Beaktats t.o.m. FörfS 848/2018.

14.7.1932/242

Växellag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas härmed:

I AVDELNINGEN

Dragna växlar

I kap

Utställande av växel och växels form

1 §

Dragen växel skall innehålla:

1) benämningen växel, införd i själva texten och uttryckt på det språk, varå handlingen är avfattad;

2) ovillkorlig anmodan att betala visst penningbelopp;

3) namnet på den, som skall betala växeln (trassat);

4) uppgift om förfallotiden;

5) uppgift om den ort, där betalningen skall erläggas;

6) namnet på den, till vilken eller till vars order betalningen skall erläggas;

7) uppgift om dag och ort för växelns utställande;

8) underskrift av den, som utställer växeln (utställare, trassent).

2 §

Handling, vari saknas någon av de i 1 § angivna uppgifter, gäller ej såsom dragen växel förutom i de fall, som angivas nedan i denna paragraf.

Växel, vars förfallotid icke är angiven, anses vara betalbar vid uppvisandet.

Såsom växels betalningsort och tillika såsom trassatens boningsort anses den ort, som är angiven vid trassatens namn, därest ej annan ort är särskilt utsatt.

Växel, vari orten för utställandet ej är nämnd, anses vara undertecknad å den vid utställarens namn utsatta orten.

3 §

Växel må utställas till utställarens egen order.

Växel må dragas på utställaren själv.

Växel må dragas för tredje mans räkning.

4 §

Växel kan lyda på betalning hos tredje man, vare sig å trassatens boningsort eller å annan ort.

5 §

I växel, som lyder på betalning vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet, äger utställaren bestämma, att växelsumman skall löpa med ränta. I annat slag av växel är sådan bestämmelse ogiltig.

Räntefoten skall utsättas i växeln; har det ej skett, anses bestämmelsen om ränta ogiltig.

Räntan löper från dagen för växelns utställande, där ej annan dag är utsatt.

6 §

Är växelsumman utsatt såväl i bokstäver som i siffror, men till olika belopp, gäller den i bokstäver utsatta summan.

Är växelsumman utsatt flere gånger, antingen i bokstäver eller i siffror, gäller, om beloppen äro olika, växeln endast för det minsta beloppet.

7 §

Förekommer å växel namnteckning av en person, som icke kan ingå växelförbindelse, eller falsk namnteckning eller sådan, som tecknats för en icke existerande person eller som av annan grund är utan verkan mot den, som tecknat namnet eller å vars vägnar det tecknats, äro övriga växelgäldenärer likväl ansvariga för sina förbindelser.

8 §

Den, som tecknar sitt namn å växel såsom ställföreträdare för någon, som han icke ägde rätt att företräda, är själv ansvarig för växelförbindelsen men åtnjuter, där han inlöser växeln, samma rätt som skulle tillkommit den, å vars vägnar han handlade. Lag samma vare om ställföreträdare, som överskridit sin behörighet.

9 §

Utställaren svarar för växelns accept och betalning.

Han äger fritaga sig från ansvar för växelns accept, men varje bestämmelse, genom vilken han förbehåller sig frihet från ansvar för växelns betalning, är utan verkan.

10 §

Har växel, som utgivits i ofullständigt skick, blivit utfylld på ett sätt, som strider mot träffad överenskommelse, må denna omständighet ej åberopas mot växelinnehavaren, med mindre han vid växelns förvärvande var i ond tro eller förfor med grov vårdslöshet.

II kap

Överlåtelse av växel

11 §

Växel må, ändå att den ej är uttryckligen ställd till order, överlåtas till annan genom indossament.

Har utställaren i växel insatt orden "icke till order" eller annat motsvarande uttryck, kan växeln överlåtas allenast iden form och med den verkan, som i allmänhet gäller i fråga om fordrans överlåtelse.

Växel må indosseras även till trassaten, vare sig han accepterat växeln eller icke, till utställaren eller till annan växelgäldenär. Dessa äga indossera växeln vidare.

12 §

Indossament skall vara ovillkorligt. Villkor, varav indossamentets giltighet gjorts beroende, är utan verkan.

Partiellt indossament är ogiltigt.

Indossament till innehavaren gäller såsom indossament in blanco.

13 §

Indossament skall tecknas på själva växeln eller på ett därvid häftat blad (allonge). Det skall undertecknas av indossenten.

Indossament är giltigt även om däri ej är nämnt, till vem växeln indosserats, eller indossenten allenast tecknat sitt namn (indossament in blanco). I sistnämnda fall skall indossamentet, för att gälla, vara tecknat på växelns baksida eller på ett vid växeln häftat blad.

14 §

Genom indossament överflyttas alla av växeln härflytande rättigheter.

Om indossament tecknats in blanco, äger växelinnehavaren:

1) ifylla det med sitt eller annans namn;

2) teckna nytt indossament in blanco eller till annan person; eller

3) överlåta växeln till annan person utan att ifylla indossamentet eller teckna nytt indossament.

15 §

Indossent svarar, såvitt han ej gjort särskilt förbehåll, för växelns accept och betalning.

Han äger förbjuda vidare indossering av växeln; gör han det, ansvarar han ej gentemot dem, till vilka växeln därefter indosseras.

16 §

Den, som har växel i händer, skall anses som rätt innehavare av densamma, såframt han styrker sin rätt till växeln genom en oavbruten följd av indossament, även om det sista är in blanco. Utstrukna indossament anses härvid såsom ej förefintliga. Följer å ett indossament in blanco annat indossament, skall den, som undertecknat det senare, anses hava förvärvat växeln genom indossament in blanco.

Har växel för någon förkommit, på vad sätt det vara må, är dock innehavaren, där han styrker sin rätt på sätt i 1 momentet sägs, icke pliktig att lämna växeln ifrån sig, med mindre han vid dess förvärvande var i ond tro eller därvid förfor med grov vårdslöshet.

17 §

Den, mot vilken talan på grund av växel göres gällande, äger ej mot innehavaren framställa invändningar, grundade på den förres personliga förhållande till utställaren eller till föregående växelinnehavare, med mindre innehavaren vid växelns förvärvande uppsåtligen handlat till gäldenärens förfång.

18 §

Innehåller indossament orden "valuta till indrivning", "till inkasso" eller annat uttryck, som angiver, att indossamentet endast innefattar ett uppdrag (prokuraindossament), äger innehavaren av växeln göra gällande alla av denna härflytande rättigheter, men icke överlåta den annorledes än genom nytt prokuraindossament.

Växelgäldenären må, i fall som nu sagts, ej mot växelinnehavaren framställa andra invändningar än dem han kunnat göra gällande mot indossenten.

Uppdrag, som innefattas i prokuraindossament, förfaller ej, om indossenten dör eller förlorar sin rättsliga handlingsförmåga.

19 §

Innehåller indossament orden "valuta till säkerhet", "valuta till pant" eller annat uttryck, som angiver, att växeln överlåtits såsom pant, äger innehavaren av växeln göra gällande alla av denna härflytande rättigheter; dock gäller av honom tecknat indossament allenast såsom prokuraindossament.

Växelgäldenär äger ej mot växelinnehavaren framställa invändningar, grundade på gäldenärens personliga förhållande till indossenten, med mindre innehavaren vid växelns mottagande uppsåtligen handlat till gäldenärens förfång.

20 §

Indossament, som tecknas efter växelns förfallotid, äger enahanda verkan som dessförinnan tecknat indossament. Har växeln indosserats först efter det protest upptagits för bristande betalning eller efter utgången av den för protestens upptagande bestämda tid, äger dock indossamentet allenast sådan verkan, som i allmänhet tillkommer överlåtelse av fordran.

Odaterat indossament skall, såframt ej annat styrkes, anses hava tillkommit före utgången av den för protests upptagande stadgade tid.

III kap

Accept av växel

21 §

Växelinnehavare, så ock den, som allenast har växeln i händer, är intill växelns förfallodag berättigad att för trassaten å hans boningsort uppvisa växeln till accept.

22 §

I envar växel kan utställaren föreskriva dess uppvisande till accept, med eller utan utsättande av viss tid för uppvisandet.

Han är berättigad att i växeln förbjuda dess uppvisande till accept, dock ej där växeln lyder på betalning hos tredje man eller å annan ort än trassatens boningsort eller viss tid efter uppvisandet.

Han äger jämväl bestämma, att uppvisande till accept ej må ske före viss tidpunkt.

Indossent kan föreskriva växelns uppvisande till accept, med eller utan utsättande av viss tid därför, utan så är att utställaren förbjudit sådant uppvisande.

23 §

Är växel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den uppvisas till accept inom ett år från dagen för dess utställande.

Utställaren kan förkorta eller förlänga denna tid.

Uppvisningstid kan förkortas av indossent.

24 §

Trassat kan fordra, att växeln ånyo uppvisas till accept dagen efter första uppvisandet. Ej må någon göra gällande, att sådant yrkande icke efterkommits, med mindre yrkandet omnämnts i protesten.

Växelinnehavaren vare ej pliktig att till trassaten utlämna växel, som uppvisas till accept.

25 §

Accept skall tecknas å växeln och uttryckas genom ordet "accepteras" eller annat motsvarande uttryck samt undertecknas av trassaten. Trassatens blotta namnteckning å växelns framsida gäller ock som accept.

Lyder växel å betalning viss tid efter uppvisandet eller skall den enligt särskild föreskrift uppvisas till accept inom viss tid, skall accepten dateras å den dag den tecknats, såframt ej växelinnehavaren fordrar, att uppvisningsdagen skall utsättas. Varder accepten ej daterad, åligger det innehavaren, om han vill bevara sin rätt till återgångstalan mot indossenter och utställaren, att låta styrka uraktlåtenheten genom en i behörig tid upptagen protest.

26 §

Accept må ej förknippas med förbehåll, men kan inskränkas till en del av växelsumman.

Göres eljest vid accept förändring i avseende å växelns innehåll, skall accept anses vägrad. Dock svarar acceptanten enligt ordalydelsen i sin accept.

27 §

Har utställaren i växel såsom betalningsort angivit annan ort än trassatens boningsort men ej utsatt, hos vem betalningen där skall erläggas, må trassaten utsätta det vid växelns accepterande. Har det ej skett, anses acceptanten hava åtagit sig att själv betala växeln å betalningsorten.

Är växel ställd att inlösas å trassatens boningsort, äger denne i accepten angiva, varest och hos vem betalningen där skall erläggas.

28 §

Genom accepten förpliktar sig trassaten att inlösa växeln å förfallodagen.

Om betalning uteblir, äger växelinnehavaren, jämväl där han är utställare, på grund av växeln omedelbart av acceptanten utkräva allt, som skall gäldas jämnkt 48 och 49 §§.

29 §

Har trassat tecknat accept å växeln men utstrukit detta, innan han återställt växeln, skall accept anses vägrad. Utstrykningen anses hava skett före återställandet, därest ej motsatsen styrkes.

Har dock trassaten skriftligen underrättat växelinnehavaren eller någon växelgäldenär om sin accept, är han gentemot denne förpliktad enligt dess ordalydelse.

IV kap

Växelborgen

30 §

För betalning av växelsumman eller en del därav kan säkerhet ställas medelst växelborgen (aval).

Sådan säkerhet kan ställas såväl av tredje man som av växelgäldenär.

31 §

Växelborgen skall tecknas å växeln eller a ett därvid häftat blad.

Sådan borgen uttryckes genom orden "såsom aval" eller annat motsvarande uttryck. Den skall undertecknas av borgesmannen.

En namnteckning på växelns framsida skall jämväl i och för sig anses innebära växelborgen, såvida icke namnteckningen är trassatens eller utställarens.

Växelborgen skall utvisa, för vem den ingåtts. I brist på uppgift härom anses den ingången för utställaren.

32 §

Den, som tecknat växelborgen, ansvarar lika med den, för vilken borgen ingåtts.

Hans utfästelse är giltig även om den förbindelse, för vilken borgen ingåtts, är ogiltig, dock ej där ogiltigheten härrör av brist i formen.

Har borgesman inlöst växeln, förvärvar han de av växeln härflytande rättigheterna såväl mot den, för vilken borgen ingåtts, som mot dem, som på grund av växeln äro ansvariga i förhållande till denne.

V kap

Växels förfallotid

33 §

Växel kan lyda på betalning:

vid uppvisandet (vid sikt, à vista);

viss tid efter uppvisandet (efter sikt, à viso);

viss tid efter utställandet (à dato); eller

å viss dag.

Växel, vari annan förfallotid är utsatt eller som är ställd att betalas efter hand å särskilda tider, är ogiltig.

34 §

Växel, som lyder på betalning vid uppvisandet, skall inlösas, då den till betalning uppvisas. Den skall uppvisas till betalning inom ett år från dagen för dess utställande. Denna tid kan dock av utställaren förkortas eller förlängas. Indossent kan förkorta dessa fataljetider.

Utställare av växel, som lyder på betalning vid uppvisandet, äger föreskriva, att växeln ej må uppvisas före viss tidpunkt. Där så skett, löper tiden för uppvisandet från nämnda tidpunkt.

35 §

För växel, som lyder på betalning viss tid efter uppvisandet, räknas förfallotiden från den dag accepten är daterad eller från protestdagen.

Har protest ej upptagits, skall odaterad accept i förhållande till acceptanten anses vara given den dag, då växeln senast bort uppvisas till accept.

36 §

Växel, som lyder på betalning en eller flere månader efter utställandet eller uppvisandet, förfaller till betalning den dag i betalningsmånaden, som motsvarar dagen för utställandet eller uppvisandet. Finnes ej motsvarande dag i den månaden, förfaller växeln å månadens sista dag.

Lyder växel på betalning en eller flere hela månader jämte en halv månad efter utställandet eller uppvisandet, räknas de hela månaderna först.

Är växels förfallotid bestämd till början av en månad, mitten av en månad eller slutet av en månad, skall därmed förstås den första, den femtonde eller den sista dagen i månaden.

Med uttrycken "åtta dagar" eller "femton dagar" förstås icke en eller två veckor utan fulla åtta eller femton dagar.

Utrycket "halv månad" betecknar en tid av femton dagar.

37 §

Är växel ställd att betalas viss dag å ort, vars tidräkning är olik den å utställningsorten gällande, anses förfallodagen vara bestämd jämlikt betalningsortens tidräkning.

Lyder växel, som dragits mellan två orter med olika tidräkning, på betalning viss tid efter utställandet, uträknas vilken dag enligt betalningsortens tidräkning motsvarar dagen för utställandet, och bestämmes förfallodagen därefter.

Tiderna för växels uppvisande beräknas jämväl enligt regeln i föregående moment.

Dessa regler äga icke tillämpning, där, enligt vad särskild bestämmelse i växeln utvisar eller eljest av växelns innehåll framgår, avsikten varit att andra regler skulle gälla.

VI kap

Växels betalning

38 §

Växel, som lyder på betalning viss dag eller viss tid efter utställandet eller uppvisandet, skall av innehavaren uppvisas till betalning antingen den dag den är betalbar eller en av de två påföljande söckendagarna.

Växels inlämnande till avräkningskontor (clearing house) gäller som uppvisande till betalning.

39 §

Då växel av trassaten inlöses, skall den på hans anhållan till honom utlämnas försedd med innehavarens kvitto.

Växelinnehavare må ej vägra att mottaga partiell betalning.

Sker partiell betalning, skall på anhållan av trassaten anteckning därom göras å växeln och kvitto lämnas honom.

40 §

Växelinnehavare är ej skyldig mottaga betalning före förfallotiden.

Inlöses växel av trassaten före förfallotiden, sker det på hans egen risk.

Den, som inlöser en växel å förfallotid, är fri sin förbindelse, där ej svek eller grov vårdslöshet stannar honom till last. Han är pliktig att förvissa sig om, att indossamenten utgöra en behörigen sammanhängande följd, men ej att pröva äktheten av indossenternas namnteckningar.

41 §

Är växel ställd att betalas i myntslag, som icke är gångbart å betalningsorten, må betalning erläggas i landets mynt efter dess värde å förfallodagen. Försenas betalningen, äger växelinnehavaren kräva, att betalning erlägges i landets mynt enligt hans val antingen efter kursen å förfallodagen eller betalningsdagen.

Främmande myntslags värde bestämmes av de å betalningsorten gällande handelsbruk, med mindre utställaren föreskrivit, att betalning skall ske efter en i växeln angiven kurs.

Vad i denna paragraf är stadgat, äger ej tillämpning, där utställaren föreskrivit betalning i visst myntslag (förbehåll om effektiv betalning i främmande mynt).

Är växelsumman angiven i myntslag, som har enahanda benämning men olika värde i det land, där växeln utställts, och det, där den skall betalas, anses det å betalningsorten gångbara myntslaget vara avsett.

42 §

Uppvisas icke växel till betalning inom den i 38 § föreskrivna tid, är envar växelgäldenär berättigad att på växelinnehavarens kostnad och risk nedsätta växelsumman hos behörig myndighet.

VII kap

Återgångstalan (regress) på grund av utebliven accept eller bristande betalning

43 §

Växelinnehavare äger väcka återgångskrav mot indossenter, utställaren och andra växelgäldenärer;

vid förfallotid,

om betalning icke ägt rum;

redan före förfallotiden,

1) om accept helt eller delvis vägrats;

2) om trassaten, evad han accepterat växeln eller ej, blivit försatt i konkurs eller inställt sina betalningar eller vid utmätning befunnits sakna tillgång till betalning av sin gäld; samt

3) om utställare, som i växeln förbjudit dess uppvisande till accept, kommit i konkurstillstånd.

44 §

Vägran att acceptera eller inlösa växel skall styrkas genom en offentlig förrättning (protest för utebliven accept eller bristande betalning),

Protest för utebliven accept skall upptagas inom tid, som är fastställd för växelns uppvisande till accept. Har i fall, varom i 24 § 1 mom. förmäles, första uppvisandet skett sista dagen inom sagda tid, må protest upptagas jämväl påföljande dag.

Protest för bristande betalning av växel, som lyder på betalning viss dag eller viss tid efter utställandet eller uppvisandet, skall upptagas en av de två närmaste söckendagarna efter den dag, då växeln är betalbar. I fråga om växel, som lyder på betalning vid uppvisandet, skall vad i föregående moment är stadgat om protest för utebliven accept äga motsvarande tillämpning.

Där protest skett för utebliven accept, erfordras ej uppvisande till betalning eller protest för bristande betalning.

Har trassaten, evad han accepterat växeln eller ej, inställt sina betalningar eller vid utmätning befunnits sakna tillgång till betalning av sin gäld, äger växelmnehavaren ej på sådan grund väcka återgångskrav förrän växeln uppvisats till inlösen för trassaten och protest upptagits.

Har trassaten, evad han accepterat växeln eller ej, eller utställaren av en icke accepterbar växel blivit försatt i konkurs, är domstolens därom meddelade beslut tillfyllest för bevarande av växelinnehavarens rätt till återgångstalan.

45 §

Har accept å växel eller betalning därav uteblivit, åligger det växelinnehavaren att härom giva den, som senast tecknat indossament å växeln, så ock utställaren underrättelse (avis) senast fjärde söckendagen från det protest upptogs eller, där förbehåll gjorts om återgång utan kostnad, från uppvisningsdagen. Varje indossent, som mottagit sådan underrättelse, skall sist andra söckendagen därefter om förhållandet lämna meddelande till den, som näst före honom tecknat indossament å växeln, med uppgift om namn och adresser å dem, som lämnat föregående underrättelser, och så vidare till dess meddelandet nått utställaren. Tiden av två söckendagar räknas från mottagandet av den föregående underrättelsen.

Då underrättelse jämlikt föregående moment gives växelgäldenär, skall inom samma tid enahanda underrättelse meddelas den, som för honom ingått växelborgen.

I händelse indossent icke i växeln utsatt sin adress eller denna är oläslig, må underrättelsen lämnas närmast föregående indossent.

Den, som är pliktig att meddela här avsedd underrättelse, äger lämna den på vad sätt som helst, jämväl medelst blotta återsändandet av växeln.

Det åligger honom att styrka, att underrättelsen lämnats inom den föreskrivna tiden. Denna skall anses iakttagen, om före dess utgång brev innehållande underrättelsen avlämnats till posten.

Den, som försummar att giva underrättelse inom ovan nämnd tid, lider ej någon rättsförlust, men blir ansvarig för den skada, som kan hava förorsakats av försummelsen, därvid dock skall gälla, att skadeståndet ej må överstiga växelsumman.

46 §

Utställare, indossent eller växelborgesman äger genom att å växeln teckna orden "retur utan kostnad", "utan protest" eller annat motsvarande uttryck och förse påteckningen med sin underskrift, fritaga växelinnehavaren från skyldigheten att för bevarande av sin rätt till återgångstalan upptaga protest för utebliven accept eller bristande betalning.

Sådant förbehåll fritager icke innehavaren från skyldighet vare sig att uppvisa växeln inom föreskriven tid eller att verkställa avisering. Den, som mot växelinnehavaren påstår, att föreskriven tid icke iakttagits, har att därom föra bevis.

Har förbehåll, som nu sagts, gjorts av utställaren, äger det verkan i avseende å alla växelgäldenärer; är det gjort av indossent eller av borgesman, äger det ej verkan i fråga om annan än denne. Har oaktat förbehåll från utställarens sida innehavaren låtit upptaga protest, svarar han själv för kostnaden. Är förbehåll gjort av indossent eller borgesman, må, där protest likväl upptagits, kostnaderna härför krävas av varje växelgäldenär.

47 §

De, som utställt eller accepterat växel eller därå tecknat indossament eller växelborgen, äro i förhållande till innehavaren ansvariga en för alla och alla för en.

Växelinnehavaren äger anställa talan mot vilken som helst av dem, antingen mot en var för sig eller mot flere gemensamt, utan att vara bunden vid den ordning, i vilken deras förpliktelser ingåtts.

Samma rätt tillkommer envar växelgäldenär, som inlöst växeln.

Har talan anhängiggjorts mot en av växelgäldenärerna, utgör det ej hinder för talans anställande mot andra växelgäldenärer, även om de i ordningen följa efter den, mot vilken talan först utfördes.

48 §

Växelinnehavare äger rätt att av den, mot vilken han väcker återgångskrav, bekomma:

1) den ej accepterade eller ej erlagda växelsumman så ock ränta, såvida bestämmelse om att sådan skall erläggas träffats;

2) ränta efter sex för hundra om året från förfallodagen;

3) ersättning för protestkostnader och utgifter för avisering ävensom andra kostnader; samt

4) provision till en tredjedel för hundra av växelsumman.

Göres återgångskrav gällande före förfallotiden, skall avdrag ske för diskonto å växelsumman, beräknat efter den diskontosats, som vid tiden för återgångskravets framställande officiellt gäller å växelinnehavarens boningsort.

49 §

Den, som inlöst växel, äger rätt att av dem, som i förhållande till honom svara för växeln, bekomma:

1) hela det belopp han själv betalat;

2) ränta å detta belopp efter sex för hundra om året från den dag han erlagt betalningen;

3) ersättning för egna utgifter; samt

4) provision till en tredjedel för hundra av växelsumman.

Rätten att beräkna provision upphör, när provisionernas sammanlagda belopp uppgår till två för hundra av växelsumman.

50 §

Varje växelgäldenär, mot vilken återgångskrav är väckt eller kan göras gällande, äger, mot gäldande av återgångsfordringen, rätt att utbekomma växeln jämte protesten och kvitterad räkning.

Indossent, som inlöst växeln, äger utstryka sitt eget och efterföljande indossament.

51 §

Har i det fall, att accept lämnats endast för en del av växelsumman, återgångskrav blivit väckt, och varder i anledning härav den ej accepterade delen av växelsumman av växelgäldenär erlagd, skall, där denne det begär, anteckning om den sålunda gjorda betalningen tecknas å växeln samt särskilt kvitto honom lämnas. Växelinnehavaren är därjämte, för möjliggörande av ytterligare återgångstalan, skyldig att till honom överlämna styrkt avskrift av växeln jämte protesten.

52 §

Envar, som har rätt att väcka återgångstalan, må, såvitt ej annat avtalats, indriva sin fordran medelst ny växel (återväxel), dragen å någon i förhållande till honom ansvarig växelgäldenär och ställd att vid uppvisandet betalas å dennes boningsort.

I återväxel må upptagas, utom de i 48 och 49 §§ omförmälda belopp, jämväl mäklararvode samt stämpelavgift till återväxeln.

Drages återväxel av växelinnehavaren, beräknas dess belopp enligt gällande kurs å växlar, dragna från huvudväxelns betalningsort på den ifrågavarande växelgäldenärens boningsort och lydande på betalning vid uppvisandet. Drages återväxel av indossent, beräknas beloppet enligt kursen å växlar, som från hans boningsort dragas å växelgäldenärens boningsort och lyda på betalning vid uppvisandet.

53 §

Har tid försuttits, som är stadgad:

för uppvisande av växel, lydande på betalning vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet;

för upptagande av protest för utebliven accept eller bristande betalning; eller

för uppvisande till betalning av växel, därå tecknats förbehåll om återgång utan kostnad,

är växelinnehavaren förlustig sin talan mot indossenter, utställare och övriga växelgäldenärer med undantag av acceptanten.

Har uppvisande till accept ej skett inom tid, som av utställaren föreskrivits, är innehavaren förlustig återgångskrav såväl för utebliven accept som för bristande betalning, med mindre det framgår av föreskriftens ordalydelse, att utställaren haft för avsikt att fritaga sig endast från ansvarighet för accept.

Har förbehåll om särskild uppvisningstid gjorts i indossament, äger indossenten allena åberopa sig å förbehållet.

54 §

Kan uppvisande av växel eller protest ej inom behörig tid äga rum på grund av ett i någon stat utfärdats lagbud eller annat oövervinneligt hinder (force majeure), förlänges tiden för sådan åtgärds företagande.

Innehavaren av växeln är pliktig att om sådant hinders förekomst utan dröjsmål underrätta den, som senast tecknat indossament å växeln, samt att om denna underrättelse göra daterad och underskriven anteckning å växeln eller därvid häftat blad. I övrigt äge bestämmelserna i 45 § tillämpning.

Efter hindrets upphörande åligger det innehavaren att ofördröjligen uppvisa växeln till accept eller betalning samt, om så erfordras, upptaga protest.

Fortfar hindret längre tid än trettio dagar efter förfallotiden, må återgångskrav göras gällande utan att uppvisande eller protest föregått.

I fråga om växel, som lyder på betalning vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet, räknas nämnda tid av trettio dagar från den dag, före eller efter uppvisningstidens utgång, då innehavaren om hindret underrättat den, som senast å växeln tecknat indossament, dock med iakttagande att, beträffande växel, som lyder på betalning viss tid efter uppvisandet, sistnämnda tid skall läggas till de trettio dagarna.

Händelse, som berör allenast växelinnehavaren personligen eller den, åt vilken han uppdragit växelns uppvisande eller upptagande av protest, anses ej som oövervinneligt hinder.

VIII kap

Accept eller betalning av tredje man (intervention)

1. Allmänna bestämmelser
55 §

Utställare, indossent eller växelborgesman äger giva anvisning å någon, som i nödfall skall acceptera eller betala växeln.

Växel må ock, under villkor, som nedan stadgas, accepteras eller betalas av någon, som självmant vill intervenera till förmån för växelgäldenär, mot vilken återgångskrav skulle kunna anställas.

Intervenient kan vara tredje man, också trassaten, så ock envar, som redan är förpliktad på grund av växeln, dock ej acceptanten.

Den, som intervenerat, har att därom sist andra söckendagen underrätta den, till vars förmån han uppträtt. Försummar han det, svare för skada, som därav kan hava uppstått, dock högst till växelns belopp.

2. Accept av tredje man (interventionsaccept).
56 §

Accept må av tredje man tecknas i varje fall, då återgångskrav före förfallotid tillkommer innehavaren av en accepterbar växel.

Innehåller växel anvisning å någon, som i nödfall skall acceptera eller inlösa växeln å betalningsorten, må innehavaren ej före förfallotiden göra återgångskrav gällande mot den, som tecknat anvisningen, eller mot efterföljande växelgäldenärer, med mindre växeln uppvisats för den, som anvisningen avser, och genom protest fastställts, att denne vägrat acceptera växeln.

I andra fall av intervention äger växelinnehavaren vägra mottaga accept av tredje man. Mottager han sådan, vare han förlustig sin rätt att före förfallotiden väcka återgångskrav mot den, till vars förmån accepten lämnats, och mot efterföljande växelgäldenärer.

57 §

Interventionsaccept skall tecknas å växeln och underskrivas av acceptanten. Däri skall angivas, till vems förmån den givits; har det ej skett, anses accepten lämnad till förmån för utställaren.

58 §

Den, som i egenskap av intervenient accepterat växel, är i förhållande till innehavaren och de indossenter, som följa efter den, till vars förmån accepten givits, lika med denne ansvarig för växeln.

Utan hinder av interventionsaccept äger den, för vars räkning accepten givits, ävensom de, vilka i förhållande till honom svara för växeln, rätt att, mot erläggande av det i 48 § angivna belopp, av växelinnehavaren utbekomma växeln, kvitterad räkning och protest, som kan hava upptagits.

3. Betalning av tredje man (interventionsbetalning).
59 §

Växel må betalas av tredje man i varje fall, då återgångskrav, vare sig vid eller före förfallotiden, tillkommer växelinnehavaren.

Betalningen skall omfatta hela det belopp, som bort gäldas av den, till vars förmån betalningen sker.

Betalningen skall fullgöras sist dagen efter den, då protest för bristande betalning senast må upptagas.

60 §

Har växel accepterats av en eller flere intervenienter, som äga hemvist å betalningsorten, eller innehåller växeln anmodan till en eller flere, som där äga hemvist, att i nödfall fullgöra betalningen, åligger det växelinnehavaren att för envar av dem uppvisa växeln och, om så erfordras, upptaga protest för bristande betalning sist dagen efter den, då eljest protest senast må upptagas.

Har ej protest upptagits inom sagda tid, vare den, som lämnat anvisning å nödfallsbetalare, eller den, till vars förmån växeln eljest accepterats, så ock senare indossenter fria från vidare ansvarighet.

61 §

Växelinnehavare, som vägrar mottaga betalning av intervenient, går förlustig återgångskrav mot dem, som skulle blivit befriade genom betalningen.

62 §

Att betalning erlagts av intervenient skall styrkas genom kvitto å växeln, med uppgift å den, till vars förmån betalningen skett. I brist på sådan uppgift anses betalningen erlagd till förmån för utställaren.

Växeln, så ock protesten, där sådan upptagits, skall överlämnas till den, som erlagt betalningen.

63 §

Den, som i egenskap av intervenient betalar växel, förvärvar de av växeln härflytande rättigheter mot den, till vars förmån betalningen skett, samt mot dem, som på grund av växeln äro ansvariga i förhållande till denne. Dock äger han ej indossera växeln ånyo.

De indossenter, som följa efter växelgäldenär, till vars förmån betalning skett, bliva fria från ansvar.

Erbjuda sig flere att intervenera för växels inlösande, äger den företräde, genom vars intervention de flesta växelgäldenärer befrias. Den, som intervenerar i medveten strid mot denna regel, går förlustig återgångskrav mot dem, som eljest skulle blivit fria från ansvar.

IX kap

Duplett och avskrift av växel

1. Duplett av växel
64 §

Växel må utställas i flere likalydande exemplar (dupletter).

De särskilda exemplaren skola innehålla nummerbeteckning i själva texten; äro de ej sålunda betecknade, gäller ettvart exemplar såsom självständig växel.

Varje innehavare av växel, däri ej angives, att den är utställd i blott ett exemplar, är berättigad att mot ersättning för kostnaderna erhålla dupletter av växeln. För detta ändamål har han att vända sig till den, som senast tecknat indossament å växeln; och är denne pliktig att giva honom bistånd genom att vända sig till närmast föregående indossent och så vidare, till dess utställaren nås. Indossenterna äro pliktiga att på duplettexemplaren förnya sina indossament.

65 §

Inlösandet av ett växelexemplar medför frihet från vidare betalningsskyldighet för växeln, även om förbehåll ej träffats att genom sådant inlösande övriga exemplar bliva kraftlösa. Trassaten svarar dock fortfarande för varje av honom accepterat exemplar, som icke återställts.

Indossent, som till olika personer överlåtit exemplar av samma växel, så ock annan, som senare indosserat växelexemplar, svarar för varje icke återställt exemplar, som är försett med hans namnteckning.

66 §

Är ett exemplar av växel avsänt till accept, skall avsändaren å de övriga utsätta namnet på den, hos vilken förstnämnda exemplar finnes. Denne är pliktig att utlämna det till rätt innehavare av annat exemplar.

Vägras utlämnandet, är växelinnehavaren ej berättigad att väcka återgångskrav innan medelst protest blivit styrkt:

1) att det till accept avsända exemplaret icke blivit på växelinnehavarens begäran till honom utlämnat; samt

2) att accept eller betalning icke kunnat å annat exemplar erhållas.

2. Avskrift (kopia) av växel
67 §

Varje innehavare av växel är berättigad att taga avskrifter av denna.

Avskrift skall noggrant återgiva originalväxeln med därå befintliga indossament och samtliga övriga påteckningan I avskriften skall angivas, huru långt den är avskrift.

Å avskrift må tecknas indossament och växelborgen på samma sätt och med samma verkan som å originalväxel.

68 §

Å avskrift av växel skall angivas, hos vem originalväxeln finnes. Innehavaren av denna är pliktig att utlämna den till rätte innehavaren av avskriften.

Vägras utlämnandet, äger avskriftens innehavare ej mot dem, som å avskriften tecknat indossament eller växelborgen, väcka återgångskrav, innan medelst protest ådagalagts, att originalväxeln icke blivit på begäran till honom utlämnad.

Där å originalväxel efter indossament, som tecknats näst före avskriftens tillkomst, anbragts orden "hädanefter indossament allenast å avskrift" eller motsvarande uttryck, är indossament, som därefter tecknas å originalväxeln, utan verkan.

X kap

Ändringar i växels text

69 §

Har ändring skett i växels text, ansvara de, som efter ändringen tecknat sitt namn å växeln, jämlikt den ändrade texten; de, som förut tecknat sitt namn å växeln, äro ansvariga jämlikt den ursprungliga texten.

XI kap

Växels preskription

70 §

Växelfordran mot acceptant preskriberas tre år från växelns förfallodag.

Fordran, som tillkommer växelinnehavare mot indossenter och utställaren, preskriberas ett år från det protest inom rätt tid upptagits eller, där förbehåll är gjort om återgång utan kostnad, från förfallodagen.

Återgångsfordran, som tillkommer en indossent mot en annan eller mot utställaren, preskriberas sex månader från den dag, då den förstnämnde själv inlöste växeln eller mot honom vidtogs sådan åtgärd, som i 71 § sägs.

71 §

Växelpreskription avbryts genom stämningsdelgivning i ett mål som gäller en växelfordran och som är anhängigt vid en finsk domstol, kvittningsyrkande som har anförts vid en finsk domstol och som grundar sig på en växel, eller bevakning av fordran i en gäldenärs konkurs i Finland. (22.7.1991/1059)

Genom anhängiggörande vid domstol i främmande stat av rättegång om växelfordran avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan invändning mot domstolens behörighet, inställt sig i målet eller personligen erhållit del av stämningen. Lika med sådan rättegångs anhängiggörande anses underrättelse, som i rättegång vid utländsk domstol enligt där gällande lag gives om rättegången (litis denuntiatio). Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, anses preskription därigenom avbruten, där växelgäldenären vid konkursens eller ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växelfordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medför ock avbrott i preskription.

Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åtgärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gäller till fördel för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.

Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari växelkravet gjorts gällande, ej slutfört, begynner ny preskriptionstid att löpa från den dag, då målet eller ärendet sist av rätten handlades.

Möter för vidtagande av Åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder, som i 54 § avses, är växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en månad från hindrets upphörande.

XII kap

Allmänna bestämmelser

72 §

Inträffar växels förfallotid å allmän helgdag, må ej betalning för växeln krävas förrän nästa söckendag. Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande till accept och upptagande av protest, må likaledes vidtagas allenast å söckendag.

Skall någon här avsedd åtgärd vara vidtagen inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens vidtagande att omfatta jämväl närmast följande söckendag. Vid tids beräknande skola mellanliggande helgdagar medräknas.

Vad ovan i denna paragraf sägs om allmän helgdag, skall tillämpas även på självständighetsdagen, första maj, julaftonen, midsommaraftonen och söckenlördag. (29.3.1968/186)

Vid beräkning av tid, vare sig i lag fastställd eller särskilt bestämd, inom vilken åtgärd skall vidtagas, medräknas ej den dag, från vilken tiden skall löpa.

Uppskovsdagar äga enligt denna lag ej rum.

73 §

Har växel förkommit och varder, i anledning av ansökan om dess dödande, offentlig kungörelse utfärdad på sätt därom är särskilt stadgat, vare utställaren pliktig att utfärda ny växel, såframt antaglig säkerhet ställes för vad han kan nödgas utgiva på grund av den förkomna växeln. Var denna växel accepterad, åligger det acceptanten att, när förfallotid är inne, mot enahanda säkerhet betala till den, som utverkat kungörelsens utfärdande.

74 §

Är växelfordran preskriberad eller har växelrätten gått förlorad genom försummelse att företaga någon för dess bevarande föreskriven handling, vare växelinnehavaren dock berättigad att, såsom i vanligt skuldfordringsmål, hos växelgäldenär utsöka vad denne till fordringsägarens skada skulle vinna, där fordringen förfölle.

II AVDELNINGEN

Egna växlar

75 §

Egen växel skall innehålla:

1) benämningen växel, införd i själva texten och uttryckt på det språk, varå handlingen är avfattad;

2) ovillkorlig utfästelse att betala en viss penningsumma;

3) uppgift om förfallotiden;

4) uppgift om den ort, där betalningen skall erläggas;

5) namnet på den, till vilken eller till vars order betalningen skall erläggas;

6) uppgift om dag och ort för växelns undertecknande; samt

7) underskrift av den, som utställer handlingen.

76 §

Handling, vari saknas någon av de i 75 § nämnda uppgifter, gäller ej såsom egen växel, förutom i de fall, som senare i denna paragraf angivas.

Egen växel, vars förfallotid ej är utsatt, anses betalbar vid uppvisandet.

Såsom egen växels betalningsort och tillika såsom utställarens boningsort skall, där ej annan ort särskilt angivits, gälla den, där utställandet ägt rum.

Egen växel, vari orten för utställandet ej är nämnd, anses vara undertecknad å den vid utställarens namn utsatta orten.

77 §

I fråga om egen växel skola lända till efterrättelse följande av de om dragen växel givna bestämmelser, i vad de icke strida mot den egna växelns särskilda beskaffenhet, nämligen angående:

indossament (11–20 §§);

förfallotid (33–37 §§);

betalning (38–42 §§);

återgångskrav för bristande betalning (43–50 samt 52–54 §§);

betalning av intervenient (55 samt 59–63 §§);

avskrift (67 och 68 §§);

ändring i växels text (69 §);

preskription (70 och 71 §§);

helgdagar, beräkning av tider och förbud mot Uppskovsdagar (72 §);

förkommen växel (73 §); samt

växelinnehavares rätt att föra talan om obehörig vinst (74 §).

Likaledes skola i fråga om egen växel lända till efterrättelse bestämmelserna angående:

dragen växel, som lyder på betalning hos tredje man eller å annan ort än trassatens boningsort (4 och 27 §§);

utsättande av ränta (5 §);

skiljaktigheter i fråga om växelsummans angivande (6 §);

verkan av namnteckning, lämnad under omständigheter, som angivas i 7 §;

verkan av sådan persons namnteckning, som handlat utan behörighet eller överskridit sin behörighet (8 §); samt

växel, som utgivits i ofullständigt skick (10 §).

Ytterligare skola å egen växel tillämpas bestämmelserna om växelborgen (30–32 §§). Därest, i fall som avses i 31 § 4 mom., sådan borgen icke utmärker, för vem den är ingången, anses den ingången för den egna växelns utställare.

78 §

Utställare av egen växel är ansvarig på samma sätt som acceptant av dragen växel.

Lyder egen växel å betalning viss tid efter uppvisandet, skall den för utställaren uppvisas till påteckning om uppvisandet inom den i 23 § nämnda tid. Såsom utgångspunkt för beräkning av förfallotiden skall gälla den dag den av utställaren underskrivna påteckningen är daterad. Vägrar utställaren att lämna daterad påteckning, skall det styrkas genom protest (25 §); och skall dagen för denna gälla såsom utgångspunkt för beräkning av förfallotiden.

III AVDELNINGEN

Förhållandet till främmande lag

79 §

Finsk medborgares behörighet att ingå växelförbindelse skall, ändå att han ej här i riket hade hemvist eller att förbindelsen är ingången utom riket, bedömas efter finsk lag.

Utländsk medborgares behörighet att ingå växelförbindelse bedömes efter lagen i den stat han tillhör. Innehåller nämnda lag, att ett annat lands lag skall tillämpas, lände det till efterrättelse.

Är enligt lag, som sålunda skall gälla, utländsk medborgare obehörig att ingå växelförbindelse, vare han ändock här i riket för dylik förbindelse ansvarig, där han åtagit sig den inom en stat, enligt vars lag han var därtill behörig.

80 §

I fråga om växelförbindelses form skall lagen i den stat, där förbindelsen tecknats, lända till efterrättelse.

Där, på grund av vad sålunda är sagt, växelförbindelse saknar giltighet, men den skulle varit gällande, om den tillkommit i viss annan stat, där förbindelse senare åtecknats växeln, må den tidigare förbindelsens ogiltighet ej medföra, att även den senare anses ogiltig.

Växelförbindelse, som finsk medborgare åtager sig utom riket och som i fråga om formen uppfyller finsk lags fordringar, vare här i riket gällande gentemot annan finsk medborgare, ändå att den på grund av stadgandet i 1 momentet skulle sakna giltighet.

81 §

Rättsverkningarna av dragen växels accept eller egen växels utställande skola bedömas enligt lagen i den stat, där växeln skall betalas.

Verkan av annan växelförbindelse skall, där ej nedan annorledes stadgas, bedömas enligt lagen i den stat, där förbindelsen undertecknades.

82 §

Tid för framställande av återgångskrav skall i fråga om samtliga växelgäldenärer beräknas enligt lagen i den stat, där växeln utställts.

83 §

Skall enligt lagen i den stat, där växel utställts, växelinnehavaren betraktas såsom tillika innehavare av fordran, som föranlett växelns utställande, lände sagda lag därutinnan till efterrättelse.

84 §

Huruvida accept av växel må inskränkas till en del av växelsumman samt huruvida växelinnehavare äger vägra mottaga partiell betalning, bedömes enligt lagen i den stat, där växeln skall betalas.

85 §

Beträffande tiden och sättet för upptagande av protest, så ock beträffande sättet för verkställande av andra åtgärder, som äro av nöden för utövande eller bevarande av rätt på grund av växel, gälle lagen i den stat, där protest eller annan åtgärd, varom fråga är, skall verkställas.

86 §

I fråga om de åtgärder, som må vidtagas, när växel obehörigen frånhänts innehavaren eller förkommit, gälle lagen i den stat, där växeln skall betalas.

87 §

Skall, efter ty här ovan är sagt, i visst mål främmande stats lag tillämpas, äger rätten, där lagens innehåll ej är för rätten bekant eller av part styrkes, därom söka upplysning hos ministeriet för utrikesärendena. Kan sådan upplysning ej erhållas, skall finsk lag tillämpas.

IV AVDELNINGEN

Protest och rättegång i växelmål

88 § (9.6.1960/289)

Protest skall upptagas i stad av notarius publicus och på landet av notarius publicus på orten eller i närmaste stad.

89 §

Protest skall å orten för växelns uppvisande upptagas mellan klockan 9 och klockan 19 i dens affärslokal, som protesten gäller, eller, om han icke har sådan å orten, i hans bostad. Anträffas han icke eller är hans affärslokal eller bostad icke känd och kan upplysning därom icke erhållas hos ortens polismyndighet, upptages likväl protest.

I fråga om växels uppvisande till accept eller betalning skall vad i 1 momentet är sagt om protest äga tillämpning; och skall förty, i händelse vederbörande ej anträffas, uppvisandet dock anses hava ägt rum, därest växelinnehavaren eller, i fråga om uppvisande till accept, den, som har växeln i händer, för dess uppvisande infunnit sig i eller sökt vinna tillträde till vederbörandes affärslokal eller bostad.

90 §

Vid protest för utebliven accept eller bristande betalning skall växeln i huvudskrift medföras av förrättningsmannen eller någon, som åtföljer honom; och skall anteckning om protesten av förrättningsmannen göras å växeln. Förekommer å avskrift indossament eller växelborgen, skall jämväl avskriften medföras och förses med anteckning om protesten.

91 §

Över protest skall föras protokoll. I detta skall införas:

växeln med allt vad därå finnes tecknat;

sökandens påstående;

det svar, som gives av den protesten gäller, eller anmärkning att svar ej kunnat erhållas eller att han ej kunnat anträffas;

uppgift på stället varest och tiden när protesten skett; samt

underskrift av förrättningsmannen och vittnet.

Avskrift, som avses i 90 §, skall ock med vad därå är tecknat intagas i protokollet.

Förrättningsman åligger förvara det vid protesten förda protokollet för att envar, som det åstundar, må kunna därav undfå del.

92 §

Förrättningsman, som vid upptagande av protest för bristande betalning omhänderhar växeln i huvudskrift, skall anses bemyndigad att uppbära betalning.

93 § (28.6.1993/603)

Domstol i växelmål är tingsrätten på den ort där gäldenären bor eller anträffas eller där växeln är ställd att betalas.

94 §

I ett växelmål får käranden, sedan han har anmält detta till domstolen, själv ha hand om delgivningen av stämningen. Uppmanas svaranden i stämningen att avge ett muntligt svaromål vid ett sammanträde, skall stämningen på yrkande av käranden meddelas till den dag då den söks, om domstolen då sammanträder och svaranden befinner sig så nära att han kan inställa sig före rättegångstidens slut. (22.7.1991/1059)

Över utslag rörande invändning i växelmål kunna särskilda besvär anföras blott om målets handläggning vid domstolen genom utslaget avslutats.

95 §

Dom i växelmål må, utan hinder av att den ej äger laga kraft, verkställas. Ej må verkställigheten uppehållas därav, att den tappande bjuder säkerhet för vad dömt är.

Den, som vunnit, må dock ej, innan domen äger laga kraft, lyfta vad honom tilldömt blivit, med mindre han ställer pant eller borgen för återbäring, om domen ändras.

96 § (28.6.1993/603)

96 § har upphävts genom L 28.6.1993/603.


Denna lag träder i kraft den 1 november 1932; och genom densamma upphäves växelstadgan av den 29 mars 1858. I fråga om växlar, som därförinnan utgivits, skall likväl gälla vad tidigare varit stadgat, dock så, att de i denna lag givna bestämmelserna om protest äga tillämpning även å sådana växlar samt att i äldre lag meddelade föreskrifter om rättegång i växelmål tillämpas allenast i mål, som anhängiggjorts före denna lags ikraftträdande.

Ikraftträdelsestadganden:

9.6.1960/289:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961, då även av länsstyrelse i stöd av den nu ändrade 88 § utfärdade förordnanden upphöra att gälla.

29.3.1968/186:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1968.

22.7.1991/1059:

Om införandet av denna lag stadgas särskilt genom lag.

Regeringens proposition 16/90, Lagutsk. bet. 17/90, Stora utsk. bet. 336/90

28.6.1993/603:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.

RP 79/93, LaUB 11/93

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.