Beaktats t.o.m. FörfS 1054/2019.

11.12.1970/761

Lag om utlämning till Danmark, Island, Norge eller Sverige för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med Riksdagens beslut, tillkommet på sätt 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 §

I enlighet med denna lag må den, som enligt beslut av myndighet i Danmark, Island, Norge eller Sverige skall vara omhändertagen för vård eller behandling, på framställning därom utlämnas från Finland till nämnd stat för verkställighet av beslutet.

Om utlämning för brott Finland och de övriga nordiska länderna emellan är särskilt stadgat.

2 §

Till utlämning må samtycke lämnas endast under förutsättning

att framställningen grundar sig på beslut, som meddelats enligt vederbörande stats lagstiftning om barna- och ungdomsvård, vård av sinnessjuka, psykiskt efterblivna eller missbrukare av berusningsmedel eller angående försumliga försörjare eller lösdrivare,

att den som begäres utlämnad enligt beslutet skall intagas eller hållas kvar på anstalt eller uppehålla sig på plats som särskilt anvisats honom och

att beslutet får verkställas i den stat där det meddelats,

3 §

Utlämning av finsk medborgare förutsätter dessutom

att han har hemvist i den stat, där beslutet meddelats,

att beslutet avser vård eller behandling och att det är mest ändamålsenligt att vården eller behandlingen beredes honom i den staten.

4 §

Framställning om utlämning sändes till den länsstyrelse, inom vars verksamhetsområde den som begäres utlämnad uppehåller sig. Är uppehållsorten okänd, sändes framställningen till länsstyrelsen i Nylands län.

Länsstyrelsen vidarebefordrar framställningen till chefen för det polisdistrikt, inom vilket i 1 mom. avsedd person uppehåller sig.

5 §

Chefen för polisdistrikt må bifalla framställningen, om förutsättningarna för utlämning är förhanden och hinder mot utlämning ej föreligger.

Om inte chefen för polisdistriktet bifaller framställningen, skall han skyndsamt hänskjuta ärendet till länsrätten för behandling. (10.3.1989/256)

6 §

Chefen för polisdistrikt skall förhöra den som begäres utlämnad, om hans förhörande ej saknar betydelse för utredningen av saken.

Beslut om utlämning må icke meddelas utan att den som begäres utlämnad beretts tillfälle att bli hörd i saken.

7 §

Den som begäres utlämnad är berättigad att anlita biträde. Kan han icke själv skaffa sig biträde, skall den myndighet som handlägger ärendet ombesörja biträde åt honom, om han anhåller därom eller om biträde fordras för att han skall kunna bevaka sin rätt i ärendet. Till biträdet erlägges av statsmedel skäligt arvode samt ersättning för nödiga kostnader.

8 §

Föreligger skäl att befara att den som begäres utlämnad söker undandraga sig utlämning, må den myndighet, som handlägger ärendet, förbjuda honom att utan tillstånd lämna den ort där han vistas eller besluta att han skall förvaras i vårdanstalt som äges eller upprätthålles av stat, kommun, kommunalförbund eller annan sammanslutning av kommuner eller, med vederbörande anstalts samtycke, i vårdanstalt, som äges eller upprätthålles av enskild. Finnes för ändamålet lämplig anstalt icke i närheten, må bestämmas att han tillfälligt skall tagas i förvar.

Ovan i 1 mom. nämnd säkerhetsåtgärd gäller till dess beslut har meddelats i utlämningsärendet. I beslut om utlämning må även förordnas om motsvarande säkerhetsåtgärd för tiden intill dess verkställighet sker.

Beslut om säkerhetsåtgärd skall utan dröjsmål återkallas, när skäl till åtgärden icke längre föreligger.

9 §

Är någon här i riket efterlyst med anledning av beslut, med stöd av vilket han enligt denna lag kan utlämnas, må chefen för det polisdistrikt, inom vilket den efterlyste uppehåller sig, besluta om sådan säkerhetsåtgärd som avses i 8 §, även om framställning om utlämning icke inkommit. Sådant beslut må fattas endast om det är sannolikt att framställning om utlämning kommer att bifallas och det föreligger skäl att befara, att den efterlyste söker undandraga sig utlämning. Den myndighet som begärt efterlysningen skall ofördröjligen underrättas om vidtagen säkerhetsåtgärd.

Beslut om säkerhetsåtgärd skall utan dröjsmål återkallas, ifall framställning om utlämning icke inkommit inom fem dagar räknat från den dag då den åtgärd som nämnes i beslutet vidtogs eller ifall skäl för säkerhetsåtgärden icke längre föreligger. Sedan framställning om utlämning inkommit, skall nytt beslut om säkerhetsåtgärd vid behov fattas i den ordning som är stadgad i 8 §.

10 §

Beslut i utlämningsärende skall fattas utan dröjsmål.

Har det med stöd av 8 § bestämts att den som begärs utlämnad skall förvaras i anstalt eller tas i förvar, skall länsrätten, om inte särskilda hinder möter, meddela sitt beslut inom fem vardagar från den dag då handlingarna inkom till länsrätten eller, om intagandet i anstalt eller tagandet i förvar har skett därefter, inom samma tid från den dag då detta skedde. (10.3.1989/256)

Har beslut om utlämning eller om säkerhetsåtgärd, som avses i 8 eller 9 §, meddelats, skall beslutet i den ordning som är stadgad för delgivning i förvaltningsärenden skyndsamt delgivas den som beslutet avser.

11 §

Ändring i beslut som meddelats med stöd av denna lag får sökas i enlighet med lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Besvär över beslut som meddelats av chefen för polisdistriktet anförs dock hos länsrätten, och besvärstiden är härvid 14 dagar från delfåendet. (10.3.1989/256)

Den som tagits i förvar må ingiva sin besvärsskrift till den tjänsteman i tjänsteutövning, på orten för förvaringsplatsen, under vars omedelbara tillsyn förvaringsplatsen står. Nämnda tjänsteman bör vidarebefordra besvärsskriften till besvärsmyndigheten. Besvären anses ha blivit anförda den dag besvärsskriften ingivits till nämnda tjänsteman.

Anförs besvär över länsrättens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen, kan besvärsskriften även lämnas till länsrätten. Länsrätten skall härvid utan dröjsmål sända handlingarna till högsta förvaltningsdomstolen. (10.3.1989/256)

12 §

Beslut om säkerhetsåtgärd, varom stadgas i 8 eller 9 §, må verkställas oberoende av ändringssökande.

Beslut om utlämning kan verkställas innan det har vunnit laga kraft, om chefen för polisdistriktet eller länsrätten av särskilda skäl så bestämmer. (10.3.1989/256)

13 § (21.12.2007/1386)

Vid bifall av en framställning om utlämning ska det som villkor uppställas att straffrättsliga åtgärder inte får riktas mot den som ska utlämnas och att han eller hon inte får vidareutlämnas på grund av brott. På framställning av det mottagande nordiska landet kan det beviljas tillstånd till en avvikelse från villkoret med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga nordiska länderna (1383/2007). Om framställningen gäller vidareutlämning till en annan stat än ett nordiskt land, iakttas i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003) och i lagen om utlämning för brott (456/1970).

14 §

Den som utlämnas från stat, som angives i 1 §, till annan stat, som nämnes i sagda paragraf, må utan särskilt tillstånd föras genom finskt territorium.

15 §

De kostnader, som föranledes av utlämningsärende, erlägges av statsmedel.

16 §

Närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

17 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Om tillämpning av denna lag i förhållande till envar i 1 § nämnd stat stadgas genom förordning.

Utlämning må medgivas trots att det beslut, med anledning varav utlämninen begäres, meddelats före denna lags ikraftträdande.

Ikraftträdelsestadganden:

10.3.1989/256:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1989.

Regeringens proposition 65/88, Andra lagutsk. bet. 12/88, Stora utsk. bet. 157/88

21.12.2007/1386:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

RP 51/2007, LaUB 8/2007, RSv 101/2007

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.