Beaktats t.o.m. FörfS 611/2016.

26.6.1959/279

Trafikförsäkringslag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 17.6.2016/460, som gäller fr.o.m. 1.1.2017.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden.

1 §

Skada, som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom, nedan kallad trafikskada, ersättes enligt denna lag från den trafikförsäkring, som meddelats för fordonet. Av staten tillhörigt fordon förorsakad trafikskada ersättes ur statens medel som om staten hade meddelat försäkringen.

Från trafikförsäkringen för ett motorfordon vars stadigvarande hemort är annanstans än i Finland skall, om inte annat följer av 15 §, personskada på föraren eller ägaren inte ersättas enligt denna lag. (16.4.1993/361)

Enligt denna lag ersätts också trafikskada som inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) orsakats av att ett motorfordon som skall trafikförsäkras i Finland har använts i trafik, om inte den lagstiftning om ersättande av trafikskada som gäller i det land där skadan inträffade förutsätter ett bättre försäkringsskydd. På motsvarande sätt ersätts även trafikskada som inträffat på genomfartsområde under direkt färd från en medlemsstat i EES till en annan. Om det inte finns någon nationell försäkringsbyrå som är ansvarig för det genomfartsområde skall trafikskada ersättas enligt den lagstiftning om ersättande av trafikskada som gäller i den medlemsstat där fordonet är normalt hemmahörande. (29.12.1994/1493)

Om en trafikskada i Finland har orsakats av ett fordon vars stadigvarande hemort finns i någon annan medlemsstat i EES, kan skadan ersättas enligt denna stats lagstiftning, om försäkringsskyddet enligt denna lagstiftning är bättre än enligt lagstiftningen i Finland. (16.4.1993/361)

Med området inom vilket ett fordon är normalt hemmahörande avses i denna lag den stats område där fordonets registreringsskylt har utfärdats. Om registrering inte krävs för ett visst slags fordon men fordonet skall vara försett med en försäkringsskylt eller ett märke som motsvarar en registreringsskylt, avses med område inom vilket ett fordon är normalt hemmahörande den stats område där försäkringsskylten eller märket har utfärdats. Om varken registreringsskylt, försäkringsskylt eller märke krävs för särskilda slags fordon, avses med område inom vilket ett fordon är normalt hemmahörande den stats område inom vilket den person som innehar fordonet har sin stadigvarande bostad. Om registreringsskylten är falsk eller olaglig, avses med det område inom vilket ett fordon är normalt hemmahörande dock den stats område där en trafikskada har inträffat. (29.6.2007/742)

På grundval av ömsesidighet kan genom förordning stadgas att en trafikskada som inträffat i en viss stat skall ersättas i enlighet med denna lag. (16.4.1993/361)

2 §

Motorfordonet är icke i trafik i den bemärkelse denna lag avser:

1 punkt har upphävts genom L 16.4.1993/361. (16.4.1993/361)

2) då det på en utanför trafiklederna befintlig plats användes för arbete å gårdsbruk eller för väsentligt annat ändamål än person- eller godsbefordran; (5.12.1974/898)

3) då det förvaras eller repareras i garage eller reparationsverkstad eller på annan utanför trafiklederna befintlig plats; ej heller (5.12.1974/898)

4) då det på ett för trafik avskilt område användes i tävlings-, övnings- eller experementsyfte. (5.12.1974/898)

3 §

Med motorfordon förstås i denna lag maskindrivna fordon eller arbetsmaskiner, som äro avsedda för färd på marken och icke löpa på skenor, så ock fortskaffningsmedel av den konstruktion, att det rör sig endast då det är kopplat till sådana fordon eller arbetsmaskiner. Genom förordning må dock stadgas, att såsom motorfordon icke anses fordon eller arbetsmaskin, vars vikt eller hastighet är ringa, ej heller lätt fordon, som tages på släp.

3 a § (5.12.1974/898)

Vad i denna lag stadgas om ägare av motorfordon gäller även innehavare av motorfordon som överlåtits i annans bestående besittning.

2 kap

Ersättning för trafikskada.

4 §

Ersättning för trafikskada utgår, såvida icke nedan annorlunda stadgas, från motorfordonets trafikförsäkring, vare sig någon är personligen skadeståndsskyldig på grund av fordonets användning i trafik eller ej.

5 § (16.4.1993/361)

En skada ersätts inte från motorfordonets trafikförsäkring om den

1) under lastning, lossning eller annat arbete, medan motorfordonet stått stilla drabbat fordonets ägare, förare eller någon annan person som utför här angivet arbete,

2) under lastning, lossning eller annat arbete drabbat den egendom som arbetet avser eller något annat motorfordon som deltagit i arbetet,

3) drabbat något annat djur som utan uppsikt befunnit sig på en trafikled än en ren, om inte fordonets ägare, förare eller passagerare uppsåtligen eller av oaktsamhet förorsakat skadan, eller om den

4) drabbat egendom som funnits i motorfordonet eller fordonsägarens eller fordonsförarens övriga egendom; från försäkringen ersätts dock skador på kläder eller andra personliga bruksföremål som passagerare haft på sig eller med sig.

6 §

Ersättning för en trafikskada bestäms med tillämpning av 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974). Rätt till ersättning för sveda och värk och andra tillfälliga men finns dock inte, om personskadan är obetydlig. Bestämmelsen i 5 kap. 5 § i skadeståndslagen tillämpas dock inte i de fall som avses i 3 mom. (16.6.2004/510)

2 mom. har upphävts genom L 16.6.2004/510. (16.6.2004/510)

Som ersättning för skada å motorfordon har ägaren rätt att utfå antingen kostnaden för reparation eller motsvarande belopp eller, i fall motorfordonet förstörts eller icke till skälig kostnad kan repareras, det gängse värde fordonet hade omedelbart förrän skadan skedde, varvid det skadade eller förstörda fordonet bör överlåtas till ersättningsgivaren.

Erhåller motorfordons ägare eller förare med stöd av lagen om olycksfallsförsäkring ersättning för personskada, som förorsakats av honom tillhörigt eller av honom framfört fordons användande i trafik, eller äger han rätt att erhålla sådan, ersättes med stöd av denna lag från trafikförsäkringen för sagda fordon endast den del av skadan, som icke ersättes i enlighet med lagen om olycksfallsförsäkring. (8.6.1964/310)

Angående ersättning för kostnaderna för sjukvård som föranletts av trafikskada föreskrivs dessutom i 6 a och 6 b §. (30.12.2004/1360)

6 a § (30.12.2004/1360)

Den skadade har rätt att få ersättning för till följd av skada eller sjukdom nödvändig sjukvård som med undvikande av onödiga kostnader ges med stöd av folkhälsolagen (66/1972), lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) eller hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) såsom offentlig hälso- och sjukvård, såsom sådana tjänster som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller av en sådan självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), om försäkringsbolaget har gett en betalningsförbindelse om ersättning för vård så som nedan föreskrivs. (30.12.2010/1344)

Försäkringsbolaget har rätt att genom betalningsförbindelsen välja den vårdplats som den skadades skada eller sjukdom förutsätter. Vårdplatsen skall vara sådan att den skadade får sådan vård som den skada eller sjukdom som orsakats av trafikskadan förutsätter. Försäkringsbolaget skall utan dröjsmål underrätta den skadade eller dennes intressebevakare samt den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården där den skadade vårdas om att bolaget gett en betalningsförbindelse.

En i 1 mom. avsedd betalningsförbindelse krävs dock inte för det första läkarbesöket och mindre vård- och behandlingsåtgärder i direkt anslutning till detta. Med mindre vårdåtgärd avses sedvanlig i samband med läkarbesök utförd röntgenundersökning, gipsning, läggande av förband eller någon annan med dessa åtgärder jämförbar åtgärd. Betalningsförbindelse krävs inte heller för brådskande sjukvård som är nödvändig på grund av att den genom skada eller sjukdom skadade personens hälsa är utsatt för omedelbar fara.

6 b § (30.12.2004/1360)

För sådan i 6 a § 1 mom. avsedd vård som ges såsom offentlig hälso- och sjukvård betalas som ersättning till den skadade den klientavgift som tagits ut hos den skadade med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). Om inte något annat bestäms i denna lag, skall försäkringsbolaget dessutom till den kommun eller samkommun som ordnar sjukvårdstjänsten för kostnader som producerandet av vården medför betala en avgift som bestäms enligt 13 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

För sådan i 6 a § 1 mom. avsedd vård som ges såsom tjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård och vård som ges av en självständig yrkesutövare betalas ersättning i enlighet med betalningsförbindelsen.

Om den i 2 mom. avsedda vården är brådskande vård eller ett första läkarbesök och mindre vårdåtgärder i direkt anslutning till detta enligt 6 a § 3 mom., betalas ersättning enligt de nödvändiga kostnader som vården medfört. För brådskande vård och det första läkarbesöket och mindre vårdåtgärder i anslutning till detta inom den offentliga hälso- och sjukvården betalas ersättning enligt 1 mom.

Om vården av den skadade fortsätter vid en annan vårdplats än den som anges i betalningsförbindelsen, är försäkringsbolaget skyldigt att ersätta den kostnad som den skadade själv hade varit tvungen att betala för motsvarande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

Om den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som ger sjukvård såsom offentlig hälso- och sjukvård försummar att inom föreskriven tid göra den anmälan om inledande av vård som avses i 13 b § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, är försäkringsbolaget skyldigt att till kommunen eller samkommunen betala den avgift som bestäms enligt 13 a § i den nämnda lagen först för den vård som ges efter det att anmälningsskyldigheten har fullgjorts.

Den avgift som avses i 13 a § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården betalas inte för fortlöpande institutionsvård dygnet runt på grund av en skada eller sjukdom som orsakats av en trafikskada. Institutionsvården kan inte anses vara fortlöpande innan vården har fortgått utan avbrott i minst tre månader.

7 § (23.12.2002/1144)

Har någon uppsåtligen vållat sig personskada, betalas ersättning endast i den mån övriga omständigheter bidragit till att skadan uppkommit. Har någon av grov oaktsamhet medverkat till uppkomsten av den personskada han lidit, kan ersättningen nedsättas eller förvägras enligt vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

På basis av den skadelidandes medverkan kan ersättningen för egendomsskada nedsättas enligt vad som anses skäligt eller förvägras med beaktande av den skuld som ligger den skadelidande till last och övriga omständigheter.

Har person- eller egendomsskada inträffat när den skadelidande befunnit sig i ett fordon som olovligen tagits i bruk och den skadelidande visste eller borde ha vetat att fordonet tagits i bruk olovligen, betalas den skadelidande ersättning från fordonets trafikförsäkring bara av särskilda skäl.

Har någon lidit personskada vid framförande av fordon i sådant tillstånd att alkoholhalten i hans blod under eller efter färden uppgick till minst 1,2 promille eller han hade minst 0,53 milligram alkohol per liter i sin utandningsluft, eller har han förorsakat skadan då han annars har framfört fordon under sådan påverkan av alkohol eller annat rusmedel än alkohol eller under gemensam påverkan av alkohol och annat rusmedel att hans förmåga till felfria prestationer var kännbart nedsatt, betalas ersättning från fordonets trafikförsäkring bara av särskilda skäl.

Har någon lidit personskada vid framförande av fordon under påverkan av alkohol eller annat rusmedel än alkohol eller under gemensam påverkan av alkohol och annat rusmedel i andra än i 4 mom. nämnda fall, kan den ersättning för personskadan som betalas honom nedsättas beroende på vilken andel han hade i skadan.

Har personskada uppkommit medan fordonet stod stilla och har den inte inträffat i samband med att fordonet stannades eller sattes i gång, kan ersättningen nedsättas eller förvägras enligt vad som kan anses skäligt med beaktande av den skadelidandes andel i skadan och övriga omständigheter som inverkade på skadan.

8 §

Har av motorfordon förorsakad trafikskada drabbat annat motorfordon, fordon, som löper på skenor, eller person eller egendom, som befann sig i dylikt fordon, utgår ersättning för skadan icke från förstnämnda fordons försäkring, med mindre skadan vållats av dess ägare, förare eller passagerare eller uppkommit till följd av att fordonet rörde sig eller stod på sätt, som stred mot trafikreglerna, eller att fordonet var i bristfälligt skick.

Förelåg även på den sida, där skada uppkom, vållande eller annat sådant förhållande, som i 1 mom. sägs. bestämme rätten, med beaktande av alla till skadan bidragande omständigheter, i vad mån och till vem ersättning skall utgå. Ersättning för skada å person skall dock utgå i enlighet med vad i 7 § stadgas.

9 §

I ersättning för skada på egendom till följd av en trafikskada eller flera trafikskador som står i direkt samband med varandra betalas sammanlagt högst 3 300 000 euro från varje trafikförsäkring som svarar för skadan. (30.12.1998/1211)

Är det i 1 mom. stadgade maximibeloppet icke tillfyllest för utbetalande av full ersättning, skall det fördelas i förhållande till storleken av de skador, som böra ersättas. Visar det sig, sedan de i anledning av trafikskadorna framställda ersättningskraven avgjorts, att någon, som icke erhållit ersättning, är därtill berättigad, skall ersättning för den skada han lidit utgå även i det fall, att ersättningens maximibelopp därigenom överskrides, dock icke med större belopp än han hade fått, om han från början hade tillhört dem, som erlhöllo ersättning.

De i euro angivna beloppen i denna paragraf kan genom förordning ändras i överensstämmelse med utvecklingen i den allmänna prisnivån. (30.12.1998/1211)

10 § (16.4.1993/361)

Har en trafikskada inträffat då föreskriven försäkring inte fanns för motorfordonet eller har det inte kunnat utrönas vilket fordon som orsakat skadan svarar Trafikförsäkringscentralen för skadan som om trafikförsäkring meddelats av centralen. En skada som orsakats av ett okänt fordon ersätts av Trafikförsäkringscentralen dock endast om den utgör en skada på person eller en egendomsskada som orsakats i samband med en betydande personskada eller drabbat hov- eller klövdjur. (29.6.2007/742)

Har skadan drabbat ägaren av det motorfordon, som förorsakat densamma, och har denne försummat sin försäkringsplikt, är trafikförsäkringscentralen inte ansvarig för skadan. Om skadan drabbat föraren av det fordon som förorsakat skadan, och denne visste eller borde ha vetat att föreskriven försäkring inte fanns för fordonet är centralen inte heller ansvarig för skadan.

Har någon till följd av trafikolycka som inträffat i vägtrafik försatts i sådant tillstånd att det är nödvändigt att han omedelbart transporteras för att erhålla vård, är trafikförsäkringscentralen, om vid transporten använts motorfordon, skyldig att betala ersättning för transportkostnaderna samt för skada och förorening som av transporten förorsakats fordonet och den persons kläder som i samband med transporten bistått den skadade. Denna ersättningsskyldighet gäller inte annan skada som eventuellt förorsakats fordonet under transporten.

Trafikförsäkringscentralen svarar för skador orsakade av fordon som försäkrats i enlighet med 15 § 4 mom. (3.12.1999/1130)

10 a § (29.6.2007/742)

Har en trafikskada som inträffat i Finland orsakats av ett motorfordon som är normalt hemmahörande i Finland och för vilket det inte finns någon föreskriven skyldighet att teckna trafikförsäkring, svarar staten för skadan som om trafikförsäkring meddelats av staten.

Har ett i 1 mom. avsett fordon orsakat en trafikskada i någon annan EES-stat än Finland svarar Trafikförsäkringscentralen för skadan som om trafikförsäkring meddelats av centralen.

Har en trafikskada som inträffat i Finland orsakats av ett motorfordon som är normalt hemmahörande i någon annan EES-stat än Finland och för vilket det inte finns någon föreskriven skyldighet att teckna trafikförsäkring i den aktuella staten, svarar Trafikförsäkringscentralen för skadan som om trafikförsäkring meddelats av centralen.

På ersättningsansvar enligt denna paragraf tillämpas dessutom 10 § 2 mom.

I ärenden som avses i denna paragraf representeras staten av Statskontoret.

3 kap

Ersättnings- och skadeståndsanspråk vid trafikskada.

11 § (13.3.2009/146)

Ersättningstalan enligt denna lag ska i den ordning som gäller för tvistemål väckas mot försäkringsbolaget inom tre år från den tidpunkt då den skadelidande fick vetskap om skadan och om vilket försäkringsbolag som är ansvarigt för skadan.

Den som inte har anhängiggjort sin talan inom den tid som föreskrivs i 1 mom. förlorar sin rätt till ersättning enligt denna lag. Samma verkan som väckande av talan har dock att det trafikförsäkringsbolag som saken gäller bevisligen tillställs en skriftlig anmälan om trafikskadan inom den tid som anges i nämnda moment och som innehåller uppgifter om var och när skadan inträffat samt om den skadelidande och hans eller hennes adress.

11 a § (21.12.2001/1380)

Den skadelidande har med stöd av denna lag rätt att framställa ersättningsanspråk direkt till försäkringsgivaren.

12 §

Utkrävs skadestånd för skada, för vilken ersättning skall betalas från trafikförsäkring, hos motorfordons ägare, förare eller passagerare med stöd av annan lag än denna, skall skadeståndet dock utdömas med tillämpning av de stadganden som gäller om försäkringsbolagets ansvar och oberoende av om vederbörande har en motfordran hos den skadelidande. Sålunda utdömt belopp får indrivas endast hos vederbörande försäkringsbolag, som befrias från ansvar genom att utbetala skadeståndet till den skadelidande. Från försäkringen skall även betalas ersättning för rättegångskostnader som tilldömts den skadelidande samt förhöjd ersättning och dröjsmålsränta på det sätt som stadgas i 12 a §. (21.12.1984/941)

I denna paragraf nämnt skadeståndskrav må icke upptagas till prövning, med mindre det styrkes, att försäkringsbolag, som svarar för ersättningen, vägrat utbetala påyrkat skadestånd. Över sin vägran bör försäkringsbolaget utgiva skriftligt intyg.

12 a § (21.12.1984/941)

Fördröjs utbetalningen av sådan ersättning eller sådant skadestånd för personskada som avses i denna lag, skall försäkringsbolaget betala den fördröjda ersättningen förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Skyldigheten att betala ersättningen förhöjd gäller likväl inte prestationer, grundade på samordning eller regressrätt, mellan försäkrings- eller pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet. (3.3.1995/324)

I 1 mom. nämnd förhöjd ersättning skall räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad då den skadelidande hos försäkringsbolaget framställt sina anspråk samt en sådan utredning om ersättningens grund och belopp som skäligen kan krävas av honom med beaktande även av försäkringsbolagets möjligheter att skaffa utredning. För sådan ersättningsrat som med stöd av ett och samma beslut skall betalas senare räknas dock förhöjningen från förfallodagen.

Beror det av den skadelidande att ersättning eller skadestånd inte kunnat utbetalas i rätt tid, är försäkringsbolaget inte skyldigt att betala ersättningen förhöjd för längre tid än från den dag då hindret försäkringsbolaget veterligen upphörde. Om betalningen av ersättningen fördröjs till följd av stadgande i lag eller på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller av annat liknande oöverstigligt hinder, är försäkringsbolaget inte skyldigt att betala ersättningen förhöjd för det dröjsmål som orsakats av dylikt hinder.

En ersättningsförhöjning som understiger 5,5 euro betalas inte ut. Beloppet justeras årligen enligt den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961). Det justerade beloppet avrundas till närmaste tio cent. (22.12.2005/1098)

På ersättning för egendomsskada skall betalas dröjsmålsränta med iakttagande av vad som i räntelagen (633/82) är stadgat om dröjsmålränta på skadeståndsgäld. Avvikelse från räntelagens stadganden kan dock inte göras till nackdel för den som är berättigad till dröjsmålsränta.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar vid behov anvisningar till försäkringsbolagen om tillämpningen av denna paragraf.

L om pension för arbetstagare 395/1961 har upphävts genom L 396/2006. Se L om pension för arbetstagare 395/2006 96 §. Lönekoefficienten är 1,363 år 2015. Se SHMf om utfärdande av den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen on pension för arbetstagare 839/2014. RänteL 633/1982 4 § 3 mom. är inte längre i kraft. I enlighet med ikraftträdelsebestämmelsen i L 340/2002 om det någon annanstans i lagstiftningen finns en hänvisning till 4 § 3 mom. räntelagen, skall i stället 4 § 1 mom. räntelagen tillämpas.

13 §

Försäkringsbolag, som svarar för trafikskada och som vägrat att utbetala av detsamma påyrkat skadestånd, skall skriftligen inkallas att höras vid rättegång, som avses i 12 §, på sätt om delgivande av stämning är stadgat. Kallelsetiden är minst fjorton dagar. Kallelsen bör även innehålla uppgift om den skadelidande och dennes adress samt om motorfordonets ägare och kännetecken.

Försäkringsbolag har rätt till ändringssökande.

14 §

Har den skadelidande rätt till ersättning från två eller flere trafikförsäkringar i anledning av en och samma trafikskada, svara försäkringsbolagen härför en för alla och alla för en. Inbördes äga försäkringsbolagen taga del i ersättningens erläggande i enlighet med vad skäligt är med beaktande av de vållande, som framkommit, och övriga omständigheter, som förorsakat skadan, dock sålunda, att om skadan förorsakats allenast av bristfällighet å ett fordon eller av vållande, som ligger denna sida till last, utan att sådana omständigheter framgå beträffande annat eller andra fordon, ersättningen bör utgå från den trafikförsäkring, som meddelats för det förstnämnda fordonet.

3 a kap (21.12.2001/1380)

Ersättning för vissa trafikskador som inträffat utomlands

14 a § (21.12.2001/1380)

Om ett finskt försäkringsbolag eller ett sådant försäkringsbolag från tredje land som avses i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) har för avsikt att bedriva försäkring i enlighet med denna lag i Finland eller om ett finskt försäkringsbolag har för avsikt att i en annan EES-stat bedriva annan till skadeförsäkringsklass 10 hörande försäkring än ansvarsförsäkring för fraktförare, skall bolaget utse en skaderegleringsrepresentant i varje annan EES-stat.

Skaderegleringsrepresentanten skall handlägga och reglera ersättningsanspråk till följd av trafikskador, då

1) trafikskadan har inträffat i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, nedan EES-stat, än den EES-stat där den skadelidande har sin boningsort eller i ett sådant tredje land vars nationella byrå enligt artikel 1.3 i rådets direktiv 72/166/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet har anslutit sig till grönakort-systemet och den skadelidande har sin boningsort i en EES-stat, eller

2) trafikskadan har orsakats genom användning av ett fordon som är försäkrat i och vars stadigvarande hemort finns i en annan EES-stat än den där den skadelidande har sin boningsort.

Bestämmelserna i 14 f–14 h och 14 m § skall tillämpas också när en trafikskada som avses i 2 mom. har orsakats genom användning av ett fordon som är försäkrat i eller vars stadigvarande hemort finns i den EES-stat där den skadelidande har sin boningsort.

Bestämmelserna i 14 m § skall tillämpas också när en trafikskada har inträffat i en annan EES-stat än i den EES-stat där den skadelidande har sin boningsort, och då trafikskadan har orsakats av ett fordon vars stadigvarande hemort finns i ett tredje land som avses i 2 mom. 1 punkten eller i ett annat tredje land.

14 b § (21.12.2001/1380)

Skaderegleringsrepresentanten skall vara bosatt eller etablerad i den EES-stat där han är utsedd. Skaderegleringsrepresentanten kan arbeta för ett eller flera försäkringsbolag.

14 c § (21.12.2001/1380)

Försäkringsbolag som avses i 14 a § skall utan dröjsmål meddela samtliga EES-staters informationscentrum enligt artikel 5 i rådets direktiv 2000/26/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) namn och adress på de skaderegleringsrepresentanter som de har utsett i enlighet med 14 a § samt ändringar i dessa uppgifter.

14 d § (21.12.2001/1380)

För handläggning och reglering av ersättningsanspråk som avses i 14 a § 2 mom. skall skaderegleringsrepresentanten ha befogenhet att företräda det försäkringsbolag som är ersättningsansvarigt för trafikskadan och befogenhet att betala skadeersättningar.

Skaderegleringsrepresentanten måste kunna sköta de uppgifter som avses i 1 mom. på det eller de språk som är officiella i den EES-stat där den skadelidande har sin boningsort.

14 e § (21.12.2001/1380)

Ett försäkringsbolag eller dess skaderegleringsrepresentant som avses i 14 a § skall inom tre månader från den dag då den skadelidande framställde sitt ersättningsanspråk ersätta trafikskada som avses i 14 a § 2 mom. eller lämna ett motiverat ersättningsanbud i sådana fall då ersättningsansvaret inte bestrids och om skadornas storlek har bestämts.

Om ersättningsansvaret bestrids helt eller delvis eller om det inte klart har fastställts eller om skadornas storlek inte har bestämts i sin helhet, skall försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant inom den tid som nämns i 1 mom. lämna ett motiverat svar på ersättningsanspråket.

På försenad ersättning skall betalas dröjsmålsränta enligt räntelagen.

Om försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant inte iakttar de bestämmelser som avses i 1–3 mom. kan Finansinspektionen vidta sådana tillsynsåtgärder mot försäkringsbolaget som föreskrivs i lagen om Finansinspektionen (878/2008). (19.12.2008/902)

14 f § (21.12.2001/1380)

I Finland fungerar Trafikförsäkringscentralen som det informationscentrum som avses i artikel 5 i fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring.

14 g § (21.12.2001/1380)

För att trygga de skadelidandes intressen och säkra en snabb tillgång till information i sådana trafikskadefall som avses i 14 a §, samlar Trafikförsäkringscentralen in och sprider information som har betydelse för erhållande av trafikförsäkringsersättning samt hjälper behöriga personer att få sådan information.

I det syfte som anges i 1 mom. skall Trafikförsäkringscentralen ordna speciellt sammanställningen och spridningen av information om

1) registernummer för motorfordon som är registrerade i Finland,

2) nummer på trafikförsäkringsavtal,

3) datum då försäkringsskyddet slutade gälla, om försäkringens giltighetstid har löpt ut,

4 punkten har upphävts genom L 29.6.2007/742. (29.6.2007/742)

5) de ovan i 14 a § nämnda försäkringsbolagen och de av dessa utsedda skaderegleringsrepresentanterna, och om

6) fordon som enligt 15 § 1 mom. är undantagna från trafikförsäkringsskyldigheten.

Trafikförsäkringscentralen har rätt att av de myndigheter eller försäkringsbolag som svarar för anskaffningen eller arkiveringen av den information som avses i 2 mom. få informationen i sju år efter att fordonet har avregistrerats eller försäkringsavtalet har upphört att gälla.

14 h § (29.6.2007/742)

Trafikförsäkringscentralen för register över de i EES-staterna etablerade försäkringsbolagens skaderegleringsrepresentanter.

Trafikförsäkringscentralen skall på begäran ge en skadelidande som är bosatt i Finland namn och adress på det skadevållande fordonets ägare eller registrerade innehavare.

Trafikförsäkringscentralen skall på begäran ge en skadelidande som är bosatt i Finland uppgifter om försäkringsföretaget och företagets adress, om försäkringsavtalets nummer och om försäkringsföretagets skaderegleringsrepresentant i Finland och dennas adress, förutsatt att trafikskadan har inträffat i en EES-stat eller i en stat som hör till systemet med grönt kort och att trafikskadan orsakats av ett fordon som är försäkrat i ett försäkringsbolag i någon annan EES-stat än Finland och som är normalt hemmahörande i någon annan EES-stat än Finland. Trafikförsäkringscentralen är dock inte skyldig att ge uppgifter om en trafikskada som inträffat för mer än sju år sedan.

En skadelidande som är bosatt i någon annan EES-stat än Finland har rätt att från Trafikförsäkringscentralen få de uppgifter som avses i 2 och 3 mom., om det motorfordon som orsakat trafikskadan är normalt hemmahörande i Finland eller trafikskadan har inträffat i Finland. Trafikförsäkringscentralen kan dessutom förutsätta att en skadelidande som avses i detta moment visar att han har grundad anledning att få de uppgifter som avses i 2 mom.

Trafikförsäkringscentralen skall samarbeta med andra EES-staters informationscentra för att förse dem med sådan information som avses i 2 mom. eller för att från andra EES-staters informationscentra skaffa motsvarande information till den skadelidande.

Om det motorfordon som har orsakat trafikskadan är undantaget från försäkringsskyldighet, skall Trafikförsäkringscentralen på begäran av den skadelidande underrätta honom om den myndighet som är ersättningsansvarig för den trafikskada som fordonet orsakat.

14 i § (21.12.2001/1380)

I Finland fungerar Trafikförsäkringscentralen som det skadeersättningsorgan som avses i fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring.

14 j § (21.12.2001/1380)

En skadelidande med boningsort i Finland kan vid skador som avses i 14 a § 2 mom. framföra sitt ersättningsanspråk till Trafikförsäkringscentralen,

1) om försäkringsbolaget för det fordon vars användning orsakade skadan eller dess skaderegleringsrepresentant inom tre månader från det att den skadelidande framförde sitt ersättningsanspråk till försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant inte har lämnat ett motiverat svar på ersättningsanspråket, eller

2) om försäkringsbolaget har underlåtit att utse en skaderegleringsrepresentant i Finland i enlighet med artikel 4.1 i fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring; den skadelidande får emellertid inte framföra ersättningsanspråk till skadeersättningsorganet om han har framfört ett ersättningsanspråk direkt till försäkringsbolaget för det fordon vars användning orsakade skadan och om han har mottagit ett motiverat svar inom tre månader efter det att han framförde anspråket.

Trafikförsäkringscentralen kan inte behandla ersättningsanspråket, om den skadelidande har anhängiggjort ersättningsärendet mot försäkringsbolaget vid en allmän domstol.

14 k § (21.12.2001/1380)

Trafikförsäkringscentralen skall vidta åtgärder för behandling av ett ersättningsärende inom två månader från det att den skadelidande framförde sitt ersättningsanspråk enligt 14 j §. Centralen får inte fortsätta behandlingen av ersättningsärendet, om försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant under behandlingen av ärendet lämnar ett motiverat svar på ersättningsanspråket.

Trafikförsäkringscentralen skall omedelbart lämna meddelande om ett ersättningsanspråk och om sin avsikt att besvara det inom två månader. Meddelandet skall ges till

1) försäkringsbolaget för det fordon vars användning har orsakat skadan eller till bolagets skaderegleringsrepresentant,

2) skadeersättningsorganet i den EES-stat där det försäkringsföretag som har beviljat trafikförsäkringen är etablerat, och

3) den som orsakade skadan, om denne är känd för Trafikförsäkringscentralen.

14 l § (21.12.2001/1380)

Trafikförsäkringscentralen har rätt att kräva tillbaka utbetald ersättning av skadeersättningsorganet i den EES-stat där det försäkringsbolag som har ingått försäkringsavtalet är etablerat.

Om det ersättningsskyldiga försäkringsbolag som har ingått försäkringsavtalet är etablerat i Finland och om skadeersättningsorganet i den EES-stat där den skadelidande är bosatt har betalat ersättningen, skall Trafikförsäkringscentralen betala motsvarande belopp till skadeersättningsorganet i den nämnda medlemsstaten. Härvid övertar Trafikförsäkringscentralen den skadelidandes rätt till ersättning av den som orsakat skadan eller av dennes försäkringsbolag, i den mån som den nämnda EES-statens skadeersättningsorgan har betalat ersättning för skadan.

14 m § (21.12.2001/1380)

Om det inte är möjligt att identifiera det fordon som orsakat en trafikskada enligt 14 a § eller om det inom två månader efter skadefallet är omöjligt att identifiera det ersättningsskyldiga försäkringsbolaget, kan en skadelidande som är bosatt i Finland ansöka om ersättning hos Trafikförsäkringscentralen. Centralen har då rätt att under de förutsättningar som anges i 14 l § få tillbaka den ersättning den utbetalat som följer:

1) om försäkringsföretaget inte kan identifieras, av den i 17 § 1 mom. avsedda nationella garantifonden i den EES-stat, där fordonet som orsakat skadan har stadigvarande hemort,

2) om fordonet inte kan identifieras, av den nationella garantifonden i den EES-stat där skadan inträffade, eller

3) om det rör sig om ett fordon från tredje land, av den nationella garantifonden i den EES-stat där skadan inträffade.

4 kap

Trafikförsäkring.

15 § (16.4.1993/361)

För motorfordon som används i trafik skall fordonets ägare, dock inte staten, ha en trafikförsäkring i ett i 19 § avsett försäkringsbolag. (29.12.1994/1493)

Den som äger ett motorfordon som införts till landet för tillfälligt bruk skall av trafikförsäkringscentralen meddelas en sålunda begränsad trafikförsäkring att han eller fordonets förare har rätt till ersättning vid personskada från denna trafikförsäkring endast då trafikskadan har inträffat i Finland. Om centralen i övrigt har förbundit sig att enligt denna lag svara för trafikskador som orsakas av ett sådant fordon, är den ägare som anges i förbindelsen fri från försäkringsplikt.

På grundval av ömsesidighet kan genom förordning stadgas att den i 2 mom. avsedda ägarens och förarens rätt till ersättning vid personskada också skall tillämpas på trafikförsäkring för motorfordon från en viss stat.

Försäkring som ska finnas i samband med ett sådant förflyttningstillstånd för fordon som beviljas av Trafiksäkerhetsverket, en avtalsregistrerare enligt 3 § i lagen om registrering av fordon (1100/1998) eller tullverket beviljas av Trafikförsäkringscentralen. (22.12.2009/1335)

Försäkringsplikt enligt denna lag för ett motorfordon som införs i landet uppstår omedelbart när köparen har accepterat leveransen. Som trafikförsäkring för ett fordon som har köpts i Finland för utförsel till en annan EES-stat och registrering i den staten anses en trafikförsäkring enligt lagstiftningen i den aktuella införselmedlemsstaten då fordonet registreras i Finland för utförsel ur landet. (29.6.2007/742)

L om registrering av fordon 1100/1998 har upphävts genom L om registrering av fordon 175/2015 som gäller fr.o.m. 16.11.2015.

15 a § (29.12.1994/1493)

Den trafikförsäkring som medgivits enligt denna lag skall på grundval av en enda premie gälla i alla EES-medlemsstater.

15 b § (11.12.2002/1099)

Besiktningsförrättaren är före utförandet av en periodisk besiktning skyldig att kontrollera att en till betalning förfallen försäkringspremie för en giltig trafikförsäkring har betalats.

I samband med besiktning anses en försäkringspremie vara betald om det inte finns någon anteckning om försummad betalning i ett register över fordon. Försäkringspremien anses också vara betald om det företes ett av ett försäkringsbolag eller en penninginrättning givet verifikat eller annan tillförlitlig utredning över att premien betalats.

16 §

En motorfordonsägare som inte haft trafikförsäkring för fordonet trots att han borde ha haft en sådan, är skyldig att för den tid försummelsen varat till trafikförsäkringscentralen betala en gottgörelse som i varje enskilt fall bestäms separat och som motsvarar högst den fyrdubbla genomsnittliga försäkringspremien eller, om trafikskada inträffat, högst den tiodubbla genomsnittliga försäkringspremien. Försäkringsinspektionen beslutar närmare hur den genomsnittliga försäkringspremien bestäms. Ägaren skall på motsvarande sätt till trafikförsäkringsbolaget betala den gottgörelse som bolaget bestämmer, om fordonet i strid med en till bolaget på förhand gjord skriftlig anmälan har använts i trafik under den tid det enligt anmälan har varit taget ur trafik. Gottgörelsen skall bestämmas för hela den anmälda uppläggningstiden, om inte något annat följer av särskilt vägande skäl. En gottgörelse som avses ovan i denna paragraf är verkställbar utan dom eller beslut. (29.1.1999/88)

Har motorfordon överlåtits i annans bestående besittning, är innehavaren i första hand förpliktad att erlägga gottgörelse till den del gottgörelsen hänför sig till den tid då han var innehavare samt betala den till det belopp, till vilket den hade kunnat påföras honom. (5.12.1974/898)

17 § (16.4.1993/361)

Trafikförsäkringscentralen utgör den nationella byrå och nationella garantifond som avses i artikel 1 i rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (72/166/EEG) och i artikel 6 i rådets direktiv om ändring, särskilt såvitt avser ansvarsförsäkring för motorfordon, av direktiv 73/239/EEG och direktiv 88/357/EEG, vilka avser samordning av lagar och andra författningar angående annan direkt försäkring än livförsäkring (90/618/EEG), vilka nämns i bilaga IX till EES-avtalet. Alla de försäkringsbolag som bedriver försäkringsrörelse i Finland skall höra till trafikförsäkringscentralen. Centralen kan bevilja försäkringar och sköta ersättningsfunktioner enligt denna lag.

Finansinspektionen svarar för tillsynen över de förfaranden som ska iakttas i trafikförsäkringscentralens ersättnings- och försäkringsverksamhet och över försäkringsmatematiska faktorer. I fråga om trafikförsäkringscentralens åligganden i anslutning till verkställigheten av denna lag, dess förvaltning och försäkringsbolagens skyldighet och rätt att i förhållande till sina här influtna premieintäkter eller antalet här försäkrade risker delta i centralens utgifter och inkomster föreskrivs i centralens stadgar, vilka utfärdas genom förordning av statsrådet sedan centralen beretts tillfälle att framlägga förslag därom. Bestämmelser om trafikförsäkringscentralens bokslut och revision utfärdas genom förordning av statsrådet. (19.12.2008/902)

Trafikförsäkringscentralen är primärt ansvarig för trafikskador som i Finland orsakas av oförsäkrade eller oidentifierade motorfordon eller av motorfordon vilkas stadigvarande hemort inte är i Finland. Om försäkringsgivaren slutligen konstateras vara ersättningsskyldig, har trafikförsäkringscentralen rätt att av försäkringsgivaren återfå det belopp som centralen har betalt ut. Dessutom ska centralen i samband med ett finländskt försäkringsbolags likvidation eller konkurs sköta utbetalningen av ersättningar sedan försäkringsbeståndet och de tillgångar som svarar mot beståndet har överförts till centralen samt även handha övriga uppgifter som anges i 23 kap. 21 § i försäkringsbolagslagen (521/2008) och i 49 § i lagen om utländska försäkringsbolag. Gäller likvidationen eller konkursen ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, inträder centralens skyldighet att betala ut ersättningar dock vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer. När centralen har betalt ersättning till den skadelidande, övergår dennes rätt att få ersättning från administrations- eller konkursboet till centralen upp till det belopp som denna har betalat ut i ersättning. (13.12.2013/987)

Vad 1 och 2 mom. stadgar om försäkringsbolags medlemskap i trafikförsäkringscentralen och delaktighet i centralens utgifter och inkomster, skall på motsvarande sätt tillämpas på sådana utländska försäkringsbolag som är hemmahörande i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (utländskt EES-försäkringsbolag) och som från ett utländskt driftställe bedriver trafikförsäkring i Finland. (29.12.1994/1493)

17 a § (31.5.2002/442)

17 a § har upphävts genom L 31.5.2002/442.

18 § (29.12.1994/1493)

Försäkringsbolaget ska skriftligen för kännedom tillställa Finansinspektionen de allmänna och särskilda försäkringsvillkor som gäller trafikförsäkring senast en månad innan de tas i bruk. Finansinspektionen ska övervaka att försäkringsvillkoren överensstämmer med denna lag. (19.12.2008/902)

Finansinspektionen kan vid behov kräva att av försäkringsbolaget få en utredning om de grunder för försäkringspremierna, de formulär och de andra handlingar som bolaget använder i kontakterna med försäkringstagarna. (19.12.2008/902)

Trafikförsäkringspremierna skall dock med beaktande av tryggandet av de försäkrades förmåner beräknas så att försäkringspremierna står i rimlig proportion till försäkringskostnaderna och att försäkringspremierna i allmänhet är större för sådana försäkringar för vilka ersättning har betalts ut.

Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela föreskrifter om den riskklassificering som ligger till grund för statistikföringen av försäkringar och skador samt om premienedsättningar efter skadefria år och premiehöjningar till följd av skador.

Försäkringsbolagen ska så som Finansinspektionen föreskriver låta utföra de undersökningar och beräkningar som åliggandena enligt denna paragraf förutsätter. (19.12.2008/902)

18 a § (16.4.1993/361)

Social- och hälsovårdsministeriet kan fastställa en skälig avgift som skall användas för att stöda verksamhet som prövas vara av allmän betydelse för främjandet av trafiksäkerheten. Varje försäkringsbolag som i Finland bedriver trafikförsäkringsrörelse i enlighet med 17 § 1 och 4 mom. skall redovisa avgiften till trafikförsäkringscentralen, som enligt ministeriets föreskrifter skall använda intäkterna av avgiften för att främja trafiksäkerheten.

Finansinspektionen kan meddela föreskrifter om insamlingen och statistikföringen av sådana uppgifter om skador som kan främja trafiksäkerheten. (19.12.2008/902)

18 b § (22.12.2006/1369)

Försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt denna lag skall varje kalenderår delta i finansieringen av följande förmåner i proportion till premieinkomsten på det sätt som anges i 2–7 mom. (fördelningssystemet):

1) förhöjningar enligt lagen om bindande av vissa trafikskadeersättningar vid lönenivån (875/1971)

2) sådana i 6, 6 a och 6 b § i denna lag nämnda sjukvårdsersättningar och sjukvårdsavgifter som betalas när över nio år förflutit från ingången av året efter en trafikskada som inträffat efter år 2004, eller som betalas efter 2014 för skador som inträffat före 2005, samt

3) sådana i 7 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) avsedda rehabiliteringsersättningar, som betalas när över nio år förflutit från ingången av året efter en trafikskada som inträffat efter år 2004, eller som betalas efter 2014 för skador som inträffat före 2005,

vilka försäkringsbolagen och Trafikförsäkringscentralen betalar ut varje år. Med premieinkomst avses i denna paragraf en sådan premieinkomst för en försäkring enligt denna lag som ingår i försäkringsbolagets resultaträkning.

Trafikförsäkringscentralen meddelar försäkringsbolagen senast den 31 maj det år som föregår utbetalningsåret för i 1 mom. nämnda förhöjningar, ersättningar och avgifter (fördelningsåret) det relationstal som bestämmer beloppet av de finansieringsandelar (fördelningsavgifter) som behövs för finansieringen av fördelningssystemet i proportion till fördelningsårets premieinkomst. Relationstalet skall grunda sig på ett kalkylerat belopp av de förhöjningar, ersättningar och avgifter enligt 1 mom. (ersättningar enligt fördelningssystemet) som försäkringsbolagen och centralen beräknas betala under fördelningsåret, samt beloppen av premieinkomsterna. Dessutom skall i relationstalet beaktas det över- eller underskott (fördelningssaldo) som bildas av skillnaden mellan fördelningsavgifterna och ersättningarna enligt fördelningssystemet för de år som föregår fördelningsåret. Närmare bestämmelser om beaktandet av fördelningssaldot vid uträkningen av relationstalet utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Den bolagsspecifika fördelningsavgiften fås genom att multiplicera relationstalet enligt 2 mom. med försäkringsbolagets premieinkomst under fördelningsåret. Det bolagsspecifika fördelningssaldot bestäms utifrån försäkringsbolagens premieinkomst för fördelningsåret i proportion till det fördelningssaldo som influtit för fördelningsåret och de år som föregår detta. Det bolagsspecifika fördelningssaldot utgör försäkringsbolagets skuld till fördelningssystemet, om saldot visar överskott och försäkringsbolagets fordringar hos fördelningssystemet, om saldot visar underskott.

Trafikförsäkringscentralen gör senast den 31 maj under fördelningsåret upp en kalkyl över de ersättningar som centralen och försäkringsbolagen beräknas betala ur fördelningssystemet under fördelningsåret, samt beloppen av de bolagsspecifika fördelningsavgifterna och fördelningssaldona. Närmare bestämmelser om grunderna för kalkylen utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Trafikförsäkringscentralen fastställer senast den 31 maj det år som följer efter fördelningsåret de ersättningar som centralen och försäkringsbolagen skall betala enligt fördelningssystemet under fördelningsåret samt de bolagsspecifika fördelningsavgifterna och fördelningssaldona.

Försäkringsbolaget skall betala den kalkylerade fördelningsavgiften och den slutligt fastställda fördelningsavgiften samt en post som beror på förändringen i det bolagsspecifika fördelningssaldot till Trafikförsäkringscentralen, och centralen skall redovisa den kalkylerade ersättningen och den slutligt fastställda ersättningen enligt fördelningssystemet samt den post som beror på förändringen i det bolagsspecifika fördelningssaldot till försäkringsbolagen. Närmare bestämmelser om fördelningsavgiften och redovisningen av den utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Till de slutliga betalningar som avses ovan i 6 mom. fogas en ränta som räknats på skillnaden mellan de slutliga betalningarna och förskottsbetalningarna för ett års tid räknat från den 1 juli under fördelningsåret. Som ränta används i 12 § i räntelagen nämnd referensränta som gäller nämnda dag.

18 c § (29.6.2007/742)

Försäkringstagaren har rätt att av det försäkringsbolag som beviljat försäkring få ett intyg över hur lång tid trafikförsäkringen är i kraft och vilka fordon den täcker samt över de skador på basis av vilka ersättningar har betalats ut från försäkringen. Intyget skall utfärdas till försäkringstagaren eller på dennas begäran lämnas till ett annat försäkringsbolag inom 15 dagar från det att begäran framställdes. Försäkringsbolaget är dock inte skyldigt att utfärda intyg över en försäkring som upphört för mer än fem år sedan.

19 § (29.12.1994/1493)

Trafikförsäkring kan beviljas endast av ett sådant försäkringsbolag som avses i lagen om försäkringsbolag (1062/79) och som fått rätt att driva dylik försäkringsrörelse i Finland.

Vad 1 mom. stadgar tillämpas på motsvarande sätt på ett sådant utländskt försäkringsbolag som har en representation i Finland eller som här bedriver fritt tillhandahållande av försäkringstjänster såsom därom särskilt stadgas.

L om försäkringsbolag 1062/1979 har upphävts genom L om införande av försäkringsbolagslagen 522/2008. Se FörsäkringsbolagsL 521/2008.

19 a § (16.4.1993/361)

Om ett utländskt EES-försäkringsbolag ämnar bedriva trafikförsäkring i Finland på basis av fritt tillhandahållande av tjänster från ett utländskt driftställe skall bolaget utöver vad som särskilt stadgas om nämnda verksamhet här utse en representant (ersättningsombud) med uppgift att ordna behandlingen av ersättningsanspråk och utbetalningen av ersättningar. Ersättningsombudet skall bemyndigas att representera bolaget i ärenden som gäller ersättning av trafikskador samt trafikförsäkringars giltighet. (29.12.1994/1493)

Ersättningsombudet skall ha stadigvarande hemort eller driftställe i Finland. (29.1.1999/88)

I anmälan som avses i 10 § lagen om utländska försäkringsbolag skall nämnas ersättningsombudets namn och adress. Till anmälan skall fogas den fullmakt som givits ombudet samt en utredning om att bolaget är medlem i eller har gett in ansökan om medlemskap till trafikförsäkringscentralen. I det sistnämnda fallet skall bolaget även avge en förbindelse om att det inte börjar idka trafikförsäkring i Finland förrän bolaget har godkänts som medlem i trafikförsäkringscentralen. (29.1.1999/88)

19 b § (20.12.1996/1084)

Försäkringar enligt denna lag upphör att gälla en månad efter det att försäkringstagaren fått vetskap om inledandet av försäkringsbolagets likvidation eller konkurs och om skyldigheten att inom den utsatta tiden teckna ny försäkring. Har försäkringstagaren inte dessförinnan tecknat försäkring i ett annat försäkringsbolag anses han ha försummat sin försäkringsplikt enligt denna lag. Förvaltningen för det särskilda administrationsboet och för utländska försäkringsbolags del förpliktas trafikförsäkringscentralen att utan dröjsmål skriftligen underrätta försäkringstagarna om ovan nämnda skyldighet att teckna försäkring i ett annat försäkringsbolag.

19 c § (20.12.1996/1084)

Om för en ersättning enligt denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt och hållet saknas säkerhet sedan tilläggsavgift enligt 14 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen eventuellt har påförts försäkringstagarna, kan försäkringstagare förpliktas att betala tillskottspremie för trafikförsäkringen enligt bestämmelserna i denna paragraf. Vad som bestäms i denna paragraf gäller inte en konsument eller en sådan näringsidkare som, med beaktande av arten och omfattningen av näringsverksamheten samt förhållandena i övrigt, i sin egenskap av försäkringsgivarens avtalspart kan jämställas med en konsument. (13.12.2013/987)

Tillskottspremie kan påföras sådan försäkringstagare som med stöd av ägande eller på andra grunder har utövat betydande inflytande på ett försäkringsbolags förvaltning, om bolaget vid bedrivandet av trafikförsäkring väsentligen underlåtit att iaktta bestämmelser eller föreskrifter om försäkringsrörelse eller i affärsverksamheten gjort sig skyldigt till brottsligt förfarande som inte kan betraktas som ringa. Den tillskottspremie som påförs enligt detta moment skall för varje enskild försäkringstagare vara lika stor som den ekonomiska nytta han fått.

Om tillskottspremie enligt 2 mom. inte räcker för att täcka den andel för vilken säkerheter saknas och om premierna för försäkring baserad på denna lag i genomsnitt har varit oskäligt låga i jämförelse med kostnaderna av försäkringarna och detta kan anses ha bidragit väsentligt till att försäkringsbolaget försatts i likvidation eller konkurs, kan utöver premien enligt 2 mom. dessutom en tillskottspremie påföras de andra trafikförsäkringstagare i bolaget som fått väsentlig ekonomisk nytta av de alltför låga försäkringspremierna. Tillskottspremien enligt detta moment får dock för varje enskild försäkringstagares del vara högst lika stor som den ekonomiska nytta som han till följd av alltför låga försäkringspremier har fått under de tre år som föregått försäkringsbolagets likvidation eller konkurs.

Beslut om tillskottspremie, dess storlek och redovisningen av den fattas av trafikförsäkringscentralen. Ministeriet ger vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment. På debiterad tillskottspremie som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodag uppbärs dröjsmålsränta enligt räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Tillskottspremie jämte dröjsmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut såsom stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

L om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg 367/1961 har upphävts genom L om verkställighet av skatter och avgifter 706/2007. RänteL 633/1982 4 § 3 mom. är inte längre i kraft. I enlighet med ikraftträdelsebestämmelsen i L 340/2002 om det någon annanstans i lagstiftningen finns en hänvisning till 4 § 3 mom. räntelagen, skall i stället 4 § 1 mom. räntelagen tillämpas.

19 d § (20.12.1996/1084)

Om för en ersättning enligt denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt saknas säkerhet sedan försäkringstagare har påförts tillskottspremie, skall de försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkring gemensamt ansvara för ersättningen eller en del av den. Finansieringen av den andel för vilken säkerheter saknas sker genom att en årlig garantiavgift uppbärs hos de försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkring under debiteringsåret. Den merkostnad som garantiavgiften orsakar kan försäkringsbolaget inkludera i de trafikförsäkringspremier som förfaller till betalning.

Avgiftens storlek fastställs i proportion till försäkringsbolagets premieinkomst av trafikförsäkringen eller till en beräknad premieinkomst utgående från de risker som försäkringarna täcker. Avgiften får årligen utgöra högst två procent av ovan avsedd premieinkomst. Ministeriet utfärdar vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment.

På debiterad avgift och förskott på avgift som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Avgift och förskott på avgift samt dröjsmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut såsom stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

19 e § (20.12.1996/1084)

Trafikförsäkringscentralen har efter det att ett försäkringsbolag försatts i likvidation eller konkurs rätt att av administrations- eller konkursboet erhålla den information som centralen behöver för att kunna sköta sina uppgifter enligt denna lag.

5 kap

Särskilda stadganden.

20 § (20.12.2002/1144)

Har motorfordonets ägare, förare eller passagerare uppsåtligen eller av grov vårdslöshet förorsakat skadan eller har skadan förorsakats genom vårdslöshet under färd med fordon som olovligen tagits i bruk eller har någon förorsakat skadan vid framförande av fordon i sådant tillstånd att alkoholhalten i hans blod under eller efter färden uppgick till minst 1,2 promille eller hade han minst 0,53 milligram alkohol per liter i sin utandningsluft eller har han förorsakat skadan då han annars framfört fordon under sådan påverkan av alkohol eller annat rusmedel än alkohol eller under gemensam påverkan av alkohol och annat rusmedel att hans förmåga till felfria prestationer var kännbart nedsatt, och betalar i sådant fall trafikförsäkringsbolaget i ersättning för skada ett belopp, som mottagaren har rätt att kräva av den skadeståndsskyldige, övergår denna rätt till bolaget. Ovan avsedd skadeståndsskyldighet bestäms enligt de grunder som anges i 2 och 4 kap. skadeståndslagen (412/1974).

Ett avtal genom vilket bolaget förbehåller sig större rätt gentemot den skadeståndsskyldige än vad som bestäms i denna paragraf är ogiltigt.

20 a § (5.2.1999/114)

Om den skadelidande har rätt till ersättning för en och samma skada såväl enligt denna lag som enligt lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) skall ansvaret fördelas mellan trafikförsäkringsbolaget och den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik i enlighet med vad som är skäligt med hänsyn till den oaktsamhet som visats samt övriga omständigheter som inverkade på skadan. Om skadan dock orsakats enbart av den ena parten till följd av en omständighet som nämns i 8 § 1 mom. i denna lag eller i 5 § lagen om ansvar i spårtrafik, utan att sådana omständigheter föreligger beträffande den andra parten, skall ersättningen i dess helhet betalas av den förstnämnda parten.

Om ett trafikförsäkringsbolag har betalt ett skadestånd som överstiger dess egen andel, har bolaget rätt att av den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik erhålla den del som bolaget erlagt för dennes del.

21 § (16.4.1993/361)

Stadgandena i denna lag om de rättigheter och skyldigheter, vilka till följd av trafikskada uppkommer för försäkringsbolag, gäller på motsvarande sätt staten och trafikförsäkringscentralen.

Har trafikförsäkringscentralen betalt ersättning med stöd av 10 § 3 mom. och har i sagda moment avsedd skadelidande rätt till motsvarande ersättning av försäkringsbolag eller av staten i det fall att dessas ansvarighet för trafikskada grundar sig på denna lag, eller med stöd av annan lag av ersättningsskyldig, som förorsakat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, övergår nämnda rätt från den skadelidande till trafikförsäkringscentralen.

21 a § (29.10.1999/990)

Försäkringsbolaget har rätt att, för utredning av sitt ansvar, för ersättningshandläggningen och för fullgörandet av övriga i denna lag föreskrivna uppgifter, av myndigheter, den som utövar hälso- och sjukvårdsverksamhet, Pensionsskyddscentralen, en pensions- eller försäkringsanstalt, arbetsgivaren för den skadelidande eller för någon annan som ansöker om ersättning, en arbetslöshetskassa eller annan förmånsbeviljare få de uppgifter som behövs, utan hinder av vad som någon annanstans bestäms om de ovan nämndas tystnadsplikt eller om utlämnande av uppgifter.

21 b § (13.12.2013/987)

I fråga om tystnadsplikten för den som är anställd hos trafikförsäkringscentralen eller som centralen anlitar som sakkunnig på grundval av ett uppdrag samt i fråga om utlämnande av uppgifter som omfattas av tystnadsplikten och i fråga om brott mot tystnadsplikten tillämpas bestämmelserna i 30 kap. 1, 3 och 4 § i försäkringsbolagslagen.

21 c § (30.12.2004/1360)

Utan hinder av bestämmelserna om brott mot tystnadsplikten och utlämnande av uppgifter som omfattas av tystnadsplikten har ett försäkringsbolag rätt att till verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården och självständiga yrkesutövare som tillhandahåller sådana tjänster som avses i 6 a § 1 mom. lämna ut sådana uppgifter om den skadade som är nödvändiga för den i 6 a § 2 mom. avsedda bedömning av behovet av vård och kostnaderna för vården som en betalningsförbindelse förutsätter.

22 § (11.11.1988/947)

Ersättning som enligt denna lag eller enligt lagen om ansvarighet vid trafik med motorfordon betalas för sveda och värk, lyte och annat bestående men eller för sjukvårdskostnader, begravningskostnader eller andra kostnader som beror på personskada får inte mätas ut.

23 §

Trafikförsäkring, som tagits under den tid lagen om ansvarighet vid trafik med motorfordon varit i kraft, gäller som försäkring enligt denna lag, och har motorfordonets ägare och förare i anledning av skada å person rätt till ersättning från densamma, såvida icke ägaren begränsat den på sätt i 15 § 1 mom. föreskrives.

Försäkringsbolag, som erhållit koncession för trafikförsäkringsrörelse i stöd av lagen om ansvarighet vid trafik med motorfordon, har rätt att fortsätta sin verksamhet på de villkor, som i stöd av denna lag uppställas för detsamma.

24 § (29.12.1994/1493)

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960, och genom densamma upphäves lagen den 10 december 1937 om ansvarighet vid trafik med motorfordon (408/37) jämte däri vidtagna ändringar (338/51).

Ikraftträdelsestadganden:

8.6.1964/310:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Har trafikskada inträffat före lagens ikraftträdande, tillämpas dock stadgandena i tidigare lag på de ersättningar, som skola erläggas.

23.12.1964/638:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

22.3.1968/167:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1968.

31.5.1974/421:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1974, men gäller icke ersättning för skada, som orsakats därförinnan.

5.12.1974/898:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

23.6.1977/499:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

23.3.1979/374:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980, men gäller icke ersättning för skada som orsakats därförinnan.

2.4.1982/255:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1982.

reg. prop. 258/81, Lagutsk. bet. 1/82, Stora utsk. bet. 3/82

23.7.1982/561:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1982.

reg. prop. 95/82, Socialutsk. bet. 4/82, Stora utsk. bet. 104/82

21.12.1984/941:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

Lagen tillämpas inte på ärende som innan den trätt i kraft har gjorts anhängigt vid försäkringsbolag eller på ärende i vilket före lagens ikraftträdande talan om betalning av skadestånd eller ersättning gjorts anhängig eller sådant yrkande framställts under rättegång. Stadgandena om förhöjd ersättning skall dock tillämpas på sådan i 12 a § 2 mom. nämnd skadestånds- eller ersättningsrat vars förfallodag infaller den dag lagen träder i kraft eller senare.

Det belopp som är stadgat i 12 a § 4 mom. motsvarar det löneindextal som fastställts för år 1984.

Regeringens proposition 16/84, Socialutsk. bet. 13/84, Stora utsk. bet. 153/84

11.11.1988/947:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Regeringens proposition 4/88, Andra lagutsk. bet. 5/88, Stora utsk. bet. 97/88

16.4.1993/361:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 361/93 trädde i kraft den 1.1.1994 enligt F 1645/93)

Denna lag gäller inte ersättning för trafikskada som har inträffat innan lagen trätt i kraft.

Vad som i någon annan lag stadgas om trafikförsäkringsföreningen skall på motsvarande sätt tillämpas på trafikförsäkringscentralen.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 340/92, TrUB 2/93, EES-avtalets bilaga IX: rådets direktiv (72/166/EEG) (ändr. genom rådets direktiv 72/430/EEG, rådets direktiv (84/5/EEG, 90/232/EEG och 90/618/EEG)

15.7.1994/656:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1994.

RP 18/92, LaUB 9/94, StoUB 2/94

29.12.1994/1493:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Denna lag gäller inte ersättning för trafikskada som har inträffat innan lagen trätt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 316/94, TrUB 18/94, Bilaga IX till EES-avtalet: rådets direktiv (92/49/ETY)

3.3.1995/324:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

Denna lag tillämpas inte på ett ärende som har anhängiggjorts vid ett försäkringsbolag innan lagen trätt i kraft. Stadgandena om förhöjning av ersättningen tillämpas dock på en sådan ersättningsrat som skall betalas för personskada och som förfaller till betalning den dag då denna lag träder i kraft eller senare.

RP 292/94, EkUB 58/94

20.12.1996/1084:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Lagen tillämpas på likvidation eller konkurs som inleds efter lagens ikraftträdande.

RP 226/1996, ShUB 38/1996, RSv 234/1996

30.12.1998/1211:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 233/1998, EkUB 31/1998, RSv 204/1998

29.1.1999/88:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

De tillstånd, föreskrifter, anvisningar och andra beslut som vederbörande ministerium har utfärdat om trafikförsäkring och om tillsynen över trafikförsäkringscentralen och vilkas utfärdande när denna lag träder i kraft överförs på Försäkringsinspektionen, fortsätter att gälla tills Försäkringsinspektionen beslutar något annat.

RP 163/1998, EkUB 29/1998, RSv 202/1998

5.2.1999/114:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.

RP 234/1997, LaUB 23/1998, RSv 249/1998

29.10.1999/990:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 37/1999, EkUB 6/1999, RSv 30/1999

3.12.1999/1130:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 107/1999, TrUB 3/1999, RSv 65/1999

21.12.2001/1380:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Om ikraftträdandet av 14 i–14 m § bestäms genom förordning av statsrådet.(14 i–14 m § träder i kraft enligt F 911/2002 den 1.12.2002)

Genom förordning av statsrådet bestäms om den tidpunkt då de skaderegleringsrepresentanter som avses i 14 a § 1 mom. senast skall utses och den information som avses i 14 c § skall ges.

RP 190/2001, TrUB 11/2001, RSv 149/2001

30.5.2002/442:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

RP 16/2002, TrUB 3/2002, RSv 38/2002

28.6.2002/548:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

RP 73/2002, TrUB 9/2002, RSv 93/2002, Rådets direktiv 72/166/EEG (31972L0166); EGT nr L 103, 2.5.1972, s. 1, Rådets direktiv 84/5/EEG (31984L0005); EGT nr L 8, 11.1.1984, s. 17, Rådets direktiv 90/232/EEG (31990L0232); EGT nr L 129, 19.5.1990, s. 33

11.12.2002/1099:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

RP 141/2002, TrUB 19/2002, RSv 193/2002

20.12.2002/1144:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2003.

RP 223/2002, TrUB 12/2002, RSv 164/2002

16.6.2004/510:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas på ersättning av skador till följd av användning av motorfordon i trafik efter lagens ikraftträdande. Hänvisningen till 5 kap. 8 § i skadeståndslagen tillämpas dock också på engångsersättningar för skador till följd av användning av motorfordon i trafik före lagens ikraftträdande.

På ändring av ersättning som fastställts som periodisk ersättning innan lagen träder i kraft tillämpas 6 § 2 mom. sådant det lyder när denna lag träder i kraft.

RP 167/2003, LaUB 1/2004, RSv 60/2004

30.12.2004/1352:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och gäller till och med den 31 december 2005. Lagen tillämpas också på trafikskador som inträffat före lagens ikraftträdande.

RP 249/2004, ShUB 40/2004, RSv 210/2004

30.12.2004/1360:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Denna lag tillämpas på trafikskador som har inträffat efter det att denna lag har trätt i kraft. Bestämmelserna i 18 b § tillämpas också på skador som har inträffat innan lagen trädde i kraft.

Genom denna lag upphävs 3 § 2 mom. i lagen av den 17 december 1971 om bindande av vissa trafikskadeersättningar vid lönenivån (875/1971), sådan det lyder i lag 362/1993, och social- och hälsovårdsministeriets förordning av den 15 december 2000 om fördelning mellan försäkringsbolagen och Trafikförsäkringscentralen av de kostnader som uppkommer på grund av förhöjningar som avses i lagen om bindande av vissa trafikskadeersättningar vid lönenivån (1107/2000).

RP 158/2004, ShUB 28/2004, RSv 169/2004

22.12.2005/1098:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Denna lag tillämpas också på trafikskador som har inträffat före lagens ikraftträdande.

RP 178/2005, ShUB 39/2005, RSv 209/2005

22.12.2006/1369:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Denna lag tillämpas på förhöjningar, ersättningar och avgifter som finansieras genom fördelningssystemet år 2007 eller därefter.

Som relationstal enligt 18 b § 2 mom. för fördelningsåret 2007 används vid tillämpningen av denna lag 9,3 procent av försäkringsbolagets premieinkomst inklusive fördelningsavgift för en försäkring enligt denna lag som ingår i resultaträkningen.

Beloppet för i 18 b § 2 och 3 mom. i denna lag avsett fördelningssaldo som inflyter för de år som föregår fördelningsåret 2007 är noll.

RP 238/2006, ShUB 44/2006, RSv 212/2006

29.6.2007/742:

Denna lag träder i kraft den 4 juli 2007.

RP 20/2007, KoUB 2/2007, RSv 8/2007

19.12.2008/902:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

RP 66/2008, EkUB 20/2008, RSv 109/2008

13.3.2009/146:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2009.

På ärenden som har inletts före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 70/2008, LaUB 16/2008, RSv 5/2009

22.12.2009/1335:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 208/2009, KoUB 23/2009, RSv 203/2009

30.12.2010/1344:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 90/2010, ShUB 40/2010, RSv 244/2010

13.12.2013/987:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 83/2013, EkUB 28/2013, GrUU 24/2013, RSv 146/2013

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.