekostnad kungöras i den ordning i vilken kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Dessutom ska, om detta kan ske utan olägenhet, ett särskilt meddelande om att planen framlagts ges till de markägare och de lokala renbeteslag inom renskötselområdet genom vilkas område leden skulle komma att gå.

De inlämnade anmärkningsskrifterna och kommunens eget utlåtande ska kommunen ge in till närings-, trafik- och miljöcentralen.

5 §

Sedan planen för en friluftsled har fastställts genom ett beslut som vunnit laga kraft, ska kommunen skriftligen hos Lantmäteriverket söka förordnande om friluftsledsförrättning inom ett år från det att beslutet vann laga kraft. Planen för friluftsleden ska fogas till ansökan. (13.12.2013/921)

Kostnaderna för friluftsledsförrättning skall bestridas av upprätthållaren av friluftsleden.

6 § (22.7.2011/919)

På förrättningsmän för en friluftsledsförrättning tillämpas vad som föreskrivs om förrättningsmän för en vägförrättning enligt lagen om enskilda vägar (358/1962).

7 §

Vid friluftsledsförrättning skall områdets gränser på basen av planen för friluftsleden och vid behov enligt kommunens anvisningar bestämmas, karta och beskrivning över området uppgöras samt, till den del det prövas erforderligt, friluftsledens sträckning och gränser utmärkas i terrängen. Fast egendom på området stannar i kommunens besittning, om icke annat förordnas vid förrättningen. Vid förrättningen skall även förordnas om port, grind eller annan anordning, som skall göras i ledstängsel.

Vid friluftsledsförrättning skall förordnas om erläggande av ersättningar.

Om den olägenhet som orsakas av användningen av en friluftsled blir väsentligt mycket större än vad som kunnat uppskattas med stöd av de uppgifter som fanns att tillgå vid friluftsledsförrättningen, kan vid en ny friluftsledsförrättning bestämmas att en tilläggsersättning ska betalas. Förordnande om förrättning kan även sökas av områdets ägare hos Lantmäteriverket. Kostnaderna för en sådan förrättning som avses här kan vid förrättningen helt eller delvis påföras områdets ägare. (13.12.2013/921)

8 §

För upplåtelse av nyttjanderätten till mark till friluftsled samt för skada eller olägenhet, som eljest tillskyndas områdets ägare eller innehavare eller lokalt renbeteslag genom upprätthållande och användning av friluftsled, utgår ersättning. Ersättningen erlägges i ett för allt eller under viss tid.

Angående bestämmandet och utbetalningen av ersättning gäller i övrigt i tillämpliga delar vad om ersättningar som avses i lagen den 15 juni 1962 om enskilda vägar är stadgat.

9 §

Då friluftsledsförrättning vunnit laga kraft och ersättning erlagts till markägaren eller innehavaren, har upprätthållaren av friluftsleden rätt att tillträda det till friluftsleden hörande området. På tillträtt område får vid behov träd och buskar avlägsnas samt andra naturhinder för friluftsleden borttagas.

Vid behov skall på åtgärd av upprätthållare av friluftsled och på hans bekostnad i ledstängsel göras en sådan port, grind eller annan anordning, att stängslet icke är till men för ett ändamålsenligt nyttjande av fastigheten.

10 §

Kommun kan giva bestämmelser och anvisningar om användningen av friluftsled.

11 § (22.12.2009/1572)

I fråga om flyttning av friluftsled gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om anläggande av friluftsled. Markägare kan göra framställning om flyttning hos kommunen. Om kommunen motsätter sig flyttningen kan markägaren hänskjuta ärendet till närings-, trafik- och miljöcentralen.

12 § (22.12.2009/1572)

Är en friluftsled eller en del av den till följd av förändrade förhållanden inte längre behövlig för allmän friluftsverksamhet, kan närings-, trafik- och miljöcentralen av detta eller av annat särskilt skäl på ansökan av kommunen eller markägaren dra in friluftsleden eller en del av den.

Har en friluftsled eller en del av den dragits in, övergår det område som hört till leden utan ersättning i ägarens besittning.

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska göra en anmälan om indragningen av friluftsleden till fastighetsregisterföraren, som ska se till att det i fastighetsregistret görs behövliga anteckningar om att friluftsleden blivit indragen.

13 § (5.2.1999/152)

När en friluftsled har intagits i en plan som avses i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) eller parterna överenskommit om att ett område skall överlåtas för friluftsled, kan friluftsledsförrättning hållas med iakttagande av detta kapitel, även om någon plan för friluftsleden inte har uppgjorts.

14 § (22.12.2009/1572)

Närings-, trafik- och miljöcentralen kan förordna en kommun att se till att en plan för en friluftsled uppgörs för en annan kommuns område, att det anhålls om fastställelse av planen och ansöks om friluftsledsförrättning och att friluftsleden upprätthålls, om den andra kommunen samtyckt till detta. Närings-, trafik- och miljöcentralen bestämmer om hur kostnader och ersättningar som orsakas av friluftsleden ska fördelas mellan kommunerna, om inte kommunerna träffat överenskommelse i saken.

15 § (22.7.2011/919)

Om inte annat följer av denna lag tillämpas på en friluftsledsförrättning vad som föreskrivs om en vägförrättning enligt lagen om enskilda vägar.

2 kap

Statens strövområden

16 §

På statens mark, som är av avsevärd allmän betydelse för idkande av friluftsliv, kan strövområde inrättas. Inom sådant område skall skogsbruk, jakt och fiske ävensom annat nyttjande av jord- eller vattenområde ordnas så, att friluftslivets behov i tillräcklig utsträckning blir tillgodosedda. Inom renskötselområdet skall särskild uppmärksamhet ägnas åt att renskötseln icke väsentligt försvåras.

Finnes inom ett i 1 mom. avsett område eller eljest i anslutning till detta ett annan än staten tillhörigt område, som behövs för att ett tillräckligt omfattande eller eljest ändamålsenligt strövområde skall kunna åstadkommas, kan området innefattas i det strövområde som skall inrättas.

17 §

Beslut om inrättande av strövområde och grunderna för dess användning fattas av statsrådet. Statsrådets beslut innefattar tillstånd ätit inlösa i 16 § 2 mom. avsett område eller rätt att begränsa nyttjandet av området med iakttagande av vad i lagen den 14 juli 1898 om expropriation av fast egendom för allmänt behov (27/1898) är stadgat.

Närmare bestämmelser om användningen av strövområde gives i ordningsstadga. Såframt trafik med fortskaffningsmedel kan medföra olägenhet eller störning för friluftslivet, kan användning av fortskaffningsmedel förbjudas eller begränsas i ordningsstadgan. Genom bestämmelse i ordningsstadgan må dock icke den på orten fast bosatta befolkningens existensmöjligheter försvåras.

Ordningsstadga utfärdas av den myndighet i vars besittning området är.

3 kap (22.12.1994/1343)

Campingplatser

18 § (22.12.1994/1343)

Med campingplats avses i denna lag ett område där man tillfälligt, vanligen på fritiden bor i campingstuga, tält, husvagn eller campingfordon och där det finns sammanlagt minst 25 campingstugor eller platser reserverade för tält, husvagnar eller campingfordon. Ett område med minst 10 campingstugor är dock alltid en campingplats.

Vad som i denna lag stadgas om campingplatser gäller även andra för liknande inkvartering avsedda områden där det i byggnader som är avsedda för högst ett hushåll eller en liten grupp sammanlagt finns över 40 bäddplatser.

19 § (22.12.1994/1343)

En campingplats skall placeras, anläggas och skötas så att användningen av den inte

1) förorsakar sanitära olägenheter eller risker,

2) skadar naturen,

3) medför förorening av miljön eller nedskräpning av omgivningen,

4) väsentligt minskar trivseln i omgivningen,

5) medför fara för trafiksäkerheten eller

6) på något annat jämförbart sätt kränker allmänt intresse.

En campingplats skall förläggas så att den inte försvårar genomförandet av planer som avses i byggnadslagen.

På en campingplats skall dessutom iakttas vad som särskilt stadgas och föreskrivs om brand- och personsäkerhet samt om förebyggande av sanitära olägenheter.

Miljöministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om minimikraven för campingplatser och tillfälliga campingplatser.

20 § (22.12.1994/1343)

Den som inrättar en campingplats eller väsentligt ändrar verksamheten på en campingplats skall senast tre månader innan verksamheten inleds eller ändras skriftligen anmäla detta till en av kommunen förordnad myndighet (kommunens myndighet för campingområden) i den kommun där området är beläget, som dock inte kan vara kommunstyrelsen.

Anmälan skall innehålla behövliga uppgifter om den som driver campingplatsen, om campingplatsens läge samt om verksamhetens art och omfattning.

21 § (22.12.1994/1343)

Kommunens myndighet för campingområden kan efter att ha hört den som upprätthåller campingplatsen på basis av anmälan utfärda de föreskrifter som behövs med tanke på efterlevnaden av denna lag och stadganden och föreskrifter som bygger på den. Om det inte är möjligt att förhindra de följdverkningar som nämns i 19 § genom föreskrifterna, kan kommunens myndighet för campingområden förbjuda den påtänkta verksamheten på ifrågavarande plats.

22 § (22.12.1994/1343)

1 mom. har upphävts genom L 21.8.2015/1091. (21.8.2015/1091)

Den som driver en campingplats och personalen på campingplatsen har rätt att för att bevara ordningen på området eller med hänsyn till dess användningsändamål vägra en person tillträde till området och vid behov avlägsna en person från området.

23 § (22.12.1994/1343)

Kommunens myndighet för campingområden skall övervaka att denna lag och de stadganden och föreskrifter om campingplatser som har meddelats med stöd av den följs.

Kommunens myndighet för campingområden eller en tjänsteinnehavare som lyder under den har rätt att inspektera en campingplats och få de upplysningar om området som behövs för övervakningen.

24 § (22.12.1994/1343)

Kommunens myndighet för campingområden kan ge den som driver en campingplats en anmärkning, om

1) campingområdet inte uppfyller kraven i 19 §,

2) vederbörande underlåtit att göra anmälan enligt 20 § eller om campingområdet inte motsvarar anmälan eller vad som föreskrivits på basis av den,

3) campingområdet annars sköts i strid med denna lag eller de stadganden och föreskrifter som har meddelats med stöd av den, eller

4) det förekommer ordningsstörningar på campingområdet.

Om missförhållandena trots anmärkningen inte avhjälpts eller om de efter att ha avhjälpts återkommer, kan kommunens myndighet för campingområden besluta stänga området för viss tid. Ett beslut om stängning av en campingplats för viss tid får trots besvär verkställas omedelbart.

25 § (22.12.1994/1343)

Ett område där över 100 personer skall inkvarteras högst 14 dygn i tält eller i husvagnar eller campingfordon som är på området högst denna tid är en tillfällig campingplats. På tillfälliga campingplatser tillämpas vad 19 och 24 §§ stadgar om campingplatser.

Kommunens myndighet för campingområden kan förbjuda att en tillfällig campingplats inrättas eller drivs samt meddela andra föreskrifter som i fråga om en tillfällig campingplats behövs för verkställigheten av denna lag och de stadganden och föreskrifter som har meddelats med stöd av den, om inte meddelandet av föreskrifter hör till någon annan myndighets befogenheter.

26 § (5.12.1996/1019)

Fullmäktige kan berättiga kommunens myndighet för campingområden att delegera beslutanderätten till en underlydande tjänsteinnehavare, om inte något annat särskilt stadgas i lag. Befogenheter kan dock inte delegeras till en tjänsteinnehavare i ärenden som gäller utövande av administrativt tvång.

På en tjänsteinnehavare som med stöd av 1 mom. anförtros en uppgift tillämpas vad som stadgats om kommunens myndighet för campingområden samt om sökande av ändring i dess beslut.

27 § (22.12.1994/1343)

27 § har upphävts genom L 22.12.1994/1343.

4 kap

Särskilda stadganden

28 § (22.12.1994/1343)

28 § har upphävts genom L 22.12.1994/1343.

29 § (22.12.2009/1572)

Ett beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen om fastställande av en plan för en friluftsled eller om indragning av en friluftsled ska ges efter anslag. En part anses ha fått del av beslutet den dag då detta har getts.

30 § (22.12.1994/1343)

Den som sköter en campingplats i strid med denna lag eller de stadganden och föreskrifter som meddelats med stöd av den, skall för brott mot stadgandena om campingplatser dömas till böter, om inte strängare straff stadgas i någon annan lag.

På samma sätt skall den dömas som driver en tillfällig campingplats mot en myndighets förbud.

30 a § (22.12.1994/1343)

Ändring i beslut som kommunens myndighet för campingområden har fattat med stöd av 3 kap. får sökas hos länsrätten genom besvär inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. När ändring söks skall lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) iakttas.

30 b § (22.12.1994/1343)

Polisen skall ge handräckning för verkställigheten av denna lag och de stadganden och föreskrifter som har utfärdats med stöd av den.

31 §

Denna lag gäller icke landskapet Åland.

32 §

Närmare bestämmelser angående verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

32 a § (22.12.2009/1572)

32 a § har upphävts genom L 22.12.2009/1572.

33 §

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1973.

Föreligger avsikt att begagna område, som vid denna lags ikraftträdande användes för turism och friluftsliv, såsom i 18 § avsett kampingområde, skall i sagda paragraf nämnt tillstånd att upprätthålla området sökas inom ett år efter det denna lag trätt i kraft.

Ikraftträdelsestadganden:

15.3.1985/255:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

Regeringens proposition 84/84, Lag- och ekonomiutsk. bet. bet. 19/84, Stora utsk. bet. 1/85

28.6.1993/618:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1993.

RP 300/92, JsUB 7/93

22.12.1994/1343:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Sådana områden på vilka verksamhet bedrivs när lagen träder i kraft och som omfattas av den skall anmälas till kommunens myndighet för campingområden inom ett år från det att lagen har trätt i kraft. Ett tillstånd att driva en campingplats som beviljats med stöd av den tidigare lagen är i kraft tills denna anmälan har gjorts, dock högst ett år efter det att denna lag trätt i kraft.

Om en ansökan som gäller tillstånd för inrättande och upprätthållande av en campingplats är under behandling i länsstyrelsen då lagen träder i kraft, skall länsstyrelsen överföra ansökan på kommunens myndighet för campingområden.

RP 130/94, MiUB 10/94

24.1.1995/69:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

RP 241/94, MiUB 14/94

5.12.1996/1019:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 212/1996, MiUB 7/1996, RSv 169/1996

30.12.1996/1270:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 223/1996, FvUB 26/1996, RSv 240/1996

5.2.1999/152:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 101/1998, MiUB 6/1998, RSv 248/1998

22.4.1999/534:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.

RP 148/1998, FvUB 33/1998, RSv 301/1998

22.12.2009/1572:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

22.7.2011/919:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

RP 265/2009, JsUB 28/2010, RSv 307/2010

13.12.2013/921:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 68/2013, JsUB 7/2013, RSv 102/2013

21.8.2015/1091:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

RP 22/2014, FvUVB 57/2014, RSv 351/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.