Beaktats t.o.m. FörfS 1027/2016.

15.6.1962/358

Lag om enskilda vägar

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §

Denna lag gäller alla enskilda vägar, med undantag av sådana vägar, som endast ägaren eller innehavaren av vederbörande fastighet äger rätt att nyttja. På sådan väg, som även annan är berättigad att nyttja, men till vilken ingen äger bestående nyttjanderätt, tillämpas denna lag endast i de delar, i vilka därom är uttryckligen stadgat.

Vad som i denna lag föreskrivs om vägrätt gäller också servitutsrätt till förmån för enskild vägförbindelse eller bestående nyttjanderätt som givits med stöd av annan lagstiftning. (15.12.2000/1079)

2 §

Vad som i denna lag föreskrivs om fastighet gäller i tillämpliga delar också outbrutet område, samfälld skog enligt lagen om samfällda skogar (109/2003), gruva och sådan byggnad eller inrättning på annans mark som är avsedd att vara bestående. (22.7.2011/916)

Såsom likställd med ägare anses i denna lag innehavare av fastighet, som äger bestående eller under hans livstid eller annars under obestämd tid gällande rätt att besitta fastigheten.

3 § (4.7.1975/521)

Finnas angående enskild väg eller väg, som skall såsom sådan anses, eller angående annat i denna lag avsett område för något fall i lag stadganden, vilka innehålla avvikelser från eller något utöver vad i denna lag stadgas, skola sådant särskilt stadgande och med stöd därav utfärdad föreskrift lända till efterrättelse. I övrigt skall denna lag tillämpas även på vägar, som med stöd av annan än denna lag byggts eller byggas såsom enskild väg eller på annan grund skola anses såsom enskild väg.

Denna lag ska även tillämpas på detaljplaneområden, likväl inte i fråga om servitut som avses i 154 § 1 mom. 11 punkten i fastighetsbildningslagen (554/1995). En enskild väg eller vägdel eller en sådan trafikled till vilken trafiken på den är avsedd att överföras upphör då den såsom gata upplåts till allmänt bruk, så som om detta bestäms särskilt. I ett beslut genom vilket en gata godkänns för sitt ändamål ska det bestämmas vilka vägar eller vägdelar som på motsvarande sätt upphör. (22.7.2011/916)

På ett detaljplaneområde ska en kommun från den tidpunkt den har blivit skyldig att anlägga en gata, till vilken trafiken på en enskild väg eller en del därav är avsedd att överföras, eller har börjat bygga en sådan gata överta väghållningen i fråga om en sådan gata eller en del därav. En vägdelägare eller ett väglag, då vägdelägarna bildar ett sådant, har rätt att föra frågan om kommunens skyldighet att överta väghållningen till den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen för behandling, och centralen får vid vite ålägga kommunen att fullgöra denna skyldighet. (22.12.2009/1290)

Då en väg i enlighet med 2 mom. upphör, skall beträffande upplösningen av väglaget och betalningen av dess skulder iakttas det som i 84 § 4 och 5 mom. bestäms om indragning av väg. Likaså skall 87 § tillämpas, i den mån vägområdet inte hör till en gata som avses i 2 mom. (15.12.2000/1079)

4 §

Denna lag medför icke ändring i vad som bör anses vara gällande angående rätten att beträda annans mark och röra sig därstädes.

5 § (15.12.2000/1079)

Till en väg hör körbana, gång- och cykelbana samt de områden, anläggningar och anordningar som varaktigt behövs för deras bestånd och användning, såsom vägren, slänt, vägbank, dike, skilje- och gränsremsa, mötes- och vändplats, upplagsplats som behövs för väghållning i anslutning till vägen, belysningsanordningar och trafikljus, bro, trumma, bullerhinder, färja med färjeläge och färjeled, skyddsräcke och vägmärke.

En enskild väg kan även vara en gångstig eller väg som används endast vintertid. En väg som huvudsakligen är avsedd för transporter som behövs för skogsbruket kallas nedan skogsväg. En enskild väg kan också vara någon annan väg som är avsedd för enbart en viss typ av trafik.

I fråga om byggande av bro, trumma eller färja med färjeläge och färjeled samt därtill hörande anordningar i vattendrag gäller särskilda bestämmelser. Om byggande av bro eller trumma på någon annans område gäller, om därtill inte fordras tillstånd enligt vattenlagen (264/1961), det som i denna lag föreskrivs om byggande av väg, men vid utförandet av arbetet skall därutöver bestämmelserna i vattenlagen iakttas.

VattenL 264/1961 har upphävts genom VattenL 587/2011.

6 §

Väghållning omfattar byggande och underhåll av väg.

Med byggande av väg avses anläggning av ny väg samt flyttning, breddning och annan förbättring av förefintlig väg.

Såsom underhåll av väg anses åtgärder, som äro av nöden för bibehållande av vägen i ett skick, som motsvarar dess ändamål, däri inberäknat öppenhållande av väg vintertid samt renhållning.

6 a § (15.12.2000/1079)

De uppgifter som avses i denna lag sköts i kommunen av en vägnämnd eller något annat kollegialt organ som kommunen utser, dock inte av kommunstyrelsen.

7 § (4.7.1975/521)

Väg skall till sin sträckning, bredd och även eljest byggas så, att ändamålet därmed på bästa sätt uppnås utan att någon åsamkas större skada eller förfång än behovet kräver.

En väg får inte byggas, om den inte med hänsyn till användningen av tidigare enskilda och allmänna vägar samt andra från allmän synpunkt beaktansvärda omständigheter bör anses ändamålsenlig. Detsamma gäller, om byggandet av vägen kan åstadkomma betydande förstörelse i naturen, beskär kulturvärden i miljön eller på annat liknande sätt i avsevärd mån kränker allmänt intresse. På ett område för vilket det finns en gällande detaljplan eller vilket hör till ett område i behov av planering får en väg inte byggas så att genomförandet av en gällande plan eller framtida plan därigenom kan försvåras. (5.2.1999/143)

Vad i 1 och 2 mom. är sagt om byggande av väg skall även tillämpas på annan åtgärd, som gäller användning av område för ändamål, som avses i denna lag.

Väg skall hållas i sådant skick, som dess ändamål och nyttan därav förutsätta, med beaktande likväl av att underhållet icke åsamkar vägdelägarna oskäliga kostnader.

Önskar vägdelägare väghållning helt eller till viss del av uppenbart högre standard än ovan i denna paragraf är sagt, skall han, vid behov i förskott, betala därav orsakade merkostnader.

7 a § (26.3.1999/372)

Om byggandet av en väg betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilka ett område har införlivats eller avses bli införlivat i nätverket Natura 2000, som nämns i naturvårdslagen (1096/1996), och om inga hinder för byggandet av vägen annars skulle föreligga, ska den som saken gäller i samråd med den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen försöka finna ett sådant alternativ där olägenheterna blir så små som möjligt på ett område som statsrådet föreslagit för nätverket Natura 2000 eller som införlivats i nätverket. Om det inte är möjligt att till skäliga merkostnader bygga vägen så att detta på ett tillfredsställande sätt tjänar användarens behov, är staten, om så yrkas, skyldig att ersätta olägenheten eller lösa in det område för vilket ansökan om grundande av vägrätt har lämnats in. (22.12.2009/1290)

Ersättande av den olägenhet enligt 1 mom. som orsakas av att vägen över huvud inte kan byggas eller inlösning av ifrågavarande område handläggs och avgörs enligt 53 § 3 mom. naturvårdslagen.

2 kap.

Vägrätt samt annan för väghållning och nyttjande av väg erforderlig rätt

8 § (15.12.2000/1079)

Om det för ett ändamålsenligt nyttjande av en fastighet är viktigt att få vägförbindelse över en annan fastighets område, och detta inte åsamkar någon fastighet betydande olägenhet, skall den fastighet som behöver vägförbindelsen ges rätt att nyttja ett område som fastställs vid en vägförrättning om vilken bestäms nedan för sådana vägändamål som avses i 5 §. Sådan bestående nyttjanderätt till en annan fastighets område kallas vägrätt.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller också upplåtelse av behövligt tilläggsområde för flyttning eller annan förbättring av en befintlig väg, om inte något annat följer av 16 §. Vid flyttning av väg kan grunden för beviljande av vägrätt också vara den betydande nytta en kortare vägförbindelse innebär för den fastighet som innehar vägrätten.

Vägrätt kan också grundas så att den gäller vägområdet för en allmän väg. I fråga om anslutning av en enskild väg till en allmän väg samt om utförande av arbete på vägområdet gäller vad som bestäms i lagen om allmänna vägar (243/1954). Om samfällda områden gäller vad som föreskrivs i 107 a §.

L om allmänna vägar 243/1954 har upphävts genom LandsvägsL 503/2005. Se även FastighetsbildningsL 554/1995 156 § 3 mom.

9 §

Är förefintlig väg av vikt för ett ändamålsenligt nyttjande av fastighet, som icke äger rätt till denna väg, skall vägrätt beviljas för nämnda väg, såframt ej därigenom betydande förfång tillskyndas den fastighet, på vars mark vägen är belägen, eller någon, som sedan gammalt äger rätt till vägen.

Om trafiken till en fastighet på grund av ändrade förhållanden kan ordnas mer ändamålsenligt genom en annan förefintlig väg, kan fastigheten under de förutsättningar som anges i 1 mom. beviljas vägrätt till denna väg och kan en vägrätt som tidigare beviljats fastigheten samtidigt upphävas. Beslut om dessa frågor fattas vid en vägförrättning. (12.4.1995/555)

Ovan i 1 mom. avsedd vägrätt beviljas vid vägförrättning eller genom vederbörande vägnämnds eller, då vägdelägarna bilda ett väglag, genom dettas beslut i enlighet med vad nedan är stadgat. (12.4.1995/555)

9 a § (12.4.1995/555)

Har det sätt på vilket en vägdelägare använder en väg förändrats så att det medför oskälig olägenhet för en fastighet genom vars område vägen löper eller för en annan vägdelägare, kan den vägrätt som hör till vägdelägarens fastighet upphävas, om i stället för denna vägrätt samtidigt beviljas en vägrätt som avses i 8 § 1 mom. eller 9 § 1 mom.

Om en oskälig olägenhet inte kan undanröjas genom reglering enligt 1 mom. och vägrätten är nödvändig för att den delägare som vållar olägenheten skall kunna använda sin fastighet ändamålsenligt, skall delägaren betala ersättning för den ökade olägenhet som beror på förändringen av det sätt på vilket vägen används.

De ärenden som nämns i 1 och 2 mom. avgörs vid en vägförrättning.

9 b § (12.4.1995/555)

Om det på grund av en förutsebar förändring i förhållandena eller av andra särskilda skäl inte bör anses vara ändamålsenligt att en vägrätt som avses i 8 eller 9 § grundas som bestående, kan vägrätten grundas för viss tid. I detta fall skall bestämmas om en tidpunkt eller händelse fram till vilken vägrätten gäller.

10 §

Är förefintlig väg for den, som lovligen idkar trafik eller annan näring, av vikt för idkande av denna näring, skall honom beviljas rätt att nyttja vägen, om denna till sin byggnad är för ifrågavarande trafik lämplig och den fastighet, på vars område vägen är belägen, eller någon, som tidigare äger rätt till vägen, icke därigenom tillskyndas betydande förfång. Här avsedd rätt må beviljas av väglag eller vederbörande vägnämnd.

Har förhållandena förändrats så att användningen av en väg som bygger på en rätt som avses i 1 mom. skulle kunna ordnas mer ändamålsenligt genom en annan förefintlig väg, kan innehavaren av rätten under de förutsättningar som anges i nämnda moment beviljas rätt att använda denna väg och hans tidigare rätt kan samtidigt upphävas. (12.4.1995/555)

Har användningen av en väg som bygger på en rätt som avses i 1 mom. förändrats så att det medför oskälig olägenhet för en fastighet genom vars område vägen löper, eller för en vägdelägare, kan rätten upphävas, om i stället för denna rätt samtidigt beviljas motsvarande rätt till en annan förefintlig väg. Om en oskälig olägenhet inte kan undanröjas på detta sätt och det alltjämt är nödvändigt att vägen används för idkande av trafik eller annan näring, skall näringsidkaren betala ersättning för den ökade olägenhet som beror på förändringen i det sätt på vilket vägen används. (12.4.1995/555)

De ärenden som nämns i 2 och 3 mom. avgörs vid en vägförrättning. (12.4.1995/555)

11 §

Därest vägrätt eller rätt att nyttja väg icke med stöd av 8, 9 eller 10 § må beviljas på grund av det förfång nyttjandet av vägen förorsakar, må rätt till vägen likväl grundas, om förfånget kan undgås genom begränsning av användandet av vägen till viss årstid eller till transporter av visst slag eller genom beviljande av på annat sätt begränsad rätt till vägen.

12 §

Kräves oundgängligen för väghållningsskyldighetens fullgörande, att grus, sten eller annan väghållningsämne till undvikande av oskäliga kostnader tages från annan fastighets mark, må det förordnas, att sådan rätt skall medgivas för vägen, såframt betydande förfång icke därigenom tillskyndas sagda fastighet. Samtidigt må förordnas om nyttjande av annan väg eller annans mark för transport av väghållningsämne.

13 §

Påkallar användande av väg för virkesforsling upplagring av virket vid vägen, må det förordnas, att för detta ändamål skall medgivas nyttjanderätt till nödig mark, såframt detta till undvikande av oskäliga kostnader är nödvändigt och den fastighet, till vilken området hör, icke därigenom tillskyndas betydande förfång.

Om det för ett ändamålsenligt nyttjande av en med bil farbar väg och av nedan avsedda fastigheter är av vikt, att bil kan hållas på område, som gränsar till eller, på synnerligt skäl, ligger i omedelbar närhet av vägen, vid färdsel till vägdelägares fastigheter, till vilka väg icke får byggas av skäl, som avses i 7 § 2 mom., eller vilka äro isolerade från vägen genom vattenområde eller annat naturhinder eller så belägna, att byggande av väg ända fram till fastigheten med beaktande av vägbyggnadssvårigheter, hänförande sig till markförhållandena och andra dylika omständigheter, skulle medföra oskäliga kostnader, kan förordnande givas om upplåtelse av bruksrätt till för bilplats erforderligt område, såframt detta icke är till betydande förfång för någon. Leder på ovan angivet sätt farbar eller annan väg till strand, kan bruksrätt till jord- eller vattenområde, som erfordras för båtplats och brygga, likaså under motsvarande förutsättningar beviljas för åstadkommande av förbindelse sjöledes till vägdelägarnas fastigheter. (4.7.1975/521)

14 § (4.7.1975/521)

Ovan i 12 och 13 §§ avsedda rättigheter grundas vid vägförrättning. Beviljad rätt tillkommer vägdelägarna gemensamt. Ombesörjes väghållningen på grundvalen av vägdelning och är det endast för någon vägdelägare nödvändigt att erhålla väghållningsämne från annan fastighets område, kan i 12 § avsedd rätt medgivas endast honom. Vid vägförrättning kan bestämmas, att vid utövningen av rätt, som avses i 13 § 2 mom., företrädesrätt tillkommer den, för vilken denna rätt är av vikt för ett ändamålsenligt nyttjande av fastighet. Vid beviljandet och utövningen av rättigheter skall beaktas, att ej den fastighet rättigheten belastar tillskyndas större skada eller förfång än nödvändigt.

Kostnaderna för grundande av ovan i 12 och 13 §§ avsedda rättigheter hänföras till vägbyggnadskostnaderna. När kostnaderna för grundandet av rättigheterna samt för iståndsättande och underhåll av område och brygga fördelas mellan vägdelägarna, gäller i tillämpliga delar vad om väghållning samt om kostnader och särskilda kostnader härför är stadgat i 23 och 32 §§.

15 §

Då ovan i detta kapitel avsedd rätt beviljas, skola de begränsningar, som vid nyttjandet av rättigheterna skola beaktas, vid behov samtidigt fastställas, samt, såvida fråga icke är om rätt till förefintlig väg, likaså det område, till vilket rätten hänför sig. I ovan i 12 § avsett fall skall därjämte fastställas, huruvida och i vilken omfattning även områdets ägare tillkommer rätt att där taga väghållningsämne.

16 §

En vägrätt som i enlighet med bestämmelserna i denna lag beviljats vid vägförrättning eller genom en vägnämnds eller ett väglags beslut samt sådana rättigheter som avses i 12 och 13 § gäller såsom bestående nyttjanderättigheter utan hinder av andra rättigheter som hänför sig till fastigheten. Sådan vägrätt får likaså den som med stöd av nedanstående bestämmelser förpliktats att i egenskap av vägdelägare delta i väghållningen. Om en del av en väg berörs av flera vägrätter, utvidgas de smalare vägrätterna till att motsvara de bredare vägrätterna. (15.12.2000/1079)

En sådan rätt som avses i 1 mom. uppstår också till tilläggsområde som krävs för uträtning, breddning eller annan förbättring av en väg, flyttning av väg undantagen, och som tagits i användning med ägarens samtycke. (15.12.2000/1079)

Näringsidkare med stöd av 10 § beviljad rätt att nyttja väg är utan hinder av annan rätt till fastigheten i kraft, så länge vägen fortgående begagnas för den näringsverksamhet, för vilken rätten beviljats.

17 §

Vägrätten innefattar rätt att från det till vägen hörande området avlägsna träd, buskar och andra naturhinder, som äro till men för väghållningen, samt att avhugga grenar, som sträcka sig över sagda område.

Utanför det i 1 mom. nämnda området må rätt beviljas att avlägsna träd och buskar eller grenar av sådana, vilka uppenbart äro ägnade att äventyra trafiksäkerheten, likväl icke träd eller buskar, som växa på tomt eller byggnadsplats eller i tradgård eller som annars tagits under särskild omvårdnad, med mindre synnerligen vägande skäl därtill föreligga. Om avlägsnande av här avsedda träd och buskar eller avhuggning av grenar skall det ifrågavarande områdets ägare eller innehavare på förhand i god tid underrättas.

Utgör anordning eller anläggning eller ock fristående byggnad, som icke användes såsom bostad, sådant hinder för anläggning av ny väg eller flyttning av väg, att anläggningen av vägen utan flyttning av anordningen, anläggningen eller byggnaden skulle medföra ansenlig stegring av kostnaderna eller betydande olägenhet, och flyttningen icke förorsakar dess ägare skada eller nämnvärt förfång, må vid vägförråttning rätt beviljas till flyttning av anordningen, anläggningen eller byggnaden till lämplig plats.

18 §

Grind eller bom må förbjudas på väg, om förbudet på grund av trafiken bör anses nödigt och oskäligt förfång därigenom icke tillskyndas den fastighet, över vars område vägen löper. Sådant förbud må likväl icke utfärdas, om trafiksäkerheten eller annat viktigt skäl bör anses kräva grindens eller bommens bibehållande.

19 § (15.12.2000/1079)

Om det anses påkallat ur trafiksäkerhetssynpunkt, kan uppförandet utan vägnämndens tillstånd av en byggnad eller ett stängsel som äventyrar trafiksäkerheten eller annan varaktig anordning vid en enskild väg eller del av vägen på högst tolv meters avstånd från körbanans mittlinje förbjudas.

Ett i 1 mom. avsett förbud gäller inte ett sådant område för vilket det finns en gällande detaljplan.

20 §

I 18 § eller 19 § 1 mom. avsett förbud må helt eller delvis upphävas, om dess vidmakthållande blivit överflödigt eller vägande skäl för dess upphävande eljest anförts.

Förbud eller upphävande av förbud skall delges sakägarna på det sätt som anges i 95 § 1 mom. kommunallagen (365/1995). (15.12.2000/1079)

KommunalL 365/1995 har upphävts genom L 410/2015. Se KommunalL 410/2015 139–140 §.

21 §

Grundar sig rätt att bygga väg över annans fastighets område eller att nyttja förefintlig väg eller i 12 eller 13 § avsedd rätt endast på avtal, som ingåtts, medan denna lag är i kraft, binderavtalet endast dem, som ingått eller godkänt detsamma eller äro deras arvingar.

I fråga om sådan på avtal grundad väg eller rätt skola, förutom vad i 1 mom. är sagt, endast tillämpas stadgandena i 11 kapitlet av denna lag.

3 kap.

Väghållningsskyldighet

22 §

Var och en som fått rätt till väg eller rätt att använda väg enligt 10 § 1 mom. eller vars fastighet helt eller delvis finns på det område som vägen bör anses betjäna genom att den behövs eller kan begagnas för transporter till och från området, är skyldig att såsom vägdelägare i enlighet med sin andel bygga och underhålla vägen. Den som inte sedan gammalt är vägdelägare, kan likväl inte förpliktas att i egenskap av sådan delta i väghållningen i fråga om en befintlig väg, så länge denna inte begagnas för hans fastighet. (22.7.2011/916)

Motsätter sig en betydande del av dem, som skulle vara skyldiga att deltaga i väghållningen, anläggningen av ny väg, och skulle den planerade vägen uppenbarligen för flere fastigheters vidkommande tills vidare behövas endast i ringa mån, må beslut fattas om anläggning av vägen endast på åtgärd av dem, som önska det, utan att de övriga förpliktas att deltaga däri.

Framställes yrkande på fastighetsägares deltagande i väghållning i egenskap av vägdelägare, men vägen på grund av annan förefintlig förbindelseled till fastigheten eller av annan sådan orsak endast i ringa mån är för fastigheten behövlig och ägaren meddelar, att han för fastighetens del avstår från användande av vägen, må han icke förpliktas att i egenskap av vägdelägare deltaga i väghållningen.

23 §

Väghållningsskyldigheten skall fördelas mellan vägdelägarna efter den nytta envar bör anses hava av vägen. Vid uppskattningen av nyttan skall beaktas storleken av vägdelägarens område inom det område, som vägen betjänar, och i vilken mån vägen för varje delägares del användes eller kommer att användas för olika transporter samt på grund av den av vägdelägare måhända idkade näringen användes av hans kunder.

För fördelning av väghållningsskyldigheten och de därav föranledda kostnaderna mellan vägdelägarna fastställs vägenheter för dem i enlighet med de grunder som anges i 1 mom. De avgifter som fastställs på grundval av vägenheterna benämns vägavgifter. Om byggandet av en väg till någon del, som inte kommer alla vägdelägare till nytta, orsakar särskilda kostnader, kan särskilda vägenheter fastställas för fördelningen av dem. Vägdelägarna kan besluta att vägavgiften utöver den avgift som fastställts på grundval av vägenheterna skall omfatta en grundavgift som är lika stor för alla vägdelägare och som täcker de direkta kostnaderna för skötseln av väglagets administrativa ärenden. (15.12.2000/1079)

Länder byggande av väg huvudsakligen fastighet till nytta först senare, är fastighetens ägare berättigad att fordra, att erläggandet av den av byggandet föranledda vägavgiften för hans fastighets del fastställes i form av högst tio lika stora annuiteter.

Om en vägdelägare använder vägen tillfälligt på ett sätt som avsevärt avviker från vad som har beaktats vid fastställandet av vägenheter, kan en bruksavgift som motsvarar den uppskattade användningen av vägen fastställas för sådana tillfälliga transporter. Avgiften kan fastställas retroaktivt för högst ett år från den tidpunkt då den fastställs. (15.12.2000/1079)

Om någon har fått rätt att använda vägen för något annat än en fastighet med stöd av någon annan lag än denna, kan för denna person i stället för vägavgift fastställas en bruksavgift, om användningen av vägen endast är tillfällig. Bruksavgiften är en årlig avgift, om inte något annat avtalas, och i fråga om grunderna för fastställandet iakttas 26 §. (15.12.2000/1079)

24 §

Om den som enligt 8, 9, 9b eller 10 § erhållit rätt till väg kan anses ha haft betydande nytta av det byggande av vägen som utförts under de femton senast förflutna åren innan rätten till vägen grundades eller beviljades eller rätten att använda vägen uppkom, kan han åläggas att betala en skälig del av kostnaderna för byggandet av vägen. När ersättningens storlek bestäms skall den tid beaktas som förflutit från byggandet av vägen och nyttan av vägen. (15.12.2000/1079)

Vad i 1 mom. är sagt gäller icke vid delning tillkommen fastighet, när mot denna svarande väghållningsskyldighet redan beaktats vid bestämmandet av den delning underkastade fastighetens väghållningsskyldighet. (4.7.1975/521)

Ersättning enligt 1 mom. bestäms endast om väglaget eller, om det inte finns något väglag, vägdelägarna tillsammans eller någon av dem yrkar att ersättning skall bestämmas. Ersättningen skall bestämmas att betalas till väglaget eller, om det inte finns något väglag, till vägdelägarna gemensamt. Om inte de vägdelägare som är närvarande vid förrättningen kommer överens om något annat, fördelas ersättningen mellan vägdelägarna enligt vägenheter eller enligt någon annan skälig grund. Ersättningsfrågan avgörs i samband med att rätten till vägen enligt 1 mom. beviljas. (28.2.2003/185)

25 § (15.12.2000/1079)

På förslag av en sakägare kan det bestämmas att de medel som är nödvändiga för underhållet av en skogsväg inte skall tas ut av vägdelägarna i form av vägavgifter, utan som bruksavgifter av dem som använt vägen utgående från användningens omfattning. Samtidigt skall grunderna för fastställande av bruksavgifterna bestämmas med beaktande av de olika användningsformernas inverkan på underhållskostnaderna för vägen.

Bruksavgiften skall debiteras sedan transporten ägt rum och betalas inom den tid som fastställts vid debiteringen.

26 § (15.12.2000/1079)

Den som enligt 80 § eller på någon annan grund tillfälligt använder en väg skall betala bruksavgift som ersättning för detta. Parterna kan komma överens om avgiften och betalningssättet. Om någon överenskommelse inte träffas, skall avgiften fastställas i enlighet med vad som anses skäligt med beaktande av den vägavgift som påförs delägare för motsvarande nyttjande av vägen och den särskilda ökning av underhållskostnaderna som nyttjandet av vägen eventuellt förorsakar.

27 § (15.12.2000/1079)

Om någon enligt 25 § 1 mom. eller 26 § är skyldig att betala bruksavgift, skall han utan dröjsmål efter avslutad transport eller någon annan användning av vägen lämna sysslomannen eller bestyrelsen eller den som givit tillstånd till användning av vägen en utredning över den transporterade varumängden, transportsättet och transporttiden eller den övriga användningen av vägen. Om så inte sker kan avgiften fastställas enligt uppskattning.

28 §

Den, som beviljats rätt till förefintlig väg eller förpliktats att deltaga i väghållningen i fråga om sådan väg, skall påföras vägenheter. Har lägenhet, som äger rätt till vägen, delats, skola de nya lägenheterna likaså påföras vägenheter, såframt de vid delningen erhållit rätt till vägen.

Om en väg inte längre behövs för en fastighet på grund av att en annan förbindelseled har erhållits till fastigheten eller förhållandena annars har förändrats väsentligt, kan en vägdelägare yrka att den vägrätt som hör till hans fastighet upphävs och att han befrias från väghållningsskyldighet. Frågan om upphävande av vägrätten och befrielse från väghållningsskyldigheten avgörs vid en vägförrättning eller genom beslut av vägnämnden eller, om vägdelägarna utgör ett väglag, genom beslut av väglaget, enligt vad som stadgas nedan. Vad som ovan i detta moment stadgas om upphävande av vägrätt och om befrielse från väghållningsskyldighet gäller i tillämpliga delar också upphävande av en rätt som avses i 10 § 1 mom. (12.4.1995/555)

29 §

Hava de omständigheter, som inverka på väghållningsskyldigheten eller dess fördelning, väsentligt förändrats, skola i fördelningen av vägenheterna på yrkande av vägdelägare vidtagas härav påkallade ändringar.

Har fördelningen av vägenheterna varit i kraft under minst fem år, äger vägdelägare, oberoende av den i 1 mom. nämnda förutsättningen, rätt att fordra helt och hållet ny fördelning.

30 § (15.12.2000/1079)

På en sakägares förslag kan bruksavgifterna ändras, om det med anledning av att grunderna för fastställande av dem har ändrats finns särskilda skäl till det.

31 § (15.12.2000/1079)

Om en vägdelägare eller någon som mot bruksavgift har tillstånd att använda vägen har använt vägen på ett sätt som inte beaktats när vägenheterna eller grunderna för bruksavgifterna fastställdes och som betydligt ökat slitaget på vägen eller skadat den, är han skyldig att ersätta merkostnaderna för iståndsättandet av vägen.

32 §

Väghållningen skall ombesörjas för gemensam räkning. Vägdelägarna eller väglag må likväl besluta, att väghållningen helt eller delvis skall försiggå på grundvalen av vägdelning sålunda, att varje delägare ansvarar för väghållningen beträffande en viss sträcka av vägen. Vid verkställande av vägdelning må, om skäl därtill anses föreligga, väghållningen i fråga om bro eller annat vägavsnitt, som medför särskilda kostnader, påföras alla eller vissa vägdelägare gemensamt.

Vägdelning, vid vilken på väghållningskostnaderna inverkande omständigheter skola beaktas, sker på grundvalen av de för vägdelägarna fastställda vägenheterna sålunda, att för envar fastställes en mot dem svarande väglott. Vägdelägare, som icke har ägande- eller besittningsrätt till fastighet, må dock åläggas att fullgöra sin väghållningsskyldighet medelst vägavgifter, som fastställas på grundvalen av vägenheter.

Vägdelning skall, då skäl därtill anses föreligga, verkställas särskilt för byggande av väg och särskilt för underhåll av väg.

32 a § (15.12.2000/1079)

Anläggningar och anordningar som är nödvändiga för anslutning av en fastighet eller en annan väg till en enskild väg skall byggas och underhållas av den som gör anslutningen. Om försummelse av denna skyldighet innebär uppenbar fara för trafiken på den enskilda vägen eller för underhållet av den och den som gjort anslutningen trots uppmaning inte vidtar nödvändiga åtgärder, kan vägdelägarna eller väglaget åta sig arbetet på dennes bekostnad.

4 kap.

Ersättningar

33 §

För upplåtelse av mark samt för skada, men eller kostnader som tillskyndas ägaren av en fastighet, en vägdelägare eller innehavaren av en rätt som avses i 10 § till följd av en åtgärd med stöd av denna lag, betalas ersättning. (12.4.1995/555)

Rätt till ersättning föreligger dock icke, därest det överenskommits eller uppenbarligen förutsatts, att ersättning icke skall utgå, ej heller med anledning av åtgärder på område, som vid vägförrättning anvisats för väg, om dessa vidtagits först efter det området anvisats för vägändamål.

För olägenhet, som uppstår till följd av förbud, varom stadgas i 19 § av denna lag, må ersättning bestämmas att utgå endast orn olägenheten är synnerligen betydande.

33 a § (12.4.1995/555)

Om alla sakägare som berörs av en ersättning avtalar om de grunder som skall iakttas när den bestäms eller om dess belopp, hur och när den skall betalas, skall avtalet iakttas, om det inte är oskäligt för någon sakägare.

Ersättningar som beror på åtgärder enligt 9 § 2 mom. eller 10 § 2 mom. betalas av den som har fordrat att åtgärden vidtas. Om en åtgärd är till uppenbar nytta även för någon annan sakägare, kan denne förpliktas att delta i ersättningarna enligt den nytta han har av åtgärden. (22.7.2011/916)

Ersättningar som beror på beviljandet av en ny rätt enligt 9 a § 1 mom. eller 10 § 3 mom. betalas av den som använder vägen på ett sådant sätt att åtgärden blivit nödvändig. Av särskilda skäl kan även någon annan sakägare åläggas att delta i betalningen av en ersättning.

34 § (15.12.2000/1079)

Innehar någon nyttjande-, servituts- eller annan bruksrätt till en fastighet, till vilken en åtgärd som avses i denna lag hänför sig, har han och fastighetsägaren rätt att få ersättning för förlust av denna rätt eller för dess minskade värde. Denna ersättning skall beaktas när ersättningen till fastighetens ägare bestäms.

35 §

Ersättning skall, såframt ej annat följer av grunden för dess fastställande, bestämmas att utgå i ett för allt.

36 §

Rätten till i ett för allt utgående ersättning åt ägare av fastighet hör till fastigheten och kan icke överlåtas eller utmätas särskilt för sig. Överlåtelse eller betalning av ersättning åt annan än fastighetens ägare är utan verkan gentemot den, som i fastigheten har inteckning eller panträtt för ogulden köpeskilling.

37 § (12.4.1995/555)

Ersättning i ett för allt skall, om inte något annat har beslutats när den fastställdes, betalas inom tre månader från den dag då förrättningen avslutades, om inte något annat följer av 90 §. (22.11.1996/879)

Om betalningstiden för en ersättning har bestämts till längre än tre månader från den dag då förrättningen avslutades, skall på ersättningen betalas sex procents årlig ränta, som räknas från den dag då tre månader har förflutit från avslutandet av förrättningen. Om ersättningen inte betalas inom utsatt tid, skall på den obetalda ersättningen betalas en årlig ränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. (22.11.1996/879)

Om beloppet av en ersättning sänks sedan ersättningen har betalts, skall det överbetalda beloppet jämte den ränta som har betalts på detta belopp återbäras till betalaren samt skall på det kapital som återbärs betalas sex procents årlig ränta, som räknas från den dag då ersättningen betalades.

5 kap.

Vägförrättning

38 § (24.6.1982/498)

Vid en vägförrättning skall efter sakens natur följande ärenden behandlas och avgöras:

1) beviljande av vägrätt som avses i 8 §,

2) grundande av vägrätt till en sådan väg till vilken någon annan än fastighetens ägare eller innehavare inte har bestående rätt,

3) ärenden som avses i 9 § 2 mom., 9 a §, 10 § 2 och 3 mom. samt 11, 12 och 13 §,

4) en befintlig vägs läge och bredd och huruvida någon har rätt till vägen eller motsvarande, på någon annan lag grundad bestående bruksrätt, om det råder ovisshet om saken,

5) vilka som är vägdelägare,

6) fastställande av vägenheter och bruksavgifter samt grunderna för dessa,

7) inom vilken tid byggandet av vägen skall vara slutfört, om det anses nödvändigt att sätta ut en tidsgräns,

8) huruvida och i vilken utsträckning en rättighet som avses i 17 § 2 och 3 mom. skall beviljas eller ett förbud som avses i 18 § och 19 § 1 mom. skall utfärdas,

9) hur förrättningskostnaderna skall delas mellan sakägarna,

10) ersättningar, samt

11) andra ärenden som skall behandlas i enlighet med denna lag, om det inte föreskrivs att de skall avgöras på något annat sätt.

(15.12.2000/1079)

Har en vägförrättning anhängiggjorts med stöd av någon punkt i 1 mom., kan vid förrättningen avgöras även andra sådana ärenden gällande vägen i fråga som skall avgöras vid en vägförrättning. (12.4.1995/555)

I samband med anhängiggjord vägförrättning kan beslutas om åtgärder som avses i 69 § samt om grundande av vägrättigheter även till annan väg än den som förrättningsförordandet avser, ifall vägarna ansluter sig till varandra och ett dylikt utsträckande av förrättningen är påkallat.

Om beslut har fattats om byggandet av en väg, skall en karta över de områden som behövs för vägen och ett kostnadsförslag upprättas. När en i 1 mom. 7 punkten avsedd tidsgräns har satts ut, skall ett kostnadsförslag dock alltid upprättas. Vägområdena och de områden som avses i 12 och 13 § skall i behövlig utsträckning utmärkas i terrängen. (15.12.2000/1079)

38 a § (28.2.2003/185)

Vid en vägförrättning kan förrättningsmännen utan särskilt förordnande verkställa fastighetsbestämning, när åtgärden behövs för bestämning av vägområdet eller för vidtagande av någon annan åtgärd som avses i denna lag. Likaså kan förrättningsmännen utan särskilt förordnande verkställa ägobyte eller överföring av områden, om detta krävs för byggande av väg, indragande av väg, upphävande av vägrätt eller någon annan ändring av vägrätten, om den som sökt vägförrättning eller ägaren till området i fråga så yrkar, eller om det är viktigt att verkställa ägobytet eller överföringen av områden för att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning.

Förutsättningar för ägobyte är att man genom det

1) kan undvika att sådan olägenhet uppstår som skulle förhindra arrangemang för ordnande av vägförbindelse,

2) avsevärt minskar de kostnader eller ersättningar som ordnandet av vägförbindelsen annars skulle medföra, eller

3) avsevärt minskar den olägenhet som ordnandet av vägförbindelsen skulle medföra för ett ändamålsenligt nyttjande av fastigheten eller del därav.

Kan ägobyte inte företas på lämpligt sätt eller kommer fastighetsägarna i fråga överens om överföring av ett område, kan i stället för ägobyte under de förutsättningar som nämns i 2 mom. ett område av ringa värde överföras från en fastighet till en annan mot full ersättning i pengar.

En förutsättning för ägobyte och överföring av områden är dessutom att åtgärden inte medför nämnvärd olägenhet för någon. I övrigt gäller i fråga om ägobyte och överföring av områden i tillämpliga delar 59, 65, 66 och 200 § fastighetsbildningslagen.

Vid ägobyte och överföring av områden bedöms det område som överförs från en fastighet till en annan separat ur den överlåtande fastighetens och ur den mottagande fastighetens synvinkel. Om dessa värden avviker från varandra skall den av sakägarna som drar nytta av åtgärden åläggas att ersätta skillnaden.

38 b § (15.12.2000/1079)

För avlägsnande eller minskande av förfång som en väg eller användningen av den eller sådana rättigheter som avses i 13 § eller användningen av dem förorsakar fastighetens ägare kan vägen eller rättigheten flyttas till något annat ställe inom de områden som tillhör honom eller av särskilda skäl även någon annanstans, om detta kan ske utan betydande förfång för någon. Detsamma gäller flyttandet av en väg, om detta är nödvändigt för undanröjande av en olägenhet som äventyrar trafiksäkerheten. Vägdelägarna kan förpliktas att delta i kostnaderna för flyttningen i det förhållande som deras vägenheter anger, med beaktande av den särskilda nytta som en ovan nämnd fastighetsägare kan få av att vägen eller rättigheten flyttas.

Beslut om flyttning av en väg eller en rättighet fattas vid en vägförrättning som verkställs på ansökan av fastighetsägaren eller, om det är fråga om en sådan flyttning av vägen som föranleds av trafiksäkerheten, även på ansökan av väglaget eller, om ett sådant inte har grundats, av en vägdelägare.

38 c § (15.12.2000/1079)

Inom ett område där vägrätterna är oklara eller inom vilket det på grund av ändrade trafikförhållanden är behövligt att bygga eller dra in vägar eller reglera vägrätterna på något annat sätt, kan en vägförrättning som gäller ett sådant område verkställas på kommunens, väglagets eller fastighetsägarens ansökan för att ändamålsenliga vägförbindelser ska kunna ordnas och vägrätterna fås att motsvara de ändrade förhållandena (lokal vägförrättning). Om ordnandet av vägförbindelserna är behövligt för att minska den lokala trafiken på en allmän väg eller för att slopa eller för att minska antalet plankorsningar mellan väg och järnväg, får lokal vägförrättning sökas även av väghållaren för den allmänna vägen eller av banhållaren. En sådan vägförrättning söks hos Lantmäteriverket, som utfärdar förrättningsförordnandet och sköter om verkställandet av förrättningen även i sådana fall då den helt och hållet gäller ett område som avses i 5 § 3 mom. i fastighetsbildningslagen. Om allmänt intresse kräver det, kan Lantmäteriverket utfärda förordnande för verkställande av lokal vägförrättning utan ansökan. (13.12.2013/907)

De befintliga vägarna inom det område som berörs av en lokal vägförrättning och som på grund av vägregleringen blir obehövliga kan dras in utan att det utreds vilka fastigheter som har rätt till dem.

I fråga om betalningen av kostnaderna för en lokal vägförrättning tillämpas 47 §. Om förrättningen har anhängiggjorts på ansökan och om den helt eller delvis berott på allmänt intresse, kan förrättningskostnaderna helt eller delvis betalas av statens medel. Förrättningsmännen fattar beslut om detta. Ändring i förrättningsmännens beslut får inte sökas genom besvär. Om förrättningen verkställs utan ansökan på Lantmäteriverkets förordnande, betalas förrättningskostnaderna av statens medel. (13.12.2013/907)

Ersättningar som orsakas av ordnandet av vägförbindelser vid en lokal vägförrättning som utförs på ansökan av väghållaren för en allmän väg eller av banhållaren, skall betalas av sökanden. Om någon annan sakägare har särskild nytta av arrangemangen kan denne åläggas att delta i betalningen av ersättningarna i den mån det prövas skäligt med hänsyn till den erhållna nyttan. (28.2.2003/185)

38 d § (12.4.1995/555)

Om en tidigare byväg, som med stöd av 105 § 1 mom. är en enskild väg, har införts i fastighetsregistret såsom expropriationsenhet, kan vägen eller en del av den under de förutsättningar som stadgas i 84 § 1 mom. indras och vägområdet kan mot ersättning förenas med den fastighet till vilken det prövas bäst kunna hänföras.

En väg som avses i 1 mom. kan flyttas till ett annat ställe. På flyttningen tillämpas 38 b §. Det vägområde som på grund av flyttningen inte längre kommer att vara i bruk förenas med den fastighet till vars område vägen flyttas.

I fråga om förenande av ett vägområde med en fastighet gäller vad 41 § fastighetsbildningslagen stadgar om detta.

39 § (15.12.2000/1079)

Rätt att kräva vägförrättning har fastighetens ägare och samägare, delägarna i ett samfällt område och det väglag vars väg ärendet berör samt kommunen. Vägförrättning som avses i 38 § 1 mom. 4 punkten får sökas även av innehavaren till en särskild rättighet som gäller fastigheten. (22.7.2011/916)

Sakägare vid en vägförrättning är sökanden och andra personer vars rätt eller fördel direkt berörs av förrättningen.

Om fastigheten eller en rättighet som gäller denna under förrättningen har övergått till en ny ägare eller innehavare, är denne under förrättningen bunden av det som den tidigare ägaren eller rättsinnehavaren samtyckt eller förpliktats till.

40 § (15.12.2000/1079)

Vägförrättningen verkställs av en förrättningsingenjör och två sådana gode män (förrättningsmän) som avses i 6 § 1 mom. fastighetsbildningslagen. Förrättningsingenjören kan verkställa förrättningen utan gode män, om det inte är nödvändigt att anlita gode män och ingen sakägare fordrar att gode män anlitas.

Förrättningsingenjören kan vara en diplomingenjör, ingenjör eller tekniker anställd hos Lantmäteriverket eller kommunen i enlighet med vad som anges i 5 och 5 a § i fastighetsbildningslagen. I fråga om förrättningsingenjören och goda männen iakttas i övrigt vad som i fastighetsbildningslagen föreskrivs om förrättningsingenjörer och goda män. (13.12.2013/907)

41 § (15.12.2000/1079)

Förordnande om vägförrättning ska sökas skriftligen hos Lantmäteriverket. Om vägförrättningen gäller ett område som i sin helhet är ett sådant område som avses i 5 § 3 mom. i fastighetsbildningslagen, söks förrättningen hos kommunens fastighetsregisterförare. (13.12.2013/907)

Ansökan skall såvitt möjligt åtföljas av en förteckning över de fastigheter, jordägare och innehavare av nyttjande-, servituts- och annan bruksrätt som förrättningen är avsedd att direkt beröra samt av en karta som tillräckligt tydligt utvisar den i ansökan avsedda vägens placering. Gäller ansökan en väg vars delägare bildar ett väglag, skall även sysslomannen eller någon ordinarie medlem av bestyrelsen nämnas i ansökan. Till ansökan skall fogas sökandens postadress samt i mån av möjlighet även uppgift om adresserna för de sakägare som nämns i förteckningen.

Lantmäteriverket eller, om det är fråga om ett sådant område som avses i 5 § 3 mom. i fastighetsbildningslagen, kommunens fastighetsregisterförare kan utan ansökan anhängiggöra en vägförrättning i sådana fall som avses i 283 § i fastighetsbildningslagen. (13.12.2013/907)

42 § (12.4.1995/555)

Förrättningsmännen kan, då de finner det nödvändigt, kalla sakkunniga att biträda vid behandlingen av vissa frågor vid förrättningen. Härvid skall iakttas vad fastighetsbildningslagen stadgar om sakkunniga och deras arvoden.

43 § (12.4.1995/555)

På tillkännagivandet av en vägförrättning tillämpas 168–171 §§ fastighetsbildningslagen.

I fråga om rätten för Lantmäteriverket och den kommun som sörjer för förandet av fastighetsregistret att få uppgifter för skötseln av lagstadgade tjänsteuppgifter i frågor som gäller enskilda vägar enligt denna lag, tillämpas vad som föreskrivs i 287 § 3 mom. i fastighetsbildningslagen. (13.12.2013/907)

44 §

Meddelande om en vägförrättning ska tillställas vägnämnden eller den myndighet som sköter dess åligganden. När det är fråga om anläggande eller flyttning av en väg, ska den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen underrättas om vägförrättningen och, om vägen skulle komma att leda in på en landsväg eller ett järnvägs- eller kanalområde, även den behöriga myndigheten. (22.12.2009/1290)

Gäller vägförrättning byggande av väg, skall meddelande om förrättningen tillställas kommunens styrelse. (4.7.1975/521)

Ett meddelande som avses i denna paragraf skall, om möjligt, lämnas minst 10 dagar innan det ärende som nämns i meddelandet behandlas vid förrättningen. (12.4.1995/555)

Vid vägförrättning äga i 1 och 2 mom. avsedda myndigheter rätt att avgiva yttrande i saken.

I ärende angående byggande av väg äger kommunen rätt att föra talan såsom sakägare, såvitt fråga är om vägens placering. (4.7.1975/521)

45 § (15.12.2000/1079)

45 § har upphävts genom L 15.12.2000/1079.

46 §

Förrättningsmännen samt sakkunniga och hjälpmanskap, som anlitats vid förrättningen, må icke hindras att beträda ägor och på desamma utsätta märken, om förrättningen det påkallar. Skada på växande gröda och träd må dock såvitt möjligt undvikas.

I trädgård eller på annan plats med planteringar må träd icke utan ägarens tillstånd skadas eller fällas.

Har någon genom åtgärder, som avses i denna paragraf, tillskyndats skada, äger han rätt att med anledning därav för förrättningsmännen framlägga sina ersättningskrav att avgöras vid vägförrättningen.

47 § (4.7.1975/521)

Kostnaderna för en vägförrättning ska betalas av sökanden. Om flera vägdelägare deltar i vägförrättningen, kan förrättningskostnaderna påföras delägarna enligt vägenheterna eller, om denna fördelningsgrund inte skäligen kan tillämpas på någon vägdelägare, efter vad som prövas vara skäligt. En sakägare som inte är vägdelägare kan, om detta med hänsyn till sakens natur prövas skäligt, påföras kostnaderna eller en del av dem, varvid övriga betalningsskyldigas andelar i motsvarande mån minskas. På betalning av förrättningskostnaderna tillämpas därutöver bestämmelserna i 212 § 2 mom. i fastighetsbildningslagen. För kostnaderna för vägförrättningar samt betalningen och indrivningen av dem gäller i övrigt vad som i fastighetsbildningslagen föreskrivs om förrättningskostnader. (22.7.2011/916)

Har väglag bildats, kan det belopp av ovan i 1 mom. avsedda kostnader, som skall erläggas av vägdelägarna, indrivas hos väglaget.

Vad 1 och 2 mom. stadgar gäller i tillämpliga delar också kostnaderna för de åtgärder som avses i 38 a, 38 b och 38 d §§. (30.3.1994/243)

48 § (15.12.2000/1079)

48 § har upphävts genom L 15.12.2000/1079.

49 §

Hava sakägarna överenskommit om frågor rörande vägrätten och väghållningen, skall vid vägförrättningen prövas, huruvida överenskommelsen i sin helhet eller till någon del kan godtagas såsom grund för förrättningen.

Befinnes överenskommelsen stå i strid med stadgandena i 7 § 2 eller 3 mom. eller uppenbart komma att belasta fastighet avsevärt mera än stadgandena i denna lag förutsätta, får överenskommelsen icke till dessa delar godkännas. (4.7.1975/521)

3 mom. har upphävts genom L 17.2.1995/217.

50 §

Vid vägförrättning, vid vilken beslut om anläggning av ny väg eller grundande av vägrätt till förefintlig väg fattas, skall samtidigt förordnas om grundande av ett av vägdelägarna bildat väglag för skötseln av angelägenheter, som beröra vägen, om detta på grund av vägdelägarnas antal eller för vederbörligt handhavande av väghållningen eller av annan sådan orsak bör anses nödigt. Väglag må i enlighet med vad som prövas ändamålsenligt grundas för hela vägen eller för viss del av denna, eller ock må särskilda väglag grundas för vägens olika delar. Grundande av gemensamt väglag för ny, ännu icke anlagd väg och förefintlig väg må likväl icke förordnas, om flertalet av de närvarande delägarna i den förefintliga vägen motsätta sig detta.

Då förordnande om grundande av väglag givits, skola vägdelägarna med beaktande av stadgandena i 66 § vid vägförrättningen besluta, huruvida väglagets verkställande organ skall vara en syssloman eller en av tre medlemmar bestående bestyrelse samt vilken benämning som skall användas om vägen. Samtidigt skola vägdelägarna utse sysslomannen och en suppleant för honom eller medlemmar i bestyrelsen och för dem två suppleanter.

Förrättningsingenjören skall i protokollet eller i annan expedition införa i 51 a § 1 mom. avsedda uppgifter i och för nödiga anteckningar i det i sagda moment nämnda registret. (4.7.1975/521)

51 § (15.12.2000/1079)

Om inte något annat följer av denna lag, gäller i tillämpliga delar i fråga om förfarandet vid en vägförrättning, rättande av fel i en vägförrättning, korrigering av ett fel eller framställning om återbrytande av förrättningen eller beslutet vad som bestäms om fastighetsförrättning i fastighetsbildningslagen och i författningar som givits med stöd av den.

Angående sökande av ändring i ett beslut eller en åtgärd i samband med en vägförrättning gäller vad som föreskrivs om besvär över en fastighetsförrättning.

Medan vägförrättningen pågår får ändring sökas i ett avgörande som gäller rätten att som sakägare delta i vägförrättningen, förkastande av en jävsanmärkning eller avbrytande av förrättningen. Medan vägförrättningen pågår får ändring sökas särskilt även i ett avgörande som gäller vägens placering eller vilka som är vägdelägare, om förrättningsingenjören anser det vara ändamålsenligt att tillåta sökande av ändring under pågående förrättning. (22.7.2011/916)

51 a § (13.12.2013/907)

Lantmäteriverket för register över de enskilda vägar i fråga om vilka väglag har grundats för skötseln av vägärenden (register över enskilda vägar). Registret över enskilda vägar är en del av det fastighetsdatasystem som avses i 3 § i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster (453/2002). Lantmäteriverket för register över enskilda vägar också då det gäller enskilda vägar på sådana områden som avses i 5 § 3 mom. i fastighetsbildningslagen.

Användningssyftet för registret över enskilda vägar är att

1) möjliggöra inskrivning av vägrätter och andra bruksrättigheter som inrättats till förmån för delägarna i ett väglag för att kunna befästa rättigheterna och för att kunna trygga utomståendes rättigheter,

2) främja behandlingen av förrättningar, fastighetsförrättningar och andra ärenden som gäller enskilda vägar enligt denna lag,

3) säkerställa att uppgifter om vägrätter och andra bruksrättigheter finns tillgängliga för beredning, genomförande och tillsyn i fråga om rättshandlingar och projekt som gäller fastigheter och enskilda vägar som förvaltas av väglag liksom även för domstolarnas och myndigheternas verksamhet.

I fastighetsdatasystemet införs

1) väglagets namn, nummer, den kommun inom vilken vägen löper och vägens utsträckning,

2) sysslomannens eller bestyrelseordförandens namn, personbeteckning och kontaktuppgifter samt ändringar i dessa uppgifter,

3) en rättighet som avses i 12 eller 13 § och den fastighet som belastas av rättigheten samt uppgift om huruvida vägdelägarna har rättigheten gemensamt eller om den innehas av någon av dem,

4) en vägs eller vägdels anslutning till eller avskiljande från väglagets väg samt sammanslagning av två eller flera väglag eller delning eller upplösning av väglaget,

5) indragning eller upphörande av väglagets väg eller en del av vägen.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag tillämpas på sekretess för och utlämnande av personuppgifter lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) samt på annan behandling av personuppgifter personuppgiftslagen (523/1999). Bestämmelser om hur uppgifter lämnas ut ur fastighetsdatasystemet finns i 6 § i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster.

De uppgifter som ska föras in i registret över enskilda vägar förvaras permanent, om inte något annat särskilt bestäms i lag. Om uppgifterna i registret har ändrats, ska bevarandet och användbarheten av de tidigare uppgifterna säkerställas genom separat arkivering eller på något annat sätt som datatekniken möjliggör.

51 b § (20.12.1996/1101)

Vid vägförrättningar och då andra myndighetsbeslut fattas skall dessutom iakttas vad som stadgas i naturvårdslagen (1096/1996) och med stöd av den.

6 kap.

Vägnämnds åligganden

52 §

Beträffande en befintlig väg ska kommunens vägnämnd, om sakägarna inte har kunnat enas i ett ärende i vilket de har befogenhet att fatta beslut eller om ärendet inte ska avgöras vid en vägförrättning, fatta beslut i följande frågor: (22.7.2011/916)

1) beviljande av en rätt som avses i 9 § 1 mom. eller 10 § 1 mom. i denna lag samt vidtagande av åtgärder som förutsätts i 17 § 2 mom; (12.4.1995/555)

1 a) upphävande av rättigheter som avses i 28 § 2 mom. och befrielse från väghållningsskyldighet på grund av detta; (12.4.1995/555)

2) i 18 och 19 §§ nämnda förbud eller upphävande av dem i enlighet med 20 §;

3) i 24, 31, 32 a, 33 och 34 § avsedda ersättningar och kostnader; (15.12.2000/1079)

4) fastställande av vägenheter enligt 23 §, om vägnämnden har beviljat rätt till vägen med stöd av 9 § 1 mom. eller 10 § 1 mom. eller om vägenheterna eller de proportionstal som motsvarar dem inte annars redan är fastställda eller genom beslut av väglaget har bestämts enligt 64 §; (12.4.1995/555)

5) delning av väg på sätt i 32 § är stadgat, då väghållningen skall ombesörjas på grundvalen av vägdelning;

6) på grund av framställning till nämnden eller på dess eget initiativ om grundande av väglag, med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 50 § är stadgat, samt om nedan i 69 § avsedda åtgärder;

7) förordnande av syssloman eller medlemmar i bestyrelse eller suppleanter för dessa i det i 58 § 3 mom. avsedda fallet;

8) huruvida för transporter på skogsväg i stället för vägavgifter skall tas ut bruksavgifter, även grunderna för bruksavgifterna och ändringar i dem med beaktande av bestämmelserna i 25, 26 och 30 §; (15.12.2000/1079)

9) ärenden, som vägdelägarna eller andra sakägare med stöd av 70 § förelägga vägnämnden för avgörande;

10) nedan i 71 § avsedda meningsskiljaktigheter mellan vägdelägarna rörande väghållningen, då de icke bilda väglag;

10 a) har vägen byggts enligt den vägrätt som grundats och befinner sig den i det skick som kan förutsättas eller används vägrätten eller någon annan med stöd av denna lag beviljad rättighet på det sätt som har beslutats vid grundandet av rättigheten, om det råder oklarhet eller oenighet om saken; (15.12.2000/1079)

11) nedan i 10 kap. nämnda ärenden, med undantag av dem som avses i 80 § 5 mom.; (22.7.2011/916)

12) andra ärenden, som jämlikt denna lag ankomma på vägnämnden.

Uppstår vid handläggningen av ärende i vägnämnden ovisshet därom, huruvida till den väg, som ärendet gäller, föreligger i denna lag stadgad eller motsvarande på annan lag grundad bestående nyttjanderätt, skall nämnden, utan att avgöra ärendet, anvisa vederbörande att hänskjuta frågan om rätten till vägen till behandling vid vägförrättning eller att, därest forutsättningar därtill föreligga, vid vägförrättning söka vägrätt till vägen.

Vid handläggningen av ovan i denna paragraf avsedda ärenden skall vägnämnden även fatta beslut om skyldigheten att erlägga förrättningskostnaderna.

Vägnämnden ska lämna Lantmäteriverket de uppgifter som avses i 51 a § 3 mom. 1, 2 och 4 punkten, när vägnämnden har fattat ett sådant beslut i saken som vunnit laga kraft. Har ett beslut som vid väglagets stämma fattats i en fråga som avses i 67 § 7 punkten hänskjutits till vägnämnden för avgörande, ska vägnämnden underrätta Lantmäteriverket om sitt beslut i saken sedan det har vunnit laga kraft. Vägnämnden ska när den underrättar Lantmäteriverket om ett beslut som avses i 1 mom. 7 punkten bifoga en karta som utvisar den väg som beslutet gäller. (13.12.2013/907)

53 §

Ärenden, som enligt denna lag ankomma på vägnämnd, skola handläggas av vägnämnden i den kommun, inom vilken vägen eller största delen av densamma är belägen. Berör ärendet likväl fristående åtgärd, som skall vidtagas enbart på annan kommuns område, skall ärendet handläggas av vägnämnden i denna kommun. Befinner sig vägen delvis på inom kommunens område beläget, till annan kommun hörande område, anses den även till denna del lyda under förstnämnda kommuns vägnämnd.

De ärenden som vägnämnden enligt denna lag skall besluta om behandlas och avgörs vid vägnämndens förrättning. I detta syfte skall vägnämnden vid behov sammanträda en eller flera gånger. (15.12.2000/1079)

54 § (4.7.1975/521)

Vägnämnds förrättning skall, om det för sakens utredande är påkallat, hållat på ort och ställe. Nämndens ordförande kan vid behov redan före förrättningen förordna två av nämndens medlemmar att förrätta syn.

I fråga om tillkännagivande av vägnämndens förrättning och förrättningskostnaderna gäller vad som i 43 och 47 § föreskrivs om vägförrättning. (15.12.2000/1079)

Om inte något annat följer av bestämmelserna i denna lag, gäller i fråga om behandlingen och beslutsfattandet samt nämndens beslut i övrigt i tillämpliga delar bestämmelserna i kommunallagen. (15.12.2000/1079)

4 mom. har upphävts genom L 15.12.2000/1079. (15.12.2000/1079)

5 mom. har upphävts genom L 15.12.2000/1079. (15.12.2000/1079)

6 mom. har upphävts genom L 15.12.2000/1079. (15.12.2000/1079)

55 § (13.12.2013/907)

Ändring i vägnämndens beslut enligt denna lag söks genom besvär hos jorddomstolen. Besvären ska anföras skriftligt och till besvären ska fogas ett utdrag eller en officiell avskrift av vägnämndens protokoll i ärendet jämte beslut. Besvärshandlingarna ska inges av ändringssökanden personligen eller av hans eller hennes befullmäktigade ombud eller genom bud eller med posten tillställas jorddomstolen senast den trettionde dagen efter det att vägnämnden fattade sitt beslut.

56 §

Vägnämnd skall föra förtecking över de ärenden den handlagt och på begäran lämna sakagare uppgifter om samt utdrag ur och avskrifter av beslut och handlingar.

2 mom. har upphävts genom L 12.4.1995/555.

57 § (15.12.2000/1079)

57 § har upphävts genom L 15.12.2000/1079.

7 kap.

Väglag och dess organ

58 §

Väglag må grundas endast vid vägförrättning eller genom vägnämnds beslut i enlighet med vad ovan är stadgat.

Väglagets syssloman eller medlemmarna av bestyrelsen samt suppleanterna för dessa väljs för högst fyra år i sänder. Till de nämnda uppdragen kan även andra än vägdelägare väljas. Ingen får väljas till ett uppdrag utan sitt samtycke. (15.12.2000/1079)

Om väglaget har försummat att välja syssloman eller medlemmar av bestyrelsen eller suppleanter för dessa, skall vägnämnden på yrkande av en vägdelägare eller den vars rätt eller fördel saken i övrigt gäller eller, om det finns skäl till detta, på eget initiativ sätta ut en tid inom vilken vägdelägarna skall förrätta valet. Om något val inte förrättas, skall vägnämnden förordna en syssloman, medlemmar av bestyrelsen eller suppleanter samt fastställa ett skäligt arvode för dessa uppdrag. (15.12.2000/1079)

59 §

Bestyrelse utser bland sina ordinarie medlemmar ordförande och viceordförande.

Bestyrelsen sammanträder vid behov på kallelse av ordföranden eller viceordföranden och är beslutför, då ordföranden eller viceordföranden och två ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.

Vid meningsskiljaktighet gäller som bestyrelsens beslut den åsikt, som omfattats av flertalet.

60 § (15.12.2000/1079)

Sysslomannen samt medlemmarna av bestyrelsen och deras suppleanter samt revisorerna, då sådana enligt 64 § 2 mom. 10 punkten förordnats att granska räkenskaperna, har rätt till skäligt, vid väglagets stämma fastställt arvode för sitt uppdrag. Därutöver har de rätt att få ersättning för de kostnader som uppdraget orsakar dem.

61 §

Väglagets stämma tillkommer befogenhet att befria sysslomannen, medlem av bestyrelsen eller suppleant för dessa eller revisor från uppdraget redan före mandattidens utgång.

62 §

Väglag må ingå för väghållningen nödiga förbindelser, anskaffa lös egendom samt kära och svara.

Väglagets namn tecknas av sysslomannen eller i dennes ställe av hans suppleant eller, om en bestyrelse tillsatts för skötseln av väglagets angelägenheter, av två av bestyrelsens ordinarie medlemmar tillsammans. Inför domstol eller hos andra myndigheter företräds väglaget av sysslomannen eller en medlem av bestyrelsen eller en suppleant för någon av dem. (15.12.2000/1079)

En stämning, ett myndighetspåbud eller ett annat meddelande anses ha kommit till väglagets kännedom då de i laga ordning delgivits sysslomannen eller dennes suppleant eller en ordinarie medlem av bestyrelsen. Om meddelandet har lämnats till en person som enligt det register som avses i 51 a § är syssloman eller bestyrelsens ordförande, skall delgivningen anses giltig även om personen i fråga inte längre sköter uppdraget. (15.12.2000/1079)

63 §

Syssloman och medlem av bestyrelsen skall med omsorg handhava väglagets angelägenheter. Har han vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet åsamkat väglaget skada, är han skyldig att ersätta denna, såvida icke den åtgärd, av vilken skadan föranletts, blivit vid granskningen av räkenskaperna eller annars godkänd. Är hans vårdslöshet ringa, må ersättningsbeloppet eller, om flere äro ansvariga för ersättningen, hans andel däri minskas.

64 §

Därest ej annat följer av stadgandena i 52 § besluta vägdelägarna om väghållningen och andra angelägenheter, som angå väglaget, vid väglagets stämma.

Vid väglagets stämma skall särskilt fattas beslut om:

1) beviljande av vägrätt enligt 9 § 1 mom. eller rätt för en näringsidkare att nyttja en väg enligt 10 § 1 mom. samt upphävande av rättigheter som avses i 28 § 2 mom. och befrielse från väghållningsskyldighet på grund av detta; (12.4.1995/555)

2) fastställelsegrunderna för samt fastställande och ändring av vägenheter och bruksavgifter enligt 23 och 26 §, 28 § 1 mom. samt 29 och 30 § liksom sådan överenskommelse om bruksavgift som avses i 23 § 5 mom. och 26 §; (15.12.2000/1079)

2 a) i 24 § avsedd ersättning samt ärende som gäller anslutning som avses i 32 a §, om oenighet uppstår om saken; (15.12.2000/1079)

3) fastställande av en budget för följande räkenskapsperiod; (17.2.1995/217)

4) fastställande av debiteringslängd för väg- och bruksavgifter; (15.12.2000/1079)

5) upptagande av penninglån med iakttagande av vad i 76 § är stadgat;

6) förvärvande av vägrätt och sådana rättigheter som avses i 12 och 13 §§ samt även eljest sökande av vägförrättning, begäran om förordnande som avses i 103 a § 1 mom. och sökande av rågång som avses i 103 § 2 mom. fastighetsbildningslagen, när detta behövs för väghållningen, samt betalning av kostnaderna för alla ovan nämnda åtgärder och, när det finns skäl till detta, utfärdande av anvisningar om väghållningen till sysslomannen eller bestyrelsen; (12.4.1995/555)

7) huruvida och på vilka villkor underhållet av väg, som ansluter sig till väglagets väg, delvis eller helt må övertagas att av väglaget omhänderhavas;

8) val av syssloman och suppleant för denne eller medlemmar i bestyrelsen och suppleanter för dessa eller ändring av ett organ till ett annat; (15.12.2000/1079)

8 a) huruvida för transporter på skogsväg i stället för vägavgifter skall uppbäras bruksavgifter samt grunderna för dem och ändringar i fråga om dessa enligt 25 och 27 §; (15.12.2000/1079)

9) när väglagets räkenskapsperiod skall börja och sluta; (17.2.1995/217)

10) granskning och godkännande av redovisningen för föregående räkenskapsperiod, om redovisningen på grund av ärendenas omfattning eller av någon annan orsak inte kan granskas eller godkännas vid stämman, om förordnande av två personer att på förhand och efteråt granska redovisningen och lämna mötet en redogörelse för granskningens resultat; samt (17.2.1995/217)

11) beviljande av tillstånd som behövs för regelbunden verksamhet enligt 80 § 1 mom. samt utfärdande av sådant förbud som föreskrivs i 80 § 3 mom. (28.2.2003/185)

Väglagets räkenskapsperiod är ett år eller, när vägdelägarna har fattat ett beslut enligt 65 § 2 mom., tidsperioden mellan de stämmor som avses i de nämnda lagrummen. (17.2.1995/217)

65 §

Väglaget skall, om vägdelägarna inte beslutar något annat, hålla årsstämma varje år före utgången av juni och vid behov även andra stämmor. Stämman sammankallas av sysslomannen eller bestyrelsens ordförande eller vid behov av dessas suppleant. Kallelsebrevet skall sändas med posten till vägdelägarna eller tillställas dem på något annat sätt. Kallelsen kan också delges så att stämman kungörs i en eller flera tidningar som har allmän spridning på orten och att de vägdelägare från andra kommuner vilkas adress är känd underrättas genom brev. Kallelsebreven skall postas eller på något annat sätt tillställas vägdelägarna och kungörelsen publiceras minst 14 dagar före stämman. I kallelsen till en årsstämma skall sådana ärenden av betydelse för väghållningen nämnas som skall behandlas vid stämman. I kallelsen till en extraordinarie stämma skall de ärenden nämnas som skall behandlas vid stämman. (15.12.2000/1079)

Med avvikelse från 1 mom. kan vägdelägarna vid väglagets stämma besluta att väglaget inte skall sammanträda till årsstämma varje år. En stämma som motsvarar årsstämman skall dock hållas åtminstone vart fjärde år och på den skall tillämpas vad som stadgas om årsstämma. (17.2.1995/217)

Underlåter syssloman eller bestyrelsens ordförande att sammankalla årsstämma eller vägrar han att kalla vägdelägarna till extra stämma, må vägnämnden på ansökan av vägdelägare, efter att hava berett sysslomannen eller bestyrelsen tillfälle att bliva hörd, berättiga sökanden att kalla vägdelägarna till stämma på sätt i 1 mom. är stadgat.

66 §

Vid en väglagsstämma räknas rösterna enligt det antal vägenheter som fastställts för varje vägdelägare, dock så att röstetalet för någon delägare inte får överstiga trettio procent av det sammanlagda antalet vägenheter för de delägare som är företrädda vid stämman. Vid omröstning avgörs ärendena med enkel majoritet. Om rösterna faller lika, gäller den åsikt som omfattas av stämmans ordförande. (15.12.2000/1079)

Vägdelägare äger rätt att befullmäktiga annan att utöva hans talan och rösträtt vid väglagets stämma.

Vid stämman skall föras protokoll som undertecknas av ordföranden och två vid stämman valda protokolljusterare eller som godkänns av stämman och som, jämte bilagor, senast fjorton dagar efter stämmans slut skall hållas tillgängligt för sakägarna. Den vars rätt eller fördel ett ärende kan gälla är berättigad att av sysslomannen eller bestyrelsens ordförande på begäran få utdrag eller styrkt avskrift av protokollet. Det ankommer på väglagsstämman att besluta om avgift skall tas ut för utdrag och avskrifter samt, om en avgift skall tas ut, bestämma grunderna för den. (15.12.2000/1079)

67 §

Sysslomannen eller bestyrelsen åligger:

1) att själv eller genom befullmäktigat ombud föra väglagets talan inför domstol och myndighet samt att i övrigt företräda väglaget;

2) att föra bok över väglagets inkomster, utgifter, tillgångar och skulder samt för granskning avge redovisning för föregående räkenskapsperiod; (15.12.2000/1079)

3) att utarbeta förslag till väglagets budget för följande räkenskapsperiod samt framlägga det för fastställelse vid väglagsstämman; (15.12.2000/1079)

4) att i de fall som avses i 23, 25 och 26 § samt 28–30 § utarbeta förslag till ändring eller ny fördelning av vägenheterna eller bruksavgifterna att fastställas av väglagsstämman; (15.12.2000/1079)

5) att för fastställelse vid väglagsstämman upprätta debiteringslängd, som utvisar storleken av den vägavgift som svarar mot vägenheten, beloppet av den på grundval av vägenheterna beräknade vägavgift som skall betalas av varje vägdelägare, det sammanlagda beloppet av de vägavgifter som vägdelägarna skall betala samt betalningstiden för dem samt även, om i 23, 25 och 26 § avsedda bruksavgifter tas ut, upprätta debiteringslängd över dessa; (15.12.2000/1079)

6) att ombesörja indrivningen av fastställda väg- och bruksavgifter samt även i övrigt sköta väglagets ekonomi och tillgångar; (15.12.2000/1079)

7) att lämna Lantmäteriverket uppgifter som avses i 51 a § 3 mom. 2 punkten, när väglaget vid sin stämma har fattat beslut i saken; (13.12.2013/907)

8) att tills vidare eller för viss tid förbjuda eller begränsa sådant begagnande av väg eller vägdel, som äventyrar dess skick, då vägen på grund av tjällossning eller regn eller av annan sådan orsak till sin byggnad försvagats;

9) att, då skäl därtill anses föreligga, fastställa största tillåtna belastning för bro eller färja;

10) att, vid behov på villkor, som sysslomannen eller bestyrelsen fastställt, meddela tillstånd att tillfälligt, såsom i 80 § 1 mom. stadgas, begagna väg eller överskrida den tillåtna belastningen för bro eller färja eller till annan särskild transport, som kan skada vägen; samt

11) att sörja för att vägen hålles i skick samt att ombesörja övriga åligganden och ärenden, som beröra den gemensamma väghållningen, i enlighet med denna lag och vid väglagsstämma måhända meddelade anvisningar.

68 § (15.12.2000/1079)

Debiteringslängden för väg- och bruksavgifter skall hållas framlagd för sakägarna under fjorton dagar före den väglagsstämma vid vilken längden skall fastställas. Om framläggandet av längden skall meddelas i kallelsen till stämman. Vid stämman har vägdelägarna och de som påförts sådan bruksavgift som nämns i 23 § 5 mom. eller 26 § rätt att framställa anmärkning mot längden.

69 §

Beslut att ansluta väg eller vägdel till väglagets väg eller att avskilja sådan därifrån samt om sammanslagning av två eller flera väglag eller om delning eller indragning av väglag fattas, i enlighet med vad en ändamålsenlig väghållning bör anses påkalla, vid vägnämndens förrättning eller vid anhängig vägförrättning. (24.6.1982/498)

Har i 1 mom. avsett ärende icke behandlats vid vederbörande väglagsstämma, må vägnämnden icke avgöra det förrän väglagsstämman beretts tillfälle att avgiva utlåtande i saken. Ny, ännu icke byggd väg må icke i strid med väglagsstämmans beslut anslutas till väglagets vag.

70 §

En vägdelägare eller någon annan sakägare som anser att väglagsstämmans beslut inte har fattats i laga ordning eller annars inte är lagenligt eller att beslutet kränker hans rätt eller vägdelägarnas likställdhet, har rätt att föra ärendet till vägnämnden för avgörande. En vägdelägare eller någon annan vid stämman närvarande sakägare skall framställa ett skriftligt yrkande om saken hos vägnämnden inom trettio dagar efter det beslutet fattades. (15.12.2000/1079)

Angår beslutet sådan sakägares rätt, som icke är vägdelägare och icke varit närvarande vid stämman, skall beslutet bevisligen delgivas honom, och äger han rätt att inom den i 1 mom. nämnda tiden, räknat från delgivningsdagen, förelägga ärendet vägnämnden för avgörande.

8 kap.

Om vägdelägare, som icke bilda väglag

71 §

Bilda vägdelägare icke väglag, är av vägdelägarna vidtagen åtgärd, som berör väghållningen, såsom sådan bindande för delägare endast såframt överenskommelse därom träffats.

För avtal eller förbindelse rörande väg ansvara inför avtalspart endast de vägdelägare, som ingått avtalet eller förbindelsen.

Uppkommer vägdelägare emellan meningsskiljaktighet i angelägenhet, som berör väghållningen, äger delägare rätt att förelägga frågan vägnämnden för avgörande. Berör meningsskiljaktigheten vägdelägares skyldighet att deltaga i kostnaderna för åtgärder, som annan vägdelägare, utan att delägarna överenskommit därom, vidtagit beträffande vägen, ankommer det på vägnämnden att avgöra, huruvida åtgärden bör anses hava länt även honom till gagn och, om yrkande därom framställts inom tre år efter det åtgärden genomfördes, förplikta honom att ersätta en skälig del av kostnaderna, likväl högst så mycket, som motsvarar den nytta han erhållit.

72 §

Vägdelägare, som icke bilda väglag, kära och svara, med nedannämnda undantag, gemensamt i ärenden, som beröra vägen.

Vägdelägare må ensam utföra talan till alla delägares förmån. Rätten må likväl förordna, att övriga delägare, som äro kända, eller åtminstone de av dem, som saken särskilt berör, skola instämmas för att höras. Delägare, som ensam utfört talan, äger rätt att av de övriga delägarna erhålla deras andel av kostnaderna, såframt det, som genom rättegången vunnits, förslår härtill, eller deras deltagande i kostnaderna annars prövas skäligt.

Äro vägdelägarna flera, må de instämmas i enlighet med 11 kap. 14 § rättegångsbalken eller så, att ståmningen delgives åtminstone en delägare, varjämte till riktigheten bestyrkt avskrift av stämningen jämte stämningsansökan anslås såsom angående offentliga kungörelser är stadgat. Utan hinder härav må rätten vid handläggningen av ärendet förordna käranden att instämma sådan vägdelägare, som icke särskilt erhållit meddelande om stämningen, för att av rätten höras.

9 kap.

Ansvar på grund av väghållning

73 §

För förbindelse, som härflyter av gemensam väghållning, skola de, som vid förbindelsens tillkomst voro vägdelägare, ansvara sinsemellan i enlighet med den skyldighet, som vid sagda tidpunkt enligt vägenheterna åvilade dem att deltaga i väghållningen i fråga om den väg eller det vägavsnitt förbindelsen avser. Har härav föranledd avgift eller del därav icke kunnat indrivas hos ansvarsskyldig, svare de övriga för det bristande beloppet i det förhållande deras vägenheter angiver.

Vid delning av fastighet övergår ansvaret för ingången förbindelse på de vid delningen bildade fastigheterna i det förhållande de vägenheter, som påföras dem, angiver.

Tillkommer, efter det förbindelse ingåtts, i andra än i 2 mom. nämnda fall ny väghållningsskyldig och den åtgärd, som föranlett förbindelsen, länder även honom till gagn vid nyttjande av vägen, må vid fastställandet av vägenheter för honom tillika beslutas, att han skall ansvara för förbindelsen i enlighet med sina vägenheter, likväl icke med ett större belopp, än vad som motsvarar den nytta han har av åtgärden.

Vad ovan är stadgat om förbindelse gäller även förpliktelse på annan grund.

74 § (30.12.1996/1284)

Har en fastighet övergått till en ny ägare, är även denne ansvarig för de förpliktelser som under den tid denna lag är i kraft har uppkommit för den förre ägaren till följd av väghållningen, dock inte för sådana penningavgifter som den förre ägaren har försummat att betala.

75 §

Vägdelägare, som erlagt betalning för annan därtill skyldig delägare, har fordringsrätt mot denne för vad han sålunda erlagt.

Har ny ägare av fastighet med stöd av 74 § nödgats erlägga av den förra ägaren försummad vägavgift eller för fullgörande av tidigare, i 73 § avsedd förbindelse eller förpliktelse betalning, som föranletts av byggande av väg eller därav, att någon betalningsskyldigs andel icke kunnat indrivas, äger den nya ägaren rätt att kräva den erlagda betalningen av den föregående ägaren.

I denna paragraf avsedda krav handläggas vid allmän domstol.

76 §

Av andra än allmänna medel beviljat lån, som vägdelägarna beslutat upptaga för längre tid än ett år, skall medelst årliga amorteringar återbetalas inom tio år.

77 §

Har borgenär av väglaget yrkat betalning av klar och till betalning förfallen gäld och har väglaget icke tillgångar att betala gälden, skall sysslomannen eller bestyrelsen ofördröjligen vidtaga åtgärder för debitering och indrivning av de vägavgifter, som skola uppbäras för gäldens betalning.

Försummar syssloman eller bestyrelse sin i 1 mom. stadgade skyldighet, äger vägnämnden befogenhet att på ansökan av borgenären och efter att hava berett sysslomannen eller bestyrelsen tillfälle att bliva hörd, förordna god man att i stället för sysslomannen eller bestyrelsen vidtaga i 1 mom. avsedda åtgärder.

Till god man förordnad äger rätt att för det uppdrag han fullgjort av väglaget uppbära skäligt arvode, vars belopp, därest överenskommelse därom icke träffas, fastställes av vägnämnden.

Vad i denna paragraf är stadgat om väglags gäld äger motsvarande tillämpning på ovan i 47 § 2 mom. avsedda förrättningskostnader. (4.7.1975/521)

78 § (30.12.1996/1284)

En fastighet utgör pant för betalningen av avgifter enligt denna lag, jämte ränta, enligt vad som anges i 20 kap. jordabalken (540/1995). (15.12.2000/1079)

Den ersättningsskyldiges fastighet utgör pant för de kostnader som avses i 31 §, 89 § 1 och 2 mom. samt 89 a § 3 och 4 mom., enligt bestämmelserna i 20 kap. i jordabalken. (22.7.2011/916)

79 §

Äger vägdelägare icke sådan fastighet, ur vilken vägavgift kan uttagas med förmånsrätt, må vägdelägarna besluta, att sagda vägdelägare skall ställa säkerhet för betalningen av den del av gälden eller annan förpliktelse, som motsvarar vägdelägarens andel i ansvarigheten, eller att vägdelägaren i förskott skall betala sin andel av gälden eller fullgöra annan förpliktelse. I förskott erlagt belopp må icke användas eller utmätas för annat ändamål än till infriande av ifrågavarande förpliktelse.

10 kap.

Annan användning av väg och användning av annan mark tillfälligt såsom väg (28.2.2003/185)

80 § (28.2.2003/185)

Tillstånd av vägdelägarna eller väglaget behövs för användning av en väg

1) för verksamhet som anordnas av någon annan än en vägdelägare och som klart höjer kostnaderna för vägunderhållet, eller

2) för tillfälliga transporter som gagnar någon annan än en vägdelägare, med undantag för sådana transporter inom jord- och skogsbruket som utförs med arbetshäst.

Tillstånd enligt 1 mom. för tillfällig användning av vägen kan beviljas av en vägdelägare eller, om vägdelägarna bildar ett väglag, av sysslomannen eller bestyrelsen. Tillstånd för regelbunden verksamhet beviljas av vägdelägarna eller väglagets stämma. För användning av vägen kan en bruksavgift enligt 26 § tas ut hos den som anordnar transporten eller verksamheten.

Vägdelägarna eller väglaget kan för dem som inte har rätt till vägen utfärda allmänt förbud mot användning av vägen för trafik med alla eller vissa slag av motor- eller hästfordon eller mot transport av arbetsmaskiner på vägen. Ett förbud enligt detta moment utgör inte något hinder för färd till en vägdelägares fastighet i lovliga ärenden och hindrar inte en vägdelägare eller, om vägdelägarna bildar ett väglag, sysslomannen eller bestyrelsen att bevilja ett ovan avsett tillstånd för tillfällig användning av vägen, om det finns vägande skäl därtill. I fråga om vägar som får eller har fått statligt eller kommunalt bidrag gäller dock bestämmelserna i 96 §.

Om någon som inte har rätt till vägen använder den i strid med 1 eller 3 mom., är han skyldig att på anfordran betala en bruksavgift enligt 26 § samt, om vägen skadats, ersätta skadan.

Om vägen har använts i strid med 1 eller 3 mom. och straff yrkas för det, skall även ersättningskraven framställas vid allmän domstol.

81 §

Kan väg till följd av vägarbete, bro- eller jordras, översvämning eller annan sådan orsak icke användas för sitt ändamål, må, såframt överenskommelse mellan sakägarna icke kunnat åvägabringas, tillstånd beviljas att anordna tillfällig väg på annans mark för den tid sådan väg till följd av hindret är nödig.

Likaså må för tillfällig forsling av virke eller annan vara av visst slag vid behov tillstånd beviljas att under viss tid nyttja annans mark.

Ovan avsedd rätt må beviljas endast under ovan i 8 § stadgade förutsättningar.

82 §

Den, som innehar visst område utan att äga det, må för viss tid eller högst för den tid, under vilken besittningen fortgår, beviljas temporär rätt att på väg eller annars färdas över annans område, om det för åvägabringande av vägförbindelse är oundgängligt för honom och detta icke medför sådant men, som i 8 eller 9 § säges.

Ägaren till ett outbrutet område har rätt att, om den fastighet från vilket området överlåtits har rätt till väg, temporärt nyttja vägen utan att ansöka om sådan rätt att färdas på vägen som avses i 1 mom. (15.12.2000/1079)

82 a § (4.7.1975/521)

Har förordnande utfärdats om vägförrättning, som avser grundande av vägrätt för fastighet, eller avgörande av fråga huruvida någon har rätt till väg eller motsvarande, på annan lag grundad bestående bruksrätt, och föreligger ej laga kraft vunnet utslag i saken, kan vid vägförrättningen ägaren av den fastighet, för vars behov ovan avsedda vägförrättning sökts, givas temporär rätt att färdas på vägen eller eljest över annans område, om det är nödvändigt för att vägförbindelse skall erhallas och om därigenom icke förorsakas i 8 eller 9 § avsett förfång. Temporär färdselrätt upphör, när vägförrättningen vunnit laga kraft, såframt ej annat föreskrivits angående färdselrättens bestånd, då rätten beviljades. Färdselrätt kan bestämmas att vara i kraft högst ett år från det vägförrättningen vunnit laga kraft.

Är det vid en vägnämndsförrättning fråga om beviljande av sådan rätt som avses i 9 § 1 mom. eller 10 § 1 mom. till en befintlig väg, kan vid förrättningen beviljas temporär rätt att färdas på en sådan väg, om detta är nödvändigt för erhållande av vägförbindelse och därigenom inte orsakas i 9 eller 10 § avsett förfång. Om temporär rätt enligt detta moment att färdas gäller i övrigt i tillämpliga delar bestämmelserna i 1 mom. (15.12.2000/1079)

83 § (15.12.2000/1079)

För sådan användning av väg eller område som avses i 81, 82 och 82 a §, liksom för olovlig användning av väg eller område samt för eventuell skada skall skälig ersättning betalas. Om några bestämmelser om ersättning inte har givits då rätten beviljades, eller om någon överenskommelse om sådan inte har träffats och något straff inte yrkas när det är fråga om olovlig användning, skall ersättningen bestämmas särskilt av vägnämnden. Ersättningen i sådana fall som avses i 82 a § skall dock alltid bestämmas vid den förrättning vid vilken den temporära rätten att färdas beviljas.

11 kap.

Indragning av en väg och upphävande av rättigheter som är förknippade med en väg (12.4.1995/555)

84 §

En väg eller en vägdel kan dras in, om förhållandena är så förändrade att det område som behövs för vägen eller vägdelen inte längre skulle kunna erhållas med stöd av 8 § 1 mom. och vägen eller vägdelen inte är oundgänglig för någon vägdelägare, eller om vägen eller vägdelen har blivit obehövlig, eller om allmänt behov kräver indragning. (15.12.2000/1079)

Rätt att söka indragning av en väg eller vägdel tillkommer väglaget eller, om ett väglag inte har grundats, varje vägdelägare samt ägaren av den fastighet eller annan registerenhet över vars område vägen eller den del som skall dras in löper. Beslut om indragning fattas vid en vägförrättning med iakttagande i tillämpliga delar av 5 kap. En väg som ersätts av en annan väg får på förrättningsmännens initiativ dras in i samband med en vägförrättning som verkställs av någon annan orsak, om villkoren för indragning enligt 1 mom. i övrigt uppfylls. (15.12.2000/1079)

Medför indragning av väg skada eller olägenhet för den, som ägt rätt till vägen, skall ersättning för skadan eller olägenheten bestämmas att utgå. (12.4.1995/555)

Då indragning av väglags väg beslutats, förfaller dess gäld till betalning, och väglaget skall anses upplöst, när dess gäld blivit betalad. Överstiga väglagets tillgångar dess skulder, skall överskottet, såframt annat ej följer av rättsförhållandet mellan vägdelägarna, delas mellan dem i enlighet med de senast gällande vägenheterna. (12.4.1995/555)

Före delningen av överskottet skall stats- och kommunalbidraget för det år då vägen dras in till icke utnyttjad del återbetalas inom tre månader från det att beslutet om indragningen av vägen har vunnit laga kraft. (15.12.2000/1079)

85 § (15.12.2000/1079)

En rättighet som avses i 12 eller 13 §, en annan än en bestående rätt enligt denna lag att nyttja en väg eller ett annat område samt en företrädesrätt som avses i 14 § 1 mom. kan upphävas, om förhållandena är så förändrade att det inte längre skulle finnas förutsättningar för att grunda rättigheten eller bevilja företrädesrätten och rättigheten eller företrädesrätten inte är oundgänglig för vägdelägaren, eller om allmänt behov så kräver. I fråga om förfarandet vid ersättande av skada och olägenhet gäller i tillämpliga delar 84 § 1–3 mom.

86 § (15.12.2000/1079)

När en väg eller en vägdel dras in eller en rättighet som avses i 13 § upphävs på grund av allmänt behov och detta medför att vägförbindelser upphör, skall nya vägförbindelser upprättas genom att de rättigheter som krävs för upprättandet ordnas.

Skyldighet att betala ersättning för olägenheter, skador och kostnader som uppstår vid upphävande av rättigheter på grund av allmänt behov liksom vid grundande av rättigheter som avses i 1 mom. skall åläggas den som har ansökt om eller krävt upphävande. I fråga om de kostnader som förorsakas sakägarna av åtgärder som avses i denna paragraf gäller dessutom i tillämpliga delar vad som bestäms i 82 § lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977).

87 §

Då väg indragits, övergår vägområdet utan ersättning i markägarens besittning.

12 kap.

Verkställighet och tvångsåtgärder

88 § (15.12.2000/1079)

Vägavgift och bruksavgift samt sex procents årlig ränta på dem, räknat från förfallodagen, liksom ersättning för i 89 § avsedda, vid syn fastställda kostnader för försummat arbete och för syneförrättning skall indrivas på grundval av utdrag ur debiteringslängden eller syneprotokollet i den ordning som föreskrivs för utsökning av skatter och andra offentligrättsliga fordringar. Besvär över olaglig debitering skall dock anföras hos vägnämnden.

89 §

Försummar vägdelägare väghållningen på sin väglott och avhjälper han icke omedelbart efter tillsägelse sin försummelse, skall sysslomannen eller bestyrelsen hos vägnämndens ordförande anhålla om förordnande för två medlemmar av vägnämnden att förrätta syn och på grundvalen av uppskattning fastställa de kostnader, som föranledas av utförandet av det försummade arbetet. Till syneförrättningen skall den, som försummat sin väghållningsskyldighet, i god tid kallas. Utför icke vägdelägare ofördröjligen vägarbete, som vid syneförrättningen befunnits påkallat, ankommer det på sysslomannen eller bestyrelsen att utföra eller låta utföra arbetet. Bilda vägdelägarna icke väglag, äger varje vägdelägare här stadgad rätt.

Medför försummelse av väghållningsskyldighet uppenbar fara för trafiksäkerheten, må för avlägsnande av sådan fara erforderligt vägarbete utföras redan före syneförrättning.

Den försumlige är skyldig att ersätta i 1 eller 2 mom. avsedda kostnader genom att erlägga det i syneprotokollet fastställda beloppet.

89 a § (22.7.2011/916)

Har vid en vägförrättning eller vägnämndens förrättning utsatts en viss tid, inom vilken en väg eller någon annan uppgift som berör väghållningen ska vara färdig, och har väglaget trots yrkande av en vägdelägare eller ägaren till en fastighet som vägrätten gäller inte vidtagit behövliga åtgärder, kan vägnämnden på ansökan av vägdelägaren förordna en god man att låta utföra eller berättiga sökanden att utföra eller låta utföra behövliga vägarbeten på vägdelägarnas bekostnad. Innan beslutet fattas ska sysslomannen eller bestyrelsen ges tillfälle att bli hörd i saken och, om det ärende som gäller utförandet av vägarbete inte behandlats vid väglagets stämma, ska stämman ges tillfälle att inom viss tid avge utlåtande. Om det i förväg behövs medel för vägarbetet, ska en god man alltid förordnas.

Om vägarbete i det fall som avses i 1 mom. vid en vägförrättning har förordnats att utföras av någon annan än väglaget, kan vägnämnden på väglagets eller, om inget väglag har grundats, på en vägdelägares ansökan ge väglaget eller vägdelägaren rätt att utföra eller låta utföra av saken påkallade vägarbeten på bekostnad av den som är skyldig att utföra dem, om denne trots väglagets eller vägdelägarens yrkande inte har vidtagit behövliga åtgärder. Innan beslutet fattas ska den som är skyldig att utföra vägarbetena ges tillfälle att bli hörd i saken.

Behövs i förväg medel för att täcka kostnader för vägarbetet, ska vägnämnden genom sitt beslut fastställa det behövliga beloppet med beaktande av det kostnadsförslag som avses i 38 § 4 mom. och samtidigt bestämma den andel av dessa kostnader som enligt vägenheterna i förväg ska tas ut hos varje vägdelägare. På väglagets yrkande kan vägnämnden i det fall som avses i 2 mom. bestämma att de medel som behövs i förväg tas ut hos den som är skyldig att utföra vägarbetena. När väglaget får rätt att enligt 2 mom. utföra eller låta utföra vägarbeten på bekostnad av den som är skyldig att utföra dem, förordnas ingen god man enligt 1 mom.

När vägen är färdigbyggd, ska vägnämnden fastställa det belopp som för täckande av kostnaderna slutligt ska tas ut hos vägdelägarna eller, i det fall som avses i 2 mom., hos andra som är skyldiga att bygga vägen. Om det belopp som tagits ut i förväg överstiger de slutliga kostnaderna, ska det inbesparade beloppet omedelbart återbäras till väglaget. Angående i 1 mom. avsedd god mans arvode och bestämmandet av det gäller vad som föreskrivs i 77 § 3 mom.

Ändring får inte sökas i ett beslut av vägnämnden som avses i 1 och 2 mom. eller i ett beslut enligt 3 mom. genom vilket beloppet av de behövliga kostnaderna har fastställts. Genom vägnämndens beslut fastställda avgifter som motsvarar i 3 och 4 mom. avsedda kostnader får drivas in med stöd av utdrag ur beslutet.

Om vägdelägarna inte grundar ett väglag och inte har kommit överens om saken, tillämpas bestämmelserna ovan i denna paragraf.

90 § (15.12.2000/1079)

När ändring har sökts hos jorddomstolen i ett beslut som gäller huruvida sådan rättighet som avses i 8, 12 eller 13 § eller i 17 § 2 eller 3 mom. skall beviljas, får beslutet inte verkställas förrän det vunnit laga kraft. Detsamma gäller beslut som avses i 69 § samt beslut om indragning av väg eller upphävande av en i 12 eller 13 § nämnd rättighet.

Om beslutet gäller åläggande av betalningsskyldighet eller andra ärenden än de som nämns i 1 mom., kan ett beslut som fattats vid en vägförrättning, vägnämndens förrättning eller väglagets stämma verkställas trots att ändring har sökts, om inte jorddomstolen eller, i 70 § avsedda fall, vägnämnden beslutar annorlunda. Härvid är jorddomstolen domför även med jorddomstolens ordförande ensam.

Om en avgift på grund av sökande av ändring avlyfts eller sänks, ska det överbetalda beloppet återbäras och på det betalas sex procents årlig ränta som räknas från betalningsdagen till dagen för återbäring. (22.7.2011/916)

91 §

Vid verkställandet av beslut, innan det vunnit laga kraft, skall den, som sökt verkställighet, ställa säkerhet för ersättandet av den skada, som sakägare kan tillskyndas genom att det till grund för verkställigheten liggande beslutet med anledning av besvär ändras. Angående ställande av säkerhet gäller i tillämpliga delar, vad därom är i utsökningslagen stadgat.

UtsökningsL 37/1895 har upphävts genom Utsökningsbalk 705/2007.

92 §

Åtgärd, som föranleder ersättning i ett för allt för skada eller men, må icke utan sakägares samtycke vidtagas, innan ersättningen erlagts eller, därest ersättningen icke genom laga kraft vunnet beslut fastställts, innan säkerhet för erläggande av ersättningen jämte ränta blivit ställd.

13 kap.

Statligt och kommunalt bidrag för väghållning (14.10.1977/728)

93 § (18.12.1995/1606)

Av statens medel kan årligen ur de anslag som anvisas för ändamålet i statsbudgeten ges bidrag för underhåll och förbättring av en sådan med bil farbar enskild väg för vilken har grundats ett väglag för skötseln av vägangelägenheterna och som

1) är av avsevärd betydelse för samfärdseln på orten eller som

2) behövs som tillfartsväg till fast bosättning på en sträcka på minst en kilometer och som betjänar åtminstone tre fast bosatta hushåll.

Statsbidrag beviljas inte för ett avsnitt av en väg som hör till ett väglag, om avsnittet endast används inom jord- eller skogsbruk eller endast leder till fritidsbostäder, inte heller för vägar eller vägavsnitt som ligger inom ett stads- eller byggnadsplaneområde.

93 a § (18.12.1995/1606)

Maximibeloppet av bidraget enligt 93 § 1 mom. är för en väg som nämns i 1 punkten i momentet 75 procent av de kalkylerade underhållskostnaderna för vägen och för en väg som nämns i 2 punkten i momentet 75 procent av de kalkylerade underhållskostnaderna för den del av vägen som återstår, när från den till bidrag berättigande vägsträckan dras av 100 meter för varje fast bosatt hushåll inom det område som vägen betjänar. Om de kalkylerade underhållskostnaderna stadgas närmare genom förordning.

För färjsträckor och sådana broar som årligen nedmonteras utgör bidragets maximibelopp 80 procent och för vintervägar 65 procent av de godtagbara faktiska drifts- och underhållskostnaderna.

Av statsbidragen för underhåll av färjsträckor och för broar som årligen nedmonteras kan till väglag för enskilda vägar i förskott betalas högst 80 procent av de faktiska kostnaderna under det föregående året.

93 b § (18.12.1995/1606)

Om en väg eller ett vägavsnitt på grund av förändrade förhållanden inte längre motsvarar förutsättningarna för bidrag enligt 93 § 1 mom., skall bidraget dras in.

För vägar och vägavsnitt inom detaljplaneområden, med undantag för stranddetaljplaner enligt 10 kap. markanvändnings- och bygglagen (132/1999), skall bidraget dras in efter att kommunen enligt 3 § 3 mom. åtagit sig väghållningen eller när fem år har gått från det att planen har trätt i kraft. (5.2.1999/143)

94 § (26.8.2011/1003)

För reparation av skador som förorsakats en enskild väg av exceptionella översvämningar i vattendrag kan bidrag beviljas inom ramen för de anslag som avses i 93 §. För att bidrag ska kunna beviljas krävs att man har grundat ett väglag som sköter vägangelägenheterna. Bidraget är högst 80 procent av beloppet av den uppskattade och godkända översvämningsskadan. Om de översvämningsskador och kostnader som förorsakats samma väg är mindre än 1 000 euro betalas inget bidrag.

Bidrag betalas inte om översvämningsskadan har orsakats av en lagstridig åtgärd eller om skadan kunde ha förhindrats genom rimliga åtgärder från den skadelidandes sida eller om den skadelidande har rätt att få ersättning för skadan på någon annan grund.

På ansökan om bidrag, behandling av ansökan och betalning av bidrag tillämpas vad som om detta föreskrivs i fråga om bidrag för förbättring av enskild väg. Vid utredningen av en översvämnings exceptionella karaktär har närings-, trafik- och miljöcentralen rätt att få sakkunnighjälp av Finlands miljöcentral.

95 § (18.12.1995/1606)

Kommunen beslutar om de bidrag som av dess medel beviljas för väghållning i fråga om enskilda vägar, om villkoren för bidragen och om tillsynen över användningen av bidragen samt beslutar om att kommunen helt eller delvis skall åta sig byggandet eller underhållet av en enskild väg.

96 § (28.2.2003/185)

Om staten eller kommunen med stöd av denna eller någon annan lag understöder väglaget eller vägdelägarna gemensamt vid underhållet av en väg, får användningen av vägen för annat än trafik som gagnar vägdelägarna inte förbjudas under den period som understödet avser. Detsamma gäller en väg för vars underhåll kommunen svarar på sin bekostnad. För regelbunden trafik på vägen krävs även i detta fall väglagets eller vägdelägarnas tillstånd liksom för användning av vägen för verksamhet som klart höjer underhållskostnaderna på det sätt som avses i 80 § 1 mom. 1 punkten. Om annan trafik än sådan som gagnar vägdelägarna åsamkar fastighetens eller registerenhetens ägare avsevärd olägenhet, kan andra än vägdelägarna förbjudas att använda vägen eller deras rätt att använda vägen begränsas med kommunens samtycke.

Om staten eller kommunen med stöd av denna eller någon annan lag understöder väglaget eller vägdelägarna gemensamt vid förbättringen av en väg eller vid byggandet av en ny väg, eller vägen har byggts helt eller delvis med kommunens medel, skall under en tid av tio år efter det att den sista bidragsposten har lyfts eller efter det att kommunen har avslutat sitt vägarbete iakttas vad som i 1 mom. föreskrivs om användning av vägen för annan verksamhet eller trafik än sådan som gagnar vägdelägarna.

97 § (30.12.2015/1627)

Beslut om beviljande eller indragning av statsbidrag fattas av den behöriga närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde vägen eller största delen av vägen ligger. Bestämmelser om att uppgiften kan skötas också inom verksamhetsområdet för fler än en central kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter sköter sådana uppgifter i enlighet med 12, 19, 21 och 22 § i statsunderstödslagen (688/2001) som gäller utbetalning och återkrav av statsunderstöd som närings-, trafik- och miljöcentralen beviljat eller dragit in med stöd av statsunderstödslagen. Utvecklings- och förvaltningscentret sköter utöver närings-, trafik- och miljöcentralen även tillsynsuppgifter i enlighet med 15 § i statsunderstödslagen.

97 a § (22.12.2009/1290)

Underhållet av enskilda vägar med rätt till statsbidrag kan kontrolleras med hjälp av de kontrollvägar som har valts av Trafikverket. Ett väglag vars väg har valts till kontrollväg är skyldigt att lämna Trafikverket de uppgifter som kontrollen kräver.

98 §

Av statens eller kommuns medel beviljat bidrag må icke utmätas för gäld.

98 a § (30.12.2015/1627)

Besvär över den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralens samt utvecklings- och förvaltningscentrets beslut om statsbidrag får anföras hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets vägen eller största delen av den finns. På statsbidrag som avses i denna lag tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i statsunderstödslagen.

14 kap.

Särskilda stadganden

99 §

Väglag är befriat från skatt till staten, kommun och församling för inkomst och förmögenhet, som tillkommit med stöd av denna lag.

99 a § (12.4.1995/555)

Grundas vägrätt i lägenheters samfällda område, tillämpas på den ersättning som skall betalas för detta, liksom även på andra ersättningar som med stöd av denna lag skall betalas till delägarna i ett samfällt område, vad som stadgas i 206 § fastighetsbildningslagen.

99 b § (22.7.2011/916)

Om beviljande av vägrätt eller rätt att använda väg förutsätter väghållningsmyndighetens tillstånd enligt 37 § 1 eller 2 mom. eller 38 § 2 mom. i landsvägslagen (503/2005), eller banhållarens tillstånd enligt 17 § i banlagen (110/2007), och sakägaren inte har skaffat ett sådant tillstånd, ansöker förrättningsingenjören, vägnämnden, väglagets bestyrelse eller sysslomannen om det behövliga tillståndet. Förrättningsingenjören och vägnämnden kan delegera uppgiften till sakägaren. Kostnaderna för ansökan om tillstånd av väghållningsmyndigheten och banhållaren för en vägförrättning eller vägnämndens förrättning ska ersättas av den för vars behov tillståndet har sökts.

100 §

Förbud, som begränsar användning av väg, skall tillkännagivas genom klart synlig skylt vid vägen eller genom att förbudet bevisligen delgives den, gentemot vilken man vill göra det gällande.

101 §

Underlåter någon att iakttaga förbud, som gäller färdsel på eller annat begagnande av väg, eller i 18 eller 19 § avsett förbud, äger polismyndighet befogenhet att, såframt överträdelsen är uppenbar, lämna handräckning till förhindrande eller rättande av åtgärd, som står i strid med förbudet.

2 mom. har upphävts genom L 15.12.2000/1079. (15.12.2000/1079)

3 mom. har upphävts genom L 15.12.2000/1079. (15.12.2000/1079)

101 a § (28.2.2003/185)

Då kommunen beviljar samtycke enligt 96 § 1 mom. i denna lag till förbud eller begränsning som gäller användning av väg, beviljar kommunen samtidigt samtycke enligt 51 § 2 mom. vägtrafiklagen (267/1981) till uppsättande av trafikanordningar.

102 §

Var, som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet:

1) överträder med stöd av 18 eller 19 § eller 67 § 8 punkten utfärdat förbud;

2) utan att vara vägdelägare olovligen på väg framför maskin, fordon eller lass, som på grund av sin vikt eller konstruktion skadar vägen;

3) olovligen belastar bro eller färja med tyngre fordon eller lass än vad som angivits vara tillåtet; eller

4) i strid med förbud begagnar väg, som han icke äger rätt att använda,

straffes med böter.

103 §

Hava förhållandena i annat fall än i 28 eller 29 § nämnes undergått väsentlig förändring, sedan beslut om överlåtelse av för väg erforderlig rätt eller om väghållningsskyldighet fattades eller överenskommelse därom ingicks, äger sakägare rätt att draga frågan under ny prövning enligt denna lag.

103 a § (15.12.2000/1079)

Om fördelningen av vägenheter skall ändras i enlighet med 29 §, kan väglaget besluta att sakkunnigutlåtande skall inhämtas. Utlåtandet skall innehålla förslag till grunderna för bestämmandet av vägenheterna och till vägenhet.

Om vägnämnden handlägger ett i 52 § 1 mom. 4 punkten avsett ärende som gäller fastställelse av vägenheter, kan nämnden efter att ha erhållit väglagets eller, om grundande av väglag samtidigt begärts, sökandenas förbindelse att betala kostnaderna, inhämta ett sådant utlåtande som avses i 1 mom.

104 § (12.4.1995/555)

Om behandlingen av mål och ärenden som enligt denna lag hänskjutits till jorddomstolen gäller på motsvarande sätt vad fastighetsbildningslagen stadgar om behandling av mål och ärende. Om ändring har sökts i vägnämndens beslut, skall vägnämnden på begäran av jorddomstolen tillställa jorddomstolen kopior av de handlingar som uppkommit vid behandlingen av saken i vägnämnden. Vid behov kan jorddomstolen före behandlingen av ändringsansökan uppmana väglaget att tillställa jorddomstolen vägnämndens utlåtande med anledning av ändringsansökan. Jorddomstolen kan vid behov kalla vägnämndens ordförande eller en av denne förordnad medlem av vägnämnden eller tjänsteman att höras vid huvudförhandlingen i jorddomstolen då besvären över vägnämndens beslut behandlas. Angående hans rätt till arvode och ersättning för resekostnader samt dagtraktamente gäller vad som stadgas om jorddomstolens nämndemän.

104 a § (12.4.1995/555)

När ändring söks i ett avgörande som jorddomstolen har fattat med stöd av denna lag, skall i tillämpliga delar iakttas vad fastighetsbildningslagen stadgar om sökande av ändring.

105 §

De kommunal- och byvägar, vilka icke enligt lagen den 21 maj 1954 om införande av lagen om allmänna vägar (244/54) förändrats till bygdevägar, skola anses såsom i denna lag avsedda enskilda vägar, räknat från denna lags ikraftträdande, därest frågan angående övertagande av dem såsom bygdevägar blivit därförinnan avgjord, samt i annat fall, så snart slutligt beslut fattats om att de icke skola övertagas såsom bygdevägar.

Har byväg med stöd av 1 mom. förändrats till enskild väg, bilda byvägens delägare i denna lag avsett väglag, och skola byvägens bestyrelse och de för vägdelägarna fastställda vägenheterna anses såsom i denna lag avsedd bestyrelse och där avsedda vägenheter.

Då kommunalväg enligt 1 mom. förändrats till enskild väg, skall vägnämnden ofördröjligen kalla sakägarna till ovan i 6 kap. avsedd förrättning för att besluta om frågor rörande väghållningen.

106 §

Vad i 105 § 1 mom. är stadgat, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana kolonisationsvägar och i den i sagda moment nämnda lagens 3 § 3 mom. avsedda vägar på stads och köpings område, beträffande vilka förslag om deras övertagande såsom bygdevägar slutligt förkastats.

I fråga om här avsedda kolonisationsvägar skola stadgandena i 105 § 3 mom. jämväl lända till efterrättelse.

107 §

Denna lag skall, utöver ovan i 105 och 106 §§ avsedda vägar, även tillämpas i fråga om sådana vägar, som med stöd av lagen den 3 maj 1927 om ägovägar (167/27) grundats genom vägnämnds beslut, samt i fråga om andra sådana vid denna lags ikraftträdande förefintliga enskilda vägar, till vilka någon därförinnan genom avtal eller på annan grund äger bestående nyttjanderätt eller för vilka med stöd av denna lag erhållits i 8 § avsedd vägrätt. Innehar ingen sådan nyttjanderätt till vägen, skola i fråga om denna endast stadgandena i denna lags 11 kap. tillämpas.

Ikraftträdandet av denna lag medför icke ändring i därförinnan uppkommet rättsförhållande, som berör rättighet eller skyldighet i fråga om väg.

Har väghållningsskyldighet tidigare fördelats enligt proportionstal, fördela sig vägenheterna enligt dessa proportionstal.

107 a § (12.4.1995/555)

Vad 38 a och 38 d §§ stadgar om fastighet tillämpas också på samfällt område. De rättigheter som avses i denna lag kan stiftas att gälla också samfällt område.

108 §

Ärende rörande ägoväg och enligt denna lag till enskild väg förändrad by- eller kommunalväg, vilket då denna lag träder i kraft är anhängigt i vägnämnd, länsstyrelse eller domstol eller underkastat skiljemannaförfarande, skall slutbehandlas i enlighet med äldre lag.

108 a § (23.12.1976/1064)

Denna lags 13 § 2 mom., 14 §, 38 a–38 d §§, 47 § 3 mom., 50 § 3 mom., 51 § 2 och 4 mom., 82 a och 83 §§, 84 § 1 mom. och 99 a §, sådana de lyda i lag av den 4 juli 1975 (521/75), kunna tillämpas även på sådan icke slutförd förrättning, som inletts före den 1 oktober 1975.

109 § (18.12.1995/1606)

Om tillämpningen av denna lag stadgas närmare genom förordning.

2 mom. har upphävts genom L 22.12.2009/1290. (22.12.2009/1290)

3 mom. har upphävts genom L 22.12.2009/1290. (22.12.2009/1290)

110 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; och genom densamma upphävas lagen den 3 maj 1927 om ägovägar (167/27) och förordningen den 11 november 1927 angående dess verkställighet (295/27) samt 15 § lagen den 13 februari 1920 om vissa grannelagsförhållanden (26/20).

Ikraftträdelsestadganden:

2.5.1972/322:

Denna lag träder i kraft den 2 maj 1972.

4.7.1975/521:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1975.

Vägnämnd skall inom sex månader från denna lags ikraftträdande tillställa vederbörande lantmäterikontor meddelande om de uppgifter, vilka är införda i den förteckning som avses i 56 § 2 mom., sådant detta lyder i lag av den 15 juni 1962 (358/62), samt till nämnden inlämnade handlingar angående sagda uppgifter ävensom avskrifter av de beslut av vägnämnden som gäller ovan avsedda uppgifter. Vägnämndens skyldighet att föra nämnda förteckning upphör, när denna lag träder i kraft. Likväl är vägnämnden skyldig att under sex månader från lagens ikraftträdande på begäran lämna meddelanden samt urfärda utdrag och avskrifter rörande de uppgifter i förteckningen som grundar sig på avgörande före denna lags kraftträdande.

Innan denna lag träder i kraft kan förberedande åtgärder vidtagas för den i 51 a § 1 mom. avsedda registerföringen.

Har vägförrättning eller vägnämnds förrättning inletts före denna lags ikraftträdande, skall vad tidigare är stadgat lända till efterråttelse, om icke annat följer av 2 mom.

23.12.1976/1064:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

14.10.1977/728:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Har statsbidrag för underhåll av enskild väg givits före denna lags ikraftträdande, kan bidrag alltjämt erläggas till utgången av år 1982, även om väglag icke grundats för skötseln av de angelägenheter som rör vägen.

2.2.1979/111:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Då ändring sökes i jorddomstols eller jordrättsdomares dessförinnan givna utslag eller beslut, skall äldre lag tillämpas.

24.6.1982/498:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1982.

RP 264/81, StoUB 57/82, TrUB 2/82, StoUB 57a/82

26.4.1991/775:

Denna lag träcker i kraft den 1 juli 1991.

RP 36/90, LaUB 40/90, StoUB 321/90

26.11.1993/1019:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.

RP 189/93, LaUB 16/93

30.3.1994/243:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1994.

RP 327/93, JsUB 3/94

24.1.1995/95:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

RP 241/94, MiUB 14/94

17.2.1995/217:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

RP 343/94, TrUB 21/94

17.3.1995/378:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Lagens 98 a § träder dock i kraft den 1 april 1995 och tillämpas på de besvär över beslut av vägdistriktet som nämns i 42 b § förordningen om enskilda vägar till och med den 31 december 1995.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Till de väglag som erhåller statsbidrag för underhåll av en väg med stöd av tidigare stadganden betalas bidraget för 1995 enligt nämnda stadganden under 1996. I fråga om dessa väglag fattar vägdistriktet beslut om bidrag enligt denna lag 1995. Väglaget skall höras innan beslut fattas.

I fråga om ansökningar om statsbidrag som lämnats in 1995 fattar vägdistriktet beslut enligt denna lag.

RP 324/94, TrUB 25/94

12.4.1995/555:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 227/94, JsUB 45/94

18.12.1995/1606:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Bidrag enligt prövning vilka innan lagen trätt i kraft har beviljats för byggande av enskilda vägar betalas till slut inom ramen för de ännu disponibla anslag som 1995 eller tidigare beviljats i statsbudgeten. Under en tid av tio år efter att den sista bidragsraten lyfts får förbud inte utfärdas mot att en väg som beviljats bidrag används för annat än transporter som gagnar vägdelägarna. För regelbunden trafik på vägen krävs även i detta fall väglagets eller vägdelägarnas samtycke.

Har bidrag av statens medel utbetalts för underhåll av en enskild väg 1995, får användningen av vägen för annat än transporter som gagnar vägdelägarna inte förbjudas under en tid av fem år efter att denna lag trätt i kraft. För regelbunden trafik på vägen krävs även i detta fall väglagets eller vägdelägarnas samtycke.

En i 96 § 3 mom. i den tidigare lagen nämnd tidsbegränsning som pågår när denna lag träder i kraft fortsätter tills tio år har förflutit efter att den sista bidragsraten lyfts.

Beslut om statsbidrag för underhåll av vägar som fattats med stöd av den tidigare lagen upphör att gälla när denna lag träder i kraft.

Genom denna lag upphävs lagen den 17 mars 1995 om ändring av lagen om enskilda vägar (378/95).

RP 55/95, StoUB 1/95, TrUB 4/95, RSv 135/95

22.11.1996/879:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 115/1996, TrUB 7/1996, RSv 118/1996

20.12.1996/1101:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 79/1996, MiUB 8/1996, RSv 214/1996

30.12.1996/1284:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Beträffande lagstadgade panträtter som har uppstått innan denna lag träder i kraft gäller 14 § lagen om införande av jordabalken (541/95).

RP 215/1996, LaUB 21/1996, RSv 244/1996

5.2.1999/143:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 101/1998, MiUB 6/1998, RSv 248/1998

26.3.1999/372:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

RP 236/1998, MiUB 9/1998, RSv 264/1998, Rådets direktiv 92/43/EEG; EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 7

15.12.2000/1079:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

För avförande av vägrätter ur fastighetsregistret skall kommunerna inom fem år från denna lags ikraftträdande fatta i 3 § 2 mom. avsedda beslut för de gators vidkommande, om vilka beslut om upphörande av enskild väg inte har fattats i samband med att gatornas ibruktagande godkändes och tillställa fastighetsregisterföraren besluten för behövliga anteckningar i fastighetsregistret. I annat fall skall kommunen anhängiggöra en vägförrättning enligt 38 c §.

Om rätten till en väg har erhållits före denna lags ikraftträdande, tillämpas på ersättande av anläggningskostnaderna för en väg som avses i 24 § de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

Denna lag skall tillämpas även på de frågor som skall avgöras vid vägförrättningar och vägnämndens förrättningar som inletts före denna lags ikraftträdande, men som tas upp till behandling efter att denna lag trätt i kraft.

RP 166/2000, TrUB 11/2000, RSv 170/2000

28.2.2003/185:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2003.

RP 163/2001, TrUB 24/2002, RSv 256/2002

19.12.2008/989:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och gäller till och med den 31 december 2011.

RP 162/2008, KoUB 16/2008, RSv 163/2008

22.12.2009/1290:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 208/2009, KoUB 23/2009, RSv 203/2009

22.7.2011/916:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

RP 265/2009, JsUB 28/2010, RSv 307/2010

26.8.2011/1003:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 295/2010, JsUB 31/2010, RSv 325/2010

13.12.2013/907:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 68/2013, JsUB 7/2013, RSv 102/2013

30.12.2015/1627:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 90/2015, FvUB 13/2015, RSv 63/2015

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.