Beaktats t.o.m. FörfS 733/2017.

12.7.1940/378

Lag om skatt på arv och gåva

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §

Var, som på grund av arv, testamente eller gåva erhåller egendom, vare skyldig att därför till staten erlägga skatt enligt vad i denna lag stadgas.

Såsom egendom som erhållits genom arv anses även bidrag och gottgörelse som avses i 8 kap. ärvdabalken. (15.6.1984/463)

2 §

I denna lag stadgad skatt uppbäres icke för danaarv, ej heller för sådan egendom, som enligt förenings stadgar, sedan dess verksamhet upphört, övergått till annan eller som genom testamente eller såsom gåva tillfallit staten eller statsinrättning, landskap, kommun, sammanslutning av kommuner, församling eller annat religiöst samfund samt barmhärtighets- eller undervisningsanstalt. Detta gäller även egendom, som givits åt ideell förening eller annan sammanslutning, inrättning eller stiftelse, vilken, utan avsikt att genom sin verksamsamhet bereda ekonomiska fördelar åt de i dem delaktiga, verkar i vetenskapligt eller konstnärligt syfte eller har till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller ock har annat allmännyttigt syftemål.

Skatt på arv och gåva erlägges icke heller för nyttjanderätt på livstid, pension och annan livstidsförmån eller förmån för vissa år, vilka genom testamente eller såsom gåva tillfallit någon.

3 §

Regeringen vare berättigad att på grund av reciprocitet medgiva avvikelser från vad i denna lag stadgas rörande skyldighet att erlägga skatt för sådan lösegendom, som utlänning vid sitt franfälle efterlämnat eller utlänning såsom gåva erhållit.

2 kap

Om skyldighet att erlägga arvsskatt och om dennas belopp

4 § (8.12.1995/1392)

Arvsskatt skall betalas

1) för egendom som erhållits genom arv eller testamente, om arvlåtaren eller arvingen eller testamentstagaren vid dödstillfället var bosatt i Finland, samt

2) för sådan fast egendom i Finland som erhållits genom arv eller testamente samt för aktier eller andelar i samfund vars tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland.

Från arvsskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten nämnd egendom som en i Finland bosatt person erhåller avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma arv eller samma förvärv genom testamente (avräkning för utländsk skatt). Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av arvsskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för arvsskatten.

En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.

Om egendom genom arv eller testamente tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämställbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala arvsskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.

5 §

Skyldighet att erlägga arvsskatt inträder, med de i 7 § nämnda undantag, för såväl arvinge som testamentstagare vid arvlåtarens död.

6 § (17.8.1990/705)

Vid fastställandet av arvsskatten skall arvingarna påföras skatt för den egendom i fråga om vilken därförinnan inte har uppvisats ett skriftligt testamente eller bevis över att muntligt testamente har delgivits arvingarna eller godkänts av dem. För den egendom i fråga om vilken ett sådant testamente eller bevis har uppvisats skall skatten påföras testamentstagaren.

7 §

För sådan egendom, som med ägande- eller annan rätt tillfaller arvinge eller testamentstagare efter uppfyllelsen av vissa villkor eller eljest senare än vid arvlåtarens frånfälle, skall erläggas arvsskatt först efter det egendomen erhållits. För egendom, som under återgångsvillkor erhålles, skall skatten omedelbart erläggas.

7 a § (8.12.1995/1392)

Arvsskatt skall även betalas för sådan ersättning på grund av försäkring som med anledning av arvlåtarens död med stöd av personförsäkring erläggs till dödsboet eller förmånstagaren, samt för sådant under motsvarande förhållanden erlagt, med försäkringsersättning jämförbart ekonomiskt stöd som betalas av staten, en kommun eller något annat offentligrättsligt samfund eller en pensionsanstalt. Försäkringsersättning eller ekonomiskt stöd, till den del ersättningen eller stödet är skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen, är dock befriade från arvsskatt.

2 mom. har upphävts genom L 21.12.2016/1320, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (21.12.2016/1320)

Sådana försäkringsersättningar och sådant med försäkringsersättning jämförbart ekonomiskt stöd som avses i 1 mom. är befriade från arvsskatt till den del som den försäkringsersättning och det ekonomiska stöd som varje förmånstagare eller arvinge erhåller på grund av samma dödsfall är högst 35 000 euro. Om förmånstagaren är efterlevande make, betraktas som skattefri del hälften eller dock minst 35 000 euro av det sammanlagda beloppet av de försäkringsersättningar och det ekonomiska stöd som den efterlevande maken erhållit med stöd av förmånstagarförordnande. (26.10.2001/909)

3 mom. har upphävts genom L 21.12.2016/1320, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (21.12.2016/1320)

Utan hinder av 1 och 2 mom. ska arvskatt betalas på hela beloppet av försäkringsersättning enligt en dödsfallsförsäkring som är ansluten till en frivillig individuell pensionsförsäkring upp till pensionsförsäkringens sparsumma. På den del av försäkringsersättningen som överstiger sparsumman tillämpas bestämmelserna i 2 mom. (29.12.2009/1744)

7 b § (23.11.2007/1063)

Arvsskatt ska inte betalas för normalt bohag som varit i arvlåtarens eller dennes familjs bruk till den del bohagets värde är högst 4 000 euro.

8 §

Har mellan äkta makar upprättats inbördes testamente med sådant förbehåll, att den efterlevande av makarna ej kan anses hava erhållit äganderätt till den andras enskilda egendom eller andel i boet, vare den efterlevande ej skyldig att erlägga skatt för den förmån honom genom sådant testamente tillfallit.

Arvlåtares make är ej heller skyldig att betala arvsskatt för sådan rätt att hålla den avlidna makens kvarlåtenskap oskiftad i sin besittning, som avses i 3 kap. 1 a § ärvdabalken. (15.6.1984/463)

9 §

Till grund för arvsskatten läggs det gängse värde som egendomen hade vid skattskyldighetens inträde. Med gängse värde avses egendomens sannolika överlåtelsepris. (22.12.2005/1144)

Från värdet av egendom i dödsbo får avdras skäliga kostnader för den avlidnes begravning samt för boets upptecknande och för anskaffande och resande av gravvård samt skulderna, till vilka även räknas från dödsboet utgående skatter och avgifter som hänför sig till arvlåtarens livstid. Arvsskatt får likväl inte avdras. (8.12.1995/1392)

Från värdet av egendom som tillfaller den skattskyldige får likaså avdras värdet av förpliktelser som innefattar skyldighet att i ett för allt eller rid efter annan erlägga prestationer av penningvärde eller an låta annan i något avseende tillgodogöra sig den skattskyldiges egendom, om han inte får vederlag för detta. Värdet av arvlåtarens make tillfallande besittningsrätt som avses i 3 kap. 1 a § ärvdabalken får avdras från värdet av den egendom som tillfaller den skattskyldige till den del besittningsrätten gäller bostad och bohag som avses i 3 kap. 1 a § 2 mom. ärvdabalken. (15.6.1984/463)

Från de skattepliktiga tillgångarna i Finland får inte dras av sådana skulder och förpliktelser eller kostnader enligt 2 mom. som hänför sig till egendom som inte är skattepliktig i Finland. Från skulder, förpliktelser och kostnader som inte kan hänföras till en viss egendom dras från de i Finland skattepliktiga tillgångarna av den proportionella andel som motsvarar de i Finland skattepliktiga tillgångarnas andel av värdet på hela kvarlåtenskapen. (30.11.2012/705)

Från den egendom som tillfaller dödsboet eller den skattskyldige avdras skatten på den försäkringsersättning eller de sparmedel enligt ett lånsiktigt sparavtal som räknas som inkomst enligt 36 § 2 mom eller 34 a § 7 mom. i inkomstskattelagen. (29.12.2009/1744)

10 § (22.12.2005/1144)

En räntefri fordran som inte har förfallit till betalning vid skattskyldighetens inträde ges med avvikelse från 9 § 1 mom. det värde som den hade vid skattskyldighetens inträde, beräknat enligt en räntesats om åtta procent och med beaktande av endast hela år.

Värdet av en nyttjanderätt, pension och annan förmån för den skattskyldige under dennes återstående livstid uträknas genom att årsinkomsten av förmånen multipliceras med en koefficient som fastställs enligt den förmånsberättigades ålder, som följer:

Den skattskyldiges ålder Det tal varmed årsinkomstens belopp multipliceras
under 44 år 12
44–52 år 11
53–58 år 10
59–63 år 9
64–68 år 8
69–72 år 7
73–76 år 6
77–81 år 5
82–86 år 4
87–91 år 3
92 år eller högre 2

En förmån som tillkommer den skattskyldige för vissa år uppskattas till det kapitalvärde som den har vid skattskyldighetens inträde, beräknat enligt antalet hela år som återstår av den tid förmånen varar och en räntesats om åtta procent.

11 §

De som får en andel i ett dödsbo hänförs till två skatteklasser som följer:

I. arvlåtarens make eller maka, arvinge i rakt uppstigande eller nedstigande led, makes eller makas arvinge i rakt nedstigande led samt arvlåtarens trolovade eller sambo enligt lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll (26/2011) upp till det belopp som sambon eller den trolovade har fått i bidrag enligt 8 kap. 2 § i ärvdabalken, samt

II. annan släkting eller utomstående.

(14.1.2011/28)

Med adoptivbarn avses jämväl fosterbarn, som före det lagen om adoptivbarn trätt i kraft och innan barnet fyllt tre år upptagits i fosterföräldrarnas vård och därefter av dem ägnats samma omvårdnad som eget barn.

Tillämpas stadgandena om makar i 7 § 3 mom. inkomstskattelagen (1535/92) på arvlåtaren och en person, som har levat med arvlåtaren under äktenskapsliknande förhållanden, vid beskattningen för dödsåret, hänförs den som levt med arvlåtaren till I skatteklassen. (8.12.1995/1392)

Vid tillämpning av 1 mom. anses också de som står i adoptivförhållande som personer i uppstigande eller nedstigande led i förhållande till varandra. (23.11.2007/1063)

12 § (23.11.2007/1063)

Från den skattepliktiga arvsandelen får

1) arvlåtarens make och den som bestämmelserna om makar tillämpas på enligt 11 § 3 mom. avdra 90 000 euro (makeavdrag),

2) en sådan arvinge i direkt nedstigande led till arvlåtaren som vid dödsfallet var närmast till arv efter arvlåtaren och som då inte hade fyllt 18 år avdra 60 000 euro (minderårighetsavdrag).

(21.12.2016/1320)

1 mom. har ändrats genom L 1320/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Från den skattepliktiga arvsandelen får

1) arvlåtarens make och den som bestämmelserna om makar tillämpas på enligt 11 § 3 mom. avdra 60 000 euro (makeavdrag),

2) en sådan arvinge i direkt nedstigande led till arvlåtaren som vid dödsfallet var närmast till arv efter arvlåtaren och som då inte hade fyllt 18 år avdra 40 000 euro (minderårighetsavdrag).

Vid tillämpning av 1 mom. 2 punkten anses också de som står i adoptivförhållande som personer i nedstigande led i förhållande till varandra.

13 § (23.11.2007/1063)

Om en arvsandel eller den enligt 12 § beräknade återstoden därav inte uppgår till 20 000 euro, är den befriad från skatt.

14 § (21.12.2016/1320)

Arvsskatt betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
20 000–40 000 100 7
40 000–60 000 1 500 10
60 000–200 000 3 500 13
200 000–1 000 000 21 700 16
1 000 000– 149 700 19

Arvsskatt betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
20 000–40 000 100 19
40 000–60 000 3 900 25
60 000–200 000 8 900 29
200 000–1 000 000 49 500 31
1 000 000– 297 500 33

14 § har ändrats genom L 1320/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

14 § (12.12.2014/1082)

Arvsskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
20 000–40 000 100 8
40 000–60 000 1 700 11
60 000–200 000 3 900 14
200 000–1 000 000 23 500 17
1 000 000– 159 500 20

Arvsskatten betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
20 000–40 000 100 21
40 000–60 000 4 300 27
60 000–1 000 000 9 700 33
1 000 000 – 319 900 36
15 §

Tillfaller egendom på grund av testamente gemensamt två eller flere personer, vilka stå i olika skyldskap till testamentsgivaren, bestämmes skatten enligt skyldskapsförhållandet till den person, som är fjärmast skyld med testamentsgivaren. För äkta makar tillfallande egendom beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet till den, som står testamentsgivaren närmare.

Då egendom tillfaller två eller flere personer sålunda, att densamma, sedan den enas rätt därtill upphört, övergår till en annan, bestämmes den skatt, som den senare övertagaren av egendomen skall erlägga, enligt skyldskapsförhållandet mellan honom och arvlåtaren.

16 § (29.4.1994/318)

Vid verkställandet av arvsbeskattning skall till boets tillgångar läggas

1) gåvor som enligt ärvdabalken skall beaktas vid arvskiftet, och

2) annan gåva som arvinge eller testamentstagare har erhållit av arvlåtaren under de tre senaste åren före hans död och som inte med stöd av 19 § 1 eller 2 punkten är befriade från gåvoskatt. (8.12.1995/1392)

Från arvsskatten avdras i de fall som avses i 1 mom. den gåvoskatt som har betalts tidigare samt vid ansökan om lagfart på fastighet betald överlåtelseskatt, om denna inte tidigare har dragits av från gåvoskatten. Om gåvoskatten överstiger arvsskatten återbärs den överskjutande delen inte. (23.11.2007/1063)

17 §

Då för samma egendom borde erläggas arvsskatt i följd av tvenne eller flere inom förloppet av två år inträffade dödsfall, skall skatt för egendomen betalas endast en gång, enligt det skyldskapsförhållande, som i dessa fall är fjärmast.

3 kap

Om skyldighet att erlägga gåvoskatt och om dess belopp

18 § (8.12.1995/1392)

Gåvoskatt skall betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan

1) om gåvogivaren eller gåvotagaren vid gåvotillfället var bosatt i Finland, och

2) för fast egendom i Finland samt för aktier eller andelar i samfund vars tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland.

Från gåvoskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten avsedd egendom som en i Finland bosatt person erhållit avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma gåva (avräkning för utländsk skatt). Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av gåvoskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för gåvoskatten.

Om det av villkoren i ett köpe- eller bytesavtal framgår att det överenskomna vederlaget utgör högst tre fjärdedelar av det gängse priset, anses skillnaden mellan det gängse priset och vederlaget som gåva.

En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.

Om egendom genom gåva tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämförbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala gåvoskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.

18 a § (8.12.1995/1392)

Som gåva anses även försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande erhållits utan vederlag ur en försäkring. (30.11.2012/705)

En försäkringsersättning anses dock inte som gåva, till den del den vid inkomstbeskattningen är skattepliktig inkomst för förmånstagaren.

19 § (23.11.2007/1063)

Gåvoskatt betalas inte för

1) normalt bohag som är avsett för gåvotagarens eller dennes familjs personliga bruk, till den del gåvans värde inte överstiger 4 000 euro,

2) sådant som någon använt för annans uppfostran eller utbildning eller till annans underhåll eller annars gett annan för dessa ändamål i sådan form att gåvotagaren inte har möjlighet att använda det bortgivna beloppet till andra ändamål, eller för

3) annan gåva vars värde understiger 4 000 euro, dock så att om gåvotagaren inom tre år av samma givare får flera sådana gåvor, ska för dessa betalas skatt när deras sammanlagda värde stiger till minst det nämnda beloppet.

19 a § (21.12.2016/1320)

Gåvoskatt betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
5 000–25 000 100 8
25 000–55 000 1 700 10
55 000–200 000 4 700 12
200 000–1 000 000 22 100 15
1 000 000– 142 100 17

Gåvoskatt betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
5 000–25 000 100 19
25 000–55 000 3 900 25
55 000–200 000 11 400 29
200 000–1 000 000 53 450 31
1 000 000 301 450 33

19 a § har ändrats genom L 1320/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

19 a § (12.12.2014/1082)

Gåvoskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
4 000–17 000 100 8
17 000–50 000 1 140 11
50 000–200 000 4 770 14
200 000–1 000 000 25 770 17
1 000 000– 161 770 20

Gåvoskatten betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Den beskattningsbara andelens värde i euro Konstant skattetal vid andelens nedre gräns i euro Skatteprocent för den överstigande delen
4 000–17 000 100 21
17 000–50 000 2 830 27
50 000–1 000 000 11 740 33
1 000 000– 325 240 36
20 §

Skyldighet att erlägga gåvoskatt inträder, så snart gåvotagaren fått gåvan i sin värjo. Där omyndig av sina föräldrar erhållit en skatt underkastad gåva, anses skattskyldigheten inträda, då gåvan blivit honom tilldelad.

Har gåvotagaren under loppet av tre år före skattskyldighetens inträde av samma givare erhållit en eller flera beskattningsbara gåvor, skall även dessa beaktas när skatten bestäms. Från skatten skall dock avräknas den gåvoskatt som redan betalts för tidigare gåvor. (8.12.1995/1392)

Av skilda givare erhållna gåvor skola var för sig beskattas.

21 § (23.11.2007/1063)

Det som föreskrivs i 9–11 och 15 § om arv och testamente gäller även om gåva.

21 a § (30.7.2004/729)

Om vid inkomstbeskattningen tillämpats bestämmelsen i 47 § 1 mom. i inkomstskattelagen, med stöd av vilken anskaffningsutgiften för egendomen har räknats ut på basis av gåvogivarens anskaffningsutgift, dras från egendomens värde av det skattebelopp som vid inkomstbeskattningen debiterats för överlåtelsevinsten. Från egendomens värde dras dock av högst det skattebelopp som hade påförts för överlåtelsevinsten, om beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen hade utgjort överlåtelsepris.

4 kap (29.4.1994/318)

Beskattning, förhandsavgörande och ändringssökande (26.7.1996/540)

22 § (11.6.2010/523)

22 § har upphävts genom L 11.6.2010/523.

23 § (11.6.2010/523)

23 § har upphävts genom L 11.6.2010/523.

24 § (9.9.2016/783)

Skatteåret är det kalenderår då arvlåtaren har avlidit, gåvotagaren har fått gåvan i sin besittning eller skattskyldigheten annars har inträtt.

24 § har tillfogats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

24 § (11.6.2010/523)

24 § har upphävts genom L 11.6.2010/523.

25 § (29.4.1994/318)

Arvsbeskattningen verkställs på grundvalen av det bouppteckningsinstrument som upprättats över arvlåtarens kvarlåtenskap och, om arvskiftet redan har ägt rum, dessutom på grundvalen av skiftesinstrumentet.

I de fall som nämns i 22 § 2 mom. skall vid verkställandet av beskattningen också beaktas bouppteckningsinstrument över kvarlåtenskapen efter egendomens föregående innehavare eller efter innehavaren av den rätt som belastar andelen.

3 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (9.9.2016/783)

Skatteförvaltningen kan på ansökan som en dödsbodelägare har gjort före verkställandet av beskattningen skjuta upp verkställandet av arvsbeskattningen för viss tid, dock för högst ett år från utgången av den tid som bestäms för inlämnande av bouppteckningsinstrumentet till Skatteförvaltningen, om vägande skäl anförs till stöd för ansökan. Som ett sådant skäl ska bland annat anses verkställande av arvskifte i ett bo där verksamheten vid en gårdsbruksenhet eller ett annat företag som ingår i boet fortsätter för dödsboets eller dess delägares räkning, då det inte är fråga om en förmögenhetsdel som är ringa i förhållande till dödsboets sammanlagda tillgångar. (11.6.2010/523)

26 § (18.12.1995/1561)

För verkställandet av arvsbeskattningen är den som med stöd av 20 kap. ärvdabalken skall uppge boet skyldig att utan uppmaning inge ett efter arvlåtaren upprättat bouppteckningsinstrument. I de fall som avses i 22 § 2 mom. skall också inges bouppteckningsinstrument över kvarlåtenskapen efter egendomens förre innehavare eller efter innehavaren av den rätt som belastar andelen.

Den skattskyldige skall avge en skattedeklaration om något bouppteckningsinstrument inte behöver upprättas efter arvlåtaren eller om skyldigheten att betala arvsskatt i andra fall än de som avses i 22 § 2 mom. inträder senare än vad som stadgas i 5 §.

Om den skattskyldige inte är bosatt i Finland, är den som har dödsboet i sin besittning skyldig att avge skattedeklaration.

27 § (29.4.1994/318)

För verkställandet av gåvobeskattningen skall den som fått en gåva utan uppmaning avge gåvoskattedeklaration.

Skall med stöd av 19 § skatt inte betalas för gåva, behöver ingen skattedeklaration avges, om den inte krävs särskilt.

28 § (29.4.1994/318)

I bouppteckningsinstrumentet skall nämnas vem som förestår boet och sålunda tar emot meddelanden och förfrågningar som gäller arvsbeskattningen.

I bouppteckningsinstrumentet skall också nämnas om en arvinge eller en testamentstagare givits sådan egendom som enligt 16 § skall beaktas vid fastställandet av arvsskatten, liksom även egendomens beskaffenhet och värde. Dessutom skall i bouppteckningsinstrumentet nämnas mottagarna och beloppen av de förmåner som avses i 7 a §. (8.12.1995/1392)

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka handlingar som ska inges för verkställandet av beskattningen. Skatteförvaltningen kan också bestämma att de uppgifter som ska lämnas för arvs- eller gåvobeskattningen ska lämnas på en blankett som Skatteförvaltningen har fastställt. (11.6.2010/523)

28 a § (11.6.2010/523)

Försäkringsbolag och andra som betalar ut förmåner som avses i 7 a eller 18 a § ska lämna uppgift om förmånerna till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när och hur uppgiften ska lämnas samt om uppgiftens innehåll.

29 § (11.6.2010/523)

Bouppteckningsinstrumentet ska inom en månad från bouppteckningen tillställas Skatteförvaltningen.

Skatteförvaltningen kan underrätta tingsrätten om att förrättandet av bouppteckning har försummats.

30 § (11.6.2010/523)

Skattedeklarationen ska tillställas Skatteförvaltningen inom tre månader från det att skattskyldigheten har inträtt.

31 § (9.9.2016/783)

Skatteförvaltningen verkställer arvs- och gåvobeskattningen. Skatteförvaltningen rättar också sådana i 40 eller 41 § avsedda fel som den observerat.

Arvs- och gåvobeskattningen ska verkställas eller en rättelse göras inom tre år från skatteårets utgång. Beskattningen anses ha blivit verkställd och en rättelse av beskattningen gjord inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut om verkställande eller rättelse har fattats före utgången av de tidsfrister som föreskrivs i denna lag.

Skatteförvaltningen kan på ansökan som en delägare i ett dödsbo eller en gåvotagare gjort före verkställandet av beskattningen skjuta fram verkställandet av arvs- eller gåvobeskattningen för viss tid, dock så att beskattningen ska verkställas inom tio år från utgången av skatteåret.

Värdet av den beskattningsbara arvsandelen eller gåvan fastställs i hela hundra euro, så att överskjutande euro inte beaktas.

31 § har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

31 § (29.4.1994/318)

Skatteförvaltningen verkställer arvs- och gåvobeskattningen. Skatteförvaltningen rättar också sådana i 40 eller 41 § avsedda fel som den observerat. (11.6.2010/523)

Beskattningen anses ha blivit verkställd den dag då Skatteförvaltningen har behandlat ärendet. Dagen för verkställandet av beskattningen ska framgå av beskattningshandlingarna. (11.6.2010/523)

3 mom. har upphävts genom L 30.12.1999/1346. (30.12.1999/1346)

Värdet av den beskattningsbara arvsandelen eller gåvan fastställs i hela hundra euro, så att överskjutande euro inte beaktas. (26.10.2001/909)

32 § (11.6.2010/523)

Dödsbodelägare, legattagare och den efterlevande maken, också när denne inte är dödsbodelägare, samt dessas lagliga företrädare, de som förrättat bouppteckningen och den som har uppgivit boet eller förestår detta, liksom även gåvogivare och gåvotagare är skyldiga att på uppmaning av Skatteförvaltningen meddela alla uppgifter och utredningar som gäller boet eller gåvan samt att för granskning förete alla handlingar som gäller boet eller gåvan.

33 § (29.4.1994/318)

Beskattningen skall verkställas omsorgsfullt och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges fördel.

33 a § (8.12.1995/1392)

Har ett avtal om arvsskifte, en överlåtelse eller någon annan rättshandling som inverkar på arvs- eller gåvobeskattningen givits ett rättsligt innehåll eller en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, eller har någon annan åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att undgå arvs- eller gåvoskatt, skall vid arvs- eller gåvobeskattningen förfaras enligt sakens egentliga natur eller syfte.

34 § (29.4.1994/318)

Om bouppteckningsinstrument inte har inlämnats eller skattedeklaration inte har avgivits eller om instrumentet eller deklarationen inte ens efter rättelse kan läggas till grund för beskattningen, skall beskattningen verkställas enligt uppskattning (beskattning enligt uppskattning).

2 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: (9.9.2016/783)

På den grund att bouppteckningsinstrument inte har inlämnats eller skattedeklaration inte har avgivits kan beskattning verkställas enligt uppskattning inom 10 år efter att arvs- eller gåvoskatteskyldigheten inträtt.

35 § (9.9.2016/783)

Om beskattning enligt uppskattning eller någon annan väsentlig avvikelse från bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen övervägs vid verkställandet av arvs- eller gåvobeskattning, ska den som enligt 26 eller 27 § är anmälningsskyldig eller förestår boet, i den mån det är möjligt, beredas tillfälle att lämna utredning i saken innan beskattningen verkställs.

35 § har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

35 § (29.4.1994/318)

Om beskattning enligt uppskattning eller någon annan väsentlig avvikelse från bouppteckningsinstrument eller skattedeklaration övervägs vid verkställandet av arvs- eller gåvobeskattning, skall den som enligt 26 eller 27 § är anmälningsskyldig eller förestår boet, i mån av möjlighet, beredas tillfälle att bli hörd i saken innan beskattningen verkställs.

36 § (29.4.1994/318)

Skatten skall höjas (skatteförhöjning)

1) om en skattskyldig på vilken det ankommer att inlämna bouppteckningsinstrument, skattedeklaration eller någon annan stadgad uppgift eller handling utan godtagbar orsak har underlåtit att i rätt tid inlämna bouppteckningsinstrumentet, skattedeklarationen eller uppgiften eller handlingen eller inlämnat dessa behäftade med väsentliga brister, med högst 20 procent, och om han även efter att bevisligen ha erhållit stadgad uppmaning utan godtagbart hinder helt eller delvis underlåtit att fullgöra sin skyldighet, ytterligare med högst 20 procent, samt

2) om den skattskyldige medvetet eller av grov vårdslöshet inlämnat ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration eller någon annan stadgad uppgift eller handling med väsentligen oriktigt sakinnehåll, till högst det dubbla beloppet.

Skatteförhöjning kan påföras även en sådan skattskyldig som inte enligt 26 § varit uppgiftsskyldig, men som uppenbart måste anses ha ägt kännedom om bouppteckningsinstrumentets, skattedeklarationens eller någon annan uppgifts oriktighet.

Har en oriktighet som avses i 1 mom. gällt endast en viss del av ett arv, ett testamente eller en gåva, skall skatteförhöjning påföras endast den skatteökning som föranleds av denna del.

37 § (29.4.1994/318)

När Skatteförvaltningen har verkställt beskattningen ska den som har debiterats arvs- eller gåvoskatt tillställas ett beskattningsbeslut och en utredning om grunderna för beskattningen samt anvisningar om hur ändring kan sökas i beskattningen. (9.9.2016/783)

1 mom. har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

När Skatteförvaltningen har verkställt beskattningen ska den som har debiterats arvs- eller gåvoskatt tillställas debetsedel och utredning om grunderna för beskattningen samt anvisningar om hur ändring kan sökas i beskattningen. (11.6.2010/523)

Om den skattskyldiges adress eller vistelseort inte är känd sänds de handlingar beträffande honom som nämns i 1 mom. till den som förestår boet enligt 28 § 1 mom.

38 § (11.6.2010/523)

Om det yppar sig nya tillgångar eller skulder i dödsboet efter det att arvsbeskattningen har verkställts, ska en handling innefattande tillägg eller rättelse enligt 20 kap. 10 § i ärvdabalken tillställas Skatteförvaltningen inom en månad efter att den upprättats.

När arvsbeskattningen verkställs med stöd av skattedeklaration ska en skattedeklaration som upptar de nya tillgångarna och skulderna tillställas Skatteförvaltningen inom tre månader efter att de har yppat sig i boet.

Om grunderna för arvs- eller gåvobeskattningen i övrigt har förändrats efter verkställandet av beskattningen, är den skattskyldige vars arvs- eller gåvoskatt skulle stiga, skyldig att inom tre månader efter att han har fått vetskap om orsaken underrätta Skatteförvaltningen om saken, om inte någon annan delägare eller gåvotagare redan har gjort anmälan.

39 § (29.4.1994/318)

I de fall som avses i 38 § kan beskattningen verkställas på nytt inom 10 år efter att arvs- eller gåvoskattskyldigheten har inträtt och i övrigt med iakttagande i tillämpliga delar av 40 och 41 §§.

Om någon som har erhållit egendom med återgångsvillkor, då villkoret uppfyllts måste lämna ifrån sig egendomen inom fem år efter det han erhållit den, ska den skatt som betalts tidigare återbetalas i den ordning som bestäms i 41 §. Den skattskyldige ska tillställa Skatteförvaltningen ett meddelande om detta inom sex månader efter överlämnandet av egendomen. (11.6.2010/523)

39 a § (26.7.1996/540)

Skatteförvaltningen får på skriftlig ansökan meddela förhandsavgörande som gäller arvs- och gåvoskatt. (11.6.2010/523)

Förhandsavgörande om gåvoskatt får sökas både av givaren och mottagaren. Förhandsavgörande som gäller arvsskatt får efter arvlåtarens död sökas av delägare i dödsboet, legattagare och efterlevande maken, också då denna inte är delägare i dödsboet.

3 mom. har upphävts genom L 11.6.2010/523. (11.6.2010/523)

39 b § (26.7.1996/540)

Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den skattskyldige iakttas med bindande verkan så som bestäms i avgörandet.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen. (9.9.2016/783)

2 mom. har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/523)

40 § (9.9.2016/783)

Har en skatteskyldig helt eller delvis undgått skatt eller har en skattskyldig annars inte påförts föreskriven skatt, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges nackdel på det sätt som föreskrivs i 56 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995).

40 § har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

40 § (29.4.1994/318)

Har en skattskyldig utan egen förskyllan på grund av ett räknefel eller ett därmed jämförbart misstag eller på grund av att saken inte prövats till någon del, helt eller delvis undgått stadgad skatt, skall beskattningen rättas, om ärendet inte har avgjorts genom beslut på besvär (skatterättelse till den skattskyldiges nackdel).

Om den skattskyldige inte har påförts skatt därför att den skattskyldige eller någon annan anmälningsskyldig har lämnat ett bristfälligt, vilseledande eller oriktigt bouppteckningsinstrument eller en bristfällig, vilseledande eller oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling skall skatten när skatterättelsen görs dessutom höjas så som stadgas i 36 §.

Skatterättelse till den skattskyldiges nackdel kan göras inom två år efter det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes. I de fall som avses i 2 mom. kan rättelse dock göras inom fem år efter det år under vilket beskattningen verkställdes.

Innan rättelse görs skall den skattskyldige om möjligt beredas tillfälle att bli hörd i saken.

41 § (9.9.2016/783)

Har en skattskyldig påförts för mycket skatt på grund av ett fel i beskattningen, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel på det sätt som föreskrivs i 55 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande.

41 § har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

41 § (29.4.1994/318)

Har en skattskyldig på grund av ett fel påförts för mycket skatt, skall beskattningen rättas, om ärendet inte avgjorts genom beslut på besvär (skatterättelse till den skattskyldiges fördel).

Skatterättelse till den skattskyldiges fördel kan göras inom fem år från det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes.

41 a § (9.9.2016/783)

Skatteförvaltningen kan låta tiden för verkställande av beskattningen eller tiden för rättelse av beskattningen enligt 31 § omfatta ytterligare ett år på det sätt som föreskrivs i 56 a § 1, 2 och 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Vad som föreskrivs om den skattskyldige i 56 a § 1 mom. 2 punkten i lagen om beskattningsförfarande tillämpas också på den som är deklarationsskyldig enligt 26 § i denna lag.

41 a § har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

41 a § (11.6.2010/523)

Skatterättelse anses ha gjorts inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut om rättelsen har fattats innan tidsfristen löpt ut.

41 b § (9.9.2016/783)

Skatteförvaltningen kan verkställa beskattningen eller rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel oberoende av tidsfristen enligt 31 § inom sex år från ingången av det år som följer på skatteårets utgång, på det sätt som föreskrivs i 56 b § 1 mom. 3 punkten i lagen om beskattningsförfarande.

41 b § har tillfogats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017.

41 c § (9.9.2016/783)

Skatteförvaltningen kan oberoende av tidsfristen enligt 31 § och på det sätt som föreskrivs i 56 c § i lagen om beskattningsförfarande verkställa beskattningen eller rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket åklagaren har väckt åtal i ett brottmål som avses i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889).

41 c § har tillfogats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017.

42 § (29.4.1994/318)

Skatterättelsenämnden avgör de rättelseyrkanden beträffande beskattningen som avses i 43 §.

Skatteförvaltningen kan dock avgöra en skattskyldigs rättelseyrkande som avses i 43 § när det framställda yrkandet godkänns. (11.6.2010/523)

43 § (9.9.2016/783)

Den skattskyldige, den som ansöker om förhandsavgörande samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i beskattningen eller i ett förhandsavgörande på det sätt som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande. Ändring får dock inte sökas i ett i 31 § 3 mom. avsett beslut om framskjutande av verkställandet av beskattningen.

När tidsfristerna för ändringssökande beräknas avses med skatteår ett skatteår enligt 24 §. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska framställa begäran om omprövning inom 60 dagar från dagen för verkställandet eller rättelsen av beskattningen.

Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning och ett förhandsavgörande får överklagas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets arvlåtaren var bosatt vid sitt frånfälle eller gåvogivaren bodde när gåvoskatteskyldigheten inträdde eller överlåtaren av egendomen bor. Om ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

43 § har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

43 § (18.4.2008/242)

Den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring hos skatterättelsenämnden genom ett skriftligt rättelseyrkande, om saken inte har avgjorts genom beslut på besvär. Ändring får dock inte sökas i beslut som avses i 25 § 3 mom.

Rättelseyrkande som avser skatt på arv och gåva ska framställas hos skatterättelsenämnden. Rättelseyrkandet ska tillställas Skatteförvaltningen inom föreskriven tid. (11.6.2010/523)

Den skattskyldige ska framställa rättelseyrkande inom fem år från ingången av det år som följer på det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska framställa rättelseyrkandet inom sex månader från den dag då beskattningen verkställdes.

Över Skatteförvaltningens beslut som gäller skatterättelse och beskattning som en besvärsinstans har återförvisat för att verkställs på nytt, får rättelseyrkande emellertid trots den tid som anges ovan framställas inom 60 dagar från den dag då den som är berättigad att söka ändring fick del av beslutet. Ett beslut kan delges utan användning av mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet lämnades in till posten, om inte något annat visas. I fråga om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas tidsfristen från det att beslutet fattades. (11.6.2010/523)

Rättelseyrkandet ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. (30.12.2010/1412)

44 § (9.9.2016/783)

44 § har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

44 § (18.4.2008/242)

Med avvikelse från 43 § ska ändring i ett förhandsavgörande enligt 39 a § sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets arvlåtaren var bosatt vid sitt frånfälle eller överlåtaren av egendomen bor. Om ingen förvaltningsdomstol skulle vara behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvärsrätt har den som ansökt om förhandsavgörandet och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Besvärsskriften ska tillställas förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen inom besvärstiden. Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål vidarebefordra den inlämnade besvärsskriften och de handlingar som gäller beskattningen till förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/523)

Besvären ska anföras inom 30 dagar från delfåendet av förhandsavgörandet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt beräknas tidsfristen från det beslutet fattades.

I ett beslut genom vilket förhandsavgörande inte har meddelats får ändring inte sökas genom besvär.

45 § (9.9.2016/783)

45 § har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

45 § (18.4.2008/242)

Den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut som har meddelats på grund av rättelseyrkande genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets arvlåtaren var bosatt vid sitt frånfälle eller gåvogivaren var bosatt vid gåvoskatteskyldighetens inträde. Om ingen förvaltningsdomstol skulle vara behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

Besvärsskriften ska tillställas förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen inom besvärstiden. Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål vidarebefordra den inlämnade besvärsskriften och de handlingar som gäller beskattningen till förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/523)

Besvärstiden för den skattskyldige är fem år från ingången av det år som följer på det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är sex månader från den dag då beskattningen verkställdes. Utan hinder av de ovan angivna tiderna får besvär över beslut på rättelseyrkande dock anföras inom 60 dagar från den dag då den som är berättigad att söka ändring fick del av beslutet. Beslutet kan delges utan användning av mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet lämnades in till posten, om inte något annat visas. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

46 § (9.9.2016/783)

46 § har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

46 § (18.4.2008/242)

En förvaltningsdomstol som behandlar ett besvärsärende ska med anledning av besvär som anförts av den skattskyldige bereda Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillfälle att avge bemötande och vid behov genmäle.

Utöver vad som i 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, kan förvaltningsdomstolen avgöra besvären utan att höra Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om skattebeloppet med anledning av den skattskyldiges besvär kan ändras med högst 3 000 euro.

47 § (9.9.2016/783)

47 § har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

47 § (18.12.1995/1561)

Besvär som en skattskyldig eller skatteombudet anför hos länsrätten och som borde ha riktats till skatterättelsenämnden som ett rättelseyrkande, skall behandlas som ett rättelseyrkande. Därvid fattas inte beslut om att lämna besvären utan prövning.

48 § (9.9.2016/783)

48 § har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

48 § (18.4.2008/242)

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökande tillämpas då 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Tiden för anförande av besvär över förvaltningsdomstolens beslut om förhandsavgörande är dock 30 dagar från delfåendet. På statens vägnar har Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt besvärsrätt.

48 a § (9.9.2016/783)

48 a § har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

48 a § (21.12.2012/883)

På prejudikatbesvär tillämpas 71 a–71 d och 71 f § i lagen om beskattningsförfarande.

49 § (9.9.2016/783)

49 § har upphävts genom L 9.9.2016/783, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

49 § (11.6.2010/523)

Har i ett ärende som gäller beskattning av arv eller gåva, över vilket rättelseyrkande har framställts till skatterättelsenämnden eller i vilket ändring har sökts hos förvaltningsdomstolen, saken till någon del inte varit föremål för prövning eller har vid beskattningen tillämpats oriktiga grunder eller har beskattningen annars i väsentligt avseende blivit oriktigt verkställd, kan ärendet i sin helhet återförvisas till Skatteförvaltningen eller skatterättelsenämnden för verkställande av ny beskattning eller fattande av nytt beslut.

50 § (29.4.1994/318)

Har beskattningen ändrats på ett sätt som inverkar på en annan skattskyldigs beskattning, ska Skatteförvaltningen genom rättelse i beskattningen rätta beskattningen även för denne skattskyldige på ett sätt som motsvarar ändringen (följdändring), om rättelsen inte av särskilda skäl är oskälig. En följdändring kan göras även när annan beskattning än sådan som avses i denna lag har ändrats på ett sätt som inverkar på det skattebelopp som ska betalas. En följdändring kan göras även om villkoren för rättelse i beskattningen inte har uppfyllts. (9.9.2016/783)

1 mom. har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Har beskattningen ändrats på ett sätt som inverkar på en annan skattskyldigs beskattning, ska Skatteförvaltningen genom skatterättelse rätta beskattningen även för denne skattskyldige på ett sätt som motsvarar ändringen (följdändring), om rättelsen inte av särskilda skäl är oskälig. En följdändring kan göras även om villkoren för skatterättelse inte uppfylls. (11.6.2010/523)

Innan rättelse görs skall den skattskyldige om möjligt och om det inte är uppenbart onödigt beredas möjlighet att bli hörd i ärendet.

51 § (29.4.1994/318)

Ny beskattning som ska verkställas till följd av ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts eller av Skatteförvaltningen, följdändring, en ändring som avses i 38 § och andra ändringar som ska företas i beskattningen på grund av ändringssökande genomförs och ändring i dem söks på det sätt som föreskrivs i 78 § i lagen om beskattningsförfarande. (9.9.2016/783)

1 mom. har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Har en myndighet genom ett beslut på rättelseyrkande eller besvär förklarat någon vara skattskyldig eller ändrat ett beslut som gäller beskattningen, ska den myndighet som gjort ändringen fastställa grunden för ändringen. En kopia av högsta förvaltningsdomstolens eller förvaltningsdomstolens ovan nämnda beslut ska sändas till förvaltningsdomstolen och Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen rättar beskattningen på grundval av det beslut som avses ovan, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms om skatterättelse. (11.6.2010/523)

Har skatt på grundval av beslutet avlyfts eller sänkts, skall vad som betalts för mycket återbetalas till den skattskyldige, jämte stadgad ränta från betalningsdagen till återbetalningsdagen.

Har någon förklarats vara skattskyldig eller har skatten höjts på grundval av beslutet, ska den skattskyldige tillställas ett beskattningsbeslut och den obetalda skatten jämte den ränta som betalts på den med stöd av 2 mom. uppbäras av den skattskyldige. (9.9.2016/783)

3 mom. har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Har någon förklarats vara skattskyldig eller har skatten höjts på grundval av beslutet, skall den skattskyldige tillställas en debetsedel och den obetalda skatten jämte den ränta som med stöd av 2 mom. möjligen betalts på den uppbäras.

5 kap (29.4.1994/318)

Skatteuppbörd, förlängd betalningstid och skattelättnad

52 § (29.4.1994/318)

Uppbörd, indrivning och återbäring av arvs- och gåvoskatt verkställs enligt lagen om skatteuppbörd (769/2016) eller enligt vad som bestäms eller föreskrivs med stöd av den, om inte något annat anges nedan. (9.9.2016/783)

1 mom. har ändrats genom L 783/2016, som trädde i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Uppbörd, indrivning och återbäring av arvs- och gåvoskatt verkställs enligt lagen om skatteuppbörd (611/78) eller enligt vad som stadgas eller bestäms med stöd av den, om inte något annat stadgas nedan. (18.12.1995/1561)

Skatten skall erläggas även om beskattningen inte vunnit laga kraft.

En arvsskatt, en skatteförhöjning och en dröjsmålspåföljd som är obetald får innan två år har förflutit från den första förfallodagen för skatten inte drivas in genom utsökning och utifrån dem får en ansökan inte göras om att den skattskyldige ska försättas i konkurs och inte heller uppgifter om dem antecknas i skatteskuldsregistret enligt lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999). (21.12.2016/1320)

3 mom. har tillfogats genom L 1320/2016 och trädde i kraft 1.11.2017.

52 a § (27.1.2017/64)

52 a § har upphävts genom L 27.1.2017/64, som trädde i kraft 1.11.2017. Den tidigare formen lyder:

52 a § (17.12.2015/1548)

På den skatt som är obetald efter förfallodagen ska betalas förseningsränta så som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995), dock så att bestämmelsen i 4 § i den lagen om att det minsta beloppet som tas ut i förseningsränta är tre euro inte tillämpas.

53 § (21.12.2012/883)

53 § har upphävts genom L 21.12.2012/883.

54 § (21.12.2012/883)

54 § har upphävts genom L 21.12.2012/883.

55 § (8.12.1994/1110)

På ansökan som en skattskyldig gjort hos Skatteförvaltningen före verkställandet av beskattningen lämnas en del av arvs- eller gåvoskatten odebiterad, om (11.6.2010/523)

1) i det skattepliktiga arvet eller den skattepliktiga gåvan ingår en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav,

2) den skattskyldige med de medel som han erhållit i arv eller som gåva fortsätter att bedriva jordbruk eller jord- och skogsbruk eller annan företagsverksamhet på en gårdsbruksenhet, som erhållits i arv eller som gåva, eller i ett sålunda erhållet företag, och

3) den för en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, som avses i 1 punkten, påförda arvs- eller gåvoskattens proportionella andel av hela skatten överstiger 850 euro. (26.10.2001/909)

För beräknande av den del av skatten som skall lämnas odebiterad avdras från skatt som påförts enligt denna lag den skatt som borde påföras för arvsandelen eller gåvan, om gårdsbruksenhetens jordbruksjord och den motsvarande rättigheten till samlat gårdsstöd inom ramen för GJP, byggnader, konstruktioner, maskiner, redskap och anordningar samt skulder som hänför sig till dem, ävensom till ett annat företag än en gårdsbruksenhet hörande företagsförmögenhet skulle värderas till ett belopp som motsvarar 40 procent av beloppet enligt de grunder i 3 och 4 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) som skall iakttas eller har iakttagits vid den inkomstbeskattning som skall verkställas eller har verkställts för året före skattskyldighetens inträde. Aktiebolags företagsförmögenhet värderas till ett belopp som motsvarar 40 procent av det belopp som uträknats enligt grunderna i 4 och 5 § i nämnda lag. (22.12.2005/1144)

Tillgångar som inte räknas till nettoförmögenheten värderas som följer:

1) skog som hör till en gårdsbruksenhet till 40 procent av sitt värde enligt 7 § i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen,

2) bostadsbyggnaden på en gårdsbruksenhet och byggplatsen för en produktionsbyggnad inom skogsbruket till 40 procent av beloppet enligt grunderna i 5 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen,

3) produktionsbyggnader, maskiner och anordningar inom skogsbruket till 40 procent av den del av anskaffningsutgiften för dem som inte avskrivits vid beskattningen, och

4) andra tillgångar till 40 procent av sitt gängse värde.

(22.12.2005/1144)

Den skillnad som avses i 2 mom. eller, om den är större än den del av den i 1 mom. 3 punkten avsedda arvs- och gåvoskatten som överstiger 850 euro, det sistnämnda beloppet, debiteras inte. (22.12.2005/1144)

Om överlåtelse av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, i sådana fall som avses i 1 mom. 2 punkten, delvis sker mot vederlag och vederlaget överstiger 50 procent av det gängse värdet, lämnas gåvoskatten för gårdsbruksenheten, företaget eller delen därav i sin helhet odebiterad.

Överlåter en skattskyldig, innan fem år förflutit från den dag då arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes, huvuddelen av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, för vilken beviljats skattelättnad som avses i 2 eller 3 mom., påförs den skattskyldige den skatt som med stöd av denna paragraf lämnats odebiterad, förhöjd med 20 procent.

Den skattskyldige ska inom tre månader efter en sådan överlåtelse av egendom som avses i 6 mom. göra en anmälan om denna till Skatteförvaltningen. Vid debiteringen ska 40 § iakttas i tillämpliga delar. (11.6.2010/523)

Vid tillämpningen av 2 mom. värderas jordbruksjord och den rättighet till samlat gårdsstöd inom ramen för GJP som samtidigt överlåts för jordbruksjorden tillsammans till ett belopp som motsvarar 40 procent av värdet för jordbruksjorden vid förmögenhetsbeskattning. (15.7.2005/559)

56 § (29.4.1994/318)

Om den för en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav påförda arvs- eller gåvoskattens proportionella andel av hela skatten är 1 700 euro eller mera och om de förutsättningar som nämns i 55 § 1 mom. 1 och 2 punkten föreligger, förlängs betalningstiden för denna del av skatten på ansökan som den skattskyldige före beskattningens verkställande gjort hos Skatteförvaltningen. (11.6.2010/523)

Skatt för vilken förlängd betalningstid har beviljats enligt 1 mom. uppbärs i lika stora årliga poster om minst 850 euro under högst tio år. Närmare bestämmelser om hur skatten ska uppbäras i poster utfärdas genom förordning av finansministeriet. För den förlängda betalningstiden tas det inte ut någon ränta. (24.4.2015/514)

En skatt som uppbärs under flera än fem år preskriberas med avvikelse från vad som bestäms i 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tio år efter ingången av året efter det år då skatten har påförts. (24.4.2015/514)

Om den skattskyldige överlåter den huvudsakliga delen av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, som avses ovan, bestämmer Skatteförvaltningen att alla då ännu obetalda betalningsposter ska uppbäras i samband med den följande uppbördsraten. (11.6.2010/523)

57 § (15.12.2000/1084)

Ovan i 55 och 56 § avses med en del av en gårdsbruksenhet eller ett annat företag även minst en tiondel av de aktier eller andelar som berättigar till innehav av en gårdsbruksenhet eller ett företag.

6 kap (29.4.1994/318)

Särskilda stadganden

58 § (29.4.1994/318)

Om straff för lagstridigt undandragande av skatt på arv och gåva och försök därtill stadgas i 29 kap. 1–3 §§ strafflagen.

59 § (15.12.2003/1068)

Om inte något annat bestäms i denna lag, skall i tillämpliga delar iakttas 2 och 3 kap., 4 kap. 26 a–26 d och 51 § samt 11 kap. lagen om beskattningsförfarande.

60 § (29.4.1994/318)

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

7 kap (29.4.1994/318)

Ikraftträdande

61 § (29.4.1994/318)

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1940 och upphäves därigenom lagen den 30 december 1921 om skatt på arv och gåva.

Denna lag skall tillämpas jämväl på de fall, i vilka skattskyldigheten inträtt före denna lags ikraftträdande, men vilka ännu ej slutligt avgjorts, utom att stadgandet i 12 § 2 mom. skall tillämpas på alla de fall, där skattskyldigheten inträtt den 7 oktober 1939 eller därefter; dock sålunda, att skattebeloppet, utom i de i 12 § 2 mom. nämnda fallen, uträknas enligt de stadganden, vilka voro gällande vid skattskyldighetens inträdande.

Har arvs- eller gåvoskatteärende efter den 1 januari 1938 avgjorts genom laga kraft vunnet beslut, är den skattskyldige berättigad att efter skriftlig anmälan hos vederbörande beskattningsnämnd draga ärendet under förnyad prövning, varvid denna lag skall tillämpas jämväl i avseende å skattens belopp. Har skattskyldig sålunda kommit att erlägga skatt till högre belopp än honom jämlikt denna lag skall påföras, må av statens medel till honom återbetalas, vad han för mycket erlagt samt ränta å detta belopp i enlighet med vad i 55 § är stadgat.

Ikraftträdelsestadganden:

30.12.1959/520:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960, och genom densamma upphäves lagen den 9 februari 1945 om lättnader vid erläggandet av skatter och krigslån i vissa fall (129/45), sådan den med ändrad lydelse är i kraft. Denna lags 12, 13, 14 och 19 §§ skola tillämpas, då skattskyldigheten inträtt den 1 januari 1960 eller därefter.

De ärenden, som vid utgången av år 1959 äro anhängiga i arvsskattenämnd, överföras till i denna lag avsedd nämnd och i arvsskatteprövninssnämnd anhängiga ärenden till länsstyrelse. Skrivelser, som efter det denna lag trätt i kraft adresserats till arvsskatteprövningsnämnd, anses vara ställda till länsstyrelse.

5.12.1969/742:

Om denna lags ikraftträdande stadgas särskilt.

31.12.1974/1028:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1975.

11.8.1978/616:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

16.3.1979/318:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1979 och tillämpas på de fall i vilka skattskyldigheten inträtt sagda dag eller därefter, dock så, att 62 § 1 mom. tillämpas även på de fall, i vilka skattskyldigheten har inträtt före denna lags ikraftträdande.

18.6.1981/435:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Regeringens proposition 229/80, Lagutsk. bet. 4/81, Stora utsk. bet. 34/81

6.8.1982/612:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1982.

Regeringens proposition 103/81, Statsutsk. bet. 29/82, Stora utsk. bet. 82/82

15.6.1984/463:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Den tillämpas på de fall i vilka skattskyldigheten inträtt den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Regeringens proposition 22/84, Statsutsk. bet. 19/84, Stora utsk. bet. 29/84

28.6.1985/544:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1985.

Regeringens proposition 67/85, Statsutsk. bet. 27/85, Stora msk. bet. 67/85

22.11.1985/876:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Den tillämpas på de fall i vilka skattskyldigheten börjar den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Regeringens proposition 125/85, Statsutsk. bet. 43/85, Stora utsk. bet. 108/85

16.7.1990/659:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1990.

Regeringens proposition 51/90, Statsutsk. bet. 24/90, Stora utsk. bet. 80/90

17.8.1990/705:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1990.

Om ett muntligt testamente har bevakats eller anmälts för bevakning innan lagen träder i kraft, skall den tidigare lagen tillämpas.

Regeringens proposition 1/90, Lagutsk. bet. 5/90, Stora utsk. bet. 39/90

24.8.1990/779:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Regeringens proposition 66/88, Lagutsk. bet. 6/90, Stora utsk. bet. 56/90

1.2.1991/190:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

Regeringens proposition 160/90, Statsutsk. bet. 68/90, Stora utsk. bet. 229/90

1.11.1991/1320:

Denna lag träder i kraft den 15 november 1991.

Regeringens proposition 56/91, Statsutsk. bet. 22/91

29.4.1994/318:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagens 34 § tillämpas på de fall där arvs- eller gåvoskattskyldigheten har börjat efter att lagen trätt i kraft.

Denna lag tillämpas på de rättelseyrkanden som framställs och de besvär som anförs efter att lagen trätt i kraft. I fråga om beskattningar som verkställts innan lagen trätt i kraft anses som dag för verkställandet av beskattningen enligt 31 § 2 mom. den dag då ärendet har behandlats i arvsskattenämnden.

På sådana till arvsskattenämnden riktade yrkanden på korrigering av sak- eller skrivfel enligt 26 och 27 §§ lagen om förvaltningsförfarande (598/82) som anhängiggjorts innan denna lag trätt i kraft och som behandlas i skattebyrån tillämpas vad 42 § stadgar om behandlingen av rättelseyrkanden.

På ärenden som innan denna lag trätt i kraft har anhängiggjorts som skattejämkning och som behandlas i skattebyrån tillämpas 38 och 39 §§.

På ansökningar om förhandsbesked som anhängiggjorts innan denna lag trätt i kraft och som behandlas i skattebyrån tillämpas vad som i denna lag stadgas om förhandsbesked.

På ärenden som högsta förvaltningsdomstolen och länsrätten innan denna lag trätt i kraft återförvisat till arvsskattenämnden för ny behandling tillämpas vad som stadgas om arvsskattenämndens rätt att verkställa beskattning i de stadganden som varit gällande när denna lag trätt i kraft. Beskattning som skall verkställas på nytt verkställs dock av skatterättelsenämnden.

Om besvärstiden enligt stadganden som varit gällande när denna lag trätt i kraft är längre än motsvarande tid enligt denna lag, tillämpas på besvär som anförts över arvs- eller gåvobeskattning och som behandlats i arvsskattenämnden innan denna lag trädde i kraft de stadganden som varit gällande när denna lag trätt i kraft.

RP 15/94, StaUB 7/94

28.6.1994/612:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1994.

Lagen tillämpas på ansökningar som är anhängiga när lagen träder i kraft och på ansökningar som görs senare.

RP 68/94, StaUB 24/94

2.8.1994/697:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1994.

Lagen tillämpas när ändring söks i ett utslag som givits av en länsrätt efter att denna lag trätt i kraft.

RP 143/93, LaUB 11/94

8.12.1994/1110:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

Lagen tillämpas på de fall där skattskyldigheten har börjat efter att lagen trätt i kraft.

RP 174/94, StaUB 45/94

8.12.1995/1392:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Lagen tillämpas på sådana fall då skattskyldigheten har inträtt efter att lagen trätt i kraft.

Vid tillämpningen av 16 § 1 mom. 2 punkten, 19 § 3 punkten och 20 § 2 mom. beaktas inte gåvor som givits före den 1 januari 1994.

Om det vid verkställande av arvsbeskattning till boets tillgångar läggs en sådan gåva enligt 16 § 1 mom. som givits före 1996, skall det belopp som skall avdras från arvsskatten beräknas enligt skatteskalorna i 14 § i denna lag, om det överstiger beloppet av den tidigare betalda gåvoskatten. (20.6.1996/430)

Om det vid fastställandet av gåvoskatten för en gåva som erhållits 1996 eller därefter också skall beaktas en gåva som 1994 eller 1995 erhållits från samma givare, skall det belopp som skall avdras från den gåvoskatt som fastställs för gåvornas sammanlagda belopp beräknas enligt skatteskalorna i 14 § i denna lag, om det överstiger beloppet av den tidigare betalda gåvoskatten. (20.6.1996/430)

RP 68/95, StaUB 30/95, RSv 107/95

18.12.1995/1561:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Länsskatteverkets befogenhet att bevilja skattelättnad enligt 53 och 54 §§ gäller också ärenden som är anhängiga hos skattestyrelsen när denna lag träder i kraft.

RP 131/95, StaUB 37/95, RSv 124/95

20.6.1996/430:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Lagen tillämpas på sådana fall då skattskyldigheten har inträtt den 1 januari 1996 eller därefter.

RP 15/96, StaUB 17/96, RSv 80/96

26.7.1996/540:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 46/96, StaUB 20/96, RSv 105/96

10.7.1998/507:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 15/1998, StaUB 11/1998, RSv 64/1998

30.12.1999/1346:

RP 149/1999, StaUB 30/1999, FvUU 10/1999, RSv 131/1999

15.12.2000/1084:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Lagen tillämpas på de fall där skattskyldigheten uppkommer efter lagens ikraftträdande.

RP 104/2000, FiUB 37/2000, RSv 193/2000

26.10.2001/909:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Lagen tillämpas på sådana fall där skattskyldigheten uppkommer efter lagens ikraftträdande.

RP 91/2001, FiUB 12/2001, RSv 101/2001

15.12.2003/1068:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 117/2003, FiUB 27/2003, RSv 67/2003

24.6.2004/571:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Lagen tillämpas på ansökningar som blir anhängiga den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 57/2004, FiUB 4/2004, RSv 63/2004

24.6.2004/576:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004. Lagen tillämpas på de generationsväxlingar där skattskyldigheten har inträtt efter lagens ikraftträdande.

På yrkande av den skattskyldige skall lagen tillämpas också på de generationsväxlingar då skattskyldigheten har inträtt under år 2004 före lagens ikraftträdande.

RP 84/2004, FiUB 5/2004, RSv 74/2004

30.7.2004/729:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Lagen tillämpas första gången på rättelser som anhängiggörs den 1 januari 2005.

RP 96/2004, FiUB 13/2004, RSv 118/2004

15.7.2005/559:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2005.

Lagen tillämpas när skattskyldigheten har börjat sedan lagen har trätt i kraft.

RP 17/2005, JsUB 3/2005, RSv 93/2005

9.12.2005/969:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas i de fall då skattskyldigheten uppkommer den 1 januari 2006 eller därefter.

RP 172/2005, FiUB 30/2005, RSv 158/2005

22.12.2005/1084:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas på skatterättelser som görs den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 91/2005, FiUB 22/2005, RSv 141/2005

22.12.2005/1144:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas när skattskyldigheten har inträtt den 1 januari 2006 eller därefter. Lagens 55 § tillämpas på de generationsväxlingar där skattskyldigheten har inträtt den 1 januari 2007 eller därefter.

RP 144/2005, FiUB 44/2005, RSv 218/2005

23.11.2007/1063:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Lagen tillämpas när skattskyldigheten har inträtt efter lagens ikraftträdande.

Har det första dödsfallet som avses i 17 § inträffat innan denna lag trädde i kraft och det sista efter det att lagen trädde i kraft, och är släktskapsförhållandet det mest avlägsna i det dödsfall som inträffat efter ikraftträdandet, ska skatten betalas till minst det belopp som med anledning av det dödsfall som inträffade före ikraftträdandet skulle ha betalts enligt de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för dödsfallet.

I det fall gåvoskatten på en gåva som getts innan lagen trädde i kraft överstiger den skatt som enligt 20 § ska betalas för gåvan och en gåva som getts efter att lagen trädde i kraft, återbärs skatten inte.

RP 58/2007, FiUB 11/2007, RSv 56/2007

18.4.2008/242:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008.

Lagens 45 § 1 och 2 mom. samt 46 § träder i kraft den 1 januari 2009. Bestämmelserna tillämpas på de besvärsärenden som blir anhängiga efter det att denna lag har trätt i kraft. Med skatteombud avses dock från och med den 1 maj 2008 Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

RP 148/2007, FiUB 5/2008, RSv 25/2008

30.12.2008/1079:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Lagen tillämpas när skattskyldigheten har inträtt den 1 januari 2009 eller därefter.

RP 205/2008, FiUB 30/2008, RSv 204/2008

29.12.2009/1744:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagen tillämpas på försäkringsersättningar för dödsfall som har inträffat den dag lagen trädde i kraft eller därefter.

RP 158/2009, FiUB 40/2009, RSv 222/2009

11.6.2010/523:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

RP 288/2009, FiUB 12/2010, RSv 37/2010

30.12.2010/1412:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 122/2010, RP 258/2010, FiUB 47/2010, RSv 240/2010

14.1.2011/28:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.

Om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet av denna lag, tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 37/2010, LaUB 23/2010, RSv 201/2010

22.12.2011/1408:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Lagen tillämpas när skattskyldigheten har inträtt den 1 januari 2012 eller därefter.

Om en gåva enligt 16 § 1 mom. som givits innan lagen trädde i kraft läggs till boets tillgångar när arvsbeskattning verkställs, räknas det belopp som ska dras av från arvsskatten utifrån skatteskalan i 19 a § 1 mom. i denna lag, förutsatt att det är större än den gåvoskatt som betalts tidigare.

När även en gåva som erhållits av samma gåvogivare 2009–2011 ska beaktas när gåvoskatten bestäms för en gåva som erhållits efter det att lagen har trätt i kraft, räknas det belopp som ska dras av från gåvoskatten på det sammantagna gåvobeloppet utifrån skatteskalan i 19 a § 1 mom. i denna lag.

RP 77/2011,, FiUB 16/2011, RSv 72/2011

30.11.2012/705:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. (12.12.2014/1083)

Lagen tillämpas på de fall där skattskyldigheten har inträtt den dag lagen träder i kraft eller därefter. (12.12.2014/1083)

Om en gåva enligt 16 § 1 mom. som givits innan lagen träder i kraft läggs till boets tillgångar när arvsbeskattning verkställs efter en person som avlidit under åren 2013 och 2014, ska det belopp som dras av från arvsskatten beräknas enligt skatteskalorna i 19 a § i denna lag, förutsatt att beloppet är större än den gåvoskatt som betalts tidigare. (12.12.2014/1083)

Om en gåva som erhållits under åren 2010–2012 ska beaktas när gåvoskatten bestäms för en gåva som erhållits av samma givare under åren 2013 och 2014, ska det belopp som dras av från gåvoskatten för gåvornas sammanlagda belopp beräknas enligt skatteskalorna i 19 a § i denna lag. (12.12.2014/1083)

RP 93/2012, FiUB 21/2012, RSv 109/2012

21.12.2012/883:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

På ärenden som gäller befrielse från skatt eller uppskov med betalning av skatt och som är anhängiga när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. På upplupen ränta till följd av uppskov med betalning av skatt som har beviljats innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 76/2012, FiUB 29/2012, RSv 136/2012

12.12.2014/1082:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Lagen tillämpas på de fall där skattskyldigheten har inträtt den dag lagen träder i kraft eller därefter.

När en i 16 § 1 mom. avsedd gåva som givits före ikraftträdandet av denna lag läggs till boets tillgångar vid verkställandet av arvsbeskattning, beräknas den gåvoskatt som ska dras av från arvsskatten enligt skatteskalan i 19 a § 1 mom. i denna lag, om det beloppet är större än den gåvoskatt som betalats tidigare.

När en gåva som erhållits under åren 2012–2014 ska beaktas vid bestämmande av gåvoskatten för en gåva som erhållits av samma gåvogivare efter det att lagen har trätt i kraft, ska det belopp som dras av från gåvoskatten på det sammantagna gåvobeloppet beräknas enligt skatteskalan i 19 a § 1 mom. i denna lag.

RP 123/2014, FiUB 21/2014, RSv 162/2014

12.12.2014/1083:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 123/2014, FiUB 21/2014, RSv 162/2014

24.4.2015/514:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.

Lagen tillämpas när skattskyldighet har uppkommit den 1 januari 2015 eller därefter. Om beskattningen har verkställts före lagens ikraftträdande, får ett yrkande på förlängd betalningstid, med avvikelse från 56 § 1 mom., framställas inom två månader från lagens ikraftträdande.

RP 364/2014, FiUB 46/2014, RSv 350/2014

17.12.2015/1548:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 31/2015, FiUB 8/2015, RSv 49/2015

9.9.2016/783:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Lagen tillämpas första gången vid den arvs- och gåvobeskattning som verkställs för skatteåret 2017 och vid ändringssökande som gäller den.

Vid den arvs- och gåvobeskattning som verkställs för ett skatteår som gått ut före lagens ikraftträdande och vid ändringssökande som gäller den samt vid sökande av ändring i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som meddelats efter ikraftträdandet och som gäller ett skatteår som gått ut före ikraftträdandet samt i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat efter lagens ikraftträdande tillämpas bestämmelserna i denna lag. Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som gäller den ordinarie beskattningen för skatteåret 2016 eller tidigare skatteår tillämpas dock de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 29/2016, FiUB 9/2016, RSv 104/2016

21.12.2016/1320:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. Lagens 52 § 3 mom. träder dock i kraft den 1 november 2017.

Om skattskyldigheten inträdde innan denna lag trädde i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Lagens 52 § 3 mom. tillämpas dock även när skattskyldigheten inträdde innan lagen trädde i kraft och den första förfallodagen för skatten infaller den 1 november 2017 eller därefter.

De bestämmelser i 7 a § 2 och 3 mom. som gällde när lagen trädde i kraft tillämpas i ett års tid från det att lagen trädde i kraft.

Om en gåva enligt 16 § 1 mom. som givits innan denna lag trädde i kraft ska läggas till boets tillgångar när arvsbeskattning verkställs, ska det belopp som dras av från arvsskatten beräknas enligt 19 a § i denna lag.

Om en gåva enligt 20 § 2 mom. som givits innan denna lag trädde i kraft ska beaktas när gåvoskatten bestäms, ska det belopp som dras av från gåvoskatten för gåvornas sammanlagda belopp beräknas enligt 19 a § i denna lag.

RP 175/2016, RP 245/2016, VaVM 33/2016, RSv 231/2016

27.1.2017/64:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2017.

På ränta som räknas för tiden före ikraftträdandet ska tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 237/2016, FiUB 34/2016, RSv 255/2016

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.