15.9.1972/666
Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.
Lag om bestridande av bevisningskostnader med statens medel 15.9.1972/666
I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:
Bevisning vid domstol
1 § (29.12.1988/1257)
Ett vittne som på kallelse av åklagaren eller förundersökningsmyndigheten eller i något annat mål än tvistemål på förordnande av domstolen inställt sig vid domstol, har rätt att av statens medel få skälig ersättning för nödvändiga kostnader för resa och uppehälle samt för ekonomisk förlust.
2 § (29.12.1988/1257)
Domstolen kan bestämma att i brottmål som åklagaren driver skall betalas ersättning av statens medel enligt de grunder som stadgas i denna lag även till vittne som åberopats av någon annan part, om bevisningen behövts för att utreda saken. Domstolen kan likaså förordna att ersättning skall betalas till ett vittne som har åberopats av en misstänkt eller en målsägande i ett tvångsmedelsärende. Har en part redan betalt ersättning till vittnet, skall domstolen bestämma att motsvarande ersättning skall betalas till parten av statens medel. Ersättningen får dock inte överstiga beloppet av den ersättning som enligt denna lag skall betalas till vittnet.
3 §
Målsägande och dennes lagliga ställföreträdare, som förordnats eller kallats att för sakens utredning personligen inställa sig vid domstol, har rätt till samma ersättning som vittne. Tilldömd ersättning skall beaktas såsom avdrag vid fastställandet av ersättning för rättegångskostnader åt ersättningstagaren.
4 §
Behöver vittne eller målsägande eller dennes lagliga ställföreträdare, som erhåller ersättning av statens medel, ledsagare för att kunna inställa sig vid domstolen, utgår ersättning även till ledsagaren i enlighet med i denna lag stadgade grunder.
5 §
I ersättning för resekostnader erlägges beloppet av de nödiga utgifterna för resan.
6 §
I ersättning för kostnader för uppehälle utgår dagtraktamente och logiersättning.
7 §
För ekonomisik förlust utgår ersättning med högst det belopp, som den därtill berättigade gör troligt att han går miste om.
8 §
Domstols ordförande skall efter avslutat förhör fråga, huruvida vittne eller annan till ersättning av statens medel berättigad yrkar i denna lag avsedda ersättningar. När målets behandling för den gången avslutas vid domstolen, skall de belopp, som utgår i ersättning för kostnader för resa och kostnader för uppehälle samt för ekonomisk förlust skilt för sig fastställas i beslutet eller domen. Erlagda förskott skall beaktas som avdrag.
9 §
Yrkar vittne eller annan till ersättning av statens medel berättigad större ersättning för kostnader för resa och för uppehälle eller för ekonomisk förlust än vad av statens medel får beviljas, kan den part, som med stöd av denna lag dömes att ersätta staten kostnader för bevisningen i målet, samtidigt åläggas att utgiva sådan tillskottsersättning som prövas skälig.
10 §
Ändring i domstols beslut eller dom angående ersättning för kostnaderna för bevisning sökes genom besvär på sätt i 17 kap. 42 § rättegångsbalken är stadgat.
Förskott
11 §
För resa till domstol har som vittne inkallad och annan till ersättning av statens medel berättigad rätt att av sagda medel i förskott utfå ersättning för de resekostnader som avses i 5 §. Förskott kan erläggas även på kostnader för uppehälle, om det med hänsyn till sakens natur och den till ersättning berättigades förhållanden prövas motiverat.
I samband med kallelse skall den kallade upplysas om sin rätt till förskott och om förfarandet för att det skall erhållas.
12 §
Den som önskar erhålla förskott skall framställa begäran därom hos chefen för det polisdistrikt, till vilket hans vistelseort hör, eller hos den tjänsteman, som länsstyrelsen förordnat att i dennes ställe handlägga ärenden angående förskott. I samband med begäran om förskott skall utredning företes om att den som begär förskott har kallats att inställa sig vid domstol.
13 §
Begäran om förskott skall omedelbart avgöras genom beslut, vari beloppet av beviljat förskott på resekostnader och kostnader för uppehälle fastställes skilt för sig. Meddelande om beslutet skall utan dröjsmål tillställas den domstol, vid vilken förskotts tagaren skall inställa sig. Ifall översänt meddelande om beslutet sannolikt icke hinner fram i tid till målets handläggning, skall domstolen dessutom på annat sätt i tid underrättas om att förskott beviljats.
14 §
I beslut om erhållande av förskott får ändring ej sökas.
15 §
Har den som lyft förskott icke fullgjort den uppgift, för vilken förskottet beviljats, skall domstolen förordna om återindrivning av försköttsbeloppet hos honom till den del förskottet ej använts för kostnader som avses i 11 §. Beslut i saken kan fattas utan att förskottets mottagare höres.
Kompletterande stadganden
16 § (11.7.1997/697)
Om åläggande av svaranden att till staten betala sådan ersättning beträffande vilken med stöd av denna lag har förordnats att den skall utbetalas av statens medel stadgas i 9 kap. 1 § lagen om rättegång i brottmål (689/1997).
17 §
Om åtal eller annat yrkande avvisas, förkastas eller förfaller, skall domstolen pröva, huruvida ersättning, som av statens medel tilldömts vittne och annan till ersättning berättigad, skall stanna staten till last eller huruvida målsäganden skall åläggas att ersätta dem till staten.
18 § (22.7.2011/822)
Ersättningar som har betalts till ett vittne i ett tvångsmedelsärende eller vid en handläggning som nämns i 7 kap. 9 § i förundersökningslagen (805/2011) ska staten svara för. Också ersättning som har betalts i ett ärende som gäller utlämning för brott ska staten svara för.
18 § har ändrats genom L 822/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:
18 § (29.12.1988/1257)
Ersättningar som har betalts till ett vittne i ett tvångsmedelsärende eller vid en handläggning som nämns i 28 § 2 mom. förundersökningslagen stannar på staten. Också ersättning som har betalts i ett ärende som gäller utlämning för brott stannar på staten.
19 §
Närmare bestämmelser angående verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.
20 §
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973, och genom densamma upphäves lagen den 28 oktober 1938 om ersättning till vittnen av statsmedel (333/38) och kungörelsen den 21 mars 1892 om vad som är att iakttaga med avseende å utbetalandet av ersättningar utav allmänna medel åt vittnen i brottmål.
Ikraftträdelsestadganden:
29.12.1988/1257:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
Regeringens proposition 186/88, Lagutsk. bet. 14/88, Stora utsk. bet. 217/88
11.7.1997/697:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
RP 82/1995, LaUB 9/1997, RSv 98/1997
22.7.2011/822:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
RP 222/2010, LaUB 44/2010, RSv 374/2010