Beaktats t.o.m. FörfS 733/2017.

19.12.1889/39A

Lag om verkställighet av straff

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom FängelseL 23.9.2005/767, som träder i kraft den 1.10.2006.

Wi ALEXANDER Den Tredje, med Guds Råde, Kejsare och Sjelfherrskare öfwer hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc., etc., etc. Göre weterligt: på Finlands Ständers underdåniga framställning och sedan ny allmän strafflag för Storfurstendömet under denna lag utfördats, wele Wi angående werkställighet af straff härigenom i nåder förordna som följer:

1 kap (31.1.1995/128)

Allmänna stadganden

1 § (31.1.1995/128)
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på avtjänande av fängelsestraff och förvandlingsstraff för böter.

2 § (16.2.2001/137)
Straffanstalter

Straffanstalter är fängelser, öppna anstalter och ungdomsfängelser.

Öppna anstalter är öppna fängelser, arbetskolonier och andra straffanstalter eller sådana avdelningar vid straffanstalter som brottspåföljdsverket har bestämt att skall vara öppna anstalter.

Om straffanstalterna och deras namn föreskrivs genom förordning av statsrådet.

3 § (31.1.1995/128)
Förhållandena i anstalterna

Förhållandena i en straffanstalt skall i mån av möjlighet ordnas så att de motsvarar de levnadsförhållanden som allmänt råder i samhället.

Verkställigheten av straff skall ordnas så att straffet utgörs enbart av frihetsförlusten. Andra begränsningar kan användas i den utsträckning förvaringssäkerheten och ordningen i anstalten kräver det.

4 § (31.1.1995/128)
Målet för verkställighet av straff

Ett straff skall verkställas så att det inte i onödan försvårar utan i mån av möjlighet befrämjar fångens anpassning i samhället.

Frihetsförlustens skadliga följder skall i mån av möjlighet motverkas.

5 § (31.1.1995/128)
Behandling av fångar

Fången skall behandlas rättvist och med aktning för hans människovärde.

Fångarna får inte utan godtagbart skäl försättas i ojämlik ställning i förhållande till varandra på grund av ras, nationell eller etnisk härkomst, hudfärg, språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexuell inriktning eller hälsotillstånd eller religion, samhällelig åsikt, politisk eller facklig verksamhet eller någon annan motsvarande omständighet.

Vid verkställighet av straff som ådömts en ung förbrytare skall särskild uppmärksamhet fästas vid de behov som beror på fångens ålder och utvecklingsstadium.

6 § (31.1.1995/128)
Hörande av fånge

En fånge skall höras då beslut fattas om hans boende och placering i arbete eller i annan sysselsättning samt då något annat viktigt beslut som gäller behandlingen av honom fattas.

7 § (16.2.2001/137)
Överföring av behörighet

Ärenden som enligt denna lag eller en förordning av statsrådet eller justitieministeriet som har utfärdats med stöd av den eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av dessa avgörs av straffanstaltens direktör kan genom beslut av brottspåföljdsverket anförtros även någon annan tjänsteman vid anstalten för avgörande i enlighet med vad som bestäms i arbetsordningen för anstalten. Beslutanderätt i disciplinära ärenden och ärenden som gäller kroppsbesiktning enligt 2 kap. 9 b § 2 mom., förvaring av penningmedel och hållande av en fånge avskild enligt 3 kap. 9 § 2 mom. kan dock inte överföras.

Om övrig beslutanderätt som tillkommer en tjänsteman vid en straffanstalt bestäms vid behov i anstaltens arbetsordning enligt anvisningar av brottspåföljdsverket.

8 § (19.1.2001/19)
Närmare bestämmelser

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser meddelas om

1) åtgärder i anslutning till verkställighet av fängelsestraff och förvandlingsstraff för böter, samt om

2) placeringen av fångar, verksamheten och ordningen i straffanstalterna, förfarandet vid vidtagande av de tvångsåtgärder som avses i denna lag, fångarnas kontakter utanför straffanstalten samt det övriga innehållet i verkställigheten av fängelsestraff och förvandlingsstraff för böter.

Kompletterande bestämmelser om de frågor som nämns i 1 mom. meddelas vid behov genom förordning av justitieministeriet.

8 a § (16.2.2001/137)

8 a § har upphävts genom L 16.2.2001/137.

2 kap

Allmänna stadganden om fängelsestraff och om förvandlingsstraff för böter (19.7.1974/612)

1 § (19.7.1974/612)

Den som blivit dömd till fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter skall, sedan domen vunnit laga kraft, utan dröjsmål befordras att avtjäna sitt straff. För utjämnande av växlingarna i antalet personer som anländer till straffanstalterna kan brottspåföljdsverket utfärda bestämmelser om vilka dagar straffanstalterna tar emot personer som dömts till straff. Inledandet av verkställigheten får dock inte av denna orsak framskjutas längre tid än fyra månader från det domen vann laga kraft. (16.2.2001/137)

Är den dömde häktad i målet och nöjes han åt domen till den del han dömts till fångelsestraff eller annars förordnats ätt undergå fängelsestraff, får verkställigheten av straffet med hans samtycke inledas omedelbart, även om den dömde i övriga delar eller annan part överklagat domen. Den tid den dömde undergått straff, innan den laga kraft vunna domen inkommit för verkställighet, skall härvid räknas honom till godo.

1 a § (19.4.1991/703)

Skall den dömde i straffanstalt samtidigt avtjäna flera fängelsestraff på viss tid som inte skall sammanläggas med varandra eller läggas till grund för ett gemensamt fängelsestraff samt jämte dem eller särskilt för sig förvandlingsstraff för böter, skall direktören för straffanstalten sammanräkna straffen till fullo. Ett sammanräknat fängelsestraff på viss tid får inte vara längre än tjugo år och ett förvandlingsstraff för böter inte längre än nittio dagar. Då fängelsestraff och förvandlingsstraff för böter har sammanräknats skall den dömde anses först avtjäna förvandlingsstraffet. (9.12.2005/984)

Ett fängelsestraff på livstid inbegriper alla fängelsestraff, förvandlingsstraff för böter och arreststraff.

Skall ett sammanlagt eller gemensamt fängelsestraff verkställas och ingår däri ett straff som tidigare har förekommit till verkställighet eller ett straff som förlängts på grund av att den dömdes motpart har sökt ändring och som tidigare har verkställts såsom kortare med stöd av den då gällande domen, utgör det straff som skall avtjänas skillnaden mellan det straff som skall verkställas och det som har verkställts tidigare.

Om ett gemensamt samhällstjänststraff döms ut i stället för ett fängelsestraff som har gått i verkställighet och ett fängelsestraff som döms ut för ett annat brott, skall verkställigheten av fängelsestraffet upphöra omedelbart när meddelande om det gemensamma straffet har erhållits. (12.12.1996/1057)

1 b § (23.5.1971/302)

Är den dömde på grund av allvarlig sjukdom eller svår skada i sådant tillstånd att hans vård skulle äventyras av att han befordras till straffanstalt, eller är han sinnessjuk, skall brottspåföljdsverket uppskjuta inledandet av verkställigheten av straffet tills den dömde tillfrisknat. Befinner sig den dömde likväl redan i straffanstalt eller tvångsinrättning eller vårdas han på åtgärd av fångvårdsmyndigheterna utom anstalten då verkställigheten av straffet skulle kunna inledas, får straffet verkställas. (16.2.2001/137)

Befinner sig en fånge på grund av fortgående allvarlig sjukdom eller svår skada i livsfara eller i ett tillstånd som kräver specialvård eller är han sinnessjuk och skulle vården av honom på åtgärd av fångvårdsmyndigheterna föranleda särskilda svårigheter, kan brottspåföljdsverket på framställning av straffanstaltens direktör eller efter att ha hört direktören frige fången för vård utom anstalten. (16.2.2001/137)

Tillfrisknar i 2 mom. avsedd frigiven person före utgången av den jämväl under denna tid fortlöpande strafftiden, skall han befordras till avtjänande av den återstående delen av straffet.

En kvinna som har dömts till fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter och som är havande kan beviljas uppskov med verkställigheten av straffet till dess hon har hämtat sig efter förlossningen. (15.6.1990/555)

Ett litet barn till en fånge kan intas för vård i straffanstalt, om detta är förenligt med barnets bästa och fången själv önskar det. (15.6.1990/555)

1 c § (15.6.1990/555)

Den dömde skall på ansökan eller med sitt samtycke beviljas uppskov med verkställigheten av fängelsestraffet, om en omedelbar verkställighet skulle leda till exceptionella och avsevärda förluster eller svårigheter för den dömde eller hans familj eller arbetsgivare, eller för samhället. Uppskov får inte beviljas, om den dömde är häktad i målet eller det finns grundad anledning att anta att han drar sig undan verkställigheten, eller om de synpunkter som talar för att straffet verkställs omedelbart väger avsevärt tyngre än olägenheterna.

Ett uppskov med verkställigheten skall återkallas, om det efter beviljandet visar sig att det finns risk för att den dömde beger sig på flykt eller om det annars inte längre finns förutsättningar för uppskov. Den myndighet som har beviljat uppskovet beslutar om återkallandet.

1 d § (15.6.1990/555)

Uppskov med verkställighet av straff med högst ett år på de grunder som anges i 1 c § beviljas av utmätningsman i egenskap av verkställande myndighet. Tiden räknas från det verkställighetshandlingen kom utmätningsmannen till handa. Brottspåföljdsverket kan på de grunder som anges i 1 c § ytterligare skjuta upp verkställigheten av fängelsestraffet med högst ett år åt gången, om det är förenligt med allmän fördel. (16.2.2001/137)

En utmätningsman kan på de grunder som anges i 1 c § skjuta upp slutförandet av verkställighetsåtgärderna i fråga om förvandlingsstraff för böter med högst tre månader från det verkställighetshandlingen kom utmätningsmannen till handa eller, om verkställigheten av förvandlingsstraffet inte då kan inledas, från det hindret för verkställigheten upphörde.

Om utmätningsmannen inte beviljar uppskov med verkställigheten, skall avslagsbeslutet omedelbart underställas brottspåföljdsverket. Beslutet skall också underställas, om ett kortare uppskov än det som söktes har beviljats och uppskovet är kortare än tre månader. Justitieministeriet meddelar närmare anvisningar om underställningsförfarandet. Ett avslagsbeslut underställs dock inte, om

1) den som ansöker om uppskov trots uppmaning inte har lämnat upplysningar om de grunder som nämns i ansökan,

2) de grunder som nämns i ansökan uppenbart är osanna,

3) sökanden har begått nya brott eller det finns grundad anledning att anta att han drar sig undan verkställigheten,

4) sökanden är häktad i målet, eller om

5) brottspåföljdsverket av någon annan grundad anledning har beslutat att uppskovsbeslut i fråga om fängelsestraff inte behöver underställas.

(16.2.2001/137)

Ändring i beslut som gäller uppskov med verkställigheten av straff eller återkallande av uppskov får inte sökas genom besvär.

Skall den som kommer till en straffanstalt för verkställighet av fängelsestraff eller såsom rannsakningsfånge, avtjäna ett förvandlingsstraff, eller skall den som kommer dit för verkställighet av ett förvandlingsstraff avtjäna något annat förvandlingsstraff eller skall en fånge i anstalten avtjäna ett förvandlingsstraff, får direktören för straffanstalten för betalning av böterna uppskjuta inledandet av förvandlingsstraffets verkställighet med högst två månader från det verkställighetshandlingen kom till straffanstalten. Ett så långt uppskov får dock inte beviljas att verkställigheten av förvandlingsstraffet inte hinner börja förrän fången friges.

Utöver vad som i 35 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) föreskrivs om rätten för den som har dömts till förvandlingsstraff att betala sina böter efter det förvandlingsstraffet bestämdes har den som kommer till en straffanstalt för verkställighet av förvandlingsstraffet rätt att under de fem följande vardagarna betala hela det obetalda beloppet av de förvandlade böterna. Skall flera förvandlingsstraff verkställas, har den bötfällde rätt att betala sina böter också i fråga om ett enda förvandlingsstraff. Genom att betala bötesbeloppet befrias den dömde från att vidare avtjäna det förvandlingsstraff som det är fråga om. (9.12.2005/984)

1 e § (21.7.1977/595)

Är bötfälld med stöd av stadgandena om vården av dem som missbrukar berusningsmedel intagen för vård i vårdanstalt eller annan motsvarande vårdinrättning, skall i stället för böterna bestämt förvandlingsstraff icke verkställas under den tid han är i vårdanstalten.

Har den bötfällde varit intagen för vård i anstalt som avses i 1 mom., skall utmätningsman på begäran av den bötfällde uppskjuta inledandet av förvandlingsstraffets verkställighet till dess tre månader förflutit från det den bötfällde utskrevs från anstalten. Verkställigheten får likväl inledas, om det är uppenbart, att den bötfällde sökt anstaltsvård för att undgå verkställigheten av förvandlingsstraffet eller att han trots uppskovet med verkställigheten icke kommer att betala böterna eller om det eljest föreligger synnerligen vägande skäl att verkställa förvandlingsstraffet.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat äger motsvarande tillämpning på person som med stöd av lagstiftningen om barnskydd intagits i barnskyddsanstalt.

2 § (23.5.1971/302)

Tiden för ett fängelsestraff på viss tid räknas beträffande år och månader enligt kalendertid. Dagar som eventuellt ingår i domen läggs till den tid som fås på detta sätt. Ett fängelsestraff som har dömts ut i hela dagar omräknas i månader så att trettio dagar betraktas som en månad. Tiden för ett förvandlingsstraff för böter räknas alltid enligt antalet dagar. (19.4.1991/703)

Är den dömde icke häktad i målet, räknas straffet från och med den dag han för straffets verkställighet förlorar sin frihet eller hans av annan orsak inträffade förlust av friheten fortgår endast för hans befordrande till straffanstalt eller om han av annan orsak redan befinner sig i straffanstalt, då domen blir verkställbar.

Är den dömde häktad i målet, räknas strafftiden från och med den dag då domen som ligger till grund för verkställigheten avkunnades eller gavs. Förlorar den dömde på grund av häktningsförordnande friheten senare än vid ovan avsedda begynnelsetidpunkt för strafftidens beräknande, räknas strafftiden från och med den dag då frihetsberövandet sker. (2.7.1973/578)

Är tiden för frihetsstraff utsatt i år eller månader, skall den dömde frigivas på den dag, som genom sin datumsiffra i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjar, eller, där motsvarande siffra ej finnes i den månad, varunder räkningen slutas, på sista dagen i den månaden.

2 a § (13.6.2003/521)

Avdrag enligt 6 kap. 13 § strafflagen (39/1889) för frihetsberövande beaktas vid verkställighet av straff sådant det har fastställts i domstolens avgörande. Avdrag som hänför sig till en och samma kalendertid beaktas endast en gång. Om den dömde under den kalendertid som nämns i avgörandet har avtjänat fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter, skall ingen avräkning göras för denna tid.

3 § (16.2.2001/137)

Har inledandet av straffverkställigheten fördröjts eller verkställigheten avbrutits utan fånges förskyllan, skall brottspåföljdsverket eller straffanstaltens direktör enligt av verket utfärdade föreskrifter bestämma, huruvida den tid som åtgått härtill helt, delvis eller alls skall inräknas i strafftiden.

3 a § (16.2.2001/137)

En fånge kan på åtgärd av brottspåföljdsverket eller direktören för en straffanstalt enligt av verket utfärdade föreskrifter befordras till sjukhus eller motsvarande inrättning utom straffanstalten för vård eller undersökning.

Skall en fånge vara personligen närvarande vid en domstol på grund av ett där anhängigt mål eller anser en domstol eller dess ordförande att en fånges personliga närvaro annars är nödvändig och kan målets behandling inte utan olägenhet uppskjutas tills fången blivit frigiven, skall domstolen eller dess ordförande kalla fången till domstolen att höras. Över beslut angående kallelse till domstol får ändring inte sökas genom besvär.

Kallas en fånge att höras inför någon annan myndighet än en domstol, skall brottspåföljdsverket besluta om fången på grund härav skall få lämna straffanstalten.

För en fånge som av en i denna paragraf avsedd anledning vistas utom straffanstalten skall behövlig övervakning anordnas. Den tid fången vistas utom straffanstalten inräknas i strafftiden.

3 b § (16.2.2001/137)

Brottspåföljdsverket eller, enligt av verket utfärdade föreskrifter, direktören för en straffanstalt kan ge en fånge tillstånd att för en kort tid avlägsna sig från straffanstalten, om därtill föreligger viktigt skäl eller om det med hänsyn till strafftidens längd annars bör anses vara motiverat. Vid behov kan en ledsagare förordnas för fången.

Om en fånge inte återvänder till straffanstalten den dag som föreskrivits i villkoren för tillståndet, skall tiden mellan den föreskrivna dagen och den faktiska dagen för återkomsten eller dagen för gripande inte inräknas i strafftiden, nämnda dagar medräknade. Har en fånge brutit mot villkoren i tillståndet att avlägsna sig, kan detta beaktas vid prövningen av om ett nytt tillstånd att avlägsna sig kan beviljas eller när villkoren för ett nytt tillstånd bestäms. (29.6.2001/580)

3 c § (23.5.1971/302)

Rymmer fånge, inräknas i strafftiden icke tiden från ingången av den dag då han rymde till utgången av den dag då han återvände till straffanstalten.

3 d § (19.3.1999/364)

En fånge som skall anses vara pålitlig och som har rusmedelsproblem eller som kan antas ha speciella svårigheter att klara sig i frihet kan för en bestämd tid placeras vid en anstalt eller motsvarande enhet utanför straffanstalten, där han deltar i missbrukarvård eller annan målinriktad verksamhet som underlättar hans anpassning i samhället. Som villkor för tillståndet kan uppställas att fången på begäran lämnar urin-, saliv- eller utandningsprov. Ett villkor för placeringen är även att fången samtycker till att den utomstående anstalten eller motsvarande enheten får meddela fängelset om överträdelser av villkoren. (19.1.2001/19)

Om en fånge inte iakttar de villkor som uppställts för honom, kan placeringsförordnandet återkallas. Har fången ett gällande förordnande till öppen anstalt, kan förordnandet återkallas. Om överträdelsen av villkoren är allvarlig, kan fången dessutom påföras ett disciplinstraff enligt 2 kap. 10 §. Angående räknande av strafftid iakttas vad som föreskrivs i 2 kap. 3 c §.

Beslut om placering av en fånge utanför straffanstalten fattas av brottspåföljdsverket eller, i enlighet med anvisningar som verket meddelat, av straffanstaltens direktör. Närmare bestämmelser om placeringsavtal och dess villkor utfärdas genom förordning av statsrådet. (16.2.2001/137)

4 § (19.7.1974/612)

Fångarna skall beredas tillfälle att deltaga i gudstjänster, andaktsstunder och andra religiösa sammankomster som anordnas i straffanstalten samt att samtala med själasörjare inom sitt eget trossamfund eller med annan företrädare för trossamfundet.

Fångarna skall i mån av möjlighet beredas tillfälle till privata samtal med lämplig person om sina personliga angelägenheter.

5 § (19.7.1974/612)

I straffanstalt skall lämplig yrkesutbildning och även annan nödig befunnen undervisning anordnas.

Fångarna skall beredas tillfälle att på sin fritid bedriva studier och hobbyverksamhet samt att ägna sig åt sina intressen.

Fångarna skall ha tillgång till ett bibliotek med fack- och skönlitteratur. Fångarna äger rätt att i skälig utsträckning mottaga och på egen bekostnad anskaffa litteratur och tidningar samt, med direktörens samtycke, tillbehör för hobbyverksamhet och för odling av sina intressen. Fångarna skall i mån av möjlighet beredas tillfälle att följa med radio- och televisionsprogram.

Direktören kan bevilja fånge tillstånd att under nödig uppsikt deltaga i sammankomst eller tillställning som anordnas utanför anstalten.

6 § (19.7.1974/612)

Fånge äger rätt att i skälig omfattning inneha saker för personligt bruk. Annan egendom, som fången medför vid ankomsten till straffanstalten eller som kommit dit under strafftidens lopp, skall på åtgärd av straffanstalten hållas i förvar tills fången blir frigiven. Är egendomen av den ärt att den lätt förskämmes eller är den eljest synnerligen svår att förvara, skall den på fångens bekostnad sändas till ställe, som han anvisar, eller ock säljas. Förskämt gods skall i vittnes närvaro förstöras.

Angående innehav och användning av en fånges penningmedel bestäms genom förordning av statsrådet. Förbjudna penningmedel som påträffats hos en fånge eller på något annat ställe i anstaltens utrymmen och som tillhör honom kan tas i förvar i anstalten tills fången friges. Straffanstaltens direktör beslutar om saken. (16.2.2001/137)

Är egendom som fånge har på annan ort i behov av vård, och kan fången icke själv ombesörja saken, skall direktören anmäla saken hos socialnämnden i fångens hemkommun, som skall vidtaga åtgärder för egendomens vård. Socialnämnden kan vid behov anhålla om att god man förordnas för vården av egendomen.

Fångarna skall på straffanstaltens åtgärd beredas möjlighet att köpa livsmedel och andra för personligt bruk lämpliga varor.

7 § (19.7.1974/612)

Straffanstalt skall tillhandahålla fånge för ändamålet lämpliga kläder. Fånge skall tillåtas att använda egna kläder, om dessa är i gott skick och uppenbar risk för rymning icke därigenom kan antagas uppstå. Fånge äger rätt att inför domstol uppträda i andra kläder än fångdräkt.

8 § (19.7.1974/612)

Fånge skall dagligen få vistas utomhus och bedriva lämplig motion. Om fånges hälsa skall även eljest dragas försorg.

Sjuk eller skadad fånge skall behörigen vårdas och rehabiliteras.

Fånge skall givas tandvård, när detta är nödvändigt för behandling av sjukdom eller till förhindrande av betydande skada.

9 § (19.7.1974/612)

Post- och andra försändelser till eller från fånge får granskas av straffanstaltens direktör eller av tjänsteman, som denne förordnat. Brev får ej läsas, om icke detta är nödigt för att förhindra brott eller särskilt skäl att befara missbruk av rätten till brevväxling föreligge. Brev eller försändelse, som av ovan nämnt skäl eller med anledning av 6 § 1 mom. icke frambefordras, skall återställas till avsändaren eller lämnas till fången när han frigives, ifall icke försändelsens art utgör hinder härför.

Brevväxling mellan en fånge och en myndighet som övervakar verksamheten vid straffanstalten eller mellan en fånge och ett övervakningsorgan för de mänskliga rättigheterna hos vilka fången enligt internationella konventioner har besvärs- eller klagorätt skall utan dröjsmål frambefordras ogranskade. Brev från en fånge till en advokat eller till ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud skall utan dröjsmål frambefordras ogranskade. (31.1.1995/128)

En fånge kan beviljas tillstånd att stå i telefonförbindelse med en person utanför anstalten. För användning av telefon uppbärs högst en avgift som motsvarar den kostnad som föranletts därav. En fånges telefonsamtal får avlyssnas, om det är behövligt för att förhindra brott eller särskilda skäl att befara missbruk föreligger. Innan avlyssningen påbörjas skall fången och den person med vilken han står i telefonförbindelse underrättas om att samtalet kommer att avlyssnas. Samtal mellan en fånge och en myndighet som övervakar verksamheten vid straffanstalten eller mellan en fånge och en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud får inte avlyssnas. (31.1.1995/128)

4 mom. har upphävts genom L 31.1.1995/128. (31.1.1995/128)

9 a § (31.1.1995/128)

En fånge har rätt att under övervakning ta emot besök så som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. Besök av en nära anhörig och en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud samt, om övervakning av någon annan orsak inte anses nödvändig, även andra besök kan tillåtas äga rum utan övervakning. (16.2.2001/137)

Om det finns grundad anledning att befara missbruk, kan det ställas som villkor för ett besök att den som har kommit för att träffa fången samtycker till kroppsvisitation för utredning av vad han har i sina kläder eller annars bär på sig. En kroppsvisitation skall förrättas finkänsligt och den får inte förorsaka större olägenhet för besökaren än genomförandet av visitationen oundvikligen kräver.

Om besökaren vägrar att underkasta sig kroppsvisitation, kan besöket ordnas under särskilt övervakade förhållanden eller vid behov förbjudas. Besök av en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud får dock inte förbjudas.

Om besökaren befunnits ha infört eller försökt införa narkotika, andra rusmedel eller förbjudna föremål i fängelset, kan direktören meddela besökaren ett med tanke på omständigheterna skäligt förbud mot att besöka fängelset. Förbudet får vara i kraft högst sex månader. Ett besöksförbud kan vid behov förnyas. Besöksförbud får inte meddelas en nära anhörig eller en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är ombud för fången och inte heller om det är möjligt att utan att äventyra ordningen i anstalten ordna besöket så som avses i 3 mom.

9 b § (19.3.1999/364)

En fånge kan i vittnes närvaro kroppsvisiteras, om det är behövligt för att förebygga rymning, upprätthålla ordningen eller om fången misstänks för innehav av förbjudna föremål eller ämnen. Beslut om kroppsvisitation fattas av direktören för staffanstalten, jourhavande tjänstemannen vid anstalten, någon som handhar förmansuppgifter inom övervakningen eller någon annan tjänsteman som enligt arbetsordningen är ansvarig för övervakningen av anstalten eller en avdelning vid den. Specialgranskning får utföras i straffanstalten, en avdelning i anstalten eller något annat utrymme i den, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen och säkerheten eller för att finna förbjudna föremål eller ämnen. Om det i en avdelning eller i andra utrymmen vid straffanstalten utförs specialgranskning, får kroppsvisitation företas på alla fångar som är placerade vid avdelningen eller som befinner sig i de utrymmen som skall granskas. Direktören för straffanstalten, vaktchefen eller jourhavande tjänstemannen vid anstalten beslutar om specialgranskning.

Straffanstaltens direktör kan besluta om kroppsbesiktning på en fånge, om fången på sannolika skäl misstänks för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i mer än sex månader eller för straffbart bruk av narkotika. Om kroppsbesiktningen utförs av någon som inte tillhör hälsovårdspersonalen, skall ett vittne vara närvarande. I övrigt iakttas vid kroppsbesiktning 5 kap. 12 § 2 och 3 mom. tvångsmedelslagen (450/1987). (13.7.2001/656)

Om det finns skäl att misstänka att fången är påverkad av alkohol eller något annat rusmedel, kan direktören för straffanstalten utan hinder av tvångsmedelslagen besluta att fången skall lämna urin-, saliv- eller utandningsprov. Dessutom kan som villkor för oövervakat besök, tillstånd att avlägsna sig, tillstånd till studier och till civilt arbete samt till deltagande i sammankomst eller tillställning som anordnas utanför anstalten uppställas att fången på uppmaning skall lämna urin-, saliv- eller utandningsprov. Provtagningen får inte förorsaka onödig olägenhet för den som undersöks. På en fånge som utan giltigt skäl vägrar lämna urin-, saliv- eller utandningsprov kan blodprov tas. (19.1.2001/19)

9 c § (16.2.2001/137)

I en straffanstalt kan det finnas avdelningar för fångar som förbinder sig att avstå från alkohol och andra rusmedel samt att på uppmaning lämna urin-, saliv- eller utandningsprov. En fånge som bryter sin förbindelse avlägsnas från avdelningen. Genom beslut av brottspåföljdsverket kan också en hel straffanstalt förordnas att vara en sådan enhet.

9 d § (19.3.1999/364)

En fånge får isoleras från andra fångar, om det finns grundad anledning att misstänka att han inom straffanstalten eller när han kommer dit har rusmedel eller andra förbjudna ämnen eller föremål i sin kropp.

Straffanstaltens direktör beslutar om isolering. En fånge får hållas isolerad tills rusmedlen eller de andra förbjudna medlen eller föremålen har avlägsnat sig ur fångens kropp eller det annars inte längre finns orsak till isolering. Isolering får dock fortgå högst sju dygn. Om isoleringen förorsakar fara för fångens hälsa, skall isoleringen avbrytas.

En läkare skall så snabbt som möjligt undersöka om isoleringen kan äventyra fångens hälsa. Den isolerades hälsotillstånd skall även i övrigt noggrant följas.

9 e § (19.3.1999/364)

Som villkor för tillträde till en straffanstalt kan uppställas att vederbörande går igenom en metalldetektor.

I straffanstalten eller på dess område kan därvarande personer granskas med för ändamålet lämpliga hjälpmedel eller skolad hund i syfte att finna sprängämnen och rusmedel.

10 § (19.7.1974/612)

Bryter en fånge mot ordningen i fängelset eller mot villkoren i ett tillstånd att avlägsna sig, i ett tillstånd till civilt arbete eller till studier eller begår han i anstalten ett brott för vilket påföljden enligt allmän lag bedöms vara böter (ordningsförseelse), kan fången, om inte en tillrättavisning anses tillräcklig, disciplinärt bestraffas med

1) varning,

2) förlust eller minskning av rättigheter (förlust av rättigheter),

3) överföring till enrum (enrum) eller

4) när fången för ordningsförseelse bestraffas med enrum, med att tiden för detta straff samtidigt i sin helhet eller till någon del inte skall räknas såsom strafftid (förlust av avtjänad tid).

(31.1.1995/128)

Förlust av rättigheter kan gälla deltagande i fritidsverksamhet, inköp och innehav av varor i anstalten samt användning av penningmedel. Dessa rättigheter kan förordnas bli förverkade eller minskade särskilt för sig eller jämte enrum. Enrum kan också förenas med begränsningar av fångens rätt att begagna sig av bibliotek och följa med radio- och televisionsprogram samt att idka hobbyverksamhet. En förlust av rättigheter skall i främsta rummet avse de rättigheter som har missbrukats så att disciplinärt förfarande med anledning därav har vidtagits. (31.1.1995/128)

Fånge som gjort sig skyldig till två eller flera ordningsförseelser skall för dem påföras ett enhetligt straff.

Annat disciplinärt straff än varning kan påföras villkorligt med en prövotid av minst en och högst tre månader. Begår fången ej under prövotiden ny ordningsförseelse, förfaller straffet. Påföres disciplinärt straff för ordningsförseelse, som blivit begången under prövotiden, skall tillika beslutas, huruvida det tidigare disciplinära straffet skall gå i verkställighet.

10 a § (29.6.2001/580)

Direktören för en straffanstalt beslutar om bestraffande av en fånge med varning, förlust av rättigheter för högst 30 dygn eller enrum i högst 20 dygn eller, om nämnda straff inte anses vara tillräckliga, med förlust av avtjänad tid. Den sammanlagda tiden för förlust av avtjänad tid får inte överskrida hälften av strafftiden eller 90 dagar. Direktören fattar även beslut om verkställighet av ett villkorligt påfört disciplinärt straff med anledning av en ny ordningsförseelse som en fånge har gjort sig skyldig till under prövotiden.

Om en fånge utan avbrott har hållits i enrum 20 dygn, kan ett nytt straff av samma slag verkställas tidigast när sju dygn förflutit från det verkställigheten av det föregående straffet avslutades.

Om en fånge vid en domstol döms till straff för ett brott för vilket fången har påförts ett disciplinärt straff, förfaller det disciplinära straffet till den del det inte har verkställts.

10 b § (19.7.1974/612)

Fånge skall höras innan disciplinärt straff påföres honom.

Efter att ha fått kännedom om en förseelse skall direktören utan dröjsmål undersöka saken tillsammans med en ojävig person. (29.6.2001/580)

Över disciplinära straff skall direktören eller av honom förordnad tjänsteman föra disciplinsdagbok.

10 c § (19.7.1974/612)

Då fånges förseelse undersöks och beslut om fastställande av disciplinärt straff inväntas, får fången genom beslut av direktören eller av honom förordnad tjänsteman förvaras i enrum, om detta för tryggande av ordningen i fängelset eller av annan särskild orsak är nödigt. Förvaringstiden får emellertid icke överstiga sju dygn.

Den tid fånge i enlighet med 1 mom. förvarats i enrum skall skäligen beaktas såsom avdrag då det disciplinära straffet fastställes.

11 § (19.7.1974/612)

Fånge får icke beläggas med fängsel, såframt det ej är nödvändigt för hindrande av rymning under transport eller för tyglande av våldsamhet, som icke på annat sätt kunnat stävjas och som kan medföra risk för fångens egen eller annans säkerhet eller tillskynda egendom betydande skada. Åtgärden får ej pågå längre tid än vad som är nödvändigt. När fånge höres inför domstol, skall fängslet avlägsnas. För tyglande av våldsamhet kan fånge i stället för att beläggas med fängsel placeras i ett på ändamålsenligt sätt anordnat enrum.

Om beläggande med fängsel och placering i enrum beslutar i straffanstalt direktören samt om beläggande med fängsel utanför anstalten den tjänsteman, på vilken uppsikten över fången ankommer.

Om beläggande med fängsel eller placering i enrum är nödvändigt för tyglande av en fånges våldsamma beteende, skall en läkare i mån av möjlighet höras. Straffanstaltens direktör skall ofördröjligen underrättas om åtgärden. (29.6.2001/580)

Om beläggande med fängsel och placering i enrum samt orsaken därtill skall anteckning göras i disciplinsdagboken.

11 a § (21.4.1995/583)

En fånge som avtjänar straff för brott som avses i 12 och 13 kap. strafflagen (politisk fånge) har samma rätt att utanför anstalten anskaffa kost som en rannsakningsfånge. En politisk fånge är inte skyldig att delta i arbete och inte heller i undervisning eller rådgivning inom anstalten. I mån av möjlighet skall fången likväl beredas tillfälle till sådant deltagande.

11 b § (13.6.2003/521)

Om en fånge försöker fly eller gör motstånd mot en vakt eller någon annan som har till uppgift att hindra rymning eller hålla fången till ordningen, har dessa rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att förhindra rymningen eller upprätthålla ordningen och som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarliga. Detsamma gäller om någon annan än fången gör motstånd i de aktuella fallen.

Den som på begäran eller med samtycke av en person som nämns i 1 mom. bistår denne i ett tjänsteuppdrag som avses i momentet har rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att förhindra rymningen eller upprätthålla ordningen och som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarliga.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § strafflagen.

12 § (14.3.2002/198)

Information om att en fånge frigivits och avlägsnat sig från anstalten samt om ett avgörande som gäller tillstånd att avlägsna sig får lämnas till målsäganden eller någon annan person, om det på grund av fångens beteende eller av denna framförda hotelser finns grundad anledning att misstänka att fången gör sig skyldig till ett brott som riktar sig mot någondera av de ovan nämndas liv, hälsa eller frihet eller mot en sådan persons liv, hälsa eller frihet som står någondera av dem nära.

Information skall lämnas finkänsligt. Om en i 1 mom. avsedd person som är i fara uttryckligen motsätter sig får information inte lämnas.

Brottspåföljdsverket eller direktören för straffanstalten beslutar om lämnande av information.

13 § (10.6.1988/506)

Den som har dömts till ett fängelsestraff på viss tid kan friges villkorligt när han av straffet, det avdrag som domstolen gjort med stöd av 6 kap. 13 § strafflagen medräknat, har avtjänat två tredjedelar eller, om det finns synnerliga skäl att frige honom, hälften, i vartdera fallet dock minst 14 dagar. Som synnerligt skäl betraktas att fången under tre år före den dag då brottet begicks inte har avtjänat fängelsestraff i en straffanstalt eller varit internerad i tvångsinrättning. (13.6.2003/521)

När det prövas om en fånge skall friges villkorligt, skall beaktas arten av hans brott och orsakerna därtill, hans tidigare levnadssätt och uppförande i straffanstalten, de förhållanden som han råkar i efter frigivningen samt en utredning om att han kan försörja sig på ett hederligt sätt, och om det på grund av nämnda omständigheter eller av andra skäl kan antas att han kommer att leva klanderfritt i framtiden. Har fången tidigare varit villkorligt frigiven, skall dessutom beaktas orsaken till att han förverkat sin villkorliga frihet. Frågan om en fånge skall friges villkorligt kan avgöras redan på förhand, och härvid kan som villkor uppställas att han före frigivningen ger fängelsedirektören godtagbara upplysningar om sin försörjning i villkorlig frihet samt att han uppför sig klanderfritt i straffanstalten. Samtidigt kan det uppställas andra villkor som fången skall uppfylla för att bli villkorligt frigiven.

Om villkorlig frigivning beslutar brottspåföljdsverket eller fängelsets direktör enligt verkets anvisningar. Direktörens beslut enligt vilket en fånge inte skall friges villkorligt inom en månad efter det han enligt anvisningar av brottspåföljdsverket tidigast kan friges villkorligt, skall föreläggas brottspåföljdsverket för avgörande. Brottspåföljdsverket kan bestämma att beslut av direktören även i andra fall skall föreläggas verket för avgörande. (16.2.2001/137)

När direktören behandlar ett ärende som gäller villkorlig frigivning skall denne bereda fången tillfälle att bli hörd. Till de handlingar som skall tillställas brottspåföljdsverket skall direktören foga en redogörelse för vad fången har anfört vid behandlingen av ärendet. Ett avslag som gäller villkorlig frigivning skall motiveras. (16.2.2001/137)

14 § (1.4.1966/203)

En villkorligt frigiven skall under prövotiden stå under övervakning, om inte brottspåföljdsverket, eller enligt av verket givna anvisningar, straffanstaltens direktör på grund av att prövotiden är kort eller av något annat synnerligt skäl beslutar annorlunda. Avsikten med övervakningen är att hindra den i villkorlig frihet försatte att begå nytt brott samt att stöda den övervakade i hans strävan att leva oklanderligt. (16.2.2001/137)

Till övervakare kan en härtill lämpligbefunnen person förordnas. Har en sådan övervakare inte förordnats, skall chefen för polisdistriktet handha övervakningen. (16.2.2001/137)

Då fånge frigives villkorligt skall fängelsedirektören för honom utfärda fripass, i vilket skola angivas prövotiden och huruvida fången under denna tid står under övervakning samt de övriga föreskrifter han under prövotiden skall iakttaga.

Övervakningen skall ordnas så, att den icke onödigt hindrar den villkorligt frigivnes förvärvsarbete eller väcker allmän uppmärksamhet.

14 a § (1.4.1966/203)

Villkorligt frigiven åligger:

1) att omedelbart begiva sig till utsatt försörjningsort;

2) att inom tre dygn efter ankomsten till försörjningsorten uppvisa sitt fripass för övervakaren samt meddela denne sin bostadsadress och sin arbetsgivare,

3) att föra ett stilla och otadligt leverne samt undvika sällskap med personer, som föra ett vanartigt leverne;

4) att på anmodan infinna sig hos övervakaren och lämna de upplysningar om sig och sina förhållanden som denne kräver;

5) att på förhand för övervakaren uppgiva förändring av bostad, arbetsplats eller boningsort och, om enligt 6 punkten icke annorlunda är bestämt, av övervakaren på förhand utverka tillstånd att lämna sin boningsort; samt

6) att iakttaga de övriga föreskrifter, som meddelats honom vid den villkorliga frigivningen eller därefter givas av övervakaren.

Om en villkorligt frigiven inte iakttar eller annars bryter mot vad som bestäms i 1 mom. eller föreskrivs med stöd av det (misskötsamhet), kan domstolen förklara den villkorliga friheten förverkad. Överträder en villkorligt frigiven som inte står under övervakning bestämmelserna i 1 mom. 3 punkten eller honom enligt 6 punkten meddelade föreskrifter, kan brottspåföljdsverket ställa honom under övervakning för den återstående prövotiden. (16.2.2001/137)

Har en villkorligt frigiven under en övervakningstid av minst sex månader visat gott uppförande och föreligger grundad anledning att anta att det inte är nödvändigt att fortsätta övervakningen, kan brottspåföljdsverket på framställning av övervakaren inställa övervakningen. (16.2.2001/137)

15 § (19.5.1944/339)

Anser övervakaren eller en i 1 kap. 6 § 1 punkten tvångsmedelslagen nämnd anhållningsberättigad tjänsteman att den villkorligt frigivne på grund av misskötsamhet skall förverka sin villkorliga frihet, skall han skriftligen yrka detta vid den allmänna underrätten på den ort där den frigivne är bosatt. En anhållningsberättigad tjänsteman får av synnerliga skäl bestämma att den frigivne skall tas i förvar. Tjänstemannen skall då utan dröjsmål och senast den första vardagen efter förvarstagandet vid den nämnda underrätten eller den allmänna underrätten på den ort där fången förvaras yrka förverkande av den villkorliga friheten. Övervakaren skall underrättas om förvarstagandet samt om tid och plats för domstolsbehandlingen. Yrkandet och underrättelsen får ske muntligen eller per telefon. Ett sådant yrkande skall bekräftas skriftligen. (20.4.1990/349)

Den anhållningsberättigade tjänstemannen skall på begäran av övervakaren låta utreda om den villkorligt frigivne har misskött sig. Har han tagits i förvar, skall utredningen göras på tjänstemannens initiativ. (20.4.1990/349)

Står den frigivne inte under övervakning kan en anhållningsberättigad tjänsteman, om det inte finns tillräckliga skäl att förklara den villkorliga friheten förverkad, föreslå brottspåföljdsverket att den frigivne skall ställas under övervakning. (16.2.2001/137)

Har den frigivne förövat nytt brott, skall den domstol, som däröver dömmer, tillika bestämma, huruvida han på grund därav förverkat sin villkorliga frihet eller icke.

Har villkorligt frigiven fånge under prövotiden underlåtit att iakttaga honom meddelade föreskrifter eller under sagda tid förövat nytt brott, må jämväl efter prövotidens utgång, på sätt i denna paragraf stadgas, kunna förordnas, att han förverkat sin villkorliga frihet. Sedan ett år förflutit från prövotidens utgång, må sådant förordnande dock ej meddelas av annan orsak än på grund av nytt brott.

15 a § (20.4.1990/349)

Ett i 15 § 1 mom. nämnt yrkande om att villkorlig frihet skall förverkas skall av domstolen tas upp utan dröjsmål. Om den som yrkandet gäller har tagits i förvar, skall yrkandet tas upp inom en vecka. Handläggningen av ett yrkande som gäller den som tagits i förvar får endast av särskilda skäl uppskjutas och högst med en vecka. Förvaret fortgår till den följande handläggningen, om inte domstolen beslutar något annat.

Den som har framställt yrkandet skall vara närvarande då det behandlas av domstolen. En anhållningsberättigad tjänsteman får likväl förordna någon annan tjänsteman att vara närvarande i hans ställe, och övervakaren får vara företrädd av ett ombud. Har yrkandet framställts av en anhållningsberättigad tjänsteman, får övervakaren vara närvarande personligen eller genom ombud eller sända sitt skriftliga utlåtande till domstolen med anledning av yrkandet. Svaranden skall vara personligen närvarande.

15 b § (20.4.1990/349)

Bestämmer domstolen att svaranden skall förverka sin villkorliga frihet skall det, om inte domstolen av särskilda skäl bestämmer något annat, bestämmas att han genast skall förpassas till fängelset för att avtjäna sitt reststraff, om han nöjer sig med beslutet, och i annat fall att hållas i fängelse tills något annat bestäms i saken eller tills förvaret har pågått en tid som motsvarar reststraffet. Har den frigivne före beslutet tagits i förvar, skall domstolen bestämma att den tid som motsvarar förvaret skall räknas av från reststraffet.

Förkastas yrkandet om att den villkorliga friheten skall förverkas, skall det bestämmas att den som tagits i förvar genast skall försättas på fri fot.

15 c § (20.4.1990/349)

Vid behandlingen av ett yrkande som avses i 15 a § 1 mom. skall i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om rättegången i brottmål.

16 § (10.6.1988/506)

Den som har förverkat sin villkorliga frihet skall förpassas till fängelse för att avtjäna det straff som återstod när han frigavs (reststraff).

En fånge som avtjänar endast reststraff kan på nytt friges villkorligt sedan han avtjänat minst en månad av reststraffet.

En fånge som utöver reststraff avtjänar ett annat fängelsestraff kan på nytt friges villkorligt sedan han av det sammanräknade straffet har avtjänat den tid som motsvarar den i 13 § 1 mom. stadgade delen av det andra straffet samt ytterligare en månad, likväl högst reststraffets längd.

17 § (19.5.1944/339)

Har fånge blivit villkorligt frigiven och icke, enligt vad i 15 § stadgas, förverkat den villkorliga friheten, skall han anses hava utstått frihetsstraffet till fullo, då prövotiden gått till ända.

Prövotiden är lika lång som reststraffet, dock minst tre månader och högst tre år. (20.4.1990/349)

18 § (19.5.1944/339)

När fånge på villkor frigives frän straffanstalt, skola tillika med fripasset hans penningar och övriga tillhörigheter åt honom överlämnas. Överstiga penningarna det belopp, som prövas åtgå under färden till fångens hem eller försörjningsort samt hans vistelse och nödvändiga behov där under första tiden, skall återstoden av penningarna sändas till vårdnämnden i hans boningsort för att efter hand honom tillhandahållas.

18 a § (20.6.1963/328)

Angående åtgärder rörande villkorligt frigivna stadgas jämväl i lagen den 20 juni 1963 om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål (326/63).

19 §

Då fånge utan wilkor frigifwes från straffanstalt; tillställe föreståndare honom betyg deröfwer samt öfwerlemne åt honom tillika hans penningar och öfriga tillhörigheter.

20 § (23.4.1976/346)

20 § har upphävts genom L 23.4.1976/346.

21 § (31.1.1995/128)

21 § har upphävts genom L 31.1.1995/128.

3 kap. (19.7.1974/612)

Om verkställighet i fängelse

1 § (19.7.1974/612)

Fängelsestraff verkställes i fängelse på sätt i detta kapitel är stadgat eller i öppen anstalt eller ungdomsfängelse såsom i 4 och 5 kap. stadgas.

Angående verkställighet av fängelsestraff i vissa fall i Danmark, Island, Norge och Sverige är stadgat särskilt.

2 § (19.7.1974/612)

Fångar skall placeras och grupperas med beaktande av hemort, ålder, hälsotillstånd, förmodad anpassning till anstaltsförhållandena, yrkesskicklighet och arbetsförmåga, behov av yrkesutbildning och annan undervisning samt andra individuella egenskaper.

Män och kvinnor skall hållas på olika bostadsavdelningar och i mån av möjlighet i skilda anstalter.

2 a § (19.3.1999/364)

Vid en straffanstalt kan det finnas avdelningar som är olika i fråga om graden av övervakning och verksamhetssätt. Avdelningarna skall ha en dagordning som direktören fastställer.

Direktören för straffanstalten beslutar om placering vid en avdelning. När beslut om placering vid en avdelning fattas skall fångens individuella egenskaper, hans möjligheter att uppfylla sin sysselsättningsplikt samt upprätthållandet av ordningen och säkerheten vid anstalten beaktas.

2 b § (19.3.1999/364)

Genom beslut av brottspåföljdsverket kan en avdelning som är isolerad från den övriga anstalten (säkerhetsavdelning) av säkerhetsskäl inrättas vid en straffanstalt. (16.2.2001/137)

En fånge kan placeras vid säkerhetsavdelningen, om

1) fången av grundad anledning kan misstänkas göra sig skyldig till spridning av narkotika eller andra rusmedel eller på annat sätt delta i dylik verksamhet eller göra sig skyldig till annan allvarlig brottslig verksamhet,

2) fången på annat sätt allvarligt äventyrar säkerheten vid anstalten,

3) fången har rymt eller försökt rymma och han anses alltjämt vara särskilt benägen att rymma, eller om

4) det finns skäl att misstänka att försök att frita fången kommer att göras.

En fånge kan också placeras vid säkerhetsavdelning, om placeringen är motiverad i syfte att garantera fångens egen säkerhet.

2 c § (19.3.1999/364)

Beslut om placering av en fånge vid säkerhetsavdelning fattas av brottspåföljdsverket på framställning av straffanstaltens direktör eller efter att verket har hört direktören. Fången skall meddelas grunderna för placeringen, om meddelandet inte förorsakar fara för någon annans hälsa eller säkerhet eller inverkar störande på utredningen av ett brott. (16.2.2001/137)

Placering vid säkerhetsavdelning får inte fortgå längre än vad som är nödvändigt. Ett beslut om placering av en fånge vid säkerhetsavdelning och grunderna för detta skall med högst tre månaders intervaller tas till ny prövning.

En vid avdelningen placerad fånges hälsa skall ägnas speciell omsorg och hans hälsotillstånd även i övrigt följas.

2 d § (19.3.1999/364)

En fånge skall beviljas möjlighet att uppfylla sin sysselsättningsplikt i aktiviteter som lämpar sig för säkerhetsavdelningen samt att delta i fritidsverksamhet.

Rättigheterna för en fånge som är placerad vid säkerhetsavdelningen får inte begränsas i större omfattning än vad placeringen ovillkorligen kräver. I syfte att trygga ordningen vid avdelningen kan fångens rätt att inneha egendom begränsas.

Post- och andra försändelser från och till en fånge får granskas och läsas, om det finns skäl för det. Om ett brev inte frambefordras, iakttas bestämmelserna i 2 kap. 9 § 1 mom. Dessutom iakttas bestämmelserna i 2 kap. 9 § 2 mom. Ett villkor för användning av telefon är att fången samtycker till att hans samtal utöver att de kan avlyssnas även kan bandas. I övrigt tillämpas vid avlyssning av telefonsamtal bestämmelserna i 2 kap. 9 § 3 mom.

En fånges rätt att träffa andra än sina nära anhöriga, en advokat som fungerar som hans ombud eller ett allmänt rättsbiträde kan begränsas, om det finns grundad anledning att misstänka missbruk.

2 e § (19.3.1999/364)

Inträde i en säkerhetsavdelning äger rum genom en metalldetektor och inträdande personer kan granskas. Om det finns grundad anledning att misstänka missbruk, kan som villkor för tillträde till avdelningen eller besök uppställas att personen i fråga samtycker till kroppsvisitation vars syfte är att undersöka vad han bär i sina kläder eller i övrigt med sig.

3 § (19.7.1974/612)

När en fånge har anlänt till fängelset, skall han visiteras i vittnes närvaro. När ordningen så kräver kan en fånge visiteras även annars. Härvid skall visitationen i mån av möjlighet utföras i vittnes närvaro. De utrymmen som står till fångarnas förfogande och egendom som fångarna innehar kan vid behov granskas. De föremål som är ägnade att förorsaka olägenhet med tanke på renligheten, ordningen eller säkerheten vid anstalten kan omhändertas för att förvaras i anstalten eller sändas till ett ställe utanför straffanstalten som fången har anvisat. Direktören för anstalten beslutar om övervakningen av utrymmena i fängelset och huruvida de skall hållas låsta. (31.1.1995/128)

Fångar skall placeras i enskilda rum eller gemensamma rum, varvid om möjligt fångarnas egna önskemål skall följas. En fånge får dock hållas avskild från andra fångar på det sätt som stadgas i 9 § 2 och 3 mom. (13.2.1987/128)

Politisk fånge får ej mot sin vilja placeras tillsammans med fånge som avtjänar straff för annat brott.

Dörrarna till rum i vilka fångar som bör anses pålitliga bor eller arbetar kan hållas olåsta.

4 § (19.7.1974/612)

Fånge skall iakttaga ordning och renlighet i och utom straffanstalten.

Fånge är skyldig att under straffanstalten.

5 § (31.1.1995/128)

En fånge är skyldig att under ordinarie arbetstid arbeta eller delta i utbildning eller någon annan sysselsättning som straffanstalten ordnar eller godkänner. Om deltagande i arbete, utbildning eller någon annan sysselsättning beslutar direktören för anstalten.

En fånge skall helt eller delvis befrias från sysselsättningsplikten, om hans hälsotillstånd eller andra viktiga skäl kräver det. Om befrielse från sysselsättningsplikten beslutar direktören.

En fånge skall delta i rengöringsarbeten och andra motsvarande hushållsarbeten som hör till dagordningen i straffanstalten.

6 § (19.7.1974/612)

Under den ordinarie arbetstiden skall fånge utföra arbete för statens räkning (fångarbete) eller ock för egen räkning sådant godtagbart arbete, som utan olägenhet lämpar sig att utföras i straffanstalten med fångens egna eller till hans förfogande ställda verktyg (eget arbete).

En fånge som bör anses pålitlig får med tillstånd av brottspåföljdsverket eller, enligt av verket utfärdade föreskrifter, av direktören för straffanstalten under ordinarie arbetstid utföra arbete i frihet under lämplig uppsikt på arbetsplatsen (civilt arbete). Den som avtjänar fängelsestraff för tjänstebrott kan likväl inte beviljas tillstånd att som civilt arbete sköta offentlig tjänst eller befattning. (16.2.2001/137)

Om en fånge inte återvänder till straffanstalten den dag som föreskrivs i villkoren för tillståndet, skall tiden mellan den föreskrivna dagen och den faktiska dagen för återkomsten eller dagen för gripande inte inräknas i strafftiden, dessa dagar medräknade. (29.6.2001/580)

7 § (31.1.1995/128)

För en fånge skall i mån av möjlighet ordnas sådant arbete eller någon annan sysselsättning som motsvarar hans anlag och som är ägnad att upprätthålla och utveckla hans yrkesskicklighet eller annars främja hans möjligheter att klara sig i samhället.

8 § (16.2.2001/137)

Brottspåföljdsverket eller, enligt av verket utfärdade föreskrifter, direktören för straffanstalten kan bevilja en fånge, vars personliga närvaro i läroanstalt utom fängelset bör anses motiverad på grund av studier eller skolgång, tillstånd att för ändamålet avlägsna sig från straffanstalten.

Den tid en fånge med stöd av ett i 1 mom. avsett tillstånd vistas utom straffanstalten skall inräknas i strafftiden, om fången iakttagit villkoren i tillståndet. I annat fall skall brottspåföljdsverket eller, enligt av verket utfärdade föreskrifter, direktören för straffanstalten bestämma, huruvida denna tid helt, delvis eller alls skall inräknas i strafftiden.

Om en fånge inte återvänder till straffanstalten den dag som föreskrivs i villkoren för tillståndet, skall tiden mellan den föreskrivna dagen och den faktiska dagen för återkomsten eller dagen för gripande inte inräknas i strafftiden, dessa dagar medräknade. (29.6.2001/580)

9 § (19.7.1974/612)

Fånge får tillbringa sin fritid tillsammans med andra fångar, såframt ej direktören för ordningens bevarande eller av i förordning stadgat annat skäl annorlunda beslutar. Fånge, som önskar tillbringa sin fritid ensam, skall i mån av möjlighet beredas tillfälle därtill.

En fånge får hållas avskild från andra fångar, om det är nödvändigt för att förhindra

1) att fången utsätter någon annans liv och hälsa för allvarlig fara,

2) uppenbart rymnings- eller fritagningsförsök,

3) att fången fortsätter att använda rusmedel eller att begå rusmedelsbrott eller

4) annat motsvarande beteende från fångens sida som allvarligt äventyrar ordningen i fängelset,

och om sådana handlingar inte kan förhindras på annat sätt.

(13.2.1987/128)

Beslut om att en fånge skall hållas avskild fattas av direktören för straffanstalten. När han beslutar om att en fånge skall hållas avskild och vid tillsynen över verkställigheten av beslutet skall direktören samarbeta med fängelsets läkare. Avskildheten får inte fortgå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med åtgärden. De rättigheter som i övrigt tillkommer en fånge som placerats avskilt får inte begränsas mer än placeringen nödvändigtvis förutsätter. Med högst en månads mellanrum skall frågan om fången måste hållas avskild prövas på nytt. (13.2.1987/128)

Under sin fritid får fånge för egen räkning utföra sådant arbete som utan olägenhet lämpar sig att utföras i straffanstalten medfångens egna eller till hans förfogande ställda verktyg (fritidsarbete).

9 a § (19.3.1999/364)

En fånge kan på egen begäran hållas avskild från andra fångar, om det finns grundad anledning till det. Rättigheterna för en fånge som hålls avskild på egen begäran får inte begränsas mera än vad som nödvändigtvis förorsakas av avskildheten. För en fånge som hålls avskild skall om möjligt ordnas arbete, utbildning eller annan verksamhet som lämpar sig för dagordningen vid avdelningen.

10 § (31.1.1995/128)

Till en fånge som arbetar eller deltar i utbildning eller i någon annan sysselsättning som anstalten ordnar eller godkänner betalas arbetspenning.

Till en fånge som har befriats från sysselsättningsplikten betalas brukspenning.

Arbets- och brukspenning kan utgå med olika belopp enligt de grunder som justitieministeriet har fastställt. Arbets- och brukspenning kan helt eller delvis lämnas obetald, om detta kan anses befogat med hänsyn till stöd som fången får från någon annan myndighet eller av något annat särskilt skäl. Justitieministeriet kan också bestämma att ett belopp som justitieministeriet har fastställt som ersättning för kost och logi kan uppbäras hos fångarna i dessa fall.

11 § (19.7.1974/612)

Fånge, som utför eget arbete eller civilt arbete, skall i ersättning för sitt uppehälle till fängelset betala ett av justitieministeriet fastställt belopp som motsvarar de genomsnittliga kostnaderna.

Fånge, som underlåter att på föreskriven tid betala ersättning, skall placeras i fångarbete.

Det material som fånge behöver för eget arbete skall han själv bekosta.

12 § (31.1.1995/128)

Av arbets- och brukspenning samt av vad som för fången återstår av inkomst av eget arbete sedan i 11 § stadgad ersättning uppburits ävensom av inkomst som redovisats en fånge för fritidsarbete kan sedan därav gjorts i lag stadgad innehållning för förskottsuppbörd av skatt, för ett ändamål som främjar fångens möjligheter att klara sig i friheten innehållas ett av justitieministeriet fastställt belopp, likväl högst hälften. Återstoden skall åtminstone en gång i månaden utges till fången för dennes eget bruk.

13 § (20.4.1990/349)

13 § har upphävts genom L 20.4.1990/349.

14 § (19.7.1974/612)

Arbets- och brukspenning samt inkomst av eget arbete och fritidsarbete får ej utmätas under den tid verkställigheten av straff pågår, ej heller under en tid av tre månader efter frigivningen.

15 § (19.7.1974/612)

Vad ovan i detta kapitel är stadgat om fängelse gäller även förvandlingsstraff för böter, såframt ej därom är stadgat särskilt.

4 kap. (19.7.1974/612)

Om verkställighet i öppen anstalt

1 § (19.7.1974/612)

Öppen anstalt en fast anstalt (öppet fängelse) eller en för visst arbete eller eljest för tidsbegränsat nyttjande grundad anstalt (arbetskoloni).

En öppen anstalt underlyder administrativt något fängelse eller är direkt underställd brottspåföljdsverket i enlighet med vad justitieministeriet bestämmer. (16.2.2001/137)

2 § (16.2.2001/137)

Brottspåföljdsverket kan förordna att förvandlingsstraff för böter och fängelsestraff på högst två år som ådömts för ett eller flera brott och med ett sådant straff sammanräknat förvandlingsstraff för böter skall avtjänas i en öppen anstalt. En förutsättning för förordnande till öppen anstalt är att den dömde lämpar sig för öppen anstalt och dess verksamhet och att det inte finns skäl att anta att denne utan lov avlägsnar sig från anstalten.

Brottspåföljdsverket kan förordna att en fånge som avtjänar sitt straff i ett fängelse eller ungdomsfängelse skall överföras till en öppen anstalt för viss tid eller för att avtjäna återstoden av sitt straff, om åtgärden är ändamålsenlig av fångvårdsskäl. En fånge som inte har fyllt 18 år kan överföras till en öppen anstalt om detta, trots att han eller hon inte kan förvaras avskilt från de vuxna fångarna, är förenligt med fångens fördel. Förordnandet kan enligt grunder som brottspåföljdsverket har fastställt också ges av direktören för straffanstalten.

Visar sig en fånge som är intagen i öppen anstalt vara olämplig för en sådan anstalt med hänsyn till sin läggning, sitt uppförande eller sin fysiska kondition, kan brottspåföljdsverket på framställning av fängelsets direktör eller föreståndaren för den öppna anstalten eller sedan direktören eller föreståndaren har hörts besluta att fången skall överföras till fängelse eller ungdomsfängelse. Tiden i öppen anstalt räknas härvid såsom strafftid.

3 § (16.2.2001/137)

Den som har förordnats till öppen anstalt skall använda egna kläder. Brottspåföljdsverket kan dock bestämma att i de öppna fängelserna eller i något av dem skall iakttas vad som bestäms om fånges kläder i 2 kap. 7 §.

4 § (19.7.1974/612)

I öppen anstalt intagen persons frihet får inskränkas endast i den mån ordningens upprätthållande och god arbetsdisciplin det kräver.

5 § (31.1.1995/128)

Den som är intagen i öppen anstalt är skyldig att under ordinarie arbetstid utföra arbete för statens räkning eller delta i utbildning eller någon annan sysselsättning som den öppna anstalten ordnar eller godkänner.

Den som är intagen i en öppen anstalt skall helt eller delvis befrias från sysselsättningsplikten, om hans hälsotillstånd eller något viktigt skäl kräver det. Direktören beslutar om befrielse från sysselsättningsplikter.

6 § (31.1.1995/128)

För arbete för statens räkning skall betalas gängse lön. Till dem som deltar i utbildning eller någon annan sysselsättning som anstalten ordnar eller godkänner betalas sysselsättningspenning. Om grunderna för och beloppet av lön och sysselsättningspenning beslutar justitieministeriet.

På lön och sysselsättningspenning skall göras i lag stadgad innehållning för förskottsuppbörd av skatt. Den som är intagen i öppen anstalt skall av sin lön betala ersättning till anstalten för kost och logi så som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. Återstoden skall, efter eventuell utmätning, minst två gånger i månaden utbetalas till den intagne för dennes eget bruk. (16.2.2001/137)

För underhåll till make och barn som försörjs av den som avtjänar sitt straff i en öppen anstalt samt för betalning av underhållsbidrag som fastställts genom dom eller avtal skall anstaltens direktör göra innehållning. Av den inkomst som anstalten betalar skall, sedan de ersättningar som avses i 2 mom. har betalts, högst hälften innehållas och tillställas dem som är berättigade till underhåll, lika mycket till var och en. Är inkomsten underkastad utmätning, skall det belopp som skall tillfalla dem som är berättigade till underhåll beräknas på den inkomst som återstår efter utmätningen. Det belopp som har innehållits för betalning av underhållsbidrag kan direktören tillställa socialnämnden som vidarebefordrar det till dem som är berättigade till underhållsbidrag.

Till den som är intagen i en öppen anstalt och som har befriats från sysselsättningsplikten betalas brukspenning med iakttagande i tillämpliga delar av 3 kap. 10 §.

Genom justitieministeriets beslut kan bestämmas att sysselsättningspenning eller brukspenning helt eller delvis kan lämnas obetald, om penningen med hänsyn till det understöd som fången får av någon annan myndighet eller av andra särskilda skäl inte är behövlig. Justitieministeriet kan även bestämma att det i dessa fall hos dem som är intagna i öppen anstalt kan uppbäras ersättning för kostnaderna för kost och logi till ett belopp som justitieministeriet har fastställt.

7 § (29.6.2001/580)

Den som är intagen i öppen anstalt och som där begår en ordningsförseelse eller utan lov avlägsnar sig därifrån eller bryter mot villkoren i ett tillstånd att avlägsna sig, i ett tillstånd till civilt arbete eller i ett studietillstånd, kan överföras till fängelse eller ungdomsfängelse för att avtjäna sitt straff, och direktören för straffanstalten kan påföra personen i fråga ett disciplinärt straff enligt 2 kap. 10 §.

Även om påföljden för förseelsen inte är överföring till fängelse eller ungdomsfängelse, kan den som är intagen i öppen anstalt påföras ett disciplinärt straff enligt 2 kap. 10 §. För verkställigheten av en ovillkorlig bestraffning med enrum kan den som är intagen i öppen anstalt överföras till fängelse eller ungdomsfängelse.

Den tid en fånge har varit frånvarande från en öppen anstalt utan tillstånd räknas in i strafftiden i enlighet med vad som föreskrivs i 2 kap. 3 c §.

8 § (31.1.1995/128)

Den som har förordnats till öppen anstalt och som utan giltigt skäl har underlåtit att infinna sig där på utsatt tid, skall sändas till fängelse eller ungdomsfängelse för att avtjäna sitt straff. Den som från öppen anstalt har försatts i villkorligt frihet men förverkat denna, skall även sändas till fängelse eller ungdomsfängelse för att avtjäna sitt reststraff, så som stadgas i 2 kap. 16 §.

9 § (19.7.1974/612)

Är ej annat särskilt stadgat, skall på straff som avtjänas i öppen anstalt tillämpas vad om fängelsestraff är stadgat.

5 kap. (19.7.1974/612)

Om verkställighet i ungdomsfängelse

1 § (31.5.1940/264)

I ungdomsfängelse utstås straff av de fångar, angående vilkas intagande i sådant fängelse förordnande enligt lagen den 31 maj 1940 om unga förbrytare meddelats.

2 § (19.7.1974/612)

Ungdomsfängelse är en särskild anstalt eller avdelning vid anstalt.

3 § (19.7.1974/612)

Fångar som avtjänar straff i ungdomsfängelse skall i främsta rummet förordnas till sådant arbete, som kan förenas med utbildning för ett yrke som motsvarar deras förmåga och anlag.

4 § (19.7.1974/612)

Fånge som icke använder egna kläder skall för bruk under arbetstiden tillhandahållas lämpliga kläder, vilka icke avviker från arbetsdräkt som allmänt användes i motsvarande arbete. Begagnar fånge ej egna kläder under fritid, skall fängelset tillhandahålla honom lämpliga fritidskläder.

5 § (31.1.1995/128)

5 § har upphävts genom L 31.1.1995/128.

6 § (19.7.1974/612)

Fånge skall genom handledning och rådgivning vägledas att efter frigivningen placera sig i uppgifter som motsvarar hans förmåga och anlag. Vid vägledningen skall uppmärksamhet särskilt fästas vid studier, yrkesval och medborgarfostran samt sysselsättnings- och bostadsfrågor ävensom vid andra problem som uppkommer efter frigivningen.

7 § (19.7.1974/612)

7 § har upphävts genom L 19.7.1974/612.

8 § (19.7.1974/612)

8 § har upphävts genom L 19.7.1974/612.

9 § (13.6.2003/521)

En fånge kan friges villkorligt från ungdomsfängelse när han av straffet, det avdrag som domstolen gjort med stöd av 6 kap. 13 § strafflagen medräknat, har avtjänat en tredjedel.

10 § (19.4.1991/703)

Om frigivning av en fånge och om övervakning av en villkorligt frigiven fånge samt om vad en fånge skall iaktta i villkorlig frihet gäller i övrigt 2 kap. Till övervakare för en villkorligt frigiven fånge kan likväl, i synnerhet om han är yngre än aderton år, också förordnas socialnämnden.

11 § (19.7.1974/612)

Är ej annat särskilt stadgat, skall vid verkställighet av straff i ungdomsfängelse iakttagas vad om fängelsestraff är stadgat.

6 kap. (23.5.2003/384)

(23.5.2003/384)

6 kap. har upphävts genom L 23.5.2003/384.

7 kap (29.6.2001/580)

Ändringssökande

1 § (29.6.2001/580)
Besvärsrätt

En fånge har rätt att söka ändring i ett beslut genom vilket förordnas om

1) disciplinärt straff, eller

2) senareläggning av villkorlig frigivning utöver den bestämda del av två tredjedelar eller hälften av straffet som anges i 2 kap. 13 § 1 mom. eller den bestämda del av en tredjedel av straffet som anges i 5 kap. 9 §, om fången har förordnats att avtjäna sitt straff i ungdomsfängelse.

2 § (29.6.2001/580)
Behörig domstol

Ändring söks genom besvär hos tingsrätten. Behörig domstol är tingsrätten på den ort inom vars domkrets ett beslut som avses i 1 § har fattats. Den tingsrätt vid vilken besvären anhängiggjorts kan överföra ärendet till tingsrätten på orten där ordningsförseelsen begåtts, till tingsrätten på fångens placeringsort eller till någon annan tingsrätt som med hänsyn till den utredning som läggs fram, handläggningskostnaderna eller andra omständigheter anses vara lämplig. (14.3.2002/198)

Tingsrätten är domför med ordföranden ensam. Ett sammanträde kan hållas även vid en annan tidpunkt och på en annan plats än vad som bestäms om allmän underrätts sammanträde.

Tingsrätten kan vid behandlingen av ärenden som avses i denna lag bevilja rättshjälp enligt vad som föreskrivs i rättshjälpslagen (257/2002). En skriftlig utredning om ekonomiska förhållanden behöver inte lämnas, om inte tingsrätten beslutar något annat. (5.4.2002/271)

3 § (29.6.2001/580)
Anförande av besvär

Besvär skall anföras skriftligen inom en vecka efter det att beslutet med besvärsanvisning har delgetts fången. Besvärsskriften skall tillställas direktören för straffanstalten.

Direktören skall utan dröjsmål ge in besvärsskriften till tingsrättens kansli och bifoga kopior av handlingarna i ärendet och sin egen utredning. När brottspåföljdsverket fattar beslut om senareläggning av villkorlig frigivning, skall handlingarna i ärendet och utredningen ges in av brottspåföljdsverket. När handlingarna ges in till tingsrätten skall det meddelas när besvärsskriften har anlänt.

Besvären blir anhängiga vid tingsrätten när de handlingar som avses i 2 mom. anländer till domstolens kansli. Domstolen skall utan dröjsmål informera ändringssökanden och beslutsfattaren om tid och plats för behandlingen samt följderna av ändringssökandens utevaro.

Om fången inom utsatt tid har gett in besvärsskriften direkt till behörig domstol, förlorar fången inte sin talan.

4 § (29.6.2001/580)
Ny tidsfrist

Om en part på grund av laga förfall eller av något annat godtagbart skäl inte kan söka ändring inom föreskriven tid, skall tingsrätten på ansökan ställa en ny tidsfrist för anförande av besvär.

Ny tidsfrist skall sökas hos tingsrätten genom skriftlig ansökan som skall tillställas direktören för straffanstalten inom en vecka efter att hindret upphörde. Till ansökan skall fogas en utredning om hindret eller om annat skäl för ansökan.

Om fången inom den nya tidsfristen har gett in besvärsskriften till behörig domstol, förlorar fången inte sin talan.

5 § (29.6.2001/580)
Besvärens inverkan på verkställigheten

Besvär avbryter inte verkställigheten av beslut som avses i 1 § 1 mom., om inte domstolen beslutar något annat.

6 § (29.6.2001/580)
Beslutsfattarens skyldigheter

När beslut i enlighet med 1 § 1 mom. fattas, skall fången samtidigt ges en skriftlig besvärsanvisning, i vilken skall nämnas fullföljdsdomstolen och den dag då besvär senast får anföras samt redogöras för vad som skall iakttas när besvär anförs.

Direktören för straffanstalten skall se till att fången har möjlighet att upprätta en bevärsskrift och kan delta i behandlingen av besvären i domstolen.

7 § (29.6.2001/580)
Huvudförhandling i tingsrätten

Beslutsfattaren eller en tjänsteman som företräder beslutsfattaren skall närvara i tingsrätten när besvären behandlas. Ändringssökanden har rätt att vara närvarande i tingsrätten. Besvären kan behandlas trots ändringssökandens utevaro, om inte tingsrätten anser det vara nödvändigt att höra ändringssökanden personligen.

Tingsrätten skall se till att ärendet behandlas grundligt. Besvärsärendet skall behandlas i brådskande ordning.

Vid behandlingen av ärendet gäller i övrigt i tillämpliga delar bestämmelserna om rättegång i brottmål.

8 § (29.6.2001/580)
Besvärsförbud

Ändring i tingsrättens beslut får inte sökas genom besvär.

Ikraftträdelsestadganden:

31.5.1940/264:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942. (Enligt L 30.12.1941/934 denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.)

19.5.1944/339:
18.12.1953/497:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

20.6.1963/328:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.

1.4.1966/203:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1966.

23.5.1971/302:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1971.

På de straff, vilkas verkställighet inletts före lagens ikraftträdande, tillämpas icke 2 kap. 2 § angående beräknandet av strafftid. Vid prövning av, huruvida kvinnlig fånges barn fortfarande skall vårdas i straffanstalt, skall vad i 2 kap. 1 c § 2 mom. stadgas angående intagande för vård tillämpas.

10.12.1971/840:
2.7.1973/578:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1973. Den tillämpas på straff vilkas verkställighet börjar efter lagens ikraftträdande.

19.7.1974/612:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. Såsom tukthusstraff ådömt eller till tukthusstraff förvandlat straff blir vid verkställigheten i denna lag avsett fängelsestraff.

Har vid sammanräkning av straff före denna lags ikraftträdande fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter förvandlats till tukthusstraff, sker straffverkställigheten enligt den sammanräknade tiden. Skall straff som lyder på tukthus sammanräknas med fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter som ådömts före denna lags ikraftträdande, skall från fångelsestraffet eller förvandlingsstraffet för böter avdragas en fjärdedel, innan sammanräkning sker. Skall såsom tukthus ådömt straff sammanräknas med efter lagens ikraftträdande ådömt fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter, sammanräknas straffen oavkortade.

Insättning i ljust enrum och inneslutning i straffcell, som före lagens ikraftträdande ådömts såsom disciplinärt straff, blir vid verkställighet i denna lag avsedd enrumspåföljd, som verkställes i enlighet med den för dem fastställda tiden, dock ej längre tid än i 2 kap. 10 a § stadgas. Tiden för enrumspåföljd räknas icke som strafftid för den som förordnats till straffcell.

Har fånge disciplinärt bestraffats med kost av vatten och bröd, hårt viloläger, kostförminskning, förverkande av spar- och flitpenning eller nedflyttning till lägre klass eller avdelning eller till disciplinsklass, förfaller verkställigheten av straffet eller av dess återstående del. Fånge skall likväl icke återfå den del av spar- och flitpenning som före lagens ikraftträdande förklarats förverkad och uttagits på hans konto.

5 mom. har upphävts genom L 15.12.1978/969.

23.4.1976/346:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

10.12.1976/958:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Lagen tillämpas likväl icke på sådana straff, från vilka avdrag enligt 3 kap. 11 § strafflagen gjorts medelst laga kraft vunnen dom som givits före dagen för lagens ikraftträdande.

21.7.1977/595:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Stadgandena i den nya lagen skalla tillämpas även i de fall då de böter som skalla verkställas eller förvandlas ådömts för brott som begåtts under tiden för den tidigare lagen eller då för sådana böter bestämt förvandlingsstraff verkställes, såframt icke nedan annorlunda stadgas.

Justitieministeriet äger rätt att enligt tidigare lag förordna, att inledande av förvandlingsstraffets verkställighet skall uppskjutas, om ansökan härom har inkommit till justitieministeriet före den dag lagen träder i kraft.

Blir bötfälld inom tre månader före den dag då denna lag träder i kraft utskriven från vårdanstalt eller annan motsvarande vårdinrättning eller barnskyddsanstalt, räknas den i 2 kap. 1 e § nämnda uppskovstiden om tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

Den tidigare lagens stadganden skall, såvitt fråga är om att förvandlingsstraff, med vars verkställighet anstånd beviljats, skall förordnas att gå i verkställighet på grund av brott som begåtts under den tid anståndet varade, om att med verkställigheten av gemensamt förvandlingsstraff ytterligare skall anstå samt om att förvandlingsstraff, med vars verkställighet anstånd beviljats, skall förfalla, tillämpas även efter denna lags ikraftträdande.

Den tid som i den tidigare lagen stadgats för anförande av klagan över i 7 kap. 9 § 3 mom. strafflagen avsett, av rådstuvurätts ordförande bestämt gemensamt förvandlingsstraff iakttages, om den som anför sådan klagan fått vetskap om bestämmandet av det gemensamma förvandlingsstraffet under den tid den tidigare lagen var i kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

13.2.1987/128:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1987.

Regeringens proposition 99/86, Lagutsk. bet. 10/86, Stora utsk. bet. 217/86

10.6.1988/506:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Denna lag skall tillämpas även vid villkorlig frigivning av en fånge vars strafftid börjat före ikraftträdandet. Skulle fången med tillämpning av äldre lag kunna friges villkorligt tidigare, skall likväl nämnda lag tillämpas.

Om en i 2 mom. nämnd fånge efter ikraftträdandet skall avtjäna ett reststraff som skall sammanräknas med ett straff som han redan har att avtjäna, skall dess inverkan på tidpunkten för den villkorliga frigivningen bestämmas genom tillämpning av denna lag. Inverkan av annat straff, som fången skall avtjäna efter ikraftträdandet, på tidpunkten för den villkorliga frigivningen skall bestämmas genom att den lindrigare lagen tillämpas på det sätt som stadgas i 2 mom.

Stadgandet i 17 § 2 mom. om kortaste prövotid skall inte tillämpas på en prövotid som börjat innan denna lag träder i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter kan vidtas innan den träder i kraft.

Regeringens proposition 155/87, Lagutsk. bet. 4/88, Stora utsk. bet. 39/88

10.6.1988/507:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Strafftiden för en fånge, som då lagen träder i kraft i straffanstalt avtjänar i denna lag nämnt sammanlagt eller förlängt straff, bestäms såväl enligt det uträkningssätt vilket anges i denna lag som enligt det tidigare uträkningssättet. Härvid skall det uträkningssätt följas som leder till att den del av straffet som skall avtjänas i straffanstalten blir kortast.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 156/87, Lagutsk. bet. 3/88, Stora utsk. bet. 29/88

20.4.1990/349:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990.

Ärendet behandlas likväl till slut med iakttagande av de stadganden som gäller när denna lag träder i kraft, om en framställning om förverkande av villkorlig frihet har gjorts till justitieministeriet eller den villkorligt frigivne enligt 2 kap. 15 § 1 mom. har häktats för en sådan framställning före ikraftträdandet.

När lagen träder i kraft förfaller framställningar om förlängning av prövotiden vilka med stöd av 2 kap. 15 § 1 mom. har gjorts till justitieministeriet samt ersättningsärenden som enligt 3 kap. 13 § behandlas av fängelsets direktion eller justitieministeriets fångvårdsavdelning, och med stöd av nämnda lagrum meddelade ersättningsbeslut som inte ännu har verkställts.

Regeringens proposition 23/90, Lagutsk. bet. 3/90, Stora utsk. bet. 22/90

15.6.1990/555:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Regeringens proposition 225/89, Lagutsk. bet. 1/90, Stora utsk. bet. 20/90

24.8.1990/771:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Regeringens proposition 66/88, Lagutsk. bet. 6/90, Stora utsk. bet. 56/90

19.4.1991/703:

Stadgandena i 2 kap. 1 a § och 2 § 1 mom. träder i kraft den 1 april 1992.

Fängelsestraff för brott som har begåtts innan denna lag trätt i kraft sammanläggs enligt den tidigare lagen i de fall som anges i övergångsstadgandena i lagen om ändring av strafflagen (697/91) och med iakttagande av vad som stadgas i dem.

Stadgandena i 5 kap. 9 och 10 §§ träder i kraft den 1 juni 1991.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Regeringens proposition 40/90, Lagutsk. bet. 15/90, Stora utsk. bet. 314/90

31.1.1995/128:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

RP 66/94, LaUB 17/94

21.4.1995/583:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

21.4.1995/744:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 95/93, LaUB 23/94

16.8.1996/623:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Om övergångsstadganden stadgas särskilt genom lag.

RP 96/95, LaUB 7/96, RSv 101/96

12.12.1996/1057:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 144/1996, LaUB 15/1996, RSv 204/1996

6.3.1998/166:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1998.

RP 33/1997, LaUB 19/1997, RSv 1/1998

19.3.1999/364:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.

RP 10/1998, LaUB 17/1998, RSv 206/1998

30.4.1999/555:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.

RP 74/1998, LaUB 25/1998, RSv 274/1998

19.1.2001/19:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2001.

RP 35/2000, RP 171/2000, LaUB 12/2000, RSv 188/2000

16.2.2001/137:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2001.

RP 136/2000, LaUB 13/2000, RSv 212/2000

29.6.2001/580:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2001.

Rätten till ändringssökande enligt denna lag tillämpas på beslut som fattas efter det att lagen har trätt i kraft.

RP 13/2001, LaUB 12/2001, RSv 68/2001

13.7.2001/656:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2001.

RP 213/2000, LaUB 13/2001, RSv 87/2001

9.11.2001/972:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 103/2001, LaUB 19/2001, RSv 119/2001

14.3.2002/198:

Denna lag träder i kraft den 22 mars 2002.

RP 217/2001, LaUB 2/2002, RSv 6/2002

5.4.2002/271:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2002.

RP 82/2001, LaUB 22/2001, RSv 182/2001

9.8.2002/672:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.

RP 218/2001, LaUB 9/2002, RSv 72/2002

23.5.2003/384:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.

RP 83/2001, LaUB 27/2002, RSv 259/2002

13.6.2003/521:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 44/2002, LaUB 28/2002, RSv 261/2002

9.12.2005/984:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Denna lag tillämpas även på förvandlingsstraff för böter där verkställigheten pågår när lagen träder i kraft.

RP 76/2005, LaUB 12/2005, RSv 121/2005

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.